Kungl. Maj.ts proposition Nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av likvid
för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder;
given Stockholms slott den 4 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

G. Malm.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikesärendena samt
cheferna för finans- och jordbruksdepartementen anförde departementschefen,
statsrådet Malm, följande.

Till avhjälpande av det nödläge, vari åtskilliga av de av kriget
hårdast drabbade länderna råkat, framlades å en konferens i Köpenhamn
i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska länderna samt
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 69 höft. (Nr 80.) 1

Propositionen
nr 421 till
1920 års riksdag.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 80-

Storbritannien och Nordamerikas förenta stater plan till en samfälld
hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna, avseende leverans
till de nödlidande länderna på kredit av varor, av vilka dessa länder
vore i trängande behov. Denna fråga avhandlades sedermera ytterligare
å eu internationell konferens i Paris under april månad samma år, vid
vilken konferens Sverige jämväl var representerat.

Enligt den vid nämnda konferenser framlagda planen skall såsom
likvid för de varor, som levereras till de hjälpbehövande länderna, av
dessa utfärdas skattkammarväxlar, löpande med 6 procent ränta och
betalbara i det kreditgivande landets mynt inom ett år från utställandet,
men med rätt för det låntagande landet att omsätta växlarna på tolv
månader åt gången, högst dock intill lem år från utställningsdagen. Dessa
förbindelser skola, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt
till betalning ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet
framför de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Germain ingångna
fredsfördraget eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser.
Vad åter angår övriga låntagande länder skola ifrågavarande
skuldförbindelser medföra första rätt till betalning ur alla de inkomster,
respektive land kan komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse
eller skadestånd från något fiendeland, med förbehåll för de anspråk,
som kunna häfta vid dessa kompensationer, gottgörelser eller skadestånd
med hänsyn till tidigare upptagna lån.

De kreditgivande länderna skola själva äga bestämma, vilka länder
de vilja bispringa och vilka varor de för sådant ändamål vilja avstå.
Krediten skall ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat
dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av
krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen handhaves av en internationell
organisation i Paris, i vilken varje långivande land är representerat.

I en den 7 maj 1920 till riksdagen avlåten proposition, nr 427,
framlade Kungl. Maj:t förslag till vissa åtgärder, avsedda att möjliggöra
deltagande från svensk sida i berörda hjälpaktion.

I det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
anförde min företrädare i ämbetet i egenskap av chef lör finansdepartementet,
bland annat, följande.

Ehuru redan den hjälpverksamhet, som genom Röda korset och
annorledes på privat väg från svensk sida utövats till lindrande av
nöden i vissa av de av kriget svårast hemsökta länderna, innebure en

3

Kung!. Maj:ts proposition Nr 80.

icke oansenlig insats i det internationella nödhjälpsarbetet, vore departementschefen
av den uppfattningen, att det med hänsyn till det beklagansvärda
läge, i vilket dessa länders folk befunne sig, för vårt land vore
en bjudande plikt att icke undandraga sig att deltaga i den sålunda
planlagda hjälpaktionen. 1 betraktande av Sveriges resurser vore det
emellertid nödvändigt, att Sverige begränsade sitt deltagande i hjälpaktionen
till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse,
d. v. s. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike,
Ungern och Rumänien. Utgångspunkten för Sveriges deltagande måste
vidare Enligt departementschefens mening vara, att understödet finge
lämnas i sådana varor, som inom landet förefunnes eller kunde framställas
i den omfattning, att landets eget oundgängliga behov av sådana
varor icke äventyrades. De varor, vilka därvidlag kunde ifrågakomma,
borde i främsta rummet vara diverse industriprodukter (särskilt maskiner),
vilka kunde befrämja lantbruk och industri inom de hjälpbehövande
länderna. Därutöver borde möjligen, ehuru i mindre kvantiteter, vissa
livsmedel och industriella råvaror kunna tillhandahållas.

Det högsta varuvärde, som från svensk sida skulle kunna ställas
i utsikt för nödhjälpskrediter till de ifrågavarande länderna, vore enligt
departementschefens uppfattning 20 miljoner kronor. Av detta belopp
borde hälften kunna åstadkommas genom medverkan från vederbörande
exportörers sida, medan andra hälften skulle garanteras av svenska
staten. Sin förhoppning att för åstadkommande av halva kreditbeloppet
medverkan borde kunna påräknas av exportörerna grundade departementschefen
på den omständigheten, att åtskilliga av landets industrier, vilka
till följd av de tryckta exportförhållandena under de senaste åren icke
kunnat vinna normal avsättning för sina artiklar, borde hava intresse
av att, mot likvid i utländska skattkammarväxlar samt st.atsgaranti till halva
varuvärdet, avyttra vissa inneliggande lagerbehållningar. Med hänsyn
till den ovisshet, som rådde rörande styrkan bos exportörsintresset, ville
departementschefen emellertid uttryckligen betona, att Kungl. Maj:t i
varje fall borde äga full frihet att efter omständigheterna fördela kreditrisken
mellan staten och de enskilda exportörerna, med iakttagande av,
att det av departementschefen föreslagna totalbeloppet av statsgarantien,
10 miljoner kronor, icke överskredes.

För att exportörerna skulle vara villiga att påtaga sig någon mera
väsentlig del av krediten borde man, enligt departementschefens mening,
utgå ifrån, att de å skattkammarväxlarna inflytande kapitalavbetalningarna
skulle tillgodoföras vederbörande exportör, till dess han erhållit full betalning
för det kapitalbelopp, för vilket han själv stode risken, samt

4

Rikt lupen -skrivelse nr
405 vid 1920
åra rikadag.

K un f/l. Maj:ts proposition Nr 80.

att först vad därefter inflöte skulle utgöra täckning för det belopp, för
vilket staten iklätt sig betalningsansvar. Ordnades saken på dylikt sätt,
ville det synas, som om exportörerna själva skäligen borde kunna vidkännas
den ränteförlust, som under rådande ränteförhållanden kunde
komma att uppstå därigenom, att skattkammarväxlarna eventuellt komme
att löpa med endast 6 procent ränta.

Förutom ovannämnda statsgaranti till belopp av 10 miljoner kronor
äskades i samma proposition, nr 427, dylik garanti till ett belopp av
ytterligare 15 miljoner kronor för möjliggörande av varuleveranser på
kredit till nödlidande länder jämväl i andra fall än de med förberörda
hjälpaktion åsyftade.

Som skäl för beviljande av sistnämnda garanti anförde departementschefen,
att den möjligheten icke vore utesluten, att inom en snar
framtid anspråk pa kredit kunde komma att resas jämväl till förmån
för länder, som icke berördes av de å förenämnda konferenser behandlade
hjälpåtgärderna, men som icke desto mindre för sitt återupprättande
ur det genom kriget iråkade nödläget vore i behov av
kraftigt utländskt bistånd. Departementschefen syftade därvid närmast
på våra stora grannländer, Tyskland och Ryssland. Till de rent humanitära
skälen för lämnande av den hjälp, som kunde stå oss till buds,
komme i avseende å dessa båda länder det förhållandet, att tillvaratagandet
av våra egna intressen under vissa omständigheter kunde göra
en kreditgivning i större eller mindre skala fullt motiverad.

Vidare ville departementschefen erinra om, att på initiativ av
nationernas förbund under år 1920 komme att i Bryssel hållas en internationell
finanskonferens, till vilken även Sverige mottagit inbjudan.
Ehuru något program för konferensens arbete vid tidpunkten för propositionens
avlåtande icke föreläge och det sålunda icke för det dåvarande
kunde bedömas, huruvida några nya, vårt land berörande internationella
kreditatgärder kunde komma att framgå såsom resultat av
konferensen, syntes emellertid den möjligheten böra förutses, att så
kunde komma att bliva fallet.

I skrivelse den 18 juni 1920, nr 405, anmälde därefter riksdagen,
att riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t finge ikläda svenska staten
betalningsansvar dels i överensstämmelse med den plan och på de villkor,
som vid förenämnda konferenser framlagts, samt enligt de närmare
bestämmelser, som bleve av Kungl. Maj:t meddelade, till ett belopp av
högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledning av rådande nöd -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

tillstånd kunde komma att av svenska exportörer på kredit levereras
till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern
och Rumänien, dels ock i fall av behov på de villkor, som kunde komma
att fastställas för kredit till Österrike och Ungern, samt enligt av Kungl.

Maj:t meddelade särskilda bestämmelser till ett belopp av ytterligare
högst 15 miljoner kronor för varor, som av enahanda anledning kunde
komma att levereras till av nöd hemsökta länder.

Vid föredragning den 9 juli 1920 av denna riksdagens skrivelse Kungi. Maj.ts
beslöt Kungl. Maj:t tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att, i jJl 19a0_
enlighet med de riktlinjer, som angåves i det vid förberörda proposition
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samt riksdagens
omförmälda skrivelse, träffa anstalter för ordnandet av Sveriges
deltagande i förstnämnda hjälpaktion samt, efter förhandlingar med
representanter för de svenska exportindustrierna, planlägga och övervaka
skeende varuleveranser m. m. Kungl. JN1 aj:t förklarade därvid
tillika, att kommittén — vilken det skulle åligga att till Kungl. Maj:t
inkomma med yttrande och förslag rörande den form, under vilken
statens övertagande, till högst det av riksdagen medgivna beloppet, av
betalningsansvaret för levererade varor lämpligast måtte kunna ske,
ävensom att i övrigt underställa Kungl. Maj:ts prövning sådana i samband
med förevarande angelägenhet stående frågor, som vore av den
vikt och beskaffenhet, att de borde av Kungl. Maj:t avgöras — vid
ordnandet av varuleveranserna skulle hava att särskilt tillse,

att Sveriges deltagande i omförmälda hjälpaktion, med hänsyn till
såväl kvalitet som pris å de varor, som levererades, skedde på ett sätt,
som fullt överensstämde med nationens värdighet och icke äventyrade
det med hjälpaktionen avsedda filantropiska syftet;

att — intill ett sammanlagt varuvärde av 20 miljoner kronor —
så stora varukvantiteter som möjligt tillhandahölles, för vilket ändamål
kommitterade skulle söka att i avseende å varje varuparti träffa anstalt
för, att vederbörande exportör själv påtoge sig så stor del av krediten,
som med hänsyn till föreliggande omständigheter kunde anses lämpligt
och erforderligt;

att varuleveranserna skedde i sådana svenska varor, som inom
landet förefunnes eller kunde framställas i den omfattning, att landets
eget oundgängliga behov av sådana varor icke äventyrades;

att exporten av varorna på det för svenskt näriugsliv fördelaktigaste
sättet fördelades å vederbörande tillverkare; samt

att den internationella hjälporganisationen i Paris tid efter annan

Svenska hjälpkreditkomnuttins
skrivelse
den 4 december
1920.

Varu leveranser.

6 Kungl. Majits proposition Nr SO.

hölles underrättad om storleken och värdet m. m. av de från Sverige
till de hjälpbehövande länderna levererade varukvantiteterna.

I skrivelse den 4 december 1920 har ovannämnda kommitté nu
anmält, att några varuleveranser från Sverige i enlighet med planen för
förberörda hjälpaktion hittills icke kunnat äga rum. Så som den ekonomiska
utvecklingen inom vårt land gestaltat sig, med tilltagande
knapphet på penningmarknaden och med alltmera betungande räntesatser
för den industriella krediten, kunde nämligen någon samverkan
med exportörerna icke påräknas, med mindre dessa erhölle kontant likvid
för de varor, de ställde till förfogande. Under sådana förhållanden syntes
det icke möjligt att genomföra Sveriges deltagande i hjälpaktionen, om
icke staten ställde kontanta medel till förfogande för ändamålet. Kommittén
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett belopp av 10 miljoner kronor att
använda till nu avsedda varulikvider.

Till stöd för sin framställning anför kommittén — efter att hava
erinrat om det kommittén givna uppdrag och om de för uppdragets
fullgörande meddelade föreskrifter — följande:

»Till fullgörande av det kommittén sålunda lämnade uppdrag har kommittén
till en början undersökt vilka varor, som borde för Sveriges del ifrågakomma för
leverans till de med hjälpaktionen avsedda länderna. Kommittén har därvid i första
rummet haft att taga hänsyn till det med hela denna internationella hjälpaktion
avsedda syftet. Detta är icke blott att bringa en tillfällig lindring i de ifrågavarande
ländernas nödläge, utan fastmera att arbeta på ett effektivt avhjälpande
därav genom att bidraga till återuppväckandet av det genom kriget lamslagna
näringslivet i dessa länder. Den internationella kommittén för hjälpkrediter i Paris
(International committee for relief credits, I. C. R. C.), som har ledningen av hela
aktionen i sina händer, har uttryckligen framhållit önskvärdheten av att de i aktionen
deltagande länderna måtte låta leveranser av sådana varor, som behövas för produktionens
återupptagande och drivande (»produktiva krediter»), gå före leveranser av
rena konsumtionsartiklar utan något direkt eller indirekt produktivt ändamål (»konsumtiva
krediter»).

De direktiv, som enligt vad i det föregående anförts hava givits kommittén
vid dess tillsättande, innefatta icke annan föreskrift beträffande vilka varor, som
genom kommitténs förmedling skulle ställas till de nödlidande ländernas förfogande,
än att varuleveranserna skulle ske i sådana svenska varor, som inom landet
förefunnes eller kunde framställas i den omfattning, att landets eget oundgängliga
behov av sådana varor icke äventyrades. I ovan omförmälda utdrag av
statsrådsprotokollet den 7 maj 1920 framhålles, att de varor, som kunde ifrågakomma,
vore i främsta rummet diverse industriprodukter (särskilt maskiner), vilka
kunde befrämja lantbruk och industri inom de hjälpbehövande länderna, varutöver

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80. 7

möjligen, ehuru i mindre kvantiteter, vissa livsmedel och industriella råvaror kunde
tillhandahållas.

I överensstämmelse med de direktiv, som kommittén sålunda haft att följa
beträffande varufördelningen, har kommittén enat sig om tillämpning av följande
huvudprinciper i detta avseende:

1) Leveranserna böra huvudsakligen omfatta sådana varor, vilka befrämja
lantbruket och industrien inom de hjälpbehövande länderna.

2) Med hänsyn till det svenska näringslivets intressen böra i främsta rummet
sådana varor ifrågakomma, för vilka marknad även för framtiden kan påräknas i de
länder, dit exporten sker.

3) Av samma skäl böra varor, vilkas framställning innebär en högre grad
av förädling och förutsätter en större användning av inhemsk arbetskraft, erhålla
företräde framför andra samt fabrikat, framställda av inhemska råvaror eller halvfabrikat,
gå före varor, förfärdigade av importerade råvaror eller halvfabrikat.

Med tillämpning av vad ovan anförts har kommittén genom cirkulär hänvänt
sig till ett 70-tal av de större industrier, som synts kommittén böra hava intresse
av att ifrågakomma vid den planerade varuexporten, och har kommittén från så
gott som alla dessa industrier erhållit svar, som utvisa stort intresse för att deltaga
i varuleveranserna.

Efter vidare förhandlingar med I. C. R. C. å ena sidan och resp. exportörer
å andra sidan har kommittén upprättat och till I. C. R. C. översänt ett förslag å
de varor, som för Sveriges del kunde komma i betraktande, och vilket skulle tjäna
såsom grundlag för förhandlingar med de hjälpbehövande ländernas ombud. Förslaget
är uppdelat i två grupper, av vilka grupp I upptager varor, som ansetts
böra i främsta rummet ifrågakomma med hänsyn till såväl de nödlidande ländernas
behov som den svenska industriens särskilda förutsättningar att tillgodose delar av
dessa behov. Grupp II åter upptager varor, vilka skulle ställas till förfogande endast
i fall resp. länder visade sig vara i särskilt behov av desamma.

Bland de å förslaget upptagna varorna märkas följande:

Grupp I: Lantbruksmaskiner, mejerimaskiner, åkerbruksredskap, yxor, spadar m. m.

Motorer av olika slag.

Diverse andra maskiner och hjälpmedel för industriell verksamhet.

Kemisk-tekniska produkter såsom superfosfat, karbidkväve, trädestillationsprodukter,
sprängämnen m. m.

Grupp II: Tackjärn, valsat eller smitt järn och stål, järnplåt m. m. Diverse kemisktekniska
produkter m. m.

Sedan detta förslag genom förmedling av I. C. R. C. tillställts de hjälpbehövande
ländernas ombud i Paris, hava från dem ingått svar, utvisande att åtskilliga
av dessa länder äro intresserade av att förmedelst hjälpkrediter skalfa sig
större eller mindre kvantiteter av vissa å förslaget upptagna varor.

Emellertid hava de sålunda föreliggande möjligheterna att anordna Sveriges Lik vid et.
deltagande i hjälpaktionen hittills icke kunnat utnyttjas. Det har nämligen visat
sig, att exportörerna för att ställa varor till förfogande i allmänhet kräva, att
likviden så ordnas, att kontanta medel på ett eller annat sätt komma dem tillhanda.
Detta har visat sig omöjligt att genomföra med de för närvarande givna
förutsättningarna.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

Riksdagens beslut innefattar, att Eders Kungl. Maj:t må ikläda svenska staten
betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor, som komma
att av svenska exportörer på kredit levereras till de ifrågavarande nödlidande länderna.
Detta betalningsansvar ansluter sig till de av sagda länder utfärdade skuldförbindelser,
vilka i första hand lämnas såsom likvid för de exporterade varorna.
Dessa förbindelser, vilka löpa med 6 procent halvårsvis förfallande ränta, skola,
enligt vad som avtalats vid de förda underhandlingarna om den internationella hjälpkreditaktionen,
kunna omsättas intill den 1 januari 1925. Följaktligen måste man
räkna med den möjligheten, att statens betalningsskyldighet ej inträder förr än vid
nyssnämnda tidpunkt, och exportörerna kunna dessförinnan icke för sina varuleveranser
få kontanta medel på annat sätt än genom bankernas medverkan i form av
diskontering eller belåning av statsgarantien.

Kommittén, som utgick från, att statsgarantien kunde likställas med en borgensförbindelse
med begränsad ansvarighet för de främmande ländernas skuldförbindelser,
och ansåg, att en belåning genom kommitténs försorg av dessa skuldförbindelser
tillika med statsgarantien icke borde strida mot andemeningen av riksdagens beslut,
vände sig i sådant avseende till Sveriges riksbank, då en dylik belåning borde
närmast kunna ordnas genom riksbankens medverkan, till svar å kommitténs
framställning om en kredit mot säkerhet av den utav riksdagen medgivna statsgarantien
uttalade emellertid bankofullmäktige i skrivelse den 15 sistlidne juli den
uppfattningen, att de i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 angående riksbankens
utlåningsrörelse givna föreskrifter icke beredde riksbanken möjlighet att
lämna kommittén den ifrågasatta krediten.

Sedan kommittén vidare såväl hos riksgäldsfullmäktige och svenska kronkreditaktiebolaget
som hos de större privatbankerna under hand erfarit, att den
begärda krediten ej heller från dessa håll kunde ställas till förfogande, har kommittén
i en till handelsdepartementet den 27 sistlidne augusti ingiven promemoria
dels uttalat önskvärdheten av att kontanta medel ställdes till kommitténs förfogande
för beredande i viss utsträckning av omedelbar likvid åt exportörer, som
förklarade sig vilja leverera varor till de ifrågavarande nödlidande länderna, dels
ock hemställt om föreskrift i fråga om omfattningen i visst avseende av den enligt
riksdagens skrivelse den 18 juni 1920 utfästa statsgarantien.

Vid föredragning av detta ärende har enligt nådigt brev den 7 sistlidne september
Eders Kungl. Maj:t, enär några medel för beredande av omedelbar likvid åt
exportörer icke av riksdagen anvisats, funnit innehållet i berörda promemoria icke
föranleda annan Eders Kungl. Maj:ts åtgärd, än att Eders Kungl. Maj:t, i avseende
å omfattningen av den utfästa statsgarantien, funnit gott förklara sig, med hänsyn
till avfattningen av riksdagens beslut i ämnet, icke kunna ikläda svenska staten
betalningsansvar för de av de nödlidande länderna, i överensstämmelse med den
fastställda planen för hjälpaktionen, såsom likvid för mottagna varor utställda skattkammarväxlar
till högre belopp än — vad angår såväl kapital som räntor sammanlagt
10 milj. kronor.

Kommittén har efter mottagandet av nyss anförda nådiga brev haft förnyade
ingående underhandlingar med representanter för de av frågan intresserade exportindustrierna
och därvid fått ytterligare bekräftelse på sin uppfattning, att, så som
den ekonomiska ställningen inom vårt land utvecklat sig, med tilltagande knapphet
på penningmarknaden och med alltmera betungande räntesatser för den industriella

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

krediten, någon samverkan med exportörerna icke kan påräknas, med mindre dessa
genom en försäljning erhålla möjlighet att lätta på sin kreditbörda och stärka sin
förmåga att fortsätta driften.

Under sådana förhållanden synes det icke möjligt att genomföra Sveriges
deltagande i hjälpaktionen, utan att de av innevarande års riksdag fastställda villkoren
för statens medverkan ändras. I andra länder, vilka samarbeta i hjälpkrediterna,
hava vissa kontanta belopp ställts till förfogande för detta ändamål. Sålunda
har i Danmark beviljats 12 milj. kronor, i Norge 17 milj. kronor, i Holland 12‘/a
milj. gulden, i England 10 milj. £ sterling och i Förenta Staterna 114 milj. dolk
Av dessa belopp hava enligt ingångna underrättelser större eller mindre delar använts
till inköp av varor inom resp långivande land. Därvid synas Englands och
Amerikas Förenta Stater hava huvudsakligen begagnat sig av de förråd, som funnits
kvar från krigsperioden, medan i övrigt de på kredit lämnade varorna torde hava
inköpts i öppna marknaden och därefter ställts till de nödlidande ländernas förfogande
mot sådana skuldförbindelser, som i det föregående omnämnts. Staten har
sålunda själv övertagit hela risken av att dessa förbindelser icke bliva infriade.
Att de utfästa kreditbeloppen ännu icke tillfullo disponerats torde äga sin förklaring
bland annat dels i de oroliga förhållanden, som ännu råda inom vissa av de ifrågavarande
länderna, dels ock i den allmänna prisnedgången, vilken gjort köparna även
i dessa länder mera återhållsamma än förut.

Enligt ovan åberopade statsrådsprotokoll har vid bestämmande av de varumängder,
som borde för ifrågavarande ändamål garanteras, föredragande departementschefen
kommit till den uppfattningen, att det högsta varuvärde, som från
svensk sida någorlunda bestämt skulle kunna ställas i utsikt för hjälpkrediterna,
vore 20 milj. kronor, därvid departementschefen utgått från det antagandet, att för
åstadkommande av halva kreditbeloppet medverkan borde kunna påräknas av vederbörande
exportörer; och har detta antagande grundats på den omständigheten, att
åtskilliga av våra industrier, vilka till följd av de tryckta exportförhållandena under
de senaste åren icke kunnat vinna normal avsättning för sina artiklar, förutsattes
hava intresse av att, mot likvid i utländska skattkammarväxlar samt statsgaranti
till halva varuvärdet, avyttra vissa inneliggande lagerbehållningar.

Med stöd av den erfarenhet, kommittén vunnit under sin handläggning av
förevarande angelägenhet, får kommittén uttala, att, även om statsgarantien ersättes
med kontanta medel, det under nuvarande förhållanden icke torde vara möjligt att
förmå exportörerna att av risken å dessa affärer övertaga så stor del, som av departementschefen
sålunda förutsatts. De priser, vilka numera kunna erhållas för
eventuella svenska varuleveranser, torde nämligen i förhållande till tillverkningskostnaderna
ingalunda lämna så stor marginal, att exportörerna kunna utan risk
för kännbara förluster sätta sina anspråk på statens medverkan så lågt som till
halva försäljningsvärdet.

För att Sverige skall kunna deltaga i den internationella hjälpkreditaktionen
med varor till det värde, som ställts i utsikt, eller minst 10 milj. kronor, synes
därför säkerheten bjuda, att hela denna summa ställes till förfogande för ändamålet.
Givetvis bör emellertid med avseende å dispositionen av dessa medel gälla vad som
i nådiga brevet den 9 juli 1920 föreskrivits därom, att så stora kvantiteter som
möjligt skola tillhandahållas och att i avseende å varje varuparti skall träffas anhihang
till riksdagens protokoll 1621. 1 sand. 69 käft. (AV 80.) 2

Kommitténs

förslag.

Yttranden
Över Svenska
hjälrkrcditkommitté
s
framställning.

Svenska hjälp■
kredit kommittén^
promemoria
den
15 januari
1921.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

stalt för, att vederbörande exportör själv påtager sig så stor del av krediten, som
med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses lämpligt och erforderligt.

Då någon annan utväg att ordna denna angelägenhet icke torde vara för
handen, synes frågan böra liänskjutas till den nu snart sammanträdande riksdagen,
och tillåter sig kommittén i avseende därå framhålla angelägenheten av, att denna
fråga eihåller sin lösning så fort ske kan. Dels hava nämligen åtskilliga av de i
hjälpaktionen deltagande länderna redan fullgjort större eller mindre delar av de i
utsikt ställda varuleveranserna, och dels äro flera av de svenska varor, som här
kunna komma i fråga, sådana, som böra levereras fortast möjligt, för att den därmed
avsedda nyttan skall vinnas.

Med åberopande av vad sålunda anförts, får kommittén i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade föieslå riksdagen att å tilläggsstat för
år 1921 anvisa ett belopp av 10 milj. kronor att enligt de närmare bestämmelser,
som varda av Eders Kung!. Maj:t meddelade, användas vid likvid av sådana svenska
varor, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den plan och de villkor, som
avtalats vid hjälpkreditkonferenserna i Köpenhamn och i Paris 1920, på kredit
levereras tdl Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern
och Rumänien».

Över kommitténs framställning hava fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret beretts tillfälle att yttra sig, varjämte statskontoret
avgivit infordrat utlåtande.

Samtliga de börda myndigheterna uttala i nära nog sammanstämmande
ordalag, att då, enligt vad kommitténs skrivelse gåve vid handen,
det icke vore möjligt att genomföra Sveriges deltagande i ifrågavarande
hjälpaktion, om ej kontanta medel ställdes till förfogande i stället för
den beslutade statsgarantien, någon annan utväg icke syntes stå till
buds än att hos riksdagen äska anvisande av för ändamålet erforderliga
medel.

Sedermera har svenska hjälpkreditkommittén i en på min begäran
upprättad, den 15 januari 1921 dagtecknad promemoria framlagt ett mera
i detalj utarbetat. förslag till plan för ordnandet av Sveriges deltagande
i omförmälda hjälpaktion och särskilt reglerandet av betalningen för de
skeende varuleveranserna m. m. Ehuru förslaget, som uppgjorts efter
med riksbanken i ämnet förda förhandlingar, icke gör anspråk på att
vara definitivt utan är avsett att i mån av behov ändras och modifieras,
torde det emellertid — för att giva en föreställning om arten av de av
kommittén tilltänkta anordningarna — vara lämpligt att här återgiva
detsamma. Promemorian är av följande lydelse:

»I anslutning huvudsakligen till de direktiv, som meddelats dels genom statsrådsprotokoll
den 7 maj 1920 och riksdagens skrivelse den 18 juni samma år, dels
ock genom Kungl. brev den 9 juli 1920, har kommittén utgått från följande förutsättningar.

11

Kungl. \laj:ts proposition Nr 80.

Försäljningsvärdet (fob) å de varor, som ställas till förfogande, bör uppgå
till minst 10 miljoner kronor. Därutöver är det önskvärt att anskaffa så stora
kvantiteter varor som möjligt med begagnande av det belopp, 10 miljoner kronor,
som ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Staten bör endast medverka till en del av försäljningsbeloppet för varje affär,
i det att vederbörande exportör bör taga på sin egen risk så stor andel därav som
möjligt Proportionen mellan statens och exportörens andelar i likviden bestämmes
efter överenskommelse i varje särskilt fall mellan kommittén och exportören.

Med avseende på inflytande rånte- eller kapitalavbetalningar å utländska
statsförbindelser, vilka erhållits i likvid för levererade varor, skall gälla, att i första
hand exportören skall erhålla gottgörelse för den del av leveransen, som icke betalats
av staten. Följaktligen skall staten utav de belopp, som till såväl kapital
som ränta inflyta å statens egna förbindelser, till exportören överlåta så mycket,
som svarar emot hans andel i likviden, jämte 6 procent ränta därå från likviddagen.

Vad som därefter återstår av skeende rånte- eller kapitallikvider skall inbetalas
till statskassan.

På grund av de förslag, som i sådant avseende framkommit från den internationella
hjälpkreditkommittén i Paris, torde böra tagas under övervägande möjligheten
att förbehålla Kungl. Maj:t rätt att, därest omständigheterna sådant föranleda,
låta de till statskassan influtna beloppen ånyo användas till hjälpkredit.

Kommittén, som har till uppgift att verkställa fördelningen av statsbidraget,
åligger att föra noggranna förteckningar över de genom kommitténs förmedling
avslutade affärerna. Av dessa förteckningar skall framgå bland annat: dels värdet
av de till varje särskilt land exporterade varorna, fördelat på de i exporten deltagande
företagen, med uppgift för varje affär å statens och exportörens andel i de
såsom likvid mottagna skuldförbindelserna, dels ock de belopp, som varje exportör
på grund av statens utfästelse har att eventuellt fordra av staten. På grundval
av dessa förteckningar skall anordnas en särskild bokföring, som tydligt angiver
ställningen vid varje tidpunkt gentemot såväl de främmande staterna som varje
särskild svensk exportör.

Sedan hela statsbidraget blivit förbrukat och slutredovisning därför avgivits
till Kungl. Maj:t, återstår att övervaka, att rånte- och kapitalavbetalningar fullgöras
av de främmande staterna enligt åtagande samt att ingående belopp fördelas
enligt träffade överenskommelser mellan staten och exportörerna. Då riksbanken
icke lärer kunna åtaga sig dessa åligganden, torde i sinom tid böra tagas under
övervägande, huruvida detta bör anförtros åt någon statens myndighet, t ex. statskontoret,
eller om kommittén under någon form skall fortsätta sitt arbete. I varje
fall måste saken ordnas så, att Sverige fortfarande står i förbindelse med och är
representerat i den internationella kommittén i Paris.

De staten tillkommande utländska skuldförbindelserna deponeras hos riksbanken.
Denna har under hand angivit omfattningen av sin medverkan i förevarande
avseende på följande sätt:

l:o. Riksbanken mottager i öppet förvar för svenska statens räkning ifrågavarande
skuldförbindelser samt inkasserar vid förfall räntekuponger och kapitalbelopp.
Sålunda inflytande belopp insättas på giroräkning i riksbanken för den myndighet,
som erhållit uppdrag att handhava dessa nödhjälpskreditaffärer.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

2:o. Riksbanken vidtager icke åtgärder för utkrävande av förfallna ränteoch
kapitalbelopp, som icke frivilligt erläggas.

3:o. Riksbanken tager icke befattning med skuldförbindelser, deponerade utom
riksbanken (t. ex. i Paris).

4:o. Riksbanken åtager sig icke att bland innehavarna av dylika skuldförbindelser
fördela inflytande rånte- och kapitalbelopp på annat sätt än genom infriandet
av till littera, nummer och belopp hos riksbanken av i punkt 1 nämnda
myndighet till inlösning anmälda skuldförbindelser.

I överensstämmelse med ovan angivna förutsättningar har uppgjorts följande:

Plan för likviderandet av hjälpkredituffärer.

l:o.

Affär avslutas direkt mellan svensk säljare och utländsk köpare. Köparen
skaffar utfästelse från sitt lands regering, att denna ställer sina enligt internationell
överenskommelse avfattade skuldförbindelser till disposition för hela likviden. Säljaren
avtalar med Svenska'' hjälpkreditkommittén (såsom ombud för svenska staten)
om det bidrag, som från svenska statens sida kan påräknas för likvid.

2:o.

Så snart leverans ägt rum och de utländska statsförbindelserna finnas tillgängliga
— vare sig de överlämnats till säljaren eller för hans räkning deponerats
t. ex. hos internationella hjälpkreditkommittén i Paris — överlåter säljaren till
svenska staten så stor del av dessa förbindelser, som motsvarar statens bidrag till
likviden.

Mot denna överlåtelse erhåller han dels statsbidraget till sig utbetalat, dels
ock en svenska statens förbindelse av det innehåll, som nedan i mom. 3 andra
stycket säges.

3:o.

De utländska statsförbindelser, som enligt ovanstående komma svenska staten
tillhanda, böra överlämnas i öppet förvar hos riksbanken, som övervakar skeende
rånte- och kapitalavbetalningar, omsättningar m. m.

Rånte- och kapitalavbetalningar å varje särskild dylik post av skuldförbindelser
skola i främsta rummet användas till att gottgöra säljaren för den del av
likviden, som icke täckts av statens bidrag, jämte ränta därå efter 6 procent per
år. Säljaren är skyldig att mot denna gottgörelse till svenska staten överlåta
vederbörande utländska statsförbindelser till motsvarande belopp. Det åtagande för
staten, varom här stadgats, skall bekräftas genom särskild förbindelse, som tillställes
säljaren på sätt i mom. 2 säges.

Vad som inflyter å de utländska statsförbindelserna, sedan säljaren erhållit
den enligt ovanstående honom tillkommande gottgörelse, skall inlevereras till statskassan.
På Kungl. Maj:t må därefter ankomma att avgöra, huruvida influtna medel
skola ånyo kunna tagas i anspråk för stödjande av export till nödlidande länder.»

13

Kungl- Maj:ts proposition Nr 80.

Vidare har kommittén lämnat en redogörelse för den internationella
hjälpkreditaktionens ställning den 1 januari 1921, av vilken redogörelse
inhämtas, bl. a., följande:

Å.

England har för ifrågavarande ändamål anslagit ett belopp av 10,000,000 £,
därav till nedan angivna länder beviljats följande krediter:

1) Österrike. Frakt och assurans för 200,000 tons mjöl

från U. S. A..................................................... £ 1,064,760

Frakt och assurans för 100,000 tons majs från

Argentina m. m............................................ »

3,400 tons fruset fårkött (inkl. frakt) ................ »

7,000 » bacon .................................................. »

60.000 » utsädespotatis .................................... »

Ull ........................................................................... »

Råa hudar, garvämnen m. m................................. »

1.000 tons ris............................................................ »

2) Polen. 6,500 tons fläsk och bönor 1

1,200 » kött £ 280,000

300 » diverse födoämnen]

2,500 tons ull.......................................................... » 1,400,000

Tillbehör till textilmaskiner.................................... » 100,000

Koppar, tenn, kvicksilver m. m........................... » 280,000

Frakt och assurans för 110,000 tons mjöl från
U. S. A................................................................._»_694,280 * 2,754,280

3) Ungern. Frakt och assurans för 15,000 tons mjöl från U. S. A. » 94,400

4) Tjecko-Slovakien. Frakt och assurans för 25,000 tons mjöl från

U. S. A......................................................................... » 113,480

5) Armenien. Frakt och assurans för 10,500 tons mjöl från U. S. A. » 71,500

Summa f. England £ 8,073,120.

600.000

295,200

917.000

620.000
820,000
680,000

42,500 £ 5,039,460

B. Förenta Staterna hava beviljat ett anslag å 113,955,000 $, och hava därav
anvisats följande krediter:

1) Österrike. 20o,000 tons mjöl .................................................... $ 24,066,800

2) Polen. Frakt för 44,000 tons mjöl.................. $ 660,000

200,000 tons mjöl .................................... » 25,000,000

4,600 st. 30-tons järnvägsvagnar

49 st. lyftkranar
Övrig järnvägsmateriel
8,000-10,000 tons livsmedel
Transport av 80,000 tons av ovan angivna

varor å $ 15 pr ton ..................................

8) Ungern. 15,000 tons mjöl ..............................

4) Tjecko-Slovakien. 25,000 tons mjöl

5) Jugo-Sluvien. Järnvägs- och

m. m. ............................................

Transport av nyssnämnda materiel

telegrafmateriel

25,000,000

1,200,000

25,000,000

1.200,000

51,860,000

1.875.000

3.125.000

26,200,000

Den internationella
hjälpaktionens

ställning den
1 januari
1921.

Ifrågasatt

fiskexport.

14 Kungl. Maj ds proposition Nr 80.

6) Armenien. 36,508 tons mjöl ............................ $ 4,563,500

Frakt för 26,000 » » ......................... > 520,000 » 5,083,500

Summa f. Förenta Staterna $ 112,210,300.

C. Schweiz, som anslagit 15,000,000 francs, har beviljat kredit till
Öst>-> rike för diverse varor till ett värde av 14,117,350 francs.

D. Holland, vars anslag utgör 12,500,000 fl., har beviljat följande krediter:

Österrike. 2,000 tons socker .......................................................... fl. 2,040,000

40,000 tons potatis ..................................................................... » 3,000,000

Zink ............................................................................................... » 150,000

Summa f. Holland fl. 5,190,000.

E. Danmark, vars anslag utgör 12,000,000 kr., har beviljat följande krediter:

1) Österrike. 10,000 tons potatis .......................................... kr. 1,350,000

2) Fölen. Veterinärexpedition för bekämpande av boskapssjuk domar

i Polen ................................................................... » 50,000

Summa f. Danmark kr. 1,400,000.

F. Argentina har beviljat ett anslag å 5,000,000 $, vilket i sin helhet tagits i

anspråk för en till staden Wien beviljad kredit för inköp av diverse varor.

G. Norge har anslagit ett belopp av 17,000,000 kronor, men har någon kredit för

varuinköp hittills icke beviljats.

H. Övriga i hjälpaktionen deltagande främmande länder — Frankrike och Italien —

hava ännu ej fixerat beloppen för sina resp. bidrag, och följaktligen har ej
heller någon kredit av dem hittills beviljats de hjälpbehövande länderna i och
för varuinköp.

Samtliga de i den internationella hjälpaktionen medverkande stater med
undantag av Förenta Staterna och Argentina deltaga därjämte i kostnaderna dels
för den internationella hjälpkreditkommitténs i Paris sekretariat med 1 pro mille av
det belopp, som varje land anslagit för hjälpkrediter, dels ock för hemforsling av
österrikiska, ungerska, polska, tjecko-slovakiska och jugo-slaviska krigsfångar, sistnämnda
kostnader beräknade till inalles 6In,000 £ st.

Vad Sverige beträffar har bidr ag lämnats till de sist nämnda båda slagen av
särskilda kostnader, men har, såsom ovan nämnts, någon varukredit hittills icke
beviljats. Framställningar rörande hjälpkrediter hava emellertid ingått från åtskilliga
av de hjälpbehövande länderna.

Innan jag går att för egen del yttra mig i nu förevarande angelägenhet,
vill jag slutligen fästa uppmärksamheten på två därmed sammanhängande
specialfrågor, vilka synas mig vara av beskaffenhet att
böra i detta sammanhang särskilt omnämnas.

Redan under förliden höst inkommo till Kungl. Maj:t från vissa
sammanslutningar inom fiskerinäringen med tillstyrkan från vederbörande

15

Kungl. Maj.ts proposition Nr 80.

myndigheter framställningar om att, med hänsyn till det bekymmersamma
läge, vari samma näring befunne sig, statsntgärdcr mätte vidtagas
för möjliggörande av sill- och annan fiskexport. 1 eu den 14
januari 1921 dagtecknad skrivelse hava sedermera de s. k. fiskerinäringssakknnniga,
under ytterligare framhållande av denna närings svåra läge,
hemställt om effektiva åtgärder från statens sida för un glättande av
avsättningen av fiskerinäringens produkter. I sådant avseende hava de
sakkunniga, under hänvisning ej mindre till de åtgärder, som för fiskerinäringens
stödjande vidtagits i Danmark, Norge ocii England, såsom
statsgaranti vid export av fisk, inköp av fisk för statens läkning och
direkta understöd till fiskare — jag tillåter mig att för närmare kännedom
härom hänvisa till vad de sakkunnigas skrivelse innehåller — än
även till chefens för finansdepartementet yttrande i årets statsverksproposition
angående min avsikt att förorda preposition till riksdagen i
syfte att förutnämnda garantibelopp, 10 miljoner kronor, utbyttes mot
eu däremot svarande kontant summa, nu gjort framställning, att Kungl.
Maj:t villo föreslå riksdagen dels medgiva, att av detta belopp 2 miljoner
kronor måtte få användas för beredande av likvid för fisk. avsedd att
exporteras till nödlidande länder, eller, därest detta ej läte sig göra,
bevilja särskilt anslag för sådant ändamål, dels ock till Kungl. Maj:ts
förfogande anvisa ytterligare ett belopp av 2 milj'' ner kumnr ait vid
inträdande behov tagas i anspråk för inköp av fisk till användning
inom landet.

Lantbruksstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till
fiskerinäringssakkunuigas framställning.

Vidare har av den österrikiska regeringen, under hänvisning till
de i Österrike nu rådande svåra livsmedelsförhållandena, framställning
gjorts om utförsel dit från Sverige av 20,000 ton råg med begagnande
av den beviljade hjälpkrediten.

Häröver hava folkhushållningskommissionen av juni 1919 och
svenska hjälpkreditkommitién avgivit infordrade utlåtanden.

Folkhushållningskommissionen har i sitt den 15 december 1920
dagtecknade yttrande, under uttalande att annan än kontant lik''hd icke
syntes böra ifrågakomma, avstyrkt bifall till framställningen.

Aven svenska hjälpkreditkommittén har i yttrande den 7 januari
1921 avstyrkt, att den begärda rågleveransen skulle få äga ruin inom
ramen av den hjälpaktion, vars förmedlande blivit anförtrott åt kommittén.
Ett bifall till framställningen skulle nämligen, enligt kommitténs
mening, i hög grad minska möjligheterna att leverera de svenska

Ifrågasatt

rågexport.

DepartcmnJi

chefen.

16 Kungi. Maj.ts proposition Nr 80.

industriprodukter, vilka av kommittén redan ställts i utsikt såsom bidrag
för Sveriges del.

För egen del ber jag att i ärendet få anföra följande:

Vid den på våren DJ20 i Paris avhållna internationella konferensen
för planläggande av nu ifrågavarande hjälpaktion ställdes irån svensk
sida bestämt i utsikt varuleveranser till de nödlidande länderna till ett
värde av minst 10 högst 20 miljoner kronor. Då nu, såsom av det
ovan sagda framgår, den väg, som statsmakterna tänkt sig för Sveriges
deltagande i omförmälda hjälpaktion — varuleveranser mot statsgaranti
för viss del av varuvärdet — visat sig oframkomlig, lärer det, för tillvaratagande
av nationens värdighet, vara nödvändigt att vidtaga andra
åtgärder för att de från svensk sida i utsikt ställda varuleveranserna
snarast möjligt må komma till stånd. Härvid synes, trots önskvärdheten
att under nuvarande hårt pressade statsfinansiella situation undvika
direkta statsutgifter, någon annan utväg knappast stå öppen än
att, på sätt svenska hjälpkreditkommittén hemställt, hos riksdagen äska
anvisande av de medel, som erfordras för att säkerställa leveransen av
åtminstone det garanterade miuimivaruvärdet, 10 miljoner kronor. I
likhet med min företrädare i ämbetet anser jag visserligen, att man bör
söka att i avseende å varje varuparti träffa anstalt för, att vederbörande
exportör själv påtager sig så stor del av krediten, som med hänsyn till
föreliggande omständigheter kan anses lämpligt och erforderligt. Då
det emellertid, med hänsyn till de tryckta förhållanden, som nu råda å
penningmarknaden, och de svårigheter, under vilka vårt näringsliv har
att arbeta, lärer vara högst tvivelaktigt, i vad mån ett dylikt enskilt
övertagande av kreditrisk kan vara att påräkna, och det ju nu framför
allt gäller att tillse, att de förpliktelser, som vårt land å Pariskonferensen
iklätt siy, behörigen uppfyllas, synes mig försiktigheten bjuda att icke
sätta beloppet av de medel, vilka av riksdagen böra äskas, lägre än till
10 miljoner kronor.

Snarare kunde det då, med hänsyn till de framställningar, som
nu hos Kungl. IN 1 aj:t gjorts om åtgärder för möjliggörande av fisk- och
rågexport. till de nödlidande länderna, ifrågasättas, huruvida icke beloppet
av ett eventuellt statsanslag för nu förevarande ändamål borde
sättas något högre än nyss angivits. Det förhåller sig ju nämligen så
— såsom ock av svenska hjälpkreditkommittén framhålles — att enligt
den för hjälpaktionen uppgjorda planen Sverige i främsta rummet ansetts
böra bidraga med vissa för de nödlidande ländernas återuppbyggande
erforderliga industriprodukter; och då behovet av dessa industri -

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

produkter inom de bjälpbehövande länderna allt jämt kvarstår oförändrat
och härtill kommer, att det särskilt under nuvarande förhållanden för
den svenska industrien är angeläget, att avsättning beredes för så stora
varupartier som möjligt, framstår det givetvis såsom önskvärt, att någon
minskning i de tilltänkta leveranserna av industriprodukter icke må behöva
ifrågakomma. Å andra sidan är det obestridligt, såväl att den
svenska fiskarebefolkningen för närvarande befinner sig i ett läge, som
nödvändiggör åtgärder för underlättande av avsättningen av fiskerinäringens
produkter, som ock att den österrikiska framställningen om
spann målsleveranser till lindrande av det inom landet radande nödtillståndet
av humanitära skäl är i allra högsta grad behjärtansvärd.

Då jag det oaktat icke anser mig kunna föreslå högre statsbidrag
för nu ifrågavarande ändamål än det ovan angivna beloppet, 10 miljoner
kronor, är detta beroende av finansiella skäl. Jag vill emellertid erinra,
att den statsgaranti till belopp av 15 miljoner kronor, som — utöver
tiomiljonersgaiautien — av fjolårets riksdag ställts till Kungl. Maj:ts
förfogande, ännu icke blivit till någon del tagen i anspråk. Möjligt är
ju, att det skulle kunna låta sig göra att medelst denna garanti fä till
stånd export av exempelvis fisk eller spannmål till Österrike; i så full
synes hinder ej böra möta att för ändamålet disponera någon del av
sagda garanti. För stödjande av det svenska jordbruket och fisket torde
emellertid på denna väg icke mycket stå att vinna; hela anordningen
har ju icke heller vidtagits i sådant syfte utan för att bereda hjälp åt
det nödlidande utlandet. Det svenska jordbruket lärer för sitt stödjande
vara i behov av åtgärder av helt annan art än som här avses,
och vad det svenska fiskot angår torde — i den mån för exportens
underlättande statsingripande må anses möjligt annorledes än genom
beredandet av visst utrymme för fiskexport i planen för användningen
av det ifrågasatta tiomiljonersanslaget — frågan böra göras till föremål
för utredning i särskild ordning. Dessa spörsmål äro, enligt vad chefen
för jordbruksdepartementet meddelat mig, för närvarande under närmare
övervägande inom sistnämnda departement.

Beträffande de närmare anstalterna för ordnandet och likviderandet
av de varuleveranser, vilka ingå såsom ett led i här ifrågavarande
internationella hjälpaktion, föreligger nu, såsom framgår av den av mig
ovan lämnade redogörelsen, ett av svenska hjälpkreditkommittén utarbetat
förslag. Detta förslag är emellertid endast att anse såsom ett försök att
uppdraga vissa allmänna linjer för de anordningar, som böra träffas för
realiserandet av Sveriges deltagande i omförmälda hjälpaktion och ingalunda
att betrakta såsom någon definitiv plan, avsedd att i alla detaljer
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 69 höft. (Nr SO.) 3

18

Kungl. Maj.ts proposition Nr 80.

följas. Att i en angelägenhet sådan som den förevarande på förhand
fastställa en dylik plan lärer — med hänsyn till de tid efter annan
vitt skiftande förhållandena och den mångfald olika faktorer, som öva
inflytande på bedömandet av de uppstående spörsmålen — icke vara möjligt,
utan lärer åt Kungl. Maj:t böra inrymmas befogenhet att inom
ramen av det beviljade anslaget fritt ordna alla de med varuleveranserna
och likviderna sammanhängande frågorna på det sätt, som efter
prövning av föreliggande omständigheter kan anses bäst ägnat att främja
det med hjälpaktionen avsedda syftet. Bland annat torde det, såsom
hjälpkreditkommittén uttalat, böra få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra,
huruvida de å de främmande staternas skuldförbindelser influtna
likviderna må få på nytt tagas i anspråk för stödjande av export till
de nödlidande länderna.

För täckande av anslagssumman läge det måhända närmast till
hands att taga i anspråk tillfälliga lånemedel. Då det under nu rådande
förhållanden å lånemarknaden är angeläget att så långt som möjligt
begränsa statens upplåning, har jag emellertid, efter samråd med
chefen för finansdepartementet och i enlighet med vad av honom tillstyrkts,
ansett mig böra föreslå att det erforderliga beloppet, 10 miljoner
kronor, måtte få — i stället för att upplånas i öppna marknaden
— såsom lån ställas till förfogande från statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Detta synes, med hänsyn till det ändamål, vartill medlen skola
användas — anskaffning av varor för nödlidande länder — icke böra
vara ägnat att väcka betänklighet. Därest det skulle komma att visa
sig, att hela det från fonden i anspråk tagna beloppet icke kommer
att till fonden åter inflyta, torde framdeles få tagas under övervägande,
huru förlusten skall slutligt täckas. Däremot torde fonden — med hänsyn
till det ändamål, varom här är fråga, och ovissheten om, i vilken
omfattning rånte- och kapitalavbetalningar å de utländska skuldförbindelserna
kunna påräknas — icke böra tillgodoräknas annan ränta än den,
som för fonden uppstår för det fåll, att summan av till fonden inflytande
rånte- och kapitalavbetalningar å sagda förbindelser kommer att överstiga
det kapitalbelopp, som från fonden tagits i anspråk.

Jag hemställer alltså nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att — med återkallande av det i skrivelse den 18 juni 1920, nr
405, Kungl. Maj:t meddelade bemyndigande att ikläda svenska staten
betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varuleveranser
till vissa angivna länder — medgiva, att av statsverkets fond

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.

av rusdrycksmedel må såsom lån disponeras ett belopp av högst 10
miljoner kronor för beredande av likvid, i den ordning och enligt de
grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas, för varor, som i anledning
av rådande nödtillstånd blivit eller bliva av svenska exportörer levererade
till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern
och Rumänien.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition i ämnet
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

John Tapt.