Kung!. Maj:ts Proposition Nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande
av tilläggspension åt postmästaren J. G. E. österlund;
given Stockholms slott den 28 januari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murraj anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd, av generalpoststyrelsen med skrivelse
den 5 oktober 1920 överlämnad ansökning har postmästaren av klass 3
Johan Gustaf Edvin Österlund anhållit, att han efter avgång ur postverkets
tjänst måtte å allmänna indragningsstaten få uppbära viss tilläggspension.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt, 40 häjt. (Nr 48—49.) 212 21 1

2

Kungl. May.ts Proposition Nr 48.

österlund, som är född den 30 september 1853, blev den 2 juni
1881 antagen till extra ordinarie kontorsskrivare vid postverket samt
den 4 december 1894 befordrad till postexpeditör och den 22 juni 1903
till postmästare. I sistnämnda egenskap placerades han vid postkontoret
i Lindesberg, vilket enligt kungl. brev den 23 oktober 1914 tillhörde
klass 3. Då han den 30 september 1920 uppnådde den i lagen angående
rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk den 4 juni 1920
(nr 254) — vilken lag är å österlund tillämplig — för postmästare av
klass 3 stadgade pensionsålder, 67 år, skulle han under vanliga förhållanden
varit berättigad till full pension från postverket med 3,924 kronor.

Emellertid hade Österlund under ett flertal år jämte sin posttjänst
innehaft befattning såsom telegrafassistent, vartill han, efter att år 1874
hava ingått i telegrafverkets tjänst, år 1880 befordrades. Vid sin avgång
från telegrafassistentbefattningen år 1903 fick han sig tillerkänd
en pension från telegrafverket av 507 kronor.

Enligt 29 § punkt c) av berörda pensionslag för kommunikationsverken
gäller, att den, som vid avgång från tjänst, vilken avses i lagen,
åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst, å vilken lagen
icke äger tillämpning, må uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda
tjänsten; dock att, därest härigenom de båda pensionerna icke
skulle tillsammans uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest
skolat utgå för först omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må
ökas med vad som motsvarar skillnaden. Jag tillåter mig härvid erinra,
att med avgiftspension enligt lagen avses den del av tjänstepensionen,
som motsvarar av tjänsteman erlagda pensionsavgifter, därvid beräknats,
att dessa avgifter skola täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden.
Med tillämpning av detta stadgande skulle Österlund vara berättigad att
i pension från post- och telegrafverken uppbära sammanlagt endast så
mycket, som svarar mot pensionen för postmästare’änsten, d. v. s. 3,924
kronor, därav 507 kronor för sin tjänst i telegrafverket och 3,417 kronor
för postmästare’änsten.

I sin föreliggande ansökning har Österlund, vilken ännu kvarstår i
sin postmästare’änst, framhållit det obilliga i att pensionen för hans tjänstgöring
i telegrafverket på detta sätt i själva verket komme att helt bortreduceras.
Österlund betonar, att med denna tjänstgöring följt obligatoriskt
delägarskap i telegrafverkets pensionsinrättning och att han på grund härav
allt intill sin avgång år 1903 ur telegrafverkets tjänst nödgats erlägga årliga
pensionsavgifter, motsvarande i det närmaste två tredjedelar av den försäkringstekniskt
beräknade kostnaden för hans pension från telegrafverket.

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 48.

Rättvisligen borde det således enligt Österlunds förmenände ej komma
ifråga, att han vid tillträdandet av pension från postverket fråntoges större
belopp än den återstående tredjedelen av telegrafpensionen, som bekostats
av statsmedel. Efter en redogörelse för de skäl, som föranlett Österlund
att till år 1903, i enlighet med vad vid denna tid var medgivet, förena
ordinarie tjänst inom post- och telegrafverken samt att sedermera söka
befordran vid postverket, har österlund framhållit, att statsmakterna förut
i två likartade fall beviljat en tilläggspension, motsvarande en tredjedel
av pensionen från telegrafverket, och har österlund anhållit, att tilläggspension
åtminstone till sistnämnda belopp måtte beredas honom.

I sin förenämnda skrivelse den 5 oktober 1920 har generalpost- Generaistyrelsen
tillstyrkt beredande av tilläggspension åt Österlund till det P°ststrrelsenbelopp
Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.

Statskontoret har i utlåtande den 12 oktober 1920 framhållit, huru- Statskontoret,
som samma skäl syntes föreligga för beredande av tilläggspension åt
Österlund, som vid föregående tillfällen föranlett, att tilläggspension
beviljats i syfte att befattningshavare vid postverket, som tidigare avgått
från anställning i telegrafverket med pension av sistnämnda verks pensionsinrättning
och av sådan anledning skulle vid avgång från befattningen
i postverket enligt gällande bestämmelser lida minskning i honom uti
denna egenskap tillkommande pension, dock finge i sammanlagd pensionsförmån
bekomma ett belopp, som motsvarade summan av den större
pensionen utan sådan minskning och en tredjedel av den mindre. Statskontoret
ville sålunda hemställa, att Österlund måtte beredas en tilläggspension
till belopp av 169 kronor årligen från allmänna indragningsstaten.

Före tillkomsten av 1920 års pensionslag för kommunikationsverken Departementevar
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt che,entill
pension tillämplig å befattningshavare vid postverket. I 16 §
punkt 3 av denna lag finnes en bestämmelse, som är av samma innebörd
som förut berörda stadgande i 29 § punkt c) i pensionslagen för
kommunikationsverken. Bestämmelsen i den civila pensionslagen innehåller
nämligen, att för den, som vid avgång från tjänst, vara lagen
äger tillämpning, åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst,
å vilken lagen icke äger tillämpning, pension för den förra tjänsten må
utgå med en tredjedel av det belopp som eljest skolat utgå; dock att,
därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till
nämnda belopp, pensionen må ökas med vad som motsvarar skillnaden.

I det statsrådsprotokoll, soro finnes fogat vid Kungl. Maj:ts proposition

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 48.

nr 117 till 1914 års senare riksdag, angående tilläggspension i ett med
det förevarande fullt likartat fall för postmästaren B. F. Wennqvist, lämnas
en ingående redogörelse för innebörden av berörda stadgande i den
civila pensionslagen, varav framgår, att det måste anses vara såväl med
lagstiftarens syfte förenligt som ock av billigheten påkallat, att vederbörande
tjänstinnehavare, som erlagt pensionsavgift för två pensioner,
medgives förening av dessa på det sätt, att sammanlagda pensionsbeloppen
komma att motsvara det högre pensionsbeloppet, ökat med en tredjedel
av det lägre. På de i nämnda statsrådsprotokoll angivna skäl beviljade
även 1914 års senare riksdag bemälde Wennqvist en tilläggspension i
enlighet med sålunda angivna grunder, och sådan pension har i ett liknande
fall år 1919 (prop. nr 296) beviljats postmästaren J. L. Westerståhl.
Då den, sedan Wennqvist och Westerståhl beviljats tilläggspensioner,
ikraftträdda pensionslagen för kommunikationsverken icke synes giva
anledning till annan beräkningsgrund beträffande tilläggspension åt
Österlund, torde han böra tillerkännas sådan pension med 169 kronor,
motsvarande en tredjedel av österlunds pension från telegrafverket.
Tilläggspensionen synes, i likhet med vad i nyssberörda likartade fall
ägt rum, kunna utgå å allmänna indragningsstaten. Jag får därför
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att postmästaren av klass 3 Johan Gustaf Edvin
Österlund må från och med månaden näst efter den,
då avsked från postmästartjänsten beviljas honom,
under sin återstående livstid, utöver honom tillkommande
pensioner från post- och telegrafverken å tillhopa 3,924
kronor, tillika å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp av 169 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

August Wrede.