Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
1
Nr 42.
KungI. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av tullen
å kaffe; given Stockholms slott den 21 januari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansäreud^n för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
H. S. Tamm.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1921.
N ä rvarande:
Statsministern friherre De Gf.ER. ministern för utrikes ärendena greve
Wkangel, statsråden Eiucsson. Dahlberg, Murray, Elmqgist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Tamm, yttrade:
1 det uttalande, som jag den 7 januari 1921 vid statsverkspropositionens
framläggande hade till statsrådsprotokollet i samband med inkomstberäkningen,
anförde jag, att, vid övervägandet av olika utvägar att
skaffa statsverket ökade inkomster, jag stannat vid alt förorda, att eu förhöjning
vidtoges med avseende å tullsatserna vid vissa tulltaxerubriker,
samt att jag därvid ansett, att endast rubriker av uteslutande finaustullkaraktär
borde medtagas i beräkningarna. På denna väg förmenade
3080. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 34 höft. (Nr 42.) 1
Historik.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
jag, att ett merbelopp i tullmedel av 35 miljoner kronor under år 1922
borde kunna tillföras statskassan. Jag tilläde, att spörsmålet, huruvida
och i vad mån till landet redan inkomna partier av de varuslag, varom
fråga vore, b<>rde drabbas av eu mot tullförhöjningen svarande särskild
beskattning, vore föremål för övervägande, och att jag icke vore främmande
för tanken att lata eventuella åtgärder i dylikt syfte träffa jämväl
sadana relativt större kvantiteter, som kundo befinna sig på enskilda
förbrukares händer.
Sedermera har jag den 11 januari 1921 för Kungl. Maj:t anmält,
att min avsikt vore att — utan att avvakta fullbordandet av utredningen
rörande eventuella förhöjningar med avseende å andra finanstullar
inom den närmaste framtiden förelägga Kungl. Maj:t förslag
om framställning till riksdagen, gående ut på ökning av tullen å kaffe.
I det . att jag tillika meddelade, att icke heller i denna fråga alla erforderliga
undersökningar vore slutförda, och att jag särskilt ej haft tillfälle
att bilda mig en bestämd mening beträffande spörsmålet angående
lämpligaste sättet att anordna en särbeskattning av inneliggande kaffelager,
förklarade jag, att — för att den ifrågasatta tullförhöjningen måtte
vinna ytterligare effektivitet — åtgärder syntes böra omedelbart vidtagas
till förekommande därav, att under tiden, intill dess en eventuel]
tull förhöj ning kunde träda i kraft, kaffepartier införtullades i riket med
tillämpning av nu gällande tullsatser. I anledning av min i sådant syfte
gjorda hemställan beslöt Kungl. Maj:t, att förordning angående förbud
mot införsel av kaffe skulle utlärdas. Förbudet, som trädde i kraft påföljande.
dag, den 12 januari 1921, avser ej blott kaffe, som ännu ej
inkommit till landet, utan jämväl sådant redan hit inkommet kaffe, som
kvarligger i tullverkets vård, men för vilket tull ännu ej blivit i behörig
ordning erlagd.
Fär jag nu underställer frågan om förhöjning av kaffetullen Kungl.
Maj:ts prövning, anhåller jag att till en början få lämna en kortfattad
redogörelse för vad vid tidigare tillfällen förekommit, då spörsmålet om
ändring av nämnda tull varit föremål för behandling.
Tullen å obränt kaffe, som under åren 1831—1845 utgjort per skålpund1 9
öre (motsvarande per kilogram 21.» öre), under åren 1846—1852 10 öre (motsvarande
per kilogram 23.5 öre), 1853—1857 8 öre (motsvarande per kilogram
18.s öre), samt 1858—1866 10 öre (motsvarande per kilogram 23.5 öre), höjdes vid
1867 års riksdag, då för fyllande av uppkommen statsbrist tullmedlen jämte andra
statsinkomster måste tagas i ökat anspråk, till 12 öre (motsvarande per kilogram
28.» öre). Sedan statsverkets ställning förbättrats, nedsattes tullsatsen
1 Ett skålpund — 0.425076 kilogram.
3
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 42.
år 1872 åter till 10 öre per skålpund (motsvarande per kilogram 23.5 öre), vid
vilket belopp den förblev till år 1879. Detta år måste skattesatserna
för fyra av de egentliga s. k. kassaartiklarna, nämligen brännvin, kaffe, socker
och tobak, böjas för att bereda de för budgetens jämvikt erforderliga statsinkomsterna,
och bestämdes därvid kaffetullen till 11 öre per skålpund (motsvarande
per kilogram 25.9 öre). Vid tullsatsernas omföring efter decimalsystemet
år 1880 sattes tullen för kaffe till 26 öre per kilogram, motsvarande II.05 öre
per skålpund.1 Samtidigt fastställdes tullsatsen för bränt kaffe och kaffesurrogat,
som under den föregående tiden i stort sett följt variationerna i tullsatsen
för obränt kaffe, till 35 öre per kilogram.
Vid 1887 års riksdag framställdes av enskilda motionärer förslag om nedsättning
eller avskaffande av de så kallade finanstullarna, däribland å kaffe
jämte kaffesurrogat, socker, tobak och lysoljor. Bevillningsutskottet, som tillstyrkt
införande av spannmåls- m. fl. tullar, ansåg sig med fog kunna antaga,
att en ökning i tullinkomsterna skulle tillföljd därav komma att inträda, och
att följaktligen någon nedsättning i finanstullarna kunde föreslås. Nödig försiktighet
krävde dock att icke för det dåvarande gå motionärernas önskningar
till mötes i fråga om samtliga föreslagna nedsättningar i dessa tullar. Vid
valet emellan de två mest betydande, de å kaffe och socker, syntes det utskottet
givet, att kaffet, som i än högre grad än sockret utgjorde föremål för
den mindre bemedlades konsumtion, borde framför sockret komma i åtanke. Utskottet
föreslog därför, att tullen å obränt kaffe måtte nedsättas från 26 öre till 12
öre samt tullen å bränt kaffe och kaffesurrogat från 35 öre till 20 öre, allt för kilogram.
Detta förslag, som icke hann komma till behandling inom kamrarna
före riksdagens upplösning, återupptogs ej vid riksdagens senare sammanträde.
Vid 1888 års riksdag förelågo flera framställningar i förevarande fråga. Så
yrkades å ena sidan nedsättning av tullen å obränt kaffe dels till 12 öre, dels till
10 öre samt av tullen å bränt kaffe och kaffesurrogat till 15 öre för kilogram,
under det att å andra sidan framställdes förslag om tullens höjning till 50 öre
för kilogram. Bevillningsutskottet återupptog, under åberopande av vad 1887
års riksdags bevillningsutskott beträffande denna fråga anfört, den då gjorda
hemställan. Detta förslag vann efter gemensam omröstning riksdagens bifall,
vadan tullen fastställdes för obränt kaffe till 12 öre per kilogram samt för
bränt eller rostat, även malet, kaffe och kaffesurrogat till 20 öre per kilogram.
Vid riksdagarna under åren 1890—1892 framkommo motioner dels om tullfrihet
för kaffe dels ock om nedsättnng av tullen å samma vara men vunno icke
bevillningsutskottets tillstyrkande eller riksdagens bifall.
Vid 1894 års riksdag väcktes av statsfinansiella skäl åter frågan om höjning
av tullen å nämnda vara, vilket föranledde ett bevillningsutskottets förslag
i sådant syfte. I betraktande av förhandenvarande behov för statsverket
ansåg utskottet en höjning av tullen å obränt kaffe från 12 öre till 25 öre per
kilogram och å bränt kaffe samt kaffesurrogat från 20 öre till 35 öre vara
lämpligt avpassad. Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.
Förslag om nedsättning i tullen å kaffe väcktes sedermera vid riksdagarna
åren 1896, 1897 och 1898 utan att leda till någon påföljd.
1 Förestående uppgifter äro, med undantag för de inom parentes meddelade, hämtade
nr proposition nr 10 år 1884.
4
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 42.
Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 24 bragtes frågan om ändring
av tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat år 1910 ånyo inför riksdagens
prövning. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 31 december 1909
både chefen för finansdepartementet framhållit, hurusom det för vinnande
av jämvikt i budgeten för år 1911 vore nödvändigt att tillgripa nya eller höjda
bevillningar, samt omnämnt, att bland sålunda ifrågasatta bevillningar även
inginge förhöjning av tullen å kaffe. Med hänsyn till blivande förslag att
giva föihöjningen retroaktiv verkan offentliggjordes det över föredragningen
förda protokoll i Post- och inrikes tidningar den 31 december 1909.
Genom sagda den 14 januari 1910 avlåtna proposition föreslog Kungl.
Maj :t riksdagen att besluta, att för tiden till och med den 30 november 1911
tullsatsen för obränt kaffe skulle utgöra 18 öre samt för bränt kaffe och kaffesurrogat
30 öre för kilogram, och skulle enligt propositionen de nya tullsatserna
erhålla viss retroaktiv verkan, olika för olika fall, dock i intet fall för längre
tid tillbaka än från och med den 1 januari 1910.
Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av tullen å rått kaffe
fann bevillningsutskottet i sitt den 5 februari 1910 dagtccknade betänkande
nr 3 icke något att erinra. Beträffande tiden för ikraftträdandet av de föreslagna
tullsatserna syntes det utskottet vara riktigt, för tillgodoseende av statens
rätt och för ernående av den med tullförhöjningen avsedda statsfinansiella
verkan, att beslutet om tullsatsernas fastställande erhölle en viss tillbakaverkande
kraft. Att härvid gå så långt, som av en motionär föreslagits, eller till
att de förhöjda tullsatserna skulle träda i tillämpning redan den 26 december
1909, alltså under ett förflutet statsregleringsår, syntes utskottet under inga förhållanden
höra ifrågakomma. Men även den bestämmelse, som av Kungl.
Maj:t föreslagits, komme enligt utskottets förmenande att med för stor stränghet
träffa åtskilliga näringsidkare, vilka, enligt vad utskottet inhämtat, ingått
avtal rörande leverans av kaffe under början av år 1910 utan att därvid förbehåll
gjorts med avseende å priset vid eventuellt inträdande ändrade tullförhållanden.
Då de näppeligen haft anledning förutsätta, att en tullförhöjning
skulle inträda tidigare än å tid, då riksdagen kunnat fatta beslut därom, och
då följaktligen dessa näringsidkare knappast kunde sägas hava uraktlåtit att
iakttaga nödig försiktighet till säkerställande av sin rätt, syntes billigheten
kräva, att de i möjligaste mån skyddades för förlust. Utskottet föreslog för
den skull riksdagen att besluta i enlighet med Kungl. Majrts förslag, dock
med tillägg, enligt^ vilket åt Kungl. Maj:t medgavs rätt att i särskilda angivna
fall medgiva befrielse från utgivande av skillnadsbeloppet.
Sedan vid frågans behandling i kamrarna den 9 februari 1910 det — under
påpekande av att den grundlagsstadgade motionstiden ännu ej tilländalupit —
upplysts, att ytterligare motioner vore att förvänta, beslöto båda kamrarna
att återremittera ärendet till bevillningsutskottet.
I sitt den 6 juni 1910 dagtecknade förnyade utlåtande i ämnet, betänkande
nr 39, fann sig bevillningsutskottet, enär det behov att anskaffa ökade
inkomster till täckande av utgifterna för påföljande års statsreglering, som
föranlett propositionen, dåmera ej längre förelåge, böra avstyrka Kungl. Maj:ts
förslag om höjd tull å rått kaffe. Uti detta betänkande finnes återgivet ett
av statskontoret, kammarrätten och generaltullstyrelsen på anmodan avgivet
gemensamt yttrande, däri ämbetsverken uttalat sig rörande de olika åtgärder,
5
Kun f/l. Maj.ts proposition Nr 42.
som av enskilda motionärer föreslagits i syfte att åt de tillämnade högre tullsatserna
bereda större effektivitet än den, som genom bifall till propositionen
skulle ernås. Vad angick tullsatsen för kaffe, bränt eller rostat, även
malet, samt kaffesurrogat, alla slag, förordade utskottet, att densamma måtte
tillsvidare bibehållas vid oförändrat belopp. Utskottets hemställan blev avriksdagen
bifallen.
Vid 1919 års riksdag framfördes genom motionen nr 57 i första kammaren
ånyo frågan om höjning av tullen å kaffe och kaffesurrogat. Därvid yrkades, bland
annat, att tullsatserna skulle utgöra för obränt kaffe 30 öre samt för kaffe, bränt
eller rostat, även malet, samt kaffesurrogat, alla slag, 50 öre för kilogram. Såsom
skäl för förslagets framläggande vid sagda riksdag anförde motionärerna,
bland annat, att den omständigheten, att varan för det dåvarande läge under
statsbeslag, undanröjde den eljest förefintliga svårigheten att vid förhöjning
av en finanstull förhindra, att den för staten avsedda inkomstökningen till en
väsentlig del tillfölle enskilda spekulanter. Bevillningsutskottet hemställde
i betänkande nr 45, att motionen ifråga ej måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd, samt framhöll därvid, bland annat, att, därest en höjning av kaffetullen
framdeles skulle visa sig oundviklig, Kungl. Maj:t och riksdagen, enligt
utskottets förmenande, icke torde sakna medel att tillförsäkra statsverket den
därmed avsedda inkomstökningen. I avgiven reservation anslöto sig sju ledamöter
av utskottet på anförda skäl till motionärernas yrkande. Sedan kamrarna
vid frågans behandling stannat i skiljaktiga beslut, biföll riksdagen vid
verkställd gemensam omröstning det i utskottsbetänkandet framställda yrkandet.
Vid 1920 års riksdag förelågo åtskilliga motioner angående tullbevillningen.
I motionen nr 111 i första kammaren föreslogs sålunda, att riksdagen måtte
besluta, att tullsatserna skulle utgöra för kaffe, obränt, 75 öre per kilogram
och för kaffe, bränt eller rostat, även malet, samt för kaffesurrogat, alla slag,
125 öre per kilogram samt, vid bifall till vad sålunda föreslagits, att de beslutade
förhöjda tullsatserna skulle såsom tilläggstullar till gällande tulltaxa
tillämpas även under år 1920 från dag, som Kungl. Maj:t bestämde, ävensom
att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville förordna om detta besluts
trädande i kraft snarast möjligt. Med åberopande av nu omförmälda motion
hemställdes i eu annan i första kammaren väckt motion, nr 112, att riksdagen
ville besluta, att allt det förtullade kaffe, som den dag kaffetullens eventuella
förhöjning trädde i kraft funnes inom landet, skulle beläggas med eu
konsumtionsskatt eller efterförtullningsavgift av samma storlek som den beslutade
tullförhöjningen, dock så att mindre partier kaffe, som av person,
vilken ej idkade handel med varan, innehades för eget bruk, och vilka ej
överstege till exempel 50 kilogram, lämnades fria, samt att lämplig straffpåföljd
måtte stadgas för den, som lämnade oriktig deklarationsuppgift eller underläte
att deklarera. I avgivet betänkande, nr 11, avstyrkte bevillningsutskottet
förslaget om kaffetullens höjande, varför utskottet ej heller fann anledning
att för det dåvarande ingå i närmare granskning av det i motionen nr
112 framlagda förslaget. Men utskottet ville icke underlåta att giva uttryck åt
den uppfattningen, att, därest en höjning av kaffetullen beslutades emot utskottets
hemställan, åtgärder borde vidtagas i den sistnämnda motionens syfte.
Utskottet förutsatte, att för den utredning i ämnet, som i sådant fall bleve
Kaffekonaumtionena
omfattning.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
erforderlig, frågan skulle återremitteras till utskottet. Utskottets förslag bifölls
av riksdagen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de förslag angående
ändring av kaffetullen, som efter år 1888 förelegat för riksdagens
prövning, blivit utan resultat. Gällande tulltaxa av den 4 juli
1910 har i förevarande del följande utseende:
Kvantitet för |
Tullsats |
|||
tullberäk- |
||||
ningen |
Kronor |
öre |
||
Kaffe: |
||||
155 |
obr&nt ..................................... .............................. |
1 kilogram |
— |
12 |
156 |
bränt eller rostat, även malet, samt kaffesurrogat, alla slug |
1 kilogram |
— |
20 |
Innan jag övergår till att närmare redogöra för det förslag, som
jag anser nu böra föreläggas riksdagen, anhåller jag att få beröra frågan
om den ungefärliga konsumtionen av kaffe här i riket.
En god mätare å kaffeförbrukningen erhålles i siffrorna för importen
av obränt kaffe. Då importen av bränt kaffe är obetydlig och
ej plägar uppgå ens till Va procent av den totala kaffeimporten, och
då ej heller återutförseln av kaffe under normala år spelar någon
nämnvärd roll, kunna dessa båda faktorer, som för övrigt statistiskt
sett verka i motsatta riktningar, i förevarande sammanhang lämnas åsido.
Enligt ovanberörda proposition till 1910 års riksdag hade importen
av obränt kaffe under nedannämnda år uppgått till följande kvantiteter
:
A r |
Införsel kg. |
Å r |
Införsel kg- |
Å r |
Införsel kg. |
1885 .................. |
15,453,503 |
1894 ......... |
17 087 911 |
1903 |
80 Q97 759 |
1886 .................. |
16,189,492 |
1895 ............ |
18 087 817 |
1904 |
97 499 9A8 |
1887 .................. |
11,542,052 |
1896 ..... |
19 875 891 |
1905 |
80 055 588 |
1888 .................. |
12,312,007 |
1897 ........ |
25 580 831 |
1906 |
85 087 808 |
1889 .................. |
17,336,015 |
1898 ......... |
25,088,849 |
1907 |
89 958 410 |
1890 ................ |
14,856,946 |
1899 .................. |
25,091,376 |
1908 .................. |
30,272,005 |
1891 .................. |
16,056,323 |
1900 ................. |
25,499,664 |
1909 .................. |
41,895,025 |
1892 ................. |
15,844,786 |
1901 ............. |
30,970,677 |
||
1893 ................. |
16,371,190 |
1902 .................. |
26,016,171 |
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 42.
Den import av obränt kaffe, som ägt rum under åren 1910—1920,
framgår av följande uppställning, som tillika upptager värdet av de
importerade partierna ävensom därför erlagda tullbelopp:
Å r |
Vikt kg- |
Värde kr. |
Tullbelopp kr. |
1910.................................... |
29,487,330 |
30,067,474 |
3,538,478 |
1911.................................... |
32,522,570 |
39,921,437 |
3,902,707 |
1912.................................... |
30,575,949 |
38,219,936 |
3,669,114 |
1913.................................... |
34,087,366 |
39,200,471 |
4,090,484 |
1914................................... |
29,180,957 |
30,805,517 |
3,501,715 |
1915.................................. |
40,017,183 |
38,984,520 |
4,802,062 |
1916.................................... |
38,199,600 |
47,219,273 |
4,583,952 |
1917.................................... |
8,552,237 |
14,313,563 |
1,026,268 |
1918.................................... |
11,199,072 |
23,223,030 |
1,343,889 |
1919.................................... |
39,006,935 |
89,766,672 |
4,680,832 |
1920 *)................................. |
44,667,661 |
99,571,369 |
5,360,119 |
När det gäller att från dessa siffror sluta sig till den nuvarande
konsumtionens omfattning, torde det med hänsyn till de abnorma förhållanden,
som världskriget medförde för importen till vårt land, vara riktigt
att bortse från krigsåren 1914—1918 och att vid bedömandet till en
början utgå från åren före år 1914. Därvid är att märka, att kaffeimporten
under år 1908 på grund av särskilda förhållanden på den
brasilianska kaffemarknaden visar en siffra, som något understiger den
normala. Dels i följd därav, dels på grund av spekulationsförtullningar
i avvaktan på den i början av år 1910 väntade tulllörhöjningen steg
importen under år 1909 väsentligt över den normala, vilket i sin tur
verkade till minskning av importen år 1910. Nämnda tre år synas
därför icke böra sammanföras med vare sig efterföljande eller föregående,
men torde de väl kunna såsom en grupp för sig sammanställas till jämförelse
med intilliggande treårsperioder. Ed dylik sammanställning visar,
att införseln utgjorde
1905—1907 ............. 97,401 eller per år 32,407 ton
1908 — 1910 ............... 101,654 » » » 33,885 »
1911—1913 ............. 97,186 » » » 32,395 »
Dessa siffror, vilka giva en genomsnittlig årlig importkvantitet
under 9-årsperioden av 32,916 ton eller i runt tal 33,000 ton, mot
-
*) Uppgifterna för år 1920 preliminära.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
svarande en månatlig införsel mängd av 2,750 ton, tyda på att förbrukningen,
som intill början av 1900-talet varit i jämn stegring, under de
ekonomiska förhållanden, som rådde vid tiden före världskrigets utbrott,
stannat pa en punkt, som angives av nyssnämnda siffra för årsimporten
av cirka 33,000 ton. Påpekas må dock, att den så småningom skeende folkökningen
rimligtvis måste beräknas verka en långsam förskjutning uppåt.
Emellertid torde under de senaste åren åtskilliga omständigheter,
främst den stegrade köpkraften hos befolkningens breda lager, hava
bidragit till eu icke oväsentlig stegring av kaffekonsumtionen, vilken
stegring dock kunnat komma till uttryck först efter det att de yttre
hinder bortfallit, som under åren 1917 och 1918 samt förra delen av
år 1919 medförde en nödtvungen begränsning i kaffeimporten till Sverige.
Ovan angivna import av obränt kaffe under åren 1919 och 1920
fördelar sig enligt de rörande importen publicerade preliminäruppgifterna,
vilkas icke fullt exakta beskaffenhet i detta sammanhang är utan betydelse,
på de olika månaderna av sagda år på följande sätt:
År 1919 År 1920
januari ..................... |
............... 840 |
ton |
5,794 |
ton |
februari ................. |
............... 718 |
» |
5,844 |
|
mars .................... |
.............. 1,496 |
» |
3,794 |
|
april ................... |
.............. 2,904 |
» |
1,975 |
i) |
ma.j ....................... |
............... 1,217 |
» |
2,542 |
» |
j"m ........................... |
............... 1,581 |
» |
2,602 |
d |
juli .......................... |
............... 6,638 |
» |
1,782 |
j> |
augusti..................... |
.............. 8,755 |
)> |
2,048 |
» |
september ............. |
............. 5,057 |
» |
3,102 |
)> |
oktober ............. |
.............. 4,062 |
» |
6,212 |
|
november ............... |
.............. 2,701 |
4,474 |
» |
|
december .......... |
............... 3,057 |
» |
4,478 |
» |
Av denna uppställning framgår, att från och med den 1 juli 1919
— vid vilken tidpunkt krigsårens blockad kan anses praktiskt taget
hävd — följande totala kvantiteter obränt kaffe blivit till Sverige
införda, nämligen:
juli—december 1919 ................................................................ 30,270 ton
januari—december 1920 ............................................................... 44,668 »
Sagda siffror torde emellertid , icke utan vidare kunna läggas till
grund för en uppskattning av den genomsnittliga årskonsumtionen av kaffe
under nuvarande förhållanden. Dels avse desamma en alltför kort tid
-
9
Kungl. Majds proposition Nr 42.
rymd för att några säkra slutsatser skola kunna dragas, och dels torde
särskilda omständigheter hava bidragit till att under ifrågavarande tid
uppdriva importen utöver den normala. Vad 1919 års import beträffar
må sålunda bland annat uppmärksammas, att vid mitten av året samtliga
lager i riket torde hava vant i det närmaste uttömda och följaktligen
tarvade fyllning, och vad angår importen under såväl de första
som de sista månaderna av år 1920 är det ej uteslutet, att då väntade
tull förhöjningar bidragit till en ökning av införtullningarna. Att bestämt
beräkna vilken inverkan nu nämnda och andra faktorer kunna
hava haft till importens stegring låter sig tyvärr ej göra. Omfattningen
av nuvarande konsumtion kan med andra ord icke med siffermässig
noggrannhet bestämmas, utan måste bliva föremål för ett tämligen fritt
bedömande. Därest hänsyn jämväl tages till att den förbrukning, som
före kriget kunde anses som normal årskonsumtion, enbart på grund av
folkökningen nu borde hava ökats från 33,000 ton till omkring 34,000
ton, torde man dock knappast räkna för högt, om man för närvarande
uppskattar årskonsumtionen av kaffe till minst 36,000 ton, motsvarande
3,000 ton i månaden.
Av vad jag förut anfört torde framgå, att det i första hand varit
statsfinansiella skäl, som föranlett mig att ifrågasätta en höjning av
kaffetullen. Jag har därvid utgått ifrån att ett årligt merbelopp av
åtminstone 20 miljoner kronor och helst något därutöver på denna väg
borde tillföras statskassan.
Emellertid torde även andra synpunkter än de statsfinansiella böra
i förevarande sammanhang beaktas. Såväl med hänsyn till handelsbalansen
som av folkhygieniska skäl synes det vara önskvärt, att kaffekonsumtionen
hålles inom rimliga gränser. I sistnämnda avseende tilllåter
jag mig hänvisa till det uttalande angående åtgärder mot missbruk
av kaffe, som gjorts av de den 30 oktober 1917 inom ecklesiastikdepartementet
bland annat för utredning av sagda spörsmål tillkallade
sakkunniga. Ur berörda synpunkter syues det mig vara en fördel, om
kaffeförbrukningen kunde nedbringas åtminstone till den omfattning,
densamma hade under tiden före världskriget.
Vid ett övervägande av nu angivna synpunkter har jag stannat vid
att förorda eu höjning av tullen å obränt kaffe från mtvarande 12 öre
per kilogram med 68 öre till 80 öre per kilogram.
I detta sammanhang skall jag tillåta mig att anföra några ur
»Sociala meddelanden» hämtade, på uppgifter från ett antal orter i
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 34 håft. (Nr 42.) 2
Tullen å
obränt kaffe
10
Kungl. Maj.ts proposition Nr 42.
riket stödda siffror rörande årsmedelpris i minuthandeln per kilogram
år 1904 ...... |
*) no |
öre |
år |
1912........ |
176 |
öre |
)> 1905 ......... |
*) 115 |
b |
b |
1913......... |
...... 170 |
b |
» 1906 ......... |
Om |
b |
b |
1914......... |
...... 159 |
» |
» 1907 ......... |
0 116 |
b |
» |
1915........ |
...... 161 |
» |
b 1908 ...... |
x) 116 0 115 |
B |
» |
1916......... |
..... 209 |
b |
» 1909 ....... |
b |
B |
1917....... |
...... 315 |
b |
|
» 1910 ......... |
125 |
b |
B |
1918......... |
...... 307 |
B |
b 1911 ........ l) Uppgiften avser |
155 b »brasilianskt» kaffe. |
B |
1919......... |
..... 316 |
B |
Enligt samma källa utgjorde medelpriset för månad under år 1920
följande:
januari .........
februari...........
mars .............
april ...........
maj ...............
j«ni.................
345 |
öre |
j,lU ■■■■•............. |
.... 357 |
öre |
355 |
B |
augusti........... |
... 325 |
B |
362 |
B |
september ..... |
.... 311 |
B |
363 |
B |
oktober......... |
.... 295 |
B |
363 |
B |
november ..... |
.... 274 |
B |
362 |
B |
december1)..... |
... 264 |
B |
i) Uppgiften meddelad under hand frän socialstyrelsen.
Av dessa sammanställningar framgår, att medelpriset a kaffe ännu
under förra hälften av år 1920 var mer än dubbelt så högt som medelpriset
under år 1913, men att priset under senare delen av år 1920
befunnit sig i ett hastigt fallande. Sammanställningen utvisar emellertid
tillika, att priset under december 1920, även om den av mig föreslagna
tullförhöjningen då hade varit gällande, skulle hava understigit
priset under nästföregående juli månad.
Ehuru fullt medveten om omöjligheten att uppgöra några säkra
kalkyler av förevarande slag har jag räknat med att den föreslagna
tullförhöjningen skall nedbringa årsförbrukningen av kaffe till 32,000
ton, d. v. s. till en sådan nivå, att konsumtionen kommer att ligga
något under ovanberörda genomsnittsförbrukning av cirka 33,000 ton
under åren närmast före världskriget.
Den omständigheten, att förbrukningen under åren 1919 och 1920
varit så betydande, som förut påvisats, i trots av de höga priser, som
då voro rådande, kan visserligen sägas tala emot det av mig gjorda
antagandet, att tullförhöjningen skulle medföra en dylik begränsning av
årskonsumtionen, i synnerhet som världshandelspriset a kaffe alltjämt visar
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
fallande tendens, vilket så småningom måste komma att ytterligare påverka
minuthandelspriset i Sverige. Att jag icke förty anser mig
böra utgå från nämnda konsumtionsbegränsning beror därpå, att den
period av allmän depression, som nu inträtt och som sannolikt kommer
att sträcka sig även till år 1922, redan i och för sig måste verka en inskränkning
i förbrukningen av en sådan artikel som kaffe, vartill kommer, att,
om enligt mitt förslag, som jag senare får tillfälle närmare utveckla,
nuvarande tull å kaffesurrogat skulle bibehållas, denna omständighet
torde komma att medföra eu utsträckt användning av surrogat på kaffets
bekostnad.
Vad angår det ekonomiska resultatet för statskassan av en tullförhöjning
å obränt kaffe med 68 öre per kilogram, så blir detsamma
under förutsättning av en årsimport av 32,000 ton 21,760,000 kronor
eller i runt tal bortåt 22 miljoner kronor. Till jämförelse må anföras
att, därest importen i stället beräknas till 33,000 ton resp. 36,<>00 ton
per år, ökningen i tullintäkt skulle belöpa sig till 22,440,000 kronor
resp. 24,480,000 kronor.
Såsom jag förut nämnt, spelar importen av bränt kaffe statsfinansiellt
sett en mycket underordnad roll. Med avseende härå hänvisar jag
till följande uppställning, avseende åren 1910—1920, rörande importerade
kvantiteter, deras värde samt därför erlagda tullbelopp:
Å r |
Vikt kg- |
Värde kr. |
Tullbelopp kr. |
1910..................... |
71,267 |
89,084 |
14,253 |
1911..................... |
66,001 |
99,002 |
13,200 |
1912..................... |
117,574 |
176,361 |
23,515 |
1913..................... |
151,738 |
242,781 |
30,348 |
1914..................... |
177,800 |
273,009 |
35,560 |
1915..................... |
216,166 |
343,410 |
43,233 |
1916..................... |
160,343 |
276,333 |
32,069 |
1917..................... |
17,419 |
52,740 |
3,484 |
1918..................... |
13,284 |
65,654 |
2,657 |
1919..................... |
56,036 |
187,567 |
11,207 |
1920*) .................. |
129,023 |
387,729 |
25,805 |
*) Uppgifterna för år 1920 äro från generaltullstyrelsen under hand meddelade primäruppgifter.
Tulle* å
bränt kafé
12
Kaffeturrogat.
Kuvyl. Maj.ts proposition Nr 42.
För närvarande utgör skillnaden mellan tullen för bränt kaffe och
tullen för obränt kaffe nominellt 8 öre. Eldigt en av 1906 års tullkommitté
utförd beräkning åtgå 120 kilogram råvara för framställning
av 100 kilogram bränd vara. För att kunna framställa 100 kilogram
dylik vara måste sålunda de svenska rosterierna inköpa och betala tull
för 120 kilogram råvara med 14.40 kronor, motsvarande 14.4 öre i
tull för ett kilogram bränd vara. Enär tullen å det brända kaffet utgör
20 öre, är följaktligen det effektiva tullskyddet 5.6 öre per kilogram.
Då någon ändring av nämnda effektiva tullskydd av 5.6 öre icke
synes böra i detta sammanhang ifrågasättas, torde med beräkning, att
för ett kilogram bränd vara i tull för råmaterialet erlägges 96 öre, tullen
per kilogram bränt kaffe böra bestämmas till 101.6 öre eller, jämkat
uppåt, till 102 öre.
Om tullsatsen för bränt kaffe ändras på föreslaget sätt, följer därav,
att den i tulltaxeförordningen § 13 mom. 1 angivna restitutionssats vid
utförsel av kaffe, bränt eller rostat, icke malet, vilken restitutionssats
för närvarande utgör 14.4 öre per kilogram, bör höjas, och vill jag i
enlighet med den vid bestämmandet av nu gällande restitutionssats
antagna grunden för beräkningen av viktförlusten vid varans framställning
föreslå, att restitutionsbeloppet måtte utgå med ett till 96 öre för
kilogram höjt belopp.
För att söka utröna kaflfesurrogatens sannolika betydelse ur konsumtionssynpunkt
har jag med ledning av tillgängliga statistiska siffror
låtit upprätta en översiktlig tablå, avseende åren 1910—1919. I denna
tablå äro i de tre första kolumnerna upptagna produktion, införsel och
utförsel. Genom att från summan av siffrorna i första och andra
kolumnerna draga siffrorna i tredje kolumnen, har jag sökt erhålla en
ungefärlig uppskattning av konsumtionens storlek, vilken återgives i
fjärde kolumnen. Tablån har följande utseende:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
13
Å r |
Produktion kg- |
Införsel kg- |
Utförsel kg- |
Tillgång kg- |
1910*).................. |
10,980 |
50 |
||
1911 *).................. |
11,325 |
755 |
||
1912*).................. |
13,740 |
205 |
||
1913.................. |
1,372,583 |
13,030 |
197 |
1,385,416 |
1914.................... |
1,178,895 |
9,488 |
42,717 |
1,145,666 |
1915..................... |
1,705,612 |
7,847 |
404,116 |
1,309,343 |
1916..................... |
2,023,609 |
4,939 |
395,550 |
1,632,998 |
1917.................. |
2,450,110 |
76,493 |
262,505 |
2,264,098 |
1918................... |
2,789,282 |
2,622 |
— |
2,791,904 |
1919..................... |
999,676 |
6,354 |
95,667 |
910,363 |
•) Kvantitetssiffror för produktionen ej tillgängliga.
Av tablån torde framgå, att kaffesurrogaten spela en tämligen
obetydlig roll för konsumtionen. Under år 1920 har enligt uppgift från
generaltullstyrelsen införseln uppgått till allenast omkring 3,000 kilogram,
vartill kommer, att, enligt från olika håll inhämtade upplysningar, produktionen
inom landet under nämnda år lär hava nedgått till ett minimum.
Förut bemälda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet hava för
sin del anbefallt en utsträckt användning av goda och oskadliga kaffesurrogat.
Då även jag anser önskvärt, att bruket av dylika surrogat
vinner ökad spridning, och då jag icke har anledning föreslå någon
ökning av tullskyddet för den inhemska tillverkningen av kaffesurrogat,
vill jag icke förorda annan ändring på förevarande punkt, än som
kräves för säkerställande av kaffetullen. För detta ändamål torde det
vara tillfyllest att, med bibehållande i övrigt av gällande tull av 20 öre
per kilogram, stadga, att kaffesurrogat med tillsats av kaffe skall tullbehandlas
såsom kaffe, bränt eller rostat, även malet. Enligt vad jag
inhämtat från generaltullstyrelsen, möter av tulltekniska skäl ej hinder
att fastställa tulltaxans bestämmelser om kaffesurrogat på sätt jag nu
föreslagit.
Till jämförelse med de av mig nu föreslagna tullsatserna av 80 Jämf&.-Mer.
öre för obränt och 102 öre för bränt kaffe ber jag att fa hänvisa till
närslutna uppställning rörande tullsatserna i ett antal främmande länder:
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
De förhyda
tullatsernas
tillämplighet
& nederlagsgods
m. m.
Land |
1 i Varuslag |
Kvanti te ts-grund |
Tullsats |
Tullsats i |
Anmärk- ningar |
Norge ............... |
Kaffe obränt |
kg- |
30 öre |
30 |
|
> bränt |
» |
50 » |
50 |
||
Danmark............ |
Kaffe obränt |
17 » |
17 |
||
» bränt |
» |
20.7 » |
20.7 |
s |
|
Finland ............ |
Kaffe obränt |
12 mark |
864 ») |
||
» bränt |
» |
14 > |
1,008 8) |
||
Storbritannien .. |
Kaffe obränt |
cwt. |
2 £ 2 sh. |
75.0 7 |
|
> bränt |
Ib. |
6 d. |
100.08 |
||
Frankrike ......... |
Kaffe obränt |
100 kg. |
300 francs |
216 8) |
Generaltariff |
136 » |
97.92 4) |
Minimal tariff |
|||
» bränt |
* |
400 » |
2886) |
*) Enligt kurs 81/is 1920 182 6re. — *) — Enligt kurs sl/i» 1920 212 öre. — ’) Enligt kurs
‘‘/it 1920 90. T 5 öre. — 4) Enligt kurs 81/i« 1920 41.14 öre. — 6) Enligt kurs 81/i2 1920 121 öre.
I detta sammanhang torde ock förtjäna framhållas, att, om hänsyn
tages till penningvärdets fall, de av mig föreslagna tullsatserna snarare
understiga än överstiga de tullsatser av 26 öre per kilogram obränt
och 35 öre per kilogram bränt kaffe, som, enligt vad jag tidigare påpekat,
före år 1888 voro gällande i Sverige.
Såsom jag förut erinrat, utfärdade Kungl. Maj:t den 11 januari
1921 förbud mot införsel av kaffe. Syftet härmed var att förekomma
att under tiden, intill dess en eventuell tull förhöjning kunde träda i
kraft, kaffepartier införtullades med tillämpning av nu gällande tullsatser.
Förbudet, som torde böra uppbävas, så snart de förhöjda tullsatserna
trätt i verksamhet, avser ej blott kaffe, som ännu ej inkommit till landet,
utan jämväl sådant hit inkommet kaffe, som kvarligger i tullverkets vård,
men för vilket tull ännu ej blivit i behörig ordning erlagd. Med avseende
härå ber jag få meddela, att enligt uppgift från generaltullstyrelsen
innelågo den 3L december 1920 å tullnederlag 4,678 ton kaffe.
Härtill komma dels de kvantiteter, som vid nämnda tidpunkt kunde vara
till finnandes å transitupplag samt inom Stockholms frihamn, dels ock
sådana i tullverkets vård kvarliggande partier, som efter den 31 december
1920 kunna hava inkommit från utlandet. Uppenbart är, att be
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
stämmelser böra utfärdas, varigenom de förhöjda tullsatserna bliva tilllämpliga
jämväl å sådant kaffe, varom jag nu talat.
Vad slutligen angår spörsmålet om åtgärder för beskattning av Beskattning
i landet befintligt redan införtullat kaffe, så torde frågan härom, till av
vilken jag ber att strax få återkomma, böra genom särskild proposition kaffe.
föreläggas riksdagen.
Som jag redan påpekat, bör det ekonomiska resultatet av en förhöjning
av tullen å obränt kaffe med 68 öre — under förutsättning av
en årsimport av 32,000 ton — kunna antagas lämna statskassan en
merintäkt av bortåt 22 miljoner kronor. Med denna summa torde man
alltså kunna räkna i 1922 års riksstat.
Vad angår det ekonomiska utbytet för år 1921, torde, på sätt jag
senare skall närmare utveckla, den särskilda beskattning av inneliggande
kaffelager, som jag ämnar förorda, kunna beräknas inbringa omkring
5.4 miljoner kronor. Om, såsom jag i nämnda sammanhaug skall påvisa,
lagerbehållningen av kaffe inom landet i början avår 1921 kanuppskattastill
omkring 21,000 ton, och då alltså för fyllande av årskonsumtionen av 32,000
ton samt av normalt lagerbehov en ytterligare import av minst 15,000 ton
torde vara att emotse, bör således under år 1921 på grund av kaffetullens
höjning en merintäkt i tullinkomsterna av omkring 10 miljoner kronor
vara att påräkna. Kaffetullens höjning i förening med den särskilda
beskattningen å inneliggande lager skulle följaktligen enligt dessa beräkningar
tillföra 1921 års statsreglering ett totalbelopp av 15.4 miljoner
kronor.
Det ekonomiska
resultatet
av tullförhöj
»ingen
Oih d n särskilda
beskattning
en.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag, som anser, att en Hemställa».
eventuell tullförhöjning snarast möjligt bör träda i tillämpning, hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta
dels att rubrikerna n:ris 155 och 156 i gällande tulltaxa skola från
och med den 10 februari 1921 erhålla följande ändrade lydelse:
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
— |
Kvantitet |
Tullsats |
||
för tull- |
||||
beräkningen |
kronor |
öre |
||
Kaffe: |
||||
1 kilogram |
_ |
80 |
||
156 a |
bränt eller rostat, även malet....................................... |
1 kilogram |
i |
02 |
b |
kaffesurrogat, alla slag, utan tillsats av kaffe ............... |
1 kilogram |
— |
20 |
Anm. Kaffesurrogat med tillsats av kaffe tullbe- |
||||
handlas såsom kaffe, bränt eller rostat, även malet. |
dels att jämväl sådant vid sagda tidpunkt i riket befintligt kaffe,
å vilket det genom förordningen den 11 januari 1921 utfärdade förbud
mot införsel varit tillämpligt, skall vid införtullning drabbas av nämnda
förböjda tullsatser, ändå att kaffet tidigare blivit till förtullning angivet,
dels att § 13 mom. 1 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor skall i nedan angivna del från och med den 10 februari
1921 erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13-
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis av tullmedlen:
för 1 kilogram kaffe, bränt eller rostat, icke malet...................... 96 öre,
dels ock att sålunda angivet restitutionsbelopp skall åtnjutas allenast
beträffande exportvara, som tillverkats av sådant obränt kaffe, för vilket
enligt av tillverkaren under edlig förpliktelse avgiven försäkran tullavgift
blivit erlagd efter den vid nämnda tidpunkt gällande tullsats, samt
att restitutionsbeloppet i fråga om exportvara, som framställts av obränt
kaffe, för vilket tullavgift guldits efter tidigare tillämplig tullsats, skall
beräknas efter 14.4 öre för kilogram av exportvaran.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.