Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
1
Nr 40.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension åt
skeppsmätningsöverkontroUören och överinspektören hos kommerskollegium
K. O. Larsson; given Stockholms slott den 21
januari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna da^r, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
G. Malm.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1921.
Närvarande:
Statsministern friherre De Gf.er, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Eiucsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Malm, anförde:
I två särskilda skrivelser den 4 mars och den 26 augusti 1920
har kommerskollegium hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd
för beredande av en årlig pension å 5,0<>0 kronor åt skeppsmätningsöverkontrollören
och överinspektören hos kollegium Karl Oskar Larsson.
3023. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 32 höft. (Nr 40.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40. ; , ,
Av en förstnämnda skrivelse bifogad tjänsteförteckning framgår,
att Larsson, som är född den 7 november 1853 och som den 12 december
1919 av Kungl. Maj:t utnämnts och förordnats att från och med den
1 januari 1920 vara innehavare av ovanberörda tjänst, varit anställd
vid statens järnvägsbyggnader under tiden den 11 juni 1877—den 28
februari 1882, tjänstgjort å järnvägsstyrelsens kontrollkontor under tiden
den 1 mars 1882—den 3 juni 1889 samt bestritt av generaltullstyrelsen
meddelade förordnanden såsom skeppsmätare i Stockholm under tiden
den 1 juni 1882—den,31 augusti 1889, såsom skeppsmätningskontrollör
i Stockholm under tiden den 1 september 1889—den 30 juni 1891 och
såsom skeppsmätningsöverkontrollör under tiden den 1 juli 1891—den
31 december 1919.
Larssons med nu innehavande tjänst förenade avlöningsförmåner
utgöra — oavsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — 7,500
kronor, därav 4,400 kronor lön, 600 kronor ortstillägg och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar. Från och med den 1 juli 1920 åtnjuter Larsson,
jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 19 november 1920, ålderatilllägget
å lönen, 600 kronor.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj t den
17 september 1920 medgivit, att Larsson må efter uppnådd ålder av
67 år tillsvidare under étt år kvarstå i tjänsten.
I sin förenämnda skrivelse den 4 mars 1920 anför kommerskollegium
huvudsakligen följande.
Kommerskoiic- Larsson, som den 7 november 1920 komme att uppnå en ålder av
denTmars 67 år och som enligt gällande pensionsbestämmelser vid denna tidpunkt
1920. vore skyldig att avgå från sin tjänst, innehade, såsom av tjänsteförteckningen
framginge, 43 tjänsteår i statens tjänst. Därest Larsson
kunde anses hava innehaft tjänsten under en tid av minst fem år, vore
han således berättigad att vid avgången från densamma komma i åtnjutande
av full pension, d. v. s., då Larsson icke åtnjöte ålderstillägg,
4,400 kronor. Den omständigheten, att Larsson på grund av det långa
dröjsmålet med realiserandet av det redan år 1908 avgivna förslaget om
kollega omorganisation icke kunnat komma i åtnjutande av det till 600
kronor uppgående ålderstillägget å lönen, syntes kollegium emellertid
icke böra ligga hindrande i vägen för Larsson att bliva tillerkänd full
pension, beräknad efter högsta pensionsunderlaget å tjänsten, 5,000
kronor, varom kollegium nu ville göra hemställan. Skulle Larsson däremot
icke kunna anses hava innehaft samma tjänst i fem år och sålunda
författningsenligt vara berättigad att komma i åtnjutande av pension
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
till allenast ett mycket ringa b* lopp, hemställde kollegium, att Kungl.
Maj:t, med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna,
måtte vidtaga åtgärd för beredande av pension åt Larsson, i
enlighet med vad kollegium ovan ifrågasatt.
I ovanberörda skrivelse den 26 augusti 1920 återupprepar kommerskollegium,
under hänvisning till av kollegium i särskild skrivelse
med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den 7 maj 1920 (n:r 212)
gjord hemställan om ålderstillägg från och med den 1 juli 1920 åt
Larsson — vilken hemställan sedermera, såsom ovan anförts, av Kungl.
Maj.t bifallits — sin framställning om pension åt Larsson.
På grund av särskilda remisser har statskontoret över berörda
framställningar avgivit utlåtanden, dagtecknade den 11 mars och den
13 november 1920.
I sitt förstnämnda utlåtande anför statskontoret — efter anmärkning
att Larsson, såvitt hundlingarna i ärendet utvisade, innehade mer
än 35 för pension beräkneliga tjänsteår — i huvudsak följande.
Det pensionsbelopp, som borde tillkomma Larsson, vore väsentligen
beroende av spörsmålet, om han kunde anses hava under minst
fem år innehaft den tjänst, varifrån avgång skulle äga rum. Visserligen
syntes den befattning såsom skeppsmätningsöverkontrollör, Larsson på
grund av general tullstyrelsens förordnande bestritt intill utgången av
år 1919, hava varit i stort sett förenad med ungefär samma åligganden,
som tillkomme honom å hans nuvarande tjänst i kommerskollegium, men
hans tjänsteställning måste däremot, enligt vad statskontoret inhämtat,
anses hava blivit en helt annan än förut. Hans ställning till generaltullstyrelsen
hade nämligen inneburit, att han såsom sakkunnig på
skeppsmätningsområdet lämnat styrelsen biträde vid avgörandet av
nämnda område berörande frågor, under det att han i kommerskollegium
själv vore föredragande i dylika frågor och jämväl i vissa fall hade
befogenhet att självständigt fatta beslut. På grund av dessa omständigheter
syntes det statskontoret, som om hans nuvarande tjänst icke i
pensionsavseende kunde betraktas såsom samma befattning som den,
han intill utgången av år 1919 innehaft.
Vid sådant förhållande skulle hel pension för Larsson utgöra
medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som under vart och ett av
de senast förflutna fem åren varit för honom gällande; och skulle alltså
dylik pension för honom, vilken först med ingången av år 1920 tillträtt
sin tjänst, utgöra en femtedel av pensionsunderlaget, 4,400 kronor, eller
Kommcrskollegii
skrivelse
den 26 augusti
1920.
S'' af skontorets
utlåtande den
11 mars 1920.
4
Statskontorets
utlåtande
den 13 novem•
ber 1920.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
880 kronor. Hade emellertid icke befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör
överflyttats till kommerskollegium, utan Larsson vid den
ålder, då i allmänhet avgång från tjänsten plägade äga rum för civil
tjänstinnehavare, avgått från befattningen hos generaltullstyrelsen, skulle
säkerligen med hänsyn till hans långa verksamhet i statens tjänst honom
hava beretts en pension, motsvarande 2/3 av arvodet vid befattningen,
6,000 kronor, eller alltså 4,000 kronor. Det syntes därför statskontoret
skäligt, att pension från allmänna indragningsstaten utverkades åt Larsson
till sådant belopp, att detsamma jämte honom författniugsenligt tillkommande
pension uppginge till 4,400 kronor för år räknat.
I sitt den 13 november 1920 avgivna utlåtande förordar statskontoret
— under erinran att kommerskollegii hemställan om ålderstillägg
åt Larsson av statskontoret tillstyrkts — framställning till riksdageu
om beredande av pension från allmänna indragningsstaten åt
Larsson till sådant belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt
tillkommande pension uppginge till 5,000 kronor. Därest Larsson avginge
först under år 1921, vore han berättigad till en pension enligt
civila pensionslagen av 2,000 kronor, och skulle tilläggspensionen således
utgöra 3,000 kronor.
I likhet med statskontoret är jag av den uppfattningen, att Larssons
nuvarande tjänst icke i pensionsavseende kan betraktas såsom
samma befattning som den, han intill utgången av år 1919 hos generaltullstyrelsen
innehaft. Under sådana omständigheter skulle Larsson vid
avgång från tjänsten under år 1921 icke vara berättigad till pension till
högre belopp än 2,000 kronor. Larssons långvariga verksamhet i statens
tjänst gör honom emellertid även enligt mitt förmenande väl förtjäut att
därutöver komma i åtnjutande av någon fyllnadspension; och anser jug
förty, att framställning i sådant syfte bör göras hos riksdagen.
I fråga om fyllnadspensionens storlek är jag ense med ämbetsverken
därutinnan, att densamma bör utgå med sådant belopp, att
Larsson, tillsammans med vad enligt civila pensionslagen tillkommer
honom, i pension erhåller sammanlagt 5,000 kronor eller den pension,
som Larsson författningsenligt skulle ägt rätt att uppbära, därest han
under eu tid av fem år varit innehavare av sin nuvarande tjänst i
kommerskollegium. Den omständigheten, att Larsson vid tiden för avgången
från tjänsten under endast omkring två år kommer att hava
innehaft densamma, uppväges nämligen enligt min mening av den långa
tidrymd av icke mindre än 28V2 år, Larsson på av generaltullstyrelsen
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.
meddelat förordnande bestritt den med i hnvudsak samma åligganden,
som tillkomma honom i hans nuvarande tjänst, förenade befattningen
såsom skeppsmätningsöverkontrollör, vilken befattning i samband med
kommerskollegii omorganisation från och med 1920 års ingång omförvandlats
till nu ifrågavarande skeppsmätningsöverkontrollörs- och överinspektörstjäust
hos kollegium.
Jag hemställer därlör nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören hos kommerskollegium
Karl Oskar Larsson må från och med månaden näst efter
den, vari under år 1921 avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver honom
författningsenligt tillkommande pension å 2,000 kronor för år, en tilläggspension
av 3,000 kronor årligen.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till
riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Eduard Francke.
Bihang till riksdagens protokoll 1921
1 samt.
32 käft. (Nr 40.)
2