Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående engångsbidrag
till telegrafverkets änke- och pupillkassa för beredande av
familjepension åt efterlevande till viss från aktiebolaget
Stockholmstelefon övertagen personal; given Stockholms
slott den 4 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

_____ Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena
greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murray anförde:

I sammanhang med övertagandet år 1918 av aktiebolaget Stockholmstelefons
telefonanläggningar träffades mellan telegrafstyrelsen och
direktionen för Allmänna telefonaktiebolagets pensions- och gratifikations Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 41 höft. (Nr 50.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5Ö.

kassa ett avtal, varigenom de hos aktiebolaget Stockholmstelefon anställda
tjänstemän, vilka varit tillförsäkrade pension från bolaget och övergått i
telegrafverkets tjänst, tillerkändes rätt till tjänstepension från telegrafverket,
mot villkor dels att bolaget förpliktade sig att erlägga retroaktivavgifter
i enlighet med verkställda beräkningar och dels att personalen i fråga erlade
pensionsavgifter i likhet med vad som vore gällande för telegrafverkets
tjänstemän. Någon rätt till pension för efterlevande hustru och
barn var däremot bolagets personal icke tillförsäkrad, varför bolaget icke
ansåg sig hava någon anledning att ekonomiskt medverka till att personalen
tillerkändes dylik rätt efter densammas övergång i telegrafverkets tjänst.

Enligt bestämmelse i 2 § i det av Kungl. Maj:t den 10 december
1920 för telegrafverkets änke- och pupillkassa fastställda reglemente har
varje manlig innehavare av ordinarie tjänst vid telegrafverket skyldighet
att vara delägare i kassan. Motsvarande bestämmelse fanns även intagen
i § 1 av det tidigare gällande reglementet av den 17 juni 1908. Då enligt
bägge reglementena delägarnas årsavgifter till kassan utgå oberoende
av inträdesåldern i densamma och retroaktivavgifter icke förekomma, skulle
det givetvis hava inneburit en alltför stor risk för kassan, om de från aktiebolaget
Stockholmstelefon till telegrafverket övergångna manliga befattningshavare,
av vilka flertalet överförts å ordinarie stat från och med
den 1 juli 1920, skulle hava vunnit delaktighet i kassan utan att densamma
tillfördes ersättning härför, särskilt som många av dem uppnått
mera framskriden ålder.

På framställning av telegrafstyrelsen i skrivelse den 4 november
1919 har också Kungl. Maj:t i brev den 12 december 1919, bland annat,
bemyndigat styrelsen förordna, att vid dylik tjänstemans konstituerande
till ordinarie befattning vid telegrafverket hans inträdande i telegrafverkets
ordinarie tjänst icke skulle medföra delägarskap i telegrafverkets
änke- och pupillkassa, och har sådant förbehåll intagits i vederbörandes
konstitutorial. Anmärkas må även i detta sammanhang, att i 39 § av
reglementet den 10 december 1920 föreskrives, att från delaktighet i kassan
kunna genom beslut av Kungl. Maj:t undantagas innehavare av ordinarie
tjänst vid telegrafverket, vilka vid statens övertagande av enskilt
företag övergått i tjänst vid verket.

Telegraf- I skrivelse den 31 augusti 1920 har telegrafstyrelsen gjort fram styrelsen,

gällning om statsbidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa för beredande
av pensioner åt efterlevande till ifrågavarande personal. Styrelsen
anför härom:

»Redan i sin ovanberörda skrivelse den 4 november 1919 framhöll styrelsen,
att det syntes styrelsen uppenbart, att anstalt måste träffas i syfte att bereda fa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3

miljepension även för nämnda personal samt att styrelsen hade för avsikt att
verkställa en försäkringsteknisk utredning för att få frågan förelagd 1921 års
riksdag.

Dylik utredning har nu verkställts av f. d. förste aktuarien i försäkringsinspektionen,
filosofie doktorn K Palmqvist, och omfattar densamma dels de tjänstemän,
som den 1 juli 1920 erhållit ordinarie befattning i telegrafverket, dels och
sådana tjänstemän, vilka ännu icke överförts å ordinarie stat men inom närmaste
tiden komma att erhålla ordinarie tjänst.

Av den sålunda verkställda utredningen framgår, att det engångsbidrag,
som motsvarar vad i retroaktivavgifter bort för tiden till den 1 juli 1920 erläggas
för ifrågakomna personal, för att telegrafverkets änke- och pupillkassa må bliva i
tillfälle att såsom delägare i kassan mottaga jämväl densamma, utgör, beräknat efter
en räntefot av 4 f, sammanlagt 198,345 kronor samt efter en räntefot av 4V2 % sammanlagt
167,772 kronor. Då å ena sidan det större beloppet måste anses något
för högt, men å andra sidan, särskilt med hänsyn till att retroaktivavgifterna för den
personal, vilken ännu icke vunnit ordinarie anställning, beräknats som om ordinarie
tjänst erhållits redan den 1 juli 1920, det mindre beloppet icke torde vara tillfyllest,
får telegrafstyrelsen föreslå, att ifrågakomna engångsbidrag måtte bestämmas
till i runt tal 175,000 kronor. Telegrafstyrelsen vill för sin del på det varmaste
tillstyrka, att nämnda belopp, 175,000 kronor, måtte av Kungl. Maj:t och riksdagen
anvisas att såsom engångsbidrag utgå av telegrafverkets medel till telegrafverkets
änke- och pupillkassa, på det att familjepension må kunna beredas
efterlevande till nu ifrågakomna personal.

Telegrafstyrelsen anser sig härför hava ett ytterligare stöd i den av 1920
års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse nr 244, vari riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på vilket sätt änkor och barn efter
sådana statstjänare, som ej vore delägare i någon av staten understödd kassa för
familjepensionering, genom statens medverkan måtte kunna beredas tillfälle till
sådan pensionering.

Slutligen får telegrafstyrelsen nämna, att styrelsen anmodat de av nu ifrågakomna
tjänstemän, vilka redan erhållit ordinarie anställning vid telegrafverket,
att från och med den 1 juli 1920 erlägga stadgade avgifter till änke- och pupillkassan
ävensom meddelat dem, att dessa avgifter, därest ovanberörda engångsbidrag
icke skulle bliva beviljat, komme att återbetalas till vederbörande, samt
att, vid bifall till engångsbidragets anvisande, pensioner komme att utbetalas från
kassan retroaktivt från tiden för pensionsrättens inträdande.»

På grund av vad sålunda anförts hemställer telegrafstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta att till telegrafverkets änkeoch
pupillkassa av telegrafverkets medel anvisa ett engångsbidrag av
175,000 kronor för beredande av familjepension åt efterlevande till den
från aktiebolaget Stockholmstelefon av telegrafverket övertagna personal,
vilken erhållit eller kommer att erhålla ordinarie tjänst vid telegrafverket.

Till följd av remiss har kommunikationsverkens lönekommitté den
13 januari 1921 avgivit utlåtande i ärendet. Kommittén anför därvid till
en början följande:

KommunikationsrerAnis
löne,
kommitté.

4

Knngl. Maj:ts proposition nr 50.

»Kommittén har ansett sig vid behandlingen av den utav telegrafstyrelsen
gjorda framställningen böra taga hänsyn till avfattningen av det nya reglemente
för telegrafverkets änke- och pupillkassa, som vid tiden för remissresolutionen var
under omprövning och vilket numera blivit av Kungl. Maj:t den 10 december
1920 fastställt. Frågan om statsbidrag till täckande av den engångskostnad, som
skulle erfordras för beredande av delägarskap i nämnda kassa åt här avsedd personal,
står nämligen, enligt kommitténs uppfattning, i visst samband med den
omfattning, i vilken familjepension åt änkor och barn efter avlidna delägare i
kassan för framtiden kommer att utgå, samt med bestämmelserna rörande pensionsavgifter
och villkoren i övrigt för dylik pension.

Vad angår själva principfrågan, huruvida staten bör ikläda sig kostnader
av det slag, som här avses, kan man enligt lönekommitténs mening icke undgå
att hysa en viss tvekan med hänsyn till de inom andra områden av statsförvaltningen
tillämpade regler rörande retroaktivavgifter för beredande av rätt till
familjepension efter befattningshavare, för vilka delaktighet i vederbörande kassa
av en eller annan anledning blivit fördröjd utöver såsom normal ansedd tid. Dylika
avgifter skola i allmänhet bestridas av befattningshavaren ensam. Exempelvis
skall sålunda enligt § 4 mom. 1 i Kungl. Maj:ts reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa den SO december 1910 den, som vid därefter skeende
anställning i statens järnvägars ordinarie tjänst fyllt trettio år, erlägga retroaktivavgift,
motsvarande hela värdet av förmånen att icke behöva erlägga högre årsavgifter
än de i reglementet bestämda. Enligt § 14 i Kungl. Maj:ts förnyade
reglemente den 16 december 1916 för civilstatens änke- och pupillkassa — i vilken
bl. a. befattningshavarna vid postverket och statens vattenfallsverk äro delaktiga
— skall befordringsavgift efter särskilda grunder till kassan betalas av envar.
vilken efter det han fyllt tjugufem år inträder såsom delägare i kassan eller
erhåller förhöjning i delaktighetsbeloppet.

I fråga om nämnda befordringsavgift till civilstatens änke- och pupillkassa
har emellertid, på sätt här nedan omförmäles, beträffande viss från enskilt företag
övertagen personal genom beslut av statsmakterna lämnats medgivande, att densamma
Unge utbetalas av verkets medel.

I den vid 1911 års riksdag framlagda proposition ("nr 94) med förslag till
avlöningsbestämmelser för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, vilken proposition
även innehöll bestämmelser för ordnande av pensionsförhållandena för sagda personal,
föreslogos sålunda vissa bestämmelser i syfte att bereda den från Trollhätte
kanalverk övertagna personalen lättnader vid densammas anslutning till civilstatens
änke- och pupillkassa. Av föredragande departementschefen framhölls därvid, att
redan enligt de med förmännen och vakterna vid kanalverket avslutade kontrakten
änka efter sådan befattningshavare kunde erhålla pension. Jämväl fader- och moderlösa
barn efter befattningshavarna kunde på grund av kontrakten tillerkännas
årligt understöd till visst belopp. För att änkor och barn skulle komma i åtnjutande
av dessa förmåner hade några avgifter icke erlagts. Skulle åter anslutning
ske till civilstatens änke- och pupillkassa, måste såväl vissa tilläggs- och befordringsavgifter
som ock, för framtiden, särskilda årsavgifter erläggas. För att vakterna
och förmännen genom att övergå på den nya staten icke måtte beträffande
familjepensioneringen komma i allt för mycket sämre ställning än för det dåvarande,
syntes man därför beträffande dem böra gå något längre än i fråga om
andra tjänstemän vid statens vattenfallsverk och medgiva, att de befordringsav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 5

gifter, som eventuellt komme att avfordras dem, måtte erläggas av nämnda verks
medel.

I enlighet med departementschefens hemställan upptogs i propositionen förslag
därom, att de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka
före 1912 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande
verks medel.

Sedan den ifrågavarande propositionen av riksdagen avslagits, framlades vid
1913 års riksdag ny proposition (nr 75) i ämnet. Däri upptogs förberörda förslag
om befordringsavgifternas gäldande i vissa fall av verkets medel, dock med utvidgning
till jämväl annan personalgrupp.

Vad sålunda föreslagits godkändes av riksdagen, och utfärdades i överensstämmelse
härmed bestämmelser i ämnet genom Kungl. Maj:ts brev till vattenfallsstyrelsen
den 29 augusti 1913.»

Rörande statsbidrag till pensionering av efterlevande till nu ifrågavarande
personal yttrar kommittén:

»Beträffande den personal, som vid statens övertagande av aktiebolaget Stock
bolin stelefons telefonanläggningar övergått i telegrafverkets tjänst, svnas för hd/
lan dona i någon mån motivera ett medgivande i liknande riktning. Sålunda kan
det. å ena sidan, ur telegrafverkets änke- och pupillkassas synpankt icke anses
skäligt, att densamma utan annan ersättning än de reglementsenliga, framtida pensionsavgifterna
skulle övertaga pensionsrisken för de efterlevande till en på en gång
ansluten personalstock, av vilken flertalet individer vid inträdet besutte högre ålder
än som motsvarar medelåldern för vinnande av ordinarie anställning i telegrafverkets
^tjänst och därav följande delägarskap i kassan.

A andra sidan skulle, därest det erforderliga tillskottet till kassan för övertagande
av sagda pensionsskyldighet till dess fulla belopp behövde erläggas av de
nytillträdande delägarna själva, dessas utgifter för vinnande av delägarskap i kassan
bliva avsevärt betungande, särskilt för dem bland personalen i fråga, som uppnått
högre levnadsålder. Visserligen har någon rätt till familjepension icke i den
privata tjänsten avtalsenligt varit dessa befattningshavare tillförsäkrad, varför några
avgifter för dylik pensionering ej heller av dem erlagts, men enligt vad lönekommittén
erfarit har i viss utsträckning det förfaringssättet tillämpats, att bolaget
efter prövning i varje särskilt fall, därest omständigheterna befunnits ömmande
eller befattningshavaren avlidit till följd av olycksfall i tjänsten, tilldelat pensioner
åt änkor och barn efter befattningshavare i bolagets tjänst. Skulle nu för den
övertagna personalen allt för stora ekonomiska hinder möta mot inträdande såsom
delägare i telegrafverkets änke- och pupillkassa, torde det kunna förutses, att i ett
flertal fall fråga ändock uppkomme om beredande av pension åt avliden befattningshavares
efterlevande. Till undvikande av att en mängd dylika frågor av individuell
natur framdeles skulle behöva underställas riksdagens prövning, synes
det lönekommittén vara lämpligt, att personalens delaktighet i pensionskassan allt
ifrån början möjliggöres och underlättas. I sådant syfte torde det få anses skäligt,
att staten lämnar ett visst engångsbidrag till kassan.

I fråga om de synpunkter, som böra vara avgörande vid fastställandet av
detta bidrag, skulle det enligt kommitténs mening med visst fog kunna ifrågasättas,
att, enär såväl avgifter som pensioner blivit väsentligt höjda genom det nya regie -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

mentets tillkomst, men nu ifrågavarande personal icke med tidigare avgifter bidragit
till möjliggörande av den sålunda vidtagna böjningen av pensionerna, statens tillskott
avpassades allenast efter de avgifter och pensionsbelopp, som gällt före det
nya reglementets tillkomst. Emellertid torde det med hänsyn till önskvärdheten
av hela personalens framtida likställighet på förevarande område få anses lämpligare,
att bidraget gives sådan form, att dylik likställighet allt ifrån början må
kunna inträda. I likhet med telegrafstyrelsen anser lönekommittén därför, att statsbidraget
bör avse beredande av inträde med fullt delägarskap i kassan enligt reglementet
av den 10 december 1920.»

Beträffande beloppet av det ifrågasatta statsbidraget anför kommittén
:

»Det synes kommittén till en början, att man i fråga om räntefoten utan
risk bör kunna räkna med den av telegrafstyrelsen angivna högre procentsatsen,
41/* procent. Därjämte har kommittén emellertid vid frågans övervägande kommit
till den uppfattningen, att det i telegrafstyrelsens framställning använda beräkningssättet
komme att innebära ett väl långt gående gynnande av den ifrågavarande
personalen i jämförelse med övriga delägare i kassan, varför grunderna för
bidragets beräknande synas böra omläggas för vinnande av ett urförsäkringsteknisksynpunkt
riktigare och till det nya pensionsreglementets bestämmelser sig närmare
anslutande resultat. Till utveckling av denna uppfattning tillåter sig lönekommittén
erinra därom, att enligt 4 § i det nya reglementet nyinträdande delägare är
skyldig att erlägga pensionsavgift från och med den månad, under vilken han tillträder
ordinarie tjänst vid telegrafverket, till och med den månad, då 360 månatliga
inbetalningar av pensionsavgift fullgjorts; dock med iakttagande av att pensionsavgift
icke i något fall skall erläggas för längre tid än till och med den dag,
delägaren avlider eller hans delägarskap i kassan jämlikt bestämmelserna i reglementet
eljest upphör.

Uti den av telegrafstyrelsen åberopade beräkningen utgår man från den
förutsättningen, att här ifrågavarande personal skall från tiden för erhållandet av
ordinarie anställning vid telegrafverket erlägga pensionsavgifter till kassan under
återstående livstid, dock högst under trettio år räknat från den ålder, då ordinarie
anställning i medeltal vinnes av telegrafverkets övriga personal. Denna ålder har
för de tjänstegrader, om vilka här är fråga, antagits vara 32 år, med undantag för
stationsförmän, förste stationsbiträden och stationsbiträden, för vilka motsvarande
ålder antagits vara 23 år. Till följd härav skulle erläggandet av avgifter i varje
särskilt fall upphöra vid respektive 62 och 53 års ålder. Det engångsbidrag, som
med en dylik utgångspunkt försäkringstekniskt ansetts erforderligt för beredande
av delaktighet i kassan åt den från det enskilda bolaget övertagna personal, vilken
redan vunnit ordinarie anställning vid telegrafverket, utgör med användande av
nyssnämnda räntefot, 4 Va procent, 137,082 kronor.

Genom det sålunda angivna beräkningssättet komma tydligtvis de befattningshavare.
om vilka här är fråga, i förmånligare ställning med avseende å de
egna inbetalningarna till kassan än övriga delägare, vilka sistnämnda, även om de
relativt sent vunnit ordinarie anställning, icke såsom utgångspunkt för den period,
under vilken pensionsavgift skall erläggas, fått tillgodoräkna någon annan tidpunkt
än den, vid vilken ordinarieblivandet i varje särskilt fall ägt rum. Denna för -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

månsställning för den sålunda övertagna personalen ökas, ju äldre befattningshavaren
är vid övergången i statens tjänst. Enligt lönekommitténs mening föreligga
inga skäl till beredandet av en dylik gynnsam undantagsställning åt de från
aktiebolaget Stockholmstelefon övertagna befattningshavarna, utan synas dessa i
fråga om avgifterna till familjepensioneringen rättvisligen böra likställas med
annan personal, som vinner ordinarie anställning vid telegrafverket, och sålunda
från tillträdandet av den ordinarie anställningen i telegrafverkets tjänst erlägga
pensionsavgifter till kassan under återstående livstid, dock högst under trettio ar.

Även med en dylik grund för beräkningarna erfordras emellertid med hänsyn
till nu ifrågavarande befattningshavares genomsnittliga högre levnadsålder
vid inträdet i kassan ett engångsbidrag till den sistnämnda för att icke övertagandet
av de nya delägarna skall medföra relativt större risk ur försäkringsteknisk
synpunkt än som i allmänhet är förbunden med ny tillträdande delägares upptagande.
För utrönande av storleken av detta bidrag har kommittén anmodat
filosofie doktorn R. Palmqvist, vilken utfört den av telegrafstyrelsen åberopade utredningen
i ärendet, att verkställa en särskild undersökning. Enligt denna utredning
skulle den beräknade engångskostnaden för dem bland här avsedda personal,
som hittills vunnit ordinarie anställning, utgöra 81,912 kronor. Med ett bidrag av
nämnda summa skulle kassan bliva fullt tryggad för den ökade risken med hänsyn
till de särskilda omständigheter, som äro förbundna med upptagandet i detta fall
av nya delägare, under det att dessa senare bleve till alla delar jämställda med
annan personal, som vinner anslutning till kassan. Kommittén anser fördenskull
skäligt, att det nu ifrågasatta statsbidraget bestämmes till sålunda angivna belopp,

81,912 kronor.

Beträffande den från bolaget övertagna personal, som ännu icke erhållit
ordinarie tjänst vid telegrafverket, har engångsbidraget i den av telegrafstyrelsen
åberopade beräkningen upptagits till — efter 4 Va procent räntefot — 30,690 kronor.

Då emellertid, enligt vad kommittén från telegrafstyrelsen inhämtat, endast ett
fåtal av dessa befattningshavare och, i varje fall, endast yngre personer bland dem
lära kunna påräkna ordinarie anställning, torde dessa utan nämnvärt ökad risk för
kassan kunna beredas delägarskap i vanlig ordning och något statsbidrag härför
sålunda icke vara erforderligt.»

Under åberopande av det anförda hemställer lönekommittén, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till telegrafverkets
änke- och pupillkassa må av telegrafverkets medel, såsom bidrag för beredande
av delägarskap enligt det för kassan den 10 december 1920
fastställda reglementet åt den från aktiebolaget Stockholmstelefon av
telegrafverket övertagna personal, vilken erhållit ordinarie tjänst vid
telegrafverket, utbetalas ett belopp av 81,912 kronor.

Lika med telegrafstyrelsen och lönekommittén anser jag, att åtgär- Departeder
böra vidtagas för att den från aktiebolaget Stockholmstelefon av ment8cfiefentelegrafverket
övertagna personal må erhålla möjlighet att sörja för pensioneringen
av sina efterlevande genom inträde i telegrafverkets änkeoch
pupillkassa i enlighet med bestämmelserna i det nya reglementet av

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

den 10 december 1920. Med en sådan åtgärd skulle jämväl undvikas,
att i en mängd fall frågor om beredande av pension direkt av statsmedel
åt efterlevande till ifrågavarande befattningshavare tid efter annan
behövde underställas riksdagens prövning, vilket eljest säkerligen skulle
bliva förhållandet.

Större delen av den övertagna personalen skulle emellertid vid sitt inträde
i kassan vara av relativt hög levnadsålder, vadan den risk, kassan måste
åtaga sig för pensioneringen, icke skulle komma att uppvägas av de pensionsavgifter,
som av personalen efter inträde i kassan årligen skola erläggas. Att
de nytillträdande delägarna själva skulle i sin helhet betala erforderligt tillskott
till kassan för övertagande av avsedda pensionsskyldighet torde
ej böra ifrågasättas. Ehuru jag hyst någon tvekan, om ej möjligen någon
del av det behövliga tillskottet borde kunna gäldas i sådan ordning, har
jag emellertid, med hänsyn till att några retroaktivavgifter ej i reglementet
äro stadgade för någon delägare i kassan och på grund av vad
lönekommittén i övrigt anfört, ansett mig böra tillstyrka förslaget, att
staten träder emellan och med ett engångsbidrag till kassan, motsvarande
hela summan av det erforderliga tillskottet, underlättar personalens delägarskap
i kassan, helst genomförandet av en anordning med uppdelning
av bidraget skulle vara förbundet med åtskilliga svårigheter.

Yad beloppet av det ifrågasatta bidraget beträffar, framgår av lönekommitténs
utredning i ämnet, att ett bidrag av 81,912 kronor skulle
kunna anses tillräckligt för att bereda dem av nu omförmälda befattningshavare,
som erhållit ordinarie tjänst vid telegrafverket, delaktighet
i kassan. Då kommitténs beräkning av bidragets belopp är grundad på
den förutsättningen, att nämnda befattningshavare i fråga om inbetalning
av avgifter skulle bliva jämställda med telegrafverkets övriga ordinarie
personal — något som däremot ej synes bliva fallet vid tillämpningav
telegrafstyrelsens beräkningssätt — vill jag ansluta mig till lönekommitténs
förslag i ämnet. Något statsbidrag till kassan för den personal,
som ännu ej vunnit ordinarie anställning vid telegrafverket, torde däremot
av skäl, som lönekommittén anfört, ej vara behövligt.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till beredande av delaktighet i
telegrafverkets änke- och pupillkassa för den från aktiebolaget
Stockholmstelefon av telegrafverket övertagna
personal, vilken erhållit ordinarie tjänst vid nämnda

Kung!. Ma.j:ts proposition nr 50.

9

verk, må av telegrafmedel till berörda kassa utbetalas
ett belopp av 81,912 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
F. Wessberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 41 käft. (AV 50.)

2