Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
1
Nr 8.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om
nyttjanderätt till gravplats; given Stockholms slott den
26 november 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.
Den av allmänt kyrkomöte år 1920 avlåtna skrivelse i ämnet bifogas.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 8 käft. (Nr 9.)
1
2
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 8.
Pörslag
till
LAG
om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats.
Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att i
samma lag skall efter 6 § införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angiven
lydelse:
4 §■
Gravplats skall — — — — skick.
Råder å gravplats — — — — kungörandet.
Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat
och värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens
vård och underhåll ansvarig.
7 §•
Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit
sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen
utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de
medel, som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor,
som må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom
en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens
vård och underhåll; dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att ombesörja
vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej villkor,
som nyss sagts, härför utgör hinder, till en gemensam fond sammanföra
de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll
emottaga, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig förteckning
över gravplatserna föres.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vad i 7 § föreskrives
skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål erlagts före
lagens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8-
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 24 augusti 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Statsråden: Nothin,
Svensson,
Hansson,
Åkerman,
Linder.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman riksdagens
skrivelse den 10 mars 1916, nr 36, däri riksdagen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida icke genom tillägg
till förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862 eller genom annan lämplig åtgärd ökad trygghet må kunna
vinnas för behörigt fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats,
som kyrkogårdsförvaltning eller församling må hava åtagit sig, och anförde
departementschefen:
»Enligt 4 § lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats Lag#'' "m
skall gravplats av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och värdigt skick, tm^ra rpfot»
Båder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år efter 4 §■
det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen i stånd,
är nyttjanderätten förverkad. Föreläggandet skall innefatta erinran om
den sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren ej känd eller
vet man ej, var han finnes, skall föreläggandet införas tre gånger såväl i
allmänna tidningarna som i tidning inom orten; och räknas tiden för den
föreskrivna påföljdens inträdande från det sista kungörandet.
4
1916 års riksdag.
Inkomna
yttranden.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 8.
I sin ovan omförmälda skrivelse har riksdagen anfört, att vid granskningen
av förslaget till nämnda lag om nyttjanderätt till gravplats uppmärksamheten
fästats å de ingalunda sällsynta fall, där upplåtelse av gravplats
förbundits med åtagande av den myndighet, som hade kyrkogården
under sin vård, att mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse ombesörja
gravens framtida underhåll. I sådana fall vore kyrkogårdsförvaltningen
visserligen gentemot medkontrahenten eller annan, som från medkontrahenten
härledde rätt till gravplatsen, i privaträttslig mening förbunden
att fullgöra sitt åtagande härutinnan, men sedan ingen nyttjanderättshavare
i lagförslagets mening längre existerade, t. ex. om den ursprunglige
nyttjanderättshavarens släkt utgått, funnes ej vidare någon rättsägare, som
med laga verkan kunde tillhålla förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga
förpliktelser. I dylikt fall torde hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen
att låta gravplatsen förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen
i lagförslagets 4 § genom meddelat föreläggande bereda sig
rätt att fritt disponera över densamma.
Riksdagen funne väl en anordning, som kunde medföra följder av
nyss antydd art, icke vara i allo tillfredsställande, men syntes skälig trygghet
i berörda avseende kunna vinnas genom särskilda bestämmelser vid
sidan av det föreliggande lagförslaget. Nödig kontroll över att kyrkogårdsförvaltning
icke läte komma sig till last åtgärder, som ovan berörts,
skulle kunna vinnas exempelvis genom att till förordningen om kyrkostämma
samt om kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 gjordes ett
tillägg av den huvudsakliga innebörd, att de för granskning av församlingsräkenskaper
utsedda revisorer skulle erhålla kännedom om de fall, där församlingen
åtagit sig underhållsskyldighet av gravar, och i samband härmed
tillfälle att efterse, i vad mån nämnda skyldighet fullgjorts.
Efter remiss hava utlåtanden i ärendet inkommit från justitiekanslersämbetet,
överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser ävensom domkapitlen
i riket, Stockholms stads konsistorium och hovkonsistoriet. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har inhämtat yttranden från samtliga kyrkostämmor
och ordförande i kyrkostämmor inom länet samt bilagt dessa
yttranden sitt utlåtande. Med en del av övriga inkomna utlåtanden hava
överlämnats yttranden från kontraktsprostar, kyrkoherdar, kyrkoråd med
flera myndigheter.
Flertalet av de i ärendet hörda myndigheter hava tillstyrkt eller icke
haft något att erinra mot ett tillägg till kyrkostämmoförordningen av den
o
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
innebörd, riksdagen föreslagit. Yttranden av sådant innehåll hava avgivits
av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Blekinge, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,
domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad
och Härnösand, Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium
ävensom av åtskilliga kyrkostämmor och kyrkostämmoordförande med flera.
.Domkapitlet i Visby finner icke skäl att tillstyrka ändrad eller ytterligare
lagstiftning i förevarande hänseende och åberopar ett yttrande av
kontraktsprosten Sigge Jacobson, att det vore hart när otänkbart att ett
kyrkoråd skulle kunna låta en gravplats först förfalla och sedan med stöd
av 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats genom meddelat föreläggande
bereda sig rätt till gravplatsen; domkapitlet i Strängnäs säger sig sakna
tillräcklig kännedom för att kunna bedöma om lagstiftning är erforderlig;
och domkapitlet i Växjö vill icke avstyrka den föreslagna kontrollen genom
revisorer.
Länsstyrelsen i Kronobergs län är ej fullt övertygad om behovet av
någon särskild åtgärd i det av riksdagen angivna syfte men säger sig vara
ur stånd att för vinnande av detta syfte föreslå annan åtgärd än den riksdagen
ifrågasatt.
I åtskilliga yttranden från kyrkostämmor och deras ordförande uttalas,
att de av riksdagen ifrågasatta lagstiftningsåtgärder icke vore behövliga.
I dessa yttranden framhålles, bland annat, att den i riksdagens skrivelse
antagna situationen syntes något uppkonstruerad, att det vore otroligt att
ett kyrkoråd skulle låta komma sig till last ett sådant förfarande, som
riksdagen förutsätter, att emellertid redan nu tillräckliga garantier mot
missbruk av antydd art funnes i föreskriften i kyrkolagens bestämmelser
om visitationer av biskopar och kontraktsprostar. Av dessa yttranden
framgår tillika, att flerstädes, där kyrkorådet för framtida underhåll av
grav mottagit donationer, dessa protokollförts och beloppet redovisas i kyrkans
räkenskaper, understundom särskilt för sig eller såsom fonder, och
har det framhållits att revisorerna alltså redan nu erhölle kännedom om
och granskade användningen av dessa donationer, såsom stående under
kyrkorådets förvaltning.
I en del utlåtanden, varigenom det ifrågasatta tillägget till kyrkostämmoförordningen
tillstyrkts, har tillika uttalats, att emot ett sådant tilllägg
vore så mycket mindre att erinra som tillägget innebure allenast ett
lagfästande av det förfaringssätt, som redan flerstädes kommit till användning.
6
Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 8.
Domkapitlet i Luleå biträder ett av kontraktsprosten O. Nordenstam
avgivet yttrande, däri åberopas stadgandet i § 2 punkt 9 kyrkostämmoförordningen,
att till kyrkostämmas handläggning hör »ordnande och fördelning
av begravningsplatser samt avgifter för dem», såsom stöd för att
redan enligt nu gällande bestämmelser de för granskning av församlingsräkenskaper
utsedda revisorer skulle vara pliktiga att kontrollera användningen
av gravmedel, varom här är fråga. Därest gällande bestämmelser
ej skulle anses betryggande anser Nordenstam ett tillägg lämpligast böra
göras till 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats av innebörd att revisorerna
skulle vara skyldiga att, där församling mot särskild avgift åtagit
sig vård av gravplats, tillse det församlingens förpliktelser i detta fall
fullgjordes.
En del myndigheter, som likaledes anse lämpligt att åtgärder vidtagas
till förekommande av sådana missförhållanden, som riksdagen påvisat,
anse emellertid för vinnande av nödig kontroll ej tillfyllest med enbart
ett sådant tillägg till kyrltostämmoförordningen, som riksdagen tänkt sig.
Sålunda förordar länsstyrelsen i Skaraborgs län tillika ett stadgande, enligt
vilket det skulle åligga kyrkorådet att föra och tillhandahålla revisorerna
förteckning över de gravplatser, vilkas underhåll kyrkogårdsförvaltning eller
församling åtagit sig. Uttalande av enahanda innebörd göres även i utlåtanden
av länsstyrelsen i Västerbottens län, magistraten i Norrköping,
som anser att det i § 31 kyrkostämmoförordningen omförmälda register,
som kyrkorådets ordförande skall hålla över kyrkorådets handlingar, kunde
fullständigas med en dylik förteckning, länsstyrelsen i Alvsborgs län, som
anser bestämmelserna om kontroll böra meddelas i särskild författning,
samt av länsstyrelsen i Värmlands län, som anser det därjämte böra stadgas,
att det skall tillkomma offentlig myndighet, närmast länsstyrelse, att
vid anmälan om försummat underhåll giva föreläggande om skyldighetens
fullgörande vid vite eller vid äventyr av ersättningsplikt för den försumlige.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser likaledes, att den ifrågasatta
bestämmelsen i kyrkostämmoförordningen bör åtföljas av föreskrift, att
därest en av revisorerna gjord anmärkning om försummad underhållsskyldighet
av församlingen lämnades utan tillbörligt avseende, det skulle åligga
vederbörande kyrkoherde att anmäla förhållandet hos länsstyrelsen, som då
hade att vidtaga den åtgärd, som för rättelse kunde vara erforderlig. I
ett yttrande av kyrkoherden L. A. F. Delander uttalas, att i de fall, då
rättsinnehavarens släkt utdött, revisorerna borde hava skyldighet att årligen
efter revisionen till domkapitlet inkomma med uppgift, hur graven vårdats,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8. 7
varefter domkapitlet hade att vidtaga erforderliga åtgärder. Länsstyrelsen
i Örebro län förordar att, jämte det ifrågasatta tillägget till kyrkostämmoförordningen,
bestämmelser borde meddelas om inrättande av särskild kommunal
tillsynsmyndighet — kyrkogårdsnämnd — för kyrkogårdarna, vilken
i fråga om handhavandet av de angelägenheter, som berörde kyrkogårdarna,
skulle träda i kyrkorådets ställe.
I andra yttranden har ifrågasatts, huruvida för ernående av det syfte,
som i riksdagens skrivelse angives, ett tillägg till kyrkostämmoförordningen
av den innebörd, riksdagen tänkt sig, skulle vara en effektiv eller lämplig
anordning. Länsstyrelsen i Hallands län anser sålunda, att den skyldighet,
riksdagen ifrågasatt för revisorerna, innebure något för detta allmänna uppdrag
främmande. Revisorerna hade nämligen förpliktelse att övervaka att
församlingens intressen bleve tillgodosedda. Revisorerna kunde i varje fall
ej framtvinga ifrågavarande underhållsskyldighet mot församlingen, om den
åsidosattes, utan endast göra anmälan därom för församlingen. Länsstyrelsen
i Södermanlands län åberopar ett yttrande av kontraktsprosten Gudmar
Hogner, däri uttalas, att man knappast kunde beräkna, att revisorerna
skulle företaga de ofta tidsödande och vid sidan av deras egentliga uppdrag
-— revision av kassaräkenskaperna -— liggande åtgärden att på ort
och ställe förvissa sig om hur gravar, varom här är fråga, vårdas och
underhållas. Styrelsen för Göteborgs stads allmänna begravningsplatser,
vars yttrande länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopar, framhåller
att revisorerna torde sakna tillfälle att särskilt under sommarmånaderna
tillräckligt ofta utöva kontroll, i synnerhet i de större städerna. Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser, att då frågan innebure ett tillvaratagande
av enskild rätt mot vederbörande församling det vore mindre lämpligt att
överlåta tillsynen å församlingens revisorer. I flera yttranden från kyrkostämmor
erinras, att församlingen själv valde revisorerna, liksom kyrkorådet;
genom revisorerna bleve det alltså endast en kontroll genom eget
organ, som icke bleve effektiv. Om så skulle bli, erfordrades revisorer med
ämbetsmannaansvar.
I de flesta av sist omförmälda och jämväl i andra yttranden har sålunda
angivits andra utvägar för lösande av ifrågavarande spörsmål.
Länsstyrelsen i Hallands län förordar den bestämmelse, att om
en församling icke använde för gravs underhåll avsett kapital på sätt
församlingen åtagit sig och någon rättsägare ej funnes, som kunde framtvinga
åtagandets fullgörande, kapitalet skulle frångå församlingen, betraktas
såsom danaarv och tillfalla staten. Om det allmänna hade intresse av att
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
graven fortfarande vårdades skulle dock församling, på talan av kronans
ombud i orten, kunna tillhållas att fullgöra vårdnadsplikten.
I det av länsstyrelsen i Södermanlands län åberopade, av kontraktsprosten
Hogner avfattade yttrandet uttalas, att målet lättast, naturligast och mest
effektivt skulle nås, om biskopar och kontraktsprostar, vilka redan enligt
gällande föreskrift hade skyldighet att vid de regelbundet återkommande
biskops- och prostvisitationerna tillse, hur kyrkogårdarne i allmänhet vårdades,
genom uttrycklig bestämmelse ålades att dels på förhand infordra uppgift
huruvida i vederbörande församlingar åtagande att underhålla grav
funnes dels ock sedan vid visitationen å ort och ställe undersöka förhållandena.
Domkapitlet i Yäxjö anser, att en mera betryggande kontroll än genom
revisorer skulle kunna vinnas, om föreskrift meddelades om skyldighet för
visitator att i sammanhang med honom åliggande granskning av kyrkoförsamlings
kassor och fonder tillse, huruvida meddelade föreskrifter i avseende
å vård av gravplats av vederbörande iakttoges.
Länsstyrelsen i Gottlands län anser likaledes, att hithörande förhållanden
borde göras till föremål för granskning vid kyrkliga visitationer, Om
därvid eller annorledes försummelse bleve konstaterad, syntes administrativ
myndighet böra tillerkännas rätt att föreskriva nödig rättelse.
Magistraten i Norrköping förordar, att biskoparna vid visitationer skulle
tillse att underhållsskyldigheten behörigen fullgjordes.
Länsstyrelsen i Östergötlands län håller före, att effektiv kontroll skulle
vinnas, om avskrift av avtal rörande underhållsskyldigheten överlämnades
i stad till magistrat samt på landet till länsstyrelse, vilka skulle hava att
över avtalen föra förteckning samt därefter själva eller genom underlydande
organ vaka över underhållsskyldighetens behöriga fullgörande.
Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län böra för vinnande av det syfte,
som i riksdagens skrivelse angives, erforderliga bestämmelser intagas antingen
i lag om fromma stiftelser eller i lagen om nyttjanderätt till gravplats.
— Samma mening uttalar magistraten i Linköping.
Domkapitlet i Strängnäs anser, därest kontroll befinnes erforderlig,
att granskningsuppdraget bör lämnas åt eu på kyrkostämma för ändamålet
särskilt utsedd person. — I ett yttrande av kyrkoherden A. Flentzberg
föreslås utseende av särskilda kyrkogårdsvärdar eller att i kyrkovärdarnes
uppdrag skulle ingå att hava ansvar för här avhandlade gravars omvårdnad.
I en särskild förteckning skulle de för varje år göra anteckning om
att de fullgjort sitt uppdrag såsom kyrkogårdsvärdar.
9
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 8.
Domkapitlet i Yisby håller före att, i händelse ändring i eller tillägg
till kyrkostämmoförordningen skulle anses böra komma till stånd, sådant
hellre bör ske i fråga om kyrkorådets åligganden (§ 22) än i form av en
instruktion för revisorerna, för vilken lämplig anknytningspunkt näppeligen
förefinnes i författningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar till eu början om att donationer,
förbundna med åtagande att för all framtid ombesörja gravs underhåll,
förekomme, enligt vilka underhållsskyldigheten påvilade annan än den
myndighet, som hade kyrkogården i sin vård, såsom kommunalnämnd,
magistrat, drätselkammare med flera, samt anför vidare, bland annat: Att
underhållsskyldigheten medvetet åsidosattes torde vara ytterst sällsynt.
Däremot kunde den under tidernas lopp lätt råka i glömska därigenom att
urkunden förkomme och tillika den mot underhållsskyldigheten svarande
gottgörelsen ej bokfördes såsom särskild fond utan finge ingå i räkenskaperna
såsom en vanlig inkomstpost. En allmän föreskrift borde meddelas,
att dylik gottgörelse redovisades som en särskild fond, till vilken den torde
vara hänförlig. Med eu sådan anordning skulle fonden falla under de
kommunala revisorernas granskningsplikt samt denna granskning jämväl
omfatta tillsynen över att fonden användes för sitt ändamål och således
tillika gravstället, som den avsåge, behörigen underliölles. Beträffande
fonder av ifrågavarande slag, vilka omhänderhades av kyrklig myndighet,
tillkomme såsom ytterligare säkerhet för fullgörande av åtagen underhållsplikt
den granskningsplikt, som vid biskops- och prostvisitationer ålåge
visitator. Tillika borde göras ett tillägg till lagen om nyttjanderätt till
gravplats av den innebörd, att vad i 4 § 2 stycket stadgades ej skulle
äga tillämpning beträffande gravplats, som myndighet åtagit sig att mot
viss, en gång för alla erlagd gottgörelse underhålla.
Överståthållarämbetet åberopar i ärendet ett av kyrkogårdsnämnden i
Stockholm avgivet yttrande, däri anföres, bland annat: På grund av förordningen
om kyrkogårdsnämnd i Stockholm den 29 april 1886 vårdade
och förvaltade nämnden de Stockholms kommun tillhöriga kyrkogårdarna.
De territoriella församlingarnas kyrkogårdar förvaltades däremot av kyrkoråden.
Nämnden åtoge sig mot ersättning s. k. framtida underhåll av
grav. Över sådana åtaganden fördes särskild förteckning. De för nämnda
vård influtna medel sammanfördes till en särskild fond, den s. k. gravunderhållsfonden,
av vars avkastning de årliga utgifterna för ifrågavarande
gravars vård och underhåll bestredes. Fondens räkenskaper granskades
årligen i likhet med nämndens övriga räkenskaper av fyra revisorer, som
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.) 2
10
Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 8.
enligt praxis jämväl plägade genom besök å begravningsplatserna förskaffa
sig kännedom om det sätt, varpå nämnden vårdade desamma. Beträffande
Stockholm förefunnes alltså full garanti för att nämndens åtaganden av
framtida underhåll av grav ej kunde åsidosättas. Då emellertid betryggande
garanti i ifrågavarande avseende i allmänhet saknades, syntes lämpligt att
föreskrift utfärdades därom, att medel, som till myndighet inbetalades för
framtida underhåll av grav, skulle bokföras såsom särskild fond samt
dennas räkenskaper och förvaltning granskas av de för resp. myndighets
förvaltning utsedda revisorer. Tillika borde dels ett tillägg göras till lagen
om nyttjanderätt till gravplats av innebörd att grav, som övertagits till
framtida underhåll av myndighet, som upplåtit densamma, ej skulle vara
förverkad på grund av vanvård av graven dels ock bestämmelse meddelas
att underlåtenhet av myndighet att vårda grav, vars vård samma myndighet
åtagit sig, må av länsstyrelse beivras.
Justitiekanslersämbetet framhåller till en början att, därest upplåtelse
av gravplats förbundits med åtagande av den myndighet, som hade kyrkogården
under sin vård, att mot viss, eu gång för alla erlagd gottgörelse
ombesörja gravens framtida underhåll, kyrkogårdsförvaltningen icke torde
vara berättigad att på grund därav, att gravens underhåll av kyrkogårdsförvaltningen
åsidosattes, utfärda föreläggande för nyttjanderättshavaren att
sätta gravplatsen i stånd och följaktligen i detta fall något förverkande av
nyttjanderätten enligt 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats icke kunde
ifrågakomma. Emellertid kunde under tidernas lopp avtal om underhållsskyldigheten
lätt råka i glömska och av sådan anledning gravplatsen få
förfalla. Åtgärder för att förekomma sådant vore påkallade liksom i de
fall, då genom gåva eller testamente egendom tillfallit församling eller
kyrkogårdsförvaltning mot skyldighet att underhålla viss gravplats. För
det avsedda ändamålets vinnande syntes tillräckligt att i lagen om nyttjanderätt
till gravplats eller särskild författning intoges föreskrift därom
att dylik egendom skulle, såvida icke innehållet i testamentet, gåvohandlingen
eller avtalet till annat föranledde, förvaltas såsom särskild fond,
vars avkastning finge användas allenast till gravplatsens underhåll och i
den mån avkastningen ej därtill behövde tagas i anspråk skulle läggas
till fondens kapital eller användas till annat av Kungl. Maj:t godkänt
ändamål. Dock skulle församling eller kyrkogårdsförvaltning, vilken iklätt
sig skyldighet att underhålla flera gravplatser, äga rätt att till en gemensam
fond sammanföra egendom, som församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen
för sådant ändamål emottagit, allenast därvid iakttoges, att nog
-
11
Kungl. Majds Proposition Nr 8.
grann och fullständig förteckning över de ifrågavarande gravplatserna fördes.
Ett stadgande av dylik innebörd skulle utan vidare medföra att icke endast
revisorer utan även visitationsförrättare och annan offentlig myndighet
skulle beredas tillfälle att få kännedom om den församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen
åliggande underhållsskyldigheten och därigenom även
möjlighet att efterse, huru denna skyldighet fullgjordes.
Såsom av redogörelsen för innehållet i de inkomna yttrandena i ärendet
framgår, har i det vida övervägande antalet av dessa tillstyrkts vidtagande
av lagstiftningsåtgärder i det syfte, som i riksdagens skrivelse angives.
Även jag anser, att dylika åtgärder böra vidtagas till vinnande av
nödig kontroll därå att, då kyrkogårdsförvaltning eller annan myndighet
åtagit sig att ombesörja vård och underhåll av gravplats, sådant åtagande
varder behörigen fullgjort.
I riksdagens skrivelse har uttalats, att, då kyrkogårdsförvaltning
mot gottgörelse åtagit sig framtida underhåll av gravplats, kyrkogårdsförvaltningen
visserligen vore gentemot medkontrahenten eller annan, som från
in edkontrahenten härledde rätt till gravplatsen, i privaträttslig mening förbunden
att fullgöra sitt åtagande härutinnan, men sedan ingen nyttjanderättshavare
i lagens mening längre existerade, t. ex. om den ursprunglige
nyttjanderättshavarens släkt utgått, funnes ej vidare någon rättsägare, som
med laga verkan kunde tillhålla förvaltningen att uppfylla sina kontraktsenliga
förpliktelser. I dylikt fall torde hinder ej möta för kyrkogårdsförvaltningen
att låta gravplatsen förfalla och därefter med stöd av bestämmelsen
i 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats genom meddelat föreläggande
bereda sig rätt att disponera över densamma. I några av de inkomna
yttrandena liar häremot gjorts gällande att, då upplåtelse av gravplats
förbundits med åtagande av den myndighet, som både kyrkogården
under sin vård, att mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse ombesörja
gravens framtida underhåll, kyrkogårdsförvaltningen icke skulle vara
berättigad att på grund därav, att gravens underhåll av kyrkogårdsförvaltningen
åsidosattes, utfärda föreläggande för ny ttjanderättsha varen att sätta
gravplatsen i stånd och följaktligen i detta fall något förverkande av nyttjanderätten
enligt 4 § lagen om nyttjanderätt till gravplats icke kunde
ifrågakomma. Jag skall icke inlåta mig på frågan, vilkendera tolkningen,
som är den riktiga. Att kyrkogårdsförvaltning, då den själv eller annan myndighet
är pliktig underhålla gravplats, icke bör vara berättigad att i anledning
av försummat underhåll meddela föreläggande som förut sagts och
Departe
mentschefcn.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
därefter, i händelse föreläggandet ej fullgöra, bereda sig rätt till gravplatsen,
synes mig uppenbart, och bör enligt min mening lagen givas sådan
avfattning, att någon tvekan om dess innebörd i sådant hänseende icke
föreligger. För vinnande av detta syfte synes i främsta rummet böra
ifrågakomma ett tillägg till nyssnämnda 4 § lagen om nyttjanderätt till
gravplats av den innebörd att den där stadgade påföljd för försummelse
att hålla gravplats i ordnat och värdigt skick icke skall inträda i det fall,
att myndighet är för gravplatsens vård och underhåll ansvarig. Att riksdagen
icke redan vid antagandet av berörda lag införde ett dylikt stadgande
torde hava berott därpå, att kyrkomötet då redan antagit det för
riksdagen framlagda lagförslaget och riksdagen icke ville allenast i den delen
av lagförslaget fatta ett från kyrkomötet skiljaktigt beslut, utan i stället
i sin skrivelse ifrågasatte särskilda bestämmelser vid sidan av det då föreliggande
lagförslaget, exempelvis ett tillägg till kyrkostämmoförordningen
av den innebörd, som i riksdagsskrivelsen angives.
Det av mig nu föreslagna tillägget, avser icke endast myndighet, som
har kyrkogård under sin förvaltning, utan jämväl annan myndighet, såsom
kommunalnämnd, magistrat, drätselkammare, som kan hava förpliktelse att
vårda och underhålla gravplats; och inrymmes därunder jämväl det fall, att
underhållsskyldigheten omfattar endast vissa år, såsom understundom plägar
förekomma, så i Stockholm, där kyrkogårdsnämnden mot viss gottgörelse,
erlagd på en gång, åtager sig underhåll jämväl under viss tid, högst 50
år. Att även i sådant fall den i 4 § stadgade påföljd för försummat
underhåll av gravplatsen icke bör äga rum torde ej tarva närmare motivering.
Emellertid torde för ernående av det syfte, som i riksdagens skrivelse
angives, icke vara tillfyllest med enbart ett sådant tillägg till 4 §
lagen om nyttjanderätt till gravplats, som jag nu föreslagit. Ett dylikt
tillägg gör det visserligen omöjligt för vederbörande myndighet att försumma
fullgörandet av underhållningsskyldigheten i syfte att komma i
besittning av gravplatsen, men kunna fall för visso även förekomma, då
underhållsskyldigheten kan tänkas bliva åsidosatt utan avsikt hos vederbörande
att driva saken till ett förverkande av nyttjanderätten.
För vinnande av en önskvärd och eflektiv kontroll över att medel,
avsedda till underhåll av grav, behörigen användas för ändamålet torde
alltså, utöver det föreslagna tillägget till 4 § lagen om nyttjanderätt till
gravplats, särskilda föreskrifter vara erforderliga i fråga om dessa medels
bokföring och redovisning. I sin skrivelse har riksdagen uttalat, att no
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr S. 13
(lig kontroll över att kyrkogårdsförvaltning icke läte komma sig till last
åtgärder, som i skrivelsen berörts, skulle kunna vinnas exempelvis genom
att till kyrkostämmoförordningen gjordes ett tillägg av den huvudsakliga
innebörd, att de för granskning av församlingsräkenskaper utsedda revisorer
skulle erhålla kännedom om de fall, där församlingen åtagit sig underhållsskyldighet
av gravar, och i samband härmed tillfälle att efterse i
vad mån nämnda skyldighet fullgjorts. Eu anordning, varigenom användningen
av ifrågavarande medel bringas under vederbörande revisorers granskningsplikt,
såsom riksdagen även tänkt sig, anser jag lämplig. Att eu
granskning i nämnda avseende och, där så skulle finnas behövligt, en i
samband med revisionen verkställd eftersyn å underhållsskyldighetens fullgörande
skulle innebära något för revisorernas allmänna uppdrag främmande,
eller ett tillvaratagande av enskild rätt mot vederbörande församling,
och revisorerna därför ej böra befatta sig därmed kan jag näppeligen
finna. Att kyrkogård och begravningsplats hållas i vårdat skick är givetvis
i hela församlingens intresse och att härvid de enskilda gravarnas
underhållande är av största betydelse torde knappast behöva påpekas.
Att meddela den föreskrift, som för angivna syfte erfordras, såsom
ett tillägg till kyrkostämmoförordningen, då närmast i form av en instruktion
för revisorerna vad de i detta speciella fall hava att iakttaga, torde
icke vara möjligt, då här kan bliva fråga även om andra revisorer än som
utses enligt kyrkostämmoförordningen, nämligen i de fall, då gravmedlen
förvaltas av annan myndighet än som i nämnda förordning avses. I kyrkostämmoförordningen
saknas ock lämplig anknytningspunkt för ett dylikt
tillägg. Stadgandet bör erhålla större räckvidd än som skulle kunna
givas åt ett dylikt tillägg och bör lämpligen innehålla föreskrift om sättet,
varpå gravmedlen skola förvaltas. Härutinnan ansluter jag mig till en mening,
som i några av de inkomna yttrandena framförts, nämligen att medlen
skola förvaltas såsom särskild fond. Detta sätt för medlens bokföring
och redovisning användes redan nu på en del håll. Understundom brukar,
såsom i en del yttranden framhålles, medlen redovisas endast såsom
poster i övriga räkenskaper, som vederbörande myndighet har att föra, i
vilket fall de ju även falla under vederbörande revisorers granskning.
Sammanblandningen med övriga räkenskaper torde emellertid i avsevärd
grad försvåra granskningen av medlens användning, och i många fall torde
räkenskaperna icke lämna någon upplysning om storleken av det för ifrågavarande
ändamål inbetalda kapital. Genom ett stadgande att medlen skola
förvaltas såsom särskild fond vinnes däremot överskådlighet och reda i bok
-
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8. "
toring och redovisning av desamma. Och genom ett stadgande av denna
innebörd icke blott bringas medlens förvaltning under vederbörande revisorers
granskning utan även visitationsförrättare och annan offentlig myndighet
beredes tillfälle att lätt få kännedom om den underhållsskyldighet
1 förevarande hänseende, som må åvila myndighet, och därigenom även
möjlighet att efterse, huru skyldigheten fullgöres.
Att ifrågavarande bestämmelse icke kan eller bör inrymmas såsom ett
tillägg till kyrkostämmoförordningen har redan förut påpekats. Den naturliga
platsen för en dylik bestämmelse synes däremot vara i lagen om
nyttjanderätt till gravplats, och torde den lämpligen kunna inrymmas i
2 § nämnda lag, som nu innehåller allenast det stadgande att avtal, varigenom
upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas skriftligen.
I de fall, då myndighet iklätt sig skyldighet att underhålla flera
gravplatser, torde myndigheten böra äga rätt att sammanföra för underhållet
mottagna medel till en gemensam fond, vars avkastning användes
för gemensamt underhåll av de gravar, som med fonden avses. För vinnande
av nödig trygghet att i detta fall icke någon gravs underhåll förbises
torde böra stadgas, att myndigheten skall vara skyldig att över de
ifrågavarande gravplatserna föra noggrann och fullständig förteckning.
Det synes icke erforderligt, att nu berörda föreskrifter givas tillämplighet
i andra fall än då myndighet är pliktig underhålla gravplats för all
framtid eller så länge gravplatsen utgör del av kyrkogård eller annan
allmän begravningsplats.
I enlighet med de grunder, som jag sålunda angivit, har jag låtit
inom justitiedepartementet upprätta ett förslag till lag om ändrad lydelse
av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag,
som var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt
hemställde, att lagrådets utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, inhämtas över förslaget.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Gösta Stenlund.
Kungl. Maj.ts Proposition N:r 8.
15
Bilaga.
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916
om nyttjanderätt till gravplats.
Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om
nyttjanderätt till gravplats skola i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse:
2 §■
Avtal, varigenom — — — — — skriftligen.
Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit
sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen
utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de medel,
som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor, som
må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom
en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens
vård och underhåll, dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att
ombesörja vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej
villkor, som nyss sagts, härför utgöra hinder, till en gemensam fond sammanföra
de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll
emottagit, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig
förteckning över gravplatserna föres.
4 §•
Gravplats skall — — — — skick.
Råder å gravplats — — — — kungörandet.
16
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 8.
Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat och
värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens
vård och underhåll ansvarig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vadi2§ andra
stycket föreskrives skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål
erlagts före lagens ikraftträdande.
Kungl. Majds Proposition Nr 8.
IT
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
19 oktober 1920.
oku» 18 utmalt»»#u;tyistanrtt al> va iuv »%H‘ i
Närvarande:
.1 ustitierådet Berglöf,
Regeringsrådet ERNBERG,
.1 ustitieråden Molin,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24
augusti 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars
1916 om nyttjanderätt till gravplats. Förslaget, som finnes bilagt detta
protokoll, hade inför lagrådet föredragits av förordnade revisionssekreteraren
Styrbjörn Dahlqvist.
Förslaget föranledde följande yttranden.
Justitierådet Berguf, regeringsrådet Ernberg och justitierådet Molin:
Behövligheten av bestämmelser i det syfte, som med det föreslagna
tillägget till förevarande paragraf avses, synes genom den förebragta utredningen
vara till fullo ådagalagd. Erinras kan väl, att ifrågavarande bestämmelser,
vilka icke direkt hänföra sig till de ämnen, som avhandlas i nu
förevarande, i den för kyrkolag stadgade ordning tillkomna lag, strängt
taget lämpligare borde behandlas i annat sammanhang, vid en eventuell
lagstiftning angående stiftelser och donationer i allmänhet. Men då behovet
av reglerande föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende synes särskilt framBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 höft. (Nr 8.) 3
18
Kung1. Muj:ts Proposition Nr 8.
trädande och desamma icke kunna anses vara för lagens bestämmelser i
övrigt helt främmande, torde dock något avgörande hinder icke böra möta
mot inordnande av dylika föreskrifter i lagen. Den plats, desamma enligt
förslaget skulle erhålla, synes dock mindre lyckligt vald. Lämpligare torde
vara att inrymma dem i en särskild paragraf efter de övriga bestämmelserna
i lagen.
Justitierådet Appelberg :
I fråga om behövligheten av de föreslagna bestämmelserna är jag ense
med lagrådets övriga ledamöter. Jag anser emellertid det vara principiellt
olämpligt att i lagen om nyttjanderätt till gravplats upptaga ifrågavarande
förvaltningsrättsliga föreskrifter. Då upptagandet i samma lag av dessa
föreskrifter, som enligt min mening icke äro av beskaffenhet att böra föreläggas
kyrkomötet, skulle medföra att man nödgades underkasta frågan i denna
del kyrkomötets prövning, finner jag, särskilt om, på sätt jag beträffande
4 § ämnar hemställa, förslag om ändring av denna paragraf icke framlägges,
även de praktiska hänsynen tala för att bestämmelserna icke upptagas i
nämnda lag. Det lämpligaste synes vara att införa bestämmelserna tillsvidare
i särskild författning.
4 g.
JRegeringsrådet Ernberg samt justitieråden Molin och Appelberg:
Det huvudsakliga syftet med det föreslagna tillägget till denna paragraf
är att förebygga en sådan tolkning av de i paragrafens andra stycke
innefattade bestämmelser, att myndighet, som har att förvalta kyrkogård
eller annan allmän begravningsplats och vilken det enligt åtagande åligger
att underhålla viss gravplats, skulle kunna låta gravplatsen förfalla samt,
efter det föreläggande jämlikt sagda bestämmelser skett, under åberopande av
den inträffade van vården äga återtaga gravplatsen. En dylik tolkning kan
icke anses riktig. Att den, som själv är vållande till att en åtgärd underlåtits,
icke kan på samma underlåtenhet grunda rätt gent emot annan är
en regel, som otvivelaktigt äger allmängiltighet. Ändring av den nuvarande
lydelsen av paragrafen i syfte att förebygga en tolkning i nämnda
riktning synes därför vara obehövlig.
Det föreslagna tillägget avser emellertid även det fall att underhåll
av gravplats åligger annan myndighet än den, som förvaltar begravningsplatsen,
och innebär i detta avseende att icke heller för sådan händelse
19
Kung!. Maj;ts Proposition Nr 8.
föreläggande med påföljd, som ovan nämnts, må meddelas. Tillräckliga
skäl att därutinnau göra åtskillnad mellan det fall, då gravplats underhålles
av dylik myndighet, och det, då underhållet besörjes av enskild person,
synas emellertid icke föreligga. Stadgandet skulle säkerligen icke heller
bliva av nämnvärd praktisk betydelse i nu berörda hänseende.
På grund av vad sålunda anförts hemställes, att den föreslagna tilläggsbestämmelsen
måtte utgå ur förslaget.
Justitierådet Berguf:
Att myndighet ej bör pa sin egen försumlighet i åtaget underhäll av
gravplats kunna grunda rätt att anse nyttjanderätten förverkad, torde vara
uppenbart. En motsatt uppfattning har emellertid visat sig kunna uppstå.
Och för de om än antagligen sällsynta undantagsfall, då underhållsskyldigheten
och förvaltningen ej äro förenade hos samma myndighet, kan det föreslagna
tillägget till 4 § hava ett visst berättigande. Med hänsyn härtill har jag
för min del ej velat motsätta mig att nämnda tillägg inflyter i lagtexten.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr S.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet injör
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 19 oktober 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern BräNTING,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,
Statsråden: Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Erikson,
Svensson,
Hansson,
Åkerman,
Linder.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, lagrådets
innevarande dag avgivna utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut
den 24 sistlidne augusti till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad
lydelse av 2 och 4 §§ i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till
gravplats.
Efter redogörelse för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:
»Med anledning av erinran inom lagrådet har tillägget till 2 § upptagits
under en särskild paragraf, 7 §, efter de övriga bestämmelserna i
lagen; och hava i samband härmed vidtagits ett par jämkningar av formell
natur.
21
Kung!. M«j:ts Proposition Nr 6''.
Beträffande den föreslagna tilläggsbestämmelsen till 4 § hava tre av
lagrådets ledamöter hemställt, att densamma måtte ur förslaget utgå, varemot
eu ledamot av lagrådet ej velat motsätta sig att tillägget inflyter i
lagtexten. Enligt förstnämnda ledamöters mening skulle i det fall, då
myndighet, som hade att förvalta kyrkogård eller annan allmän begravningsplats,
åtagit sig att underhålla viss gravplats, de i förevarande paragrafs
andra stycke innefattade bestämmelser icke kunna givas sådan tolkning,
att myndigheten skulle kunna låta gravplatsen förfalla samt, sedan
föreläggande jämlikt sagda bestämmelser skett, under åberopande av den
inträffade vanvården återtaga gravplatsen. Utredningen i ärendet ådagalägger
emellertid med all tydlighet, att en sådan tolkning av berörda bestämmelser,
som nämnda ledamöter av lagrådet ansett icke vara riktig, kunnat uppstå.
■Tåg anser därför ifrågavarande tillägg, som avser att förebygga eu oriktig
tolkning av nämnda bestämmelser, lämpligen böra införas i lagen.
Men tillägget omfattar jämväl det fall, att annan myndighet än den,
som har kyrkogården eller begravningsplatsen under sin förvaltning, är för
gravplatsens vård och underhåll ansvarig, i vilket fall alltså ej heller föreläggande
med påföljd, att, om föreläggandet ej fullgöres, nyttjanderätten
skall vara förverkad, må meddelas. Enligt den mening, som av flertalet
ledamöter inom lagrådet uttalats, syntes tillräckliga skäl att därutinnan
göra åtskillnad mellan det fall, då gravplats underhölles av annan myndighet
än den, som förvaltade kyrkogården eller begravningsplatsen, och
det, då underhållet besörjdes av enskild person, icke föreligga. För min
del anser jag emellertid, att det föreligger en rätt så väsentlig skillnad
mellan det fall, då enskild person fått sig anförtrott att ombesörja gravunderhållet,
och det, då myndighet åtagit sig detsamma, vare sig denna
myndighet är den, som bär kyrkogården eller begravningsplatsen under
sin förvaltning, eller annan myndighet. Syftet med att gravunderhållet
anförtros åt myndighet är just att vinna större trygghet för underhållets
framtida fullgörande än om underhållet antvarda? åt enskild person.
Lika litet som myndighet, som själv har kyrkogård eller begravningsplats
under sin förvaltning, bör på sin egen försumlighet i fråga om underhåll
av gravplats, som åligger myndigheten, kunna grunda talan om uyttjanderättens
förverkande, lika litet bör alltså den nämnda myndigheten kunna
grunda dylik talan på annan myndighets försumlighet. Den enskildes nyttjanderätt
till gravplatsen bör i båda fallen vara lika skyddad. Och även om
de fall, då underhållsskyldigheten av gravplats åligger annan myndighet
än den, som har kyrkogården eller begravningsplatsen under sin förvalt
-
22
Kung!. Ma.j:ts Proposition Nr 8.
ning, icke torde vara så ofta förekommande, anser jag dock det föreslagna
tillägget till 4 § böra upptagas i lagen jämväl med hänsyn till dessa fall.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter enligt nu angivna
grunder avfattat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24
mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats samt hemställde att, jämlikt
§87 mom. 2 regeringsformen, kyrkomötets yttrande måtte inhämtas, huruvida
kyrkomötet godkänner ifrågavarande förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till kyrkomötet avlåtas skrivelse av den lydelse
bil. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Crösta Stenlund.
Kung1. Maj:ts Proposition Nr S.
23
Bilaga.
Knuff/. Maj:ts skrivelse, till kyrkomötet med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 34 mars 1916 om
nyttjanderätt till gravplats; given Stockholms slott den
19 oktober 1930.
Under åberopande av bifogade i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats.
GUSTAF.
A. Åkerman.
24
Kim/l. Maj:ts VVopodtion Nr 8.
Förslag
till
LAG
om ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1916
om nyttjanderätt till gravplats.
Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att i
samma lag skall efter 6 § införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angiven
lydelse:
• 4 §.
Gravplats skall — — — — skick.
ltåder å gravplats-----kungörandet.
Ovan stadgad påföljd för försummelse att hålla gravplats i ordnat ocli
värdigt skick skall icke inträda i det fall, att myndighet är för gravplatsens
vård och underhåll ansvarig.
7 §■
Har myndighet mot viss, en gång för alla erlagd gottgörelse åtagit
sig vård och underhåll av gravplats för alltid eller så länge gravplatsen
utgör del av kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, skola de medel,
som för sådant ändamål erlagts, där ej annat föranledes av villkor, som
må hava uppställts av den, vilken lämnat gottgörelsen, förvaltas såsom
en särskild fond, vars avkastning skall användas endast för gravplatsens
vård och underhåll; dock att myndighet, som iklätt sig skyldighet att
ombesörja vård och underhåll av flera gravplatser, äger rätt att, där ej
villkor, som nyss sagts, härför utgör hinder, till en gemensam fond sammanföra
de medel, som myndigheten för gravplatsernas vård och underhåll
emottagit, allenast därvid iakttages, att en noggrann och fullständig
förteckning över gravplatserna föres.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922. Vad i 7 § föreskrives
skall gälla jämväl om medel, som för där angivet ändamål erlagts före
lagens ikraftträdande. ______
Kungl. Maj:ts Proposition Pir 8.
25
Till Konungen.
I skrivelse den 10 mars 1916 liar riksdagen hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida icke genom tillägg
till förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862 eller genom annan lämplig åtgärd ökad trygghet må kunna
vinnas för behörigt fullgörande av den underhållsskyldighet av gravplats,
som kyrkogård sförvaltning eller församling må hava åtagit sig.
Efter det lagrådet avgivit utlåtande över ett inom justitiedepartementet
i anledning av nämnda skrivelse upprättat lagförslag, har Eders Kungl.
Maj:t i skrivelse den 19 oktober 1920, nr 16, förklarat sig vilja, jämlikt
§ 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida
kyrkomötet godkänner ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändring
i vissa delar av lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.
Med anledning härav får kyrkomötet, som icke funnit något att erinra
mot nämnda förslag, i underdånighet anmäla, att förevarande lagförslag
av kyrkomötet godkänts.
Underdånigst:
Nathan Söderblom.
Stockholm den 16 november 1920.
A. v. I\ rusen stjern a.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den
24 mars 1916 om nyttjanderätt till gravplats.
(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 22.)
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.)
4
26
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 8.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 26 november 1920.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray,
Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet kyrkomötets
skrivelse den 16 november 1920, nr 17, däri kyrkomötet — sedan Kungl.
Maj:t genom skrivelse den 19 oktober 1920 förelagt kyrkomötet ett vid
skrivelsen fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24
mars 1916 (nr 94) om nyttjanderätt till gravplats — tillkännagivit, att
lagförslaget av kyrkomötet godkänts; och hemställde föredraganden, att
lagförslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
Tryckt hos P. Palmquist Aktiebolag, Stockholm 1920.