Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
1
Nr 67.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
förhud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger
fartyg eller andel däri; given Stockholms slott den 10
februari 1921.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 57 käft. (Nr 67.)
1
2
Kung!. May.ts Proposition, Nr 67.
Pörslag
till
LAG
om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri,
så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg
eller andel däri.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen äger, i den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tillsvidare
förordna, att överlåtelse eller aktieteckning som nedan sägs ej må
ske utan förut givet lov av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar:
1. överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri till utlänning eller
till svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller till
annat svenskt aktiebolag, vars aktiekapital enligt vad aktieboken utvisar
till mer än en tredjedel är i utländsk ägo;
2. teckning för utlänning eller svenskt aktiebolag, som under 1 är
nämnt, av aktie i svenskt aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri,
så ock överlåtelse av dylik aktie till utlänning eller svenskt aktiebolag,
som under 1 är nämnt.
Bestämmelserna i denna lag äga ej tillämpning i fråga om fartyg,
byggt av stål eller järn, vars bruttodräktighet understiger två tusen registerton
och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger tjugufem år, samt
fartyg, byggt av trä eller av järn och trä, vars bruttodräktighet understiger
femhundra registerton och vars ålder, byggnadsåret oräknat, överstiger
trettio år.
2 §•
Förordnande, varom i 1 § stadgas, medföre ej inskränkning i rätt
som nedan sägs:
3
Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 67.
rätten för utlänning att överlåta sådan andel i fartyg eller sådan aktie,
som vid den tid, från vilken förordnandet äger tillämpning, är i utlännings ägo,
rätten att teckna eller överlåta aktie i aktiebolag, vars aktiebrev må
ställas till innehavaren,
aktieägares rätt till teckning eller erhållande av det antal nya aktier
i bolaget, som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet,
den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid den tid, från vilken
förordnandet äger tillämpning, enligt bolagsordningen må tillkomma
aktieägare, eller som, där någon under tiden för förordnandets giltighet
annorledes än genom teckning eller överlåtelse bekommit aktie, vid tiden
härför enligt bolagsordningen var förenad med aktien.
3 §•
Utfärdas under tid, då förordnande enligt 1 g gäller, teekningslista
för bildande av aktiebolag, vars aktier enligt förordnandet ej må tecknas
av eller överlåtas till utlänning eller annan, som i 1 § 1 är nämnd, skall
teckningslistan innehålla erinran härom.
Lag samma vare, där under sagda tid aktiekapitalet i sådant bolag
ökas medelst ny aktieteckning och teckningsrätt därvid tillkommer annan
än aktieägare.
4 §.
Sker i strid mot förordnande, som enligt 1 § meddelats, överlåtelse
eller aktieteckning, vare det utan verkan.
Utgives efter sådan aktieteckning aktiebrev till obehörig tecknare, medföre
brevet, så länge det är i hans eller annan obehörig innehavares hand,
icke rätt i bolaget.
5 §•
Har, i strid mot förordnande enligt 1 §, överlåtelse skett av fartyg,
andel däri eller aktie, straffes överlåtaren, där han insett eller bort inse
att överlåtelsen var jämlikt förordnandet förbjuden, med böter från och
med fem till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en
månad till och med ett år.
Avsåg överlåtelsen fartyg eller andel däri, skall den överlåtna egendomen
tagas i beslag, om så kan ske, och dömas förbruten. Ivan beslag
ej äga rum, eller gällde överlåtelsen aktie, skall överlåtaren förpliktas utgiva
ett belopp motsvarande egendomens värde.
4
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
Sker överlåtelse av aktie genom köp eller byte och har överlåtaren
därvid anlitat sådan fondhandlare, som avses i bestämmelserna om särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, äge vad i denna § är stadgat
om överlåtare i stället tillämpning å fondhandlaren. År andre kontrahenten
fondhandlare, stralfes ock han enligt vad i första stycket om överlåtare
sägs.
6 §•
Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits vid utfärdande av teckningslista,
varde stiftare eller, där fråga är om ökning av aktiekapital, ledamot i bolagets
styrelse dömd till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Utgives på grund av aktieteckning, som skett i strid mot förordnande
enligt 1 §, aktiebrev till utlänning eller annan, som i 1 § 1 är nämnd,
varde styrelseledamot, med vars begivande aktiebrevet utgivits och som
insett eller bort inse att teckningen jämlikt förordnandet var förbjuden,
straffad med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor eller
fängelse från och med en månad till och med ett år.
7 §.
Allmän åklagare äger verkställa beslag, som ovan sägs.
Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
enligt samma lag förbryter eller förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,
dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1921 och gäller till och med
den 28 februari 1922. Förordnande, som meddelas enligt denna lag, må
ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga om
sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, varom i lagen
sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.
Kungl. Maj:t Proposition, Nr 67.
o
Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen å Stockholms slott den 4
februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm och Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:
»Den 28 februari 1921 utgår giltighetstiden för lagen den 28 mars
1917 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri
eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som
äger fartyg eller andel däri, lagen samma dag om förbud i vissa fall mot
fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lagen
den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.
Med anledning av uppkommen fråga, huruvida nämnda tre lagar böra
erhålla förlängd giltighetstid, har min företrädare i ämbetet infordrat yttrande
från kommerskollegium. Dylikt yttrande har av kommerskollegium
avgivits den 30 november 1920 och är av följande lydelse:
’I skrivelse till kungl. kommerskollegium av den 21 oktober 1920 har dåvarande
statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet anmodat kollegium
att inkomma med yttrande, huruvida nedan angivna lagar, vilka gälla till och
med den 28 februari 1921, böra erhålla förlängd giltighetstid, nämligen:
1) lagen den 28 mars 1917 om'' förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg
eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,
som äger fartyg eller andel däri;
6
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
2) lagen av samma dag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan utrikes orter; och
3) lagen den 20 juni 1918 om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.
Med anledning härav får kollegium anföra följande.
De förstnämnda båda lagarna tillliommo på sin tid närmast i syfte att
under världskriget och av detsamma föranledda utomordentliga förhållanden i
möjligaste mån förebygga, att svenskt handelstonnage överginge i utländsk ägo
eller nyttjades i främmande intresse vare sig av utlänning eller å trader, som
icke berörde svenska orter. Den sistnämnda lagen åter tillkom för att under de
rådande förhållandena säkerställa importen till landet av förnödenhetsvaror m. m.
För bedömandet av frågan, huruvida och i vad mån förenämnda tre lagar
böra erhålla förlängd giltighetstid, har kollegium ansett sig böra verkställa utredning
rörande storleken av det svenska tonnagebeståndet i förhållande dels till
den svenska handelsflottans storlek vid tiden för världskrigets utbrott, dels ock
till världshandelsflottorn as totala tonnage åren 1914 och 1920. Den minskning
resp. ökning, som de olika huvudslagen av fartyg inom den svenska handelsflottan
undergått under tidsperioden juli 1914—juli 1920, framgår av följande
översikt, vilken angiver tonnaget i bruttoton.
Ångfartyg Motorfartyg Segelfartyg Summa
Den 1 juli 1914 1,031,856 22,764 175,597 1,230,217
Den 31 okt. 1920 945,001 122,727 115,251 1,182,979
— 86,855 + 99,963 — 60,346 — 47,238
Förestående siffror giva vid handen, att det svenska ångmaskindrivna tonnaget
under tiden 1 juli 1914—31 oktober 1920 minskats med 86,855 bruttoton
eller omkring 7,6 %. Det motordrivna tonnaget har under samma tid ökats med
99,963 bruttoton, varvid dock är att märka, att uti förenämnda summa 122,727
bruttoton ingå motorfartyg om tillsammans omkring 60,000 bruttoton — varav
omkring 42,000 bruttoton tillkommit efter år 1914 — utgörande för speciell linjetrafik
byggt tonnage, under det att återstoden, omkring 62,000 bruttoton, utgöres
av mindre motorfartyg eller med auxiliärmaskin försedda segelfartyg, som i regel
icke kunna nyttjas i fart å vidsträcktare farvatten. I sin helhet har tonnagebeståndet
intill den 31 oktober 1920 minskats med 47,238 bruttoton, motsvarande
omkring 3,8 %.
Vidkommande härefter den svenska handelsflottans storlek i förhållande till
storleken av fartygsbeståndet hos de i världstonnaget ingående handelsflottorna,
belyses detta förhållande av nedanstående uppgifter:
Världstonnaget Svenska handelsflottan %
Den 1 juli 1914 49,090,000 br. ton 1,118,000 br. ton 2,3
Den 1 juli 1920 57,314,000 » » 1,073,000 » » 1,9
eller om endast maskindrivet tonnage tages i betraktande:
7
Kung!. Maj.ts Proposition, Nr 67.
Världstonnaget Svenska handelsflottan %
Den 1 juli 1914 45,404,000 br. ton 1,015,000 br. ton 2,2
Den 1 juli 1920 53,905,000 » » 996,000 » » 1,8
Den svenska handelsflottan, som vid krigsutbrottet utgjorde 2,3 % (i fråga
om allenast maskindrivet tonnage 2,2 %) av världstonnaget, har således intill den
1 juli 1920 minskats därhän, att densamma vid sistnämnda tidpunkt utgjorde
allenast 1,9 % (resp. 1,8 %) av världstonnaget.
Såväl absolut som relativt har alltså under ifrågavarande 6-årsperiod landets
handelsflotta minskats i anmärkningsvärd grad.
Världskriget har förorsakat tonnageförluster, vilka uppskattas till omkring
15 millioner bruttoton. Härav torde cirka 215,000 bruttoton komma på den
svenska handelsflottan. I åtskilliga av de sjöfartsidkande länderna hava de antydda
förlusterna numera kunnat ersättas antingen genom nybyggnader eller
annorledes, då däremot i andra länder förlusterna icke blivit ersatta i vidare mån
än att år 1920 dessa senare länders handelsflottor likväl uppvisa ett underskot
under fartygsbeståndet för år 1914. Härutinnan må nedanstående sifferuppgifter,
vilka angiva storleken av det maskindrivna tonnaget inom de större handelsflottorna
under juli månad 1914 och under samma månad 1920, tjäna till upplysning.
Land |
Juli 1914 |
Juli 1920 |
Ökning eller |
|
Storbritannien ... |
20,523,706 |
20,142,880 |
— |
380,826 |
Amerika F. S. ... |
4,330,078 |
14,574,375 |
+ |
10,244,296 |
Frankrike ......... |
1,922,286 |
2,963,229 |
+ |
1,040,943 |
Italien............... |
1,430,475 |
2,118,429 |
+ |
687,954 |
Japan ............... |
1,708,386 |
2,995,878 |
+ |
1,287,492 |
Tyskland............ |
5,134,720 |
419,438 |
— |
4,715,282 |
Belgien ............ |
341,025 |
410,423 |
+ |
69,398 |
Danmark............ |
770,430 |
719,444 |
— |
50,986 |
Nederländerna ... |
1,471,710 |
1,773,392 |
+ |
301,682 |
Norge ............... |
1,957,353 |
1,979,560 |
+ |
22,207 |
Sverige ............ |
1,015,364 |
996,423 |
— |
18,941 |
Övriga länder ... |
4,798,344 |
4,811,217 |
+ |
12,873 |
Summa |
45,403,877 |
53,904,688 |
Av ovanstående översikt framgår, att av de namngivna neutrala ländernas
handelsflottor endast den svenska och den danska efter år 1915 sakna varje som
helst tonnageökning och i stället uppvisa ett fartygsbestånd vid mitten av år
1920, understigande det vid krigsutbrottet befintliga.
Jämsides med de ovan anförda statistiska sifferuppgifterna böra vidare beaktas
de nu rådande ovissa förhållandena, vilka ej medgiva ett tillförlitligt bedömande
av läget å fartygs- och fraktmarknaderna vid utgången av giltighetstiden
för nu ifrågavarande lagar.
Vidkommande till en början lagen om förhud i vissa fall mot överlåtelse av
fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,
som äger fartyg eller andel däri, får kollegium anföra följande.
8
Kung!,. Maj:ts Proposition, Nr 67.
I fråga om det förbud mot överlåtelse av svenskt fartyg m. m., varom förmäles
i lagens 1 § 1 och 3 mom., så torde sådant förbud under nu rådande lågkonjunktur
väl icke vara direkt erforderligt till förebyggande av en ytterligare
tonnageminskning. Men med särskild hänsyn till den ovisshet, som allestädes
präglar förhållandena på hithörande områden, finner sig kollegium emellertid icke
kunna tillråda, att Kungl. Maj:t betages möjligheten att, där så skulle befinnas
erforderligt, reglera de uti förevarande lag avsedda överlåtelser och förvärv.
Yad kollegium nu anfört beträffande överlåtelse av fartyg och andel däri
m. m. gäller jämväl i lagens 1 § 2 mom. avsedd upplåtelse till utlänning av
fartyg till nyttjande eller genom tidsbefraktning m. in. Detta överlåtande av
dispositionsrätten över fartyg lärer nämligen i avseende å den verkan därav,
varom här är fråga, föga skilja sig från en försäljning, vadan jämväl sådan upplåtelse
av svenskt fartyg bör tillsvidare vara underkastad enahanda kontroll från
det allmännas sida.
Sedan krigstillståndet avvecklats har tonnagetillgången å världsfraktmarknaden
emellertid undergått förändring i sådan mån, att kollegium anser sig böra
hemställa om vissa lättnader beträffande här avsedd såväl överlåtelse som upplåtelse
av svenskt fartyg.
Med hänsyn till den synnerliga vikten av att en successivt fortgående föryngring
av det svenska handelstonnaget så långt möjligt underlättas och då under
senare tid i regel hinder icke mött mot försäljning till utlandet av mindre och
medelstora äldre fartyg, synes vid en eventuell förlängning av förevarande lags
giltighetstid böra från dess tillämpning undantagas vissa äldre faryg, grupperade
efter storlek, ålder och byggnadssätt. Sålunda bör fartyg, byggt av stål eller
järn, kunna utan vidare undantagas, därest bruttodräktigheten understiger 2,000
registerton och fartygets ålder överstiger 25 år, räknat från byggnadsåret. Likaledes
bör kunna undantagas fartyg, byggt av trä eller av trä och järn, som har
en bruttodräktighet understigande 500 registerton och en ålder överstigande 30
år, räknat från byggnadsåret.
Jämväl i fråga om den i förevarande lag avsedda upplåtelsen av fartyg till
utlänning finner kollegium av enahanda skäl en viss begränsning av området för
lagens tillämplighet kunna vara motiverad. Den begränsning, som härvid bör
ifrågakomma, kommer kollegium att härnedan närmare beröra.
De nu ifrågasatta lättnaderna torde lämpligen böra komma till uttryck i
själva lagen.
Beträffande härefter lagen om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan utrikes orter må anföras följande.
Liksom, på sätt ovan framhållits, upplåtelse till utlänning av svenskt fartyg
i avseende å den verkan därav, varom här är fråga, är att betrakta såsom i det
närmaste likartad med fartygsförsäljning till utlandet, lära ock härmed kunna i
stort sett likställas verkningarna å fartygsbeståndet av svenskt fartygs nyttjande
till fortskaffande av gods enbart mellan utrikes orter. I dylik fart sysselsatt svenskt
tonnage undandrages nämligen under tiden för upplåtelsen landet, då detta kan
hava behov därav för export och import. På grund härav finner sig kollegium
icke kunna underlåta att tillstyrka en förlängd giltighetstid för nu ifrågavarande
9
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
lag, åtminstone för den tid, varunder förbud mot överlåtelse och upplåtelse av
svenskt fartyg erhåller av kollegium ifrågasatt förlängd giltighetstid. Härtill
kommer att, därest i enlighet med lcollegii här nedan gjorda hemställan lagen
om fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort icke
erhåller förlängd giltighetstid, med fortsatt giltighet av förevarande lag kunde
beredas medel till genomförande av eventuellt erforderliga avtal såsom rörande
reglering av fraktsatser o. s. v., i den mån genomförandet av dylika avtal icke
skulle kunna tryggas genom frivillig överenskommelse.
Eu fortsatt giltighetstid för nu ifrågavarande lag anser emellertid kollegium
böra betingas av viss inskränkning i området för dess tillämplighet, vilken
inskränkning lämpligen torde böra komma till uttryck i lagen. I avseende å tilllämpligheten
har i de gällande förbudsbestämmelserna på området fastställts den
begränsningen, att maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet understigande
200 registerton, ej faller under lagens tillämpning. Angeläget torde emellertid
vara, att icke de svenska fartygens rörelsefrihet begränsas i vidare mån, än behovet
oundgängligen kräver. I betraktande av att mindre och medelstora fartyg i
regel äro hänvisade till fart å svenska och angränsande farvatten och sålunda
jämväl kunna antagas i stor utsträckning angöra svenska orter, finner kollegium
hinder icke böra möta mot att vid en eventuell utsträckning av giltighetstiden
för nu gällande förbudsbestämmelser gränsen 200 bruttoton höjes till 1,000 bruttoton.
Av maskindrivna fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton och
däröver men understigande 1,000 registerton finnas inom den svenska handelsflottan
omkring 300 fartyg, representerande tillsammans cirka 140,000 bruttoton,
vilken tonnagemyckenhet alltså skulle med den ifrågasatta höjningen av gränsen
bliva undantagen från bestämmelsernas tillämplighet.
I förevarande lags 3 § är stadgat, att under tiden för gällande sådant förbud,
varom här är fråga, maskindrivet fartyg av 200 registertons bruttodräktighet
eller däröver över huvud icke må till utlänning upplåtas. Den nya föreslagna
höjningen av gränsen 200 till 1,000 bruttoton finner kollegium jämväl
böra kunna stadgas ifråga om nyssberörda förbud mot upplåtelse till utlänning.
Vad angår icke maskindrivet fartyg finner kollegium dylikt fartyg kunna
helt undantagas från sistnämnda förbud.
Enligt 1 § 2 mom. a) av förevarande lag om förbud mot fortskaffande av
gods mellan utrikes orter har, med de inskränkningar och enligt de bestämmelser
i övrigt, som förbehållits åt Konungen att meddela, undantagits fartyg, som göra
regelbundna resor mellan Sverige och utrikes orter efter en på förhand kungjord
plan, som tillämpades den 19 juli 1916. Denna undantagsbestämmelse har givetvis
tillkommit för att endast i trängande nödfall ett ingrepp från det allmännas
sida må äga rum beträffande de reguljära linjernas verksamhet. Den nationalekonomiska
betydelsen av dessa linjeföretag torde alltjämt motivera en dylik
undantagsbestämmelse. De linjeplaner, vilka tillämpades nyssnämnda den 19 juli
1916, hava emellertid genom världskriget undergått åtskilliga förändringar och
omläggningar, varförutom nya linjer numera tillkommit. På grund härav torde,
för vinnande av det med ifrågavarande undantagsbestämmelse avsedda syftemål,
den nyssnämnda tidpunkten den 19 juli 1916 böra utbytas mot annan, lämpligare
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 57 käft. (Nr 67.) 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
tidpunkt, förslagsvis den 1 november 1920. De svenska reguljära linjernas fartyg
skulle därigenom beredas förmånen att kunna obehindrat sysselsättas å resp.
linjer enligt den kungjorda planen.
Beträffande slutligen lagen om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort må anföras följande.
På sätt ovan antytts, tillkom detta förbud bl. a. med anledning av den av
det s. k. stora handels- och sjöfartsavtalet av år 1918 betingade regleringen ej
allenast av tonnaget utan även av importen.
Med det efter fredsslutet återkomna friare handelsutbytet länderna emellan
och den för närvarande förbättrade tillgången på främmande tonnage finner
kollegium det icke vara av behovet påkallat att utsträcka giltighetstiden för
denna lag.
Med tillämpning av densamma har bl. a. jämväl genomförts såväl ett år 1919
med engelska myndigheter träffat avtal om transport till vissa fraktsatser av trävaror
från Sverige till Storbritannien som ock under åren 1919 och 1920, vissa
mellan statens handelskommissions avvecklingskommitterade och representanter
för de svenska redarna träffade överenskommelser rörande reglering av fraktsatser
för kol och spannmål. Överenskommelser eller avtal av detta slag torde emellertid
med stor sannolikhet hädanefter ej komma att bliva av nöden, vartill kommer
att i fall av behov lagen om förbud mot fortskaffande av gods med svenskt
fartyg mellan utrikes orter torde kunna för sådan händelse utgöra medel till ett
reglerande ingripande, därest det skulle visa sig, att ej genom frivillig överenskommelse
det avsedda ändamålet skulle kunna vinnas. Vid sådant förhållande
torde en förlängd giltighetstid av lagen även ur denna synpunkt ej få anses
erforderlig.
Sveriges kvarnintressenters förening u. p. a. och svenska trävaru-exportföreningen
(A. B. träfraktbyrån), från vilka sammanslutningar kollegium under
hand inhämtat yttrande rörande en förlängning av förbudets giltighetstid med
hänsyn till eventuellt erforderliga regleringar av fraktsatserna för spannmål och
trävaror, hava ävenledes förklarat sig icke hava anledning till erinran mot att
nu ifrågavarande lagstiftning icke erhåller förlängd giltighetstid.
Det torde icke kunna förnekas att de ifrågavarande tre lagarna i sin fulla
tillämpning kännbart ingripit i den svenska rederirörelsen och vållat svårigheter
av skilda slag. Sedan världskriget avslutats och särskilt efter det krigstillståndet
avvecklats, hava emellertid möjligheter öppnats för ett undanröjande i väsentliga
delar av dessa svårigheter. Sålunda har kollegium sedan någon tid tillbaka meddelat
undantag av generell innebörd från förbuden mot fortskaffande av gods
mellan utrikes orter samt mellan svensk och utrikes ort, varigenom resor med
svenskt fartyg numera kan utföras utan att i varje enskilt fall tillstånd därtill
behöver inhämtas. De av ifrågavarande lagstiftning orsakade svårigheterna torde
med de sålunda meddelade tillstånden till väsentlig del få anses undanröjda.
Eventuellt återstående sådana torde icke få anses vara av den räckvidd, att de
böra utgöra hinder för bibehållandet tillsvidare av lagstiftningen ifråga. Härtill
kommer att i den mån framdeles inträdda ändrade förhållanden skulle medgiva
ytterligare lättnader i förbudsbestämmelserna, föreskrifter härom kunna under den
Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 67. 11
eventuellt förlängda giltighetstiden meddelas uti med stöd av lagarna utfärdade
förordningar.
Till sist finner sig kollegium böra fästa uppmärksamheten därpå, att tonnagetillgången
å världsfraktmarknaden numera visserligen förbättrats, men att, enligt
vad en inom kollegium gjord undersökning rörande skeppsbyggeriverksamheten
i de tonnageproducerande länderna givit vid banden, denna ökning i vida högre
grad torde vara att tillskriva det av den rådande kristiden föranledda ringa handelsutbytet
länderna emellan än en överproduktion av nybyggt bandelstonnage.
En mer eller mindre tillfälligt uppträdande förändring på fartygs- och fraktmarknaden
torde emellertid ej få undanskymma det bestående kravet därå, att
så länge ännu läget i allmänhet präglas av osäkerhet samt förhållandena ej återvunnit
nödig stadga, möjligheten till ett reglerande ingripande från det allmännas
sida hålles öppen. Om alltså kollegium å ena sidan föreslår en fortsatt giltighetstid
ifråga om två av nu ifrågavarande lagar med vissa angivna begränsningar,
hyser kollegium å andra sidan den bestämda förhoppningen, att i allt
fall förhållandena inom en nära framtid komma att så utveckla sig, att rederirörelsen
må kunna ostört bedrivas utan dylikt hindrande ingripande. Vid en
eventuell förlängning av förenämnda lagar komma desamma givetvis att som hittills
tillämpas på sådant sätt, att olägenheterna därav för rederinäringen i görligaste
mån undvikas, i vilket syfte kollegium har för avsikt, att så snart förhållandena
sådant medgiva, medverka till ytterligare lättnader. Visar sig framdeles
genom inträdda ändrade förhållanden tiden vara inne för ett fullständigt
upphävande av de ifrågavarande förbuden, kommer givetvis kollegium att utan
dröjsmål göra framställning härom.
Svenska stenkolsimportörernas förening har till kollegium inkommit med
begärt yttrande i förevarande ämne, i vilket yttrande föreningen åberopat rådande
överskott på tonnage och bl. a. av denna anledning ansett att nu ifrågavarande
lagar icke borde erhålla förlängd giltighetstid.
Vidkommande förhållandena i utlandet på förevarande område har kollegium
inhämtat att, på sätt i avskrift bilagda skrivelser från Kungl. Maj:ts vederbörande
beskickningar närmare utvisa, i så väl Stort)rittanien som Nederländerna
och Danmark motsvarande lagar och föreskrifter allt fortfarande äro gällande.
På sätt i avskrift bilagda skrivelse från norska handelsdepartementet utvisar,
gäller i Norge fortfarande förbud mot försäljning av fartyg till utlandet. Begärda
fullständiga uppgifter i övrigt för Norges vidkommande hava ännu icke kommit
kollegium tillhanda.
På grund av vad sålunda anförts, får kollegium hemställa, att
l:o) lagen av den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot överlåtelse av
fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie
i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, erhåller förlängd giltighetstid
under högst ett år, dock att från lagens tillämpning undantages
a) i fråga om 1 § mom. 1 och 3 dels sådant fartyg, byggt av stål eller
järn, vars bruttodräktighet understiger 2,000 registerton och vars ålder, från nybyggnadsåret
räknat, överstiger 25 år, dels och sådant fartyg, byggt av trä eller
12
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
av järn och trä, vars bruttodräktighet understiger 500 registerton och vars ålder,
räknat från nybyggnadsåret, överstiger 30 år, samt
b) i fråga om 1 § mom. 2 icke maskindrivet fartyg ävensom sådant maskindrivet
fartyg, vars bruttodräktighet understiger 1,000 registerton,
2:o) lagen av den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter likaledes erhåller förlängd giltighetstid
under högst ett år; dock att från lagens tillämpning undantages
dels fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes orter
efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 1 november 1920
dels och varje annat maskindrivet fartyg, vars bruttodräktighet understiger
1,000 registerton, samt att
3:o) lagen av den 20 juni 1918 om förbud mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort icke erhåller förlängd giltighetstid.’
Uti ett vid utlåtandet fogat särskilt yttrande har adjungerade ledamoten
i kommerskollegium vice konsuln E. Göhle anfört:
''Tiden synes nu vara inne, då man mer och mer återgår till normala förhållanden.
Nu ifrågavarande lagar tillkommo under de av kriget förorsakade
kristidsförhållanden, då det blev nödvändigt att tillförsäkra landet tonnage för
tryggande av dess import och export. Sedan det tonnage, som under kriget togs
i anspråk för krigsändamål, av de krigförande makterna nu frigjorts, har överskott
på tonnage uppstått, något som fört med sig en oerhörd depression på
fraktmarknaden. Någon brist på tonnage i kristidens bemärkelse torde alltså icke
vidare vara att befara.
Tendensen såväl i Sverige som i andra länder syftar åt ett upphävande av
alla kristidsförordningar, och hava såväl på handelns som industriens områden
här i landet kristidsrestriktionerna praktiskt taget upphört. Det synes då vara
av behovet påkallat, att motsvarande lättnader beredas rederinäringen.
En förlängning av ifrågavarande lagar innebär ju alltid viss risk för redarne,
att i händelse av uppåtgående konjunktur Kungl. Maj:t kommer att ingripa reglerande,
vilket förmodligen skulle verka hämmande på anskaffandet av nytt
tonnage och vålla landets varvsindustri avbräck. Om sådana förhållanden emellertid
på nytt skulle uppstå, att ransonering av tonnage eller dylika åtgärder
behöva tillgripas, lärer givetvis Kungl. Maj:t kunna bereda sig annan möjlighet
att, när helst sådant finnes vara av behovet påkallat, ingripa reglerande i avseende
å tonnagets användning.
På grund av vad sålunda anförts, finner jag mig med instämmande i den
föreslagna begränsningen av tillämpningen kunna tillstyrka förlängd giltighetstid
allenast i fråga om förbudet mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri
till utlänning. (Lagen av den 28 mars 1917 1 § mom. 1 och 3.)’
Beträffande förhållandena i utlandet inhämtas genom de i kommerskollegii
utlåtande åberopade skrivelser från svenska beskickningar i utlandet,
att motsvarande lagstiftning, i den mån den ännu består eller icke
Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 67.
13
inom en nära framtid väntas bliva upphävd, har ringa praktisk tillämpning
med hänsyn till meddelande av licenser i vidsträckt omfattning.
Uti en den 30 december 1920 dagtecknad skrivelse till Ivungl. Makt Skrivelse från
• ^ Ki o Svcviocs vc~
har Sveriges Kedareförening efter att hava återgivit innehållet av kommers- dåre förening.
kollega utlåtande och den av vice konsuln Göhle yttrade särskilda meningen
uttalat sin anslutning till de synpunkter, som varit bestämmande för
Göhles uppfattning, att statskontrollen över sjöfarten numera borde upphöra,
samt vidare anfört: Föreningen ville därjämte framhålla, att samma skäl
talade för att icke heller förbudet mot överlåtelse till utlänning av svenskt
fartyg eller andel däri upprätthölles. Det vore sant, att under de senaste
månaderna åtskilliga undantag från nyssberörda förbud medgivits på rederiernas
framställningar. Att förbudet likvisst verkat hämmande på ett för
den svenska handelsflottan gynnsamt utbyte i rätt tid av gammalt och
omodernt tonnage emot nytt och modernt sådant, vore emellertid ovedersägligt.
Yidkommande förbudet mot tidsbefraktning för utländsk räkning
av svenskt tonnage vore det jämväl för envar med svensk sjöfartsnäring
praktiskt förtrogen uppenbart, att upprätthållandet av detta förbud under
en tid, då liknande förbud i våra grannländer suspenderats, åstadkommit
mycket ogynnsamma verkningar i fråga om det ekonomiska utbytet av den
svenska rederinäringen, och skulle, om undantag från detta förbud blott
några månader tidigare medgivits, icke blott väsentligt större fraktinkomster
tillförts rederierna och därav följande betydande skattebelopp till stat
och kommun influtit, utan även den uppläggning av svenskt tonnage med
därav följande arbetslöshet bland sjömän och stuveriarbetare, som numera
tagit allt större omfattning, kunnat i stor utsträckning undvikas. Under
en tid, då tonnage all världen över ställdes inför problemet att lägga upp
eller fortsätta sina resor till frakter, vilka icke täckte omkostnaderna, syntes
det fullständigt omotiverat ifrågasätta förnyandet av en lagstiftning, som
under helt motsatta förhållanden tillkommit för att trygga det nödiga varuutbytet
över haven. Licensgivning och undantag från dylik förbudslagstiftning
kunde visserligen mildra olägenheterna av denna lagstiftning. Så
länge principen upprätthölles, att näringen vore bunden av statens ingripande,
utövade densamma likväl alltid ett icke oväsentligt inflytande på
näringsidkarnas företagsamhet samt deras håg och möjlighet att ikläda sig
risker för framtiden. Det vore fördenskull obestridligt, att lagstiftningen
i fråga — oavsett all licensgivning — under samma tid redan verkat och,
om den ytterligare förlängdes, komme att i stort sett verka hämmande på
14
Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 67.
utvecklingen av Sveriges handelsflotta. Föreningen, som alltså funne uppenbart,
att ifrågavarande lagstiftning under nu rådande förhållanden vore icke
blott obehövlig utan därjämte skadlig, finge därför hemställa, att Kungl.
Maj:t med beaktande av den svenska sjöfartsnäringens vitala intressen ville
besluta att icke förelägga riksdagen förslag om utsträckt giltighet av denna
lagstiftning.
Nytt utlåtande
från kommerskollegium.
Med hänsyn till vad av redareföreningen sålunda anförts, har jag ansett
tillfälle böra lämnas kommerskollegium till förnyat övervägande av
detta ärende. Uti ett den 26 januari 1921 dagtecknat yttrande har kollegium
anfört följande: Sedan kollegium den 30 november 1920 avgav sitt
yttrande i förevarande ämne, hade å världsfraktmarknaden inträtt en depression,
vilken i flertalet sjöfartsidkande länder fört med sig en avsevärd
tonnageuppläggning. Sålunda hade, vad Sverige anginge, den 31 december
1920 upplagts 63 fartyg om sammanlagt 56,000 bruttoton och den
22 januari 1921 voro upplagda inalles 151 fartyg om tillhopa 156,000
bruttoton. Med hänsyn särskilt härtill funne sig kollegium icke böra motsätta
sig ett bifall till redareföreningens förevarande framställning, såvitt
densamma avsåge nu gällande förbud mot dels upplåtelse av svenskt fartyg
till nyttjande eller genom tidsbefraktning, dels ock fortskaffande av
gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter. Kollegium finge alltså hemställa,
att lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv
av aktier i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, erhölle uti de hänseenden,
varom förmäldes i lagens 1 § mom. 1 och 3 förlängd giltighetstid
under högst ett år, dock att från lagens tillämpning undantoges dels
sådant fartyg, byggt av stål eller järn, vars bruttodräktighet understege
2,000 registerton och vars ålder, från byggnadsåret räknat, överstege 25
år, dels ock sådant fartyg, byggt av trä eller av järn och trä, vars bruttodräktighet
understege 500 registerton och vars ålder, räknat från nybyggnadsåret,
överstege 30 år. I fråga om meddelande framdeles, efter ansökan,
av eventuellt undantag från ett fortsatt dylikt förbud skulle för undvikande
av tidsutdräkt det kunna ifrågasättas att, då fråga vore om bifall
med eller utan villkor, överlämna åt kollegium att träffa avgörandet.
mentschefen under nästförlidet år frågan om prolongation av nu förevarande
lagar upptogs till behandling av chefen för justitiedepartementet, framhölls
såsom skäl för en dylik åtgärd i främsta rummet nödvändigheten att söka
15
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 67.
upprätthålla ett för landets varuimport erforderligt inhemskt tonnagebestånd.
Departementschefen erinrade i detta hänseende, att trots en betydande ökning
av importen en avsevärd knapphet å ett flertal för vårt näringsliv
viktiga förnödenheter alltjämt vore rådande, vilken knapphet i sin man
bidragit till fortvaron av den under kristiden rådande höga prisnivån. Det
måste därför anses vara ett viktigt statsintresse, att de importmöjligheter,
som förefunnes, bleve utnyttjade på ett sätt, som bäst tillgodosåge landets
behov, och vore detta intresse av desto större vikt, som vårt under krigsåren
avsevärt förminskade tonnagebestånd vore otillräckligt för ombesörjande
av hela den tillförsel, som för det dåvarande erfordrades. Fortfarande
kunde det vara av behovet påkallat, att staten i vissa fall medverkade
för tryggande av landets varutillförsel. För genomförandet av överenskommelser
med rederier om tillhandahållande av tonnage för hemfraktande
av vissa varor hade tillvaron av ifrågavarande lagar visat sig äga
betydelse, och om dylika överenskommelser kunde behöva förnyas, syntes
detta näppeligen kunna åvägabringas med mindre lagarna vore i gällande
kraft. Under sådana förhållanden vore det icke heller alldeles uteslutet
att jämväl andra dylika regleringar beträffande importen av viktigare varor
kunde bliva nödvändiga. På grund härav och med hänsyn jämväl till den
osäkerhet, som rådde på den internationella fraktmarknaden, tillstyrkte departementschefen
en med ett år förlängd giltighetstid för ifrågavarande lagar.
Departementschefen tillfogade, att Kungl. Maj.t, å vars beslut lagarnas tillämpning
berodde, uppenbarligen komme att, i den mån så kunde ske utan
förfång för statens intresse, medgiva lättnader i de i lagarna avsedda förbud
och ej heller underlåta att, om förhållandena medgåve ett upphörande,
helt eller delvis, av nämnda förbud, vidtaga åtgärder i detta syfte.
Under det sistförfluten året hava otvivelaktigt de förhållanden, vilka
komma i betraktande vid den nu föreliggande frågans bedömande, i vissa
hänseenden förändrats. Isågon knapphet i fråga om viktigare importvaror
har under den senare tiden icke förekommit, och med den rikligare och
jämnare tillgången av näringslivets och folkförsörjningens förnödenheter har
den under kristiden starkt stegrade prisnivån visat sjunkande tendens.
Aven om det allmänna läget fortfarande präglas av osäkerhet, föreligger
icke, såvitt förhållandena för närvarande kunna överskådas, anledning att
räkna med nödvändigheten av ett statligt ingripande, på sätt tidigare skett,
för reglering av landets importbehov. De skäl, vilka legat till grund för
den nu ifrågavarande lagstiftningen, göra sig därför gällande med mindre
styrka än under föregående år. Härtill kommer, att efter allt att döma
16
Kung!. May.ts Proposition, Nr 67.
den svenska sjöfartsnäringen efter kristidens högkonjunktur nu inträtt i
en nedgångsperiod. Belysande äro i detta avseende de i kommerskollegii
yttrande den 26 januari detta år lämnade uppgifterna om uppläggningen
av svenskt handelstonnage och särskilt den påfallande hastiga ökningen av
det upplagda tonnaget under den senaste månaden. Nu anmärkta förhållanden
måste givetvis uppfordra till en noggrann omprövning, huruvida ett
upprätthållande av gällande inskränkningar i rederiernas förfoganderätt
över tonnaget kan anses påkallat av hänsyn till det allmännas intresse.
Yad först angår de båda lagar, vilka innefatta förbud mot fraktfart
med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort eller mellan utrikes
orter, har jag, sedan den sakkunniga myndigheten numera funnit sig kunna
förorda ett upphävande av nämnda förbud, ansett mig icke äga anledning
tillstyrka en prolongation. Jag hemställer sålunda, att lagförslag om fortsatt
tillämpning av lagen om förbud i vissa fall mot fortskaffande av
gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter samt lagen om förbud i vissa
fäll mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes
ort icke må föreläggas riksdagen.
Beträffande lagen om förbud mot överlåtelse av fartyg har såsom skäl
för upphävande av detta förbud särskilt framhållits, att avyttring av äldre
tonnage ofta vore en förutsättning för den nödvändiga anskaffningen av
nytt och modernt tonnage och att förbudet därför måste utgöra ett väsentligt
hinder för utvecklingen av vår handelsflotta. För min del har jag
emellertid, i likhet med kommerskollegium, icke kunnat undgå att finna
en fara i att under nuvarande förhållanden omedelbart och utan förbehåll
eftergiva förbudet mot överlåtelse av svenskt fartyg till utlänning. Av
sjöfartsidkande nationer stå flera inför nödvändigheten att genom nyförvärv
söka ersättning för tonnageförluster under krigstiden, och av kommerskollegii
utredning framgår, att av flera orsaker läget på världsfraktmarknaden,
oaktat en på sina håll ökad tonnagetillgång, undandrager sig
ett tillförlitligt bedömande för den närmaste framtiden. Det synes då
icke vara uteslutet, att, i saknad av statskontroll, svenskt tonnage kan
komma att övergå i utländsk ägo i sådan omfattning, att vår handelsflotta
blir otillräcklig att, i den mån på densamma beror, tillgodose landets behov.
I all synnerhet lärer varsamhet i detta avseende vara av nöden med
hänsyn till den minskning, det svenska handelstonnaget under de senare
åren undergått. Jag kan därför icke anse tillrådligt att staten för
närvarande betages möjligheten att tillvarataga sitt intresse av det inhemska
tonnagebeståndets upprätthållande. Då jag alltså tillstyrker fort
-
17
Kungl. May.ts Proposition, Nr 67.
satt tillämpning under ännu ett år av förbudet mot överlåtelse av fartyg
till utlänning, ansluter jag mig till kommerskollegii förslag i fråga om förbudets
omfattning. Såsom av kollega utredning i ärendet torde framgå,
kommer en icke oväsentlig lättnad att beredas sjöfartsnäringen genom att
från förbudets tillämpning undantagas vissa mindre och medelstora fartyg.
Då enligt förslaget dessa fartyg skola vara av viss högre ålder, kommer
lagen sålunda i viss mån att befordra en utrangering av omodernt och
mindre värdefullt tonnage.
Jag anser mig böra framhålla, att om förbudet mot överlåtelse av fartyg
kommer att kvarstå i den av mig nu angivna omfattningen, det givetvis
vid prövning av licensansökningar kommer att beredas rederinäringen
all den lättnad, som är förenlig med denna lagstiftnings syfte. Med anledning
av vad kommerskollegium i sitt yttrande den 26 januari 1921
anfört i fråga om åtgärder till undvikande av tidsutdräkt vid behandlingen
av licensfrågor vill jag uttala, att bemyndigande lämpligen synes kunna
lämnas kommerskollegium att avgöra dylika frågor utom beträlfande sådana
fall, vilka kollegium finner sig böra underställa Kungl. Maj:ts beprövande.
Mot det av kommerskollegium i dess senast avgivna yttrande biträdda
förslaget att låta bestämmelserna om förbud mot upplåtelse av fartyg till
utlänning under nyttjanderätt eller genom tidsbefraktning utgå ur lagen
har jag icke funnit någon erinran.
I enlighet med den uppfattning jag nu uttalat har jag låtit inom
justitiedepartementet upprätta förslag till erforderliga lagbestämmelser i angivet
syfte. Då med hänsyn till dessa bestämmelsers innehåll ändringar
påkallas såväl i den nuvarande lagens rubrik som i flera av dess paragrafer,
har jag ansett lämpligt att en ny lag utfärdas i ämnet. I förslaget
till denna nya lag hava från den gällande lagen oförändrade överförts
samtliga bestämmelser, vilka hava avseende å överlåtelse av fartyg. Dock
hava av skäl, som framgå av vad jag förut denna dag anfört i fråga om
motsvarande bestämmelse i prisockerlagen, i 1 § uteslutits orden »vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden». Ny är den bestämmelse i 1 §, vilken
från lagens tillämpning undantager vissa fartyg. Beträffande sistnämnda
bestämmelse torde böra anmärkas, att med »byggnadsår» avsetts att angiva
det år, under vilket fartygs nybyggnad avslutats. Skillnaden mellan
de båda lagtexterna består i övrigt endast däri, att de nuvarande bestämBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 samt. 57 höft. (Nr 67.) 3
18
Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 67.
meker na angående upplåtelse av fartyg under nyttjanderätt eller genom
tidsbefraktning icke upptagits i förslaget.»
Föredraganden uppläste härefter förslag till lag om förbud i vissa
fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie
i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar *; och hemställde föredraganden, att för det ändamål,
§87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte
genom utdrag av protokollet inhämtas.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
A dil Wifvesson.
1 Denna bilaga, som är av lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kung!. Maj:ts Proposition, Nr 67.
19
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
8 februari 1921.
N ärvarande:
Justitierådet BerglöF, Regeringsrådet Ernberg, Justitieråden MOLIN, Ap
PELBERG.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4
februari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller
andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller
andel däri.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn Axel Afzelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
20
Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 67.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm och Hansson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
den 8 februari 1921 avgivna utlåtande över det den 4 innevarande februari
till lagrådet remitterade förslaget till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag,
som äger fartyg eller andel däri.
Föredraganden hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Stenlund.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag:. Stockholm 1921.