Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
1
Nr 358.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning åt
statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad
inkomstminskning; given Stockholms slott den 30 april
1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Walter Murray.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 april 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anförde departementschefen, statsrådet Murray:
Den under tidigare skeden av kristiden fortgående höjningen av
prisnivån samt driftkostnadernas därav föranledda stegring hava framBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358.) 1
Under kristiden
beslutade
höjningar
i
järnvägstaxorna.
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 358.
Framställningar
om
taxenedsättningar.
tvungit upprepade ökningar av såväl statens som enskilda järnvägars godstaxa.
Genom den provisoriska taxereglering vid statens järnvägar, som
trädde i tillämpning den 1 augusti 1919, bragtes härvid tarifferna för godstrafiken
upp till och i vissa fall över sin nuvarande nivå. Redan från och
med den 1 januari 1920 genomfördes emellertid beträffande fraktgods en
modifikation av tarifferna, varigenom de procentuella tilläggen för massgodstariffer
sänktes, men till ersättning tilläggen för styckegodstariffer höjdes.
Den ordinarie statsbanetaxans tariffer för godstrafik äro från sistnämnda
tidpunkt höjda dels med 250 % för åkdon, djur, paket och ilgods samt
vagnslastgods i tarifferna 1—9, med 300 % för styckegods och med 200 % för
vagnslastgods i tarifferna 10—U, dels ock med vissa fasta tilläggsavgifter och
därå utgående procentisk förhöjning för ilgods, styckegods och vagnslastgods.
Frågan om järnvägstaxornas storlek under kristiden har vid ett
tillfälle, nämligen år 1918, varit underställd riksdagens prövning. I sin
skrivelse i ämnet den 12 juni 1918, nr 345, uttalade riksdagen, med
anledning av den då ifrågasatta taxeförhöjningen, bland annat, att ur
rent principiell synpunkt statens järnvägar icke blott borde bära sina
driftkostnader utan även lämna överskott till förräntning av det i statsbanorna,
såsom helhet betraktade, nedlagda kapitalet. Under de extraordinära
förhållanden, som då rådde, ansåge emellertid riksdagen denna
grundsats ej kunna upprätthållas i full utsträckning, men hölle riksdagen
likväl före, att direkt förlust å driften, såvitt möjligt vore, borde förhindras.
Under senaste tiden har ett stort antal framställningar inkommit
till Kungl. Maj:t om sänkning av järnvägsfrakterna, särskilt vad angår
industriens råvaror och produkter. Bland de gjorda framställningarna
märkas sådana från fullmäktige i järnkontoret, industriförbundet, Skånes
handelskammare, Skånska cementaktiebolaget med flera.
Som stöd för dessa framställningar, vilka delvis endast avse vissa
angivna varuslag, framhålles bland annat, att förhöjningarna av järnvägstaxorna
i regel kommit att procentuellt ej oväsentligt överstiga den allmänna
stegringen i varupriserna, varför fraktsatserna kommit att motsvara
en allt större del av varuvärdet och därigenom också fått en större
betydelse för prisbildningen än tidigare varit fallet. Inköps- och avsättningsområdena
för industrien hade till följd därav minskats; särskilt hade
de högre taxorna oförmånligt inverkat på transport av det tunga massgodset,
såsom tegel och cement, samt vissa byggnadsindustriens övriga
produkter, på transporter av kalk för jordbrukets behov med mera. I
vissa fall vore taxorna nära nog prohibitiva, såsom beträffande t. ex.
järnindustrien, där frakterna spelade större roll än beträffande annan
industri. Under erinran om industriens nuvarande nödläge och nöd
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
vändigheten att på allt sätt nedbringa dess driftkostnader bär vidare
bland annat pekats på, att den inträffade nedgången i järnvägarnas koloch
personalkostnader kunde möjliggöra nedsättning av taxorna.
I med anledning av dessa framställningar avgivna yttranden har Jämvägsjärnvägsstyrelsen
bland annat anfört, hurusom med hänsyn till det be- Byrese“''
räknade ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift och den starka
nedgången av trafiken förutsättningar ur järnvägsekonomisk synpunkt ej
kunde anses föreligga för en allmän taxenedsättning, och har styrelsen i
samband härmed åberopat förenämnda av 1918 års lagtima riksdag gjorda
uttalande, att direkt förlust å statens järnvägars rörelse borde såvitt
möjligt undvikas. Styrelsen har tillika efter gjorda beräkningar härutinnan
framhållit,'' hurusom en taxenedsättning omöjligen kunde antagas medföra
en ökning i trafiken av den omfattning, att nettoinkomsterna därav skulle
kunna täcka genom taxenedsättningen bortfallande inkomster. Emellertid
har styrelsen förklarat sig vilja såvitt möjligt tillmötesgå gjorda framställningar
om taxenedsättning i speciella fall. Styrelsen har slutligen
framhållit, att styrelsen ej stode helt främmande för tanken, att, om man
bortsåge från järn vägsekonomiska synpunkter och toge hänsyn till landets
intressen i dess helhet, förhallanden kunde inträda eller möjligen redan
inträtt, som påkallade, att åt näringslivet i dess helhet eller vissa grenar
därav lämnades allmänt tillfälligt stöd i form av för järnvägarna förlustbringande
tariffer eller av fraktrestitutioner, varför kostnaderna bestredes
av anslagsmedel.
I samband med den inom handelsdepartementet företagna utredningen
beträffande provisoriskt ökat tullskydd för industrien har, såvitt betydelse för
angår några av våra viktigaste exportindustrier, nämligen järn- och industrien,
pappersindustrien, en preliminär undersökning ägt rum beträffande den
betydelse, frakterna äga för den industriella produktionen. Genom denna
undersökning, vilken som bilaga C finnes fogad vid Kungl. Maj:ts proposition,
nr 356, angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa
industriprodukter, har en ungefärlig uppskattning kunnat vinnas om den
relation, i vilken järn vägsfrakterna före kristidens början stått och nu
stå till produktionskostnaderna, varjämte en beräkning gjorts, huru dessa
kostnader skulle påverkas genom en nedsättning av frakterna med 20,
25 respektive 33V3 %.
Under hänvisning i övrigt beträffande resultatet av undersökningen
till förenämnda vid Kungl. Maj:ts proposition nr 356 fogade bilaga må
här endast framhållas, att, såsom av utredningen framgått, järnvägstaxorna
numera för de avsedda industrigrenarnas vidkommande äga en vida större
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
betydelse ån tidigare varit fallet. Om järn vägsfrakterna nu skulle utgå
i samma förhållande till övriga produktionskostnader som år 1913, skulfe,
enligt vad approximativt beräknats, för järnindustrien eu nedsättning av
frakterna behöva äga rum med omkring 25—30 % å de nuvarande fraktsatserna,
för pappersindustrien, som genom en tillfällig uppflyttning i
tariffklass för råvaran trämassa fått sina järn vägsfrakter utomordentligt
ökade, visar utredningen behov av en väsentligt större fraktreduktion,
vilken dock, genom av Kungl. Maj:t i dagarna fattat beslut om återinförande
av tidigare tariffer för trämassa, redan är så tillvida genomförd,
att behov av större fraktminskning än för järnvaror numera icke torde
föreligga för pappersindustrien.
•ftravfarnas ° Sedan det preliminära resultatet av den inom handelsdepartementet
Ekonomi aT sålunda verkställda utredningen förelåg, anmodade jag järnvägsstyrelsen
t“ened- att skyndsammast inkomma med utredning dels beträffande det beräknade
g ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift för innevarande och
nästkommande år under förutsättning, att en nedsättning av nu gällande
taxor för godstrafiken ägde rum från och med den 1 juli 1921 med i
genomsnitt 20, 25 respektive 33V3 % av fraktsatserna, dels ock, efter
hörande av styrelsen för svenska järnvägsföreningen, beträffande frågan
om huru en dylik taxenedsättning och i samband därmed gjorda nedsättningar
av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas egna taxor
kunde antagas påverka driftresultatet vid sistnämnda järnvägar.
utlåtanden. Med anledning härav har järnvägsstyrelsen den 28 april 1921 av
givit
utlåtande och därvid överlämnat yttrande från styrelsen för svenska
j ärn vägsföreningen.
Då de sålunda avgivna utlåtandena i sin helhet torde såsom bilagor
få vidfogas protokollet, må här beträffande deras innehåll endast nämnas,
att järnvägsstyrelsen på anförda skäl avstyrker, att en allmän taxenedsättning
genomföres vid statens järnvägar redan den 1 juli 1921. Styrelsen
avstyrker likaledes allmän taxesänkning beträffande de enskilda järnvägarnas
lokala taxor. Därjämte uttalar järnvägsstyrelsen, vad angår
de enskilda järnvägarnas fraktandelar i godssamtrafik att, om trots järnvägsstyrelsens
avstyrkande statens järnvägars taxa, som är samtrafiktaxa,
blir nedsatt, de enskilda banorna måste i mån av behov erhålla ersättning
genom annan taxehöjning på sätt i olika fall lämpligen kan ske.
Svenska järnvägsföreningen avstyrker på det bestämdaste nedsättning
av taxorna vid de enskilda järnvägarna.
Dments-e'' Vid föredraSning av frågan angående provisorisk förhöjning av
chefen, tullsatserna för vissa industriprodukter har chefen för handelsdeparte -
5
Kungi. Maj:ts proposition nr 358.
mentet till statsrådsprotokollet framhållit nödvändigheten av att under det
nuvarande tryckta läget för industrien i möjligaste mån nedbringa
våra i förhållande till utlandets alltför höga produktionskostnader. Bland
de åtgärder, som ansetts böra vidtagas i sådant syfte, berördes särskilt
frågan om en sänkning av de nu tillämpade höga och för industrien i
gemen betungande järnvägsfrakttarifferna. Bemälde departementschef
uttalade sålunda som sin åsikt, att en effektiv sänkning av fraktsat- •
serna skulle vara ägnad att för åtskilliga av våra viktigaste industrigrenar
väsentligt bidraga till lättande av konkurrensmöjligheterna.
Järnvägsstyrelsen- har som sin bestämda uppfattning uttalat, att Jamvägsur
järnvägsekonomiska synpunkter förutsättningar icke kunna anses vara eko»om^ka
för handen för vidtagande redan nu av en allmän taxesänkning. De skäl,
styrelsen anfört till stöd för denna sin uppfattning, hava även i stort sett
synts mig övertygande. Till följd av den ytterligt svaga trafiken ställer sig
redan med nu gällande godstaxor det ekonomiska läget för statens järnvägar
särdeles bekymmersamt, och då eu vidtagen taxereduktion under nuvarande
förhållanden näppeligen kan antagas stimulera trafiken i så stor
omfattning, som är erforderlig för att de bortfallande inkomsterna skola
kompenseras, måste det anses såsom mer än sannolikt, att det ekonomiska
resultatet efter en dylik taxenedsättning, i allt fall för den närmaste tiden,
skulle bliva än ytterligare försämrat.
Frågan om en taxenedsättning lärer emellertid icke böra bedömas
enbart ur järn vägsekonomiska synpunkter.
Oaktat den ej oväsentliga nedgång av arbetslöner och övriga produk- Betydelsen
tionskostnader, som under senaste tiden på andra områden ägt rum, fåv''taxened°
kvarstå godstaxorna alltjämt vid förutvarande höga nivå och hava därför sättning,
kommit att efter hand få en allt större inverkan på varuprisen och industriens
avsättningsmöjligheter. I vissa fall torde de nuvarande godstaxorna
vara av nära nog prohibitiv beskaffenhet. Emellertid har, såsom chefen
för handelsdepartementet framhållit, den svenska industrien för närvarande
att genomgå en kris av hittills okänd omfattning och styrka, vadan det
ur nationalekonomiska och sociala synpunkter måste anses nödvändigt,
att även statsmakterna inrikta sina strävanden på att såvitt möjligt söka
höja industriens sviktande konkurrensförmåga. En nedsättning av järnvägstaxorna
torde få anses som ett särdeles viktigt led i dessa strävanden;
genom en dylik åtgärd skulle man kunna avsevärt lätta industriens
möjligheter och för övrigt också efter hand skapa förutsättningar för
en ökad trafik. Järnvägsstyrelsen har även själv framhållit, att styrelsen
icke ville ifrågasätta det starka behovet och den synnerliga önskvärdheten
av en betydande fraktnedsättning, samt uttalat sitt beklagande
Övriga fördelar
av
taxenedsättning.
Konsekvenser
i statsekonomiskt
hänseende.
C Kung!. Maj:ts proposition nr 358.
av att styrelsen, som hade att bevaka statens järnvägars ekonomiska intressen,
i denna fråga nödgades stå emot näringslivets behjärtansvärda önskemål.
Det huvudsakliga skälet för en taxenedsättning är sålunda det av
mig nu anförda, att en sådan åtgärd skulle jämsides med andra åtgärder
i samma riktning kunna underlätta och förbereda bättre möjligheter
för industrien, till skyddande av vars bestånd, nu och för framtiden,
statsmakterna icke synas kunna undandraga sig att ingripa. Därmed
komme även ökade arbetstillfällen att beredas under nu rådande omfattande
arbetslöshet. Enligt mitt förmenande är det i en situation, som närmar
sig och delvis redan överskridit bristningsgränsen, mera förenligt med det
allmännas väl att såvitt möjligt redan nu, med bortseende i viss mån
från de järnvägsekonomiska synpunkterna, vidtaga en taxenedsättning för att
härmed stimulera företagsamheten än att tillsvidare ställa sig avvaktande.
Att märka är vidare, att järnvägstaxorna på helt annat sätt än
post- och telefonavgifterna ingripa i det ekonomiska livet i allmänhet
och öva inflytande på prisbildningen. En mera väsentlig nedsättning av
järnvägstaxorna kommer därför att få betydelse ej endast för näringslivet
i gemen utan även för nedbringande av levnadskostnaderna och
den allmänna prisnivån. I sistnämnda avseende kommer en sådan nedsättning
att verka i viss mån utjämnande i förhållan4e till de verkningar
i motsatt riktning, som möjligen kunna föranledas av de ifrågasatta
ökade tullsatserna.
Om sålunda starka skäl tala för en taxenedsättning, måste emellertid
givetvis vid frågans bedömande övervägas de konsekvenser i statsekonomiskt
avseende, som därav skulle föranledas. Innan jag ingår
härpå, vill jag förutskicka, att jag utgår från att sänkningen av godstaxorna
vid statens järnvägar skulle vara allmän. Järnvägsstyrelsen har
för sin del ifrågasatt, att partiella fraktnedsättningar skulle fortfarande
och möjligen i ökad utsträckning beredas och att i övrigt i behövlig utsträckning
fraktavgiften skulle kunna restitueras av för ändamålet anvisade
anslag. Svårigheterna av att rättvist tillämpa ett system med
dylika fraktnedsättningar resp. fraktrestitutioner i större omfattning äro
emellertid uppenbara, varjämte apparaten tydligen skulle bliva för tungrodd
för att smidigt kunna anpassa sig efter affärslivets behov och växlingar.
En allmän nedsättning av godstaxorna vid statens järnvägar från
och med den 1 juli 1921 med respektive 20, 25 och 33 73 % skulle, enligt
vad järnvägsstyrelsen beräknat, under förutsättning dels att trafiken
uppskattas till 70 % av 1920 års trafik, dels ock att ingen trafikökningskulle
genom nedsättningarna föranledas, medföra, att för år 1921 det
eljest motsebara driftresultatet komme att försämras med respektive 15.2,
19.o och 25.3 miljoner kronor.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 358.
7
Det torde, som redan antytts, få anses uteslutet, att genom taxenedsättningen
en trafikökning omedelbart skulle äga rum av sådan omfattning,
att vederlag därmed erhölles för de bortfallande inkomsterna. Enär
emellertid även de partiella nedsättningar, som järnvägsstyrelsen förordar,
synas komma att medföra en inkomstminskning och i varje
fall någon ökning av trafiken genom en allmän nedsättning lärer kunna
förväntas, torde verkningarna av taxenedsättningen för statens järnvägars
ekonomi under år 1921 kunna antagas ej bliva fullt så ogynnsamma, som
nyss anförda siffror giva vid handen. Jag vill i detta sammanhang erinra
om den lastautomobiltrafik parallellt med järnvägarna, som på många
ställen i vårt land framtvingats av de höga järnvägstaxorna och som
vid en sänkning av desamma torde kunna förväntas upphöra eller väsentligen
inskränkas.
I propositionen angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för
vissa industriprodukter hava de härigenom inflytande ökade tullinkomsterna
för helt år beräknats komma att uppgå till omkring 20 miljoner
kronor, motsvarande sålunda för senare halvåret 1921 omkring 10 miljoner
kronor. Om, på sätt jag ämnar förorda, en nedsättning av godstaxorna
för statens järnvägar äger rum med 20 procent, synes, under
antagande att någon trafikökning förorsakas därav, nämnda belopp om
10 miljoner kronor kunna ungefärligen beräknas motsvara den nettoförsämring
i driftresultatet, som för år 1921 skulle föranledas av taxenedsättningen.
Då sålunda statsverket genom de inflytande tullinkomsterna
skulle beredas kompensation för de uppkommande förlusterna genom
taxenedsättningen, finner jag de betänkligheter mot en taxenedsättning
vid statens järnvägar, som av järnvägsstyrelsen ur ekonomiska
synpunkter framförts, ej böra tillerkännas avgörande betydelse.
Som skäl mot en allmän taxesänkning framhåller järnvägsstyrelsen, Frångående
att, om en dylik åtgärd vidtoges nu, då enligt styrelsens förmenande de
ekonomiska förutsättningarna härför icke förefunnes, detta skulle innebära
ett avsteg från de grundsatser för statens järnvägars ekonomiska
skötsel, vilka under gjorda allvarliga erfarenheter utbildat sig och ännu
äro i kraft. Styrelsen erinrar härvid, hurusom 1918 års lagtima riksdag
i fråga om statens järnvägars taxepolitik uttalat, att förräntning borde
erhållas å det i statsbanorna nedlagda kapitalet och att även under rådande
extraordinära förhållanden förlust å statsbanerörelsen om möjligt
borde undvikas.
Härvid vill jag till en början framhålla, att den nu ifrågasatta
taxesänkningen givetvis endast är att betrakta som en tillfällig extraordinär
åtgärd, vidtagen under den förhoppningen, att trafiken snart nog
Kanyl. Maj:ts proposition nr 358.
Slutsats för
statens
järnvägar.
Storleken av
taxenedsättningcn
för statens
järnvägar.
8
skall så att säga växa in i de nya taxorna. Det i sig berättigade kravet
på att järnvägsdriften skall förränta sig skulle alltså endast tillfälligtvis
undanskjutas för att åter komma i tillämpning så fort näringslivet återtagit
den stadga, det nu saknar. Icke heller får en allmän taxesänkning
för godstrafiken, på sätt järnvägsstyrelsen befarar, i och för sig prejudicera
till sänkning av persontaxorna. En sådan sänkning torde icke böra ifrågakomma
förr, än de ekonomiska förutsättningarna härför föreligga.
Enligt järnvägsstyrelsens beräkningar synes icke uteslutet utan
snarast sannolikt, att — därest ej den nuvarande krisen skulle under år
1922 ytterligare förvärras — statsbanornas driftkostnader då skola så
sjunka, att även ur järn vägsekonomisk synpunkt förutsättningar inträda
för den nu ett halvt år tidigare föreslagna nedsättningen.
Vidare vill jag som min uppfattning uttala, att då en taxenedsättning
för närvarande ej synes förenlig med rent järnvägsekonomiska synpunkter,
utan är betingad av näringslivets och det allmännas intressen,
förhållandena synas böra så anordnas, att åt statens järnvägar genom särskilt
anslag beredes en inkomst, motsvarande den beräknade försämringen
i driftresultatet genom sänkningen av taxenivån. Genom ett dylikt
förfarande kommer formellt sett kravet på en affärsmässig skötsel av
statsbanerörelsen som sådan att upprätthållas.
Efter noggrant övervägande av de skäl, som tala för och emot en
nedsättning av statens järnvägars godstariffer, har jag därför kommit
till den uppfattningen, att en dylik nedsättning i enlighet med de grunder,
som av mig nu angivits, måste vara att föredraga framför ett fortsatt
bibehållande tillsvidare av de nuvarande höga taxorna.
Beträffande storleken av den taxenedsättning, som jag sålunda anser
mig böra förorda, har jag redan förut yttrat mig. Även om det ur
åtskilliga synpunkter varit önskvärt, om man kunnat gå än längre, har jag
sålunda ansett mig böra stanna vid att nedsättningen, vilken synes böra
avse alla slag av godstrafik, för närvarande begränsas till omkring 20 %
å nu gällande fraktsatser. Förutom härför tidigare anförda skäl vill jag i
detta avseende framhålla önskvärdheten av att i möjligaste mån bibehålla
relationen mellan statens och de enskilda järnvägarnas taxor, till vilken
fråga jag i det följande återkommer.
Givetvis bör det tillkomma Kungl. Maj:t att vid fastställande av de
särskilda taxebeloppen vidtaga de jämkningar beträffande den angivna
huvudregeln för taxereduktionen, som kunna finnas påkallade. Den ifrågasatta
nedsättningen torde, då riksdagens beslut i ärendet måste avvaktas
och omfattande förberedande åtgärder krävas för förslagets genomförande,
Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 9
ej kunna träda i tillämpning före den tidigare angivna tidpunkten eller
den 1 juli 1921.
Om vad jag sålunda föreslagit vinner bifall, erfordras, enligt vad
tidigare berörts, att särskilt anslag beviljas som ersättning åt statens
järnvägar för genom taxenedsättningen förorsakad inkomstminskning, och
torde detta anslag i enlighet med förut angivna beräkningsgrunder böra
bestämmas till 10 miljoner kronor att utgå av andra statsinkomster än
lånemedel. Då, som jag förut nämnt, åt statens järnvägar bör beredas den
inkomst, som svarar mot förlusten av taxesänkningen, och det i sådant
avseende ifrågasatta beloppet, 10 miljoner kronor, får anses som lågt beräknat,
bör järnvägsstyrelsen äga att oberoende av driftresultatet för år
1921 lyfta hela förenämnda anslag med förslagsvis en sjättedel under
vardera av årets sex sista månader.
Beträffande det ekonomiska resultat, som kan förväntas uppkomma
å statsbanerörelsen för år 1921, har styrelsen under förutsättning av
oförändrad trafik och med bibehållande av nu gällande taxor räknat med
eu behållning av 11.5 miljoner kronor, däri inbegripet en omtvistad fordran
å 15 miljoner kronor för beräknad driftförlust å malmbanorna för
år 1920. Skulle, enligt vad vissa tecken giva vid handen, trafiken komma
att ytterligare nedgå, kommer driftresultatet att därav i motsvarande
mån påverkas för att vid en nedgång av trafiken för senare halvåret
med 10 % utvisa en brist av 4.5 miljoner kronor, även om förenämnda
fordran inräknas bland inkomsterna. I fråga om dessa beräkningar är
emellertid att märka, att även om trafiken skulle visa en nedåtgående tendens,
kan möjligen en viss utjämning ske genom tillämpande av ett lägre
konsumtionspris å kol, varförutom någon jämkning jämväl, om så anses
önskvärt, torde kunna vidtagas beträffande det belopp av trafikmedel,
som avsättes till förnyelsefonden. Någon anledning att — bortsett från
frågan om taxesänkning — begära särskilt anslag till täckande av driftförlust
för år 1921 torde därför, med rådande osäkerhet i fråga om trafikens
blivande omfattning, näppeligen nu föreligga. Om, på sätt nyss
ifrågasatts, särskilt anslag för år 1921 beviljas som ersättning åt statens
järnvägar för genom taxenedsättningen förorsakad inkomstminskning, skulle
det ekonomiska resultatet för detta år ej komma att i mera avsevärd
grad bokföringsmässigt påverkas av att sådan nedsättning äger rum.
Yad angår 1922 års trafik, kommer järnvägsstyrelsen till det resultatet,
att med nuvarande tariffer och under de gynnsamma förutsättningarna,
att prisnivån för levnadskostnaderna komme att ytterligare
avsevärt nedgå och kolpriset stabiliseras vid 40 kronor, ett överskott av
B ilning till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358.) 2
Anslag till
statens järnvägar
som
ersättning för
taxenedsättningen.
Beräknat
ekonomiskt
resultat av
statsbanedriften
för
åren 1921
och 1922.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
Taxenedsättiiing
för de
enskilda
järnvägarna.
41.9 miljoner kronor skulle kunna ligga inom möjligheternas område, om
fordran för driftförlust å malmbanorna för år 1921 därvid inberäknas.
Styrelsen anför dock i detta sammanhang, att en så stor skillnad mellan
tariffnivå och allmän prisnivå, som härvid förutsättes, enligt styrelsens
uppfattning icke är hållbar, och att, om det skulle visa sig, att den
nu pågående deflationen fortsätter, tarifferna givetvis böra, när tidpunkten
ur järn vägsekonomisk synpunkt är inne, även sänkas och så
avpassas, att blott täckning av de direkta driftkostnaderna vinnes.
Enligt järnvägsstyrelsens utredning skulle vid en taxenedsättning
med 20 % och under nyss angivna förutsättningar i övrigt för år 1922
möjligen kunna beräknas uppstå ett driftöverskott av 11.a miljoner kronor,
däri inberäknat fordran för driftförlust å malmbanorna.
Av vad styrelsen sålunda anfört framgår, att det icke är möjligt
att ens tillnärmelsevis bedöma, huru det ekonomiska resultatet kan gestalta
sig för statens järnvägar under år 1922. Emellertid synas övervägande
skäl tala för att tillsvidare utgå från att något överskott ej bör
påräknas för samma år å statsbanerörelsen. Enligt vad redan antytts,
kan det då ej anses uteslutet, att under samma år förutsättningar även
ur järnvägsekonomiska synpunkter kunna föreligga för en tillämpning av
lägre taxor. Vid sådant förhållande torde anledning saknas att nu ifrågasätta
beviljande av anslag för år 1922 till ersättande av genom taxereduktionen
bortfallande inkomster.
Om en nedsättning av godstaxorna å statens järnvägar äger rum, vore
det tydligen synnerligen önskvärt, att motsvarande nedsättning kunde ske i
de enskilda järnvägarnas tariffer. För transporter i samtrafik skulle för
övrigt en sådan sänkning, om kompensation ej på annat sätt beredes, komma
att ske rent automatiskt. Beträffande de enskilda järnvägarna torde det
emellertid ej böra ifrågasättas, att, om förlust skulle uppstå å rörelsen, denna
förlust täckes av statsmedel, utan äro dessa järnvägar helt beroende av sina
inkomster och den kredit, som kan erhållas. Av de yttranden, som styrelsen
för svenska järn vägsföreningen och järnvägsstyrelsen avgivit, framgår även,
att för ett flertal enskilda järnvägar en nedsättning av tarifferna skulle kunna
helt äventyra deras ekonomiska ställning. Det lärer därför ej kunna utan vidare
fastslås, att en motsvarande nedsättning skall äga rum av taxorna för
ifrågavarande järnvägar, utan synes frågan härom och om taxebeloppens
storlek böra avgöras efter ytterligare utredning och prövning för varje särskilt
fall. Att märka är därvid även, att verkningarna av samtrafiktaxans
sänkning kunna, i den omfattning så skulle visa sig nödvändigt, kompenseras
genom särskilda extra frakttillägg eller vidtagande av andra
Kungl. Maj:ts jrroposition nr 358. 11
dylika anordningar, och förutsätter jag sålunda, att en utredning i nu
ifrågavarande avseende omedelbart igångsattes.
Järnvägsstyrelsen har framhållit de olägenheter, som uppkomma
för trafikanterna genom en olika tangering vid statens och de enskilda
järnvägarna, varvid styrelsen betonat, hurusom den vid de enskilda järnvägarna
bosatta befolkningen och verksamma industrien skulle försättas
i ett ogynnsamt läge gent emot dem, som finge tillgodoräkna sig den
genom statssubvention möjliggjorda fraktnedsättningen vid statens järnvägar.
Härvid är emellertid att märka, att olika tariffering alltid, om
än i mindre kännbar mån än vad som nu skulle bliva fallet, torde hava
förelegat mellan icke blott de enskilda järnvägarna å ena sidan och
statens järnvägar å den andra, utan jämväl de enskilda järnvägarna
sins emellan. Härtill kommer, att den skillnad i tarifferingen, som nu
skulle uppkomma, givetvis endast är avsedd såsom tillfällig. Efter hand
som trafiken ökas, torde möjligheter skapas för ett utjämnande av taxorna.
Det synes mig fullt riktigt, att stålens järnvägar under nuvarande förhållanden
härvid gå före, även om detta icke kan ske utan understöd
från statens sida.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till beredande av ersättning åt statens järnvägar
för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning
under verkliga utgifter på tilläggsstat för
år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 10,000,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Hemställan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
Bilaga.
Till Konungen.
Genom en den 10 april till styrelsen inkommen, den 2 april dagtecknad
skrivelse liar av statsrådet och chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet
begärts en utredning rörande motsebara driftresultat vid statens och enskilda
järnvägar under förutsättning av viss angiven nedsättning i godstarifferna. Med
överlämnande av dels dessa utredningar och dels ett yttrande i själva sakfrågan
av styrelsen för Svenska järnvägsföreningen beder styrelsen härmed i underdånighet
få avgiva även eget yttrande rörande förutsättningarna för och verkningarna av en
nedsättning i godstarifferna.
Styrelsen skall härvid i första hand upptaga till förnyad prövning, huruvida
förutsättningar finnas för eu sådan sänkning av godstarifferna vid statens
järnvägar, som av statsrådet ifrågasatts, eller med alternativt 20, 25 eller 33 V»
procent med tillämpning från 1 juli 1921.
Styrelsen gör härvid en bestämd skillnad mellan förutsättning ur järnvägsekonomisk
synpunkt för och de allmänna verkningarna för trafikanterna av
en taxesänkning. Särskilt under tider med abnorma, ur jämvikt bragta ekonomiska
förhållanden lian det för främjande av ett lands allmänna ekonomiska välfärd
tänkas vara ur allmän synpunkt ändamålsenligt, att så låga tariffsatser tilllämpas,
att järnvägsdriften även under en avsevärd tid går med förlust. Möjligheter
ur järnvägsekonomisk synpunkt för en så låg tariffbildning kunna givetvis
dock i allmänhet icke finnas. För att en tariffnedsättning ur järnvägssynpunkt
skall kunna anses motiverad, måste den dels hålla sig inom de av driftkostnadernas
storlek angivna gränserna, dels ock beräknas medföra en sådan ökning av rörelsen,
att vinsten på genom nedsättningen skapad trafik täcker den genom taxesänkningen
bortfallande inkomsten på den redan för handen varande trafiken.
Styrelsen, som närmast har att skärskåda frågan ur järnvägsekonomisk
synpunkt, har således att i första hand beräkna inkomsternas, utgifternas och
driftresultatets storlek under förutsättning att ingen taxesänkning genomföres.
I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1920 med förslag till beräkning
av den behållna inkomsten för år 1922 beräknades — under förutsättning
av ungefär 1920 års trafikomfattning — driftresultatet för. år 1921 på följande sätt:
Bandelen Luleå— r, -r . M . , „
Riksgränsen S'' J'' 1 0nVt Summa
Inkomster............. 27,000,000 333,000,000 360,000,000
Utgifter........... 22,000,000 302,000,000 324,000,000
Driftresultat, överskott....... 5,000,000 31,000,000 36,000,000
13
Kungl. Maj:ts •proposition nr 358.
Till denna beräkning hade styrelsen givetvis fogat flera reservationer,
varav den viktigaste var, att om näringarnas redan inträdda, tryckta läge komme
att fortfara eller eventuellt ytterligare förvärras, så bleve härav en nödvändig
följd, att inkomsterna och driftresultatet komme att väsentligt försämras,
och ville styrelsen i så fall inkomma med en reviderad beräkning.
En sådan avgavs ock den 28 sistlidne februari, upptagande följande slutsiffror
för år 1921:
Bandeleii Luleå- g j ; 6vri t Samma
Hikaoranspn
Inkomster............ 27,000,000 260,500,000 287,500,000
Utgifter............. 20,000,000 267,300,000 287,300,000
Driftresultat, över- eller underskott . + 7,000,000 — 6,800,000 + 200,000
Styrelsen betonade även då, att så flytande, som alla ekonomiska förhållanden
voro, beräkningen borde betraktas som i hög grad approximativ, och uttalade,
att det järn vägsfinansiella läget under den rådande depressionen un der ginge en tilltagande
försämring, som måhända kunde komma att fortskrida ända därhän, att
en° mera väsentlig driftförlust för 1921 i dess helhet komme att uppstå. Vidare
erinrades om de väsentligt olika ekonomiska resultat, som särskilda månader gåvo,
och lämnades en beräkning över inkomsternas, utgifternas och driftresultatets
fördelning på dessa. I vad mån denna beräkning visat sig motsvaras av verkligheten
under de månader, vilkas räkenskaper avslutats, framgår av följande
sammandrag. |
Inkomster |
Över- |
eller |
||
Utgitter |
underskott |
||||
Månader |
beräknade verkliga |
beräknade |
verkliga |
beräknat |
verkligt |
M i |
1 j o n e r |
krön |
o r |
||
Januari........... |
..... 19-5 20-5 |
25''1 |
25-4 |
— 5-6 |
— 4-9 |
Februari.......... |
..... 20-3 20-8 |
24-6 |
24-fi |
— 4-8 |
— 3-8 |
Mars............ |
.....239 22-9* |
23-7 |
23-6 * |
+ 0-2 |
— 0-7 * |
April—Juni......... |
.....68-1 |
71-1 |
— 30 |
||
Juli—September....... |
.....73-5 |
72-3 |
+ 1-2 |
||
Oktober—December...... |
.....67-2 |
70-5 |
-3-3 |
ifc |
|
Fordran på Luossavaarabolaget för driftför- |
, |
+ 15-0 |
|||
lust under år 1920 ..... |
.....15-0 |
||||
Summa 287''5 |
287-3 |
+ 0-2 |
Överensstämmelsen mellan beräknade och verkliga utgifter är såsom synes
tämligen god för årets första månader, och detta gäller även beträffande inkomsterna
för de två första månaderna, under det att den tredje, ännu dock endast approximativt
kända månaden synes uppvisa en ej oväsentlig försämring. Tydligt
är också, att depressionen, om den fortgår, kan komma att giva ett allt tydligare
utslag i minskad trafik och minskade inkomster. Av styrelsen, har beräknats en
nedgång i godstrafik under 1920 års trafik med 30 %. De enskilda järnvägarna motse
Ännu endast approximativt kända tal.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
enligt inhämtade uppgifter i regel en än större trafikminskning, och det är tyvärr
ej uteslutet utan snarare — att döma efter mycket pessimistiska uttalanden från
ledande industrihåll beträffande konjunkturernas motsebara utveckling — kanske
sannolikt, att även statens järnvägars trafik kan komma att bliva betydligt sämre
än vad som antogs i februarikalkylen. Skulle sålunda godstrafiken komma att
sjunka med exempelvis ytterligare 10 %, och persontrafiken, som hittills hållit sig
väl uppe, lika mycket, skulle detta betyda på inkomstsidan en försämring av
ovannämnda resultat med ungefär 11 miljoner resp. 5 miljoner, summa 16 miljoner
för det senare halvåret 1921 räknat. Bortser man dock tills vidare från denna
eventualitet och räknar med samma redan mycket starkt reducerade trafikomfattning,
som förut antagits, så hava emellertid även vissa andra omständigheter tillkommit,
sovn föranleda en del modifikationer i förestående beräkning.
Den viktigaste faktorn på utgiftssidan är, att levnadskostnaderna, vilkas
prisindex reglerar dyrtidstilläggens storlek, numera beräknas komma att under
senare halvåret av år 1921 nedgå väsentligt under vad man på vederbörande håll
i statsförvaltningen ansåg sig kunna med säkerhet förutsäga i februari månad.
Vid numera angivet sannolikt prisindextal för årets senare del av 240 nedbringas
statsbanornas lönestat för år 1921 med i runt tal 6,0 miljoner kronor.
Vidare har regeringen framlagt proposition om ändrade grunder för dyrtidstillägg,
vilka, om de beslutas, komma att för årets senare del nedbringa utgifterna
med 3,600,000 kronor.
Beträffande förbrukningspriset för stenkol anser sig styrelsen ej kunna
gorå några andra antaganden än i februarikalkylen. Kolkostnaden utgör, ej
längre, jämförd med övriga kostnader och särskilt personalkostnaderna, samma
dominerande post som förut. Dels har konsumtionspriset nedgått och dels har
— vilket är lika viktigt — förbrukningen genom trafikens nedgång, tågindragningar
och övergång till vedeldning reducerats till mindre än halva sin tidigare
största storlek, vid nuvarande ungefär 350,000 tons förbrukning utgör årskostnaden
för kolen, om förbrukningspriset är 80 kronor, 28 miljoner kronor, och om
motsvarande pris är 50 kronor, 17,5 miljoner kronor. En bokföringsvis vunnen
reduktion av driftkostnaderna med omkring 10,5 miljoner kronor pr helt år räknat
— vilket medför, att kolförrådet kommer att bokföringsvis binda alltför mycket
rörelsekapital — kan i varje fall i betraktande av statsbanornas stora omslutuingstal
ej motivera en taxesänkning av betydelse. Beloppet utgör icke ens
närmelsevis en betryggande marginal för osäkerheten i de inkomstkalkyler, som
nu överhuvud kunna göras. Då det slutligen torde fä anses ovisst, till vilka pris
stenkol kunna förvärvas, när statsbanorna framdeles skola åter upphandla kol, så
anser styrelsen klokheten bjuda att tillsvidare i dessa kalkyler räkna med det
pris något på säkra sidan, som styrelsen förut antagit som lämpligt.
Vad övriga inaterialier angår, är det med hänsyn till varornas mängd
m. m. icke möjligt göra någon närmare beräkning, huruvida en ytterligare utöver
i den reviderade kostnadsstaten redan genomförd kostnadsminskning skulle kunna
vara motiverad. Styrelsen erinrar emellertid, att de varor, räler, byggnadsmaterialier
in. m., som starkt fallit i pris och av statsjärnvägarna förbrukas i stor
myckenhet, till allra största delen komma på arbeten, som ej bestridas av trafikmedel,
utan av anslags- och förnyelsefondsmedel, varför varuprisens eventuellt
fortgående sänkning icke synnerligt inverkar på driftkostnadernas storlek.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr Sätt.
Vid sidan av den kostnadsminskning, som hänför sig till prisnivåns nedgång,
intar'' den kostnadsminskning, som kan erhållas genom styrelsens direkta
åtgärder, en relativt liten betydelse. Styrelsen vill visserligen alltjämt fortfara
med sina sparsamhetssträvanden och sina åtgärder för vinnande av besparingar i
driften, men vad i sådant hänseende kunnat göres, är dock redan i all huvudsak
gjort. Styrelsen erinrar sålunda, att indragningar av personförande tåg genomförts
i den omfattning, som synes överhuvudtaget kunna tillåtas med hänsyn till
den trafikerande allmänhetens berättigade minsta krav, liksom därom att även
o-odstransportlägenheterna beskurits sa långt, att nu allt tätare börja förekomma
ej obefogade klagomål över alltför långsam befordring. Aven i övrigt har en
mångfald åtgärder i utgiftsbegränsande riktning genomförts. Och främst framträder
härvid, vad som åtgjorts för att i möjligaste mån minska personalen, vilken
ju genom trafikens krisartade nedgång blivit större än behövligt är. I den i
februari reviderade utgiftsberäkningen är sålunda redan förutsedd en genom ytterligare
vidtagna personindragningar möjliggjord nedgång i kostnaderna av 4,700,000
kronor, och genom senare vidtagen uppsägning av personal kunna härtilll läggas
1,700,000 kronor, fördelade med 400,000 kronor på förra och 1,300,000 kronor på
senare halvåret. , ,
Styrelsen har ifråga om personalkostnader givetvis hatt att räkna med de
lönesatser, som bestämts för kommunikationsverkens personal och för vilka statsmakterna
ännu ej synas hava ifrågasatt några mera genomgripande förändringar.
Helt annorlunda hade utgiftskontot ställt sig för statens järnvägar, om statens
järnvägar legat uti samma löneläge som de enskilda järnvägarna, i vilket fall
styrelsen hade haft att räkna med omkring 25 miljoner kronor mindre utgifter.
Styrelsen sammanställer nedan, med fördelning på första och andra halvåret
1921, de inkomster, utgifter och driftresultat, som enligt de sålunda reviderade
beräkningarna synas vara att motse för år 1921.
Inkomster, exkl. fordran på Luossavarabolaget
Utgifter
Driftresnltat, över- eller underskott
Härtill fordran å Luossavaarabolaget för driftförlust
Summa överskott
Varav, enligt approximation:
För bandelen Luleå—Riksgränsen
För S. J. i övrigt
År 19 2 1 |
||
Första halv-• året |
Andra halv-året |
Summa |
miljoner kronor |
||
131-8 |
140-7 |
272-5 |
144-1 |
131-3 |
276-0 |
— 12-3 |
+ 8-8 |
— 3-5 |
under år 1920 |
+ 15-0 |
|
+ 11-6 |
||
— 4-0 |
+ ll-o |
+ 7-0 |
— 8-3 |
+ 12-8 |
+ 4-5 |
I donna beräkning har räknats med samma bruttoinkomster som i februariberäkningen
utan den ytterligare reduktion, som ovan visats vara att vänta,, men
med reducerade utgifter. Den beräknade väsentliga förbättringen av driftresultatet
under årets senare del hänför sig dels till de större trafikinkomster, som
ordinärt falla på detta halvår, dels till de fortgående driftkostnadsminskningarna
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
och dels, vad linjen Luleå—Riksgränsen angår, till att statens järnvägars fordran
på Luossavaarabolaget för det nästförflutna årets driftförlust då bokföres som
inkomst.
Bortsett från bandelen Luleå—Riksgränsen, vilken på grund av det kända
trafikeringskontraktet med Luossavaarabolaget bör i viss utsträckning betraktas
som en avskild ekonomisk enhet, skulle enligt förestående beräkning ett överskott
av 4-5 miljoner kronor uppträda för år 1921.
Styrelsen ber emellertid få betona, att denna reviderade beräkning liksom
de föregående måste vara att betrakta som i hög grad approximativ. Det beräknade
överskottet är ju jämfört med statsbanornas hela omslutningstal synnerligen
obetydligt, varför relativt små förändringar av trafikinkomsterna kunna föranleda
försämringar därhän, att i stället driftförlust för året i dess helhet kan uppstå.
Detta framgår, ifall uti kalkylen införas de ovan gjorda antagandena av en ytterligare
försämring under senaste halvåret av såväl gods- som persontrafiken med
10 % då kalkylen får följande utseende:
År 1921 |
|||
Första halvåret |
Andra halvåret |
Summa. |
|
miljoner kronor |
|||
Inkomster, exkl. fordran på Luossavaarabolaget........ |
131-8 |
124-7 |
256-6 |
Utgifter.......................... |
1441 |
131-9 |
276-0 |
DriftreHultat, över eller underskott.............. |
— 12-3 |
— 7-2 |
— 19-5 |
Härtill fordran å Luossavaarabolaget för driftförlust under år 1920 |
15-0 |
+ 15-0 |
|
Återstod underskott..................... |
— 4-5 |
||
Varav, enligt approximation: För bandelen Luleå—Riksgränsen............... |
— 40 |
+ ll-o |
+ 7-0 |
För S. J. i övrigt...................... |
— 8-3 |
— 3-2 |
- 11-5 |
Enligt denna alternativa beräkning skulle 1921 års drift, bortsett från
Luleå—Riksgränsen, resultera i en driftförlust om 11-5 miljoner kronor, och denna
siffra är nog sannolikare än förutnämnda överskott av 4''5 miljoner kronor.
Statsrådet har jämväl begärt motsvarande beräkningar för år 1922.
I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1920 bar styrelsen jämlikt
instruktionens bestämmelser avgivit förslag till de belopp, som för statens järnvägar
synts kunna upptagas i 1922 års riksstat, nämligen:
Inkomster................. 357,000,000 kronor
Driftkostnader............... 320,000,000 >
Överskott.........•....... 37,000,000 >
Styrelsen erinrade vid detta förslags avgivande, att ovissheten i fråga om
de ekonomiska faktorer, som under förutsättning av oförändrade tariffer väsentligt
reglera järnvägarnas avkastning, vore synnerligen stor. Särskilt vore att
beakta, att det vore omöjligt att bedöma, huruvida den då nyss inträdda depressionen
år 1922 komme att vara övervunnen eller icke. Då styrelsen dock föreslog
att som behållen inkomst upptaga ett belopp, svarande mot räntan å statens
järnvägars andel av statsskulden, eller detta år 37 miljoner kronor, utgick styrel
-
17
Kung!. Maj:ts proposition nr 358.
sen från, dels att tills vidare och till dess säkrare erfarenhet rörande den ekonomiska
krisens förlopp förelåge, man borde beräkna en någorlunda normal trafik
omfattning för år 1922, dels från det under tiden augusti 1919 till september 1920
visade förhållandet, att under antagande av en i förhållande till prisnivån for
järnvägsdriften väl avvägd taxenivå en god behållning av statsbanedriften kunde
erhållas och dels slutligen från styrelsens skyldighet att tillse, att såvitt möjligt
skäli o- avkastning erhölles som resultat av statsbanerörelsen.
Den ekonomiska kris, som världen för närvarande undergår, har sedermera
tyvärr visat sig vara av så svårartad beskaffenhet, att föga förhoppning vidare
torde finnas att 1922 års trafik skall närma sig en normal omfattning. Vid sadant
förhållande synes det förstnämnda överskottet för år 1922 icke kunna förväntas.
Å andra sidan skifta de ekonomiska förhållandena så snabbt och delvis så oväntat,
att det alltjämt icke är möjligt att genomföra några med något som helst anspråk
på tillförlitlighet uppställda beräkningar över sagda års driftresultat. Nagra siffersammanställningar
av värde för frågans bedömande kunna dock måhända lämnas.
Om man utgår från samma trafikomfattning för år 1922, som enligt ovanstående
i februari beräknats för år 1921, och vidare från samma driftkostnader,
som beräknats för senare halvåret av år 1921, samt slutligen från en fordran för
driftförlust under år 1921 på Luossavaarabolaget av 13 miljoner kronor, skulle
resultatet bliva följande:
Inkomster mdj.
Härtill fordran för driftförlust »
Utgifter *
Överskott exkl. fordran å Luossavaarabolaget >
Överskott inkl. fordran å Luossavaarabolaget »
Härav enligt approximation:
för bandelen Luleå—Riksgränsen »
> statens järnvägar i övrigt »
Tankes förbrukningspriset för kol, som under senare halvåret 1921 ovan
beräknats till kronor 63: 33 per ton, år 1922 kunna sänkas till 40 kronor per ton,
erhålles en förbättring i driftresultatet med ungefär 8-2 miljoner kronor.
Tänkes ytterligare levnadskostnadernas prisindex nedgå med 20 enheter under
det för 1921 års senare hälft beräknade indextalet av 140, minskas utgifterna och
förbättras driftresultatet med ytterligare 12 miljoner kronor.
Det skulle därför, försåvitt nuvarande tariffer överhuvud kunde bibehållas
vid en fortgående nedgång av prisnivån, kunna tyckas ligga inom möjligheternas
område, att 1922 års trafik även vid ovan beräknade ringa trafikomfattning skulle
kunna ''lämna ett överskott av enligt ovanstående beräkning ända till omkring
41-9 miljoner kronor. Till undvikande av missförstånd skyndar sig emellertid
styrelsen anföra, att en så stor skillnad mellan tariffnivå och allmän prisnivå,
som ovan exempelvis förutsattes, enligt styrelsens uppfattning icke är hållbar.
Skulle det visa sig, att den nu pågående deflationen fortsätta, så böra givetvis
tarifferna, när järnvägsékonomiskt sett tidpunkten är inne, även sänkas och därvid
enligt känt riksdagsdirektiv så anpassas, att blott nätt täckning av de direkta
driftkostnaderna vinnes. Till en trafikomfattning av nuvarande reducerade
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 304 käft. (AV 358.) 3
kr........ 272''5
, 13-0
»....... 263''8
> .......+8-7
> .......+ 21-7
» . .....+7-0
»......• + 14-7
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
storlek höra nämligen även enligt styrelsens uppfattning ej kunna knytas tariffer
av sådan höjd, att statsbanorna erhålla full räntabilitet.
Med vad ovan anförts anser sig styrelsen ha visat, att driftkostnaderna äro
och även efter de lönereduktioner och andra driftkostnadsbesparingar, som få motses
under arets senare hälft, alltjämt bliva så höga, att de, åtminstone beträffande
år 1921, ur järnvägsekonomisk synpunkt icke kunna medgiva en taxesänkning,
såvida icke en större, inkomstminskningen motvägande trafikökning genom
taxesänkningen kan föranledas.
För sistnämnda frågas bedömande gäller det att i första rummet beräkna,
vilken trafikökning skulle erfordras för att därur härflytande nettoinkomst må
motsvara de genom taxesänkningen bortfallande inkomsterna. Redan det förhållandet,
att för erhållande av samma bruttoinkomster som om taxesänkning ej företages
fordras en trafikstegring av 25 % om taxan sänkes med 20 %, av 33''3%, om
taxan sänkes med 25 %, och av 50 %, om taxan sänkes med 33-3 %, visar, att behovet
av trafikökning är synnerligen stort. Hur stor trafikökningen behöver vara,
för att oförändrad nettoinkomst skall erhallas, kan endast approximativt bedömas.
Sannolikast synes en trafikstegring erforderlig av 40 *, om taxan sänkes med
20 %, av 60 %, om taxan sänkes med 25 %, och av 100 %, om taxan sänkes med
33-3 %.
Nästa fråga blir, huruvida nedsättningar av ifrågavarande storlek kunna
anses i den grad stimulera trafiken, att dylik trafikökning erhålles. Härvid synes
höra beaktas,_ att en taxesänkning av i och för sig otillräcklig storlek icke medför
trafikökning utan endast leder till inkomstminskning beträffande redan förut
innehavd trafik. Ju större nedsättningen alltså göres, desto större förhoppning
finnes, att densamma skall i högre grad leda till trafikens stegring. Å andra
sidan erfordras i detta fall en vida större trafikstegring, för att nettoinkomsten
av den ökade^ trafiken skall uppväga de genom taxesänkningen bortfallande inkomsterna.
På problemets lösning inverka sålunda ett flertal faktorer, vilka var
för sig svårligen kunna allmängiltigt fastställas. Styrelsen skall emellertid nedan
söka ange och motivera sin uppfattning i frågan.
I industriens produktionskostnader ingå järnvägsfrakterna som en viktig
del. För ingen industri torde denna vara relativt mera betydelsefull än beträffande
järnhanteringen.
Genom handelsdepartementets försorg har verkställts en utredning, som
ställts till järnvägsstyrelsens förfogande, rörande fraktkostnadernas betydelse för
olika slag av järnvaror. Enligt denna beräknas i genomsnitt för 9 undersökta
järnbruk fraktkostnaderna för olika slags järnvaror åren 1913, 1920 och 1921 stiga
till i nedanstående tabell angivna procent av den sammanlagda tillverkningskostnaden
fritt avsättningsort eller exporthamn. Beträffande sättet för siffrornas beräkning
påpekas, att tillverknings- och fraktkostnader för åren 1913 och 1920 äro
de verkliga, men att 1921 års tillverkningskostnader beräknats under förutsättning
av oförändrade tariffer men vid en tänkt reduktion av arbetslönerna med
20 % och av administrationskostnader, räntor och amorteringar med 15 å 20 %.
samt efter antagen nedskrivning av varulagren till dags- eller senare väntade priser,
Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 19
Järnväg sfr akter i % av tillverkningskostnaden fritt av sättning sort eller exporthamn.
År 1921
Varuslag år |
1913 |
år 1920 |
Vid oförändrade |
efter tariffnedsättning med: 20 % 25 % 33 ‘/a % |
||
Exporttackjärn......... |
23-8 |
22-2 |
29-9 |
25-5 |
24-2 |
221 |
Lancashire-, smältstycken och rå-stänger ............ |
21-4 |
17-9 |
24-5 |
20-6 |
19-Ö |
17-8 |
Valsat stångjärn nr basisk martin |
13''2 |
11-8 |
18''3 |
15-2 |
14-4 |
13-0 |
Valsat stångjärn ur sur bessemer . |
18''3 |
16-3 |
22-8 |
19l |
18-1 |
16-5 |
Bessemertackjärn........ |
20''2 |
20-6 |
28-8 |
24-5 |
23-3 |
21-2 |
Basiska martingöt........ |
12-6 |
10-7 |
18-1 |
15-0 |
14-2 |
12-8 |
Bessemergöten......... |
18-7 |
17-4 |
24''2 |
20-3 |
19-3 |
17-6 |
Jämväl för olika slag av papper hava motsvarande beräkningar utförts.
Dessa förete i vissa fall en än större stegring av järnvägsfrakternas relativa betydelse,
vilket emellertid beror av den tillfälliga höjning i tariffklass för trämassa,
som genomfördes den 1 augusti 1920. I skrivelse till Kung! Maj;t av den 12
april 1921 bar emellertid styrelsen hemställt om återinförande av tidigare tariffklasser
för trämassa, och sedan Kungl. Maj:t nu fattat beslut i sådan riktning, får
den relativa fraktkostnadsstegringen för papper, vari trämassa ingår som råvara,
icke beräknas för år 1921 vara större än för järnvaror.
Förestående sammanställning visar, att järnvägsfrakterna år 1920 efter då
vidtagna stora höjningar, utgjorde en mindre del av järnvarornas sammanlagda
tillverkningskostnader än år 1913. Vidtagas under år 1921 de reduktioner i löner,
räntor, varulagrens värden m. m., som ovan förutsatts, men hållas järnvägstarifferna
oförändrade, så följer härav, att järnvägsfrakterna komma att utgöra en
väsentligt större del av tillverkningskostnaden än tidigare. För att 1913 års
relation mellan järnvägsfrakter och sammanlagda tillverkningskostnader skall bibehållas,
måste — under gjorda antaganden — järnvägsfrakterna sänkas med omkring
30 %.
En tariffsänkning med 20 % är enligt denna utredning sålunda ur järnhanteringens
synpunkt icke tillfredsställande. Också går en av fullmäktige i
järnkontoret den 30 december 1920 avlåten framställning ut på järnvägsfrakternas
sänkande snarast möjligt å statens och enskilda järnvägar med 33 %. De till .
järnvägsstyrelsen inkommande framställningarna om individuella taxesänkningar
för diverse varor gå även merendels ut på större nedsättning än 20 %. Styrelsens
uppfattning är i enlighet härmed, att åtminstone beträffande de viktigare varuslagen
en tariff ned sättning med 20 % är i och för sig för ringa, för att densamma
under nuvarande förhållanden skall kunna föranleda en avsevärd trafikstegring.
Huruvida till och med en taxesänkning med 331/3 % kan bliva mera verksam, torde väsentligen
bero på det allmänna konjunkturläget och om Övriga erforderliga åtgärder
vidtagas för tillverkningskostnadernas nedbringande och den inhemska industriens
skydd mot utländsk, av valutaförhållandena betingad, övermäktig konkurrens. I berörda
hänseende saknar styrelsen nödig överblick att kunna med större säkerhet bedöma
läget men ber att få erinra om styrelsens för Svenska järn vägsföreningen
starkt uttalade misstro mot att en taxesänkning f. n. kan öva nämnvärt inflytande i
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
riktning mot trafikstegring. Innan tecken kunna skönjas till ett återvändande förtroende
och som följd härav en stegrad verksamhet i världens tongivande industriländer,
torde det ock få anses i hög grad ovisst, om en — låt vara mycket betydlig
— sänkning av de svenska järnvägstarifferna skall kunna föranleda någon ökad
verksamhet av större betydelse i vårt land.
Vare sig en nedsättning av godstarifferna göres med 20, 25 eller 33 V3 %,
anser styrelsen i enlighet med vad sålunda anförts, att anledning icke finnes antaga
en som följd härav ens tillnärmelsevis inträdande erforderlig trafikstegring
med 40 resp. 60 eller 100 % varför tills vidare och till en ljusning i det allmänna
marknadsläget kan för märkas, en taxesänkning måste beräknas medföra järnvägsekonomiska
förluster i nära direkt proportion till nedsättningarnas storlek.
I de ovan lämnade reviderade inkomstberäkningarna för år 1921, som utgå
från en minskning av godstrafiken i jämförelse med år 1920 med 30 %, ingår
bruttoinkomst av godstrafik med 152 miljoner kronor. Vid ifrågasatt taxereduktion
minskas i detta fall, under antagande att ingen trafikökning följer, bruttoinkomsten
och på grund härav driftresultatet med följande belopp:
T a x e |
nedsättning |
med |
|
20 % |
25 |
33 1/s % |
|
Taxenedsättning under helt år...... |
..... 30,400,000 |
38,000,000 |
50,700,000 |
> » halvt »...... |
..... 15,200,000 |
19,000,000 |
25,300,000 |
Under antagande att någon av ifrågavarande nedsättningar genomföres den
1 juli innevarande år, får i enlighet härmed motses följande driftförluster för
år 1921:
Taxenedsättning med
20 % 25 % 33 V» %
Driftförluster, kronor
Om fordran på Luossavaarabolaget inräknas som inkomst — 3,700,000 — 7,500,000 — 13,800,000
Om sagda fordran ej inräknas som inkomst......— 18,700,000 — 22,500,000 — 28,800,000
Vad slutligen angår motsvarande förhållanden under år 1922 saknas helt
och hållet säkrare utgångsantaganden. Under de gynnsamma förutsättningarna att
prisnivån för levnadskostnader kommer att ytterligare avsevärt nedgå och kolpriset
stabiliseras vid 40 kronor, synes möjligen kunna beräknas följande överskott
eller driftförluster:
Taxenedsättning med
20 % 25 % 33 V# %
Överskott eller driftförlust,’ kronor
Om fordran på Luossavaarabolaget inräknas som inkomst + 11,500,000 + 3,900,000 — 8,800,000
Om sagda fordran ej inräknas som inkomst......— 1,500,000 — 9,100,000 — 21,800,000
Vid bedömande av frågan huruvida förutsättningar ur järnvägsekonomisk
synpunkt finnas för en taxesänkning, synes jämväl böra beaktas, att statens räntekostnader
för i statsjärnvägarna bundna statslån år 1921 beräknats till 32 miljoner
kronor och år 1922 till 37 miljoner kronor, varvid ökningen delvis beror på
räntefotens fortskridande höjning. Utöver de driftförluster, som förestående översikter
upptaga, får sålunda skattevägen uttagas förestående stora räntekostnader
21
Kungl. Maj ds proposition nr 358.
för statsbanerörelsens bedrivande. Det är i detta sammanhang också att beakta,
att slår man väl in på taxenedsättningens väg och börjar med en allmän taxenedsättning
för godstrafiken, man med all sannolikhet ej länge kan emot den
allmänna opinionen hålla tillbaka kravet på sänkning även av persontarifferna.
Detta är destomera fallet vad statens järnvägar beträlfar, som på grund
av olika riktlinjer för taxepolitiken vid statens järnvägar och de enskilda järnvägarna
statens järnvägars persontaxor ligga väsentligt över de enskilda järnvägarnas
och visa sig kunna så göra även utan menligare inverkan på resandefrekvensen,
så att ett relativt gott utbyte av persontrafikrörelsen vunnits. En
sändning av persontaxorna vid statens järnvägar med 20%, 25%, eller 331/s%
skulle betyda en inkomstminskning av resp. 19, 23 och 31 miljoner kronor per år
räknat, det vill säga väldiga belopp att lägga till ovan beräknade förlustsiffror.
På den i denna framställning uppställda frågan, huruvida ur järn vägsekonomisk
synpunkt förutsättningar finnas för en nedsättning av godstaxan vid
statens järnvägar med tillämpning från den 1 juli detta år, ger sålunda den verkställda
undersökningen ett bestämt nekande svar.
Styrelsen övergår härefter till behandling av frågan om de allmänna verkningarna
av en redan nu företagen taxesänkning. Styrelsen skall till en början Undersöka
den allmänna innebörden av de taxeförhållanden, som uppkomma, därest en
nedsättning genomföres endast vid statens och ej samtidigt vid enskilda järnvägar.
Till en allmän orientering i härvid uppkommande spörsmål meddelas nedan
en del uppgifter beträffande relationen mellan statens järnvägars och de enskilda
järnvägarnas trafik och särskilt godstrafik år 1919.
Statens järnvägar Enskilda järnvägar
Fraktin- Procent Fraktin- Procent
komst av hela komst av hela
milj. kr. inkomsten milj. kr. inkomsten
Persontrafik............ 89*1 30*0 64*8 26*4
Posttrafik............. 4*2 1*4 3*0 1*2
Godstrafik............. 200*5 67*4 173*6 70*8
Extra trafikinkomster...... 3*6_Vi_3^9_P6
297*4 100*0 245*3 100*0
Av 1919 års totala inkomst i godstrafik, 374* i miljoner kronor, faller i
enlighet härmed ej mindre än 46*4 % på de enskilda järnvägarnas trafik Av
dessa banors inkomster i godstrafik, 173-6 miljoner kronor, redovisades emellertid
97*5 miljoner kronor eller 56*2 % i samtrafik, varvid godset taxeras efter den med
statens järnvägars taxa samhörande samtrafiktaxan.
Efter statens järnvägars taxa och samtrafiktaxan tillsammans utgingo alltså
298*o miljoner kronor fraktinkomst eller 79-7 % av de totala godstratikinkomsterna,
medan åter endast 76-1 miljoner kronor eller 20*3 % taxeras efter de enskilda järnvägarnas
egna taxor.
Det torde med hänsyn till de enskilda järnvägarnas numera i allmänhet
svaga ekonomiska ställning icke vara möjligt att genomföra en allmän nedsättning i
dessa banors lokala godstaxor. Även beträffande en nedsättning av samma banors
fraktandelar i godssamtratik resa sig stora svårigheter. Svenska järnvägsföre
-
22
Kungl. May.ts proposition nr 358.
ningen uttalar sig för att vid eventuell nedsättning av statens järnvägars taxa
ersättning inåtte beredas de enskilda järnvägarna för den minskning av inkomsterna
från samtrafiken, som därigenom skulle uppkomma för dem. Tänkes denna
hemställan bi tallen på sadant sedvanligt sätt, att de enskilda järnvägarna genom
s. k. extra banavgifter eller frakttillägg beredas ersättning för samtrafikfraktandelarnas
minskning, skulle alltså en nedsättning av statsbanetaxan medföra en
taxesänkning för endast omkring 54 / av landets trafik.
I stort sett kan anförda procenttal anses gälla jämväl beträffande landets
trafikanter. Den något större hälft av dem, som för sin trafik helt eller företrädesvis
betjänar sig av statens järnvägar, skulle således, om fraktnedsättning beviljas
endast för trafik å statens järnvägar, erhålla en fraktlindring, som den
andra något mindre hälften av trafikanter icke finge något gott av. Dessa senare
trafikanter finge däremot i lika grad som statens järnvägars trafikanter bära den
skattetunga, som komme att betingas ej mindre av de driftförluster, som skulle
föranledas av berörda nedsättningar av statsbanetarifferna, än även av de statslaneräntor,
som i realiteten om ock ej bokföringsvis betunga statens järnvägars
budget. Vid sådan tariffering efter helt olika utgångspunkter vid statens och
enskilda järnvägar skulle sålunda den vid de senare banorna bosatta befolkningen
och verksamma industrien försättas i ett ogynnsamt läge gent emot dem, som
finge tillgodoräkna sig den genom statssubvention möjliggjorda fraktnedsättningen
vid statens järnvägar.
Det ur många synpunkter mindre lyckliga förhållandet, att Sveriges järnvägsnät
är splittrat dels på statens järnvägar, dels på ett stort antal ekonomiskt
olikställda enskilda järnvägar, medför alltså i förevarande fall, att en fraktnedsättning
vid enbart statens järnvägar icke kan förordas, utan att därav följer en på
olika, landsdelar synnerligen ojämnt fallande fördelning av fraktkostnader och i
realiteten även skattebörda.
Härefter vill styrelsen granska, huruvida de skäl, som allmännast anföras
för en taxesänkning, nämligen dennas gynnsamma inverkan på prisnivån och då
främst levnadskostnaderna samt på industriens tillverkningskostnader och konkurrensförmåga,
verkligen kunna anföras som fullt bärande skäl.
Styrelsen skall icke här upptaga till prövning, vilken roll fraktkostnaderna
över huvud spela i fråga om prisbildningen på vanliga konsumtionsvaror, utan
vill endast erinra om tidigare framlagda bevis för att den allmänna opinionen
ofta högst väsentligt missuppfattar och överdriver fraktkostnadernas betydelse.
Särskilt beträffande livsmedelsmarknaden kan en skillnad i fraktkostnad oftast
blott på ett eller några få ören per kilo icke hava en i någon mån avsevärd prisbildande
betydelse för varor, som i handeln kosta långt över en krona. Styrelsen
skall i stället här göra det teoretiska antagandet, att varje fraktnedsättning
kommer konsumenterna till godo i form av lägre salupris. Är emellertid fraktnedsättningen
såsom i här förevarande fall icke betingad av det järnvägsekonomiska
läget utan beslutad i trots av detta, så måste den uppkommande bristen fyllas
skattevägen, d. v. s. i stort sett av samma konsumenter, som teoretiskt kommit
i åtnjutande av fraktnedsättningens fördelar.
Enahanda är förhållandet beträffande en av det järnvägsfinansiella läget
icke betingad nedsättning för industriens råvaror och produkter. Även i detta
fall får industrien i sin mån i ökade skatter återbetala den vunna fraktlindringen.
En taxesänkning medför sålunda enligt styrelsens uppfattning för trafi -
23
Kungl Maj:ts proposition nr 358.
lanterna icke de avsedda fördelarna under annan förutsättning än att det järnvägsekonomiska
läget är sådant, att en taxesänkning kan genomföras utan att
skattemedel behöva därför tagas i anspråk. Härmed är dock naturligtvis icke
sagt, att ej en taxesänkning kan vara fördelaktig för vissa landsändar, vissa
näringsgrenar m. m. Men i mån som man vid taxesättningen frångår de naturliga
lagarna för tariffbildningen, överflyttar man härvid den verkliga fraktkostnadsbördan
från den, som låter verkställa och har nytta av transporten, till
andra, som stå för densamma främmande.
Härefter skall styrelsen skärskåda förutsättningarna för en taxesänkning
vid de enskilda järnvägarna. Styrelsen har i berörda hänseende anmodats att
efter hörande av styrelsen för Svenska järnvägsföreningen inkomma med utredning
beträffande frågan hur en taxenedsättning i godstrafik med i genomsnitt 20,
25 resp. 33 Va % i godssamtrafiktaxan och i samband därmed gjorda nedsättningar
av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas egna taxor kan antagas påverka
driftresultatet vid sistnämnda järnvägar.
Styrelsen har i anledning härav inhämtat Svenska järnvägsföreningens
yttrande, vilket närlägges som bilaga A.
Föreningen hänvisar till det förhållandet, att, med undantag allenast beträffande
några få järnvägar, rörelsen å de enskilda järnvägarna under innevarande
år finge beräknas lämna en avsevärd förlust även med tillämpning av nuvarande
tariffer. Vid det ekonomiska resultatets beräkning har härvid icke beräknats
någon ränta å det i järnvägarna nedlagda aktiekapitalet. Den ifrågasatta generella
nedsättningen av frakterna skulle komma att i högst betydlig mån ytterligare
försämra driftresultatet, då föreningen hyste den bestämda uppfattningen, att
sådan, som situationen på näringslivets område för närvarande vore, den ifrågasatta
fraktnedsättningen icke kunde väntas komma att medföra någon nämnvärd ökning
i trafiken. De enskilda järnvägarnas ställning vore redan förut brydsam. För
mången järnväg torde det helt visst komma att möta de största svårigheter — om
det överhuvud bleve möjligt — att efter en taxenedsättning anskaffa de för
driftens uppehållande erforderliga medlen ävensom medel till gäldande av skatter
och räntor.
Föreningen hänvisar till att järnvägarnas taxor under krigsåren hållits låga
i medveten avsikt att begränsa järnvägarnas behållning till samma storlek som
under åren 1913 eller 1915. Järnvägarna hade därför i allmänhet icke haft möjlighet
att såsom industrien och övriga näringar under den gångna krigstiden inhösta
stora vinster och konsolidera sin ställning. Deras förmåga att tåla den
ekonomiska påfrestning, som den nuvarande depressionen medför, vore därför icke
lika stor som industriens och övriga näringars.
Med hänsyn till de ödesdigra följder, som en generell fraktnedsättning på
sätt som ifrågasatts skulle medföra för de enskilda järnvägarnas vidkommande,
fann föreningen, som till fullo behjärtade det syfte, som läge till grund för tanken
på en taxenedsättning, sig nödsakad att på det bestämdaste avstyrka den ifrågasatta
nedsättningen av taxorna vid de enskilda järnvägarna. Komme en nedsättning
av statens järnvägars taxa att beslutas, ansåg föreningen det nödvändigt, att,
med hänsyn till de enskilda järnvägarnas svaga ekonomiska ställning, dessa bereddes
ersättning på ett eller annat sätt för den förlust, som skulle tillskyndas
dem genom tillämpning av statens järnvägars nedsatta taxa såsom samtrafiktaxa.
Slutligen uttalade föreningen sin förvissning om, att järnvägsförvaltningarna
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
skola, där så kan vara möjligt, söka att på sätt för övrigt mångenstädes redan
skett, genom fraktnedsättningar i särskilda fall medverka till främjande av det
syfte, som man önskar vinna.
I syfte att såvitt möjligt erhålla statistiskt underlag för ett närmare bedömande
av den motsebara ekonomiska ställningen för år 1921 beträffande de
många olika enskilda järnvägarna, bar styrelsen låtit verkställa en ekonomisk
utredning, vilken närlägges som bilaga B.
Ärendets brådskande natur har emellertid föranlett, att denna utredning
dels måst göras summarisk och dels måst i det väsentliga grundas på telegrafiskt
inhämtade uppgifter och beräkningar från olika järnvägar, utan att det varit
möjligt att underkasta dessa en kritisk granskning eller närmare analys. Utredningen
resulterar i nedan angivna slutsiffror:
För år 1921 vid de enskilda järnvägarna beräknad skillnad mellan inkomster och
utgifter, inkl. låneräntor.
Järnvägar, som under förutsättning
av oförändrade Summa
tariffer beräknas under år järn
1921
lämna vägar.
Banlängd av undersökta järnvägar...... |
Behållning, |
Brist. 5,231 |
6,725 |
|
Procent av det enskilda järnvägsnätet..... |
% — |
— |
71-34 |
|
I. |
Beräknad behållning eller brist under förutsätt-ning av oförändrade tariffer........ |
kr. + 2,894,000 |
- 18,575,000 |
- 15,681,000 |
II. |
Beräknad behållning eller brist vid sänkning 20 *.................. |
kr. + 648,000 |
- 22,421,000 |
- 21,773,000 |
25 %.................. |
> + 87,000 |
- 23,376,000 |
- 23,289,000 |
|
33 Vs ti.................. |
» - 811,000 |
- 24,912,000 |
- 25,723,000 |
|
III. |
Beräknad behållning eller brist vid sänkning av 20 %.................. |
» - 607,000 |
- 25,374,000 |
- 25,981,000 |
25 •.................. |
> - 1,484,000 |
- 27,053,000 |
- 28,537,000 |
|
33 ''/» H.................. |
> - 2,886,000 |
- 29,768,000 |
- 32,654,000 |
|
IV. |
Beräknad behållning eller brist vid sänkning av |
> - 1,595,000 |
- 26,263,000 |
- 27,858,000 |
25 >.................. |
» - 2,721,000 |
- 28,183,000 |
- 30,904,000 |
|
33 Vs %.................. |
> -4,515,000 |
- 31,358,000 |
- 35,873,000 |
|
V. |
Beräknad behållning eller brist vid sänkning av 20 it.................. |
» -4.112,000 |
- 32,145,000 |
- 36,257,000 |
25 »................. |
> — 5,860,000 |
- &5,531,000 |
- 41,391,000 |
|
33 >/s H................... |
» -8,662,000 |
- 40,958,000 |
- 49,620,000 |
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
Beträffande frågan om en taxenedsättning vid de enskilda järnvägarna får
styrelsen, med stöd av sålunda gjorda utredningar, i det väsentliga instämma
med Svenska järnvägsföreningen. Oaktat de enskilda järnvägarna genomgående
tillämpa väsentligt lägre lönestandard än statens järnvägar och oaktat de i stor
utsträckning få tillgodoräkna sig högre taxor i godstrafik än statsbanorna, kommer
helt visst det löpande driftåret att för flertalet enskilda järnvägar bliva synnerligen
bekymmersamt, även om nuvarande taxor bibehållas oförändrade. Styrelsen
anser därför, att någon generell sänkning av de enskilda järnvägarnas lokala
taxor icke kan ifrågasättas.
Styrelsen hyser jämväl den uppfattningen, att det övervägande antalet enskilda
järnvägar kommer att bliva i behov av ersättning för den minskade fraktinkomst,
som skulle föranledas av en sänkning av endast statens järnvägars taxa
och härmed samtrafiktaxan. På vad sätt denna ersättning i särskilda fäll skall
kunna givas, är väsentligen en taxeteknisk fråga, men vill styrelsen redan nu ha
erinrat, att de nuvarande tarifferna med väsentligt olika tariffbyggnad vid statens
och vid flertalet enskilda järnvägar komma att föranleda svårigheter för en rationell
lösning av problemet, innan statens och de enskilda järnvägarnas taxor på
sätt avsett är hunnit bliva bragta i större formell överensstämmelse med varandra.
Av vad här ovan blivit anfört framgår sålunda, att styrelsen finner förutsättningar
ur järn vägssynpunkt saknas för en taxenedsättning såväl vid de enskilda
sonf vid statens järnvägar. Detta innebär naturligtvis icke, att styrelsen skulle
ifrågasätta det starka behovet och den synnerliga önskvärdheten av en fraktnedsättning
och även av en mycket kraftig sådan. Men enligt styrelsens uppfattning
äro de olägenheter, som äro förbundna med en sådan nedsättning, innan ekonomiska
förutsättningar därför finnas, större än de fördelar, som stå att vinna genom
densamma.
Styrelsen beklagar alltså att såsom bevakande statens järnvägars intressen
i denna fråga nödgas stå mot en allmän opinion och näringslivets behjärtansvärda
önskemål, men det synes styrelsen böra vara även för den allmänna meningen
förståeligt, att, för så vitt man överhuvud vill hävda statens järnvägars
egenskap av ett affärsdrivande verk, styrelsen vid detta tillfälle omöjligen kan
för statens järnvägars del ställa sig på någon annan ståndpunkt än den, de enskilda
företagarna inom verksamhetsområdet intagit och så bestämt hävdat.
Som alternativ till en allmän fraktnedsättning vill styrelsen emellertid nu
såsom förut uppställa systemet med partiella nedsättningar, som givas, när det
antingen är fråga om vissa slag av transporter eller ock i särskilda fall kan visas
eller ”med större säkerhet förväntas, att nedsättningar kunna verksamt bidraga
till trafikens upprätthållande eller förökning. På denna väg ha statens järnvägar,
såsom ofta förut anförts, liksom för övrigt även de enskilda järnvägarna redan
slagit in. . . .
Styrelsen erinrar, att exporttariffer för järnvaror och maskiner pa styrelsens
förslag återinförts. För järnbalkar ha på styrelsens förslag införts lägre
tariffer, och de tidigare gällande lägre tarifferna för trämassa ha likaledes på
styrelsens förslag återinförts. .
Beträffande varuslagen träkol, tändsticksvirke och ved ha särskilt för längre
avstånd långt gående allmänna nedsättningar medgivits.
Från den 1 januari 1920 tillämpas vid statens järnvägar väsentligen lägre
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 höft. (Nr 358.) 4
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 35S.
procentisk förhöjning för tariffer, efter vilka mindre bärkraftiga varor befordras,
och har styrelsen för avsikt att i samband med den fortgående undersökningen
rörande nya avväganden av de enskilda järnvägarnas provisoriska taxetillägg särskilt
upptaga till prövning, huruvida sådan nedsättning, som vid vissa enskilda
järnvägar redan blivit genomförd, bör utsträckas till flera banor.
Särskilda nedsättningar för vissa varor mellan bestämda stationer beviljar
vidare styrelsen i ständigt vidgad omfattning, så snart det kan visas, att en nedsättning
är för trafiken behövlig och förenlig med statens järnvägars intressen.
I man som driftkostnaderna sjunka, öppna sig också nya möjligheter för
ett mera vidsträckt tillämpande av systemet med partiella nedsättningar, liksom
även att gorå dessa större. Också ha sådana nedsättningar under senare tid kunnat
beviljas i ökad utsträckning. Särskilt kunna större nedsättningar för visst
exportgods ifrågasättas. Styrelsen förbiser icke, att systemet med olika tariffer
för skilda stationsrelationer måste tillämpas med mycken urskillning och är förenat
med många praktiska svårigheter, men anser detta icke böra utgöra något hinder
för systemets fullföljande och ytterligare utbildning. Styrelsen ber ock få erinra,
att en allmän nedsättning träffar jämväl importgodset, medan åter ett system med
partiella nedsättningar och exporttariffer är i högre grad ägnat att befordra den
svenska industriens konkurrenskraft gent emot utländska varor. På detta sätt
givna fraktnedsättningar komma sålunda att delvis ersätta ett felande tullskydd,
och, om sådant finnes, komplettera detsamma.
Det sålunda för närvarande såväl vid statens som enskilda järnvägar tilllämpade
systemet med en hög maximaltaxa och nedsättningar därunder, i den mån
de behövas och äro verkligt hjälpande samt låta sig förenas med järnvägarnas
egna intressen, torde under nuvarande extraordinära förhållanden vara det enda,
som kan giva ett någorlunda tillfredsställande ekonomiskt resultat och sålunda
tillgodose aet krav, som av riksdagen uppställts på statsbaneledningen, nämligen
att ingenting finge underlåtas för uppnående av ett sådant, och att såvitt möjligt
vore direkt förlust å driften även under extraordinära förhållanden borde förhindras.
En allmän taxesänkning däremot med förutsebara stora driftförluster
vore att trots erfarenheterna från åren 1917, 1918 och halva 1919 återföra förhållandena
_ till den av traditionella hänsyn och långt driven försiktighet gentemot
näringslivet vållade osäkerhet i taxepolitiken, som medfört för statens järnvägar
och järnvägsstyrelsen så olyckliga följder. Det vore att borttaga de fasta riktlinjer
för verkets ekonomiska skötsel, vilka nu under gjorda allvarliga erfarenheter
utbildat sig och finnas i kraft, och därtill kan järnvägsstyrelsen ej lämna
sin tillstyrkan.
oTill slut vill styrelsen framkasta tanken på ännu ett möjligt alternativ
till frågans lösning, utan att statsbanornas ekonomiska intressen trädas för nära.
Styrelsen äger kännedom om att det ifrågasatts att till motvägande av de förluster
för statsbanorna — kanske också för de enskilda järnvägarna — som måste
beräknas följa med en allmän taxesänkning, avse de upplöpande tullavgifter, som
samtidigt med en allmän taxesänkning skulle införas till skydd för industrien
eller åtminstone vissa industrier. Styrelsen har då tänkt sig möjligheten av att
dessa särskilda tullinkomster i stället för att tagas till uppbörd på annars vanligt
sätt skulle tillföras en fond, från vilken sedermera bidrag åt industrier och möjligen
andra företag kunde efter prövning och kontroll utdelas bland annat till
bestridande av hinderliga transportkostnader, dem järnvägarna ej utan förluster
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
för sig kunde reducera. Styrelsen inser visserligen, att en dylik anordning
bjuder på både svårigheter och olägenheter vid sitt genomförande och tillämpning,
men anser dock, att tanken bör upptagas till närmare undersökning och
prövning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får styrelsen
vad statens järnvägar angår avstyrka, att en allmän taxenedsättning genomföres
redan den 1 juli 1921,
vad de enskilda järnvägarnas lokala taxor angår, likaledes avstyrka en
allmän taxesänkning, och
vad de enskilda järnvägarnas fraktandelar i godssamtrafik angår, uttala,
att, om trots detta avstyrkande statens järnvägars taxa, som är sam trafiktaxa,
bliver nedsatt, de enskilda banorna måste i mån av behov givas ersättning genom
annan taxeförhöjning, på sätt i olika fall lämpligen kan ske.
I detta ärendes behandling hava jämväl deltagit överdirektörerna Virgin
och Flodin, järn vägsfullmäktigen Strömberg, överingenjörerna Fogelmarck och Sundberg
samt byråcheferna Kjeflin, Åberg, von Friesen, Almqvist och Englund.
Stockholm den 28 april 1921.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
Sven Norrman.
jBilaga A.
Till Kungl. Järnvägsstyrelsen.
I konfidentiell skrivelse den 16 april 1921 har Kungl. Styrelsen —
under tillkännagivande att kommunikationsministern anmodat Kungl. Järnvägsstyrelsen
att skyndsammast inkomma med utredning dels beträffande det beräknade
ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift för innevarande och nästkommande
år under förutsättning att en nedsättning av nu gällande taxor för godstrafiken
från och med den 1 juli 1921 ägde rum med i genomsnitt 20, 25 resp.
33l/3 procent av fraktsatserna dels ock, efter hörande av styrelsen för Svenska
Järnvägsföreningen beträffande frågan hur en dylik taxenedsättning och i samband
därmed gjorda nedsättningar av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas
egna taxor kunde antagas påverka driftresultatet vid sistnämnda järnvägar
— hemställt om Järnvägsföreningens medverkan för ett införskaffande av
vissa närmare angivna uppgifter beträffande de enskilda järnvägarna ävensom
anhållit om Järnvägsföreningens yttrande i förevarande taxefråga.
I anledning härav får Järnvägsföreningen, som gått i författning om att
de begärda uppgifterna skulle tillställas Kungl. Styrelsen, äran anföra följande.
Såsom framgår av på grundval av dessa uppgifter inom Kungl. Järnvägsstyrelsen
uppgjord sammanställning, med avseende å vilken må nämnas, att i
densamma icke beräknats någon ränta å det i järnvägarna nedlagda aktiekapitalet,
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
eräknas rörelsen å de enskilda järnvägarna under innevarande år komma att,
med undantag allenast beträffande några få järnvägar, även med tillämpning av
nuvarande tariffer lämna en avsevärd förlust, och uppenbart är, att en generell
nedsättning av frakterna med de av kommunikationsministern angivna procenttalen
skulle komma att i högst betydlig mån minska järnvägarnas inkomster
samt försämra driftrésultatet, för det fall att nedsättningarna icke komma att
medföra en så väsentligt ökad trafik, att inkomsterna av densamma täckte inkomstminskningen
för den trafik, som man eljest haft att påräkna.
Nu är Föreningen emellertid av den bestämda uppfattningen att, sådan
som situationen på näringslivets område för närvarande är, den ifrågasatta fraktnedsättningen
icke kan väntas komma att medföra någon nämnvärd ökning i
trafiken.
För järnvägarnas vidkommande skulle en dylik generell nedsättning således
b ava till följd ett högst betydligt försämrande av deras redan förut brydsamma
ställning. För mången järnväg torde det helt visst komma att möta de största
svårigheter —■ om det överhuvudtaget blir möjligt — att anskaffa de för driftens
upphållande erforderliga medlen.
I den fråga, om vilken det här rör sig, är situationen för de enskilda
järnvägarnas del en annan än för statens järnvägars del. Uppstår förlust av
rörelsen å statens järnvägaf, får den täckas av statsmedel. För de enskilda järnvägarna
däremot gäller det att söka erhålla sådana inkomster, att de må bliva i
stånd att gälda åtminstone kostnaderna för järnvägens drift och underhåll, skatter
samt räntan å beviljade lån.
Det må i detta sammanhang framhållas, att under det att industrien och
övriga näringar inhöstat mycket betydande vinster under krigsåren samt varit i
tillfälle att konsolidera sin ställning, så däremot i allmänhet icke varit fallet
med järnvägarna. I fråga om järnvägarnas taxor har man nämligen låtit sig
angeläget vara att tillse, att dessa icke sattes högre än att järnvägarna icke erhölle
högre behållning än de haft under år 1913 eller 1915. Detta gör, att järnvägarna
i fråga om förmåga att tåla den ekonomiska påfrestning, som den nuvarande
depressionen medför, intaga en annan och sämre ställning än industrien
och övriga näringar.
Då statens järnvägars taxa enligt gällande bestämmelser skall användas
såsom samtrafiktaxa, skulle en nedsättning av S. J:s taxa på sätt som ifrågasatts
komma att för järnvägarna. betyda en högst väsentlig inkomstminskning. Då
emellertid, såsom ovan anförts, rörelsen å järnvägarna redan utan dylik minskning
kommer att resultera i förlust, anser Järnvägsföreningen det vara nödvändigt,
därest nedsättning av S. J:s taxa vidtages, att man på ett eller annat sätt
bereder de enskilda järnvägarna ersättning för den förlust, som skulle tillskyndas
dem genom tillämpning av S. J:s nedsatta taxa såsom samtrafiktaxa.
Med hänsyn till de ödesdigra följder, som en generell fraktnedsättning, på
sätt som ifrågasatts, skulle medföra för de enskilda järnvägarnas vidkommande,
finner Föreningen, oaktat Föreningen till fullo fattar och behjärtar det syfte, som
ligger till grund för tanken på en taxenedsättning, sig nödsakad att på det bestämdaste
avstyrka den ifrågasatta nedsättningen av taxorna vid de enskilda
järnvägarna.
Härjämte får föreningen uttala sig för, att, därest nedsättning av statens
järnvägars taxa varder beslutad, ersättning måtte beredas de enskilda järnvä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 29
gärna för den minskning av inkomsterna från samtrafiken, som därigenom skulle
uppkomma för dem.
Föreningen tillåter sig slutligen nämna, det Föreningen är förvissad om att,
där så kan finnas vara möjligt, järnvägsförvaltningarna skola, på sätt för övrigt
mångenstädes redan skett, söka genom fraktnedsättningar i särskilda fall medverka
till främjande av det syfte, som man önskar vinna.
Stockholm den 23 april 1921.
Svenska Järnvägsföreningen
O. Bärnheim''.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
Bil. B.
Tab. 1. Beräknad skillnad mellan inkomster och utgifter inkl. ränta å lån
år 1921 under antagande av viss procentuell taxenedsättning i enbart
godssamtraflk.
1 |
2 |
1 |
3 |
1 4 |
! |
5 |
I |
6 |
I |
7 |
1 |
8 |
Beräknat över- eller underskott under förutsättning av: |
||||||||||||
Taxenedsättning under halvt |
Taxenedsättning under helt |
|||||||||||
Järnvägar |
rade ta- |
år med |
år med |
|||||||||
riffer |
20 % |
25 * |
33Vs % |
20% |
25 % |
33''/s % |
||||||
T u s e |
n t |
a 1 k |
r o |
n o r |
||||||||
Bergslagernas m. fl...... |
+ 1,831 |
+ |
519 |
+ 191 |
333 |
792 |
1,448 |
2,497 |
||||
Boråg........... |
- 124 |
178 |
- 191 |
— |
213 |
— |
231 |
258 |
_ |
301 |
||
Borås—Alvesta....... |
- 389 |
— |
515 |
- 546 |
— |
596 |
— |
640 |
703 |
_ |
803 |
|
Borås—Ulricehamn..... |
- 153 |
- |
165 |
- 168 |
— |
173 |
— |
178 |
184 |
_ |
194 |
|
Börringe—Östratorp..... |
13 |
— |
19 |
- 21 |
— |
23 |
— |
26 |
29 |
_ |
34 |
|
Dalslands......... |
+ 84 |
+ |
23 |
+ 8 |
— |
17 |
— |
38 |
69 |
_ |
118 |
|
Nrövi—Ludvika...... |
+ 60 |
- |
70 |
- 103 |
— |
155 |
— |
200 |
266 |
— |
370 |
|
Gävle—Dala........ |
+ 380 |
+ |
33 |
53 |
— |
192 |
— |
313 |
486 |
_ |
763 |
|
Göteborg—Borås...... |
65 |
— |
191 |
- 222 |
— |
273 |
— |
317 |
379 |
_ |
480 |
|
Halmstad—Nässjö o. V. C. J. . |
- 1,078 |
- |
1,265 |
- 1,311 |
— |
1,385 |
— |
1,451 |
1,544 |
_ |
1,694 |
|
Hälsingborg—Hässleholm . . |
- 306 |
— |
476 |
- 518 |
— |
586 |
— |
646 |
731 |
_ |
867 |
|
Härnösand—Sollefteå .... |
- 139 |
— |
195 |
- 209 |
— |
232 |
— |
252 |
280 |
_ |
325 |
|
Hässleholm—Markaryd . . . |
- 160 |
— |
182 |
- 187 |
— |
196 |
— |
204 |
215 |
_ |
232 |
|
Kalmar.......... |
- 822 |
— |
920 |
- 945 |
— |
984 |
— |
1,019 |
1,068 |
_ |
1,147 |
|
Karlskrona—Växjö..... |
- 1,358 |
- |
1,441 |
- 1,461 |
— |
1,494 |
— |
1,523 |
1,564 |
— |
1,630 |
|
Kristianstad—Hässleholm . . |
- 312 |
— |
401 |
- 423 |
— |
459 |
— |
490 |
535 |
— |
606 |
|
Kävlinge—Barsebäck .... |
62 |
— |
65 |
- . 66 |
— |
67 |
— |
68 |
— |
69 |
_ |
71 |
Landskrona o. Hälsingborgs . |
- 152 |
— |
229 |
- 249 |
— |
280 |
— |
307 |
— |
345 |
— |
497 |
Landskrona—Kävlinge . . . |
+ 10 |
- |
20 |
28 |
— |
40 |
— |
50 |
— |
66 |
— |
90 |
> > —Sjöbo |
- 280 |
- |
304 |
- 311 |
— |
320 |
— |
329 |
— |
341 |
— |
361 |
Lund—Trälleborg...... |
- 126 |
- |
194 |
- 211 |
— |
238 |
— |
262 |
— |
296 |
_ |
351 |
Lysekils.......... |
+ 15 |
+ |
5 |
+ 2 |
— |
2 |
— |
6 |
_ |
11 |
_ |
19 |
Malmö—Genarp....... |
74 |
- |
85 |
- 87 |
— |
92 |
— |
95 |
_ |
101 |
_ |
109 |
> —Limhamn..... |
25 |
- |
25 |
25 |
— |
25 |
— |
25 |
— |
26 |
_ |
26 |
> —Simrishamn .... |
- 641 |
- |
714 |
- 732 |
— |
761 |
— |
786 |
— |
823 |
— |
881 |
» —Trälleborg..... |
- 272 |
- |
295 |
- 301 |
— |
310 |
— |
319 |
— |
330 |
— |
349 |
> —Ystad....... |
- 222 |
- |
270 |
- 282 |
— |
301 |
— |
317 |
— |
341 |
_ |
379 |
Markaryd—Veinge..... |
- 210 |
- |
227 |
- 232 |
— |
239 |
— |
245 |
— |
254 |
_ |
268 |
Mellersta Södermanlands . . |
+ 32 |
+ |
19 |
+ 16 |
+ |
11 |
+ |
7 |
± |
0 |
_ |
10 |
Mjölby—Hästholmen .... |
- 103 |
- |
116 |
- 119 |
- |
124 |
- |
128 |
- |
135 |
— |
145 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 31
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||||
Beräknat över- eller underskott under förutsättning av: |
||||||||||||
Järnvägar |
Oföränd-rade ta- |
Taxenedsättning under halvt |
Taxenedsättning under helt |
|||||||||
riffer |
20 % |
25 % |
33l/s % |
20 % |
25 % |
3373 % |
||||||
T u s e n t |
a k |
r o n o r |
||||||||||
! Nora Bergslags....... |
_ |
73 |
_ |
195 |
- 226 |
_ |
275 |
- 318 |
— |
379 |
— |
477 |
Norra Södermanlands .... |
— |
655 |
— |
728 |
- 746 |
— |
775 |
- 801 |
— |
837 |
- |
896 |
1 Nässjö—Oskarshamn .... |
- |
750 |
- |
863 |
- 891 |
- |
936 |
- 976 |
- |
1,033 |
- |
1,123 |
Oxelösund—Flen—Västmanland |
— |
625 |
— |
795 |
- 837 |
— |
905 |
- 965 |
- |
1,050 |
- |
1,186 |
[ Sala—Gysinge—Gävle .... |
— |
165 |
- |
251 |
- 272 |
- |
307 |
- 337 |
- |
380 |
- |
448 |
j Skåne—Småland...... |
— |
178 |
— |
252 |
- 270 |
— |
299 |
- 325 |
— |
362 |
- |
421 |
i Stockholm—Saltsjön .... |
— |
228 |
- |
235 |
- 337 |
— |
239 |
— 242 |
- |
245 |
- |
251 |
[ S. V. B. m. il........ |
— |
1,000 |
- |
1,588 |
- 1,736 |
— |
1,971 |
- 2,177 |
— |
2,471 |
- |
2,942 |
j Södra Dalarnes....... |
— |
192 |
— |
329 |
- 363 |
— |
418 |
- 465 |
- |
534 |
- |
643 |
j Sölvesborg-Olovström-Älmhult |
- |
272 |
— |
300 |
- 307 |
— |
318 |
- 328 |
- |
342 |
- |
364 |
Trälleborg—Rydsgård .... |
- |
191 |
- |
197 |
- 198 |
- |
200 |
- 202 |
- |
205 |
- |
209 |
j Uddevalla—Vänersborg—Herrlj. |
- |
600 |
- |
687 |
- 708 |
- |
743 |
- 774 |
- |
817 |
- |
886 |
Uppsala—Enköping..... |
- |
30 |
- |
46 |
50 |
- |
57 |
- 62 |
- |
70 |
- |
83 |
Uppsala—Gävle—Ockelbo . . |
4- |
195 |
- |
42 |
- 101 |
- |
196 |
- 279 |
- |
398 |
- |
587 |
Varberg—Borås....... |
— |
104 |
— |
163 |
- 178 |
- |
202 |
- 223 |
- |
252 |
— |
300 |
I Varberg—Atran....... |
— |
104 |
- |
128 |
- 133 |
- |
143 |
- 151 |
— |
163 |
- |
182 |
! Växjö—Alvesta........ |
- |
353 |
— |
406 |
- '' 419 |
— |
440 |
- 458 |
- |
484 |
- |
526 |
| Ystad—Brösarp....... |
- |
131 |
- |
151 |
- 156 |
- |
163 |
- 170 |
- |
x 180 |
- |
196 |
| Ystad—Eslöv........ |
— |
360 |
- |
440 |
- 459 |
— |
491 |
- 519 |
- |
559 |
— |
623 |
Ystad—Gärsnäs—S:t Olof . . |
+ |
67 |
+ |
45 |
+ 40 |
+ |
31 |
+ 23 |
+ |
12 |
- |
5 |
Örebro—Köping...... |
- |
613 |
- |
730 |
- 759 |
- |
806 |
- 846 |
- |
905 |
- |
998 |
Östra Centralbanan..... |
— |
555 |
— |
639 |
- 660 |
- |
693 |
- 723 |
- |
765 |
- |
832 |
Östra Skånes........ |
— |
750 |
— |
918 |
- 960 |
— |
1,027 |
- 1,086 |
- |
1,170 |
- |
1,304 |
Blekinge kustbanor..... |
- |
161 |
— |
274 |
- 302 |
- |
347 |
- 387 |
- |
443 |
- |
533 |
Karlshamn—Vislanda—Bolmen |
+ |
220 |
+ |
136 |
+ 115 |
+ |
82 |
+ 53 |
+ |
11 |
- |
56 |
Jlellersta Östergötlands . . . |
- |
245 |
— |
279 |
- 287 |
— |
301 |
- 313 |
- |
329 |
- |
456 |
Nordmark—Klarälven m. fl. . |
- |
1,553 |
— |
1,610 |
- 1,624 |
— |
1,646 |
- 1,666 |
- |
1,694 |
- |
1,740 |
N orsholm-V ästervik-Hultsfred |
— |
1,323 |
- |
1,355 |
- 1,363 |
- |
1,376 |
- 1,388 |
- |
1,404 |
- |
1,430 |
Västergötland—Göteborg . . |
— |
278 |
— |
390 |
- 418 |
— |
463 |
- 503 |
— |
559 |
- |
649 |
Summa |
- |
15,681 |
- |
21,773 |
- 23,289 |
- |
25,753 |
- 27,858 |
- |
30,904 |
- |
35,873 |
Summa |
+ |
2,894 |
+ |
648 |
+ 87 |
— |
811 |
- 1,595 |
— |
2,721 |
— |
4,515 |
> |
- |
18,575 |
- |
22,421 |
- 23,376 |
- |
24,912 |
- 26,263 |
- |
28,183 |
- |
31,358 |
Anm. Den Syre snmmaraden anger resultaten för de banor, som under förutsättning av oförändrade
tariffer beräknas lämna överskott, den nedre raden anger motsvarande resultat för banor med
under alla förhällanden motsebart underskott.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
Bil. B.
Tält). 23 ; Beräknad skillnad mellan inkomster och utgifter inkl. ränta å lån
år 1921 under antagande av viss procentuell taxenedsättning i all godstrafik.
1 |
2 |
3 |
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
|||||||
Beräknat över- eller underskot t under förntsättning av: |
||||||||||||||
Järnvägar |
Oför- ändrade |
Taxenedsättning under halvt |
Taxenedsättning under helt |
|||||||||||
tariffer |
20 % |
25 % |
331/3 % |
20 % |
25 % |
331/» % |
||||||||
T n |
ser |
t |
k r |
o n o |
r |
|||||||||
Bergslagernas m. fl.. . ''. . . |
+ |
1,831 |
+ |
85 |
_ |
352 |
_ |
1,051 |
_ |
1,662 |
_ |
2,535 |
_ |
3,932 |
Boräs........... |
— |
124 |
— |
186 |
— |
201 |
— |
226 |
— |
248 |
— |
279 |
— |
329 |
Borås—Alvesta....... |
389 |
— |
556 |
— |
598 |
— |
664 |
— |
723 |
— |
806 |
— |
940 |
|
Borås—Ulricehamn..... |
153 |
— |
172 |
— |
176 |
— |
184 |
— |
190 |
— |
199 |
_ |
214 |
|
Börringe—Östratorp .... |
- |
13 |
- |
44 |
— |
52 |
— |
64 |
— |
75 |
— |
90 |
— |
115 |
Dalslands......... |
+ |
84 |
+ |
17 |
+ |
0 |
— |
27 |
— |
51 |
— |
84 |
— |
138 |
Frövi—Ludvika...... |
+ |
60 |
- |
305 |
- |
396 |
— |
542 |
— |
670 |
— |
852 |
— |
1,144 |
Gävle—Dala....... |
+ |
380 |
-- |
341 |
- |
521 |
— |
810 |
— |
1,062 |
— |
1,422 |
— |
1,999 |
Göteborg—Borås...... |
- |
65 |
- |
269 |
— |
320 |
— |
402 |
— |
474 |
— |
576 |
— |
739 |
Halmstad—Nässjö..... Västra Centralbanan .... |
}- |
1,078 |
- |
1,422 |
- |
1,508 |
- |
1,646 |
- |
1,766 |
- |
1,939 |
- |
2,215 |
Hälsingborg—Hässleholm . . |
- |
306 |
— |
613 |
- |
690 |
— |
813 |
— |
921 |
— |
1,074 |
— |
1,320 |
Härnösand—Sollefteå .... |
— |
139 |
- |
220 |
— |
241 |
— |
273 |
— |
302 |
— |
343 |
— |
408 |
Hässleholm—Markaryd . . . |
- |
160 |
- |
183 |
- |
189 |
— |
199 |
— |
207 |
— |
218 |
— |
237 |
Kalmar.......... |
- |
822 |
- |
988 |
- |
1,030 |
— |
1,097 |
— |
1,155 |
— |
1,238 |
— |
1,371 |
Karlskrona—Växjö..... |
- |
1,358 |
- |
1,483 |
- |
1,514 |
— |
1,564 |
— |
1,608 |
— |
1,670 |
— |
1,770 |
Kristianstad—Hässleholm . . |
- |
312 |
- |
495 |
— |
516 |
— |
582 |
— |
639 |
— |
720 |
— |
851 |
Kävlinge—Barsebäck .... |
- |
62 |
- |
71 |
— |
73 |
— |
76 |
— |
80 |
— |
84 |
— |
91 |
Landskrona och Hälsingborg . |
- |
152 |
— |
273 |
— |
303 |
— |
352 |
— |
394 |
— |
454 |
_ |
551 |
Landskrona—Kävlinge . . . |
+ |
10 |
- |
40 |
- |
52 |
— |
72 |
— |
89 |
— |
114 |
_ |
153 |
Landskrona—Kävlinge—Sjöbo |
- |
280 |
- |
310 |
- |
321 |
- |
335 |
— |
346 |
— |
363 |
_ |
389 |
Lund—Trälleborg...... |
- |
126 |
- |
222 |
- |
246 |
- |
284 |
— |
318 |
— |
366 |
— |
443 |
Lysekils.......... |
+ |
15 |
- |
3 |
- |
8 |
— |
15 |
— |
22 |
— |
31 |
_ |
45 |
Malmö—Genarp....... |
74 |
- |
101 |
— |
108 |
— |
119 |
— |
128 |
— |
142 |
_ |
163 |
|
Malmö—Limhamn..... |
- |
25 |
— |
45 |
— |
51 |
— |
59 |
— |
66 |
— |
76 |
_ |
‘ 92 |
Malmö—Simrishamn .... |
- |
641 |
- |
825 |
- |
871 |
— |
944 |
— |
1,009 |
— |
1,101 |
_ |
1,248 |
Malmö—Trälleborg ... |
- |
272 |
- |
350 |
- |
370 |
— |
401 |
— |
428 |
— |
467 |
— |
520 |
Malmö—Ystad....... |
- |
222 |
- |
349 |
— |
380 |
— |
431 |
— |
475 |
— |
539 |
— |
640 |
Markaryd—Veinge..... |
- |
210 |
- |
228 |
- |
233 |
— |
240 |
— |
246 |
— |
255 |
— |
270 |
Mellersta Södermanlands . . |
+ |
32 |
+ |
19 |
+ |
15 |
+ |
10 |
+ |
5 |
- |
1 |
- |
12 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 358.
33
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||||||
Beräknat över- |
eller underskott under förutsättning av: |
|||||||||||||
Järnvägar |
Oför- ändrade |
Taxenedsättning under halvt |
Taxenedsättning under helt |
|||||||||||
tariffer |
20 je |
25 % |
33''/s % |
20 * |
25 % |
33''/» * |
||||||||
1 1 |
Tusen |
tal k r |
n o r |
|||||||||||
Mjölby—Hästholmen .... |
_ |
103 |
— |
119 |
_ |
123 |
— |
130 |
_ |
135 |
— |
143 |
— |
156 |
Nora-Bergslags ...... |
— |
73 |
- |
267 |
- |
315 |
- |
393 |
- |
460 |
- |
557 |
- |
712 |
Norra Södermanlands .... |
— |
655 |
- |
759 |
— |
784 |
- |
826 |
- |
862 |
- |
914 |
- |
997 |
Nässjö—Oskarshamn . i . . |
- |
750 |
- |
915 |
- |
956 |
- |
1,022 |
- |
1,082 |
- |
1,162 |
- |
1,294 |
Oxelösand — Flen — Västman-land .......... |
_ |
625 |
_ |
1,154 |
_ |
1,287 |
_ |
1,498 |
_ |
1,684 |
_ |
1,949 |
— |
2,372 |
Sala—Gysinge—Gävle .... |
- |
165 |
- |
258 |
- |
282 |
- |
319 |
- |
352 |
- |
399 |
- |
473 |
Skåne—Småland...... |
- |
178 |
- |
302 |
- |
333 |
— |
383 |
- |
426 |
— |
488 |
— |
587 |
Stockholm—Saltsjön .... |
- |
228 |
- |
242 |
-- |
245 |
- |
251 |
- |
255 |
— |
262 |
- |
273 |
S. V. B. m. fl........ |
_ |
1,000 |
— |
1,891 |
- |
2,114 |
— |
2,470 |
- |
2,782 |
— |
3,228 |
- |
3,941 |
Södra Dalarnes....... |
- |
192 |
- |
384 |
- |
432 |
- |
509 |
- |
577 |
— |
673 |
- |
827 |
Sölvesborg—Olovström—Alm-! hult.......... |
272 |
_ |
316 |
_ |
327 |
_ |
345 |
_ |
360 |
_ |
382 |
_ |
418 |
|
, Trälleborg—Rydsgård .... |
- |
191 |
- |
238 |
- |
250 |
- |
269 |
- |
285 |
- |
309 |
- |
346 |
i Uddevalla-Vänersborg-Herrlj. |
600 |
- |
708 |
- |
735 |
- |
778 |
- |
816 |
- |
870 |
- |
956 |
|
| Uppsala—Enköping..... |
- |
30 |
- |
56 |
- |
62 |
- |
73 |
- |
82 |
- |
94 |
- |
115 |
| Uppsala—Gävle—Ockelbo . . |
+ |
195 |
133 |
- |
216 |
- |
347 |
- |
462 |
- |
626 |
- |
889 |
|
Varberg—Borås...... |
- |
104 |
- |
214 |
- |
241 |
- |
285 |
-■ |
324 |
- |
379 |
- |
466 |
Varberg—A tran...... |
- |
104 |
- |
139 |
- |
147 |
- |
161 |
- |
173 |
— |
190 |
- |
218 |
Växjö—Alvesta...... |
- |
353 |
- |
408 |
- |
422 |
- |
444 |
- |
464 |
- |
491 |
- |
535 |
Ystad—Brösarp....... |
- |
131 |
- |
153 |
- |
159 |
- |
168 |
- |
175 |
- |
187 |
- |
204 |
| Ystad—Eslöv....... |
- |
360 |
- |
481 |
- |
511 |
- |
560 |
— |
602 |
- |
662 |
- |
759 |
1 Ystad—Gärsnäs—S:t Olof . . |
+ |
67 |
- |
16 |
— |
37 |
- |
71 |
- |
100 |
- |
141 |
- |
208 |
j Örebro—Köping...... |
- |
613 |
- |
818 |
■ - |
869 |
- |
951 |
- |
1,023 |
- |
1,125 |
- |
1,289 |
i Östra Centralbanan..... |
- |
555 |
- |
666 |
— |
693 |
- |
737 |
- |
776 |
- |
831 |
- |
920 |
i Östra Skånes........ |
750 |
- |
1,045 |
- |
1,119 |
- |
1,237 |
- |
1,340 |
- |
1,488 |
- |
1,724 |
|
! Blekinge kustbanor..... |
- |
161 |
- |
368 |
- |
420 |
- |
503 |
- |
576 |
- |
679 |
- |
845 |
i Karlshamn—Vislanda—Bolmen |
-U |
220 |
+ |
no |
+ |
83 |
+ |
39 |
+ |
1 |
- |
54 |
- |
142 |
! Mellersta Östergötlands . . . |
- |
245 |
- |
350 |
- |
377 |
- |
418 |
- |
456 |
- |
508 |
- |
592 |
i Nordmark—Klarälven .... |
- |
1,553 |
- |
1,693 |
- |
1,728 |
- |
1,783 |
- |
1,832 |
— |
1,902 |
- |
2,014 |
Norsholm—Västervik—Hults-fred.......... |
_ |
1,323 |
_ |
1,421 |
_ |
1,446 |
_ |
1,485 |
_ |
1,519 |
_ |
1,568 |
_ |
1647 |
i Västergötland—Göteborg . . . |
— |
278 |
— |
604 |
— |
685 |
— |
815 |
— |
929 |
— |
1,092 |
— |
1,352 |
Summa |
- |
15,681 |
- |
25,981 |
- |
28,537 |
— |
32,654 |
- |
36,257 |
- |
41,391 |
- |
49,620 |
i Samma |
+ |
2,894 |
— |
607 |
— |
1,484 |
— |
2,886 |
— |
4,112 |
— |
5,860 |
— |
8,662 |
- |
18,575 |
- |
25,374 |
- |
27,053 |
- |
29,768 |
- |
32,145 |
- |
35,531 |
- |
40,958 |
Anm. Den övre summaraden ånger resultaten för de banor, som under förutsättning av oförändrade
tariffer beräknas lämna överskott, den nedre raden anger motsvarande resultat för banor med
under alla förhållanden motsebart underskott.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358)
5