Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Nr 361.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande
angående vid den internationella arbetsorganisationens
konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920
fattade beslut; given Stockholms slott den 6 maj 1921.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för
denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande
rörande de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens
konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920
fattade besluten.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 maj 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anförde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade
och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan,
innehåller i del I, omfattande förbundsakten för nationernas förbund,
under § 23 följande principförklaring:

»Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i
de internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna
komma att avslutas, förklara förbundets medlemmar:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. {Nr 361.)

Kungl. May.ts proposition nr 361.

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa
och människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor och barn såväl
inom egna statsområden som i alla länder, dit deras kommersiella och
industriella förbindelser nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och
vidmakthålla nödiga internationella organ».

I anslutning härtill handlar fördragets del XIII om »Arbete». Den
sönderfaller i avdelning I, som handlar om »Arbetets organisation», och
avdelning II, som under rubriken »Allmänna principer» uppdrager vissa
riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, sammanfattade
i 9 punkter. Såsom oundgängliga krav framhållas dels i ingressen
till avdelning I och dels i nyssnämnda punkter bland annat: reglering
av arbetstiden medelst genomförande av 8 timmars arbetsdag och 48 timmars
arbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden, bekämpande av arbetslösheten,
arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt
olycksfall i arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
samt skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares
intressen.

Enligt avdelning I av del XIII har den permanenta internationella
arbetsorganisationen, som omfattar samtliga medlemmar av nationernas
förbund, följande organ:

1) generalkonferensen;

2) styrelsen för den internationella arbetsbyrån; samt

3) nämnda byrå (i Geneve).

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om året.
Hittills hava hållits två sammanträden, om vilkas beslut nu är fråga, det
ena i Washington 29 okt.—29 nov. 1919 och det andra i Genua 15 juni
—10 juli 1920.

Å konferensen företrädes varje medlem (stat) av fyra ombud, varav
två representera regeringen, under det de två övriga företräda resp.
arbetsgivare och arbetare inom landet i fråga. Varje ombud får åtföljas
av högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget
ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör
kvinnorna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och
arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest representativa
fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Konferensen
sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej
konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensens dagordning,
har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen
skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas vederbörande
stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell konvention,
avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda fallen erfordras
för godkännande beslut två tredjedelars majoritet.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje
medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till
lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse
inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande
senare än 18 månader från sammanträdets avslutande (fredstraktaten
art. 405). Beträffande Washingtonkonferensens beslut räknas emellertid
tidsfristen av ett år, respektive 18 månader, först från den 26
januari 1920, emedan fredsfördraget ännu icke var ratificerat vid konferensens
avslutande.

Om en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller
annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag
icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så
skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon
vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall skall en medlem till
följd av antagande å konferensen av en rekommendation eller ett konventionsförslag
vara förpliktad att minska det skydd, som redan genom
lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Därest medlem väl ratificerat en konvention, men underlåter att säkerställa
förverkligandet därav, kan, på framställning av arbetar- eller
arbetsgivarsammanslutning eller av en annan medlem, den internationella
arbetsbyråns styrelse inskrida mot den försumlige. Beträffande klagomål
från medlems sida i någon hithörande fråga liksom ock beträffande
klagomål över att konventionsförslag eller rekommendation icke underställts
vederbörande nationella myndighet, äger nationernas förbunds permanenta
domstol i sista hand träffa avgörande; detta kan gå ut på ekonomiska
sanktioner gent emot den försumlige.

Rörande de vid konferenserna i Washington och Genua fattade
besluten har Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska
samarbetet till Kungl. Maj:t avgivit följande framställningar:

l:o) en, dagtecknad den 25 januari 1921, rörande de vid Washingtonkonferensen
antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i
allmänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som

Kungl. MajUs proposition nr 361.

i de franska och engelska originaltexterna ävensom hithörande delar av
fredsfördraget i Versailles i svensk översättning;

2:o) en, dagtecknad den 17 februari 1921, rörande de vid Genuakonferensen
antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i allmänhet
samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som i
de franska och engelska originaltexterna;

3:o) en, likaledes dagtecknad den 17 februari 1921, rörande särskilt
det vid Washingtonkonferensen beslutade förslaget till konvention
angående arbetslösheten; samt

4:o) en, dagtecknad den 29 april 1921, rörande särskilt de vid
Genuakonferensen antagna förslagen till konventioner.

Dessa framställningar, till vilka jag i det följande tillåter mig hänvisa,
torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet; så ock följande
handlingar:

5:o) utdrag av protokollet vid sammanträde av sociala rådets sektion
för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet den 3 december 1920;

6:o) utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av
Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet.

A. Konferensen i Washington.

Vid konferensen i Washington beslutades 6 förslag till konventioner
och 6 rekommendationer.

l:o) Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i
industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan
(bil. s. 10).

Detta konventionsförslag har redan varit föremål för Kungl. Maj:ts
prövning den 22 sistlidna april i samband med remitterande till lagrådet
av förslag till lag om begränsning av arbetstiden. Föregående års riksdag
hade i sin skrivelse nr 361 angående revision av den gällande arbetstidslagen
betonat sammanhanget mellan nämnda ärende och frågan om
ratificering av ifrågavarande konvention. Sedan socialstyrelsen i anledning
av berörda riksdagsskrivelse erhållit uppdrag att avgiva förslag till
jämkningar i arbetstidslagen, avgav styrelsen den 9 sistlidna april betänkande
i ärendet.

Kung!. \laj:ts proposition nr 361.

Socialstyrelsen avstyrker i detta betänkande ratificering av förevarande
konvention samt anför, under hänvisning till förut omförmälda
utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet (bil. s. 166), för egen del
bl. a. följande:

En jämförelse mellan vår gällande lag om arbetstidens begränsning och
konventionen giver genast vid handen, att dessa båda författningar, ehuru i huvudsak
syftande till samma mål, äro lagda efter väsentligen olika linjer. Yad först
angår tillämpningsområdet har åt lagen, i nära överensstämmelse med lagen om
arbetarskydd, givits en principiellt nästan obegränsad omfattning, varifrån göras
undantag för vissa speciella verksamhetsområden, under det konventionen angiver
sig äga tillämpning på ett antal uppräknade olika slag av verksamhet, motsvarande
ungefär enligt svenska begrepp industri och hantverk, byggnadsverksamhet
av alla slag samt transportverksamhet. Huruvida lagen eller konventionen i själva
verket är den mest omfattande, låter sig icke med bestämdhet avgöra utan ingående
undersökningar. Framhållas må dock, att bl. a. verksamheten vid sjuk-,
fattigvårds- och dylika anstalter, i hotell, restauranger och kaféer samt inom
handelsyrket i yäsentlig mån äro inbegripna under lagen men falla alldeles utom
konventionen. A andra sidan känner ej konventionen till några undantag för de
minsta företagen å landsbygden och i småsamhällena, för arbete, som bedrives av
staten, eller för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, upplåten för allmän
trafik.

En annan framträdande och principiell olikhet mellan lagen och konventionen
föreligger i avseende å sättet för medgivande av avvikelser. Bortsett från
visst skiftarbete och övertidsarbete i mer vanliga fall, gör lagen avvikelser i varje
särskilt fall beroende av prövning och eftergift av vederbörande myndighet — i
regel arbetsrådet — efter resp. parters och organisationers hörande. Konventionen
åter bestämmer, att avvikelser, med undantag för vissa fall av skiftarbete samt
nödfallsvis påkallat övertidsarbete, skola allmängiltigt regleras genom författningar,
gällande för vissa verksamhetsområden. För den relativt lindriga men av erfarenheten
här i landet att döma i talrika fall påkallade avvikelse, som består i arbetstidens
begränsning för längre tid än dygn och vecka, förutsätter konventionen
föregående överenskommelser mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.
Beträffande övriga avvikelser, avseende förberedelse- och avslutningsarbeten,
väsentligen intermittent arbete samt tillfälliga undantag vid anhopning
av arbete, föreskriver konventionen allenast, att arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
skola höras, innan resp. författningar utfärdas. Gäller det att avgöra,
huruvida lagen eller konventionen ställer sig förmånligare i avseende å möjligheten
till avvikelser, synes man blott kunna säga, att lagen erbjuder flera fall,
där avvikelser kunna ifrågakomma, under det konventionen, med hänsyn tagen till
de åsyftade kompletterande författningarna, bereder bättre tillfälle till direkt tillgängliga
och i avseende å övertidsarbete längre gående avvikelser.

Av det anförda torde framgå, att en mer fullständig tillämpning av konventionen
på våra förhållanden skulle medföra en grundväsentlig omläggning av
den svenska arbetstidslagstiftningen. En sådan omläggning skulle icke blott för -

Kung!. Maj:ts proposition nr 381.

orsaka en del måhända endast föga motiverade uteslutningar från den lagstadgade
arbetstidsregleringen utan även medföra mycket omfattande rubbningar av de nuvarande
driftförhållandena. Vidare skulle sambandet med den grundläggande
författningen på arbetarskyddets område, lagen om arbetarskydd, komma att
sprängas, varjämte myndigheternas genom mycket och omsorgsfullt arbete utbildade
praxis på arbetstidsregleringens område skulle gå förlorad.

Med hänsyn till vad nu anförts och till att förevarande revision enligt
riksdagens beslut och det styrelsen meddelade uppdraget ej skulle få rubba lagens
grunder, har styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta någon genomgripande
tillämpning av konventionen. Övertygad som styrelsen varit om önskvärdheten
för Sverige att kunna ratificera konventionen, har då styrelsen tidigare under
revisionsarbetet försökt att i arbetstidslagen vidtaga endast de förändringar, som
erfordras, för att lagen åtminstone i det väsentliga skulle motsvara konventionen.
Efter ett flertal försök i nu berörda syfte har styrelsen emellertid kommit till
den uppfattningen, att en dylik omarbetning av lagen icke låter sig göra med
behörigt beaktande av det givna revisionsuppdraget. Här åsyftade förändringar,
som särskilt skulle drabba en del undantag i lagens 1 8 samt bestämmelserna
om eftergifter i 5 § 1 och 3 mom., komme nämligen att direkt strida mot det
med revisionen avsedda ändamålet att få till stånd lindringar i förevarande lagstiftning.
I vissa avseenden ännu omöjligare skulle det bliva att med något hänsyntagande
till konventionen i lagen genomföra förändringar i direkt syfte att
åvägabringa lindringar.

En omständighet, som i förevarande avseende jämväl måste beaktas, är den,
att ett biträdande av konventionen medför bundenhet vid densamma under minst
11 år. Då nu vår lag uttryckligen betecknats såsom en försökslagstiftning och
dess giltighet i enlighet därmed satts att utlöpa med 1923 års utgång, måste det
onekligen möta betänkligheter att, redan innan halva försökstiden tilländagått,
övergå till en i väsentlig mån ny lagstiftning i ämnet och binda sig därvid
för en så lång tidrymd som nyss nämnts.

Anmärkas kan möjligen, att lagstiftningen i vissa andra länder tyder på,
att konventionens bestämmelser icke skulle behöva tillämpas med någon ängslig
bokstavslydnad. För ett land, vilket håller på ett samvetsgrant uppfyllande av
sina internationella förpliktelser och en effektiv tillämpning av sin lagstiftning,
lär det emellertid icke kunna ifrågakomma att följa dylika föredömen.

För styrelsen står det sålunda tyvärr klart, att Sverige icke för närvarande
lämpligen kan ansluta sig till Washingtonkonventiouen om arbetstidens begränsning.

Mot socialstyrelsens beslut i förevarande avseende hava socialfullmäktigen
herr H. Lindqvist och den styrelsen såsom sakkunnig biträdande
herr K. Y. Holmström reserverat sig med förklaring, att styrelsen
bort förorda ratificering.

Vid behandling i statsrådet berörda den 22 april 1921 av förslaget
till lag om arbetstidens begränsning yttrade jag i förevarande hänseende:

»Frågorna om Sveriges anslutning till berörda konvention och om
arbetstidslagens revision stå onekligen, såsom även kommit till uttryck
i riksdagens hemställan om revision, i sådant samband med varandra,

Kungl. Maj:ts proposition nr 361. 7

att den senare frågan ej gärna kan lösas utan att man dessförinnan
tagit ståndpunkt i den förra. Jag kan sålunda ej annat än gilla socialstyrelsens
tillvägagångssätt i förevarande avseende. Även måste jag,
ehuru med beklagande, biträda styrelsens mening i fråga om möjligbeten
för Sverige att ratificera konventionen. Sverige lärer genom medlemskapet
i nationernas förbund få anses hava åtagit sig förbindelse att verka
för åttatimmarsarbetsdagen och fyrtioåttatimmarsarbetsveckan såsom ett
mål att sträva mot inom alla områden, där detta mål icke redan är uppnått.
Det vore därför givetvis synnerligen önskvärt, att genom ratificering
av denna konvention ett, internationellt sett, otvetydigt bevis kunde
lämnas på Sveriges villighet att alltjämt upprätthålla nämnda förbindelse.
Den genom Versaillesfreden upprättade internationella arbetsbyrån bar
så stora och betydelsefulla uppgifter att fylla, att det även med hänsyn
härtill skulle vara önskvärt att genom anslutning till konventionen stödja
nämnda organisation och dess verksamhet. En nödvändig förutsättning
för ratificering skulle emellertid vara att den svenska lagstiftningen på
området bleve i viktiga hänseenden ändrad, och vissa av dessa ändringar
skulle bliva av sådan beskaffenhet, att desamma i en del avseenden
skulle med hänsyn till vårt lands förhållanden uppenbarligen försvåra
det produktiva arbetets nöjaktiga bedrivande; dessutom skulle
därigenom revisionen komma att gå långt utöver de gränser för densamma,
som av riksdagen anvisats. Stor betydelse måste även enligt
mitt förmenande tillmätas den omständigheten, att anslutning till konventionen
skulle medföra bundenhet för en tid av elva år, under det åt
vår arbetstidslag uttryckligen givits karaktär av försökslagstiftning med
giltighetstiden begränsad till utgången av år 1923.»

Under åberopande av vad jag sålunda förut anfört, måste jag jämväl
nu avstyrka ratificering av ifrågavarande konvention.

2:o) Förslag till konvention angående arbetslösheten (bil. s. 18).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
närmare utvecklat (bil. s. 143—148), torde med hänsyn till den svenska
offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt varken de i konventionsförslagets
§ 1 stadgade förpliktelserna av huvudsakligen statistisk
natur eller de i § 2 meddelade föreskrifterna om upprättande av
arbetsförmedlingsanstalter samt om samarbete mellan dylika anstalter
såväl i samma stat som de olika staterna emellan kunna bliva oskäligt be -

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 361.

tungande för Sveriges vidkommande. Yad beträffar den i § 3 stadgade
ömsesidigheten mellan stater med arbetslöshetsförsäkring, så torde denna,
när sådan försäkring kommit till stånd i vårt land, snarast bliva till förmån
för oss med hänsyn till det stora antal svenska arbetare, som äro
sysselsatta i främmande länder.

Med hänsyn härtill och då det måste framstå såsom en plikt för
vårt land att, så vitt möjligt, stödja de internationella strävandena för
arbetslöshetens bekämpande, synes Sverige böra biträda förevarande konvention.
Denna är enligt § 9 för stat, som ratificerat, bindande under
11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den
1 juli 1921.

3:o) Rekommendation angående arbetslösheten (bil. s. 21).

Yad angår den i punkt I av förevarande rekommendation gjorda
hemställan om motarbetande av den enskilda affärsmässiga platsförmedlingsverksamheten,
kan det väl sägas, att denna verksamhet i vårt land
i realiteten är ställd på avskrivning — dels i följd av den offentliga
arbetsförmedlingens alltjämt fortgående starka utveckling och dels på
grund av det sätt, varpå kungl. kungörelsen den 5 maj 1916 angående
kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning numera tillämpas
— även om lagstiftningen icke förbjuder all affärsmässig arbetsförmedling.

I fråga om den i punkt II gjorda hemställan till medlemmarna av
den internationella arbetsorganisationen att endast under vissa betingelser
medgiva värvning gruppvis av arbetare från ett land till ett annat, må
anmärkas, att sådan värvning, bortsett från världskrigets första år, hos
oss varit ganska sällsynt och att de försök att genom falska förespeglingar
locka större skaror av svenska arbetare till främmande länder,
som dock förekommit, i regel misslyckats på grund av påtryckning från
en genom tidningspressens ingripande väckt allmän opinion.

Beträffande punkt III, vari förordas anordnande av ett system av
effektiv arbetslöshetsförsäkring antingen i form av statligt ordnad försäkring
eller genom tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar,
vilkas stadgar föreskriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar,
får jag erinra, att frågan om inrättande av offentlig arbetslöshetsförsäkring
är föremål för utredning inom socialförsäkringskommittén.

. Yad slutligen angår den i punkt IV gjorda hemställan att varje
medlem av internationella arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 361. 9

av alla arbeten för offentlig'' myndighets räkning, att dylika arbeten så
vitt möjligt reserveras för perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar,
som särskilt beröras därav, synes endast behöva påpekas, att systemet
att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arheten med framgång
tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren och
sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska stadskommunerna
under depressionstider sökt att förebygga och mildra arbetslösheten.

Med anledning härav och under åberopande av vad delegationen
i denna del ytterligare anfört (bil. s. 40—42), finner jag förevarande
i*ekommendation icke giva anledning till annan åtgärd än ytterligare utredning
angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbetslösheten
såvitt möjligt därigenom bekämpas.

4:o) Rekommendation angående ömsesidighet i fråga om behandling
av utländska arbetare (bil. s. 22).

Av den utav delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet gjorda utredningen i denna del (bil. s. 42—43) framgår, att
den svenska arbetarskyddslagstiftningen i inskränkt mening icke gör
någon skillnad mellan in- och utländska arbetare, att lagen om försäkring
för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare, som
uppehålla sig inom riket, men gör vissa inskränkningar i rätten till ersättning
beträffande sådan arbetares familjemedlemmar, vilka vistas utom
riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare själv, som icke uppehåller
sig i Sverige, samt att lagen om allmän pensionsförsäkring, som
dock icke särskilt avser arbetare, uteslutande hänför sig till svenska
medborgare. Det synes emellertid böra beaktas, att ömsesidighet på
socialförsäkringens område icke väl låter sig genomföra mellan andra
stater än sådana, som hava någorlunda likartade och likvärdiga försäkringssystem.

Förevarande rekommendation torde för närvarande endast böra föranleda
en anmodan till kommittén för socialförsäkringens organisation att,
så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av sitt uppdrag.

5:o) Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete
före och efter barnsbörd (bil. s. 22).

Den gällande svenska lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912
upptager i 19 och 20 §§ bestämmelser i förevarande ämne, vilka emel Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sainl. 307 käft. [Fr 361.) 2

10 Kung1. Maj:ts proposition nr !J61-

1 ertid särskilt i fråga om tillämpningsområdet avsevärt skilja sig från
konventionen.

Under det konventionen i stort sett torde kunna sägas äga tillämpning
å industri (hantverk därunder inbegripet), byggnadsverksamhet,
transportverksamhet och handel, ntan hänsyn till företagets storlek, äro
arbetarskyddslagens huvudsakliga, i 19 § meddelade bestämmelser enligt
15 § i samma lag endast hänförliga till arbetsställen, där industriellt arbete
bedrives i sådan omfattning, att för arbetet i regel användes minst 10
arbetare eller drivkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller ock minst
5 arbetare jämte drivkraft om minst 3 effektiva hästkrafter. Anslutning
till konventionen skulle sålunda medföra eu utsträckning av här ifrågavarande
förbud till att gälla jämväl för hantverks- och mindre industriföretag,
byggnads- och transportverksamhet, vari dock endast relativt få
kvinnor torde användas, samt handel.

Från konventionens tillämpning äro undantagna företag, i vilka endast
användas medlemmar av samma familj, under det arbetarskyddslagen
stadgar undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest
under sådana förhållanden, att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren
att vaka över arbetets anordnande, ävensom för arbete, som utföres
av medlem av arbetsgivarens familj.

Enligt konventionen omfattar förbudet mot kvinnors arbete efter
nedkomsten en tidrymd av 6 veckor och är ovillkorligt. Därjämte bar
kvinna enligt konventionen rätt att lämna arbetet efter företeende av
läkarintyg, vilket utvisar, att bon kan vänta sin nedkomst inom 6 veckor.
Den sammanlagda ledigheten vid barnsbörd kan sålunda enligt konventionen
i normala fall uppgå till 12 veckor. Arbetarskyddslagen förbjuder
ammndande av kvinna till arbete under eu tid av 6 veckor efter
barnsbörd, för så vitt ej medelst läkarintyg styrkes, att bon utan men
för sig eller barnet kan tidigare återtaga arbetet. Vidare är kvinna enligt
arbetarskyddslagen berättigad att påfordra ledighet, när hon med
intyg av läkare eller barnmorska kan styrka, att hon med sannolikhet
kan vänta sin nedkomst inom 2 veckor. Sammanlagt kan ledigheten
alltså enligt arbetarskyddslagen uppgå till 8 veckor. I praktiken lärer
emellertid ledighetstiden endast sällan uppgå till nämnda maximum, enär
någon avsevärd ledighet före barnsbörden blott undantagsvis ifrågasättes
och ledighetstiden efter nedkomsten ofta inskränkes med stöd av läkarbetyg.

Beträffande ledighet för amning föreskriver konventionen rätt till
eu halvtimmes rast 2 gånger om dagen, under det arbetarskyddslagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

stadgar, att kvinna, som själv ammar sitt barn, ej må förvägras erforderlig
ledighet härför. .

Enligt konventionen skall kvinna, som på grund av förut berörda
bestämmelser är frånvarande från arbetet, därunder av allmänna medel
eller genom försäkring vara tillerkänd tillräckligt understöd för sitt och
. barnets uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden ävensom
fri vård av läkare eller barnmorska. Någon rätt till dylikt understöd
finnes ej enligt svensk lag. I viss män har dock staten sökt medverka
till att bereda understöd åt kvinnor under barnsängsledighet, detta genom
det särskilda statsbidrag, vilket lämnas sådana sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd. Ifrågavarande statsbidrag, som utgått alltsedan
förut omförmälda bestämmelser i arbetarskyddslagen börjat tillämpas,
belöpte sig i början till sammanlagt 25,000 kronor för år men hava sedermera
stigit, så att för år 1922 till ifrågavarande ändamål beviljats ett
förslagsanslag å 150,000 kronor. Nämnas ma även, att enligt det av
socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget till lag om sjukförsäkring,
vilket är avsett att äga tillämpning å samtliga mindre bemedlade, vid
barnsbörd skall beredas dels erforderlig vård av barnmorska, dels moderskapspenning
under 56 dagar, varav 14 dagar närmast före nedkomsten,
och dels ampenning under högst 50 dagar från och med den 42:a dagen
efter barnsbörden.

Vad slutligen angår de i konventionens § 4 givna bestämmelserna
med ändamål att skydda kvinna mot förlust av anställningen undei från
varo från arbetet på grund av stadgande i konventionen, så saknas motsvarande
bestämmelser i svensk lagstiftning.

Konventionen är enligt § 10 för stat, som ratificerat, bindande
under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast
den 1 juli 1922.

För att tjäna till ledning vid bedömande av frågan om Sveriges
anslutning till förevarande konvention har av delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet hos medicinalstyrelsen och socialstyrelsen
begärts yttrande över konventionen, vilken begäran i vad angåi
sistnämnda myndighet förklarats särskilt åsyfta upplysningar om 1) tilllämpningen
av den svenska lagens bestämmelser i ämnet; 2) vilka och
huru många arbetare (som ej varit underkastade nämnda bestämmelser)
konventionens genomförande direkt skulle beröra; samt 3) i vad mån
och på vad sätt kvinnliga arbetare nu genom medlemskap i sjukkassor
komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd under lagstadgad barnpängsvila.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

A id sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida
för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att de av delegationen
igångsatta utredningarna fullföljas.

6:o) Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete (bil. s. 26).

Inom gällande svensk rätt återfinnas motsvarande bestämmelser i
lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Förevarande konvention överensstämmer, med undantag för tilllämpningsområdet,
i allt väsentligt med den i Bern år 1906 avslutade
konventionen om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom
industrien, vilken konvention legat till grund för nyssnämnda svenska
lag. Vår lagstiftning i ämnet motsvarar alltså med omförmälda undantag
nära den förevarande Washingtonkonventionen.

I avseende å tillämpningsområdet märkas väsentligen två skiljaktigheter
mellan konventionen och vår lag: dels att konventionen omfattar
förutom industri alla slag av byggnadsarbete, under det lagen ej
avser dylikt arbete i vidare mån, än det är att hänföra till industriell
verksamhet, och dels att konventionen äger tillämpning på alla industrioch
byggnadsföretag utan hänsyn till arbetarantalet, under det lagens
tillämpning är begränsad till sådana industriella företag, vilka drivas i
den omfattning, att i företaget under någon tid av nästföregående eller
löpande år sysselsatts flera än 10 arbetare.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande
denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
av socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen, särskilt i fråga om
vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utsträckning
av nattarbetsförbudet, som konventionens tillämpning skulle medföra.

Konventionsförslaget synes för närvarande icke böra föranleda annan
åtgärd än att berörda utredning fullföljes.

7:o) Rekommendation angående skydd mot mjältbrand (bil. s. 29).

Utredning i ämnet är under förberedelse. Någon annan åtgärd
torde rekommendationen för närvarande så mycket mindre giva anledning

Kungl. Majits proposition nr 361.

till, som frågan om åvägabringande av eu konvention i ämnet är uppförd
å dagordningen för nästkommande arbetskonferens.

8:o) Rekommendation angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning
(bil. s. 30).

I anledning av förevarande rekommendation har socialstyrelsen på
framställning av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
igångsatt en undersökning rörande blyförgiftningsfaran inom porslins-
och lervarufabriker i vårt land samt den inverkan ett förbud för
kvinnors och minderårigas sysselsättande inom ifrågakommande avdelningar
i dessa fabriker kan anses medföra på nu rådande arbetsförhållanden,
och har för denna undersökning särskilda medel av Kungl. Maj:t
ställts till styrelsens förfogande.

För närvarande synes rekommendationen icke böra föranleda annan
åtgärd än att berörda undersökning fullföljes.

9: o) Rekommendation angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet
(bil. s. 31).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhåller (bil. s. 44), hava de hygieniska synpunkterna noga beaktats
vid utformandet och genomförandet av vår arbetarskyddslagstiftning, och
vår yrkesinspektion torde jämväl härutinnan i stort sett få anses tillfredsställande.

Förevarande rekommendation synes därför icke böra föranleda några
organisatoriska åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan allenast
en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet
att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende
träda i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.

10:o) Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder
för barns användande till industriellt arbete (bil. s. 32).

Inom den gällande svenska lagstiftningen återfinnas bestämmelser
i förevarande ämne uti arbetarskyddslagen 9 § andra stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Anslutning till konventionen skulle för Sveriges vidkommande väsentligen
medföra den förändring, att den lagstadgade åldersgränsen
komme att höjas beträffande hantverket och den mindre industrien för
såväl gossar som flickor från 12 till 14 år samt beträffande den större
industrien — som avses i 15 § arbetarskyddslagen och förut definierats
vid 5:o) — för gossar från 13 till 14 år.

Dessa konsekvenser skulle emellertid i avsevärd mån modifieras
genom bestämmelserna i arbetarskyddslagen 9 § första stycket, som med
undantag för ferietid generellt förbjuder minderårigas användande i arbete,
innan de inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller
däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock efter fyllda 13 år
erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Anmärkas må även, att
det för användande av minderårig till arbete inom den större industrien
i 15 § uppställda villkoret om tillfredsställande läkarbetyg torde vara
ägnat att i viss mån tillgodose det med konventionen åsyftade ändamålet.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande
denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
över förevarande konvention begärt yttrande dels av socialstyrelsen, särskilt
i fråga om vilka och huru många minderåriga arbetare skulle drabbas
av konventionens strängare bestämmelser angående minimiålder, dels
ock av skolöverstyrelsen med påpekande av önskvärdheten att erhålla
upplysning om i vilken utsträckning skolpliktiga minderåriga under 14 år
användas till arbete inom de verksamhetsområden, som inbegripas under
konventionen.

Intill dess den sålunda igångsatta utredningen fullbordats, lärer
någon åtgärd från statsmakternas sida icke vara påkallad.

11:o) Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien
(bil. s. 35).

För vårt land. gällande bestämmelser i ämnet äro meddelade i arbetarskyddslagen
13 § d) och 16 § första stycket.

Beträffande tillämpningsområdet för ifrågavarande nattarbetsförbud
må först framhållas, att konventionens tillämpning är begränsad till industri-,
byggnads- och transportföretag, oberoende av företagens storlek,
under det den svenska lagens förbud mot nattarbete inskränker sig till

i 5

Kungl. Maj ds proposition nr 301.

industri- och byggnadsarbete; konventionens tillämpning jämväl å transportföretag
torde emellertid ej vara av avsevärd betydelse, då dessa
företag ej sysselsätta något större antal minderåriga.

Den allmänna åldersgränsen, fyllda 18 år, är densamma enligt
konventionen och enligt lagen.

Undantagna från konventionens förbud äro företag, som endast
sysselsätta medlemmar av samma familj, samt arbete, som utföres av
minderåriga över 16 år i vissa angivna företag och som på grund av sin
natur måste bedrivas kontinuerligt dag och natt; vidare medgivas för
minderåriga över 16 år undantag i fall av force majeure samt da offentlig
myndighet med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden finner det
allmänna intresset så kräva. Den svenska lagen medgiver för minderåriga,
som fyllt 16 år, i regel undantag, så snart arbetet är begränsat
till högst 8 timmar av dygnet, vilket numera efter arbetstidslagens tillkomst
i stort sett innebär, att något förbud mot nattarbete för minderåriga
över 16 år ej existerar.

Vad slutligen angår begreppet »natt», avser konventionen därmed
en tidrymd av minst 11 på varandra följande timmar, vari alltid skall
ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. in., under det lagen därmed
menar en till sitt läge fast tidrymd, nämligen mellan kl. 7 e. in. och
kl. 6 f. m.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande
denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda
konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
anhållit om socialstyrelsens yttrande över konventionen, särskilt i fråga
om vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utvidgning
av nattarbetsförbudet, som konventionen innebär.

Vid sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida
för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att den av delegationen
igångsatta utredningen fullföljes.

12:o) Rekommendation angående tillämpningen av den i Bern år 1900
antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av
vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien (bil. s. 39).

Sverige har den 27 februari 1920 anslutit sig till ifrågavarande
konvention, och genom förordning samma dag har Kungl. Maj:t utvidgat

Kungi. Maj:ts proposition nr 361.

det förut gällande förbudet mot försäljning inom riket av tändstickor, i
vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl
tillverkning och införsel av sådana tändstickor.

Förevarande rekommendation är således för Sveriges vidkommande
redan uppfylld.

B. Konferensen i Genua.

Vid konferensen i Genua beslutades 3 förslag till konventioner och
4 rekommendationer.

l:o) Rekommendation angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen
(bil. s. 105).

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har
framhållit (bil. s. 119), att en arbetstidsreglering för fisket med hänsyn
särskilt till de skiftande förhållanden, under vilka denna näring bedrives,
är synnerligen svår att genomföra. Av denna anledning hade man ock
vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om arbetstiden
å svenska fartyg funnit sig nödsakad att från dessa lagars tillämpning
undantaga fisket, men dessa lagar och särskilt den senare av dem
skulle sannolikt komma att indirekt i viss mån verka begränsning. av
arbetstiden inom facket. Delegationen har därför ansett förevarande rekommendation
ej skäligen kunna föranleda någon åtgärd från statsmakternas
sida.

Lika med delegationen finner jag så starka praktiska skäl tala mot
eu lagstadgad reglering av arbetstiden inom fiskerihanteringen, att jag
nödgas avstyrka vidtagandet av åtgärder i enlighet med förevarande rekommendation.

2:o) Rekommendation angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart
(bil. s. 106).

- Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållit (bil. s. 120), äger lagen om arbetstidens begränsning å
svenska fartyg tillämpning jämväl å arbete i den inre sjöfarten. Denna

Kungl. Majds proposition nr 361.

arbetstidsreglering motsvarar visserligen icke det i rekommendationen
uppställda kravet på 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka
men lärer få anses gå så långt, som de praktiska förhallandena för närvarande
skäligen medgiva. Övriga i förevarande rekommendation framställda
krav synas i stort sett, såsom även påpekats av delegationen, antingen
sakna betydelse för vårt land eller ock redan vara tillgodosedda.

Vid sådant förhållande finner jag i likhet med delegationen förevarande
rekommendation icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd.

3:o) Rekommendation angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar
(bil. s. 108).

Ett av sjölagskom mitten under skandinaviskt samarbete upprättat
förslag till sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt
lagrådets prövning för att sedermera framläggas för riksdagen.

Genom fullföljande av detta lagstiftningsärende torde för Sveriges
vidkommande ett viktigt steg få anses vara taget i riktning mot uppfyllande
av förevarande rekommendation. Någon särskild ytterligare åtgärd
i anledning av rekommendationen synes för närvarande icke vara
erforderlig.

4:o) Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för
barns användande i arbete till sjöss (bil. s. 108).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
närmare utrett (bil. s. 150—152), finnas åldersbestämmelser av i det
hela samma art som de i förevarande konvention stadgade redan meddelade
i vår sjölag och hava i huvudsak oförändrade upptagits i^ det
under nästföregående punkt omförmälda förslaget till sjömanslag. Nagra
ändringar i den i administrativ väg utfärdade sjömanshusförordningen
bliva väl erforderliga vid anslutning till konventionen, men genomförandet
av dessa torde ej möta någon svårighet.

Jag får därför hemställa, att Sverige måtte biträda förevarande
konvention. Denna är för stat, som ratificerat, bindande undei 11 ar fraji
ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. (ATr 361.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

5:o) Rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän

(bil. s. 111).

I det åt socialförsäkringskommittén givna uppdraget att utreda
frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring för arbetare ingår även utredning
av frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Ifrågavarande rekommendation torde därför icke böra föranleda
någon särskild åtgärd.

6:o) Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid
fall av fartygs förolyckande (bil. s. 112).

Den i förevarande konvention fastslagna principen är, såsom
delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet påpekat
(bil. s. 152), en nyhet för svensk rätt, men har upptagits i det nyss omförmälda
förslaget till sjömanslag (41 §).

Konventionen är för stat, som ratificerat, bindande under 6 år från
ikraftträdandet och skall bringas till verkställighet senast den 1 juli 1922.

Förslaget till sjömanslag, som för närvarande behandlas av lagrådet,
torde komma att föreläggas 1922 års riksdag. Frågan om Sveriges anslutning
till förevarande konvention synes först i samband därmed böra
upptagas till slutlig prövning.

7:o) Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän

(bil. s. 114).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
i sitt yttrande över detta konventionsförslag (bil. s. 154—161) påpekat,
har i vårt land arbetsförmedlingen för sjömän, som författningsenligt
vant anförtrodd åt sjömanshusen, men i realiteten övergått till affärsmässigt
driven privat verksamhet, på de sista åren börjat överföras till
den offentliga arbetsförmedlingen. Redareföreningens förhyrningskontor
i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö hava övertagits av den
offentliga arbetsförmedlingen, och det är''meningen att till denna efter
hand överföra även den i övriga hamnar av samma förening bedrivna
förhyrningsverksamheten. Härigenom skulle platsförmedlingen för sjömän

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen komma
att utövas på det sätt, som åsyftas i förevarande konvention. Genomförandet
av de författningsändringar, som anslutning till konventionen
påkallar, torde ej möta några avsevärda svårigheter.

I fråga om giltighetstiden gäller beträffande denna konvention det- *
samma som beträffande den under nästföregående punkt omförmälda
konventionen.

På grund av det nu sagda och under åberopande av vad delegationen
ytterligare anfört anser jag mig böra förorda Sveriges anslutning
till förevarande konvention.

Enligt de förut omförmälda reglerna rörande den vidare behandlingen
av beslut, som fattats vid den internationella arbetsorganisationens
konferenser, synas dessa beslut i vårt land böra underställas riksdagen.
Jag får därför under åberopande av § 54 i riksdagsordningen hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående
de vid den internationella arbetsorganisationens
konferenser i Washington år 1919 pcb i Genua år 1920
antagna konventionsförslagen och rekommendationerna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. I.

Bil. A.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS
KONFERENS I WASHINGTON ÅR 1919

ANTAGNA KONVENTIONSFÖRSLAG
OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
211454

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Underdånig skrivelse............................ j

Inledning............... .................. 9

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget i Versailles...... 4

Washington-konferensen........................... 9.

I. Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella

företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan .... 10

II. Förslag till konvention angående arbetslösheten............18

III. Hemställan angående arbetslösheten.................21

IV. Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska

arbetare............................22

V. Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd.........................22

VI. Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.........26

VH. Hemställan angående skydd mot mjältbrand . :........20

VIH. Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning ... 30

IX. Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet ... 31

X. Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns

användande till industriellt arbete.................32

XI. Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien .... 35.

XH. Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella
konventionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor

inom tändsticksindustrien....................39.

Behandlingen av Washington-konferensens beslut................40

Bilaga 1: Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella arbetsorganisationen
..... 45

Bilaga 2: Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsför -

slagen och hemställandena (I: s. 56; II; s. 67; IH: s. 71; IV; s. 73; V:s. 74;

VI: s. 78; VII: s. 83; VIH: s. 84; IX: s. 86; X: s. 87; XI: s. 92; XII: s. 97) . 56,

Stockholm den 25 januari 1921.

Till KONUNGEN

Med upplösande av tvänne tidigare tillsatta delegationer, anförtrodda
skilda uppgifter beträffande det internationella socialpolitiska samarbetet,
har Kungl. Maj:t den 19 sistlidne november tillsatt en ny dele -

gation1 samt uppdragit åt densamma att i samverkan med vederbörande
ämbetsmyndigheter dels bevaka Sveriges intressen med avseende å nämnda
samarbete och därvid särskilt förbereda Sveriges deltaganda i den internationella
arbetsorganisationens konferenser, dels ock verka för ett gemensamt
uppträdande o utåt från de nordiska ländernas sida å det socialpolitiska
området. Åt nu ifrågavarande delegation uppdrogs därjämte att
övertaga de arbetsuppgifter, vilka tidigare överlämnats till omförmälda,
numera upplösta delegationer, men icke av dem hunnit slutföras.

Delegationen, som antagit benämningen »Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet», har vid upptagande av sin
verksamhet ansett sig böra i första hand tillse, vilka formella förpliktelser
kunna anses åligga vårt land till följd av dess anslutning till den internationella
arbetsorganisationen. Delegationen har därvid uppmärksammat
den bestämmelse, som innefattas i § 405 femte stycket av fredsfördraget
i Versailles, vilken bestämmelse ålägger de till nämnda organisation
anslutna staterna att inom ett år eller, vid förhinder på grund av exceptionella
omständigheter, inom aderton månader från avslutandet av ett
sammanträde av organisationens generalkonferens underställa därå antagna
hemställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller
vidtagande av andra åtgärder.

Då nu den internationella arbetsorganisationens första konferens,
som hölls i Washington hösten 1919, på grund av särskilda förhållanden
skall anses ha avslutat sitt sammanträde den 27 januari 1920, bör med
dess beslut av nyssnämnda art, såvitt möjligt företagas omförmälda åtgärd
senast den 27 innevarande januari.

Med hänsyn till önskvärdheten, att berörda förpliktelse i rätt tid
fullgöres, har delegationen, utan förbidan på slutlig handläggning inom
delegationen av Washingtonkonferensens beslut, ansett sig böra redan
nu till Kungl. Maj:t inkomma med efterföljande framställning samt anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes med de i framställningen återgivna besluten förfara
i enlighet med härovan refererade bestämmelse i fredsfördraget.

På delegationens vägnar:

A. Molin.

GUNNAR HUSS.

1 Bestående av E. G. Huss, ordförande, J. S. Edström, R. G. H. von Koch, A. H.
Lindqvist, J. A. E. Molin, A. Thorberg och A. H. von Sydow med J. E. Löfgren, O. H.
Almström, O. Carlsson, K. Hesselgren, K. W. Holmström, C. G. Lagercrantz och B. E.
Wijkander såsom suppleanter.

Inledning.

Tanken på en internationell reglering av arbetarskyddet är nära
nog lika gammal som lagstiftningen rörande detta ämne. Den namnkunniga
engelska socialreformatorn och industriidkaren Robert Owen
arbetade sålunda redan i början av förra seklet på förverkligandet av
denna tanke och sökte bl. a. år 1818 att intressera den heliga alliansens
kongress i Aachen därför. Något praktiskt resultat nådde dock varken
han eller hans närmare efterföljare. I samband med de mer långtgående
och för den internationella konkurrensen icke betydelselösa kraven
på arbetarskyddets område, som med växande styrka gjordes gällande
under 1800-talets senare del, blev berörda tanke föremål för större uppmärksamhet.
Det schweiziska förbundsrådet vände sig såväl år 1880
som år 1889 till ett flertal andra staters regeringar med inbjudan till förhandlingar
för åvägabringande av överenskommelser rörande arbetarskyddslagstiftningen.
I det senare fallet fann inbjudningen ett gynnsamt
mottagande, men ledde den likväl ej till något resultat. Tyska
kejsaren hade nämligen under tiden utfärdat kallelse till en internationell
arbetarskyddskonferens i Berlin år 1890, och ansåg sig förbundsrådet
med hänsyn därtill ej höra vidhålla sin inbjudan.

Konferensen i Berlin ledde visserligen ej till några avtal mellan
de olika staterna om lagstiftningsåtgärder utan endast till uppställandet
av vissa önskemål till beaktande vid och påskyndande av arbetarskyddslagstiftningens
utveckling, men torde det oaktat ej kunna frånkännas stor
betydelse för ifrågavarande idés förverkligande.

På en internationell kongress för lagstadgat arbetarskydd i Paris
år 1900 grundades den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydd.
Härmed hade strävandena till en internationell reglering av
arbetarskyddet fått ett eget organ, som genom sektioner i ett flertal länder
samt internationella konferenser och andra former för mellanfolkligt
samarbete kraftigt bidragit att främja arbetarskyddslagstiftningens utveckling
mot nu berörda mål. Föreningen har varit utrustad med särskild
byrå i Basel, vilken i »Bulletin des Internationalen Arbeitsamtes»

— även utgiven på engelska och franska språken — lämnat redogörelser
för lagstiftning och andra företeelser på det socialpolitiska området i
alla kulturländer, samt har åtnjutit statsunderstöd från ett avsevärt antal
stater. Sedan många år har föreningen varit företrädd av en sektion
bär i landet, och har svenska riksdagen till upprätthållande av dess byrå
i Basel sedan länge beviljat ett årligt anslag av 750 kronor. På föreningens
initiativ har tillkommit tvenne jämväl av Sverige biträdda,
internationella konventioner, den ena angående förbud mot kvinnors användande
till nattarbete inom industrien och den andra avseende förbud
mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien. På en konferens
i Bern år 1913 antogos grundlinjer till konventioner rörande förbud
mot minderårigas användande till nattarbete samt angående begränsning
av minderårigas och kvinnors arbetsdag till 10 timmar. Världskriget
kom emellertid emellan och hindrade det slutliga utformandet av berörda
konventioner.

Såsom internationellt verksamma på arbetarskyddets område —
detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — böra måhända, ehuru deras
uppgifter haft mer speciella syften, i detta sammanhang jämväl omnämnas
den internationella kommittén för socialförsäkring i Paris samt
den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande, vilken
förening haft sitt säte förlagt till Gent. Även dessa organisationer ha
varit företrädda genom särskilda sammanslutningar i olika länder samt
verkat för sina syften genom avhållande av internationella konferenser
och utgivande av betydelsefulla publikationer.

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget

i Versailles.

Redan långt före världskrigets slut framfördes, bl. a. å de fackliga
arbetarkonferenserna i Leeds år 1916 och i Bern år 1917 samt från
den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydds sida tanken
att i samband med fredsslutet träffa några anstalter, varigenom de under
kriget av flera anledningar starkt skärpta och i viss mån av regeringarna
biträdda kraven på sociala reformer skulle på verksamt sätt tillgodoses.
Den för uppställande av fredsvillkoren för Tyskland i början av år 1919
i Paris församlade konferensen av representanter för de allierade och
associerade makterna uppmärksammade även här berörda fråga samt
uppdrog åt en särskild kommission att undersöka arbetsvillkoren ur internationell
synpunkt och taga under övervägande de internationella möjligheterna
för ett gemensamt uppträdande i fråga om arbetets reglering.
Kommissionen skulle därjämte framlägga förslag till ett permanent organ

med uppgift att fortsätta dessa undersökningar och överväganden i samarbete
med och under ledning av nationernas förbund. Kommissionens
förslag, för vilket ett från engelsk sida utarbetat utkast legat till grund,
förelåg färdigt den 24 mars 1919 och bifölls med några smärre jämkningar
enhälligt vid plenarsammanträde av fredskonferensen den 11 därpå
följande april samt ingick i de fredsvillkor, som sedermera i Versailles
förelädes den tyska regeringens ombud. Förslaget ingick oförändrat i
det den 28 juni 1919 i Versailles undertecknade fredsfördraget mellan
de allierade och associerade makterna å ena sidan samt Tyska riket å
den andra. — enahanda bestämmelser intogos sedermera i de övriga
fredsfördrag, varigenom verldskriget avslutades.

Redan i förstnämnda fördrags första del, som innehåller förbundsakten
för nationernas förbund, återfinnes (i § 23) en principiell förklaring, att
förbundets medlemmar skola söka åvägabringa och upprätthålla rättvisa
och humana arbetsvillkor såväl inom egna statsområden som i alla länder,
dit deras inflytande når, samt att de i sådant syfte skola upprätta
och vidmakthålla nödiga internationella organ.

Fördragets del XIII, som har rubriken »Arbete», sönderfaller i två
avdelningar, av vilka den första är ägnad åt den till nationernas förbund
hörande permanenta internationella arbetsorganisationen, som enligt
nyssberörda förklaring i förbundsakten skulle inrättas för det socialpolitiska
reformarbetets bedrivande. Denna avdelning inledes med ett kort
angivande av motiven och målen för reformarbetet, varefter i fyra kapitel
följa bestämmelser rörande organisationens utformning, befogenheter m. m.

Härnedan skall i korthet redogöras för det mer huvudsakliga eller
eljest betydelsefulla innehållet i nyss berörda bestämmelser. För fullständigare
upplysningar i ämnet får delegationen hänvisa till den såsom
bil. 1 närlagda översättningen av bestämmelserna ifråga.

Den internationella arbetsorganisationen, som omfattar samtliga
medlemmar av nationernas förbund, har följande organ:

1) generalkonferensen av representanter för medlemmarna,

2) styrelsen (conseil d’administration, governing body) för den internationella
arbetsbyrån samt

3) nämnda byrå.

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om
året. Å densamma företrädes varje medlem av fyra ombud, varav två
representera* regeringen, under det» två övriga företräda resp. arbetsgivare
och arbetare inom landet ifråga. Varje ombud får åtföljas av
högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget
ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör kvin -

norna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och
arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest representativa
fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Konferensen
sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej
konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats därför.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensen dagordning
har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen
skall beslutet utmynna i en hemställan (recommendation), avsedd att
underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller
andra åtgärder eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell
konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda
fallen erfordras för godkännande beslut två tredjedels majoritet.

Styrelsen för arbetsbyrån består av 24 ledamöter, av vilka 12 representera
regeringarna samt 6 utses av arbetsgivarnas och 6 av arbetarnas
konferensombud. Av de 12 ledamöter, som representera regeringarna,
skola 8 utses av de mest betydande industristaterna; de återstående
4 ledamöterna nämnas av regeringarna i de länder, som utsetts
därtill av konferensombuden för regeringarna i de stater, som icke tillhöra
förstnämnda kategori. Tvist om vilka stater skola anses mest betydande
i industriellt avseende avgöres av nationernas förbunds råd. Mandattiden
för styrelsens ledamöter är tre år. Styrelsen sammanträder å tider,
som den själv bestämmer — hittills ha hållits sex sammanträden.

Styrelsen leder den internationella arbetsbyråns verksamhet och
har därjämte att upprätta dagordning för generalkonferensens sammanträden
m. m.

I styrelsen äro för närvarande företrädda regeringarna i följande
stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Schweiz, Storbritannien
och Tyskland — de åtta mest betydande industristaterna — samt
Argentina, Canada, Polen och Spanien. Beträffande Danmark är dock
att märka, att det beretts representation endast tillsvidare i stället för
Amerikas Förenta Stater. Genom arbetsgivarombud representeras Belgien,
Frankrike, Italien, Storbritannien, Tjecko-Slovakien och, i avbidan
på Amerikas Förenta Staters anslutning, Schweiz. Arbetarrepresentanter
räknar överstyrelsen från Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Sverige,
Tyskland och, i förbidan på Amerikas Förenta Staters anslutning,
Canada.

I spetsen för den internationella arbetsbyrån står en. av styrelsen
utsedd direktör — för närvarande förre franske ministern Albert Thomas.
Byrån sysselsätter ett stort antal tjänstemän — även kvinnliga — från
ett flertal nationaliteter. Bland de uppgifter, som åligga byrån, vilken

är organisationens arbetande och verkställande organ, märkas verkställande
av utredningar i frågor, som skola behandlas av generalkonferensen
eller styrelsen, samt utförande av undersökningar, som anbefallts av konferensen.
Av byrån utgivas periodiska och andra publikationer.

Kostnaderna för de olika staternas representerande å konferensen
eller i styrelsen bestridas av resp. stater. Övriga utgifter betalas av
nationernas förbund.

I fråga om verkställigheten av konferensens beslut stadgas, att varje
medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna hemställanden
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas
kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag
eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom
ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande
senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.

Om åtgärder, som vidtagits med anledning av en hemställan,
skall underrättelse meddelas generalsekreteraren hos nationernas förbund.
Till honom skall även meddelas underrättelse rörande ratifikation av
konventioner.

Att märka är, att om en hemställan ej leder till någon lagstiftningsåtgärd
eller annat åtgörande till hemställandets genomförande eller
om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller
myndigheters bifall, så skall resp. medlem av organisationen icke vara
underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall
skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en hemställan
eller ett konventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som
redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Varje medlem av organisationen åtager sig att till internationella
arbetsbyrån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som vidtagits av
honom för att bringa till verkställighet de konventioner, som han biträtt.

I förevarande avdelning av fredsfördragets del XIII meddelas även
vissa bestämmelser, som ha till ändamål att garantera iakttagandet av de
skyldigheter, som åligga organisationens medlemmar. Erinran av en facklig
arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning mot medlem, som enligt sammanslutningens
mening icke på tillfredsställande sätt säkerställt förverkligandet
av en konvention, som medlemmen biträtt, skall sålunda av
internationella arbetsbyrån överlämnas till styrelsen, och kan denna
därefter inbjuda vederbörande regering att förklara sig samt, om förklaring
ej erhålles inom skälig tid eller inkommen förklaring synes otill Bihana

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 5

fredsställande, offentliggöra erinringen och, därest förklaring avgivits,,
jämväl denna.

Vidare kunna medlemmarna av organisationen framställa klagomål
mot varandra, antingen med hänsyn till bristande verkställighet av en
konvention eller på den grund, att en medlem icke fullgjort förut omförmälda
förpliktelse att inom viss tid underställa en hemställan eller ett
konventionsförslag, som antagits genom konferensbeslut, vederbörande
myndighet eller myndigheter. I det förra av nu berörda fall äger
styrelsen att, därest saken icke låter sig ordna genom hänvändelse till
och ’ förklaring av vederbörande regering, hänskjuta klagomålet till en på
visst föreskrivet sätt sammansatt undersökningskommission, som har att
utreda frågan och däröver avgiva rapport. Förfarande, som här avses,
kan för övrigt även utan klagomål av medlem inledas av styrelsen
antingen på eget initiativ eller efter klagan av ett konferensombud. I
sin rapport skall undersökningskommissionen föreslå åtgärder, ägnade att
tillfredsställa den klagande regeringen, jämte tidsfrister för åtgärdernas
vidtagande ävensom i fall av behov de åtgärder av ekonomisk karaktär
gent emot den anklagade medlemmen, vilka kommissionen kan finna
lämpliga och de övriga regeringarna berättigade att vidtaga. Nationernas
förbunds generalsekreterare har att delgiva samtliga i frågan intresserade
regeringar kommissionens rapport och att offentliggöra densamma.
Yar och en av de intresserade regeringarna åligger därefter att inom eu
månad meddela generalsekreteraren, huruvida den godtager eller icke
godtager de i rapporten framlagda förslagen och i senare fallet, om den
önskar hänskjuta tvisten till nationernas förbunds permanenta internationella
domstol.

I det senare av härovan angivna fall eller då fråga är om försummelse
att inom viss tid underställa hemställan eller konventionsförslag
vederbörande myndighet eller myndigheter går saken omedelbart till nationernas
förbunds nyssnämnda domstol.

I den senare delen av fredsfördragets del XIII uppdragas vissa
riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, och framhållas
såsom av särskild och aktuell betydelse efterföljande nio grundsatser: 1)

Arbetet får ej betraktas såsom enbart en vara eller handelsartikel.

2) Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften bör
tillkomma såväl arbetstagare som arbetsgivare.

3) Arbetarna böra betalas en lön, varigenom dem tillförsäkras en
tillfredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och lands
uppfattning.

4) Åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka bör
uppställas såsom mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5) En vilotid per vecka av minst tjugufyra timmar, om möjligt
omfattande söndagen, bör genomföras.

6) Barnarbete bör avskaffas och skyldighet införas att så begränsa
arbetet för minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna
fortföljas och deras kroppsliga utveckling tryggas.

7) Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn
till kön bör förverkligas.

8) De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter
skola tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en
med billighet överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9) Yarje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även
kvinnor skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter
beträffande arbetarnas skydd.

Washington-konferensen.

Den internationella arbetsorganisationens konferens sammanträdde
första gången, i enlighet med tilläggsbestämmelse i förbundsakten, i
Washington och pågick under tiden den 29 oktober—29 november 1919.
Å konferensen voro representerade följande 39 stater: Argentina, Belgien,
Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Equador, Finland, Frankrike, Grekland,
Guatemala, Haiti, Indien, Italien, Japan, Kina, Kolumbia, Kuba, Nederländerna,
Nicaragua, Norge, Panama, Paraguay, Persien, Peru, Polen,
Portugal, Bumänien, Salvador, Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siarn,
Spanien, Storbritannien, Sydafrika, Sverige, Tjecko-Slovakien, Uruguay
och Venezuela. Tyskland och Österrike, som av konferensen upptogos
till medlemmar i den internationella arbetsorganisationen, hunno icke att
sända ombud till konferensen. Av liknande anledning var ej heller
Luxemburg representerat å konferensen. Amerikas Förenta Stater, vilkas
ställning till fredsfördraget som bekant var föremål för meningsskiljaktigheter
mellan landets ledande organ, voro icke officiellt företrädda på
konferensen.

Sverige var å konferensen representerat av legationsrådet, numera
ministerresidenten A. E. M. Sjöborg och statens fattigvårdsinspektör, numera
kanslirådet G. H. von Koch såsom regeringsombud samt ordföranden
i svenska arbetsgivarföreningen, v. häradshövding Hj. von Sydow och
landsorganisationens ordförande H. Lindqvist, såsom arbetsgivar-, resp.
arbetarombud. Regeringsombuden voro åtföljda av tvenne experter näm -

ligen tf. generaldirektören i socialstyrelsen G. Huss och yrkesinspektrisen
K. Hesselgren. Direktören J. S. Edström och redaktören, numera byråsekreteraren
Otto Johansson biträdde såsom experter, resp. arbetsgivaroch
arbetarombud.

Med anledning av bristande ratificering å vissa håll av förberörda
fredsfördrag yppades tvekan om konferensens kompetens, och förklarades
ej heller dess sammanträde formellt avslutat med överläggningarnas upphörande,
utan bemyndigades internationella arbetsbyråns styrelse att vidtaga
med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. I enlighet härmed förklarade
styrelsen, sedan nyssberörda brist undanröjts, på sitt första
sammanträde i Paris den 26 januari 1920 konferensens beslut gällande,
och skulle därmed konferensens sammanträde anses avslutat. Tidsfrist,
som är anknuten till avslutandet av konferensens sammanträde, började
sålunda löpa med den 27 januari 1920.

Konferensens beslut, som fattades helt eller nära nog enhälligt
eller med betydande majoritet samt avsågo sex förslag till konventioner
och sex hemställanden, återgivas samtliga i översättning härnedan. Originaltexterna,
på franska och engelska, återfinnas i bil. 2.

Förslag till konvention angående begränsning ov arbetstiden i industriella företag till åtta
timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av
principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,
vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för
konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.

§ I Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom fram ställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till
sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer
och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av
transport för hand.

Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar
skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med
arbete till sjöss och på inre vattenvägar.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast
sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen
överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undantag,
som här nedan stadgas:

a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning
på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller bekläda
förtroendeposter.

b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbetsgivar-
och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke
finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden
under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må under
återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter medgivande
av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan

nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här
avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.

e) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per
dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbetstimmar
under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag
och 48 per vecka.

§ 3.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall
olyckhändelse inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete
behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force
majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig
rubbning av företagets normala drift.

§ 4.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid sådana
arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt
med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att
arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anordning
får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i vederbörande
land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för
den ordinarie vilodagen i veckan.

§ 5.

I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöjliga
att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser
mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av
den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om
regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så
besluter.

Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överenskommelse
avser, må i intet fall överstiga 48.

§ 6.

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industriella
företag fastställa:

a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana
förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras
utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller

beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen intermittent.

b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjliggöra
för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.

Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fastställa
maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrågavarande
övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med
minst 25 /.

§ 7.

Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:

a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nödvändigtvis
kontinuerliga i den mening § 4 avser;

b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de överenskommelser,
som avses i § 5;

c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats
med stöd av § 6, och deras tillämpning.

Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse
till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.

§ 8.

För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna konvention
skall det åligga varje arbetsgivare:

a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat
lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra
tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,
tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,
att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,
och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant
tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;

b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka
icke inräknas i denna;

c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,
föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3
och 6 i denna konvention.

Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de
tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts
enligt mom. b).

§ 9-

Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola
följande lindringar och villkor gälla;

a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt

de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;

de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta
minst 10 arbetare;

de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa företag
av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;

de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av
transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å
kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för
hand; samt,

oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1
uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synnerligen
farliga eller avse hälsofarligt arbete;

b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av
minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt
eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan
utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60
timmar i veckan.

c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar
i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offentliga
eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för
personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete
i gruvor.

d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,
som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna''konvention, men får förhållandet
mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd
icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda paragrafer.

e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka beviljas
alla slag av arbetare.

f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess
tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola
ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,
som sysselsätta minst tio personer.

g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola
träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be -

stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna
paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.

'' h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna
paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.

§ 10.

I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka
tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på
vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstiftning
äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av jämvägsarbete,
som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje
undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande
myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna
konvention.

De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämpning
i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begränsning
av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.

§ Il Bestämmelserna

i denna konvention skola icke äga tillämpning i
avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning
av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande
sammanträde av generalkonferensen.

§ 12.

I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må
tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i
§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande industriella
företag:

1) kolsvavlefabriker,

2) syrafabriker,

3) garverier,

4) pappersbruk,

5) tryckerier,

6) sågverk,

7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,

8) gruvarbete ovan jord,

9) gjuterier,

10) kalkbruk,

Bihang till riksdagens 2>rotokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (AV 361.) ö

11) färgeri er,

12) glasbruk (blåsare),

13) gasverk (eldare) och

14) lastning och lossning av varor;

samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:

1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av
kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjuterier,
bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska
redskap,

2) byggnadsindustri: kalkugnar, Gemen tf abriker, gipsfabriker, tegelbruk,
gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktningsoch
byggnadsarbete,

3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undantag
för färgerier,

4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverkning
av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av
is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konservfabriker,
slakthus och slakterier,

5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom
glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteksvaror,
linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),

6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,

7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, anteckningsböcker,
askar och påsar, bokbinderi, litografiska anstalter och klichéfabriker,

8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,
pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer
och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,

9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och
stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,

10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,

11) landtransport: järnvägs- och spårvägspei''sonal, eldare, kuskar
och formän.

§ 13.

I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Rumänien
må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt
angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.

§ 14.

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering
försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför
fara för landets säkerhet.

•§ 15.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 16.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena
äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, lata sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller, protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 17.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

§ 18.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 19-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 21.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 22.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

Förslag till konvention angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för
arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken
fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens
sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
i St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta
mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till in tematio -

nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,
rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och
steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslösheten.
I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,
att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från
slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett
system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under
kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter
för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor, som
beröra dessa anstalters verksamhet.

Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter
finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet
enligt en hela landet omfattande plan.

Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlingssystem,
skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskommelse
med vederbörande stater.

§ 3.

Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera
denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäkring,
skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive medlemmar,
vidtaga åtgärder, för att arbetare, som äro undersåtar i förhållande
till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må
beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som
arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.

§ 4.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Gennain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas
förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 5.

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena
äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

§ 7.

§ 8.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. ”Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en rédogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

in.

Hemställan angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet
av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest bedriva
sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter
av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras
beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds
stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika
anstalter.

II.

Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från
ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande
länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de industrier,
frågan angår i vartdera landet.

III.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshetsförsäkring,
antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar föreskriva
utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

IV.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offentlig
myndigbets räkning, att dylika arbeten sa vitt möjligt reserveras för
perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras
därav.

IV.

Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

-antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Gennain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de vill''
kor, som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra
å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de
förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetarskydd,
ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens gränser
är tillerkänd dess egna arbetare. V.

Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om moderskapsunderstöd)»,
vilken fråga innefattas i tredje punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.
Germain den 10 september 1919.

§ I Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss
eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar beteckningen
»kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 7

eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje
barn, äkta eller ej.

§ 3.

I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,
eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast
sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:

a) icke äga rätt att arbeta under en tidrymd av sex veckor efter
sin nedkomst;

b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg
av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom
sex veckor;

c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.
a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle
under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars
exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,
skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av
försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare
eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående
tidpunkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla
understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den
dag, då nedkomsten verkligen äger rum;

d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes
rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.

§4.

I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.

a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd
av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller
barnsäng och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det
vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro överskridit
en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,
vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan
tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas generalsekreteraren
i nationernas förbund och av honom inregistreras.

§ 6.

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

§ 7.

§ 8.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att
vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

Yl.

Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av
kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain
den 10 september 1919.

§ I Såsom

industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av
denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.

b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremal, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
åsyftade arbeten.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade
bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete
i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år
beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio
timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan
o f. m.

§ 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten
inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon
gren av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast
medlemmar av samma familj sysselsättas.

§ 4.

§ 3 äger icke tillämpning:

a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott
i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk
karaktär;

b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning
varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är
nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.

x § 5.

1 Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konvention
av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom
fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Meddelande
om varje sådant undantag skall lämnas till internationella arbetsbyrån.

§ 6.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,
samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,
må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar
under 60 dagar om året.

§ 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,
må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad föreskrivits
i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas
under dagen.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9-

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas
förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 12.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

VII.

Hemställan angående skydd mot mjältbrand.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisationens
medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas
innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande
landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det importerande
landet.

vin.

Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i
tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sammanträde
i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form
av en hemställan

På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för
kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hänsyn
till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till medlemmarna
av internationella arbetsorganisationen, att användande av
kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna arbeten
måtte förbjudas:

a) arbete i zink- och bly hyttor;

b) bandhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller
bly, samt avsilvring av bly;

c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;

d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än
10 % bly;

e) framställning av blyglete, massikot, mönja, bly vitt, blysulfat,
blykromat eller blysilikat (smält);

f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverkning
eller reparation av elektriska ackumulatorer;

g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.
Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga minderåriga
under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast
medgives under följande villkor:

a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och
ångor upptagas omedelbart där de alstras;

b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;

c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av blyförgiftning
och att ersättning gives till de förgiftade;

d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet
slag underkastas regelbunden läkarundersökning;

e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar
och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad
tillhandahålles;

f) att förbud meddelas mot införande av födoämnen eller drycker
i arbetslokalerna.

Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga blyföreningar
kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika
blyföreningar underkastas strängare reglering.

Såsom läslig skall med hänsyn till denna hemställan anses blyförening,
varav mer än 5 % av vikten (uppskattad som metalliskt bly)
är läslig i V4-procentig saltsyrelösning.

IX.

Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående sysselsättande av
kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med
hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt
upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även
en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,
vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till industriellt
arbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande
av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
förslag till en internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten
i St. Germain den 10 september 1919.

§ I Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa-,
reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade
arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller
å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och
bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av transport
för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel ooh jordbruk å andra sidan.

§ 2-

Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella företag,
offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,
med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj
sysselsättas.

§3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offentlig
myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna
i denna konvention skall varje industriell arbetsgivare föra ett
register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med
angivande av dagen för dennes födelse.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från
bestämmelserna i § 2 följande undantag:

a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genomgått
folkskola;

b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda
i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.

Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under
12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.

§ 6.

Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där
barn under 12 år icke sysselsättas:

a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio
personer;

b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av
mineral;

c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller
handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag
likväl av transport för hand.

§ 7.

§ 8.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som- måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 9.-

§ 10.

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och
att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som • delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats bos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

XI.

Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av
barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Washington,

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i
St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen
av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av
mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,
utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom
vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för
förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande
av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller
rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,
vågbrytare, kanaler, anordningar'' för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,
viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,
elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten
ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan
•åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,
däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor
och magasin, med undantag likväl av transport för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan
industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella
företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med
undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas,
förutom i härnedan angivna fall:

Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan
angivna industriella företag till arbete, som på grund av sin natur måste
bedrivas kontinuerligt dag och natt:

a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativugnar
användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);

b) glasbruk;

c) pappersbruk;

d) råsockertillverkning;

e) reduktion av guldmalm.

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen
»natt''» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,
vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I stenkols- ocli brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel
uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.

Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,
må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4

f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m.

I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt
på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt
motsvarande vilotid beviljas under dagen.

§ 4.

Bestämmelserna i §§ 2 och ’ 3 skola icke tillämpas på nattarbete,
som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force majeure»,
som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av periodisk
karaktär, rubbar företagets normala drift.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast
avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda
tidpunkt minderåriga under 16 år.

§ 6.

Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »industriella
företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den
indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över
II år.

§ 7.

Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna
intresset så kräver, må förbudet mot. nattarbete suspenderes genom beslut
av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919 delgivas
nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela
det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

§ 11.

§ 12.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge -

neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ U.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.

§ 15. ''

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

XII.

Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen
rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustr/en.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats
till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »utvidgning och
tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen
angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom
tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella
arbetsorganisationen måtte — om så ické redan skett ansluta sig till
den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud
mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (År 361.) 9

Behandlingen av Washington-konferensens beslut.

Beträffande de olika här ovan återgivna konventionsförslagen och
hemställandena, vilka samtliga remitterats till delegationen, har delegationen
i förevarande sammanhang ansett sig böra anföra följande.

Förslaget till konvention om begränsning av arbetstiden i industriella
anläggningar till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan (I) har ännu
icke upptagits till närmare behandling inom delegationen. Anledningen
härtill här varit, att Kungl. Maj:t genom remiss av riksdagens skrivelse
den 12 juni 1920 angående utredning i fråga om ändringar i lagen om
arbetstidens begränsning uppdragit åt socialstyrelsen att efter skedd utredning
inkomma med de förslag till jämkningar i nämnda lag, som
kunna finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och
vilka utan att rubba lagens grunder kunna vara ägnade att bättre anpassa
densamma efter det praktiska livets krav. Nu berörda revisionsarbete
måste nämligen tillmätas den största betydelse vid bedömande
av frågan, vilken ställning vårt land bör intaga med hänsyn till ifrågavarande
konventionsförslag.

Enligt vad delegationen underhand inhämtat, lär emellertid utlåtande
med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning inom
kort vara att förvänta från socialstyrelsen.

Förslaget till konvention angående arbetslösheten (II) synes, såvitt delegationen
nu kan bedöma, utan betänkligheter kunna biträdas av Sverige,
och skall delegationen inom kort inkomma med närmare yttrande
i ämnet.

Konferensens hemställan angående arbetslösheten (III) är uppdelad på
fyra punkter.

Den första punkten avser behandlingen av den enskilda affärsmässiga
platsförmedlingen. Denna verksamhet regleras i vårt land genom
nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande
av arbetsanställning, enligt vilken yrkesmässig platsförmedling ej
får bedrivas, med mindre tillstånd därtill meddelats av vederbörande
länsstyrelse. Sådant tillstånd lämnas ej annan än svensk, välfräjdad
undersåte, som råder över sig och sin egendom, gjort sig känd för ordentlighet
samt i övrigt är lämplig. Dessutom måste, för att tillstånd
skall beviljas, behov förefinnas i orten för sådan verksamhets upptagande,
vilket i praktiken medfört, att numera, sedan offentliga arbetsför -

medlingsanstalter upprättats i Sveriges alla län, vederbörande länsstyrelse
i regel icke bifaller ansökningar om tillstånd av här ifrågavarande
innebörd. Tillstånd kan återkallas, när omständigheterna därtill föranleda.
Kommissionär skall hålla en för polismyndighet tillgänglig förteckning
över de personer, som genom honom söka anställning och över
de lediga platser, vilka anmälas hos honom, hava av länsstyrelsen granskad
taxa anslagen samt månatligen till socialstyrelsen på fastställt formulär
insända statistiska uppgifter över sin verksamhet. Genom här berörda
anordningar torde man i Sverige i väsentlig mån redan nått de
mål, som åsyftas med förevarande hemställan. Denna går emellertid i
restriktivt avseende längre och vill förbjuda all affärsmässig arbetsförmedling.
Ett sådant steg har man i vårt land hittills icke ansett sig
böra taga, då det synts innebära ett alltför stort intrång på näringsfriheten
och den offentliga arbetsförmedlingen åtminstone ännu ej torde
kunna fullt motsvara behoven på området. Emellertid hava nyssnämnda
restriktiva bestämmelser beträffande den affärsmässiga platsförmedlingen
i förening med den överlägsenhet över de privata kommissionskontoren,
som de offentliga arbetsförmedlingsantalterna hittills
på det hela taget visat, lett därhän, att den affärsmässiga arbetsförmedlingsverksamheten
i stort sett måst sägas vara stadd pa avskrivning i
Sverige.

Med den andra punkten vill man söka förhindra värvning av arbetare
gruppvis från ett land till ett annat, vilket icke skulle fa äga
rum förrän efter överenskommelse mellan vederbörande länder, föregången
av överläggning med arbetsgivare och arbetare inom de av frågan
berörda verksamhetsområden. En sådan värvning av arbetskraft till
främmande länder har visserligen sporadiskt förekommit i vårt land, särskilt
under de första krigsåren, men är eljest ganska sällsynt hos oss.
Försök att med falska förespeglingar locka större skaror av svenska arbetare
till främmande länder ha även, när den allmänna^ opinionen genom
pressen blivit uppmärksam gjord därpå, mött ett så kraftigt motstånd,
att de i regel misslyckats.

I tredje punkten av hemställandet förordas anordnande av en
effektiv arbetslöshetsförsäkring. Detta spörsmål har i Sverige hänskjutits
till socialförsäkringskommittén och är för närvarande föremål för dess
utredning.

Den fjärde punkten åsyftar beredandet av möjlighet att anordna
nödhjälpsarbeten under perioder av arbetslöshet. Mot innehållet i denna
punkt synes principiellt taget ej något vara att erinra, men torde^ det
vara tvivelaktigt, om punkten lämpligen kan giva anledning till någon

lagstiftnings- eller dylik mer direkt åtgärd från statens sida. Systemet
att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arbeten har för övrigt med
framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren
och har sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska
stadskommunerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra
arbetslösheten.

Enligt delegationens mening synes sålunda förevarande hemställan
ej böra giva anledning till några särskilda åtgärder.

De i hemställandet rörande ömsesidighet i fråga om behandlingen av
utländska arbetare (IV) framförda önskemål torde i huvudsak kunna anses
redan tillgodosedda här i landet.

Med hänsyn till arbetarskyddslagstiftningen i mer inskränkt och
egentlig bemärkelse, d. v. s. lagen om arbetarskydd och med denna lag
sammanhängande eller besläktade författningar, finnes ej någon skillnad
mellan in- och utländska arbetare. Går man så över till lagstiftningen
på socialförsäkringens område, vilken lagstiftning, i den mån den avser
att förbättra arbetarklassens villkor, plägar hänföras till arbetarskyddslagstiftningen
i mer vidsträckt mening, finner man, att lagen om försäkring
för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare,
som uppehålla sig i riket. Beträffande sådana arbetares familjemedlemmar,
vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare
själv, som icke uppehåller sig inom landet, gör däremot lagens 27 § vissa
inskränkningar i rätten till ersättning. Genom en bestämmelse i sista
stycket av nämnda paragraf bemyndigas emellertid Kungl. Maj:t att under
förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag från nu berörda inskränkningar,
och har Kungl. Maj:t med stöd härav genom deklaration den 12
februari 1919 lämnat sådant medgivande till förmån för danska och
norska medborgare.

Lagarna om sjukkassor och understödsföreningar äro ej i sin tilllämpning
begränsade till arbetarklassen och böra sålunda måhända ej
räknas till arbetarskyddslagstiftningen. De äga dock givetvis särskilt stor
betydelse för arbetarna, och torde det med hänsyn därtill i detta sammanhang
böra framhållas, att svenska och utländska medborgare, med
undantag i avseende å behörighet att vara styrelseledamot, äro fullt likställda
enligt dessa lagar.

Lagen om allmän pensionsförsäkring, som ej heller rättligen bör
vara att hänföra till arbetarskyddslagstiftningen, angives uttryckligen
avse endast svenska medborgare.

Beträffande föreningsrätten torde, då rätten att fritt sammansluta sig

för främjande av lovliga syften här i landet är obegränsad och det saknas
lagstiftning i ämnet, utländska arbetare otvivelaktigt få anses likställda
med svenska.

Ser man nu till, vilka åtgärder här ifrågavarande hemställan skäligen
bör föranleda, torde det strängt taget endast behöva ifrågakomma
att beträffande lagen om försäkring för olycksfall i arbete fortskrida på
den väg, varpå man, såsom ovan omförmälts, inslagit i förhållande till
Danmark och Norge. Vill man gå ytterligare ett steg i tillgodoseende
av den idé, som ligger till grund för hemställandet, skulle det kunna
ifrågasättas att underkasta lagen om allmän pensionsförsäkring sådan
ändring, att jämväl beträffande denna lag överenskommelser med andra
stater skulle kunna träffas om tillämpning av lagen å deras medborgare.
Slutligen skulle det väl även kunna vara skäl att beakta förevarande
hemställan vid utformandet av den förväntade lagstiftningen om sjukförsäkring.

Här åsyftade ömsesidighet på socialförsäkringens område låter sig
emellertid icke väl genomföra i andra fall, än där de båda kontraherande
staterna ha ett någorlunda likartat och likvärdigt försäkringssystem.
Någon mer omfattande internationell ömsesidighet på berörda område
lär sålunda icke kunna uppnås, utan att man dessförinnan genomfört en
viss grad av enhetlighet eller åtminstone vissa minimifordringar på effektivitet
i avseende å de olika ländernas socialförsäkring. Ett förslag
i sistberörda syfte lär även ha väckts från schweizisk sida och förväntar
man där, att detsamma skall uppföras på dagordningen för någon
av de närmast följande internationella arbetskonferenserna.

Ett förhållande, som vid övervägande av vårt lands åtgöranden med
anledning av förevarande hemställan måste beaktas, är det att utredning,
anförtrodd åt en särskild kommitté, f. n. pågår om revision av hela vår
socialförsäkringslagstiftning i ändamål att sammanföra dess olika grenar
till ett systematiskt helt. Med hänsyn till nu berörda förhållande synas
några förändringar i den svenska socialförsäkringslagstiftningen f. n. ej
skäligen kunna påkallas. Å andra sidan bereder detta förhållande ett
gynnsamt tillfälle för tillgodoseende såvitt möjligt i vad vår lagstiftning
angår av idén om internationell ömsesidighet på socialförsäkringens
område.

I enlighet med vad här anförts synes förevarande hemställan icke
böra föranleda annan åtgärd, än att härovan omförmälda kommitté erhåller
uppdrag att såvitt möjligt beakta densamma vid sitt revisionsarbete.

Förslagen till konventioner angående kvinnors användande till arbete
före och efter barnsbörd (V), angående kvinnors nattarbete (VI), angående

fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt arbete (X)
och angående barns nattarbete inom industrien (XI) ha samtliga Synts delegationen
påkalla vissa utredningar, innan delegationen kan taga ståndpunkt
till dem. I den mån utredningarna i de olika frågorna slutföras,
skall delegationen söka att skyndsamt inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,
vartill de skilda konventionsförslagen enligt delegationens
mening böra giva anledning, ävensom yttra sig i fråga om dessa
förslags ratificering.

Jämväl ifråga om hemställandena angående skydd mot mjältbrand (VII)
och angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning (Vill) har
delegationen funnit nödigt att föranstalta om vissa utredningar, och är
med hänsyn därtill delegationen ej heller beträffande dessa hemställanden
beredd att avgiva yttrande förr än något längre fram.

Hemställandet angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet
(IX) synes icke påkalla några organisatoriska åtgärder inom den svenska
socialförvaltningen, då vår yrkesinspektion i stort sett torde få anses tillfredsställande
och de hygieniska synpunkterna kommit till livligt beaktande
i vår skyddslagstiftnings utformning och genomförande. Delegationen
tillåter sig i sistberörda avseende erinra om den årliga läkarbesiktningen
av minderåriga arbetare inom den fabriksmässiga industrien samt
om förefintligheten sedan åtskilliga år av en medicinsk expert inom
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Den enda åtgärd, vartill förevarande
hemställan skäligen synes kunna föranleda, torde vara, att Kungl. Maj:t
anbefaller nämnda chefsmyndighet, d. v. s. socialstyrelsen, att beträffande
yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda i förbindelse
med internationella arbetsbyrån.

Vad slutligen beträffar hemställandet angående tillämpning av den i
Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande
av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien (XII) får delegationen
påpeka, att Sverige den 27 februari 1920 anslutit sig till nämnda
konvention samt att Kungl. Maj:t genom förordning samma dag utvidgat
förut gällande förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i
vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl
tillverkning och införsel. Någon åtgärd från svensk sida med anledningav
denna hemställan lär sålunda icke kunna ifrågakomma.

Bilaga 1.

Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella
arbetsorganisationen.

DEL I.

Förbundsakt för nationernas förbund.

§ 23. Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i de
internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma
att avslutas, förklara förbundets medlemmar: _

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa och
människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor, och barn såväl inom egna statsområden
som i alla länder, dit deras kommersiella och industriella förbindelser
nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och vidmakthålla nödiga internationella
organ;

DEL XIII.

Arbete.

Avdelning I.

Arbetets organisation.

Då nationernas förbund har till ändamål att avägabringa allmän fred, och
då en sådan fred blott kan fotas på grundvalen av social rättvisa;

då arbetsförhållanden äro rådande, som för ett stort antal människor
bära orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras, som hotar freden
och samförståndet i världen, och då det är en trängande nödvändighet att
förbättra dessa förhållanden, exempelvis genom reglering av arbetstiden, fastställande
av maximiarbetsdag och maximiarbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden,
bekämpande av arbetslösheten, garanterande av en för livsuppehället tillräcklig
lön, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt olycksfall i
arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkrmg,
skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares intressen, den fackliga förenings -

rättens erkännande, organiserande av yrkes- och teknisk undervisning samt andra
liknande åtgärder;

då underlåtenhet från en nations sida att införa verkligt människovärdiga
arbetsvillkor utgör ett hinder för de övriga nationernas ansträngningar att förbättra
arbetarnas lott i egna länder;

hava de höga fördragsslutande parterna, därtill föranledda såväl av känslan
för rättvisa och humanitet som av önskan att skapa en varaktig världsfred, träffat
följande överenskommelse:

Första kapitlet.

Organisation.

§ 387. En permanent organisation skall inrättas med uppdrag att arbeta
för förverkligande av det i inledningen utvecklade programmet.

De ursprungliga medlemmarna av nationernas förbund skola vara ursprungliga
medlemmar av denna organisation, och skall framdeles vunnet medlemskap
av nationernas förbund medföra medlemskap av nämnda organisation.

§ 388. Den permanenta organisationen skall omfatta:

l:o. en generalkonferens (Conférence générale) av representanter för medlemmarna; 2:o.

en internationell arbetsbyrå (Bureau international du Travail) under
ledning av en styrelse, varom stadgas i § 393.

§ 389. Generalkonferensen av representanter för medlemmarna skall sammanträda
vid behov, dock minst en gång varje år. Den skall bestå av fyra ombud
för var och en av medlemmarna, av vilka ombud två skola företräda regeringen
och de två övriga resp. arbetsgivarna och arbetarna.

Varje ombud må åtföljas av experter (conseillers techniques) till ett antal
av högst två för vart och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende.
Aro frågor, som särskilt beröra kvinnorna, föremål för överläggning å konferensen,
skall minst en av de till experter utsedda personerna vara kvinna.

Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke utsändas
av regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga sammanslutningar
av arbetsgivare och arbetare inom resp. länder, för såvitt sådana
sammanslutningar finnas.

Experter må icke yttra sig utom efter begäran av det ombud, som de
biträda, och med konferensordförandens särskilda medgivande; de äro icke röstberättigade.

Ombud kan genom skrivelse till ordföranden förordna en av de honom åtJoljande
experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga i
överläggningar och omröstningar.

Ombudens och experternas namn skola uppgivas hos den internationella
arbetsbyrån genom vederbörande medlems regering.

Ombudens och experternas fullmakter skola prövas av konferensen, som
med två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna röster äger vägra godkänna
ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är utsedd i enlighet
med bestämmelserna i denna paragraf.

§ 390. Varje ombud äger rätt att rösta individuellt i alla frågor, som
varit föremål för konferensens överläggningar.

För den händelse att någon av medlemmarna icke utsett det ena av de
ombud, som icke representerar regeringen, äger det andra ombudet, som icke representerar
regeringen, att deltaga i överläggningarna men icke i omröstningarna.

För den händelse konferensen i kraft av den befogenhet, som tillkommer
densamma jämlikt § 389, vägrat erkänna en av någon medlems representanter,
skola bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, som om ifrågavarande
representant icke vore utsedd.

§ 391. Konferensen skall sammanträda å den plats, där nationernas förbund
har sitt säte eller å annan plats, som av konferensen vid ett föregående
sammanträde kan hava bestämts med en majoritet av två tredjedelar av de av
närvarande ombud avgivna röster.

§ 392. Den internationella arbetsbyrån skall upprättas å den plats, där
nationernas förbund har sitt säte och vara en av förbundets institutioner.

§ 393. Den internationella arbetsbyrån skall stå under ledning av en
styrelse (Conseil ^administration), sammansatt av tjugofyra personer, vilka utses
enligt följande bestämmelser:

Den internationella arbetsbyråns styrelse skall vara sammansatt av:

tolv ledamöter, representerande regeringarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera arbetsgivarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera funktionärer
och arbetare.

Av de tolv ledamöterna, som representera regeringarna, skola åtta utses
av de medlemmar, som i industriellt hänseende äro de mest betydande, samt fyra
av de medlemmar, som därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid konferensen,
med undantag av ombuden för nyssberörda åtta medlemmar.

Uppkomna tvister, rörande vilka medlemmar skola anses såsom de i industriellt
hänseende mest betydande, avgöras av nationernas förbunds råd.

Mandattiden för ledamot av styrelsen är tre år. Sättet för återbesättande
av lediga platser och andra frågor av samma art må avgöras av styrelsen
under förbehåll likväl av konferensens godkännande.

Styrelsen utser en av sina ledamöter till ordförande och fastställer
arbetsordning för sig. Den sammanträder å tider, som den själv bestämmer. Särskilt
sammanträde skall äga rum, då minst tio ledamöter av styrelsen skriftligen
hemställa härom.

§ 394. Den internationella arbetsbyrån skall förestås av en direktör. Han
utses av styrelsen, vilken ock utfärdar instruktioner för honom och inför vilken
han är ansvarig för den behöriga gången av byråns arbete ävensom för fullgörande
av alla övriga uppgifter, som kunna anförtros åt honom.

Direktören eller hans suppleant skall närvara vid styrelsens alla sammanträden.

§ 395. Den internationella arbetsbyråns personal tillsättes av direktören.
Därvid böra, med behörig hänsyn tagen till angelägenheten av att erhålla bästa
möjliga arbetsresultat, utses personer av olika nationaliteter. Visst antal av
denna personal skall utgöras av kvinnor.

§ 396. Den internationella arbetsbyråns uppgift omfattar insamling och
fördelning av alla upplysningar av betydelse för den internationella regleringen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.) 10

av arbetarnas villkor och arbetsförhållanden samt särskilt att verkställa utredning
i de frågor, som skola föreläggas konferensen för avslutande av internationella
konventioner ävensom att utföra speciella av konferensen anbefallda undersökrilngar.

Byrån skall förbereda dagordningen vid konferensens sammanträden.

Byran skall, i enlighet med föreskrifterna i denna del av förevarande fördrag,
fullgöra de åligganden, som kunna komma att påvila densamma beträffande
internationella tvister.

Den skall redigera och på franska, engelska och varje annat språk, som
styrelsen finner lämpligt, utgiva en periodisk publikation, ägnad åt sådana frågor
angående industri och arbete, som äro av internationellt intresse.

Utöver de i denna paragraf omförmälda uppgifter har byrån att i allmänhet
fullgöra de uppdrag och utöva de befogenheter, som konferensen finner lämpligt
anförtro åt densamma.

§ 397. De ministerier hos medlemmarna, vilka handlägga arbetarfrågor,
äga direkt kommunicera med direktören genom förmedling av vederbörande regerings
representant hos den internationella arbetsbyråns styrelse eller, för den händelse
sådan representant icke finnes, genom förmedling av annan därtill behörig
och av regeringen utsedd befattningshavare.

§ 398. Den internationella arbetsbyrån äger påkalla medverkan av nationernas
förbunds generalsekreterare i alla frågor, beträffande vilka sådan medverkan
kan lämnas.

§ 399. Envar av medlemmarna skall bestrida kostnaderna för ombudens
och experternas ävensom för dess representanters i styrelsen resor och uppehälle.

Medel till bestridande av alla andra kostnader för den internationella arbetsbyrån
och för konferensens eller styrelsens sammanträden tillhandahållas direktören
av nationernas förbunds generalsekreterare ur förbundets medel.

Direktören är ansvarig inför nationernas förbunds generalsekreterare för
användningen i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf av alla honom
anförtrodda medel.

Andra kapitlet.

Verksamhet.

§ 400. Styrelsen skall upprätta dagordning för konferensens sammanträden,
sedan det granskat alla förslag, som inlämnats av regering för någon av
medlemmarna eller av någon i § 389 omförmäld sammanslutning beträffande
ärende, som kan upptagas å dagordningen.

§ 401. Direktören skall vara konferensens sekreterare; han skall fyra
månader före varje sammanträde översända dagordningen för detsamma till var
och en av medlemmarna ävensom genom dessas förmedling till de ombud, som ej
äro regeringsrepresentanter, så snart dessa äro utsedda.

§ 402. Envar av medlemmarnas regeringar äger rätt att inlägga protest
mot upptagande på dagordningen av ett eller flera därför avsedda ärenden. Skälen
för sådan protest skola angivas i en till direktören ställd inlaga, och skall
denna av direktören delgivas medlemmarna av den internationella organisation em

De ärenden, mot vilka protest blivit inlagd, skola utan hänsyn till protesten
kvarstå å dagordningen, om konferensen sä besluter med två tredjedelar av
de av närvarande ombud avgivna röster. . .

Yarje annan fråga, som konferensen med samma majoritet av tva tredjedelar
besluter taga under omprövning, skall upptagas å dagordningen för följande

sammanträde. ,

§ 403. Konferensen uppgör själv sin arbetsordning; den utser sm ordförande;
den äger tillsätta kommittéer för avgivande av betänkanden rörande frågor,
som den finner böra utredas.

Enkel majoritet av röster, avgivna av de i konferensen deltagande ombuden,
skall vara avgörande i alla de fall, beträffande vilka kvalificerad majoritet ej
är särskilt föreskriven genom andra paragrafer i denna del av förevarande

fördrag^ mrögtning är ogiltig, om antalet avgivna röster understiger hälften av

antalet vid sammanträdet närvarande ombud.

§ 404. Konferensen kan med kommittéer, som den tillsätter, adjungera
experter, vilka skola hava rådgivande men icke beslutande befogenhet.

§ 405. Om konferensen besluter antaga förslag beträffande ett a dagordningen
uppfört ämne, skall den bestämma, om åt förslagen skall givas formen av:

a) en »hemställan» (»recommendation»), avsedd att underställas medlemmarnas
prövning och att förverkligas genom nationell lag eller pa annat sätt;

b) eller ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av

medlemmarna. ...

I båda fallen, vare sig fråga är om en hemställan eller ett förslag till
konvention, erfordras för godkännande vid slutomröstning av konferensen en
majoritet av två tredjedelar av de närvarande ombudens röster.

Vid avfattandet av en hemställan eller ett förslag till konvention med allmän
giltighet bör konferensen taga hänsyn till de länder, i vilka klimatet, ofullkomlig
utveckling av den industriella organisationen eller andra särskilda omständigheter
gorå industriens betingelser väsentligt avvikande, och skall den föreslå sadana
modifikationer, som den finner nödiga med hänsyn till de säregna förhallandena i
dessa länder.

Ett exemplar av hemställandet eller förslaget till internationell konvention
skall undertecknas av konferensens ordförande och direktören samt överlämnas
till nationernas förbunds generalsekreterare. Denne skall översända en i avseende
å överensstämmelsen med originalet styrkt avskrift av ifrågavarande hemställan
eller förslag till internationell konvention till var och en av medlemmarna.

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom ett år från avslutandet av
konferensens sammanträde (eller om det på grund av exceptionella omständigheter
icke är möjligt att göra det inom ett ar, sa snart ske kan och i varje tall
ej senare än 18 månader från avslutandet av konferensens sammanträde) underställa
hemställandet eller förslaget till internationell konvention den eller de
myndigheter, till vilkas kompetensområde frågan hör, för utfärdande av lag eller

vidtagande av andra åtgärder. .

I fråga om en hemställan skola medlemmarna underrätta generalsekreteraren
om vidtagna åtgärder. „ , ..... ,.

I fråga om ett förslag till konvention skall medlem, som erhållit godkännande
av vederbörande myndighet eller myndigheter meddela generalsekreteraren

sin formella ratifikation av konventionen samt vidtaga nödiga åtgärder för genomförande
av bestämmelserna i konventionen.

Om en hemställan icke leder till någon lagstiftningsåtgärd eller andra åtgärder
av beskaffenhet att förverkliga hemställandet eller om ett förslag till
internationell konvention icke vinner bifall av vederbörande myndighet eller myndigheter,
skall ifrågavarande medlem icke vara underkastad någon ytterligare
iorpiiK teisG.

I det fall att fråga är om en förbundsstat, vars befogenhet att biträda en
konvention angående arbetsfrågor är underkastad vissa begränsningar, har regeringen
rätt att behandla ett förslag till konvention, beträffande vilken dylika
begränsningar gälla, såsom en enkel hemställan, och skola i sådant fall vad som
i denna paragraf sagts i fråga om hemställan äga tillämpning.

Denna paragraf skall tolkas i enlighet med följande princip:

1 intet fall fordras av någon medlem, att den till följd av antagande av
konierensen av hemställan eller förslag till konvention skall minska det skydd
som genom dess lagstiftning redan beviljats de arbetare, varom fråga är.

„ § 406. Sålunda ratificerad konvention skall inregistreras av nationernas

förbunds generalsekreterare men är icke bindande för andra medlemmar än dem
som ratificerat den.

§ 407. Varje förslag, som vid den slutliga omröstningen å konferensen
icke uppnår en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna
röster, kan göras till föremal för en särskild konvention mellan de medlemmar av
den permanenta organisationen, som sådant önska.

Varje dylik särskild konvention skall av vederbörande regeringar meddelas
nationernas förbunds generalsekreterare, som skall låta inregistrera den.

§ 408. Envar av medlemmarna förbinder sig att till den internationella
ar bets by rån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit för genomförandet
av de konventioner, till vilka den anslutit sig. Dessa redogörelser skola
vara avfattade i den form styrelsen angivit och skola innehålla de uppgifter
styrelsen begärt. Direktören skall framlägga ett sammandrag av dessa redogörelser
vid konferensens nästföljande sammanträde.

§ 409. Varje till internationella arbetsbyrån från en arbetsgivar- eller
arbetarorganisation riktad erinran, enligt vilken någon av medlemmarna icke
skulle pa tillfredsställande sätt tryggat genomförandet av en konvention, till
eiu« ^ jSavaran^e medlem anslutit sig, kan av styrelsen överlämnas till
yederbörande regering, och kan denna regering inbjudas att i ämnet avgiva den
förklaring, som den finner lämplig.

§ 410. Ingar icke inom rimlig tid förklaring från regeringen ifråga, eller
synes inkommen förklaring icke styrelsen tillfredsställande, äger denna offentliggöra
den framställda erinringen och det eventuellt därå avgivna svaret.

§ 411- Envar av medlemmarna äger att hos internationella arbetsbyrån
anföra klagomål mot annan medlem, som enligt den förstnämndes mening icke på

..71 - e i^i^nde sätt tryggat genomförandet av en konvention, som båda
biträtt i enlighet med förestående paragrafer.

. Styrelsen kan, där den så finner lämpligt, innan en undersökningskommission
anlitas i enlighet med vad nedan stadgas, sätta sig i förbindelse med
den asyftade regeringen på sätt i § 409 omförmäles.

Finner styrelsen anledning icke föreligga att delgiva den åsyftade re -

geringen klagomålet, eller får, sedan sådant delgivande skett, styrelsen icke inom
rimlig tid mottaga tillfredsställande svar, äger styrelsen påkalla tillsättande av
en undersökningskommission med uppgift att utreda den väckta frågan samt inkomma
med utlåtande i ämnet.

Styrelsen äger vidtaga samma åtgärd på eget initiativ eller efter anmälan
av ett konferensombud.

Då en jämlikt § 410 eller 411 väckt fråga skall behandlas inför styrelsen,
äger regering, mot vilken klagomålet är riktat och som icke redan är representerad
i styrelsen, att utse ett ombud att taga del i styrelsens överläggningar
i detta ärende. Regeringen skall i god tid underrättas om den tidpunkt, vid
vilken överläggningarna skola äga rum.

§ 412. Undersökningskommissionen skall sammansättas på följande sätt:

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom sex månader efter detta
fördrags ikraftträdande utse tre i industriella spörsmål sakkunniga personer, av
vilka den förste skall företräda arbetsgivarna, den andre arbetarna och den tredje
vara oberoende i förhållande till arbetsgivare och arbetare. Dessa personer skola
tillsammans bilda en lista, å vilken undersökningskommissionens ledamöter väljas.

Styrelsen äger pröva nämnda personers kompetens samt med två tredjedelar
av de av närvarande ombud avgivna röster vägra godkänna den, som icke
motsvarar föreskrifterna i denna paragraf.

På begäran av styrelsen utser nationernas förbunds generalsekreterare
bland de å berörda lista uppförda personer tre, en från varje av ifrågavarande
tre kategorier, att utgöra undersökningskommissionen samt förordnar en av dessa
tre personer till kommissionens ordförande. Ingen av de tre sålunda utsedda
personerna må tillhöra någon av framställt klagomål direkt berörd stat.

§ 413. För den händelse ett klagomål hänvisas till undersökningskommission
jämlikt § 411, är envar av medlemmarna skyldig att, vare sig den har direkt
intresse av klagomålet eller ej, ställa till kommissionens förfogande alla tillgängliga
upplysningar rörande det ämne klagomålet avser.

§ 414. Sedan undersökningskommissionen underkastat klagomålet grundlig
utredning, skall den uppsätta ett betänkande, i vilket den dels skall meddela
alla tvisten belysande uppgifter, dels anföra de hemställanden den ansett sig böra
framlägga beträffande åtgärder för att tillfredsställa den klagande regeringen
samt beträffande den tidsfrist, inom vilken ifrågavarande åtgärder skola vara
vidtagna.

I betänkandet skall jämväl, där så finnes påkallat, givas anvisning på de
åtgärder av ekonomisk natur (sanctions d’ordre économique) mot den av klagomålet
berörda regeringen, som kommissionen finner lämpliga och vilkas vidtagande
av de övriga regeringarna synes den berättigat.

§ 415. Nationernas förbunds generalsekreterare skall delgiva varje av
tvisten berörd regering undersökningskommissionens betänkande och ombesörja
dess offentliggöranae.

Envar av de berörda regeringarna skall inom en månad meddela nationernas
förbunds generalsekreterare, huruvida den godkänner eller icke godkänner vad
som i kommissionens betänkande hemställes, samt, för den händelse att den icke
lämnar sitt godkännande, huruvida den önskar underställa tvisten nationernas
förbunds internationella permanenta domstol.

§ 416. Därest medlem skulle underlåta att beträffande hemställan eller
förslag till konvention vidtaga i § 405 föreskrivna åtgärder, äger vilken som
helst annan medlem rätt att draga saken inför nationernas förbunds internationella
permanenta domstol.

§ 417. Den internationella domstolens beslut rörande klagomål eller fråga,
som hänskjutits till densamma jämlikt § 415 eller 416, kan icke överklagas.

§ 418. Undersökningskommissionens slutsatser och eventuella hemställanden
kunna stadfästas, ändras eller underkännas av den internationella domstolen,
vilken, där så finnes påkallat, bör giva anvisning på de åtgärder av ekonomisk
natur, som den finner lämpliga gent emot den felande regeringen och som den
anser de övriga regeringarna berättigade att vidtaga.

§ 419. Därest _ medlem icke inom föreskriven tid ställer sig till efterrättelse
hemställanden i undersökningskommissionens betänkande eller den internationella
domstolens beslut, äger varje annan medlem att gentemot sagda medlem
vidtaga de åtgärder av ekonomisk natur, som i undersökningskommissionens
betänkande eller domstolens beslut förklarats i föreliggande fall vara tillämpliga.

§ 420. Den felande regeringen kan när som helst till styrelsen meddela,
att den vidtagit nödiga åtgärder för att ställa sig till efterrättelse de hemställanden,
som gjorts av undersökningskommissionen eller i den internationella
domstolens utslag, och äger den hos styrelsen begära tillsättande genom nationernas
förbunds generalsekreterare av en undersökningskommission för prövning av dess
uppgifter. _ I sådant fall skola bestämmelserna i §§ 412, 413, 414, 415, 417 och
418 äga tillämpning, och om undersökningskommissionens betänkande eller den
internationella domstolens beslut är gynnsamt för den felande regeringen, skola
övriga regeringar omedelbart upphäva de åtgärder av ekonomisk natur, som de
vidtagit gent emot nämnda stat.

Tredje kapitlet.

Allmänna bestämmelser.

§ 421. Medlemmarna förbinda sig att tillämpa de konventioner, som de
hava biträtt i enlighet med bestämmelserna i denna del av förevarande fördrag,
på dem av deras kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

1) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till lokala förhållanden
äro omöjliga att tillämpa;

2) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning efter
de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela det beslut,
som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar eller protektorat,
som icke hava full självstyrelse.

§ 422. Ändringar i denna del av förevarande fördrag, vilka antagits av
konferensen med en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna
röster, skola träda i kraft, sedan de ratificerats av de stater, vilkas representanter
utgöra nationernas förbunds råd, samt av tre fjärdedelar av medlemmarna.

§ 423. Alla frågor eller meningsskiljaktigheter rörande tolkningen av
denna del av förevarande fördrag eller av de "konventioner, som enligt detsamma
framdeles kunna komma att ingås mellan medlemmarna, skola underställas den
permanenta internationella domstolens prövning.

Fjärde kapitlet.

övergångsbestämmelser.

§ 424. Konferensens första sammanträde skall äga rum i oktober 1919.
Platsen och dagordningen för detta sammanträde angivas i härtill fogad bilaga.

Sammankallandet och anordnandet av detta första sammanträde besörjas av
den regering, som därtill blivit bestämd i nämnda bilaga. Denna regering skall
vid beredningen av de handlingar, som skola föreläggas konferensen, biträdas av
en internationell kommission, sammansatt i enlighet med samma bilaga.

Kostnaderna för detta första sammanträde ävensom för alla följande, som
bomma att hållas, innan de nödiga anslagen kunna upptagas i nationernas förbunds
budget, skola med undantag av ombudens och experternas resekostnader
fördelas mellan medlemmarna enligt samma grunder, som gälla för världspostunionens
internationella byrå.

§ 425. Intill dess nationernas förbund blivit konstituerat, skola alla meddelanden,
som enligt förestående paragrafer skola ställas till förbundets generalsekreterare,
förvaras av direktören för den internationella arbetsbyrån, som skall
bringa dem till generalsekreterarens kännedom.

§ 426. Intill dess den permanenta internationella domstolen blivit inrättad,
skola de tvistefrågor, som skulle hänskjutas till densamma enligt denna avdelning
av förevarande fördrag, hänvisas till en domstol, bestående av tre av nationernas
förbunds råd utsedda personer. ^

"Bilaga.

Arbetskonferensens“första sammanträde år 1919.

Konferensen skall sammanträda i Washington.

Amerikas Förenta Staters regering anmodas sammankalla konferensen.

Den internationella organisationskommittén skall utgöras av sju personer,
utsedda av regeringarna i Amerikas Förenta Stater, Storbritannien, Frankrike,
Italien, Japan, Belgien och Schweiz. Kommittén äger, om den anser nödigt, inbjuda
andra medlemmar att låta sig representeras i densamma.

Dagordningen skall vara den följande:

1. Tillämpning av principen om åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta
timmars arbetsvecka.

2. Frågor angående åtgärder för arbetslöshetens förebyggande och botande
av dess följder.

3. Sysselsättande av kvinnor:

a) före och efter barnsbörd (därunder inbegripen frågan om moderskapsunderstöd); b)

under natten;

c) i hälsofarliga arbeten;

4. Sysselsättande av barn:

a) minimiålder för anställande;

b) under natten;

c) i hälsofarliga arbeten.

5. Utvidgning och tillämpning av de i Bern år 1906 antagna internationella
konventioner angående förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor och
förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Avdelning II.

Allmänna principer.

§ 427. De höga fördragsslutande parterna, som erkänna, att lönearbetarnas
fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande är av den största betydelse från
internationell synpunkt, hava för främjande av detta upphöjda syfte grundat
den i avdelning I omförmälda, till nationernas förbund anslutna permanenta organisationen.

De erkänna, att olikheter i klimat, seder och bruk, ekonomisk ändamålsenlighet
och industriell tradition försvåra ett omedelbart genomförande av fullständig
enhetlighet i arbetsvillkoren. Men övertygade som de äro, att arbetet ej
bör betraktas som enbart en handelsvara, anse de, att det finnes tillvägagångssätt
och grundsatser för arbetsvillkorens reglering, som alla industriella samfälligheter
böra bemöda sig att tillämpa, i den mån inom dem rådande särskilda förhållanden
medgiva det.

Bland dessa tillvägagångssätt och grundsatser anse de höga fördragsslutande
parterna följande vara av synnerlig och aktuell vikt:

1. Ovan omförmälda ledande grundsats, att arbetet ej får betraktas såsom
enbart en vara eller handelsartikel.

2. Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften såväl för
arbetstagare som arbetsgivare.

3. Betalandet till arbetarna av en lön, varigenom dem tillförsäkras en tillfredsställande
levnadsstandard i enlighet med deras tids och deras lands uppfattning.

4. Uppställande av åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka
som mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5. Genomförande av en vilotid per vecka av minst tjugofyra timmar, vilken
om möjligt bör omfatta söndagen.

6. _ Avskaffande av barnarbete och skyldighet att så begränsa arbetet för
minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna fortföljas och deras
kroppsliga utveckling tryggas.

7. Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till kön.

8. De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter skola
tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en med billighet
överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9. Varje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även kvinnor
skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter beträffande
arbetarnas skydd.

De höga fördragsslutande parterna vilja ej göra gällande, att dessa tillvägagångssätt
och grundsatser äro vare sig fullständiga eller slutgiltiga men hålla
dock före, att de lämpligen kunna tjäna som ledning för nationernas förbunds
politik samt att de, om de godtagas av de industriella samfälligheter, som äro
representerade i nationernas förbund, och om de upprätthållas i praktiken genom
en ändamålsenligt anordnad tillsyn, skola medföra varaktiga fördelar för världens
lönearbetare.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 käft. (Nr 361.) 11

Bilaga 2.

Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsförslagen
och hemställandena.

Projet de convention tendant ä limiter
å huit heures par jour etå quarantehuit
heures par semaine le nombre des
heures de travail dans les dtablissements
industriels.

La Conférence G-énérale de l’Organisaton
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée k Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d''adopter diverses
propositions relatives k »l’application
du principe de la journée de
huit heures ou de la semaine de quarante-huit
heures,» question formant
le premier point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
ä Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de reorganisation
Internationale du Travail, comformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 29 juin 1920, et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
seront considérés comme »établissements
industriels» notamment:

Draft convention limiting tlie hours
of work in industrial undertakings to
eight in the day and forty-eight in the
week.

The General Conference of the ‘International
Labour Organization of the League
of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the
United States of America, on the
29th day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »application of the principle of the
8-hours dav or of the 48-hours week,»
which is the first item in the agenda
for the Washington meeting of the
Conference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a draft
International convention,

adopts the followning Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention,
the term »industrial undertaking» includes
partieulary:

(a) Les mines, carriéres et industries
extractives de toute nature;

(b) Les industries dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,
réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres
subissent une transformation, y compris
la contruction des navires, les industries
de démolition de matériel, ainsi que
la production, la transformation et la
transmission de la force motrice en général
et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,
1’entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaries, puits, installations télégraphiques
ou téléphoniques, installations électriques,
usines ä gaz, distribution d’eau,
ou autres travaux de construction, ainsi
que les travaux de préparation et de fondation
précédant les travaux ci-dessus;

(rf) Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, maritime ou intérieure, y comris
la manutention des marchandises
ans les docks, quais, wbarfs et entrepöts,
å 1’exception du transport å, la main.

Les prescriptions relatives au transport
par mer et par voie d’eau intérieure seront
fixées par une Conférence spéciale
sur le travail des marins et mariniers.

Dans chaque pays 1''autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
1’industrie, d’une part, le commerce
et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Dans tous les établissements industriels,

Sublics ou privés, ou dans leurs dépenances,
de quelque nature qu’ils soient,
å 1’exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme

(a) Mines, quarries, and other works
for the extraction of minerals from the
earth.

(b) Industries in which articles are manufactured,
altered, cleaned, repaired, ornamented,
finished, adapted for sale, broken
up or demolished, or in which materials
are transformed; including shipbuilding
and the generation, transformation,
and transmission of electricity or motive
power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, harbour,
dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installation,
electrical undertaking, gas work, waterwork
or other work of construction, as
well as the préparation for or laying
the foundations of any such work or
structure.

(d) Transport of passengers or goods
by road, rail, sea or inland waterway,
including the handling of goods åt docks,
quays, wharves or warehouses, but excluding
transport by hand.

The provisions relative to transport by
sea and on inland waterways snäll be
determined by a special conference dealing
with employment åt sea and on inland
waterways.

The competent authority in each country
shall define the line of division
which separates industry from commerce
and agriculture.

Article 2.

The working hours of persons employed
in any public or private industrial undertaking
or in any branch thereof,other
than an undertaking in which only members
of the same family are employed,

famille, la durée du travail du personnel
ne pourra excéder hult heures par
jour et quarante-huit lieures par semaine,
sauf les exceptions prévues ci-aprés:

(a) Les dispositions de la présente Convention
ne sont pas applicables aux personnes
occupant un poste de surveillance
ou de direction ou un poste de confiance.

(b) Lorsque en vertu d’une loi ou par
suite de l’usage ou de conventions entre
les organisations patronales et ouvriéres
(ou ä défaut de telles organisations, entre
les représentants des patrons et des ouvriers),
la durée du travail d’un ou plusiers
jours de la semaine est inférieure
å, huit heures, un acte de 1’autorité compétente
ou une convention entres les organisations
ou représentants susmentionnés
des intéressés peut autoriser le dé {lassement

de la limite des huit heures
es autres jours de la semaine. Le dépassement
prévu par le présent paragraphe
ne pourra jamais excéder une
heure par jour.

(c) Lorsque les travaux s’effectuent par
équipes, la durée du travail pourra étre
prolongée au-delä de huit heures par jour
et de quarante-huit heures par semaine,
ä la condition que la moyenne des heures
de travail calculée sur une période de
trois semaines ou moins ne dépasse pas
huit par jour et quarante-huit par semaine.

Article 3.

La limite des heures de travail prévue
ä 1’article 2 pourra étre dépassée en cas
d’accident survenue ou imminent, ou en
cas de travaux d’urgence ä effectuer aux machines
ou ä 1’outillage, ou en cas de force
majeure, mais uniquement dans la mesure
nécessaire pour éviter qu’une géne
sérieuse ne soit apportée ä la marche
normale de 1’établissement.

Article 4.

La limite des heures de travail prévue
k 1’article 2 pourra étre dépassée dans les

shall not exceed eight in the day and
forty-eight in the week, with the exceptions
hereinafter provided för.

(a) The provisions of this Convention
shall not apply to persons holding positions
of supervision or management, nor
to persons employed in a confidential
capacity.

(b) Where by law, custom, or agreement
between employers’ and workers’
organizations, or, where no such organizations
exist, between employers’ and
workers’ representatives, the hours of
work on one or more days of the week
ai’e less than eight, the limit of eight
hours may be exceeded on the remaining
days of the week by the sanction of the
competent public authority, or by agreement
between such organizations or representatives;
provided, however, that
in no case under the provisions of this
paragraph shall the daily limit of eight
hours be exceeded by more than one hour.

(c) Where persons are employed in
shifts it shall be permissible to employ
persons in excess of eight hours in any
one day and forty-eight hours in any
one week, if the average number of hours
over a period of three weeks or less does
not exceed eight per day and forty-eight
per week.

Article 3.

The limit of hours of work prescribed
in Article 2 may be exceeded in case of
accident, actual or threatened, or in case
of urgent work to be done to machinery
or plant, or in case of »force majeure»,
but only so far as may be necessary to
avoid serious interference with the ordinary
working of the undertaking.

Article 4.

The limit of hours of work prescribed
in Article 2 may also be exceeded in

travaux dont le fonctionnement continu
doit, en raison méme de la nature
du travail, étre assuré par des équipes
successives, ä la condition que les neures
de travail n’exédent pas en moyenne cinquante-six
par semaine. Ce régime n’affectera
pas les congés qui peuvent étre
assurés aux travailleurs par les lois nationales
en compensation de lenr jour de
repos hebdomadaire.

Article 5.

Dans les cas exceptionnels oii les limites
fixées å 1’article 2 seraient reconnnes
inapplicables, et dans ees cas seulement,
des conventions entre organisations ouvriéres
et patronales pourront, si le Gouvernement.
å qui elles devront étre comminiquées,
transforme leurs stipulations en
réglements, établir sur une plus longue
période un tableau réglant la duréejournaliére
du travail.

La durée moyenne du travail, calculée
sur le nombre de semaines déterminé par
le tableau, ne pourra en aucun cas excéder
quarante-buit heures par semaine,

Article 6.

Des réglements de 1’autorité publique
détermineront par industrie ou par profession: (a)

les dérogations per manentes qu’il
y aura lieu d’admettre pour les travaux
préparatoires ou complémentaires qui docent
étre nécessairement exécutés en debors
de la limite assignée au travail
général de 1’établissement, ou pour certaines
catégories de personnes dont le
travail est spécialement intermittent;

(b) les dérogations temporaires qu’il y
aura lieu d’admettre pour permettre aux
entreprises de faire face ä des surcroits
de travail extraordinaires.

Ces réglements doivent étre pris aprés
consultation des organisations patronales
et ouvriéres intéressées, lä ou il en existe.
Ils détermineront le nombre maximum
d’heures supplémentaires qui peuvent étre

those processes which are required by reason
of the nature of the process to be
carried on continuously by a succession
of silifts, subject to the condition tbat
the working hours skall not exceed
fifty-six in the week on tbe average. Sucb
regulation of the hours of work shall in
no case affect any rest days which may
be secured by the national law to the
workers in such processes in compensation
for the weekly rest day.

Article 5.

In exceptional cases where it is recognized
that the provisions of Article 2
cannot be applied, but only in such cases,
agreements between workers’ and emploj -ers’ organizations concerning the daily
limit of work over a longer period of
time may be given the force of regulations,
if the Government, to which these
agreements shall be submitted, so decides.

The average number of hours worked
per week, over the number of weeks covered
by any such agreement shall not
exceed forty-eight.

Article 6.

Regulations made by public authority
shall determine for industrial undertakings:

(a) The permanent exceptions that may
be allowed in preparatorv or complementary
work which must necessarily be carried
on outside the limits laid down for
the general working of an establishment,
or for certain classes of workers whose
work is essentially intermittent.

(b) The temporary exceptions that may
be allowed, so that establishments may
deal with exceptional cases of pressure
of work.

These regulations shall be made only
after consultation with the organizations
of employers and workers concerned, if
any such organizations exist. These regulations
shall fix the maximum of addi -

autorisées dans chaque cas. Le taux du
salaire jour ees heures supplémentaires
sera majoré d’au moms 25 pour cent par
rapport au salaire normal.

Article 7.

Chaque Gouvernement communiquera
au Bureau International du Travail:

(a) une liste des travaux classés comme
ayant un fonetionnement nécessairement
continu dans le sens de 1’article 4;

(b) des renseignements cou^ilets sur la
pratique des accords prévus ä la l’article
5;

Le Bureau International du Travail
présentera chaque année un rapport å
ce sujet å la Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du Travail.

Article 8.

En vue de faciliter 1’application des
dispositions, de la présente convention,
■chaque patron devra:

(a) faire connaitre au moyen d’affiches
apposées d’une maniére apparante dans
son établissement ou en tout autre lieu
convenable, ou selon tout autre mode
approuvé par le Gouvernement, les heures
auxquelles commence et finit le travail,
ou, si le travail s’effectue par équipes,
les heures auxquelles commence et
finit le tour de chaque équipe. Les heures
seront fixées de fatjon å ne pas dépasser
les limites prévues par la présente
convention, et, une fois notifiées, ne pourront
étre modifiées que selon le mode et
la forme d’avis approuvés par le Gouvernement; (b)

faire connaitre, de la méme falkon,
les repos accordés pendant la durée du
travail et considérés comme ne faisant
pas partie des heures de travail;

tional hours in each instance, and the
rate of pay for overtime shall not be
less than one and one-quarter times the
regular rate.

Article 7.

Each Government shall communicate
to the International Labour Office:

(a) A list of the processes which are
classed as being necessarily continuous in
character under article 4;

(b) Full information as to working of
the agreements mentioned in article 5;
and

The International Labour Office shall
make an annual report thereon to the
General Conference of the International
Labour, Organization.

Artdle 8.

In order to facilitate the enforcement
of the provisions of this Convention, every
employer shall be required:

(a) To notify by means of the posting
of notices in conspicuous places in the
works or other suitable place, or by such
other method as may be approved by the
Government, the hours åt which work
begins and ends, and where work is carried
on by shifts, the hours åt which
each shift begins and ends. These hours
shall be so fixed that the duration of the
work shajl not exceed the limits prescribed
by this Convention, and when so notified
they shall not be changed except
with such notice and in such manner as
may be approved by the Government.

(5). To notify in the same way such
rest intervals accorded during the period
of work as are not reckoned as part of
the working hours.

rité compétente, toute les heures supplémentaires
efFectuées en vertu des articles
3 et 6 de la présente Convention.

Sera considéré comme illégal le fält
d’employer nne personne en dehors des
heures fixées en vertu du paragraphe (a),
ou pendant les heures fixées en vertu du
paragraphe (b).

Article 9.

L’application de la présente convention
au Japon comportera les modifications
et conditions suivantes:

(a) Seront considérés comme «établissements
industriels», notamment—

les établissements énumérés au paragraphe
a de 1’article ler,

les établissements énumérés au paragrape
b de 1’article ler, s’ils occupent
au moins dix personnes;

les établissements énumérés au paragraphe
c de 1’article lor, sous réserve
que ees établissements soient compris
dans la définition des «fabriques»
donnée par 1’autorité competente;

les établissements énumérés au paragraphe
d de 1’article ler, sauf le transport
de personnes ou de marchandises
par route, la manutention des
marchandises dans les docks, quais,
wharfs et entrepöts, ainsi que le
transport å la main; et,

sans égard au nombre des personnes
occupées, ceux des établissements
industriels énumérés aux paragraphes
b et c de 1’article ler que 1’autorité
compétente pourrait déclarer trés dangereux
ou comportant des travaux
insalubres.

(b) La durée efFective du travail de
toute personne ågée d’au moins 15 ans,
employée dans un établissement industriel,
public ou privé, ou dans ses dépendances,
ne dépassera pas cinquantesept
heures par semaine, sauf dans l’industrie
de la soie grége, ou la durée

pursuance of Articles 3 and 6 of this
Convention.

It shall be made an ofFence against the
law to employ any person outside the
hours fixed in accordance with paragraph
(a), or during the intervals fixed in accordance
with paragraph (b).

Article 9.

In the application of this Convention
to Japan the foliowing modifications and
conditions shall obtain:

(a) The term »industrial undertaking»
ineludes partieulary—

The undertakings enumerated in
paragraph (a) of Article 1;

The undertakings enumerated in
paragraph (b) of article 1, provided
there are åt least ten workers employed;

The undertakings enumerated in
paragraph (c) of Article 1, in so far
as these undertakings skall be defined
as »faetories» by the competent
authority;

The undertakings enumerated in
paragraph (d) of Article 1, except
transport of passengers or goods by
road, handling of goods åt docks,
quays, wharves, and warehouses, and
transport by hand; and,

Regardless of the number of persons
employed, such of the undertakings
enumerated in paragraphs (b)
and (c) of Article 1 as may De declared
by the competent authority
either to be highly dangerous or to
involve unhealthy processes.

(b) The aetual working hours of persons
of fifteen years of age or over in
any public or private industrial undertaking,
or in any branch thereof, shall not
exceed fifty-seven in the week except that
in the raw-silk industry the limit may
be sixty hours in the week.

maximum de travail pourra étre de soixante
heures par semaine.

de moins de quinze ans occupés
dans les établissements industriel, publics
ou privés, ou dans leurs dépendances,
ni pour les personnes occupées aux
travaux souterrains dans les mines, quel
que soit leur åge.

(d) La limitation des heures de travail
peut étre modifiée dans les conditions
prévues aux articles 2, 3, 4 et 5 de la

{»résente Convention, sans toutefois que
e rapport entre la durée de la prolongation
accordée et la durée de la semaine
normale puisse étre supérieur au rapport
résultant des dispositions des dits articles.

(e) Une période de repos hebdomadaire
de vingt-quatre heures consécutives sera
accordée å tous les travailleurs sans distinction
de catégorie.

(f) Les dispositions de la législation
industrielle au Japon qui en limitent
1’application aux établissements ou sont
employées au moins quinze personnes, seront
modifiées de faqon ä ce que cette
législation s’applique désormais aux établissements
ou sont employées au moins
dix personnes.

(g) Les dispositions des paragraphes cidessus
du présent article entreront en
vigueur au plus tard le ler juillet 1922;
toutefois, les dispositions contenues å
1’article 4, telles qu’elles sont modifiées
par le paragraphe d du présent article,
entreront en vigueur au plus tard le ler
juillet 1923.

(h) La limite de quinze ans prévue au
paragraphe c du présent article sera portée
å seize ans le ler juillet 1925 au plus
tard.

Article 10.

Dans 1’Inde brittannique, le principe
de la semaine de soixante heures sera

(c) The actual working hours of persons
under fifteen years af age in any
public or private industrial undertaking,
or in any branch thereof, and of all miners
of whatever age engaged in underground
work in the mines, shall in no
case exceed forty-eight in the week.

(d) The limit of hours of work may be
modified under the conditions provided
for in Articles 2, 3, 4, and 5 of this Convention,
but in no case shall the length
of such modification bear to the length
of the basic week a proportion greater
than that which obtains in those Articles.

(e) A weekly rest period of twentyfour
consecutive hours shall be allowed
to all classes of workers.

(/) The provision in Japanese factory
législation limiting its application to places
employing fifteen or more persons snäll
be amended so that such législation shall
apply to places employing ten or more
persons.

(g) The provisions of the above paragraphs
of this Article shall be brought
into operation not later than 1 July,
1922, except that the provisions of Article
4 as modified by paragraph (d) of
this Article shall be brought into operation
not later than 1 July, 1923.

(A) The age of fifteen prescribed in paragraph
(c) of this Article shall be raised,
not later than 1 July, 1925, to sixteen.

Article 10.

In British India the principle of a sixty-hour
week shall be adopted for all work -

adopté pour tous les travailleurs occupés
dans les Industries actuellement visées

Sar la législation industrielle dont le
-Guvernement de l’lnde assure 1’application,
ainsi que dans les mines et dans les
catégories de travaux de chemins de fer
qui seront énumérées ä cet effet par l’autorité
compétente. Cette autorité ne
pourra autoriser des modifications å la limite
ci-dessus mentionnée qu’en tenant
compte des dispositions contenues dans
les artides 6 et 7 de la présente Convention.

Les autres prescriptions de la présente
Convention ne s’appliqueront pas å l’Inde,
mais une Imitation plus étroite des heures
de travail devra étre examinée lors
d’une prochaine session de la Conférence
Générale.

Article 11.

Les dispositions de la présente Convention
ne s’appliqueront ni ä la Chine, ni
å, la Perse, ni au Siam, mais la Imitation
de la durée du travail dans ees pays
devra étre examinée lors d’une prochaine
session de la Conlérenc Générale.

Article 12.

Pour l’application de la présente Convention
ä la Gréce, la date ä laquelle ees
dispositions entreront en vigueur, conformément
ä 1’article 19, pourra étre reportée
au ler juillet 1923, pour les établissements
industriels ci-aprés: 1

(1) Fabriques de sulfure de carbone,

(2) Fabriques d’acides,

(3) Tanneries,

(4) Papeteries,

(5) Imprimeries,

(6) Scieries,

(7) Entrepöts de tabac et établisse ments

oii se fait la préparation
du tabac,

ers in the industries åt present covered
by the faetory aets administered by the
Government of India, in mines, and in
such branches of railway work as shall
be specified for this purpose by the competent
authority. Any modification of
this limitation made by the competent
authority shall be snbject to the provisions
of Articles 6 and 7 of this Convention.
In other respeets the provisions of
this Convention shall not apply to India,
but further provisions limiting the hours
of work in India shall be considered
åt a future meeting of the General Conference.

Article 11.

The provisions of this Convention shall
not apply to China, Persia, and Siam,
but provisions limiting the hours of work
in these countries shall be considered åt a
future meeting of the General Conference.

Article 12.

In the application of this Convention
to Greece, the date åt which its provisions
shall be brought into operation in
accordance with Article 19 may be extended
to not later than 1 July, 1923,
in the case of the following industrial
undertakings:

(1) Carbon-bisulphide works,

(2) Acids works,

(3) Tanneries,

(4) Paper milis,

(5) Printing works,

(6) Sawmills,

(7) Warehouses for the handling and

preparation of tobacco,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.) 12

(8) Travaux å ciel ouvert dans les
mines,

(9} Fonderies,

(10) Fabriques de chaux,

(11) Teintureries,

(12) Verreries (souffleurs),

(13) Usines å gaz (chauffeurs),

(14) Chargement et déchargement de

marchandises;

et au plus tard au ler juillet 1924, pour
les établissements industriels ci-aprés:

(1) Industries mécaniques: construction
de machines, fabrication de coffresforts,
balances, lits, pointes, plomb de
chassé, fonderies de fer et de bronze,
ferblanterie, ateliers d’étamage, fabriques
d’appareils hydrauliques;

(2) Industries de båtiment: fours å
cbaux, fabriques de ciment, de plåtre,
tuileries, briqueteries et fabriques de
dalles, poteries, scieries de marbre,
travaux de terrassement et de construction; (3)

Industries textiles: filatures et
tissages de toutes sortes, sauf les
teintureries;

(4) Industries de 1’alimentation:
minoteries, boulangeries, fabriques de
påtes alimentaires, fabriques de vins,
d’alcools et de boissons, huileries,
brasseries, fabriques de glace et d’eaux
gazeuses, fabriques de produits de
confiserie et de chocolat, fabriques de
saucissons et de conserves, abattoirs
et boucberies;

(5) Industries chimiques: fabriques
de couleurs synthétiques, verreries
(sauf les soumeurs), fabriques d’essence
de térébenthine et de tartre,
fabriques d’oxygéne et de produits
pharmaceutiques, fabriques d’huile de
lin, fabriques de glycérine, fabriques
de carbure de calcium, usines å gaz
(sauf les chauffeurs);

(6) Industries du cuir: fabriques de
chaussures, fabriques d’articles en cuir;

(8) Surface mining,

(9) Foundries,

(10) Lime works,

(11) Dye works,

(12) Glassworks (blowers),

(13) Gas works (firemen),

(14) Loading and unloading mer chandise; and

to not later than 1 July, 1924, in
the case of the following industrial undertakings: (1)

Mechanical industriös: Machine
sbops for engines, safes, scales, beds,
tacks, shells (sporting), iron foundries,
bronze foundries, tin sbops, plating
shops, manufactories of hydraulic
apparatus;

(2) Constructional industriös: Limekilns,
cement works, plasterers’ shops,
tile yards, manufactories of bricks
and pavements, pGtteries, marble
yards, excavating and building work;

(3) Textile industriös: Spinning
and weaving milis of all kinds, except
dye works;

(4) Food industriös: Flour and gristmills,
bakeries, macaroni factories,
manufactories of wines, alcohol, and
drinks, oil works, breweries, manufactories
of ice and carbonated drinks,
manufactories of confectioners’ products
and chocolate, manufactories of
sausages and preserves, slaughterhouses,
and butcher shops;

(5) Chemical industriös: Manu factories

of synthetic colors, glassworks
(except the blowers), manufactories
of essence of turpentine and
farfar, manufactories of oxygen and
pharmaceutical products, manufactories
of flaxseed oil, manufactories
of glycerine, manufactories of calcium
Carbide, gas works (except the firemen); (6)

Leather industries: Shoe factories,
manufactories of leather goods

(7) Industries du papier et de l’imprimerie:
fabriques d’enveloppes, de
registres, de boites, de sacs, ateliers
de reliure, de lithographie et de
zincographie;

(8) Industries du vétement: ateliers
de couture et de lingerie, ateliers de
pressage, fabriques de couvertures de
lits, de iäeurs artificielles, de plumes
et de passementeries, fabriques de
chapeaux et de parapluies;

(9) Industries du bois: menuiserie,
tonnellerie, charronnerie, fabriques de
meubles et de cbaises, ateliers d’encadrement,
fabriques de brosses et de
balais;

(10) Industries électriques: usines
de production de courant, ateliers
d’installations électriques;

(11) Transports par terre: employés
de chemins de fer et de tramways,
chauffeurs, cochers, et charretiers.

Article 13.

Pour 1’application de la présente Convention
å. la Roumanie, la date å laquelle
ses dispositions entreront en vigueur,
conformément å 1’article 19, pourra étre
portée au ler juillet 1924.

(7) Paper and printing Industries:
Manufactories of envelopes, record
books, boxes, bags, bookbinding, lithographing,
and zinc-engraving sbops;

(8) Clotbing industriös: Clotbing
sbops, underwear and trimmings,
workshops for pressing, workshops
for bed coverings, artificial flowers,
feathers, and trimmings, hat and
umbrella factories;

(9) Woodworking industriös: Joiners’
shops, coopers’ sheds, wagon factories,
manufactories of furniture and chairs,
picture-framing establishments, brush
and broom factories;

(10) Electrical industriös: Power
houses, shops for electrical installations
;

(11) Transportation by land: Employees
on railroads and Street cars,
firemen, drivers, and carters.

Article 13.

In the application of this Convention
to Roumania the date åt which its provisions
shall be brought into operation in
accordance with Article 19 may be extended
to not later than 1 July, 1924.

Article 14.

Les dispositions de la présente Convention
peuvent étre suspendues dans tout
pays par ordre du Gouvernement, en cas
de guerre ou en cas d’événements présentant
un danger pour la sécurité nationale.

Article 15.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui enregi
strées.

Article 14.

The operation of the provisions of this
Convention may be suspended in any
country by the Government in the event
of war or other emergency endangering
the national safety.

Article 15.

The formal ratifications of this Convention,
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.

Article 16.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å, 1’appliquer å celles
de ses colonies ou possessions ou ä ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les réserves
suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chaeun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 17.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres ide 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait ä
tous les Membres de l’Organisation Internationale
de Travail.

Article 18.

La présente Convention entrera en
vigeur å la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général
de la Société des Nations; elle ne liera
que les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat.
Par la suite, la présente Convention
entrera en vigueur au regard de tout
autre Membre ä la date ou la ratification
de ce Membre aura été enregistrée au
Secrétariat.

Article 19.

Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses

Article 16.

Each Member of the International
Labour Organization which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates,
and possessions which are not
fully self-governing.

Article 17.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organization have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organization.

Article 18.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their * ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this (konvention
will come into force för any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

Article 19.

Each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into

dispositions au plus lärd le ler juillet operation not later than 1 July, 1921,
1921, et ä prenare telles mesures qui and to take such action as may be necesseront
nécessaires pour rendre effectives sary to make these provisions effective.
ees dispositions.

Article 20.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années apres la date
de la mise en vigueur initiale de la Convention,
par un aete communiqué au Secrétaire
Général de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénonciation ne
prendra effet qu’une année apres avoir
été enregistrée au Secrétariat.

Article 21.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et décidera
d’inscrire å l’ordre du jour de la
Conférence la question de la révision ou
de la modification de la dite Convention.

Article 22.

Les textes frants et anglais de la

frésente Convention feront foi l’un et
autre.

Profet de Convention concernant le
Chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis uAmérique,
le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions »relatives aux moyens
de prévenir le chömage et de remédier
å ses conséquences», question

Article 20.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of ten years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the
Secretary General of the League of
Nations for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one year
after the date on which it is registered
with the Secretariat.

Article 21.

Åt least once in ten years the Governing
Body of the International Labour
Office shall present to the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.

Article 22.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

Draft Convention concerning unemployment.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America, on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the >question of preventing or providing
against unemployment», wnich

formant le deuxiéme point de l’ordre is the second item in the agenda for
du jour de la Conférence tenue å the Washington meeting of the Con Washington,

et ference, and

Apres avoir décidé que ees propo- Having determined that these pro sitions

seraient rédigées sous forme posals shall take the form of a draft

d’un projet de convention internatio- international convention,
nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

Article 1.

Chaque Membre ratifiant la présente
Convention communiquera au Bureau
International du Travail ä des intervalles
aussi courts que possible et qui ne devront
as dépasser trois mois, toute information
isponible, statistique ou autre, concernant
le chömage, y compris tous renseignements
sur les mesures prises ou å prendre en
vue de lutter contre le chomage. Toutes
les fois que ce sera possible les informations
devront étre recueillies de telle
fa9on que communication puisse en étre
faite dans les trois mois suivant la fin
de la période å laquelle elles se rapportent.

Article 2.

Chaque Membre ratifiant la présente
Convention devra établir un systéme de
bureaux publics de placement gratuit
placé sous le contröle d’une autorité
centrale. Des Comités qui devront comprendre
des représentants des patrons et
aes ouvriers seront nommés et consultés
pour tout ce qui concerne le fonetionnement
de ees bureaux.

Lorsque coexistent des bureaux gratuits
publics et privés, des mesures devront
étre prises pour coordonner les opérations
de ees bureaux sur un plan national.

Le fonetionnement des differents systé -

adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organisation, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

Article 1.

Eacb Member which ratifies tbis Convention
sball communicate to the International
Labour Office, åt intervals as
short as possible and not exceeding tbree
montbs, all available information, statistical
or otherwise, concerning unemployment,
ineluding reports on measures taken or
contemplated to combat unemployment.
Whenever practicable, the information
shall be made available for sucb communication
not later than tbree montbs
after the end of the period to which it
relätes.

Article 2.

Each Member which ratifies tbis Convention
shall establisb a system of free
public employment agencies under the
control of a central authority. Committees,
which shall inelude representatives
of employers and of workers, sball
be appointed to advise on matters concerning
the carrying on of these agencies.

Where both public and private free employment
agencies exist, steps shall be
taken to coordinate the operations of such
agencies on a national scale.

The operations of the various national

mes nationaux sera coordonné par le
Bureau International da Travail, d’accord
avec les pays intéressés.

Article 3.

Les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifieront la
présente Convention et qui ont établi un
systéme d’assurance contre le cbömage,
devront, dans les conditions arrétées d’un
commun accord entre les Membres intéressés,
prendre des arrangements permettant
ä des travailleurs ressortissant å
l’un de ees Membres et travaillant sur
le territoire d’un äutre de recevoir des
indemnités d’assurance égales ä celles
touchées par les travailleurs ressortissant
å ce deuxiéme Membre.

Article 4.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions
prévues å la Partie XIII du Traité de
Versailles du 28 juin 1919, et du Traité
de St.-Germain du 10 septembre 1919,
seront communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par lui
enregistrées.

Article 5.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å l’appliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou a
ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les
réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
anx conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies ou
possessions ou chacun de ses protectorats ne
se gouvernant pas pleinement eux-mémes.

systems shall be coordinated by the International
Labour Office in agreement
with the countries concerned.

Article 3.

The Members of the International Labour
Organization which ratify this Convention
and which have established systems
of insurance against unemployment
shall, upon terms being agreed between
the Members concerned, make arrangements
whereby workers belonging to one
Member and working in the territory of
another shall be admitted 4o the same
rates of benefit of such insurance as those
which obtain for the workers belonging
to the latter.

Article 4.

The format ratifications of this Convention,
under the conditions set forth
in Part XIII of the Treaty of Versailles
of 28 June, 1919, and of the Treaty of
St. Germain of 10 September, 1919, shall
be communicated to the Secretary General
of the Leagug of Nations for registratur.

Article 5.

Each Member of the International Labour
Organization which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies,
protectorates and possessions which
are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local conditions
its provisions are inapplicable; or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates
and possessions which are not
fully self-governing.

Article 6.

Aussitöt que les ratifications de trois
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å
tons les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en vigueur
å la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, cette Convention entrera en vigueur
au -regard de tout autre Membre å la date
ou la ratification de ce Membre aura été
enregistrée au Secrétariat.

Article 8.

Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dispositions
au plus tard le ler juillet 1921
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années aprés
la date de la mise en vigueur initiale de
la Convention, par un aete communiqué
au Secrétaire Général de la Société aes
Nations et par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire å, l’ordre

Article 6.

As soon as the ratifications of three
Members of the International Labour Organization
have been registered with the
Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations snäll so notify
all the Members of the International Labour
Organization.

Article 7.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, .but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

Article 8.

Each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions
into operation not later than 1 July, 1921,
and to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Article 9.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of ten years from the date on which the
Convention first comes into force, by an
act communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.
Such denunciation shall not take
efifeet until one year after the date on
which it is registered with the Secrétariat.

Article 10.

Åt least once in ten years the Governing
Body of the International Labour
Office shall present tho the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the

du jour de la Conférence la question de Conference the question of its revision
la révision ou de la modification de la or modification.
dite Convention.

Article 11.

Les textes fränt; ais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un etTautre.

Article 11.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

III.

Recommendation concernant le
chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la Sociéte
des Nations,

Convoquée å, Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions «relatives aux moyens
de prévenir le chomage et de remédier
å ses conséquences,» question
formant le deuxiéme point de l’ordre
du jour de la Conférence tenue ä
Washington, et

Aprés avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui sera
soumise å 1’examen des Membres de l’Organisation
Internationale du Travail en
vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative au
Travail du Traité de Versailles du 28 juin
1919, et du Traité de Saint-Germain du 10
septembre 1919:

La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de ^Organisation Internationale
du Travail prenne des mesures
pour interdire la création de bureaux
de placement payants ou d’entreprises
commerciales de placement.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Recommendation concerning unemployment.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »question of preventing or provning
against unemployment,» which
is the second item in the agenda for
the Washington meeting of the Con
ference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the Internatonal
Labour Organization for consideration
with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, and of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919:

The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization take measures to
prohibit the establishment of employment
agencies which charge fees or which carry
on their business for profit. Where such

1 samt. 307 höft. (Nr 361.) 13

En ce qui concerne les bureaux déjå,
existants la Conférence recommande que
leur fonctionnement soit subordonné å
1’octroi de licences délivrées par le Gouvernement
et que toutes mesures soient
prises afin de les supprimer dés que
ossible.

II.

La Conférence Générale recommande
aux Membres de l’Organisation Internationale
du Travail que le recrutement
collectif de travailleurs dans un pays, en
vue de leur emploi dans un autre, ne
puisse avoir lieu qu’aprés entente entre
les pays intérressés et apres consultation
des patrons et des ouvriers appartenant,
dans chaque pays, aux industries intéressées.

III.

La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail organise un systéme
effectif d’assurance contre le chömage,
soit au moyen d’une institution du
Gouvernement, soit en accordant des subventions
du Gouvernement aux associations
dont les statuts prévoient en faveur
de leurs membres le paiement d’indemnités
de chömage.

IY.

La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Orgauisation Internationale
du Travail coordonne l’exécution
des travaux entrepris pour le compte
de 1’autorité publique, et réserve autant
que possible ees travaux pour les périodes
de chömage et pour les régions particuliérement
affeetées par ce phénoméne.

agencies already exist, it is further recommended
that they be permitted to
operate only under Government licenses,
and that all practicable measures be taken
to abolish such agencies as soon as possible.

II.

The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that the recruiting of bodies
of workers in one country with a view
to their employment in another country
should be permitted only by mutual agreement
between the countries concerned and
after consultation with employers and
workers in each country in the industries
concerned.

III.

The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization establish an affeetive
system of unemployment insurance, either
through a Government system or through
a system of Government subventions to
associations whose rules provide for the
payment of benefits to their unemployed
members.

IV.

The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization coordinate the execution
of all work undertaken under
public authority, with a view to reservmg
such work as far as practicable for
periods of unemployment an for distriets
most affeeted by it.

IV.

Recommandation concernant la réciprocité
de traitement des travailleurs
strängera.

La Conférence Générale de reorganisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 oetobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions »relatives aux moyens
de prévenir le chömage et de remédier
å ses conséquences,» question formant
le deuxiéme point de l’ordre du
jour de la session de la Conférence
tenue ä Washington, et

Apres avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui
sera soumise ä 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande
que chaque Membre de 1’Organisation
Internationale du Travail assure, sur la
base de la réciprocité, dans les conditions
arrétées d’un commun accord entre les
pays intéressés, aux travailleurs étrangers
occupés sur son territoire et å leurs
familles, le bénéfice des lois et reglemente
de protection ouvriére, ainsi que la jouissance
du droit d’association reconnu dans
les limites de la légalité å ses propres
travailleurs.

Recommendation concerning reciprok
ty of treatment of foreign workers.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League
of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals
the »question oi preventing or providing
again st unemployment,» which
is the second item in the agenda for
the Washington meeting of the Conference,
and

Having determined that these pro
posals shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation to
be submitted to the Members of the International
Labour Organization for consideration
with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, and of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919:

The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization shall, on condition
of reciprocity and upon terms to be agreed
between the countries concerned, admit
the foreign workers (together with their
families) employed within its territory, to
the benefit of its laws and regulations
for the protection of its own workers, as
well as to the right of lawful organization
as enjoyed by its own workers.

Projet de convention concernant l’emploi
des femmes avant et apres l’accouchement.

La Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la Sociéte
des Nations,

Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å, »l’emploi
des femmes: avant ou apres l’accouchement
(y compris la question de
1’indemnité de maternité),» question
comprise dans le troisiéme point de
hörare du jour de la session de la
Conférence tenue å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919 et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
seront considérés comme »établissements
industriels» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries
extraetives de toute nature;

(b) Les industries dans lesquelles des
produits sont manufaeturés, modifiés,
nettoyés, réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles
les matiéres subissent une transformation;

Draft conyention concerning the em*
ployment of women before and after
childbirth.

The General Conference of the International
Labour Organization of the League
of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
>women’s employment, before and
after childbirth, ineluding the question
of maternity benefit», which is
part of the third item in the agenda
för the Washington meeting of the
Conference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a draft
International convention,

adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the
term »industrial undertaking» ineludes
particularly:

(a) Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth.

(b) Industries in which artides are manufaetured,
altered, cleaned, repaired, ornamented,
finished, adapted for sate, broken
up or demolished, or in which materials
are transformed; ineluding ship -

y compris la construction des navires, les
Industries de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et
la transmission de la force motrice en
général et de l’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,
1''entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégraphiques
ou téléphoniques, installations électriques,
usines å gaz, distribution deau
ou autres travaux de construction, ainsi
que les travaux de préparation et de
fondation précédant les travaux ci-dessus;

(d) Le transport de personnes ou de
marcbandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, maritime ou interieure, y compris
la manutention des marchandises
dans *les docks, quais, wharfs et entrepöts,
k 1’exception du transport k la main.

Pour 1''application de la présente (konvention,
sera considéré comme «etablissement
commercial» tout lieu consacré k la
vente des marchandises ou k toute opération
commerciale.

Dans chaque pays, 1’autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
1’industrie et le commerce d’une part,l’agriculture,
d’autre part.

Article 2.

Pour l’application de la présente (konvention,
le terme »femme» désigne toute
personne du sexe féminin, quel que soit
son äge ou sa nationalité, mariée ou non,
et le terme »enfant» désigne tout enfant,
légitime ou non.

Article 3.

Dans tous les établissements industriel
ou commerciaux, publics ou privés, ou
dans leurs dépendances, k 1’exception des
établissements ou sent seuls employés les
membres d’une méme famille, une femme

building and the generation, transformation,
and transmission of electricity or
motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition of
any building, railway, tramway, harbor,
dock, pier, canal, inland waterway, road,
tunnel, bridge, viaduet, sewer, drain, well,
telegraphic or telepbonic installation,
electrical undertaking, gas work, water
work, or otber work of construction, as
well as the préparation for or laying the
foundation of any such work or strueture.

(d) Transport of passengers or goods
by road, rail, sea, or inland waterway,
ineluding the handling of goods åt docks,
quays, wharves, and warehouses, but excluding
transport by hand.

För the purpose of this Convention, the
term »commercial undertaking» ineludes
any place where artides are sold or where
commerce is carried on.

The competent authority in each country
shall define the line of division which
separates industry and commerce from
agrieulture.

Article 2.

For the purpose of this Convention, the
term »woman» signifies any female person,
irrespective of age or nationality, whether
married or unmarried, and the term »child»
signifies any child whether legitimate or
illegitimate.

Article 3.

In any public or private industrial or
commercial undertaking, or in any branch
thereof, other than an undertaking in
which only members of the same family
are employed, a woman—

(a) ne sera pas autorisée ä travailler
pendant une période de six semaines apres
ses couches;

(b) aura le droit de quitter son travail,
sur production d’un certificat médical
déclarant que ses couches se produiront
probablement dans un délai de six semaines
;

(c) recevra, pendant toute la periode ou
elle demeurera absente, en vertu des paragraphes
(a) et (b), une indemnité suffisante

Sour son entretien et celui de son enfant
ans de bonnes conditions d’hygiéne; ladite
indemnité, dont le montant exact sera fixé
par 1’autorité compétente dans chaque pays,
sera prélevée sur les fonds publics ou sera
fournie par un systéme d’assurance. Elle
aura droit, en outre, aux soins gratuits
d’un médecin ou d’une sage-femme. Aucune
erreur, de la part du médecin ou de la
sage femme, dans 1’estimation de la date
de 1’accouchement, ne pourra empécher une
femme de recevoir 1’indemnité å, laquelle
elle a droit ä compter de la date du certificat
médical jusqu’å. celle å laquelle
1’accouchement se produira;

(d) arrra droit dans tous les cas, si elle
allaite son enfant, å deux repos d’une
demi-heure pour lui permettre Tallaitement.

Article 4.

Au cas ou une femme s’absente de son
travail, en vertu des paragraphes (a) et

(b) de 1’article 3 de la présente Convention,
ou en demeure éloignée pendant une
période plus longue, k la suite d’une maladie
attestée par certificat médical comme
résultant de sa grossesse ou de ses couches,
et qui la met dans l’incapacité de reprendre
son travail, il sera illégal pour son patron,
jusqu’å ce que son absence ait attemt une
durée maximum fixée par 1’autorité compétente
de chaque pays, de lui signifier
son congé durant ladite absence, ou å une
date telle que le délai de préavis expirerait
pendant que dure 1’absence sus-mentionnée.

(a) Shall not be permitted to work
during the six weeks following her confinement.

(b) Shall have the right to leave her
work if she produces a médical certificate
stating that her confinement will probably
take place within six weeks.

(c) Shall, while she is absent from her
work in pursuance of paragraphs (a) and
(b), be paid benefits sufficient for the full
and healthy maintenance of herself and
her child, provided either out of public
funds or by means of a system of insurance,
the exact amount of which shall
be determined by the competent authority
in each country, and as an additional
benefit shall be entitled to free attendance
by a doctor or certified midwife. No
mistake of the médical adviser in estimating
the date of confinement shall preclude
a woman from receiving these benefits
from the date of the médical certificate
up to the date of which the confinement
actually takes place.

(d) Shall in any case, if she is nursing
her child, be allowed half an hour twice
a day during her working hours for this
purpose.

Article 4.

Where a woman is absent from her
work in accordance with paragraphs (a)
or (b) of Article 3 of this Convention, or
remains absent from her work for a longer
period as a result of illness medically
certified to anse out of pregnancy or confinement
and rendering her unfit for work,
it shall not be lawful, until her absence
shall have exceeded a maximum period to
be fixed by the competent authority in
each country, for her employer to give her
notice of dismissal during such absence
nor to give her notice of dismissal åt such
a time that the notice would expire during
such abence.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles du
28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain
du 10 septembre 1919, seront communiquées
au Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistrées.

Article 6.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å 1’appliquer å celles
de ses colonies ou possession s ou å ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les réserves
suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Cbaque Membre devra notifier au Bureau
International de Travail sa décision en ce
qui concerne cbacune de ses colonies ou
possessions ou cbacun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement euxmémes.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait ä
tous les Membres de l’Organisation Internationale
du Travail.

Article 8.

Article 5.

Article 6.

Each Member of the International Labour
Organization which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies,
protectorates, and possessions which are
not fully self-governing:

(a) Except where, owing to the local
conditions, its provisions are inapplicable;
or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Mémber shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates,
and possessions which are not fully
self-governing.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organization
have been registered with the Secretariat,
the Secretary General of the League
of Nations shall so notify all the Members
of the International Labour Organization.

Article 8.

This Convention shall come into force
åt tbe date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratification with the

suite, la présente Conventiou entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre
å la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 9.

Tout Membre qui ratifie la présente Convention
s’engage å appliquer ses dispositions
au plus tard le ler juillet 1922, et
å prendre telles mesures qui seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å respiration
d’une période de dix années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secrétaire Général de la Société des Nations
et -par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra ettet qu’une année
apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une fois par dix années, présenter ä la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et décidera
d’inscrire å l’ordre du jour de la
Conférence la que^tion de la révision ou
de la modification de la dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la présente
Convention feront foi l’un et l’autre.

Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other Member
åt tbe date on which its ratification is
registered with the Secrétariat.

Article 9.

Eacb Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922,
and to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Article 10.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of ten years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the Seeretary
General of the League of Nations
for registration. Such denunciation shall
not take effeet until one year after the
date on which it is registered with the
Secrétariat.

Article 11.

Ad least once in 10 years the Governing
Body of the International Labour
Office shall present to the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.

Article 12.

The Erench and English texts of this
Convention shall both be authentic.

VI.

Projet de Convention concernant le
travail de nuit des femmes.

La Conférence Générale de 1 Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Draft Convention concerning employment
of women dur ing the night.

The General Conference of the International
Labour Organization of the League
of Nations

Convoqué å Washington par le Gouvernement
des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives ä »l’emploi
des femmes pendant la nu it», question
comprise dans le troisiéme point
de l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenne ä Washington, et
Apres avoir décidé qne ees propo .

sitions seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å
ratiner par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative au
Travail du Traité de Versailles du 28
juin 1919, et du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
seront considérés comme »établissements
industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös
extraetives de toute nature;

(b) Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufaeturés, modifiés, nettoyés,
réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres
subissent une transformation; y
compris la construction des navires, les
industries de démolition de matériel, ainsi
que la produetion, la transformation et la
transmission de la force motrice en général
et de 1’électricité;

(c) La construction, 1’entretien, la reparation,
la modification, ou la démolition
de tous båtiments et édifices, chemins
de fer, tramways, ports, docks, jetées,
canaux, installations pour la navigation
intérieure, routes, tunnels, ponts, viadues,
égouts collecteurs, égouts ordinaires, puits,
installations télégraphiques ou téléphoniques,
installations électriques, usines å
gaz, distribution d’eau, ou autres travaux
de construction, ainsi que les travaux de

Bihang till riksdagens protokoll 11)21.

Having been convened åt Washington
by the Government of tbe United
States of America, on tbe 29th day
of October, 1919, and,

Having decided upon the adoption
of certain proposals whitb regard to
»women’s employment: during tbe

night», which is part of tbe tbird
item in tbe agenda for the Washington
meeting of tbe Conference, and
Having determined tbat these proposals
sball take tbe form of a draft
International convention,
adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of tbe
International Labour Organization, in
accordance vvitb tbe Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

Article 1.

For the purpose of ibis Convention, tbe
term »industrial undertaking» ineludes particularly: (a)

Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth;

(b) Industries in wbicb artides are manufaetured,
altered, cleaned, repaired, ornamented,
finished, adapted for sale, broken
up or demolisbed, or in which materials
are transformed; ineluding sbipbuilding,
and the generation, transformation, and
transmission of electricity or motive power
of any kind;

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition of
any building, railway, tramwav, harbor,
dock, pier, canal, inland waterway, road,
tunnel, bridge, viaduet, sewer, dram, well,
telegraphic or telephonic installation,
electrical undertaking, gaswork, waterwork,
or other work of construction, as
well as the preparation for or laying the
foundations of any sucb work or structure.

1 samt. 301 höft. (Nr 361.)

préparation et de fundation précédant les
travaux ci-dessus.

Dans chaque pays 1’autorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
l’industrie, d’une part, le commerce et
1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme »nuit» signine une période
d’au moins onze heures consécutives, comrenant
1’intervalle écoulé entre dix heures
u soir et cinq heures du matin.

Dans les pays ou aucun réglement public
ne s’applique å 1’emploi des femmes
pendant la nuit dans les établissements
industriels, le terme »nuit» pourra provisoirement,
et pendant une période maximum
de trois années, désigner, å, la discrétion
du Gouvernement, une période de
dix heures seulement, laquelle comprendra
1’intervall écoulé entre dix heures du
soir et cinq heures du matin.

Article 3.

Les femmes, sans distinction d’åge, ne
ourront étre employés pendant la nuit
ans aucun établissement industriel, public
ou privé, ni dans aucune dépendance
d’un de ees établissements, å. 1’exception
des établissement ou sont seuls employés
les membres d’une méme famille.

Article 4.

L’article 3 ne sera pas appliqué:

(a) En cas de force majeure, lorsque
dans une entreprise se produit une inter
ruption d’exploitation impossible å prévoir
et n’ayant pas un caractére périodique; (b)

Dans le cas ou le travail s’applique
soit ä des matiéres premiéres, soit å des
matiéres en élaboration, qui seraient susceptibles
d’altération trés rapide, lorsque
cela est nécessaire pour sauver ees matiéres
d’une perte inévitable.

The competent authority in each country
shall define the line of division
which separates industry from commerce
and agrieulture.

Article 2.

För the purpose of this Convention, the
term »night» signifies a period of åt least
eleven consecutive hours, ineluding the
interval between ten o’clock in the evening
and iive o’clock in the morning.

In those countries where no Government
regulation as yet applies to the employment
of women in industrial undertakings
during the night, the term »night»
may provisionally, and for a maximum
period of three years, be declared by the
Government to signify a period of only
ten hours, ineluding the interval between
ten o’clock in the evening and five o’clock
in the morning.

Article 3.

Women without distinction of age shall
not be employed during the night in any
public or private industrial undertaking,
or in any branch thereof, other than an
undertaking in which only members of
the same family are employed.

Article 4.

Article 3 shall not apply:

(a) In cases of force majeure. when in
any undertaking there occurs an interruption
of work which it was impossible
to foresee, and which is not of a recurring
char aeter.

(b) In cases where the work has to do
with raw materials or materials in course
of treatment which are subjekt to rapid
deterioration, when such night work is
necessary to preserve the said materials
from certain loss.

ARTICLE 5.

Dans 1’Inde et au Slam, 1’application
de 1’article 3 de la présente Convention
pourra étre suspendue par le Gouvernemeut
sauf en ce qui concerne les manufactures
(factories) telles qu’elles sont définies
par la loi nationale. Notification
de chacune des industries exemptées sera
faite au Bureau International du Travail.

Article 6.

Dans les établissements industriel soumis
ä 1’influence des saisons, et dans tous
les cas oii des circonstances exceptionnelles
l’exigent, la durée de la période de
nuit indiquée å, 1’article 3 pourra étre
réduite å dix heures pendant soixante
jours par an.

Article 7.

Dans les pays oii le climat rend. le travail
de jour particuliérement pénible, la
période de nuit peut étre plus courte que
celle fixée par les article ci-dessus, ä la
condition qu’un repos compensateur soit
accordé pendant le jour.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues
å la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintG-ermain
du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å l''appliquer
å, celles de ses colonies ou possessions ou
å ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves suivantes:

Article 5.

In India and Siarn, the application of
Article 3 of this Convention may be suspended
by the Government in respect to
any industrial undertaking, except factories
as defined by the national law. Notice
of every such suspension shall. be
filed with the International Labour Office.

Article 6.

In industrial undertakings . which are
influenced by the seasons and in all cases
where exceptional circumstances demand
it, the night period may be reduced to
ten hours on sixty days of the year.

Article 7.

In countries where the climate rendera
work by day particularly trying to the
health, the night period may be shorter
than prescribed in the above artides,
rovided that compensatory rest is accored
during the day.

Article 8.

The formal ratifications of this Convention,
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary. General
of the League of Nations for registration.

Article 9.

Each Member of the International Labour
Organization which ratifies. this
Convention engages to apply it to its colonies,
protectorates and possessions which
are not fully self-governing:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Conventiön
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision
en ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou cbacun de ses protecterats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 10.

Aussitot que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait åt
tous les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vigueur
ä la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
lä Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
ä la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage ä appliquer ses dispositions
au plus tand le ler juillet 1922, et
ä prendre telles mesures qui seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années aprés la date
de la mise en vigueur initiale de la Con -

(a) Except where owing to tbe local
conditions its provisions are inapplicable;
or

(b) Subject to such modifications as
may be necessary to adapt its provisions
to local conditions.

Eacb Member shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates
and possessions which are not
fully self-governing.

Article 10.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour Organisation
have been registered with the
Secrétariat, the Secretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Organization.

Article 11.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
tbe Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922, and
to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Article 13.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by

vention, par un acte communiqué au
Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année
aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 14.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Trarvail devra, au moins
une fois par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire å. 1’ordre
du jour de la Conférence la question de
la révision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 15.

Les textes franpais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.

an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secretariat.

Artdcle 14.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour
Office shall present to the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision or
modification.

Article 15.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

VII.

Recommandation concernant la prevention
(In cliarbon.

La Conférerce Générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å »l’emploi
des femmes dans les travaux
insalubres», question comprise dans le
troisiéme point de l’ordre du jour de
la session de la Conférence tenue å,
Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme de
recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de

Recommendation concerning the prevention
of anthrax.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
»women’s employment: unhealthy processes»,
which is part of the third
item in the agenda for the Washington
meeting of the Conference; and

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the Inter -

1’ Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande
aux Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail de prendre des mesures
en vue d’assurer, soit dans le pays d’origine,
soit, au cas ou cela ne serait pas
possible, au port de débarquement, la
désinfection des laines suspectes de contenir
des spores cbarbonneuses.

national Labour Organization for consideration
with a view to effect being given
to it by national legislation or otherwise,
in accordance with the Labour Part of
the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and tbe Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that arrangements should be
made för the disinfection of wool infected
with anthrax spores, either in the country
exporting such wool or if that is not
practicable åt the port of entry in the
country importing such wool.

VIII.

Recommandation concernant la protection
des femmes et des enfants contre
le saturnisme.

La Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å »l’em filoi

des femmes et des enfants dans
es travaux insalubres», question comprise
dans les troisiéme et quatriéme

Soints de l’ordre du jour de la session
e la Conférence tenue ä Washington,
et

Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient redigées sous forme de
recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise ä 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformé -

Recommendation concerning the protection
of women and childreu against
lead poisoning.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
»women’s and cnildren’s employment:
unhealthy processes», which is part
of the third and fourth items in the
agenda for the Washington meeting
of the Conference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the International
Labour Organization for consideration
with a view to effect being given
to it by national legislation or otherwise,

ment aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain
du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande
aux Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail qu’en raison des dangers
ue présentent pour les femmes au point
e vue de la maternité certaines opérations
industrielles et dans le but de
permettre aux enfants de se développer
physiquement, 1’emploi des femmes et aes
jeunes gens au-dessous de dix-huit ans
soit interdit dans les travaux énumérés
ci-apres;

(a) Dans le travail aux fours ou s’opére
la réduction des minerais de zinc et de
plomb.

(b) Dans la manipulation, le traitement
ou la réduction des cendres contenant du
plomb et dans le désargentage du plomb.

(d) Dans la fabrication de la soudure
ou des alliages contenant plus de dix
pour cent de plomb.

(e) Dans la fabrication de la litbarge,
du massicot, du minium, de la céruse, du
mineorange, ou du sulfate, du chromate
ou du silicate de plomb (frite).

(f) Dans les opérations de mélange et
de tartinage dans la fabrication ou la
réparation d’accumulateurs électriques.

(g) Dans le nettoyage des ateliers ou
sont effectués les travaux énumérés cidessus.

La Conférence recommande, en outre,
que 1’emploi des femmes et des jeunes
gens audessous de dix-huit ans aux travaux
ou l’on utilise des sels de plomb ne
soit autorisé qu’å la condition que l’on
prenne les mesures suivantes:

(a) Ventilation localisée, de maniére å
ce que soient dissipées, dés leur formation,
les poussiéres et vapeurs.

(b) Propreté des outils et des ateliers.

in accordance with the Labour Part of
tbe Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of tbe Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

The General Conference recommends to
the Members of the International Labour
Organization that in view of the danger
involved to the function of maternity and
to the physical development of chiidren,
women, and young persons under the age
of eighteen years be excluded from employment
in the following processes:

(a) In furnace work in the réduction of
zinc or lead ores.

(b) In the manipulation, treatment, or
réduction of ashes containing lead, and in
the desilverizing of lead.

(d) In the manufacture of solder or
alloys containing more than ten per cent.
of lead.

(e) In the manufacture of litharge,
massicot, red lead, white lead, orange lead,
or sulphate, chromate or silicate (frit) of
lead.

(/) In mixing and pasting in the manufacture
or repair of electric accumulators.

(g) In the cleaning of workrooms where
the above processes are carried on.

It is further recommended that the
employment of women and young persons
under the age of eighteen years in processes
involving the use of lead compounds
be permitted only subject to the following
condition:

a) Locally applied exhaust ventilation,
so as to remove dust and fumes åt the
point, of origin.

(b) Cleanliness of tools and workrooms.

(c) Avis donné ä 1’autorité publique de
tous les cas de saturnisme, et attribution
d’indemnités aux personnes intoxiquées.

(d) Examen médical périodique des personnes
employées aux travaux énumérés
plus baut.

(e) Installation, dans des conditions
satisfaisantes, de vestiaires, lavabos, et
réfectoires, et fourniture de vétements
protecteurs spéciaux.

(/) Interdiction d’introduire des aliments
ou des boissons dans les ateliers.

La Conférence recommande, d’autre part,
ue, dans les industries ou il est possible
e remplacer les sels solubles de plomb
ar des substances non-toxiques, l’emploi
esdits sels solubles de plomb soit l’objet
d’une réglementation plus sévére.

En ce qui concerne la présente Recommandation,
un sel de plomb sera considéré
comme soluble s’il contient plus de cinq
pour cent de son poids en plomb métallique
soluble dans une solution aqueuse d’acide
chlorhydrique ä O.25 % d’acide.

(d) Periodic medical examination of the
persons employed in such processes.

(e) Provision of sufficient and suitable
cloakroom, washing, and mess-room accommodation,
and of special protective clothing.

(,f) Prohibition of bringing food or drink
into work rooms.

It is further recommended that in industries
where soluble lead compounds
can be replaced by non-toxic substances,
the use of soluble lead compounds should
be strictly regulated.

For the purpose of this Recommendation,
a lead compound should be considered
as soluble if it contains more than five
per cent. of its weight (estimated as
metallic lead) soluble in a quarter of one
per cent. solution of hydrochloric acid.

IX.

Recommandation concernant la création
d’un service public d’hygiéne.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidéd’adop ter diverses
propositions relatives å, »i’emploi des
femmes dans les travaux insalubres,»
question comprise dans le troisiéme
point de l’ordre du jour de la session
de la Conférence tenue ä Washington,
et

Recomméndation concerning the establishment
of government health services.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certam proposals with regard to
»women’s employment: unhealthy processes,
» which is part of the third
item in the agenda for the Washington
meeting of the Conference, and

Apres avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous förare
d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera sonmise å, 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi national ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919r et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande
ue chaque Membre de 1’Organisation
nternationale du Travail établisse aussitöt
que possible—s’il ne Pa déjå fait—non
seulement un systéme assurant une inspection
efficace des usines et ateliers,
mais, en outre, un service public spécialement
chargé de sauvegarder la santé des
ouvriers, et qui se mettra en rapport avec
le Bureau International du Travail.

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the International
Labour Organization for consideration
with a view to effeet being given
to it by national legislation or otherwise,
in accordance with the Labour Part of
the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and the Treaty of St. Germain of 10 September,
1919:

The General Conference recommends
that each Member of the International
Labour Organization which has not
already done so should establish as soon
as possible, not only a system of efficient
faetory inspection, but also in addition
thereto a Government service especially
charged with the duty of safeguarding
the health of the workers, which will
keep in touch with the International
Labour Office.

Projet de convention fixant 1’äge minimum
dimission des enfants aux traraux
industriels.

La Conférence Genérale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée å. Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives å «l’emploi
des enfants: åge dimission au
travail,» question comprise dans le
quatriéme point de 1’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo Bihang

till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum
age for admission of children to industrial
employment.

The General Conference of the International
Labour Organization of the
League of Nations,

Having been convened by the Government
of the United States of
America åt Washington, on the 29th
day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the “employment of children: minimum
age of employment,” which is
part of the fourth item in the agenda
för the Washington meeting of the
Conference, and

Having determined that these pro1
samt. 307 käft. (Nr 361.) 15

sitions seraient rédigées sous forme posals shall taka the form of a draft

d’un projet de convention internatio- International convention,

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par fes Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGrermain
du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
seront considérés comme «établissements
industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös
extractives de toute nature;

(b) Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,
réparés, décörés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres
subissent une transformation; y
compris la construction des navires, les
industriös de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et
la transmission de la force motrice en
général et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,
1’entretien, la réparation, la modification
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, chemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégraphiques
ou téléphoniques, installations
électriques, usines å gaz, distribution
d’eau, ou autres travaux de construction,
ainsi que les travaux de préparation et
de fondation précédant les travaux cidessus; (d)

Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée ou
voie d’eau, y compris la manutention des
marchandises dans les docks, quais, wharfs
et entrepöts, å 1’exception du transport å
la main.

adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in accordance
with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. (lermain of 10
September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the
term “industrial undertaking” includes
particularly:

(a) Mines, quarries and other works for
the extraction of minerals from the earth.

(b) Industries in which artides are
manufactured, altered, cleaned, repaired,
ornamented, finished, adapted for sate,
broken up or demolished, or in which
materials are transformed; including shipbuilding,
and the generation, transformation,
and transmission of electricity and
motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, härbod
dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installation,
electrical undertaking, gas work,
water work, or other work of construction,
as well as the préparation for or
laying the foundations of any such work
or structure.

(d) Transport of passengers or goods
by road or rail or inland waterway, incfuding
the handling of goods åt docks,

Siays, wharves, and warehouses, but exuding
transport by hand.

Dans chaque pays, Tautorité compétente
déterminera la ligne de démarcation entre
1’industrie, d’une part, le commerce et
1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Les enfants de moins de quatorze ans
ne peuvent étre employés ou travailler
dans les établissements industriels, publics
ou privés, ou dans leurs dépendances, å,
^exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme
famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’appliqueront
pas au travail des enfants dans
les écoles professionnelles, å, la condition
que ce travail soit approuvé et surveillé
par 1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle
de 1’application des dispositions de la présente
Convention, tout chef d’établissement
industriel devra tenir un registre
d’inscription de toutes les personnes de
moins de seize ans employées par lui avec
1’indication de la date de leur naissance.

Article 5.

En ce qui concerne 1’applicaticn de la
présente Convention au Japon, les modincations
ci-aprés ä 1’article 2 sont autorisées: (a)

Les enfants de plus de douze ans
pourront étre admis au travail s’ils ont
achevé leur instruction primaire;

(b) En ce qui concerne les enfants entre
douze et quatorze ans déjå au travail,
des dispositions transitoires pourront étre
adoptées.

La disposition de la loi japonaise actuelle
qui admet les enfants de moins de
douze ans å certains travaux faciles et
légers sera rapportée.

The competent authority in each country
shall define the line of division which
separates industry from commerce and
agriculture.

Article 2.

Children under the age of fourteen
years shall not be employed or work in
any public or private industrial under-,
talang, or in any branch thereof, other
than an undertakmg in which only members
of the same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not
apply to work done by children in technical
schools, provided that such work is
approved and supervised by public authority.

Article 4.

In order to facilitate the enforcement
of the provisions of this Convention, every
employer in an industrial undertaking
shall be required to keep a register of
all persons under the age of sixteen years
employed by him, and of the dates of
their births.

Article 5.

In connection with the application of
this Convention to Japan, the following
modifications of Article 2 may be made:

(a) Children over twelve years of age
may be admitted into employment if they
have finished the course in the elementary
school;

(b) As regards children between the
ages of twelve and fourteen already employed,
transitional regulations may be
made.

The provision in the present Japanese
law admitting children under the age of
twelve years to certain light and easy
employments shall be repealed.

Article 6.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’appliqueront
pas å l’Inde, mais dans lTnde
les enfants de moins de douze ans ne seront
pas occupés:

(a) Dans les manufactures employant
1» force motrice et occupant plus de dix
personnes;

(b) Dans les mines, carriéres et Industries
extractives de toute nature;

(c) Dans le transport par voie ferrée de
passagers, de marchandises, et de services
postaux, et dans la manipulation de marchandises
dans les docks, quais et wharfs,
å 1’exception du transport ä la main.

Article 7.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues
å la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par lui enregistrées.

* Article 8.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage ä 1’appliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves survantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales,

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision
en ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 6.

The provisions of Article 2 shall not
apply to India, but in India children
under twelve years of age shall not be
employed,

(a) In manufactories working with power
and employing more than ten persons; (b)

In mines, quarries, and other works
for the extraction of minerals from the
earth;

(c) In the transport of passengers or
goods, or mails, by rail, or in handling
of goods åt docks, quays, and wharves,
but excluding transport by hand.

Article 7.

The format ratifications of this Convention,
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, and of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, shall be
communicated to the Secretary General
of the League of Nations for registration.

Article 8.

Each Member of the International Labour
Organization which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies,
protectorates, and possessions which
are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect to each of its colonies, protectorates,
and possessions which are not
fully self-governing.

Article 9.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,
le Secrétaire Général de la Société
des Nations notifiera ce fait ä tous
les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 10.

La présente Convention entrera en vigueur
ä la date ou cette notifikation aura
été effectuée par le Secrétaire Général
de la .Société des Nations; elle ne liera
que les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par
la suite, cette Convention entrera en vigueur
au regard de tout autre Membre k
la date ou Ta ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage k appliquer ses dispositions
au plus tard le ler juillet 1922
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 12.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer ä 1’expiration
d’une période de dix années aprés la date
de la mise en vigueur initiale de la Convention,
par un aete communiqué au Secrétaire
Générale de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année aprés
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 13.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une Ibis par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et dé -

Article 9.

As soon as tbe ratifications of two Members
of tbe International Labour Organization
have been registered witb tbe Secretariat,
the Secretary General of tbe
League of Nations sball so notify all the
members of tbe International Labour Organization.

Article 10.

Tbis Convention sball come into force
åt tbe date on wbicb such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it sball then be
binding only upon those Members whicb
have registered tbeir ratifications witb tbe
Secrétariat. Thereafter tbis Convention
will come into force for any other Member
åt the date on wbicb its ratification
is registered witb tbe Secrétariat.

Article 11.

Eacb Member wbicb ratifies tbis Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later tban 1 July, 1922, and
to take sucb action as may be necessary
to make tbese provisions effeetive.

Article 12.

A Member wbicb has ratified tbis Convention
may denounce it after tbe exkretion
of ten years from tbe date on wnich
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of tbe League of Nations for
registration. Sucb denunciation shall not
take effeet until one year after tbe date
on whicb it is registered witb the Secretariat.

. Article 13.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour
Office sball present to the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider tbe de -

cidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre du
jour de la Conférence la question de la
révision ou de la modification de la dite
Convention.

Article 14.

Les textes frangais et anglais de la

firésente Convention feron t foi l’un et
''autre.

sirability of placing on the agenda of
the Conference tbe question of its revision
or modification.

Article 14.

The French and English texts of this
Convention shall botb be autbentic.

XI.

Projet de convention concernant le
travail de nuit des enfants dans
1’industrie.

La Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée å Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,
le 29 octobre 1919.

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives ä des enfants: pendant la nuit,» question
comprise dans le quatriéme point de
1’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue å Washington, et
Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention Internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919.

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
seront considérés comme «établissements
industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries
extraetives de toute nature.

Draft convention concerning the night
work of young persons employed in
industry.

The General Conference of the International
Labour Organization of the League
of Nations,

Having been convened by the Government
of the United States of
America åt Washington, on the 29th
day of October, 1919, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the “employment of children: during
the night, ”which is part of the fourth
item in the agenda för the Washington
meeting of the Conference,'' and
Having determined that these proposals
shall take the form of a draft
International convention,

adopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organization, in accordance
with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919,
and of the Treaty of St. Germain of 10
September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the
term “industrial undertaking” ineludes
particularly:

(a) Mines, quarries, and other works
for the extraetion of minerals from the
earth.

(b) Les industriös dans lesquelles des
produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,
réparés, décorés, achevés, préparés
pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres
subissent une transformation; y
compris la construction- des navires, les
indnstries de démolition de matériel, ainsi
que la production, la transformation et la
transmission de la force motrice en général
et de 1’électricité.

(c) La construction, la reconstruction,
l’entretien, la réparation, la modification,
ou la démolition de tous båtiments et
édifices, cbemins de fer, tramways, ports,
docks, jetées, canaux, installations pour
la navigation intérieure, routes, tunnels,
ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts
ordinaires, puits, installations télégraphiques
ou téléphoniques, installations électriques,
usines ä, gaz, distribution d’eau,
ou autres travaux de construction, ainsi

ue les travaux de préparation et de fonation
précedant les travaux ci-dessus.

(id) Le transport de personnes ou de
marchandises par route, voie ferrée, ou
eau, y compris la manutention des marchandises
dans les docks, quais, wbarfs et
entrepöts, ä 1’exception du transport ä la
main.

Lans chaque pays, l’autorité compétente
détermmera la ligne de démarcation
entre 1’industrie, d’une part, le commerce
et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Il est interdit d’employer pendant la
nuit les enfants de moms de dix-huit ans
dans les établissements industriels, publics
ou privés, ou dans leurs dépendances,
å 1’exception de ceux dans lesquels sont
seuls employés les membres d’une méme
famille, sauf dans les cas prévus ci-aprés.

L’interdiction du travail de nuit ne
s’appliquera pas aux enfants au-dessus de
seize ans qui sont employés, dans les industriös
énumérées ci-aprés, å des travaux
qui, en raison de leur natura, doivent
nécessairement étre continués jour et nuit:

(b) Industries in which artides are manufactured,
altered, cleaned, repaired, ornamented,
finished, adapted for sale, broken
up, or demolished, or in which materials
are transformed; including shipbuilding,
and the generation, transformation,
and transmission of electricity or
motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,
repair, alteration, or démolition
of any building, railway, tramway, harbor,
dock, pier, canal, inland waterway,
road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,
well, telegraphic or telephonic installation,
eleetrical undertaking, gas work,
waterwork, or other work of construction
as well as the préparation for or laying
the foundations of any such work or structure.

(d) Transport of passen gers or goods
by road or rail, including the handling
oi goods åt docks, quays, wharves, ana
warehouses, but exciuding transport by
hand.

The competent authority in each country
shall define the line of division which
separates indnstry from commerce and
agriculture.

Article 2.

Young persons under eighteen years of
age shall not be employed during the
night in any public or private industrial
undertaking, or in any branch thereof,
other than an undertaking in which only
members of the same family are employed,
except as hereinafter provided for.

Young persons over the age of sixteen
may be employed during the night in the
following industrial undertakings on work
which by reason of the natura of the
process, is required to be carried on continuously
day and night:

(a) Usines de fer et d’acier; travaux
ou l’on fait emploi des fours å réverbére
ou å régénération, et galvanisation de la
tole et du fil de fer (excepté les ateliers
de décapage).

(b) Verreries.

(d) Sucreries ou l’on traite le sucre bruk

(e) Eéduction du mineral d’or.

Article 3.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme «nuit» signifie une période
d’au moins onze beures consécutives,
comprenant l’intervalle écoulé entre dix
heures du soir et cinq heures du matin.

Dans les mines de cnarbon et de lignite,
une dérogation pourra étre prévue en ce
qui concerne la période de repos visée au
paragraphe précédent, lorsque 1’intervalle
en tre les deux périodes cfe travail comporte
ordinairement quinze heures, mais
jamais lorsque cet intervalle comporte
moins de treize heures.

Lorsque la législation du pays interdit
le travail de nuit å tout le personnel dans
la boulangerie, on pourra substituer, dans
cette industrie, la période comprise entre
neuf heures du soir et quatre heures du
matin, å la période de dix heures du soir
å cinq heures du matin.

Dans les pays tropicaux ou le travail
est suspendu pendant un certain temps
au milieu de la journée, la période de repos
de nuit pourra étre inférieure å, onze
heures, pourvu qu’un repos compensateur
soit accordé pendant le jour.

Article 4.

Les dispositions des artides 2 et 3 ne
s’appliqueront pas au travail de nuit des
enfants ägés de seize å dix-huit ans lorsqu’un
oas de force majeure qui ne pouvait
étre prévu ou empéché, et qui ne présente
pas un caractére périodique, met obstacle
au fonctionnement normal d’un établissement
industriel.

(a) Manufacture of iron and Steel; processes
in which reverberatory or regenerative
furnaces are used, and galvanizing
of sheet metal or wire (except the pickling
process).

(o) Glass works,

(a) Manufacture of raw sugar.

(e) Gold mining reduction work.

Article 3.

For the purpose of this Convention, the
term “night” signifies a period of åt least
eleven consecutive hours, including the
interval between ten o’dock in the evening
and five o’clock in the morning.

In coal and lignite mines work may
be carried on in the interval between ten
o’clock in the evening and five o’clock in
the morning, if an interval of ordinarily
fifteen hours, and in no case of less than
thirteen hours, separates two periods of
work.

Where night work in the baking industry
is prohibited for all workers, the
interval between nine o’clock in the evening
and four o’clock in the morning
måy be substituted in the baking industry
for the interval between ten o’clock
in the evening and five o’clock in the
morning.

In those tropical countries in ''Which
work is suspended during the middle of the
day, the night period may be shorter than
eleven hours if compensatory rest is accorded
during the day.

Article 4.

The provisions of Article 2 and 3 shall
not apply to the night work of young
persons between the ages of sixteen and
eighteen years in cases of emergencies
which could not have been controlled or
foreseen, which are not of a periodical character,
and which interfere with the normal
working of the industrial undertaking.

Article 5.

En ce qui concerne 1’application de la
présente Convention au Japon, jusqu’au
ler juillet 1925, 1’article 2 ne s’appliquera
qu’aux enfants ägés de moins de quinze
ans, et, ä partir de la date susmentionnée,
ledit article 2 ne s’appliquera qu’aux enfants
ägés de moins de seize ans.

Article 6.

En ce qui concerne 1’application de la
présente Convention ä l’Inde, le terme
«établissement industriel» comprendra seulement
les «fabriques» définies comme
telles dans la «Loi des fabriques» de l’Inde
{Indian factory ad), et 1’article 2 ne s’appliquera
pas aux enfants du sexe masculin
ägés de plus de quatorze ans.

Article 7.

Lorsque, en raison de circonstances particuliérement
graves, 1’intérét public l’exigera,
1’interdiction du travail de nuit

Sourra étre suspendue par une décision
e 1’autorité publique, en ce qui concerne
les enfants ägés de seize. k dix-tillit ans.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les condition prévues
ä la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de
St. Germain du 10 septembre 1919, seront
communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par hd enregistrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage å Tappliquer å
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous
les réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

Bihang till riksdagens protokoll 1021.

Article 5.

In tbe application of tbis Convention
to Japan, un til 1 July, 1925, Article 2
sball apply only to young persons under
fifteen years of age and tnereafter it sball
apply only to young persons under sixteen
years of age.

Article 6.

In the application of this Convention
to India, tbe term “industrial undertaking”
shall include only “factories” as
defined in tbe Indian Factory Act, and
Article 2 shall not apply to male young
persons over fourteen years of age.

Article 7. ''

Tbe prohibition of night work may be
suspended by the Government, for young
persons between the ages of sixteen and
eighteen years, when in case of serious
emergency the public interest demands it.

Article 8.

Article 9.

Each Member of the International Labour
Organization which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies,
protectorates and possessions which
are not fully self-governing:

{a) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or

1 sand. 307 käft. {Nr 361.)

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision
en ce qui concerne chacune de ses
colonies ou possessions ou chacun de ses
protectorats ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,
le Secrétaire Général de la Société
des Nations notifiera ce fait ä tous
les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vigueur
ä la date ou cette notification aura
été effectuée par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
snite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
å la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dispositions
au plus lärd le ler juillet 1922
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secrétaire Général de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénoncia -

(b) Subject to such modifications as
may be necessary to adapt its provi
sions to local conditions.

Eacb Member shall notify to tbe International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates
and possessions which are not fully
self-governing.

Article 10.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organization
have been registered with the Seeretariat
the seeretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Organization.

Article 11.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Seeretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922, and
to take such action as may be necessary
to make these provisions effeetive.

Article 13.

A Member which has ratified this Convention
may denonnce it after the expira
tion of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Seeretary
General of the League of Nations for registration.
Such denunciation shall not

tion ne prendra effet quune année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 14.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms
une ibis par dix années, presenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’application
de la présente Convention et décidera
s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la révision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 15.

Les textes francais et anglais de la
présente Convention feron t foi l’un et
1’autre.

take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secretariat.

Article 14.

Article 15.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

XII.

Recommaudation concernaut 1’applica- Recominendation concerning the aption
de la convention internationale plication of the Berne convention ot
adoptée a Berne eu 1906 sur 1’interdic- 1908, on the prohibition of the use of
tion de 1’emploi du pliosphore blanc white phosphorus in the manufacture
(jaune) dans 1’industrie des allumettes. of matches.

La Conférence Générale de l’Organisasion
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée ä Washington par le
Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,
le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter une
proposition relative ä ^extension et
application de la Convention internationale
adoptée å Berne en 1906
sur 1’interdiction de 1’emploi du phosphore
blanc (jaune) dans 1’industrie
des allumettes,» question comprise
dans le cinquiéme point de l’ordre
du jour de la session de la conférence
tenue ä Washington, et

Aprés avoir décidé que cette proposition
serait rédigée sous forme de
recommandation,

The General Conference of the International
Labour Organization of the League
of Nations,

Having been convened åt Washington
by the Government of the United
States of America on the 29th day
of October, 1919, and

Having decided upon the adoption
of a proposal with regard to the ”extension
and application of the International
Convention adopted åt Berne
in 1906 on the prohibition of the use
of white phosphorus in the manufacture
of matches,” which is part of
the fifth item in the agenda för the
Washington meeting of the Conference,
and

Having determined that this proposal
shall take the form of a recommendation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous förare
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919:

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the International
Labour Organization for consideration
witb a view to effect being given
to it by national legislation or otherwise,
in accordance witb the Labour Part
of the Treaty of Versailles of 28 June,
1919, and the Treaty of St. Germain of
10 September, 1919:

La Conférence Générale recommande
que chaque Hembre de 1’Organisation Internationale
adbére—s’il ne l’a déjä fait
—ä la Convention Internationale
ä Berne en 1906 sur 1’interdiction

Sloi du phosphore blanc (jaune) dans l’in
ustrie des allumettes.

adoptée
de l’em -

Tbe General Conference recommends
tbat each Member of tbe International
Labour Organization, wbich bas not already
done so, should adhere to tbe International
Convention adopted åt Berne
in 1906 on tbe prohibition of the use of
white phosphorus in the manufacture of
matches.

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. II.

Bil. B.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS
KONFERENS I GENUA ÅR 1920

ANTAGNA KONVENTION SFÖRSLAG
OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA
SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
210200

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Underdånig skrivelse...........................101

Genua-konferensen............................103

I. Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen . . . 105

II. Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart...... . 106

III. Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.....108

IV. Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns använ dande

i arbete till sjöss.......................108

V. Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän..........111

VI. Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs

förolyckande............................112

VII. Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän........114

Behandlingen av Genua-konferensens beslut............ 119

Bilaga: Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag och
hemställanden (I: s. 122; II: s. 123; III: s. 126; IV: s. 127; V: s. 131;

VI: s. 132; VII: s. 135)......................122

Stockholm den 17 februari 1921.

Till KONUNGEN.

Såsom närmare utvecklats i den av Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet den 25 nästlidne januari avgivna
framställning med de å internationella arbetsorganisationens kon -

102

ferens i Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden,
åligger det medlemmarna av nämnda organisation att, försåvitt
ej exceptionella omständigheter förhindra det, inom ett år från avslutandet
av ett sammanträde av organisationens konferens underställa därå antagna
konventionsförslag och hemställanden vederbörande myndighet eller myndigheter.
Då organisationens konferens avslutade sitt sammanträde i Genua
den 10 juli 1920, böra alltså de å detta sammanträde antagna konventionsförslag
och hemställanden underkastas nu berörda åtgärd före den 11 juli
1921 eller, om omständigheter av nyss omförmälda art lägga hinder i
vägen därför, senast den 10 januari 1922. För vidtagande av dylik åtgärd
får delegationen härmed till Kungl. Maj:t överlämna närlagda framställning
med de å Genua-konferensen antagna beslut av omförmälda.

Delegationen har beträffande behandlingen av berörda konferensbeslut,
i vad de olika ämbetsverkens verksamhetsområden angår, samrått
med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen.

I handläggningen av förevarande ärende ha deltagit herrar E. G.
Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von
Sydow, A. Thorberg och B. E. Wijkander.

A. Molin.

På delegationens vägnar,
Underdånigst:
GUNNAR HUSS.

Genua-konferensen.

Internationella arbetsorganisationens1 generalkonferens höll sitt andra
sammanträde i Genua under tiden den 15 juni—10 juli 1920. I detsamma
deltogo representanter för följande 27 länder: Argentina, Australien,
Belgien, Canada, Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,
Indien, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien,
Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siam, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tjecko-Slovakien, Tyskland, Uruguay och Venezuela.

Sverige företräddes å konferensen av ministerresidenten E. Sjöborg
och rådmannen, numera statsrådet K. Dahlberg såsom regeringsombud,
direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen A. O. Nordborg såsom
arbetsgivarombud och landsorganisationens ordförande A. Thorberg såsom
arbetarombud. Regeringens ombud biträddes av följande experter: byråchefen
N. G. Nilsson, t. f. byråchefen O. Järte, byråassistenten, sjökaptenen
E. Eggert och förtroendemannen för svenska transportarbetarförbundet,
ledamoten av riksdagens första kammare C. Lindley. Såsom
experter åt arbetsgivarnas ombud tjänstgjorde sjökaptenen N. Hallberg
och inspektören F. Carman, under det redaktören S. Backlund, förtroendemannen
för svenska sjömansunionen E. Griph, förtroendemanden för svenska
eldarunionen S. Lundgren och förtroendemannen för nya stewartföreningen
E. Runnerström i egenskap av experter biträdde arbetarnas ombud.

För sammanträdet var uppgjord följande dagordning:

l:o) Tillämpningen å sjömän av det i Washington nästföregående
november upprättade konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden
i alla industriella företag, däri inbegripet transport till sjöss, och,
under betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

1 Upplysningar om den internationella arbetsorganisationens uppkomst, gestaltning,
uppgifter och verksamhet meddelas i den av delegationen den 25 januari 1921 avgivna
»Underdåniga framställning med de å internationella arbetsorganisationens konferens i
Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (AV 361.) 17

104

om dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande
bostäder och hälsovård ombord.

2:o) Kontroll å anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling;
tillämpningen å sjömän av den konvention och de hemställanden rörande
arbetslösheten och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington
nästföregående november.

3:o) Tillämpningen å sjömän av den i Washington nästföregående
november antagna konventionen angående förbud mot sysselsättande av
barn under 14 år.

4:o) Prövning av möjligheten att åvägabringa en internationell
s j ömanslagstiftning.

Den mest betydelsefulla frågan, nämligen om antagandet av ett
förslag till konvention, varigenom 8-timmars arbetsdag och 48-timmars
arbetsvecka skulle införas å handelsflottans fartyg, erhöll ej föreskriven
tvåtredjedels majoritet. Övriga konventionsförslag jämte hemställanden
antogos med fullständig eller nära nog fullständig enhällighet.

Härnedan återgivas i svensk översättning de å sammanträdet antagna
konventionsförslag och hemställanden. De franska och engelska
originaltexterna återfinnas i närlagda bilaga, sid. 24 o. f.

105

Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen ar nationernas
förbund,

• vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

• och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella
företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om
dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder
och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
eu hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni i 920. I

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje
industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det
medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta
timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit
uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje medlem
av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lagstiftning,
som begränsar arbetstideu i nämnda riktning för alla arbetare,

106

sysselsatta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestämmelser,
som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje
land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lagstiftning
varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivaroch
arbetarorganisationer.

II.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen å
sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade
konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella
företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under
betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar
om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende
å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder
och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första
punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,
ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

.antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt
jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den
28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den
4 juni 1920. I

107

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,
där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom arbetstiden
för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med
ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte
förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hänsyn
till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som
äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstiftningen
måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivarooh
arbetarorganisationer.

II.

Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas
territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt
begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning
i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som
sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.

III.

Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,
vilka hava områden vid samma vattendrag, måtte, i den mån så är
möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention
angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i
Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska
eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.

IV.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för
tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åtskillnaden
mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom
till internationella arbetsbyrån.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte
inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa internationella
arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit
för att bringa denna hemställan till verkställighet.

108

III.

Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av
möjligheten att åvägabringa en internationell sjömanslag», vilken
fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sammanträde
i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon
den 4 juni 1920.

Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom eu
klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i
hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främmande
lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter
och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och
underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer
till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en
sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande
sjömän såsom sådana.

IV..

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete

till sjöss.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

109

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å
sjömän av den i Washington nästföregående november antagna
konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn under
14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen
för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om
arbetet av traktaten..i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain
den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919
och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I Med

»fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra
fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.

§ 3. .

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres
av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och övervakas
av offentlig myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmelserna
i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att
föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla
ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen
för vars och ens födelse.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som
ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av
sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuillj''
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

§ B.

§ 9-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

. § 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän
av den konvention och de bemställanden rörande arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring, söm antagits i Washington nästföregående
november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dejn tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat
sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles
den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten
i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon
den 4 juni 1920.

I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III
av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angående
arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 307 Käft. (Nr 361.) 18

112

internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjömän anordna
effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan
omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom
tilldelande av statsunderstöd åt fackorganisationer, vilkas stadgar föreskriva
utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

VI.

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken "av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å ananställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å
sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående
november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten
på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen
om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.
Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november
1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I Med

»sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen
slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an -

113

ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av
fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen
är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den
genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begränsas
till ett belopp motsvarande två månaders hyra.

§ 3.

Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga
anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.

§ 4.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella
arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

114

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder
sig varje medlem, som- ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart
tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens
dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda
äga vitsord.

VIL

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas
förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genua den 15 juni 1920

115

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren
för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän
av den konvention och de hemställanden rörande arbetslösheten
och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående
november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på
dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av
ett förslag till internationell konvention,
antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet
av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain
den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och
traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ 1.

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,
vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart,
med undantag likväl av befälet.

§ 2.

Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,
bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej
heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande
från sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt
någon enskild person, bolag eller annat företag.

I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestämmelserna
i denna paragraf.

§ 3.

Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva enskild
person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvssyfte
förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verksamhet,
under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga
vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i
förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.

116

§ 4.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter
för sjömän inrättas och upprätthålles.

Detta system må inrättas och upprätthållas:

1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och
sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,

2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.

Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av personer,
som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.

Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åtgärder
vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.

§ 5.

Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal representanter
för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra
arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.

Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående
nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja
ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens
kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig
för sjömännens välfärd.

§ 6.

Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg
och redarna att fritt välja besättning.

§ 7.

Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier
till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som
efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska detsamma.

§ 8.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att
de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,
göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän
från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsättning
likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.

117

§ 9.

Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar liknande
dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträffande
däcks- och maskinbefäl.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela
internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller
andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas
verksamhet beträffande dem.

Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med regeringarna
och vederbörande organisationer i varje land, samordna de
olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.

§ 11.

Varje medlem av internationella ai''betsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina
kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,
detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala
förhållandena äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning
efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det
beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar
och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet
med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni
1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly
den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4
juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom
inregistreras.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerat^ hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella
arbetsorganisationen.

118

§ 14.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,
som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,
men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera
sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft •
beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats
hos sekretariatet.

§ 15.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder
sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser
i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 16.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, kan, sedan fem
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förhunds generalsekterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.

§ 17.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions
tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning
bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 18.

De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.

119

Behandlingen av Genua-konferensens beslut.

I fråga om behandlingen av de olika å Genua-konferensen antagna
konventionsförslag och hemställanden, vilka samtliga den 15 nästlidna
januari remitterats till delegationen, har delegationen i detta sammanhang
ansett sig böra anföra följande. Kommerskollegium, lantbruksstyrelsen
och socialstyrelsen, med vilka delegationen samrått i ämnet, ha
beträffande sina respektive verksamhetsområden biträtt vad delegationen
.sålunda yttrar.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden inom fisherihanteringen
(7) åsyftar reglering av arbetstiden inom ett verksamhetsområde,
som erbjuder särskilt stora svårigheter för en dylik åtgärd. Fisket är
nämligen i hög grad beroende av växlande och oförutsebara förhållanden
såsom väderleken och fiske tillgången. När-omständigheterna äro gynnsamma,
måste arbetet utan hinder av schablonmässiga begränsningar få
fortgå till utnyttjande av nämnda omständigheter — dessemellan kan
arbetet få ligga nere långa tider. En ordnad vaktindelning såsom inom
sjömansyrket låter sig svårligen genomföra, enär utrymmesförhållandena
ombord icke medgiva den därför erforderliga ökningen av arbetarantalet.
Någon effektiv kontroll över en lagstadgad arbetstidsreglerings iakttagande
.skulle knappast kunna upprätthållas. Härtill kommer, att fiskebåtarnas
besättningar i stor utsträckning ha andel i fångsten, vilket
skulle medföra, att de, även där de verkligen vore att anse såsom arbetare,
i många fall ej skulle ha något intresse för en lagstiftning av
här ifrågasatta innebörd. Slutligen lär fisket vanligen bedrivas med så
pass knappt ekonomiskt utbyte, att även en försiktig reglering av arbetstiden
skulle medföra betänkliga ekonomiska verkningar.

Vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om
arbetstiden å svenska fartyg har man även funnit sig nödsakad att från
dessa lagars tillämpning undantaga fiske. Sannolikt torde emellertid
dessa lagar och särskilt den senare av dem komma att indirekt i viss
mån verka begränsning av arbetstiden inom facket.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 19

Genua konferen sen.

120

Med hänsyn till vad här anförts, synes förevarande hemställan ej
skäligen kunna leda till någon åtgärd från statsmakternas sida.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart (II)
går i första rummet ut på att, med tillbörlig hänsyn tagen till de säregna
förhållandena i varje land, införa 8 timmars arbetsdag och 48 timmars
arbetsvecka inom nämnda verksamhetsområde. Såsom bekant är
Sverige ett av de få länder, som — genom lagen om arbetstiden å
svenska fartyg — genomfört lagstadgad begränsning av arbetstiden inom
sjöfarten, och gäller denna begränsning jämväl den inre farten. Visserligen
motsvarar berörda arbetstidsreglering icke nyss angivna mått för
arbetstiden, men lär den få anses gå så långt, som hänsynen till de
faktiska förhållandena funnits skäligen medgiva.

Kravet i hemställandets fjärde punkt på fastställande av åtskillnaden
mellan inre och yttre sjöfart torde knappast ha något egentligt
skäl för sig beträffande vårt land, då detta ju, såsom nyss omnämnts,
har lagstadgad begränsning av sjöfolkets arbetstid i såväl inre som yttre
fart. Emellertid gör lagen om arbetstiden å svenska fartyg, om ej formellt
så dock reellt, en dylik åtskillnad, i det den uppställer i viss mån
olika bestämmelser för arbetstiden, allt efter som fartygets resa under
vanliga förhållanden kräver högst 12 timmars oavbruten gång eller
längre tid.

Anmärkas bör måhända med hänsyn till kravet på samverkan med
vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, att merberörda lag
om arbetstiden å svenska fartyg utarbetats inom en sakkunnigberedning,
innefattande representanter för nämnda organisationer, samt att dessa
organisationer därefter avgivit yttranden över det sålunda utarbetade
förslaget. .

Vidare åsyftar förevarande hemställan att genom avtal mellan
olika stater, vilka ha områden vid vattendrag, som gemensamt begagnas
av deras fartyg, få till stånd en enhetlig reglering enligt förut berörda
normer av arbetstiden inom sjöfarten å dessa vattendrag. Uppenbarligen
har man vid uppställande av detta krav förnämligast haft i åtanke
de segelbara floderna, t. ex. Rhen och Donau, som genomflyta flera
staters områden. Vad Sverige beträffar förefinnes knappast några motsvarande
förhållanden.

Beträffande hemställandets sista punkt anser sig delegationen ej
kunna underlåta påpeka, att däri uttryckta krav redan synes vara väsentligen
tillgodosett genom § 405 st. 6 i fredsfördraget i Versailles,
vari föreskrives, att i fråga om en av arbetsorganisationens konferens

121

antagen hemställan organisationens medlemmar skola underrätta nationernas
förbunds generalsekreterare om vidtagna åtgärder — internationella
arbetsbyrån, som ju tillhör nationernas förbunds institutioner, skall
väl beredas kännedom om dylika underrättelser.

Såsom nv det anförda torde framgå, kan delegationen ej finna förevarande
hemställan böra giva anledning till några åtgärder.

Hemställandet angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar
{111) är redan, vad Sverige angår, på god väg att förverkligas.
Den kommitté, som tillsatts för sjölagens revision, har nämligen funnit
sig föranlåten att ur sjölagen utbryta och till en särskild författning,
benämnd sjömanslag, sammanföra de bestämmelser, som ba till ändamål
att reglera sjömännens rättsliga ställning. Ett preliminärt förslag till
sådan lag har redan varit underkastat vederbörande myndigheters in. fl.
institutioners granskning, och lär kommittén komma att inom kort avgiva
förnyat, slutligt förslag i ämnet. Då detta lagstiftningsarbete bedrives
under samverkan med motsvarande arbeten i Norge och Danmark,
torde detsamma få anses i särskilt hög grad ägnat att tillgodose syftet
med förevarande hemställan. Någon särskild åtgärd med anledning ''av
denna hemställan torde sålunda ej kunna ifrågakomma.

Beträffande hemställandet angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän
(F) synes detsamma åtminstone ej för närvarande böra giva anledning
till någon åtgärd, då frågan om sådan arbetslöshetsförsäkring torde
vara inbegripen i det uppdrag, som meddelats den s. k. socialförsäkringskommittén.

De återstående av bär ifrågavarande beslut av Genua-konferensen
eller de tre förslagen till konventioner angående respektive fastställande
av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss {IV), ersättning för
arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande {VI) och arbetsförmedling för
sjömän {VII) ha ej ännu varit föremål för någon mera ingående behandling
av delegationen.

Sedan delegationen haft tillfälle att underkasta förslagen en närmare
prövning, skall delegationen inkomma med yttranden rörande desamma.

122

Bilaga.

Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag
och hemställanden.

Recommendation tendant å limiter les
heures de travail dans 1’industrie de la
péche..

La Conférence Générale de reorganisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives aux »Conditions
d’application aux marins de
la Convention faite å Washington au
mois de novembre dernier, et ayant
pour objet de limiter ä 8 heures

{>ar jour et 48 heures par semaine
e nombre des heures de travail dans
toutes les entreprises industrielles,
et notamment dans les entreprises
de transport par mer et, sous conditions
ä définir, par voie d’eau intérieure.
Répercussion sur les effeetifs
a bord et sur 1’application des réglements
concernant le logement et l’hygiéne»,
question formant le premier
oint de l’ordre du jour de la session
e la Conférence tenue å Génes, et
Aprés avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,

Recommendation concerning the limitation
of hours of work in the fishing
industry.

The General Conference of the International
Labour Organisation of the
League of Nations,

Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of tbe International
Labour Office, on the
15th day of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention drafted åt Washington,
last November, limiting the hours
of work in all industrial undertakings,
ineluding transport by sea and,
under conditions to be determined,
transport by inland waterways, to 8
hours in the day and 48 in the weeb.
Consequential effeets as regards maning
and the regulations relating to
accomodation and health on board
ship», which is the first item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and

Having determined that these proposals''
snäll take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Members of the International
Labour Organisation for con -

123

en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
relative au Travan du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de
Saint-Germain du 10 septembre 1919, du
Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,
et du Traité du Grand Trianon du 4 iuin
1920:

Considérant la déclaration contenue
dans les Traités de Paix et aux termes
de laquelle toutes les communautés industrielles
devraient s’efforcer d’adopter,
autant que les circonstances spéciales dans
lesquelles elles pourraient se trouver le
permettraient, »la journée de huit heures
ou la semaine de quarante-huit beures
comme but å atteindre partout ou il n’a
pas encore été obtenu», la Conférence Internationale
du Travail recommande que
chaque Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail adopte une législation
limitant en ce sens les beures de
travail de tous les travailleurs employés
dans 1’industrie de la pécbe, avec les
clauses spéciales nécessaires pour faire
face aux conditions particuliéres å cette
industri en cbaque pays; et que, pour
la préparation de cette législation, cbaque
Gouvernement consulte les organisations
patronales et les organisations ouvriéres
intéressées.

sideration witb a view to effect being
given to it by national législation or
otberwise, in accordance witb tbe Labour
Part of tbe Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of tbe Treaty
of Neuilly of 27 November, 1919, and of
tbe Treaty of tbe Grand Trianon of 4
June, 1920:

.In view of tbe déclaration in tbe Treaties
of Peace tbat all industrial communities
sbould endeavour to adopt, so far
as tbeir special circumstances will permit,
»an eigbt-bours’ day or a forty-eigbt
bours’ week as tbe standard to be aimed
åt wbere it bas not already been attained»,
tbe International Labour Conference
recommends tbat eacb Member of the International
Labour Organisation enact
législation limiting in tbis direction the
bours of work of all workers employed
in tbe fisbing industry, with such special
provisions _ as may be necessary to meet
tbe conditions peculiar to tbe fishing industry
in eacb country; and tbat in
framing such législation eacb Government
consult with tbe organisations of employers
and tbe organisations of workers
concerned.

II.

Recommandation tendant ii limiter les
lieures de travail dans la navigation
intérieure.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 Juin 1920,

Recommendation concerning the Imitation
of liours of work in inland
navigation.

Tbe General Conference of tbe International
Labour Organisation of the
League of Nations,

Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of tbe International
Labour Office on the 15th
day of June, 1920, and

124

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives aux »Conditions
d’application anx marins de
la Convention faite ä Washington au
mois de novembre dernier, et ayant
pour objet de limiter ä 8 heures par
jour et 48 heures par semaine le
nombre des heures de travail dans
toutes les entreprises industrielles,
et notamment dans les entreprises de
transport par mer et, sous conditions
å déiinir, par voie d’eau intérieure;
répercussion sur les effectifs ä bord
et sur 1’application des réglements
concernant le logement et l’hygiéne»,
question formant le premier point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue ä Génes, et
Apres avoir décidé de rédiger ees
propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
relative au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de SaintG-ermain
du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon "du 4 juin 1920:

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention drafted åt Washington,
last November, limning the ho urs of
work in all industrial undertakings,
ineluding transport by sea and, under
conditions to be determined,
transport by inland waterways, to
8 hours in the day and 48 in the week.
Consequential eflécts as regards mattning
and the regulations relating to
accommodation and health on board
ship», which is the first item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to
be submitted to the Hembers of the International
Labour Organisation for konsideration
with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty of
Neuilly of 27 November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920:

In view of the déclaration in the Treaties
of Peace that all industrial communities
should endeavour to adopt, so
far as their special circumstances will
permit, »an eight hours’ day or a fortyeight
hours’ week as the standard to be
aimed åt where it has not already been
attained,» the International Labour Conference
recommends:

L I.

Que chaque Membre de 1’Organisation That each Member of the International
Internationale du Travail établisse, s’il Labour Organisation should, if it has not

125

ne l’a déjå fait une législation limitant,
conformément ä cette déclaration incluse
dans les Traités de Paix, les heures de
travail pour les personnes employées dans
la navigation intérieure; que cette législation
prévoie telles dispositions spéciales
qui pourraient étre rendues nécessaires
par les conditions exceptionelles, soit climatériques
soit industrielles, afférentes ä
la navigation intérieure de chaque pays;
et qu’elle soit établie aprés consultation
des organisations patronales et des organisations
ouvriéres intéressées.

II.

Que les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail dont les territoires
sont riverains de cours d’eau qui sont
utilisés en commun par leurs bateaux,
concluent entre eux des accords en vue
de limiter, conformément å la déclaration
précitée, les heures de travail des personnes
employées dans la navigation intérieure
sur les eaux dont il est question
ci-dessus, aprés consultation des organisations
patronales et des organisations
ouvriéres intéressées.

III.

Que de telles législations nationales et
de tels accords entre pays riverains s’inspirent
autant que possible des principes
généraux du Projet de Convention concernant
les heures de travail adopté par
la Conférence Internationale du Travail
ä Washington, tout en tenant compte
des conditions, climatériques ou autres,
spéciales aux différents pays intéressés. IV.

IV.

Que, pour 1’application de cette Recommandation,
chaque Membre de l''Oranisartion
Internationale du Travail étalisse,
en ce qui le concerne, aprés consultation
des organisations patronales et
des organisatidns ouvriéres intéressées, la

already done so, enact législation limning
in the direction of the above déclaration
in the Treaties of Peace the hours of
work of workers employed in inland navigation,
with such special provisions as
may be necessary to meet the climatic
and industrial conditions peculiar to inland
navigation in each country, and
after consultation with the organisations
of employers and the organisations of
workers concerned.

II.

That those Members of the International
Labour Organisation whose territories
are riparian to waterways which are
used in common by their boats should
enter into agreements for limiting in the
direction of the aforesaid déclaration, the
hours of work of persons employed in
inländ navigation on such waterways,
after consultation with the organisations
of employers and the organisations of
workers concerned.

III.

That such national législation and such
agreements between riparian countries
should follow as far as possible the general
lines of the Draft Convention concerning
hours of work adopted by the
International Labour Conference åt Washington,
with such exceptions as may be
necessary for meeting the climatic or
other special conditions of the countries
concerned.

IY.

That, in the application of this Recommendation,
each Member of the International
Labour Organisation should
determine for itself, after consultation
with the organisations of employers and
the organisations of workers concerned,

126

distillation entre la navigation intérieure
et la navigation maritime, et communique
ses décisions å ce sujet au Bureau International
du Travail.

Que chaque Membre de 1’Organisation
Internationale du Travail adresse au Bureau
International du Travail, dans un
délai de deux ans apres la, clöture de la
Conférence de Génes, un rapport sur les
mesures prises en exécution de la présente
Recommandation.

what is inland navigation as distinguished
from maritime navigation, and should
communicate its determination to the International
Labour Office.

That each Member of the International
Labour Organisation should report to the
International Labour Office, within two
years after the adjournment of the Genoa
Conference, the progress which it has
made in the direction of this Recommendation.

III.

Recommandation concernant 1’établissement
de statuts nationaux des
marins.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives ä ^Examen
de la possibilité d’établir un
statut International des marins,» question
formant le quatriéme point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue ä Génes, et
Apres avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’une recommandation,
adopte la Recommandation ci-aprés, qui
sera soumise k 1’examen des Membres de
Organisation Internationale du Travail,
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles

Recommeudation concerning tlie establisbment
of national seamen’s codes.

The General Conference of the International
Labour Organization of the League
of Nations,

Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of the International
Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regarn to a
»Consideration of the possibility of
drawing up an International Seamen’s
Code,» which is the fourth item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a recommendation.

adopts the following Recommendation,
to De submitted to the Hem hers of the
International Labour Organization for
consideration with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance with the Labour
Part of the Treaty of Versailles of 28

127

du 28 juin 1919, du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Internationale du Travail
considérant que, par une codification
claire et systématique des lois nationales
de chaque pays, les marins du nionde
entier, qu’ils soient employés ä bord de
navires appartenant ä leur propre pays
ou å un pays étranger, pourront mieux
oonnaitre leurs droits et leurs devoirs, et
considérant que cette codification avancera
et facilitera 1’établissement d’un Statut
International des Marins, recommande ä
chacun des Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail de procéder å
1’incorporation, dans un statut des marins,
de toutes ses lois et réglementations relatives
aux marins considérés comme tels.

June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty of
Neuilly of 27 November, 1919, and of
treaty of the Grand Trianon of 4 June,
1920:

In order that, as a result of the clear
and systematic codification of the national
law in each country, the seamen of
the world, wether engaged on ships of
their own or foreign countries, may have
a better comprehension of their rights
and obligations, and in order that the
task of establishing an International Seamen’s
Code may be advanced and facilitated,
the International Labour Conference
recommends that each Member of
the International Labour Organisation
undertake the embodiment in a seamen’s
code of all its laws and regulations
relating to seamen in their activities
as such.

IT.

Projet de convention fixant l’åge minimum
dimission des enfants au travail
maritime.

La Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du Travail de la Société
des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives aux »Conditions
d’application aux marins de
la Convention faite å Washington en
novembre dernier å l’effet d’interdire
1’admission au travail des enfants
agés hde moms de 14 ans», question
formant le troisiéme point de l’ordre
du jour de la session de la Conférence
tenue å Génes, et

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum
age for admission of children to employment
åt sea.

•

The General Conference of the International
Labour Organisation of the League
of Nations,

Having been convened åt Genoa by
the Governing Body of the International
Labour Office, on the 15th day
of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Application to seamen of the
Convention adopted åt Washington
last november prohibiting the employment
of children under 14 years of
age», which is the third item in the
agenda for the Genoa meeting of the
Conference, and

1 sand. 307 höft. (Nr 361.) 20

128

Apres avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sons forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
å ratifier par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme »navire» doit étre entendu
de tous les bateaux, navires ou bätiments,
quels qu’ils soient, de propriété
publique ou privée, effeetuant une navigation
maritime, å 1’exclusion des navires
de guerre.

Article 2.

Les enfants de moms de quatorze ans
np peuvent étre employés au travail å
bord des navires, autres que ceux sur lesuels
sont seuls employés les membres
’une méme famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’Article 2 ne s’appliqueront
pas au travail des enfants sur
les bateaux-écoles, ä la condition que ce
travail soit approuvé et surveillé par
1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle
de 1’application des dispositions de la
présente Convention, tout capitaine ou
patron devra tenir un registre d’inscription
ou un role d’équipage mentionnant
toutes les personnes de moms de seize
ans employées å bord, avec Pindication
de la date de leur naissance.

Having determined tbat these proposals
shall take tbe form of a draft
international convention,

adopts tbe following Draft Convention
for ratification by tbe Members of tbe
International Labour Organisation, in
accordance witb tbe Labour Part of tbe
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of tbe
Treaty of St. Germain of 10 September,
1919, of the Treaty of Neuilly of 27 November,
1919, and of the Treaty of tbe
Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

For tbe purpose of tbis Convention, tbe
term »vessel» ineludes all sbips and boats,
of any nature whatsoever, engaged in
maritime navigation, whether publicly or
privately owned; it exeludes ships of war.

Article 2.

Cbildren under the age of fourteen years
sball not be employed or work on vessels,
otber tban vessels upon wbicb only members
of tbe same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not
apply to work done by cbildren on schoolsnips
or training-sbips, provided that sucb
work is approved and supervised byvpublic
autbority.

Article 4.

In order to facilitate tbe enforcement
of tbe provisions of tbis Convention, every
shipmaster sball be required too keep a
register of all persons under tbe age of
sixteen years employed on board bis vessel,
or a list of them in tbe articles of
agreement, and of tbe dates of tbeir
birtbs.

129

Article 5.

Tout Membre de reorganisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage ä l’appliquer k
celles de ses colonies ou possessions ou å
ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sous les
réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision
en ce qui concerne cbacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 6.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues å
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920, seront
communiquées au Secrétaire Général de
la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de l’Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au Sécrétariat,
le Secrétarie Général de la Société
des Nations notifiera ce fait å tous
les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 8.

La présente Convention entrera en vigueur
k la date ou cette notification aura
été efféctuée par Je Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que

Article 5.

Each Member of the International Labour
Organisation which ratifies this Convention
engages to apply it to its colonies,
protectorates, and possessions which
are not fully self-governing:

(ia) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable
or

(6) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member shall notify to the International
Labour Office the action taken in
respect to each of its colonies, protectorates,
and possessions which are not fully
self-governing.

Article 6.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty
of Neuilly of 27 November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920, shall be communicated to the
Secretary-General of the League of Nations
for registration.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
have been registred with the Seeretariat,
the Secretary General of the
League of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour Organisation.

Article 8.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, but it shall then be

130

les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, cette Convention entrera en vigueur
au regard de tout autre Membre ä la date
ou la ratification de ce Membre aura été
enregistrée au Secretariat.

Aiiticle 9.

Sous réserve des dispositions de 1’artide
8, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dispositions
au plus tard le ler juillet 1922,
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une période de dix années apres la date
de la mise en vigueur initiale de la Convention,
par un aete communiqué au Secrétaire
Général de la Société des Nations
et par lui enregistré. La dénonciation ne
prendra effet qu’une . année apres avoir
été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moins
une Ibis par dix années, présenter å la
Conférence Générale un rapport sur l’aplication
de la présente Convention et
écidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.

binding only upon tbose Members wbich
have registered their ratifications with
the Secretariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secretariat.

Article 9.

Subject to the provisions of Article 8,
each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later than 1 July, 1922,
and to take such action as may be necessär
to make these provisions effeetive.

Article 10.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of ten years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effeet until one year after the date
on which it is registered with the Secretariat.

•Article 11.

Article 12.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

131

Recommendation concernaiit 1’assurance
des marins contre le chömage.

La Conférence Générale de l’Organisation
Internationale du travail de la Société
des Nations,

Convoquée å Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adop ter diverses
propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des marins;
placement; conditions d’application
aux marins de la Convention et
des Reconmiendations faites ä Washington
au niois de novembre dernier
au sujet du chömage et de 1’assurance
contre le chömage», question forman!
le deuxiéine point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
ä Grénes, et

Apres avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
de recommendation,

adopte la Recommendation ci-aprés, qui
sera soumise å 1’examen des Membres de
1’Organisation Internationale du Travail
en vue de lui faire porter effet sous forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de St. Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du''Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Générale, dans le but
d’assurer aux marins 1’application de la
Jipme partie de la Recommendation relative
au chömage adoptée å Washington
le 28 novembre 1919, recommande que
cbaque Membre de l’Organisation Internationale
du Travail organise pour les

Recommendation concerning unemployment
insurance för seamen.

The General Conference of tbe International
Labour Organisation of the League
of Nations,

Having been convened åt Genoa by
tbe Governing Body of tbe International
Labour Office, on tbe 15th day
of June, 1920, and
Having decided upon tbe adoption
of certain proposals witb regard to
tbe »Supervision of artides of agreement.
Provision of facilities for linding
employment for seamen. Application
to seamen of the Convention and
Recommendations adopted åt Washington
in November last in regard
to unemployment and unemployment
insurance», which is the second item
in the agenda for tbe Genoa meeting
of tbe Conference, and

Having determined tbat tbese proposals
snäll take tbe form of a recommendation,

adopts tbe following Recommendation, to
be submitted to tbe Members of tbe International
Labour Organisation for consideration
with a view to effeet being
given to it by national legislation or
otherwise, in accordance witb tbe Labour
Part of tbe Treaty of Versailles of 28
June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of tbe Treaty of
Neuilly oi 27 november, 1919, and of tbe
Treaty of tbe Grand Trianon of 4 June,
1920:

Tbe General Conference, witb a view
to securing tbe application to seamen of
Part III of the Recommendation concerning
Unemployment adopted åt Washington
on 28 november, 1919, recommends
that eacb Member of the International
Labour Organisation sbould establish for

132

marins un systéme effectif d’assurance
contre le chomage résultant de naufrage
ou de toute autre cause, soit au moyen
d’un régime d’assurance gouvernementale,
soit au moyen de subventions accordées
par le Gouvernement aux organisations
professionelles dont les statuts prévoient
en faveur de leurs membres le paiement
d’indemnités de chomage.

seamen an effective system of insurance
against unemployment arising out of shipwreck
or any other cause, either by means
of Government insurance or by means of
Government subventions to industrial organisations
wbose rules provide for tbe
payment of benefits to their unemployed
members.

VI.

Projet de convention eoncernant 1’in- Draft convention concerning unemdenmité
de chomage en cas de perte ployment indemnity in case of loss or
par naufrage. foundering of the slup.

La Conférence Générale de 1’Organisation
Internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des marins;
placement; conditions d’application
aux marins de la Convention et
des Recommandations faites ä Washington
au mois de novembre dernier
au sujet du chomage et de 1’assurance
contre le chomage,» question forman!
le deuxiéme point de l’ordre du jour
de la session de la Conférence tenue
å Génes, et

Aprés avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membrés de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de

The General Conference of the International
Labour Organisation of the
League of Nations,

Having been convened åt Genoa
by the Governing Body of the International
Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the »Supervision of artides of agreement.
Provision of facilities for linding
employment for seamen. Application
to seamen of the Convention
and Recommendations adopted åt
Washington in November last in
regard to unemployment and unemployment
insurance,» which is the
second item in the agenda for the
Genoa meeting of the Conference, and
Having determined that these proposals
shall take the form of a draft
international convention,

aclopts the following Draft Convention
for ratification by the Members of the
International Labour Organisation, in
accordance with the Labour Part of the
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of
the Treaty of St. Germain of 10 September,
1919, of the Treaty of Neuilly of 27

133

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme »marins» est applicable
å toutes les personnes employées ä bord
de tout navire effectuant une navigation
maritime.

Pour 1’application de la présente Convention,
le terme »navire» doit étre entendu
de tous les bateaux, navires ou
båtiments, quels qu’ils soient, de propriété
publique ou privée, effectuant une navigation
maritime, ä 1’exclusion des navires
de guerre.

Article 2.

En cas de perte par naufrage d’un
navire quelconque, 1’armateur, ou la personne
avec laquelle le marin a passé un
contract pour servir & bord du navire,
devra payer ä chacun des marins employés
sur ce navire une indemnité pour faire
face au chömage résultant de la perte
par naufrage du navire.

Cette indemnité sera payée pour tous
les jours de la période effective de chömage
du marin au taux du salaire payable
en vertu du contract, mais le montant
total de 1’indemnité payable ä cbaque
marin en vertu de la présente Convention
pourra étre limité å deux mois de salaire.

Article 3.

Ces indemnités jouiront des mémes
priviléges que les arrérages de salaires
gagnés pendant le service, et les marins
pourront avoir recours pour les recouvrer
aux mémes procédés que pour ces arrérages.

Article 4.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie Ja présente
Convention s’engage ä 1’appliquer
å celles de ses colonies ou possessions ou
å ceux de ses protectorats qui ne se
gouvernent pas pleinement eux-mémes,
sous les réserves suivantes:

November, 1919, and of the Treaty of the
Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

För the purpose of this Convention,
the term »seamen» includes all persons
employed on any vessel engaged in
maritime navigation.

For the purpose of this Convention,
the term »vessel» includes all ships and
boats, of any nature whatsoever, engaged
in maritime navigation, whether publicly
or privately owned; it excludes ships of
war.

Article 2.

In every case of loss or foundering of
any vessel, the owner or person with
wnom the seaman has contracted for
service on board the vessel shall pay to
each seaman employed thereon an indemnity
against unemployment resulting from
such loss or foundering.

This indemnity sFall be paid for the
days during which the seaman remains
in fact unemployed åt the same rats as
the wages payable under the contract,
b ut the total indemnity payable under
this Convention to any one seaman may
be limited to two months’ wages.

Article 3.

Seamen shall have the same remedies
for recovering such indemnities as they
have for recovering arrears of wages
earned during the service.

Article 4.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:

134

(a) Que les dispositions de la (konvention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires ponr adapter la (konvention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier an Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses protectorats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions prévues ä
la Partie XIII du Traité de Versailles
du 28 juin 1919, du Traité de SaintGermain
du 10 septembre 1919, du Traité
de Neuilly du 27 novembre 1919, et du
Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920,
seront communiquées au Secrétaire Général
de la Société des Nations et par lui
enregistrées.

Article 6.

Aussitot que les ratifications de deux
Membres de ^Organisation Internationale
du Travail auront été enregistrées au
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å tous
les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en
vigueur ä la date ou cette notification
aura été effectuée par le Secrétaire Général
de la Société des Nations; elle ne liera

?[ue les Membres qui auront fait enregistrer
eur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre,
å la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

(a) Except where owing to the local
conditions its provisions are inapplicable;
or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member sball notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates
and possessions which are not .
fnlly self-governing.

Article 5.

The formal ratifications of this Convention,
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles
of 28 June, 1919, of the Treaty of St.
Germain of 10 September, 1919, of the
Treaty of Neuilly of 27 November, 1919,
and of the Treaty of the Grand Trianon
of 4 June, 1920, shall be communicated
to the nSecretary-General of the League
of Nations for registration.

Article 6.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organisation.

Article 7.

This Convention shall come into force
åt the date on which such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

135

Article 8.

Sous réserve des dispositions de 1’article
7, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dispositions
au plus tand le ler juillet 1922,
et å prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer ä 1’expiration
d’une période de cinq années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un acte communiqué au
Secrétaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’nne anDée apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms
une fois par dix années, présenter å. la
Conférence Générale un rapport sur
1’application de la présente Convention et
décidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 11.

Les textes franqais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
1’autre.

Article 8.

Subject to the provisions of Article 7,
each Member which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into
operation not later tban 1 July, 1922,
and to take such action as may be
necessary to make these provisions effective.

Article 9.

A Member which has ratified this Convention
may denounce it after the expiration
of tive years from the date on which
the Convention first comes into force, by
an act communicated to the Secretary
General of the League of Nations for
registration. Such denunciation shall not
take effect until one year after the date
on which it is registered with the Secretariat.

Article 10.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour
Office shall present to the Genera^ Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision
or modification.

Article 11.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

VII.

Projet de convention concernant le Kraft convention för establishing faciliplaceinent
des marins. ties for linding employment for seamen.

La Conférence Générale de 1’Organisa- The General Conference of the Intention
Internationale du Travail de la national Labour Organisation of the
Société des Nations, League of Nations,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 Käft. (År 361.) 21

136

Convoquée ä Génes par le Conseil
d’Administration du Bureau International
du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diverses
propositions relatives au »Contröle
des conditions d’engagement des
marins; placement; conditions d’application
aux marins de la Convention
et des Recommandations faites ä
Washington au mois de novembre
dernier au sujet du chömage et de
1’assurance contre la chömage,» question
formant le deuxiéme point de
l’ordre du jour de la session de la
Conférence tenue å Génes, et
Apres avoir décidé que ees propositions
seraient rédigées sous forme
d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés
ä ratifier par les Membres de 1’Organisation
Internationale du Travail, conformément
aux dispositions de la Partie relative
au Travail du Traité de Versailles du
28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain
du 10 septembre 1919, du Traité de
Neuilly du 27 novembre 1919, et de Traité
du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour l’application de la présente Convention,
le terme »marins» comprend toutes
les personnes employées comme membres
de 1’équipage ä bord de navires effeetuant
une navigation maritime, ä 1’exclusion
des officiers.

Having been convened åt Genoa
by tbe Governing Body of tbe International
Labour Office, on the 15th
day of June, 1920, and

Having decided upon tbe adoption
of certain proposals witb regard to
tbe »Supervision of artides of agreement.
Provision of facilities for linding
employment for seamen. Application
to seamen of tbe Convention and
Recommendations adopted åt Washington
in November last in regard
to unemployment and unemployment
insurance,» wbich is tbe second item
in the agenda for the Genoa meeting
of tbe Conference, and

Having determined that tbese

nosals shall take tbe form of a
t international convention,

adopts tbe following Draft Convention
for ratification by tbe Members of tbe
International Labour Organisation, in
accordance with tbe Labour Part of tbe
Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of
the Treaty of St. Germain of 10 September,
1919, of tbe Treaty of Neuilly
of 27 November, 1919, and of the Treaty
of tbe Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

Por tbe purpose of tbis Convention,
tbe term »seamen» ineludes all persons,
except officers, employed as members of
tbe erew on vessels engaged in martime
navigation.

Article 2.

Le placement des marins ne peut faire
1’objet d’un commerce exercé dans un but
lucratif par aucune personne, société ou
etablissement. Aucune opération de placement
ne peut donner lieu de la part
des marins d’aucun navire au payement
d’une rémunération queleonque, direete
ou indireete, å une personne, société ou
établissement.

Article 2.

The business of linding employment for
seamen sball not be carried on by any
person, company, or otber agency, as a
commercial enterprise for pecuniary gain;
nor sball any fees be cbarged directly
or indirectly by any person, company or
otber agency, for findmg employment for
seamen on any ship.

137

Dans chaque pays la loi comjportera
des sanctions pénales pour toute violation
des dispositions dn présent article.

Article 3.

Par dérogation aux dispositions de
Particle 2, toute personne, société ou
établissement exercant actuellement dans
un but lucratif le commerce du placement
peut étre admis temporairement, par
autorisation du Gouvernement, ä continuer
ce commerce, å condition que ses opérations
soient soumises å un contröle du Gouvernement
sauvegardant les aroits de toutes
les parties intéressées.

Chaque Membre ratifiant la présente
Convention s’engage å prendre toutes
mesures nécessaires pour abolir le plus
rapidement possible le commerce du placement
des marins exercé dans un but
lucratif.

Article 4.

Chaque Membre ratifiant la présente
Convention devra veiller ä ce qu’il soit
organisé et entretenu un systéme, efficace
et répondant aux besoins, d’offices gratuits
de placement pour les marins. Ce systéme
pourra étre organisé et maintenu:

(1) soit par des associations représentatives
des armateurs et des marins
agissant en commun sous le contröle d’une
autorité centrale;

(2) soit, en 1’absence d’une action combinée
de cette na ture, par l’Etat lui-méme.

Les opérations de ees offices de placement
seront conduites par des personnes
possédant une expérience maritime pratique.

Lorsqu’il coexiste des offices de placement
de types divers, des mesures doivent
étre prises pour coordonner leur action
sur une base nationale.

Article 5.

Il sera constitué des comités composés
d’un nombre égal de représentants des

The law of each country sball provide
punisbment for any violation of the provisions
of tbis Article.

Article 3.

Notwithstanding the provisions of Article
2, any person, company or agency,
which bas been carrying on the work of
linding employment for seamen as a
commercial enterprise for pecuniary gain,
may be permittea to continue temporarily
under Government licence, provided that
sucb work is carried on under Government
inspection and supervision, so as to
safeguard the rigbts of all concerned.

Eacb Member which ratifies this Convention
agrees to take all practicable
measures to abolish the practice of linding
employment for seamen as a commercial
enterprise for pecuniary gain as soon as
possible.

Article 4.

Each Member which ratifies this Convention
agrees that there shall be organised
and maintained an efficient and adequate
system of public employment offices for
linding employment for seamen without
charge. Such system may be organised
and maintained, either:

(1) by representative associations of
shipowners and seamen jointly under the
control of a central authority, or,

(2) in the absence of such joint action,
by the State itself.

The work of all such employment offices
shall be administered by persons having
practical maritime experience.

Where such employment offices of different
types exist, steps shall be taken to
co-ordinate them on a national basis.

Article 5.

Committees consisting of an equal
number of representatives of shipowners

138

armateurs et des marins, qui seront consultés
pour tout ce qui concerne le fonctionnement
de ees offices.

Pour le reste, il appartiendra au
Gouvernement de chaque pays de préciser
les pouvoirs de ees comités, eu ce qui
concerne notamment le choix de leur président
en dehors de leurs membres, leur
assujettissement au contröle de l’Etat et
la faeulté de recevoir 1’assistance de personnes
s’intéressant au bien-étre des marins.

• Article

Au cours des opérations de placement,
le marin doit conserver le droit de cboisir
son navire et 1’armateur le droit de cboisir
son équipage.

Article 7.

Le contrat d’engagement des marins
doit contenir toutes lesgarantiesnécessaires
pour la protection de toutes les parties
intéressées, et il sera donné aux marins
toutes facilités pour examiner ce contrat
avant et apres signature.

Article 8.

Chaque Membre ratifiant la présente
Convention prendra des mesures pour que
les facilités pour le placement des marins
prévues par la présente Convention soient,
au besoin en recourant ä des offices publics,
å la disposition des marins de tous les
pays ratifiant la présente Convention,
sous la réserve que les conditions du
travail soient approximativement les
mémes.

Article 9.

Il appartiendra å chaque pays de décider
s’il adoptera ou non des dispositions analogues
ä celles de la présente Convention
en ce qui concerne les officiera de pont et
les officiera mécaniciens.

and seamen sball be constituted to advise
on matters concerning the carrying on of
these offices; the Government in each
country may make provision for furtber
defining the powers of these committees,
particularly with reference to the committees’
selection of their chairmen from
outside their own membership, to the
degree of state supervision, and to the
assistance wich such committees shall
have from persons interested in the welfare
of seamen.

Article 6.

In connection with the employment of
seamen, freedom of choice of ship shall
be assured to seamen and freedom of
choice of erew shall be assured to sbipowners.

Article 7.

The necessary guarantees for protecting
all parties concerned shall be ineluded in
the contract of engagement or artides of
agreement, and proper facilities shall be
assured to seamen for examining such
contract or artides before and after signing.

Article 8.

Each Member which ratifies this Convention
will take steps to see that the
facilities for employment of seamen provided
for in this Convention shall, if
necessary by means of public offices, be
available for the seamen of all countries
which ratify this Convention, and where
the industrial conditions are generally
the same.

Article 9.

Each country shall decide for itself
whether provisions similar to those in this
Convention shall be put in force for deckofficers
and enginneex-officers.

139

Article 10.

Tout Membre qui ratifiera la présente
Convention devra communiquer au Bureau
International du Travail toutes les informations,
statistiques ou autres, dont il
pourra disposer, en ce qui concerne le
cbömage des marins et le fonctionnement
de ses établissements de placement pour
les marins.

Il appartiendra au Bureau International
du Travail d’assurer, d’accord avec les
Gouvernements et les organisations
intéressées dans chaque pays, la coordination
des divers systémes nationaux de
placement des marins.

Article 11.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage ä 1’appliquer ä celles
de ses colonies ou possessions ou å ceux
de ses protectorats qui ne se gouvernent
pas pleinement eux-mémes, sons les réserves
suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention
ne soient pas rendues inapplicables
par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient
nécessaires pour adapter la Convention
aux conditions locales puissent étre introduites
dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau
International du Travail sa décision en
ce qui concerne chacune de ses colonies
ou possessions ou chacun de ses proteetorats
ne se gouvernant pas pleinement
eux-mémes.

Article 12.

Les ratifications officielles de la présente
Convention, dans les conditions prévues
å. la Partie XIII du Traité de Versailles
.du 28 juin 1919, du Traité de
St.-Germain du 10 septembre 1919, du
Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,
et du Traité du Grand Trianon du 4 juin
1920, seront communiquées au Secrétaire

Article 10.

Eacb Member which ratifies this Convention
sball communicate to the International
Labour Office all available information,
statistical or otherwise, concerning
unemployment among seamen and
concerning the work of its seamen’s
employment agencies.

The International Labour Office shall
take steps to secure the co-ordination of
the various national agencies for linding
employment for seamen, in agreement
with the Governments or organisations
concerned in each country.

Article 11.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention engages to apply it to its
colonies, protectorates and possessions
which are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local
conditions its provisions areinapplicable; or

(b) Subject to such modifications as may
be necessary to adapt its provisions to
local conditions.

Each Member shall notify to the International
Labour Office the action taken
in respect of each of its colonies, protectorates
and possessions wich are not fully
self-governing.

Article 12.

The formal ratifications of this Convention,
under the conditions set forth in
Part XIII of the Treaty of Versailles of
28 June, 1919, of the Treaty of St. Germain
of 10 September, 1919, of the Treaty
of Neuilly of 27 November, 1919, and of
the Treaty of the Grand Trianon of 4
June, 1920, shall be communicated to the

140

Général de la Société des Nations et par
lui enregistrées.

Article 13.

Aussitöt que les ratifications de deux
Membres de l’Organisation Internationale
dn Travail auront été enregistrées an
Secrétariat, le Secrétaire Général de la
Société des Nations notifiera ce fait å
tous les Membres de 1’Organisation Internationale
du Travail.

Article 14.

La présente Convention entrera en vigueur
ä la date ou cette notifikation aura
été effectuéé par le Secrétaire Général de
la Société des Nations; elle ne liera que
les Membres qui auront fait enregistrer
leur ratification au Secrétariat. Par la
suite, la présente Convention entrera en
vigueur au regard de tout autre Membre
ä la date ou la ratification de ce Membre
aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 15.

Sous réserve des dispositions de 1’Article
14, tout Membre qui ratifie la présente
Convention s’engage å appliquer ses dispositions
au plus tand le ler juillet 1922,
et ä prendre telles mesures qui seront
nécessaires pour rendre effectives ees
dispositions.

Article 16.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer å 1’expiration
d’une périoae de cinq années apres la
date de la mise en vigueur initiale de la
Convention, par un aete communiqué au
Secretaire Général de la Société des
Nations et par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année aprés
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d’Administration du Bureau
International du Travail devra, au moms

Secretary General of the League of
Nations for registration.

Article 13.

As soon as the ratifications of two
Members of The International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary General of
the League of Nations shall so notify all
the Members of the International Labour
Organisation.

Article 14.

This Convention shall come into force
åt the date on wich such notification is
issued by the Secretary General of the
League of Nations, and it shall then be
binding only upon those Members which
have registered their ratifications with
the Secrétariat. Thereafter this Convention
will come into force for any other
Member åt the date on which its ratification
is registered with the Secrétariat.

Article 15.

Subjekt to the provisions of Article 14,
each Älember which ratifies this Convention
agrees to bring its provisions into operation
not later than 1 July, 1922, and to
take such action as may be necessary to
make these provisions effeetive.

Article 16.

A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of five years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated to the
Secretary General of the League of
Nations for registration. Such denunciation
shall not take efiect until one year
after the date on which it is registered
with the Secrétariat.

Article 17.

Åt least once in ten years, the Governing
Body of the International Labour

141

une fois par dix années, présenter å la
Conference Générale un rapport sur
1’application de la présente Convention
et decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre
du jour de la Conférence la question de
la revision ou de la modification de la
dite Convention.

Article 18.

Les textes francais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
l’autre.

Office shall present to the General Conference
a report on the working of this
Convention, and shall consider the
desirability of placing on the agenda of
the Conference the question of its revision
or modification.

Article 18.

The French and English texts of this
Convention shall hoth be authentic.

Bil. C.

Stockholm den 17 februari 1921.

Till KONUNGEN.

Med skrivelse den 25 januari 1921 har Sveriges delegation för det
internationella socialpolitiska samarbetet, bland annat, till Kungl. Maj:t
överlämnat, i svensk, fransk och engelsk text, det vid den internationella

143

arbetsorganisationens första konferens i Washington antagna förslaget till
internationell konvention angående arbetslösheten. I anslutning härtill
får delegationen nu beträffande förslagets innehåll och tillämplighet å
svenska förhållanden anföra följande.

Delegationen anser sig böra inledningsvis erinra, att de i olika
kulturländer vunna erfarenheterna rörande arbetslösheten redan tidigare
föranlett internationella åtgärder för arbetslöshetens bekämpande och för
lindrandet av dess skadliga verkningar. På inbjudan av Societå umanitaria
hölls sålunda i Milano under oktober 1906 en internationell arbetslöshetskonferens,
vilken sedermera efterföljdes av en internationell kongress
i Paris under september 1910. Vid båda dessa tillfällen var Sverige
representerat, vid kongressen i Paris jämväl av regeringsombud. Denna
senare kongress resulterade i bildandet av den internationella föreningen
för arbetslöshetens bekämpande, vars säte förlädes till Gent och vilken
kommit i åtnjutande av statsunderstöd från ett stort antal länder, bland
andra Sverige. Föreningen höll sammanträden åren 1911, 1912 och 1913
samt utgav en kvartalspublikation för diskussion av arbetslöshetsspörsmål
samt för offentliggörande av undersökningar i ämnet. Världskrigets utbrott
lade emellertid hinder i vägen för en fortsatt, mera aktiv verksamhet
från föreningens sida.

Till följd av nämnda tilldragelse drabbades ett stort antal länder
av en arbetslöshet, som trots omfattande åtgärder mångenstädes blev
synnerligen bekymmersam och tydligt ådagalade vikten av bättre samhällelig
beredskap på detta område. Visserligen blev denna arbetslöshetsperiod
i allmänhet av jämförelsevis kort varaktighet, men de under krigets
lopp inträdda rubbningarna i näiingslivet åstadkommo tidvis, särskilt i
de neutrala länderna, arbetslöshet av oroväckande dimensioner, vilken
medförde svåra lidanden för därav drabbade arbetargrupper. Icke minst
i vårt land framträdde dessa svårigheter och tvungo stat och kommun
till betydande ekonomiska uppoffringar och anordningar. Ännu bekymmersammare
tedde sig verkningarna av den omkastning i de ekonomiska
förhållandena, som inträdde med krigets successiva avveckling från hösten
1918. Denna s. k. fredskris har sålunda över nästan hela världen framkallat
arbetslöshet av hittills okända dimensioner och med djupgående
sociala följder.

Det var under intryck av såväl dessa omedelbara som ock tidigare
erfarenheter om arbetslöshetens beklagliga verkningar, som frågan om
dess bekämpande upptogs på dagordningen för den första internationella
arbetskonferensen i Washington hösten 1919. Såsom anförts i delegationens
ovanberörda framställning av den 25 nästlidne januari antogs

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (AV 301.) 22

144

där dels en hemställan rörande arbetslösheten och dels det förslag till
konvention i samma ämne, till vilket Sverige nu har att taga ståndpunkt.

G-enom det internationella utbyte av erfarenheter på arbetslöshetsfrågans
område, som redan länge pågått och som i hög grad främjades
av de ovan omförmälda internationella konferenserna, samt särskilt genom
den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande hade visserligen
efter hand en viss likformighet kommit till stånd i olika länders
åtgärder mot arbetslösheten. Icke desto mindre bära dessa i allmänhet
prägeln av försök, vilkas läggning väsentligen varierar efter skilda länders
naturförhållanden och klimat samt deras ekonomiska och sociala struktur.
När det därför gällde att genom en internationell konvention giva enhetlighet
åt strävandena för arbetslöshetens bekämpande, var det nödvändigt
att begränsa sig till ledande riktlinjer och i allmänhet icke ingå på
något detaljerat reglementerande av dessa strävanden. Konventionsförslaget
är i enlighet härmed avfattat på sådant sätt, att det väsentligen
utgör ett kodifierande av de grundläggande principer, som kunna anses
vara allmänt erkända inom de kulturländer, där arbetslösheten varit föremål
för mera ingående studium och där man vunnit erfarenheter av mera
bärande värde.

Förslagets sakliga innehåll återfinnes i §§ 1—3, och får delegationen
med avseende å dessa paragrafer anföra följande.

§ i. Första paragrafen innebär förpliktelse att till internationella arbets byrån

meddela alla tillgängliga statistiska och andra uppgifter rörande
arbetslösheten och rörande vidtagna eller planerade åtgärder för dennas
bekämpande. Dessa uppgifter skola lämnas med högst tre månaders
mellanrum och inom tre månader efter utgången av den tidsperiod, till
vilken de hänföra sig.

Inom vårt lands socialstatistik har arbetslösheten länge varit föremål
för regelbunden observation. Fortlöpande uppgifter rörande frekvensen
vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna samt rörande arbetslösheten
bland de organiserade arbetarna stå numera månatligen till förfogande
och publiceras i socialstyrelsens tidskrift. Under tider av allmännare
arbetslöshet plägar vid lämplig tidpunkt undersökning verkställas
rörande dennas omfattning även utanför fackorganisationerna. Vid
sidan av dessa för arbetsmarknadsläget belysande uppgifter inhämtar
socialstyrelsen vidare direkt från arbetsgivare, vilka sysselsätta mer än
25 arbetare, för varje kvartal upplysningar rörande arbetstillgången, vilka
uppgifter likaledes offentliggöras i tidskriften.

Nu berörda statistiska material till arbetslöshetsfrågans belysande
torde få anses för svenska förhållanden fullt representativt och ur olika

145

synpunkter jämbördigt med vad från andra länder i allmänhet kan presteras.
Några svårigheter möta icke heller för dess tillhandahållande åt
den internationella arbetsbyrån för de i konventionsförslaget ifrågasatta
perioder eller inom där angivna tider.

För närmare undersökning av de konsekvenser med avseende å
förevarande rapportskyldighet, som ett biträdande av konventionen kunde
medföra, hölls på inbjudan av norska regeringen den 13—15 maj 1920
i Kristiania en konferens mellan representanter för socialstatistiken i
Sverige, Danmark, Finland och Norge, därvid samförstånd uppnåddes om
enhetliga grunder för här ifrågavarande statistiska arbete — grunder
vilka i allt väsentligt överensstämde med de hittills i vårt land tillämpade
och vilka numera fullständigt följas. Konferensens resultat hava
delgivits internationella arbetsbyrån och torde kunna förutsättas väsentligen
sammanfalla med de förslag till rapportväsendets enhetliga ordnande,
som äro att emotse från byrån. I varje fall begränsar sig rapportskyldigheten
till sådana uppgifter, som finnas tillgängliga.

Den i paragrafen stadgade förpliktelsen att meddela upplysningar
rörande mått och steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att
bekämpa arbetslösheten, synes ej heller behöva möta betänkligheter för
Sveriges del. Särskilt under kristiden har i socialstyrelsens tidskrift redogörelser
regelbundet lämnats för planerade eller vidtagna åtgärder för
arbetslöshetens bekämpande, och torde det vara med hänsyn till frågans
betydelse naturligt att så sker även i fortsättningen.

Det ökade arbete, som bestämmelserna i förevarande paragraf skulle
föranleda, torde sålunda komma att begränsas till ett regelbundet sammanställande
och översändande till internationella byrån av uppgifter,
som redan för landets eget behov insamlas och bearbetas.

Förslagets § 2 ålägger förpliktelse att upprätta ett system av av- § 2-giftsfria, offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under kontroll av
central myndighet samt tillförsäkrade rådgivande medverkan av representanter
för arbetsgivare och arbetare. Vidare tillförbindes vederbörande
stat att vidtaga åtgärder för att efter enhetlig plan samordna verksamheten
vid de offentliga anstalterna med den, som bedrives av befintliga
enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter. Slutligen konstitueras
skyldighet för internationella arbetsbyrån att, efter överenskommelse
med vederbörande stater, ordna samarbetet mellan de olika staternas
arbetsförmedlingssystem.

Sedan år IDOG hava offentliga arbetsförmedlingsanstalter funnits i Sverige,
arbetande enligt grunder, som numera äro allmänt vedertagna i flertalet
kulturländer och fullt överensstämma med de i konventionsförslaget an -

146

givna principerna. Nu gällande bestämmelser i ämnet — i kungörelsen
den 30 juni 1916 angående understöd av statsmedel till befrämjande och
organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket — stadga sålunda,
att understöd må tilldelas arbetsförmedlingsanstalter, som anordnats
av landsting, hushållningssällskap, kommuner eller andra institutioner,
var för sig eller i förening, under förutsättning

att arbetsförmedlingen avser allt slags arbete för såväl män som
kvinnor samt i regel icke medför några särskilda kostnader för arbetsgivare
och arbetare, som anlita densamma;

att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att
arbetsgivare erhåller den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete,
vartill han bäst ägnar sig;

att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse, bestående
av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant
och dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal
utses bland arbetsgivare och arbetare;

att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen godkänt
arbetssätt och expeditionssystem; samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämpligen
kan ske, ställas till socialstyrelsens förfogande.

Vidare är bestämt, att socialstyrelsen äger tillse, att de för understöds
åtnjutande föreskrivna villkoren fullgöras. .

Genom statens ekonomiska understöd och dess därpå grundade reglerande
inflytande har efter hand uppväxt ett system av offentliga arbetsförmedlingsanstalter,
som omfattar Sveriges samtliga län och som med
hänsyn till organisation och frekvens torde få anses i stort sett mycket
tillfredsställande. För närvarande äro strävandena för dess ytterligare
utvecklande förnämligast inriktade på att genom särskilt statligt understödjande
av s. k. fackarbetsanvisning göra den offentliga arbetsförmedlingen
mera anpassad för vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov.
Även i detta avseende har goda resultat vunnits. Ett biträdande av
förslaget i denna del lärer sålunda icke påkalla några vidare åtgärder
för den offentliga arbetsförmedlingens organiserande.

Vad angår dennas samverkan med enskilda, avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter
har vid hållna konferenser med representanter för~de
offentliga anstalterna konstaterats, att sådan samverkan allmänt äger
rum. De enskilda anstalter, varom här är fråga, äro i allmänhet anordnade
av fackorganisationer eller allmännyttiga föreningar, vartill komma
de anordningar för platsanvisning, som för avgående elever anordnats
av vissa enskilda utbildningsanstalter. Hithörande arbetsförmedlingsan -

147

stalters verksamhet är emellertid i regel av ringa omfattning. I den mån
samarbetet mellan dessa och de offentliga anstalterna ännu icke blivit
mera planmässigt ordnat^ lärer socialstyrelsen i fortsättningen icke underlåta
att verka för dess utvecklande.

Den förpliktelse att ordna samverkan mellan de olika staternas
arbetsförmedlingssystem, som genom bestämmelserna i förevarande paragraf
ålägges internationella arbetsbyrån, torde föranleda byrån att utarbeta
förslag till vissa gemensamma normer beträffande expeditionssätt och rapportsystem
i ändamål att underlätta direkta jämförelser mellan olika länders
arbetsförmedlingssystem samt eventuellt direkt samarbete dem emellan. De
framtida'' konsekvenserna härav för Sveriges del torde icke kunna bliva
av betungande art, då de svenska anstalterna ha ett synnerligen utvecklat
rapportsystem, som redan står i viss förbindelse med de danska och
norska anstalternas. Det bör för övrigt erinras, att även om den stat,
som ratificerar denna konvention, får anses gilla principen om ett samordnande
av de olika ratificerande staternas arbetsförmedlingssystem, det
närmare genomförandet av denna princip gjorts beroende av särskilda
överenskomm elser.

Framhållas bör måhända, att här är fråga endast om den tekniska
apparaten för förmedling av arbetskraft och utbyte av upplysningar i
detta ämne, varemot det socialpolitiskt viktigare spörsmålet, i vad mån
och under vilka betingelser utbyte av arbetskraft må äga rum, icke bär
beröres. Med avseende härå må hänvisas till den i delegationens framställning
den 25 nästlidne januari behandlade, vid konfensen i Washington
antagna hemställan angående arbetslösheten, där resp. stater uppmanas
att icke medgiva värvning av arbetare gruppvis från ett land
till ett annat förrän efter överenskommelse staterna emellan och efter
överläggning med arbetsgivare och arbetare inom vederbörande industrier
i vartdera landet. Erinras må därjämte att i anslutning till en resolution,
fattad vid konferensen i Washington, den internationella arbetsbyråns
styrelse tillsatt en kommitté — i vilken ingått bl. a. eu arbetarrepresentant
från Sverige — för närmare utredning av emigrationsfrågan.

Konventionsförslagets tredje paragraf förpliktar ratificerande stater, § 3.
som upprättat ett system för arbetslöshetsförsäkring, att på villkor, som
överenskommas mellan resp. stater, vidtaga åtgärder för att med avseende
å denna försäkring tillförsäkra arbetare från annat land samma
ersättning som de inhemska arbetarna.

Då statlig arbetslöshetsförsäkring icke finnes upprättad i vårt land,
skulle denna förpliktelse icke för Sveriges del för närvarande bliva av
någon reell innebörd. Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december

148

1915 tillsatta socialförsäkringskommittén har emellertid såsom en av sina
uppgifter att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från
det allmännas sida må kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring
för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att
inkomma med de förslag, som kunna föranledas av den verkställda utredningen.
Med hänsyn till förevarande bestämmelse synes det böra
åligga Sverige, att vid arbetslöshetsförsäkringsfrågans eventuella lösande
bereda möjlighet för överenskommelser med andra stater om reciprocitet
på detta område. Då det bör vara av icke obetydligt intresse för vårt
land att- bereda de många svenska arbetare, som äro sysselsatta i andra
länder, samma skydd mot oförvållad arbetslöshet som tillkommer dessa
länders egna arbetare, synes ifrågavarande bestämmelse kunna med tillfredsställelse
biträdas av Sverige.

Den nu gjorda granskningen av konventionsförslagets sakliga innehåll,
i vad detsamma skulle äga tillämpning på Sverige, har givit vid
handen, att förslaget icke för närvarande torde för vårt land medföra
förpliktelser av sådan art, att skäl föreligga för en avböjande hållning.
Ej heller har delegationen funnit ett biträdande av konventionen mindre
tillrådligt med hänsyn till att denna, jämlikt bestämmelserna i dess § 10,
är för ratificerande stat bindande under minst 11 år. Då vidare konventionen
synes vara ägnad att enligt rationella principer reglera och stärka
det internationella samarbetet för arbetslöshetens bekämpande och det
synes önskvärt att Sverige i sin mån stöder strävandena i sådan riktning,
får delegationen, efter samråd med socialstyrelsen, hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ratificerandet av
förevarande konvention.

I detta ärendes handläggning hava deltagit herrar E. G. Huss,
K. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von Sydow,
A. Thorberg och B. E. Wijkander.

På delegationens vägnar:

Underdånigst
GUNNAR HUSS.

A. Molin.

Bil. I).

Stockholm den 29 april 1921.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Sveriges delegation
för det internationella socialpolitiska samarbetet blivit anbefalld
att i samråd med kommerskollegium och socialstyrelsen avgiva utlåtande

150

över de å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år
1920 antagna konventionsförslag och hemställanden.

I den underdåniga framställning med nämnda konventionsförslag
och hemställanden, som delegationen den 17 februari 1921 avgivit, har
delegationen redan yttrat sig beträffande hemställandena. För delegationen
återstår sålunda att nu, sedan konventionsförslagen underkastats
en närmare granskning, yttra sig jämväl över dessa. I ärendet har delegationen
ej blott samrått med kommerskollegium och socialstyrelsen
utan även berett representanter för Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälhavareförening,
svenska maskinbefälsförbundet samt svenska sjömans-
och eldarunionerna tillfälle att yttra sig.

Ifrågavarande tre konventionsförslag avse 1) fastställande av minimiålder
för barns användande i arbete till sjöss, 2) ersättning för arbetslöshet
vid fall av fartygs förolyckande samt 3) arbetsförmedling för sjömän.
Beträffande förslagens texter tillåter sig delegationen hänvisa till
ovan berörda underdåniga framställning, vari förslagen äro återgivna såväl
i svensk översättning som på franska och engelska.

I det följande göres vart och ett av konventionsförslagen till föremål
för en granskning, som är särskilt avsedd att utreda, huru förslagen
skulle ställa sig till svensk lagstiftning och svenska förhållanden i
övrigt.

1) Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för
barns användande i arbete till sjöss.

I sjölagens 70 § andra stycket stadgas, att minderårig under fjorton
år ej må i skeppstjänst användas. Ej heller må enligt samma lagrum
i eldartjänst användas minderårig, som ej uppnått sexton års ålder.
Förseelse mot dessa bestämmelser medför enligt 285 § sjölagen bötesansvar
för befälhavaren ävensom för den minderåriges fader eller målsman,
där användandet ägt rum med dennes vetskap och vilja. Har åtgärden
företagits med redarens vetskap, straffas redaren lika med befälhavaren.

Dessa bestämmelser tillkommo den 16 oktober 1914 på förslag av
sjöfartssäkerhetskommittén och återfinnas i väsentligen oförändrat skick
i det förslag till sjömanslag, som nyligen framlagts av den svenska sjölagskommittén.

Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att i det förslag
till bemanningsförordning, som den 21 maj 1920 avgivits av de s. k.
skeppstjänstkommitterade, såsom kompetensvillkor intagits vissa bestämmelser
rörande minimiålder för ombord anställda. Sålunda föreskrives
där för båtsman en minimiålder av 20 år, för timmerman 18 år, för

151

matros 19 år, för lättmatros 17 år, för donkeyman 19 år, för eldare å
fartyg i oceanfart 19 år, för eldare å annat fartyg, när dess bruttodräktighet''
uppgår till 250 ton eller mera, 18 år och, när bruttodräktigheten
icke uppgår till 250 ton, 16 år samt för kollämpare å fartyg i oceanfart
18 år och å annat fartyg 17 år. Anmärkas må dock, att kommerskollegium
i ett den 14 innevarande april över nämnda förslag avgivet utlåtande
avstyrkt ytterligare lagstiftning åtminstone f. n. rörande manskapsbemanningen
å fartyg.

Beträffande konventionsförslagets särskilda bestämmelser anser sig
delegationen böra anföra följande.

§ 1.

Den bär meddelade definitionen på fartyg återfinnes icke i svensk
lagstiftning. Då emellertid med beteckningen »båt, fartyg eller skepp av
vad slag som helst, vilket nyttjas i sjöfart (navigation maritime)» väl ej
gärna kan avses andra farkoster än sådana, som användas i mer egentlig
sjötrafik eller annan dylik, mer yrkesmässig verksamhet till sjöss —
strängt taget kanske endast i fart utomskärs — torde innebörden av
denna paragraf ej behöva väcka några betänkligheter. Anmärkas må
även, att förut omförmälda förbud i sjölagen och i förslaget till sjömanslag
icke äro anknutna till något visst slag av fartyg.

§ 2.

Såsom av de inledningsvis meddelade upplysningarna framgår,
överensstämmer huvudbestämmelsen i denna paragraf med gällande och
föreslagen svensk lagstiftning i ämnet. Konventionens undantag för fartyg,
där det uteslutande sysselsättas medlemmar av samma familj, innebär
en lindring, som ej återfinnes i vår lagstiftning. Dessutom må
erinras, att redan vår gällande lagstiftning, såsom förut nämnts, är
strängare i avseende å eldare, för vilka föreskrives en minimiålder av
16 år.

§ 3.

Att för elever å skol- eller övningsfartyg, som stå under offentlig
kontroll, medgiva en lägre minimiålder än 14 år innebär en eftergift,
som saknar betydelse för våra förhållanden, då antagningsåldern å svenska
skolfartyg, varom här är fråga, d. v. s. vilka ej tillhöra örlogsmarinen,
i enlighet med sjölagens bestämmelse är satt till lägst 14 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (AV 361.)

152

§ 4.

Syftet med denna paragrafs bestämmelser är hos oss redan så till
vida tillgodosett, att det i förordningen angående sjömanshusen i riket
stadgas, att varje mönstringspliktigt fartyg skall vara försett med sjömansrulla,
som bland annat skall innehålla anteckning om födelseåret
för var och en ombord anställd. Motsvarande bestämmelser gälla även
delvis ifråga om mönstringsfria fartyg, som i regel skola hava manskapsförteckning,
vari beträffande vid sjömanshus inskrivet sjöfolk även
födelseåret upptages. Någon föreskrift om anteckning av åldern på övriga
ombord å dylika fartyg anställda finnes emellertid ej.

För att bringa den svenska lagstiftningens bestämmelser till full
överensstämmelse med konventionens fordringar i förevarande avseende
torde det sålunda bliva nödvändigt att vidtaga sådana ändringar i sjömanshusförordningen,
att skyldigheten att i sjömansrulla^ resp. manskapsförteckningen
anteckna de ombord anställdas födelseår utsträckes
till att omfatta jämväl dag och månad för deras födelse, varjämte dylik
anteckning i manskapsförteckning bör föreskrivas även i fråga om sjöfolk,
som icke är inskrivet vid sjömanshus.

Nu berörda förändringar av sjömanshusförordningen torde ej, såvitt
delegationen kan finna, medföra några avsevärda olägenheter. Framhållas
må för övrigt, att redan 1917 års sjömanshuskommitterade i sitt
den 18 november 1919 till kommerskollegium avgivna förslag angående
sjömanshusens omorganisation förordat upptagande i manskapsförteckningen
av detaljerade uppgifter rörande alla ombord anställda, oavsett
om de äro inskrivna å sjömanshus eller icke.

§§ 5-12.

Dessa paragrafer synas ej påkalla något yttrande från delegationens
sida.

2) Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid
fall av fartygs förolyckande.

Den huvudsakliga innebörden av denna konvention är en för svensk
lagstiftning fullkomlig nyhet och lär ej heller motsvaras av praxis. I
sjölagens 91 § stadgas endast, att, då fartyg förolyckas, hyresavtalet
upphör att gälla och att besättningen skall erhålla hyra till och med den
dag, då tjänstgöringen upphörde. Vidare föreskrives i 98 §, att sjöman,
efter det fartyget förolyckats, äger rätt att på det allmännas bekostnad
bliva fortskaffad till närmaste svenska hamn eller, om han hellre så vill,
till den ort inom riket, där han är bosatt.

153

Vid utarbetande av förut omnämnda förslag till sjömanslag, bär
emellertid förevarande konvention beaktats och finnes i förslagets 41 §
intagen en bestämmelse av samma innebörd som § 2 av konventionen,
nämligen, att om sjöman blir arbetslös till följd av fartygets förolyckande,
äger han rätt till ersättning, motsvarande hyra för den tid han
är utan anställning, dock högst för två månader.

Ifråga om konventionsförslagets olika paragrafer må anföras följande.

§ I Beträffande

bestämmelserna i denna paragraf tillåter sig delegationen
endast hänvisa till vad delegationen i fråga om definitionen å
»fartyg» anfört vid § 1 i förslaget till konvention angående fastställande
av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss.

§ 2.

Bestämmelserna i denna paragraf, som utgör konventionens huvudstadgande,
ha tillkommit med hänsyn till den svåra ställning, i vilken en
sjöman oftast råkar efter lidet skeppsbrott, särskilt om förolyekandet ägt
rum långt borta från hemlandet. Begränsningen av ifrågavarande ersättning
till att avse endast den tid, sjömannen inom loppet av de närmaste
två månaderna efter fartygets förolyckande är verkligt arbetslös,
d. v. s. ej kan finna ny anställning, torde enligt delegationens förmenande
få anses skälig. Här stadgade understödsskyldighet torde ej heller
kunna bliva avsevärt betungande för redaren, då sjöolyckor av här
åsyftad art ej ofta förekomma och risken dessutom lär kunna täckas
genom försäkring mot en troligtvis ganska ringa premie.

Förevarande paragraf har emellertid givit anledning till erinringar
från såväl kommerskollegii som Sveriges redareförenings sida. Av kollegium
har sålunda hävdats, att ifrågavarande ersättningsskyldighet ej
skäligen borde åläggas redaren. Nämnda förenings mening i frågan
framgår av närlagda av dess representant kaptenen Nordborg avgivna
särskilda yttrande, se bilaga 1. Av detsamma framgår bl. a. att man
å redarehåll anser, att förevarande bestämmelse skulle leda till, att sjöman
i nära nog varje fall vid förlisning, oavsett när den äger ruin,
skulle beredas två månaders hyra, emedan vederbörande organisation, så
länge någon annan arbetslös funnes att tillgå, skulle under de två månaderna
förhindra hans påmönstring. Med hänsyn till ersättningens begränsning
till den tid, då sjömannen är verkligt arbetslös, och till de
möjligheter arbetsförmedlingen, synnerligast om nästföljande konventions -

154

förslag förverkligas, torde äga att motverka missförhållande av berörda
slag, synes den från redareföreningens sida framställda erinringen icke
kunna tillmätas större betydelse.

§ 3.

Mot de i denna paragraf meddelade bestämmelser synes ej skäligen
kunna göras någon erinran, och torde de utan vidare bliva gällande, om
sjömanslagförslagets omförmälda stadgande om ifrågavarande ersättningsskyldighet
upphöjes till lag.

§§ 4—11.

Delegationen anser ej dessa paragrafer giva anledning till något
yttrande.

3) Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

I det underdåniga utlåtande, som delegationen avgivit den 17 februari
1921 angående det å konferensen i Washington antagna förslaget
till internationell konvention angående arbetslösheten, lämnas bl. a. en
redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens i Sverige principer och
arbetssätt. Däri omnämnas jämväl de strävanden, som för närvarande
äga rum för att genom statligt understödjande av den s. k. fackarbetsanvisningen
göra den offentliga arbetsförmedlingen mera anpassad för
vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov. Bland dessa yrkesgrupper
märkes även sjömansyrket.

Redan enligt 1748 års sjömanshusreglemente ålåg det sjömanshusombudsmännen
att tillhandagå fartygsbefälhavare och sjöfolk med uppgifter
rörande tillgång på sjöfolk och arbetstillfällen. Enahanda bestämmelser
rörande förmedling av sjöfolks förhyrning återfinnas i nu gällande
förordning den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks
på- och avmönstring m. m., vilken förordning ifråga om sjömanshusens
ändamål bl. a. föreskriver, att dessa hava att förmedla svenskt
sjöfolks förhyrning å fartyg. Vidare stadgar förordningen rörande sjömanshusombudsmans
befattning bl. a., att denne tjänsteman har att föra
förteckning över sjöfolk av olika grader, som anmäler sig till erhållande
av sjötjänst, samt avgiftsfritt dels meddela fartygsredare och befälhavare,
som önska förhyra sjöfolk, anvisning å tjänstsökande, dels ock tillhandagå
sjöman med upplysning om till buds stående sådan tjänst.

Utan att någonsin hava varit av någon större betydelse upphörde
i verkligheten sjömanshusens befattning med den maritima arbetsförmedlingen
redan för åtskilliga år sedan. På de platser, där behov av sådan

155

förmedling gjort sig gällande, hade nämligen uppkommit en privat,
affärsmässigt bedriven förmedlingsverksamhet, som utövades antingen under
fastare former eller ock mer oregelmässigt av s. k. hyrbasar å kajerna
eller i förbindelse med hotell- eller kaférörelse eller med handel med
vissa för sjömän avsedda varor. Nådiga kungörelsen den 28 november
1884 angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra
av anställning inom eller utom riket, vilken författning numera är ersatt
med nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för
anskaffande av arbetsanställning, medfölje visserligen en viss kontroll
men visade sig icke kunna utrota de i flera avseenden synnerligen otillfredsställande
förhållandena på denna arbetsmarknad, varför Sveriges
redareförening år 1909 i de större sjöstäderna inrättade förhyrningskontor
och å ett flertal andra hamnplatser anställde ombud för förhyrning
av sjöfolk. Föreningens medlemmar förpliktades att taga arbetskraft för
fartygen uteslutande genom dessa kontor eller ombud, som av fartygen
ägde att uppbära till en början 2, senare 3 kronor för varje anställd
man.

Det kan ej bestridas, att detta förhyrningssystem åstadkom en viss
ordning i de förut rådande mycket oordnade förhållandena, men, å andra
sidan, kom förmedlingsverksamheten, som helt låg i redarnas händer, enligt
sjöfolkets uppfattning att utövas väl ensidigt och tillgodose huvudsakligast
den ena partens intressen. Upprepade klagomål anfördes av
sjöfolksorganisationerna, och senast i början av år 1918 hemställde svenska
sjömansunionen hos kommerskollegium och socialstyrelsen om åtgärders
vidtagande för anslutning av förhvrningsverksamheten till den
offentliga arbetsförmedligen. \7id årsskiftet 1918—1919 utgjorde denna
fråga ett av tvisteämnena i den då av sjömans- och eldarunionerna
igångsatta strejken, varför socialstyrelsen med samtliga intresserade organisationer
upptog förhandlingar om förhyrningens förläggande till den
offentliga arbetsförmedlingen. Efter det styrelsen från organisationerna
utverkat vissa utfästelser, avfördes denna fråga från förhandlingarna.

Sedan .dess har nyss berörda omläggning av förhyrningsverksamheten
förverkligats på sådant sätt, att redareföreningens förhyrningskontor
i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö övertagits av den
offentliga arbetsförmedlingen, och är det meningen att efter hand överföra
även den i övriga hamnar bedrivna enskilda förhyrningsverksamheten
till nämnda institution. Härigenom skulle platsförmedlingen för
sjömän i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen
komma att utövas på sätt, som åsyftas i det föreliggande konventionsförslaget.

156

I detta sammanhang torde även böra nämnas, att 1917 års sjömanshuskommitterade
i sitt förut omförmälda förslag uttryckligen förutsatte,
att ifrågavarande platsförmedling i huvudsak jämväl formellt skulle
avskiljas från sjömanshusens verksamhet .och anknytas till den offentliga
arbetsförmedlingen.

En granskning av de särskilda paragrafernas innehåll synes giva
anledning till följande uttalandenJ

§ I Den

här meddelade definitionen på sjöman utesluter, i olikhet med
motsvarande definition i § 1 av nästföregående konventionsförslag, befälspersoner,
men torde ej något däremot vara att erinra, då möjlighet att
tillämpa konventionens bestämmelser även på befälet är beredd genom
§ 9.

§ 2.

Till en början må här erinras om att den enskilda arbetsförmedlingsverksamheten
här i landet regleras av förut omnämnda nådiga kungörelse
angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning,
vari bl. a. stadgas förbud mot enskild yrkesmässig platsförmedling utan
vederbörligt tillstånd. Medgivandet av sådant tillstånd, vilket det tillkommer
länsstyrelserna att bevilja, är emellertid gjort beroende av behovet
därav i orten, och lär dylikt tillstånd numera endast undantagsvis
meddelas. Förutom redareföreningens förut berörda, under avveckling
varande förhyrningsverksamhet, torde det f. n. ej bedrivas någon privat
arbetsförmedling för sjömän med undantag möjligen för ett eller annat
kommissionskontor, som anskaffar platser åt sjöfarande kvinnor.

Ett genomförande av konventionens bestämmelse i förevarande avseende
skulle sålunda icke gorå nämnvärt intrång på redan existerande
enskilda företags verksamhet. Å andra sidan måste det anses vara av
stor betydelse, att sjömännen i största möjliga utsträckning skyddas mot
det exploateringssystem, som alltid mer eller mindre varit förenat med
den i förvärvssyfte bedrivna privata förhyrningsverksamheten. Beträffande
de farhågor, som möjligen kunna förefinnas mot en monopolställning
för dén offentliga arbetsförmedlingen, må, förutom den i konventionens
§ 6 fastslagna principen om sjömännens och redarnas fria val
av fartyg respektive besättning, här framhållas, att då förevarande stadgande
endast åsyftar enskild förhyrningsverksamhet, bedriven i förvärvs -

157

syfte, vederbörande organisationer fortfarande skulle vara oförhindrade att
anordna kostnadsfri arbetsförmedling för sjömän.

§ 3.

Under hänvisning till vad som anförts under § 2 anser sig delegationen
sakna anledning att ingå på någon särskild granskning av bestämmelserna
i denna paragraf.

§ 4.

Förevarande paragraf har till ändamål att säkerställa en avgiftsfri,
tillfredsställande arbetsförmedling för sjömän. För tillgodoseende av
detta ändamål förutsätter paragrafen tvenne alternativa förmedlingssystem.
Enligt det första skulle förhyrningsverksamheten handhavas av representativa
sammanslutningar av redare och sjömän, verkande i förening och
under kontroll av en central myndighet. En sådan anordning torde åtminstone
f. n. med hänsyn till den starka motsättningen mellan parterna
ej lämpligen kunna ifrågakomma. Det andra alternativet förutsätter, att
staten själv inrättar och upprätthåller förhyrningsverksamheten. I betraktande
av storleken av statsbidraget till ifrågavarande gren av arbetsförmedling
samt statens ledning och kontroll torde den offentliga arbetsförmedlingen
i Sverige sakligt sett i väsentlig mån motsvara detta andra
system. Genom det förut berörda övertagandet av redareföreningens
återstående förmedlingsverksamhet skulle förevarande alternativ i ytterligare
mån förverkligas.

Föreskriften att verksamheten skall ledas av personer, som äga
praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden, är beträffande förmedlingsanstalternas
avdelningar för sjömän redan förverkligad, i det såsom
föreståndare och biträden vid dessa avdelningar anställts fartygsbefälhavare
och maskinister med föregående sjötjänst i yrkets alla anställningsgrader.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke om samordnandet av olika
typer av enskilda arbetsförmedlingsanstalter på nationell grundval torde
för Sveriges vidkommande sakna betydelse om, såsom ovan förutsatts,
all arbetsförmedling för sjömän kommer att inordnas i den offentliga
arbetsförmedlingen. Skulle så ej bliva fallet, bör givetvis den åsyftade
anordningen kunna bliva till nytta.

§ 5.

De i denna paragraf föreskrivna rådgivande kommittéerna äga sin
motsvarighet i de styrelser, som utöva ledningen av de offentliga arbets -

158

förmedlingsanstalterna. Dessa styrelser bestå nämligen av en opartisk
ordförande jämte ledamöter, vilka till lika antal utses bland arbetsgivare
och arbetare. Genom denna anordning torde förevarande bestämmelse få
anses redan vara i skälig mån förverkligad.

Mot nu avhandlade bestämmelse har representanten för Sveriges
fartygsbefälsförening, kaptenen Larsson riktat den anmärkning att densamma
skulle utestänga fartygsbefälhavarna från ifrågavarande kommittéer,
vilket, såsom i närlagt särskilt yttrande, se bilaga 2, närmare utvecklas,
vore oriktigt, då befälhavarna ju hade att antaga och avskeda sjömännen.
Delegationen vill ej förneka att denna anmärkning har visst fogför
sig, men anser delegationen densamma ej vara av någon avsevärd
betydelse, då befälhavarnes synpunkter torde få anses vara i tillbörlig
mån företrädda genom anstalternas föreståndare, vartill, såsom förut
nämnts, åtminstone hittills endast antagits förutvarande fartygsbefälhavare.

Det i paragrafens senare stycke meddelade stadgandet om rätt för
varje lands regering att meddela närmare föreskrifter angående kommittéernas
befogenhet torde ej kunna giva anledning till någon erinran.

§ 6.

Beträffande innehållet i denna paragraf har redan under § 2 framhållits,
att den här fastslagna valfriheten är ägnad att motverka vissa
nackdelar, som möjligen kunna befaras bliva en följd av ratificeringen
av förevarande konvention. Detta stadgande överensstämmer för övrigt
fullständigt med den offentliga arbetsförmedlingens grundprincip att i främsta
rummet söka bereda arbetsgivaren den bästa möjliga arbetskraft och arbetaren
det arbete, vartill han bäst ägnar sig.

§ 7.

Bestämmelserna i denna paragraf synas egentligen icke höra hemma
i förevarande konvention. Emellertid torde de garantier, vilka här åsyftas,
hos oss få anses redan vara för handen beträffande personalen å alla
mönstringspliktiga fartyg, enär dessas sjömansrullor innefatta personliga
anställningsavtal mellan befälhavare och besättning och äro så anordnade,
att det i paragrafens första sats uppställda kravet på'' skydd för samtliga
parter måste anses tillgodosett. Möjlighet för sjömannen att före avtalets
undertecknande granska detsamma föreligger så tillvida, att i den av
kommerskollegium den 28 juni 1912 utfärdade instruktionen för mönst -

159

ringsförrättare, punkt 20, anföres som en av dennes skyldigheter att vid
påmönstring förvissa sig om, att enighet uppnåtts mellan befälhavaren
och den förhyrde angående vissa i sjömansrullan angivna förhållanden.
Någon rättighet för sjöman att, efter det avtalet avslutats genom namnteckning
i sjömansrullan, granska detsamma finnes ej stadgad i svensk
sjölagstiftning i vidare mån, än att sjömannen vid avmönstringen åter
skall teckna sitt namn i rullan. Emellertid åligger det enligt 71 § sjölagen
befälhavare att vid påmönstring förse envar förhyrd med motbok,
som skall innehålla bl. a. de uppgifter rörande avtalet, varom i förevarande
paragraf är fråga. Anmärkas må även, att ovannämnda instruktion,
i punkt 33, innehåller föreskrift om, att, därest hos vederbörande
inönstringsförrättare avmönstring påkallas av sjöman, som förmenar sig
äga rätt därtill enligt hyresavtalet, äger mönstringsförrättaren, om fartygsbefälhavaren
vägrar avmönstring, avfordra denne sjömansrullan och avgöra,
huruvida avmönstring skall ske. Vidare stadgas, dels i gällande
sjömanshusförordning § 43 mom. 1, att mönstringsförrättaren vid avmönstring
skall utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande
hyra och övriga förmåner, dels ock i instruktionens punkt 34, att den
härom i sjömansrullan intagna förklaringen bör uppläsas för sjömannen.

Vad här anförts har såsom nämnts gällt mönstringspliktiga fartyg.
Ifråga om andra fartyg gäller visserligen nyss bei’öi''da föreskrift om skyldighet
för befälhavarna att förse förhyrd sjöman med motbok, men härigenom
åvägabringas tydligtvis icke något skriftligt förhyrningsavtal.

Om också vår lagstiftning, i vad de mönstringspliktiga fartygen
angår, kan anses i det väsentliga motsvara bestämmelserna i konventionens
förevarande paragraf, företer nämnda lagstiftning onekligen avsevärda
brister beträffande de icke mönstringspliktiga fartygen, men torde
dessa brister utan större svårighet kunna avhjälpas.

§ 8.

Bestämmelsen i denna paragraf om beredande av möjlighet för
sjömän, tillhörande de avtalsslutande staterna, att. tillgodonjuta de förmåner,
som den i konventionen föreskrivna arbetsförmedlingen kan erbjuda,
synes lämpligen kunna biträdas av Sverige, helst som antalet
utländska i Sverige hyressökande sjömän är relativt obetydligt i jämförelse
med det antal svenska sjömän, vilka segla i främmande fartyg
och hava att söka anställning i utländska hamnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 Käft. (Nr 361.) 24

16C

§ 9.

Beträffande denna paragraf, mot vars innehåll givetvis intet kan
vara att invända, må nämnas, att befälsorganisationerna i Sverige förklarat
sig villiga inordna sin tidigare bedrivna förhyrningsverksamhet
under den offentliga arbetsförmedlingen. I själva verket bar redan, sedan
nämnda institution övertog förhyrningen i de fyra största svenska hamnarna,
ett avsevärt antal befälspersoner, styrmän såväl som maskinister,
sökt och erhållit anställning genom förmedling av dessa anstalter.

§ 10.

Den skyldighet att till internationella arbetsbyrån meddela statistiska
och andra uppgifter rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas
verksamhet, varom stadgas i denna paragraf, torde
icke behöva medföra några svårigheter för Sveriges vidkommande. Den
offentliga arbetsförmedlingens rapportsystem och statistiska uppgifter äro
nämligen, såsom närmare utvecklats i delegationens underdåniga skrivelse
den 17 februari 1921 angående förslaget till internationell konvention
rörande arbetslösheten, av den art, att de med fördel kunna begagnas
för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande den i paragrafens senare del anförda förpliktelsen för
internationella arbetsbyrån att ordna samverkan mellan de olika ländernas
system för arbetsförmedling för sjömän tillåter sig delegationen ävenledes
hänvisa till sitt nyss berörda utlåtande, där denna fråga, ehuru
med hänsyn till arbetsförmedlingen i allmänhet, ingående behandlas.
Samma synpunkter, som där anförts rörande arbetslöshet och arbetsförmedling
generellt tagna, synas i full utsträckning äga tillämpning för
förhyrningsverksamheten bland sjömän.

§§ 11—18.

Innehållet i dessa paragrafer synes ej påkalla något yttrande av
delegationen.

Då det enligt delegationens uppfattning måste anses i hög grad
önskligt, att Sverige, i den mån så utan avsevärdare olägenheter låter
sig göra, stödjer de internationella strävandena att åvägabringa sociala
reformer och då, såsom av förestående redogörelse framgår, tillämpningen
på svenska sjöfartsförhållanden av bestämmelserna i de tre föreliggande
konventionsförslagen icke torde förorsaka några dylika olägenheter, har
delegationen ansett sig böra förorda ratificering av dessa konventioner.

161

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit herrar E. G.
Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von
Sydow och A. Thorberg.

A. Molin.

Underdånigst
GUNNAR HUSS.

162

Bil. 1.

Till

Sveriges Delegation för det internationella socialpolitislca arbetet,

Stockholm.

Vid den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år 1920
fattades bl. a. beslut om förslag till konvention nr 6 angående ersättning till
ombordvarande för arbetslöshet i fall av fartygs förolyckande.

§ 2 i detta förslag bar följande lydelse:

»Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen
slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget
anställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas
av fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen
är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller
för den genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen
begränsas till ett belopp, motsvarande 2 månaders hyra.»

Undertecknad får rörande detta förslag göra följande uttalande:

Förslaget synes mig så till vida oriktigt, att konventionen i praktiken
otvivelaktigt skulle komma att vid fartygs förlisning bereda sjöman 2 månaders
hyra, oavsett om förlisningen skett i närheten av mönstringsorten eller icke, varigenom
det kommer att bliva praktiskt betydelselöst, huru lång tid som för sjömannen
åtgår att komma hem och få nya förvärvsmöjligheter. Om t. ex. ett
fartyg, som mönstrat besättning i Göteborg, förliser på resa mellan Göteborg och
Skagen, är det givetvis icke rimligt, att sjömannen skall erhålla 2 månaders
hyresersättning. På grund av Sjömans- & Eldare-Unionernas godtyckliga tillämpning
av det s. k. nummersystemet för mönstring skulle nämligen den vid förlisningen
arbetslöse sjömannen otvivelaktigt förhindras att ånyo mönstra, så länge
som det funnes någon annan arbetslös, enär unionerna utan tvivel skulle söka på
detta sätt tvinga redaren för det förlista fartyget att under de 2 månaderna utbetala
förutberörda ersättning.

Jag får fördenskull hemställa, att denna konvention icke av svenska regeringen
ratificeras.

Stockholm den 13 april 1921.

O. Å. NORDBORG.

Verkställande direktör i Sveriges Redareförening.

163

Bil, 2.

Sveriges Delegation för det Internationella Socialpolitiska Samarbetet,

Stockholm.

Det förslag till sammansättning av kommittéer som upptages i § 5, kan
jag såsom representant för befälhavarne ej tillstyrka. Enligt min mening är i
detta fall befälhavaren den som i redarens ställe, eller tillsammans med redare
och sjömän, bör handhava de angelägenheter, som kunna falla på nämnda kommittéer.

Sjölagen bestämmer ju uttryckligen att befälhavaren antager och avskedar
besättningen och i praktiken följes detta utan undantag, när det gäller den »sjöman»
varom här är fråga. Att då utesluta denna kår, som lagenligt antager
besättningen, från medbestämmanderätt i handhavandet av arbetsförmedlingsänstaltens
arbetsordning och därmed sammanhängande frågor, synes mig vara en
stor orättvisa, vilken även kommer att menligt inverka och förhindra att ändamålet
med anstalten vinnes.

Stockholm den 5 april 1921.

N. LARSSON.

Verkst. Dir. i Sveriges Fartygsbefälsförening.

164

Bil. B.

Utdrag ay protokollet vid sammanträde av sociala rådets
sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i
allmänhet den 3 december 1920.1

i §•

Till behandling upptogs först frågan om revision av lagen om
arbetstidens begränsning, rörande vilken fråga socialstyrelsen erhållit
nådigt uppdrag att avgiva utlåtande.

Härvid anförde till en början herr Molin, att styrelsen vid fullgörande
av detta uppdrag hade att dels beakta det av riksdagen uttalade
önskemålet om vidtagande av sådana ändringar av lagen, som, utan att
rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa densamma
efter det praktiska livets krav, dels ock taga hänsyn till innehållet av det
vid den internationella arbetskonferensen i Washington antagna konventionsförslaget
i ämnet. Därefter lämnade herr Molin en redogörelse för
skiljaktigheterna mellan den svenska lagen och konventionen.

Under den därpå följande överläggningen uttalade sig fru Broomé
för anslutning till konventionen i största möjliga utsträckning.

Herr Pettersson ansåg internationella och nationalekonomiska skäl
tala för en nära anslutning till konventionen samt framhöll, att de
skärpningar, konventionen i vissa hänseenden innebure, motvägdes av
lindringar i andra, exempelvis beträffande arbetstiden vid kontinuerlig
drift och utsträckt rätt till övertidsarbete. Lagens tillämpningsområde borde
sålunda regleras i enlighet med konventionen, d. v. s. genom uppräkning

1 Närvarande: Tf. generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin, tf. byråchefen
Järle, socialfullmäktigen Lindqvist, fru E. Broomé, landssekreteraren F. H. Hallberg,
disponenten J. E. Hjorth, ledamoten av arhetsrådet K. V. Holmström, borgmästaren J. Pettersson,
direktören C. Ramström, redaktören E. Rinman ofch f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

165

av de olika verksamhetsgrenar, som skulle falla under lagen. I överensstämmelse
med konventionen finge väl även handelsarbetarna samt hotell-,
restaurang- och kafépersonalen i sin helhet lämnas utanför den lagstadgade
arbetstidsbegränsningen. Undantaget beträffande arbetsställen med
högst fyra arbetare borde dock bibehållas.

Även herr Rinman förklarade sig benägen att av principiella skäl
förorda anslutning till konventionen men ifrågasatte, huruvida ett avskärande
av vissa arbetsområden från lagstiftningen stode i överensstämmelse
med det av riksdagen uttalade önskemålet, att lagens grunder
skulle behållas orubbade.

Herr Hallberg förordade anslutning till konventionen.

För anslutning till den internationella överenskommelsen talade
vidare herr Lindqvist, som emellertid ansåg, att den svenska lagen borde
bibehållas oförändrad i de delar, där den beredde arbetarna bättre skydd.
Handelsarbetarna, som hade tungt arbete och i mycket vore att jämställa
med transportarbetarna, borde sålunda bibehållas under lagen. Undantaget
beträffande arbetsställen med högst 4 arbetare kunde lämpligen
strykas. I fråga om övertidsarbetet vore det möjligt, att något större
frihet borde lämnas arbetsgivarna. Med hänsyn till påståendet, att
arbetarna saboterade 8-timmarsdagen, kunde det med skäl. erinras om,
att arbetarna även tidigare, där så lämpligen låtit sig göra, varit ganska
benägna att skaffa sig extra arbete.

Enligt herr Wijkanders mening borde lagstiftarna, därest vårt land
biträdde konventionen, begagna sig av de möjligheter till lindring, som
konventionen medgav, bl. a. genom att begränsa lagens tillämpning i
överensstämmelse med konventionen. För sin del trodde talaren ej, att
arbetarna i någon större utsträckning toge verklig arbetsanställning hos
mer än en arbetsgivare.

Slutligen framförde herr Ramström, som ansåg skäl nu ej föreligga
att söka rubba 8-timmarsdagen, att man vid lagens revidering borde utnyttja
konventionens möjligheter till lindringar bl. a. genom införandet
av bestämmelser, som gåve vidgad rätt till övertidsarbete och större
koncentrering av övertidsarbetet under kortare perioder — ett önskemål
för vilket arbetarna icke voro oförstående.

166

Bil. 1\

Utdrag ur protokollet Tid sammanträde den 2 april 1921 av
Sveriges delegation för det internationella
socialpolitiska samarbetet.1

Med överlämnande till delegationen i korrektur av ett sitt betänkande
angående revision av lagen om arbetstidens begränsning hade k.
socialstyrelsen anhållit, att delegationen ville yttra sig i den uti betänkandet
behandlade frågan om Sveriges anslutning till Washingtonkonventionen
angående arbetstidens begränsning. I överläggningen om denna
fråga anfördes i huvudsak följande:

Herr Lindqvist. Sverige borde enligt hans mening biträda^ ifrågavarande
konvention, som antagits nära nog enhälligt och utan någon reservation
från de svenska ombudens sida. Den internationella arbetsorganisationen
hade redan utfört ett mycket betydande arbete pa den sociala
utvecklingens område, och det vore i hög grad önskvärt, att de socialt
mer framskridna staterna stödde organisationens strävanden och därmed
nödgade de mer efterblivna länderna att genomföra reformer. Skiljaktigheterna
mellan konventionen och arbetstidslagen kunde icke anses utgöra
tillfyllestgörande hinder för konventionens ratificering — i viss mån
borde dessa skiljaktigheter kunna avlägsnas och någon bokstavlig efterbildning
av konventionen kunde för övrigt ej gärna påfordras. Uttryckligt
beslut hade även å Washingtonkonferensen fattats därom, att en konvention
ej påkallade iakttagande i sådana avseenden, där dess genomförande
skulle medföra försämring för arbetarna.

Herr Thorberg instämde med herr Lindqvist samt framhöll, att om
de till den internationella arbetsorganisationen hörande staterna ej visade

1 Närvarande: Tf. generaldirektören G. Huss, kanslirådet G. H. von Koeh, social -fullmäktigen H. Lindqvist, byråchefen A. Molin, landsorganisationens ordförande A. Thorberg
och f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

167

beredvillighet att förverkliga konferensernas beslut, vore hela det internationella
socialpolitiska samarbetet meningslöst.

Herr von Kock hade tidigare varit av den åsikten, att konventionen
borde ratificeras, men kunde icke bestrida riktigheten av de skäl
däremot, som anförts i socialstyrelsens förevarande betänkande. Särskilt
måste beaktas, att vår lagstiftning i ämnet gjorts provisorisk, för att
man skulle vinna erfarenhet om verkningarna av lagstadgad arbetstidsreglering,
innan man mer definitivt införde sådan reglering. Under sådana
förhållanden kunde det ej förväntas, att statsmakterna nu, innan
försökstiden gått till ända, skulle vilja binda sig för en tid av 11 år.
Frågan om ratificering borde sålunda vila, till dess den provisoriska arbetstidslagstiftningen
här i landet upphör att gälla.

Önskvärt vore emellertid, att arbetstidslagen så mycket som möjligt
bringas till överensstämmelse med konventionen, och borde med hänsyn
därtill bl. a. sjuk- och fattigvårdsanstalterna fritagas från lagens tilllämpning.

Herr Wijkander hade även tidigare trott, att konventionen skulle
kunna ratificeras. Den motivering för en annan uppfattning, som framlagts
i socialstyrelsens betänkande, vore emellertid bindande, och anslöt
sig talaren till styrelsens mening i frågan.

Slutligen förklarade herrar Huss och Molin att de, såsom de redan
gjort gällande inom socialstyrelsen, funne sig nödsakade att för närvarande
avstyrka ratificering.

Herr ordföranden konstaterade därefter, att flertalet av delegationens
ledamöter biträtt socialstyrelsens mening, att Wasliingtonkonventioneu
angående arbetstidens begränsning ej för närvarande borde ratificeras
av Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.)