Kungl. Maj:ts Proposition Nr 76.
1
Nr 76.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till värnpliktige W. J. G. Svensson i anledning av sjukdom^
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 11 februari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena
greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,
därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 66 käft. (Nr 76.) an si
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 76.
Ansökan
av värnpliktige
W. J. G.
Svensson.
RiksföreäkringsariBtaltens
beslut.
görande värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person,
som nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva
ersättning jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning
utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas under
eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas
hava till sjukdomen bidragit.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom
två år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga
lydelsen av § 12 i nyssnämnda förordning, rätten till ersättning
förverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 vidtagits
den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om
ersättning i anledning av skada göres inom tre år, från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som
tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde
eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är
om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti en den 25 oktober 1920 till riksförsäkringsanstalten ingiven
skrift anhöll värnpliktige W. J. G. Svensson att komma i åtnjutande
av ersättning i anledning av sjukdom, osteomyelit, som han ådragit sig
under militärt]’ änstgöring.
Av den utav riksförsäkringsanstalten med anledning härav i ärendet
införskaffade utredningen har framgått, bland annat, att sökanden,
som börjat sin militärtjänstgöring den 30 oktober 1917, alltsedan den
22 maj 1918 vårdats å sjukhus för ovannämnda sjukdom, samt att han
upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg
ävensom avlöning av statsmedel den 31 augusti 1918.
Då, såvitt handlingarna i ärendet utvisade, framställning om ersättning
icke av sökanden gjorts inom den i § 12 av förenämnda förordning
den 18 juni 1909 föreskrivna tid, fann riksförsäkringsanstalten någon
ersättning icke kunna tillerkännas honom i anledning av ifrågavarande
sjukdom.
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 76.
Sedermera har Svensson hos Kungl. Maj:t anhållit att av nåd
komma i åtnjutande av berörda ersättning.
I häröver den 20 januari 1921 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstalten
anfört, bland annat, följande:
Vad anginge orsakssammanhanget mellan sökandens militärtjänstgöring
och den sjukdom, varav han lede, hade riksförsäkringsanstalten,
efter inhämtat yttrande från sin överläkare, med stöd av i ärendet förebragt
utredning funnit nämnda tjänstgöring skäligen kunna antagas hava
till sjukdomen bidragit.
Genom förordningen den 4 juni 1920 angående ändrad lydelse av
4 och 12 §§ i förut anförda förordning hade beträffande skada, som
yppats efter ingången av år 1919, stadgats en till tre år förlängd preskriptionstid,
vilken i fråga om ersättning åt värnpliktig började löpa
tidigast från det militärtjänstgöringen upphört.
Då sökandens rätt till ersättning med tillämpning av nyssnämnda bestämmelser
icke skulle hava varit förverkad, syntes det riksförsäkringsanstalten
vara med billighet överensstämmande, att, i enlighet med vad
tidigare i liknande fall skett, hos riksdagen utverkades ersättning åt
honom jämlikt de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade
grunder.
Förnyad
ansökan av
värnpliktige
Svensson.
Yttrande
av riksförsäk
ringsanstalten.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, det Departements
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, chefen.
att till värnpliktige W. J. G. Svensson må — utan hinder därav,
att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrivits
i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sådant detta
författningsrum ursprungligen lydde — från beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna
för nämnda förordning kan anses berättigad.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Magt Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
STOCKHOLM, K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI. 1921.