Kungl. Maj:ts Proposition Nr 49.
5
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjning
för ar 1921 av åt vissa f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevhärare utgående understöd; given Stockholms
slott den 4 februari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Walter Murray.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Murray anförde:
I skrivelse den 11 maj 1920, nr 220, anmälde riksdagen, att riksdagen
medgivit, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som från trätt sina befattningar före 1918 års ingång och
vilka åtnjöte understöd för sin återstående livstid av det å postverkets
stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd,
finge under år 1920 av postmedel utbetalas förhöjning med femtio
procent av vederbörande tillkommande understöd.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 40 höft. (Nr 48—49.) 25121 2
DepartementB
chefen.
6 Kungl. Maj:ts Proposition Hr 49.
Generalpoststyrelsen har nu i skrivelse den 29 oktober 1920 hemställt,
att ifrågavarande befattningshavare måtte för år 1921 beredas
samma förhöjning i understödet.
Riksdagens omförmälda beslut uti föreliggande ämne var föranlett
av Kungl. Maj:ts proposition den 12 mars 1920, nr 232, däri föreslogs, att
till ifrågavarande f. d. befattningshavare, vilka med hänsyn till verkställda
avlöningsregleringar kommit i en betydligt ogynnsammare ställning med
avseende å understödsbeloppens storlek än de motsvarande befattningshavare,
som avgått efter ingången av år 1918, måtte under år 1920, liksom
under år 1919 ägt rum, få utbetalas förhöjning med 35 procent å understödsbeloppen.
Riksdagen, som fann det billigt, att avsedda f. d.
befattningshavare jämväl under år 1920 komme i åtnjutande av någon
förhöjning av dem tillkommande understöd, ansåg emellertid, med hänsyn
till de små belopp, med vilka dessa understöd utginge, och då
vederbörande icke åtnjöte något dyrtidstillägg, att höjningen skäligen
borde utgå med 50 procent, samt fattade beslut i enlighet härmed.
Under hänvisning till vad riksdagen sålunda uttalat och då de skäl,
som föranlett förhöjningen av understöden åt ifrågavarande f. d. befattningshavare,
alltjämt kvarstå, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till sådana f. d. post stations föreståndare och
lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före
1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd för sin
återstående livstid av det å postverkets stat för driftkostnader
upptagna förslagsanslaget till livräntor och
understöd, må under år 1921 av postmedel utbetalas
förhöjning med femtio procent av vederbörande tillkommande
understöd.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj: t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wesslerg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.