Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av 14 kap. strafflagen; given
Stockholms slott den 11 februari 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av 14
kap. strafflagen.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. Öl höft. (Nr 71.)

1

2

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 71.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av 14 kap. strafflagen.''

Härigenom förordnas, att 14 kap. 22, 23, 24, 25, 26 och 27 §§
strafflagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

Har kvinna, som av olovlig beblandelse blivit havande, vid födseln
eller därefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan
eller underlåtenhet av det, som till fostrets bibehållande vid liv nödigt
var; dömes, för barnamord, till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;
må tiden för straffarbetet till sex år höjas: äro de synnerligen mildrande;
må till fängelse, dock ej under sex månader, dömas.

23 §.

Har kvinnan med berått mod gjort försök att döda fostret, och blev
endast genom omständigheter, som voro av hennes vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad, eller har hon utsatt fostret eller det uppsåtligen från
sig skilt och i hjälplöst tillstånd försatt; varde hon dömd till fängelse
eller till straffarbete i högst ett år. Fick fostret svår kroppsskada, eller
ljöt det, utan moderns uppsåt, döden; dömes till straffarbete eller fängelse
från och med sex månader till och med två år. Sättes fostret ut å sådant
ställe eller under sådana omständigheter, som i 32 § sägas; vare straffet
böter eller fängelse i högst sex månader, men, om barnet fick svår kroppsskada
eller död, fängelse eller straffarbete i högst ett år.

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 71.

3

24 §.

Har kvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder fostrets död, utan
hennes uppsåt, orsakad av det hjälplösa tillstånd, vari hon sig försatt;
dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år.

25 §.

Har kvinna, som av olovlig beblandelse havande varit, fött i enslighet
och fostret förstört eller å lönn lagt; dömes, om hon den enslighet sökt,
till fängelse, och, om hon den ej sökt, till sådant straff i högst sex månader,
där ej i något av dessa fall utrönes, att fostret omkommit utan
moderns vållande, eller att det varit dödfött eller så ofullgånget, att det
ej med liv framfödas kunnat.

26 §.

Kvinna, som, i uppsåt att döda eller fördriva sitt foster, nyttjar invärtes
eller utvärtes medel, som sådan verkan hava kan, varde dömd, om
fostret kommer utan liv eller ofullgånget fram, till fängelse, och, i annat
fall, till fängelse i högst sex månader eller böter.

27 §.

Hen som, med kvinnans vilja, söker döda eller fördriva hennes foster,
på sätt i 26 § sägs, varde dömd, om fostret kommer utan liv eller ofullgånget
fram, till straffarbete från och med sex månader till och med två
år eller till fängelse i minst sex månader, och, i annat fall, till fängelse
i högst ett år.

Begår någon brott, som här sägs, vanemässigt eller för att därmed
bereda sig vinning; dömes, om fostret kommer utan liv eller ofullgånget
fram, till straffarbete från och med ett till och med sex år, och, i annat
fall, till sådant arbete i högst ett år.

4

Kungl. Maj ds Proposition Nr 71.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsiirenden, hållet inför
Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 14 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde det av
särskilda sakkunniga den 10 januari 1921 avgivna betänkande och förslag
rörande ändring i 14 kap. 22, 23, 24, 25, 26 och 27 §§ strafflagen,
vilket betänkande innefattar förslag till lag angående ändring i vissa delar
av 14 kap. strafflagen.

Efter att hava lämnat en redogörelse för betänkandets innehåll, hemställde
föredraganden, att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att, för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål, lagrådets yttrande skulle genom utdrag
av protokollet inhämtas över det av de sakkunniga framlagda lagförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj it Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 71.

o

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 4 februari 1921.

Närvarande:

Justitierådet BerglÖf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden MOLIN, ApPELBERG.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
14 januari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av 14 kap. strafflagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av juris doktorn Alvar Montelius.

Lagrådet yttrade:

Förslaget innebär i huvudsak endast lindring i nu stadgade straffsatser
för de i förevarande delar av 14 kap. strafflagen omhandlade brotten.
I avseende härå har lagrådet ej funnit anledning till andra anmärkningar
än att dels inrymmande i 25 § av bötesstraff i straff latituden icke kan
anses tillrådligt och dels ordningen mellan de olika straffarter, som ingå i
straffet i 26 § för försök till fosterfördrivning, lämpligen bör omkastas, så
att fängelsestraffet upptages i första hand.

Vad angår i övrigt föreslagna ändringar må anmärkas följande:

Med försök att döda foster är i 23 § i straff hänseende likställt utsättande
av foster och i paragrafen angiven därmed jämförlig åtgärd, dock endast
under förutsättning, att fostret finnes vid liv igen. Utsätter kvinna, som
blivit havande av olovlig beblandelse, sitt foster utan uppsåt att döda fostret,
och dör det, är sålunda förevarande paragraf efter sin lydelse icke till -

v

6 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 71.

lämplig, och då annat lagrum, som kan anses åsyfta sådant fall, ej tinnes,
föreligger alltså, såsom de sakkunniga framhållit, en lucka i lagen. Det
kan ifrågasättas, om det varit nödvändigt att i detta sammanhang avhjälpa
denna brist. Men om så anses böra ske därigenom att här upptages straff
jämväl för det fall att fostret efter utsättandet utan moderns uppsåt ljuter
döden, synes riktigast, att de två olika slagen av brott behandlas vart för
sig. Till man emellertid i enlighet med förslaget för närvarande genomföra
ändringen med minsta möjliga jämkning av den nuvarande lagtexten,
torde det likväl vara nödvändigt, att orden »och fanns fostret vid liv igen»
utgå samt att de tillagda orden »eller ljöt det, utan moderns uppsåt, döden»
uttryckligen hänföras allenast till utsättandet.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 71.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden ERICSSON, Dahlrerg, Murray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm och Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
den 4 i denna månad avgivna utlåtande över det ''den 14 januari 1921
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar
av 14 kap. strafflagen.

Föredraganden lämnade en redogörelse för innehållet i lagrådets yttrande
samt anförde därefter, att, da han funnit vad lagrådet erinrat beträffande
25 och 26 §§ böra föranleda ändring i berörda paragrafer, dessa
omarbetats i enlighet med vad lagrådet anmärkt, och att han, i anledning
av vad lagrådet anfört i fråga om 23 §, i denna paragraf låtit vidtaga
den ändring att orden »och fanns fostret vid liv igen» uteslutits.

Föredraganden uppläste härefter det sålunda omarbetade förslaget samt
hemställde att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
bitädda hemställan täcktes Hans Maj it Xonungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.