Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Nr 350.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för arméns och marinens personal in. in.; given Stockholms
slott den 8 april 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under avd. II, III, IV, VI och VII i protokollet
hemställt. *

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anhöll att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om lönereglering för arméns och
marinens personal ävensom vissa därmed sammanhängande frågor samt
yttrade därvid följande.

Det nuvarande avlöningssystemet för arméns och marinens personal
blev till sina huvuddrag utformat vid 1901 och 1902 års riksdagar.
För att bereda kompensation för den fördyring av de allmänna levnadsBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) 543 si 1

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

kostnaderna, som inträtt under tiden från början av 1900-talet till världskrigets
utbrott, avlätos till 1917 års riksdag särskilda propositioner (nr
154 och 158) med förslag till provisorisk lönereglering för vissa grupper
av nämnda personal. Dessa förslag, vilka grundade sig på av arméoch
marinförvaltningarna gjorda framställningar i ämnet, avsågo i
huvudsak officerare och underofficerare samt civilmilitär personal på
aktiv stat ävensom vissa arvodestagare, men däremot i allmänhet icke det
fast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reservernas
personal. Omförmälda propositioner föranledde icke någon annan riksdagens
åtgärd än att riksdagen till avsättning för beredande av tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen under år 1918
på samma års stat anvisade ett särskilt förslagsanslag.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1,917 chefen för lantförsvarsdepartementet
att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, tillkalla
högst fem sakkunniga personer (de s. k. 1917 års militära avlöningssakkunniga)
för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda
med verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande tillfällig
löneförbättring från och med år 1918 åt viss personal vid armén
och marinen. Av de sakkunniga, som för sådant ändamål utsågos, avgavs
den 5 mars 1918 betänkande och förslag i ämnet; och framlades på
grundvalen härav särskilda propositioner (nr 361 och 362) till nämnda
års riksdag, vilka åsyftade att bereda personalen tillfällig löneförbättring
för åren 1918 och 1919. Nämnda propositioner blevo med vissa mindre
jämkningar av riksdagen godkända.

Vid fullgörande av sitt förenämnda uppdrag hade de sakkunniga
beträffande de personalgrupper, som borde komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring, ansett sig böra i allt väsentligt följa de grunder,
på vilka armé- och marinförvaltningarnas förutnämnda framställningar
vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till 1917 års riksdag avlåtna
propositionerna. De sakkunniga hade vidare sökt klarlägga, efter
vilka linjer en definitiv lönereglering för arméns och marinens personal
enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att sedermera inom ramen
av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen angiva de belopp,
varmed under för handen varande förhållanden eu tillfällig löneförbättring
syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal. Det
utkast till en definitiv lönereglering för ifrågavarande personal, som av
de sakkunniga framlades, ävensom det därpå grandade förslaget om en
tillfällig löneförbättring hade därjämte — liksom de förslag till provisorisk
lönereglering, som av Kungl. Maj:t framlagts till 1917 års riksdag

Kungl. Maj:k Proposition Nr 350.

— till syfte att bringa personalens löneförmåner upp till den nivå, som
kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära
förhållanden, som kriget i förevarande avseende skapat, borde enligt de
sakkunnigas mening mötas genom särskilda åtgärder, i främsta rummet
genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och
krigstidshjälp.

Jämlikt den 14 juni 1918 av Kungl. Maj:t givet bemyndigande tillkallades
härefter sakkunniga (de s. k. 1918 års militära avlöningssakkunniga)
för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda med
verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande definitiv
lönereglering för arméns och marinens personal. I de sakkunnigas uppdrag
ingick därjämte att avgiva förslag rörande den tillfälliga löneförbättring
för vissa personalgrupper, som — utöver vad genom beslut vid
1918 års riksdag medgivits för åren 1918 och 1919 — till äventyrs
kunde befinnas erforderlig, ävensom beträffande tillfällig pensionsförbättring
för viss personal vid armén och marinen.

De sakkunniga avgå vo den 24 januari 1919 särskilda förslag till tillfällig
löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén och marinen.
Dessa förslag, vilka innefattade allenast mindre jämkningar i de fastställda
grunderna för sådan löneförbättring under åren 1918 och 1919, lades i
allt väsentligt till grund för propositioner i ämnet (nr 203 och 219)
till 1919 års riksdag; och blevo dessa propositioner av riksdagen i
huvudsak bifallna.

Sedermera hava de sakkunniga med .särskilda skrivelser den 1 mars
1920 överlämnat förslag till tillfällig löneförbättring under år 1921 för
viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga hava därvid till
en början redogjort för skälen, varför det icke varit möjligt att då
framlägga det förslag till definitiv lönereglering för arméns och marinens
personal, som inginge i de sakkunnigas uppdrag, samt i sådant hänseende
anfört, dels att hänsyn måste tagas till det föreliggande spörsmålet
om en allmän organisation av vårt försvarsväsende — ett spörsmål, som
för närvarande är under utredning av den i november 1919 tillsatta försvarsrevisionen
— dels att en definitiv lönereglering icke syntes kunna avse allenast
officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, utan borde
utsträckas att gälla även övrig personal, och dels slutligen att det borde
tillses, i vilken omfattning de nya principer, som fått uttryck i den från
ingången av juli 1920 gällande löneregleringen för kommunikationsverken
(postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk),
kunde vinna tillämpning även beträffande personalen vid försvarsväsendet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Beträffande den tillfälliga löneförbättring under år 1921, varom de
sakkunniga gjort framställning, hade de sakkunniga, med hänsyn i
främsta rummet till de svårigheter, som vidlådde personalens rekrytering,
och då avlöningen till de å dyrorter förlagda beställningshavarna syntes
tämligen knappt tillmätta, föreslagit införandet av ortstillägg efter i
huvudsak samma grunder, som vunnit tillämpning vid den nya löneregleringen
för kommunikationsverkens personal. Härigenom skulle tilllika
en rättvisare avvägning åstadkommas av avlöningarna för olika
personalgrupper. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda till ifrågavarande
personal under år 1921 utgå tillfällig löneförbättring dels i
huvudsak motsvarande vad som gällde för år 1920 — denna förmån
hade av de sakkunniga i samband därmed benämnts allmänt avlöningstillägg
— dels ock i form av ortstillägg.

Vid ärendets föredragning den 9 april 1920 (proposition nr 413) uttalade
chefen för lantförsvarsdepartementet bland annat, att medel till
ett så betydande belopp, som vid bifall till de sakkunnigas förslag till
ytterligare avlönings förhöj ning i form av ortstillägg erfordrades, icke
kunde beredas å 1921 års stat samt att departementschefen med hänsyn
därtill icke funne sig kunna tillstyrka, att någon framställning om beviljande
av ortstillägg gjordes till riksdagen. Vidare anförde departementschefen
följande:

»Emellertid torde det icke kunna bestridas, att den militära personalen,
särskilt vissa grupper av densamma, kan vara i behov av
en förbättring av de för närvarande utgående avlöningsförmånerna.
Befattningshavare, vilka äro. familjeförsörjare, hava helt visst under
nu rådande förhållanden att kämpa med betydande svårigheter i ekonomiskt
avseende. Då det alltså synes vara motiverat, att för den
militära personalen en lönereglering av mera definitiv natur snarast
möjligt kommer till stånd, bör utredningen rörande denna fråga så bedrivas,
att förslag i ämnet hinner föreläggas 1921 års riksdag. Vid
utarbetandet av detta förslag bör givetvis beaktas, att en omorganisation
av försvarsväsendet är förestående, och övervägas, i vad mån hänsyn
bör tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten, som kan komma
att inträda redan genom den provisoriska avkortningen av de värnpliktigas
övningstid.

Enligt vad jag inhämtat, är det avsett, att för nästa års riksdag skall
kunna framläggas förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora
grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Kommer
så att ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösning
i ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 350. 5

noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det låter sig göra
att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper
av civila och militära befattningshavare.»

På grund av vad sålunda och i övrigt av departementschefen anförts
hemställde Kungl. Maj:t i förenämnda proposition om beviljande
av tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid armén i
huvudsaklig överensstämmelse med av 1918 och 1919 års riksdagar
godkända grunder.

Motsvarande framställning för marinens del avläts i proposition (nr
414) till 1920 års riksdag.

Sedan i motioner inom riksdagen yrkats, att utöver den tillfälliga
löneförbättring, som föreslagits i Kungl. Maj:ts berörda propositioner
(nr 413 och 414), måtte utgå ortstillägg enligt de sakkunnigas berörda
förslag, anförde riksdagen i skrivelse (nr 465) den 21 juni 1920, att
riksdagen beträffande frågan om lönebeloppens utmätande till den militära
personalen över huvud taget delade den av chefen för lantförsvarsdepartementet
uttalade uppfattningen, att en lönereglering av mera
definitiv art för ifrågavarande personal snarast borde åvägabringas.
Riksdagen ansåge även önskvärt, att förslag i sådant syfte förelädes
1921 års riksdag och prövades i samband med till nämnda riksdag bebådad
framställning rörande enahanda lönereglering för vissa grupper civila
befattningshavare. Med avseende å den i omförmälda propositioner
föreslagna tillfälliga löneförbättringen under år 1921 underskattade riksdagen
icke betydelsen av de utav departementschefen anförda statsfinansiella
skälen för avstyrkande av de sakkunnigas förslag rörande
tillerkännande av ortstillägg åt ifrågavarande personal, men hade riksdagen
dock ansett sig böra i viss utsträckning tillmötesgå de motionsvis
framställda yrkandena om upptagande jämväl av denna avlöningsform
i den tillfälliga löneförbättringen för sagda år. Riksdagen hade
emellertid ansett försiktigheten bjuda, att de av de sakkunniga föreslagna
ortstilläggen upptoges med till hälften reducerade belopp. Härigenom
komme också betydelsen av de av departementschefen åberopade statsfinansiella
skälen att minskas.

Förut är nämnt, att den tillfälliga löneförbättring, som medgivits
för åren 1918—1921, i huvudsak avsett officerare och underofficerare
samt civilmilitär personal på aktiv stat, men däremot i allmänhet icke
det fast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reser
vernas personal.

Vad det fast anställda manskapet beträffar, hava emellertid de sak -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

kunniga i särskilda utlåtanden den 24 februari 1919 avgivit förslag till
tillfällig löneförbättring för denna personal vid såväl armén som marinen.
Dessa förslag lades emellertid icke i sin helhet till grund för de propositioner
(nr 320 och 340), som i ärendet avlätos till 1919 års riksdag, utan
begränsades dessa till framställning därom att, med bibehållande i övrigt
av gällande avlöningsbestämmelser, viss höjning i dagavlöningen måtte
för tiden den 1 november 1919—den 31 december 1920 beredas beställningshavare
inom de olika manskapsgraderna. Kung!. Maj:ts förslag
blev av riksdagen bifallet; och har sedermera 1920 års riksdag, efter
förslag av Kungl. Maj:t, medgivit enahanda förhöjning i dagavlöningen
jämväl för år 1921.

Vidare hava de sakkunniga i särskilda skrivelser den 30 maj 1919
framlagt förslag till löne- (och pensions-)förbättring för personalen å reservstaterna
för armén och marinen. Vid anmälan av nämnda förslag, såvitt
anginge reservstaterna för armén, anförde chefen för ^^försvarsdepartementet
den 7 januari 1920 (statsverkspropositionen till 1920 års riksdag,
fjärde huvudtiteln, del I, sid. 106) att, då i samband med antagandet
av 1914 års härordning beslut fattades om upprättande av reservstater
vid armén, reservstaternas omfattning satts i visst förhållande till behovet
av personal å aktiv stat och reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet
bestämts med hänsyn tagen till bland annat den genom
den nva härordningen fastställda övningstiden för de värnpliktiga.
Under förutsättning att vid den allmänna revisionen av vårt försvarsväsende
övningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga komme att
inskränkas, syntes behovet av å aktiv stat uppfört befäl komma att
minskas, under det att behovet av reservstatsbefäl kunde komma att
ökas. Därvid kunde det jämväl visa sig, att en ökad tjänstgöringsskyldighet
borde för reservstatsbefalet fastställas. Vid sådant förhållande
syntes det departementschefen av vikt, att man icke genom att fastställa
viss löne- och pensionsförbättring för det nuvarande reservstatsbefälet
föregrepe vad som framdeles kunde komma att i förevarande hänseende
stadgas.

Med anledning av vad sålunda anförts hade departementschefen
ansett de sakkunnigas förevarande framställning icke för det dåvarande
böra föranleda annan åtgärd, än att densamma överlämnats till den av
Kungl. Maj:t tillsatta försvarsre vision en.

Enahanda åtgärd har den 24 november 1919 vidtagits med avseende
å de sakkunnigas förslag till löneförbättring för personalen å reservstaten
för marinen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

De sakkunniga hava därjämte i särskilda utlåtanden den 29 november
1918 föreslagit en tillfällig förhöjning i den till reservpersonal vid armén
och marinen i vissa fall utgående ekiperings-(beklädnads-)hjälpen. Med
anledning härav hava, på förslag av Kungl. Magt, särskilda medel
av riksdagen beviljats på tilläggsstat för åren 1919 och 1920 till beredande
av sådan förhöjning i ekiperingshjälpen för marinens reservpersonal.
Motsvarande förhöjning i ekiperingshjälpen har däremot icke
kommit arméns reservpersonal till del.

Slutligen torde böra erinras, att Kungl. Maj:t i anledning av särskilda
utav de sakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkanden
och förslag rörande pensions förbättring för viss personal vid armén och
marinen till samma års riksdag avlåtit propositioner i ämnet, vilka av
riksdagen bifallits. Härigenom har pensionsförbättring — utöver den
enligt de allmänna pensioneringsgrunderna bestämda pensioneu — i
enlighet med fastställda grunder beretts viss personal vid armén och
marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången av år 1918;
och hava erforderliga medel härför anvisats på tilläggsstat för år 1919
samt å extra stat för vart och ett av åren 1920 och 1921.

Med skrivelser den 10 januari och den 10 februari 1921 hava nu
de sakkunuiga överlämnat betänkande och förslag rörande löneregleringför
arméns och marinens personal. °) Betänkandet har uppdelats i två
delar, av vilka den förra delen, del I, som överlämnats med skrivelsen
den 10 januari 1921, innehåller dels allmänna grunder för löneregleringför
arméns och marinens personal och dels förslag till lönereglering för
det fast anställda manskapet, samt den senare delen, del II, vilken överlämnats
med skrivelsen den 10 februari 1921, innefattar förslag till lönereglering
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. I betänkandet omnämnes, hurusom till de
sakkunniga under år 1920 avgivits yttranden i löneregleringsfrågan från
de militära myndigheterna ävensom att de sakkunniga under sitt arbete

*) Vid överlämnandet av nämnda betänkande utgjordes de sakkunniga av f. d.
statssekreteraren A. Unger, ordförande, kammarrättsrådet G. Afzelius, kommendörkaptenen
av 1. graden O. Lybeck, ledamoten av riksdagens första kammare A. Nilsson,
fanjunkaren E. Nyqnist, förste marinintendenten R. Näsman, krigsrådet C. E. Sterky,
flaggstyrmannen K. Tallberg, majoren O. G. Thörnell samt ledamoten av riksdagens
första kammare, överdirektören L. Widell.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr ti50.

beretts tillfälle till överläggning med av departementschefen utsedda
representanter för skilda personalkategorier vid armén och marinen.

Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av arméoch
marinförvaltningarna ävensom av chefen för generalstaben, arméfördelningscheferna,
kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gottland,
inspektörerna för infanteriet och kavalleriet, generalfälttygmästare!!
och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, inspektören för
trängen, generalintendenten, generalfältläkaren, inspektören för militärläroverken
m. in., chefen för marinstaben, stationsbefälhavarna vid flottans
stationer i Karlskrona och Stockholm, chefen för kustartilleriet samt,
såvitt angår pensionsförhållandena, direktionerna över arméns och flottans
pensionskassor. Dessutom hava framställningar i ärendet gjorts av vissa
sammanslutningar och enskilda personer.

Jag kommer att i det följande behandla den föreliggande frågan
under följande sju huvudavdelningar:

I. Allmänna grunder för lönereglenngen.

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet.

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat in. fl.

IV. Anslagsberäkning.

V. Kostnaderna för löneregleringen.

VI. Pensions för hållanden.

VII. Reservstats- och reservpersonal m. fl.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I. Allmänna grunder för löneregleringen.

Rörande de allmänna grunderna för ifrågavarande lönereglering
hava de sakkunniga anfört följande (sid. 8—28 i betänkandet, del I).

I den proposition (nr 413), vari till 1920 års riksdag framlagts förslag
till tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid
armén hade, såsom i det föregående omförmälts, chefen för lantförsvarsdepartementet
— med instämmande av chefen för sjöförsvarsdepartementet
— uttalat, att en lönereglering av mera definitiv natur för den militära
personalen snarast möjligt borde komma till stånd samt att utredningen
rörande denna fråga borde så bedrivas, att förslag i ämnet hunne föreläggas
1921 års riksdag. Åven 1920 års riksdag hade framhållit önskvärdheten
därav, att förslag i sådant syfte förelädes innevarande års riksdag.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hade de sakkunniga låtit
sig angeläget vara att så skyndsamt som möjligt utarbeta förslag till
lönereglering för arméns och marinens personal i syfte att frågan härom
skulle kunna underställas 1921 års riksdag. Att en sådan lönereglering
inom den närmaste framtiden komme till stånd hade de sakkunniga
funnit vara påkallat såväl med hänsyn till angelägenheten därav, att
försvarets effektivitet skulle kunna både i kvantitativt och kvalitativt
hänseende upprätthållas, som ock ur synpunkten av ifrågavarande tjänstemannagruppers
berättigade intresse att inom den närmaste tiden få sina
avlöningsförhållanden på ett tillfredsställande sätt ordnade.

Frågan om en allmän omorganisation av vårt försvarsväsende befunne
sig för närvarande under utredning. På grund härav hade de
sakkunniga ansett sig böra taga under omprövning, huruvida och i
vilken omfattning den ifrågasatta löneregleringen kunde givas definitiv
karaktär. Vid övervägandet av nämnda spörsmål hade de sakkunniga
funnit, att de förhållanden, som härvid borde komma i betraktande, vore
väsentligt olika beträffande å ena sidan officerare och underofficerare
med vederlikar samt å andra sidan manskapet.

Vad förstnämnda beställningshavare anginge måste uppmärksammas,
att — med hänsyn särskilt till den ändrade övningstid för de värnpliktiga,
som vid en ändrad försvarsorganisation kunde komma att fastBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 2

De sakkunniga.

Behovet av en
lönereglering
och dess
karaktär.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställas — tjänstgöringsskyldigheten för denna personal kunde bliva bestämd
på olika sätt för olika slag av beställningshavare, varvid naturligen även
avlöningen måste tillmätas allt efter tjänstgöringens omfattning. Därjämte
vore att märka, att ifrågavarande personal icke anställdes på viss
begränsad tid, utan att den i regel kvarstode i tjänst, intill dess den för
erhållande av pension bestämda levnadsåldern uppnåtts. På grund
härav hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att löneregleringen
för ifrågavarande personal antoges allenast år för år, med skyldighet
för den, som tillträdde avlöning enligt den nya löneregleringen, att avstå
sina å stat nu uppförda löneförmåner.

För detta sitt förslag hade de sakkunniga funnit en förebild i sättet
för genomförandet av den lönereglering för domänverkets personal, som
för år 1921 trätt i tillämpning. Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr 271)
till 1920 års riksdag framlagt förslag angående definitiv lönereglering
för nämnda personal — därvid domänverkets organisationsfråga lämnats
å sido — hade riksdagen (i skrivelse nr 322) uttalat, att det varit
önskvärt, om vid den i ärendet verkställda utredningen angående löneregleringen
för denna personal även upptagits själva organisationsfrågan.
Då så ej skett, hade riksdagen hemställt om en förnyad utredning i ärendet.
Riksdagen hade emellertid ansett, att domänverkets personal med rätta
kunde göra anspråk på förbättrade löner redan från ingången av år 1921;
och då enligt riksdagens mening lönefrågan kunde utan olägenhet under
något år provisoriskt ordnas, hade Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering
för domänverkets personal provisoriskt godkänts för samma år.

Beträffande därefter den ifrågasatta löneregleringen, såvitt manskapet
anginge, hade de sakkunniga funnit sig kunna förorda, att densamma nu
genomfördes på ett definitivt sätt. Man syntes nämligen kunna utgå från,
att även vid en förändrad försvarsorganisation det fast anställda manskap,
som därvid komme att bibehållas, bleve ständigt tjänstgörande och
följaktligen måste beredas en därefter lämpad avlöning. De former,
under vilka manskapet vid armén och marinen vunne anställning eller
rekapitulerade — i regel genom kontrakt på 1—4 år — vore även ägnade
att möjliggöra, att en blivande ändrad organisation, vid vilken eventuellt
indragning av nu befintliga beställningar kunde i viss omfattning komma
att äga rum, utan väsentlig tidsutdräkt bringades i tillämpning utan hinder
därav, att en definitiv lönereglering för manskapet redan nu bleve genomförd.
De sakkunniga ansåge sig härvid böra särskilt framhålla, att den
kontraktsenliga tjänstetiden, åtminstone vid armén, i regel icke torde
överstiga ett år för det äldre, högst avlönade manskapet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga hade vid sitt ifrågavarande arbete vidare haft
att överväga, huruvida förevarande lönereglering borde avse all ifrågavarande
personal eller om tilläventyrs vissa personalgrupper borde från
löneregleringen undantagas. I sådant avseende hade givetvis ingen tvekan
rått därom, att den ifrågasatta löneregleringen borde omfatta såväl officerare
och underofficerare samt civilmilitär personal på aktiv stat som ock det
fast anställda manskapet vid armén och marinen. Aven vissa till försvarsväsendet
hörande civila befattningshavare, för vilka under den senare
tiden definitiv lönereglering icke genomförts eller blivit föreslagen,
liksom ett flertal arvodestagare syntes böra omfattas av den nu ifrågasatta
löneregleringen. Däremot hade från löneregleringen ansetts böra
uteslutas dels personalen å arméns och marinens reservstater, dels ock
arméns och marinens reservpersonal.

Av skäl, som i det föregående angivits, hade de sakkunnigas förslag
om tillfällig löneförbättring för personalen å arméns och marinens
reservstater icke ansetts för närvarande böra upptagas till slutlig prövning,
utan i stället överlämnats till den av Kungl. Maj:t tillsatta försvarsrevisionen.
Då frågan nu gällde en mera definitiv lönereglering,
syntes nämnda skäl än starkare tala för, att en sådan lönereglering för
nämnda personal ej borde genomföras, innan resultatet av försvarsrevisionens
arbete beträffande organisationen av vårt försvar förelåge. Det
vore härjämte att märka, att tjänstgöringen för ifrågavarande personal
vore av rätt begränsad omfattning och avsedd att fullgöras vid sidan
av annan verksamhet, varför en förbättring av avlöningsförhållandena
för denna personal icke kunde anses vara i lika hög grad av behovet
påkallad som för personalen å aktiv stat.

I än högre grad gällde sistnämnda förhållande med avseende
å arméns och marinens reservpersonal. Åven beträffande denna personal
kunde därjämte spörsmålet rörande det lämpligaste sättet för
genomförandet av en lönereglering bliva beroende på försvarsrevisionens
arbeten, då grunderna för det framtida ordnandet av försvaret och
särskilt omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som därvid bleve
fastställd för reservpersonalen, givetvis kunde bliva av betydelse förlösningen
av nämnda spörsmål. Vad nu anförts utgjorde naturligen
icke något hinder mot, att den för åren 1919 och 1920 beviljade tillfälliga
förhöjningen i ekiperiugs-(beklädnads-)hjälpen för reservpersonalen
vid marinen fortfarande utginge; och funne de sakkunniga billigt
och rättvist, att liknande förmån tillerkändes även reservpersonalen vid
armén.

Löneregleringens
omfattning.

Av chefen för
la ^försvarsdepartementet
framhållna
synpunkter.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Då föreskrifterna om såväl reservstats- som reservpersonalens avlöning
för närvarande vore i viss mån knutna till gällande bestämmelser för
personalen på aktiv stat, syntes genomförandet av en på nya grunder
fotad lönereglering för sistnämnda personal nödvändiggöra utfärdandet
av särskilda provisoriska föreskrifter för reservstats- och reservpersonalens
bibehållande vid nuvarande avlöningsförmåner.

De sakkunniga hade ingalunda förbisett, att det försteg i avlöningshänseende,
som andra personalgrupper genom den för åren 1918—1921
beviljade tillfälliga löneförbättringen erhållit i förhållande till reservstatsoch
reservpersonal, skulle genom sistnämnda personals uteslutande från
löneregleringen bliva ytterligare förstorat. Det syntes med hänsyn härtill
böra förutsättas, att reservstats- och reservpersonalens avlöningsförhållanden
komme att regleras, så snart detta med hänsyn till försvarsrevisionens
fortgående arbete lämpligen kunde äga rum.

Sedan de sakkunniga på nu nämnt sätt avgränsat den personal,
som enligt de sakkunnigas mening borde bliva delaktig av en lönereglering,
hade de sakkunniga ansett sig böra något beröra de synpunkter,
som chefen för lantförsvarsdeparternentet i sitt förutnämnda, i
propositionen nr 413 till 1920 års riksdag gjorda uttalande angivit beträffande
den föreliggande frågan. Departementschefen hade, såsom förut
nämnts, anfört, att vid utarbetandet av förslag i ämnet borde beaktas,
hurusom en omorganisation av försvarsväsendet vore förestående, och övervägas,
i vad mån hänsyn borde tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten,
som kunde komma att inträda redan genom den provisoriska
avkortningen av de värnpliktigas övningstid.

Förstnämnda synpunkt hade, på sätt av det förut sagda framginge,
redan blivit uppmärksammad vid bedömandet av frågan, vilka personalgrupper
borde vid löneregleringen ifrågakomma. I övrigt hade de sakkunniga,
då det befunnits nödvändigt att redan nu, innan riktlinjerna
för den blivande försvarsorganisationen kunnat utstakas, till behandlingupptaga
spörsmålet om en lönereglering för arméns och marinens personal,
vid utarbetandet av förslag i ämnet sökt i möjligaste mån ansluta
detta förslag till den nuvarande organisationen och i varje fall låtit sig
angeläget vara att tillse, att detsamma icke komme att föregripa arbetet
beträffande organisationsfrågans lösning.

Vidare hade, jämlikt departementschefens förutnämnda uttalande,
tagits under övervägande, i vad mån löneregleringsfrågans lösningkunde
påverkas av minskningen i tjänstgöringen genom den provisoriska
avkortningen av de värnpliktigas övningstid. Denna avkortning,

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

som för vissa årsklasser värnpliktiga beslutats vid 1919 och 1920 års
riksdagar, borde visserligen i och för sig varit ägnad att medföra en nedsättning
av tjänstgöringen för den aktiva personalen och torde även
i åtskilliga fall hava medfört en lindring i arbetet för denna personal.
Men å andra sidan hade genom det under de senare åren uppkomna
betydande antalet vakanser vållats eu väsentlig ökning för den kvarvarande
aktiva personalen särskilt beträffande utbildningsarbetet — en
ökning, som i många fall till fullo uppvägt den minskning i tjänstgöring,
som av den förkortade övningstiden eljest kunnat förorsakas.
Frånsett nn nämnda omständighet syntes det de sakkunniga knappast
riktigt att, innan de värnpliktigas övningstid och be fälsper sonal ens tjänstgöringsförhållanden
blivit på ett definitivt sätt ordnade, för den aktiva
personalen reglera avlöningen under annan förutsättning än att dess
arbetskraft fullt toges i anspråk. Om vid det framtida bestämmandet av
de värnpliktigas övningstid och med hänsyn till andra på ordnandet av
försvarsväsendet inverkande faktorer befunnes, att hela den nu på aktiv stat
uppförda personalens arbetskraft icke kunde utnyttjas året om, syntes
genomförandet av här förevarande lönereglering icke utgöra hinder för,
att antalet av denna personal ävensom personalens tjänstgöringsskyldighet
i samband med eu blivande ändrad försvarsorganisation reglerades efter
det föreliggande behovet.

De sakkunniga överginge härefter till en utveckling av de grunder, på
vilka ifrågavarande lönereglering enligt de sakkunnigas mening borde
byggas.

Då 1917 års sakkunniga i förenämnda betänkande den 5 mars
1918 framlagt ett utkast till en definitiv lönereglering för viss personal
vid armén och marinen i syfte att såmedelst skapa erforderlig grundval
för sitt förslag till tillfällig löneförbättring för försvarsväsendets personal,
hade bemälda sakkunniga närmast tagit till förebild det då gällande
lönesystemet för kommunikationsverken. Detta lönesystem hade emellertid
genom beslut vid 1919 års riksdag blivit i väsentliga hänseenden förändrat,
i det att en ny definitiv lönereglering för personalen vid nämnda verk blivit
godkänd att gälla från och med ingången av juli månad 1920. De i lönetekniskt
hänseende nya principer, på vilka sagda lönereglering vilade, hade
jämväl tillämpats vid den för år 1921 antagna provisoriska löneregleringen
för domänverkets personal samt upptagits i det av 1902 års
löneregleringskommitté den 3 november 1920 framlagda betänkande och
förslag beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid stats -

Grunder för
löneregleringen.

Kommunikationsverkens

nya lönesystem.

14 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

departement och centrala ämbetsverk. Vid meddelande åt 1902 års löneregleringskommitté
av det uppdrag, som föranlett kommitténs berörda
betänkande och förslag, hade vederbörande departementschef uttalat, att
genomförandet av det nya lönesystemet för kommunikationsverken givetvis
måste framkalla spörsmålet, huruvida nämnda system och därmed
förknippade nya löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning
inom andra grenar av den civila statsförvaltningen; och hade departementschefen
för egen del funnit starka skäl tala för att, med sålunda given
utgångspunkt, en allmän revision nu komme till stånd rörande de inom
övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar.
Det syntes med hänsyn härtill de sakkunniga sannolikt, att de principer,
som fått uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, efter hand komme
att, i den mån så funnes möjligt och lämpligt, införas inom den civila
statsförvaltningen i dess helhet.

Då de sakkunniga nu haft att taga ställning till frågan om det nya
lönesystemets användande jämväl på försvarsväsendets personal, torde
till en början få erinras, att de sakkunniga redan i det förslag om tillfällig
löneförbättring för år 1921, som överlämnats med skrivelse den 1
mars 1920, yttrat, att de av 1917 års sakkunniga angivna riktlinjerna
för en definitiv lönereglering icke vidare torde kunna under de inträdda
förhållandena orubbade fasthållas, utan att det bleve nödvändigt att ingå
på ett skärskådande av, i vilken utsträckning de nya löneprinciperna
för kommunikationsverken kunde vinna tillämpning även beträffande
ifrågavarande personal.

Vid den undersökning, som de sakkunniga i enlighet med sin sålunda
angivna utgångspunkt företagit och vid vilken de särskilda förhållanden,
som gällde med avseende å försvarsväsendets personal, blivit
behörigen beaktade, hade de sakkunniga funnit, att kommunikationsverkens
löneprinciper i väsentliga delar läte sig anpassa på försvarsväsendets
personal. De sakkimniga hade vid sådant förhållande så
mycket hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal
av berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet, vilket
för närvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en mångfald
växlande avlöningsformer och avlöningsbestämmelser, härigenom erhölle
större enkelhet och överskådlighet samt överensstämmelse på sådant
sätt kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den
militära personalens avlöningsförhållanden. Såsom 1902 års löneregleringskommitté
med avseende å den civila förvaltningspersonalen uttalat,
syntes ock införandet av likartade löneprinciper för den civila och militära
personalen vara ägnat att förebygga förekommande slitningar mellan

Kung!. Maj.ts Proposition Nr H5(). 1T>

olika personalgrupper på grund av ojämnheter i fråga om avlöningsförhållandena
för dessa båda personalkategorier.

Innan de sakkunniga överginge till ett angivande av huvudgrunderna
för kommunikationsverkens lönesystem och en redogörelse för det sätt.
varpå de synts kunna anpassas till det militära lönesystemet, ville de
sakkunniga fästa uppmärksamheten därå, att vid den nya löneregleringen
för nämnda verk tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma avstegringarna
i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets
utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. I samband med höjande av avlöningsbeloppen för kommunikationsverkens
personal till nämnda prisläge hade emellertid de därå utgående
dyrtid stilläggen i motsvarande mån reducerats i förhållande till dvrtidstilläggen
för övriga grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilkas
avlöning icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vid den nu ifrågasatta
löneregleringen för den militära personalen borde jämväl sagda utgångspunkt
bliva gällande och sålunda det prisläge, vilket varit bestämmande vid
utformandet av det utav 1917 års sakkunniga uppgjorda utkastet till eu
definitiv lönereglering — eller prisläget före krigsutbrottet — nu lämnas
å sido. Härav följde emellertid å andra sidan, att de för kommunikationsverkens
personal gällande reducerade dyrtidstilläggen borde, efter genomförandet
av en på sådan grund fotad lönereglering för den militära personalen,
utgå jämväl till denna personal.

De sakkunniga ville i korthet erinra om huvudgrunderna för det
nya lönesystemet för kominunikationsverken, sådana dessa grunder kommit
till uttryck i det av Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid dessa verk (Svensk författningssamling
nr 343).

De tidigare vid kominunikationsverken förekommande slag av naturaförmåner
och ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen —
såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför, beklädnad in natura
eller beklädnadsersättning, sportler och andra extra inkomster m. in.
— hade i allmänhet borttagits.

För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom verken hade fastställts
en gemensam löneplan, upptagande erforderligt antal lönegrader
med visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom
varje löneklass för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

Den förutvarande fördelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar
hade avskaffats och i stället införts särskilda tjänstledighetsavdrag
till reglerande av vad en tjänsteman i regel skulle avstå
vid ledighet eller uppbära under vikariat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I särskild tjänsteför teckning hade fastställts den lönegrad, till vilken
en var befattning borde hänföras.

De orter, där tjänstemännen vore placerade, fördelades å de i löneplanen
angivna ortsgrupperna med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas
storlek.

Den till ett enda belopp för år fastställda lönen utbetalades med en
tolftedel månadsvis i efterskott.

Såsom huvudregel gällde, att tjänsteman vid tillträdande av viss
befattning erhölle lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till
vilken tjänsten hörde, samt med belopp, som i löneplanen angåves för
den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad vore
avsedd att ske vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under
vilket stadgad tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått, i stället
för, såsom hittills, vid början av nästföljande kalenderår.

För begagnande av tjänstebostad skulle ersättning i viss ordning
erläggas genom avdrag å lönen. Avdragets storleK skulle i vissa fall
bestämmas av en för verken gemensam bostadsnämnd.

Samtliga tjänstemän ägde förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Under vissa förutsättningar kunde därjämte särskilda ersättningar
utgå, såsom kallortstillägg, kallortstraktamente, tjänstgöringstraktamente
under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning för
flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.

Avliden tjänstemans dödsbo erhölle begravningshjälp..

För beredning av ärenden av huvudsakligen lönetekuisk natur hade
anordnats en för verken gemensam lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings-
och de allmänna intressena borde vara representerade.

Tillämpning Beträffande till en början ovan angivna, vid kommunikationsverken

vid den mm- tidigare förekommande slag av naturaförmåner och ersättningar vid sidan
uungenT av den egentliga avlöningen, vilka enligt det nya lönesystemet för dessa
kommunika- ver], bortfallit och uppgått i den kontanta lönen, ägde dessa förmåner och
‘n^iöne-”3 ersättningar i stor omfattning motsvarighet med avseende å försvarssystem.
väsendets personal. För manskapet vid armén och marinen tillkomme
därjämte förmånen av förplägnad. I förevarande hänseende hade de sakkunniga
funnit, att vid den ifrågasatta löneregleringen för försvarsväsendets
personal åtskillnad måste göras mellan å ena sidan officerare och
underofficerare med vederlikar samt å andra sidan manskapet.. Vidkommande
den förra personalgruppen mötte icke hinder att vid den

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 850.

nu ifrågasätta löneregleringen följa kommunikations verkens system. För
det fast anställda manskapet åter, som åtnjöte fullt underhåll in natura
innefattande förläggning i kronans hus eller eljest på dess bekostnad,’
förplägnad, beklädnad m. m., skulle, därest avlöningen upptoges med
belopp, som inneslöte jämväl dessa förmåner, vid uträkning av det kontant
utgående avlöningsbel Öppet erfordras avdrag för så gott som varje
beställningshavare. Enligt de sakkunnigas mening borde därför, i likhet
med vad som för närvarande vore fallet, avlöningen för manskapet utgöras
dels av fullt naturaunderhåll, dels ock av kontant avlöning. Vissa andra
förmaner, som manskapet nu åtnjöte, såsom lega och premier samt de
vid marinen förekommande uppmuntringspenningarna, hade däremot ansetts
i samband med löneregleringen böra avskaffas.

Liksom vid kommunikationsverken hade avlöningsbeloppen för
försvars väsendets personal i allmänhet upptagits i löneplan, vilken dock
med hänsyn till olika avlönings- m. 11. förhållanden inom de särskilda
personalgrupperna icke kunnat göras gemensam, utan måst uppdelas på
lem, en avseende officerare, en underofficerare, en civilmilitär personal,
en manskapet vid armén och en manskapet vid marinen.

De avlöningsbelopp, som upptagits i kommunikationsverkens löneplan,
omfattade såväl lön och tjänstgör!respenningar som även ålderstil 1-lägg och ortstillägg.

Att den vid försvarsväsendet förekommande dagavlöningen, vilken
motsvarade avlöningsformen tjänstgöringspenningar inom °den civila
statsförvaltningen, uppgmge i lönen, ansåge sig de sakkunniga böra
tillstyrka.

Vad avlöningsformen ålderstillägg beträffade, ville de sakkunniga
erinra, att den nu gällande tillfälliga löneförbättringen för officerare och
underofficerare i stor utsträckning vore byggd på ett avlöningssystem med
ålderstillägg samt att införandet av denna avlöningsform av de sakkunniga
i viss omfattning förordats för det militära manskapet i förutnämnda
båda utlåtanden den 24 februari 1919. Något tvivel syntes de sakkunniga
icke böra råda därom, att ålderstillägg borde vid förevarande lönereglering
för försvarsväsendets personal komma i tillämpning och, såsom
vid kommunikationsverken vore fallet, sammanslås med lönen. Denna
avlöningsform vore ägnad att möjliggöra avvägande på ett rättvist sätt
av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas tjänstålder, vilket syftemål
ej kunde ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran.

Avlöningsformen ortstillägg, vilken vore avsedd att möjliggöra utjärnmng
i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter,
där högre eller lägre levnadskostnader vore rådande, hade jämlikt beslut
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 850.) '' ms si 3

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 850.

vid 1920 års riksdag- kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga
löneförbättringen för officerare och underofficerare och borde, inkluderad
i lönen, enligt de sakkunnigas mening bibehållas för nämnda
personalgrupper. Däremot syntes ortstillägg icke böra tillkomma manskapet
vid armén och marinen, enär manskapet till följd av åtnjutande
av förutnämnda naturaförmåner i stort sett vore oberoende av de allmänna
levnadskostnadernas olika storlek på de skilda förläggningsorterna.

Med hänsyn till de olika förhållanden beträffande utbildning, befordran
till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning
m. no, som gällde å ena sidan för personalen inom den civila statsförvaltningen
och å andra sidan för den militära personalen, hade åtskilliga
olikheter måst uppkomma i fråga om konstruktionen av de löneplaner,
som i enlighet med vad förut sagts uppgjorts för särskilda grupper av
försvarsväsendets personal.

Vid upphörandet av den nuvarande fördelningen av avlöningen i
lön och dagavlöning hade, i anslutning till vad i det nya avlöningssystemet
för kommunikationsverken stadgats, särskilda avdrag å lönen införts till
reglerande av vad beställningshavare i regel skulle avstå vid ledighet eller
uppbära under vikariat, i den mån sådant förekomme vid försvarsväsendet.

Någon särskild tjänsteförteckning hade de sakkunniga icke ansett
behövlig beträffande beställningarna för arméns och marinens manskap,
utan hade desamma, med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,
som manskapet omfattade, funnits kunna införas i vederbörlig löneplan i
direkt anslutning till resp. lönegrader. I fråga åter om officerare och
underofficerare med vederlikar hade befunnits lämpligast att i tjänsteförteckning
angiva de särskilda beställningarnas fördelning på olika
lönegrader inom vederbörlig löneplan. Antalet beställningar av olika
slag vid varje truppförband m. m. hade de sakkunniga ansett böra,
liksom nu vore fallet, angivas i de särskilda staterna. Dessa stater skulle
dock i så måtto förenklas, att däri icke skulle upptagas de särskilda
lönebeloppen för varje grupp beställningar, utan skulle beträffande dessa
belopp allenast meddelas hänvisningar till vederbörligt avlöningsreglemente,
varjämte den beräknade kostnaden för löner åt samtliga beställningshavare
vid truppförbandet in. in. skulle i staten utföras i en gemensam
anslagspost.

De för kommunikationsverken meddelade bestämmelserna rörande
fördelning av de orter, där personalen vore placerad, å de i vederbörlig
löneplan angivna ortsgrupperna hade de sakkunniga funnit sig kunna
upptaga utan annan avvikelse än som föranleddes därav att, såsom förut
nämnts, ortstillägg icke vore avsett att utgå till manskapet vid armén och
ijiarinen.

Kung]. May.ts Proposition Nr 350.

Den i kommunikatiousverkens avlöningsreglemente förekommande
bestämmelsen om lönens utbetalande med en tolftedel månadsvis i efterskott
hade de sakkunniga ansett böra tillämpas jämväl för den militära
personalen.

Även för personalen vid försvarsväsendet borde såsom huvudregel
gälla, att beställningshavare vid tillträdandet av viss beställning erhölle
lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken beställningen
hörde, samt — för officerare och underofficerare med vederlikar — med
belopp, som i löneplanen angåves för den ortsgrupp, till vilken haus
förläggningsort blivit hänförd. Liksom för kommunikationsverkens personal
hade emellertid särskilda föreskrifter meddelats i fråga om rätt
för beställningshavare att för åtnjutande av löneförhöjning (ålderstillägg)
i den grad, dit han befordras, räkna sig till godo viss föregående
tjänstetid.

Beträffande tiden för uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande
lönegrad hade denna för kommunikationsverken bestämts till ingången
av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket stadgad tjänstetid
i den lägre löneklassen tilländagått. Då tidsintervallerna mellan löneförhöjningarna
för officerare och underofficerare med vederlikar föreslagits
att bestämmas på enahanda sätt som för kommunikationsverkens personal
eller till tre år, syntes samma bestämmelse böra gälla även för nyssnämnda
personal vid försvarsväsendet. Däremot torde för manskapet, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle få tillträda medgivna löneförhöjningar
redan efter ett (i vissa fall två) år, tiden för dessa löneförhöjningars
tillträdande böra bestämmas till månaden näst efter den, under vilken
stadgad tjänstetid tilländagått.

Att enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersättning
genom avdrag å lönen skulle av vederbörande befattningshavare erläggas
för begagnande av tjänstebostad sammanhängde därmed, att fri bostad
enligt nämnda reglemente bortfallit såsom avlöningsform. Enahanda
föreskrift borde jämväl tillämpas beträffande officerare och underofficerare
med vederlikar, under det att till manskapet, vilket framdeles liksom
hittills förutsattes i allmänhet vara kasernerat, skulle — dock endast
till familjeförsörjare, som tippfyllde vissa villkor — utgå en särskild förmån
av hyresbidrag. En bostadsnämnd med uppgift att i vissa fall bestämma
avdrag å lön för åtnjuten bostad syntes höra jämväl för försvarsväsendets
personal inrättas.

Bestämmelserna rörande fri läkarvård och fria läkemedel för försvarsväsendets
personal hade icke lämpligen ansetts kunna direkt anslutas till
motsvarande föreskrifter vid kommunikationsverken, utan hade dessa be -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

stämmelser i stället avfattats med hänsyn till den utsträckning, vari
berörda förmån för närvarande utginge till nämnda personal, och det
sätt, på vilket åtnjutandet av denna förmån nu vore ordnat.

Ehuru, såsom förut nämnts, vissa vid sidan av den egentliga avlöningen
för närvarande utgående ersättningar skulle vid den nu ifrågasatta
löneregleringen bortfalla, hade dock, liksom beträffande kommunikationsverken,
befunnits nödvändigt att tillerkänna försvarsväsendets personal
en del särskilda ersättningar i övrigt. Sådana ersättningar vore för
officerare och underofficerare med vederlikar kallortstillägg, reseersättning,
tjänstgöringstraktamente i vissa fall, ersättning för flyttningskostnad,
felräkningspenningar, ekiperingshjälp vid första anställningen, gottgörelse
för tjänstehästar samt vissa förmåner under tjänstgöring av särskilt
krävande art; samt för manskap reseersättning, tjänstgöringstraktamente,
ersättning för flyttningskostnad i vissa fall samt vissa förmåner
under tjänstgöring av särskilt krävande art. Beträffande den ersättning,
som för närvarande utginge till en del beställningshavare i form av arvode,
hade 1917 års sakkunniga i sitt förenämnda betänkande den 5 mars
1918 uttalat, att denna avlöningsform borde vid eu definitiv lönereglering
i möjligaste mån indragas. Så hade ock i åtskilliga fäll funnits
kunna ske. I andra fall åter hade de sakkunniga ansett nödvändigt att
bibehålla nämnda avlöningsform, under det slutligen frågan om de återstående
arvodenas bibehållande eller bortfallande enligt de sakkunnigas
mening borde göras till föremål för ytterligare utredning, som icke nu
kunnat verkställas.

Avliden beställningshavares vid försvarsväsendet dödsbo borde, i likhet
med vad som i viss omfattning redan nu vore fallet, erhålla begravningshjälp;
och hade bestämmelserna härom anslutits till de för kommunikationsverken
gällande regler.

Slutligen syntes för beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk
natur böra för försvarsväsendets personal anordnas eu lönenämnd,
sammansatt enligt enahanda grunder som den för kommunikationsverken
inrättade lönenämnden.

Grunder för Eu viktig fråga vid utarbetandet av förslag till en lönereglering

beloppens för försvarsväsendets personal hade varit att bestämma de grunder, efter
bestämmande. vilka avlöningsbeloppen för de särskilda grupperna av beställningshavare
borde avvägas. De sakkunniga ville nu till en början upptaga detta
spörsmål, såvitt anginge officerare och underofficerare vid armén och
marinen.

Kimgl. Maj.is Proposition Nr 350.

Såsom förut nämnts, liade det av 1917 års sakkunniga i betänkandet
den 5 mars 1918 framlagda förslaget till tillfällig löneförbättring för
viss personal vid armén och marinen haft till syfte att bringa personalens
avlöningsförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av
läget före krigsutbrottet. Dessutom hade med förslaget avsetts att förbereda
en definitiv reglering av lönerna för de särskilda personalgrupperna, så
att dessa erhölle den avlöning, som med hänsyn till de olika beställningarnas
vikt och det därmed förenade ansvaret vore av behovet påkallad.
På sätt vederbörande departementschef uttalat vid anmälan
inför Kungl. Maj:t av detta förslag (proposition nr 361 år 1918),
torde man kunna beräkna, att stegringen av de allmänna levnadskostnaderna
under tiden från år 1902 (det år, då den senaste mera allmänna
löneregleringen för ifrågavarande personal slutförts) intill sommaren
1914 utgjort 18 procent. Enligt bemälda sakkunnigas i samband
med nämnda förslag gjorda beräkningar skulle den tillfälliga löneförbättringen
— vid vilken generalspersoner och flaggmän uteslutits —
komma att, vad arméns personal beträffade, för överstelöjtnanter och
kaptener ungefär motsvara samt för löjtnanter överstiga nämnda procenttal;
för öAuiga officerare skulle löneförbättringen understiga och
för underofficerare avsevärt överstiga berörda 18 procent. Ungefär
enahanda förhållande skulle komma att inträda med avseende å avlöningarna
för marinens personal. Att underofficerarna blivit särskilt
tillgodosedda (löneförbättringen uppginge för dessa i medeltal till omkring
40 % av avlöningarna), hade berott därpå, att dessa beställningshavare
varit särskilt lågt avlönade i förhållande till andra statstjänstemän med
motsvarande uppgifter och ansvar.

Vederbörande departementschef hade vid nyssnämnda tillfälle förklarat
sig anse, att de av de sakkunniga föreslagna avlöniugsbeloppen vore
— under förutsättning, att krigstidstillägg och krigstidslijälp komme att
utgå för att kompensera den under kriget uppkomna prisstegringen —
i stort sett rättvist och väl avvägda; och departementschefens berörda
uttalande hade icke givit anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Sedan vid 1919 års riksdag tillfällig löneförbättring tillerkänts jämväl
generalspersoner och flaggmän samt i sammanhang därmed det för
överstar och kommendörer ursprungligen bestämda beloppet blivit höjt,
torde det kunna sägas, att även för dessa beställningshavare lönerna
förts upp till en nivå, som ungefär motsvarade 1914 års prisläge.

Emellertid hade de sakkunniga, på sätt i det föregående omförmälts,
såväl med hänsyn till de svårigheter, som vidlådde den militära personalens
rekrytering, som för att bereda de å dyrorter förlagda beställ -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

uingshavarna eu behövlig ökning i avlöningen, i sitt den 1 mars 1920
avgivna förslag till tillfällig löneförbättring för år 1921 föreslagit
införande av ortstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de för
kommunikationsverken gällande grunder, att utgå utöver den förut
medgivna löneförbättringen. Denna löneförbättring hade i samband därmed
givits benämningen allmänt avlöningstillägg. Den nya löneformen
ortstillägg hade (prop. nr 413 och 414 till 1920 års riksdag) på
grund av statsfinansiella skäl avstyrkts av vederbörande departementschefer,
vilka emellertid samtidigt uttalat, att det icke torde kunna bestridas,
att den militära personalen, särskilt vissa grupper av densamma,
kunde vara i behov av eu förbättring av de då (år 1920) utgående avlöningsförmånerna.
I nämnda propositioner hade ej heller ortstillägget
upptagits, men hade sådant tillägg av riksdagen beviljats, dock endast
med hälften av de utav de sakkunniga föreslagna beloppen.

Då det nu gällt att föra fram avlöningarna för officerare och underofficerare
till det prisläge, som varit bestämmande för kommunikationsverkens
avlöningar — d. v. s. det prisläge, som, att döma av stegringarna
i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle
under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet — syntes
man, liksom vid kommunikationsverkens lönereglering, kunna utgå därifrån,
att detta prisläge läge omkring 16 procent högre än prisnivån år 1914.
Vid sådant förhållande hade de sakkunniga ansett, att en lönereglering
för ifrågavarande personal skulle bliva på ett rättvist och lämpligt sätt
avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna under år 1920 utgående
avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt gällande stat jämte tillfällig löneförbättring)
å billigaste ort, där ingå särskilda prisfördyrande omständigheter
förelåge, ökades med 16 procent, samt å övriga ortsgrupper
höjdes med de av de sakkunniga i skrivelsen den 1 mars 1920 för resp.
återstående ortsgrupper föreslagna ortstillägg, jämväl ökade med 16
procent. De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra
vid en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet,
som riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa
tillägg syntes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband
med frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna,
samt ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till
prisläget år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp,
än som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens
löneplan.

De sakkunniga ville emellertid här framhålla, att de sakkunniga
icke ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grun -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 23

der fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den
omfattande utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas
förslag till tillfällig löneförbättring, syntes utgöra eu borgen för,
att denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande
sätt utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete
och tjänsteansvar, hade de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta
att vid den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet,
om och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen
ur nu nämnd synpunkt kunde vara påkallade. Ty lör de
sakkunniga hade det stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse
måste vara de i främsta rummet grundläggande faktorerna vid
värdesättandet av de särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar.
På grund av den förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i
förevarande hänseende verkställt, hade de föreslagna avlöniugsbeloppen
i vissa fall kommit att förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens
storlek, som med tillämpning allenast av ovan angivna
regler skulle hava ernåtts. Att härvid även en jämförelse mellan
officerare och underofficerare, å ena, samt civil personal, å andra sidan,
ansetts böra i viss mån öva inverkan, komme att i det följande närmare
utvecklas.

För bestämmandet av avlöningsbeloppen för den civilmilitära personalen
hade utförts motsvarande beräkningar, som, enligt vad ovan
angivits, verkställts för avlöningarnas avvägande beträffande officerare
och underofficerare. Enär emellertid avlöningarna för förstnämnda
personal såväl’ med avseende å avlöningen enligt stat som beträdande
den tillfälliga löneförbättringen redan nu i de flesta fall vore reglerade
efter väsentligen andra grunder än dem, som gällde för officerare och
underofficerare, hade vid beräkningarnas utförande nyss angivna regler
icke kunnat fullständigt följas.

Yad därefter beträffade manskapet vid armén och marinen, hade lör
avlöningsbeloppens bestämmande vid förevarande lönereglering andra
synpunkter måst komma i betraktande. Då det här i första hand gällde
att säkerställa en god rekrytering, hade de sakkunniga för att. erhålla
erforderlig utgångspunkt vid fixerandet av begynnelselönen funnit lämpligt
att verkställa en jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,
varifrån rekryteringen till väsentlig del skedde, nämligen vad
armén och kustartilleriet anginge bland lantarbetare, som vore i husbondens
kost, samt beträffande flottan bland det yngsta sjöfolket å handelsfartyg.
Härvid måste emellertid uppmärksammas, att såväl lantarbetare som nu
nämnt sjöfolk måste själva bestrida utgifterna för beklädnad, medan det

1> y r ti d s tillägg
i samband
med löneregleringen.

Jämförelse
mellan
militär och
civil personal

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

militära manskapet erhölle fullständig beklädnad på kronans bekostnad.
Å andra sidan borde vid förevarande jämförelse hänsyn tagas därtill, att
den militära tjänsten för manskapet lade vissa band på den individuella
friheten, vilka icke hade sin motsvarighet vid enskild tjänst, samt att
arbetstiden för manskapet vid åtskilliga tillfällen måste utsträckas utöver
vad som förekomme inom andra arbetsområden. Med beaktande härav
syntes det de sakkunniga nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet
bestämdes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.
Härvid hade jämväl spelat in eu särskild anordning med avseende å
grunderna för beräknandet av det till manskapet utgående dyrtidstillägget,
för vilken de sakkunniga anhölle att längre fram få redogöra. Att ålderstillägg
vore avsedda att efter vissa tidsintervaller utgå i de särskilda
lönegraderna jämväl för manskapet, vore i det föregående omförmält.

Det dyrtid stillägg, som nu utginge till kommunikationsverkens personal,
hade, såsom förut nämnts, bestämts efter en lägre beräkningsgrund än
dyrtidstillägget till sådana grupper av befattningshavare, vilkas avlöning
icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vad officerare och underofficerare
med vederlikar beträffade, syntes en motsvarande reducering av dyrtidstillägget
böra vidtagas i samband med genomförandet av en lönereglering,
baserad på samma prisläge som kommunikationsverkens avlöningar. Beträffande
manskapet vid armén och marinen hade de sakkunniga, på
sätt nyss nämnts, ansett sig böra föreslå en särskild anordning.

För personal på reservstat och i reserv, vilken, såsom förut omförmälts,
icke föreslagits att bliva delaktig av förevarande lönereglerihg, borde självfallet
någon ändring i grunderna för dyrtidstilläggets utgående i samband
med berörda lönereglering icke ifrågakomma.

De sakkunniga ville i detta sammanhang till behandling upptaga
ett spörsmål, som särskilt under den senare tiden påkallat uppmärksamhet,
nämligen frågan om jämnställande i avlöningshänseende av militär
och civil personal.

Med anledning av från militärt håll i början av år 1920 gjorda
framställningar i syfte att åvägabringa sådant jämnställande hade de
sakkunniga i förutnämnda skrivelse den 1 mars 1920 uttalat bland annat
följande.

De sakkunniga ville betona — vad som för övrigt kunde synas
självklart — att de sakkunniga vid handläggningen av frågor rörande
den militära personalens avlöningsförhållanden alltjämt utgått och fortfarande
komme att utgå från den åskådningen, att de militära avlönin -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

garna skulle i stort sett hållas fullt i jämnhöjd med avlöningarna inom
den civila statsförvaltningen. Vad som emellertid gjorde denna sida av
frågan så komplicerad, vore svårigheten, för att icke säga omöjligheten
att i detta hänseende komma till några tillfredsställande jämförelser mellan
olika grupper av militära och av civila befattningshavare. Den olikhet
beträffande personalens utbildning, befordran till och avgång från
tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m., som vid ett övervägande
av hithörande frågor redan från början gåve sig skarpt tillkänna,
torde i själva verket, åtminstone vad betydande personalgrupper anginge,
utesluta möjligheten av ett direkt jämnställande.

Såsom förut nämnts, hade föredragande departementschefen (prop.
nr 413 år 1920) i detta ämne yttrat att, enligt vad departementschefen
inhämtat, det vore avsett att för 1921 års riksdag skulle kunna framläggas
förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora grupper
av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Komme så att
ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösning i
ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången
noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det läte sig göra
att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper
av civila och militära befattningshavare.

Aven i åtskilliga yttranden, som efter framställning av de sakkunniga
under år 1920 inkommit från militära myndigheter, hade framhållits
angelägenheten därav, att en jämförelse i avlöningshänseende
mellan militär och civil personal komme till stånd.

Vad sålunda förekommit gåve otvetydigt vid handen, att det föreliggande
spörsmålet vore av beskaffenhet att böra vid den nu ifrågasatta
löneregleringen för försvarsväsendets personal tagas under allvarlig omprövning.

De sakkunniga hade i det föregående beträffande officerare och underofficerare
omförmält, att en jämförelse mellan dessa beställningshavare,
å ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva
inverkan vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för förstnämnda beställningshavare.

Enligt den uppfattning, de sakkunniga uttalat i förevarande avseende,
vore en direkt jämförelse mellan den militära personalen i dess
helhet och civil personal förenad med stora vanskligheter på grund av
de betydande skiljaktigheter, som rådde beträffande de båda ifrågavarande
personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten,
tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 5*3 21 4

Avlönlngs reglementen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter,
som vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna
i förhållande till en viss civil befattning, läte sig därför svårligen göra.
På grund härav hade det icke heller varit möjligt att direkt inpassa lönerna
för de militära beställningshavarna inom de olika lönegraderna i den för
kommunikationsverken gällande eller för statsdepartementen m. fl. verk
föreslagna löneplanen.

En mera allmän jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän
beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar
hade däremot icke synts omöjlig. Särskilt gällde detta de högre militära
beställningarna. Beträffande avlöningarna för dessa beställningar hade det i
ett och annat fall låtit sig göra att direkt tillämpa lönegrader, som inginge
i den för statsdepartementen m. fl. verk föreslagna löneplanen. Med
hänsyn till den proportion, som i avlöningshänseende lämpligen syntes
böra råda mellan ifrågavarande högre beställningshavare och sådana av
lägre tjänsteställning, kunde i många fall hållpunkter vinnas för eu indirekt
jämförelse mellan övriga militära beställningshavare och civila
tjänstemän.

De sakkunniga hade vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för
ifrågavarande militära personal låtit sig angeläget vara att beakta dessa
möjligheter till jämförelse, om ock sagda belopp på ovan anförda skäl
i regel icke kunnat fixeras i direkt anslutning till avlöningarna i vissa
lönegrader inom någon av löneplanerna för kommunikationsverken eller
statsdepartementen in. fl. verk.

Beträffande den civilmilitära personalen förelåge i jämförelse med civil
personal väsentligt mindre olikheter i avseende å utbildning, befordran
till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. in.
På grund härav hade direkta jämförelser mellan nämnda båda personalkategorier
lättare låtit sig verkställa; och hade också avlöningarna för
den civilmilitära personalen kunnat inpassas inom lönegraderna i den
löneplan, som gällde för kommunikationsverken eller föreslagits för statsdepartementen
m. fl. verk.

Vad slutligen anginge manskapet, torde det ligga i sakens natur,
att någon jämförelse av här ifrågavarande art icke kunnat äga rum.

För närvarande vore i allmänhet de ordinarie kontanta förmåner,
som tillkomme försvarsväsendets personal, antingen till beloppet uppförda
i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller,
efter det riksdagen prövat beräkningsgrunderna, reglerade genom särskilda
beslut av Kungl. Maj:t. Bestämmelserna angående åtnjutandet av

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

de olika förmånerna vore i huvudsak sammanförda i av Kungl. Maj:t
utfärdade författningar, beträffande armén fredsavlöningsreglementet av
den 11 oktober 1907 och vidkommande marinen reglementet för marinen.

Vid sitt förslag till lönereglering för arméns och marinens personal
både de sakkunniga ansett sig från kommunikationsverkens lönesystem
böra upptaga den anordningen, att i särskild författning, fastställd av
Kungl. Maj:t och riksdagen (avlöningsreglemente), infördes alla huvudsakliga
föreskrifter rörande såväl avlöningsbeloppen som villkoren för avlöningarnas
åtnjutande. I likhet med vad som beträffande kommunikationsverken
vore fallet, hade de sakkunniga vidare förutsatt, att i nämnda författning
icke skulle upptagas detaljerade föreskrifter rörande vissa förmåners
åtnjutande, utan endast benvyndigande för Kungl. Maj:t att genom
specialförfattningar reglera dithörande förhållanden.

Av de sakkunniga hade uppgjorts förslag till två särskilda avlöningsreglementen,
det ena avseende officerare och underofficerare med
vederlikar och det andra manskapet vid armén och marinen.

1 det föregående vore omförmält, att viss personal vid armén och
marinen, som avgått eller avginge från tjänsten efter ingången av år 1918,
tillerkänts pensionsförbättring, att utgå utöver den enligt de allmänna
pensioneringsgrunderna bestämda pensionen. Vid beräknandet av denna
pensionsförbättring hade till utgångspunkt i första hand tagits de
belopp, som enligt den av 1917 års sakkunniga skisserade definitiva
löneregleringen skulle utgå såsom lön till beställningshavare i
olika grader. För att emellertid en blivande definitiv pensionsreglering
icke skulle föregripas, hade dessa belopp minskats med 10 procent,
varjämte fastslagits, att den sammanlagda pensionen icke finge i något
fall överskrida 63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade löneregleringen.
Vidare hade stadgats, att pensionsförbättring endast tillkomme
den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns vore berättigad
till såväl pension som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjöte
tillfällig löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare
godkända grunder. Därjämte borde uppmärksammas, att vissa personalgrupper,
som kommit i åtnjutande av löneförbättring, icke blivit delaktiga
av pensionsförbättringen, utan hade beträffande nämnda personalgrupper
förutsatts, att frågan om pensionsförbättring skulle i varje särskilt
fall ordnas genom särskild framställning till riksdagen.

Enligt såväl de allmänna pensioneringsgrunderna för försvarsväsendets
personal som bestämmelserna rörande ovannämnda pensionsförbättring
vore beloppen av nu medgivna pensioner och pensionsförbättring anslutna

Pensions förhållanden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

till den nuvarande lönen enligt stat, resp. till de lönebelopp, som skulle
utgå enligt en skisserad lönereglering, vid vilken avlöningen fortfarande
skulle vara uppdelad i lön och dagavlöning. Det nya avlöningssystem,
som innefattades i den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen, innebure
emellertid, att hela avlöningen skulle utgå i form av lön och att
dagavlöningen alltså skulle bortfalla såsom avlöningsform. Med hänsyn
härtill måste de nya avlöningsbestämmelserna föranleda en revision av
nu gällande pensionsföreskrifter, i syfte att pensionerna för beställningshavare,
som tillträtt ökad avlöning enligt den ifrågasatta löneregleringen,
bleve satta i rimligt förhållande till denna avlöning. En sådan revision
förutsatte emellertid, att vissa principiella frågor, såsom fastställande av
nya pensionsunderlag för samtliga olika personalgrupper, bestämmande
av pensionsåldern och reglering av de pensionsavgifter, som personalen
hade att erlägga, upptoges till prövning och avgörande. Lösningen av
dessa frågor stode därjämte i samband med spörsmålet om ordnandet av
de militära pensionskassornas framtida ställning.

På grund av sålunda angivna förhållanden och då den lönereglering
för officerare och underofficerare med vederlikar, som de sakkunniga nu föresloge,
icke vore avsedd att erhålla definitiv karaktär, hade de sakkunniga
— i vilkas uppdrag för övrigt icke inginge att utarbeta förslag till pensionsreglering
— ansett sig icke böra utsträcka ovan omförmälda revision av
pensionsföreskrifterna till en reglering av pensionsförhållandena i deras
helhet. Enär emellertid, på sätt ovan nämnts, en förutsättning för åtnjutande
av pensionsförbättring vore, att vederbörande beställningshavare
uppbure tillfällig löneförbättring, men den av de sakkunniga föreslagna
löneregleringen vore avsedd att träda i stället för denna löneförbättring,
hade de sakkunniga ansett ofrånkomligt, att bestämmelserna rörande
pensionsförbättringen reviderades på sådant sätt, att de kunde vinna tilllämpning
å personal, som avginge ur tjänst efter att hava tillträtt lön
enligt de nya avlöningsbestämmelserna. Förslag i sådant hänseende
komme de sakkunniga att framlägga i annat sammanhang.

Då det emellertid måste anses vara angeläget, att personalen vid
försvarsväsendet, även om löneregleringen för densamma icke förrän
efter ett eller annat år bleve fullt definitiv, utan alltför stor tidsutdräkt
finge sina pensionsförhållanden ordnade på ett mera tillfredsställande sätt,
ansåge sig de sakkunniga höra förorda, att åtgärder i sådant Bylte vidtoges.
Härvid ville de sakkunniga — under erinran att någon slutlig
reglering av pensionsförhållandena icke föreslagits för de befattningshavare
vid statsdepartementen in. fl. verk, vilka avsåges i 1902 års löneregleringskommittés
den 3 november 1920 avgivna betänkande — ifråga -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

sätta, huruvida det icke kunde finnas lämpligt, att spörsmålet om fastställandet
av de pensioneringsgrunder, som borde komma i tillämpning för
den militära personalen, upptoges till prövning i samband med frågan
om bestämmandet av dylika grunder för de civila befattningshavare,
vilka icke erhållit definitiv pensionsreglering.

Beträffande de sakkunnigas förslag därom, att den ifrågasatta löneregleringen
för officerare och underofficerare med vederlikar skulle antagas
allenast år för år, har av ett flertal utav de i ärendet hörda myndigheterna
framhållits, hurusom det ur rekryterings- och andra synpunkter
vore nödvändigt, att en fullt definitiv lönereglering för ifrågavarande
personal snarast möjligt komme till stånd.

Vidare har den uppfattningen uttalats, att det måste anses mycket
ofördelaktigt, att löneregleringen icke vore avsedd att omfatta reservstats-
och reservpersonalen, enär avlöningen för denna personal numera
icke stode i lämpligt förhållande till avlöningen för den aktiva personalen
eller till pensionerna för ur aktiv tjänst avgående beställningshavare.

I övrigt hava från myndigheternas sida icke framställts några
principiella erinringar mot de av de sakkunniga angivna allmänna grunderna
för ifrågavarande lönereglering.

Att förslag till en reglering av avlöningsförhållandena för den till
försvarsväsendet hörande personalen framlägges till innevarande års riksdag,
synes mig vara av ett starkt framträdande behov påkallat. Såsom
förut nämnts, har angelägenheten härav framhållits av vederbörande
chefer för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen i de propositioner
till 1920 års riksdag, vari framställning gjorts om tillfällig löneförbättring
för år 1921 för viss personal vid armén och marinen; och jämväl
1920 års riksdag har ansett önskvärt, att förslag i sådant syfte förelägges
1921 års riksdag. Jag anser mig härutinnan kunna till fullo
ansluta mig till den av de militära avlöningssakkunniga uttalade uppfattningen,
att en lönereglering för ifrågavarande personal inom den
närmaste framtiden bör komma till stånd såväl med hänsyn därtill, att
försvarets effektivitet må kunna både i kvantitativt och kvalitativt hänseende
upprätthållas, som ock ur synpunkten av ifrågavarande tjänstemannagruppers
berättigade intresse att inom den närmaste tiden få sina
avlöningsförhållanden på ett tillfredsställande sätt ordnade. Arméns och
marinens rekrytering har under de senare åren företett sådana brister,
att de enligt min mening utgöra en verklig fara för ett behörigt upprätt -

Myndig hcternas yttranden.

Departements chefen.

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hållande av vårt försvarsväsende. Om också orsakerna härtill till en del
äro att söka i omständigheter, som ligga vid sidan av lönefrågan, torde
dock vara ovedersägligt, att denna fråga härvid spelat en mycket framträdande
roll. Ett ytterligare skäl att nu upptaga spörsmålet om eu lönereglering
för arméns och marinens personal ligger däri, att vid innevarande
och tidigare års'' riksdagar lönereglering ägt rum för stora grupper
av civila statstjänare.

De allmänna grander för lönereglering för arméns och marinens
personal, som av de sakkunniga framlagts i del I av förevarande betänkande,
synas mig vara av beskaffenhet att erbjuda fasta och fullt
tillfredsställande utgångspunkter för en sådan lönereglering; och skall
jag i det följande uppehålla mig vid dessa grunder endast i den mån
de ansetts påkalla uttalande från min sida.

Härvid torde jag till en början få yttra mig rörande frågan, huruvida
och i vilken omfattning den ifrågasatta löneregleringen kan givas
definitiv karaktär.

De skäl, som de sakkunniga anfört för att i detta avseende göra
en åtskillnad mellan å ena sidan officerare och underofficerare med
vederlikar samt å andra sidan manskapet finner jag bärande. Med hänsyn
till den pågående utredningen rörande omorganisation av vårt försvarsväsende
bör alltså löneregleringen för förstnämnda personalgrupper,
vilka icke anställas för viss begränsad tid och vilkas tjänstgöringsskyldighet
vid eu ändrad försvarsorganisation kan bliva bestämd på olika
sätt för olika slag av beställningshavare, givas en provisorisk natur och
antagas för ett år i sänder, under det att manskapet, som vinner anställning
vid krigsmakten endast för kortare tid och som kan antagas
även efter genomförandet av en omorganisation av försvarsväsendet
komma att bliva ständigt tjänstgörande, nu bör få sina avlöningsförhållanden
ordnade på ett definitivt sätt. Lika med de militära myndigheterna,
som yttrat sig i denna fråga, anser jag det emellertid vara
synnerligen angeläget, att en definitiv lönereglering även för officerare
och underofficerare med vederlikar snarast möjligt kommer till stånd.
Att så sker, är av betydelse icke blott ur rekryteringssynpunkt, utan
även och icke minst med hänsyn till tjänstens krav. Det är därjämte
att uppmärksamma, att ett slutgiltigt ordnande av pensionsförhållandena
för nämnda personalgrupper kan äga rum först efter det en definitiv
lönereglering blivit genomförd. Jag förutsätter därför, att övergången
från en provisorisk till en definitiv lönereglering kommer att ske i
omedelbart samband med den omändring av vår försvarsorganisation,
som kan bliva resultatet av försvarsrevisionens nu pågående arbete.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga hava ansett, att från löneregleringen böra uteslutas
dels personalen å arméns och marinens reservstater, dels ock arméns och
marinens reservpersonal. Häremot har från flera av de militära myndigheterna
gjorts gällande, att jämväl dessa personalgrupper bort bliva delaktiga
av den föreslagna löneregleringen. I en till Kungl. Maj:t ingiven
skrift har därjämte generalmajoren å reservstat J. A. M. Blomstedt anfört,
bland annat, att den proportion mellan reservstatspersonalens och
den aktiva personalens avlönings- och pensionsbelopp, som fastslagits
vid reservstaternas organiserande år 1914, alltjämt borde bibehållas, samt
uttalat den förhoppningen, att Kungl. Maj:t ville i proposition till
innevarande års riksdag upptaga reservstaternas avlönings- och pensionsförhållanden
till definitiv eller provisorisk lösning.

I förevarande avseende hava de sakkunniga erinrat, hurusom av
dem redan under år 1919 avgivits förslag till löne- och pensionsförbättring
för personalen å reservstaterna för armén och marinen, men
att dessa förslag icke föranlett annan åtgärd, än att de överlämnats till
försvarsrevisionen. Såsom skäl härtill har anförts bland annat att, under
förutsättning att vid den allmänna revisionen av vårt försvarsväsende
övniugstiden för huvuddelen av de värnpliktiga komme att inskränkas, behovet
av å aktiv stat uppfört befäl syntes komma att minskas, under
det att behovet av reservstatsbefäl kunde komma att ökas. Därvid
kunde det jämväl visa sig, att eu ökad tjänstgöringsskyldighet borde
för reservstatsbefälet fastställas; och hade det vid sådant förhållande
synts vara av vikt, att man icke genom att fastställa viss löne- och
pensionsförbättring för reservstatsbefälet föregrepe vad som framdeles
kunde komma att i förevarande hänseende stadgas.

De sakkunniga hava i förevarande betänkande vidare uttalat att, då
frågan nu gällde en mera definitiv lönereglering, nämnda skäl syntes än
starkare tala för, att en sådan lönereglering för nämnda personal ej borde
genomföras, innan resultatet av försvarsrevisionens arbete beträffande
organisationen av vårt försvar förelåge. Det vore därjämte att märka, att
tjänstgöringen för ifrågavarande personal vore av rätt begränsad omfattning
och avsedd att fullgöras vid sidan av annan verksamhet, varför
en förbättring av avlöningsförhållandena för denna personal icke kunde
anses vara i lika hög grad av behovet påkallad som för personalen å
aktiv stat.

Ungefär enahanda synpunkter hava av de sakkunniga gjorts gällande
beträffande arméns och marinens reservpersonal.

Då arméns och marinens reservstater vid 1914 års senare riksdag
organiserades, blevo, såsom nyss antytts, såväl lönerna som pensionerna

32 Kungl. Majds Proposition Nr 350.

för reservstatspersonalen satta i viss proportion till avlönings- och pensionsbeloppen
för motsvarande personal å aktiv stat. Denna proportion
har genom den tillfälliga löneförbättring och den pensionsförbättring,
som numera medgivits viss personal å aktiv stat, blivit rubbad och den
skiljaktighet i förevarande hänseende, som sålunda uppstått, kommer att,
vad avlöningarna beträffar, vid bifall till här ifrågavarande löneregleringsförslag
till reservstatspersonalens nackdel bliva än större.

Givet är, att det en gång fastställda förhållandet mellan avlöningsoch
pensionsbeloppen för reservstatspersonalen och den aktiva personalen
bör så snart sig göra låter återställas, då det med reservstaternas
uppsättande avsedda ändamålet att bereda ökad tillgång på yrkeskunnigt
och tjänstedugligt befäl vid mobilisering eljest löper fara att förfelas.
Jag har med hänsyn härtill och då den från reservstatspersonalens sida
gjorda framställning synts mig värd allt beaktande, hyst en viss tvekan,
huruvida icke reservstatspersonalens löne- och pensionsfråga bort redan
nu upptagas till behandling. Att jag låtit denna tvekan falla, har berott
därpå, att jag icke kunnat underkänna betydelsen av de skäl, som de
sakkunniga anfört till stöd för sitt förslag att utesluta reservstatspersonalen
från den nu ifrågasatta löneregleringen. I likhet med de sakkunniga
utgår jag emellertid från, att reservstatspersonalens avlöningsoch
pensionsförhållanden komma att regleras, så snart detta med hänsyn
till försvarsrevisionens arbete lämpligen kan äga rum; och jag anser
mig böra särskilt betona angelägenheten därav, att den ofördelaktiga
ställning, vari reservstatspersonalen alltsedan beviljandet av tillfällig
löneförbättring och pensionsförbättring för den aktiva personalen blivit
försatt i jämförelse med sistnämnda personal, därvid blir till fullo utjämnad.
Det torde emellertid i detta sammanhang böra uppmärksammas,
att reservstatspersonalen icke kommer att drabbas av den minskning i
i dyrtidstillägget, som utgör en förutsättning för åtnjutandet av lön
enligt den föreslagna löneregleringen.

Vad nu sagts om personalen å arméns och marinens reservstater
äger motsvarande tillämpning jämväl beträffande reservpersonalen vid
armén och marinen.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga vid uppgörandet av sitt
förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal tagit till förebild
det lönesystem, som tillämpats beträffande kommunikationsverkens personal
ävensom störa grupper av övriga civila statstjänare. Det har synts
mig medföra väsentliga fördelar, om nämnda lönesystem sålunda kommer
att i stort sett bliva gällande även för den militära personalen. Härigenom

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

åstadkommes å ena sidan större enkelhet, reda och överskådlighet beträffande
de militära avlöningsförhållandena, för sig betraktade, och
vinnes å andra sidan överensstämmelse, så långt sådan kunnat åvägabringas,
i avlöningsbestämmelserna för den militära och civila personalen
sins emellan. Den föreslagna löneregleringen får, sedd ur denna synvinkel,
sin stora betydelse med hänsyn till åstadkommande av en enhetlig
lönepolitik beträffande personal inom skilda områden av den
statliga verksamheten.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.)

543 21 5”

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet.

I del I av förevarande betänkande lämna de sakkunniga till eu
början en historisk översikt över gällande avlöningsförhållanden för arméns
och marinens manskap (sid. 31—50) ävensom en sammanfattning av vissa
tidigare yttranden och förslag beträffande avlöningen för nämnda manskap
(sid. 51—78). I fråga om dessa redogörelser tillåter jag mig hänvisa
till de sakkunnigas betänkande.

Uti den följande avdelningen av betänkandet (sid. 79—113) har
framlagts allmän motivering för de sakkunnigas förslag till avlöning sreglemente
för arméns och marinens manskap.

De sakkunniga anföra härvid inledningsvis, att de, såsom redan uttalats
i redogörelsen för de allmänna grunderna för nu förevarande lönereglering,
sökt att i möjligaste mån tillämpa de löneprinciper, vilka
nyligen vunnit godkännande vid ordnandet av löneförhållandena för
kommunikationsverkens ävensom domänverkets personal och som kunde
förväntas inom den närmaste framtiden komma till användning beträffande
ytterligare grupper av statens befattningshavare. Såvitt arméns
och marinens fast anställda manskap anginge, hade emellertid avvikelser
i olika hänseenden från nämnda löneprinciper funnits böra äga rum.
Anledningen härtill vore i främsta rummet att söka i de säregna anställnings-,
befordrings- och tjänstgöringsförhållanden, som gällde med avseende
å nämnda manskap.

För det* vid krigsmakten fast anställda manskapet gällde sålunda,
att anställningen ägde rum för en begränsad kortare tid. Anledningen
härtill vore, att manskapsbehovet i de olika lönegraderna vore väsentligt
större, än som skulle erfordras enbart för att rekrytera underofficerskåren.
Befordran till denna kår innebure i huvudsak den enda möjligheten
för manskap att inom det militära området vinna med pensionsrätt
förenad fast anställning. För det manskap, som icke dessförinnan erhållit
underofficersbefordran, vore stadgad skyldighet att senast vid några och
trettio års ålder lämna den militära anställningen. Härav framginge, att
den, som valde militäryrket, icke med någon visshet kunde räkna med att
kvarstå i detta yrke. Efter ett fåtal år kunde han nödgas söka sig en
annan levnadsbana.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidare vore det militära manskapet i regel skyldigt att vara boende
inom kasern, att där intaga sina måltider samt att ständigt såväl i som
utom tjänsten bära föreskriven uniform. Härmed sammanhängde, att
staten för hela anställningstiden, utöver ifrågakommande kontant avlöning,
bestode manskapet fullt underhåll in natura. Manskapet kunde icke
heller annat än i undantagsfall avstå från de naturaförmåner, som inginge
i dess avlöning.

Beträffande tjänstgöringsförhållandena för det militära manskapet
borde särskilt beaktas, hurusom skyldigheten att vara förlagd i kasern
för manskapet innebure väsentliga inskränkningar i den rätt att förfoga
över fritid, som tillkomme befattningshavare inom den civila förvaltningen.
För upprätthållande av erforderlig disciplin och ordning
bland den kasernerade truppen vore det nämligen ofrånkomligt, att manskapet,
även då skolor eller övningar icke påginge, underkastades ett
personligt tvång, vilket icke behövde åläggas andra statens befattningshavare.

De sakkunniga hava vidare utvecklat, i vilka särskilda avseenden
avvikelser från kommunikationsverkens lönesystem påkallades av de nu
angivna anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållandena för
det fast anställda manskapet vid krigsmakten. De sakkunniga hava
därvid till behandling särskilt för sig upptagit frågorna angående sättet
för bestämmandet av den kontanta avlöningen, de avlöningsformer, som
borde komma i tillämpning, löneskalorna och deras konstruktion samt
lönebeloppen.

I fråga om sättet för den kontanta avlöningens bestämmande hava
de sakkunniga erinrat, att vid genomförandet av den nya löneregleringen
för kommunikationsverken tillämpats den grundsatsen, att den kontanta
avlöningen upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,
oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av
vederbörande verk beretts några förmåner in natura eller ej. Man hade
sålunda i detta avseende frångått äldre regler, enligt vilka, jämte en
för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen
vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått
särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

Ehuru det givetvis skulle ur rekryteringssynpunkt vara eu stor
fördel, om alla de avlöningsförmåner, som bjödes anställningssökande,
kunde angivas med ett sammanlagt kontant belopp, hade de sakkunniga
dock icke ansett sig kunna beträffande arméns och marinens manskap

Sättet för
bestämmandet
av den
kontanta
avlöningen.
De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departementschefen.

Avlönings former.

De sakkunniga.

förorda nyssnämnda system. Manskapet vid armén och marinen åtnjöte
nämligen fullt underhåll in natura, innefattande förläggning i kronans
hus eller eljest på dess bekostnad, förplägnad, beklädnad m. m. I regel
måste manskapet begagna sig av dessa förmåner och kunde icke utan
särskilt medgivande avstå från desamma. Vid sådant förhållande skulle,
om i avlöningsbestämmelserna angåves ett bruttobelopp för avlöningen,
vid uträkning av det kontant utgående avlöningsbeloppet erfordras avdrag
för så gott som varje beställningshavare. Enligt de sakkunnigas
mening borde därför, i likhet med vad som för närvarande vore fallet,
avlöningen för manskapet även framgent utgöras dels av fullt naturaunderhåll,
dels ock av kontant avlöning, vilken alltså upptoges med
nettobelopp. Föreskrift erfordrades emellertid framgent liksom hittills
därom, att den, som efter vederbörligt tillstånd eller eljest i vissa fall
avstode från någon av de medgivna naturaförmånerna, härför finge
åtnjuta kontant gottgörelse.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om sättet för bestämmandet
av den kontanta avlöningen för manskapet föranleder icke någon
erinran från min sida.

Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning de nuvarande avlöningsformerna
för manskapet vid armén och marinen borde bibehållas eller
huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas vid en lönereglering
för detta manskap, hade, yttra de sakkunniga, undersökning
ansetts böra verkställas, huruvida och i vad mån de grunder, som i detta
avseende tillämpats vid den nyligen verkställda löneregleringen för kommunikationsverken,
borde komma till användning jämväl vid ordnandet
av avlöningsförhållandena för manskapet. I det nya lönesystemet för
nämnda verk hade såsom huvudsaklig avlöningsform upptagits lön, varvid
denna så avpassats, att den för personal i samma lönegrad utginge
med olika i förhållande till tjänstetidens längd och befattningshavarnas
placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna i särskilda löneklasser.
Lönen inneslöte sålunda enligt berörda system även avlöningsformerna
ålderstillägg och ortstillägg.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hade de sakkunniga
till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande
avlöningsformerna för det militära manskapet borde vid en lönereglering
för nämnda manskap bibehållas, samt därefter övergått till spörsmålet
om införande vid denna lönereglering av vissa nya avlöningsformer.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vad då först beträffade avlöningsformen lön, vilken utgjorde den
huvudsakliga delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för manskapet
vid armén och marinen, vore självfallet, att denna avlöningsform
alltjämt borde bibehållas och bilda stommen i det nya lönesystemet för
manskapet.

1 yttranden, som de sakkunniga under år 1920 införskaffat från de
militära myndigheterna vid armén och marinen, hade olika uppfattningar
beträffande dagavlöningen gjort sig gällande. Ett icke obetydligt antal
myndigheter hade bestämt uttalat sig för bibehållande av dagavlöning
såsom avlöningsform.

Det övervägande antalet militära myndigheter hade emellertid förordat
en övergång till en anordning, motsvarande den, som i förevarande
avseende numera inforts vid kommunikationsverken. Denna anordning
innebure, att de med dagavlöningen likställda tjänstgöringspenningarna
sammanslagits med lönen till ett avlöningsbelopp, varifrån vid beställningshavares
ledighet på grund av sjukdom eller annan orsak i vissa
fall verkställdes stadgade avdrag, beräknade för dag av ledighetstiden.

De sakkunniga hade efter övervägande av den föreliggande frågan
kommit till den bestämda uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge
att bibehålla dagavlöning såsom särskild avlöningsform för det
fast anställda manskapet. Ett tillämpande i denna del av kommunikationsverkens
lönesystem syntes tvärtom medföra övervägande fördelar.
Då det alltid komme att höra till undantagen, att löneavdrag skulle
äga rum vid löneutbetalningarna till manskap, måste den vid nämnda
verk tillämpade anordningen givetvis komma att underlätta avlöningslistornas
upprättande därigenom, att avlöningen kunde redovisas i ep summa
utan uppdelning i särskilda poster för lön och dagavlöning. Aven för
de fall, då löneavdrag skulle äga rum, vunnes enkelhet i avseende å
avlöningsuträkningen, redovisningen och kontrollen, enär löneavdragen
vore fixerade till vissa belopp för dag och avlöningsbeloppet sålunda utan
vidare omgång kunde minskas med avdragens summa.

Såsom redan omförmälts, innefattades i den vid kommunikationsverken
använda avlöningsformen lön de avlöningsförhöjningar, som i förhållande
till tjänstetidens längd utginge till befattningshavare i olika löneklasser,
och motsvarade dessa avlöningsförhöjningar löneformen ålderstilllägg.
De sakkunniga hade ansett sig böra förorda införande av dylika avlöningsförhöjningar
vid en lönereglering för manskapet. Vid sådant förhållande
vore det enligt de sakkunnigas mening självfallet, att det nu

Lön.

Dagavlöning.

Lönetillägg
vid marinen.

Uppmuntringspenningar
vid
marinen.

Lega och
premier.

38 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

utgående lönetillägget till manskap vid marinen borde upphöra såsom
särskild avlöningsform och uppgå i lönen.

Vad beträffade uppmuntring spenning ar, vilka utginge endast till manskap
vid maiänen, hade de sjömilitära myndigheterna uttalat olika
uppfattningar.

De sakkunniga, som redan i sitt förslag den 24 februari 1919 rörande
tillfällig lönereglering för år 1920 för marinens manskap förordat borttagandet
av nämnda förmån, hade för sin del icke funnit anledning att frångå
denna sin ståndpunkt och hyste icke någon tvekan därom, att uppmuntringspenningarna
borde i samband med löneregleringen för marinens manskap
avskaffas. Motsvarande förmån hade icke ansetts behöva anlitas för
arméns manskap, och det syntes de sakkunniga uppenbart, att andra
och lämpligare åtgärder kunde och borde vidtagas för upprätthållande
av disciplinen bland manskapet, därest behov i sådant avseende förelåge.
Då därjämte uppmuntringspenningarna, vilkas utbetalning till
det därtill berättigade manskapet skedde efter samma regler som dagavlöningen,
i själva verket blott vore en form av förhöjd dagavlöning,
vore för övrigt deras avskaffande endast en given konsekvens av de
sakkunnigas förslag i fråga om dagavlöningens uteslutande ur lönesystemet.

I de förmåner, som tillkomme arméns och marinens manskap,
inginge jämväl lega, vilken utbetalades, då kontrakt om fast anställning
inginges eller förnyades (rekapitulation). Av enahanda natur som legan
vore de under de senaste åren för rekryteringens upphjälpande införda
premierna av olika slag — anställningspremier till värnpliktiga (vid
marinen jämväl till andra) vid den första fasta anställningen, anställningspremier
till f. d. fast anställda vid förnyad anställning samt rekapitulationspremier
till fast anställt manskap vid förnyad anställning.

I sina den 24 februari 1919 avgivna förslag rörande tillfällig löneförbättring
för år 1920 för arméns och marinens manskap hade de sakkunniga
förordat avskaffandet av de olika slagen av anställningspremier
ävensom av rekapitulationspremierna. De sakkunniga hade därvid uttalat,
bland annat, att erfarenheten givit vid handen, att manskapsrekryteringen
icke genom dessa premier kunnat säkerställas, utan hade antalet vakanser
alltjämt varit betydande. Det syntes även kunna anses fastslaget, att den
rekrytering, som på detta sätt vunnits, icke varit ur försvarets synpunkt
i allo tillfredsställande. De sakkunniga hade visserligen icke förbisett,
att avskaffandet av dessa premier kunde komma att ytterligare försvåra

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

rekryteringen vid de truppförband, som redan förut haft att kämpa
med de största svårigheterna i detta avseende och därför erhållit rätt
att utbetala vissa premier med högre belopp än övriga truppförband.

De principiella betänkligheterna mot premiesystemets bibehållande hade
emellertid synts de sakkunniga vara så vägande, att de icke ansett sig
böra särskilt för ifrågavarande truppförband förorda anlitandet av ett
rekryteringsmedel, som i och för sig befunnits olämpligt.

Då det nu gällde att åvägabringa en definitiv lönereglering för
manskapet vid armén och marinen, syntes det de sakkunniga, i anslutning
till nyss återgivna uttalande, vara ställt utom allt tvivel, att ifrågavarande
premier borde i samband därmed avskaffas.

Aven legan, vilken givetvis vore att betrakta såsom en numera föråldrad
avlöningsform, syntes böra bortfalla vid genomförandet av en
definitiv lönereglering för manskapet.

Om de sakkunniga alltså funnit sig böra förorda, att anställningspremier
och rekapitulationspremier ävensom lega borde vid genomförandet
av förevarande lönereglering för manskapet bortfalla, ansåge de sakkunniga
däremot, att de nu utgående avskedspremierna borde bibehållas.

Det med dessa premier avsedda ändamålet att bereda en förmån vid
avgången ur tjänst åt äldre förtjänt manskap, som icke kommit i tillfälle
att vinna civilanställning i statens tjänst, syntes nämligen även efter löneregleringens
genomförande behöva fyllas, och avskedspremierna hade
alltjämt sitt berättigande med hänsyn till den kortvariga anställningstiden
för det fast anställda manskapet.

Avlöningsformerna lönetillägg till vissa furirer och inkvartering sbidrag Lönetillägg
vid marinen vore helt eller delvis grundade på den s. k. behovsprincipen.
Lönetillägget utginge sålunda endast till furir, som antingen varit gift och inkvarteringsfortfarande
hade minderårigt barn hos sig eller ock vore gift, under förutsättning,
att han innehade en tjänstetid av minst sex år. Detta tillägg
utginge i Stockholm, Göteborg och Boden med 240 kronor och å övriga
orter med 180 kronor för år. Vad inkvarteringsbidraget vid marinen
beträffade, utginge detta till manskap vid flottan, som erhållit vederbörligt
tillstånd att bo utom kasern, vid såväl land- som sjötjänstgöring under
förutsättning, att vederbörande beställningshavare vore gift eller vore änkling
med minderårigt barn. Denna förutsättning krävdes dock ej för den av
manskapet, som befordrats till underofficer över stat. Till manskap vid
flottan, som utan att vara familjeförsörjare erhållit tillstånd att bo utom
kasern, utginge förmånen i fråga blott under tjänstgöring i land. Beställ -

Kungl. Majrts Proposition Nr 350.

ningshavare (underofficerskorpral) vid kustartilleriet kunde i regel komma
i åtnjutande av inkvarteringsbidrag endast om lian på angivet sätt vore
familjeförsörjare och innehade viss tjänstetid; undantag härifrån gällde
dock för underofficer över stat, som kunde få åtnjuta förmånen, även
om han ej vore familjeförsörjare och oberoende av huruvida viss tjänstetid
fullgjorts.

Ehuru de sakkunniga vore av den uppfattningen, att behovsprincipen i
fråga om lönesystemet i dess helhet icke borde vinna beaktande, med mindre
densamma efter verkställd utredning funnes böra efter enhetliga grunder
genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet, hade de sakkunniga
likväl ansett sig böra förorda, att ovanberörda förmåner, lönetillägg till
vissa furirer vid armén och inkvarteringsbidrag vid marinen, det sistnämnda
dock endast såvitt det utginge till familjeförsörjare, bibehölles
såsom avlöningsformer vid den nu ifrågasatta löneregleringen. Aven
om manskapet i allmänhet borde vara kasernerat och sålunda förlagt i
kronans hus, måste å andra sidan beaktas, att familjebostäder för gift
manskap varken för närvarande funnes inrättade eller, så vitt nu kunde
förutses, i framtiden kunde tänkas bliva anordnade. Vid sådant förhållande
måste det anses billigt, att beställningshavare, som inginge äktenskap
och därför måste förhyra bostad, bereddes en särskild avlöningsförmån,
vilken utginge, därest han av sådan anledning erhölle tillstånd att
bo utom kasern. Då det emellertid ur militär synpunkt knappast kunde
vara önskvärt, att åtminstone det yngre manskapet i större utsträckning
inginge äktenskap, ansåge de sakkunniga, att rätten till angivna förmån
icke borde inträda förrän efter viss fullgjord tjänstetid. De sakkunniga ville
med hänsyn härtill förorda, att en särskild förmån, förslagsvis benämnd
hyresbidrag, måtte tillkomma furir vid armén och korpral eller till 1. klass
sjöman uppflyttad menig vid marinen, vilken antingen varit gift och
fortfarande hade minderårigt barn hos sig eller ock vore gift, allt under
förutsättning, att beställningshavaren intjänat den lön, som vore bestämd
för sådan beställningshavare efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader
(6 år). Beträffande storleken av ifrågavarande hyresbidrag hade
de sakkunniga ansett den xippdelning av förläggningsorterna, som vid
armén ägt rum vid tilldelandet av nuvarande lönetillägg, i huvudsak
fortfarande vara tillfyllest. Avvikelse syntes endast böra äga rum för
manskap, som vore förlagt till Vaxholm, vilken ort ansetts böra likställas
med Stockholm. Då vidare viss förhöjning i de nu utgående
beloppen syntes böra äga rum med hänsyn till de ändrade grunder för
manskapets åtnjutande av dyrtidstillägg, som av de sakkunniga föresloges,
hade de sakkunuiga velat förorda, att ifrågavarande hyresbidrag

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

måtte, för år räknat, utgå med ett belopp av 270 kronor till personal,
som hade sin förläggningsort (station) i Stockholm, Göteborg, \ axholm
eller Boden, samt med 210 kronor till personal med förläggningsort
(station) å annan plats.

Vad åter beträffade det manskap vid marinen, som utan att vara
familjeförsörjare nu åtnjöte inkvarteringsbidrag, ansåge de sakkunniga
att, i den mån detta förhållande betingades därav, att nu befintliga kasernutrymmen
icke vore tillräckliga för att bereda allt manskap den kasernförläggning,
vartill manskapet vore berättigat, skälig ersättning borde utgå.
Erforderlig utredning torde genom Kungl. Maj:ts försorg böra verkställas
i fråga om tillräckligheten för angivet ändamål av nu befintliga kasernutrymmen
vid marinen; och torde Kungl. Maj:t, om utredningen därtill
gåve anledning, böra fastställa grunder för ersättning till det manskap,
vilket på grund av bristande kasernutrymme icke kunde beredas inkvarteringsförmån.

Vid såväl armén som marinen kunde särskilda förmåner tillgodokomma
det fast anställda manskapet såsom extra gottgörelse för tjänstgöring
i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art.

Beträffande dessa förmåner syntes ingen tvekan böra råda därom, att
flygtillägg fortfarande borde utgå till den personal, som fullgjorde flygtjänst
vid armén eller marinen. Denna tjänst vore av så krävande och
riskfylld beskaffenhet, att särskild ersättning syntes böra utgå för fullgörandet
därav. På sätt framginge av förslaget till avlöningsreglemente
för arméns och marinens manskap, vore avsett, att erforderliga bestämmelser
rörande ersättningen för flygtjänstgöring skulle meddelas av
Kungl. Maj:t.

Vidkommande förmånen av sjötillägg in. m. hade de sakkunniga
likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen borde
utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete syntes
särskild ersättning böra utgå.

De arvoden till kompanikorpraler vid flottan, som för närvarande
utginge, syntes de sakkunniga höra vid löneregleringen för marinens
manskap bortfalla. För ändamålet anvisade medel plägade numera fördelas
bland all personal i korpralsgrad, oberoende av arten av den befattning,
som av en var bland korpralerna uppebölles. Nämnda personal syntes
därjämte vid tillämpning av det nya lönesystem, som inneliölles i de
sakkunnigas förslag, bliva i avlöningshänseende tillräckligt tillgodosedd,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) am 21 (i

Särskilda

förmåner.

Ålderstilliigg.

42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

utan att ifrågavarande till sitt belopp obetydliga extra förmån kunde anses
behöva bibehållas.

Yad beträffade de övriga nu utgående särskilda förmånerna, utgjordes
dessa av vissa arvoden, som vid armén befunnits erforderliga antingen för
belönande av särskild yrkesskicklighet eller såsom särskild ersättning åt
personal, vilken hade att uppehålla vissa mera ansvarsfulla befattningar. I
stort sett syntes intet hinder möta att i samband med löneregleringen avskaffa
alla ifrågavarande ersättningar, och detta syntes så mycket mera påkallat,
som dessa ersättningar utan tvivel voro i hög grad ägnade att inveckla
lönesystemet. Beträffande särskilt de nu utgående yrkesarvodena åt föreståndare
för skosmedja och lärare i praktiskt hovbeslag samt åt artilleriets
hantverksbeställningsmän kunde dock viss tvekan råda, huruvida
dessa förmåner borde helt avskaffas. De sakkunniga hade emellertid låtit
denna sin tvekan falla med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste
mån söka åvägabringa enhetliga avlöningsformer vid den nya löneregleringen.
På grund härav hade de sakkunniga i sitt förslag till avlöningsreglemente
icke ansett sig böra införa något stadgande, innefattande medgivande
för Kung!. Maj:t att förordna om dylika yrkesarvodens utbetalande.

Manskap vid armén och marinen kunde därjämte komma i åtnjutande
av extra gottgörelse i ändamål att bereda vederbörande ersättning
för särskilda utgifter i tjänsten. Att löneregleringens genomförande
icke borde föranleda indragning av någon nu utgående förmån av
denna art, finge anses vara självfallet.

De sakkunniga hade härefter att behandla spörsmålet om införande
vid ifrågavarande lönereglering för arméns och marinens manskap av
vissa nya avlöningsformer.

I det föregående hade de sakkunniga omförmält, hurusom enligt
kommunikationsverkens nya lönesystem ålderstillägg upptagits bland de
i systemet ingående avlöningsförmånerna på sådant sätt, att detta —
jämte ortstillägg — sammanslagits med lönen till ett belopp. Att ålderstillägg
borde vid en definitiv lönereglering för manskapet komma i tilllämpning,
därom syntes enligt de sakkunnigas mening icke böra råda
något tvivel. Medelst användande av denna avlöningsform vunnes det
synnerligen beaktansvärda ändamålet att kunna på ett rättvist sätt avväga
avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas olika tjänstålder, vilket
ej kunde ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran. Därjämte be -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

reddes genom ålderstillägg kompensation för rekapitulationspremierna vid
dessas uteslutande ur lönesystemet.

Vid de under senare tiden genomförda eller för närvarande plan- °ristning,
lagda löneregleringarna hade såsom särskild avlöningsform, avsedd att
möjliggöra utjämning i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring
å olika orter med högre eller lägre levnadskostnader, införts
s. k. ortstillägg.

I förevarande avseende vore beträffande arméns och marinens manskap
att uppmärksamma, att staten in natura tillhandahölle manskapet
fullständigt underhåll, innefattande, bland annat, kasemförläggning, förplägnad,
beklädnad in. m. Redan i detta förhållande såge de sakkunniga
ett avgörande skäl mot att beträffande manskapet tillämpa ifrågavarande
avlöningsform, enär manskapet till följd av åtnjutande av
nämnda naturaförmåner i stort sett vore oberoende av de allmänna levnadskostnadernas
olika storlek på skilda förläggningsorter. Icke heller
ur rekryteringssynpunkt, syntes ortstillägg för manskapet vara av behovet
påkallat, då erfarenheten givit vid handen, att svårigheterna för rekryteringen
ofta vore större på billigare än på dyrare platser. De sakkunniga
ansåge alltså, att lönesystemet för manskapet borde ordnas utan
hänsyn till förekommande olikheter i avseende å de allmänna levnadskostnaderna
på olika förläggningsorter.

Ehuru det militära manskapet vore berättigat till förläggning i kasern Anstuiiningsoch
ägde åtnjuta fullständig beklädnad, måste manskapet dock självt penning''
hålla sig med en del till den personliga utrustningen hörande smärre
persedlar m. m., såsom näsdukar, borstdon, tvål, putsmedel o. d. Det
syntes vara så mycket mera behövligt, att en mindre penningsumma för
bestridande av nämnda och eventuellt andra smärre utgifter stode till
den nyanställdes förfogande vid inträdet i tjänstgöring, som lega och
anställningspremier enligt de sakkunnigas förslag skulle vid löneregleringens
genomförande bortfalla. Därjämte vore särskilt att beakta, att
— i likhet med vad som vid kommunikationsverken numera vore fallet —
någon förskottsutbetalning av lön icke skulle förekomma samt att det
i tjänst inträdande manskapet alltså intill slutet av den första månaden
av sin anställning icke skulle hava att uppbära någon kontant avlöning
till bestridande av förekommande utgifter.

Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra hemställa, att
till den, som erhölle fast anställning vid armén eller marinen och
icke förut innehaft sådan anställning, finge vid inträdet i tjänstgöring utgå
ett kontant belopp av 60 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig heternas yttranden.

Efter övervägande av olika förslag rörande benämningen å ifrågavarande
förmån hade de sakkunniga stannat vid att förorda dess upptagande
i lönesystemet såsom anställning spenning, en beteckning, som
förordats av ett flertal militära myndigheter i deras under år 1920
avgivna yttranden.

Genom denna benämning, liksom ock genom att på angivet sätt
föreslå ett begränsande av förmånens belopp till en mindre summa, att
utgå först vid den nyanställdes inträde i tjänst och oberoende av anställningstidens
längd, hade de sakkunniga avsett, att denna förmån icke
skulle till sin karaktär kunna förväxlas med nu utgående lega eller premier
samt ej heller drabbas av de erinringar, som framställts mot dessa
förmåners bibehållande.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har något uttalande icke
gjorts beträffande de sakkunnigas förslag om avskaffande av avlöningsformerna
dagavlöning och lönetillägg vid marinen.

Med avseende å de till manskapet vid marinen nu utgående uppmuntring
spenning ärna har marinförvaltningen ansett desamma böra bibehållas
på grund av de goda erfarenheter, som vunnits under lång tids
tillämpning av denna avlöningsform. Den ökning i avlöningen, som
härigenom skulle komma en del av marinens personal till godo, innebure
enligt ämbetsverkets mening icke någon orättvisa mot arméns personal,
som åtnjöte fördelen av tidigare befordran till korpral och tillträdande
av därmed förenade löneförmåner. Enahanda ståndpunkt har intagits av
chefen för marinstaben.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet framhåller, att
legan utan tvivel i hög grad underlättat värvningsarbetet, vadan dess
bibehållande syntes honom önskvärt.

Chefen för marinstaben har anfört, att de av de sakkunniga för
avskaffandet av anställnings- och rekapitulationspremierna anförda skälen
icke syntes övertygande. Det torde enligt marinstabschefens mening
iinnas anledning antaga, att dessa premier hittills bidragit till eu minskning
av vakansantalet, och samma skäl, som på sin tid framkallat förmånerna
i fråga, torde trots den nu föreslagna förbättringen i avlöningen
framdeles komma att ånyo göra sig gällande. Chefen för tredje arméfördelningen
har för sin del funnit borttagandet av rekapitulationspremierna
vara att beklaga.

I fråga om avskedspremierna hava cheferna för fjärde och sjätte
arméfördelningarna ävensom kommendanten i Boden ansett dessa premier
böra bibehållas. Generalfälttygmästaren och inspektören för ar -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

tilleriet har däremot ansett det kunna starkt ifrågasättas, huruvida dylika
premier vid införandet av ålderstillägg ägde något berättigande.
Ansåges eu premie emellertid önskvärd, borde den utgå såsom tjänstepremie
oberoende av, huruvida avsked begärdes eller fortsatt tjänstgöring avsåges,
då premier eljest kunde locka de äldre furirerna till avskedstagande.

Det för vissa gifta furirer samt korpraler och 1. klass sjömän föreslagna
hyresbidragets belopp anser chefen för tredje arméfördelningen vara
alldeles för lågt tilltaget för att inbjuda till ingående av äktenskap och
såmedelst mera varaktigt fästa äldre furirer vid armén. Marinförvaltningen
hemställer, att nuvarande bestämmelser i fråga om tillstånd för
marinens manskap att bo utom kasern icke måtte förändras och att dylikt
tillstånd fortfarande finge förenas med hyresbidrag i samma utsträckning
som hittills. Jämväl chefen för marinstaben och stations befälhavaren
vid flottans station i Karlskrona anse det vara mindre välbetänkt att
inskränka den befogenhet vederbörande kårchef nu ägde att lämna tillstånd
för marinens manskap att med åtnjutande av inkvarteringsbidrag
bo i kvarter.

Till de särskilda förmäner, som för närvarande kunna komma arméns
manskap till godo, höra:

1) arvoden å 8 kronor i månaden till sjukvårds- och lxovslagarbeställningsmän,
vilka förordnas att förrätta sjukvårds-, resp. hovslagarunderofficers
åligganden;

2) arvoden till belopp av 45 kronor i månaden åt hovslagarfurir
vid kavalleriet, som förordnas att vara föreståndare för skosmedja och
lärare i praktiskt hovbeslag;

3) arbetspenningar till godkänd hantverkbeställningsman vid artilleriet,
vilken beordras till tjänstgöring vid någon av artilleriets tygverkstäder.
Dessa arbetspenningar, vilkas belopp enligt kung], brev den 18 november
1904 fastställas av generalfälttygmästaren och inspektören för
artilleriet, utgå för närvarande såsom timpenning med 55 öre vid Stockholms
tygstation och 45 öre vid annan tyganstalt.

Beträffande dessa yrkesarvoden, vilka, på sätt förut nämts, enligt
de sakkunnigas mening borde avskaffas, har inspektören för artilleriet
uttalat att, då det visat sig svårt att erhålla kvalificerad personal till
beställningsmän (sjukvårds-, hovslagar- och hantverksmanskap), en viss
kompensation måste givas genom förbättrade löneförmåner.

Chefen för sjätte arméfördelningen har särskilt med avseende å de
under 3) här ovan upptagna arbetspenningarna uttalat, att de enligt
hans mening fortfarande borde utgå. Vidare har arméförvaltningens
artilleridepartement i fråga om berörda arbetspenningar anfört följande.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den yrkesskicklighet, som måste fordras av artilleriets hantverksbeställningsmän,
vore så stor, att det visat sig omöjligt att till dugliga
liantverksbeställningsmän utbilda andra än sådana, som redan före inträdet
i krigstjänst under ej alltför ringa tid ägnat sig åt det yrke, i vilket den
fortsatta utbildningen skulle äga rum. Det vore därför föreskrivet, att
den, som antoges till hantverksbeställningsman, borde med goda vitsord
hava utövat yrke såsom smed, snickare eller sadelmakare samt under
eu kortare tids provtjänstgöring vid artilleriets verkstäder visat sig vara
i besittning av sådan insikt i sitt yrke, att han kunde förklaras till utbildning
såsom hantverksbeställningsman lämplig. Efter genomgången
tre och en halv månaders rekrytskola skulle han genomgå en fyra månaders
utbildningskurs vid artilleriets verkstäder, innan han godkändes.
Arbetspenningen för en hantverksbeställningsman uppginge nu till sådan
storlek, att sammanlagda avlöningsförmånerna för en hantverksfurir motsvarade
den avlöning, en vid artilleriets verkstäder anställd civil extra
arbetare erhölle. Skulle en godkänd hantverksbeställningsman endast
komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner som det övriga manskapet,
torde man också få högst betydligt nedsätta anspråken på hans
yrkesskicklighet, men det vore just denna, som numera i främsta rummet
måste kunna påräknas hos hantverksbeställningsmännen, åt vilka särskilt
i fält och vid skjutningar skötsel och reparation av den dyrbara artillerimaterielen
skulle anförtros. Och då fordringarna på yrkesskicklighet
icke kunde nedsättas, skulle borttagandet av arbetspenningar helt säkert
hava till följd, att hantverksbeställningsmännens platser icke skulle kunna
besättas. På grund härav och med stöd av vunnen erfarenhet ansåge
artilleridepartementet det vara nödvändigt att fasthålla vid de hittills
gällande grunderna för hantverksbeställningsmännens avlöning och icke
borttaga de arbetspenningar, som nu tillkomme godkänd hantverksbeställningsman
vid tjänstgöring vid artilleriets verkstäder.

Chefen för sjätte arméfördelningen finner ortstillägg för manskapet
erforderligt för att säkerställa rekryteringen vid de i Östersund, Sollefteå,
Umeå och Boden förlagda truppförbanden.

Vad slutligen beträffar anställning spenning, har chefen för marinstaben
föreslagit, att sådan förmån måtte utgå jämväl till skeppsgossar
med ett belopp av 10 kronor för varje nyantagen skeppsgosse.

Vid utarbetandet av förslag till lönereglering för manskapet hava de
sakkunniga haft till syfte bland annat att, i anslutning till de vid kommunikationsverken
och andra civila verk tillämpade löneprinciperna, söka i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

möjligaste mån förenkla det militära avlöningssystemet samt giva detsamma
större enhetlighet och stadga än det nu innehar. Att detta syfte
strängt fasthålles vid bedömandet av den grundläggande frågan om de
avlöningsformer, som vid ifrågavarande lönereglering böra komma till
användning, synes mig vara av stor vikt. Jag anser på grund härav,
att andra avlöningsformer än sådana, som tillämpats vid ordnandet av
nämnda verks avlöningsförhållanden eller som eljest betingas av speciella
förhållanden beträffande försvarsväsendet, icke böra vid den nu förevarande
löneregleringen ifrågakomma.

Med denna utgångspunkt synes det mig givet, att i den lön, som
utgör stommen i det nya lönesystemet, bör ingå jämväl dag avlöning och
ålder stillägg. Det nu vid marinen efter vissa tjänstetider utgående lönetillägget
bör självfallet upphöra att utgå. Beträffande ortstillägg hava
de sakkunniga i det föregående angivit skälen, varför denna avlöningsform
icke bör förekomma för manskapet. Dessa skäl finner jag tillfyllestgörande.
Icke heller har jag för närvarande kunnat biträda det
väckta förslaget därom, att för manskap vid sådana truppförband, som
äro förlagda å vissa orter i övre Norrland (Östersund, Sollefteå, Umeå
och Boden), skulle upptagas nämnda avlöningsform, vilken här närmast
skulle motsvara kallortstillägg.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att de
till manskapet vid marinen nu utgående uppmuntring spenning ärna böra
bibehållas. Jag finner mig emellertid så mycket mindre kunna biträda
denna åsikt, som nämnda avlöningsform, även om vissa fördelar särskilt
ur disciplinär synpunkt därmed stå att vinna, icke synes äga något berättigande
i avlöningshänseende samt den särskilda premiering av god
tjänstbarhet och gott uppförande hos manskapet vid marinen, vartill uppmuntringspenningarna
givit tillfälle, följaktligen bör, om den anses böra
bibehållas, på annan väg åstadkommas.

Även lega samt anställnings- och rekapitulationspremier böra enligt
min, liksom de sakkunnigas, mening bortfalla vid den nu ifrågasatta
löneregleringen. Såsom de sakkunniga framhållit, måste legan numera
betraktas såsom en föråldrad avlöningsform. Vad rekapitulations- och
avskedspremierna beträffar, utgöra de tillfälliga påbyggnader på det
militära avlöningssystemet, vilka föranletts av behovet att söka upphjälpa
manskapsrekryteringen. Denna deras egenskap betingar naturligen,
att de vid ett definitivt ordnande av de militära avlöningsförhållandena
böra avskaffas. Däremot har jag hyst en viss tvekan, huruvida
de nuvarande avskedspremierna böra bibehållas eller ej. Dessa premier,
som utgå med olika belopp efter sex, resp. nio års tjänst och som icke
få uppbäras av dem bland manskapet, som vid avgången ur tjänst

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

beredes civilanställning, äro avsedda att för övrigt manskap utgöra en
kompensation för sådan anställning. De sakkunniga hava med hänsyn
härtill ansett, att det med dessa premier åsyftade ändamålet även efter
löneregleringens genomförande behöver fyllas. Häremot har av generalfal
ttygmästaren och inspektören för artilleriet gjorts gällande, att dessa
premier äro ägnade att locka äldre furier till avskedstagande. Ehuru
jag ej kan frånkänna sistnämnda synpunkt ett visst berättigande, anser
jag dock, att avskedspremierna böra tills vidare bibehållas i avvaktan
på den slutliga lösningen av frågan om manskapets civilanställning, vartill
de, såsom av det sagda framgår, äro nära anknutna.

De sakkunniga hava föreslagit, att furir vid armén och korpral eller
1. klass sjöman vid marinen, vilken är familjeförsörjare, skulle, därest
han intjänat den lön, som är* bestämd för sådan beställningshavare efter
en beräknad tjänstetid av minst 72 månader (6 år), komma i åtnjutande
av ett särskilt hyresbidrag. Denna förmån skulle utgå med högre belopp
till personal, som har sin förläggningsort (station) i Stockholm, Vaxholm,
Göteborg och Boden, än till övrig personal. Hyresbidraget är
avsett att ersätta de nuvarande avlöningsformerna lönetillägg till vissa
furirer och inkvarteringsbidrag vid marinen. Ehuru härigenom en särskild
avlöningsform skapas vid försvarsväsendet, finner jag mig på de
av de sakkunniga angivna skäl böra ansluta mig till deras förslag i
detta hänseende. I likhet med de sakkunniga anser jag ock, att enahanda,
villkor för denna förmåns åtnjutande böra gälla för såväl armén
som marinen, och kan sålunda icke understödja de marina myndigheternas
framställning därom, att den vidsträcktare rätt i förevarande
avseende, som nu är medgiven beträffande marinen, fortfarande måtte
bestå. Jag vill emellertid erinra om angelägenheten därav, att den utredning
i fråga om tillräckligheten av nu befintliga kasernutrymmen,
varom de sakkunniga i detta sammanhang gjort hemställan, blir slutförd
i så god tid, att övergången till de nya bestämmelserna i förevarande
avseende kan ordnas på ett för det därav berörda manskapet tillfredsställande
sätt.

Beträffande de förut omförmälda särskilda förmånerna har jag icke
ansett mig böra frångå de sakkunnigas förslag om dessa förmåners upphörande.
Vad särskilt arbetspenningarna angår, synas visserligen de
av arméförvaltningens artilleridepartement förebragta skäl för desammas
bibehållande äga visst fog för sig. Med hänsyn till angelägenheten av
att vid löneregleringens genomförande tillse, att speciella avlöningsförmåner
i form av yrkesarvoden icke utan tvingande skäl införas i
avlöningssystemet, har jag emellertid ansett mig i denna fråga böra

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 350.

intaga samma ståndpunkt som de sakkunniga. Därest emellertid erfarenheten
skulle giva vid handen, att särskilda åtgärder måste vidtagas för
att säkerställa rekryteringen av ifrågavarande beställningsmän, lärer
framdeles böra tagas under övervägande, på vilket sätt detta ändamål
lämpligast må kunna vinnas.

Mot införandet av den av de sakkunniga föreslagna anställningspenningen
för manskapet har jag icke något att erinra. Däremot finner
jag icke anledning ifrågasätta, att sådan förmån skulle, på sätt chefen
för marinstaben föreslagit, tillgodokomma jämväl skeppsgossar.

Vad de sakkunniga i övrigt uttalat i fråga om avlöningsformerna
för manskapet föranleder icke någon erinran från min sida.

De sakkunniga hava erinrat, att enligt nu gällande regler löneuppflyttning
kunde ske endast genom befordran från lägre till högre
beställning i tjänstegrad (vid armén) eller lönegrad (vid marinen) eller,
där för viss tjänstegrad (furir) två löneklasser vore upptagna i vederbörliga
stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre till den
högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna angåves. Då
emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar) endast ägde
rum i den mån ledigheter uppstode, vore givet, att väsentliga olikheter
måste uppkomma beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning
kunde vinnas av de särskilda löntagarna. För undvikande av den ojämnhet
med hänsyn till tiden för löneuppflyttning, som härav vållades,
borde, i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående uttalat, vid
förevarande lönereglering för arméns och marinens manskap ålderstillägg
införas i lönesystemet. Det syntes därvid de sakkunniga angeläget,
att i sådana fall, då befordran till högre beställning medförde
större ansvar och mera fordrande tjänstgöring samt fördenskull måste
grundas på prövning av vederbörandes kompetens, ett uttryck däråt gåves
på det sätt, att den befordrade dels omedelbart vid befordringen erhölle
förbättring i den fasta lönen, dels ock komme i tillfälle att i den nya
tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat ske i den tjänst han
lämnat. Vid uppbyggandet av de löneskalor, som innefattades i de sakkunnigas
förslag till avlöningsreglemente för manskapet, hade de sakkunniga
därjämte sökt i möjligaste mån undvika varje anordning, som
kunde innebära en rubbning av grunderna för den nuvarande organisationen
av manskapet vid armén, resp. marinen.

Löneskalor.

De sakkunniga.

Allmänna

synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

545 si 7

Löneakalor
för arméns
manskap.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vad först anginge armén, hade de sakkunniga icke funnit anledning
att ifrågasätta uppdelning av manskapsbeställningarna på andra
tjänstegrader än de nuvarande, nämligen menig, vicekorpral, korpral
(konstapel), furir av 2. klassen och furir av 1. klassen.

Inom de sakkunniga hade visserligen ifrågasatts, att man i samband
med införandet av löneförhöjningar efter viss tjänstetid borde avskaffa
den nuvarande indelningen av furirer i 1. och 2. klassen samt införa en
gemensam löneskala för samtliga furirer. Härigenom skulle givetvis
kunna ernås en beaktansvärd förenkling i lönetekniskt hänseende och
på samma gång vinnas den fördelen, att de personalkategorier, för
vilka furirsbeställningar av 1. klassen nu saknades i staterna, nämligen
dels för musikmanskapet i allmänhet, dels ock för flertalet av olika
grupper beställningsmän vid olika truppslag, bleve bättre tillgodosedda
i avlöningshänseende. Framställning härom hade ock gjorts i eu del av
de till de sakkunniga från de militära myndigheterna under år 1920
inkomna yttrandena.

Då förslag rörande införandet av furirsbeställningar av 1. klassen avläts
till 1914 års senare riksdag (prop. nr 58), hade det skett under den
motiveringen, att man ville åstadkomma förbättrade löneförmåner inom
den förutvarande distinktionskorpralsgraden och därigenom föranleda
den dugligaste personalen att rekapitulera i större omfattning än förut.
Något principiellt hinder mot vidtagande av den ifrågasatta åtgärden i
samband med nu förevarande lönereglering skulle följaktligen med hänsyn
härtill icke möta. Emellertid hade från militärt håll framhållits att,
då uppflyttning från furir av 2. klassen till furir av 1. klassen medförde
högre tjänsteställning, genom furirsgradens uppdelning i två klasser
möjlighet förelåge att vid uppflyttning till furir av 1. klassen verkställa
ett urval. Denna omständighet syntes innebära väsentliga fördelar såväl
med hänsyn till tjänstens krav som särskilt för befrämjande av en
lämplig rekrytering av underofficerskåren. De sakkunniga hade på grund
härav föreslagit särskilda skalor för de båda furirsgraderna. För att
på samma gång såvitt möjligt tillgodose omförmälda krav på förbättrad
avlöning för de personalkategorier, för vilka furirsbeställningar av 1.
graden nu saknades i staterna, föresloge dock de sakkunniga, att den nuvarande
rätt betydande skillnaden i avlöning mellan de båda furirsgraderna
väsentligt minskades.

Sedan de sakkunniga sålunda funnit, att särskilda avlöningsbelopp
borde bibehållas för en var av de fem slag av beställningar, på vilka
arméns manskap för närvarande vore uppdelat, samt i enlighet härmed

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Öl

upptagit fem lönegrader för denna personal, hade de sakkunniga tagit
under övervägande, huruvida och i vad mån lönerna inom var och en
av nämnda lönegrader borde, på sätt som bestämts i det för kommunikationsverken
nu gällande lönesystemet, genomgående upptagas i flera
löneklasser, så anordnade, att avlöningsförhöjning efter viss tjänstetid
vunnes genom uppflyttning från lägre till högre löneklass inom graden.

Enligt vad i de sakkunnigas förut omförmälda utlåtande den 24
februari 1919 anförts, kunde det antagas, att befordran till furir
av 2. klassen i regel inträffade efter omkring 48 månaders tjänst
och vid en levnadsålder av omkring 23 år samt att befordran till
furir av 1. klassen följde efter en ytterligare tjänstetid av omkring
24 månader. Med hänsyn till den under de senaste åren alltmer försvårade
rekryteringen och den därav föranledda hastigare omsättningen
även inom furirsgraderna syntes det dock numera kunna beräknas, att befordran
till furir av 2. klassen i många fall kunde vinnas redan omedelbart
efter genomgången furirsutbildning, d. v. s. efter omkring 36 månaders
tjänst, och att följaktligen befordran till furir av 1. klassen kunde
ernås efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 60 månader. Beträffande
de lägre tjänstegraderna kunde befordran till vicekorpral vid de
truppslag, som hade sådana beställningar*), ske vid första tjänstårets slut
efter genomgången rekryt- och vicekorpralsutbildning (motsvarande utbildning)
samt befordran till korpral (konstapel) vid slutet av andra året,
sedan korprals- (konstapels-) utbildning genomgåtts.

Under förutsättning att för utjämnande av befordringsförhållandena
något behov att införa avlöningsförhöjningar efter viss tjänstetid (ålderstillägg)
i de olika lönegraderna icke förelåge, skulle alltså löneskalorna
för arméns manskap vid normal befordran kunna schematiskt uttryckas
sålunda:

Beställning.	Löne- grad.	1. året.	2. året.	3. året.	4. året.	5. året.	6. året.	7. och S följ. år.
Furir av 1. klassen.........	5	_	_	_	_	_	X	X
» » 2. » .........	4	—	—	—	X	X	—	-
Korpral (konstapel).........	3	—	—	X	—	—	—
Vicekorpral ..................	2	—	X	—	—	—	—	—
Menig...........................	1	X	—	—	—	—	—	—

*) Beställningen vicekorpral (vicekonstapel) finnes vid kavalleriet och artilleriet endast
för musikpersonal.

Kung!,. Ma.j:ts Proposition Nr 330.

Under år 1920 hade från de militära myndigheterna infordrats
Yttranden, huruvida ålderstillägg lämpligen borde ifrågakomma för manskap
i lägre tjänsteställning än furirs (med särskilt beaktande av förhållandena
beträffande musikmanskapet och de s. k. beställningsmännen)
samt, därest ålderstillägg infördes för meniga, huruvida och i sådant
fall vilka villkor borde uppställas i fråga om rätt för menig att erhålla
ålderstillägg. De svar härå, som kommit de sakkunniga tillhanda, ådagalade
väl, att meningarna bland myndigheterna vore ganska växlande,
men det övervägande antalet myndigheter hade dock uttalat sig för ett
lönesystem, enligt vilket avlönings förhöjningar borde förekomma inom
alla beställningar, såväl dem, som vore avsedda för befäl i olika grader,
som dem, vilka vore avsedda för meniga. Såsom skäl för en sådan anordning
hade framhållits önskvärdheten dels att kunna genom avlöningsförhöjningar,
oberoende av befordran, tillgodose manskap, tillhörande
musiken och de olika grupperna av beställningsmän (sjukvårds-, hovslagar-
och hantverksmauskap), för vilket befordringsförhållandena i regel
ställde sig mera ojämna än för övrigt manskap, dels ock att i vissa
fall förmå äldre pålitligt manskap, som icke kunnat befordras, att kvarstå
i tjänst för att fylla vissa särskilda militära behov, t. ex. av remontryttare
vid kavalleriet o. d.

De sakkunniga hade för sin del funnit, att hänsyn måste tagas till
de olika befordringsmöjligheter, som inom samtliga lönegrader förekonune
till följd av ojämn avgång och som gjorde sig gällande icke minst
beträffande ovanberörda grupper av beställningshavare (musikpersonal,
beställningsmän). Härvid borde, på sätt några av de militära myndigheterna
framhållit, jämväl beaktas önskvärdheten därav, att meniga även såsom
obefordrade i vissa fall kvarstode i tjänst, t. ex. i egenskap av remontryttare.
Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas mening anordnas
så, att lämpligt antal avlöningsförhöjningar medgåves manskapet
inom alla lönegrader.

Då det härvid gällt att inom de särskilda löneskalorna bestämma
antalet avlöningsförhöjningar och tidpunkterna för deras inträdande, hade
de sakkunniga till en början uppmärksammat, att den första anställningstiden
i regel utgjorde minst två år, räknat från första anställningsårets
början den 1 november. Vid sådant förhållande och då den nyanställda
volontärens tjänstgöring under dessa år i huvudsak vore inriktad
på egen utbildning, hade de sakkunniga ansett den första avlöningsförhöjningen
böra inträda först efter utgången av nämnda två åi\ Vid
de truppslag, där vicekorpralsbeställningar förekomme, kunde dock löneförhöjning
redan dessförinnan äga rum genom befordran till sådan be -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställning; och hade detta förhållande vid löneskalornas anordning beaktats.
Efter den första anställningstidens slut torde såsom regel ny anställning
tagas endast för ett år i sänder, och hade de sakkunniga fördenskull
funnit lämpligt att låta löneförhöjning inträda för varje år, intill
dess den för varje slag av beställning bestämda slutlönen blivit uppnådd.
Genom en sådan anordning torde få anses behörigen sörjt för,
att rekapitulation i tillfredsställande omfattning, åtminstone under normala
förhållanden, komme att äga rum. Sista avlönings förhöj ningen hade ansetts
böra inträda för furir av 1. klassen med början av 8. anställningsåret.
För tiden därefter syntes en drivfjäder till rekapitulation ligga i den rätt
till avskedspremie, som alltjämt skulle tillkomma manskap vid avgång
efter minst 9 års tjänst, ävensom i möjligheten för manskap, som nått
en tjänstetid av omkring 10 år, att snart nog vinna befordran till
underofficer.

Enär vid särskilt gynnsamma förhållanden befordran kunde, om
ock mera undantagsvis, vinnas tidigare än vad som ovan angivits,
hade det därjämte visat sig erforderligt att avpassa skalorna så, att begynnelselön
upptoges för korpral under förutsättning, att sådan beställningvunnes
redan före 2. tjänstårets utgång, samt för furir av såväl 2. som
1. klassen under förutsättning, att dylik beställning vunnes före 3. årets
utgång.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade antalet avlöningsförhöjningar
inom de särskilda lönegraderna bestämts för furirer av såväl 1.
som 2. klassen till fem, för korpraler till fyra samt för såväl vicekorpraler
som meniga till tre. Antalet avlöningstillägg för de lägre beställningarna
hade föreslagits huvudsakligen av hänsyn till beställningsmän, musikpersonal
in. fl., vilka icke kunde påräkna lika snabb befordran som den
rent militära personalen. De sakkunniga förutsatte härvid, att förnyad
anställning av personal, som icke kunde befordras, ägde rum endast i den
mån sådant betingades av tjänstens krav.

Löneskalorna borde slutligen anordnas på sådant sätt, att manskapet
vid befordran från lägre till högre lönegrad ägde rätt att för åtnjutande
av löneförhöjning inom den högre lönegraden räkna sig till godo viss
föregående tjänstetid. Därvid skulle möjligen ligga närmast till hands
att låta manskapet få tillgodoräkna sig, förutom tjänstetid inom resp.
lönegrad, viss del av den tjänstetid, som fullgjorts i lägre grad. Aven
om härigenom önskemålet att vinna utjämning i avlöningen vid olika befordringsförhållanden
skulle väsentligen vinnas, hade dock de sakkunniga
ansett riktigare att låta hela sammanlagda anställningstiden såsom fast
anställt manskap i varje fall bliva bestämmande för lönetursberäkningen.

Löneskalor
för marinens
manskap.

Kung! Maj:ts Proposition Nr 350.

I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen
av löneskalorna erhålla följande förändrade utseende:

Beställning.	Löne- grad.	1. året o. 2. året.	3. året.	4. året.	5. året.	6. året.	7. året.	8. och följ. år.
Furir av 1. klassen ......	5	_	X	X	X	X	X	X
> > 2. »	4	—	X	X	X	X	X	X
Korpral........................	3	X	X	X	X	X	—	—
Vice korpral ...............	2	X	X	X	X	—	—	—
Menig ........................	1	X	X	X	X	—	—	- 1

Marinens manskap vore för närvarande uppdelat dels på fyra särskilda
lönegrader (1.—4. lönegraderna) och dels på tjänstegraderna underofficerskorpral
(sedan 1919 års början, liksom 1. lönegraden, under indragning),
korpral och menig. De meniga vore vidare fördelade på
olika tjänstbarhetsklasser, vid flottan 3., 2. och 1. klass sjömän och vid
kustartilleriet 3. och 2. klass kustartillerister. Befordran till högre tjänstegrad
vid marinen ägde icke något omedelbart samband med uppflyttning
till högre lönegrad, enär högre tjänstegrad, oberoende av huruvida
vakans i viss lönegrad förefunnes eller icke, vunnes, så snart
stadgade kompetensfordringar för tjänstegradens erhållande fullgjorts.
För uppflyttning till högre lönegrad fordrades, att vissa villkor beträffande
tjänstegrad eller tjänstbarhetsklass vore uppfyllda.

Att denna organisation vid en omläggning av avlöningsförhållandena
efter ett lönesystem med särskilda löneskalor för olika beställningar
och med avlöningsförhöjningar efter vissa tjänstetider vore ägnad att för
marinens manskap försvåra löneregleringsfrågans lösning, läge i öppen
dag. De sakkunniga hade emellertid med hänsyn till det dem givna
uppdraget icke ansett sig befogade att föreslå några ändringar i nämnda
organisation, utan hade de sakkunniga låtit sig angeläget vara att vid
utarbetandet av sitt löneregleringsförslag för marinens manskap tillse,
att detta förslag så nära som möjligt komme att ansluta sig till den
nuvarande organisationen.

Då de sakkunniga tagit i övervägande frågan om lämpligaste sättet
för ordnandet av avlöningsförhållandena för marinens manskap, hade de
funnit uppenbart, att den nuvarande indelningen av manskapet i
fyra lönegrader icke borde bibehållas. Frånsett den omständigheten,
att indragning av 1. lönegraden vore avsedd att från och med år 1919
genomföras, kunde denna indelning, vilken ej anslöte sig till de nu

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350. 55

befintliga tjänstegraderna, icke tillgodose behovet av löneförbättring i
samband med uppflyttning till beställning med större ansvar och mera
fordrande tjänstgöring än den, som förut innehafts.

De sakkunniga hade för sin del trott sig finna, att löneregleringen
för marinens manskap — utan att organisatoriska förhållanden därigenom
påverkades — lämpligast borde genomföras på det sätt, att två särskilda
lönegrader inrättades, en avsedd för meniga och en för korpraler.
Inom vardera lönegraden borde förekomma vissa avlöningsförhöjningar,
att utgå efter lämpliga tidsintervaller.

Yad anginge löneskalan för meniga, syntes — med hänsyn till önskvärdheten
därav, att avlöningsförhöjning inträdde samtidigt med uppflyttningen
från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman
(kustartillerist), vilken uppflyttning för kontraktsanställt manskap i regel
ägde rum vid första anställningsårets utgång — tiden för intjänandet
av första avlöningsförliöjningen böra bestämmas till ett år. För vinnandet
av andra avlönings förhöj ningen borde erfordras ytterligare två års tjänst, i
syfte att nämnda löneökning lämpligen borde sammanfalla med den tid,
då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass sjöman till 1.
klass sjöman. Vid kustartilleriet, där tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist
saknades, förekomme visserligen icke någon motsvarande uppflyttning
i tjänstbarhetsklass, men syntes tidsintervallen i fråga i allt fall
vara lämplig, då kustartilleriets manskap i regel toge första anställning
på tre år och en löneförhöjning vid utgången av nämnda tid vore behövlig
för att förmå manskapet att rekapitulera. För meniga vid marinen,
vilkas anställning varat längre tid än fyra år, borde ytterligare avlönings.
förhöjningar inträda varje år, och syntes — med hänsyn till vid marinen
förefintligt behov att under längre tid än vid armén kvarhålla äldre väl
kvalificerat manskap — vid marinen böra utgå ett ålderstillägg mer än
vid armén och sista avlöningsförhöjningen alltså böra få tillträdas vid
ingången av 9. anställningsåret.

Beträffande löneskalan för den av de sakkunniga föreslagna lönegraden
för korpraler hade de sakkuuniga uppmärksammat, hurusom
utbildningsföreskrifterna vid flottan, å ena, samt vid kustartilleriet,
å andra sidan, föranledde, att korpralsgraden vid flottan i regel icke kunde
vinnas förrän efter utgången av tredje tjänståret, men däremot vid
kustartilleriet i vissa fall efter något kortare tjänstetid. Ehuru alltså
för flottans del i löneskalan för korpraler begynnelselönen bort upptagas
först från och med 4. tjänståret, hade dock förhållandena vid kustartilleriet
nödvändiggjort löneskalans anordnande under den förutsättningen,
att korpralsbeställning kunde vinnas redan tidigare. Härigenom

Fördelning av
manskapsbeställningarna
vid
marinen på
lönegrader.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

syntes emellertid något försteg för kustartilleriets manskap i förhållande
till flottans manskap icke komma att beredas, enär, enligt vad de sakkunniga
i annat sammanhang föresloge, antalet korpralsbeställningar vid
såväl flottan som kustartilleriet torde böra upptagas i samma proportion
till hela manskapsstyrkan vid vartdera vapnet.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om
löneskalorna för arméns manskap, ansåge de sakkunniga, att den, som befordrades
från beställning såsom menig till beställning såsom korpral,
borde för åtnjutande!'' av löneförhöjning inom den högre lönegraden äga
att tillgodoräkna sig hela sammanlagda anställningstiden såsom manskap.

De löneskalor, som i enlighet med de av de sakkunniga nu uttalade
grundsatserna skulle gälla för marinens manskap, kunde schematiskt uttryckas
sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. och.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. året.

9. och
följ. år.

Korpral ........................

Menig...........................

Därest löneskalorna anordnades enligt detta system, tillgodosåges
jämväl önskemålet, att manskap, som nedflyttades från korpralsbeställning
till beställning såsom menig, i sistnämnda beställning bibehölles
vid den avlöning, som tillgodokomme annan menig med motsvarande
tjänstålder.

De sakkunniga hade i detta sammanhang funnit sig icke kunna
underlåta att beröra frågan om lämpligaste sättet för verkställande av
uppdelningen av de manskapsbeställuingar, som i de nuvarande 4.—-1.
lönegraderna vore uppförda på staterna för flottans sjömanskår och
för kustartilleriet, på beställningarna i de av de sakkunniga föreslagna
två lönegraderna för korpraler och meniga. Enligt gällande bestämmelser
erfordrades, förutom fullgörandet av vissa kompetensfordringar,
för befordran från nuvarande 4. lönegraden till 3. lönegraden en tjänstetid
av 18 månader samt för befordran från 3. till 2. lönegraden en
tjänstetid av 36 månader. Till beställning i 1. lönegraden skedde numera
i regel icke någon befordran, utan befordrades manskap i 2. lönegraden
efter fullgjorda kompetensvillkor i mån av uppkomna vakanser
direkt till underofficerare av 3. graden. Då de sakkunniga utgått från,
att befordran till de föreslagna korpralsbeställningarna i normala fall

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

icke skulle äga rum förrän efter minst tre tjänstår, syntes det utan
vidare vara givet, att samtliga nuvarande beställningar i 4. och 3. lönegraderna
(vid flottan 1,025 + 1,047 = 2,072 samt vid kustartilleriet 257 +
425 = 682)*borde i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen upptagas
såsom meniga manskapsbeställningar i den av de sakkunniga föreslagna
1. lönegraden.

Beträffande åter frågan, till vilkendera gruppen av de föreslagna
nya lönebeställningarna de nuvarande beställningarna i 2. och 1. lönegraderna
borde överföras, kunde utan tvivel olika meningar gorå sig gällande.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle beställning såsom korpral
kunna vinnas av den, som vunnit därför stadgad kompetens, utan hänsyn
till viss fullgjord tjänstetid. Då denna kompetens kunde vinnas tidigare
vid kustartilleriet än vid flottan, där minst tre år erfordrades för genomgående
av fullständig korpralsutbildning, hade nämligen löneskalan för
korpraler måst läggas så, att begynnelselönen såsom korpral kunde få tillträdas
även av den, som icke innehade en tjänstetid av tre år. Härav skulle
möjligen anses böra följa, att alla beställningar i nuvarande 2. lönegraden —
vilka kunde ernås efter tre års tjänst — borde, jämte kvarstående antalet
beställningar i den under indragning varande 1. lönegraden, överföras
till korpralsbeställningar. Förutsättningen härför vore emellertid, att behovet
av underbefäl vid marinen sammanfölle med nuvarande antalet
beställningar i 2. och 1. lönegraden. Såvitt de sakkunniga kunnat utröna,
hade vid manskapets hittillsvarande fördelning på olika lönegrader
hänsyn knappast tagits till något bestämt behov av personal i underbefälsställning,
ett förhållande, som särskilt framträtt därutinnan, att befordran
till tjänstegraderna korpral och underofficerskorpral ägt rum oberoende
av förefintliga vakanser i ena eller andra lönegraden. Härav torde
framgå, att den nuvarande indelningen av marinens manskap på fyra
särskilda lönegrader mindre berott på tjänstens krav vare sig i land
eller — vad flottan anginge — ombord å stridsfartygen, utan fastmera
på önskvärdheten att åstadkomma möjlighet till lämpliga löneförhöjningar
för manskap, som haft anställning under en längre tid. I själva verket
innehades redan nu vid flottan en icke obetydlig del av beställningarna i

2. lönegraden av manskap, som icke befordrats till underbefäl (korpraler),
utan endast vunnit uppflyttning till 1. klass sjöman.

Vid nu anförda förhållanden och då en slutgiltig utredning rörande
behovet av personal i olika lönebeställningar vid marinen syntes kunna
verkställas först i samband med pågående revision av försvarsorganisationen,
hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att bestämmandet
av, huru stor del av manskapet i den nuvarande 2. lönegraden
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.) 543 21 8

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350-.

— jämte kvarstående antalet beställningar i 1. lönegraden — borde
hänföras till korpralsbeställningar enligt de sakkunnigas förslag, kunde
och borde behandlas såsom en med de sakkunnigas uppdrag sammanhängande
löneteknisk fråga. Denna fråga syntes därför * enligt de
sakkunnigas mening böra lösas med behörigt hänsynstagande därtill,
att största möjliga likställighet vunnes mellan manskapet vid de båda
försvarsgrenarna, armén och marinen. Enligt de sakkunnigas förslag vore
avsett, att begynnelselönen för meniga vid de båda försvarsgrenarna skulle
utgå med enahanda belopp, liksom ock att slutlönen för furir av 1. klassen
vid armén skulle bliva densamma som för korpral vid marinen. Mellan löneskalorna
för meniga och för furirer av 1. klassen vid armén hade inlagts tre
särskilda löneskalor — för vicekorpraler, korpraler och furirer av 2. klassen

— varemot flottans manskap vid befordran erhölle uppflyttning direkt
från löneskalan för menig till löneskalan för korpral. Vid armén omfattade
löneplanen alltså fem lönegrader, vid marinen endast två. De
sakkunniga hade på grund härav funnit, att största möjliga likställighet
mellan arméns och marinens manskap i fråga om ernående av de högre
lönebeloppen skulle vinnas, om man beräknade, hur stor procent hela
antalet furirer (av såväl 1. som 2. klassen) jämte halva antalet korpraler

— d. v. s. de två högsta lönegraderna samt halva mellersta lönegraden

— utgjorde av hela manskapsantalet vid armén, och därefter bestämde
antalet av marinens korpralsbeställningar i samma proportion till hela
manskapsantalet vid marinen.

Vid arméns olika truppförband vore proportionerna mellan de olika
slagen av manskapsbeställningarna visserligen något växlande, men för
armén, sedd i dess helhet, utgjorde antalet furirer av 1. och 2. klassen
jämte halva antalet korpraler omkring 30 procent av hela manskapsstyrkan.
Med tillämpning av denna beräkningsgrund borde antalet korpralsbeställningar
vid marinen i den av de sakkunniga föreslagna 2. löne 30 graden

beräknas sålunda: a) vid flottan x (63 + 1,590 + 1,047 + 1,025 =)

3,725 = 1,118; samt b) vid kustartilleriet- x (70 + 353 + 425 +257 =)

1,105 = 332. 100

De sakkunniga ifrågasatte, att antalet manskapsbeställningar vid
marinen i vederbörliga stater för år 1922 upptoges på följande sätt:

Meniga Korpraler Summa.

(1. lönegr.) (2. lönegr.)

vid flottan ............

» kustartilleriet

2,625 1,100 3,725

775 330 1,105

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Det nu avgivna förslaget innebure givetvis icke något binder för,
att det manskap vid marinen, som genomgått fullständig korpralsutbildning,
därest så befunnes önskvärt, tillädes grad såsom korpral över
stat, då vakanta lönebeställningar i 2. lönegraden (korpraler) icke funnes.
Härigenom skulle vid marinen allenast tillämpas ett tillvägagångssätt,
som redan för närvarande användes vid armén, i det att vederbörande
truppförbandschefer lämnats möjlighet att genom gradbefordran lämna
erkännande åt förtjänt manskap, som på grand av brist på lediga löner
ej kunde befordras på stat.

I anledning av vad de sakkunniga uttalat rörande manskapsbeställningarnas
vid marinen fördelning på lönegrader hava tre utav de sakkunniga
(herrar Lybeck, Näsman och Tallberg) avgivit följande till betänkandet
fogade särskilda yttrande:

Det antal förhandsfolk eller rättare uttryckt underbefäl av manskapet, som
erfordras för marinen, är noggrannt uträknat enligt gällande besättnings- och
bemanningslistor för fartyg, stationer, varv och fort o. s. v. Detta antal motsvarar
det i staten för sjömanskåren, resp. kustartilleriets personal upptagna antalet
beställningar i 2. lönegraden, ökat med det ringa antalet ännu kvarstående
beställningar i 1. lönegraden, och uppgår alltså för flottan till (1,590 + 63=)
1,653 och för kustartilleriet till (353 + 70 =) 423 beställningar. Inom kustartilleriet
äro samtliga beställningshavare i nämnda lönegrader korpraler (jämte ett
mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler); inom flottan äro av ifrågavarande
beställningshavare för närvarande omkring 85—90 % korpraler (jämte ett
mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler), under det att återstoden
eller omkring 15—10 % äro 1. klass sjömän. Organisationen hindrar emellertid
ej, att även vid flottan samtliga beställningshavare inom 2. (och 1.) lönegraden äro
korpraler, vilket förhållande kan anses som normalt och önskvärt.

Det är möjligt, att behovet av underbefäl av manskapet vid marinen kan i
viss mån nedbringas, men detta kan icke ske utan grundlig revidering av gällande
besättnings- och bemanningslistor.

Avlöningssakkunniga hava emellertid i sitt förslag till fördelning av manskapsbeställningar
på de två nya lönegraderna (för menig och för korpral) utan
någon som helst dylik revidering eller överhuvudtaget utan någon som helst hänsyn
till besättningslistorna förklarat, att flottans behov av korpraler icke är 1,653
utan 1,100, och kustartilleriets behov icke 423 utan 330. Till dessa siffror
hava sakkunniga kommit helt enkelt genom vissa jämförelser med arméns behov
av furirer och korpraler. Det ligger i öppen dag, till vilka egendomliga resultat
dylika jämförelser kunna leda. Arméns behov grundar sig på beräkning av
manskapsstyrkan inom kompanier, skvadroner, bataljoner, regementen o. s. v.;
marinens behov åter beror av antalet och arten av maskinella anordningar m. m.
inom undervattensbåtar, jagare, pansarbåtar, fort o. s. v.

På grund härav anse vi, att sakkunnigas uttalanden och förslag beträffande
fördelning av manskapsbeställningar på lönegrader vid flottan och kustartilleriet
äro oriktiga och att denna fördelning måste föregås av en av vederbörande sjömilitära
myndigheter verkställd personalberäkning.

Särskilt
yttrande av
vissa t bland
de sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig heternas yttranden.

Departements chefen.

Beträffande löneskalornas anordnande har chefen för femte arméfördelningen
framhållit, att å ena sidan vanlig menig, som icke vunnit
befordran, bleve genom ålderstilläggen väl mycket tillgodosedd, under
det att manskap, tillhörande musiken och de olika grupperna av beställningsmän
(sjukvårds-, hovslagar- och hantverksmanskap), för vilka
befordringsförhållandena i regel ställde sig mera ojämna än för övrigt
manskap, icke medgivits tillräckligt antal ålderstillägg. I löneplanen
borde därför inarbetas särskilda bestämmelser för avlöning av musikmanskap
och beställningsmän, upptagande sex ålderstillägg i varje lönegrad,
under det att i den för vanliga meniga avsedda första lönegraden
endast borde förekomma ett ålderstillägg.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har, såsom
förut nämnts, framhållit, att det visat sig svårt att erhålla kvalificerad
personal till sjukvårdsmän, hovslagare och hantverkare, samt med hänsyn
härtill ifrågasatt, att samtliga beställningsmän måtte uppflyttas i närmast
högre lönegrad.

Arméförvaltningen har av skäl, som i annat sammanhang närmare
omförmälas, ansett, att möjlighet borde förefinnas för tilldelande av
furirs av 1. klassen avlöningsförmåner åt därav förtjänta beställningsmän
med avlöning såsom furirer av 2. klassen.

Chefen för kustartilleriet har föreslagit, att marinens manskap måtte
indelas i 3 tjänstegrader, nämligen 1. korpral, 2. korpral och menig,
samt att såsom en följd härav den av de sakkunniga föreslagna 2. lönegraden
för manskap vid marinen måtte uppdelas i två lönegrader, eu
avsedd för 2. korpraler och en för 1. korpraler.

I fråga om fördelningen av manskap sbeställning ärna vid marinen pa
lönegrader hava samtliga marina myndigheter anslutit sig till den uppfattning,
som uttalats av förenämnda reservanter inom de sakkunniga.

De sakkunnigas förslag att i löneskalan för arméns manskap upptaga
fem lönegrader — för menig, vicekorpral, korpral (konstapel), furir av 2.
klassen och furir av 1. klassen — samt i löneskalan för marinens manskap
två lönegrader — för menig och korpral — är grundat på den
nuvarande manskapsorganisationen; och synes mig däremot icke vara
något att invända. Däremot anser jag mig mot den föreslagna konstruktionen
av de båda löneskalorna böra göra vissa erinringar, för vilka
jag nu torde få redogöra.

Enligt de sakkunnigas mening skulle den första avlöningsförhöjningen
vid armén inträda efter två år, enär den första anställningstiden

Kungl Maj:ts Proposition Nr S50.

vid armén i regel avsåge minst denna tidrymd och den nyanställda
volontärens tjänstgöring därunder i huvudsak vore inriktad på egen
utbildning. Efter dessa två år hava löneförhöjningarna ansetts böra
inträda för varje år, motsvarande den tid, för vilken ny anställning i
allmänhet tages. Vid marinen däremot skulle den första löneförhöjningen
inträda redan efter ett år med hänsyn till önskvärdheten därav,
att denna avlöningsförhöjning komme att inträda samtidigt med uppflyttning
för kontraktsanställt manskap från 3. klass sjöman (kustartillerist)
till 2. klass sjöman (kustartillerist). I anslutning härtill borde
ock tidpunkten för andra löneförhöjningen vid marinen sammanfalla
med den tid, då manskapet vid flottan kunde uppflyttas från 2. klass
sjöman till 1. klass sjöman eller efter ytterligare två år. Den ojämnhet
de båda löneskalorna emellan, som härigenom uppkommer, synes
mig icke vara betingad av föreliggande organisatoriska eller andra förhållanden.
Å ena sidan lärer något hinder icke möta att låta den
första löneförhöjningen vid armén, på sätt föreslagits för marinen, inträda
redan efter ett år, helst som den första anställningen av volontär
numera sker även för sådan kortare tidrymd. A andra sidan har det
synts mig lämpligt, att tidpunkten för inträdandet av den andra löneförhöjningen
vid marinen bestämmes till två i stället för tre år, varigenom
överensstämmelse mellan löneskalorna för arméns och marinens
manskap även i detta fall skulle åvägabringas. Att för marinens del
binda tiden för löneförhöjningarna vid de nuvarande bestämmelserna
rörande uppflyttning i tjänstbarhetsklass synes mig icke vara erforderligt,
då sådan uppflyttning enligt den nuvarande organisationen icke
i och för sig medför löneförbättring. Ovisst är ju även, huruvida över
huvud taget den nuvarande indelningen av de meniga i särskilda tjänstbarhetsklasser
vid den förestående omorganisationen av försvaret kommer
att bibehållas. Jag anser därför, att löneskalorna för såväl armén som
marinen genomgående böra anordnas med ettåriga intervaller. Genom
den i och för sig önskvärda överensstämmelse mellan arméns och marinens
löneskalor, som härigenom ernås, vinnes även möjlighet att bestämma
lönebeloppen för manskapet vid de båda försvarsgrenarna på
ett mera likartat sätt än som med de av de sakkunniga föreslagna löneskalorna
varit möjligt.

Beträffande därefter de av generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet samt av chefen för femte arméfördelningen väckta förslagen
om särskilda avlöningsbestämmelser för beställningsmän och musikmanskap
synas mig dessa förslag icke vara av beskaffenhet alt böra för -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

anleda någon åtgärd. I sådant avseende böra enligt min mening de av de
sakkunniga föreslagna löneförhöjningarna för manskapet, vilka motiverats
icke minst av behovet att utjämna befordringsförhållandena för beställningsmän
och musikmanskap, få anses tillfyllestgörande.

Den av chefen för kustartilleriet gjorda framställningen om indelande
av marinens manskap i tre särskilda lönegrader — 1. korpral,
2. korpral och menig — lärer, såsom avseende en organisationsfråga,
icke kunna i detta sammanhang upptagas till behandling.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle löneskalan för arméns
manskap kunna schematiskt uttryckas sålunda:

Beställning.	Löne- grad.	1. året.	2. året.	3. året.	4. året.	5. året.	6. året.	7. året.	8. och följ. år.
Furir av 1. klassen ......	5	__	_	X	X	X	X	X	X
T> »2. T>	4	—	—	X	X	X	X	X	X
Korpral......................	3	—	X	X	X	X	X	—	—
Vice korpral...............	2	X	X	X	X	X	—	—	—
Menig........................	1	X	X	X	X	X	—	—	—

För marinens manskap skulle löneskalan i anslutning till det föregående
erhålla följande utseende.

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. året. j 3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

S. året.

9. och
följ. år.

Menig................

Till det av arméförvaltningen framställda förslaget om tilldelande
av fnrirs av 1. klassen avlöningsförmåner åt därtill förtjänta beställningsmän
med avlöning såsom furirer av 2. klassen återkommer jag i det
följande.

I detta sammanhang anhåller jag att få beröra den av de sakkunniga
väckta frågan rörande fördelning av beställningarna i nuvarande
2. lönegraden för manskap på de båda föreslagna lönegraderna för korpraler
och meniga. I sådant avseende hava de sakkunniga ansett, att
antalet beställningshavare i den nya korpralsgraden vid marinen borde

Kung!. 3Iaj:ts Proposition Nr 350.

bestämmas till samma procent av hela manskapsantalet vid marinen som
antalet furirer (av såväl 1. som 2. klassen) jämte halva antalet korpraler
vid armén ntgör av hela manskapsantalet vid armén. Häremot hava tre
av de sakkunniga uttalat avvikande mening samt därvid gjort gällande,
att den av majoriteten bland de sakkunniga omfattade åsikten icke vore
riktig samt att fördelningen av manskapsbeställningarna för de båda nya
lönegraderna bort föregås av en utav vederbörande sjömilitära myndigheter
verkställd personalberäkning.

De sakkunniga hava till stöd för sitt förslag anfört, bland annat,
att behovet av underbefäl (korpraler) vid marinen för närvarande icke
kunde anses sammanfalla med antalet beställningar i den nuvarande 2.
(och den under indragning varande 1.) lönegraden. Detta förhållande
sammanhängde med marinens nuvarande manskapsorganisation, enligt
vilken befordran till tjänstegrad ägde ruin oberoende av förefintligheten
av vakanser i vederbörlig lönegrad. En slutgiltig utredning rörande
behovet av personal i de nya lönegraderna vid marinen kunde enligt de
sakkunnigas mening verkställas först i samband med den pågående revisionen
av försvarsorganisationen.

Då den nuvarande manskapsorganisationen icke lämnat erforderlig
ledning för bedömandet av frågan om behovet av antalet beställningar
å stat i den nya lönegraden för korpraler, har jag för min del icke
funnit anledning till erinran mot det av de sakkunniga tillämpade förfaringssättet
för bestämmandet av detta antal. Att, på sätt reservanterna
bland de sakkunniga gjort gällande, före avgörandet härutinnan
bort genom vederbörande sjömilitära myndigheters försorg verkställas en
personalberäkning i förevarande hänseende, synes mig, med hänsyn till
den pågående utredningen rörande organisationen av försvarsväsendet,
knappast hava varit erforderligt. Några praktiska olägenheter lära
icke heller kunna uppkomma genom antagandet av de sakkunnigas
förslag, då redan nu en del av beställningarna i den nuvarande 2.
lönegraden, vad flottan vidkommer, icke innehaves av korpraler, utan av
1. klass sjömän och i nämnda lönegrad för närvarande finnes ett icke
obetydligt antal vakanser (817 vid flottan och 245 vid kustartilleriet).
Givet är emellertid, att det på nu nämnt sätt verkställda bestämmandet av
antalet beställningar i den nya 2. lönegraden för korpraler icke bör äga
giltighet längre än till dess det slutliga resultatet av nyssnämnda utredning
föreligger; den föreslagna anordningen är alltså av allenast provisorisk
natur.

Kung!. Maj.is Proposition Nr 350.

Lönebelopp.

De sakkunniga.

Fast lön och
dyrtidstillägg.

De sakkunniga hava härefter övergått till att yttra sig rörande de
lönebelopp, som skäligen borde bestämmas vid tillämpningen av de utav
de sakkunniga föreslagna löneskalorna för de olika grupperna beställningshavare
vid armén och marinen, d. v. s. beloppen av dels begynnelselönerna
inom varje lönegrad, dels ock de därutöver efter viss tjänstetid
utgående avlöningsförhöjningarna. I sådant hänseende hava de
sakkunniga anfört huvudsakligen följande.

Den fråga, som för de sakkunniga först framställt sig, då det gällt
att avväga storleken av den avlöning, som borde utgå till arméns och
marinens manskap, hade varit, till vilket prisläge avlöningen borde hänföras.
För närvarande vore de militära avlöningarna, liksom även flertalet civila,
fastställda med hänsyn till prisnivån under år 1914 eller tidigare, och förden
prisstegring, som sedermera inträtt,utginge ersättning! form avdyrtidstillägg.
Vid den från och med den 1 juli 1920 gällande nya lönereglering för kommunikationsverken,
som fått sitt uttryck i avlöningsreglementet för dessa
verk av den 19 juni 1919, hade man emellertid följt andra grundsatser.
Avlöningsbeloppen hade härvid beräknats med hänsyn till det prisläge,
som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast
före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i
början av 1920-talet. Detta hypotetiska prisläge hade antagits ligga 16
procent över 1914 års nivå, vadan avlöningarna enligt kommunikationsverkens
nya avlöningsreglemente i princip skulle ligga lika många
procent över avlöningarna enligt stat för motsvarande befattningar inom
andra förvaltningsgrenar. Med hänsyn härtill hade emellertid dyrtidstilläggen
för kommunikationsverken reducerats på sådant sätt, att dyrtidstillägg
utginge endast på 85 % av avlöningsförmånerna samt att det
för statens befattningshavare i allmänhet gällande grundtalet i varje fall
minskats med 16 enheter.

Då de sakkunnigas förslag till lönereglering för officerare och underofficerare
med vederlikar vid armén och marinen vore avsett att i förevarande
avseende vila på de för kommunikationsverkens personal tilllämpade
löneprinciperna, skulle det ligga närmast till hands att bygga
löneregleringen för arméns och marinens manskap på liknande grunder.
Emellertid förelåge beträffande manskapet vissa omständigheter, som
syntes göra en annan lösning av den föreliggande frågan lämpligare.

Chefen för sjätte arméfördelningen hade i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 6 november 1919 framhållit, hurusom avlöningsformen dyrtidstillägg
vore allt annat än gynnsam för volontärrekryteringen. Det

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

(in

vore nämligen en allmän iakttagelse inom vitt skilda yrken, att
personalen icke tillräckligt förmådde uppskatta de förmåner, som utginge
i form av dyrtidstillägg. Erfarenheten liade visat, att man
i fråga om anställning av volontärer alldeles särskilt måste taga hänsyn
till detta förhållande. Det vore enligt arméfördelningschefens mening
otvivelaktigt, att en sammanlagd avlöning, vilken icke varit nog lockande,
då den utgått dels såsom ordinarie lön, dels såsom dyrtidstillägg, skulle
hava visat sig fullt tillräcklig, därest hela beloppet utgjorts av ordinarie
avlöning. Första betingelsen för eu tillfredsställande voloutärrekrytering
vore därför, att det nuvarande dyrtidstillägget »standardiserades» åtminstone
för en viss tid. Denna tid kunde icke lämpligen bestämmas
kortare än till tre år för nyanställd volontär samt ett eller två år i
(ivriga fall.

Vad bemälde arméfördelningschef sålunda anfört syntes de sakkunniga
förtjäna synnerligt beaktande. Jämväl enligt de sakkunnigas mening
skulle det verka i hög grad befrämjande för rekryteringen, om den
kontanta avlöning, som erbjödes för anställning vid armén eller marinen,
eller åtminstone den största delen därav vore till beloppet bestämd, helst för
flera år framåt. Härigenom skulle undvikas att, såsom för närvarande vore
fallet och jämväl skulle bliva händelsen, därest avlöningen nu reglerades
efter liknande grunder som för kommunikationsverkens personal, endast
en mindre del av lönen vore lixerad till bestämt belopp, medan den större
delen utginge enligt av riksdagen för ett år i sänder antagna grunder
med belopp, som eventuellt komme att växla för varje kalenderkvartal.

Att låta dyrtidstillägget i dess helhet ingå i lönen eller sålunda
helt reglera avlöningen efter nuvarande prisläge syntes dock ej tillrådligt.
Dels skulle härigenom de högsta avlöningsbeloppen för manskapet
komma att — ehuru visserligen endast skenbart — ligga högre än den
lägsta underofficerslönen, vilket torde vara mindre lämpligt, dels och
framför allt skulle en sådan anordning i händelse av sjunkande levnadskostnader
sannolikt nödvändiggöra en minskning av den en gång fastställda
lönen. Visserligen skulle en sådan åtgärd kunna utan svårighet
vidtagas, då arméns och marinens manskap anställdes medelst kontrakt
på relativt kort tid, men givet vore, att en minskning av den för manskapet
fastställda avlöningen skulle vara ägnad att framkalla missnöje
och olägenheter av olika slag, vilka icke behövde befaras, då avlöningen
automatiskt reglerades genom indextalet. Dessa olägenheter kunde emellertid
i det väsentliga undgås, om endast en del av lönen, en i varje särskilt
avlöningsbelopp ingående grundavlöning, fastställdes enligt nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft (Nr 350.) 513 21 9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

prisläge, alltså med inkluderande av dyrtidstillägg, medan å den överskjutande
delen av lönen dyrtidstillägg utginge enligt vanliga grunder.
Vid bestämmandet av denna grundavlöning syntes lämpligen såsom utgångspunkt
kunna tagas summan av dels den högsta avlöning, vara
enligt nu gällande grunder dyrtidstillägg för icke-familjeförsörjare utginge
med ett procenttal, motsvarande hela det grundtal, varefter dyrtidstillägg
beräknades, dels det därå belöpande dyrtidstillägget. I sådant fall skulle
dyrtidstillägget för den överskjutande delen av lönen — frånsett familjeförsörjare
— utgå efter reducerat grundtal. Enligt det för 1920 års
sista kvartal gällande grundtal (176) komme nämnda grundavlöning att
utgöra 2,815 kronor 20 öre.

Emellertid borde enligt de sakkunnigas mening icke hela detta belopp
ingå i den kontanta lönen, utan endast den del därav, som översköte det
nuvarande värdet av manskapets naturaförmåner. Antoges värdet av dessa
naturaförmåner enligt 1914 års prisnivå utgöra 600 kronor om året eller
50 kronor för månad — vilket ingalunda torde vara för högt räknat —
kunde dessa förmåners nuvarande värde uppskattas till 1,656 kronor,
därvid ökningen utöver 1914 års prisnivå beräknats efter ett procenttal,
motsvarande det för fjärde kvartalet 1920 gällande grundtalet. Grundavlöningen
skulle i enlighet härmed komma att utgöra (2,815: 20—1,656=) 1,159
kronor 20 öre. Enligt vad de sakkunniga komme att föreslå, borde emellertid
begynnelselönen för menig vid armén och marinen bestämmas till 1,140
kronor för år; och det syntes då vara ändamålsenligt, att nämnda grundavlöning,
på vilken dyrtidstillägg icke beräknades, fastställdes till detta belopp.
Härigenom torde det i chefens för sjätte arméfördelningen omförmälda skrivelse
framställda önskemål om dyrtidstilläggets inbegripande i den fastställda
lönen vara behörigen tillgodosett. I alla övriga avlöningsbelopp skulle
nämnda summa, 1,140 kronor, ingå såsom en grundavlöning, varå dyrtidstillägg
icke finge beräknas; å den överskjutande delen av lönen
skulle däremot dyrtidstillägg utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
de för kommunikations verkens personal gällande föreskrifter. För familjeförsörjare
bland manskapet skulle förhöjning i dyrtidstillägget utgå enligt
bestämmelser, motsvarande de för kommunikationsverkens personal fastställda.

Genom att sålunda vid de högre avlöningsbeloppen dyrtidstillägg
komme att utgå på en väsentlig del av lönen, syntes faran att vid
sjunkande pris nödgas minska de fastställda avlöningarna vara i huvudsak
undanröjd. En sådan minskning skulle i varje fall ej kunna
ifrågakomma annat än beträffande grundavlöningen, 1,140 kronor, och

ti 7

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

även denna torde knappast behöva nedsättas, då sjunkande prisnivå
automatiskt nedbringade värdet av naturaförmånerna och därmed avlöningens
totalbelopp. Beträffande de högre avlöningsbeloppen kunde för
övrigt utjämning åstadkommas genom förändring av grunderna för
dyrtidstilläggets utgående.

Den kontanta avlöningen, inberäknat dyrtidstillägg enligt de för fjärde
kvartalet år 1920 gällande grunder, uppginge för närvarande för en menig
volontär vid armén till 1,000 kronor 50 öre för år samt för manskap i 4.
lönegraden vid marinen till 901 kronor 14 öre för år. Härtill komme den
lega, eventuellt anställningspremie, som kunde komma det nyanställda
manskapet till del. Det stora antalet vakanser, som för närvarande
förefunnes bland manskapet vid såväl armén som marinen, syntes emellertid
otvetydigt ådagalägga, att denna avlöning icke vore tillräcklig för att
rekryteringen skulle kunna säkerställas genom det av de sakkunniga
föreslagna avlöningssystemet, vari icke inginge några extra förmåner vid
sidan av lönen.

För att erhålla erforderliga utgångspunkter vid bestämmandet av begynnelselönen
för nyanställt manskap hade de sakkunniga funnit lämpligt
att verkställa eu jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,
varifrån rekryteringen till väsentlig del skedde, nämligen vad armén
och kustartilleriet anginge bland lantarbetarna samt beträffande flottan bland
det yngsta sjöfolket å handelsfartyg, jungmän och obefarna eldare. De
under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen upptoge för stora
delar av riket en kontant årslön för ogift lantarbetare i husbondens
kost av 1,075 kronor. Enligt gällande avtal angående löne-och arbetsförhållandena
för däcks- och maskinpersonal å svenska handelsfartyg
utginge, förutom fritt vivre ombord under all tjänstgöringstid, månadslön
med 75 kronor till jungman med mindre än 12 månaders tjänst till
sjöss, med 135 kronor till jungman med minst 12 månaders tjänst till
sjöss samt med lägst 225 kronor till obefaren eldare. Såväl lantarbetare
som nu nämnt sjöfolk måste emellertid själva bestrida utgifterna för
beklädnad, medan det militära manskapet erhölle fullständig beklädnad
på kronans bekostnad. A andra sidan måste man vid förevarande jämförelse
taga hänsyn därtill, att den militära tjänsten lade vissa band
på den individuella friheten, vilka icke hade sin motsvarighet vid enskild
tjänst, samt att arbetstiden för manskapet vid många tillfallen, särskilt
vid manövrer och nattliga övningar, måste utsträckas utöver vad som
förekomme inom andra arbetsområden. Med beaktande härav syntes det de
sakkunniga oundgängligen nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet

Utgångspunkter
för
lönebeloppens
bestämmande.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

bestämdes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.
För att tillika erhålla en årslön, som gåve ett på jämnt 5-tal kronor
slutande belopp, för månad räknat, hade de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att begynnelselönen för nyanställd menig vid armén eller marinen
bestämdes till 1,140 kronor för år, motsvarande 95 kronor för månad.
I och för sig överstege det sålunda föreslagna beloppet icke avsevärt
den nuvarande avlöningen med därå utgående dyrtidstillägg, men därvid
vore att märka, att detta belopp, på sätt i det föregående utvecklats, utgjorde
en fixerad grundavlöning och sålunda icke, såsom den nu utgående
begynnelseavlöningen, vore beroende av de växlingar, som dyrtidstillägget
kunde undergå.

De förhöjningar i avlöningen, som skulle inträda vid befordran eller
efter viss tids tjänst i innehavande grad, hade, såsom förut nämnts, ansetts
böra bestämmas under förutsättning, att därå komme att utgå dyrtidstillägg
enligt de för kommunikationsverkens personal fastställda
grunder. För avvägandet av ifrågavarande avlöningsförhöjningar hade
de sakkunniga funnit nödvändigt att till en början fastställa slutlönen i
de högsta lönegraderna enligt de föreslagna löneskalorna, nämligen i fråga
om arméns manskap för furirer av 1. klassen med minst 7 års (84
månaders) tjänst och beträffande marinens manskap för korpral med
minst 8 års (9f> månaders) tjänst. Denna slutlön, som i båda fallen
måste vara densamma, borde givetvis begränsas så, att manskap vid
befordran till de lägst avlönade underofficersbeställningarna (underofficerare
av 3. graden vid marinen) komme i åtnjutande av någon avlöningsförhöjning.
För den lönegrad, till vilken sådan underofficer skulle
liänföi-as, hade de sakkunniga — under förutsättning att han tillhörde lägsta
löneklassen inom lönegraden och vore placerad å ort inom ortsgruppen D,
vartill räknades bland annat Karlskrona — ansett sig böra föreslå ett
lönebelopp av 2,496 kronor. Med tillägg av dyrtidstillägg härå enligt
de grunder, som tillämpats för kommunikationsverkens personal under
1920 års sista kvartal, eller 2,601 kronor 40 öre, skulle avlöningen i dess
helhet uppgå till 5,097 kronor 40 öre. De sakkunniga hade med hänsyn
härtill funnit sig böra stanna vid att föreslå slutlönen för korpral vid
marinen (furir av 1. klassen vid armén) till ett belopp av 2,340 kronor.
A de 1,200 kronor, varmed denna lön överstege grundlönen, skulle utgå
dyrtidstillägg med 897 kronor 60 öre och sammanlagda kontanta avlöningen
alltså utgöra 3,237 kronor 60 öre. Härtill måste dock läggas det
beräknade nuvarande värdet av manskapets naturaunderhåll, eller 1,656
kronor, varigenom avlöningsförmånernas sammanlagda värde uppbringades
till 4,893 kronor 60 öre. Ökningen i avlöning för en korpral, som upp -

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr B50. 69

nått slutlön och befordrades till underofficer av 3. graden med placering i
Karlskrona, skulle alltså bliva endast (5,097:40 — 4,893:60=) 203 kronor
80 öre, ett belopp, som emellertid ökades, dels i den mån det verkliga
värdet av naturaunderkållet sjönke under det nu beräknade, dels ock
för de fall, att vederbörande underofficer tillhörde dyrare ortsgrupp än
gruppen D.

Inom nu angivna gränser, 1,140 kronor, motsvarande begynnelselönen
för menig, samt 2,340 kronor, motsvarande slutlönen för furir av
1. klassen vid armén, resp. korpral vid marinen, hade de sakkunniga
härefter haft att fastställa lönerna inom de särskilda lönegraderna i löneskalorna.
Beträffande de synpunkter, som härvid varit vägledande för
de sakkunniga, ville de sakkunniga framhålla följande.

Vad därvid först anginge armén, vore vid bestämmandet av storleken av
de efter viss tjänstetid utgående löneförhöjningarna inom resp. lönegrader
att uppmärksamma, att den första anställningen för arméns manskap i regel
skedde för en tid av två eller tre år. Då det vore av stor vikt att söka förmå
det manskap, vars anställningstid utginge vid nämnda perioders slut, att i
största möjliga utsträckning taga förnyad anställning, hade de sakkunniga
ansett lämpligt att tillmäta löneförhöjningarna efter andra och tredje anställningsårens
utgång något högre än övriga löneförhöjningar. Särskilt vore
härvid att märka, att personalens grundläggande utbildning efter det tredje
årets slut i stort sett vore avslutad samt att manskapet därefter vore lämpat
att tjänstgöra såsom underbefäl. Löneförhöjningarna efter resp. 24 och 36
månaders tjänst för menig, vice korpral och korpral hade på grund
härav föreslagits till 180 kronor. Med hänsyn till grunderna för löneskalornas
anordnande måste den förhöjning av begynnelselönen, som
skulle utgå till furir av 2. eller 1. klassen efter en tjänstetid av 36
månader, även utgöra 180 kronor. Övriga löneförhöjningar efter viss
tids tjänst hade däremot begränsats till 120 kronor, med undantag av
den för furirer av 1. och 2. klassen medgivna sista löneförhöjningen,
vilken ansetts ytterligare böra inskränkas och upptagits till allenast
96 kronor.

Vidkommande därefter avvägandet av avlöningsbeloppen de olika
lönegraderna emellan hade de sakkunniga ansett att, då vicekorprals(vicekonstapels-)
betällningar — utom för musikpersonalen — icke förefunnes
vid kavalleriet eller artilleriet, utan befordran vid dessa vapen skedde
direkt till korpral (konstapel), skillnaden mellan menigs och vicekorprals
avlöningsförmåner borde vara tämligen obetydlig. Däremot syntes avståndet
i avlöningshänseende böra vara större mellan vicekorprals- och korprals -

Lönebelopp
för arméns
manskap.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

beställningarna samt särskilt mellan korprals- (konstapels-) och furirsbeställningarna
av 2. graden, emedan det i båda dessa fall vore synnerligen
viktigt att förmå personalen att kvarstanna i tjänst så länge, att befordran
till korprals-, resp. furirsbeställning av 2. klassen kunde vinnas. Av skäl,
för vilka i annat sammanhang redogjorts, hade de sakkunniga däremot
ansett, att den nuvarande stora skillnaden i avlöningsförmåner mellan
furirsbeställningarna av 1. och av 2. klassen borde avsevärt minskas.

I enlighet med nu angivna grunder hade avlöningsbeloppen för de
olika lönegraderna bestämts på sådant sätt, att vid befordran från lägre
till högre lönegrad följande förhöjningar i avlöningen skulle äga
rum, nämligen: vid befordran från menig till vicekorpral 84 kronor, från
vicekorpral till korpral 108 kronor, (från menig direkt till korpral 192
kronor), från korpral till furir av 2. klassen 120 kronor och från furir
av 2. klassen till furir av 1. klassen 72 kronor.

Av nedanstående löneplan för arméns manskap framginge beloppen av
såväl begynnelselönen för de särskilda lönegraderna som ock den förhöjda
lön, för helt år räknat, som tillkomme beställningshavare efter viss
tjänstetid inom varje lönegrad.

fLöne-j grad.	Beställningshavare.	Begyn-i nelselön. 1	L	ön efter en	tjänstetid av
24 må-nader.	36 må-nader.	48 må-nader.	60 må-nader.	72 må-nader.	84 må-nader.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
5	Furir av 1. klassen........	1,704	1,704	1,884	2,004	2,124	2,244	2,340
4	T> T) 2. »	1,632	1,632	1,812	1,932	2,052	2,172	2.268
3	Korpral ........................	1,332	1,512	1,692	1,812	1,932	—	— i
2	Vicekorpral ..................	1,224	1,404	1,584	1,704	—	—	—
1	Menig..........................	1,140	1,320	1,500	1,620	—	—	—

Lönebelopp
för marinens
manskap.

Beträffande de lönebelopp för marinens manskap, vilka inom
ovan angivna gränser, nämligen 1,140 kronor såsom begynnelselön
för menig och 2,340 kronor såsom slutlön för korpral, borde utgå inom
vardera lönegraden, hade i viss mån andra principer måst tillämpas än
de, som använts för arméns manskap. Anledningen härtill hade varit de
skiljaktigheter i löneskalorna, som betingats av de förut omnämnda olikheterna
i organisatoriskt hänseende mellan arméns och marinens manskap.
Det inom marinen framträdande behovet att under en avsevärd tid i
tjänst kvarhålla det meniga manskap, som förvärvat viss högre tjänstbarhet,
nödvändiggjorde sålunda betydligt flera avlöningsförhöjningar än

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

som erfordrades för arméns meniga manskap och dess två lägsta underbefälsgrader.
På sätt i det föregående framhållits, skulle avlöningsförhöjningarna
för de meniga vid marinen fortlöpa lika länge som för korpralerna,
d. v. s. till och med början av 9. tjänståret. Enär löneförhöjning
vid marinen, i olikhet med vad som gällde beträffande armén,
erfordrades redan från och med 2. tjänståret, då uppflyttning skedde från

3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist), men
däremot den vid armén erforderliga löneökningen från början av 3. tjänståret
vore obehövlig med hänsyn till tidslängden för första anställningen vid
marinen, hade löneförhöjningarna för de meniga vid marinen — till antalet
icke mindre än 7 — delvis måst bestämmas till relativt små belopp.
De två första löneförhöjningarna, vilka vore avsedda att inträda med
ingången av 2. och 4. tjänståren, hade emellertid ansetts böra ur rekryteringssynpunkt
sättas till så höga belopp som 180, resp. 240 kronor.
De övriga förhöjningarna för de meniga, vilka utginge med ingången av
vart och ett av 5.—9. åren, hade genomgående föreslagits till 96
kronor. Slutlönen för menig uppbringades härigenom från 1,140 kronor
med (180 + 240 + 5 x 96 =) 900 kronor till 2,040 kronor.

Enligt vad förut nämnts, hade begynnelselönen för korpral beräknats
kunna — ehuru visserligen i undantagsfall — ernås under 3. tjänståret.
Avlöningsskillnaden vid befordran från menig till korpral vid
marinen hade emellertid, med hänsyn till att flera befälsgrader än korpralsgraden
icke funnes vid marinen, måst bestämmas betydligt högre än skillnadsbeloppen
i avlöning för arméns olika underbefälsbeställningar, och hade
densamma upptagits till 300 kronor. Begynnelselönen för korpral föresloges
därför av de sakkunniga till summan av menigs lön under 3. tjänståret,
1,320 kronor, och 300 kronor, eller 1,620 kronor. Avlöningsförhöjningarna
för korpralsbeställningarna efter viss tjänstetid vore enligt
grunderna för löneskalornas anordnande avsedda att utgå efter samma
intervaller och med enahanda belopp son^ för det meniga manskapet
samt utgjorde följaktligen 240 kronor vid början av 4. tjänståret och 96
kronor vid början av vart och ett av 5.—9. tjänståren. Genom att till
nyss angivna begynnelselön av 1,620 kronor lägga de föreslagna löneförhöjningarna,
240 kronor + 5 x 96 kronor eller 720 kronor, erhölles den
föreslagna slutlönen för korpral, 2,340 kronor.

Av nedanstående löneplan för marinens manskap framginge beloppen
av såväl begynnelselönen för de båda lönegraderna som ock den förhöjda
lön, för helt år räknat, som tillkomme beställningshavare efter
viss tjänstetid inom vardera lönegraden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Särskilt
yttrande av
eu av de
sakkunniga.

Myndig heternas yttranden -

Löne- grad.	Beställningshavare.	Begyn- nelselön.	Lön e 12 må-l3ö må-nader. nader.	f t e r 48 må-nader.	en tj BO må-nader.	änstetid av 72 må-\|s4 må- 96 må-nader. Inader. Inader. [
i		Kr.	Kr. Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Ivr. j Kr.
i 2	Ivorpral...............................	1,620	1,620 1,860	1,956	2,052	2,148	2,244 j 2,340
i	Menig....................................	1,140	1,320 : 1,560	1,656	1,752	1,848	1,944 2,040

Rörande de i löneplanerna intagna avlöningsbeloppen har en av de
sakkunniga (herr Nilsson) avgivit följande särskilda yttrande:

Som förebild för det avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid
armén och marinen, som de sakkunniga utarbetat, har tagits avlöningsreglementet
för den ordinarie personalen vid kommunikationsverken. Och varje möjlighet
att tillerkänna förstnämnda personal förmåner, som tillkomma den senare, har
till fullo utnyttjats.

Detta förfaringssätt kan jag principiellt icke biträda. De menige och undersbefälet
vid armén och marinen, vilka antagas medelst kontrakt på vissa år, kunna
efter min mening icke likställas med den ordinarie personalen vid kommunikationsverken
utan på sin höjd jämföras med dessa verks extra-ordinarie personal.

Det är möjligt, att denna synpunkt praktiskt föga betyder. Men fasthåller
man vid densamma, bör det av de sakkunniga utarbetade förslaget till reglemente
underkastas en granskning i belysning av det reglemente, som Kungl. Maj:t snart
nog torde komma att utfärda för nämnda extra-ordinarie befattningshavare.

De i löneplanen för ifrågavarande manskap upptagna beloppen finner jag
överdrivet stora.

En yngling på aderton år och därunder, som har allt fritt — inkvartering,
beklädnad, förtäring, sjukvård — kan det ej vara nödigt att utrusta med 1,140
kronor i fickpenningar. Och även de övriga i planen förekommande lönebeloppen
torde tåla vid en betydlig reduktion.

När de sakkunniga gått så högt som de gjort med de kontanta lönerna, har
det skett dels av hänsyn till den militära tjänstens bundenhet, dels ock i synnerhet
av hänsyn till de senare årens svåra rekryteringsförliållanden.

Tjänstens bundenhet kompenseras emellertid av de många permissioner,
som beredvilligt givas. Och fmed de lågkonjunkturer, som vi nu gå till mötes,
och den redan inträdda omfattande arbetslösheten torde rekryteringssvårigheternas
tid nu vara förbi och de talrika vakanserna snart nog vara fyllda.

Med hänsyn härtill och jämväl till den trängande nödvändigheten av sparsamhet
med statens medel hemställer jag, att dessa löner måtte avsevärt beskäras.
Här han det sparas lättare än eljes vid förekommande löneregleringar — ogift
folk med allt fritt går det ingen nöd på — och här bär det sparas.

Jag tillåter mig därför föreslå, att varje i de två löneplanerna förekommande
lönebelopp minskas med 180 kronor.

Härigenom vinnes en välbehövlig besparing av 3,191,400 kronor.

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har funnit de av de
sakkunnigas majoritet föreslagna avlöningsbeloppen väl avvägda.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 350. 73

Chefen för sjätte arméfördelningen anser dock hänsynen till manskapsrekryteringen
kräva avsevärt ökade avlöningsbelopp utöver de av
de sakkunniga föreslagna.

Kommendanten i Boden åter håller före, att avlöningsbeloppens
ökning med ett eller två blindrå kronor icke ägde något avgörande inflytande
på rekryteringen. Denna påverkades enligt kommendantens
mening av en hel mängd faktorer, bland vilka visserligen lönen hade
sin givna plats, dock ej med den dominerande betydelse, som de sakkunniga
syntes antaga. På grund härav och med hänsyn till nödvändigheten
att iakttaga sparsamhet med statens medel har kommendanten
föreslagit, att begynnelselönen måtte sättes till 1,020 kronor samt att en
motsvarande reducering av övriga föreslagna lönebelopp äger rum.

Beträffande de synpunkter, som av eu utav de sakkunniga reservationsvis
anförts i fråga om avlöningsbeloppens storlek, hava armé- och
marinförvaltningarna framhållit, att syftet med de av honom gjorda erinringarna
syntes böra vinna beaktande vid utfärdande av de föreskrifter
om insättning i bank av viss del av manskapets avlöning, som det enligt
de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente skulle ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela.

Beträffande till en början de sakkunnigas förslag därom, att begynnelselönen
för menig skulle bestämmas såsom en grundavlöning, varå dyrtidstillägg
icke skulle utgå, medan beträffande övriga avlöningsbelopp dyrtidstillägg
skulle, i huvudsaklig överensstämmelse med de för kommunikationsverkens
personal gällande föreskrifter, beräknas å den del av dessa belopp,
som överskjuter nämnda grundavlöning, flnner jag detta förslag värt allt
beaktande. Under min militära verksamhet har jag varit i tillfälle erfara,
hurusom stora svårigheter för manskapsrekryteringen under nu rådande
dyrtid vållats därav, att det fixa belopp, vilket erbjudits anställningssökande,
varit relativt obetydligt, ävensom att det dyrtidstillägg, som för närvarande
utgår därå, icke i de anställningssökandes ögon tillmätts samma värde
som motsvarande belopp i form av fasta avlöningsförmåner. Med den
stegring av penningvärdet, som nu synes vara på väg att inträda, och
därav föranledd minskning i dyrtidstillägget kommer givetvis detta betraktelsesätt
att än mer göra sig gällande. Jag anser därför, att de
sakkunniges förevarande förslag är av stor betydelse för främjande av
manskapsrekryteringen och vill för min del livligt förorda detsamma. Vid
sjunkande prisnivå kommer, på sätt de sakkunniga framhållit, värdet av
naturaförmånerna och därmed även avlöningens totalbelopp att automatiskt
nedbringas, varigenom faran att nödgas minska det en gång fastBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 54321 10

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställda grundbeloppet torde i stort sett vara undanröjd. Åven om prisnivån
skulle komma att nedgå på sådant sätt, att en sänkning av grundbeloppet
skulle anses behöva vidtagas, torde några större svårigheter
härför icke möta, då manskapet anställes allenast på kortare tid.

Vid bestämmandet av storleken av begynnelselönen för menig
måste i främsta rummet beaktas nödvändigheten därav, att denna begynnelselön
tillmätes på sådant sätt, att ett verkligt upphjälpande av den
under de senare åren i oroväckande grad minskade manskapsrekryteringen
kan åstadkommas. I sådant avseende vill jag nämna, att manskapsvakanserna
vid armén den 1 februari 1921 utgjorde: vid infanteriet
61.3 %, vid kavalleriet 27.3 vid artilleriet 42.3 %, vid ingenjörtrupperna
32.6 % och vid trängen 25,5 % eller i genomsnitt vid armén 47 %.
Motsvarande procenttal utgjorde vid samma tid för flottan 48 % och
för kustartilleriet 44,5 %. Om också en ändring till det bättre i fråga
om manskapsrekryteringen under den senaste tiden inträtt i och med de
fallande konjunkturerna på arbetsmarknaden, är härvid att uppmärksamma,
att begynnelselönen bör vara tillfyllest under såväl högre som
lägre konjunkturlägen samt att den bör kunna säkerställa även eu i
kvalitativt avseende .god rekrytering.

Å andra sidan måste tillses, att begynnelselönen icke går utöver
vad som i jämförelse med avlöningen för motsvarande befolkningsgrupper
kan anses vara skäligt och lämpligt. Härtill kommer, att det under
nuvarande förhållanden är av starkt framträdande behov påkallat att i
största möjliga mån vidtaga begränsningar i statsverkets utgifter.

Med de utgångspunkter, jag sålunda angivit, har jag funnit den av
de sakkunniga föreslagna begynnelselönen för menig, 1,140 kronor för
år (95 kronor för månad) eller 65 kronor utöver den årslön, 1,075 kronor,
som enligt de under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen
utgår till ogift lantarbetare i husbondens kost, vara väl högt tilltagen.
Jag anser emellertid, att begynnelselönen åtminstone bör sättas fullt i
jämnhöjd med lantarbetarens avlöning och vill i sådant avseende föreslå
ett belopp av 1,080 kronor för år (90 kronor för månad) eller 5 kronor
mer än sistnämnda avlöning. Den av mig föreslagna begynnelselönen
understiger alltså den av de sakkunniga förordade med 60 kronor. Väl
är sant, att lantarbetarlönerna i den fria marknaden numera torde i
stort sett hava nedgått under de i nyssnämnda avtal upptagna lönebeloppen,
men då man enligt min mening genom bestämmandet av ett
lägre belopp än det sålunda föreslagna skulle äventyra det förnämsta
ändamålet med ifrågavarande lönereglering för manskapet — upphjälpandet
av rekryteringen — anser jag mig icke kunna tillstyrka en ytter -

Ktmg1. Maj:ts Proposition Nr 350.

ligare nedsättning därav, helst som såväl lega som anställningspremie
äro avsedda att vid löneregleringens genomförande bortfalla.

I anslutning härtill lärer jämväl den av de sakkunniga föreslagna
slutlönen för furir av 1 klassen vid armén, resp. för korpral vid marinen
böra nedsättas med 60 kronor eller från 2,340 kronor till 2,280 kronor.
Härigenom vinnes den fördelen, att den väl ringa skillnaden mellan
slutlönen för en korpral vid marinen och begynnelselönen för en underofficer
av 3. graden med placering i Karlskrona, vilken skillnad under
vissa beträffande dyrtidstilläggets utgående antagna förutsättningar av
de sakkunniga beräknats till ett belopp av 203 kronor 80 öre, skulle
komma att ökas.

Beträffande storleken av de mellan begynnelselönen och slutlönen
liggande beloppen vill jag särskilt framhålla, att jag funnit den av de
sakkunniga föreslagna första löneförhöjningen för meniga vid marinen
lämpligen böra nedsättas (från 180 till 120 kronor), varemot i stället
för dessa meniga inlagts en löneförhöjning (å 120 kronor) mellan andra
och tredje tjänståret. Med iakttagande i övrigt av de ändringar i löneskalorna
för arméns och marinens manskap, som av mig i det föregående
förordats, samt därav föranledda jämkningar i de särskilda lönebeloppen,
skulle löneplanen för arméns manskap bliva följande.

Lön efter en tjänstetid av

grad.	Besuiiningsnav		nelselön.	12 må-nader.	24 må-nader.	36 må-nader.	48 må-nader.	60 må-nader.	72 må-nader.	84 må-! nader.
				Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
5	Furir av 1. klassen.....			1,644	1,644	1,644	1,824	1,944	2,064	2,184	2,280
4	» » 2. » ......			1,572	1,572	1,572	1,752	1,872	1,992	2,112	2,208
3	Korpral .....................			1,332	1,332	1,452	1,632	1,752	1,872	—	— i
2	Vice korpral ...............			1,164	1,224	1,344	1,524	1,644	—	—	—
i	Menig ........................			1,080	1,140	1,260	1,440	1,560	—	—	— I
Löneplanen för marinens manskap skulle sagts erhålla följande utseende.	i enlighet med vad	ovan
Löne-	Béställningsliavare.	Begyn-		Lön	e f t e	ren	t j ä n	stetid av
grad.	nel selön.	12 må-nader.	24 må-nader.	36 må-nader.	48 må-nader.	60 må-nader.	72 må-nader.	84 må-nader.	96 må-; nader.,
		Kr.		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	i Kr.
	Korpral .....................	1,620	1,620	1,620	1,800	1,896	1,992	2,088	2,184	. 2,280 i
1	Menig ........................	1,080	1,200	1,320	1,500	1,596	1,692	1,788	1,884	1,980 :

7 G

Specialmotivering
för de
sakkunnigas
förslag till
avlöningsreglemente

för arméns
och marinens
manskap.

Villkor föimenigs
tillträd
an do av
löneförhöjning.

(8 § 7 mom.
i avlöningsreglementet.
)
De sakkunniga.

Myndigheternas
yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Till den av armé- och marinförvaltningarna i detta sammanhang
berörda frågan om insättning i postsparbanken av viss del av manskapets
avlöning återkommer jag i det följande.

Deu härefter följande avdelningen av betänkandet (sid. 114—140)
innefattar specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för arméns och marinens manskap. Av vad de sakkunniga
i denna del anfört kommer jag i det följande endast att beröra vissa
mera betydelsefulla punkter, beträffande vilka meningsskiljaktighet förelegat
inom de sakkunniga eller mellan dessa och de i ärendet hörda
myndigheterna. I övrigt hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande.

I fråga om rätt för menigt manskap att tillträda löneförhöjning
hava de sakkunniga anfört, att sådant manskap borde komma i åtnjutande
av avlöningsförhöjning endast under förutsättning, att det förvärvat
viss kompetens, som kunde gorå dess kvarstannande i tjänsten önskvärt.
I anslutning till gällande utbildningsbestämmelser vid olika truppslag
och med beaktande av de uttalanden uti ifrågavarande hänseende, som
förekomme i de av arméns myndigheter under år 1920 avgivna yttrandena,
hade de sakkunniga funnit nämnda villkor beträffande arméns
manskap böra avse: vid infanteriet och trängen, att antingen hava
erhållit vicekorpralsutbildning eller iunehava anställning vid musiken
eller hava uttagits till beställningsman, samt vid kavalleriet, artilleriet och
ingenjörtrupperna, att antingen hava erhållit ryttar-(artillerist-, soldat-)
utbildning och beordrats till underbefälsutbildning eller innehava anställningvid
musiken eller hava uttagits till remontryttare eller beställningsman.

I fråga om marinens meniga manskap hade de sakkunniga vid avfattandet
av motsvarande villkor ansett sig böra föreslå särskilda villkor
för vinnande av de två första löneförhöjningarna. Beträffande den första
löneförhöjningen hade det ansetts lämpligt att, liksom nu gällde i fråga
om uppflyttning från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman
(kustartillerist), stadga såsom villkor, att beställningshavaren erhållit rekrytutbildning.
Vidkommande den andra löneförhöjningen hade föreskrivits
såsom villkor, att vederbörande erhållit fullständig eller avkortad korpralsutbildning.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har anfört, att
ett uteslutande av menig, som visserligen icke befunnits lämplig till
underbefäl, remontryttare eller beställningsman, men i övrigt väl och
ordentligt fullgjort sin manskapstjänst, från möjligheten att erhålla löneförhöjning,
icke syntes önskvärt och ej heller vore nödvändigt, då det

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 77

enligt de sakkunnigas förslag skulle läggas i truppförbandschefens hand
att avgöra, huruvida för löneförhöjningen erforderligt vitsord borde meddelas
eller ej.

Chefen för femte arméfördelningen, stationsbefälhavaren vid flottans
station i Stockholm och chefen för kustartilleriet anse däremot, att såsom
villkor för tillträde av löneförhöjning bör uppställas, att vederbörande
icke blott erhållit viss utbildning, utan jämväl tillgodogjort sig
densamma.

Vad generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet i förevarande
avseende anfört har ej givit mig anledning att frångå de sakkunnigas
förslag därom, att vissa villkor böra uppställas för menigs rätt
att tillträda löneförhöjning. Sådana villkor synas mig givetvis erforderliga
för att i största möjliga mån säkerställa tillgången på kvalificerat
manskap även i menigs tjänstegrad. Däremot finner jag, i likhet
med chefen för femte arméfördelningen m. fl. myndigheter, att vederbörande
manskap vid genomgående av den utbildning, som vid olika
vapenslag sålunda påfordrats, jämväl bör hava blivit behörigen godkänd,
och hava därav föranledda jämkningar vidtagits i förevarande 3 §
7 mom.

Emellertid synas mig några ytterligare jämkningar vara erforderliga
i nu ifrågavarande lagrum. Sålunda torde enligt min mening den undantagsställning
i förevarande avseende, som de sakkunniga föreslagit
för meniga vid armén, vilka innehava anställning vid musikeD, icke vara
befogad, utan lära dessa beställningshavare böra vara underkastade enahanda
kompetensvillkor för erhållande av löneförhöjning som övriga
meniga vid armén. Därjämte föranleder mitt förslag, att den andra
löneförhöjningen för marinens meniga skulle inträda redan efter två år,
bestämmelse därom, att de av de sakkunniga föreslagna föreskrifterna
om villkoren för denna löneförhöjning i stället anknytas till den
tredje löneförhöjningen.

I det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet har
såsom villkor för uppflyttning till högre löneklass stadgats, att uppskov
med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre
väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänsteman tillhört lägre löneklass,
dock att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen
särskilt bestraffats, härvid icke må i och för sig räknas honom till last.
I nämnda reglemente föreskrives därjämte, att beslut om uppskov med
löneuppflyttning skall avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst

Departements chefen.

Uppskov
m e d
tillträdande
av
1 öneförhojning.

(3 § 8 och 9
mom. i avlöningsreglementet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga.

Särskilt yttrande
av eu
av de sakkunniga.

ett år, ävensom att, om tjänsteman törst efter viss tids uppskov blivit
uppflyttad till högre löneklass, vederbörande verks styrelse sedermera
må, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna
förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

Då beträffande manskap vid krigsmakten en av förutsättningarna
för befordran från lägre till högre beställning vore, att vederbörande ådagalagt
gott uppförande i tjänsten, samt prövningen härav tillkomme den
regements-(kår-)chef, i vars hand befordringsrätten blivit lagd, hava de
sakkunniga ansett hinder icke böra möta, att åt sådan befälhavare lämnades
befogenhet att bestämma, huruvida honom underlydande manskap under
sin tjänstgöring ådagalagt sådant uppförande, att vederbörande borde komma
i åtnjutande av löneuppflyttuing- efter den i avlöningsreglementet för
varje fäll stadgade tjänstetiden. Med anledning härav både de omständliga
föreskrifter i förevarande ämne, som meddelats för kommunikationsverkens
personal, enligt de sakkunnigas mening icke ansetts erforderliga
i avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap, utan hade de
sakkunniga i 8 och 9 mom. av 3 § allenast intagit föreskrifter därom,
att beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande regements-(kår-)chef
funne icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, icke finge tillträda
löneförhöjning, ävensom att, därest beställningshavare med tillämpning
av 8 mom. först efter viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning,
vederbörande chef kunde, om hans fortsatta tjänstgöring ansåges böra
föranleda därtill, bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av
ytterligare löneförhöjning skulle äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig
jämväl den tid uppskovet varat. Sistnämnda stadgande hade jämväl
ansetts böra tillämpas på manskap, som på grund av föreskriften i 7
mom. av förevarande paragraf först efter viss tids uppskov fått tillträda
löneförhöjning.

Hörande de sålunda föreslagna bestämmelserna har eu av de sakkunniga
(herr Sterky) avgivit särskilt yttrande av följande huvudsakliga
innehåll.

De av de sakkunniga föreslagna stadgandena ansluta sig till de föreskrifter,
vilka införts i 10 § 3 och 4 mom. av kommunikationsverkens avlöningsreglemente
den 19 juni 1919 och även av 1902 års löneregleringskommitté i huvudsakligen
oförändrad form upptagits i dess förslag rörande lönereglering för personalen vid
statsdepartementen och de centrala ämbetsverken.

Under de sakkunnigas överläggningar rörande denna fråga har jag gjort
gällande, att en vägran att verkställa löneuppflyttning, som föranletts av att
tjänstgöring icke blivit ''väl vitsordad’, otvivelaktigt måste anses innefatta en form
av bestraffning samt att, då eu sådan bestraffningsform icke är medgiven i gäl -

Kung!.. May.ts Proposition Nr 350.

lande strafflag för krigsmakten, stadgandets införande i avlöningsreglementet,
vilket är avsett att tillkomma i annan ordning än som för utfärdande av allmän
kriminallag är gällande, icke synes böra äga rum.

Aven om man, för att borttaga åtgärdens karaktär av straff, till det av de
sakkunniga föreslagna stadgandet i 3 § 8 mom. införde ett tillägg, att i tjänsten
begången förseelse för vilken beställningshavare särskilt bestraffats, icke i och
för sig skulle räknas honom till last vid beslut om uppskov med löueuppflvttning,
måste ett dylikt beslut i varje fall anses innebära en påföljd för sådana
mindre förseelser mot militär tukt och ordning, som enligt gällande strafflag för
krigsmakten kunna giva anledning till meddelande av s. k. tillrättavisningar i
tjänsten. Även med hänsyn härtill synes det mig, att förslaget står i strid mot
strafflagen för krigsmakten; och får jag härutinnan erinra om följande.

I sitt den 3 april 1905 avgivna förslag till strafflag för krigsmakten upptog
den s. k. krigslagstiftningskommittén från 1881 års disciplinstadga bland andra
former för tillrättavisningar, som i stället för disciplinär bestraffning kunde användas
för mindre förseelser mot militär tukt och ordning, ''mistning av dagavlöning
eller avlöningstillägg’. Då vid 1914 års senare riksdag förslag till liv
strafflag för krigsmakten framlades inför riksdagen, anförde dåvarande chefen för
justitiedepartementet (jfr proposition nr 57, sid. 162), bland annat, att mistning
av dagavlöning och avlöningstillägg såsom former för tillrättavisningar borde ur
lagförslaget uteslutas. Utginge man därifrån, att endast sådana tillrättavisningar
borde komma till användning, som icke till sin natur vore alltför mycket likställda
med de vanliga straffen, torde nämligen en tillrättavisning, som egentligen
bestode i betalning av en viss summa penningar, icke böra ifrågakomma.

I enlighet med detta yttrande har i strafflagen för krigsmakten bland de
olika formerna för tillrättavisningar icke upptagits mistning av avlöningstillägg.

Med hänsyn till nämnda yttrandes allmänt hållna avfattning lärer det få
anses fastslaget, att icke blott indragningen av ett redan intjänat avlöningstillägg
utan även ett beslut om uppskov med tillträde av sådan förmån vid uppnåendet
av därför stadgad tjänstetid hittills i den militära strafflagstiftningen betraktats
såsom åtgärder, vilka icke böra ifrågakomma annat än under samma betryggande
former, som gälla vid åläggande av straff. Några sådana former hava icke införts
i förslaget och torde i allt fall icke kunna infogas i en författning av nu
ifrågavarande slag.

På grund av vad jag sålunda anfört har jag yrkat:

att bestämmelserna därom, att beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande
regements-(kår-)chef finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas,
icke må tillträda löneförhöjning ävensom att den framtida rättsverkan av
ett beslut om uppskov med löneförhöjning under viss förutsättning kan, enligt
senare meddelat beslut, återgå, måtte uteslutas ur föreliggande förslag till avlöningsreglemente
för fast anställt manskap vid armén och marinen.

1 vad reservanten sålunda anfört hava chefen för femte arméfördel- Myndigheterningen
och chefen för fortifikationen instämt. nas yttranden.

Jämväl arméförvaltningen har ansett, att den i 3 § 8 mom. av
avlöningsreglementet föreslagna bestämmelsen borde på de av reservanten
anförda skäl uteslutas. Detta uteslutande syntes enligt ämbetsverkets
mening desto hellre böra äga rum, som ifrågavarande stadgande i allt

Kungl. Maj:ts Proposition Nr HöO.

Departements chefen.

Lön under
ledighet av
annan orsak
än sjukdom.
(6 § i avlöningsreglementet.
)

De sakkunniga.

fall skulle komma att bliva av jämförelsevis ringa betydelse beträffande
nu förevarande personal, vilken antoges medelst kontrakt på allenast
kortare tid. Det torde nämligen kunna förutsättas, att manskap, vars
tjänstgöring icke kunde av vederbörande regements-(kår-)chef väl vitsordas,
om det icke redan på grund av eventuella bestraffningar skildes
från sin anställning vid krigsmakten, i allt fall icke komme att vid
kontraktstidens utgång erhålla förlängd anställning.

Såsom skäl för uppskov med tillträdande av löneförhöjning har i 3 § 8
inom. av avlöningsreglementet angivits, att vederbörande regements-(kår-)
chef finner beställningshavares tjänstgöring icke vara av beskaffenhet
att kunna väl vitsordas. Då liknande bestämmelse upptagits såväl i
kommunikationsverkens avlöningsreglemente som i det vid innevarande
års riksdag godkända avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
samt denna bestämmelse enligt min mening är ägnad att
utöva en fördelaktig inverkan även på den militära tjänsten, håller jag
före, att den, på sätt de sakkunniga föreslagit, bör äga tillämplighet
även på här ifrågavarande personal. Emot reservantens uppfattning vill
jag särskilt framhålla, att det här icke är fråga om mistning av redan
intjänad löneförmån, utan allenast om uppskov med tillträdande av
sådan förmån; och synes det mig, att man icke med fog kan göra
gällande, att en dylik åtgärd innefattar någon form av bestraffning.

De sakkunniga hava framhållit att, ehuru de militära tjänstgöringsförhållandena
icke gåve anledning till att för det militära manskapet
ifrågasätta någon rätt till semester, det dock syntes vara skäligt, att manskapet
årligen medgåves någon tids kostnadsfri ledighet — frånsett sådan,
som föranleddes av sjukdom. Hittills hade ledighet av ifrågavarande
art vid såväl armén som marinen kunnat beviljas för tid, som icke överstege
14 dagar i en följd, och någon föreskrift om begränsning av dylik ledighet
till ett bestämt antal gånger årligen hade icke varit meddelad.

Önskvärdheten av likställighet mellan olika grupper av statstjänare
hade synts de sakkunniga böra betinga, att bestämmelse meddelades om
en högsta sammanlagda tid, varunder manskapet finge åtnjuta ledighet
med oavkortad lön. De sakkunniga hade därvid ansett sig böra föreslå
en tid av 20 dagar under ett och samma anställningsår, enär denna
tid motsvarade semestertiden för sådan tjänsteman vid kommunikationsverken,
som tillhörde endera av de fem lägsta lönegraderna och icke
uppnått 40 års ålder.

Kung1. Majts Proposition Nr 350.

För manskapet, vilket i allmänhet vore kasernerat, erfordrades beviljande
av ledighet jämväl för sön- och helgdagar, även om militära övningar
icke påginge. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga i o §
1 mom. intagit bestämmelse därom, att oavkortad lön i varje fall skulle
utgå vid ledighet, som beviljades manskap för sön- eller helgdag. Att
något avdrag icke borde ifrågakomma för allenast del av tjänstgöringsdag
eller vad som enligt tjänstgöringsreglementet för armén vore att hänföra
till permission, hade de sakkunniga ansett vara självfallet.

Vid ledighet utöver 20 dagar eller den längsta tid, varunder oavkortad
lön skulle få bibehållas, borde enligt de sakkunnigas förslag avstås
ett belopp, motsvarande det avdrag å lönen, som skulle äga rum vid
sjukdomshinder av längre varaktighet. Liknande avdrag borde också ske
för den, som hindrades tjänstgöra på grund av giltigt förfall. I anslutning
till de för kommunikationsverken gällande bestämmelserna hade
dock i förevarande avlöningsregdemente ansetts böra inflyta ett stadgande,
som medgåve vederbörande regements-(kår-)chef att i nu ifrågavarande
fall stadga högre avdrag på lönen än som i reglementet upptagits
såsom det normala.

Uti ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande hava fem av de sakkunniga
(herrar Lybeck, Nyquist, Näsman, Tallberg och ThörneU) i fråga
om kostnadsfri ledighet för det militära manskapet anfört följande.

De sakkunniga liava enligt vår uppfattning icke i tillräcklig grad beaktat
de säregna tjänstgöringsförhållanden, under vilka militärmanskapet arbetar, ej
heller den bundenhet, som militäryrket till följd av inkasernering och den nödvändiga
militära disciplinen medför. Under det att en befattningshavare i den
civila statsförvaltningen vid slutat arbete är utan vidare fri och ledig, så är den
militära befattningshavaren i regel bunden till sin kasern eller sitt fartyg, som
han icke får lämna utan tillstånd och dit han inom viss bestämd tid måste återvända.
Under sin fritid är han icke heller såsom den civila befattningshavaren
fullt fri, utan beroende av det tvång, som bärandet av uniform m. m. medför.
Den civila befattningshavaren är i allmänhet bosatt på sin tjänstgöringsort och
har sitt arbete förlagt därstädes, medan den militära befattningshavaren under
långa tider, såsom vid kommendering till skolor eller övningar och vad flottans
manskap beträffar därjämte under sjökommendering, nödgas vara borta från sitt
hemvist.

Under sådana förhållanden blir den militära tjänsten givetvis mindre lockande
än civil anställning, därest icke lämpligt vederlag i någon form beredes.
Då den av sakkunniga föreslagna löneplanen icke kan i erforderlig omfattning
bereda sådant vederlag, bör detta i stället sökas på annat håll. I någon mån
skulle detta kunna ske genom att för det militära manskapet utvidga möjligheten
till kostnadsfri ledighet. Det är härvid att märka, att dylik ledighet endast beviljas,
när tjänsten så medgiver, och att vikariatersättning icke förekommer. I
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 häjt. (Nr 350.) 54321 11

Särskilt yttrande
av vissa
sakkumiiga.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

regel torde de av sakkunniga föreslagna 20 dagarna icke komma att överskridas,
men medvetandet om möjlighet till kortare tjänstledighet, utan att avdrag härför
under några förhållanden behöver beräknas, torde komma att kännas såsom en
verklig förmån. Därtill kommer ur tjänstens synpunkt den fördelen, att bokföring
av kortare ledigheter bortfaller, vilken fördel så mycket mera gör sig
gällande, som tjänsten i allmänhet icke möjliggör för manskapet längre tids sammanhängande
ledighet.

På grund av ovanstående få vi föreslå, att 5 § 1 mom. i sakkunnigas förslag
erhåller följande lydelse:

Beställningshavare —--— —--från tjänsten av ifrågavarande slag

under högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår, tjänstledighet icke
överstigande tre dagar i en följd eller sådan ledighet under sön- eller helgdag
häri icke inräknad.’

Myndigheter- Till det sålunda reservationsvis framställda förslaget har flertalet av
nas yttranden. { ärendet hörda myndigheterna anslutit sig.

Vad beträffar den av de sakkunniga i avlöningsreglementet intagna
bestämmelsen angående rätt för regements-(kår-)chef att vid tjänstledighet
av här ifrågavarande art stadga högre avdrag å lönen än som i reglementet
upptagits såsom det normala, hava cheferna för fjärde och femte arméfördelningarna
samt chefen för kustartilleriet framhållit, att ifrågavarande
bestämmelse torde komma att giva anledning till högst olika tolkning
och tillämpning vid olika truppförband; och borde denna bestämmelse
därför enligt bemälda chefers mening utgå ur avlöningsreglementet.

Departements- Beträffande till en början det reservationsvis framförda yrkandet
chefen. därom att manskapet skulle, utöver den tid av högst 20 söckendagar,
varunder enligt de sakkunnigas förslag oavkortad lön skulle utgå vid i
5 § omförmäld ledighet, kunna komma i åtnjutande av högst tre dagars
tjänstledighet i en följd, ligger det uppenbarligen i den militära tjänstgöringens
natur, att manskapet är underkastat större bundenhet än motsvarande
civil personal i statens tjänst. Särskilt är så fallet under vissa tjänstgöringsförhållanden,
exempelvis ombord på fartyg. Härvid är ock att märka
att manskapet i regel icke har sitt hemvist å vederbörande förläggningsort
eller station. Om jag på grund härav anser, att möjlighet bör beredas
manskapet att erhålla någon kortare ledighet iitöver den tid, som
av de sakkunniga föreslagits, finner jag emellertid knappast erforderligt,
att föreskrift härom införes i avlöningsreglementet. Såsom de sakkunniga
påpekat, avses ej med den i nämnda reglemente intagna bestämmelsen
sådan tjänstledighet för kortare tid, vilken är att hänföra till
permission och som just har till syfte att lämna möjlighet till avbrott i
den bundna militärtjänstgöringen. Enligt gällande tjänstgöringsreglemente
för armén kan permission beviljas endast för del av tjänstgörings -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

dag. I reglementet för marinen, del III (kustartilleriet) stadgas däremot,
att med permission förstås tjänstledighet under högst 48 timmar i en
följd; och jämlikt reglementet för marinen, del II (sjötjänstgöringen)
äger den, som har att bevilja permission, att bestämma permissionstidens
längd. Det synes mig, som om man genom lämpligt avvägda och såvitt
möjligt likartade bestämmelser rörande permission för arméns och
marinens manskap skulle på ändamålsenligaste sätt tillmötesgå det önskemål,
som i reservationen uttalats. Därvid lärer i varje fall permission
icke böra utsträckas utöver den av reservanterna angivna tiden av
tre dagar i en följd. Erforderliga föreskrifter i förevarande avseende
torde, liksom nu gällande bestämmelser om permission, böra utfärdas av
Kungl. Magt.

Såsom nyss nämnts, hava några militära myndigheter ansett, att
bestämmelsen om rätt för regements-(kår)-chef att vid ledighet av här
ifrågavarande slag stadga högre avdrag å lönen än som i reglementet
upptagits såsom det normala borde bortfalla. Då emellertid fall kunna
tänkas inträffa, då sådant högre avdrag lämpligen bör äga rum, torde
enligt min mening bestämmelsen böra bibehållas. Någon fara för en ojämn
eller alltför sträng tillämpning av berörda stadganden lärer knappast förefinnas,
helst som stadgandet givetvis är avsett allenast för undantagsfall.

Enligt gällande avlöningsreglemente för armén skall av den volontär
tillkommande lön månatligen i postsparbanken genom befälets försorg
insättas för menig minst 3 kronor och för underbefäl av manskapsklass
minst 4 kronor. Dessa medel utbekommas först vid avgång ur krigstjänsten
eller vid befordran till underofficer på stat. Där omständigheterna
därtill föranleda, må dock högst en tredjedel av det innestående
beloppet kunna, enligt regements- eller kårchefens beprövande, utbetalas
till deri, som tager förnyad anställning.

Vidare har föreskrivits, att den, som rymmer eller blir utstruken ur
rullorna, därigenom till kronan förverkat ett belopp, motsvarande det
minsta, som på grund av ovannämnda bestämmelser skolat för honom
insättas, jämte å detta belopp upplupen ränta, samt att kronan jämväl
äger att av vars och ens i övrigt insatta sparbanksmedel hålla sig
skadeslös för förluster, för vilka han på grund av felaktigt förhållande
i tjänsten eller eljest kan i vederbörlig ordning förklaras ersättningsskyldig.
Till kronan förverkade sparbanksmedel skola, sedan därav i
första rummet blivit guldna sådana förluster, varom nyss är nämnt, ingå
till avlöningsanslaget.

För marinens manskap är i reglementet för marinen del I och del III
bestämt, att av avlöningen skall för varje man, vilken ej är gift eller

Insättning
av viss del
av lönen i
postsparbanken.

(13 § i avlöningsreglementet.
)

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 550.

De sakkunniga.

Myndig heternas yttranden.

har föräldrar eller egna barn att försörja, månatligen innehållas så stort
belopp, som av Kungl. Maj:t för varje lönegrad bestämmes, för att
genom vederbörande kompanichefs försorg för vederbörandes räkning
insättas i postsparbanken; kår-(regements-)chef dock obetaget att på
framställning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning meddela
befrielse från sådan innehållning. På postsparbanken insatta medel skola,
jämte upplupen ränta, utbetalas vid utnämning till underofficer av 3.
graden eller då vederbörande tjänat ut den avtalade första anställningstiden
eller, om han dessförinnan erhållit avsked, vid avskedstagandet.
Till den, som ingår äktenskap före nu nämnd tid, utbetalas de insatta
medlen jämte ränta vid äktenskapets ingående. Slutligen kan kår(regements-)chef
meddela kompanichef tillstånd att till korpral eller
menig, som därom gjort framställning, låta i annan ordning än förut
sagts utbetala insatta medel eller del därav jämte ränta. Beträffande
förverkande av insatta sparbanksmedel och rätt för kronan att av dylika
medel hålla sig skadeslös för kostnad eller förlust, som åsamkats kronan
genom löntagares felaktiga förhållande i tjänsten eller eljest, gälla vid marinen
bestämmelser, i huvudsak motsvarande dem, som tillämpas vid armén.

Enligt nådigt brev den 23 januari 1891 gäller, att innehållning av
lönemedel för insättning på postsparbanken skall äga rum med 2 kronor
för manskap i 4. lönegraden, med 4 kronor för manskap i 3. lönegraden
och med 5 kronor för manskap i 2. lönegraden eller, därest så önskas,
med högre belopp.

De sakkunniga hava ansett, att innehållning och insättning i postsparbanken
av viss del av manskapets avlöning fortfarande borde äga
rum samt att, för vinnande av största möjliga enkelhet i tillämpningen,
vissa bestämda belopp borde fastställas för beställningshavare i olika
lönegrader.

I avlöningsreglementet hava de sakkunniga intagit stadgande därom,
att viss del av lönen må enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter
innehållas för att insättas i postsparbanken.

Såsom förut nämnts, hava armé- och marinförvaltningarna beträffande
de synpunkter, som av en bland de sakkunniga reservationsvis
anförts i fråga om storleken av de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen
för arméns och marinens manskap, framhållit, att syftet
med de av honom gjorda erinringarna syntes böra vinna beaktande
vid utfärdande av de föreskrifter om insättning i postsparbanken av viss
del av manskapets avlöning, som det enligt de sakkunnigas förslag till
avlöningsreglemente skulle ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidare har chefen för fjärde arméfördelningen uttalat att, då manskapet
enligt de sakkunnigas förslag erhölle högre lön, de belopp, som
skulle insättas på postsparbanken, syntes böra avsevärt höjas.

Det har för mig framstått såsom en angelägenhet av stor vikt, att
den del av manskapets avlöning, som enligt nu gällande bestämmelser
innehålles för att för vederbörandes räkning insättas i postsparbanken,
i och med avlöningens höjande och dess bestämmande såsom fast lön
blir i väsentlig mån ökad. Att det för ändamålet hittills innehållna
beloppet utgjort allenast en obetydlig procent av avlöningens totalbelopp
sammanhänger givetvis därmed, att den del av avlöningen, som för närvarande
utgår såsom fast lön, är relativt ringa. Vid bifall till de sakkunnigas
förslag rörande sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen
för manskapet synes mig däremot icke något hinder böra möta
att avsevärt höja storleken av insättningarna. Härigenom vinnes det
synnerligen beaktansvärda syftet, att manskapet, under förutsättning att
det väl sköter sig i tjänsten, vid avskedet äger en icke obetydlig sparpenning,
som kan bliva till stor nytta vid övergång till civilt yrke.
Att den uppfostran till sparsamhet, som ligger häri, även har sin betydelse,
torde vara uppenbart.

Beträffande storleken av de belopp, som böra för ifrågavarande ändamål
innehållas, är i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente förutsatt,
att Kungl. Maj:t skall meddela bestämmelser härom. En sådan
anordning finner jag vara lämplig. Jag anser mig emellertid här böra
uttala att, under förutsättning att begynnelselönen för menig i enlighet
med mitt ovan angivna förslag bestämmes till 90 kronor för månad,
därav lämpligen synes kunna månatligen innehållas 30 kronor, vilket
belopp lärer böra ökas allt efter avlöningens fortgående stegring.

De avlöningsförmåner, som för närvarande tillkomme skeppsgossarna,
utgjordes av — förutom underhåll in natura — viss dagavlöning, utgående
med olika belopp till skeppsgossar i olika årskurser. Dagavlöningen
vore upptagen i staten för skeppsgossekåren.

Då denna kår väl vore en militär kår, men med hänsyn till sammansättning
och uppgifter intoge en annan ställning än övriga militära
kårer inom flottan, hade de sakkunniga icke ansett lämpligt, att avlöningen
för skeppsgossarna upptoges i förevarande avlöningsreglemente,
utan syntes den alltjämt böra kvarstå å staten för skeppsgossekåren.

Beträffande den till skeppsgossarna utgående dagavlöningen hade
från militärt håll framhållits otillräckligheten av dagavlöningens nuva -

Departements chefen.

Avlöningen
till skeppsgossar.

(15 § i avlöningsreglementet.

De sakkunniga.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

Tiden för avlönlngsreglementets

ikraftträdande.

De sakkunniga.

rande belopp. De sakkunniga hade ej funnit skäl att i förevarande
sammanhang föreslå någon omläggning av skeppsgossarnas avlöningsförhållanden,
men hade de sakkunniga, för att i någon mån förbättra
skeppsgossarnas avlöning, ansett sig böra föreslå, att i staten för skeppsgossekåren
upptoges följande förhöjningar i den nu till skeppsgossarna
utgående dagavlöningen, nämligen:

för skeppsgosse i första årskursen från 10 öre till 15 öre
)> » » andra » » 20 )) » 25 »

» » »tredje » » 30 » » 35 »

Vid bifall härtill skulle förhöjningen i dagavlöningen för skeppsgosse
i tredje årskursen uppgå till omkring 16%, medan för skeppsgosse
i vardera av de båda övriga årskurserna en något större löneförbättring
skulle inträda.

Åt Kungl. Maj:t syntes böra överlåtas att meddela erforderliga föreskrifter
beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning; och hade
stadgande härom intagits i 15 § av avlöningsreglementet.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna förhöjningen av dagavlöningen
till skeppsgossar synes mig erforderlig och lämplig; och har
jag följaktligen icke något att däremot erinra.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle avlöningen till skeppsgossar
icke upptagas i avlöningsreglementet, utan bestämmas i vederbörlig stat.
Då emellertid förhöjningen i dagavlöningen synes mig böra tillkomma
skeppsgossarna redan från höstterminens början den 1 oktober 1921,
torde riksdagens medgivande böra inhämtas därtill, att den förhöjda
dagavlöningen må utgå redan från nämnda dag.

I fråga om tiden för det nya avlöningsreglementets ikraftträdande
hava de sakkunniga anfört, att vid genomförandet av löneregleringar för
beställningshavare i statens tjänst, vilka åtnjöte avlöning från anslag på
riksstaten, de nya avlöningsbestämmelserna i regel trätt i kraft vid ingången
av ett kalenderår. Då det gällde att för arméns och marinens fast anställda
manskap tillämpa nya avlöningsbestämmelser, torde det emellertid, med
hänsyn till gällande regler rörande den normala tiden för manskapets
tillträde till och avgång från anställningen, icke vara lämpligt att
låta de nya avlöningsbestämmelserna träda i kraft vid ett årsskifte.
Ikraftträdandet syntes i stället böra äga rum vid övergången från ett anställningsår
till ett annat. Med anledning härav hade de sakkunniga velat

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hemställa att, därest frågan om lönereglering för arméns och marinens
manskap komme att underställas 1921 års riksdag, förslag samtidigt
avlätes till riksdagen därom, att de nya avlöningsbestämmelserna skulle
äga tillämpning, i vad de avsåge kontraktsanställt manskap, från och med
den 1 november 1921 och beträffande manskap vid flottans sjömanskår,
som vunnit sin anställning genom karlskrivning från skeppsgossekåren,
från och med den 1 oktober samma år.

Tillämpandet av löneregleringen redan under år 1921 komme givetvis
att medföra vissa utgifter utöver dem, som under vederbörliga anslag
för sagda år beräknats på riksstaten. Detta förhållande torde emellertid
icke behöva medföra, att särskilda medel för kostnadsökningens bestridande
äskades på tilläggsstat för nämnda år. Till följd av det stora
antal vakanser i manskapsbeställningarna, som för närvarande förefunnes
och med all säkerhet även komme att kvarstå vid början av
anställningsåret 1921 —1922, torde vederbörliga avlöningsanslag för år
1921 lämna tillgång till bestridande av ifrågavarande kostnadsökning.

Då sagda anslag vore av förslagsanslags natur, mötte i allt fall icke
något binder mot det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

De sakkunniga ansåge följaktligen, att förslaget med avseende å tiden
för de nya avlöningsbestämmelsernas trädande i kraft icke borde föranleda
annan framställning till riksdagen, än att riksdagen måtte medgiva, att
ökningen i kostnaderna för avlöning till arméns och marinens manskap
under år 1921 finge bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln
för samma år uppförda avlöningsanslag.

Mot vad de sakkunniga i förevarande avseende anfört och hemställt DePartem,ntshar
jag icke något att erinra. chefen.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört rörande tidpunkten för övergangsavlöningsreglementets
ikraftträdande, hava de sakkunniga ansett si»- anordningar,
böra undersöka, vilka särskilda övergångsbestämmelser borde inflyta i kunnig
avlöningsreglementet eller eljest kunde bliva erforderliga.

I första band hade de sakkunniga därvid funnit sig böra bland i mom. i
nämnda bestämmelser i 1 mom. upptaga föreskrift därom, att avlönings- övergångsreglementets
bestämmelser skulle äga tillämpning beträffande en var, som, meuernl
efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vunne fast anställning vid armén
eller marinen för tid efter ingången av november (oktober) 1921.

2 mom. i
övergångsbestämmelserna.

3 mom. i
övergångsbestämmelserna.

Reglering av
avlöningen
för indelt
manskap vid
armén.

KungL Maj:ts Proposition Nr 350.

I övergångsbestämmelsernas 2. mom. hade de sakkunniga intagit
de föreskrifter, som funnits behövliga för att reglera övergången till de
nya avlöningsbestämmelserna för beställningshavare, vilka vore bundna
vid anställning för tid efter ingången av november (oktober) 1921 antingen
genom kontrakt eller, beträffande karlskrivet manskap vid flottans
sjömanskår, på grund av för sådant manskap gällande reglementsföreskrifter
om kvarstående i tjänst. Härvid hade på sätt vid löneregleringars
genomförande i allmänhet varit brukligt, medgivande ansetts böra lämnas
för sådan beställningshavare att, efter hos vederbörande regements(kår-)chef
gjord anmälan, fortfarande uppbära den avlöning enligt stat, som tillkommit
honom före någondera av berörda tidpunkter. För beställningshavare
åter, som icke gjorde sådan anmälan, utan önskade komma i åtnjutande
av de nya löneförmånerna, erfordrades viss föreskrift till reglerande
av avlöningsförhållandena vid övergången. På grund av de bestämmelser,
vilka för närvarande gällde rörande åtnjutande av anställnings- och rekapitulationspremier,
uppbures sådan premie, som avsåge längre tid än ett
anställningsår, på en gång för hela den avtalade tjänstetiden. Härav
följde, att den, som tagit anställning exempelvis för tiden den 1 november
1920—den 31 oktober 1922 och uppburit därför medgiven tvåårspremie,
skulle vid tillämpning å honom av det nya avlöningsreglementet — enligt
vilket nu förekommande premier icke vidare skulle utgå — för anställningsåret
1921—1922 komma i åtnjutande av en sammanlagd högre
avlöning än som enligt reglementet rätteligen borde tillkomma honom.
Till förekommande härav hade i förevarande mom. införts föreskrift
därom, att nu avsedd beställningshavare skulle av anställnings- eller
rekapitulationspremie, som av honom uppburits för anställning under tid
efter ingången av november (oktober) 1921, månadsvis återleverera så
stor del, som på månaden belöpte.

I den historiska översikten hade de sakkunniga redogjort för avlöningsförhållandena
för det indelta manskapet vid armén och för båtsmännen
vid flottan.

Antalet i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén vore ännu
ganska betydande, och ett flertal år komme därför att förflyta, innan
allt sådant manskap avgått. Av båtsmännen kvarstode för närvarande
blott 12 i tjänst, varför denna manskapskategori inom kort torde komma
att bortfalla.

Beträffande det indelta manskapet vid armén hade de sakkunniga
funnit ofrånkomligt att bland övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet
intaga föreskrifter rörande den avlöning av statsmedel, som

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 360.

fortfarande liksom hittills borde tillkomma detta manskap. Härvid hade
de sakkunniga, som icke funnit anledning att föreslå någon omläggning
av det indelta manskapets avlöningsförhållanden, ansett, att de kontanta
avlöningsförmånerna till det indelta manskapet i samband med den militära
löneregleringen lämpligen borde, jämlikt grunderna för kommunikationsverkens
nya lönereglering, höjas med omkring 16 procent.

I enlighet härmed hade i 3 mom. av övergångsbestämmelserna intagits
föreskrift därom, att berörda
följande sätt, nämligen:

............... från

avlöningsförmåner

lön till korpral

» » vicekorpral............

dagavlöning till korpral .....

)> )) vicekorpral

och menig....................

dagavlöningstillägg till allt
indelt manskap

120

kr.

ore

skulle höjas på
till 144 kr.,

öre,

» 60 » samt

2 kr. 10 öre )> 2 kr. 50 öre.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till
indelt manskap hade i förevarande avlöningsreglemente intagits eu hänvisning
till nu gällande fredsavlöningsreglemente för armén. Beträffande
dagavlöningstillägget torde i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse
fredsavlöningsreglementets föreskrifter om dagavlöning; och hade stadgande
härom intagits i nu ifrågavarande avlöningsreglemente för arméns
och marinens manskap.

Med hänsyn till det ringa antal båtsmän, som ännu kvarstode i tjänst
vid flottan, och då de nu kvarstående inom kort tid torde komma att
avgå, hade de sakkunniga icke ansett sig böra för båtsmännen upptaga
några särskilda bestämmelser i avlöningsreglementet. Riksdagens medgivande
syntes emellertid böra inhämtas därtill, att förhöjning i de till
båtsmän nu utgående kontanta avlöningsförmånerna Unge från och med
ar 1922 utgå enligt de grunder, som i det föreslagna avlöningsreglementet
tillämpats i fråga om avlöningsförhöjning för arméns indelta
manskap.

Båtsman.

I den allmänna motiveringen hade de sakkunniga, i samband med 4 {

angivandet av de grunder, enligt vilka beställningarna för marinens övergingslast
anställda manskap borde uppdelas på de i vederbörlig löneplan melserna,
upptagna båda lönegraderna för korpral, resp. för menig, uttalat, att
till beställningarna för korpral borde överföras samtliga beställningar
för manskap i nuvarande 1. lönegraden (underofficerskorpraler). Ifråga -

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 330.)

543 21 12

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 350.

varande beställningsliavare utgjordes i huvudsak av visst äldre manskap,
som icke kunnat vinna underofficersbefordran, men på grund av äldre
befordringsbestämmelser vore berättigade att kvarstå i tjänst såsom manskap,
till dess de kunde erhålla pension i sådan egenskap. Nu nämnda
beställningsliavare syntes lämpligen böra, med frånträdande av nu utgående
avlöningsförmåner — tillfällig löneförbättring inräknad — beredas den
avlöning i den föreslagna 2. lönegraden, vartill de på grund av fullgjord
tjänstetid funnes vara berättigade. I detta syfte hade de sakkunniga
i 4. mom. av övergångsbestämmelserna intagit föreskrift därom, att
beställningsliavare vid marinen i nuvarande 1. lönegraden för manskap,
å vilken avlöningsreglementet vunne tillämpning, skulle äga åtnjuta lön i
2. lönegraden enligt den i 2 § av avlöningsreglementet intagna löneplanen
för manskap vid marinen. Skulle någon av ifrågavarande manskap
icke önska övergå till sagda lönebestämmelser, komme givetvis
stadgandet i 2. mom. av övergångsbestämmelserna att å honom vinna
tillämpning.

Anordning
vid övergång
till efterskottsutbetalning
av
hela avlöningen.

Den ändrade anordning med avseende å avlöningens fördelning i
lön och dagavlöning samt hela avlöningens utbetalande i efterskott, som
av de sakkunniga med förebild från kommunikationsverkens lönesystem
förordats, gjorde det nödvändigt att tillse, huru vid övergången från den
nuvarande till den föreslagna iitbetalningsordningen lämpligen borde förfaras
beträffande sådan personal, som då innehade manskapsbeställning
vid armén eller marinen.

I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, hurusom beträffande
kommunikationsverken den uppfattningen gjort sig gällande, att det icke
vore möjligt att vid tiden för genomförande av den nya löneregleringen
för sagda verk under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas
i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per
månad. Tvärtom hade ansetts, att vid berörda tidpunkt borde till vederbörande
tjänstemän på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande
eu månads lön enligt dittills gällande lönestat, samt sedermera
vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten.

Åven vid den för domänverket år 1920 beslutade provisoriska löneregleringen
hade samma uppfattning kommit till uttryck.

1902 års löneregleringskommitté, som för personalen vid statsdepartementen
och de centrala ämbetsverken förordat avlöningsbestämmelser,
som i det väsentliga anslöte sig till vad beträffande kommunikationsverken
föreskrivits, hade ock tillstyrkt att, där tjänsteman med tillämpningav
dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 91

avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, skulle vid ingången av januari månad 1922 — vid
vilken tidpunkt det nja avlöningsreglementet av kommittén förutsatts
skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle liava i den befattning,
lian vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari
månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande.

De sakkunniga ansåge, att eu liknande övergångsanordning borde
komma till användning även för arméns och marinens manskap. Med hänsyn
härtill ville de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t, i samband med
hänskjutande av förevarande avlöningsreglemente till riksdagens prövning,
måtte föreslå riksdagen besluta att, därest innehavare av manskapsbeställning
vid armén och marinen, vilken enligt äldre avtal eller eljest
vore bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober:
1921 och å vilken avlöningsreglemeDtet vid nämnda tidpunkt skulle vinna
tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring — i förskott, skulle vid ingången av november (oktober)
månad 1921 till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i den beställning, han
vid utgången av oktober (september) månad 1921 innehade, i förskott
uppburit för november (oktober) månad samma år, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande.

Beträffande kostnaderna för berörda övergångsanordning torde, i likhet
med vad som föreslagits beträffande ökningen i utgifterna för reglementets
ikraftträdande redan under senare delen av år 1921, framställning böra
göras till riksdagen därom, att nämnda kostnader finge bestridas av vederbörliga
under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda avlöniugsanslag.

Enligt anmärkningar vid staterna för flottans underofficerskår och
för flottans sjömanskår vore för närvarande särskilda bestämmelser meddelade
i syfte att bereda högre avlöning åt såsom kockar och hovmästare
tjänstgörande korpraler, som icke vunnit erforderlig kompetens för att
kunna befordras till beställning för manskap i nuvarande 1. lönegraden
eller för underofficer. I förstnämnda stat stadgades sålunda, att underofficers
av 2. graden avlöningsförmåner finge utgå till högst 10 dylika
korpraler, vilka visat framstående skicklighet i egen yrkesgren, ävensom
att vad av det härför erforderliga medelsbeloppet icke disponerades finge
användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i
sjömanskårens 1. lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma

Kockar och
hovmästare,
korpraler.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

lönegrad. Enligt föreskrift i förenämnda båda stater finge dessutom av
tillgängliga löner för manskap i 1. lönegraden utgå sådan lön till högst
6 kockar och hovmästare, korpraler.

Vid genomförandet av den tillfälliga löneförbättring, som från och
med år 1918 kommit underofficerare och manskap i 1. lönegraden till
del, hade kockar och hovmästare, korpraler, tillerkänts löneförbättring med
följande belopp, nämligen 75 kronor för dem, som tilldelats lön enligt
stat för underofficer av 2. graden, och 125 kronor för dem, som tilldelats
lön enligt stat för manskap i 1. lönegraden.

I samband med den av de sakkunniga nu föreslagna löneregleringen
syntes särskilda åtgärder böra vidtagas för ordnandet av avlöningsförhållandena
för de beställningshavare vid flottan, vilka vore avsedda att
tjänstgöra såsom kockar och hovmästare. Vad därvid beträffade dem,
som tillagts lön i nuvarande 1. lönegraden för manskap, syntes de böra
likställas med övriga beställningshavare med sådan lön, och ansåge de
sakkunniga, att å dem borde utan särskilt stadgande tillämpas den i 4
mom. av övergångsbestämmelserna intagna föreskriften. I enlighet härmed
skulle dessa beställningshavare vid tillämpning av de nya lönebestämmelserna,
i likhet med kvarstående innehavare av beställningar
i nuvarande 1. lönegraden, beredas den avlöning i 2. lönegraden enligt
löneplanen för manskap vid marinen, vartill de på grund av fullgjord
tjänstetid funnes vara berättigade. Beträffande åter de beställningshavare
av manskapet, som i sin egenskap av kockar och hovmästare tillagts lön
såsom underofficerare av 2. graden, ville de sakkunniga ifrågasätta,
huruvida icke visst antal beställningar för lind er officer are av 3. graden
kunde avses för förtjänta kockar och hovmästare, vilka sålunda borde
kunna vinna underofhcersbefordran, oaktat de ej avlagt därför stadgade
kompetensprov. Till detta spörsmål återkomme de sakkunniga vid behandlingen
av frågan om lönereglering för underofficerare vid marinen.

De sakkunnigas uttalanden och förslag i fråga om erforderliga bestämmelser
för övergången till det nya avlöningsreglementet hava icke
givit mig anledning till annan erinran än att föreskrift synes i 3 mom.
av övergångsbestämmelserna böra meddelas därom, att de förhöjda avlöningsförmånerna
för i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén
må åtnjutas från samma tid, då avlöningsreglementet, såvitt armén angår,
är avsett att träda i kraft, eller från och med den 1 november 1921.

Enligt de sakkunnigas mening borde förhöjning i de till båtsmän
nu utgående kontanta avlöningsförmånerna från och med år 1922 utgå
enligt de grunder, som i avlöningsreglementet tillämpats i fråga om av -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.

löningsförhöjning för arméns indelta manskap. Det synes mig lämpligare,
att även båtsmännen må komma i åtnjutande av sådan avlöningsförhöjning
redan från ingången av november månad 1921; och torde
riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Frågan om ordnandet av avlöningsförhållandena för vissa beställningshavare
vid flottan, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom kockar
och hovmästare, anhåller jag att i det följande få upptaga.

1 den allmänna motiveringen hava de sakkunniga redogjort för
skälen till det av dem avgivna förslaget, att en del av lönen, nämligen
en i varje särskilt avlöningsbelopp ingående grundavlöning, borde fastställas
enligt nuvarande prisläge, medan å den överskjutande delen av
lönen dyrtidstillägg skulle utgå enligt de för kommunikationsverkens
personal gällande grunder.

Den sålunda ifrågasatta anordningen komme givetvis, anföra de sakkunniga,
att påkalla utfärdande av särskilda regler rörande dyrtidstillägg
åt manskap, som skulle komma i åtnjutande av lön enligt någondera av
de i avlöningsreglementet intagna båda löneplanerna. Då nämnda regler
borde anknyta sig till de bestämmelser angående dyrtidstillägg, som
skulle gälla för kommunikationsverkens personal, syntes dessa reglers
utformande icke kunna ske annat än i samband med utarbetandet av
berörda bestämmelser för sagda personal, i Arad desamma komme att
avse tiden efter ikraftträdandet av det föreslagna avlöningsreglementet.
Vid sådant förhållande och då de sakkunniga saknade kännedom om de
förslag i nämnda hänseende, som kunde bliva av Kungl. Maj:t framlagda
till 1921 års riksdag, hade de sakkunniga för sin del måst inskränka
sig till att skissera de föreskrifter, som skulle erfordras, därest
kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst och kungörelsen av samma dag
med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fortfarande
vore gällande vid ikraftträdandet av löneregleringen för arméns
och marinens manskap.

I huvudsak syntes nu ifrågavarande föreskrifter böra anslutas till
bestämmelserna i sistnämnda kungörelse. Utöver dessa erfordrades dock
ett stadgande, att dyrtidstillägg överhuvudtaget icke skulle utgå å avlöning,
som ej överstege 95 kronor för månad. Vidare krävde en
i förstnämnda kungörelse ingående bestämmelse särskilt beaktande
vid avfattandet av de för manskapet erforderliga föreskrifterna, nämligen
den, som innefattade medgivande för beställningshavare, vilken på

Dyrtidsttllägg
i
samband
med löneregleringen.

De sakkunniga.

Kung!. Majrts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

Staternas
anordnande
m. m.

De sakkunniga.

grund av försörjningsplikt underkölle barn under 16 års ålder, att
— oavsett den i allmänhet gällande begränsningen, att dyrtidstillägg efter
fullt (vid kommunikationsverken reducerat) grundtal utginge allenast efter
ett högsta belopp av 85 kronor i månaden — åtnjuta dyrtidstillägg
efter hela (resp. hela reducerade) grundtalet å ett belopp av 15 kronor
för månad för varje dylikt barn. I anslutning till förutnämnda stadgande,
att dyrtidstillägg till manskap ej skulle utgå på avlöning, som
icke överstege 95 kronor i månaden, och med iakttagande, att dyrtidstillägg
enligt ovannämnda, för kommunikationsverkens personal gällande
grunder endast utginge å 85 procent av den överskjutande avlöningen
och efter ett procenttal av femtio fem hundradelar av det med 16 enheter
minskade grundtalet, syntes bestämmelsen om höjt dyrtidstillägg åt familjeförsörjare
bland manskapet böra givas den avfattningen, att dyrtidstillägg
till sådan beställningshavare finge å ett i avlöningen ingående belopp
av 15 kronor i månaden för varje barn ökas med fyrtiofem hundradelar
av det minskade grundtalet.

I övrigt hade de sakkunniga funnit, att kungörelsen den 30 juni
1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt kommunikationsverkens
personal under angiven förutsättning skulle kunna med allenast vissa
formella jämkningar tjäna såsom förebild vid utfärdandet, efter riksdagens
hörande, av författning i ämnet.

Till ledning för utarbetandet av sådant förslag hade de sakkunniga
uppgjort ett utkast till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg
åt fast anställt manskap vid armén och marinen.

Till frågan om dyrtidstillägg till arméns och marinens manskap i
samband med den föreslagna löneregleringen anhåller jag att få återkomma
i annat sammanhang.

I fråga om anordnandet av de till försvarsväsendet hörande staterna
hava de sakkunniga erinrat, att de, med frångående av det vid löneregleringen
för kommunikationsverkens personal använda förfaringssättet, funnit obehövligt
att vid avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap
foga särskild tjänsteförteckning. Med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,
som manskapet omfattade, hade nämligen dessa kunnat införas
i vederbörlig löneplan i direkt anslutning till resp. lönegrader. Antalet
beställningar av olika slag vid varje truppförband eller kår hade de
sakkunniga funnit böra, liksom nu vore fallet, angivas i de särskilda
staterna. Dessa stater borde dock i så måtto förenklas, att däri icke upptoges
de särskilda lönebeloppen för varje grupp beställningar. Be -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

träffande nämnda belopp syntes allenast böra meddelas hänvisning till
vederbörligt avlöningsreglemente, varjämte den beräknade kostnaden för
löner åt samtliga beställningskavare vid truppförbandet eller kåren skulle i
staten utföras i en gemensam anslagspost.

I anslutning härtill hade de sakkunniga uppgjort särskilda utkast
dels till stat för ett truppförband av armén, dels ock till stat för flottans
sjömanskår.

De sakkunniga hava förutsatt, att de i staterna för arméns och
marinens truppförband och kårer upptagna avlöningsbelopp skulle utgå
från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för lantförsvaret, resp. sjöförsvaret
uppförda förslagsanslag till avlöning. Under samma anslag syntes
vidare böra beräknas särskilda poster för beredande åt manskapet av
följande i avlöningsreglementet upptagna förmåner, nämligen anställningspenning
enligt 7 §, hyresbidrag enligt 11 § samt dagavlöning och dagavlöningstillägg
till kvarstående indelt manskap vid armén enligt 3 mom.
av övergångsbestämmelserna.

I 8 § av avlöningsreglementet omnämndes inkvartering, beklädnad,
förplägnad och sjukvård eller ersättning därför. Kostnaderna för dessa
naturaförmåner eller däremot svarande ersättningar syntes böra bestridas
av för de olika ändamålen avsedda anslagen vid armén, resp. marinen.

A ad beträffade i 9 § omförmälda ersättningar för tjänsteresa, för
tjänstgöring å annan ort än eget regementes (kårs) förläggningsort eller
egen station samt under sjökotmnendering eller flygtjänstgöring m. in.
ävensom i 10 § berörd ersättning för flyttningskostnad, torde dessa ersättningar
lämpligen böra bestridas av vederbörliga anslag till reseoch
traktamentspenningar, resp. till utbildningskurser och övningar av
olika slag eller till flyttningsersättning.

Erforderliga medel för gäldande av den i 12 § omförmälda begravningshjälpen
torde — i likhet med vad som redan nu vore fallet beträffande
dylik begravningshjälp — böra utgå av vederbörliga avlöningsanslag.

De sakkunnigas här ovan angivna grunder för uppställningen av Dtpartemmustaterna
synas mig vara lämpliga; och har jag följaktligen ansett, att ch''fe,K
dessa grunder böra vid staternas uppgörande tillämpas. Vad de sakkunniga
i övrigt i samband därmed här ovan anfört har icke föranlett
annan anmärkning från min sida, än att kostnader för dagavlöningstillägg
till kvarstående, indelt manskap vid armén torde böra, på sätt
hittills ägt rum, bestridas från på extra stat uppfört anslag.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

De eakkunnl- Beträffande lydelsen av det utav de sakkunniga uppgjorda förslaget
StmfaviöS till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén ocli marimnssregie-
nen torde jag få hänvisa till de sakkunnigas betänkande, del I (sid.
mente 148—155).

Departe- Under åberopande av vad jag sålunda anfört och med erinran till mentse-nefens

pp ^ vissa smärre redaktionella jämkningar av mig vidtagits i de
sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, hemställer jag, det Kungi.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att:

dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslag
(Bil. A) till avlöningsreglemente för fast anställt
manskap vid armén och marinen;

dels medgiva, att dagavlöningen till skeppsgossar
må från och med den 1 oktober 1921 utgå med följande
förhöjda belopp, nämligen

för skeppsgosse i första årskursen med 15 öre

» » » andra » »25 »

» » » tredje » »35 »

dels medgiva, att förhöjning i de kontanta avlöningsförmånerna
till båtsmän må från och med den 1
november 1921 utgå enligt de grunder, som i det
föreslagna avlöningsreglementet tillämpats i fråga om
avlönings förhöj ning för arméns indelta manskap;

dels medgiva, att den ökning i kostnaderna för
avlöning till arméns och marinens manskap, som under
år 1921 uppkommer vid det föreslagna avlöningsreglementets
ikraftträdande redan under samma år ävensom
till följd av den här ovan föreslagna avlöningsförhöjningen
för skeppsgossar och båtsmän, må bestridas
från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för år 1921
uppförda avlöningsanslag;

dels besluta att, därest innehavare av manskapsbeställning
vid armén eller marinen, vilken enligt äldre
avtal eller eljest är bunden vid anställning för tid efter
ingången av november eller, såvitt angår beställningshavare
vid flottan, som vunnit anställning genom
karlskrivning från skeppsgossekåren, efter ingången
av oktober månad 1921 och å vilken avlöningsregle -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

mentet vid nämnda tidpunkt skall vinna tillämpning,
enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen
avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott,
skall vid ingången av november (oktober) månad 1921
till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad beställningshavaren skulle hava
i den beställning, han vid utgången av oktober (september)
månad 1921 innehade, i förskott uppburit för
november (oktober) månad samma år, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda
övergångsanordning må bestridas från vederbörliga
under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda avlöningsanslag; dels

ock medgiva, att kostnaderna för de förmåner,
som omförmälas i 8, 9, 10 och 12 §§ av förslaget
till avlöningsreglemente, må bestridas i enlighet med
de grunder, som av de sakkunniga angivits och av
mig förut tillstyrkts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921

1 samt.

296 käft. (Nr 350.)

Sl3 81 13

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

I del II av de sakkunnigas betänkande lämna de sakkunniga
till en början en översikt över gällande avlöningsförhållanden för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv
stat m. fl. (sid. 1—10) ävensom en redogörelse över till de sakkunniga
inkomna framställningar (sid. 11). I fråga om dessa redogörelser tilllåter
jag mig hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

Uti den följande avdelningen av betänkandet (sid. 12—104) har
framlagts allmän motivering för de sakkunnigas förslag till lönereglering
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på
aktiv stat m. fl.

De sakkunniga anföra härvid inledningsvis, att de, såsom redan
uttalats i redogörelsen för de allmänna grunderna för nu ifrågavarande
lönereglering för arméns och marinens personal, sökt att vid denna lönereglering
i möjligaste mån tillämpa de löneprinciper, vilka nyligen vunnit
godkännande vid ordnandet av löneförhållandena för kommunikationsverkens
ävensom domänverkets personal och som kommit till uttryck
jämväl i det förslag till lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk, som framlagts för innevarande
års riksdag. I samband därmed hade jämväl utvecklats, i vilka hänseenden
vid den däri föreslagna löneregleringen för arméns och marinens
manskap avvikelser från kommunikation sverkens lönesystem påkallats
av de särskilda anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden,
som gällde för manskapet. De sakkunniga ville beträffande
det nu föreliggande spörsmålet om en lönereglering för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.
vid armén och marinen i det följande lämna en motsvarande framställning,
såvitt anginge dessa personalgrupper. Därvid komme de sakkunniga att
uppdela behandlingen av ämnet i följande huvudavdelningar:

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen.

A v Våning sformer.

Löneskalor för officerare och underofficerare.

Kung t. Maj:ts Proposition Nr 350.

Sättet för lönetursber åkning en för kompaniofficerare och underofficerare.

Lönebelopp för officerare och underofficerare.

Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare och
underofficerare.

Löneskalor för civilmilitära beställning shav are.

Lönebelopp för civilmilitära, beställningshavare.

Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila beställningshavare.

Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar.

I fråga om sättet för den kontanta avlöningens bestämmande hava
de sakkunniga anfört följande.

Vid genomförandet av den nya löneregleringen för kommunikationsverken
hade för bestämmandet av den kontanta avlöningen för dessa
verks befattningshavare tillämpats den grundsatsen, att denna avlöning
upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,
oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av vederbörande
verk beretts några förmåner in natura eller ej. Härigenom hade sådana
kontanta tillägg till avlöningen som exempelvis bostadsersättning, vilken
utgått för att kompensera avlöningen för de befattningshavare, som icke
åtnjutit fri bostad, kunnat bortfalla. I avlöningsreglementet för kommunikationsverken
hade i stället stadgats, att tjänsteman, som anvisades
bostadslägenhet, vilken disponerades av vederbörande verk, vore för begagnande
av dylik bostad skyldig att genom avdrag å avlöningen
månadsvis i förskott erlägga viss ersättning. Denna ersättning bestämdes
med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gällde
för liknande lägenhet. För befattningshavare, som vore skyldig att under
tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt, kunde erforderliga klädespersedlar
tillhandahållas av verket mot ersättning enligt särskilda bestämmelser.
Vid kommunikationsverken hade sålunda i fråga om sättet för den kontanta
avlöningens bestämmande frångåtts äldre regler, enligt vilka, jämte
en för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen
vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått
särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

1 fråga om arméns och marinens officerare och underofficerare med
vederlikar hade de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken
i förevarande avseende numera gällande systemet, enligt vilket avlöningsförmånerna
upptoges med bruttobelopp, borde vinna tillämpning. Någon
större omgång vid avlöningsuträkningarna för denna militära personal
syntes anordningen i fråga icke behöva medföra, då avdrag för åtnjutna

Sättet för
bestämmandet
av
den kontanta
avlöningen

De sakkunniga.

100

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

Avlönings former.

De sakkunniga.

Lön.

förmåner in natura i huvudsak komme att avse allenast värdet av upplåtna
bostäder och sådana funnes tillgängliga allenast för en begränsad
del av personalen. Det av de sakkunniga sålunda förordade systemet
vore givetvis ägnat att förebygga ojämnheter i de nu utgående avlöningsförmånerna
för olika beställningshavare, av vilka en del åtnjöte bostad
in natura och andra uppbure inkvarteringsbidrag, samt att åvägabringa
större reda och överskådlighet i avlöningsförhållandena för ifrågavarande
personal.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om sättet för bestämmandet
av den kontanta avlöningen för arméns och marinens officerare
och underofficerare med vederlikar föranleder icke någon erinran
från min sida.

Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning de nuvarande avlöningsformerna
för officerare och underofficerare med vederlikar borde bibehållas
eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer borde införas vid
en lönereglering för dessa personalgrupper, hade, yttra de sakkunniga,
undersökning ansetts böra verkställas, huruvida och i vad mån de grunder,
som i detta avseende tillämpats vid den nyligen verkställda löneregleringen
för kommunikationsverken, borde komma till användning jämväl
vid ordnandet av avlöningsförhållandena för nämnda personalgrupper.
I det nya lönesystemet för nämnda verk hade såsom huvudsaklig avlöningsform
upptagits lön, varvid denna så avpassats, att den för personal
i samma lönegrad utginge med olika i förhållande till tjänstetidens längd
och befattningshavarnas placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna
i särskilda löneklasser. Lönen inneslöte sålunda enligt berörda
system även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg. I lönen
inginge därjämte tjänstgöringspenningar, vilka motsvarade den till
arméns och marinens personal i allmänhet utgående dagavlöningen.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hade de sakkunniga
till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande
avlöningsformerna för ifrågavarande militära personal borde vid förevarande
lönereglering för nämnda personal bibehållas, samt överginge därefter
till spörsmålet om införande vid denna lönereglering av vissa nya
avlöningsformer.

Vad då först beträffade avlöningsformen lön, vilken utgjorde den huvudsakliga
delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för officerare

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350

101

och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, vore självfallet,
att denna avlöningsform alltjämt borde bibehållas och bilda stommen
i det nya lönesystemet för denna personal.

Beträffande löneregleringen för det fast anställda manskapet vid Dagavlöning,
armén och marinen hade de sakkunniga såsom sin bestämda uppfattning
uttalat, att tillräckliga skäl icke förelåge att bibehålla dagavlöning såsom
särskild avlöningsform för manskapet, utan att tvärtom ett tillämpande
i denna del av kommunikationsverkens lönesystem syntes medföra övervägande
fördelar.

Åven om det kunde förutsättas, att sådant avdrag å lönen, som vid
avskaffandet av avlöningsformen dagavlöning skulle motsvara densammas
innehållande, för officerare och underofficerare med vederlikar skulle förekomma
oftare än för manskapet, ansåge de sakkunniga de skäl, som legat
till grund för de sakkunnigas nyss angivna uppfattning för manskapets
vidkommande, i huvudsak äga giltighet jämväl i fråga om officerare och
underofficerare med vederlikar. De sakkunniga funne sig alltså böra
förorda, att dagavlöning (eller i förekommande fall tjänstgöringspenningar)
i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen för officerare
och underofficerare med vederlikar uteslötes ur avlöningssystemet och
uppginge i lönen, varvid, liksom vid kommunikationsverken, avdrag å
lönen i vissa fall borde äga rum.

Avlöningsformen ålderstillägg förekomme enligt gällande stater endast Åiderstmagg.
för en del, huvudsakligen civilmilitära beställningar. Den nu utgående
tillfälliga löneförbättringen för officerare och underofficerare vore däremot
i stor utsträckning byggd på ett avlöningssystem med ålderstillägg.

Ifrågavarande avlöningsform vore ägnad att möjliggöra fastställande
på ett lämpligt och rättvist sätt av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas
olika tjänstålder, vilket syftemål ej kunde ernås enbart genom
löneförhöjning vid befordran; och hade denna avlöningsform inom de
civila tjänstemannakårerna sedan gammalt i stor utsträckning kommit
till användning.

Vid avgivande av förslag till definitiv lönereglering för det fast anställda
manskapet vid armén och marinen hade de sakkunniga upptagit
denna avlöningsform i avlöningssystemet för manskapet. Att ålderstillägg
borde vid nu förevarande lönereglering för officerare och underofficerare
med vederlikar icke blott bibehållas, utan även bringas i tillämpning i
vida större omfattning än tillförene ägt rum, ansåge de sakkunniga vara
ställt utom allt tvivel.

102

Ktingl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Ortstiiiägg. Genom den sedan gammalt vid försvarsväsendet förekommande avlöningsformen
inkvarterings- och servisbidrag vid armén samt inkvarteringsbidrag
vid marinen, vilket utginge med högre belopp i Stockholm
och Göteborg än å andra orter, kunde ett slags ortstiiiägg sägas redan
nu vara infört i det militära avlöningssystemet. Någon verklig utjämning
i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter, där
högre eller lägre levnadskostnader vore rådande, hade emellertid givetvis
icke åstadkommits med tillämpning av nyssnämnda avlöningsform. En
sådan utjämning hade däremot åvägabragts genom införande, efter förebild
av kommunikationsverkens nu gällande avlöningsreglemente, av det
ortstiiiägg, som enligt beslut vid 1920 års riksdag för innevarande år
kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga löneförbättringen
för officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen.

De sakkunniga hade ansett sig böra förorda, att ortstiiiägg måtte
i den form, som tillämpades vid kommunikationsverken, komma till användning
vid löneregleringen för nu ifrågavarande personal.

Inkvarterings- Beträffande de nyss omnämnda avlöningsformerna inkvarterings- och
och servis- servisbidraq vid armén samt inkvarterinqsbidraq vid marinen, vilka förkvarterings-
måner nu åtnjötes enligt samma grunder, som gällde beträffande lön,
marinen)3 följde redan av vad ovan föreslagits rörande sättet för bestämmandet av
den kontanta avlöningen, att dessa avlöningsformer borde vid förevarande
lönereglering helt uteslutas ur lönesystemet och i stället ersättas genom
ökning av lönen. Den personal, som komme att in natura tillhandahållas
någon av de förmåner, dessa ersättningar avsett att motsvara,
borde i stället, liksom vid kommunikationsverken vore fallet, vidkännas
visst i stadgad ordning bestämt avdrag å lönen såsom gottgörelse för
tillgodonjutande av dylik förmån.

Vad armén anginge, måste emellertid i samband med inkvarteringsoch
servisbidragets indragning uppmärksammas, att vissa städer ännu
hade sig ålagd skyldighet att utgiva sådant bidrag. Sålunda ålåge
det Stockholms stad att erlägga inkvarterings- och servisbidrag eller i
vissa fall endast servisbidrag samt städerna Göteborg, Kristianstad,
Landskrona och Visby att utgiva servisbidrag för viss personal, tillhörande
särskilda i nämnda städer förlagda truppförband.

I förevarande avseende hade de sakkunniga, efter verkställd utredning
i ämnet, i eu till chefen för lantförsvarsdepartementet den 7
juni 1919 överlämnad promemoria anfört bland annat, att avskaffandet
av ifrågavarande avlöningsform för arméns del icke kunde komma till
stånd annat än i samband med en avveckling av det rättsförhållande

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

103

mellan statsverket och nämnda städer, vilket grundade sig på dessa
städers skyldighet att bestrida inkvarterings- och servisbidrag för viss
personal; och hade de sakkunniga i berörda promemoria avgivit förslag
till avveckling av berörda rättsförhållande.

Efter remiss i ärendet till vederbörande stadsmyndigheter hade
dessa, med undantag av stadsfullmäktige i Stockholm, i huvudsak godkänt
det av de sakkunniga framställda förslaget. Stadsfullmäktige i
Stockholm hade förklarat, att staden icke vore beredd att nu godtaga
de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för den ifrågasatta avvecklingen.

Med anledning härav syntes det vara nödvändigt att i avlöningsreglementet
intaga en föreskrift om skyldighet för beställningshavare,
som enligt gällande bestämmelser ägde uppbära inkvarterings- och servisbidrag
eller enbart servisbidrag från vissa städer, att vidkännas avdrag
å lönen med belopp, motsvarande vad han sålunda uppbure från vederbörande
stad.

Med avseende å den till underofficerare med vederlikar vid armén
utgående ersättning för bränsle och lyse samt underofficerare vid marinen
tillkommande ersättning för ved och ljus syntes det vara uppenbart, att
tillämpningen vid den nu ifrågasatta löneregleringen av principen om
avlöningsförmånernas upptagande med bruttobelopp betingade, att dessa
avlöningsformer bortfölle. Enahanda vore förhållandet med den beklädnadsersättning
samt den förmån av portion in natura eller ersättning därför,
som för närvarande utginge till underofficerare vid flottan.

Från och med år 1915 hade bland de militära avlöningsformerna införts
förmånen av provisoriskt avlöning stillägg, att utgå med 200 kronor
årligen till officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden
förlagda truppförband och formationer under tjänstgöring därstädes.
Ifrågavarande förmån vore närmast avsedd att i någon mån råda bot
för de olägenheter i ekonomiskt avseende, som förläggningen i Boden
medförde för befälspersonalen vid därvarande trupper.

Med avseende å denna avlöningsform ville de sakkunniga till en
början erinra, att med införandet av avlöningsformen ortstillägg avsåges
att åstadkomma utjämning i avlöningshänseende för personal med
tjänstgöring å olika orter, där högre eller lägre levnadskostnader vore
rådande. På sätt här nedan omförmäldes, föresloge därjämte de sakkunniga,
att kall ortstillägg måtte enligt samma grunder, som gällde
för kommunikationsverkens personal, tillkomma jämväl officerare och

Ersättning för
bränsle och
lyse in. in.

Provisoriskt
avlöningstillägg
för
personal vid
Bodens
trupper.

104

Kung1 Maj:ts Proposition Nr 350.

Arvode.

Särskilda

förmåner.

underofficerare med vederlikar vid armén och marinen, vilka hade sin
förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) å sådan plats inom de norra
delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska
förhållanden kunde, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda
olägenheter. Vid nu angivna förhållanden syntes enligt de sakkunnigas
mening det till viss personal vid Bodens trupper utgående
provisoriska avlöningstillägget böra i samband med den nu ifrågasatta
löneregleringen bortfalla.

Beträffande avlöningsformen arvode hade av 1917 års sakkunniga
i förenämnda betänkande den 5 mars 1918 uttalats, att det vid
en definitiv lönereglering torde komma att framträda såsom ett önskemål,
att denna avlöningsform måtte kunna i möjligaste mån indragas.
Det syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde
i fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen
avvägas med användande av övriga avlöningsformer. Utan att ingå på
frågan, huru en dylik omläggning borde genomföras, hade emellertid
nämnda sakkunniga framhållit, att den militära tjänstgöringens art, som
betingade, att en löntagare kunde vid olika tillfällen omplaceras från en
mindre krävande befattning till en mera ansvarsfull sådan eller tvärtom,
dock syntes nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering arvoden
bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande en
del viktigare befattningar.

De sakkunniga, som i huvudsak delade den av 1917 års sakkunniga
sålunda uttalade uppfattningen, hade icke funnit möjligt att helt och
hållet avskaffa ifrågavarande avlöningsform, men hade å andra sidan
ansett angeläget att i görligaste mån söka begränsa användandet av
densamma. I en särskild avdelning av sitt betänkande komme de
sakkunniga att lämna en redogörelse för de olika slag av arvoden
eller däremot svarande ersättningar, vilka uppförts på särskilda av
Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln;
och ville de sakkunniga i samband därmed avgiva de förslag rörande
reglerandet av dessa arvoden, som de sakkunniga — med hänsyn till
den pågående revisionen av försvarsväsendet och andra föreliggande omständigheter
— funnit sig nu kunna framlägga.

Vid såväl armén som marinen kunde, såsom förut nämnts, förutom i
förekommande fall utgående arvoden, vissa andra särskilda förmåner tillgodokomma
officerare och underofficerare med vederlikar såsom extra

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 105

gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt
krävande art.

Beträffande dessa förmåner syntes ingen tvekan böra råda därom,
att flygtillägg fortfarande borde utgå till den personal, som fullgjorde
fly g tjäna t vid armén eller marinen. Denna tjänst vore av så krävande
och riskfylld beskaffenhet, att särskild ersättning syntes böra utgå för
fullgörandet därav. På sätt framginge av de sakkunnigas förslag till
avlöningsreglemente, vore avsett, att erforderliga bestämmelser rörande
ersättningen för flygtjänstgöring skulle meddelas av Kungl. Magt.

Vidkommande förmånen av sjötillägg m. m. hade de sakkunniga
likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen borde
utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete
syntes särskild ersättning böra utgå.

Officerare och underofficerare med vederlikar vid armén och marinen
kunde därjämte komma i åtnjutande av extra gottgörelse i ändamål
att bereda vederbörande ersättning för särskilda utgifter i tjänsten. Att
löneregleringens genomförande icke borde föranleda indragning av någon
nu utgående förmån av denna art, syntes enligt de sakkunnigas meningvara
självfallet.

Enligt gällande bestämmelser utbetalades efter varje i tjänsten avliden
underofficer, månads- och daglönare, polisöverkonstapel, poliskonstapel
samt vaktmästare vid marinen begravningshjälp enligt vissa grunder.

Någon motsvarande förmån funnes däremot icke medgiven för annan
personal av officers eller underofficers tjänsteställning vid marinen, liksom
ej heller för likställd personal vid armén.

Jämlikt avlöningsreglementet för kommunikationsverkens personal
utginge begravningshjälp till dödsboet efter varje under tjänstetiden avliden
tjänsteman.

Då samma skäl, som föranlett införandet av ifrågavarande förmån
vid kommunikationsverken, ägde giltighet i fråga om arméns och marinens
här ifrågavarande personal, hade de sakkunniga ansett, att begravningshjälp
borde införas såsom en förmån även för denna personal.

De sakkunniga hade härefter att behandla spörsmålet om införande
vid ifrågavarande lönereglering för officerare och underofficerare med
vederlikar av vissa nya avlöningsformer.

Såsom redan förut omförmälts, hade de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att kallortstillägg måtte enligt i huvudsak samma grunder, som
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 54321 14

>egiavning>-

hjälp.

Källons tillägg.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Ekiperings lijälp.

Felräknings*

penningar.

Premier.

106

gällde för personalen vid kommunikationsverken, tillgodokomma här
ifrågavarande militära beställningshavare. De sakkunniga hade därvid
särskilt velat tillgodose de i Boden förlagda trupperna. På Kungl.
Maj:t torde böra ankomma att bestämma de orter, där kallortstillägg
skulle utgå, samt att fördela desamma mellan de särskilda kallortsklasserna.

De sakkunniga hade, med hänsyn till de betydande kostnader, som
anskaffandet av uniformspersedlar o. d. vid första anställningen i officers
eller underofficers tjänsteställning betingade, ansett sig böra föreslå, att
vid sådan anställning särskild ekiperingshjälp skulle utgå. Till denna fråga
återkomme de sakkunniga i den speciella motiveringen till avlöningsreglementet.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente kunde tjänsteman,
som å tjänstens vägnar handhade kontant uppbörd eller verkställde kontant
utbetalning av medel, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder
erhålla felräkning spenning nr till belopp, som bestämdes med hänsyn till de
omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning skedde, och i förhållande
till den större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar
finge dock icke i något fall till eu och samma tjänsteman utgå
med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600 kronor.

De sakkunniga ansåge, att förmånen av felräkniugspenningar borde
beredas jämväl sådan beställningshavare, tillhörande här ifrågavarande
personalkategorier, som å tjänstens vägnar förrättade göromål av omförmäld
art.

I detta sammanhang ville de sakkunniga erinra, att kassör vid
vardera av flottans stationer enligt staten för marinintendenturkåren ägde
uppbära missräkningspenningar till belopp av 500 kronor årligen. Någon
motsvarande förmån utginge ej till beställningshavare vid armén.
Vid bifall till de sakkunnigas förslag om felräkningspenningars införande
borde givetvis denna förmån regleras enhetligt för all ifrågavarande personal,
varvid nyssnämnda missräkningspenningar borde bortfalla.

I avlöningsreglementet för kommunikationsverken stadgades, att
premiei'' kunde enligt av Kungl. Magt meddelade bestämmelser utbetalas
till sådan tjänsteman, tillhörande vissa lägre lönegrader, som funnes
hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier
eller förbrukningsartiklar. Då sådana premier i vissa fall torde
kunna bliva till fördel jämväl för försvarets vidkommande — de sakkunniga
tänkte därvid i första hand på förhållandena å flottans fartyg
— syntes ett motsvarande stadgande böra införas i här ifrågavarande
avlöningsreglemente.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

107

De sakkunnigas här ovan återgivna uttalanden och förslag be- Departemninträffande
de avlöningsformer, som höra komma till användning vid <-,iefenifrågavarande
lönereglering för officerare och underofficerare med vederlikar,
anser jag mig böra biträda. Vad särskilt beträffar den av de sakkunniga
förordade nya avlöningsformen ekiperingshjälp, anhåller jag att
i det följande få närmare yttra mig därom.

Innan de sakkunniga närmare ingått på frågan om det sätt, på vilket f0Lr°“fg^°Je
löneskalorna för officerare och underofficerare vid armén och marinen och underborde
vid den nu ifrågasatta löneregleringen anordnas, hava de ansett officerare,
lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse, såvitt löneskalorna anginge,
dels för det av 1917 års militära avlöningssakkunniga uppgjorda utkast
till definitiv lönereglering, vilket legat till grund för den vid 1918—1920
års riksdagar beslutade tillfälliga löneförbättringen för ifrågavarande
personal, och dels för det vid kommunikationsverken tillämpade lönesystemet.
I fråga om nämnda redogörelse torde jag få hänvisa till de
sakkunnigas betänkande, del II, sid. 23—32.

Sedan de sakkunniga beträffande det sätt, på vilket löneskalorna
vid ifrågavarande lönereglering lämpligast borde anordnas, omförmält,
att dessa löneskalor ansetts böra upptagas i tre särskilda, för officerare,
för underofficerare och för civilmilitär personal avsedda löneplaner, hava
de sakkunniga till en början skärskådat ifrågavarande spörsmål, såvitt
anginge kompaniofficerare och underofficerare, för att därefter övergå
till frågan om löneskalorna för regementsofficerare och för generalspersoner
(flaggmän).

Den fråga, som de sakkunniga i första hand haft att uppmärksamma
beträffande kompaniofficerare och underofficerare, gällde antalet
erforderliga löneskalor (lönegrader) för dessa beställningshavare.

I vissa av de yttranden från arméns militära myndigheter, som avgivits
under år 1920, hade i sådant hänseende föreslagits, att en gemensam
skala borde anordnas, å ena sidan, för samtliga kompaniofficerare
— underlöjtnanter (fänrikar), löjtnanter och kaptener — samt, å andra
sidan, för samtliga underofficerare. I andra av dessa yttranden hade
förordats ett sammanförande allenast av underlöjtnanter (fänrikar) samt
löjtnanter under en gemensam skala för subalternofficerare. Härmed
hade avsetts att möjliggöra en större utjämning i befordringslörhållandena,
än som skulle vinnas genom en anordning med skilda på ålderstilläggsprincipen
grundade och i varandra ingripande löneskalor. Då vederbörande
myndigheter härvid icke kunnat helt bortse från den synpunkten,
att större ansvar och mera fordrande tjänstgöring borde betinga
högre avlöning, hade emellertid samtidigt ifrågasatts, att någon förmån

108

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 350.

i form av arvode e. d. borde tillkomma vissa löntagare, exempelvis
samtliga kaptener, oberoende av placering i vissa befattningar, eller
ock sådana beställningsliavare, vilka placerades i befattningar såsom
kompanichefer eller kompaniadjutanter.

Vad sålunda föreslagits hade de sakkunniga funnit sig icke kunna
biträda. De sakkunniga hade nämligen ansett ofrånkomligt, att lönesystemet
ordnades på sådant sätt, att varje befordran till beställning
med större ansvar och mera fordrande tjänstgöring dels omedelbart vid
befordringstillfället åtföljdes av ökad avlöning och dels medförde möjlighet
att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat vinnas
i den lägre tjänsten. En omläggning av löneförhållandena i enlighet
med vad som från de militära myndigheternas sida ifrågasatts skulle
dessutom innebära vissa organisationsändringar, varom det icke torde
tillkomma de sakkunniga att avgiva förslag. De sakkunniga ansåge sig
alltså böra för kompaniofficerare föreslå tre särskilda löneskalor, nämligen
en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2.
klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener av nuvarande 1.
och 2. klassen, samt för underofficerare — frånsett förvaltare vid intendenturkåren,
varom de sakkunniga framdeles komme att yttra sig —
likaledes tre särskilda löneskalor, nämligen en för underofficerare av 3.
graden, en för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare
av 2 graden) och en för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare
av 1. graden). Genom borttagandet av den nuvarande klassindelningen
inom kaptensgraden vid armén och marinen samt löjtnants- och sergeantsgraderna
vid armén vållades icke någon ändring i avlöningsförhållandena
för denna personal, enär den från och med år 1918 utgående tillfälliga
löneförbättringen så avpassats, att beställningshavare i nämnda grader
med enahanda tjänstetid redan nu åtnjöte avlöning till lika störa belopp,
vare sig beställning innehades i 1. eller 2. klassen inom vederbörlig grad

Beträffande därefter ifrågavarande löneskalors allmänna struktur hade
de sakkunniga, på sätt redan i det föregående omförmälts, funnit sig
böra från kommunikationsverkens lönesystem upptaga den anordningen, att
dagavlöningen sammanslagits med lönen till ett belopp. Den nuvarande
uppdelningen av avlöningen i lön och dagavlöning skulle sålunda bortfalla.
Enligt kommunikationsverkens lönesystem inginge i lönen jämväl
ålderstillägg på sådant sätt, att lönen inom de särskilda lönegraderna
(löneskalorna) bestämts till olika, i förhållande till tjänstetidens längd
avvägda belopp, vilka upptagits i visst antal löneklasser. Åven denna
princip hade ansetts böra vinna tillämpning vid ordnandet av löneskalorna

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

109

för kompaniofficerare och underofficerare; och hade följaktligen en var
av de förut nämnda, för olika grupper av dessa beställningshavare avsedda
sex löneskalorna föreslagits att omfatta så många löneklasser, som för
de särskilda personalgrupperna funnits erforderligt och lämpligt. Tidsintervallerna
mellan de särskilda löneklasserna hade genomgående föreslagits
till tre år eller samma tidrymd, som i sådant avseende upptagits
i kommunikationsverkens lönesystem.

För att tillgodose kravet på omedelbar avlöningsförbättring vid befordran
hade de sakkunniga, såsom i det följande komme att närmare
utvecklas, föreslagit vissa bestämmelser, vilka grundade sig på tillämpning
av den i kommunikationsverkens lönesystem upptagna s. k. sneddningsprincipen.

De sakkunniga hade i detta sammanhang ansett sig böra något beröra
de skiljaktigheter mellan löneskalorna för kommunikationsverkens
personal, å ena, samt för kompaniofficerare och underofficerare, å andra
sidan, vilka påkallades av olikheterna i de för nämnda båda personalgrupper
gällande befordrings- och pensionsförhållanden m. m.

Tillsättandet av befattningarna vid kommunikationsverken skedde i
regel först efter det desamma förklarats lediga till ansökan och efter
prövning av de sökandes skicklighet och förtjänst. Befordran vid dessa
verk kunde vidare på grund av de olika kompetensfordringar, som gällde
för skilda grupper av befattningar, åtminstone för de lägre av dessa
grupper i regel utsträckas endast över ett mindre antal lönegrader och
merendels över sådana, som vore varandra närliggande och hade ett flertal
löneklasser gemensamma. Härigenom hade det vid anordnandet av löneskalorna
för kommunikationsverkens befattningshavare låtit sig göra att
bestämma stegringarna i avlöning från lägre till högre löneklasser till
relativt låga belopp. Då därjämte pensionsåldern för befattningshavarna
vid kommunikationsverken vore så hög som 67 (i vissa fall 60) år, hade
möjlighet förefunnits att med användande av sådana smärre skillnadsbelopp
mellan högre och lägre löneklasser lägga löneskalorna så,
att personalen i varje särskild kategori kunde vinna uppflyttning till de
högsta löneklasserna inom de olika lönegrader, vartill befordran högst
kunde vinnas, i god tid före pensionsålderns inträdande.

Vad åter beträffade kompaniofficers- och underofficersgraderna, tillsattes
beställningarna i dessa grader utan ansökan och nästan undantagslöst
efter tur, d. v. s. med hänsyn till uppnådd tjänstålder vid
vederbörligt truppförband (kår). Varje sådan beställningshavare, mot
vilken anmärkning i tjänsten icke förekomme, kunde sålunda i regel

Löneskalor
för kompaniofficerare.

110 Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 350.

påräkna befordran till kapten, resp. fanjunkare (flaggunderofiicer,
underofficer av 1. graden). Den tid, varunder vederbörande beställningshavare
kvarstode i de lägre beställningarna inom ifrågavarande
grader — såsom löjtnant och underlöjtnant (fänrik), resp. sergeant
(underofficer av 3., 2. graden) — vore i allmänhet relativt kort. Då
därjämte pensionsåldern för nämnda officerare och underofficerare vore
väsentligt lägre än för kommunikationsverkens personal — 50 år vid
armén och 55 år vid marinen — hade antalet löneuppflyttningar (löneklasser)
i kompaniofficers- och underofficersgraderna måst begränsas till
ett mindre antal än det, som upptagits för sistnämnda personal. Å
andra sidan hade det befunnits nödvändigt att göra skillnaden i
lönebelopp vid uppflyttning från lägre till högre löneklass större för
de militära beställningshavarna än för befattningshavarna vid komrnunikationsverken,
för att de förra skulle kunna, i mån av vunnen befordran,
beredas en avlöning, som motsvarade arbetets art och tjänsteansvarets
betydelse i de olika beställningarna. Och slutligen hade måst
tillses, att en icke alltför obetydlig slutavlöning komme att utgå i
kaptensbeställningarna, resp. beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden), då dessa beställningar vore de högsta,
som ernåddes av flertalet av ifrågavarande militära personal.

Sedan de sakkunniga sålunda yttrat sig om antalet löneskalor (lönegrader)
för kompaniofficerare och underofficerare samt dessa skalors allmänna
struktur, överginge de sakkunniga till en redogörelse för det sätt,
på vilket det närmare utformandet av dessa skalor enligt de sakkunnigas
mening borde äga rum; och komme de sakkunniga därvid att till
behandling upptaga nämnda båda personalgrupper var för sig.

Yad då först anginge kompaniofficerarna hade det, för möjliggörande
av erforderlig löneförhöjning vid befordran, befunnits nödvändigt att icke
införa några gemensamma löneklasser för de särskilda lönegraderna.
Slutlönen för underlöjtnant (fänrik), 1. lönegraden, skulle alltså understiga
begynnelselönen för löjtnant, 2. lönegraden, liksom slutlönen för
löjtnant skulle vara lägre än begynnelselönen för kapten, 3. lönegraden.
Antalet löneförhöjningar hade de sakkunniga föreslagit till en inom underlöjtnants-(fånriks-)graden
samt till tre inom en var av löjtnants- och
kaptensgraderna. Löneklassernas antal i de särskilda graderna skulle
alltså utgöra två, resp. fyra.

I en del av de under år 1920 till de sakkunniga från de militära
myndigheterna inkomna yttranden — däri myndigheterna, på anhållan

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

av de sakkunniga, uttalat sig rörande grunderna för den från och
med år 1918 gällande tillfälliga löneförbättringen — hade förordats vissa
ändringar av löneskalorna, i syfte att antalet ålderstillägg måtte ökas.
Såsom skäl härför hade framhållits behovet att för beställningshavare,
vilkas befordran blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförhållanden
inom vissa truppförband, möjliggöra en större utjämning av
löneförhållandena, än som redan åstadkommits medelst den tillfälliga
löneförbättringen. Särskilt hade härvid avsetts att för löjtnanter, som
under längre tid finge vänta på befordran till kapten, bereda en ökad avlöning
i avbidan på vinnandet av sådan befordran. Då införandet av
ytterligare ålderstillägg (löneklasser) inom löjtnantsgraden skulle medföra,
att slutavlöningen för löjtnanter, vilka eventuellt icke vore kompetenta
till kaptensbefordran, komme att föras upp till ett högre plan, än som
skäligen borde ifrågasättas för beställningshavare i förevarande grad, hade
de sakkunniga ansett sig icke kunna på angivet sätt tillmötesgå omförmälda
önskemål. De sakkunniga hade emellertid velat i annan
ordning upphjälpa löneförhållandena för löjtnanter med särskilt dålig
befordringstur. Vid utarbetandet av bestämmelser rörande sneddningsprincipens
tillämpning, vilka i övrigt anslutits till motsvarande föreskrifter
vid kommunikationsverken, hade nämligen dessa bestämmelser
givits en i så måtto vidsträcktare innebörd, att till kapten befordrad
löjtnant skulle äga att av tid, varunder han stått i högsta löneklassen
såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass
än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig till
godo icke mindre än sex år, d. v. s. tre år mer än som för motsvarande
fall medgivits enligt såväl kommunikationsverkens lönesystem som de
stadganden, vilka gällde för intjänandet av förhöjning i det såsom tillfällig
löneförbättring nu utgående s. k. allmänna avlöningstil lägget.

I enlighet med vad nu anförts i fråga om löneskalorna för kompaniofficerarna,
skulle dessa schematiskt kunna uttryckas på följande sätt:

Löne-

grad.

Beställning.

L ö

n e

k 1 a s s.

Underlöjtnant, fänrik
Löjtnant ...............

Kapten, ryttmästare

—

10 |

Genom tillämpning av sneddningsprincipen, sådan den kommit till
användning i kommunikationsverkens lönesystem, skulle exempelvis en

112

Löneskalor
för underofficerare.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

underlöjtnant, vilken kunde räkna en tjänstetid av minst tre år i 2. löneklassen,
vid befordran till löjtnant omedelbart komma att uppflyttas till

4. löneklassen i den för löjtnanter avsedda lönegraden; och skulle med
den vidsträcktare tillämpning av denna princip, som de sakkunniga beträffande
löjtnanter föreslagit, en löjtnant med minst sex års tjänstetid
i 6. löneklassen vid befordran till kapten komma att omedelbart få tillträda
lön i 9. löneklassen.

Beträffande därefter sättet för anordnandet av löneskalorna för underofficerarna
hade de sakkunniga funnit antalet löneförhöjningar i den
lägsta graden för underofficerare — underofficerare av 3. graden —
böra begränsas till tre, samt i eu var av de båda övriga graderna för
underofficerare — sergeanter (underofficerare av 2. graden) samt fanjunkare
(flaggunderofficer, underofficer av 1. graden) — bestämmas till
fyra. Löneklassernas antal skulle alltså i de särskilda underofficersgraderna
utgöra fyra, resp. fem.

Såsom förut nämnts, skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande
kompaniofficerarna gälla, att slutlönen i en lägre grad icke i något fall
skulle nå upp till begynnelselönen för närmast högre grad. I detta
hänseende hade emellertid de sakkunniga beträffande underofficerarna
ansett, att den anordning, som gällde beträffande den nu utgående tillfälliga
löneförbättringen, borde vid ifrågavarande lönereglering bibehållas. Denna
anordning innebure, att en underofficer, vilken under längre tid fått vänta
på befordran, kunde ernå högre avlöning i innehavande grad än den, som
tillkomme annan till högre grad befordrad, men till tjänståldern yngre
underofficer. I sådant syfte hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att vissa löneklasser inom närliggande lönegrader för underofficerarna
gjordes gemensamma. Härigenom hade i förevarande avseende en närmare
överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem kunnat åvägabringas
än vad som vid uppgörandet av löneskalorna för kompaniofficerare
varit möjligt. Med hänsyn till gällande befordringsförhållanden
och för erhållande av lämpliga begynnelse- och slutlöner för de olika lönegraderna
för underofficerare hade de sakkunniga funnit det vara lämpligast
att av de för 1. lönegraden eller underofficerare av 3. graden avsedda fyra
löneklasser upptaga 3. och 4. löneklasserna jämväl i den för sergeanter
(underofficerare av 2. graden) inrättade 2. lönegraden. Av löneklasserna
i sistnämnda lönegrad, vilka enligt vad förut nämnts skulle vara fem,
hade de tre högsta, d. v. s. 5.- 7. löneklasserna, intagits i 3. lönegraden
eller den, som skulle omfatta beställningarna för fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden). I nämnda 3. lönegrad skulle

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 113

därjämte tillkomma ytterligare två löneklasser, nämligen 8. och 9. löneklasserna.

I detta sammanhang ansåge de sakkunniga sig böra omförmäla, hurusom
i flera av de utav de militära myndigheterna under år 1920 avgivna
yttrandena i fråga om löneskalornas anordnande lör underofficerarna
framställts förslag, varmed, i likhet med vad som från berörda
myndigheters sida förekommit beträffande officerarna, åsyftats att vinna
större möjlighet till utjämning i lönehänseende mellan till tjänståldern
likställda underofficerare med olika befordringsförhållanden. Av vissa
regementschefer vid armén hade sålunda ifrågasatts, att underofficersbeställningarnas
nuvarande uppdelning på särskilda lönegrader för fanjunkare
och sergeanter borde bortfalla. I yttranden av myndigheter vid
såväl armén som marinen hade vidare uttalats önskvärdheten därav, att
antalet ålderstillägg måtte ökas i samtliga grader. Särskilt hade det ansetts
angeläget, att för underofficerare av 3. graden infördes ett fjärde
ålderstillägg för att därigenom tillgodose den personal, som i vissa yrkesgrenar
(yrkesavdelningar) under längre tid finge vänta på befordran till
underofficerare av 2. graden.

Av i huvudsak enahanda skäl, som förut anförts beträffande konstruktionen
av löneskalorna för officerare, hade de sakkunniga icke
funnit anledning att biträda de sålunda framställda förslagen rörande
lönesystemets anordnande för underofficerarna. Kravet på ökad möjlighet
att tillgodose de underofficerare av 3. graden vid marinen, vilka
under längre tid kvarstode i denna grad, hade de sakkunniga emellertid
funnit vara värt beaktande; och hade de sakkunniga fördenskull bland
bestämmelserna rörande sneddningsprincipens tillämpande för dessa beställningshavare,
i överensstämmelse med vad som föreslagits för löjtnanter,
intagit medgivande för underofficer av 3. graden att vid befordran
tillgodoräkna sig intill sex år av den tid, han tillhört 1. lönegradens
högsta löneklass.

Av militära beställningshavare av fanjunkares grad funnes vid armén
en grupp, som i lönehänseende icke vore direkt jämnställd med denna
grad, nämligen förvaltarna vid intendenturkåren. Dessa beställningshavare
åtnjöte nämligen, utöver fanjunkares avlöningsförmåner enligt
stat, ett ålderstillägg å 300 kronor. Tillfällig löneförbättring utginge därjämte
i form av allmänt avlöningstillägg med 1,100 kronor till en var
förvaltare utan hänsyn till viss tjänstetid. Samma förhållande ägde rum
beträffande den å staten för ridskolan upptagna redogöraren vid denna
skola. De sakkunniga hade ansett, att för nu nämnda beställningshavare
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 54321 In

Särskild lönegrad
för förvaltare
vid
intendenturkåren
m. fl.

114

Löneskalor för
regementsofficerare

och för
generalspersoner

(flaggman).

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

borde inrättas en särskild 4. lönegrad, i vilken skulle intagas de fyra högsta
löneklasserna i 3. lönegraden samt införas ännu en högre löneklass.

De löneskalor, som av de sakkunniga sålunda förordats att ingå i
löneplanen för underofficerare, kunde schematiskt uttryckas på följande sätt.

Löne- grad.	Beställning.				L ö	n e	r 1 a	s s.
1.	Underofficer av 3. gra-den.....................	1	2	3	4
2.	Sergeant, underofficer av 2. graden .......			3	4	5	6	7
3.	Fanjunkare, styckjun-kare, flaggunderoffi-cer, underofficer av 1. graden.............					5	6	7	s	9
4.	Förvaltare vid inten- denturkåren och redogöraren vid rid-skolan ...............						6	7	8	9	10

I det föregående hade de sakkunniga redogjort för det av
dem uppgjorda förslaget beträffande anordnandet av löneskalorna för
kompaniofficerare och underofficerare. En av de huvudgrunder, på
vilka berörda förslag vilade, vore, att ålderstillägg infördes i lönesystemet
på sådant sätt, att lönen inom de särskilda lönegraderna bestämdes till
olika, i förhållande till tjänstetidens längd avvägda belopp.

Då de sakkunniga överginge till behandling av frågan om sättet
för anordnandet av löneskalorna för regementsofficerare samt arméfördelningschefer
och likställda generalspersoner (flaggmänj, ville de sakkunniga
erinra, att 1917 års sakkunniga på anförda skäl icke ansett sig böra föreslå
upptagande i lönesystemet av ålderstillägg för omförmälda beställningshavare.
I anslutning härtill utginge ock den tillfälliga löneförbättring,,
som i form av allmänt avlöningstillägg nu tillkomme ifrågavarande beställningshavare,
med enhetliga belopp oberoende av tjänståldern i vederbörande
tjänstegrad.

I vissa av de utav de militära myndigheterna under år 1920 avgivna
yttrandena hade framhållits såsom ett önskemål, att ålderstilläggssystemet
vid förevarande lönereglering måtte komma till användning jämväl
i fråga om beställningarna för regementsofficerare. Flertalet av de myn -

115

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

digheter, som uttalat sig i sådan riktning, hade ansett, att ålderstillägg
borde förekomma för överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener
av 1. och 2. klassen), men däremot icke för överstar (kommendörer).
Därvid hade även ifrågasatts, att beställningarna för överstelöjtnanter och
majorer skulle sammanföras till en gemensam lönegrad med lämpligt
antal ålderstillägg; och hade såsom skäl härför särskilt framhållits, att ett
flertal förflyttningar, som betingades av de nuvarande befordringarna av
majorer till överstelöjtnanter, såmedelst skulle kunna undvikas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit
sig icke kunna tillstyrka förslaget om sammanförande av överstelöjtnants-
och majorsbeställningarna till en gemensam lönegrad. Eu sådan
anordning skulle nämligen, liksom det tidigare omnämnda förslaget om
anordnande av en gemensam löneskala för underlöjtnanter (fänrikar) och
löjtnanter, dels medföra, att befordran till överstelöjtnantsgraden icke
bleve omedelbart förbunden med löneförbättring, och dels innebära en
organisationsändring, vilken torde ligga utanför ramen för de sakkunnigas
uppdrag.

Det väckta förslaget om införande av ålderstillägg för regementsofficerare
hade de sakkunniga dock funnit vara av beskaffenhet att
icke böra helt avvisas. Att ålderstillägg till överstar (kommendörer)
icke borde ifrågasättas syntes emellertid de sakkunniga vara uppenbart
redan av den orsaken, att sådant tillägg icke förekomme för motsvarande
chefsbefattningar vid de civila ämbetsverken. Beträffande åter
övriga regementsofficersbeställningar torde frågan om lämpligheten att
för dessa beställningar tillämpa ålderstilläggsprincipen få anses numera
hava kommit i ett i viss mån annat läge än då 1911 års sakkunniga
avgivit sitt förslag i ämnet. På sätt i det följande föresloges, skulle
nämligen vid förevarande lönereglerings genomförande bland avlöningsbestämmelserna
intagas medgivande för personal, som vunne befordran
från lägre till högre beställning, att vid förflyttning, som härav föranleddes,
komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad. A id
sådant förhållande skulle den olägenhet av en alltför ringa skillnad i avlöning
för major (kommenkörkapten av 2. graden) och för överstelöjtnant
(kommendörkapten av 1. graden), som av 1917 års sakkunniga framhållits,
till huvudsaklig del bortfalla. På grund härav hade de sakkunniga
ansett, att i den lönegrad, som avsåges för majorer (kommendörkaptener
av 2. graden), borde införas två löneklasser, varigenom dessa
beställningshavare skulle efter en tjänstetid av tre år kunna komma i
åtnjutande av ett ålderstillägg. Att härutöver ifrågasätta ytterligare
löneförhöjningar inom majorsgraden hade de sakkunniga icke ansett sig

116

Särskild
lönegrad för
inspektören
för kavalleriet
m. fl.

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

böra förorda särskilt med hänsyn till angelägenheten att kunna avpassa
slutlönen för ifrågavarande beställningshavare till belopp, som skäligen
motsvarade deras arbetsuppgifter och ansvar.

Vad vidare anginge den närmast över majorsgraden stående graden
för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden), hade de sakkunniga
icke kunnat bortse därifrån, att dessa beställningar till stor del
vore övergångsplatser för vidare befordran samt att vederbörande beställningshavare
i allt fall under en relativt kort tid kvarstode i denna gradDå
beställningarna i fråga sålunda i nu nämnt hänseende skilde sig från
de med dem eljest närmast jämförbara befattningarna vid kommunikationsverken,
vilka i regel vore slutplatser och för vilka på grund därav
ett flertal löneförhöjningar vox-e väl lämpade, hade de sakkunniga stannat
vid att för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av 1. graden) föreslå
avlöningens fastställande med ett oberoende av tjänståldern i vederbörande
beställning utgående belopp.

Då beställningarna såsom general (flaggman) samt överste-(kommendörs-)beställningarna
utgjorde de högsta militära chefsplatserna, närmast
motsvarande chefsbefattningarna i de civila ämbetsverken, samt ålderstil]
ägg för dessa befattningar icke ifrågasatts, hade de sakkunniga funnit
sig icke heller för ifrågavarande beställningar böra föreslå något ålderstillägg.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle för regementsofficerare
samt arméfördelningschefer och likställda generalspersoner (flaggmän)
upptagas fyra lönegrader, nämligen en för majorer (kommendörkaptener
av 2. graden) — 4. lönegraden; en för överstelöjtnanter (kommendörkaptener
av 1. graden) — 5. lönegraden; en för överstar (kommendörer)
— 6. lönegraden; samt en för arméfördelningschefer och likställda
generalspersoner (flaggmän), vilken av anledning, som nedan omförmäldes,
benämnts 8. lönegraden. Den för majorer (kommendörkaptener
av 2. graden) avsedda lönegraden skulle omfatta två löneklasser,
de övriga lönegraderna däremot allenast en löneklass.

De sakkunniga hade emellertid funnit, att mellan lönegraderna för
överstar samt för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner
borde inläggas en särskild lönegrad för vissa beställningshavare vid armén,
vilka för närvarande i avlöningshänseende vore ställda mellan överste och
general. Nämnda beställningshavare vore inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden och militärbefälhavaren på Gottland. Avlöningen
för dessa beställningshavare vore för närvarande bestämd till samma

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 350.

117

belopp som för överste, vartill emellertid för en var av dem komme ett
årligt arvode av 1,000 kronor. Vid nu ifrågavarande lönereglering hade
det synts riktigast, att nämnda arvoden inkluderades i lönen, varigenom,
såsom nyss nämnts, en särskild lönegrad för bemälda tre beställningshavare
— 7. lönegraden — skulle tillskapas.

Vid bifall till vad de sakkunniga här ovan föreslagit skulle löneplanen
för officerare omfatta åtta lönegrader, nämligen: 1. lönegraden
för underlöjtnanter (fänrikar), 2. lönegraden för löjtnanter, 3. lönegraden
för kaptener, 4. lönegraden för majorer (kommendörkaptener av
2. graden), 5. lönegraden för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av
1. graden), 6. lönegraden för överstar (kommendörer), 7. lönegraden för
ovannämnda tre särskilt angivna beställningshavare vid armén samt
8. lönegraden för arméfördelningschefer och likställda generalspersoner
(flaggman).

De sakkunnigas förslag till löneskalor för officerare och underoffi- Departementscerare
synes mig vara uppgjort under behörigt hänsynstagande till de chefensärskilda
förhållanden, som råda beträffande dessa personalgrupper; och
har jag mot förslaget intet att erinra. Till frågan om tillämpning vid
löneskalan för officerare av den s. k. sneddningsprincipen återkommer
jag i det följande.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava beträffande sättet för lönetursberäkningen för sättet för
kompaniofficerare och underofficerare anfört huvudsakligen följande. beräkningen
Vid nu förevarande lönereglering syntes det, med hänsyn till den stora för kompaniojämnhet
i befordringsförhållandena, som förekomme vid olika trupp- 0^erom°eförband
(kårer) och, vad särskilt marinens underofficerare beträffade, inom rare.
de olika yrkesgrenar (yrkesavdelningar), varå personalen vore uppdelad, vara
en angelägenhet av stor vikt att fastställa lämplig utgångspunkt för lönetursberäkningen,
d. v. s. att bestämma, huru stor del av den tjänstetid,
som fullgjorts före vinnandet av ordinarie beställning, borde få tillgodoräknas
vid första tillträdandet av sådan beställning ävensom vid framtida
uppflyttningar från lägre till högre löneklass.

De sakkunniga hade från 1917 års sakkunnigas förslag upptagit den
grundsatsen, att vid lönetursberäkningen för officerare borde få tillgodoräknas
tjänstetid såsom underlöjtnant (fänrik) icke blott i beställning på
stat utan jämväl såsom surnumerär officer.

Beträffande lönetursberäkningen för underofficerarna krävde den stora
ojämnheten med avseende å den levnadsålder, då befordran till underofficers

118

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

grad vunnes, särskilda regler för avlöningsförhållandenas utjämning.
Enligt nyssnämnda sakkunnigas förslag borde utgångspunkten i föreva^
rande avseende bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen
efter vunnen kompetens för befordran till underofficer
uppnått den högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet,
nämligen vid armén såsom furir av 1. klassen och vid marinen såsom
manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpral). För den personal, som
efter indragning av sistnämnda lönegrad komme att direkt befordras till
någon av de från och med år 1919 nyinrättade beställningarna för
underofficerare av 3. graden, vid marinen, hade såsom utgångspunkt
för lönetursberäkningen föreslagits tiden för tillträdandet av dylik beställning.
Nu angivna bestämmelser hade i huvudsak vunnit tillämpning
vid reglerandet av den tillfälliga löneförbättring, som från och med år
1918 tillkomme underofficerare vid armén och marinen.

I de yttranden, som av de militära myndigheterna avgivits under
år 1920, hade väckts olika förslag i syfte att bereda möjlighet till eu
större utjämning av avlöningsförhållandena än som sålunda vid den tillfälliga
löneregleringen avsetts. Dessa förslag kunde sägas väsentligen gå
ut på att anknyta utgångspunkten för lönetursberäkningen, vid armén till
tiden för avläggande av furirsexamen (underofficersexamen enligt de
före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna) samt vid
marinen till tiden, då såväl underofficersexamen avlagts som den för
underofficersbefordran stadgade tjänstetiden blivit fullgjord, eller i allmänhet
tre, resp. sex år från det den första anställningen vunnits.

De sålunda ifrågasatta bestämmelserna hade de sakkunniga ansett
vara ägnade att medföra ett mera rättvist resultat än de av 1917 års
sakkunniga föreslagna och vid den nu utgående tillfälliga löneförbättringen
tillämpade regler; och hade de sakkunniga följaktligen tagit sagda bestämmelser
till ledning vid avfattandet av erforderliga föreskrifter i
ämnet. Härvid hade emellertid hänsyn ansetts böra tagas dels till den
omständigheten, att furirsexamen vid armén, enligt vad nyss omförmälts,
i regel avlades tre år tidigare än villkoren beträffande såväl kunskapsprov
som tjänstetid för vinnande av anställning såsom underofficer vid
marinen blivit fullgjorda, och dels därtill, att underofficersbefordrau vid
armén skedde direkt till sergeantsbeställning, motsvarande beställning såsom
underofficer av 2. graden vid marinen, medan vid marinen första
underofficersbefordran vunnes till en lägre underofficersgrad, avsedd för
underofficerare av 3. graden. Då sergeantsbeställning under normala
förhållanden torde vinnas efter sex års tjänst, räknat från tiden
för furirsexamens avläggande, syntes sergeant vid armén böra få tillgodo -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

119

räkna sig sin efter avläggandet av sådan examen fullgjorda tjänstetid
såsom manskap, minskad med sex år. Underofficer av 3. graden vid
marinen, vilken, såsom förut nämnts, kunde förutsättas i allmänhet hava
fullgjort villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för
anställning såsom underofficer efter sex års förlopp från den första fasta
anställningen och som beräknades kvarstå i nämnda grad under minst
tre år, borde sålunda, för att jämställdhet mellan arméns och marinens
underofficerare skulle åvägabringas, få tillgodoräkna sig hela den tid
han, efter att hava uppfyllt berörda villkor, innehaft beställning såsom
manskap.

I fråga om musikunderofficerarna vid armén hade därjämte eu särskild
bestämmelse befunnits erforderlig, då någon fordran på avlagd
furirsexamen (underofficersexamen) icke funnes uppställd för vinnande
av befordran till musikunderofficersbeställning och musikmanskap kunde
vinna fäst anställning under det år, då 16 års ålder uppnåddes, under
det annat manskap finge antagas först från och med den 1 november det
år, då den anställningssökande fyllde 18 år. I syfte att åstadkomma
största möjliga likställighet beträffande lönetursberäkningen mellan musikunderofficerare
och övriga underofficerare vid armén, hade de sakkunniga
ansett sig böra i fråga om musiksergeant vid armén förorda, att
till utgångspunkt för lönetursberäkningen toges den tidpunkt, då sådan
beställningshavare, efter fyllda 18 år, innehaft beställning såsom musikmanskap
under 9 år; och skulle sålunda musiksergeant vid armén äga
att i förevarande avseende tillgodoräkna sig den tid efter fyllda 18 år,
varunder den fasta anställningen varat, minskad med 9 år.

I enlighet med nu angivna grunder ville de sakkunniga föreslå
följande bestämmelser rörande tillgodoräknande för officer och underofficer
av .tjänstetid, som infallit före det vederbörande beställningshavare
vunnit ordinarie sådan beställning, nämligen:

Underlöjtnant må för bestämmandet av begynnelselön i denna beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlagd officersexamen,
vunnit första anställningen såsom officer, vare sig beställning
på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3. graden
vid marinen må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig viss tid, under vilken han omedelbart före tillträdandet
av underofficersbeställning på stat i en följd varit fast anställd vid
krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen:

120

Kungi. Mcij:ts Proposition Nr 350.

Myndigheternas

yttranden.

Departements chefen.

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen
enligt de före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller
furirsexamen enligt de från och med nämnda utbildningsår gällande
föreskrifter: tiden efter avläggandet av sådan examen, minskad medsex år;

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida han avlagt någondera
av de under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda
18 år, varunder den fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det han uppfyllt
villkoren beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande
av anställning i nämnda egenskap.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om sättet för lönetursberäkningen
har chefen för marinstaben med hänsyn därtill, att tiden
för utbildning till officer vid flottan (marinintendent) för närvarande med
omkring ett år överstege tiden för samma utbildning vid armén och
kustartilleriet, föreslagit, att fänrik vid flottan (marinunderintendent)
måtte för uppflyttning i högre löneklass få tillgodoräkna sig en extra
tjänstetid av ett år.

Vidare har stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona
hemställt, att marinunderintendent måtte, i likhet med underlöjtnant,
för bestämmande av begynnelselön i denna beställning och sedermera
för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid få tillgodoräkna
sig tiden från det han efter avlagd vederbörlig examen vunnit första
anställning vid stammen, vare sig beställning på stat erhållits samtidigt
eller senare.

Chefens för mariustaben förevarande förslag om rätt för officer vid
flottan (marinintendent) att med hänsyn till den längre utbildningstiden
tillgodoräkna sig en extra tjänstetid av ett år anser jag mig icke kunna
biträda. Förslaget innebär, att lönetursberäkningen för officer vid flottan
(marinintendent) skulle taga sin början redan under tid, då utbildningen
pågår. En sådan bestämmelse synes mig icke lämplig, utan lärer enligt
min mening tiden från första anställningen såsom officer böra, på sätt
de sakkunniga föreslagit, vid samtliga vapenslag oavsett utbildningstidens
längd vara utgångspunkt för lönetursberäkningen. I allt fall torde
någon åtgärd i det av chefen för marinstaben angivna syftet icke böra
frågakomma, innan försvarsrevisionens arbeten blivit avslutade. I samband
med dessa arbeten torde nämligen spörsmålet om officersutbildningen
vid de olika vapenslagen komma att beröras, och fråga lärer
därvid kunna uppstå om ökning av tiden för officersutbildningen vid
armén och kustartilleriet.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

121

Däremot lärer den av stationsbefälhavaren vid flottans station i
Karlskrona gjorda erinran därom, att föreskriften rörande rätt för underlöjtnant
att tillgodoräkna sig tjänstetid bör äga motsvarande tillämpning
på marinunderintendent, äga fog för sig; och har en därav föranledd
jämkning vidtagits i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
(7 § 1 inom.).

De sakkunniga hava härefter övergått till att yttra sig rörande de
lönebelopp, som skäligen borde bestämmas vid tillämpningen av de utav de
sakkunniga föreslagna löneskalorna för officerare och underofficerare, d. v. s.
beloppen av dels begynnelselönerna inom varje lönegrad och dels avlöningsförhöjningarna
vid uppflyttning från lägre till högre löneklass
inom de lönegrader, vilka omfattade två eller flera löneklasser.

De sakkunniga hade tidigare framhållit, hurusom den nu utgående
tillfälliga löneförbättringen haft till syfte att föra upp avlöningarna för
officerare och underofficerare till den nivå, som ungefär motsvarade 1914
års prisläge. De sakkunniga hade vidare uttalat, att vid den nu ifrågasatta
löneregleringen borde tagas till utgångspunkt det prisläge, som, att döma
av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets
utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början
av 1920-talet. Härvid syntes man liksom vid kommunikationsverkens
lönereglering kunna utgå därifrån, att detta prisläge läge omkring 16
procent högre än prisnivån år 1914. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga
ansett, att en lönereglering för ifrågavarande personal skulle bliva
på ett rättvist och lämpligt sätt avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna
under år 1920 utgående avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt
gällande stat jämte tillfällig löneförbättring) å billigaste ort, där inga särskilda
prisfördyrande omständigheter förelåge, ökades med 16 procent, samt
å övriga ortsgrupper höjdes med de av de sakkunniga för år 1921 för resp.
återstående ortsgrupper föreslagna orts tillägg, jämväl ökade med 16 procent.
De sakkunniga hade funnit sig med så mycket större skäl böra vid
en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet, som
riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa tillägg
syntes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband med
frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna, samt
ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till prisläget
år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp, än
som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens
löneplan.

Lönebelopp
för officerare
och underofficerare.

De sakkunniga.

Allmänna

synpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

513 21

122

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De sakkunniga ville emellertid framhålla, att de sakkunniga icke
ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grunder
fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den omfattande
utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas
förslag till tillfällig löneförbättring, syntes utgöra en borgen för, att
denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande sätt
utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete och
tjänsteansvar, hade de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta att vid
den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet, om
och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen ur nu
nämnd synpunkt kunde vara påkallade. Ty för de sakkunniga hade det
stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse måste vara de
i främsta rummet grundläggande faktorerna vid värdesättandet av de
särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar. På grund av den
förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i förevarande hänseende
verkställt, hade de föreslagna avlöningsbeloppen i vissa fall kommit att
förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens storlek,
som med tillämpning allenast av ovan angivna regler skulle hava ernåtts.
Härvid hade även en jämförelse mellan officerare och underofficerare, å
ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva
inverkan.

Innan de sakkunniga närmare inginge på frågan om storleken av de
lönebelopp, som de sakkunniga ansett höra upptagas i de särskilda
löneplanerna för officerare och underofficerare, ville de sakkunniga till
en början erinra därom, att de sakkunniga beträffande den tekniska
konstruktionen av dessa löneplaner i stort sett följt de grunder, varpå
kommunikationsverkens lönesystem i detta avseende vilade. Sålunda
hade lönerna på A-ort i varje fall upptagits till sådana belopp på
jämna tiotal kronor, som vid delning med tolv gåve på hel krona
eller 50 öre slutande månatliga belopp. Åven ortstilläggen hade avpassats
så, att avlöningsbeloppen på ortsgrupperna B—G, för månad
räknat, gåve sådana tal. I fråga om ortstilläggen hade vidare följts den
regeln, att de skulle utgå med fixa, i förhållande till lönen på A-ort
stigande belopp, att ortstillägget i den lägsta eller 1. löneklassen i
löneplanen för underofficerare skulle utgöra 102 kronor för den näst
billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare 102 kronor för varje
ny ortsgrupp, så att å dyraste ort tillägget komme att utgå med 612
kronor, samt att ortstilläggets maximibelopp, med undantag för de två
högsta (7. och 8.) lönegraderna i löneplanen för officerare, skulle

123

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .3.70.

utgöra 240 kronor för näst billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare
240 kronor för varje ny ortsgrupp, så att detsamma å dyraste
ort komme att uppgå till 1,440 kronor. Beträffande ortstil]äggets belopp
inom 7. och 8. lönegraderna i löneplanen för officerare hade
de sakkunniga, i anslutning till Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag
avlåtna förslag till lönebelopp för cheferna för vissa civila ämbetsverk,
upptagit ortstillägget för den näst billigaste ortsgruppen till 300
kronor med tillägg av samma belopp för en var av de följande ortsgrupperna,
varigenom ortstillägget på dyraste ort inom nämnda båda
lönegrader komme att utgöra 1,800 kronor.

Beträffande de löneökningar, som skulle inträda vid uppflyttning
från lägre till högre löneklass, hade dessa uppförts med större belopp
inom de högre än inom de lägre lönegraderna.

Enligt 1917 års sakkunnigas utkast till definitiv lönereglering hade
ålderstilläggen, såvitt kompaniofficer ärna anginge, upptagits till 300 kronor
för underlöjtnanter (fänrikar), 400 kronor för löjtnanter och 500 kronor
för kaptener. I anslutning härtill och under iakttagande, att dessa belopp
höjdes med omkring 16 procent, hade avlöningsskillnaden mellan
löneklasserna föreslagits till 360 kronor inom i. lönegraden, till 480 kronor
inom 2. lönegraden och till 600 kronor inom 3. lönegraden. Avlöningsförhöjningen
mellan löneklasserna inom 4. lönegraden — för majorer
(kommendörkaptener av 2. graden) — hade även funnits lämpligen böra
bestämmas till sistnämnda belopp, 600 kronor. Såsom förut nämnts, hade
övriga lönegrader inom löneplanen för officerare icke fördelats i löneklasser.

Ehuru löneplanen för underofficerare väsentligen anordnats efter
kommunikationsverkens lönesystem med ett flertal gemensamma löneklasser
för varandra närliggande lönegrader, hade avlöningsförhöjningarna
i denna löneplan måst, för åstadkommande av tillräckligt hastig stegring
i löneskalan, sättas i viss mån högre än som enligt nämnda lönesystem
förekomme inom lönegrader med i huvudsak lika begynnelselöner.
Ifrågavarande löneplan upptoge följande skillnader i avlöningsbelopp
mellan de särskilda löneklasserna: 180 kronor mellan 1. och 2. löneklassen,
210 kronor mellan 2. och 3. samt 3. och 4. löneklasserna, 270

kronor mellan 4. och 5., 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna och

300 kronor mellan 7. och 8., 8. och 9. samt 9. och 10. löneklasserna.

Vid lönebeloppens bestämmande för officerarna hade de sakkunniga
utgått från, att någon särskild anledning icke kunde anses föreligga
att bereda innehavarna av beställningarna såsom und^''löjtnanter (fänrikar)
— 1. lönegraden — annan avlöningsförhöjning än den, som be -

Lönebeloppen
inom löneplanen
för
officerare.

124

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

tingades av den nuvarande avlöningens framförande till prisnivån vid
början av 1920-talet. Då den nuvarande avlöningen utan ålderstillägg
för denna grupp av beställniugshavare på A-ort, där något ortstillägg
icke förekomme, uppginge till 2,215 kronor, skulle avlöningen efter höjning
med 16 procent komma att utgöra 2,569 kronor 40 öre, vilket
belopp, i enlighet med ovan angivna grunder för löneplanernas konstruktion,
avrundats till 2,580 kronor. Ortstilläggets belopp i 1. löneklassen
av ifrågavarande lönegrad hade satts till 120 kronor för varje ny
ortsgrupp, vadan begynnelselönen på dyraste ort eller G-ort upptagits
till 3,300 kronor. För underlöjtnant, vilken vunne uppflyttning till 2.
löneklassen med därmed förenad löneökning av 360 kronor, skulle lönen
på A-ort alltså utgöra (2,580 + 360 = ) 2,940 kronor. Med ett ortstillägg
av 132 kronor för varje ny ortsgrupp upptoges lönen i sistnämnda löneklass
å G-ort till ett belopp av 3,732 kronor.

Avlöningen för löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen) utan
ålderstillägg utginge för närvarande på A-ort med 2,895 kronor, ett belopp,
som, förhöjt med 16 procent, motsvarades av 3,358 kronor 20 öre.
Lönen i den för denna grupp av beställningshavare avsedda 2. lönegradens
lägsta löneklass på A-ort hade därför fastställts till 3,360 kronor.
I de följande löneklasserna inom ifrågavarande lönegrad, d. v. s. 4. — 6.
löneklasserna, vore lönen på A-ort, med tillägg av avlöningsförköjningar
om 480 kronor, upptagen till resp. 3,840 kronor, 4,320 kronor och 4,800
kronor. I överensstämmelse med förut angivna principer för ortstilläggens
bestämmande vore dessa för varje ny ortsgrupp upptagna med
följande belopp, nämligen i 3. löneklassen med 150 kronor, i 4. löneklassen
med 162 kronor, i 5. löneklassen med 174 kronor och i 6. löneklassen
med 198 kronor. I enlighet härmed uppginge lönen på G-ort inom
2. lönegradens nyssnämnda fyra särskilda löneklasser till resp. 4,260,
4,812, 5,364 och 5,988 kronor.

Den nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen, som icke åtnjöte
ålderstillägg eller ortstillägg, utgjorde 4,810 kronor. Med en förhöjning
av 16 procent motsvarades detta belopp av en lön i 7. löneklassen
på A-ort av 5,579 kronor 60 öre, vilket belopp avjämnats till 5,580
kronor. I anslutning till de sakkunnigas förslag om löneförhöjningarnas
fastställande till 600 kronor i den för kaptener avsedda 3. lönegraden
upptoges lönen i 8.—10. löneklasserna på A-ort till resp. 6,180,
6,780 och 7,380 kronor. Ortstilläggen inom ifrågavarande lönegrads
särskilda löneklasser vore i löneplanen upptagna till resp. 216 kronor,
228 kronor, 234 kronor och 240 kronor, vadan lönerna å G-ort
uppginge till följande belopp, nämligen inom 7. löneklassen till 6,876 kro -

125

Kungl. Maj:ts Proposition Pr 350.

nor, inom 8. löneklassen till 7,548 kronor, inom 9. löneklassen till 8,184
kronor samt inom 10. löneklassen till 8,820 kronor.

Tillsåge man då, huru de sålunda föreslagna lönebeloppen för underlöjtnants-
(fänriks-), löjtnants- och kaptensbeställningarna ställde sig i
förhållande till lönerna för sådana befattningar inom den civila förvaltningen,
som kunde anses vara närmast jämförbara med dessa
militära beställningar, torde till en början böra anmärkas, att underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna
knappast ägde någon motsvarighet
bland de civila befattningarna. Fänriksbeställningen vunnes nämligen
vid den tidiga åldern av omkring 22 år och vederbörande beställningshavare
kvarstode i beställning såsom fänrik och underlöjtnant endast en
kortare tid. Svårigheter mötte ock att finna någon med löjtnant jämförbar
civil befattningshavare. Den för löjtnant föreslagna slutlönen
överensstämde närmast med slutlönen i 9. lönegraden i kommunikationsverkens
löneplan, till vilken lönegrad hänfördes, bland andra, stationsinspektor
av klass 4 B och station smästare av klass 5 vid statens järnvägar.
I det förslag till lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala verk, som avgivits till innevarande ars riksdag,
hade någon tjänsteman icke upptagits i nämnda lönegrad. Lättare vore
däremot att beträffande den föreslagna lönegraden för kapten finna en
jämförelse med civila befattningshavare. Den av de sakkunniga förordade
avlöningen för kapten hade nämligen viss motsvarighet i den uti kommunikationsverkens
löneplan upptagna 15. lönegraden, till vilken hänförts,
bland andra, ett flertal tjänstemän i sekreterarbefattningar ävensom intendent
vid postverket, befälhavare av klass 2 åångfärja och stationsinspektor
av klass 1 vid statens järnvägar. Redan den korta tjänstetid såsom
officer av allenast nio år, vilken krävdes för vinnande av befordran till kapten,
hade emellertid inneburit ett hinder att ansluta begynnelselönen i lönegraden
för kapten till motsvarande lön för nämnda civila tjänstemän,
utan hade den förra satts 720 kronor lägre än den senare. Shitlönen för
kapten hade dock med hänsyn till denne beställningshavares tjänsteställning
och ansvar förts upp så högt, att densamma med allenast 240
kronor understege den högsta lönen inom 15. lönegraden. I det noggranna
avvägande av lönebeloppen för löjtnants och underlöjtnants-(fänriks-)beställningarna
i förhållande till kaptensbeställningarna, som de sakkunniga
sökt verkställa, hade de sakkunniga trott sig finna en borgen för
att jämväl lönerna för förstnämnda båda personalgrupper blivit på ett tillfredsställande
sätt utmätta.

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den avlöning, som för närvarande åtnjötes av major (kommendörkapten
av 2. graden) utan ortstillägg, utgjorde 7,175 kronor. Med tillägg
av 16 procent på detta belopp borde lönen i lägsta — 11. — löneklassen
inom den för majorer avsedda 4. lönegraden på A-ort utgöra 8,323 kronor
eller i avrundat tal 8,340 kronor. Ortstillägget för varje ny ortsgrupp
hade upptagits till 240 kronor, vadan lönen å G-ort inom ifrågavarande
löneklass skulle utgöra 9,780 kronor.

I det föregående hade anförts skälen för införandet i förevarande
lönegrad av två särskilda löneklasser; och hade beloppet av löneförhöjningen
på A-ort vid uppflyttning till den högre löneklassen — 12. löneklassen
— liksom vid löneuppflyttningarna inom 3. lönegraden ansetts
böra bestämmas till 600 kronor. Då ortstillägget även inom ifrågavarande
löneklass lämpligen borde utgöra 240 kronor, hade lönen i densamma
upptagits till 8,940 kronor på A-ort och till 10,380 kronor på G-ort.

I löneplanens 5. lönegrad, vilken vore avsedd att omfatta överstelöjtnanter
(kommendörkaptener av 1. gradenj, hade bestämmandet av begynnelselönen
icke kunnat, på sätt som skett inom de lägre lönegraderna, anslutas
till den nuvarande avlöningens belopp med förhöjning av allenast
omkring 16 procent. Genom ett sådant förfaringssätt skulle den nuvarande
avlöningen, 8,025 kronor, komma att svara mot en avlöning
på A-ort av allenast 9,309 kronor eller i avjämnat tal 9,330 kronor.
Efter införandet av förenämnda högre löneklass inom 4. lönegraden syntes
emellertid avlöningsförhöjningen för major, som uppnått lön enligt 12.
löneklassen, vid befordran till överstelöjtnant böra bestämmas till minst
samma belopp som den löneförhöjning, vilken ernåddes av major vid uppflyttning
från 11. till 12. löneklassen inom 4. lönegraden. På grund
härav hade de sakkunniga föreslagit, att lönen på A-ort skulle för beställningshavare
i 5. lönegraden utgöra 9,540 kronor. Med tillägg av
ortstillägg efter 240 kronor för varje ny ortsgrupp skulle lönen i denna
lönegrad på G-ort komma att utgöra 10,980 kronor.

Med de sakkunnigas förslag i avseende å avlöningarna inom 4. och

5. lönegraderna i löneplanen för officerare vunnes, att majorer och överstelöjtnanter
erhölle en avlöning, som bättre än vad hittills varit fallet
syntes motsvara vikten av de befattningar, vilka de vore avsedda att bekläda,
och det ansvar, som ålåge beställningshavare i dessa grader.
Avlöningen för majorer läge sålunda inom de belopp, som utgjorde
begynnelse- och slutlönen för 18. lönegraden enligt såväl kommunikationsverkens
nu gällande som den för statsdepartementen och de centrala
verken föreslagna löneplanen. Till nämnda lönegrad hörde, bland andra,
byrådirektörer, vilka intoge en mellanställning mellan sekreterare och
byråchefer.

127

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Den föreslagna lönen för överstelöjtnanter skulle komma att motsvara
den, som återfunnes i 2. löneklassen inom 20. lönegraden enligt nyssnämnda
löneplaner, till vilken lönegrad hänförts tjänstemän i byråchefs
ställning.

Vid lönebeloppens bestämmande för de högsta militära beställningsha
varna, nämligen överstar (kommendörer), arméfördelning schef er och med dem (kommenlikställda
generalspersoner (flaggmän) ävensom innehavarna av beställningarna
såsom inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden och militärbe- ner (flaggman
fälhavare på Gottland — för vilka sistnämnda förutsatts inrättande av en m- flsärskild
lönegrad mellan överstar och arméfördelningschefer — hade de
sakkunniga ansett sig böra söka ledning i det förslag till ordnandet av
avlöningsförhållandena för chefer och vissa därmed jämförliga befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen, som inginge i den av
Kungl. Magt till innevarande års riksdag gjorda framställning om lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.
I löneplanen för nämnda verk hade intagits en särskild avdelning,
till vilken hänförts tjänstemän i chefs eller därmed jämförlig
ställning och som upptoge fyra olika lönegrader, vardera med en löneklass
och omfattande i huvudsak följande personal: 1. lönegraden chefer
i den nuvarande s. k. lägre överdirektörsgraden, 2. lönegraden chefer i
den nuvarande s. k. högre överdirektörsgraden, 3. lönegraden chefer i
generaldirektörs ställning samt 4. lönegraden justitieråd och regeringsråd.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de militära chefernas tjänstgöring
samt dem åliggande ansvar hade de sakkunniga trott sig finna,
att löneförhållandena för ifrågavarande militära beställningshavare skulle
bliva på ett tillfredsställande sätt ordnade, om överste (kommendör) jämställdes
med överdirektör av lägre grad, innehavare av beställning såsom
inspektör för kavalleriet, kommendant i Boden eller militärbefälhavare
på Gottland med överdirektörer av högre grad samt arméfördelningschef
och likställd generalsperson (flaggman) med generaldirektör.

Bland de sakkunniga hade fråga väckts därom, att för överstarna
eller åtminstone viss del av dem, exempelvis cheferna för infanteriregementena
samt de större kavalleri- och artilleriregementena m. fl., borde
inrättas en särskild lönegrad med belopp mellan avlöningarna för överdirektör
av högre och överdirektör av lägre grad. Med hänsyn därtill
att en del överste-(kommendörs-)beställningar vore avsedda för uppehållande
inom den militära förvaltningen av vissa befattningar, som i de
civila verken tillhörde personal i allenast byråchefs tjänsteställning, och
då de arbetsuppgifter, som ålåge eu del regementschefer (kommendörer),

128

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

Lönebeloppen
inom löneplanen
för
underofficerare.

syntes vara mindre omfattande, hade de sakkunniga emellertid icke ansett
sig böra ifrågasätta en sådan uppflyttning i avlöningshänseende av ifrågavarande
beställningshavare. Icke heller hade de sakkunniga ansett sig
böra föreslå en på värdesättandet av de särskilda överste-(kommendörs-)
beställningarna grundad uppdelning av dessa beställningar på lönegraden
för den lägre överdirektörsgraden och en dylik nyinrättad mellangrad.
En sådan åtgärd skulle nämligen innebära en organisationsändring,
varom det icke torde tillkomma de sakkunniga att väcka förslag.

På grund av vad sålunda anförts hade de sakkunniga i sitt förslag
till löneplan för officerare upptagit lönen i den för överstar (kommendörer)
avsedda 6. lönegraden med samma belopp, som utginge enligt 1. lönegraden
för de civila verkscheferna, nämligen å A-ort med 11,580 kronor
jämte ortstillägg till belopp av 240 kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom
lönen på G-ort skulle uppgå till 13,020 kronor.

I 7. lönegraden, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle inrättas
för inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland, hade lönen satts lika med lönen i 2. lönegraden för
de civila verkscheferna, eller till 13,200 kronor på A-ort, med ortstillägg
för varje ny ortsgrupp å 300 kronor, motsvarande 15,000 kronor på G-ort.

I 8. lönegraden, som vore avsedd för arméfördelningschefer och likställda
generalspersoner samt flaggman, hade lönen upptagits till samma
belopp som lönen i 3. lönegraden för de civila verkscheferna eller till
15,240 kronor på A-ort jämte ortstillägg till belopp av 300 kronor för
varje ny ortsgrupp, varigenom lönen på G-ort skulle utgöra 17,040 kronor.

Vid bestämmandet av lönebeloppen inom löneplanen för underofficerare
hade det närmast gällt att på lämpligt sätt avpassa begynnelselönen
för 1. lönegradens 1. löneklass, d. v. s. lägsta löneklassen för underofficer
av 3. graden vid marinen.

I samband med inrättandet från och med år 1919 av nämnda tjänstegrad
hade den avlöning, som enligt stat borde tillkomma beställningshavare
i denna grad, bestämts till ett sammanlagt belopp av 1,744 kronor
30 öre. Detta belopp utginge till underofficer av 3. graden, som icke
kunde beräkna minst tre tjänstår. Till övriga underofficerare av 3. graden
utginge allmänt avlöningstillägg med 200 kronor till den, som hade minst
tre och mindre än sex tjänstår, med 400 kronor till den, som hade
minst sex och mindre än nio tjänstår, och med 600 kronor till den,
som hade minst nio tjänstår. Dessutom utginge ortstillägg enligt vid 1920
års riksdag fastställda grunder.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

129

Enligt de allmänna principer, vilka de sakkunniga ansett böra
tillämpas vid bestämmandet av lönebeloppen för officerare och underofficerare,
skulle lönen för underofficer av 3. graden i 1. löneklassen å Aort
upptagas till ett belopp av 1,744 kronor 30 öre, ökat med 16 procent,
d. v. s. till 2,023 kronor 40 öre eller i jämnat tal 2,040 kronor.
Detta belopp överstege med allenast 60 kronor lönen, 1,980 kronor, i
1. löneklassen för lägsta lönegradens tjänstemän vid kommunikationsverken
— till vilken grad hänförts bland andra expeditionsvakt, brevbärare,
banvakt, stationskarl m. fl. Underofficerarna av 3. graden
innehade emellertid en väsentligt högre kompetens än nyssnämnda,
vid kommunikationsverken anställda tjänstemän. Härtill komme, att
underofficersbeställning i denna grad merendels icke kunde ernås tidigare
än efter sex års tjänst vid marinen samt att innehavare av sådan beställning
toges i anspråk för befälsuppgifter eller tjänstgöring i övrigt
av betydligt mera ansvarsfull natur, än som ifrågakomme för nyssnämnda
personal vid kommunikationsverken. Det hade vid sådant förhållande
synts de sakkunniga ofrånkomligt, att lönen i 1. löneklassen
för underofficerare av 3. graden bestämdes något högre, och hade de
sakkunniga efter övervägande av olika alternativ stannat vid att föreslå,
att lönen i nämnda löneklass upptoges till ett belopp, som med 150
kronor översköte nyssnämnda, vid tillämpning av eljest använda beräkningsgrunder
erhållna summa av 2,040 kronor. I löneplanen för
underofficerare skulle alltså lönen i 1. löneklassen på A-ort komma att
utgå med (2,040 + 150 =) 2,190 kronor eller i det närmaste med samma
belopp, 2,220 kronor, som utgjorde begynnelselönen i 3. lönegraden enligt
kommunikationsverkens löneplan. Till denna lönegrad hörde förste expeditionsvakt,
brevbärarförman, banförman m. fl.; och syntes enligt de
sakkunnigas mening 3. gradens underofficerare vid marinen lämpligen
kunna jämnställas med dessa befattningshavare.

Ortstillägget inom förevarande 1. löneklass hade föreslagits till 102
kronor för varje ny ortsgrupp, varigenom avlöningen på G-ort bringades
Tipp till 2,802 kronor. På D-ort, dit Karlskrona för närvarande räknades,
skulle avlöningen utgöra 2,496 kronor, ett belopp, som, enligt vad
som tidigare omförmälts, under vissa beträffande dyrtidstilläggets beräknande
antagna förutsättningar skulle för en korpral, som uppnått
slutlön med föreslaget belopp och befordrats till underofficer av 3.
graden med placering i Karlskrona, medföra en löneökning av 203 kronor
80 öre för år.

Enligt de bestämmelser, vilka gällde för det nu utgående allmänna avlöningstillägget,
utgjorde den ökning, som efter treårsintervaller tillkomme
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) ms 21 17

130

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underofficerare i alla grader, 200 kronor. Då avlöningsskalornas omläggning
i anslutning till kommuni kationsverkens lönesystem, på sätt
förut nämnts, förutsatte, att löneökningarna mellan olika löneklasser utginge
med olika, med högre löneklasser stigande belopp, hade dessa löneökningar
måst avpassas på sådant sätt, att lönen i de lägsta löneklasserna
inom 2. och 3. lönegraderna bleve lämpliga såsom begynnelselöner
för den till dessa grader hörande personalen, nämligen sergeanter (underofficerare
av 2. graden) i 2. lönegraden och fanjunkare (flaggunderofficerare,
underofficerare av 1. graden) i 3. lönegraden.

Den nuvarande lägsta avlöningen för sergeant av 1. klassen utgjorde
på A-ort 2,210 kronor, vilket belopp med 16 procents förhöjning uppginge
till 2,563 kronor 60 öre. Motsvarande avlöning för fanjunkare vore 2,782
kronor 50 öre, vilket belopp, likaledes med förhöjning av 16 procent,
utgjorde 3,227 kronor 70 öre. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga
ansett, att avlöningsförhöjningarna borde bestämmas till 180 kronor mellan
1. och 2. löneklassen, till 210 kronor mellan såväl 2. och 3. som mellan
3. och 4. löneklasserna samt till 270 kronor mellan 4. och 5. löneklasserna.
Härigenom komme begynnelselönerna för sergeant (underofficer av 2.
graden) i 3. löneklassen, resp. för fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer
av 1. graden) i 5. löneklassen att på A-ort uppgå till resp. 2,580
kronor och 3,060 kronor.

För vinnande av lämpliga slutlöner för personalen i 2. och 3. lönegraderna
hade löneökningarna mellan 5. och 6. samt 6. och 7. löneklasserna
satts till 270 kronor, liksom motsvarande höjningar mellan 7. och
8. samt 8. och 9. löneklasserna upptagits till 300 kronor. Lönen i 7.
löneklassen, vilken vore den högsta i 2. lönegraden, utgjorde alltså på A-ort
3,600 kronor, och komme högsta lönen i 9. löneklassen, som utgjorde
slutlön inom 3. lönegraden, att å A-ort uppgå till 4,200 kronor. Åven
sistnämnda båda lönebelopp visade ganska god överensstämmelse med de
nuvarande avlöningarna jämte 16 procents förhöjning därå. Så utgjorde
nuvarande högsta avlöning, omräknad efter sådan grund, för sergeant
3,491 kronor 60 öre och för fanjunkare 4,155 kronor 70 öre.

De sålunda föreslagna slutlönerna för sergeant (underofficer av 2.
graden) och fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden)
överensstämde närmast med slutlönerna i 6., resp. 7. lönegraderna enligt
kommunikationsverkens löneplan. Till nämnda 6. lönegrad hade hänförts
stationsmästare vid postverket samt tredje styrman och tredje maskinist
å ångfärja, lokomotivförare och stationsmästare av klass 6 vid statens
järnvägar; till 7. lönegraden faktor vid postverket samt förste maskinist
och verkstadsmästare vid statens vattenfallsverk. Ehuru svårigheter

131

Kungl. May.is Proposition Nr 350.

givetvis mötte att beträffande ifrågavarande militära beställningshavare
finna lämpliga jämförelsepunkter med nyssnämnda civila befattningshavare,
hade de sakkunniga likväl ansett sig böra omnämna den möjlighet
till jämförelse med civila befattningshavare, som här förelegat.

Beträffande sättet för anordnandet av den i löneplanen för underofficerare
intagna 4. lönegraden, vilken avsetts för förvaltarna vid arméns
intendenturkår och redogöraren vid ridskolan, hade de sakkunniga i det
föregående lämnat redogörelse. Det försteg i lönehanseende framför
fanjunkare, som för närvarande tillkomme nyssnämnda förvaltare och
redogörare, hade de sakkunniga ansett böra bibehållas genom att låta
denna lönegrad omfatta 6.—10. löneklasserna, av vilka 10. löneklassen
skulle på A-ort upptaga en lön, som med 300 kronor överstege lönen
i 9. löneklassen — den högsta för fanjunkare m. fl. Den föreslagna
slutlönen för ifrågavarande beställningshavare överensstämde närmast med
slutlönen i kommunikationsverlcens 8. lönegrad, till vilken hänförts bland
andra materialförvaltare vid telegrafverket.

Vad anginge sättet för lönebeloppens bestämmande i löneplanen för
underofficerare torde slutligen böra tilläggas, att ortstilläggen i de olika
löneklasserna avpassats efter de belopp, som utginge såsom ortstillägg i
närmast motsvarande löneklasser enligt kommunikationsverkens löneplan.

Det hade redan omnämnts, att ortstilläggen i 1. löneklassen (tör underofficerare
av 3. graden) skulle utgöra 102 kronor för varje ny ortsgrupp.
I de övriga löneklasserna hade ortstilläggen för varje sådan ortsgrupp
upptagits till följande belopp, nämligen:

i	2.	löneklassen..........	................................................ till 108 kronor
»	3.	» ..........	................................................ >''	120	»
	4.	» ..........	................................................. »	126	x
»	5.	).! ..........	................................................. »	138	»
»	6.	» ..........	)>	144	»
»	7.	)> .........	.............................................. »	156	»
	8.	» ..........	................................................. »	162	)>
	9.	)) ..........	............................................. )’	174	5)
»	10.	)> ..........	............................................... »	186	))
I	enlighet med vad	sålunda anförts hava de sakkunniga	upp,

följande löneplaner för officerare (O) och för underofficerare (Uo).

132 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Löneplan för officerare (0).

Lönegrad.	Löne- klass.		Ort	s g r	u p	P-
	A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
l:a lönegraden .......................j	1	kr. 2,580	kr. 2,700	kr. 2,820	kr. 2,940	kr. 3,060	kr. 3.180	kr. 3,300
2	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
\|	3	3,360	3,510	3,660	3,810	3,960	4,110	4,260
2:a lönegraden ........................,	4	3,840	4,002	4,164	4,326	4,488	4,650	4,812
5	4,320	4,494	4,668	4,842	5,016	5,190	5,364
1	6	4,800	4,998	5,196	5,394	5,592	5,790	5,988
i	7	5,580	5,796	6,012	6,228	6,444	6,660	6,876
3:e lönegraden .......................<	8	6,180	6,408	6,636	6,864	7,092	7,320	7,548
9	6,780	7,014	7,248	7,482	7,716	7,950	8,184
	10	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820
4:e lönegraden ........................j	11	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780
12	8,940	9,180	9,420	9,660	9,900	10,140	10,380
5:e lönegraden ........................	13	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
6:e lönegraden ........................	14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden ..................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
8:e lönegraden .......................	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Löneplan för underofficerare (Ilo).

				Ort	s g r	u p	P-
	Lönegrad.
			A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
			kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	I	1	2,190	2,292	2,394	2,496	2,598	2,700	2,802
l:a	lönegraden ........................<	2	2,370	2,478	2,586	2,694	2,802	2,910	3,018
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	1	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3,546
		3	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	j lönegraden ............... \	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3,546
2:a	5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
		6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
	\	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
		5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	lönegraden ......................1	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
3:e	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4i536
		8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	[	9	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244
	1	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
	lönegraden .............. /	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
4:e	8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	L710	4,872
		9	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244
	{	10	4,500	4,686	4,872	5,058 !	5,244	5,430	5,616

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

133

Beträffande de i förenämnda löneplaner upptagna avlöningsbeloppen
hava vissa bland de sakkunniga avgivit särskilda yttranden.

Sålunda har herr Nilsson anfört följande.

Särskilda yttranden
av
vissa bland de
sakkunniga.

Den lönereglering, som sakkunniga utarbetat, lider av tvänne väsentliga
fel. För det första är den för dyr. Och för det andra tillerkänner den vissa
grupper av militära befattningshavare löneförmåner, som skulle ställa dem i
gynnsammare läge än jämförbara grupper av befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen.

Med hänsyn härtill föreslår jag följande löneplan för underofficerare och
officerare.

Löneplan för underofficerare (Ilo).

Lönegrad.	Löne- klass.		O	r t	s g r	U ])	P-
A.	B.	c.	B.	E.	F.	G. 1
J	1	kr. 1,980	kr. 2,070	kr. 2,160	kr. 2,250	kr. 2,340	kr. 2,430	kr. 2,520
l:a lönegraden ........................■!	2	2,130	2,226	2,322	2,418	2,514	2,610	2,706
3	2,280	2,385	2,490	2,595	2,700	2.805	2.910
1	4	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
[	3	2,280	2,385	2,490	2,595	2,700	2,805	2,910
)	4	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
2:a lönegraden ........................<	5	2,640	2,763	2,886	3,009	3,132	3,255	3.378
	6	2,850	2,979	3,108	3,237	3,366	3,495	3,624
1	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
1	5	2,640	2,763	2,886	3,009	3,132	3,255	3,378
	6	2,850	2,979	3,108	3,237	3,366	3,495	3.624
3:e lönegraden ........................{	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3.750	3,888
	8	3,360	3,507	3,654	3,801	3,948	4.095	4,242
1	9	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
i	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	8	3,360	3,507	3,654	3,801	3,948	4,095	4,242 j
4:e lönegraden .......................<	9	3.660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596 1
	10	3,960	4,125	4,290	4,455	4,620	4,785	4,950
l	11	4,260	. 4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304

134

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 350.

Löneplan för officerare (0).

Lönegrad.	Löne- klass.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	C.	D.	E.	E.	G.
l:a lönegraden .......................j	1	kr. 2,340	kr. 2,448	kr. 2,556	kr. 2,664	kr. 2,792	kr. 2,880	kr. 2,988
2	2,640	2,763	2,886	3,009	3,132	3,255	3,378
\|	3	3.120	3,276	3,432	3,588	3,744	3,900	4,056
2:a lönegraden ........................<	4	3,600	3,765	3,930	4,095	4,260	4,425	4,590
5	4,080	4,254	4,428	4,602	4,776	4,950	5,124
>	6	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
f	7	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	8	5,670	5,889	6,108	6,327	6,546	6,765	6,984
3:e lönegraden ........................<	9	6,180	6,409	6,638	6,867	7,096	7,225	7,554
l	10	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
4:e lönegraden ........................j	11	7,710	7,950	8,190	8,430	8,670	8,910	9,150
12	8,310	8,550	8,790	9,030	9,270	9,510	9,750
5:e lönegraden .......................	13	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
6:e lönegraden .......................	14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden .......................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
S:e lönegraden ........................	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Herr Widell bär i förevarande avseende avgivit följande yttrande.

Det statsfinansiella och ekonomiska läget torde enligt min mening för närvarande
och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvåra eller rent av
omöjliggöra genomförandet av de sakkunnigas föreliggande löneregleringsförslag.
Då jag emellertid skulle finna synnerligen beklagligt, om lösningen av den militära
löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en oviss framtid, har
jag ansett mig böra framlägga följande alternativa förslag till löneplan för officerare
och underofficerare. Någon väsentligare ändring med hänsyn till detta synes
knappast erfordras i fråga om de sakkunnigas förslag beträffande den civilmilitära
personalen; i vissa fall torde förhållandet mellan militära och civilmilitära avlöningar
bliva lämpligare avvägt enligt mitt alternativa förslag än enligt huvudförslaget.
Ifrågavarande alternativa förslag förutsätter, att manskapets avlöning
regleras i enlighet med den av herr Nilsson till del I av de sakkunnigas betänkande
avgivna reservationen.

Den besparing i jämförelse med de sakkunnigas förslag, som skulle uppstå
vid bifall till herr Nilssons reservation och mitt nu framlagda alternativa förslag,
torde enligt ett ytligt överslag kunna uppskattas till 5 ä 6 millioner kronor,
oberäknat den besparing, som uppkommer på dyrtidstilläggen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 135

Löneplan för officerare (0).

........ " Lönegrad.	Löne- Vlass.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	c.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr. \|
, 7 1	1	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988 i
l:a lönegraden ........................<	2	2,700	2,826	2,952	3,078	3,204	3,330	3,456 i
i	Q «)	3,120	3,264	3,408	3,552	3,696	3,840	3,984
	4	3,600	3,756	3.912	4,068	4,224	4,380	4,536
2:a lönegraden ....................... j	5	4.080	4,248	4,416	4,584	4,752	4,920	5,088 \|
1	6	4,560	4.746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
l	7	5.160	5,370	5,580	5,790	6.000	6,210	6,420
	8	5,760	5.976	6,192	6,408	6,624	6,840	7.056 i
S:e lönegraden ........................•!	9	6,360	6.588	6,816	7,044	7,272	7,500	7,728
1	10	6,960	7,200	7,440	7,680	7,920	8,160	8,400
4:e lönegraden .......................j	IL	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9.300
12	8,460	8,700	8.940	9,180	9,420	9,660	9,900 ;
5:e lönegraden ........................	13	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10.260	10,500
G:e lönegraden .......................	14	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
7:e lönegraden .....................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
8:e lönegraden..................... ...	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Löneplan för underofficerare (Uo).

Lönegrad.	Löne- klass.		0	r t	s g r	u p	P-
A.	B.	C.	1).	E.	F-	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
(	1	1,980	2.070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
I	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
l:a lönegraden ........................<	3	2,280	2,382	2,484	2,586	2,688	2,790	2,892
1	4	2,520	2,634	2,748	2,862	2,976	3,090	3,204
	3	2,280	2,382	2,484	2,586	2,688	2,790	2.892
	4	2,520	2,634	2,748	2,862	2,976	3,090	3,204
2:a lönegraden ........................\	5	2,760	2,886	3,012	3,138	3,264	3,390	3,516
	6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3,720	3,858
1	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200
I	5	2,760	2,886	3,012	3,138	3.264	3.390	3.516
	6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3.720	3,858
3:e lönegraden ........................(	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200
	8	3,600	3.756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
1	9	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
1	6	3,030	3,168	3,306	3,444	3,582	3,720	3.858
)	7	3,300	3,450	3,600	3,750	3,900	4.050	4,200
4:e lönegraden .......................{	8	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,330	4,536
	9	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	10	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244

136

Kungl. Maj:ts Proposition AV 350.

Slutligen får jag uttala, att jag icke i allo kan godkänna den jämförelse
mellan civila och militära tjänstemän, som de sakkunniga anställt; särskilt måste
jag anse en jämförelse mellan tjänstemän i de centrala ämbetsverkens sekreterargrad
och kaptener föga befogad.

Vidare hava herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell, med instämmande
av herr Näsman, beträffande de av de sakkunniga föreslagna
lönebeloppen anfört följande.

Då det gällt för de sakkunniga att i förslaget till avlöningsreglemente tilllämpa
den av de sakkunniga angivna principen att vid bestämmandet av avlöningsbeloppen
för den militära personalen låta sig angeläget vara att beakta
förefintliga möjligheter till jämförelse mellan militära och civila tjänstemän
beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar, hava de
sakkunniga enligt vår mening i viss mån undervärderat det militära arbetet i
förhållande till det civila. Trots de jämförelser, som de sakkunniga gjort mellan
militära och civila tjänstemän, vilka jämförelser i stort sett synas oss godtagliga
och hållbara, har avlöningen för den militära beställningshavaren mestadels icke
uppnått slutlönen för den civila befattningsinnehavare, med vilken jämförelsen
ägt rum. Detta framträder särskilt i fråga om regementsofficerarna.

De sakkunniga synas icke hava tagit skälig hänsyn till sådana förhållanden,
som ställa militära beställningshavare i ogynnsammare ställning än motsvarande
civila tjänstemän. Särskilt märkes då den tidigare avgångsåldern för de förstnämnda.
Denna tidiga avgångsålder kan i undantagsfall vara överensstämmande
med den enskildes fördel, men utgör i flertalet fall enligt vår bestämda övertygelse
en synnerligen kännbar olägenhet för beställningshavaren på grund av
svårigheten att efter avskedet från aktiv tjänst uppbringa den inkomst, som utöver
pensionen är oundgänglig för att kunna försörja en familj. Den tidigare
avgångsåldern för militärpersonalen utgör ett statsintresse, som måste tillgodoses,
ehuruväl detta sker i strid med den enskildes önskningar. Under tjänstetiden
är den militära personalen i högre grad än flertalet civila tjänstemän underkastad
förflyttningar av längre eller kortare varaktighet, vilka i regeln medföra
ekonomiska uppoffringar, även om viss ersättning för desamma utgår. Vidare
medför skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform betydande kostnader,
särskilt på grund av den starka slitning, persedlarna ofta äro utsatta för
under de militära övningarna.

Med hänsyn till ovanstående synas beloppen för militära beställningshavare
hava bort i allmänhet sättas högre än som skett i föreliggande förslag, för att
den i de allmänna grunderna uttalade principen att bringa de militära avlöningarna
i full jämnhöjd med de civila skulle kunna anses vara i förslaget konsekvent
genomförd. Då emellertid den föreslagna löneregleringen, på grund av
de fasta avlöningsbeloppens höjning, i stort sett innebär en förbättring gentemot
nuvarande förhållanden och då det synes oss av vikt, att största möjliga enighet
kan ernås om ett i huvudsak godtagligt förslag, hava vi ansett oss i allmänhet
kunna biträda, vad de sakkunniga förordat. I nedannämnda avseende finna vi
oss dock föranlåtna att yrka på ändrade bestämmelser, och få alltså anmäla
följande reservation.

De sakkunniga hava ansett, att överste (kommendör) bör i avlöningsliänseende
jämnställas med överdirektör av lägre grad, och hava söm motiv härför

Kung}. May.ts Proposition Nr 350.

137

anfört hänsyn till arten och omfattningen av de militära chefernas tjänstgöring
samt dem åliggande ansvar. Det är tydligt, att vid eu lönereglering eu särskild
lönegrad icke kan inrättas för var och en beställningshavare, vars tjänst med avseende
på omfattning och ansvar i något avseende är avvikande från flertalet
sådana beställningshavare, med vilka han dock i stort sett kan anses likställd.
Men å andra sidan synes avlöningen för en viss lönegrad böra bestämmas så,
att den fullt motsvarar vad som kan anses skäligt för det övervägande flertalet
beställningshavare, som hänföras till ifrågavarande lönegrad. Utav sammanlagda
antalet överstar och kommendörer innehar det vida övervägande flertalet regementschefs-
eller motsvarande befattning. Denna befattning bör alltså vara utgångspunkten
för bestämmande av överste-(kommendörs-)gradens avlöning.

De sakkunnigas uttalande, att överste-(kommendörs-)lönen icke ansetts kunna
sättas högre än som föreslagits bl. a. annat av det skälet, att eu del överstebeställningar
voro avsedda för befattningar, som i de civila verken tillhöra personal
i allenast byråchefs tjänsteställning, synes oss ganska oegentlig! med hänsyn
till det ringa fåtal beställningshavare det här kan vara fråga om. I själva
verket torde avses tre ä fyra militära byråchefer i arméförvaltningen.

Om man söker jämföra omfattningen av den verksamhet med åtföljande
tjänsteansvar, som i de flesta fall tillkommer eu regementschef, icke minst med
tanke på hans grannlaga ställning såsom chef för stora, sinsemellan ganska olik
artade personalgrupper, med motsvarande tjänsteförhållanden för överdirektörer,
synes det oss icke riktigt att jämnställa dylik befattnings innehavare med överdirektör
av lägre grad, till vilken hänförts cheferna för ämbetsverk med mindre
omfattning, under det att sådana överdirektörer, som äro chefer för större verk.
placerats i den högre lönegraden. Tages därtill hänsyn till det ekonomiska
ansvar, som påvilar regementschef i hans egenskap av beslutande i förvaltningsangelägenheter
av betydande räckvidd, torde enligt vår åsikt goda skäl tala för
att lian jämnställes med överdirektör i den högre lönegraden. Detta skulle emellertid
medföra, att överste (kommendör) bleve i avlöningshänseende likställd med de
beställningshavare, som av sakkunniga placerats i 7. lönegraden, vilket givetvis
icke vore önskvärt. En skillnad i avlöningsförmåner av omkring 1,000 kronor,
såsom nu är förhållandet, synes oss fortfarande lämplig. Uppflyttning av sistnämnda
beställningshavare till än högre avlöning skulle å andra sidan gorå
skillnaden mellan dem och generalspersoner (flaggmän) väl ringa. Vi hava nämligen
icke ansett oss böra yrka på eu uppflyttning av de senare över den av de
sakkunniga föreslagna generaldirektörsgraden, oaktat skäl härför icke skulle saknas
beträffande vissa av desamma. På grund av ovanstående torde överste
(kommendör) böra tillerkännas en avlöning, som ligger ungefär 1.000 kronor
under den av de sakkunniga föreslagna 7. lönegraden (motsvarande högre överdirektörsgrad),
d. v. s. ungefär mitt emellan lägre och högre överdirektörsgraderna.

Yi få alltså föreslå, att löneplanen beträffande överste (kommendör) må
erhålla nedanstående utseende:

AB C D E E G

12.480 12,720 12.Otid 13.200 13,440 13,080 13.920

Sådana av de sakkunniga föreslagna arvoden, som avsett att uppbringa
vissa beställningsliavares avlöning till för överste (kommendör) föreslaget belopp,
synas oss även vid tillämpning av den av oss föreslagna löneplanen för överste
icke skäligen behöva sättas högre än vad de sakkunniga ifrågasatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 043 si 18

138

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

3/y tidig -heiemas
yttranden

Mot de av de sakkunniga i förevarande löneplaner för oflicerare
och underofficerare upptagna avlöningsbeloppen har flertalet av de i
ärendet hörda myndigheterna förklarat sig i huvudsak icke hava något
att erinra. Från åtskilliga håll har emellertid gjorts gällande, att de
militära avlöningarna icke genom de sakkunnigas förslag bragts upp
till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila statsförvaltningen.

Beträffande de av herrar Widell och Nilsson avgivna särskilda yttrandena
och därtill anslutna förslag till löneplaner för officerare och
underofficerare, enligt vilka denna personal i allmänhet skulle erhålla
väsentligt lägre löner än dem, som upptagits i de sakkunnigas förslag,
har arméförvaltningen anfört bland annat följande.

Tanken att till grund för löneregleringen för statstjänstemän taga
hänsyn till ett vid tiden för dess genomförande mer eller mindre tillfälligt
rådande ekonomiskt och statsfinansiellt läge, syntes arméförvaltningen
icke vara rimlig. Till sin innebörd skulle den av reservanterna
sålunda framkastade tanken konsekvent leda därtill att, liksom statens
tjänstemän skulle få sin levnadsstandard sänkt vid varje tillfälle av
sjunkande statsinkomster, de också skulle hava berättigade krav på att
i tider, då statens finanser företedde en gynnsammare ställning, få del
av då möjliga uppkommande överskott i statens intäkter. Vidare skulle,
om angivna utgångspunkt Ange göra sig gällande, orättvisa drabba
olika grupper statstjänstemän, i den mån de icke samtidigt finge sina
löneregleringsfrågor prövade. Nu nämnda konsekvenser måste ur såväl
statens egen som tjänstemännens synpunkt anses vara föga eftersträvansvärda.
För staten måste det anses vara en angelägenhet av högsta vikt,
att dess tjänstemän avlönades på ett sådant sätt, att de, oberoende av
skiftande ekonomiska konjunkturer, vore tillförsäkrade en säker och för
normala förhållanden avpassad inkomst. Om statstjänsten för den enskilde
icke innebure en under olika förhållanden tryggad existens, vore
det ock givet, att staten komme att i förhållande till enskilda företag
ligga efter i konkurrensen om den bästa arbetskraften.

Aven i lönetekniskt hänseende skulle vissa svårigheter uppkomma
vid tillämpning av reservanternas förslag. Arméförvaltningen hade låtit
verkställa vissa uträkningar för bedömande, i vad mån personliga dyrtidstillägg
komme att bliva erforderliga vid tillämpning av nämnda förslag.
Det hade därvid visat sig, att så skulle enligt båda x-eservanternas
förslag bliva fallet beträffande alla officerare, med undantag för majorer
med ålderstillägg, samt för samtliga fanjunkai’e och sergeanter, i den
mån personalen på grund av sin förläggning skulle komma i åtnjutande
av lön enligt ortsgruppen A. För personal med lön enligt de för övriga

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

139

ort sgrupper föreslagna lönebelopp skulle på grund av ortstilläggens
inverkan på löneförhållandena personliga dyrtidstillägg icke bliva erforderliga
för beställningshavarna inom alla löneklasserna. Minskad avlöning
skulle emellertid uppstå för ett flertal beställningshavare med lön
enligt de lägre ortsgrupperna B, C och D, och enahanda skulle fallet
bliva även för personal i de högre ortsgrupperna, till och med ända
tipp i ortsgruppen G, ehuru där i relativt obetydlig omfattning.

Ur rent praktisk synpunkt skulle ett sådant resultat visa sig synnerligen
olägligt. De uträkningar, som skulle behöva ifrågakomma för
bestämmandet av de personliga dyrtidstilläggen, skulle givetvis i hög
grad öka den redan högst betydande arbetsbörda, som pålagts arméns
olika kassaförvaltningar. Härtill komme de svårigheter i avseende å
redovisning och kontroll, som skulle uppstå, om personliga dyrtidstillägg
för arméns personal skulle behöva ifrågakomma i någon större
omfattning.

Ur såväl principiell som praktisk synpunkt har arméförvaltningen
på grund härav hemställt, att de av reservanterna framlagda särskilda
löneplanerna icke måtte läggas till grund för förevarande lönereglering.

Enahanda ståndpunkt har intagits av de flesta av de hörda myndigheterna.

I avseende å lönebeloppen för de särskilda grupperna av beställningshavare
har av olika myndigheter yrkats, dels att i löneskalan för
officerare måtte införas en 9. lönegrad, avsedd för vissa generals- och
arniralsbefattningar, dels att kommendanten i Boden måtte uppflyttas till
8. lönegraden, dels att överste (kommendör) måtte hänföras till 7. lönegraden
eller att sådan uppflyttning måtte äga rum åtminstone beträffande
regementschef vid infanteriet, som förordnats att upprätthålla brigadchefsbefattning,
dels att överste (kommendör) måtte placeras i den av
herr Lvbeck m. fl. reservationsvis föreslagna mellangraden mellan 6.
och 7. lönegraderna, dels att ett ålderstillägg måtte införas för överstelöjtnant,
dels att slutlönen för major måtte höjas till samma belopp som
slutlönen i kommunikationsverkens 18. lönegrad (9,540 kronor på A-ort),
dels att slutlönerna för kapten, löjtnant och underlöjtnant måtte regleras
så, att de komme att motsvara slutlönerna i resp. 15., 9. och 5. lönegraderna
för kommunikationsverken (resp. 7,620, 4,860 och 3,240 kronor
på A-ort), dels att i den för förvaltare vid intendenturkåren avsedda 4.
lönegraden i löneplanen för underofficerare måtte införas en, eventuellt
två nya, högre löneklasser, varvid den nuvarande lägsta löneklassen i
nämnda lönegrad skulle bortfalla, eller ock att omförmälda beställnings -

140

Departements chefen.

Kungl. Maj:t$ Proposition Nr 350.

havare måtte tillerkännas slutlön enligt kommunikationsverkens 10. lönegrad
(5,160 kronor på A-ort), dels att slutlönerna för sergeant ock fanjunkare
måtte bestämmas till samma belopp som slutlönerna i resp. 6.
och 7. lönegraderna för kommunikationsverken (resp. 3,660 och 4,260
kronor på A-ort) eller ock för fanjunkare till 4,500 kronor på A-ort,
dels ock att begynnelselönen för sergeant måtte höjas till 3,040 kronor
på A-ort.

Vid den granskning, jag underkastat de sakkunnigas förslag till
löneplan för officerare och underofficerare, har jag funnit de där upptagna
lönebeloppen i allmänhet vara väl avvägda såväl i förhållande
till det arbete och ansvar, som påvilar de olika personalgrupperna, som
ock med hänsyn till lönebeloppen för de med dessa personalgrupper
jämförbara civila befattningshavarna. I sistnämnda avseende har jag
med tillfredsställelse funnit, hurusom av de sakkunniga verkställts en
såvitt möjligt fullständig och följdriktigt genomförd jämförelse mellan
militär och civil personal. Om jag ock ansett tvekan kunna råda, huruvida
icke denna jämförelse i en del fall bort leda till bestämmande av
högre lönebelopp för den militära personalen än som av de sakkunniga
föreslagits, har jag inför den i det hela tillfredsställande lösning, som de
sakkunniga enligt min mening givit den föreliggande frågan, icke iller
än i ett avseende, vartill jag i det följande återkommer, funnit mig
böra påyrka avvikelse från de sakkunnigas förslag.

I fråga om innehållet av de av herrar Nilsson och Widell i ämnet
avgivna särskilda yttrandena vill jag till fullo instämma i det av arméförvaltningen
häremot gjorda uttalandet. De sakkunnigas förslag vilar
till väsentlig del på en på matematisk väg åstadkommen höjning av
lönerna för de olika militära personalgrupperna i syfte att, på sätt som
skett beträffande kommunikationsverkens personal, föra fram dessa löner
till den antagna normala prisnivån i början av 1920-talet. Därest denna
grund för den militära löneregleringen ryckes undan, har man ock enligt
mitt förmenande lämnat åsido en av de huvudsakliga synpunkter, som
vid denna lönereglering bör vara vägledande. Med avseende särskilt å
den motivering, som av herr Widell lämnats för det av honom avgivna
yttrandet, torde böra beaktas de betänkliga konsekvenser såväl i principiellt
som praktiskt hänseende, som, enligt vad arméförvaltningen påvisat,
härav skulle föranledas.

Jag vill ock i detta sammanhang erinra, att enligt den till 1920
års riksdag avlåtna propositionen (nr 321) med förslag till kungörelse
med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid korn -

Kung! May.ts Proposition Nr 3.r>0.

141

munikationsverken det procenttal, vilket angiver den höjning i 1914 års
prisnivå, som kan anses hava legat till grund vid avvägandet av de nya
lönerna för personalen vid nämnda verk, beräknats till 17.6 %. Det
procenttal, som av de sakkunniga i allmänhet tillämpats vid avgivandet
av förslaget till lönebelopp för officerare och underofficerare eller 16 %,
är alltså något lägre än nämnda siffra; och häri ligger en ytterligare
anledning att åtminstone ej nedsätta dessa lönebelopp under de av de
sakkunniga föreslagna beloppen.

Nyss är nämnt, att jag i ett särskilt avseende ansett mig böra påyrka
en avvikelse från de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag syftar
härvid på avlöningen för överste (kommendör).

Vid bedömandet av frågan om avlöningen för ifrågavarande beställningshavare
bör givetvis behörig hänsyn tagas därtill, att befordran från
dessa beställningar kan vinnas till generalmajor (konteramiral) och att
beställningarna därför i viss mån äro att betrakta såsom övergångsplatser.
A andra sidan är emellertid att uppmärksamma, att överste(kommendörs-)beställningen
för det vida övervägande flertalet regementsofficerare
utgör den slutliga chefsplatsen.

Då man från denna utgångspunkt söker finna en jämförelse med
chefsplatserna inom den civila förvaltningen, vill jag erinra, att enligt
det avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, som godkänts
vid innevarande års riksdag, de centrala förvaltningsverken med hänsyn
till chefsavlöningen indelats i tre grupper med resp. generaldirektör,
överdirektör av högre grad och överdirektör av lägre grad såsom chefer.
De sakkunnigas förslag att jämnställa överste (kommendör) med överdirektör
av lägre grad synes mig icke innebära en tillfyllestgörande
värdesättning av de åligganden och det ansvar, som påvila överste(kommendörs-)beställningarnas
innehavare. Fasthellre torde det kunna
ifrågasättas, huruvida icke överste (kommendör) bör, på sätt av flera
militära myndigheter påyrkats, jämnställas med överdirektör av högre
grad. Jag vill i sådant avseende nämna, att de sakkunniga i sitt den
5 mars 1918 avgivna betänkande i fråga om riktlinjer för en definitiv
lönereglering för arméns och marinens personal anfört bland annat, att
en jämförelse mellan överstar och överdirektörer av högre grad utvisade,
att de förra med av de sakkunniga då förslagsvis upptaget avlöningsbelopp
skulle ernå eu avlöning, ungefär motsvarande sistnämnda överdirektörers.
Det torde ock i detta sammanhang böra erinras därom, att 1920
års riksdag, efter förslag av Kungl. Maj:t, på försvarsdepartementets
stat uppfört två beställningar för chefer för en var av lantförsvarets

142

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vissa beställningsliavarcs placering

inom löneskaloma
för
officerare
och underofficerare.

och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, avsedda att bestridas av överste,
resp. kommendör, med samma avlöning som expeditionschef i statsdepartement,
vilken i förutnämnda avlöningsreglemente i lönehänseende
jämnställts med överdirektör av högre grad. Då jag emellertid ansett
mig böra ansluta mig till den av reservanterna bland de sakkunniga
gjorda framställningen att för överstarna (kommendörerna) skapa eu
mellangrad mellan överdirektör av högre och lägre grad med en avlöning,
som med 900 kronor överstiger avlöningen för sistnämnda befattningshavare,
har det bestämmande skälet för mig varit, att vissa av
beställningarna i överste-(kommendörs-)graden icke synas mig kunna likställas
med överdirektör av högre grad samt att det enligt min mening
jämväl beträffande en del övriga beställningar i denna grad kan vara
tvivelaktigt, huruvida en sådan placering må anses fullt berättigad. Dä
jag icke heller finner mig böra föreslå en uppdelning i avlöningshänseende
av ifrågavarande beställningar — en åtgärd, vilken i viss mån
skulle innebära en organisationsförändring — har jag stannat vid att
förorda reservanternas förslag, vilket jag finner väl ägnat att på ett tillfredsställande
sätt lösa den föreliggande frågan.

Vid bifall till mitt sålunda framställda förslag, varigenom skillnaden
i avlöning mellan överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och
överste (kommendör) skulle ökas med 900 kronor till 2,940 kronor, synes
mig kunna ifrågasättas, huruvida icke, på sätt i några av de utav de i
ärendet avgivna yttrandena yrkats, i lönegraden för överstelöjtnant
borde inläggas en ny, högre löneklass, varigenom överstelöjtnant skulle
komma i åtnjutande av ett ålderstillägg efter tre års tjänst i graden. Ur
principiell synpunkt torde väl något hinder härför icke möta, helst som
enligt de sakkunnigas av mig biträdda förslag ett ålderstillägg skulle
komma att införas för major (kommendörkapten av 2. graden). Men då
skillnaden i avlöningen mellan överste och generalsperson (flaggman) i allt
fäll synes mig bliva tillräckligt stor (3,120 kronor på G-ort) i förhållande
till avlöningsskillnaden mellan överstelöjtnant och överste samt den av mig
föreslagna högre lönen i överstegraden synes mig lämplig även såsom en
sporre till förvärvande av kompetens för ernående av beställning i denna
grad, har jag icke funnit anledning att föreslå införande av ålderstillägg
för överstelöjtnant.

De sakkunniga hava erinrat, hurusom de i det föregående föreslagit,
att på grund av den särställning i avlöningshänseende, som intoges avinspektören
för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland, för dessa beställningshavare måtte inrättas en särskild 7. lönegrad
inom löneplanen för officerare. Av enahanda anledning hade för -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

143

ordats inrättande av en särskild 4. lönegrad inom löneplanen för
underofficerare, avsedd för förvaltarna vid intendenturkåren och redogöraren
vid ridskolan.

Emellertid förekomme beträffande ytterligare några militära beställningshavare
vid armén vissa avvikelser från de allmänna grunderna för
officerarnas och underofficerarnas avlöning, vilka avvikelser i detta sammanhang
krävde beaktande.

1 sådant hänseende syntes böra erinras, att från och med år 1900 i
vederbörlig stat vore såsom lön för chefen för krigsskolan uppfört ett belopp
av 5,000 kronor eller 500 kronor högre än för överstelöjtnant,
under det att bemälde chefs dagavlöning utginge med det för överstelöjtnant
fastställda beloppet, numera 5 krono!-. Härutöver åtnjöte denne beställningshavare
arvode å 300 kronor för en var av de två reservofficerskurser,
som årligen anordnades vid krigsskolan.

Det syntes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke den särställning
i avlöningshänseende, som sålunda tillkomme krigsskolans chef,
borde föranleda, att han hänfördes till G. lönegraden inom löneplanen
för officerare, varigenom han skulle bliva likställd med överste. Ehuru
en sådan åtgärd närmast skulle vara att anse allenast såsom eu löneteknisk
anordning, hade de sakkunniga dock icke ansett sig böra förorda
densamma. Det syntes nämligen knappast vara önskvärt, att chefsbefattningen
vid krigsskolan under allt för lång tid innehades av samma
person. På grund härav ville de sakkunniga föreslå, att ifrågavarande
beställningshavare placerades i den 5., för överstelöjtnanter avsedda lönegraden.
Beställningen i fråga komme härigenom att alltjämt vara eu
övergångsplats för befordran till överste. Det nuvarande försteget i
lönehänseende för krigsskolans chef syntes i stället böra kompenseras
genom ett särskilt arvode, vilket borde så avvägas, att det i sig upptoge
jämväl de nu utgående arvodena för omförmälda reservofficerskurser.
Frågan om bestämmandet av nämnda arvodes storlek komme de sakkunniga
att i det följande beröra.

Till styresmännen vid artilleriets fabriker (Karl Gustafs stads gevärsfaktori,
ammunitionsfabriken och Åkers krutbruk), vilka i lönehänseende
eljest vore likställda med kaptener av 1. klassen, utginge ett ålderstillägg
av 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst, varigenom slutlönen för dessa
beställningshavare komme att uppgå till samma belopp som för major.
Denna anordning funne till en de! sin förklaring däri, att avgångsåldern
lör styresmännen vore högre än för personal i kaptensgraden.

De saJ,-kunnifja.

144

Kanyl. Mafits Proposition Nr 350.

Utöver den på nyssnämnda sätt bestämda fasta avlöningen åtnjöte
styresmännen för närvarande särskilda arvoden till belopp av 2,400 kronor,
för år räknat.

Beträffande ifrågavarande beställningskavare både de sakkunniga
funnit sig böra särskilt beakta den ansvarsfulla ställning, vilken de intoge
såsom ledare av omfattande affärsföretag. Härvid borde jämväl uppmärksammas
de stora krav beträffande teknisk skicklighet och förfarenhet,
som måste ställas på styresmännen. Det syntes även, på sätt i det
följande framhölles, vara angeläget tillse, att den tekniska personalen
vid förs vars väsendet komme att erhålla så stor löneförbättring, att
kompetent och i övrigt lämplig personal kunde förvärvas för de olika befattningarna.
På grund härav ansåge de sakkunniga, att den likställighet
med majorer, som hittills endast i så måtto kommit styresmännen till
del, att lönen efter ålderstilläggets intjänande bringades upp till lönen för
major, borde fullständigt genomföras, och att sålunda styresmännen borde
hänföras till 4. lönegraden i löneplanen för officerare.

Frågan om reglerandet av de nu till styresmännen utgående arvodena
komme de sakkunniga att beröra i det följande.

Ännu en militär beställningshavare, för vilken avlöningen för närvarande
vore reglerad på ett i viss mån annat sätt än för övrig personal
i motsvarande grad, vore fälttygmästaren. Denne beställningshavares fasta
avlöning vore bestämd att utgå efter samma grunder som för överstelöjtnant,
men åtnjöte fälttygmästaren dessutom ett arvode av 1,800 kronor,
för år räknat. De sakkunniga hade för sin del ansett fälttygmästaren
fortfarande höra vara likställd med överstelöjtnant och följaktligen upptagas
i 5. lönegraden.

Beträffande det till fälttygmästaren nu utgående arvodet komme de
sakkunniga att yttra sig i det följande.

Med avseende å de militära beställningshavarnas vid armén placering
i de olika lönegraderna återstode endast att beröra frågan om musikunderofficerarna.

I samband med uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering
både 1917 års sakkunniga erinrat, att musikunderofficerarna utgjorde
en grupp beställningshavare, å vilka det ifrågasatta lönesystemet
med ålderstillägg icke syntes kunna i oförändrad form vinna
tillämpning; och hade nämnda sakkunniga såsom skäl härför anfört, att
rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållandena för musikunder -

Kungl. 31aj:ts Proposition Nr 350.

145

officerarna företedde väsentliga olikheter i jämförelse med vad som
gällde i fråga om övriga underofficerare.

Vid bestämmandet av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga
löneförbättring, som tillkomme musikunderofficerarna i form av s. k.
allmänt avlöningstillägg, hade beloppet av denna förmån icke heller gjorts
beroende av viss tjänstetid, utan fastställts till enhetliga belopp för
varje slags beställning, nämligen till 1,000 kronor för musikfanjunkare,
800 kronor för musiksergeant av 1. klassen och 700 kronor för musiksergeant
av 2. klassen, allt för år räknat.

Då de sakkunniga nu till behandling upptagit frågan om den ställning
i avlöningshänseende, som musikunderofficerarna lämpligen borde
intaga, hade de sakkunniga i främsta rummet beaktat, att frågan om
organisationen av arméns musik, vilken länge stått på dagordningen,
ännu icke vunnit sin lösning. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga
ansett sig böra föreslå, att musikunderofficerarna måtte hänföras
till samma lönegrader i löneplanen för underofficerare som övriga underofficerare
av motsvarande tjänstegrad och att sålunda lön skulle utgå, till
musikfanjunkare enligt 3. lönegraden och till musiksergeant enligt 2. lönegraden.
På sätt i det föregående anförts, hade de sakkunniga avgivit
förslag till särskilda efter musikpersonalens antagnings-, utbildningsoch
befordringsförhållanden avpassade regler för lönetursberäkningen.

Vidare borde erinras, att chefen för krigshögskolan för närvarande
vore i avlöningshänseende likställd med överstelöjtnant, chefen för
artilleristaben, chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan samt tygmästare
av 1. klassen med major, tygmästare av 2. klassen med kapten av 1.
klassen samt tygunderofficer med fanjunkare; och hade dessa beställningshavare
på grund härav hänförts till resp. 5., 4. och 3. lönegraden i löneplanen
för officerare samt 3. lönegraden i löneplanen för underofficerare.

I förevarande avseende vore därjämte beträffande marinen att uppmärksamma,
att avlöningen för beställningshavarna å staten för marinintendenturJcären
(med undantag av advokatfiskal vid Karlskrona station och
de å kårens stat uppförda vaktmästarna) för närvarande vore reglerad i
full överensstämmelse med vad som gällde för flottans officerskår. Ehuru
marinintendenturkåren i motsats till arméns intendenturkår vore en civilmilitär
kår, hade de sakkunniga med hänsyn till nyssnämnda förhållande
ansett sig böra föreslå, att beställningarna vid marinintendenturkåren
placerades i de lönegrader inom löneplanen för officerare, vartill motsvarande
militära beställningar vore hänförda. 1 enlighet härmed hade marinBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 51321 19

146

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underintendent hänförts till 1. lönegraden, marinintendent av 2. graden till
2. lönegraden, marinintendent av 1. graden till 3. lönegraden, förste marinintendent
av 2. löneklassen till 4. lönegraden, förste marinintendent av
1. löneklassen till 5. lönegraden och marinöverintendent till 6. lönegraden.

I detta sammanhang syntes böra till prövning upptagas spörsmålet,
huruvida den särställning i avlöningshänseende, som flaggmaskinister och
underofficerare av 2. graden, maskinister, för närvarande intoge, borde vid
den nu ifrågasatta löneregleringen bibehållas.

Den högre avlöning i förhållande till övriga med dem eljest likställda
underofficerare vid flottan, som för närvarande tillkomme maskinistunderofficerarna,
utgjordes, för flaggmaskinist, i jämförelse med annan
flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning av den fasta lönen och
35 öres höjning i dagavlöningen, alltså tillhopa 367 kronor 75 öre för år,
samt för underofficer av 2. graden, maskinist, i jämförelse med annan
underofficer av 2. graden, av en ökning i dagavlöningen med 65 öre
eller 237 kronor 25 öre för år.

I samband med den tillfälliga löneförbättring, som tillerkänts marinens
personal under åren 1918—1921, hade icke gjorts någon reduktion
i nämnda meravlöning.

Såsom skäl för upprätthållande av en avlöningsskillnad till maskinistunderofficerarnas
förmån hade anförts, att det arbete, som maskinistunderofficerarna
hade att utföra, vore av särskilt krävande art samt
att det ansvar, som vore förenat med deras tjänstutövning, måste anses
synnerligen betydelsefullt. Härjämte hade framhållits, att det försteg
i avlöningshänseende, som nu tillkomme maskinistunderofficerarna, vore
av behovet påkallat för att säkerställa rekryteringen av denna yrkesgren,
ävensom att inom handelsflottan högre avlöning utgiuge till maskinisterna
än till däckspersonalen.

Vid övervägande av denna fråga hade de sakkunniga visserligen
icke velat underkänna betydelsen av de sålunda anförda skälen för bibehållande
av en högre avlöning för maskinistunderofficerarna. De sakkunniga
hade emellertid trott sig finna, att en bestämd skillnad måste
uppdragas mellan det arbete, som ålåge maskinistunderofficerarna under
tjänstutövning å fartyg under gång, och de göromål, som utfördes av
dessa underofficerare vid tjänstgöring i land. Vid sistnämnda tjänstgöring
torde enligt de sakkunnigas mening knappast med fog kunna göras gällande,
att deras arbete i jämförelse med andra underofficerares vore av
mera kvalificerad beskaffenhet eller medförde större ansvar. I betraktande
härav hade de sakkunniga kommit till den slutsats, att en meravlöning
för maskinistunderofficerarna vore berättigad allenast under tid, då sjö -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

147

tjänstgöring av dem fullgjordes; och hade de sakkunniga på grund härav
ansett sig böra förorda, att denna meravlöning borde beredas maskinistunderofficerarna
genom en lämplig reglering av det till dem utgående
sjötillägget i förhållande till motsvarande förmån för övriga underofficerare
vid flottan. Genom ett lämpligt avvägande av sjötilläggets belopp
för maskinistunderofficerarna syntes några svårigheter med avseende på
rekryteringen av denna yrkesgren icke behöva uppkomma på grund av
den större möjlighet till erhållande av anställning inom civilt arbetsområde,
som förefunnes för maskinistunderofficerarna i jämförelse med
flottans övriga underofficerare.

I anslutning till vad de sakkunniga tidigare anfört ansåge sig de
sakkunniga slutligen böra ifrågasätta, att av de å stat upptagna beställningarna
för underofficerare av 3. graden 10 beställningar avsåges för
kockar och hovmästare.

Beträffande frågan om maskinistunderofficerarnas avlöning hava
två av de sakkunniga (herrar Lybeck och Näsman) avgivit följande särskilda
yttrande.

Liksom de sakkunniga finna vi, att den meravlöning i förhållande till underofficerare
i allmänhet, varav flottans maskinistunderofficerare må anses vara berättigade,
huvudsakligen hänför sig till tjänstgöringsförhållandena ombord, och
att den sålunda skulle kunna åstadkommas genom ökning av den skillnad i sjötillägg,
som allaredan nu förefinnes mellan å ena sidan maskinistunderofficerare
och å andra sidan övriga underofficerare. Då emellertid något förslag härutinnan
icke nu föreligger och då vissa svårigheter vid sjöavlöningens bestämmande förvisso
kunna uppstå, anse vi ej uteslutet, att frågan om maskinistunderofficeramas
meravlöning framdeles måste på annat sätt regleras.

Generalfälttygmästare]! och inspektören för artilleriet samt inspektören
för militärläroverken hava hemställt, att chefen för artilleri- och
ingenjörhögskolan måtte hänföras till den 5, för överstelöjtnant avsedda
lönegraden i likhet med chefen för krigshögskolan, med vilken han kunde
anses fullt jämnställd.

Av marinförvaltningen har framställning gjorts därom, att marinöverintendenten
måtte uppflyttas i 7. lönegraden eller den lönegrad, till
vilken av de sakkunniga hänförts inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden och militärbefälhavaren på Gottland.

Beträffande frågan om avlöningen till maskinistunderofficerarna vid
flottan har marinförvaltningen anslutit sig till det av herrar Lybeck och
Näsman avgivna särskilda yttrandet. Däremot hava två ledamöter i ämbetsverket
anmält avvikande mening samt yrkat, att den meravlöning, som

Särskilt yttrande
av vissa
utav de salrku
nnig a.

Myndig heternas yttranden.

148

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

maskinistunderofficerarna sedan lång tid tillbaka åtnjutit i jämförelse med
övriga, med dem eljest likställda underofficerare, allt fortfarande till fullo
måtte komma dem till del.

I eu till försvarsdepartementet den 24 mars 1921 ingiven skrift hava
därjämte delegerade för flottans maskinistföreningar på anförda skäl anhållit,
att maskinistunderofficerarnas meravlöning måtte bibehållas.

Slutligen har chefen för marinstaben yrkat, att av samtliga de
16 kockar och hovmästare, korpraler, till vilka enligt nuvarande bestämmelser
må utgå underofficers av 2. graden avlöning (10) samt avlöning
i nuvarande 1. lönegraden för manskap (6), 8 måtte få åtnjuta
lön som underofficer av 2. graden och 8 som underofficer av 3. graden.

De framställda yrkandena om uppflyttning dels av chefen för artilleri-
och ingenjörhögskolan till 5. lönegraden och dels av marinöverintendenten
till 7. lönegraden i löneplanen för officerare anser jag mig
icke kunna biträda. Lönerna för nämnda beställningshavare äro för
närvarande å resp. stater för nämnda högskola och för marinintendenturkåren
uppförda med samma belopp, som nu utgå till major,
resp. kommendör, och någon anledning att hänföra dessa beställningshavare
till närmast högre lönegrader synes mig icke föreligga. Frågan
om ändring av avlöningen för bemälda beställningshavare sammanhänger
i övrigt med det sätt, på vilket ifrågavarande högskola och kår
vid den nu pågående revisionen av vårt försvarsväsende kunna komma att
organiseras. Det är emellertid härvid att märka, att mitt i det föregående
omförmälda förslag om höjning med 900 kronor av lönen i 6.
lönegraden, till vilken marinöverintendenten hänförts, naturligen innebär
en ökning av dennes lön med motsvarande belopp.

I fråga om musikens ställning i avlöningshänseende har styrelsen
för Svenska militärmusikdirektörsföreningen i skrivelse den 5 innevarande
april gjort framställning om förbättrade löneförmåner för musikdirektörerna.
Då, på sätt de sakkunniga erinrat, frågan om organisationen av arméns
musik befinner sig under utredning, kan denna framställning icke i förevarande
sammanhang upptagas till behandling, men lärer framställningen
böra vid nämnda utredning tagas under omprövning.

Beträffande ordnandet av avlöningen för maskinistunderofficerarna vid
flottan kan det visserligen synas tveksamt, huruvida — på sätt de sakkunniga
föreslagit — den meravlöning, som nu tillkommer dessa undei''-officerare i jämförelse med övriga, med dem eljest likställda underofficerare,
bör vid ifrågavarande lönereglering bortfalla och ersättas allenast

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

149

av en ökning i det till maskinistunderofficerarna nu utgående högre
sjötillägget. Det försteg i avlöningshänseende, som dessa underofficerare
för närvarande intaga, har givetvis sin grund däri, att det dem
åliggande arbetet ansetts vara av mera krävande och ansvarsfull art än
övriga underofficerares. Då jag emellertid icke kunnat undgå att i likhet
med de sakkunniga finna, att det mera kvalificerade arbete, som maskinistunderofficerarna
hava att utföra, väsentligen hänför sig till deras tjänstgöring
ombord å fartyg under gång, har jag ansett mig böra ansluta mig
till den av de sakkunniga föreslagna anordningen. Jag vill därjämte i
detta sammanhang erinra, att jag i det föregående uttalat mig emot att vid
löneregleringens genomförande utan tvingande skäl införa yrkesarvoden i
avlöningssystemet. Då den meravlöning, som maskinistunderofficerarna
nu åtnjuta, ehuru utgående i form av förhöjning av lön och dagavlöning,
har samma karaktär som yrkesarvode, ser jag häruti ett
ytterligare skäl att följa de sakkunnigas förslag. Det förtjänar ock uppmärksammas,
att detta förslag från de sakkunnigas sida är enhälligt,
ehuru två av dem genom det förut återgivna särskilda yttrandet velat
hålla maskinistunderofficerarnas lönefråga för framtiden öppen.

I skrivelse den 16 mars 1921 har riksdagen, med anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till samma års riksdag under
fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande å tilläggsstat för
år 1921 av ett förstärkningsanslag till ordinarie anslaget till flottans
krigsberedskap och övningar, anfört bland annat, att riksdagen med
häns}m till de starkt sjunkande kolpriserna och då enligt riksdagens
mening i betraktande av det allmänna prisfallet eu sänkning i de genom
särskilda kungl. brev under år 1920 fastställda ökade beloppen för sjötillägg
m. m. syntes böra vidtagas, ansett sig kunna vidtaga en avsevärd
nedsättning i det begärda anslagets belopp. Vid en sådan nedsättning
av de nu under sjötjänstgöring utgående sjötilläggen måste
naturligen den förhöjning av sjötillägget för maskinistunderofficerarna,
som i enlighet med vad förut sagts kan komma att tillerkännas dem,
sättas i lämpligt förhållande till beloppen av det sjötillägg, som med
hänsyn till riksdagens berörda uttalande må bliva bestämt för övriga
underofficerare.

Vad slutligen beträffar ordnandet av avlöningsförhållandena för vissa
beställningshavare vid flottan, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom
kockar och hovmästare, skulle enligt de sakkunnigas i samband med
löneregleringen för manskapet avgivna förslag de 6, som jämlikt
gällande bestämmelser tillagts lön i nuvarande 1. lönegraden för manskap,
likställas med övriga beställningshavare med sådan lön och följaktligen

150

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Löneskalor
för clvilmilitära

beställningshavare.

De sakkunniga.

åtnjuta lön i 2. lönegraden i löneplanen för manskap vid marinen, under
der, de övriga 10, vilka nu uppbära underofficers av 2. graden löneförmåner,
skulle beredas den lön, som tillkommer underofficer av 3. graden
i löneplanen för underofficerare. Då ifrågavarande beställningshavare
härigenom synas bliva i avlöningshänseende tillräckligt tillgodosedda,
finner jag mig icke böra ifrågasätta någon avvikelse från de sakkunnigas
förslag i förevarande avseende.

De sakkunniga hava erinrat, hurusom de i fråga om det sätt, på vilket
löneskalorna vid förevarande lönereglering lämpligast borde anordnas, tidigare
uttalat, att dessa löneskalor ansetts böra upptagas i tre särskilda, för
officerare, underofficerare och civilmilitär personal avsedda löneplaner; och
hade de sakkunniga förut lämnat en närmare redogörelse för de för förstnämnda
två personalgrupper uppgjorda löneskalorna. Av denna redogörelse
framginge, att vid utarbetandet av de för officerare och underofficerare
avsedda löneskalorna de i kommunikationsverkens nya lönesystem
tillämpade allmänna principerna visserligen i huvudsak kommit till
användning, men att dessa löneskalor likväl varken i fråga om antalet
lönegrader och löneklasser eller beträffande de i de särskilda löneklasserna
utgående lönebeloppen ansetts kunna bringas till full överensstämmelse
med de i nämnda lönesystem ingående löneskalorna.

Vidkommande arméns och marinens civilmilitära beställningshavare
hade redan 1917 års avlöningssakkunniga framhållit, att det av bemälda
sakkunniga för officerare och underofficerare förordade lönesystemet icke
syntes utan vidare kunna vinna tillämpning. På grund härav utginge ock
den tillfälliga löneförbättringen till arméns och marinens civilmilitära personal
enligt andra grunder än till den militära personalen.

Då det gällde att avgiva förslag till lönereglering för arméns
och marinens civilmilitära personal, hade de sakkunniga funnit, att de
för den civilmilitära personalen gällande rekryterings-, befordrings- och
tjänstgöringsförhållandena samt framför allt den högre pensionsåldern i
allmänhet erbjöde nära beröringspunkter med statens civila befattningshavare
och särskilt med personalen vid kommunikationsverken. I synnerhet
syntes det ligga nära till hands att jämföra den tekniskt utbildade
personalen och viss förvaltningspersonal vid armén och marinen med
motsvarande personal vid kommunikationsverken. I åtskilliga från olika
grupper av civilmilitär personal inkomna skrivelser, för vilkas innehåll
de sakkunniga längre fram komme att redogöra, hade jämväl gjorts framställning
därom, att nämnda personalgrupper måtte i avlöningshänseende ''
likställas med vissa befattningshavare vid kommunikationsverken. Då
härjämte de skäl, som föranlett, att för officerare och underofficerare

151

Kungl, Maj ds Proposition Nr 350.

inrättats särskilda, från kommunikationsverkens lönesystem avvikande
löneskalor, icke syntes äga giltighet beträffande arméns och marinens
civilmilitära beställningshavare, syntes någon anledning icke förefinnas
att vid löneregleringen för sistnämnda beställningshavare tillämpa
andra löneskalor än de för kommunikationsverkens personal gällande.

De sakkunniga hade fördenskull, på sätt framginge av det här
nedan avgivna förslaget till lönereglering för de olika grupperna av
civilmilitära beställningshavare, hänfört de särskilda civilmilitära beställningarna
till de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
till vilka med dem jämförbara befattniugar vid kommunikationsverken
hörde eller vartill de eljest med hänsyn till beställningarnas art
ansåges böra hänföras. De lönegrader i berörda reglemente, till vilka
några beställningshavare vid armén eller marinen icke funnits böra hänföras,
hade därvid uteslutits ur den för civilmilitär personal avsedda
löneplanen. I denna löneplan hade jämväl upptagits två i det till innevarande
års riksdag framlagda förslaget till lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk intagna, för tjänstemän
i chefs- eller därmed jämförlig ställning avsedda lönegrader, nämligen
1. och 3. lönegraderna i avdelningen A. Dessa båda lönegrader återfunnes
även såsom 6. och 8. lönegraderna i den för officerare avsedda löneplanen.

För vinnande av erforderlig överskådlighet hade uppgjorts följande
tabell, utvisande de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
eller det föreslagna avlöningsreglementet för statsdepartement och
centrala ämbetsverk, med vilka de föreslagna lönegraderna för civilmilitär
personal sammanfölle.

Lönegrad i löneplanen för civil-militär per-sonal. (C.)	Lönegrad i kommunika-tionsverkens avlönings-reglemente. (Avd. A.)	Lönegrad i avlönings-reglem entet för statsde-partementen m. fl. verk. (Avd. A.)	Lönegrad i löneplanen för civil-militär per-sonal. (C.)	Lönegrad i kommunika-tionsverkens avlönings-reglemente. (Avd. A.)	Lönegrad i avlönings-reglementet för statsde-partementen m. fl. verk. (Avd. A.)
1	3	_	9	14
2	5	—	10	15	—
3	6	—	11	16	—
4	7	—	12	17	—
- 0	8	■ —	13	18	—
6	10	—	14	20	—
7	11	—	15	—	1
8	12	—	16	—

152

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Löneplanen för civilmilitär personal skulle enligt de sakkunnigas
förslag erhålla följande utseende.

Löneplan för ciyilmilitär personal (C).

Lönegrad.	Löne-			Ort	s g r	upp		i
klass.	1 A.	B.	C.	D.	E.	F.	G. I
(	1	kr. 2,220	kr. 2,322	kr. 2,424	kr. 2,526	kr. 2,628	kr. 2,730	kr. 2,832
	2	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
l:a lönegraden ...............<	3	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
4	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
l	5	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
(	4	2,580	2,700	2.820	2,940	3,060	3.180	3,300
	5	2.730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
2:a lönegraden...............1	6	2,880	3,012	3.144	3,276	3,408	3,540	3,672
7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
i	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	6	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
3:e lönegraden ..............	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
	8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
4:e lönegraden ...............	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284 4,608	4,440	4,596
11	3,960	4,122	4,284	4,446	4,770	4,932
	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
5:e lönegraden ...............<	11	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
1	13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	11	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130 5490	5,304
6:e lönegraden ...............	13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,676
14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
(	12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
7:e lönegraden ...............<	14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
l	16	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
8:e lönegraden ..............\	15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
1 16	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	1 17	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

153

Lönegrad.	Löne-			Ort	s g r	u p J	.
klass.	A.	B.	C.	D.	E.		G.
	16	kr. 5,520	kr. 5,736	kr. 5,952	kr. 6,168	kr. 6,384	kr. 6.600	kr. 6.816
9:e lönegraden..............<	17	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
18	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7.440	7.668
1	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
\|	18	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7.440	7.668
10:e lönegraden...............j	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8.124
20	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
1	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
t	20	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8.580
ll:e lönegraden...............[	21	7,620	7,860	8,100	8.340	8,580	8.820	9.060
22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
1	23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
t	21	7,620	7,860	8.100	8.340	8,580	8,820	9,060
12:e lönegraden...............i	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9.780	10,020
l	24	9,060	9,300	9,540	9.780	10,020	10,260	10,500
(	22	8,100	8.340	8,580	8,820	9,060	9.300	9,540
13:e lönegraden...............J	23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10.500
l	25	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
(	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
14:e lönegraden...............i	25	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
26	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11.460
l	27	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11.700	11,940
15:e lönegraden...............	28	11,580	11,820	12,060	12,300	12,540	12,780	13,020
like lönegraden...... ........	29	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Att löneplanerna för kommunikationsverken och för statsdepartementen
m. fl. verk i tillämpliga delar kommit till användning beträffande
de civilmilitära beställningshavarna vid armén och marinen, synes mig
medföra avsevärda fördelar. Härigenom vinnes i största möjliga mån
överensstämmelse mellan * den civilmilitära och den civila personalens
avlöningsförhållanden, liksom ock en jämförelse mellan dessa båda personalgrupper
på sådant sätt lättare låter sig verkställa. Jag har alltså
icke något att erinra mot de principer, på vilka de sakkunnigas förslag
till löneskalor för civilmilitära beställningshavare vilar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.)

Departe mentschefen.

543 21 20

154

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Lönebelopp
för civilmilltära

beställningshavare De

sakkunniga.

Fältläkar kåren.

De sakkunniga hava beträffande lönebeloppen för de till armén hörande
civilmilitära beställningshavarna anfört huvudsakligen följande.

Fältläkarkärens nuvarande organisation härledde sig till sina huvuddrag
från år 1911, då riksdagen beslöt kårens omorganiserande i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag.
Frågan om lönereglering för generalfältläkaren och överfältläkaren, vilka
förut benämnts överfältläkare, resp. fältläkare, hade emellertid upptagits
till prövning först påföljande år. Härvid hade av armé förvaltningen
föreslagits, att överfältläkaren måtte benämnas generalläkare och i avlöningshänseende
likställas med andra generalspersoner samt att för
fältläkaren måtte till övriga förmåner läggas ett särskilt arvode av 1,200
kronor. Enligt det förslag i ämnet, som av Kungl. Maj:t avläts till riksdagen,
skulle emellertid överfältläkaren likställas med generalkrigskommissarien
(generaldirektör) och tilläggas en avlöning av omkring 11,000
kronor samt fältläkaren likställas med krigsråd och erhålla begynnelse-,
resp. slutavlöning av omkring 8,100 och 8,700 kronor. I enlighet
härmed hade, sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts framställning, avlöningen
blivit bestämd att utgöra:

för överfältläkaren:

lön............................................................................................. 7,000: —

dagavlöning (= generalspersons) å 7 kronor............ 2,555: —

inkvarterings- och servisbidrag (= generalspersons) 1,500:— 11 055-_

för fältläkaren:

lön......................................................................................... 5,300: —

dagavlöning (= överstelöjtnants) å 5 kronor............ 1,825: —

inkvarterings- och servisbidrag (= överstelöjtnants) 1,000: — g 225-_

med rätt för den sistnämnde att, i likhet med krigsråd, efter fem års
väl vitsordad tjänst komma i åtnjutande av ett ålderstillägg å 600
kronor.

I enlighet med beslut vid 1914 års senare riksdag hade sedermera
benämningen överfältläkare utbytts mot generalfältläkare samt benämningen
fältläkare mot över fältläkare.

Sedan numera tillfällig löneförbättring beviljats för såväl militär
och civilmilitär personal som för personal vid den civila statsförvaltningen,
rådde fortfarande i huvudsak likställighet mellan å ena sidan
generalfältläkaren och överfältläkaren samt å andra sidan ovannämnda
civila befattningshavare.

I det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lönereg -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

155

lering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk
vore generalkrigskommissarien hänförd till 3. lönegraden i löneplanen
för de civila verkscheferna, med en avlöning på G-ort av 17,040 kronor,
och krigsråd till 20. lönegraden i löneplanen för andra manliga tjänstemän,
i vilken lönegrad begynnelselönen på G-ort upptagits till 10,500
kronor. Då generalfältläkaren och överfältläkaren fortfarande svntes
böra likställas med generalkrigskommissarien, resp. krigsråd, hade
de sakkunniga upptagit dem i de lönegrader i den av de sakkunniga
för civilmilitär personal föreslagna löneplanen, vilka motsvarade nyssnämnda
lönegrader i det civila löneregleringsförslaget, nämligen generalfältläkaren
i 16. och överfältläkaren i 14. lönegraden. Härvid
syntes emellertid böra erinras därom, att den nuvarande generalfältläkaren
enligt beslut av 1919 års riksdag (prop. nr 273) tillerkänts ett personligt
avlöningstillägg till så stort belopp, att hans sammanlagda avlöningsförmåner,
för år räknat, uppginge till enahanda belopp, som vore
eller kunde varda bestämda för generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen.

Fältläkare och regementsläkare vore för närvarande i avlöningshänseende
likställda med överstelöjtnant, resp. major och åtnjöte jämväl
tillfällig löneförbättring enligt samma grunder som dessa militära beställningshavare.
Åven bataljonsläkare vid truppförband åtnjöte samma avlöningsförmåner
enligt stat som vissa militära beställningshavare, nämligen
kaptener av 1., resp. 2. klassen. Däremot hade det i den tillfälliga löneförbättringen
ingående allmänna avlöningstillägget för bataljonsläkarna
bestämts enligt andra grunder än för berörda militära beställningar samt
utginge med 850 kronor till bataljonsläkare med högre och 700 kronor
till sådan med lägre avlöning.

Efter övervägande av frågan, till vilka lönegrader nu ifrågavarande
läkarbeställningar borde hänföras, hade de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att fältläkare upptoges i 13., regementsläkare i 11. och bataljonsläkare
vid truppförband i 9. lönegraden i den för civilmilitär personal
föreslagna löneplanen. Härigenom skulle slutlönen för fältläkare
bliva densamma som den för överstelöjtnant föreslagna avlöningen. Däremot
skulle slutlönerna för regemente- och bataljonsläkare bliva lägre än
slutlönerna för majorer, resp. kaptener. Med hänsyn härtill hade bland
de sakkunniga ifrågasatts, att regemente- och bataljonsläkare skulle uppflyttas
ännu eu lönegrad och sålunda hänföras till 12., resp. 10. lönegraden.
Då emellertid en sådan åtgärd skulle medföra, att dessa läkare
skulle erhålla högre slutlön än motsvarande militära beställningshavare,
och upprättandet av särskilda löneskalor för militärläkarna icke ansetts

156

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

höra ifrågakomma, hade de sakkunniga funnit sig böra stanna vid de
sålunda föreslagna lönegraderna. Härvid hade jämväl för de sakkunniga
varit av betydelse, att militärläkarpersonalen i allmänhet ägde möjlighet
att genom enskild praktik bereda sig ökade inkomster. Vidare syntes höra
erinras, att de sakkunniga här nedan komme att förorda bibehållandet av
särskilda arvoden för läkare i Boden, där möjligheterna till enskild
praktik vore särskilt begränsade, samt att genom tillämpning av den s. k.
sneddningsprincipen uppflyttning^! till de högre löneklasserna i vissa
fall komme att påskyndas.

Beträffande de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm
utginge deras avlöning för närvarande enligt i viss mån andra grunder än
som gällde för övriga militärläkare av motsvarande tjänsteklass, i det de
utöver regemente-, resp. bataljonsläkares avlöning enligt stat uppbure dels
arvoden å 1,000 kronor och dels särskild ersättning för bostad med bränsle
med 2,500 kronor. Däremot ägde de icke uppbära ortstillägg. På sätt
de sakkunniga i det följande närmare omförmälde, föresloge de sakkunniga,
att dessa beställningshavare, utöver avlöning i vederbörlig
tjänsteklass, fortfarande måtte erhålla särskilda arvoden.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren intoge en särställning i förhållande
till övriga läkare vid fältläkarkåren. Deras tjänstgöringsskyldighet vore
nämligen begränsad till 75 dagar årligen, varjämte de icke vore bundna
vid viss bostadsort. Avlöning utginge enligt stat med lön av 1,500 kronor,
motsvarande löjtnants av 1. klassen lön, vartill komme två ålderstillägg,
vartdera å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Allmänt avlöningstillägg
utginge med 650 kronor årligen, varjämte under tjänstgöring
åtnjötes dagarvode, som i vissa fall utginge med 4, men eljest med 8 kronor.
Då dessa bataljonsläkare icke vore tjänstgöringsskyldiga hela året om,
syntes det icke vara möjligt att bestämma deras avlöning enligt de principer,
som eljest tillämpats vid förevarande lönereglering, utan hade de
sakkunniga funnit nödvändigt att för dem bibehålla avlöningens uppdelning
i lön och dagarvode. Emellertid syntes, med hänsyn till de ändrade
grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som vore avsedda att efter löneregleringens
genomförande tillämpas för den militära personalen, den nuvarande
avlöningen böra höjas; och borde denna förhöjning enligt de sakkunnigas
mening lämpligen till större delen läggas på det under tjänstgöring
utgående dagarvodet. De sakkunniga hade ansett sig böra föreslå
en ökning av årslönen till 2,400 kronor med förhöjning efter 3 och 6
år till 2,700, resp. 3,000 kronor samt en ökning av dagarvodena till 6,
resp. 12 kronor. Att någon ökning av ålderstilläggens belopp icke före -

Kungl. Majrfs Proposition Kr 350.

157

slagits, motvägdes därav, att ålderstilläggen finge tillträdas efter 3, resp.
6 år i stället för enligt nuvarande bestämmelser efter 5, resp. 10 år.

Fältläkarstipendiater uppbure arvoden å 900 kronor årligen jämte
300 kronor såsom allmänt avlöningstillägg samt åtnjöte dessutom under
tjänstgöring dagarvoden av 8 kronor. Ehuru förevarande beställningar
vore avsedda att indragas, syntes dock med hänsyn till blivande ändrade
grunder för dyrtidstilläggets beräknande någon avlöningsförhöjning även
för dessa beställningar böra äga rum; och syntes, i anslutning till vad
de sakkunniga i annat sammanhang föresloge i fråga om höjning av vissa
arvoden, nu ifrågavarande arvoden lämpligen böra höjas till 1,410 kronor.
Dagarvodet borde, liksom motsvarande förmån för bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
ökas till 12 kronor.

Av beställningshavarna vid fältveterinärkåren vore överfältveterinären
för närvarande i avlöningshänseende jämnställd med överfältläkaren och
fältveterinär med regementsläkare. Då de sakkunniga saknat anledning
föreslå någon ändring härutinnan, hade de sakkunniga, under hänvisning
till vad här ovan anförts beträffande nämnda beställningshavare vid
fältläkarkåren, ansett sig böra upptaga överfältveterinären i 14. och fältveterinär
ill. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.

Regementsveterinär åtnjöte nu samma avlöning som bataljonsläkare
vid truppförband med högre avlöning. Då dessa båda beställningar
syntes böra fortfarande uppbära samma slutavlöning, varigenom de alltjämt
skulle komma att bliva likställda i pensionsavseende, hade de sakkunniga
ansett regementsveterinär böra hänföras till samma lönegrad
som bataljonsläkarna, nämligen till 9. lönegraden. Härigenom skulle
visserligen en ej obetydlig sänkning av begynnelselönen för regementsveterinärerna
inträda. Då emellertid de två lägsta löneklasserna i
nämnda lönegrad vore identiska med de två högsta löneklasserna i den
lönegrad, till vilken bataljonsveterinär här nedan föresloges att hänföras,
syntes regementsveterinär med tillämpning av sneddningsprincipen i regel
omedelbart vid befordran eller inom kort tid därefter komma i åtnjutande
av lön i någon av de högre löneklasserna inom sin lönegrad, varigenom
sänkningen av begynnelselönen syntes bliva av mindre betydelse.

Bataljonsveterinärerna vore uppdelade i två löneklasser, av vilka den
lägre enligt stat åtnjöte samma avlöning som löjtnant av 1. klassen
och den högre samma avlöning som kapten av 2. klassen. Det allmänna
avlöningstillägget utginge med 700 kronor årligen i båda klasserna.
De sakkunniga hade ansett sig böra föreslå, att samtliga dessa be -

Personal vid
artilleriets
fabriker och
tyganstalter
m. fl.

158 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ställningar hänfördes till 8. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.
En sådan placering av dessa beställningshavare skulle komma
att medföra en icke oväsentlig förbättring särskilt av begynnelselönen
för batalj onsveterinär med lägre avlöning. Härav syntes en fördelaktig
inverkan kunna förväntas på bataljonsveterinärernas rekrytering, vilken
för närvarande vore förenad med rätt stora svårigheter. Sålunda hade
flera batalj onsveterinärbeställningar sedan länge varit vakanta av brist
på sökande.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter funnes upptagna
åtskilliga civilmilitära beställningshavare med uppgifter, vilka antingen
vore av teknisk natur eller ock hänförliga till förvaltningsgöromål. Härjämte
vore å staterna för fortifikationen och intendenturkåren ävensom
lör infanteriets, kavalleriets och trängens truppförband uppförda beställningar,
som i avlöningshänseende vore likställda med vissa beställningar
å nyssnämnda stat. De sakkunniga hade på grund härav funnit lämpligt
att i ett sammanhang upptaga frågan om reglering av löneförhållandena
för samtliga omförmälda beställningar.

Härvid hade de sakkunniga haft att taga hänsyn till åtskilliga från
personalen gjorda framställningar, innehållande yrkanden och önskemål
beträffande löneregleringen, vilka framställningar antingen av Kungl.
Magt överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid
fullgörandet av deras uppdrag eller ock inkommit direkt till de sakkunniga;
och hade de sakkunniga ansett sig här böra i korthet beröra
vissa av dessa framställningar.

I underdånig skrivelse den 20 december 1919 hade artilleriets fabrikers
och tyganstalters tjänstemannaförening — efter att hava lämnat en
redogörelse för kompetensvillkoren för de särskilda beställningarna samt
de med beställningarna förbundna arbetsuppgifterna — yrkat, att ifrågavarande
beställningar måtte likställas med vissa befattningar vid kommunikationsverken,
med vilka de kunde anses jämförliga. I sådant avseende
hade yrkats,

att tyg- eller fabriksingenjörer måtte hänföras till 17. lönegraden
samt att härjämte för dem måtte inrättas ett antal beställningar i 19.
lönegraden;

att departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen
och ö verver km ästare måtte hänföras till 14. lönegraden;

att tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare, tygverkmästare
och verkmästare av 1. klassen måtte hänföras till 11. lönegra -

159

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

den samt att härjämte för dessa beställningshavare, med undantag av
tygförvaltare av 2. klassen, måtte inrättas ett antal beställningar i 13.
lönegraden; samt

att verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare, tyghantverkare
och fortmaskinist måtte hänföras till 8. lönegraden.

1 underdånig skrivelse den 25 februari 1920 hade vidare de å fortifikationens
stat uppförda fortifikationskassörerna och departementsskrivarna
anhållit att i avlöningshänseende bliva likställda med personal i
14. lönegraden vid kommunikationsverken.

Därjämte hade styrelsen för fortifikationens och trängens tygstaters
tjänstemannaförening i skrivelse den 10 augusti 1920 uttalat vissa
önskemål med avseende å en blivande lönereglering för tygverkmästarna
och tyghantverkarna vid fortifikationen samt hantverkarna vid trängkårerna.

Den personal, som här vore i fråga, syntes kunna i stort sett uppdelas
i två huvudgrupper, nämligen dels teknisk personal och dels förvaltningspersonal.
Det hade från flera håll uttalats, att särskilt den tekniska
personalen vore i behov av en genomgripande löneförbättring, för
att densamma skulle kunna rekryteras på ett tillfredsställande sätt.
Denna synpunkt hade bland annat framhållits i en av styresmännen vid
artilleriets fabriker den 4 augusti 1917 hos generalfälttygmästaren gjord
framställning om löneförbättring för den vid artilleriets fabriker anställda
personalen. Styresmännen hade därvid uttalat, att personalen i statstjänst
visserligen icke kunde påräkna att uppnå samma avlöning, som erhölles
hos enskilda arbetsgivare, men att det dock vore nödvändigt att söka
så mycket som möjligt utjämna detta förhållande, dels med hänsyn till
rekryteringen och dels för att kunna kvarhålla dugliga personer vid
artilleriets fabriker, där arbetet antingen fordrade en hög grad av precision
eller ock vore av farlig beskaffenhet. I annat fall riskerade man,
att statens fabriker endast bleve en skola för utbildande av arbetsbefäl
för den privata industrien, medan vid statens fabriker i brist på kompetent
personal tillverkningens kvalitet bleve lidande och statsverket förorsakades
kostnader, mångfaldigt överstigande de belopp, varmed avlöningarna
behövde ökas.

Jämväl 1917 års sakkunniga hade i sitt den 5 mars 1918 avgivna
betänkande framhållit, att för eu del personalgrupper, t. ex.
viss teknisk personal vid såväl armén som marinen, en avsevärt större
löneförbättring, än de sakkunniga kunnat ifrågasätta såsom tillfällig

160

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

löneförbättring, knappast syntes kunna vid en definitiv lönereglering
undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna
förvärvas för ifrågavarande befattningar; och borde enligt bemälda* sakkunnigas
mening i sammanhang med en definitiv lönereglering givetvis
tillses, vilka åtgärder av mera genomgripande natur borde i detta avseende
på det ena eller andra området vidtagas.

De sakkunniga anslöte sig till den uppfattning, som sålunda i förevarande
avseende blivit uttalad av 1917 års avlöningssakkunniga, och
komme att vid avlöningarnas avvägande för de särskilda beställningarna
taga behörig hänsyn härtill.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter funnes uppförda
beställningar för fyra tyg- eller fabriksingenjörer, av vilka tre vore fabriksingenjörer,
anställda vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk
och ammunitionsfabriken, samt en tygingenjör. Den sistnämnde
vore avsedd att tjänstgöra vid arméns centrala tygverkstäder, vilka enligt
1914 års härordning skulle förläggas å Karlsborg, men vore tillsvidare,
intill dess organisationen av nämnda centrala verkstäder blivit genomförd,
placerad vid Stockholms tygstation.

Fabriksingenjörerna skulle enligt gällande föreskrifter hava genomgått
högre teknisk läroanstalt samt borde kunna förete intyg om praktisk
erfarenhet i den verksamhet, som tillkomme dem. De vore arbetschefer
för vederbörande verkstäder eller fabriker och vore närmast under styresmännen
ansvariga för arbetets behöriga gång samt för tillverkningens
riktiga och ändamålsenliga bedrivande. Tygingenjören skulle likaledes
hava genomgått högre teknisk läroanstalt och borde jämväl kunna förete
intyg om praktisk erfarenhet. I fråga om hans ställning och ansvar
gällde i tillämpliga delar vad som enligt vad nyss nämnts vore föreskrivet
beträffande fabriksingenjörerna. De sakkunniga hade ansett tyg- och
fabriksingenjörerna skäligen böra i avlöningshänseende jämnställas med
t. ex. verkstadsingenjör vid telegrafverket och förste maskiningenjör vid
statens järnvägar, viika uppbure lön i 17. lönegraden för kommunikationsverken.
Då denna lönegrad motsvarade 12. lönegraden enligt den
föreslagna löneplanen för civilmilitär personal, hade de sakkunniga upptagit
ifrågavarande beställningshavare i sistnämnda lönegrad. På sätt i
det följande omförmäldes, hade flertalet av de å mariningenjörkårens stat
uppförda specialingenjörerna jämväl ansetts böra placeras i berörda lönegrad.
De sakkunniga hade alltså tillmötesgått det yrkande i fråga om
bestämmandet av avlöningen för tyg- och fabriksingenjörer, som fram -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

161

ställts i ovan omförmälda, till de sakkunniga överlämnade skrivelse av
den 20 december 1919. Däremot hade de sakkunniga icke ansett sig
kunna tillstyrka det i sammanhang härmed framställda önskemålet, att
för tyg- och fabriks ingenjörerna måtte upprättas ett antal beställningar
med högre avlöning, enär, så vitt de sakkunniga kunnat utröna, samtliga
ifrågavarande beställningar måste anses tämligen likvärdiga och i
allt fall en uppdelning av beställningarna med hänsyn till deras fåtalig-;
het knappast läte sig göra.

Öververkmästare, tyg- eller fabriks förr altare av 1. klassen, departementsskrivare
och fortijikationskassör vore för närvarande likställda i avlöningshänseende
samt åtnjöte avlöning enligt stat till samma belopp som
löjtnant av 1. klassen, vartill emellertid komme två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Det allmänna avlöningstillägget
utginge, oberoende av tjänståldern, med 850 kronor till beställningshavare
i samtliga dessa personalgrupper.

I ovannämnda skrivelser den 20 december 1919 och den 25 februari
1920 hade beträffande dessa beställningshavare yrkats, att de samtliga
fortfarande måtte få åtnjuta sinsemellan lika avlöning och att denna
måtte bestämmas till belopp, som utginge till personal i 14. lönegraden
vid kommunikationsverken, motsvarande 9. lönegraden enligt löneplanen
för den civilmilitära personalen.

De sakkunniga hade emellertid ansett sig böra verkställa en närmare
undersökning, huruvida det icke med hänsyn till de olika arbetsuppgifter,
som påvilade ifrågavarande personal, kunde vara befogat att hänföra
de olika grupperna beställningshavare till olika lönegrader.

Av ifrågavarande beställningshavare vore endast öververkmästaren
tekniskt utbildad. Oververkmästaren — för närvarande funnes endast en
sådan — vore placerad vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg.
Denna beställning hade funnits uppförd i vederbörlig stat från och med
år 1916 och dess inrättande sammanhängde närmast med den av 1914
års riksdag godkända planen för omorganisation av ammunitions fabriken.
Enligt denna plan skulle nämnda fabrik, som dittills varit uppdelad på
två avdelningar, en i Stockholm och en å Karlsborg, i sin helhet förläggas
till sistnämnda ort. Emellertid hade den avsedda förflyttningen
till Karlsborg av den i Stockholm förlagda avdelningen i brist på erforderliga
fabriksutrymmen och bostäder för personalen hittills icke
kunnat äga rum, utan vore ammunitionstillverkningen fortfarande fördelad
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.) 54321 21

162

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

å nämnda båda orter. Till följd härav hade de arbetsuppgifter, som
kommit att åligga den till Karlsborg förlagda öververkmästaren, blivit
betydligt mera krävande än som vid tjänstens inrättande avsetts. Då
någon fabriksingenjör icke funnes å Karlsborg och den i Stockholm
placerade ingenjören med hänsyn till omfattningen av sitt arbete därstädes
endast i ringa mån kunde ägna sig åt avdelningen å Karlsborg,
måste nämligen öververkmästaren i viss utsträckning utföra arbete, som
vid avdelningen i Stockholm verkställdes av fabriksingenjören. På grund
härav hade det, enligt vad de sakkunniga inhämtat, visat sig, att den
till öververkmästaren nu utgående avlöningen vore alltför låg, för att
platsen skulle kunna hållas besatt med verkligt kompetent person. Då det
under nu rådande förhållanden syntes vara föga utsikt, att den planerade
förflyttningen av den i Stockholm förlagda avdelningen till lvarlsborg
komme att, åtminstone under den närmaste framtiden, äga rum, skulle
det enligt de sakkunnigas mening kunna ifrågasättas, huruvida icke
öververkmästarbeställningen lämpligen borde utbytas mot en ingenjörsbeställning.
Då emellertid en sådan åtgärd skulle innebära eu organisationsförändring
och således läge utom ramen för de sakkunnigas uppdrag,
hade de sakkunniga måst inskränka sig till att föreslå en något
större förhöjning av öververkmästarens avlöning än som skulle hava
varit påkallad, om det endast gällt att föra upp densamma till den prisnivå,
vilken lagts till grund för ifrågavarande lönereglering. I sådant
avseende hade de sakkunniga ansett, att öververkmästaren lämpligen borde
likställas med t. ex. underingenjör vid statens järnvägar, vilken tillhörde
12. lönegraden i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, och hade
öververkmästaren i anslutning härtill hänförts till den nämnda lönegrad
motsvarande 8. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna
löneplanen.

Tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen skulle enligt den år 1914
beslutade nya organisationen finnas till ett antal av 11, av vilka 5 vore
avsedda att placeras vid artilleriets fabriker och 6 vid tygstationerna
i (Stockholm, Karlsborg och Boden. För närvarande funnes emellertid å
stat uppförda 12 tyg- och fabriksförvaltarbeställningar, av vilka 1 vid
inträffande ledighet skulle indragas och ersättas av en förvaltarbeställning
av 2. klassen. Av de nuvarande förvaltarna av 1. klassen hade tills
vidare, fyra, som vid den nya organisationens beslutande tjänstgjorde
vid vissa tygstationer, bibehållits vid placering å de i stället vid artilleriregementena
inrättade tygverkstäderna, ehuru efter genomförd organisation
vid tygverkstäderna skulle finnas endast tygförvaltare av 2.

163

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

klassen. Däremot tjänstgjorde för närvarande 3 förvaltare av 2. klassen
vid fabrikerna i stället för samma antal förvaltare av 1. klassen enligt
organisationsplanen.

Tyg- och fabriksförvaltarna av 1. klassen bandbade uppbörden och
redovisningen av såväl medel som materialier, persedlar, byggnader m. m.
vid resp. tygstation eller fabrik, där ej i vissa fall göromålen vore av
den omfattning, att de ansetts böra uppdelas på en kassa- och en förrådsförvaltare.
I egenskap av kassaförvaltare skulle de i tillämpliga
delar ställa sig till efterrättelse vad som i reglementet för arméns kassaväsende
i fred vore föreskrivet i fråga om regementsintendent.

Departementsskrivare funnes uppförda i staterna för artilleriets fabriker
och tyganstalter, för fortifikationen och för intendeuturkåren samt vore
placerade till tjänstgöring vid artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen
i arméförvaltningen. Departementsskrivarnas göromål
omfattade i allmänhet dels registrerings-, diarii- och expeditionsarbeten,
dels granskning och revision av räkenskaper och redogörelser, ingångna
från truppförband, fabriker o. s. v. (den s. k. tekniska revisionen), dels
ock vid artilleri- och fortifikationsdepartementen ritnings- och kartläggningsarbeten.
Till departementsskrivare befordrades underofficerare, som
vore därtill lämpliga.

Av fortifikationskassörerna, vilka vore uppförda å staten för fortifikationen,
vore en anställd såsom redogörare vid fortifikationens kassaförvaltning
i Stockholm samt de övriga såsom redogörare för ingenjörförråden
vid ingenjörkårerna och för fortifikationsförråden vid fästningarna;
och ålåge det dessa beställningshavare att under uppbördsmannaansvar
mottaga, vårda och redovisa de medel, resp. materialier, som
vore dem anförtrodda. Fortifikationskassörerna rekryterades från fortifikationens
underofficerare.

I ovan omförmälda framställningar den 20 december 1919 och
den 25 februari 1920 hade, såsom förut nämnts, yrkats, att den nu rådande
likställigheten i avlöningshänseende mellan ifrågavarande personalgrupper
—- tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen, departementsskrivare
och fortifikationskassörer — fortfarande skulle äga bestånd. Från
militärt håll hade jämväl framhållits, att en sådan likställighet borde bibehållas
bland annat av den anledningen, att det understundom kunde
ifrågakomma att förflytta en person från en av ifrågavarande grupper
av beställningar till en annan grupp. De sakkunniga hade emellertid
med hänsyn till den stora uppbörd, som ålåge särskilt vissa av fabriks -

164

Kungl. Maj Hs Proposition Nr 350,

förvaltarna och fortifikationskassörerna, funnit rättvist och billigt, att
dessa erhölle en något högre avlöning än departementsskrivarna. Det
skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke tyg- och fabriksförvaltarna
samt fortifikationskassörerna med avseende å den olika omfattningen
av de resp. beställningar tillhörande göromål och ansvar borde
uppdelas på två lönegrader, men hade de sakkunniga, med hänsyn särskilt
till vad som nyss nämnts angående önskvärdheten av att vid behov
kunna förflytta en beställningshavare från en grupp till en annan,
ansett sig icke böra framställa förslag om en sådan uppdelning. I anslutning
till vad sålunda anförts hade de sakkunniga ansett tyg- och
fabriksförvaltare av 1. klassen samt fortifikationskassörer böra likställas
med befattningshavare i 11. och departementsskrivare med befattningshavare
i 10. lönegraden vid kommunikationsverken. Förstnämnda beställningshavare
skulle därigenom bliva likställda med exempelvis förste
bokhållare samt departementsskrivarna med bokhållare och förste stationsskrivare
vid statens järnvägar. De sakkunniga ville i detta sammanhang
nämna, att i huvudsak samma arbete, som i arméförvaltningen
utfördes av departementsskrivarna, i marinförvaltningen verkställdes av dit
kommenderade underofficerare vid marinen, vilka under sådan kommendering
icke åtnjöte någon särskild gottgörelse. På grund av vad sålunda
anförts hade de sakkunniga hänfört tyg- och fabriksförvaltare av 1.
klassen samt fortifikationskassörer till 7. samt departementsskrivare till

6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

Ty g förvaltare av 2. klassen vore för närvarande i avlöningshänseende
fullt likställda med förvaltare vid intendenturkåren samt åtnjöte alltså
samma grundavlöning på stat som fanjunkare, vartill emellertid komme ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst. Såsom allmänt avlöningstillägg
tillkomme dem därjämte ett belopp av 1,100 kronor, oberoende
av tjänståldern. Ifrågavarande tygförvaltare vore, såsom redan förut
nämnts, avsedda att placeras vid artilleriregementenas tygverkstäder, ehuru
några av dem i avvaktan på avgången av de för närvarande vid vissa
tygverkstäder placerade tygförvaltarna av 1. klassen tjänstgjorde vid artilleriets
fabriker i befattningar, som vore avsedda att uppehållas av förvaltare
av 1. klassen. I avseende å omfattningen av det arbete och det
ansvar, som ålåge tygförvaltarna av 2. klassen, syntes de i stort sett
kunna jämnställas med förvaltarna vid intendenturkåren. Då emellertid
lygförvaltarna såsom tillhörande den civilmilitära personalen icke lämpligen
syntes böra, i likhet med förvaltarna vid intendenturkåren, upptagas
i vederbörande, för militär personal avsedd löneplan, hade de sak -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

165

kunniga hänfört dem till närmast motsvarande lönegrad — 5. lönegraden
— i den för civilmilitär personal avsedda löneplanen. Härigenom skulle
de erhålla samma avlöning som, bland andra, materialförvaltare vid telegrafverket.

Å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter vore vidare uppförda
beställningar för besiktning ^rustmästare, tygverkmästare och verkmästare
av 1. klassen, samtliga hänförliga till den s. k. tekniska personalen.
Dessa beställningshavare åtnjöte samma begynnelselön som tygförvaltare
av 2. klassen, varemot för de förra slutlönen med 200 kronor överstege
slutlönen för de senare. Enligt kungl. brev den 15 december 1905 kunde
härjämte, så länge den med skyndsam tillverkning av nya eldhandvapen
förenade uppdrivna verksamheten fortfore, arvoden med högst 200 kronor
årligen utgå till en var av fyra besiktningsrustmästare vid gevärsfaktoriet.

Besiktningsrustmästarna vore anställda dels vid gevärsfaktoriet och
dels vid de tyganstalter, vid vilka gevärsreparationer verkställdes; vid
övriga tyganstalter vore i stället tygverkmästare placerade. Besiktningsrustmästarna
vid gevärsfaktoriet förde närmast under fabriksingenj ören
befälet inom var sin arbetsavdelning och ansvarade bland annat för de
inom vederbörande avdelning pågående arbetenas riktiga utförande samt
för avdelningen tillhörande inventarier, verktyg och instrument. Annan
besiktningsrustmästare ävensom tyg verkmästare lydde vid tygstation under
tygmästaren samt vid annan tyganstalt under vederbörande officer; och
utövade besiktningsrustmästare och tygverkmästare den närmaste ledningen
av vid tyganstalten anordnade utbildningskurser. Verkmästarna
av 1. klassen vore anställda dels vid ammunitionsfabriken, där de
närmast under fabriksingenj ören (öververkmästaren) förde befälet var
och en inom sin arbetsavdelning, och dels vid Åkers krutbruk, där
endast en sådan verkmästare funnes, med åliggande att närmast under
fabriksingenj ören hava tillsyn över kruttillverkningens riktiga bedrivande
i enlighet med givna föreskrifter. I övrigt gällde i fråga om dessa verkmästares
åligganden i tillämpliga delar i huvudsak detsamma, som enligt
vad ovan nämnts funnes stadgat beträffande besiktningsrustmästare och
tygverkmästare.

För att kunna antagas till någon av ifrågavarande beställningar
erfordrades intyg om erforderlig fackkunskap eller yrkesskicklighet.

Med hänsyn till vikten av, att dessa ansvarsfulla beställningar skulle
kunna besättas med verkligt skicklig personal, hade de sakkunniga ansett,
att de med beställningarna förenade avlöningsförmånerna borde
undergå en något större ökning, än som skulle betingas endast av lönens

166

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

uppförande till en högre prisnivå. De sakkunniga hade dock icke kunnat
förorda en så stor förhöjning, som från personalens sida föreslagits, eller
att avlöningen skulle utgå med belopp, motsvarande lönen i 11. lönegraden
vid kommunikationsverken, utan syntes ifrågavarande beställningshavare
enligt de sakkunnigas mening böra likställas med personal i 10.
lönegraden vid nämnda verk och följaktligen hänföras till 6. lönegraden
i den av de sakkunniga för civilmilitär personal föreslagna löneplanen.
Därvid förutsatte de sakkunniga, att de genom ovan omförmälda
kungl. brev medgivna särskilda arvodena till besiktningsrustmästarna vid
gevärsfaktoriet icke vidare kornme att utgå. Det av personalen framställda
förslaget om inrättande för omförmälda beställningshavare av ett
antal tjänster med högre avlöning hade de sakkunniga icke ansett sig
kunna biträda.

A staten för fortifikationen funnes jämväl uppfört ett antal beställningar
för tygverkmästare med samma avlöningsförmåner, som enligt
vad ovan omförmälts utginge till tygverkmästare vid artilleriet. Tygverkmästarna
vid fortifikationen placerades såsom verkstadsföreståndare vid
ingenjörkårerna och hade i denna egenskap i stort sett samma ställning
och ansvar som tygverkmästarna vid artilleriet. De sakkunniga ville
på grund härav föreslå, att jämväl tygverkmästarna vid fortifikationen
måtte hänföras till 6. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

De å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda verkmästarna
av 2. klassen samt tyg- eller fabriksskrivarna åtnjöte enligt stat
en begynnelseavlöning, motsvarande sergeants av 1. klassen avlöning,
samt ägde därjämte rätt till ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års
tjänst. Härtill komme allmänt avlöningstillägg med 850 kronor, oberoende
av tjänståldern. Vidare förekomme några grupper beställningshavare,
vilka i avlöningshänseende vore likställda med nyssnämnda beställningshavare,
allenast med den skillnaden, att de i stället för ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänst ägde åtnjuta två ålderstilllägg,
varje å 150 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Dessa beställningshavare
vore de å staterna för artilleriets fabriker och tyganstalter
samt för fortifikationen uppförda tyghantverkarna, de å förstnämnda stat
uppförda fortmaskinisterna, de å staterna för infanteri- och kavalleriregementena
uppförda g ev är shantverkarna samt de å staterna för trängens
truppförband uppförda hantverkarna.

Verkmästarna av 2. klassen, till antalet endast två, vore placerade
vid Åkers krutbruk, där de närmast under verkmästaren av 1. klassen
förestode var sin avdelning av tillverkningen. För anställning såsom verk -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

167

mästare av 2. klassen erfordrades att innehava erforderlig fackkunskap
samt att i övrigt vara lämplig för sådan anställning.

Tyg- eller fabriksskrivarna vore placerade vid artilleriets fabriker och
tyganstalter. De skulle företrädesvis utföra förekommande skrivgöromål
samt biträda vid räkenskapsföring och förrådens skötsel. Vidare
skulle de under sin tjänstgöring söka förvärva sig kännedom om tvgoch
fabriksförvaltares samt tygunderofficers åligganden för att vid behov
kunna uppehålla dessas tjänstebefattningar.

Fortmaskinisterna vore placerade dels i Boden och dels i Tingstäde.
De ansvarade för resp. fästens maskinmateriel, deras skötsel och vård.
De hade vidare att utföra reparations- och monteringsarbeten i fästena
samt meddela undervisning åt den personal, som skulle utbildas i handbavande
av fästenas maskinmateriel.

Tyghantverkare, gevärshantverkare och hantverkare tjänstgjorde i
regel såsom verkstadsföreståudare och förde i denna egenskap närmaste
befälet över verkstadspersonalen, men vore även skyldiga att, i den män
deras göromål såsom verkstadsföreståndare det medgåve, under arbetstiden
deltaga i och förrätta å verkstaden förekommande arbeten. De vore
ansvariga för det under deras tillsyn förfärdigade arbetets goda beskaffenhet
samt bure jämväl ansvar för till dem utlämnade materiali er.

Samtliga här ifrågavarande beställningshavare, med undantag av
verkmästare av 2. klassen, syntes med hänsyn till arten av det arbete,
som ålåge dem, lämpligen böra likställas med personal i 6. lönegraden
vid kommunikationsverken, dit bland andra hörde lokomotivförare och
maskinister vid statens järnvägar. De bleve därigenom satta en lönegrad
högre än t. ex. verkstadsförmän vid statens järnvägar. Vad beträffade
de båda verkmästarna av 2. klassen, av vilka den ene förde närmaste
befälet över tillverkningen av bomullskrut och den andre över
fabrikationen av röksvagt krut, hade de sakkunniga med fästat avseende
å de mera ansvarsfulla uppgifter, som påvilade dem, ansett dem böra placeras
en lönegrad högre än övriga ovannämnda beställningshavare.

I anslutning härtill hade de sakkunniga hänfört verkmästare av 2.
klassen till 4. lönegraden samt tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare,
gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinister till 3. lönegraden i
löneplanen för civilmilitär personal.

FörrådsvaJctmästare funnes uppförda å staterna för arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, för fortifikationen samt för infanteriets och trängens
truppförband. Förrådsvaktmästarnas avlÖDingsförmåner vore synnerligen
knappt tillmätta och uppginge för närvarande, med inräknande av allmänt

Förråds vaktmästare.

168

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméns

polispersonal.

avlöningstillägg å 725 kronor, till allenast 2,068 kronor 45 öre. Också hade
från dessa beställningsnavares sida vid upprepade tillfällen gjorts framställningar
om löneförbättring. Så hade de i en till de sakkunniga överlämnad
underdånig skrivelse den 4 maj 1920 yrkat att bliva jämnställda antingen
med förrådsförman vid statens järnvägar, vilken åtnjöte avlöning i 3.
lönegraden enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, eller ock
med gevärshantverkare vid armén. De sakkunniga hade i annat sammanhang
(underdånigt utlåtande den 5 december 1919 angående f. förrådsvaktmästaren
J. A. Hammars ansökning om pensions förbättring) uttalat,
att förrådsvaktmästarna med hänsyn till vikten och omfattningen av
deras arbete intoge en ställning, som syntes vara fullt jämförlig med
den, som innehades av förste vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken
m. fl. statsinstitutioner. Då de sakkunniga icke funnit anledning att
frångå den av dem sålunda förut uttalade uppfattningen, hade de sakkunniga
upptagit ifrågavarande beställningshavare i den mot 3. lönegraden
vid kommunikationsverken svarande 1. lönegraden i löneplanen för civilmilitär
personal.

Arméns polispersonal vore förlagd dels i Boden och dels å Karlsborg
samt bestode å förstnämnda ort av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar,
18 konstaplar och 6 extra konstaplar samt å sistnämnda ort av 1 överkonstapel
och 2 konstaplar. Begynnelseavlöningen utginge enligt stat
till poliskommissarie med samma belopp som till löjtnant av 1. klassen
och till överkonstapel med samma belopp som till sergeant av 1. klassen.
Konstapels å stat uppförda begynnelseavlöning läge däremot 180 kronor
lägre än sergeants av 2. klassen avlöning. Samtliga ifrågavarande beställningshavare
hade emellertid jämväl rätt till ålderstillägg, poliskommissarie
till två sådana, varje å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 års
tjänst samt de övriga till tre ålderstillägg, vilka utginge med 200 kronor
till överkonstapel och 100 kronor till konstapel efter resp. 5, 10 och 15
års tjänst. Allmänt avlöningstillägg utginge med 800 kronor till poliskommissarie
och överkonstapel samt med 750 kronor till konstapel, oberoende
av tjänstetidens längd. Extra konstapel åtnjöte arvode till samma
belopp som konstapels begynnelselön samt allmänt avlöningstillägg med
samma belopp som konstapel. Till den i Boden förlagda personalen
utginge härjämte provisoriskt avlöningstillägg med 200 kronor årligen.
Polispersonalen ägde för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig tillgodo
föregående anställning på aktiv stat vid armén och tjänst vid polispersonalen
i Boden.

•Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

169

I en den 11 november 1918 dagtecknad, till de sakkunniga ställd
skrivelse hade representanter för fästningspolispersonalen i Boden och å
Karlsborg anfört, att av den nuvarande polispersonalen samtliga erhållit
samma militära utbildning som underofficerare, i det 2 innehaft beställning
på aktiv stat såsom underofficerare, 8 varit underofficerare i reserven
och de återstående varit anställda såsom furirer vid olika truppförband.
Dessutom hade de flesta före tillträdandet av sin nuvarande anställning
fullgjort såväl praktisk som teoretisk civil polistjänst. Tjänstgöringen
bestode dels av detektivtjänst och dels av bevakningstjänst samt påginge,
oberäknat färd från bostaden till den ofta avlägsna avlösningsplatsen och
åter, under större delen av året till 8 timmar om dygnet. Dessutom
vore personalen skyldig att, om så erfordrades, ingripa även under fritid.
Med stöd av vad sålunda anförts hade i omförmälda skrivelse hemställts,
att den nuvarande avlöningen måtte väsentligen höjas, och att
härvid särskilt slutlönerna måtte ökas. Härjämte hade yrkats, att de 6
extra konstapelsbeställningarna i Boden måtte uppflyttas till ordinarie
eller, därest detta icke skulle kunna bifallas, tillerkännas rätt till ålderstillägg
i likhet med ordinarie konstaplar.

Fästningspolisens arbete omfattade, såsom förut nämnts, såväl detektivsom
bevakningstjänst. Detektivtjänsten bestode, vad särskilt Boden beträffade,
i övervakande av genom fästningen passerande resande och ställde
ofta stora krav på personalens vakenhet och ihärdighet. Bevakningstjänsten
fullgjordes till stor del vid de avlägset från bebyggda orter belägna
forten och måste fullgöras dygnet runt oberoende av rådande väderleksförhållanden
samt vore särskilt vintertiden, då den i Boden förlagda
personalen i allmänhet måste använda skidor såsom fortskaffningsmedel,
av synnerligen krävande beskaffenhet. Med hänsyn till den stora betydelsen
för rikets försvar därav, att fästningarna med deras försvarsanordningar
och förråd även i fredstid bevakades på ett betryggande sätt,
måste det anses angeläget, att fästningspolisen bereddes en avlöning, som
utgjorde skälig ersättning för dess arbete. På grund härav och i betraktande
jämväl av de synnerligen ringa befordringsutsikterna för polispersonalen
hade de sakkunniga ansett sig böra hänföra konstaplarna
vid fästningspolisen till 2. lönegraden och överkonstaplarna till 3. lönegraden
i den för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. I sammanhang
härmed syntes emellertid den nu medgivna särskilda rättigheten för
polispersonalen att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig all
föregående anställning på aktiv stat vid armén böra bortfalla.

Poliskommissarien i Boden vore för närvarande i avlöningshänseende
i stort sett likställd med departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaltare
Bihang till rikdgens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 54321 22

170

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Marinens

ingenjörs personal.

av 1. klassen samt fortifikationskassör. Då de särskilda skäl, som ansetts
tala för nämnda förvaltares och kassörers hänförande till eu högre lönegrad
än departementsskrivarna, icke syntes äga giltighet i fråga om poliskommissarien,
hade de sakkunniga ansett sig böra hänföra honom till
samma lönegrad som departementsskrivarna eller till 6. lönegraden i
nyssberörda löneplan.

Beträffande de till polispersonalen i Boden hörande extra poliskonstaplarna,
vilka för närvarande åtnjöte arvode lika med ordinarie
konstapels begynnelselön, hade, såsom ovan nämnts, från personalens sida
yrkats, att de antingen måtte uppflyttas till ordinarie eller tillerkännas
rätt till ålderstillägg i likhet med ordinarie konstaplar. Då förstnämnda
yrkande avsåge. en organisationsändring, hade de sakkunniga ansett sig
icke kunna upptaga detsamma till omprövning. Vidkommande det
senare yrkandet syntes det, med hänsyn till de synnerligen ringa utsikterna
för ifrågavarande personal att inom skälig tid vinna anställning
såsom ordinarie konstaplar, vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att de extra konstaplarna erhölle rätt till förhöjning av
arvodet i förhållande till tjänstetidens längd. Då det emellertid icke
syntes böra ifrågasättas att fullt likställa de extra konstaplarna med de
ordinarie, hade de ansetts böra tillerkännas arvoden till belopp, motsvarande
dem, som utginge enligt 1. lönegraden av den föreslagna löneplanen
för civilmilitär personal, eller lönegraden närmast under den, till
vilken de ordinarie konstaplarna hänförts.

De sakkunniga hava härefter övergått till behandling av frågan om
lönebeloppen för de till marinen hörande civilmilitära beställningshavarna
samt därvid anfört huvudsakligen följande.

Marinens ingenjör sper sonal vore huvudsakligen uppförd å staten för
mariningenjörkåren; två beställningar, nämligen för en kemist och en
andre kemist, tillhörde emellertid marinförvaltningens stat. De fordringar
på teknisk utbildning, som ställdes på nämnda personal, och de arbetsuppgifter,
som vore densamma ålagda, vore av den beskaffenhet, att vid
en lönereglering för denna personal lämpliga jämförelsepunkter syntes
vara att söka i de löner, som gällde för kommunikationsverkens tekniskt
utbildade tjänstemän. Marinens ingenjörspersonal hade ock i underdånig
skrivelse i september 1919 gjort framställning därom, att de olika
beställningshavare, som personalen omfattade, måtte i löneavseende bliva
likställda med de befattningshavare vid kommunikationsverken, med
vilka de i avseende å utbildning, tjänsteåligganden och ansvar kunde
anses jämförliga. I nämnda skrivelse hade anförts bland annat att,

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

171

om det vid de affärsdrivande verken gällde, att väl kvalificerad
personal vore ett oeftergivligt villkor för verkens ändamålsenliga skötsel
och för deras avkastning, nämnda villkor i lika liög grad gällde beträffande
marinen, särskilt då hänsyn toges till den dyrbara materiel,
vars vård personalen hade sig anförtrodd, och därtill att de medel, som
ansloges för drift, underhåll och nybyggnader, skulle kunna utnyttjas
på bästa och mest ekonomiska sätt.

De befattningshavare vid mariningenjörkåren, som tillhörde den s. k.
egentliga mariningenjörsdetaljen, nämligen marinöverdirektören, marindirektörer
av 1. och 2. graden, mariningenjörer av 1. och 2. graden
samt extra mariningenjörer, avlönades så till vida enligt de för militär
personal gällande grunderna, att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen
för beställningshavare inom de olika tjänsteklasserna utginge med samma
belopp som för officerare av motsvarande tjänstegrad, medan däremot
lönen satts något högre.

Marinöverdirektören, vilken tillsattes genom förordnande tills vidare,
vore chef för ingenjöravdelningen i marinförvaltningen och tillika chef för
mariningenjörkåren.

I ovannämnda, av ingen]örspersonalen ingivna framställning hade
yrkats, att marinöverdirektören måtte jämnställas med överdirektör i järnvägsstyrelsen,
vilken åtnjöte ett arvode av 17,000 kronor årligen. De
sakkunniga hade emellertid ansett sig böra stanna vid att för marinöverdirektören
föreslå ett arvode av 16,000 kronor för år, varigenom
hans avlöning syntes komma i lämpligt förhållande till den av de sakkunniga
föreslagna avlöningen för flaggmän.

Marindirektör av 1. graden placerades antingen såsom chef för ingenjördepartement
vid någotdera av flottans varv eller såsom överdirektörsassistent
i marinförvaltningen, marindirektör av 2. graden antingen såsom mobiliseringsingenjör
vid varv eller såsom stabsingenjör å kustflottan. I ingenjörspersonalens
berörda skrivelse hade hemställts, att marindirektör av 1.
graden måtte i avlöningshänseende likställas med tjänstemän i 20. lönegraden
vid kommunikationsverken, till vilken grad bland andra hörde
maskindirektör vid statens järnvägar och byråchef, samt marindirektör
av 2. graden med tjänstemän i 18. lönegraden, dit bland andra hänförts
byrådirektör. De sakkunniga hade ansett sig kunna följa de sålunda
framställda förslagen och hade i överensstämmelse härmed hänfört marindirektör
av 1. graden till 14. och marindirektör av 2. graden till 13.
lönegraden av den utav de sakkunniga för den civilmilitära personalen
föreslagna löneplanen.

172

l(ungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Beställningarna för mariningenjörer av 1. graden vore uppdelade i två
löneklasser; uppflyttning från 2. till 1. löneklassen skedde i tur i mån av
uppkommen ledighet. Innehavarna av dessa beställningar tjänstgjorde
dels såsom kontrollanter vid arbeten, beställda vid privata varv eller
verkstäder, dels såsom konstruktörer vid marinförvaltningens ingenjöravdelning,
dels såsom ingenjörer å flottans fartyg och dels såsom arbetschefer
å flottans varv. De arbetsuppgifter, som tillkomme mariningenjörerna
av 2. graden, sammanfölle huvudsakligen med mariningenjörernas
av 1. graden, men vore i regel av mindre omfattning.

I nyssnämnda framställning hade yrkats, att mariningenj örsbeställningarna
av 1. graden, 1. och 2. löneklassen, måtte jämnställas med befattningar
i resp. 17. och 16. lönegraderna vid kommunikationsverken, av
vilka den förra omfattade förste maskiningenjör och förste byråingenjör
samt den senare maskin- och byråingenjör vid statens järnvägar, samt
mariningenjörsbeställningarna av 2. graden med befattningar i 14. lönegraden,
dit bland andra hänförts maskininspektor vid statens järnvägar.
De sakkunniga hade icke haft något att erinra mot berörda förslag, i
vad detsamma avsåge beställningarna för mariningenjörer av 1. graden
1. löneklassen och för mariningenjörer av 2. graden. Däremot hade de
sakkunniga funnit beställningarna för marinmgenjörer av 1. graden 2.
löneklassen med hänsyn till de stora befordringsmöjligheter, som förefunnes
för dessa beställningshavare — mot 5 beställningar i 2. löneklassen
stode 11 i 1. löneklassen — skäligen kunna placeras eu lönegrad lägre
än som föreslagits. De sakkunniga hade i anslutning till vad sålunda
anförts hänfört mariningenjörerna av 1. graden 1. löneklassen till 12.,
mariningenjörerna av 1. graden 2. löneklassen till 10. och mariningenjörerna
av 2. graden till 9. lönegraden i den för civilmilitär personal föreslagna
löneplanen.

Beställningarna för extra mariningenjörer tillsattes, sedan föreskriven
utbildning genomgåtts, genom förordnande på två år, efter vilken tid
anställning på stat kunde vinnas, därest plats funnes ledig. Om så ej vore
fallet, utnämndes vederbörande till mariningenjör av 2. graden vid mariningen
jörkåren i flottans reserv, men ägde fortfarande under vissa förutsättningar
rätt att söka anställning vid mariningenjörkårens stam. Extra
mariningenjör placerades i allmänhet till tjänstgöring dels såsom assistent
å flottans varv och dels å fartyg. Avlöningen till dessa beställningshavare,
som för närvarande utginge i form av arvode och dagavlöning,
syntes böra utgå allenast såsom arvode; och syntes arvodet skäligen böra
bestämmas till samma belopp, som utginge till beställningshavare i 16.
löneklassen i kommunikationsverkens lönesystem, motsvarande 14. löne -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 173

klassen i den av de sakkunniga för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Till de å mariningenjörkårens stat uppförda s. k. specialingenjör ernå
körde stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, verkstads-, min-, torped-,
elektro- och artilleriingenjör samt kemist. Specialingenjörernas
avlöning utginge, liksom för flertalet civila befattningshavare, med lön,
tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Slutavlöningen uppginge, frånsett
särskilt arvode åt en beställningshavare, för alla till samma belopp,
nämligen 7,000 kronor, medan begynnelseavlöningen för stations- och
verkstadsingenjörer vore 5,500 kronor samt för övriga specialingenjörer
5,000 kronor. Härjämte åtnjöte specialingenjör allmänt avlöningstillägg
med 1,000 kronor.

Stationsingenjör tjänstgjorde såsom chef för byggnadsdepartement vid
flottans varv och hade inseende över vederbörande stations hamnområden,
slipar, bäddar, fasta dockbyggnader, tomter, gatudelar och byggnader samt
stationens spår- och järnvägsnät. Biträdande stationsingenjör tjänstgjorde
såsom arbetschef vid byggnadsdepartementet i Karlskrona och såsom
stationsingenjörens assistent samt vid behov såsom dennes ställföreträdare.
Verkstadsingenjör tjänstgjorde såsom arbetschef vid den eller de av ingenjördepartementets
verkstäder, som chefen för detta departement bestämde.
Torpedingenjör tjänstgjorde i marin förvaltningen eller såsom arbetschef vid
torpeddepartement eller såsom assistent åt sådan chef. Till den torpedingenjör,
som förestode torpedverkstaden i Karlskrona, utginge ett särskilt
arvode av 1,000 kronor årligen. Miningenjör tjänstgjorde i marinförvaltningen
eller såsom arbetschef vid mindepartement. Elektroingenjör tjänstgjorde
i marinförvaltningen eller vid ingenjördepartement, varvid han
skulle vara arbetschef eller assistent för denne beträffande arbeten å den
elektriska materiel, som vore ställd under chefens för ingenjördepartementet
tillsyn. Artilleriingenjör tjänstgjorde å marinförvaltningens artilleriavdelning
dels som konstruktör och dels som kontrollant. Kemist tjänstgjorde
vid ingenjördepartement såsom föreståndare för oljefabrik, laboratorium
och materialprovningsanstalt. Med undantag av stations- och verkstadsingenjörer,
biträdande stationsingenjör och kemist vore samtliga specialingenjörer
skyldiga att efter kommendering tjänstgöra å flottans
fartyg.

I ingenjörspersonalens förut omförmälda skrivelse hade föreslagits, att
samtliga specialingenjörsbeställningar vid mariningenjörkåren förutom
biträdande stationsingenjörsbeställningen måtte uppdelas på två löne -

174

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

grader, av vilka den högre för samtliga beställningar skulle vara likställd
med 18. lönegraden vid kommunikationsverken. Den lägre lönegraden
skulle för stationsingenjörer likställas med 16. lönegraden vid
nämnda verk, omfattande 22.—25. löneklasserna, för verkstadsingenjörer
och elektroingenjörer (utom gnistingenjörer) sammanfalla med 21.—25.
löneklasserna och för övriga specialingenjörer omfatta 20.—25. löneklasserna
vid kommunikationsverken. För biträdande stationsingenjör
skulle finnas endast en lönegrad, innefattande 20.—25. löneklasserna.
Marinförvaltningens kemist skulle likställas med biträdande stationsingenjör
och andre kemisten vid samma ämbetsverk hänföras till 14. lönegraden,
omfattande 18.—21. löneklasserna.

I ett vid nyssnämnda skrivelse fogat särskilt yttrande hade emellertid
ett flertal beställningshavare vid mariningenjörkåren uttalat den åsikten,
att stationsingenjörerna såsom departementschefer å varven och med hänsjm
till det ökade ansvar, dessa befattningar medförde, borde vara berättigade
till högre avlöning än övriga specialingenjörer, samt fördenskull
hemställt, antingen att stationsingenjörerna måtte, såsom hittills varit fallet,
fortfarande få åtnjuta förmånen av boställe i kronans hus mot avstående
av en mot inkvarteringsbidrag för officerare m. fl. svarande summa, eller
ock att, därest för boställena vid flottan liknande bestämmelser komme
att utfärdas som de, vilka vore gällande för de affärsdrivande verken,
stationsingenjörernas löner måtte höjas en lönegrad utöver de i skrivelsen
för dem föreslagna.

Då ifrågavarande specialingenjörer icke kunde vinna någon befordran
inom mariningenjörkåren, hade de i vederlag erhållit möjlighet
att genom ålderstillägg uppnå en slutlön, som i det närmaste uppginge
till kommendörkaptens av 1. graden avlöning enligt stat, medan begynnelselönen
för en del av beställningarna något överstege och för
de övriga något understege kaptens slutavlöning. För att erhålla ett
lämpligt avstånd mellan specialingenjörernas begynnelse- och slutavlöning
syntes det vara nödvändigt att antingen, såsom i ingenjörspersonalens
omförmälda framställning föreslagits, verkställa en uppdelning av
specialingenjörsbeställningarna på flera lönegrader eller ock för dem
konstruera helt nya lönegrader. Då sistnämnda utväg med hänsyn till
önskvärdheten därav, att löneplanen för den civilmilitära personalen icke
komme att upptaga andra lönegrader än dem, som återfunnes i den
för kommunikationsverken gällande löneplanen, icke syntes vara att förorda,
hade de sakkunniga anslutit sig till förstnämnda alternativ. Efter
överläggning med de av chefen för försvarsdepartementet utsedda repre -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

175

sentanterna för mariningenjörkåren rörande grunderna för specialingenjörsbeställningarnas
uppdelning på olika lönegrader, hade de sakkunniga
ansett lämpligt föreslå en sådan uppdelning på tre olika lönegrader,
motsvarande 15., 17. och 18. lönegraderna enligt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente eller 10., 12. och 13. lönegraderna i den av de sakkunniga
för civilmilitär personal föreslagna löneplanen. Härigenom
skulle vinnas fördelen av en viss likställighet i lönehänseende mellan
specialingenjörerna och mariningenjörkårens övriga personal, i det
specialingenjör i den högsta lönegraden skulle bliva jämnställd med
marindirektör av 2. graden, specialingenjör i den mellersta lönegraden
med mariningenjör av 1. graden 1. löneklassen och specialingenjör i
den lägsta lönegraden med mariningenjör av 1. graden 2. löneklassen. Till
den högsta lönegraden borde enligt de sakkunnigas mening hänföras de
beställningshavare, som innehade mera ansvarsfulla befattningar eller
eljest ansåges särskilt förtjänta att komma i åtnjutande av den med denna
lönegrad förenade högre avlöningen. I främsta rummet syntes i denna
lönegrad böra upptagas de båda stationsingenjörerna, vilka, såsom förut
nämnts, vore chefer för byggnadsdepartementen å varven. Placeringen
i övrigt av specialingenjörerna i nu nämnda lönegrader torde böra verkställas
av Kungl. Maj:t med hänsyn till vederbörande beställningshavares
tjänstetid och meriter samt inom ramen av det antal beställningar, som
kunde komma att i staten för mariningenjörkåren fastställas för var och
en av de särskilda lönegraderna. I sådant avseende ville de sakkunniga
föreslå, att 5 av de å nämnda stat nu uppförda 20 specialingen jörsbeställningarna
hänfördes till vardera av den högsta och den lägsta iönegraden
samt de återstående 10 beställningarna till den mellersta lönegraden;
och syntes de olika beställningarna böra benämnas specialingenjörer
av resp. 1., 2. och 3. graden. För cheferna för byggnadsdepartementen
å varven syntes lämpligen i samband härmed benämuingen
byggnadsdirektör böra införas. Av samtliga specialingenjörsbeställningar
borde samma antal som för närvarande tillhöra de olika yrkesgrenarna.
Det särskilda, i staten uppförda arvodet för den torpedingenjör, som
förestode torpedverkstaden i Karlskrona, syntes icke böra bibehållas. Däremot
syntes med hänsyn till det krävande arbete, som enligt vad de
sakkunniga inhämtat påvilade denne befattningshavare, böra stadgas att,
därest han icke vore specialingenjör av 1. graden, till honom skulle utgå
en särskild lönefyllnad med 480 kronor årligen.

Den på marinförvaltningens stat uppförda kemistbeställningen syntes
böra jämnställas med specialingenjör av 2. graden och alltså hänföras
till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal samt den å

176

Marinläkar kårens personal.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

samma stat uppförda beställningen för en andre kemist likställas med
specialingenjör av 3. graden och följaktligen hänföras till 9. lönegraden
i nämnda löneplan.

Av marinläkarkårens personal vore marin överläkaren i avlöningshänseende
likställd med kommendör och förste marinläkare med kommendörkapten
av 1. graden. Sistnämnda läkartjänst vore alltså likställd
även med fältläkartjänst vid armén. Marinläkare av 1. graden åtnjöte
begynnelseavlöning med samma belopp, som utginge till bataljonsläkare
vid truppförband med högre avlöning, men uppbure härjämte 2 ålderstillägg,
vartdera å 300 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänst. Sistnämnda
förmån vore enligt uttalande av 1911 års riksdag avsedd att för marinläkarna
av 1. graden utgöra en kompensation för de i jämförelse med
bataljonsläkarna ringa befordringsutsikterna, i det några mot regementsläkarbeställningarna
svarande tjänster icke funnes vid marinen.

De sakkunniga hade ansett marinöverläkaren böra fortfarande åtnjuta
samma avlöning som kommendör och hade fördenskull hänfört
honom till häremot svarande lönegrad i den för civilmilitär personal
avsedda löneplanen eller 15. lönegraden, vilken upptoge enahanda lön
som 6. lönegraden i löneplanen för officerare.

Härigenom skulle marinöverläkaren bliva likställd även med marinöverintendenten,
som intoge en med honom ungefär likartad ställning,
i det båda vore såväl avdelningschefer i marinförvaltningen som chefer
för en särskild till flottan hörande kår.

Den nuvarande likställigheten mellan förste marinläkare och fältläkare
vid armén syntes fortfarande böra bibehållas, varemot marinläkare
av 1. graden, som redan nu åtnjöte något högre avlöning än bataljonsläkare
vid armén, skäligen borde placeras en lönegrad högre än sistnämnda
beställningshavare. På grund härav hade de sakkunniga ansett
sig böra hänföra förste marinläkare till 13. och marinläkare av 1. graden
till 10. lönegraden i den för civilmilitär personal uppgjorda löneplanen.

Utöver den för marinläkare av 1. graden i stat upptagna avlöningen
utginge för närvarande ett arvode å 500 kronor till den marinläkare
av nämnda grad, som vore placerad å Oscar-Fredriksborg, samt
arvoden å 1,000 kronor till en var av de båda sjukhusläkarna vid flottans
sjukhus i Karlskrona. Rörande dessa arvoden komme de sakkunniga
att framdeles yttra sig i annat sammanhang.

Marinläkare av 2. graden åtnjöte enligt stat ett årsarvode å 1,800
kronor jämte ett ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års tjänstetid. Begynnelsearvodet
uppginge alltså till samma belopp, som utginge i lön till

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

177

bataljonsläkare vid faltläkarkåren med ett ålderstillägg. Den högre
begynnelseavlöningen för marinläkare av 2. graden hade motiverats därmed,
att dessa läkare hade något större årlig tjänstgöringsskyldighet
(90 dagar) än nämnda bataljonsläkare (75 dagar). Allmänt avlöningstillägg
utginge med samma belopp eller 650 kronor årligen till båda
kategorierna. Under tjänstgöring i land utginge härjämte till marinläkare
av 2. graden dagarvode med 8 kronor. Då dessa läkares begynnelsearvode
fortfarande syntes böra motsvara bataljonsläkares vid fältläkarkåren
avlöning med inberäknande av ett ålderstillägg, hade de sakkunniga
föreslagit detsamma till 2,700 kronor med förhöjning efter 3
år till 3,000 kronor. Dagarvodet synes böra höjas till 12 kronor.

Marinläkarstipendiaterna vore i avlöningshänseende fullt likställda
med fältläkarstipendiaterna, varför de sakkunniga här finge hänvisa till vad
de anfört beträffande sistnämnda beställningshavare.

Flottans polisipwsondl utgjordes vid Karlskrona station av 1 poliskommissarie,
3 överkonstaplar och 19 konstaplar samt vid Stockholms
station av 3 överkonstaplar, därav 1 tillika tjänstgjorde såsom poliskommissarie,
och 20 konstaplar. Poliskommissarien vid Karlskrona station hade
tidigare tillika varit poliskommissarie vid stadens poliskåV. Det arbete,
som flottans polispersonal hade att utföra, omfattade bevakningstjänst från
såväl land- som sjösidan av flottans varv i Stockholm och Karlskrona.
Polispersonalens avlöningsförmåner utginge i form av arvode. De olika
beställningshavarna vid flottans poliskår vore i allmänhet — även frånsett
det till i Boden förlagd personal utgående provisoriska avlöningstillägget
å 200 kronor — i avlöningshänseende något sämre ställda än motsvarande
beställningshavare vid fästningspolisen i Boden och å Karlsborg;
enda undantaget härifrån vore, att begynnelselönen för överkonstapel vid
flottans poliskår vore något högre än begynnelselönen för överkonstapel vid
fästningspolisen. Någon rätt att tillgodoräkna sig föregående militär
tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg, i likhet med vad som gällde för
fästningspolisen, funnes icke medgiven för flottans polispersonal. I övrigt
rådde mellan ifrågavarande poliskårer den olikheten, att medan fästningspolispersonalen
tillsattes genom fullmakt och uppbure lön, flottans polispersonal
tillsattes genom förordnande och erhölle avlöning i form av arvode.

De sakkunniga ansåge visserligen, att överensstämmelse borde råda
mellan de båda kårernas anställnings- och avlöningsförhållanden, men
då det icke syntes ankomma på de sakkunniga att framställa förslag om
ändrade föreskrifter i berörda hänseende, hade de sakkunniga här inskränkt
sig till att avgiva förslag rörande avlöningarnas belopp. Med
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 23

Flottans polispersonal.

178

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

hänsyn till vikten därav, att flottans varv med där förlagda fartyg och
dyrbara förråd m. m. på ett fullt betryggande sätt bevakades, ville de
sakkunniga föreslå, att flottans polispersonal måtte tillerkännas arvoden
med samma belopp, som utginge i nedannämnda lönegrader i den för civilmilitär
personal föreslagna löneplanen, nämligen för konstapel i 2. lönegraden,
för överkonstapel i 3. lönegraden och för överkonstapel, tillika
tjänstgörande såsom poliskommissarie, i 4. lönegraden.

Vid Stockholms station hade tidigare, liksom för närvarande vore förhållandet
vid Karlskrona station, funnits en poliskommissariebefattning.
Denna befattning hade omändrats enligt beslut vid 1915 års riksdag till en
överkonstapelsbetattning, vars innehavare tillika skulle tjänstgöra såsom
poliskommissarie och utöva befäl över den övriga polispersonalen därstädes.
I samband därmed hade riksdagen ifrågasatt, huruvida icke motsvarande
anordning lämpligen borde vidtagas beträffande poliskommissariebefattningen
i Karlskrona efter dåvarande poliskommissariens avgång.

Sedan innehavaren av poliskommissariebefattningen den 3 augusti
1919 avlidit, hade befattningen enligt särskilda kungl. brev på förordnande
uppehållits av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Enligt yttrande till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
7 januari 1920, bilagt statsverkspropositionen till 1920 års riksdag, hade
chefen för sjöförsvarsdepartementet funnit anledning ej föreligga att för
det dåvarande ifrågasätta, att poliskommissarietjänsten skulle förenas med
en överkonstapelsbefattning.

Sedermera hade marinförvaltningen i underdånig skrivelse den 9
december 1920 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1921 års riksdag
medgiva, att poliskommissariebefattningen vid flottans station i
Karlskrona måtte från och med den 1 juli 1921 tills vidare innehavas
jämte befattningen som stadsfiskal i Karlskrona. Denna hemställan hade
enligt nådigt brev den 31 december 1920 ej för det dåvarande föranlett
annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t medgivit, att ifrågavarande poliskommissariebefattning
finge tills vidare under år 1921 på förordnande
uppehållas av äldste polisöverkonstapeln mot åtnjutande av visst arvode.

Då det icke folie inom ramen för sakkunnigas uppdrag att yttra
sig rörande lämpligaste sättet för liandhavandet av de till poliskommissariebefattningen
vid flottans station i Karlskrona hörande göromålen,
hade de sakkunniga endast ansett sig böra avgiva yttrande rörande beloppet
av det arvode, som borde utgå till innehavaren av nämnda befattning,
under förutsättning att densamma icke komme att förenas med
en överkonstapelsbeställning; och komme de sakkunniga att i det följande
avgiva förslag i detta avseende.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

it;*

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna lönebeloppen för de
civilmilitära beställningshavarna hava vissa bland de sakkunniga avgivit
särskilda yttranden.

Sålunda har herr SterJcy anfört följande.

Enligt de sakkunnigas förslag hava de vid arméns truppförband (garnisonssjukhuset
i Stockholm) anställda läkarna placerats sålunda, att bataljonsläkare
(överläkare) skall åtnjuta lön enligt 9. lönegraden i löneplanen för civilmilitär
personal samt regementsläkare (chefläkare) enligt 11. lönegraden i samma löneplan.

För närvarande äro nämnda beställningshavare, med hänsyn till de enligt
stat utgående löneförmånerna, likställda, bataljonsläkare med kapten och regementsläkare
med major. Genom de sakkunnigas nyssnämnda förslag samt till
följd av sättet för anordnandet av löneplanen för officerare skulle emellertid den
nuvarande likställigheten väsentligen rubbas. För bataljonsläkare skulle visserligen
begynnelselönen inom de olika ortsgrupperna bliva endast GO kronor lägre
än för kapten, men skillnaden i slutlönerna skulle bliva icke mindre än 660
kronor på A-ort och 696 kronor på G-ort. Beträffande avlöningen för regementsläkare
skulle till dessa beställningshavares nackdel begynnelselönerna bliva 1.200
kronor och slutlönerna 360 kronor lägre än för major.

Yad bataljon släkarna beträffar, bör vidare beaktas, att de i regel för uppflyttning
till högre löneklass icke kunna, såsom för kaptener är fallet, få räkna
sig tjänstetid i lägre beställning tillgodo för uppflyttning till högre löneklass.
Innan en bataljonsläkare kan nå slutlönen, måste han alltså nästan undantagslöst
hava fullgjort minst 9 tjänstår i egen beställning; detta i olikhet med kapten,
vilken i varje fall får tillgodoräkna sig sin tjänstetid såsom löjtnant, i den
mån densamma överstiger 9 år.

På grund av löneskalornas konstruktion kan regementsläkare, vilken fått
befordran till sådan beställning, efter att förut hava innehaft bataljonsläkarbestiillning,
vinna fördel av den s. k. sneddningsprincipens tillämpning endast
för det fall, att han kan räkna mer än 9 tjänstår såsom bataljonsläkare, och även
i bästa fall kan han vid sin utnämning icke vinna uppflyttning till högre löneklass
än den näst lägsta i den för regementsläkare avsedda 11. lönegraden. Även
i denna löneklass är avlöningen icke mindre än 720 kronor lägre än i den lägsta
löneklassen för major.

På grund av det sålunda anförda har jag funnit de sakkunnigas förslag i
fråga om bataljonsläkarnas och regementsläkarnas placering på löneskalan icke
vara tillfredsställande, utan har jag under de sakkunnigas överläggningar förordat
åtgärder i syfte att, utan frångående av principerna för löneregleringen i övrigt,
söka på lämpligare sätt avpassa ifrågavarande beställningshavares avlöning. Härvid''
har jag ansett, att såväl läkarpersonalens långa och dyrbara utbildning som
en tillfredsställande rekrytering av fältläkarkåren måste vara vägledande.

Efter vad jag under hand inhämtat å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
äro av truppförbandens läkare för närvarande vakanta dels eu regementsläkarbeställning,
dels icke mindre än 23 av de på stat uppförda batalj onsläkarbeställningarna.
Flertalet av sistnämnda 23 vakanser hava redan förefunnits under en
lång följd av år och förekomma vid truppförband, vilka äro förlagda till orter,
där liten eller ingen enskild praktik är att påräkna för vederbörande läkare.
Nödvändigheten att såvitt möjligt underlätta rekryteringen av de viktiga läkar -

Särskilda
yttranden av
vissa bland de
sakkunniga.

180

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndigheternas
yttranden.

beställningarna vid arméns truppförband synes mig alltså utgöra en särskild anledning
att bereda regements- och bataljonsläkare eu något bättre ställning i avlöningshänseende.
Detta syfte synes mig lämpligen kunna vinnas genom att
hänföra bataljonsläkarna (överläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset
i Stockholm) till 10. och regementsläkarna (chefläkaren vid nämnda
sjukhus) till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal. Härigenom
komma visserligen avlöningarna för bataljonsläkare att genomgående ställa sig
högre än för kapten, i det att exempelvis begynnelselönen blir 720 kronor högre
på A-ort och 792 kronor högre på G-ort ävensom slutlönen 240 kronor högre på
samtliga orter. Detta relativt obetydliga försteg för bataljonsläkare anser jag
dock vara fullt motiverat dels av ovan redan anförda förhållande, att bataljonsläkare
för vinnande av uppflyttning till högre löneklass i regel icke har att
räkna sig till godo någon tjänstetid i lägre beställning, dels ock av den högre
avgångsåidern.

För regementsläkare kommer den av mig förordade placeringen inom löneplanen
att medföra högre lön än för major, först sedan vederbörande kan räkna
minst 6 tjänstår i graden, och blir slutlönen för den förre i allt fall blott 120
kronor högre än för den senare — ett försteg, som även det synes vara fullt
betingat av den högre avgångsåidern.

Såsom konsekvenser av den av mig förordade placeringen av bataljonsläkare
och regementsläkare anser jag, att uppflyttning till närmast högre lönegrad
inom löneplanen, än som av de sakkunniga föreslagits, bör äga rum jämväl
beträffande dels regementsveterinär, dels ock marinläkare av 1. graden.

Av huvudsakligen nu anförda grunder har jag inom de sakkunniga yrkat,

att de sakkunniga bort föreslå, att följande läkarbeställningar måtte placeras
i nedannämnda lönegrader i löneplanen för civilmilitär personal, nämligen
bataljonsläkare (överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm) samt regementsveterinär
i 10. lönegraden, marinläkare av 1. graden i 11. lönegraden samt regementsläkare
(chefläkare vid nämnda sjukhus) i 12. lönegraden.

Herr Nilsson har i förevarande avseende avgivit följande yttrande.

Beträffande den civilmilitära personalen finner jag mig föranlåten att,
med hänsyn till de löneförmåner, som tillkomma jämförbara grupper av civila
befattningshavare, föreslå vissa jämkningar i sakkunnigas löneplan, nämligen
att poliskonstapel hänföres till 2. lönegraden i kommunikationsverkens löneplan,
att polisöverkonstapel hänföres till 4. lönegraden, att tyghantverkare,
gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinist hänföras till 5. lönegraden, och
att poliskommissarie hänföres till 9. lönegraden, allt enligt kommunikationsverkens
löneplan.

Med avseende å fältläkar- och fältveterinärkarerna har arméförvaltningen
instämt i den av herr Sterky avgivna reservationen med tillägg,
att till 12. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal borde uppflyttas
jämväl fältveterinär.

Generalfältläkaren har anfört att, då den ställning, som intoges
av arméns läkar- och veterinärpersonal, erbjöde flera jämförelsepunk -

181

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ter med den militära personalen än med civila löntagare, beställningshavarna
vid fältskär- och fältveterinärkårerna borde hänföras till den
för officerare avsedda löneplanen och icke till löneplanen för civilmilitär
personal. Om en sådan anordning icke ansåges böra genomföras, syntes
det emellertid, med hänsyn till läkarpersonalens långa och dyrbara utbildning,
för kårens rekrytering med fullt lämplig personal vara nödvändigt
att i allmänhet hänföra de särskilda läkarbeställningarna till
närmast högre lönegrad i den för den civilmilitära personalen avsedda
löneplanen, än vad de sakkunniga föreslagit. Vad sålunda anförts gällde i
huvudsak även i fråga om personalen vid fältveterinärkåren. I enlighet
härmed borde enligt generalfältläkarens mening de särskilda beställningarna
vid ifrågavarande kårer hänföras, överfältläkaren och överfältveterinären
till 15., fältläkare till 14., regementsläkaie och fältveterinär
till 12., bataljonsläkare och regementsveterinär till 10. samt bataljonsveterinär
till 9. lönegraden i löneplanen för civilmilitär personal.

Vidkommande därefter personalen vid artilleriets fabriker och tyganstalter
m. fl. har armeförvaltningen hemställt, att departementsskrivare
matte hänföras till 7. lönegraden i likhet med tyg- och fabriksförvaltare
av 1. klassen samt fortifikationskassör, med vilka beställningshavare de
för närvarande vore i avlöningshänseende jämnställda.

Chefen för fortifikationen anser, att tyghantverkarna borde uppflyttas
till 4. lönegraden.

Av fabriksförvaltaren E. Laurén yrkas i en arméförvaltningens utlåtande
bifogad promemoria, att tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen
måtte uppflyttas till 9., eventuellt till 8. lönegraden samt att till 7.
lönegraden måtte hänföras besiktningsrustmästare och tygförvaltare av
2. klassen.

Enligt arméförvaltningens mening bör vidare fästningspoliskommissarien
i Boden uppflyttas till 7. lönegraden.

Slutligen har marinförvaltningen hemställt, att marinöverläkaren
måtte hänföras till en lönegrad, motsvarande den högre överdirektörsgraden.

Då avlöningen för fältskär- och fältveterinärkårerna för närvarande Departements
endast delvis är reglerad efter det för militär personal gällande systemet, chefen.
lärer det icke vara lämpligt att, såsom generalfältläkaren yrkat, hänföra
den till nämnda kårer hörande personalen till den för officerare avsedda

182

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

löneplanen. Dessa kårers organisation samt utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden
föranleda för övrigt enligt min mening, att avlöningen för
dithörande personal anslutes till löneplanen för civilmilitär personal.

Lika med generalfältläkaren finner jag det vara av synnerlig vikt,
att avlöningen för läkar- och veterinärpersonalen bestämmes till sådana
belopp, att dessa beställningar må bliva väl besatta. Därvid måste emellertid
beaktas att, på sätt de sakkunniga erinrat, ifrågavarande personal,
i olikhet med den militära personalen, i allmänhet äger möjlighet
att genom enskild verksamhet bereda sig ökade inkomster. Rörande denna
fråga uttalades i det år 1908 av särskilda sakkunniga framlagda förslaget
angående fältläkarkårens omorganisation, vilket förslag i huvudsak
låg till grund för riksdagens år 1911 fattade beslut i ämnet, bland
annat, att det för trupp förbandsläkaren och hans utbildning måste vara
fördelaktigt, att han även finge sysselsätta sig med annan sjukvård än
den, som erbjödes vid truppförbandet, synnerligast som det näppeligen
kunde förnekas, att denna senare kännetecknades av en viss enformighet,
vars verkningar torde böra neutraliseras samt fördenskull motvägas
genom utövning av enskild läkarverksamhet. 1 enlighet med detta uttalande
har något hinder icke lagts i vägen för arméns läkarpersonal
att utom den militära tjänsten utöva enskild praktik. Man torde med
hänsyn härtill kunna utgå från, att de särskilda beställningarnas hänförande
till närmast högre lönegrad i den för civilmilitär personal avsedda
löneplanen sannolikt icke skulle komma att avsevärt upphjälpa
rekryteringen av de vakanta läkarbeställningarna. Vid sådant förhållande
anser jag mig, i likhet med de sakkunniga, icke kunna förorda, att avlöningen
för ifrågavarande beställningshavare, oaktat deras långa och
kostsamma utbildning, bestämmes på sådant sätt, att de bliva bättre ställda
än motsvarande militära beställningshavare, vilka i regel torde förutsättas
vara fullt upptagna av sin militära tjänstgöring. Därest svårigheter fortfarande
skulle yppa sig att besätta vissa läkarbeställningar å orter, där
möjligheten till enskild praktik är särskilt begränsad, torde det bliva
nödvändigt att, efter verkställd utredning, vidtaga andra åtgärder för
rekryteringen av dessa beställningar; och synes det därvid i första hand
böra ifrågasättas att införa särskilda arvoden, i likhet med vad som
redan nu finnes medgivet för läkarpersonalen i Boden.

Vad jag här anfört beträffande arméns läkarpersonal äger i huvudsak
tillämplighet jämväl i fråga om veterinärpersonalen.

Vidkommande särskilt överfältläkaren och överfältveterinären, vilkas
avlöningsförmåner vid tjänsternas inrättande av riksdagen satts lika med
krigsråds avlöning, hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå

183

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

någon ändring i denna likställighet. Generalfältläkaren har däremot
ansett dessa beställningshavare böra i avlöningshänseende likställas med
överste. Då jag lika med de sakkunniga icke finner tillräckliga skäl
föreligga att föreslå någon ändring i nämnda beställningshavares nuvarande
likställighet med krigsråd, vilka jämväl äro byråchefer i arméförvaltmngen,
anser jag mig icke heller kunna förorda detta generaltältläkarens
försko-.

Jag ansluter mig alltså beträffande avlöningen till fältläkarkårens
och faltvetermärkårens personal till de sakkunnigas förslag. I konsekvens
härmed kan jag icke heller, på sätt reservanten bland de sakkunniga
föreslagit, tillstyrka uppflyttning av marinläkare av 1. graden till 11.
lönegraden.

De ändringsförslag, som i övrigt blivit framställda beträffande olika
grupper av civilmilitära beställningshavare, har jag, efter verkställd
granskning, icke funnit vara av beskaffenhet att höra föranleda någon
jämkning i den av de sakkunniga uppgjorda planen till lönereglennoför
ifrågavarande beställningshavare. Denna plan har synts mig vara
utarbetad under behörigt hänsynstagande till de särskilda" faktorer, som
härvid bort vara bestämmande.

. JaS vil1 i detta sammanhang erinra, att mitt i det föregående avgivna
förslag om höjning med 900 kronor av lönen för överste (kommendör),
med vilken marinöverläkaren för närvarande är i avlönino-shänseende
jämnställd, betingar motsvarande ökning av lönebeloppen i
den i löneplanen för civilmilitär personal upptagna 15. lönegradenfvartill
marinöverläkaren hänförts.

De sakkunniga hava — efter erinran, att mellan fästningspolispersonalen
och flottans polispersonal rådde den olikheten att, medan den
förra tillsattes genom fullmakt och uppbure lön, den senare tillsattes
genom förordnande och erhölle avlöning i form av arvode — förklarat
sig anse, att överensstämmelse borde råda mellan de båda personalgruppernas
anställnings- och avlöningsförhållanden, men tillika uttalat,
att det icke torde ankomma på de sakkunniga att framställa försko-om
ändrade föreskrifter i berörda hänseende. Med anledning härav vill jaoframhålla
önskvärdheten därav, att en sådan överensstämmelse vid den
förestående omorganisationen av vårt försvarsväsende kommer till stånd
pa sådant sätt, att jämväl flottans polispersonal kommer att tillsättas
genom fullmakt samt erhålla lön i stället för arvode.

184

Reglering
av avlöningsförhållandena
för vissa
ordinarie
civila beställnlngshavare.

De sakkunniga.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

På olika stater under fjärde huvudtiteln vore, anföra de sakkunniga,
uppförda en del beställningshavare, vilkas löneförmåner reglerats efter
de för tjänstemännen vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken
gällande grunder. Hit hörde — förutom personalen i försvarsdepartementet
ävensom den civila personalen i arme förvaltningen samt
personalen på marinförvaltningens civilavdelning, varom nu ej vore fråga

a) vid lantförsvaret: professorn vid generalstaben och krigsarkivarien
vid samma stab, förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan
samt artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben,
artilleristaben, fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben,
krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan; och

b) vid sjöförsvaret: registratorn och aktuarien vid marinstaben ävensom
vaktmästare vid marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan och
m arinintendenturkåren.

Professorn vid generalstaben åtnjöte för närvarande avlöning till
belopp, motsvarande avlöningen för befattningshavare vid statsdepartementen
och de centrala ämbetsverken i 3. normalgraden, dock med
den olikhet, att avlöningen uppdelats på lön 5,900 kronor, inkvarteringsoch
servisbidrag 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och
ålderstillägg 600 kronor. Avlöningarna till krigsarkivarien vid generalstaben
samt till registratorn och aktuarien vid marinstaben vore i sin
helhet reglerade efter samma grunder, som för närvarande gällde beträffande
tjänstemän av 2., resp. 1. normalgraden vid ovannämnda verk.
I sitt den 20 november 1918 avgivna förslag angående tillfällig lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartementen och centrala ämbetsverk
hade 1902 års löneregleringskommitté hemställt, att nämnda tre
tjänstemän måtte komma i åtnjutande av enahanda löneförbättring, som
samtidigt föreslagits för innehavarna av befattningar i motsvarande grader.
På grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens i enlighet härmed fattade
beslut hade löneförbättring under åren 1919 och 1920 utgått med 1,000
kronor till en var av professorn och krigsarkivarien vid generalstaben
samt med 900 kronor till registratorn och aktuarien vid marinstaben.

Avlöningarna till ovannämnda vid försvarsväsendet anställda förste
vaktmästare och vaktmästare hade vid 1918 års riksdag blivit reglerade i
enlighet med enahanda grunder som för annan motsvarande personal
inom statsförvaltningen.

I det förslag rörande definitiv lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som den 3 november 1920
framlagts av 1902 års löneregleringskommitté, hade frågan om avlönings -

185

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

förhållandena för nu ifrågavarande civila personal icke upptagits till behandling.
1 samband med de framställningar, som i anledning av löneregleringskommitténs
förslag avlåtits till 1921 års riksdag, hade nämnda
fråga ej heller berörts.

De sakkunniga hade emellertid för sin del funnit, att åtgärder borde
vidtagas i syfte att de civila beställningshavare vid försvarsväsendet,
vilka för närvarande vore i lönehänseende fullt jämnställda med viss personal
vid den civila statsförvaltningen, efter ingången av år 1922 -—-då löneregleringen för sistnämnda personal vore avsedd att träda i kraft
— komnie i åtnjutande av samma avlöning som motsvarande personal
inom den civila statsförvaltningen. På grund härav hade de sakkunniga
ansett sig böra hemställa, att i samband med avgivande av
förslag till vederbörliga stater under fjärde huvudtiteln måtte till riksdagen
avlåtas framställning därom, att det förslag till avlöningsreglemente
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, som underställts 1921 års riksdag,
vunne tillämpning jämväl å professorn vid generalstaben, krigsarkivarien
vid samma stab, registratorn och aktuarien vid marinstaben,
förste vaktmästare vid generalstaben, krigshögskolan samt artilleri- och
ingenjörhögskolan ävensom vaktmästare vid generalstaben, artilleristaben,
fortifikationsstabens huvudstation, intendenturstaben, krigshögskolan, artilleri-
och ingenjörhögskolan, marinstaben, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan
samt marinintendenturkåren. Därvid syntes jämväl framställning
till riksdagen böra göras därom, att lönen till en var av nämnda civila
beställningshavare vid försvarsväsendet, av vilka förste vaktmästare och
vaktmästare syntes böra benämnas förste expeditionsvakt, resp. expeditionsvakt,
skulle utgå enligt följande lönegrader i den i berörda reglemente
intagna löneplan, avdelning B, nämligen:

för professor vid generalstaben .............................................. 20. lönegraden

» krigsarkivarie vid generalstaben .................................... 15. )>

)) registrator och aktuarie vid marinstaben...................... 13. D

» förste expeditionsvakt........................................................... 3. »

» expeditionsvakt ...................................................................... 1. »

De sakkunnigas förevarande förslag har icke givit anledning till
någon erinran från min sida.

Departements

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. I saml. 296 höjt. (Nr 350.)

§43 31 24

186

Vissa
arvoden
och däremot
svarande
ersättningar.
De sakkunniga.

Reglering
av vissa nu
utgående
arvoden
och ersättningar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Härefter hava de sakkunniga övergått till behandling av frågan om
vissa arvoden och däremot svarande ersättningar samt därvid till en
början yttrat sig rörande spörsmålet om reglering av vissa nu utgående
arvoden och ersättningar.

De sakkunniga hava därvid erinrat, att bland de avlöningsformer,
som för närvarande förekomme för arméns och marinens personal, även
inginge arvoden.

I stor omfattning vore sålunda arvoden anvisade på olika av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställda stater under fjärde huvudtiteln (avdelningarna
för lantförsvaret, resp. för sjöförsvaret). Till förhöjning av vissa
utav dessa arvoden utginge därjämte från och med år 1918 särskilda
belopp jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut rörande tillfällig
löneförbättring till viss personal vid armén och marinen.

En annan del av de nu utgående arvodena hade icke fastställts på
nämnda sätt, utan reglerats genom beslut allenast av Kungl. Maj:t, varvid
emellertid grunderna för arvodenas bestämmande i vissa fall underställts
riksdagens prövning eller eljest bragts till riksdagens kännedom.
Sedan vid 1919 års riksdag beslutats ändrad uppställning av de olika
riksstatsanslagen beträffande lantförsvaret, vore sistnämnda slags arvoden
vid armén från och med år 1920 upptagna på en särskild förteckning
över i stat icke uppförda arvoden, eu förteckning, vilken årligen delgåves
riksdagen i samband med beräkningen av anslaget till avlöning åt
personal vid staber och truppförband m. fl. Motsvarande anordning vore,
enligt vad som meddelats i statsverkspropositionen till 1921 års riksdag,
avsedd att från och med år 1922 vinna tillämpning rörande sådana
arvoden vid sjöförsvaret, vilka icke blivit upptagna i av Kungl. Maj:t
och riksdagen fastställda stater.

Vid utarbetandet av nu förevarande förslag till lönereglering för
arméns och marinens personal hade de sakkunniga funnit, att frågan om
reglerandet av sistnämnda slag av arvoden icke vore av den art, att den
kunde anses falla inom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.
De ändringar beträffande dessa arvoden, som vid löneregleringens genomförande
eventuellt kunde befinnas erforderliga, syntes i stället enligt de
sakkunnigas mening böra av Kungl. Maj: t beslutas, sedan de på stat
uppförda arvodena reglerats av Kungl. Maj:t och riksdagen, därvid de
grunder, som vid denna reglering blivit tillämpade, torde behörigen beaktas.
I samband med avlåtande till riksdagen av proposition rörande
löneregleringen för den på stat uppförda personalen syntes emellertid

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

187

vid beräkningen av vederbörliga avlöningsanslag böra tagas hänsyn till
de arvodesökningar, som kunde ifrågakomma för den på arvodesförteckningarna
uppförda personalen.

De sakkunnigas utredning och förslag i nu förevarande hänseende
hade alltså, med allenast visst undantag, som här nedan komme att beröras,
begränsats till de arvoden, vilka utginge enligt de för år 1921
gällande, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staterna.

Innan de sakkunniga närmare inginge på den fråga, som skulle
utgöra föremål för nu förevarande avdelning av de sakkunnigas betänkande,
syntes det vara erforderligt att i korthet angiva arten av och
ändamålet med nämnda arvoden. I anslutning härtill syntes arvodena
lämpligen kunna uppdelas i följande fyra grupper.

A) Arvoden, som, utöver avlöningen för vederbörlig tjänstegrad (tjänsteJclass),
utgå till vissa i stat uppförda beställning shav are och som avse att
ersätta ett med beställningarna förenat särskilt ansvar eller eljest möjliggöra
avlöningens höjande till skäligt belopp.

Till denna grupp vore att hänföra följande arvoden, nämligen:

1) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver överstes avlöning, tillkomma
inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland;

2) de arvoden å 500 kronor, som, utöver avlöningen för vederbörlig
grad, tillkomme majorer och överstelöjtnanter vid trängen i deras
egenskap av chefer för truppslagets särskilda kårer;

3) det arvode, som, utöver eljest fastställd avlöning, utginge till chefen
för krigsskolan för reservofficerskurserna därstädes och vilket arvode vore
fastställt till 300 kronor för varje reservofficerskurs eller sålunda tillhopa
600 kronor för år;

4) det arvode å 1,800 kronor, som, utöver överstelöjtnants avlöning,
utginge till fälttygmästaren;

5) de arvoden å 2,400 kronor, som, utöver eljest fastställd avlöning,
tillkomme styresmännen vid artilleriets fabriker;

6) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regements-,
resp. bataljonsläkare, tillkomme följande beställningshavare vid
fältläkarkåren, nämligen regementsläkare i Boden, bataljonsläkare i
Boden, överläkaren, tillika chefläkare, (med regementsläkares avlöning) vid
garnisonssjukhuset i Stockholm samt överläkaren (med bataljonsläkares
avlöning) vid samma sjukhus;

Olika slags
arvoden enligt
nu gällande
stater.

188

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

7) det arvode å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för regementsveterinär,
utginge till den veterinär, vilken vore fästningsveterinär
i Boden; samt

8) de arvoden å 1,000 kronor, som, utöver avlöning för marinläkare
av 1. graden, tillkomme de två marinläkare, vilka utnämndes till läkare
vid flottans sjukhus i Karlskrona.

B) Arvoden eller motsvarande ersättningar, som utgå för uppehållande
av vissa befattningar, vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställningar,
utan avsetts att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer)
hörande, i de särskilda befattningarna för viss tid placerade och med deras
uppehållande uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare eller civilmilitära
beställning shav are.

Till denna grupp av arvoden hörde, vad armén anginge, exempelvis
de, som utginge till artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare, till adjutanter
vid de militära läroverken, till kompanichef, kadettofficerare och
vissa lärare vid krigsskolan, till artilleriofficerare vid truppförband utom
Stockholm, vilka förordnades såsom lärare vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
och till lärare vid ridskolan. Hit vore vidare att räkna de särskilda
ersättningar, som i form av fyllnad till fanjunkares dagavlöning
utginge till sergeanter, vilka placerades såsom skrivbiträden vid arméfördelningarnas
expeditioner, resp. vid kommendantens i Boden expedition,
eller som kommenderades såsom biträden hos regementsintendenter.

Beträffande marinen kunde till förevarande grupp av arvoden hänföras
exempelvis följande ersättningar, nämligen: det årliga tillägg till
fasta lönen å 2,000 kronor, som utginge till beställningshavare med lägre
lön än flaggmans i de fall, då sådan beställningshavare förordnades såsom
chef för marinförvaltningen eller för marinstaben, såsom stationsbefälhavare
eller såsom högste befälhavare över kustflottan; det arvode å 3,000
kronor, som utginge till beställningshavare, vilken vid placering såsom
stationsbefälhavare i Karlskrona förordnades att samtidigt uppehålla ämbetet
såsom befälhavande amiral därstädes; arvoden till adjutant och
vissa kadettofficerare vid sjökrigsskolan; arvode till den torpedingenjör,
vilken placerades såsom föreståndare lör torpedverkstaden i Karlskrona;
arvode till den marinläkare av 1. graden, vilken placerades å Oscar-Fredriksborg;
samt arvoden åt underofficerare, vilka vid flottans stationer placerades
såsom tillsyningsmän för dåvarande häkten och arrester.

C) Arvoden eller motsvarande ersättningar, vilka utgå för uppehållande
av befattningar, som äro avsedda att skötas antingen av officerare,

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 350.

189

underofficerare eller civilmilitär personal såsom bitjänster vid sidan av deras
ordinarie beställningar på aktiv stat eller ock av annan (civil eller pensionerad
militär) personal, utan att befattningen tager vederbör andes hela arbetstid i
anspråk.

Denna grupp omfattade ett flertal befattningar av vitt skilda slag.
Då ett fullständigt angivande av hithörande arvoden och ersättningar
i detta sammanhang icke syntes vara behövligt, ville de sakkunniga här
endast omnämna följande.

1) Till officerare, underofficerare och civilmilitär personal på aktiv
stat utginge för uppehållande såsom bitjänster av vissa befattningar
arvoden, exempelvis

a) vid armén:

till regementschefer vid infanteriet för uppehållande av befattningar
såsom brigadchefer, till militära lärare samt repetitörer vid krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet, ariilleriskjutskolorna samt krigsskolan, allt i den mån vederbörande
befattning icke vore att hänföra under gruppen B, till redogöraren
vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet samt till fältläkarstipendiater; b)

vid marinen:

till chefen för marinförvaltningens fortifikationsavdelning, till lärare
och repetitörer vid sjökrigshögskolan, vid sjökrigsskolan och vid marinintendentskolan,
till läkare och intendent vid sjökrigsskolan, till mariningcnjörsstipendiater
samt till marinläkarstipendiater.

2) Till civil personal eller till pensionerade militära beställningshavare
utginge för uppehållande av befattningar, som icke vore avsedda
att utgöra vederbörandes huvudsakliga sysselsättning, arvoden, exempelvis

a) vid armén:

till slottspastorn vid krigsskolan, till regementspastorer vid flertalet
truppförband, till garnisonspastorn i Boden, till garnisonspastorn å Karlsborg,
till organisten därstädes, till redogöraren för medels- och persedeluppbörden
vid artilleri- och ingenjörhögskolan, till läkaren vid ridskolan,
till civila lärare vid de militära undervisningsverken samt till eu del
läkare och annan manlig sjukvårdspersonal vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, såsom föreståndarna för vissa polikliniker, röntgenföreståndaren
m. fl.;

b) vid marinen:

till civila lärare vid sjökrigshögskolan, till lärare vid minskolan i
kemi m. m., till musikledare vid flottans stationer, till advokatfiskal
vid Karlskrona station, till kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i

190

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

Karlskrona, till regementspastorn och till fästningspredikanten vid kustartilleriet
samt till poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona.

D) Arvoden, som utgå till innehavare av vissa befattningar, vilka
taga vederbör andes hela arbetstid i anspråk och för vilka arvodet utgör den
enda kontanta avlöningsförmånen på sådant sätt, att avlöningen antingen
allenast består i arvodet eller att däri jämväl ingår en eller flera naturaförmåner,
såsom bostad, bränsle och lyse samt eventuellt kost.

Till denna grupp av befattningar hörde all personal, som inom den
civila förvaltningen vore att hänföra till ständigt tjänstgörande, icke-ordinarie
personal. Vissa befattningshavare inom denna grupp, nämligen
extra konstaplar vid fästningspolisen i Boden samt extra mariningenjörer,
vore redan omnämnda i den avdelning av de sakkunnigas betänkande,
däri de sakkunniga behandlat frågan om lönereglering för civilmilitära
beställningshavare. Vad beträffade övriga hithörande befattningar, uppeliölles
dessa i stor utsträckning av pensionerade militära beställningshavare
eller annan personal i reserven, men i övrigt toges för deras
uppehållande i anspråk civil personal. Av sistnämnda personal vore en
stor del kvinnlig.

Då ett fullständigt uppräknande av alla de befattningar, som här
avsåges, i detta sammanhang icke kunde ifrågakomma, angåves här
nedan endast vissa exempel på olika dylika befattningar vid armén,
resp. marinen.

1) Arvodestagare vid armén.

Bibliotekarien och aktuarierna vid generalstaben, kommmendanten
i Stockholm, kommendanten å Karlsborg, rullföringspersonalen (d. v. s.
rullföringsbefälhavare, vid Stockholms stads rullföringsområde anställda
rullföringsofficerare samt rullföringsbiträden), redogöraren vid remonteringsstyrelsen,
förvaltaren vid ridskolan, förvaltaren samt väbeln vid
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, maskinisterna vid de militära
undervisningsanstalterna, personalen vid arméns sjuksköterskekår samt
slutligen all icke-ordinarie personal vid garnisonssjukhusen i Stockholm,
i Boden och å Karlsborg, nämligen dels vissa läkare och annan manlig
sjukvårdspersonal (underläkare, apotekare m. fl.), dels viss förvaltningspersonal
(sjukhusväblar, förrådsförvaltare, maskinister in. fl.), dels slutligen
husmödrar, översköterskor ävensom kvinnlig betjäningspersonal.

2) Arvodestagare vid marinen.

Bibliotekarien vid marinstaben, portvakten vid sjökrigsskolan samt
rullföringspersonalen (d. v. s. sjörullföringsbefälhavare och sjörullföringsbiträden).

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 350.

191

Vid de undersökningar, som de sakkunniga verkställt för bedömandet
av frågan, huru vid den förevarande löneregleringen lämpligen borde förfaras
med nu ifrågavarande arvoden eller däremot svarande ersättningar,
både de sakkunniga funnit, att detta spörsmål, som i och för sig vore av
en synnerligen komplicerad natur, i vissa avseenden ägde sådant samband
med organisationen av försvaret, att dess lösande måste anses falla
utom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget. På grund
härav hade de sakkunniga ansett sig icke nu kunna framlägga ett slutgiltigt
förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande ur
vederbörande stater av ifrågavarande arvoden. De sakkunniga både
därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas
ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen,
dels ock i andra fall, då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den
förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregleringen skulle medföra
för vederbörande arvodestagare, förorda arvodenas (de särskilda ersättningarnas)
uteslutande ur lönesystemet utan någon särskild kompensation.

1 det stora flertalet fall hade däremot de sakkunniga ansett sig
endast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande.
Beträffande de arvoden, som kunde antagas komma att kvarstå
efter den nu förestående omorganisationen av försvaret, hade med vissa
undantag föreslagits, att arvodena från och med år 1922 tills vidare
upptoges i staterna med belopp, som med omkring 16 procent överstege
de nuvarande beloppen. Härigenom skulle avlöningen för vederbörande
befattningshavare jämlikt grunderna för kommunikationsverkens lönereglering
bringas upp till prisnivån vid början av 1920-talet. I fråga
åter om de arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets omorganisation
syntes mera ovisst, föresloge de sakkunniga, att desamma måtte
i 1922 års stater upptagas med oförändrade belopp, med anmärkning att
desamma skulle utgå med dessa belopp allenast intill dess annorlunda
beslutades.

För överskådlighetens skull hade de sakkunniga sammanfattat sina
förslag i två sammanställningar, vilka fogats vid detta protokoll; och
ville de sakkunniga i korthet redogöra för dessa förslag i anslutning till
ovan angivna fyra grupper A—D, å vilka arvodena av de sakkunniga
ansetts kunna uppdelas.

Samtliga de arvoden, som i förestående redogörelse upptagits under
grupp A, avsåge, såsom förut angivits, att på grund av vissa beställningars
ansvarsfulla art e. d. bereda deras innehavare ett visst försteg
i lönehänseende framför annan personal i samma lönegrad. Den undersökning,
de sakkunniga verkställt i förevarande avseende, hade ådagalagt,

De sakkunnigas
förslag
till reglering
av arvodena.

192

Kling1. Maj:ts Proposition Nr 850.

att detta försteg i huvudsak borde bibehållas. För detta ändamål hade
i viss mån olika tillvägagångssätt ansetts böra anlitas.

Sålunda hade, såsom förut anförts, arvodena till inspektören för
kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland
föreslagits skola kompenseras genom dessa beställuingshavares hänförande
till en särskild 7. lönegrad inom löneplauen för officerare.

De nu till trängens överstelöjtnanter och majorer utgående arvodena
borde enligt de sakkunnigas mening uteslutas ur avlöningssystemet. På
grund av det särskilda ansvar, som måste anses påvila såväl nyssnämnda
beställningshavare som övriga chefer för särskilt för sig bestående militära
kårer, och då avlöningen i 4. lönegradens lägsta löneklass, d. v. s.
11. löneklassen av löneplanen för officerare, måste anses vara väl knapp för
major, som förordnades i chefsbefattning av nämnda slag, hade emellertid
de sakkunniga i 9 § av sitt förslag till avlöningsreglemente intagit en
bestämmelse i syfte att sådan major, även om han eljest icke skulle
vara berättigad därtill, i allt fall måtte åtnjuta lön enligt 12. löneklassen.

Vad beträffade chefen för krigsskolan vore att märka, dels att avlöningen
för honom i så måtto överstege den för överstelöjtnant bestämda,
att lönen vore 500 kronor högre än överstelöjtnants, dels ock att nämnde
chef i sin egenskap av chef för reservofficerskurserna vid krigsskolan
åtnjöte arvoden, som sammanlagt uppginge till 600 kronor för år. De
sakkunniga, som i annat sammanhang angivit de skäl, vilka föranlett
de sakkunniga att hänföra chefen för krigsskolan till 5. lönegraden
i löneplanen för officerare, hade emellertid med hänsyn till vikten
av de arbetsuppgifter, som ålåge denne chef, och det honom påvilande
ansvaret ansett, att han borde till förhöjning av den för honom föreslagna
lönen såsom överstelöjtnant komma i åtnjutande av ett arvode
av 2,040 kronor för år räknat, motsvarande skillnaden i lön på G-ort
för personal i 5. och 6. lönegraderna i nämnda löneplan, d. v. s. för
överstelöjtnant, resp. överste.

Vidkommande fälttygmästaren hade de sakkunniga, med hänsyn därtill
att enligt nuvarande organisation flertalet av de militära byråcheferna i
arméförvaltningen innehade överstebeställningar samt att fälttygmästarens
avlöning med inräknande av det nu utgående arvodet endast oväsentligt
understege överstes avlöning, funnit skäligt, att fälttygmästarens avlöning
genom särskilt arvode bringades upp till ett belopp, motsvarande
överstes lön. Detta arvode syntes därför böra bestämmas till samma
belopp som nyssnämnda arvode till chefen för krigsskolan eller 2,040
kronor för år räknat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

193

Vad härefter anginge styresmännen för artilleriets fabriker, hade
de sakkunniga i annat sammanhang angivit skälen, varför de ansetts
böra hänföras till 4. lönegraden och sålunda likställas med majorer.
Oavsett den förbättring i lönehänseende, som härigenom skulle komma
nämnda beställningshavare till del, borde de emellertid, liksom hittills,
genom visst arvode beredas en avlöning, som motsvarade deras krävande
befattningar. De sakkunniga hade funnit, att detta syfte skulle på
lämpligt sätt ernås, om de nuvarande arvodena å 2,400 kronor bibehölles
oförändrade. Härigenom skulle en styresmans hela avlöning på
G-ort, för det fall att han vunnit uppflyttning till 12. löneklassen i 4.
lönegraden, högst komma att uppgå till 12,780 kronor eller till 240
kronor lägre än fälttygmästarens avlöning enligt de sakkunnigas nyss
angivna förslag.

Beträffande slutligen de under grupp A, punkterna 6—8, angivna
arvoden, vilka för närvarande tillkomme innehavarna av vissa läkarbeställningar
och av fästning sv eter inärbeställning en i Boden, ansåge de sakkunniga
sig böra förorda deras bibehållande. De skäl, som föranlett dessa arvodens
införande, nämligen antingen vederbörliga beställningars betydelse
eller — vad anginge den till Boden hörande personalen — behovet att för
beställningarnas behöriga rekrytering kompensera den ringa möjligheten att
på nämnda ort utöva enskild praktik, syntes även vid nu förevarande lönereglering
böra för ifrågavarande beställningshavare betinga ett försteg i
lönehänseende. Vad beträffade arvodenas belopp, syntes däri icke behöva
göras annan ändring än som föranleddes därav, att avlöningarna i allmänhet
funnits böra höjas med omkring IG procent för deras uppbringande
till prisnivån vid 1920-talets början. I enlighet härmed föresloge de sakkunniga,
att nu förevarande arvoden, samtliga å 1,000 kronor, höjdes
till 1,170 kronor för år räknat.

Under de sakkunnigas överläggningar hade visserligen uppmärksammats,
att de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm genom
sin placering i löneplanen och arvodets begränsande till nämnda belopp
skulle vid löneregleringen erhålla en otillräcklig kompensation för sin
nuvarande särställning i avlöningshänseende. Såsom förut omförmälts,
inginge nämligen i dessa beställningshavares nuvarande avlöning ett belopp
av 2,500 kronor såsom ersättning för bostad med bränsle. Då nämnda
ersättningsbelopp icke avpassats med hänsyn till de normer, vilka hittills
tillämpats vid fastställande av inkvarteringsbidrag till personal, som
icke bereddes inkvartering in natura, utan fastmera utgjort en personlig
gottgörelse för att de förutvarande läkarbostäderna måst tagas i anspråk
för sjukhusets behov, hade de sakkunniga funnit sig icke kunna beBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 543 21 25

194

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

träffande de båda ifrågavarande beställningshavarna föreslå några avvikelser
från grunderna för det föreslagna lönesystemet. Den avlöningsminskning,
som kunde komma att uppstå för de nuvarande tjänstinnehavarna,
syntes böra utjämnas genom bestämmelser rörande personliga
lönetillägg. Förslag i sådant hänseende komme de sakkunniga att framlägga
i annat sammanhang.

Bestämmelser rörande nu ifrågavarande arvoden hade intagits i 31 §
av förslaget till avlöningsreglemente.

Vad härefter anginge de arvoden, vilka hänförts till grupp B,
stode frågan om dessas bibehållande i eller uteslutande ur lönesystemet i
nära samband med försvarets blivande organisation. På grund härav hade
ifrågavarande arvoden i de sakkunnigas förslag till största delen föreslagits
böra för år 1922 i vederbörande stater uppföras med oförändrade belopp
att under samma år utgå, intill dess annorlunda beslötes. De sakkunniga
hade härvid tänkt sig att, därest förevarande förslag till lönereglering
bleve framlagt för 1921 års riksdag och av riksdagen bifölles, de nuvarande
arvodena skulle, oberoende av löneregleringens genomförande,
få utbetalas under förra delen av år 1922, intill dess samma års riksdag
fattat beslut i anledning av den förnyade framställning i ämnet, som
Kungl. Maj:t efter särskild utredning torde komma att till riksdagen
avlåta.

Vid tillämpning av det nu förordade förfaringssättet syntes, därest
nämnda beslut komme att gå i den riktningen, att visst arvode skulle
upphöra, böra förutsättas, att redan utbetalt arvode, som belöpt på tid
före beslutets ikraftträdande, icke skulle återfordras av den, som uppehållit
vederbörande befattning. A andra sidan syntes, därest i visst fall utredningen
skulle leda därtill, att arvode funnes böra höjas, sådan höjning
icke heller böra vinna retroaktiv tillämpning.

Då de nu ifrågavarande arvodena alltså icke skulle komma att höjas
till belopp, motsvarande prisläget vid 1920-talets början, syntes det möjligen
kunna ifrågasättas, att dyrtidstillägg å dessa arvoden borde
beräknas efter de grunder, som komme att gälla personal, vilken icke fått
avlöningen reglerad efter nämnda prisläge. Med hänsyn därtill att
ifrågavarande arvoden i varje fall utginge till beställningshavare, vilkas
huvudsakliga avlöning vore avsedd att regleras efter sagda prisläge, syntes
dock någon särskild grund för beräkningen av dyrtidstillägg å omförmälda
arvoden icke böra ifrågasättas.

Vissa av de arvoden, som hörde till den nu omhandlade gruppen, vore
emellertid enligt de sakkunnigas mening av den natur, att desamma redan

195

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

från och med år 1922 borde uteslutas ur resp. stater. Detta vore fallet med
de arvoden, som nu utginge till en adjutant, tillika redogörare, vid krigshögskolan,
till ytterligare en adjutant därstädes, till en adjutant vid artillerioch
ingenjörhögskolan, till en adjutant vid krigsskolan och till en adjutant
vid sjökrigsskolan. De sakkunniga hade för sin del funnit uppenbart,
att uppehållandet av dessa befattningar icke kunde erfordra större kvalifikationer
än dem, som i allmänhet krävdes av officerare i expeditionstjänst,
ävensom att förordnande att uppehålla någon av dessa befattningar snarast
syntes vara mindre krävande än förordnande å adjutantsbefattningar vid
exempelvis arméfördelningsexpeditionerna, för vilka särskilda arvoden
icke vore anslagna. Ett ytterligare skäl för uteslutandet av nu avsedda
arvoden läge däri, att personal, som erhölle förordnande å ifrågavarande
befattningar, vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle komma i åtnjutande
av ersättning för flyttningskostnad vid förflyttning i anledning
av förordnandet.

De sakkunniga ansåge vidare, att ur vederbörliga stater borde helt uteslutas
de särskilda ersättningar, vilka vore anslagna på staterna för generalitetet
och för kommendantskapen i form av fyllnad till fanjunkares
dagavlöning för vissa såsom skrivbiträden förordnade sergeanter. Befattningarna
i fråga syntes nämligen icke i någon mån erfordra några
sådana kvalifikationer, att deras uppehållande gåve anledning till särskild
ersättning utöver den lön, som enligt löneplanen tillkomme vederbörande
sergeant i den lönegrad, vartill hans beställning vore att hänföra.

Under vederbörligt avlöningsanslag vid lantförsvaret vore särskilda
medel anvisade för att bereda sergeanter, vilka kommenderats såsom
biträden hos regementsintendenter, fyllnad till fanjunkares dagavlöning.
Enligt upplysningar, som de sakkunniga hade inhämtat, syntes ifrågavarande
Befattningshavare i stor utsträckning hava att fullgöra arbete av
lika krävande art som fanjunkare. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga
funnit riktigast föreslå, att ifrågavarande anslagspost bibehölles
oförändrad i avbidan på närmare utredning, huruvida den nu medgivna
ersättningen borde bibehållas eller bortfalla.

Under staten för intendenturkåren vore vidare uppförd en anslagspost
å 15,000 kronor för beredande av dagarvode enligt 42 § i nu gällande
avlöningsreglemente till den, som, utan att uppbära lön eller arvode från
intendenturkårens stat och utan att vara berättigad till dagtraktamente,
tjänstgjorde inom intendenturkåren. Då härmed avsåges att lämna ersättning
åt officer eller underofficer, vilken vid förfall för regementsintendent
eller förrådsförvaltare förordnades såsom vikarie, ansåge de sakkunniga,
att denna ersättning fortfarande borde utgå enligt nu gällande grunder
i avvaktan på närmare utredning i ämnet.

196

Kung!. Mcij:ts Proposition Nr 350.

Vidkommande flertalet av de arvoden, som kunde hänföras till grupp
C, gällde, i olikhet med vad som hade anförts i fråga om de till gruppen
B hänförliga arvodena, att någon indragning av dessa arvoden — i den
mån vederbörande befattningar vid försvarets omorganisation överhuvudtaget
komme att bibehållas — icke syntes kunna ifrågasättas. Vid sådant
förhållande syntes i avseende å dessa arvoden böra tillämpas den förut
av de sakkunniga angivna huvudregeln, enligt vilken de från och med
år 1922 borde upptagas till belopp, som med omkring 16 procent överstege
de nuvarande beloppen.

I detta sammanhang hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att motsvarande avlöningsförhöjning måtte tillerkännas vissa å flottans
ecklesiastikstat upptagna befattningshavare, som visserligen icke uppbure
arvoden, men vilkas ställning i lönesystemet likväl närmast syntes
motsvara den, som intoges av här ifrågavarande personal. Dessa befattningshavare
vore regementspastorn vid flottans station i Stockholm,
bataljonspredikanten vid samma station samt klockaren vid Skeppsholms
församling.

Det nu nämnda förfaringssättet hade de sakkunniga emellertid icke
ansett sig böra föreslå för de arvoden, som utginge till de militära beställningshavare
på aktiv stat, vilka såsom bitjänster uppehölle befattningar
av den beskaffenhet, att deras bibehållande kunde antagas bliva beroende
på resultatet av den pågående utredningen rörande omorganisationen
av försvaret. Hit hörde exempelvis arvodena till de regementschefer vid
infanteriet, som förordnades såsom brigadchefer, samt arvodena till flertalet
lärare vid de militära läroverken. En ytterligare avvikelse från
berörda huvudregel om arvodenas höjande borde enligt de sakkunnigas
mening äga rum beträffande avlöningen åt vissa ecklesiastika befattningshavare,
nämligen garnisonspastorn å Karlsborg, organisten därstädes samt
kyrkvaktaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Frågan om höjning
av den av statsmedel utgående avlöningen till omförmälda befattningshavare
syntes böra upptagas endast i samband med eventuella
ändringar i gällande lönekonventioner. Beträffande nu nämnda arvoden
hade de sakkunniga därför funnit sig böra föreslå tillämpande av samma
förfaringssätt, som hade förordats beträffande de till gruppen B hörande
arvodena, eller att de borde utgå med oförändrade belopp under år 1922,
intill dess annorlunda bleve beslutat av Kungl. Maj:t och riksdagen. I
fråga om grunderna för beräkning av dyrtidstillägg å sagda arvoden ansåge
de sakkunniga, att ovan gjorda uttalanden beträffande de till gruppen B
hörande arvodena borde äga motsvarande tillämpning. Endast för sådana
befattningshavare, vilka, utan att innehava ordinarie befattning vid för -

197

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

svarsväsendet, såsom bitjänster uppehölle de befattningar, för vilka oförändrade
arvoden skulle utgå, syntes avlöningsminskning kunna uppstå,
om dyrtidstillägget utginge efter reducerade grunder. För sådan händelse
syntes utjämning böra ske genom intagande i blivande författning om
dvrtidstillägg av bestämmelse om rätt till åtnjutande av personligt dyrtidstillägg.

Innan de sakkunniga lämnade denna grupp befattningar, ville de sakkunniga
rörande det sätt, som tillämpats vid upptagande i bilagorna
1 och 2 av de med 16 procent förhöjda beloppen, meddela, att de
efter sådan beräkningsgrund framkomna arvodesbeloppen genomgående
avrundats uppåt till belopp, som vid delning med 12 gåve på hel
krona eller 50 öre slutande belopp. I ett fall — nämligen i fråga
om arvodet till advokatfisk alen vid flottans station i Karlskrona —
hade de sakkunniga föreslagit viss ytterligare förhöjning av arvodet.
Anledningen härtill hade varit, att arvodet för denne tjänsteman ansetts
böra ställas i visst förhållande till arvodet för advokatfiskalen i marinförvaltningen,
vilken tillika hade att förrätta advokatfiskalsgöromålen vid
Stockholms station. Då sistnämnda arvode, nu 3,000 kronor, i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag föreslagits skola höjas
till 4,000 kronor, hade det ansetts skäligt, att advokatfiskal^ vid Karlskrona
station arvode höjdes från det nuvarande beloppet, 2,500 kronor,
till 3,000 kronor.

Beträffande slutligen reglerandet av arvodena under gruppen D hade
de sakkunniga, med hänsyn till de grunder, efter vilka förslaget i dess
helhet vore uppgjort, funnit det vara följdriktigt, att den talrika ickeordinarie
personal vid försvarsväsendet, som folie under nämnda grupp,
finge sina nuvarande kontanta avlöningsförmåner uppförda till en nivå,
som motsvarade prisläget vid början av 1920-talet. Liksom för en
del av de arvoden, som hänförts under gruppen C, hade de sakkunniga
därför i sitt förslag i regel upptagit arvodena inom nu förevarande
grupp med belopp, som med omkring 16 procent överstege de
nuvarande beloppen. I ett fall hade de sakkunniga ansett sig böra
frångå nämnda beräkningsgrund och i stället föreslå en mera väsentlig
förhöjning i arvodet. Enligt nu gällande stat åtnjöte biträdena vid Stockholms
stads rullföringsområde ett arvode av 3 kronor 50 öre för dag,
medan arvodet åt biträde vid övriga rullföringsområden på fastlandet vore
bestämt till allenast 3 kronor för dag. I avseende härå hade 1917 års militära
avlöningssakkunniga uttalat att, då Stockholms lantrullföringsområde
hade och borde hava sin expedition förlagd till Stockholm, det syntes

Arvode åt
fortväblar i
Boden.

198 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

kunna ifrågasättas, huruvida icke dess personal borde åtnjuta samma
ersättning som personalen vid stadsrullföringsområdet. Bemälda sakkunniga,
som i sitt förslag till tillfällig löneförbättring för rullföringspersonalen
upptagit sådan löneförbättring till samma belopp för alla rulllöringsbiträden,
hade vidare framhållit, att vid ett mera definitivt ordnande
av rullföringspersonalens avlöningsförhållanden spörsmålet om utjämnande
av ifrågavarande olikhet syntes höra tagas i övervägande. I anslutning
härtill och då även sjörullföringsbiträdet i Stockholm tillerkänts det
högre dagarvodet, hade de sakkunniga ansett skäligt, att biträdena vid
Stockholms lantrullföringsområde måtte komma i åtnjutande av arvode
till samma belopp som övriga motsvarande befattningshavare vid rullföringsväsendet,
vilka hade sin tjänstgöringsort förlagd till huvudstaden.

Vid avpassande av de arvodesbelopp, som de sakkunniga föreslagit
för personal i gruppen D, hade de sakkunniga följt ovanberörda grundsats,
att arvodena borde avpassas så, att de vid delning med 12 lämnade
på hel krona eller 50 öre slutande belopp.

De till ifrågavarande grupp hörande befattningshavare syntes, i likhet
med motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken, böra
i förekommande fall åtnjuta kallortstillägg.

Enligt nu gällande stater ägde i flera fall vederböiande befattningshavare
att efter viss tids tjänst — 5, resp. 10 år — vinna förhöjning
i arvodet. Så vore exempelvis fallet med förvaltaren vid ridskolan, översköterskorna
vid garnisonssjnkhusen samt poliskommissarien i Karlskrona
m. fl. Vid beräkningen av de arvodesbelopp, som borde tillkomma
dessa befattningshavare, hade de sakkunniga ansett böra förfaras på det
sätt, att förhöjning med 16 procent hade beräknats på det för vederbörlig
befattning upptagna slutliga arvodet, varefter begynnelsearvodet, efter
förut angiven grund för avjämningen, hade bestämts till skillnaden mellan
summan av nuvarande slutavlöningen och nyssnämnda förhöjning därav,
å ena, samt summan av de medgivna ar vodes förhöjningarna efter viss
tids tjänst, å andra sidan. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sagda
arvodesförhöjningar fortfarande utgå med oförändrade belopp och efter
nu gällande tidsintervaller.

Såsom förut nämnts, hade de sakkunniga funnit sig ej böra avgiva förslag
till reglering av sådana arvoden, som icke vore anvisade på någon av de
särskilda staterna under fjärde huvudtiteln. Från de sakkunnigas löneregleringsförslag
hade sålunda uteslutits det betydande antal vid lantförsvaret
ifrågakommande arvoden, som vore upptagna på den förteckning över av

199

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Kungl. Maj:t fastställda arvoden, vilken plägade meddelas riksdagen till
kännedom i samband med den årliga beräkningen av anslaget till avlöning
åt personal vid staber och truppförband m. fl. Beträffande eu grupp
av de befattningshavare, vilkas arvoden vore upptagna på nämnda förteckning,
hade de sakkunniga dock ansett undantag böra göras i nu
förevarande sammanhang, i det att de sakkunniga funnit sig böra hemställa,
att vid avlåtande av proposition till riksdagen rörande löneregleringen
förslag måtte avlåtas om höjning av det nu utgående, till 1,200
kronor bestämda arvodet till en var av de fyra fortväblarna vid Bodens
fästning. I sådant avseende hade 1917 års sakkunniga uttalat att, ehuru
fortväblarna icke upptagits i någon av riksdagen godkänd stat, riksdagen
likväl genom visst uttalande i samband med beslut rörande organisationen
av fortförvaltningen vid de permanenta verken i Boden måst
anses hava prövat arvodenas belopp. Enär fortväblarna på grund av
nämnda uttalande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, som
för närvarande utginge med 300 kronor, varigenom den sammanlagda
kontanta avlöningen till fortväblarna uppginge till 1,500 kronor, hade de
sakkunniga, med tillämpning av samma beräkningsgrund som i fråga
om övriga arvoden, för en var av dessa beställningshavare upptagit
arvoden till belopp av 1,740 kronor.

Sedan de sakkunniga sålunda avhandlat frågan om reglering av
vissa nu utgående arvoden och ersättningar, hava de sakkunniga framlagt
förslag till införande av vissa arvoden samt därvid anfört följande.

Ehuru de sakkunniga sökt att i möjligaste mån inskränka användningen
inom lönesystemet av avlöningsformen arvode, hade de sakkunniga
dock funnit sig böra föreslå, att denna avlöningsform måtte på
grund av särskilda omständigheter införas i två fall, där arvoden för
närvarande icke utginge, nämligen dels för vissa officerare vid intendenturkåren
och dels för de två regementsofficerare vid flottan (kommendörer
eller kommendörkaptener), vilka placerades såsom varvschefer vid vardera
av flottans stationer.

Vad då först beträffade officerare vid intendenturkåren ville de sakkunniga
erinra därom, att framställningar vid olika tillfällen gjorts om
vidtagande av åtgärder till lättande av den stora arbetsbörda, som påvilade
dem bland nämnda officerare, vilka placerades såsom regementsintendenter.

Enligt arméns nuvarande förvaltningsorganisation ålåge det innehavarna
av dessa befattningar icke blott att vara föredragande inför
regementschefen av förvaltningsärenden angående förplägnad, intendentur -

Införande
av vissa
arvoden.

200

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

materiel m. in., utan även att i egenskap av chefer för resp. kassaförvaltningar
vara självständigt beslutande och ansvariga i s. k. kassaärenden.
Med sådant ärende förstodes samtliga frågor angående kassa-,
räkenskaps- och medelsredovisningsväsendet ävensom angående avlöning
med därav föranledda utbetalningar, vilka grundade sig på fastställda stater,
reglementet för arméns avlöning under fred och andra allmänna författningar,
Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter samt beslut av vederbörande
högre myndigheter. Det vore sålunda en stor mångfald av göromål, som
ålagts ifrågavarande personal. Därjämte vore särskilt att beakta det stora
ekonomiska ansvar, som vore förenat med chefskapet för kassaförvaltningarna.

För att lätta intendenturofficerarnas arbetsbörda och i någon mån minska
det dem påvilande ansvaret hade vid olika tillfällen vissa organisationsändringar
ifrågasatts. Förslag hade sålunda framställts därom, att åtminstone
vid de större truppförbanden skulle, förutom regementsintendenten,
anställas ytterligare en intendenturofficer i egenskap av expeditionsintendent,
en åtgärd, som i tillämpliga delar vidtagits inom marinen
vid de särskilda kustartilleriregementena. Såsom en annan utväg till
frågans ordnande hade man tänkt sig, att för kassa-, räkenskaps- och
redovisningsväsendet skulle vid truppförbanden inrättas särskilda beställningar
för krigskassörer. Intetdera av dessa förslag hade emellertid
kommit till utförande och tvivelaktigt torde väl vara, om någon mera
väsentlig lättnad i de arbetsuppgifter, som ålåge regementsintendenterna,
kunde komma att beredas dem i samband med den omorganisation
av försvarsväsendet, som nu vore förestående. Vid sådant förhållande
hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att i samband med
förevarande lönereglering en särskild ekonomisk fördel i form av arvode
måtte beredas de mest betungade regementsintendenterna och med dem
likställda andra intendenturtjänstemän.

För att erhålla ledning för bedömandet, i vad mån dylika arvoden
borde komma till användning, hade de sakkunniga under hand från chefen
för intendenturstaben inhämtat yttrande, huru de olika befattningar såsom
chefer för kassaförvaltningarna vid arméns staber, truppförband,
anstalter m. m., i vilka intendenturofficerare kunde placeras, lämpligen
borde klassificeras med hänsyn till de olika befattningarnas arbetsbörda
och ansvar. Härvid hade intendenturbefattningarna uppdelats på tre
Ivuvudgrnpper. Till den första gruppen hade räknats Göta livgarde,
Norrbottens och Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägarregemente
samt Västernorrlands regemente. Till den andra gruppen både hänförts

201

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

samtliga övriga infanteriregementen, Skånska dragonregementet, de sex
fältartilleriregementena, Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår, Fält*
telegrafkåren samt arméns centrala beklädnadsverkstad. Till den tredje
gruppen hade slutligen räknats alla återstående truppförband ävensom
kassaförvaltningarna vid arméfördelningarnas expeditioner för kassaärenden,
vid arméns olika intendenturförråd, vid krigsskolan på Karlberg,
vid garnisonssjukhuset i Stockholm, vid generalstaben och vid intendenturstaben.

Med ledning av detta förslag till intendenturbefattningarnas uppdelning
och de övriga upplysningar, som stått de sakkunniga till buds,
hade de sakkunniga funnit, att något behov att genom särskilt arvode
kompensera de intendenturofficerare, vilka placerades i befattning såsom chef
vid någon av kassaförvaltningarna i den tredje gruppen, icke torde föreligga.
Beträffande åter intendenturbefattningarna inom de två andra grupperna,
hade de sakkunniga icke funnit sig övertygade om lämpligheten att
verkställa någon klassificering av befattningarna i fråga. Vissa ändrade
förhållanden i avseende å förläggning av trupp o. dyl. kunde nämligen
tid efter annan föranleda en utjämning av den olika arbetsbördan.
De sakkunniga hade därför begränsat sig till att föreslå, att särskilda
arvoden finge utgå med 600 kronor, för år räknat, till en var officer, som
placerades i någon av de befattningar, vilka i chefens för intendenturstaben
förslag räknats till första eller andra gruppen.

De för införande av ifrågavarande arvoden erforderliga medlen,
(39 x 600 =) 23,400 kronor, torde böra upptagas under staten för intendenturkåren.
Beträffande medlens disposition syntes i särskild anmärkning
till staten böra intagas bestämmelse, att arvodesbeloppet skulle utgå
till den officer vid intendenturkåren, som placerades i vederbörlig befattning,
dock att under tid, då på grund av vederbörande intendenturofficers
tjänstledighet eller förfall eller av annan orsak för befattningens uppehållande
förordnades annan officer, arvodet skulle tillkomma denne.

Vad härefter beträffade de regementsofficerare, vilka placerades såsom
varvschefer vid flottans båda stationer, hade de sakkunniga funnit, att det
arbete, som ålåge innehavarna av nämnda befattningar, vore av synnerligen
krävande art. Åven om på ifrågavarande befattningar alltid plägade
placeras beställningshavare med lön såsom kommendör, d. v. s. enligt
6. lönegraden i den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för officerare,
kunde befattningarnas innehavare härigenom icke anses erhålla
en avlöning, som motsvarade deras ställning såsom ansvariga ledare
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. AV 850. 543 21 26

202

Kungl. Maj:t Proposition Nr 350.

av driften vid de stora anläggningar, som tillhörde flottans varv. De
sakkunniga hade övervägt olika alternativ för lösningen av förevarande
fråga. Så hade, bland annat, under de sakkunnigas överläggningar ifrågasatts,
att för varvscheferna borde inrättas särskilda beställningar med
lön enligt 7. lönegraden i den för officerare föreslagna löneplanen, varigenom
varvscheferna i lönehänseende skulle komma att föras upp i
samma ställning som de officerare vid armén, vilka placerats mellan regementscheferna
(överstarna) samt arméfördelningscheferna och med dem
likställda generalspersoner. Häremot hade emellertid gjorts gällande, att
en sådan åtgärd skulle innebära en organisationsändring, varom det icke
tillkomme de sakkunniga att väcka förslag. Inrättandet av särskilda
beställningar för varvschefsbefattningarna skulle för övrigt medföra den
olägenheten, att möjligheten att genom omplacering inom vederbörliga
regementsofficersgrader vid varje tillfälle erhålla de lämpligaste krafterna
inom flottans officerskår för uppehållande av varvschefsbefattningarna
komme att bortfalla. Vidare hade framställts förslag därom, att
för varvscheferna borde införas arvoden till sådana belopp, att den sammanlagda
avlöningen för vardera av de båda varvscheferna komme att
uppgå till 15,000 kronor eller det belopp, vartill avlöningen enligt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente fastställts för den med varvscheferna
jämförliga verkstadsdirektören vid telegrafverket. Ej heller detta förslag
hade synts de sakkunniga tillfredsställande. Ett fullständigt likställande i
avlöningshänseende av de båda varvscheferna torde nämligen enligt de
sakkunnigas mening icke böra ifrågasättas särskilt med hänsyn till den
olika omfattningen av de båda varven i Karlskrona och Stockholm.
Härtill komme, att det icke syntes lämpligt att bestämma arvodet
efter en sådan grund, att arvodesbeloppet bleve växlande allt efter
storleken av den lön, som tillkomme vederbörande i hans ordinarie beställning
såsom kommendör eller kommendörkapten. De sakkunniga hade
därför stannat vid att föreslå fixa belopp såsom arvoden för de båda
varvscheferna; och hade arvodena ansetts böra bestämmas till 1,800
kronor för varvschefen i Karlskrona och till 900 kronor för varvschefen
i Stockholm. Under förutsättning att såsom varvschefer placerades kommendörer
samt att nämnda båda orter fortfarande komme att hänföras till
ortsgrupperna I), resp. G, skulle sammanlagda avlöningen för varvschefen
i Karlskrona komma att uppgå till 14,100 kronor och för varvschefen
i Stockholm till 13,920 kronor.

De härför erforderliga medlen, tillhopa 2,700 kronor, torde böra
upptagas å vederbörlig stat för flottans officerskår.

203

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 330.

I förevarande hänseende hava två av de sakkunniga (herrar Lybeck
och Näsman) avgivit följande särskilda yttrande.

De sakkunniga hava i sitt förslag bibehållit de särskilda förmåner, som i
form av fördelaktigare tjänstårsberäkning eller arvoden tillkomma vissa officerare
vid generalstaben ävensom artilleristabs- och fortifikationsstabsofficerare. Dessa
förmåner anse vi fullt berättigade, men vilja här göra det uttalandet, att liknande
förmåner även böra på ett eller annat sätt tillerkännas officerare vid marinstaben,
för den händelse denna stab vad anställningsvillkor m. in. angår erhåller
en med någon av ovannämnda staber motsvarande organisation.

Sakkunniga hava vidare infört vissa arvoden till de officerare vid intendenturkåren,
vilka tjänstgöra som regementsintendenter vid vissa infanteri- och artilleriregementen
m. m., men de göra i detta samband icke något uttalande beträffande
marinintendenturkårens personal. Det torde komma att visa sig, att en
revidering av denna kårs organisation och omfattning samt av arbetsuppgifterna
för dess personal är nödvändig, men även‘att efter dylik revidering vissa befattningshavare
vid denna kår komma att befinnas vara på enahanda sätt som arméns
intendenturpersonal berättigade till särskilda arvoden. Vi hava med detta uttalande
velat hålla frågan öppen för framtiden.

Inspektören för trängen har förklarat sig anse, att de arvoden, som
för närvarande ntginge till överstelöjtnanter och majorer vid trängen i deras
egenskap av chefer för truppslagets särskilda kårer, borde bibehållas.
Denna uppfattning delas av chefen för tredje arméfördelningen, vilken
därjämte uttalat, att arvode borde tillkomma även samtliga kårchefer
vid artilleriet och ingenjörtrupperna.

Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har hemställt,
att även de arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle bibehållas
vid oförändrade belopp, intill dess annorlunda beslutas, måtte höjas
med 16 eller ock att, därest sådan höjning ej bleve vidtagen, dyrtidstillägg
å dessa arvoden måtte utgå enligt nu gällande grunder och
icke efter de regler, som tillämpades beträffande kommunikationsverkens
personal.

Av inspektören för militärläroverken har yrkats, att samtliga vid
dessa läroverk utgående arvoden måtte tills vidare erhålla en reglering
uppåt, motsvarande det normala prisläget vid 1920-talets början, samt
att ett arvode av 750 kronor jämväl måtte tillkomma adjutanten hos
bemälde inspektör. Inspektören för infanteriet anser, att indragning
av arvoden till sådana adjutantbefattningar, med vilka vore förenat åliggande
såsom redogörare, icke borde äga rum.

Chefen för fjärde arméfördelningen föreslår införandet av särskilda
arvoden till sådana förvaltare vid inteudenturkåren, som äro uppbördsmän.

Beträffande de av de sakkunniga för vissa officerare vid intendenturkåren
föreslagna arvoden har chefen för fjärde arméfördelningen

Särskilt yttrande
av vissa
av de sakkunniga.

My tidig)vet ernås
yttranden.

204

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departe mentschefen.

hemställt, att sådana arvoden måtte tillkomma jämväl regementsintendenterna
vid samtliga kavalleriregementen. Av chefen för intendenturkåren
har, efter verkställd utredning i ämnet, yrkats, att arvoden måtte
tillerkännas regementsintendenterna vid de sex fördelningskavalleriregementena,
Skånska husarregementet i Hälsingborg och Positionsartilleriregementet,
varemot dylika arvoden icke borde förekomma vid Bodens
artilleriregemente, Svea ingenjörkår samt arméns centrala beklädnadsverkstad.

I fråga om de arvoden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle
utgå till varvscheferna vid flottans båda stationer, har stationsbefälhavaren
vid flottans station i Stockholm ansett skäl icke föreligga att bestämma
dessa arvoden till olika belopp.

•

Av de till vissa beställningshavare eller särskilda personalgrupper
för närvarande utgående arvoden, vilka ej på ovan angivet sätt kompenserats,
skulle enligt de sakkunnigas förslag en del vid löneregleringens
genomförande bortfalla, under det andra ansetts böra tills vidare kvarstå
och höjas med 16 % samt åter andra, i avvaktan på vidare utredning,
skulle tills vidare utgå med oförändrade belopp. Den av de sakkunniga
i förevarande avseende verkställda utredningen och därpå grundade förslag
har givit mig anledning till erinran endast såvitt angår de arvoden, som
enligt de sakkunnigas mening skulle kvarstå oförändrade; och anhåller
jag nu att få upptaga denna fråga till närmare skärskådande.

Beträffande åtnjutandet av dyrtidstillägg å sistnämnda slag av
arvoden hava de sakkunniga ansett, att dyrtidstillägg å dessa arvoden
borde beräknas enligt grunder, gällande för personal, som fått sin avlöning
reglerad efter det normala prisläget vid 1920-talets början. Till
stöd härför har av de sakkunniga anförts, att ifrågavarande arvoden
skulle tillkomma beställningshavare, vilkas huvudsakliga avlöning vore
avsedd att regleras efter sagda prisläge. Den av de sakkunniga sålunda
åberopade omständigheten synes mig emellertid icke rättvisligen
böra föranleda därtill, att dyrtidstillägget å nämnda, utöver 1914 års
prisnivå icke förhöjda arvoden skulle utgå efter lägre beräkningsgnmd
än den, som enligt allmänna regler för dyrtidstilläggs utgående skulle
tillämpas beträffande dessa arvoden.

Under förutsättning däremot, att dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden
komme att beräknas enligt allmänna regler, skulle jag för min del
kunna biträda de sakkunnigas förslag om bibehållande tills vidare av
dessa arvoden vid oförändrade belopp. Då emellertid hinder särskilt ur
lönetekniska synpunkter lärer möta mot en sådan anordning, varigenom

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

205

dyrtidstillägg skulle utgå efter olika beräkningsgrunder å skilda delar
av samma beställningshavares totalavlöning, har jag i stället ansett mig
böra föreslå, att även förevarande arvoden tills vidare höjas med omkring
16 %. Härtill har jag funnit så mycket större anledning, som jag principiellt
måste ställa mig på den ståndpunkten, att arvoden, vilkas indragning
ej ansetts påkallad redan i samband med löneregleringens
genomförande, icke böra, innan resultatet av en slutlig utredning i ämnet
föreligger, regleras på sådant sätt, att en minskning i vederbörande
arvodestagares inkomst av arvodet kommer att uppstå.

Nu avsedda arvoden utgöras, såsom av det föregående framgår, av
sådana, som utgå till vissa stabsofficerare (vid artilleristaben och fortifikationsstaben),
till lärare vid militära högskolor och vissa andra militära
läroanstalter, till såsom brigadchefer förordnade regementschefer vid
infanteriet m. fl. Däremot torde någon anledning icke förefinnas att
föreslå höjning av de särskilda ersättningar, som nu utgå för beredande
dels av fyllnad till fanjunkares dagavlöning för sergeanter, kommenderade
såsom biträden hos regementsintendenter, och dels av dagarvode för
officerare och underofficerare, vilka, utan att tillhöra intendenturkåren,
förordnas att uppehålla befattning vid denna kår. Dessa ersättningar
äro nämligen icke av samma natur som omförmälda arvoden. Icke heller
lärer ökning böra äga rum av de till vissa ecklesiastika befattningshavare
utgående arvoden, vilkas reglering sammanhänger med ändringar i gällande
lönekonventioner.

Vad särskilt beträffar arvodena till lärare vid militära högskolor är
det med hänsyn till de betydande svårigheter, vilka för närvarande möta
att på lämpligt sätt besätta lärarplatserna vid nämnda högskolor, av
synnerlig vikt, att någon nedsättning icke vidtages av den extra inkomst,
som nu i form av arvode utgår till dessa lärare.

De av mig här ovan föreslagna ändringar beträffande regleringen
av nu utgående arvoden hava iakttagits vid uppgörandet av förslag till
vederbörliga stater.

Ehuru jag är av den åsikten, att införandet i lönesystemet av nya
arvoden bör om möjligt undvikas, har jag dock icke velat motsätta mig
de sakkunnigas förslag om arvoden till vissa regementsintendenter och
till de regementsofficerare, som förordnas till varvschefer vid flottans
båda stationer, då goda skäl synas mig förebragta härför.

Chefen för intendenturkåren har ansett, att sålunda föreslagna
arvoden till regementsintendenter icke borde utgå till regementsintendenterna
vid Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår samt armens cen -

206

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Speclalmotiverlng
för de
sakkunnigas
förslag till
avlöningsreglemente.

för officerare
och underofficerare

samt clvilitära
beställnlngshavare

på aktiv stat
m. fl.

träla beklädnadsverkstad. Detta förslag anser jag mig böra biträda;
och skulle till följd härav det av de sakkunniga för ifrågavarande ändamål
beräknade beloppet, 23,400 kronor, minskas med (3 x 600=) 1,800
kronor till 21,600 kronor. Däremot finner jag mig icke övertygad om
behövligheten av att, på sätt chefen för intendenturkåren förordat, tillerkänna
dylika arvoden jämväl åt regementsintendenterna vid vissa andra,
av de sakkunniga ej avsedda regementen.

Den av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm gjorda
framställning om bestämmande av arvodena till enahanda belopp för de
båda regementsofficerare, som placeras såsom varvschefer vid flottans
stationer, kan jag icke understödja. Det synes mig nämligen givet, att
de väsentligt större anläggningarna å varvet i Karlskrona, där flottans
huvudstation är belägen, och den härmed förenade mera omfattande verksamheten
för varvschefen därstädes betingar, att arvodet för nämnde varvschef
bestämmes till högre belopp än för varvschefen i Stockholm. Någon
anledning att med hänsyn till den av mig i det föregående förordade
höjningen av lönen för beställningshavare i överste-(kommendörs-)graden
nedsätta ifrågavarande arvoden under de av de sakkunniga föreslagna
beloppen synes mig icke föreligga.

Jag anser mig i detta sammanhang böra omförmäla, att nyssnämnda
förhöjning av avlöningen för överste-(kommendörs-)graden icke synes mig
böra medföra någon ändring i beloppen av de utav de sakkunniga föreslagna
arvoden, varmed avsetts att föra upp vissa beställningshavares
avlöning till den av de sakkunniga förordade avlöningen för denna grad.

Med anledning av det utav två bland de sakkunniga gjorda uttalandet
beträffande arvoden till officerare, tjänstgörande i marinstaben, och till
beställningshavare, tillhörande marinintendenturkåren, ävensom rörande
fördelaktigare tjänstårsberäkning för omförmälda officerare vill jag nämna,
att frågan härom torde böra upptagas först i samband med spörsmålet
om organisationen av berörda stab och kår.

Den härefter följande avdelningen av betänkandet (sid. 108—135)
innehåller specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen. Av vad de
sakkunniga i denna del anfört kommer jag i det följande endast att beröra
vissa mera betydelsefulla punkter, beträffande vilka meningsskiljaktighet
förelegat inom de sakkunniga eller mellan dessa och de i ärendet
hörda myndigheterna. I övrigt hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande.

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

207

Marinförvaltningen har påpekat, att i kungörelsen den 30 juni 1920
för åtnjutande av tillfällig löneförbättring under år 1921 stadgats vissa
villkor och bestämmelser, dock endast beträffande annan personal än
marinläkare av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater;
och har ämbetsverket uttalat, att samma undantag givetvis syntes
böra få gälla från stadgandena i 3 § av det föreslagna avlöningsreglementet.

Vad marinförvaltningen sålunda anfört synes mig bör föranleda, att
marinläkare av 2. graden undantagas från de i 3 § av avlöuingsreglementet
beträffande förening av tjänster meddelade bestämmelser. Sådant
undantag bör ock göras för bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Vad
mariningenjörs- och marinläkarstipendiater beträffar, är reglementet icke
å dem tillämpligt.

I fråga om villkor för beställningshavares uppflyttning till högre
tjänsteklass hava de sakkunniga anfört bland annat följande.

Den hittills för försvarsväsendets personal i allmänhet gällande
föreskriften om »väl vitsordad tjänst» för erhållande av ålderstillägg hade
i kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersatts med ett stadgande
av innehåll, att såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre
löneklass skulle gälla, att uppskov med upp flyttningen icke prövats böra
äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den
tid, tjänsteman tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången
förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid
icke skulle i och för sig räknas honom till last. De sakkunniga hade
ansett sig böra upptaga motsvarande bestämmelser i G § 3 och
4 mom. av här förevarande avlöningsreglemente och hade därvid endast
tillfogat det från förutnämnda förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk hämtade tillägget till 3
mom., andra stycket b), att vid beslutande av uppskov med uppflyttning
till högre löneklass på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring hänsyn
till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavaren
särskilt bestraffats, skulle tagas, endast då förseelsen kunde sägas karaktärisera
arten av tjänstgöringen i dess helhet.

I de sakkunnigas reglementsförslag hade icke — liksom ej heller i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente eller i det föreslagna avlöningsreglementet
för befattningshavarna vid statsdepartement m. fl. verk—intagits
några bestämmelser, i vilken ordning och av vilken myndighet beslut
skulle meddelas rörande löntagares uppflyttning från lägre till högre

Föreningar

tjänster.

(3 § i avlöningsreglementet.
)

Marinförvältning3
yttrande.

Departe mentschefen.

Uppskov
med uppflyttning

till högre
löneklass.

v6 § 3 och 4
mom. i avlöningsreglementet.
)

De sakkunniga.

208

Särskilt yttrande
av en
av de sakkunniga.

Myndigheternas
yttranden.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

löneklass. Föreskrift härutinnan torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i
samband med de övriga närmare bestämmelser, vilka erfordrades i avseende
å reglementets tillämpning.

Rörande vad de sakkunniga sålunda föreslagit har en av de sakkunniga
(herr Sterky) avgivit särskilt yttrande av följande innehåll.

I de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente hava i 0 § 3 mom. införts
vissa bestämmelser därom, att såsom villkor för bestå!lningshavares uppflyttning
till högre löneklass skall gälla, att uppskov med uppflyttningen icke
prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under
den tid, beställningshavaren tillhört den lägre löneklassen. I samma paragrafs
4 mom. återfinnes vidare förslag därom, att den framtida verkan av sådant beslut
under viss förutsättning må vid fråga om uppflyttning till än högre löneklass
kunna återgå.

På de skäl, jag närmare utvecklat i ett av mig till del I av de sakkunnigas
förvarande betänkande avgivet särskilt yttrande rörande uteslutandet ur det föreslagna
avlöuingsreglementet för fast anställt manskap vid armén och marinen av
vissa stadganden, motsvarande de nu ifrågavarande, har jag ansett, att de sakkunniga
icke bort giva dessa sistnämnda en sådan omfattning, att de omfatta militiira
och civila beställningshavare, vilka lyda under strafflagen för krigsmakten.

I anslutning härtill har jag yrkat, att ifrågavarande stadganden i 6 § 3 och
4 mom. bort begränsas till att gälla allenast de civila beställningshavare, varå
det föreslagna avlöningsreglementet är avsett att vinna tillämpning.

Härutöver har jag uttalat att, även om mitt sålunda gjorda yrkande icke skulle
vinna bifall, i själva avlöningsreglementet synas böra intagas bestämmelser, vilka
befälhavare böra erhålla rätt och skyldighet att i förekommande fall fatta beslut
i frågor av den i förevarande moment avsedda art. På grund av det nära sambandet
mellan sådana beslut och beslut i disciplinmål, beträffande vilkas handläggande
regler blivit meddelade i strafflagen för krigsmakten, synes det nämligen
böra ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen att bestämma i detta avseende.

I vad reservanten sålunda anfört hava åtskilliga av de i ärendet
hörda myndigheterna instämt.

På sätt reservanten erinrat, har av honom avgivits en reservation
i huvudsakligen enahanda syfte som den nu förevarande i fråga om de
sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för arméns och marinens
manskap (3 § 8 och 9 inom.). I anledning av förstnämnda reservation
yttrade jag att, då bestämmelsen om väl vitsordad tjänstgöring såsom
villkor för tillträdandet av löneförhöjning upptagits såväl i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente som i det vid innevarande års riksdag
godkända avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt
denna bestämmelse enligt min mening vore ägnad att utöva en fördel -

209

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

ak% inverkan även på den militära tjänsten, jag hölle före, att den,
på sätt de sakkunniga föreslagit, borde äga tillämplighet även på arméns
och marinens manskap. Emot reservantens uppfattning, att ett beslut
om vägrat tillträdande av löneförhöjning för manskapet på grund av
mindre väl vitsordad tjänstgöring vore att anse såsom en form av bestraffning,
framhöll jag, att det här icke vore fråga om en minskning
av redan intjänad löneförmån, utan allenast om uppskov med tillträdande
av sådan förmån.

Enahanda betraktelsesätt finner jag äga giltighet jämväl i fråga om
officerare och underofficerare med vederlikar; och anser jag mig följaktligen
icke heller kunna biträda det av reservanten nu gjorda yrkandet.

Vad vidare beträffar reservantens uttalande därom, att i avlönino-sreglementet
borde intagas bestämmelser, vilka befälhavare skulle äga
rätt och skyldighet att i förekommande fall fatta beslut i frågor av avsedd
art, synes det mig att, på sätt de sakkunniga förutsatt, föreskrifter
i sådant hänseende lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t.

I fråga om tillgodoräknande av viss föregående tjänstetid för bestämmandet
av begynnelselön och för uppflyttning till högre löneklass
anhåller jag få erinra om mitt i det föregående gjorda uttalande därom,
att . i analogi med vad som stadgats beträffande underlöjtnant —
marinunderintendent må för bestämmandet av begynnelselön i denna beställning
och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid
tillgodoräkna sig tiden från det han, efter avlag''d avgångsexamen
från marinintendentskolan, vunnit första anställningen såsom marinunderintendent,
vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller senare.
Bestämmelse häiom har införts i 7 § 1 mom. av avlöningsreglementet.

Enligt de sakkunnigas i det föregående omförmälda förslag borde
vid tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen, vilken i främsta rummet
innebär, att befordran från lägre till högre tjänst alltid skall medföra
avlöningsförbättring, särskilda bestämmelser meddelas i syfte bland
annat att upphjälpa löneförhållandena för kapten (ryttmästare), som
undei särskilt lång tid fått vänta pa befordran. 1 sådant avseende bär
av de sakkunniga föreslagits, att till kapten (ryttmästare) befordrad
löjtnant skulle äga att av tid, varunder han stått i högsta löneklassen
såsom löjtnant, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass
än den lägsta i den för kapten avsedda lönegraden räkna sig till
godo icke mindre än sex år eller tre år mer än som för motsvarande
fall medgivits enligt kommunikationsverkens lönesystem; och har beBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) sis 21 27

Tillgodoräknande

av viss föregående

tj änstetid.
(7 § 1 mom. i
avlöningsreglementet).

»Snedd ningsprin cipen.

(8 § 1 mom.
i avlöningsreglementet.
)
De sakkunniga.

210

Särskilt yttrande
av vissa
av de sakkunniga.

* Myndigheternas

yttranden.

Departements''

chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

stymmelse härom intagits i 8 § 1 mom. andra stycket av avlöningsreglementet.
För löjtnant skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag
i förevarande avseende gälla regeln om tillgodoräknande av tre år.

Beträffande den sålunda av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen
hava fyra av de sakkunniga (herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell,
med vilka herr Näsman instämt) avgivit följande särskilda yttrande.

I de av de sakkunniga omförmälda yttrandena från militära myndigheter
under år 1920 liar framhållits behovet av att för sådana beställningshavare inom
kompaniofficersgraden, vilkas befordran blivit fördröjd på grund av sämre befordringsförliållanden
inom vissa truppförband, möjliggöra eu större utjämning av
löneförhållandena, än som redan åstadkommits medelst den tillfälliga löneförbättringen.
De sakkunniga hava ock i detta avseende föreslagit vissa åtgärder grundade
på den s. k. sneddningsprincipen, på sätt som närmare framgår av de sakkunnigas
motivering och avlöningsreglementet § 8. Ifrågavarande åtgärder äro
emellertid icke tillräckliga för att tillgodose de militära myndigheternas önskemål
i detta avseende, vilka önskemål torde vara synnerligen befogade. Med bibehållande
av de sakkunnigas princip, att befordran till högre grad alltid bör medfora
löneförhöjning, vilken princip synes fullt riktig, och utan ändring av föreslagna
löneskalor, skulle en någorlunda tillfredsställande utjämning av beföraringsförhållandena
lämpligen kunna ernås genom att låta kompaniofficerare vid
befordran till högre lönegrad tillgodoräkna sig hela tjänstetiden såsom officer,
minskad med den för gradens ernående stadgade minimitiden, alltså för till
kapten befordrad löjtnant 9, och för till löjtnant befordrad underlöjtnant (fänrik) 2 år.

På grund av ovanstående få vi föreslå, att § 8, mom. 1, andra stycket, i
avlöningsreglementet må erhålla följande ändrade lydelse: » räkna sig

till godo den tid intill tre år, underofficer av 2. graden vid marinen den tid intill
sex år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att kapten (ryttmästare)
och löjtnant må, utan hänsyn till vilken löneklass han före tillträdandet
av den högre beställningen tillhörde, tillgodoräkna sig tiden från första anställningen
såsom officer, minskad med för kapten (ryttmästare) nio och löjtnant
två år.

Till det sålunda reservationsvis framställda förslaget har flertalet av
de i ärendet hörda myndigheterna anslutit sig.

Reservanternas förslag avser, såsom av det förut sagda framgår, att
löjtnant och kapten (ryttmästare) skall äga rätt att vid befordran
till sådan beställning för omedelbar eller framtida uppflyttning till
högre löneklass i beställningen räkna sig till godo all den tjänstetid,
som överskjuter den för resp. tjänstegrads ernående föreskrivna minimitiden.
En till kapten befordrad löjtnant, som exempelvis innehaft lön i
den högsta löneklassen för löjtnant under 9 år, skulle härigenom vid denna
befordran omedelbart komma i åtnjutande av lön i den högsta löneklassen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

211

för kapten, varigenom hans lön (på G-ort) på en gång skulle höjas från
-5,988 kronor till 8,820 kronor eller med 2,832 kronor. En så vittgående
tillämpning av sneddningsprincipen innebär i själva verket ett frångående
av denna princips grundtanke, eller att tillrättalägga sådana ojämnheter
i avlöningsförhållandena vid befordran, att den befordrade antingen icke
alls skulle erhålla löneförhöjning eller ock att den fördel i avlöningshänseende,
som därvid vunnes, skulle bliva alltför ringa. Då de sakkunniga
ansett sig beträffande kapten (ryttmästare) böra utsträcka den
för kommunikationsverken gällande bestämmelsen om tillgodoräknande i
förevarande avseende av tre år till att i stället avse sex år, synes mig
härigenom kravet på behörigt hänsynstagande till rådande befordringsförhållanden
i fråga om kompaniofficersgraderna vara fullt tillgodosett.
Det synes mig också givet, att det av reservanterna föreslagna stadgandet
beträffande såväl kapten som löjtnant endast i sällsynta undantagsfall
skulle komma i tillämpning. På grund av vad sålunda anförts
finner jag icke anledning att frångå de av de sakkunniga härutinnan
förordade bestämmelserna.

De sakkunniga hava i fråga om rätt att bibehålla oavkortad Lön under
lön under ledighet för sjukdom m. m. framhållit, att en av de fö1reg^1ug^däotm
grundläggande principerna för den föreslagna löneregleringen, såsom m. m.
förut omförmälts, vore, att den nu utgående dagavlöningen skulle (14 § 1 mon’~
uppgå i lönen. I stället hade, i anslutning till vad som gällde reglementera
i fråga om kommunikationsverkens personal, i 14 § av avlönings- De sak.
reglementet intagits bestämmelse därom, att viss del av lönen skulle kunniga.
innehållas under den tid, beställningshavare på grund av sjukdom eller
olycksfall i tjänsten icke fullgjorde sin tjänst, i den mån hela lönen icke
finge, enligt vad i paragrafen stadgades, under sådan tid bibehållas.

Nämnda del av lönen hade benämnts tjänstlediglietsavdrag. Sådant avdrag
hade fastställts till visst belopp för dag och utginge efter en i förhållande
till lönebeloppens ökning procentuellt stigande skala.

De föreslagna bestämmelserna rörande de tider, under vilka vid
sjukdom eller olycksfall i tjänsten oavkortad lön finge åtnjutas, överensstämde
med motsvarande regler i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

I ett vid de sakkunnigas betänkande fogat särskilt yttrande hava Särskilt yttfyra
av de sakkunniga (herrar Lybeck, Nyquist, Tallberg och Thörnell,
med vilka herr Näsman instämt) i fråga om viss kostnadsfri ledighet kunniga.
för den här ifrågavarande militära personalen anfört följande.

212

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Myndig heternas yttranden.

Departementschefen.

Förslaget till avlöningsreglemente § 14 mom. 1 föreskriver, att tjänstledighetsavclrag
skall tillämpas så snart ledighet för sjukdom tillika med semester eller
därmed jämförlig ledighet överstiger 45 dagar årligen. Ifrågavarande bestämmelse
är direkt kopierad efter motsvarande bestämmelse för civila tjänstemän vid kommunikationsverken
m. fl. verk. Härvid har emellertid icke tagits hänsyn till de
säregna tjänstgöringsförhållanden, som äro rådande för det stora flertalet av ifrågavarande
militära personal, i främsta rummet de officerare och underofficerare,
som tjänstgöra vid trupp eller ombord å fartyg. Någon viss normalarbetstid kan
på grund av tjänstens art icke i allmänhet fastställas för denna personal, utan den
dagliga arbetstiden företer betydande växlingar under olika delar av året. I
genomsnitt torde densamma icke understiga vad som kräves av civila tjänstemän,
och vissa perioder överstiger den med säkerhet väsentligt den civila normalarbetstiden.
Ersättning för övertidsarbete, som vid civila verk i vissa fall tillerkännes
lägre tjänstemän, förefinnes icke och torde icke heller lämpligen kunna förefinnas
på det militära området. Den militäre beställningshavaren kan i allmänhet icke
disponera sin fritid lika oinskränkt som flertalet civila tjänstemän, bl. a. därför
att den dagliga arbetstidens fördelning på dygnets olika timmar ofta icke kan i
förväg bestämmas. Vidare måste han i allmänhet vara beredd att även efter de
dagliga övningarnas avslutande när som helst bliva tagen i anspråk, i den mån
tjänsten så kräver; han befinner sig i ett slags permanent beredskap, såvida han
icke åtnjuter tjänstledighet. Under vissa förhållanden, t. ex. ombord å fartyg,
fordras särskilt tillstånd att även under fritid avlägsna sig, om ock blott för någon
timme. Detta synes väl motivera, att möjlighet beredes den militäre beställningshavaren
att, i den mån tjänsteförhållandena tillåta, erhålla avdragsfri tjänstledighet
i något större utsträckning än som måhända erfordras på civila området. Detta
önskemål har i vidsträckt grad varit tillgodosett genom hittillsvarande bestämmelser
och har av de sakkunniga i viss mån beaktats i förslaget till avlöningsreglemente
för manskapet. En ytterligare anledning till att utvidga den föreslagna
tidsbegränsningen för den avdragsfria ledigheten synes ligga däri, att en
militär beställningsliavare på grund av tjänstgöringens art, särskilt under vissa
övningar, ofta är utsatt att ådraga sig tillfällig sjukdom. Helst borde därför
sjukledighet och tjänstledighet i egentlig mening åtskiljas, i likhet med vad som
för manskapet föreslagits. För att emellertid i möjligaste mån ansluta bestämmelserna
för nu ifrågavarande militära personal till motsvarande för kommunikations-
och de övriga civila verken, hava vi begränsat oss till att för militär
personal i officers och underofficers ställning yrka på samma bestämmelser, som
vi reservationsvis föreslagit för manskapet. Även beträffande förstnämnda personal
skulle genom vårt förslag vinnas motsvarande fördel som beträffande manskapet
i fråga om minskat bokhålleri vid vederbörliga expeditioner.

Vi få alltså föreslå, att i § 14, mom. 1, efter orden »därmed jämförlig ledighet»
inskjutes:

»— •— tjänstledighet icke överstigande tre dagar i en följd eller sådan ledighet
under sön- eller helgdag oräknad».

I det av reservanterna framställda förslaget har flertalet av de
hörda myndigheterna instämt.

I förevarande fråga anhåller jag att få åberopa mitt yttrande under
5 § i specialmotiveringen för de sakkunnigas förslag till avlöningsregiemente
för arméns och marinens manskap i anledning av ett beträffande

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

213

manskapet reservationsvis framfört yrkande i enahanda syfte som den
nu föreliggande reservationen. Jag yttrade därvid, bland annat, att det
av reservanterna framställda önskemålet syntes på ändamålsenligaste sätt
bliva tillgodosett genom lämpligt avvägda och såvitt möjligt likartade
bestämmelser rörande permission för nämnda manskap, vilka bestämmelser
vore av beskaffenhet att böra utfärdas av Kung!. Maj:t. Jämväl
beträffande officerare och underofficerare med vederlikar lärer enligt min
mening enahanda förfaringssätt böra tillämpas.

I fråga om tjänstebostad hava de sakkunniga anfört bland annat
följande.

Såsom förut omförmälts, hade de sakkunniga ansett, att upplåtande
av fri bostad till bär ifrågavarande militära personal icke vidare borde
förekomma. I stället borde, liksom vid kommunikationsverken, gälla,
att militär beställningshavare, som anvisades bostadslägenhet, skulle
vara skyldig att för begagnande av dylik bostad erlägga viss ersättning
genom avdrag å avlöningen. Denna ersättning borde bestämmas med
hänsyn till det å orten för liknande lägenhet i allmänhet gällande hyrespris;
och borde vid ersättningens bestämmande avseende fästas vid lägenhetens
beskaffenhet och läge m. m. Därest i särskilda fall den för viss
befattningshavare anvisade bostadslägenheten vore onödigt stor — så vore
exempelvis fallet beträffande de till befälhavande amiralen och till varvschefen
i Karlskrona, till fälttygmästaren och till styresmännen vid artilleriets
fabriker upplåtna lägenheterna — syntes, därest det icke lämpligen
läte sig göra att frånskilja någon del därav, vid ersättningsbeloppets
avvägande behörig hänsyn böra tagas till detta förhållande.

Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente skulle ersättning
för tjänstebostad i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan
tjänstemannen och vederbörande verk. Därest sådan överenskommelse
ej kunde träffas, skulle frågan hänskjutas till en bostadsnämnd.

Beträffande arméns och marinens personal hade det befunnits lämpligast,
att dylik ersättning i första hand bestämdes av armeförvaltningens
fortifikationsdepartement, resp. marinförvaltningen, samt att bostadsinnehavaren,
därest han ej åtnöjdes med det sålunda bestämda hyrespriset,
skulle äga rätt att hänskjuta frågan till en för armén och marinen gemensam
bostadsnämnd.

Arméförvaltningen har anfört, att bestämmelserna i 19 § av avlöningsreglementet
om tjänstebostad syntes med den föreslagna formuleringen
betaga beställningshavaren möjlighet att med vederbörande myndighets
medgivande få på annan person överlåta dispositionsrätten till
tjänstebostad. Då sådan möjlighet syntes böra hållas öppen, borde stad -

Tjänstebostad.

(19 § i avlöningsreglementet.
)

De sakkunniga.

Myndigh
eternas
yttranden.

214

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 850.

Departements chefen.

Ekiperingshj
älp.

(22 § i avlöningsieglementet.
)

gandet enligt ämbetsverkets mening givas den avfattning, att beställningshavaren,
där så påfordrades, skulle vara skyldig bebo anvisad
tjänstebostad. I fråga om den ersättning, som skulle utgå för begagnandet
av anvisad tjänstebostad, förutsatte arméförvaltningen, i anslutning
till vad de sakkunniga därom anfört, att ersättningsbeloppen i
varje fall icke bestämdes till så höga belopp, att vederbörande för bostadens
disponerande komme att få vidkännas en verklig minskning i
sina avlöningsförmåner.

Aven från andra myndigheters sida har framhållits, att den i 19 §
intagna föreskriften om skyldighet för vederbörande att bebo anvisad
lägenhet borde modifieras. Så har marinförvaltningen anfört, att genom
de föreslagna bestämmelserna om tjänstebostad ett flertal beställningshavare
— exempelvis innehavare av läkarboställen — komme icke blott
att berövas den kompensation för särskilda skyldigheter, som bostadsförmånerna
innebure, utan även att i stället för löneökning till följd av
penningvärdets fall få vidkännas minskning i sina inkomster. Enligt
ämbetsverkets åsikt borde avdragen för tjänstebostad icke fastställas i
förhållande till hyrespris å orten, utan efter sig företeende omständigheter,
dock lägst till belopp, motsvarande nuvarande inkvarteringsbidrag,
förhöjda med 37 varigenom de komme i samma relation till avlöningen,
som nu vore förhållandet.

De bestämmelser om tjänstebostad, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle inrymmas i 19 § av avlöningsreglementet, äro i huvudsak
avfattade i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i kommunikationsverkens
avlöningsreglemente. Det synes mig ock vara nödvändigt
att vid den omläggning i fråga om reglerandet av bostadsförmånen,
som enligt förevarande löneregleringsförslag skulle äga rum, ansluta
bestämmelserna härom till gällande föreskrifter för andra statstjänare,
för vilka enahanda avlöningssystem är gällande. Jag hyser emellertid
den uppfattningen, att de av nyssnämnda myndigheter uttalade farhågorna
icke skola komma att besannas, då det givetvis måste förutsättas,
att de beslutande myndigheterna komma >att med nödig varsamhet tillämpa
ifrågavarande stadganden samt den avsedda bostadsnämnden iitan tvivel
skall låta sig angeläget vara att tillse, att eventuellt uppkommande olägenheter
bliva i möjligaste mån undanröjda. Jag anser mig alltså icke böra
föreslå någon ändring i de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

De sakkunniga hava, såsom förut nämnts, för officerare och underofficerare
med vederlikar föreslagit införande i lönesystemet av en ny
avlöningsform under benämning ekiperingshjälp. Härom hava de sakkunniga
anfört följande.

215

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

I förutnämnda, den o mars 1918 avgivna betänkande rörande tillfällig
löneförbättring för viss personal vid armén och marinen hade
1917 års sakkunniga omförmält, att fråga väckts, huruvida ej de särskilda
kostnader, som militärpersonalen hade att vidkännas för anskaffande
av uniformspersedlar, borde föranleda, att någon ekiperingshjälp
tilldelades sådan personal vid första utnämningen till officers-, resp.
underofficersbeställning. Bemälda sakkunniga hade emellertid ej ansett
sig böra taga ståndpunkt till detta spörsmål, men funnit detsamma väl
värt att vid en definitiv lönereglering upptagas till prövning.

Kommunikationsverkens avlöningsreglemente innehölle i 25 § bestämmelse
därom att, därest tjänsteman enligt av styrelsen för vederbörande
verk meddelade föreskrifter vore pliktig att under tjänstutövning
vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller därest tjänstgöringens
art påkallade nyttjandet av särskild beklädnad, för ändamålet
erforderliga klädespersedlar eller materialier, som ansåges icke böra utlämnas
såsom lån, kunde tillhandahållas av verket mot ersättning enligt
grunder, som meddelades av Kungl. Maj:t. Motsvarande föreskrift
återfunnes i det förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, som framlagts för innevarande
års riksdag.

Vidkommande frågan om behovet av ekiperingshjälp för militär
personal av officers eller underofficers tjänsteställning ville de sakkunniga
till en början fästa uppmärksamheten därvid att, medan skyldigheten
för civila befattningshavare att bära tjänstedräkt vore inskränkt
till ett mindretal grupper av tjänstemän och i allmänhet torde avse
allenast anskaffning av mindre omfattande beklädnad, motsvarande skyldighet
för ifrågavarande militära personal innebure anskaffning och underhåll
av fullständig beklädnadsuppsättning av för olika tjänstgöringsförhållanden
och årstider lämpade tjänstedräkter. På grund härav syntes
det de sakkunniga uppenbart, att betydande kostnader i detta avseende
förorsakades den militära personalen i jämförelse med den civila. De
sakkunniga hade med hänsyn härtill funnit rättvist och billigt, att särskild
ekiperingshjälp tillerkändes ifrågavarande militära personal.

Beträffande den omfattning, i vilken ekiperingshjälp borde ifrågakomma,
hade de sakkunniga funnit, att den borde tillkomma officer och
underofficer samt vederlike, vilken vore skyldig att i tjänsten bära uniform,
samt utgå endast vid första anställningen i sådan beställning. . Att
vidare utsträcka densamma utöver någon del av eller hela tjänstetiden,
syntes de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågasättas, som härigenom
i själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsförmån
skulle komma personalen till godo. De utgifter, varom här vore fråga,

De sakkunniga.

216

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

vore nämligen särskilt kännbara vid den första anställningen, då vederbörande
ännu icke uppburit någon lön och därför måste, därest han icke
ägde enskilda tillgångar för bestridandet av nämnda utgifter, sätta sigi
skuld. ö ö

De belopp, som i förevarande avseende borde ifrågakomma, syntes
lämpligen böra avvägas på sådant sätt, att de å ena sidan beredde en
verklig lättnad vid ekiperingens anskaffning, men å andra sidan finge
karaktären av att utgöra allenast ett bidrag vid denna anskaffning. I
sådant avseende ville de sakkunniga föreslå högst 1,000 kronor för beställningshavare
i officers och högst 600 kronor för beställningshavare i
underofficers tjänsteställning. Dessa belopp syntes i avlöningsreglementet
böra upptagas såsom maximibelopp; och torde åt Kungl. Maj:t böra
överlämnas att inom dessa gränser bestämma de bidrag, som borde utgå,
ävensom att utfärda de närmare bestämmelser rörande ekiperingshjälpen,
som kunde finnas erforderliga.

Erforderliga medel till bestridande av den sålunda föreslagna ekiperingshjälpen
syntes, med ledning av de genomsnittliga årliga rekryteringskontingenterna,
böra beräknas under vederbörliga avlöningsanslag.

De sakkunniga ville i detta sammanhang slutligen erinra, att ekiperings(beklädnads-)hjälp
för närvarande i vissa fall utginge till reservpersonal
vid armén och marinen.

■Särskilda yttranden
av
vissa av de
sakkunniga.

I fråga om ekiperingshjälpen har herr Widell avgivit särskilt yttrande
samt därvid anfört följande.

Jag har icke kunnat ansluta mig till de salikuunigas förslag i 22 § om ekiperingshjälp,
särskilt som det enligt min mening måste befaras, att införandet av
denna, nja avlöningsförmån kommer att medföra konsekvenser ifråga om åtskilliga
civila befattningar. Däremot anser jag lämpligt, att staten under tjänstgöring
tillhandahåller vapen, kikare och skidor.

Därjämte har herr Nilsson anslutit sig till det av herr Widell gjorda
uttalandet i denna från a.

Departements- För egen del finner jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag
cnefen. om införande av ekiperingshjälp vid första anställningen såsom officer
eller underofficer och vederlike. Till de av de sakkunniga för detta
förslag anförda skäl, vilka synas mig fullt bärande, vill jag endast tilllägga
att, då man — enligt mitt förmenande med ali rätt — syftar
till, att officersbanan bör vara öppen för ynglingar från olika samhällsgrupper,
en sådan strävan möter ett väsentligt hinder i de stora
kostnader, som anskaffningen av den första militära beklädnadsutrustningen
medför. Det är sålunda även ur rekryteringssynpunkt av stort
intresse, att bestämmelse om denna förmån blir införd i avlöningsregle -

217

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

mentet. Den av reservanterna uttalade betänkligheten, att medgivandet
av denna avlöningsförmån skulle medföra konsekvenser i fråga om åtskilliga
civila befattningar, synes mig icke äga fog, då militärtjänsten
påfordrar bärande av uniform i en helt annan utsträckning än civil
tjänst samt uniform för den senare tjänsten betingar väsentligt mindre
kostnader än för den förra.

Icke heller med avseende å det av de sakkunniga föreslagna beloppet
av ekiperingshjälpen har jag någon erinran att framställa.

De sakkunniga hava icke uttalat sig om, huruvida dvrtidstillägg är
avsett att utgå å ekiperingshjälpen. Jag finner mig emellertid icke för närvarande
höra föreslå,att dyrtidstillägg skall beräknas å ifrågavarande förmån.

Beträffande den av reservanterna väckta frågan om tillhandahållande
under tjänstgöring genom statens försorg av vapen, kikare, skidor och
dylik utrustning, lärer även enligt min mening kunna ifrågasättas, huruvida
ej sådan förmån bör beredas den militära personalen. Därest vid
utredning i ärendet skulle befinnas, att så bör ske, torde böra övervägas,
huruvida icke däremot svarande minskning av ekiperingshjälpens "belopp
bör äga rum.

I fråga om de under 27 § i avlöningsreglementet omförmälda särskilda
förmåner hava de sakkunniga ifrågasatt, huruvida icke de under
sjökommendering utöver sjötillägget utgående förmånerna borde förenas
med sjötillägget och samtliga ifrågavarande förmåner ersättas av särskilda
för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda tjänstgöringstraktamenten.

I samband med en sådan reglering av nyssnämnda förmåner syntes
enligt de sakkunnigas mening böra undersökas, huruvida icke tjänstgöringstraktamente
borde ifrågakomma även vid tjänstgöring å egen
förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke
kunde bibehållas. I sådant avseende utginge redan nu mässpenningar
i vissa fall vid tjänstgöring å kustfästning. Exempelvis syntes härvid
jämväl den förläggning till olika fort inom Bodens fästning, som icke
sällan förekomme för personalen vid de dit förlagda truppförbanden,
kunna anses betinga särskild gottgörelse. I

I särskilt yttrande har herr Widell anfört, att han icke kunde ansluta
sig till de sakkunnigas förslag i förevarande paragraf om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att vid viss tjänstgöring å egen förläggningsort
medgiva särskilda avlöningsförmåner i analogi med vad som gällde
under sjökommendering.

I detta uttalande har herr Nilsson instämt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 29(1 käft. (Nr 350).

Särskild
förmån i
vissa fall
vid tjänstgöring
k
egen förläggningsort.

(27 § i avlöningsregl
tornen
tet. >

De sakkunnig
a.

Särskilda
yttranden av
vissa av de
sakkunniga.

543 21 28

218

Kung1. Majits Proposition Nr 350.

Departements chefen.

Då jag i likhet med de sakkunniga anser lämpligt, att Kungl. Maj:t må
kunna, därest efter närmare utredning så befinnes lämpligt, för vissa fall
medgiva särskild gottgörelse vid kommendering till tjänstgöring å egen förläggningsort
under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan
bibehållas, finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag därutinnan.

Sättet för
bestridandet
av kostnaderna
för
vissa
särskilda
förmåner.
De

sakkunniga.

Departements chefen.

De sakkunnga hava beträffande de under 22, 24, 25, 26,27, 29, 30 och
34 §§ i avlöningsreglementet omförmälda förmåner föreslagit, att kostnaderna
för desamma må bestridas på följande sätt, nämligen: ekiperingshjälp
enligt 22 §, felräkningspenningar enligt 29 § och begravningshjälp
enligt 34 § från vederbörliga avlöningsanslag, läkarvård m. in. enligt
24 § från vederbörliga sjukvårdsanslag, ersättning för tjänsteresa in. m.
enligt 25 § från vederbörliga anslag till rese- och traktamentspenningar,
ersättning för flyttningskostnad enligt 26 § från vederbörliga anslag till
flyttningsersättning, särskilda förmåner under sjökommendering och flygtjänstgöring
m. m. enligt 27 § från vederbörliga övningsanslag samt
premier .enligt 30 § från de anslag, av vilka utgifterna för ifrågakommande
materialier och förbrukningsartiklar gäldas.

Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit har ej föranlett annan erinran
från min sida än att ersättning för tjänsteresa m. in. i vissa fall
bör utgå från det anslag, av vilket kostnaderna för vederbörlig tjänsteförrättning
bestridas. Den i 28 § av avlöningsreglementet omförmälda hästgottgörelsen
lärer, såsom för närvarande är fallet, böra gäldas från arméns
avlöningsanslag.

Overgångs aaordningar.

De sakkunniga.

Anordning vid
övergång till
efterskottsbetalning
av
hela avlöningen.

De sakkunniga hava erinrat, att från kommunikationsverkens nya
lönesystem upptagits bestämmelsen, att hela avlöningen skulle utbetalas
månadsvis i efterskott, medan för närvarande större delen av densamma
finge uppbäras månadsvis i förskott.

Beträffande kommunikations verken både den uppfattningen gjort
sig gällande, att det icke vore möjligt att vid tiden för genomförandet
av den nya löneregleringen för sagda verk under en månad innehålla
den lön, som dittills plägat utbetalas i förskott, och sedermera utbetala
hela avlöningen i efterskott per månad. Tvärtom både ansetts, att vid
berörda tidpunkt borde till vederbörande tjänstemän på statsverkets bekostnad
utbetalas ett belopp, motsvarande en månads lön enligt dittills
gällande lönestat, samt sedermera vid varje månads slut en bel månadsavlöning
enligt den nya lönestaten.

Samma anordning hade tillämpats vid införandet av den år 1920 för
domänverket beslutade provisoriska löneregleringen och likaledes förordats
i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget om ny
lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk.

211»

Kung!. Maj:t? ''Proposition Nr 350,

På grund härav syntes jämväl beträffande den personal, varom
här vore fråga, böra föreskrivas, att där beställningsliavare med tilllämpning
av nuvarande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
— i förskott, skulle vid ingången av januari månad 1922 —
vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementeit av de sakkunniga förutsatts
skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i
den beställning, han vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit
för januari månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande. De förmåner, som därvid borde
komma i betraktande, vore huvudsakligen — förutom lön eller i stället
för lön utgående arvode ävensom ålderstillägg å lönen — inkvarterings-
och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid marinen), ersättning
för bränsle och lyse (ersättning för ved och ljus vid marinen) samt tillfällig
löneförbättring. För beställningshavare, som åtnjöte förmånen av bostad
eller servis in natura, borde dess värde beräknas till beloppet av det inkvarterings-
eller servisbidrag eller i vissa fäll annan däremot svarande ersättning,
som bort till honom utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmåuin natura.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning, vilka under förutsättning
av fulla kadrer uppskattats till omkring 1,300,000 kronor för
arméns och 485,000 kronor för marinens personal, syntes böra beräknas
under vederbörliga avlöningsanslag.

Förutom nyss omförmälda föreskrifter rörande övergången till efterskottsutbetalning
av hela avlöningen, vilka givetvis måste underställas
riksdagens prövning, erfordrades ytterligare vissa övergångsbestämmelser.
Utfärdandet av dessa bestämmelser syntes, i enlighet med vad som skett
i fråga om den nya löneregleringen för kommunikationsverken, böra
överlämnas åt Kung!. Maj:t. Jämväl i fråga om det för riksdagen innevarande
år framlagda förslaget till lönereglering för statsdepartement och
centrala ämbetsverk hade enahanda förfarande förutsatts. De sakkunniga
ansåge sig böra här antyda de allmänna grunder, vilka i berörda avseende
syntes böra komma till användning; och hade de sakkunniga därvid i
huvudsak anslutit sig till de principer, som tillämpats eller föreslagits
vid införandet av berörda löneregleringar.

Beträffande övergången till det nya avlöningsreglementet syntes sålunda
såsom huvudregel böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna
i allmänhet skulle omedelbart efter deras ikraftträdande gälla för
samtliga ordinarie beställningshavare, såsom om bestämmelserna varit
tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd.

Särskilda

övergångsbe stämmelser.

220

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidare syntes, ävenledes i likhet med vad vid olika tillfällen plägat
medgivas, föreskrift böra meddelas av innebörd, att tjänsteman icke skulle
genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången
till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande
stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för
den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom. Gottgörelse
för minskad löneinkomst syntes därvid, i likhet med vad som förutsatts
i fråga om kommunikationsverkens personal, böra utgå i form av
personligt lönetillägg, att åtnjutas av beställningshavaren, intill dess han
genom löneförhöjning vare sig i samma beställning eller efter förflyttningtill
annan beställning erhölle en löneinkomst, som minst uppginge till
den, han enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft
vid övergången.

Med avseende å de i det nya avlöningsreglementet föreslagna bestämmelserna
angående semester ansåge de sakkunniga det böra tillses, att
tjänsteman genom övergången till de nya avlöningsbestämmelserna icke
lede minskning i honom nu tillkommande förmån av nämnda art. Det
syntes därför böra stadgas att, så länge nuvarande beställningshavare
kvarstode i den tjänst, han innehade vid tidpunkten för den nya löneregleringens
ikraftträdande, han skulle personligen varda bibehåilen vid
den större förmån i nämnda hänseende, som enligt nu gällande bestämmelser
kunde hava varit honom tillerkänd. Därvid syntes emellertid
icke böra komma i betraktande den vid armén och marinen nu förekommande
tjänstledigheten under högst åtta dagar i en följd, varunder
dagavlöning finge bibehållas.

Ett motsvarande medgivande hade lämnats för kommunikationsverkens
vidkommande och jämväl föreslagits i fråga om befattningshavare vid
statsdepartement m. fl. verk.

Såväl i avseende å nu berörda förhållanden som beträffande tilläventyrs
erforderliga detaljföreskrifter förutsatte de sakkunniga, att i tilllämpliga
delar samma principer, som genom särskilda kungl. brev den
16 april och den 19 juni 1920 fastställts för kommunikationsverken, skulle
komma till användning i avseende å de beställningshavare, om vilka i
förevarande betänkande vore fråga. I

I detta sammanhang syntes böra framhållas, att i fråga om det dyrtidstillägg,
som kunde komma att tillerkännas den personal, å vilken det
här omhandlade avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, de sakkunniga
förutsatt, att detta tillägg bestämdes enligt enahanda grunder som
för kommunikationsverken.

221

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

Vid armén funnes två beställningshavare, som kvarstode å äldre stat
än den nu gällande, nämligen en regementsläkare vid Smålands husarregemente
och en batalj onsveterinär vid Norrlands trängkår.

Beträffande den förstnämnde funnes under regementets stat, som
numera upptoge endast en läkarbeställning, nämligen för en bataljonsläkare,
införd en anmärkning av innehåll att, så länge den nuvarande regementsläkaren
kvarstode, skulle han bibehållas vid sina nuvarande avlöningsförmåner,
lön 3,400 kronor och dagavlöning 1,825 kronor eller
tillsammans 5,225 kronor.

Vidkommande omförmälda batalj onsveterinär föreskreve en anmärkning
under staten för officerare och underofficerare vid trängen, att av
de å denna stat upptagna bataljonsveterinärbeställningarna eu beställning
icke skulle tillsättas, så länge den nuvarande bataljonsveterinären
vid Norrlands trängkår kvarstode å gammal stat.

Till ifrågavarande båda beställningshavare utginge allmänt avlöningstilllägg
enligt samma grunder som till beställningshavare i motsvarandetjänsteklass.

Enligt de sakkunnigas mening borde det lämnas bemälda båda beställningshavare
fritt att antingen kvarstå å gammal stat mot åtnjutande
av samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig
löneförbättring eller att övergå till den föreslagna nya avlöningsstaten.
Vid dylik övergång syntes dock ifrågavarande regementsläkare vid Smålands
husarregemente endast höra erhålla den för bataljonsläkare bestämda
avlöningen. I vilken omfattning dyrtidstillägg ansåges böra utgå
till den, som kvarstode å gammal stat, borde få bero på framtida prövning.

De sakkunniga hade förut i annat sammanhang omnämnt det
personliga lönetillägg, som tillkomme den nuvarande generalfältläkaren.

Emellertid linnés ytterligare två beställningshavare, som åtnjöte
personligt lönetillägg.

På framställning av Kungl. Maj:t hade 1911 års riksdag beviljat ett
personligt lönetillägg åt dåvarande marindirektören av 2. graden i flottan
Carl Eric Richson, vilken då åtnjöt avlöningsförmåner såsom mariningenjör
av 1. graden, 1. löneklassen. För ändamålet hade på extra stat för vart och
ett av åren 1912—1914 anvisats ett belopp av 1,365 kronor, utgörande
skillnaden mellan avlöningsförmåner för mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen,
och marindirektör av 2. graden, båda med placering i Stockholm.
Sedan Richson under år 1914 blivit utnämnd till marindirektör av 1. graden i
flottan och Kungl. Maj:t i proposition till 1914 års senare riksdag föreslagit
riksdagen, att lönetillägget till Richson måtte få utgå med skillnaden mellan
avlöningsförmånerna för mariningenjör av 1. graden, 1. löneklassen, och
marindirektör av 1. graden eller 2,365 kronor, därav 1,500 kronor skulle

Beställmngshavare
k
äldre stat.

Beställningshavare,
s>’in
åtnjuta personliga
lönetillägg.

222

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements

chefen.

anses såsom lön, 365 kronor såsom dagavlöning och 500 kronor såsom
inkvarteringsbidrag, hade riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag. Anslag till dylikt personligt lönetillägg åt Richson hade varit
anvisat för vart och ett av åren 1915—1921 samt även äskats för år
1922. Genom det personliga lönetillägget hade Richson i avlöningshänseende
varit likställd först med på stat anställd marindirektör av 2. graden
och därefter med på stat anställd marindirektör av 1. graden. Allmänt
avlöningstillägg utginge till Richson med enahanda belopp som
till marindirektör av 1. graden eller 1,150 kronor.

Vidare hade riksdagen, efter framställning av Kungl. Maj:t, till
personligt lönetillägg åt sergeanten över stat vid kustartilleriet, numera
flaggkvartersmannen i marinen Anders Gustaf Sjöqvist, vilken vore
underofficerskorpral på stat och såsom sådan åtnjöte lön i 1. lönegraden
för manskap, på extra stat för vart och ett av åren 1914—1921 beviljat
ett anslag av 580 kronor, och enahanda belopp hade för ändamålet äskats
på extra stat för år 1922. Lönetillägget vore grundat på förhållandet mellan
de till Sjöqvist såsom underofficerskorpral utgående årliga avlöningsförmånerna,
uppskattade till ett sammanlagt belopp av 1,351 kronor, och de
årliga avlöningsförmåner, som enligt beräkning skulle hava till honom
utgått, därest han kvarstått vid armén och övergått såsom tyghantverkare
till artilleriets tygstat, eller 1,930 kronor; skillnadsbeloppet hade
därvid avrundats. Allmänt avlöningstillägg utginge till Sjöqvist med
samma belopp, som tillkomme tyghantverkare, eller 850 kronor.

Då det syntes vara med billighet överensstämmande, att Richson
och Sjöqvist fortfarande i avlöningshänseende likställdes med de beställningshavare,
med vilka de hittills i sådant avseende jämnställts, syntes
personligt lönetillägg böra för år 1922 till en var av dem utgå med de
belopp, som erfordrades för vinnande av sådan likställighet. Vid bestämmandet
av dessa belopp syntes de tider, varunder lönetillägg redan utgått,
böra få tillgodoräknas såsom tjänstetid i de beställningar, med vilkas
innehavare Richson och Sjöqvist i avlöningshänseende ansetts böra likställas.

Under erinran att, på sätt chefen för fortifikationen i sitt över de
sakkunnigas betänkande avgivna yttrande påpekat, en verkmästare av 2.
klassen kvarstode å före år 1909 gällande lönestat samt att jämväl å
honom borde tillämpas de föreslagna övergångsbestämmelserna för övriga
beställningshavare å äldre stat, får jag anmäla, att de sakkunnigas uttalanden
och förslag i fråga om erforderliga bestämmelser för övergången till det
nya avlöningsreglementet icke givit mig anledning till någon anmärkning;
och torde kostnaderna för övergången till efterskottsutbetalning av hela avlöningen
böra, på sätt de sakkunniga förutsatt, bestridas från vederbörliga
avlöningsanslag.

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

223

Beträffande lydelsen av det utav de sakkunniga uppgjorda förslaget
till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid armén och marinen jämte
därtill hörande tjänsteförteckning torde jag få hänvisa till de sakkunnigas
betänkande, del II (sid. 136—160).

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och med erinran tilllika,
att vissa smärre redaktionella jämkningar av mig vidtagits i de
sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, hemställer jag, det Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att:

dels provisoriskt för år 1922 godkänna det vid
detta protokoll fogade förslag (Bil. B) till avlöningsreglemente
för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid
armén och marinen, att träda i tillämpning från och med
1 januari 1922;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av de sakkunniga angivna
och av mig ovan tillstyrkta grunder, utfärda nödiga
bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för de
beställningshavare, å vilka avlöningsreglementet skulle
äga tillämpning;

dels besluta, att det av 1921 års riksdag godkända
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, skall från och med år 1922 tillämpas
på nedannämnda civila beställningshavare vid försvarsväsendet,
ävensom medgiva, att till en var av
dem skall utgå lön enligt följande lönegrader inom
avdelningen B i den löneplan, som intagits i berörda
reglemente, nämligen:

till professor vid generalstaben.............. 20. lönegraden

» krigsarkivarie vid generalstaben...... 15. »

).> registrator och aktuarie vid marinstaben
.................................................. 13. »

» förste expeditionsvakt ........................ 3. »

» expeditionsvakt ................................... 1. .»

dels besluta att, där beställningshavare, å vilken
den nu föreslagna löneregleringen skulle äga tillämpning,
enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt
uppbära någon del av avlöning — såväl i stat upp -

De sakkunnigas
förslag
till avlöningsreglemente.

Departe ments chefens hemställan -

224

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

tagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott,
skall vid ingången av januari månad 1922 till
honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i den
befattning, han vid utgången av år 1921 innehade, i
förskott uppburit för januari månad 1922, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande, vilket belopp för beställningshavare,
som utöver kontant avlöning åtnjuter förmånen av
bostad eller servis in natura, bör ökas med beloppet
av det inkvarterings- eller servisbidrag, som därvid
bort till honom utgå, därest han ej åtnjutit dylik förmån
in natura;

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda
övergångsanordning må bestridas från vederbörliga
under fjärde huvudtiteln uppförda avlöningsanslag;

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner,
som omförmälas i 22, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 34 §§
av förslaget till avlöningsreglemente, må bestridas i
enlighet med de grunder, som av mig förut tillstyrkts;

dels medgiva, att beställningshavare, vilken åtnjuter
avlöning enligt äldre stat än den nuvarande, må,
därest han kvarstannar å sådan stat, bibehållas vid
samtliga enligt denna stat utgående avlöningsförmåner
jämte tillfällig löneförbättring;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande
fall medgiva, att det föreslagna avlöningsreglementet
må äga tillämpning jämväl å beställningshavare, vilken
kvarstår å äldre stat än den nuvarande, därest denne
förklarar sig villig underkasta sig bestämmelserna i
nämnda reglemente;

dels medgiva, att marindirektören av 1. graden i
flottan C. E. Richson och flaggkvartersmannen i marinen
A. Gr. Sjöqvist må för år 1922 uppbära personliga
lönetillägg i enlighet med vad av de sakkunniga
angivits och av mig här ovan tillstyrkts;

dels ock medgiva att, därest Kungl. Maj:t så finner
erforderligt, de i förslaget till avlöningsreglemente
omförmälda bostads- och lönenämnder må träda i verksamhet
redan under år 1921.

Kung1. Ma,j:ts Proposition Nr 350.

225

IV. Anslagsberäkning.

Uti statsverkspropositionen till innevarande års riksdag kava följande
anslag under fjärde huvudtiteln tillsvidare, i avvaktan på en blivande
proposition angående lönereglering för arméns och marinens personal,
upptagits med nedan angivna beräknade belopp, nämligen:

under avd. Lantförsvaret,

anslaget till arméförvaltningen ...................................

» 3> avlöning till personal vid staber och

truppförband m. fl. ..........................

» » ålderstillägg................................................

» » rekryteringskostnader............................

)) y> arméns personal över stat.....................

)) » flyttningsersättning ................................

under avd. Sjöförsvaret,

anslaget till marinförvaltningen ................................

» » avlöning till personal vid kårer och

stater m. fl..........................................

)> )> ålderstillägg.............................................

)) » personliga lönetillägg..............................

» » rekryteringskostnader.............................

» » marinens reservpersonal ........................

!> » flyttningsersättning................................

kronor 547,000: —

» 43,200,000: —

» 78,800: —

» 614,350: —

» 360,000: —

)) 100,000: —

kronor 215,000: —

)) 16,800,000: —

» 31,200: —

» 5,525: —

» 441,650: —

» 118,017: —

» 45,000: —

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan
om medelsbehovet för år 1922 under berörda anslag ävensom vissa andra
med genomförandet av den föreslagna löneregleringen sammanhängande
anslagsfrågor.

LANTFÖRSVARET.

Arméförvaltningen.

Ordinarie anslaget till arméförvaltningen är i riksstaten för innevarande
år upptaget med 362,879 kronor.

Den för arméförvaltningen nu gällande staten upptager två avdelBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 65i 21 29

226

Kungl. Maj:ts Proposition Nr, 350.

ningar, avseende den ena avlöningar till civilpersonal och den andra
avlöningar till civilmilitär personal å sjukvårdsstyrelsen.

Å statens förstnämnda avdelning finnes uppfört ett arvode av 4,000
kronor till en domäntjänsteman; denne har dessutom tillerkänts tillfällig
löneförbättring med 900 kronor. Å samma avdelning av staten äro vidare
upptagna särskilda poster till merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent
samt till upprätthållande av arkitektgöromålen å fortifikationsdepartementet.

Uti den 3 november 1920 avgivet betänkande angående ny definitiv
lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk har 1902 års löneregleringskommitté framlagt förslag
till ny stat för arméförvaltningen, såvitt angår avlöning till civilpersonal.
Kommittén har i sammanhang därmed föreslagit, att arvodet till domäntjänstemannen,
skäligen förhöjt till 5,400 kronor, måtte i staten sammanslås
med övriga avlöhingar till icke-ordinarie personal. Till denna post
-—- i sig liksom hittills inneslutande tillfällig renskrivningskostnad —
har kommittén ansatt böra hänföras förenämnda anslagsposter till merkantilt
eller tekniskt utbildad konsulent samt till upprätthållande av
arkitektgöromålen å fortifikationsdepartementet.

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.

Uppå därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag gjord framställning har riksdagen beslutat ny definitiv
lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, avseende,
bland andra, arméförvaltningens civila personal. I enlighet härmed
och under beaktande, såvitt angår ämbetsverkets civilmilitära befattningshavare,
av vad jag föreslagit rörande lönereglering för arméns
personal, har jag låtit uppgöra förslag till ny stat för arméförvaltningen
(Se bil. 1); och slutar denna å ett belopp av 550,136 kronor.

För armélörvaltningen torde alltså höra upptagas ett ordinarie anslag
å 550,136 kronor, och synes detsamma böra erhålla förslagsanslags natur.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels godkänna berörda förslag till stat för arméförvaltningen
att tillämpas under år 1922,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med
uteslutande av det under rubriken arméförvaltningen
upptagna ordinarie bestämda anslaget, under samma
rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 550,136
kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

227

Avlöning till personal vid staber och truppförband m.

(Avlöningsan slaget.)

Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande
med 21,973,000 kronor.

Anslaget är beräknat sålunda:

A. Lön, ortstillägg, dagavlöning, tjänstgöringspenningar,
arvoden, ersättning för bränsle
och lyse åt underofficerare ock vederlikar m. fl. avlöningsförmåner,
upptagna i vederbörliga stater ... kronor 20

B. Inkvarterings- och servisbidrag, förslagsvis
. ........................................................................ » 1

C. Okad avlöning för de till tjänståldern 27

äldsta batalj onsläkarna ock 13 äldsta batalj onsveterinärerna.
......................................................................... )>

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården
vid vissa infanteritruppförband.............. »

E. Fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt
sergeanter, kommenderade såsom biträden kos regementsintendenter,
samt arvoden till sjukvårdsock
hovslagarbeställningsmän, förordnade att förrätta
sjukvårdsförråds- resp. hovslagarunderofficers

åligganden, förslagsvis (11,497: 50 + 2,688 —) ...... )>

F. Lönetillägg åt vissa furirer, förslagsvis... )>

G. Dagavlöning åt indelt manskap.................. »

H. Kostnader för musikelever vid infanteriet »

I. Ersättning åt vissa löntagare i följd av

arméns omorganisation................................................. »

J. Gottgörelse för tjänstehästar ..................... ))

K. Vissa arvoden m. m....................................... »

L. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis
av furage- ock sjukvårdsuppbördsmannasamt
köksföreståndarbefattningar ävensom för anställande
tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor,
tillsyningsmän in. fl. ock för ändring i utgående
arvoden, förslagsvis...................................... »

fl.

år upptaget

,841,405: 35
,088,307: —

43,445: —
5,000: —

14,185: 50
40,000: —
28,796: 80
8,800: —

1,431: —
498,945: —
594,861: 32

12,000: —

Summa kronor 23,177,176: 97

228

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Med anledning av beslutat uppskov med uppsättande av Norrbottens
kavallerikår, för vilken stat fastställts, har berörda summa,
23,177,176 kronor 97 öre, minskats med de i nämnda stat upptagna
avlöningsmedel för officerare och underofficerare eller 48,027 kronor 50
öre. Det återstående beloppet, 23,129,149 kronor 47 öre, har därefter
med hänsyn till inträffande vakanser nedsatts med fem procent; och
har anslaget sålunda bestämts till ett avrundat belopp av 21,973,000
kronor.

I samband med genomförandet av den föreslagna löneregleringen
för armens personal torde beträffande ordinarie avlöningsanslagets beräkning
och anslagsposternas rubricering följande ändringar böra vidtagas:

Ur anslagsberäkningen torde böra uteslutas posterna till inkvarterings-
och servisbidrag samt till ökad avlöning för de till tjänståldern
27 äldsta bataljonsläkarna och 13 äldsta bataljonsveterinärerna ävensom
det för arvoden till sjukvårds- och hovslagarbeställningsmän, förordnade
att förrätta sjukvårdsförråds- resp. hovslagarunderofficers åligganden, avsedda
anslagsbelopp.

I anslagsberäkningen torde böra upptagas särskilda poster för kallortstillägg,
ekiperingshjälp och anstå! lningspenning, vilka samtliga avlöningsförmåner
äro avsedda att bestridas av nu förevarande anslag.

På grund av den föreslagna omläggningen av lönesystemet torde
anslagsposterna till lön, dagavlöning m. fl. avlöningsförmåner, upptagna
i vederbörliga stater, samt till fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt
sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter, böra
benämnas »Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater» och »Särskild
ersättning till sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regementsintendenter»,
varjämte rubriken »Lönetillägg åt vissa furirer», för
vinnande av överensstämmelse med den i förslaget till avlöningsreglemente
för det fast anställda manskapet använda benämningen å ifrågavarande
förmån, torde böra ändras till »Hyresbidrag åt vissa furirer».

Anslaget skulle i enlighet härmed beräknas under följande rubriker:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

B. Kallortstillägg.

C. Ekiperingshjälp.

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritruppförband.

E. Särskild ersättning till sergeanter, kommenderade såsom biträden
hos regementsintendenter.

F. Hyresbidrag åt vissa furirer.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

229

G. Anställningspenning.

H. Dagavlöning åt indelt manskap.

I. Kostnader för musikelever vid infanteriet.

J. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.

K. Gottgörelse för tjänstehästar.

L. Vissa arvoden m. m.

M. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av furageoch
sjukvårdsuppbördsmanna- samt köksföreståndarbefattningar ävensom
för anställande tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, tillsyningsmän
m. fl. och för ändring i utgående arvoden.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under förevarande rubrik böra upptagas

dels generalitetet, staber m. in., innefattande staterna för generalitetet,
generalstaben, artilleristaben, kommendantskapen, rullföringsbefälhavare
med biträden, bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiater
samt remonteringsstyrelsen,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan, skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet, artilleriskjutskolorna och krigsskolan,

dels truppförbanden ra. m., innefattande staterna för infanteriet,
kavalleriet, artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna, trängen samt
intendenturen,

dels garnisonssjukhusen m. ra., innefattande staterna för garnisonssjukhusen
i Stockholm, å Karlsborg och i Bodeå samt staten för arméns
sjuksköterskekår,

dels ock polispersonalen, innefattande staten för polispersonalen i
Boden och Karlsborg.

I. Generalitetet, staber in. ni.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för generalitetet,
artilleristaben, rullföringsbefälhavare med biträden samt remonteringsstyrelsen
ifrågasättas nu icke andra ändringar än de, som direkt föranledas
av den föreslagna löneregleringen.

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna stater får jag anföra
följande.

230

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméföryalt ningen.

Departements chefen.

1. Generalstaben.

Å gällande stat för generalstaben är upptagen en post å 7,760
kronor till »ersättning åt officerare, kommenderade till järnvägarna för
tjänstgöring såsom militärassistenter».

Av skäl, som under punkten 21 i det vid årets statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden närmare omförmälts,
torde ifrågavarande post böra ökas med ett belopp av 7,350
kronor, vilket hittills varit upptaget under titel III av ordinarie undervisningsanslaget.
Berörda post bör alltså i staten för år 1922 upptagas
med 15,110 kronor; och torde dess rubricering ändras till »ersättning
åt officerare, kommenderade till järnvägarna».

2. Kommendantskapen.

Å staten för kommendantskapen finnes upptagen en bataljons veterinär
för Karlsborgs garnison.

Arméförvaltningen har i skrivelse den 31 augusti 1920 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1922 anmält, att denna beställning
hittills icke lockat någon sökande. Enär veterinär icke funnes i närheten,
hade veterinärvården hittills omhänderhafts av bataljonsveterinären
vid Göta trängkår i Skövde. Så länge livlig tågförbindelse ägt rum
mellan de här nämnda orterna, hade en sådan anordning varit möjlig,
dock med betydliga olägenheter. Under år 1920 hade emellertid tågförbindelserna
blivit så ogynnsamma, att sjukvårdsstyrelsen ansåge förutnämnda
anordning icke kunna i längden fortfara utan stort men för
veterinärvården av garnisonens hästar.

Orsaken till, att clen vakanta batalj onsveterinärbeställningen icke
kunnat besättas, torde vara att söka uti de otillfredsställande inkomster,
som platsen erbjöde. På grund av Karlsborgs läge och den jämförelsevis
djur fattiga orten däromkring torde nämligen enskild praktik i nämnvärd
mån icke kunna påräknas. Det syntes därför nödvändigt att genom
lönetillägg förbättra löneförmånerna för vederbörande batalj onsveterinär,
och torde ett årligt arvode av 1,000 kronor vara det minsta, som härför
borde utgå.

Med hänsyn till den föreslagna löneregleringen, vilken skulle komma
att medföra eu icke oväsentlig förbättring särskilt av begynnelselönen för
bataljonsveterinärerna, finner jag mig icke kunna biträda förslaget om upptagande
å staten för kommendantskapen av särskilt tilläggsarvode för batalj
onsveterinären i Karlsborg. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,
att ifrågavarande bataljonsveterinärbeställning numera kunnat besättas.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

231

8. Bataljonsläkare rid fältläkarkåren samt fältläkarstipeudister.

Å gällande stat för bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkarstipendiater
finnas upptagna 24 fältläkarstipendiatbefattningar.

Enligt den år 1911 beslutade omorganisationen av fältläkarkåren skall
fältläkarstipendiatinstitutionen efter hand avvecklas. Uti 1914 års härordning
förutsattes, att behovet av extra läkare vid armén under de
genom samma härordning väsentligt utsträckta vapenövningarna delvis
skulle fyllas därigenom, att de värnpliktiga läkarna finge fullgöra en del av
desamma i sådan egenskap åliggande tjänstgöring i fred i form av tjänstgöring
i läkarbefattning (s. k. facktjänstgöring). Antalet dylika värnpliktiga
läkare, vilka under facktjänstgöring på eget ansvar kunna bestrida
läkarbefattning vid armén, har emellertid varit så ringa, att detsamma
i ingen mån varit tillräckligt att utfylla det behov av läkare vid armén,
som förefunnits på grund av de talrika vakanserna inom bataljonsläkarbeställningarna
vid truppförbanden. Med hänsyn härtill hava med riksdagens
medgivande fältläkarstipendiatbefattningarna hittills icke indragits.

Arméförvaltningen har uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti Arméförrait1920
anfört, att det fortfarande funnes talrika vakanser å militärläkar- nia8^j.8 ;fram~
tjänsterna. I augusti månad 1920 hade de vakanta bataljonsläkarbeställ- K ,u ni s''
ningarna vid truppförbanden uppgått till icke mindre än 24. Dessutom
funnes för det dåvarande 3 obesatta bataljonsläkarbeställningar vid fältläkarkåren
samt 9 vakanser å reservstaten. Av dessa hade flertalet
upprepade gånger till ansökan ledigförkiarats, utan att sökande anmält
sig. Vid sådant förhållande vore behovet av extra läkare stort,
och de svårigheter att fylla detta behov, som redan nu ständigt yppade
sig, skulle utan tvivel bliva allt större, om antalet fältläkarstipendiatbeställningar
minskades.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde någon minsk- Departementsning
av fältläkarstipendiaternas antal för år 1922 icke böra vidtagas. chefen.

II. Undervisningsverken.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna för krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, artilleriskjutskolorna och krigsskolan
ifrågasättas icke andra ändringar än de, som direkt föranledas
av den föreslagna löneregleringen.

232

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arvodesförhöjning
åt
förvaltaren.

Framställning
av chefen för
ridskolan.

Beträffande övriga under denna rubrik upptagna stater får jag anföra
följande.

1. Ridskolan.

Å 1920 års stat för ridskolan var uppförd en fodermarsk med, förutom
fri bostad och bränsle samt planteringsland, ett arvode av 1,100
kronor jämte två tillägg å arvodet å 150 kronor efter respektive 5 och.
10 års väl vitsordad tjänst. Då fodermarsken emellertid fått till uppgift
att tjänstgöra uteslutande såsom furageuppbördsman, förrådsförvaltare,
väbel och uppbördsman för bränsle och lyse, har för vinnande av överensstämmelse
mellan staten och sålunda rådande faktiska förhållanden
vidtagits den ändring i 1921 års stat, att fodermarsken benämnts förvaltare.
Förutom de å staten upptagna avlöningsförmåner åtnjuter ifrågavarande
befattningshavare under innevarande år tillfällig löneförbättring
med 275 kronor för år räknat.

1 skrivelse till arméförvaltningen den 14 augusti 1920 har chefen
för ridskolan hemställt, att å skolans stat måtte för år 1922 upptagas
en förvaltare med en avlöning av, förutom fri bostad med bränsle och
lyse samt planteringsland, 2,112 kronor 50 öre. Till stöd härför har
skolchefen anfört följande.

Ridskolans stat upptoge för närvarande endast en i förvaltningsgöromål
kunnig person, redogöraren. Då det givetvis vid ridskolan,
som vid truppförbanden, förekomme göromål, dels av art att bestridas
av intendent eller motsvarig person (föredragning i förvaltningsärenden,
kassaärenden m. m., vartill vid ridskolan även måst läggas kasernofficerstjänsten)
och dels av art att bestridas av uppbördsman (persedeluppbördsman,
köksföreståndare, furageuppbördsman samt uppbördsman
för bränsle och lyse m. m.), vore givet, att bristen å utbildad (skolad)
förvaltare utgjorde en icke ringa svaghet i organisationen. Visserligen
hade uppbördsmannatjänsten, med undantag av tjänsten som köksföreståndare,
vilken måst uppdragas åt redogöraren, de senare åren skötts
av den vid ridskolan anställde fodermarsken, men givetvis vore detta
endast en nödfallsåtgärd, och köksföreståndartjänstens bestridande på
ovannämnda sätt läte icke förena sig med gällande förvaltningsreglementens
fordringar på betryggande kontroll. Då dessutom fodermarsken
anmält sin avsikt att inom kort begära entledigande från sin befattning,
och det syntes vara omöjligt, att för den lön (förutvarande fodermarsklönen),
som i 1921 års stat vore uppförd för förvaltare, erhålla en
utbildad och lämplig sådan, anhölle skolchefen, att framställning måtte

Kttngl. Maj:ts Proposition Nr 350. 233

göras därom, att i ridskolans stat för förvaltaren upptoges avlöningsförmåner
lika med förvaltares vid intenden turkåren, eller 2,112 kronor
50 öre.

På grund av ridskolans ringa uppbörd av persedlar vore klart, att
tjänsten som förvaltare till endast ringa del komme att upptagas av
tjänst, liknande förvaltares vid regemente (persedelförråd). Han måste
nämligen tillika tjänstgöra såsom köksföreståndare, furageuppbördsman,
uppbördsman för bränsle och lysemateriel samt dessutom ombesörja den
yttre renhållningen och såsom biträde till kasernofliceren utöva tillsynen
över skolans övningsplatser — rid- och hinderbanor samt hindergårdar
och dylikt. På grund härav vore det även klart, att förvaltarsysslan
vid ridskolan krävde eu både kompetent och arbetsduglig person i lika
hög grad som vid större truppförband. Slutligen borde också som skäl
för tillsättande av förvaltare vid ridskolan påpekas den synnerligen stora
olägenhet, som uppstode, om redogöraren vid eventuellt inträffande sjukdomsfall
eller annat förhinder bleve urståndsatt att tjänstgöra, i vilket
fall ridskolan vore helt utan förvaltningskunnig person. En förvaltare
syntes i allmänhet äga den kunskap i hithörande saker, som för sådant
fall satte honom i stånd att nödtorftigt upprätthålla tjänsten.

I sitt förslag till lönereglering för arméns och marinens personal Aviönmgshava
avlöningssakkunniga hemställt, att arvodet för förvaltaren vid rid- sakkunnig;,s
skolan måtte för år 1922 höjas till 1,650 kronor.

Arméförvaltningen har anfört, att uppförandet å ridskolans stat av Yttrande av
en befattningshavare med avlöningsförmåner såsom förvaltare vid inten- arraéfdrvaltdenturkåren
syntes ämbetsverket innebära en sådan organisationsförändring,
som icke utan alldeles tvingande skäl borde genomföras annorledes
än i samband med försvararevisionen. Däremot har arméförvaltningen
ansett sig böra tillstyrka bifall till den av avlöningssakkunniga föreslagna
ökningen av ifrågavarande arvode.

En så betydande arvodesförhöjning som den av chefen för rid- Departements
skolan ifrågasatta finner jag mig i likhet med arméförvaltningen icke chefenkunna
förorda, utan synes arvodet böra upptagas till det av avlöningssakkunniga
föreslagna beloppet, 1,650 kronor.

Chefen för ridskolan har vidare föreslagit, att å ridskolans stat Ifrågasatt
måtte upptagas ett arvode av 1,000 kronor, avsett att utgå till eu 4™^““
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.) 651 21 30

234 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

underofficer, som borde kommenderas att vid skolan tjänstgöra såsom
beridare.

Yttrande av Arméförvaltningen har, med hänsyn till vad avlöningssakkunniga

arméförvait- aaf;-rt yrande uteslutande ur lönesystemet av vissa arvoden, funnit sig
mngen. kunna tillstyrka bifall till vad skolchefen i nu förevarande hän seende

föreslagit.

Departements- Det arvode, varom chefen för ridskolan här gjort framställning,
chefen. vara att hänföra till den grupp av avlöningsförmåner, som i av löningssakkunnigas

betänkande karaktäriserats såsom arvoden eller motsvarande
ersättningar, som utgå för uppehållande av vissa befattningar,
vilka icke äro uppförda på stat såsom särskilda beställniugar utan avsetts
att bestridas av till vederbörande truppförband (kårer) hörande, i de
särskilda befattningarna för viss tid placerade och med deras uppehållande
uteslutande sysselsatta officerare, underofficerare eller civilmilitära
beställningshavare. Börande denna grupp av arvoden hava de sakkunniga
anfört, att frågan om desammas bibehållande i eller uteslutande ur
lönesystemet stode i nära samband med försvarets blivande organisation.

Då det icke synes lämpligt att nu inrätta nya arvoden av hithörande
slag, anser jag mig icke kunna biträda chefens för ridskolan
framställning i denna del.

Höjning av Å. staten för ridskolan finnes för avlöning av stallbetjänte upptaget

posten^tiii ett förslagsvis beräknat belopp av 9,900 kronor samt för beklädnadsstaiibetjänte
ersättning åt fodermarsk och 10 stallbetjänte å 120 kronor ett belopp
m'' m’ av 1,320 kronor.

Framställning Chefen för ridskolan har anfört, att, med en stallbetjäntstyrka av
aTridskSanfÖ1 10 stycken och en avlöning av 3 kronor för man och dag, förenämnda
anslagsbelopp å 9,900 kronor räckte till 330 dagars avlöning. Tanken
hade varit den, att stallbetjänterna skulle vara skyldiga att »gå ur tjänst»
de återstående 35 dagarna under året; och skulle dessa förläggas mellan
slutet av eu föregående och början av en efterföljande kurs, med beräkning,
att ridskolan för tiden mellan kurserna skulle disponera militärt
manskap i tillräckligt antal för bestridande av tjänsten mellan kurserna.
Då nu emellertid de värnpliktigas tjänstgöring i avsevärd grad förkortats,
hade t. ex. den kontingent av 15 icke vapenföra värnpliktiga,
som enligt förut gällande bestämmelser skolat kvarstanna under uppehållet
mellan kurserna, omedelbart efter kursens slut måst hemförlovas.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 235

För tjänstens bestridande funnes sålunda 1 underbefäl och 6 meniga,
av vilka 3 åtginge till respektive kusk, hundskötare och kökshandräckning,
och då dessutom uppehållet mellan kurserna vore den enda
tid, då permittering kunde ifrågakomma annat än över sön- och helgdagar,
insåges lätt, att manskapsstyrkan vore alldeles otillräcklig. Skolchefen
hade därför sett sig nödsakad att, även under tiden mellan kurserna,
inbeordra stallbetjänter till tjänstgöring, oaktat avlöningsanslaget
härför vore otillräckligt. Då tillgången på värnpliktiga icke kunde
bliva större och även bristen på meniga volontärer gjort det omöjligt
för regementena att kommendera sådana till föreskrivet antal, föresloge
skolchefen, att anslagsposten till stallbetjänter måtte höjas till 10,950
kronor, varigenom 10 stallbetjänter kunde avlönas från ridskolans anslag
under hela året och tjänsten mellan kurserna säkerställas. Denna tjänst
upptoge, förutom förefallande furagerings- och andra göromål, tillhörande
inre och ekonomisk tjänst, skötsel av chefs och adjutants tjänstehästar,
25 st. remonter, 16 skol- och 2 ekonomihästar, eller omkring 17 hästar.

Närmaste befäl över dessa civila stallbetjänter borde utövas av eu
civil stall/orman. Från ridskolans begynnelse hade denne förman utgjorts
av fodermarsken, men på grund av bristen på förvaltare hade skolchefen
nödsakats befria fodermarsken från stalltjänsten och i stället uppdraga
åt honom förvaltareänsten. 1 staten för år 1921 benämndes han även
förvaltare.

Fodermarskens tjänst såsom sådan hade i stället bestritts av det
militära ttnderbefälet. Genom de ständiga ombytena och genom detta
befäls i regel underhaltiga beskaffenhet, bristande pålitlighet och oförmåga
att föra befäl hade dock stalltjänsten lidit ganska avsevärt. Då
ridskolans hästar måste uppställas i tre olika stallar, under det att antalet
underbefäl endast vore två, och då sammanblandning av militär
och civil personal visat sig i många avseenden ofördelaktig, ansåge skolchefen,
att den gamla fodermarskbefattningen borde bibehållas, dock i
form av befattningen stallförman med avlöningsformen dagavlöning samt
icke upptagas särskilt i staten som fodermarsken, utan tillsammans med
stallbetjänter. Stallförmannens avlöning föresloge skolchefen att utgå
med samma belopp som vid krigsskolan, eller 4 kronor per dag,
således 1,460 kronor för helt år räknat. Härtill borde komma samma
beklädnadsersättning som för stallbetjänterua, eller 120 kronor per år.
För att möjliggöra bildandet av familj, varigenom ridskolan skulle hava
utsikt att få behålla en lämplig person under längre följd av år, borde
lian även, när så ske kunde, komma i åtnjutande av bostad av två rum
och kök med bränsle och lyse.

286

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Arméför valtningens yttrande.

Departements

chefen.

Skolchefen föresloge därför, att i ridskolans stat anslagsposten »stallbetjänte»
ändrades till »stallförman och stallbetjänte» samt att ovan föreslagna
belopp å 10,950 kronor höjdes med 1,460 kronor till 12,410
kronor; varemot beklädnadsersättningen föresloges utgå oförändrad eller
med det i 1921 års stat upptagna beloppet 1,320 kronor.

Armeförvaltningen har ansett sig böra tillstyrka den av chefen för
ridskolan gjorda framställningen om höjning av anslagsposten för beredande
av avlöning åt vid skolan anställda stallbetjänte under hela året.

Vad anginge förslaget om anställande av en stallförman, ansåge sig
arméförvaltningen icke kunna tillstyrka någon utökning av stallpersonalen.
Däremot ville ämbetsverket ej motsätta sig en sådan ökning av anslagsposten,
att en av de nu befintliga stallbetjänte kunde erhålla en avlöning
av en krona för dag mera än övriga. Åt denne torde i så fall kunna
uppdragas att tjänstgöra såsom förman för övriga stallbetjänte. Ifrågavarande
anslagspost borde därför höjas till 11,315 kronor.

I samband härmed ville arméförvaltningen jämväl påpeka, att en
mindre jämkning torde erfordras i statens avfattning i så måtto, att
rubriken till posten »Beklädnadsersättning åt fodermarsken och 10 stallbetjänte
å 120 kronor» borde ändras till »Beklädnadsersättning åt förvaltare
och 10 stallbetjänte å 120 kronor».

Förslaget om höjning av anslagsposten till stallbetjänte för beredande
åt dessa av avlöning under hela året finner jag mig böra biträda. Vad
beträffar frågan om anställande av en stallförman, synes mig donna sak
lämpligen kunna ordnas på sätt arméförvaltningen föreslagit. Anslagsposten
till stallbetjänte skulle i enlighet härmed ökas med (1,050 + 365 =)
1,415 kronor till 11,315 kronor. I överensstämmelse med avlöningssakkunnigas
förslag om höjning med 16 procent av ifrågavarande arvoden
torde emellertid anslagsposten böra ytterligare ökas till 13,125 kronor.

Sedan, såsom ovan nämnts, den förutvarande fodermarskbefattningen
numera ändrats till förvaltarbefattning, torde den av arméförvaltningen
föreslagna ändringen i rubriken till anslagsposten för beklädnadsersättning
böra vidtagas.

2. Skjutskolau för infanteriet och kavalleriet.

Uti gällande stat för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet tinnes
upptaget ett belopp av 280 kronor, beräknat för dagtraktamente under
140 dagar å 2 kronor åt en till skolan såsom skrivbiträde och köksföreståndare
beordrad sergeant.

237

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 9 juli
1920 kar chefen för skjutskolan framhållit, att det i staten för skrivbiträdet
och köksföreståndaren upptagna dagantalet borde, för att möjliggöra
dennes förberedelser för förplägnadens ordnande för det till
skolan beordrade handräckningsmanskapet, ökas till 150, varav betingades
en merutgift av 20 kronor.

Framställningen har tillstyrkts av armé förvaltningen.

Åven jag finner mig böra tillstyrka det framställda förslaget. Ifrågavarande
post torde alltså böra höjas till 300 kronor.

III. Truppförbanden in. in.

1. Infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen och i ngen järf in p item a, trän gen.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 13 november 1914 fastställda planerna
för övergången till den nya härordningen skulle övergången i
avseende å truppförbanden numera vara fullt genomförd. Detta är
också i stort sett fallet. Emellertid förefinnas ännu vissa skiljaktigheter
mellan de nu gällande staterna och de genom 1914 års härordning
fastställda. Vissa av dessa skiljaktigheter torde för år 1922 kunna
undanröjas.

V id infanteriet äro samtliga truppförband organiserade i enlighet
med 1914 års härordning med undantag därav, att i staterna för Hälsinge,
Västmanlands och Kalmar regementen äro uppförda, i stället för 1
gevärshantverkare, 2 dylika beställningshavare enligt gammal stat. Vid
vissa truppförband kvarstå därjämte indelta korpraler och vicekorpraler.

Enligt inhämtade upplysningar måste förenämnda övertaliga gevärshantverkare
kvarstå i staterna för år 1922. Däremot kan ett mindre
antal indelta korpraler och vicekorpraler ur staterna avföras.

\ id kavalleriet äro staterna för de sex mindre kavalleriregementena
ävensom staten för Norrbottens kavallerikår bragta i överensstämmelse
med 1914 års härordningsbeslut. Detta är däremot ännu icke fallet
med staterna för Skånska husar- och Skånska dragonregementena. Enligt
1914 års härordning skola dessa båda regementen i samband med
uppsättandet av Norrbottens kavallerikår organiseras på 8 skvadroner i
stället för 10. Då staten för nämnda kår vid 1918 års riksdag fast -

Framställ ning
av chefen för
skjut sk o lan.

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departements chefen.

Övergången
till den nya
härordningen.

Infanteriet.

Kavalleriet.

238 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 550.

ställdes, överfördes i enlighet härmed till denna stat trän staterna lör
de båda skånska kavalleriregementena det antal underbefäl och volontärer,
som voro för kåren avsedda. Någon motsvarande överflyttning
av officers- och underofficersbeställningar till kavallerikåren kunde däremot
icke äga rum, då någon skyldighet för officerare och underofficerare
att underkasta sig tvångsförflyttning till annat truppförband icke
förefinnes. Med anledning härav upptogo staterna för Skånska husaroch
dragonregementena även efter 1919 års ingång 10 ryttmästare av
första klassen, 14 löjtnanter av första klassen, 12 löjtnanter av andra
klassen, 11 underlöjtnanter och fänrikar, 11 fanjunkare, 10 sergeanter
av första klassen och 10 sergeanter av andra klassen i stället för enligt
härordningsbeslutet 8 ryttmästare av första klassen, 11 löjtnanter av
första klassen, 10 löjtnanter av andra klassen, 9 underlöjtnanter och
fänrikar, 9 fanjunkare, 8 sergeanter av första klassen och 8 sergeanter
av andra klassen. I anmärkning till staterna har emellertid föreskrivits,
att intill dess antalet beställningar av nu ifrågavarande slag nedbringats
till det i staterna för genomförd härordning angivna, Kungl. Magt skall
vid uppkommande vakans bestämma, huruvida den ledigblivna beställningen
skall återbesättas eller indragas.

Med anledning därav, att de för Norrbottens kavallerikår avsedda
byggnaderna icke voro färdiga, kunde denna kår icke, såsom avsett varit,
uppsättas vid ingången av år 1919, då den för kåren fastställda staten
skulle träda i tillämpning. Härav blev en följd, att den beslutade omorganisationen
av Skånska husar- och dragonregementena på 8 skvadroner
icke kunde genomföras. Då emellertid en del av dessa regementens
underbefäl och volontärer överförts till kavallerikårens stat, medgav
Kungl. Maj:t den 23 december 1918, att cheferna för Skånska husaroch
dragonregementena finge även för tid efter ingången av år 1919
och tillsvidare antaga manskap till det antal, som funnes upptaget i
respektive regementens stater för år 1918, under villkor att det antal
dylika beställningshavare, som antoges utöver vad som medgåves enligt
1919 års stater för nämnda regementen, anställdes vid Norrbottens
kavallerikår med tjänstgöringsskyldighet dock tillsvidare vid respektive
Skånska husar- och dragonregementena; och skulle avlöning och övriga
förmåner till det manskap, som sålunda anställdes vid Norrbottens kavallerikår,
bestridas av medel, varifrån dylika kostnader gäldades för
övrigt inom armén fast anställt manskap.

Emellertid förordnade Kungl. Maj:t, efter försvarskommissionens
hörande, genom brev den 7 februari 1919, att med vidtagande av åtgärder
för uppsättningen av Norrbottens kavallerikår skulle, i avvaktan

239

Kungl. 3faj:ts Proposition Nr 350.

på den förestående allmänna revisionen av försvarsväsendet, tillsvidare
anstå. Det oaktat har stat för kåren ansetts böra för innevarande år
fastställas. Ett uteslutande av staten skulle nämligen medföra, att de
å densamma upptagna manskapsbeställningarna skulle återuppföras på
staterna för Skånska husar- och dragonregementena, eu anordning som
icke ansetts lämplig med hänsyn till den pågående försvarsrevisionen.
Vid avlöningsanslagets beräkning har emellertid hänsyn tagits till det
beslutade uppskovet med kavallerikårens uppsättning.

I staterna för Skånska husar- och dragonregementena har för innevarande
år ingen annan ändring vidtagits än att antalet beställningar i
underlöjtnants- och fänriksgraden, där talrika vakanser uppkommit, nedbringats
till det enligt härordningen bestämda eller 9 vid vartdera
regementet.

För år 1922 torde, under avvaktan på resultatet av den pågående
försvarsrevisionen, staterna för såväl de skånska kavalleriregementena
som Norrbottens kavallerikår böra i nu förevarande hänseende bibehållas
oförändrade. Däremot bör givetvis, liksom för innevarande år skett, det
beslutade uppskovet med sistnämnda kårs uppsättning vinna beaktande
vid avlöningsanslagets beräkning.

Vad artilleriet angår, äro staterna för samtliga artilleritruppförband
bragta i överensstämmelse med 1914 års härordningsbeslut med undantag
därav, att den bataljonsläkarbeställning, som enligt härordningsbeslutet
skall finnas vid Norrlands artilleriregemente, ännu icke blivit å
regementets stat uppförd. Från och med år 1922 torde en dylik beställning
böra upptagas å staten för nämnda regemente.

Enligt 1914 års härordningsbeslut skola efter genomförd härordning
vid artilleriets fabriker och tyganstaiter finnas anställda, förutom
annan personal, 44 tyghantverkare.

Den för innevarande år fastställda staten för artilleriets fabriker och
tyganstalter upptager 45 tyghantverkare. I eu vid staten fogad anmärkning
föreskrives, bland annat, att återbesättande av tyghantverk arbeställning
må äga rum först sedan genom avgång utan motsvarande
återbesättande beställningarnas antal nedgått till 44.

Enligt vad arméförvaltningen meddelat, är en av de å staten upptagna
tyghantverkarbeställningarna redan nu vakant och bör således indragas.
I 1922 års stat böra följaktligen upptagas allenast 44 tyghantverkarbeställningar.
Då den år 1914 beslutade organisationen, såvitt
angår tyghantverkarna, härigenom blivit genomförd, torde sådan ändring

Artilleriet.

Artilleriets
fabriker och
tyganstalter.

Fortifikationen
och
ingenjörtrupperna.

Trängen.

Musiken.

240 Kung!. Maj:tv Proposition Nr 350.

böra vidtagas i föreuämnda anmärkning vid staten, att vad däruti sagts
om tyghantverkare utgår.

Uti staterna för fortifikationen och ingenjörtrupperna erfordras icke
någon ändring. Samtliga dessa stater äro nämligen bragta i överensstämmelse
med 1914 års härordningsbeslut.

Vid trängkårerna är manskapspersonalen redan organiserad i enlighet
med 1914 års härordningsbeslut.

Vad officers- och under officer sper sonalen angår, torde i enlighet med
inspektörens för trängen därom avgivna förslag och särskilda av Kungl.
Maj:t meddelade beslut l fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning
böra indragas. Därjämte böra till den för officerare och underofficerare
med vederlikar vid trängen gemensamma staten från de särskilda trängkårernas
stater överföras 1 löjtnantsbeställning, 7 fanjunkarbeställningar,
23 sergeantsbeställningar, 1 musiksergeantsbeställning och 1 hantverkarbeställning.

Såsom tidigare för riksdagen anmälts, har frågan om en omorganisation
av arméns musik i syfte att nedbringa kostnaderna för densamma
under de senare åren varit föremål för utredning. Därunder har framkommit
ett uppslag att lösa den svävande organisationsfrågan på det
sättet, att armémusiken skulle vid sidan av sin militära verksamhet
åläggas vissa rent musikkulturella uppgifter; och hava riktlinjer för
en på sådana grunder byggd organisation utarbetats. Då emellertid
frågan om armémusikens organisation ansetts böra upptagas till behandling
och avgörande först i samband med den allmänna försvarsrevisionen,
har det befunnits lämpligt att låta tillsvidare anstå med fullföljandet
av arbetet efter de sålunda uppgjorda riktlinjerna.

Med hänsyn härtill torde, såvitt armémusiken angår, icke nu böra
i truppförbandsstaterna vidtagas andra ändringar, än som påkallas av
den föreslagna löneregleringen.

I detta sammanhang anser jag emellertid, att till riksdagens kännedom
bör bringas följande förhållande.

Å staten för Svea artilleriregemente finnas, i olikhet mot vad fallet
är beträffande staterna för övriga artilleritruppförband, icke upptagna
några underbefälsbeställningar för musikpersonalen. Med hänsyn till
den härigenom uppkomna svårigheten att på ett nöjaktigt sätt rekrytera
musikpersonalen vid Svea artilleriregemente har Kungl. Maj:t genom
särskilda beslut den 30 september 1918, den 12 september 1919 och

Kun;fl. Maj:t* Proposition Nr ■>“>().

241

den 18 mars 1921 för tiden intill utgången av sistnämnda år föreskrivit,
att vid tillämpning av staten för musikpersonalen vid nämnda regemente
skulle, jämte vid staten fogad anmärkning, gälla, att i den män
kontrakten med spel av manskapsklassen utlöpte, 2 av spelet skulle tilldelas
musikfurirs av andra klassen, 2 musikkonstapels och 2 musikvicekonstapels
avlöningsförmåner.

2. Inteiidenturkåren.

Gällande stat för inteiidenturkåren upptager, jämte andra beställningshavare,
78 förvaltare och 1 övertalig vaktmästare.

1 skrivelse den 27 augusti 1920 har chefen för intendenturkåren
föreslagit, dels att den övertaliga vaktmästarbeställningen måtte på grund
av innehavarens avgång uteslutas ur den blivande staten för år 1922,
dels ock att å densamma måtte upptagas 2 nya förvaltarbeställningar.

Den ena av nyssnämnda förvaltarbeställningar vore avsedd för havremagasinet
i Östersund, vilket enligt uppgift från arméförvaltningens
fortifikationsdepartement kunde väntas bliva färdigt att tagas i bruk
under hösten år 1921. I överensstämmelse med vad 1919 års riksdag
beviljat för havremagasinet i Hässleholm, vore därför från 1922 års ingång
en förvaltare behövlig vid havremagasinet i Östersund, om magasinet
skulle kunna fylla avsett ändamål.

Den andra förvaltarbeställningen vore avsedd för fälttelegrafkårens
flygkompani å Malmslätt. Genom brev den 9 juli 1920 hade Kung],
Maj:t bestämt, att chefen för flygkompaniet ägde uppdraga åt lämplighonom
underställd underofficer att utan särskild ersättning tillsvidare
tjänstgöra såsom förrådsförvaltare. Behovet av särskild förrådsförvaltare
för flygkompaniet syntes sålunda vara fastslaget. Att en ständigt behövlig
uppbördsmannabefattnig upprätthölles av tillfälligt beordrad personal,
vore dock i längden icke lämpligt, varför chefen för intendenturkåren
efter chefens för fortifikationen hörande ansett eu förvaltarbeställning,
avsedd för ifrågavarande befattning, från och med år 1922 böra upptagas
å intendenturkårens stat.

1 häröver den 22 september 1920 avgivet yttrande har arméförvaltningen
anfört, att därest vården av materiel och de övriga förnödenheter,
som skulle förvaras i åsyftade magasin i ustersund respektive vid
flygkompaniet å Malmslätt, skulle kunna utföras på ett för staten betryggande
sätt, uppförandet å staten för intendenturkåren av de föreslagna
båda förvaltarbeställningarna syntes böra ske så snart som möjligt.
Arméförvaltningen ansåge sig därför böra förorda den av chefen för
intendenturkåren gjorda framställningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr HoÖ.) 65i 21 31

Framställning
av chefen för
intendenturkåren.

Yttrande av
arméförvaltningen.

242

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departe mentschefen.

I enlighet med vad chefen för intendenturkåren hemställt, torde den
å kårens stat för närvarande uppförda övertaliga vaktmästarbeställningen
böra indragas.

Enligt den fastställda planen för förplägnadsanstalten i Östersund
skall denna bestå av ett bageri, ett havremagasin och en kasernbyggnad.
På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 4 april 1919 skall emellertid tillsvidare
anstå med fullföljandet av arbetena å bageriet och kasernbyggnaden.
Såsom förut nämnts, beräknas havremagasinet vara färdigt att tagas i bruk
under instundande höst. För att magasinet skall kunna för sitt ändamål
användas, erfordras därstädes, jämte annan personal, en förvaltare. Denne
lärer, enligt vad jag inhämtat, komma att bliva behövlig, även om vid ett
framtida fullbordande av hela förplägnadsanstalten det nu i Sollefteå förlagda
intendenturkompaniet förflyttas till Östersund. Vid sådant förhållande
synes från och med år 1922 böra å stat upptagas en för nämnda
magasin avsedd förvaltarbeställning.

På grund av de betydande olägenheterna av den dittillsvarande
anordningen med gemensam ekonomisk förvaltning för fälttelegrafkårens
huvudstation i Stockholm och kårens å Malmslätt förlagda flygkompani
föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 9 juli 1920, att särskild provisorisk
kassaförvaltning skulle inrättas vid flygkompaniet. I samband
härmed bemyndigades chefen för flygkompaniet att uppdraga åt lämplig
honom underställd underofficer att utan särskild ersättning tillsvidare
tjänstgöra såsom förrådsförvaltare. Även om det får anses föreligga
ett stadigvarande behov av eu särskild förrådsförvaltare vid flygkompaniet,
finner jag mig likväl icke med anledning därav böra under nu
pågående revision av vårt försvarsväsende ifrågasätta uppförande på stat
av någon ny beställning, utan torde den nuvarande provisoriska anordningen
tillsvidare böra bibehållas.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört, torde å intendenturkårens
stat för år 1922 böra upptagas 79 förvaltarbeställningar.

(V. Garnisonssjukhusen in. in.

1. Garnisonssjukliuset i Stockholm.

Å den nu gällande staten för garnisonssjukhuset i Stockholm äro,
bland andra, upptagna följande befattningshavare, nämligen

en köksföreståndare med arvode 1,500 kronor samt ersättning för
bostad med bränsle och lyse 700 kronor eller tillhopa 2,200 kronor;

en maskinist med arvode 1,500 kronor jämte fri bostad med bränsle
och lyse; samt

två maskinistbiträden, vardera med arvode av 1,200 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 243

I skrivelse till arméförvaltningen den 21 juni 1920 har chefläkaren vid
garnisonssjukhnset gjort framställning om uppbördsmannaarvode åt köksföreståndaren,
om ålderstillägg åt maskinisten samt om förhöjning av arvodet
åt maskinistbiträdena. Chefläkaren har härvid anfört i huvudsak följande.

Köksförestånclaren vid garnisonssjukhuset åtnjöte icke något arvode
såsom uppbördsman. Det arvode, som han enligt stat uppbure, vore
ersättning för hans arbete och motsvarade givetvis (jämte pensionen) lön
in. in., som köksföreståndarna vid truppförbanden åtnjöte. Dessutom
hade samtliga dessa särskilt arvode i egenskap av uppbördsmän vid
respektive proviantmagasin. Köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset
hade en befattning, som vore mera svårskött än vid ett av de mindre
truppförbanden. Han skulle nämligen förestå mathållning för två olika
matinrättningar, manskapets samt läkares och sköterskors, med åtföljande
olika stater, utdelningslistor och utvägningar. Dessutom förekomme utdelning
av en myckenhet s. k. sjukföda av många olika slag, ofta i
mycket små kvantiteter, vilket gjorde, att möjligheterna till förlust vid
utvägning vore mycket stora. Lön för sitt arbete skulle han under alla
omständigheter hava, och denna finge icke avses att vara något uppbördsmannaarvode.
När han dessutom hade eu mera invecklad tjänst
än en köksföreståndare vid ett truppförband, funne chefläkaren det endast
rätt och billigt, att köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset i likhet
med en sådan finge uppbära arvode i egenskap av uppbördsman.
Det minsta arvode, chefläkaren ansåge sig kunna föreslå, vore 240 kronor
eller i likhet med det, som utginge till köksföreståndare vid de mindre
kavalleriregementena.

För maskinisten borde ålderstillägg införas. Det kunde icke vara
mer än rätt och billigt, att en befattningshavare med det ansvarsfulla
arbete, som ålåge honom, erhölle en uppmuntran i form av arvodesförhöjningar.
Utan dylika syntes det även en gång i framtiden bliva
mycket svårt att återbesätta denna plats med duglig och lämplig person,
enär de avlöningsförmåner, som utginge, vore avsevärt mycket lägre än
för motsvarande befattningar i enskild tjänst. Dessutom syntes även
truppförbandens maskinister numera åtnjuta bättre avlöning än denne;
till dessa utginge även portion in natura. Till maskinisten borde utgå
2 ålderstillägg å vartdera 150 kronor efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjänst.

Maskinistbiträdenas avlöning borde höjas, icke endast därför att den,
jämförd med avlöning till befattningshavare i enskild tjänst, vore för
låg, utan även därför att sjukhusets maskinpersonal hade längre arbetstid
än andra arméns och marinens arbetare. På grund av att i deras
åligganden inginge skötsel och tillsyn icke blott av ångpannorna utan

Framställning
av chefläkaren.

244

Yttrande av
arméförvaltningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

även av sjukhusets elektriska motor och generator, måste dygnets 24
timmar uppdelas mellan de tre, maskinisten och biträdena, så att de vardera
erhölle 8 timmar per dygn, lika för söndag och vardag. De hade
därför 56 timmars arbete per vecka och vore aldrig under året lediga
ett helt sön- eller helgdagsdygn med undantag av dem, som infölle under
deras femton dagars tjänstledighet. Jämförde man deras avlöning med avlöningen
för den av gårdsvaktmästarna, som icke åtnjöte bostad inom
sjukhuset, så utfölle jämförelsen givetvis till maskinistbiträdenas nackdel.
Dessa hade, som nyss nämnts, 56 timmars arbetsvecka och ett arbete,
som vore ojämförligt mycket mera ansvarsfullt än den senares. För detta
sitt längre och mera krävande arbete åtnjöte de ett arvode av 1,200
kronor i ett för allt. (lårdsvaktmästarens arbete, som endast fordrade,
att han vore punktlig och arbetsam, men som icke krävde verkligt ansvar,
vore betalt med 1,500 kronor i ett för allt. Chefläkaren ansåge,
att därest icke maskinistbiträdena bereddes drägligare ekonomiska villkor,
komme med säkerhet de nuvarande plikttrogna och pålitliga arbetarna
icke länge att kunna tvärstanna i sjukhusets tjänst. Att med den kontanta
avlöning, som nu bjödes, anskaffa nya ansvarskännande personer
ansåge sig chef läkaren icke kunna. Fn höjning av deras arvoden från
1,200 till 1,500 kronor ansåge han därför nödvändig. Härigenom komme
åtminstone disproportionen i fråga om avlöning åt sjukhusets egna arbetare
att i någon mån utjämnas.

Arméförvaltningen har i anledning av chefläkarens framställning
om uppbördsmannaarvode åt köksföreståndaren till en början erinrat
därom, att köksföreståndare vid garnisonssjukhuset icke kunde i förevarande
avseende likställas med köksföreståndare vid truppförbanden,
där denna syssla sköttes av en å stat anställd underofficer, vilkens avlöning
torde få anses avmätt med hänsyn därtill, att han skulle göra
trupptjänst. Vid garnisonssjukhuset däremot vore arvodet uppfört i och
för avlönande av en person, som för sin avlöning skulle bära det ansvar
samt utföra de göromål, som vore förknippade med köksföreståndarbefattningen.
Att utöver det arvode, som vore i staten upptaget till avlönande
av en köksföreståndare, uppföra särskilt uppbördsmannaarvode åt
denne befattningshavare, ansåge sig arméförvaltningen icke kunna tillstyrka.

Beträffande ålderstillägg åt maskinisten samt höjning av maskinistbiträdenas
arvoden erinrade arméförvaltningen därom, att, på sätt framginge
av det vid statsverkspropositionen till 1919 års riksdag fogade
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, föredragande departementschefen
i anledning av liknande framställning uti arméförvaltningens

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350. 245

skrivelse den 31 augusti 1918, angående lantförsvarets medelsbehov för
år 1920, förklarat sig icke kunna tillstyrka framställningen rörande ökade
avlöningsförmåner åt maskinistpersonalen samt uttalat, att frågan om
reglerandet av denna personals avlöningsförhållanden borde behandlas i
sammanhang med frågan om definitiv lönereglering för arméns personal
i sin helhet. Arméförvaltningen ansåge sig vid sådant förhållande icke
kunna i detta sammanhang föreslå någon ändring uti maskinistpersonalens
avlöningsförmåner,

I likhet med arméförvaltningen anser jag skäl icke föreligga att
tilldela köksföreståndaren vid garnisonssjukhuset särskilt uppbördsmannaarvode.
Enligt det framlagda förslaget till allmän lönereglering är
emellertid den kontanta avlöningen för ifrågavarande befattningshavare
avsedd att ökas från 2,200 till 2,440 kronor.

Vad angår den vid sjukhuset anställda maskinistpersonalens avlöningsförmåner,
torde annan ändring därutinnan icke böra vidtagas än den utav
avlöningssakkunniga föreslagna förhöjning av de till denna personal utgående
arvoden, nämligen för maskinisten till 1,740 kronor samt för
maskinistbiträdena till 1,410 kronor.

Å den för innevarande år gällande staten för garnisonssjukhuset
finnes uppförd en post å 3,000 kronor »till chefläkarens förfogande för
specialundersökningar». I årets statsverksproposition har under fjärde
huvudtiteln, punkten 47, föreslagits, att medel för ifrågavarande ändamål
hädanefter måtte beräknas under titel V av ordinarie sjukvårdsanslaget.
Berörda post torde alltså böra uteslutas ur staten för garnisonssjukhuset.

2. Garnisoussjukliuset & Karlsborg.

Uti skrivelse den 21 juni 1920 har kommendanten å Karlsborg
föreslagit, att i staten för garnisonssjukhuset därstädes måtte upptagas
en gårdskarl, tillika eldare av ångpannorna och värmeapparaterna samt
avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbärning m. m. Löneförmånerna
hava föreslagits till 900 kronor för år jämte fri bostad, som
borde kunna beredas inom sjukhuset, med möbler och sängservis, bränsle
samt kost och tvätt.

Såsom skäl för anställandet av en gårdskarl har kommendanten
framhållit, att skötseln av ångpannorna och värmeapparaterna hittills
bestritts av en icke vapenför värnpliktig, kommenderad från fästningens
truppförband, men denna kommendering mötte nu svårigheter, då truppförbanden
själva vore i behov av det fåtal h andräck ni n gsmän. som nu -

Departe mentschefen.

Framställning
av kommendanten
å
Karlsborg.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departe mentschefen.

Vissa

arvodesförhöjningar

m. m.

Framställning
av kommendanten
i
Boden.

24(5

mera tilldelades dem. Dessutom vore det för pannornas skötsel och
tillsyn (de utgjordes av 7 pannor, därav 3 ångpannor och 4 värmepannor,
fördelade i tre olika byggnader) av synnerlig vikt, att en något
så när fackutbildad person utövade tillsynen och skötseln av desamma.
Avlöningsförmåner m. m. hade avvägts med hänsyn till liknande befattning
vid garnisonssjukhuset i Boden.

Arméförvaltningen har förklarat sig anse det behövligt att anställa
en gårdskarl och eldare vid garnisonssjukhuset i Karlsborg icke minst
med hänsyn till behovet att kunna påräkna en med göromålen såsom
eldare förtrogen person. Mot den föreslagna avlöningen, som icke överstege
vad som från och med år 1921 utginge till gårdskarlen vid garnisonssjukhuset
i Boden, hade arméförvaltningen intet att erinra.

Vad sålunda anförts synes till fullo ådagalägga behovet av att vid
garnisonssjukhuset å Karlsborg anställes eu gårdskarl och eldare. I
fråga om de föreslagna avlöningsförmånerna har jag icke någon annan
erinran att framställa, än att det kontanta arvodet — i överensstämmelse
med vad avlöningssakkunniga föreslagit beträffande liknande befattning
å staten för garnisonssjukhuset i Boden — upptages till 1,050
kronor.

3. Gurnisoussjiikliuset i Boden.

Å den för garnisonssjukhuset i Boden gällande staten finnas uppförda,
jämte annan personal,

1 sjukhusväbel, tillika sysslo- och uppbördsman, med,

förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode., kronor 1,500: —
1 husmoder med, förutom fri bostad med möbler och
sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvode................................................................................. » 800: —

3 översköterskor med, förutom fri bostad med möbler
och sängservis, bränsle och lyse samt kost och
tvätt, arvode....................................................................... » 600: —

Husmodern och översköterskorna åtnjuta dessutom 2 tillägg å arvodet
å 200 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.

Med skrivelse den 28 juni 1920 har kommendanten i Boden överlämnat
förslag till stat för garnisonssjukhuset därstädes för år 1922 samt
därvid anfört, bland annat, följande.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

247

I januari månad 1922 komme dåvarande sjukhusväbel att avgå vid
fyllda 65 år. För att då kunna få fullt arbetsför och duglig efterträdare
å tjänsten syntes det bliva nödvändigt att höja arvodet till minst
2,000 kronor, enär det förut visat sig synnerligen svårt att få kompetenta
sökande.

Sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset vore enligt nu gällande
stat avsevärt sämre avlönade än de vid arméns sjuksköterskekår. Detta
förhållande hade väckt en ganska stor misstämning bland de förra, emedan
de ansåge sig hava mera betungande och ansvarsfullt arbete än sköterskorna
vid truppförbanden, där endast lindrigare sjuka vårdades, under
det alla svårare sjukdoms- och operationsfall avpolletterades till garnisonssjukhuset.
På grund härav syntes det kommendanten ej vara mer än
rättvist, att sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset komme i åtnjutande
av samma löneförmåner, som arméns sjuksköterskor, d. v. s. att arvodet
ökades till 780 kronor per år. I annat fall komme detta att bliva
en ständig anledning till missnöje och avund.

För att däruppe kunna få husmoder och dugliga sköterskor att
stanna kvar i tjänsten och undgå ständiga ombyten, borde tre ålderstillägg
komma dem till godo efter respektive 3, 6 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring.

Husmoderns arvode borde även ökas i proportion till sjuksköterskornas
eller till 1,000 kronor per år. Det vore av synnerligen stor vikt att
kunna få behålla den nuvarande husmodern, som vore mycket duglig
och erfaren i sitt fack.

Arméförvaltningen har anfört, att ämbetsverket visserligen funne
förevarande framställning beaktansvärd, men då ifrågavarande personals
avlöningsförhållanden torde komma att regleras i samband med pågående
utredning om definitiv lönereglering vid armén, ansåge sig arméförvaltningen
icke böra med avseende å avlöningens storlek för ifrågavarande
personal föreslå någon ändring i staten för garnisonssjukhuset.
Vad särskilt sjuksköterskorna anginge, ville arméförvaltningen erinra om
att dessa, till skillnad från de vid truppförbanden anställda sjuksköterskorna,
erhölle två tillägg å lönen å 200 kronor efter respektive 5 och
10 års väl vitsordad tjänst.

Uti de till omförmälda personal utgående arvodena hava vissa förhöjningar
föreslagits av arméns och marinens avlöningssakkunniga, nämligen
för sjukhusväbeln till 1,740 kronor, för husmodern till 1,020
kronor och för översköterskorna till 780 kronor. Några andra för -

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departementa chefen.

248

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .350.

Anställande
av ytterligare
en
över sköterska.

Framställning
av kommendanten
i
Boden.

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departements chefen.

Anslagsposten
till
beredande
av tjänstledighet

m. m.

Framställningav
kommendanten
i
Boden.

Yttrande av
arméförvaltningen.

ändringar med avseende å denna personals avlöningsförmåner finner jag
mig icke nu böra ifrågasätta.

Under förmälan att garnisonssjukhusets epidemiavdelning de senaste
5 åren så gott som oavbrutet varit belagd med ett större eller mindre
antal patienter, och att extra sjuksköterska därför ständigt måst anlitas,
har kommendanten i Boden uti sin förenämnda skrivelse den 28 juni
1920 framhållit, att det från såväl ekonomisk som t jänstesynpunkt vore
fördelaktigare att för epidemisjukhuset anställa en sjuksköterska på stat
med samma löneförmåner som de andra sköterskorna.

Arméförvaltningen har vitsordat behovet av en epidemisjuksköterska
samt på grund därav hemställt, att å staten för garnisonssjukhuset i
Boden måtte uppföras medel för avlönande av ytterligare en översköterska
med samma avlöningsförmåner som de vid sjukhuset nu anställda
översköterskorna.

Vad arméförvaltningen sålunda hemställt finner jag mig böra tillstyrka.
För den nya översköterskan torde alltså, i överensstämmelse
med vad avlöningssakkunniga föreslagit beträffande de å sjukhusets stat
redan uppförda översköterskebefattningarna, böra upptagas ett kontant
arvode av 780 kronor.

Å den nuvarande staten för garnisonssjukhuset finnes uppförd en
post om 450 kronor för beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna
samt till vikariatsersättning jämväl under sjukdom åt övrig tjänstepersonal.

Kommendanten i Boden har anfört, att kostpenningar till husmodem
och sjuksköterskorna under semestertiden utginge med 25 kronor i
månaden. Då denna ersättning ej stode i någon rimlig proportion till
nuvarande portionspris — vid sjukhuset nu 3 kronor 7 öre — eller den
allra enklaste inackordering i det civila livet, syntes det kommendanten
vara en oavvislig nödvändighet, att kostpenningarna höjdes till 90 kronor
i månaden. Ifrågavarande anslagspost, som nu utginge med 450 kronor,
borde således ökas till 700 kronor, dels på grund av kostpenningarnas
höjning och dels på grand av att sjukdomsfall ganska ofta förekomme
bland den övriga tjänstepersonalen, så att vikarie måste anskaffas.

Arméförvaltningen har erinrat om att Kungl. Maj:t genom brev
den 16 maj 1919 förordna!, att till viss personal vid garnisonssjukhuset
i Stockholm finge under semester utgå kostpenningar med 2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

249

kronor per dag, och att denna ersättning skulle gäldas av mathållningsanslaget.
Enligt § 15 uti reglementet för garnisonssjukhuset i
Boden den 31 december 1912 ägde sjuksköterska att enligt chefläkarens
bestämmande erhålla en månads tjänstledighet med bibehållande
av arvode och med åtnjutande av 25 kronor i kostpenningar. Kostnaderna
hade hittills bestritts av nyssnämnda anslagspost. Emellertid
syntes förhållandena vid garnisonssjukhusen i Boden och å Karlsborg,
vid vilket senare sjukhus några bestämmelser i förevarande avseende ej
funnes meddelade, böra ordnas i överensstämmelse med vad som gällde
vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Under sådana förhållanden komme
nu ifrågavarande anslagspost ej att belastas med utgifterna för kostpenningar
under semester. Under förutsättning härav torde anslagsposten
bliva tillräcklig, varför arméförvaltningen ej ansåge sig böra
förorda dess höjning.

Det synes mig vara med rättvisa och billighet förenat, att ifråga- Departevarande
personal vid garnisonssjukhusen å Karlsborg och i Boden, liksom mentsehelen
vid garnisonssjukhuset i Stockholm redan är fallet, under semester må
komma i åtnjutande av kostpenningar med 2 kronor för dag. Härav
föranledda utgifter synas lämpligen böra gäldas av mathållningsanslaget.

Därest så sker, torde nu förevarande anslagspost icke behöva höjas i
vidare mån, än som betingas av den föreslagna allmänna löneregleringen.
Anslagsposten torde alltså i enlighet med avlöningssakkunnigas förslag
höra upptagas till 540 kronor.

Under erinran att arméförvaltningen i annat sammanhang anhållit Automobll
om anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1921 för inköp av en ambulans- förareautomobil
för Bodens garnison ävensom om medels beräknande under nfn“^fa°7ram
sjukvårdsanslaget för automobilens drift, har ämbetsverket i skrivelse den ställning.
31 augusti 1920 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1922 framhållit,
att därest vad arméförvaltningen sålunda begärt vunne bifall,
syntes, enär en särskild automobilförare alltid måste vara tillgänglig, en
sådan, i likhet med vad som skett vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
böra anställas. Arvode för chauffören syntes böra uppföras å staten för
garnisonssjukhuset i Boden, vid vilket sjukhus han torde vara behövlig
jämväl för utförande av handräckningsgöromål, i den män icke hela
hans tid bleve upptagen med de göromål, som vore att hänföra direkt
till chaufförsysslan. Beträffande ersättningen torde densamma kunna
sättas till samma belopp som i Stockholm eller, förutom fri bostad med
bränsle och lyse, ett arvode av 1,800 kronor för år. Om eu dylik
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 65i 21 32

250

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

befattningshavare behövde anställas redan före år 1922, torde Kungl.
Maj:t av tillgängliga medel kunna anvisa för hans avlönande före denna
tid behövligt belopp.

Departements- Sedan innevarande års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t å tilläggschefen.
stat för år 1921 anvisat anslag för inköp av en ambulansautomobil för
Bodens garnison, torde å staten för garnisonssjukhuset i Boden böra
upptagas erforderliga medel för avlönande av en automobilförare. Denne
synes böra komma i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner, som av
avlöningssakkunniga föreslagits för automobilföraren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, eller, förutom fri bostad med bränsle och lyse, ett
arvode av 2,100 kronor.

4. Arméns sjuksköterskekår.

Gällande stat för arméns sjuksköterskekår upptager dels 42 sjuksköterskor
med, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt
kost, tvätt och fria resor, arvoden om 780 kronor, dels ock ett belopp
av 11,700 kronor för anställande av extra sjuksköterskor.

Framställning Arméförvaltningen har anfört, att det visat sig synnerligen fördelvaitntagen''
artigt kunna anförtro överinseendet över vården av de sjuka å sjukhusen
åt sjuksköterskor. Frånsett den alldeles särskilt stora fördelen
med denna sköterskeinstitution under de nyssförlidna svåra infiuensaepidemierna,
vore den meningen allmän — och hördes ofta uttalad av
såväl befäl som läkare — att vården av de sjuka och »tonen» å arméns
sjukhus nu vore i mycket förändrade till det bättre, tack vare sjuksköterskors
tjänstgöring därstädes.

Under sådana förhållanden hade arméförvaltningen ej ansett sig
kunna avvisa de framställningar, som från åtskilliga, nu i saknad av
sköterska varande truppförband blivit gjorda angående anställandet även
vid dessa av sköterskor. Såsom stöd för dessa framställningar hade
härvid erinrats om dels den allt mera tilltagande bristen på manliga
sjukvårdare, dels erfarenheten från övriga truppförband, där sjuksköterskor
varit placerade, dels slutligen de bostadsmöjligheter, som numera i flera
sjukhus kunnat beredas sköterska, och vilka icke tidigare förefunnits.

De ytterligare truppförband, som enligt arméförvaltningens mening
skulle vara i behov av fast anställd sköterska, vore Norrlands dragonregemente
och Upplands artilleriregemente. Beträffande behovet av
särskild sköterska för Upplands artilleriregemente ville arméförvaltningen
erinra om, att redan nu medel funnes anvisade för avlönande av två

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

251

sköterskor gemensamt för Upplands infanteriregemente och Upplands
artilleriregemente. Emellertid hade det visat sig behövligt att för i
Uppsala förlagda truppförband anställa ytterligare en sköterska — närmast
avsedd för Upplands artilleriregemente.

Ävenledes torde böra anställas ytterligare en sköterska vid det under
uppförande varande sjukhuset vid Västernorrlands regemente dels för
välbehövlig hjälp åt de därstädes redan anställda tvenne sköterskor —
sjukhusets sängantal vore nämligen över 90 — dels särskilt för skötseln
av det röntgeninstrumentarium, som komme att därstädes installeras.
Med avseende å en del andra truppförband, därifrån liknande önskemål
framställts, skulle sjukvården däremot kunna tillfredsställande ordnas på
så sätt, att därstädes vissa tider, då sjukvårdsstyrelsen så ansåge påkallat,
sköterska placerades till tjänstgöring, något som torde kunna
åstadkommas utan ökning av anslaget för extra sköterskor.

På grund av vad ovan anförts, hemställde arméförvaltningen, att
framställning måtte avlåtas till riksdagen om upptagande å den för arméns
sjuksköterskekår gällande stat av ytterligare tre ordinarie sköterskor.

I detta sammanhang ville arméförvaltningen erinra därom, att Kungl.
Maj:t, på framställning av arméförvaltningens civila departement och
sjukvårdsstyrelse, genom brev den 13 februari 1920 medgivit, att det i
staten för arméns sjuksköterskekår för år 1920 för anställande av extra
sjuksköterskor uppförda belopp, 11,700 kronor, finge av sjukvårdsstyrelsen
disponeras i och för anställande av extra sjuksköterskor dels såsom vikarier
för de ordinarie sjuksköterskorna under semester och sjukdom,
dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten krävde
ökad sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning av trupp till ett
annat truppförbands etablissemang m. m. Arméförvaltningen ifrågasatte,
huruvida icke vid staten för arméns sjuksköterskekår borde införas en
anmärkning av motsvarande innehåll som det i berörda brev lämnade
medgivandet.

Då anställandet av ytterligare tre sjuksköterskor vid arméns sjuksköterskekår
synes vara i hög grad av behovet påkallat, torde härför
erforderliga medel böra beräknas i staten för nämnda kår. Det kontanta
arvodet för en var av dessa sköterskor synes, i enlighet med vad avlöningssakkunniga
föreslagit i fråga om de å kårens stat redan uppförda
sjuksköterskor, böra utgå med 930 kronor.

På sätt arméförvaltningen föreslagit, synes vid staten för arméns
sjuksköterskekår böra fogas en anmärkning av innehåll, att det för
anställande av extra sjuksköterskor avsedda beloppet — vilket i enlighet

Departements chefen.

252

Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 350.

med avlöningssakkunnigas förslag torde böra böjas till 13,590 kronor
— ställes till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses disposition för ovan
angivet ändamål.

Y. Polispersonalen.

Under denna rubrik är endast upptagen staten för polispersonalen
i Boden och å Karlsborg. Beträffande denna stat hava icke några
ändringar ifrågasatts i annan mån, än som betingas av den föreslagna
löneregleringen.

B. Kallortstillägg.

Enligt 12 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.
vid armén och marinen skall kallortstillägg utbetalas till beställningshavare,
som har sin förläggningsort å sådan plats inom de norra delarna
av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden
kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda
olägenheter. Kallortstillägget utgår med nedanstående, för sex olika
kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för	kallortsklass	I.......................................	.................................... 60	kronor
	»	II......................................	..................................... 120	»
))		III........................................	.................................. 195	»
»	»	IV......................................	................................... 300	»
y>	»	V........................................	..................................... 450
		VI........................................	..................................... 600

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Kostnaderna för kallortstillägg för arméns personal hava av avlöningssakkunniga
beräknats till 66,000 kronor.

Den verkställda kostnadsberäkningen föranleder från min sida icke
någon erinran. Förevarande anslagspost torde alltså böra upptagas med
nyssnämnda belopp, 66,000 kronor.

C. Ekiperingsbjälp.

Jämlikt 22 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.
vid armén och marinen äger officer och underofficer samt vederlike,

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

253

vilken är skyldig att i tjänsten bära uniform, att vid första anställningen
såsom sådan uppbära ekiperingshjälp med ett belopp av högst 1,000
kronor till beställningshavare i officers tjänsteställning och högst 600
kronor till beställningshavare i imderofficers tjänsteställning. Ekiperingshjälpen
utgår enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj: t.

Rörande kostnaderna för ifrågavarande förmån, såvitt angår arméns Yttrande av
personal, har arméförvaltningen anfört, att ämbetsverket, enligt verkställd
utredning och med beaktande av nuvarande rekryteringsförhållanden,
funnit, att cirka 60 beställningshavare i officers och 90 i underofficers
tjänsteställning kunde antagas årligen bliva berättigade till ekiperingshjälp.
Anslagsposten borde således upptagas till [(60 x 1,000) + (90 x
600) = ] 114,000 kronor.

Mot den sålunda verkställda beräkningen har jag icke något att Dopanementserinra.
chefen.

D. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid
vissa infanteritruppförband.

Uti det under förevarande rubrik beräknade beloppet, 5,000 kronor,
erfordras för år 1922 icke någon ändring.

E. Särskild ersättning till sergeanter, kommenderade såsom
biträden hos regementsintendenter.

För beredande av fyllnad till fanjunkares dagavlöning åt sergeanter,
som kommenderas såsom biträden hos regementsintendenter, har för innevarande
år under avlöningsanslaget beräknats ett belopp av 11,497 kronor
50 öre.

Under framhållande, att ifrågavarande befattningshavare i stor utsträckning
hade att fullgöra arbete av lika krävande art som fanjunkare,
hava avlöningssakkunniga föreslagit, att förevarande anslagspost måtte
bibehållas oförändrad i avbidan på närmare utredning, huruvida den nu
medgivna ersättningen borde bibehållas eller bortfalla.

I enlighet med vad sålunda föreslagits, torde ett belopp av 11,497
kronor 50 öre böra i anslagsberäkningen upptagas för ifrågavarande
ändamål.

254

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

F. Hyresbidrag åt vissa furirer.

Enligt 11 § i förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt
manskap vid armén och marinen skall till furir vid armén, vilken intjänat
den lön, som är bestämd för sådan beställningshavare efter en
beräknad tjänstetid av minst 72 månader, därest han antingen är gift
eller ock varit gift samt fortfarande bar minderårigt barn bos sig, utgå
årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningshavare, som bar sin
förläggningsort i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med
210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort.

Kostnaderna för ifrågavarande förmån hava av avlöningssakkunniga
efter ett genomsnittsbelopp av 225 kronor för förslagsvis 200 furirer
beräknats till 45,000 kronor.

Gentemot den sålunda uppgjorda kostnadsberäkningen har jag ingen
erinran att framställa. Ifrågavarande anslagspost torde alltså böra upptagas
med 45,000 kronor.

G. Anställmngspenning.

Uti 7 § i förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt manskap
vid armén och marinen bar föreskrivits, att till den, som erhåller fast
anställning vid armén eller marinen och icke förut innehaft sådan anställning
vid krigsmakten, skall utgå anställmngspenning med 60 kronor.

Den härav föranledda årliga kostnaden har av avlöningssakkunniga
ansetts böra för arméns vidkommande beräknas för förslagsvis V» av
de meniga volontärerna till 150,000 kronor.

Enligt denna beräkningsgrund, mot vilken jag icke har något att
erinra, skulle under förevarande anslagsrubrik alltså böra upptagas
150,000 kronor.

H. Hagavlöning åt indelt manskap.

Vid vissa truppförband kvarstå ännu indelta korpraler, vicekorpraler
och meniga. Korpraler och vicekorpraler tillkommande löner, s. k.
korpralstillägg, äro beräknade i vederbörande stater. Däremot är till det
indelta manskapet utgående dagavlöning om 40 öre åt korpral, 30 öre
åt vicekorpral och beställningsman och 20 öre åt menig beräknad under
en särskild post av avlöningsanslaget.

Under samma post är även beräknad dagavlöning för indelta
korpraler, vicekorpraler och beställningsman samt meniga, vilka på grund

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

255

av den vid armén rådande underbefälsbristen inbeordras till tjänstgöring
i egenskap av underbefäl, instruktörer eller beställningsmän vid skolor
och övningar utom vanliga repetitionsövningar. Antalet tjänstgöringsdagar
av ifrågavarande slag har för innevarande år beräknats till 23,000
för korpraler, vicekorpraler och beställningsmän samt till likaledes
23,000 för meniga.

Posten till dagavlöning åt indelt manskap är för innevarande år
beräknad till 28,796 kronor 80 öre.

Enligt föreskrift i mom. 3 av övergångsbestämmelserna uti förslaget
till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och marinen
skall till i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén under all tjänstgöring,
till vilken ifrågavarande manskap inkallas, utgå dagavlöning
med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för dag till övrigt
manskap.

Med beaktande härav och under antagande, att ett inbeordrande
av indelt manskap till tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktörer
eller beställningsmän vid skolor och övningar utom repetitionsövningar
kommer att under år 1922 äga rum i samma omfattning, som
för innevarande år beräknats, eller under sammanlagt 46,000 tjänstgöringsdagar,
har jag låtit verkställa beräkning av det för beredande av
dagavlöning åt indelt manskap under år 1922 erforderliga beloppet.
Enligt denna beräkning skulle erfordras tillsammans 66,497 kronor 40 öre.

I. Kostnader för musikelever vid infanteriet.

I enlighet med den vid 1905 års riksdag beslutade organisationen
av arméns musikpersonal förordnade Kungl. Maj:t genom brev den
27 oktober 1905, bland annat, att av anslaget till avlöning och rekrytering
m. m. finge årligen utgå gratifikationer åt musikelever vid vartdera
av livgardesregementena till fot 600 kronor, vid vartdera av Karlskrona
och Vaxholms greuadjärregementen 200 kronor samt vid varje
annat infanteriregemente 300 kronor.

Ifrågavarande gratifikationer utgå från förevarande anslagspost,
vilken för innevarande år är beräknad till 8,800 kronor. I

I sammanhang med avgivande av infordrat yttrande angående väckt
förslag om tilldelande av manskapsportion åt musikelever framhöll chefen
för fjärde arméfördelningen uti skrivelse den 18 november 1919, att
sedan Vaxholms grenadjärregemente numera erhållit samma organisation
som övriga infanteriregementen, gratifikationsbeloppet till musikelever
borde såsom vid dessa utgå med 300 kronor.

Framställning
av chefen för
fjärde arméfördelningen.

256

Kungl. Maj-ts Proposition Nr 350.

Yttrande av
arraéförvaltningens
intendents-
och
civila departement.

Departements

chefen.

Uti den 16 januari 1920 i ämnet avgivet yttrande — för vilket
närmare redogjorts under punkten 31 i det vid innevarande års statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
— anförde arméförvaltningens intendents- och civila departement,
bland annat, att departementen, i anslutning till vad chefen för fjärde
arméfördelningen anfört, funne skäligt, att gratifikationsbeloppet för
Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen höjdes till samma belopp
som vid övriga infanteriregementen eller till 300 kronor för år vid vartdera
regementet.

Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, som tidigare bestodo
av allenast två bataljoner vartdera, hava numera, enligt 1914 års härordningsbeslut,
organiserats på tre bataljoner i likhet med övriga infanteriregementen.
Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka,
att det till gratifikationer åt musikelever vid vartdera av ifrågavarande
bägge regementen avsedda beloppet ökas från 200 till 300 kronor.

Förevarande anslagspost torde alltså för år 1922 böra upptagas med
200 kronor högre belopp än för innevarande år eller alltså med 9,000
kronor.

J. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.

För bestridande av vissa i vederbörande stater förut upptagna avlöningsförmåner,
som skola utgå endast så länge vederbörande befattningshavare
kvarstå i vissa befattningar, avsedda att indragas, är
under förevarande rubrik för innevarande år upptaget ett belopp av
1,431 kronor.

Arméförvaltningen har anmält, att, enligt inhämtade upplysningar,
vaktmästaren vid militärbefälsstaben på Gottland G. Johansson och sadelmakaren
vid Kronprinsens husarregemente A. Wiklund, vilka åtnjöte
avlöningsförmåner från förevarande anslagspost, komme att avgå ur
tjänst, den förstnämnde före år 1922 och den senare i juni månad 1922.
Då ifrågavarande avlöningsförmåner utgjorde för Johansson 135 kronor
och för Wiklund 796 kronor, syntes anslagsposten kunna för år 1922
796

minskas med (135+“ö~=) 533 kronor.

Ifrågavarande anslagspost torde alltså för år 1922 böra upptagas
med (1,431 — 533=) 898 kronor.

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

K. Gottgörelse för tjänstehästar.

257

Enligt de nya bestämmelserna angående liästhållningen för officerare
vid armén skola i allmänhet chefer och vissa andra högre officerare
samt alla officerare vid kavalleriet utom fänrikar vara beridna å
två hästar, därav dock den ena skall vara en kronan tillhörig stamhäst.
I de fall, då kronan för officer eller veterinär, som är beriden på egen
tjänstehäst, övertager anskaffning av mundering samt tillhandahåller in
natura stallrum, furage, skoning och skötsel m. m., utgår allenast lönetillägg
med 250 kronor för år, eljest lönetillägg med 400 kronor och
furageersättning med 365 kronor.

För bestridande av härmed förenade kostnader är för innevarande
år beräknat ett belopp av 498,945 kronor.

Med hänsyn till den ytterligare övergång till den nya ordningen
för hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén, som kommer
att äga rum under år 1922, kan en nedsättning ske av det för ifrågavarande
ändamål för samma år erforderliga beloppet. Enligt en beräkning,
som verkställts med ledning av från arméförvaltningens intendentsoch
civila departement uti skrivelse den 31 augusti 1920 lämnade uppgifter
(se Bil. 54), skulle för ändamålet erfordras ett belopp av sammanlagt
393,265 kronor.

L. Tissa arvoden m. m.

Under denna rubrik är för innevarande år upptaget ett belopp av
594,861 kronor 32 öre. Beloppet är närmare specificerat å en för riksdagen
framlagd »Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m.».

Enligt förteckningen ingå uti förevarande anslagspost arvoden åt
nedannämnda befattningshavare med följande belopp, nämligen:

åt köksföreståndare .....

» furageuppbördsmän

» maskinister..............

» eldare.........................

» kokerskor ................

» övrig personal .......

kronor 16,135: —

» 11,050: —

» 106,886: 52

» 61,786: 20

» 41,857: 85

» 357,145: 75

Arméförvaltningen har uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti
1920 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1922 gjort framställning
om höjning av ifrågavarande belopp dels till följd av förändring i
arvodena för vissa å förteckningen redan upptagna befattningshavare,
dels ock på grund av tillkomsten av nya arvodestagare.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 käft. (Nr 350.)

651 21 33

258

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Köksföre ståndare.

Framställning
av chefen för
Karlsborgs
artillerikår.

Yttrande av
chefen för
tredje arméfördelningen.

Yttrande av
arméförvaltningen.

I sitt betänkande angående lönereglering för arméns och marinens
personal hava avlöningssakkunniga anfört, att de funnit frågan om reglerandet
av ifrågavarande arvoden icke vara av den art, att den kunde
anses falla inom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.
De ändringar beträffande dessa arvoden, som vid löneregleringens genomförande
eventuellt kunde befinnas erforderliga, torde i stället enligt de
sakkunnigas mening böra av Kungl. Maj:t beslutas, sedan de på stat
uppförda arvodena reglerats av Kungl. Maj:t och riksdagen, därvid de
grunder, som vid denna reglering blivit tillämpade, torde behörigen beaktas.
I samband med avlåtande till riksdagen av proposition rörande
löneregleringen för den på stat uppförda personalen borde emellertid
vid beräkningen av vederbörliga avlöningsanslag hänsyn tagas till de
arvodesökningar, som kunde ifrågakomma för den på arvodesförteckningarna
uppförda personalen. De sakkunnigas utredning och förslag i
nu förevarande hänseende hade alltså, med allenast visst undantag —
som i det följande kommer att närmare beröras — begränsats till de
arvoden, vilka utginge enligt de för år 1921 gällande, av Kungl. Maj:t
och riksdagen fastställda staterna.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga sålunda anfört, komma
nu förevarande arvodesfrågor, bortsett från nyssnämnda undantagsfall,
att i den följande framställningen behandlas utan avseende å de arvodesförhöjningar,
som må anses böra vidtagas, därest den föreslagna löneregleringen
för den å stat uppförda personalen kommer till stånd. Vid
beräkningen av medelsbehovet under nu förevarande anslagspost torde
emellertid, på sätt de sakkunniga föreslagit, hänsyn böra tagas till
dylika eventuella arvodesökningar.

Uti en till chefen för tredje arméfördelningen avlåten framställning
har chefen för Karlsborgs artillerikår framhållit, att arvodet åt den vid
kåren anställde köksföreståndaren borde höjas från nuvarande belopp,
180 kronor, till 240 kronor för år.

I anslutning härtill har chefen för tredje arméfördelningen i skrivelse
till arméförvaltningens civila departement den 15 juli 1920 uttalat, att
samtliga köksföreståndararvoden borde höjas med 60 kronor för år.

Arméförvaltningen har erinrat därom, att köksföreståndarbefattningarna
bestredes av underofficerare på stat, vilka utöver sina avlöningsförmåner
såsom underofficerare uppbure de för köksföreståndarbefattningarna
fastställda arvoden. Ämbetsverket ansåge sig för närvarande
så mycket mindre kunna tillstyrka någon höjning uti de nu utgående
arvodena, som dyrtidstillägg finge beräknas å dessa arvoden

259

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

samt arvodesfrågan torde komma att behandlas i samband med pågående
utredning om definitiv lönereglering vid armén och marinen.

Uti arvodesförteckningen upptoges arvodet till köksföreståndare vid
Gottlands infanteriregemente till 250 kronor. Enär arvodet till köksföreståndare
vid infanteriregemente enligt knngl. brevet den 18 september
1908 utginge med 25 kronor i månaden eller tillhopa 300 kronor
för år, borde detta senare belopp upptagas i förteckningen.

Genom brev den 23 juli 1920 hade Kungl. Maj:t medgivit, att, utöver
i stat uppförda medel till avlöning åt köksföreståndare vid Vendes
artilleriregemente, ett belopp av ytterligare 180 kronor för år finge för
beredande av arvode åt en köksföreståndare vid kokinrättningen i regementets
norra kasernetablissemang från och med den 1 augusti 1920
utgå från avlöningsanslaget. Då, försåvitt arméförvaltningen nu kunde
förutse, ifrågavarande köksföreståndare torde bliva erforderlig jämväl lör
år 1922, syntes sistberörda belopp, 180 kronor, böra upptagas i arvodesförteckningen.

Vad arméförvaltningen sålunda anfört och föreslagit finner jag mig
böra biträda. Det för arvoden åt köksföreståndare erforderliga beloppet
bör alltså beräknas till 16,365 kronor.

Såsom arvode åt furageuppbördsmannen vid Gottlands infanteriregemente
upptager arvodesförteckningen ett belopp av 100 kronor. Då
emellertid arvodet åt furageuppbördsman vid infanteriregemente enligt
kungl. brevet den 31 december 1914 utgår med 10 kronor för månad
eller 120 kronor för helt år, synes sistnämnda belopp böra i arvodesförteckningen
uppföras, varigenom den för arvoden åt i fira geu p p b ör d s m ä n
upptagna summan bör höjas med 20 kronor till 11,070 kronor.

Uti förteckningen över i stat icke uppförda arvoden in. in. finnas
uppförda 1,650 kronor såsom arvode åt en maskinist och 1,020 kronor
åt en eldare vid arméförvaltningens ämbetshus. Jämlikt brev den 19
mars 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att nämnda arvoden finge från
ingången av år 1920 utgå med högst 2,000 respektive 1,250 kronor.
Dessa belopp synas böra upptagas å arvodesförteckningen. I

I sin skrivelse den 30 augusti 1919 angående lantförsvarets medelsbehov
för år 1921 meddelade armé förvaltningen, att fortifikations- och
intendentsdepartementen genom skrivelse den 21 december 1918 anmodat
samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhavaren på Gotrlana och

Departements chefen.

Furageupp bördsmän.

Maskinister
och eldare.

260

ArméfÖrvaltningens
framställning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

kommendanten i Boden att bemyndiga dem underställda truppförbandsehefer
att till de vid truppförbanden anställda maskinister och eldare,
med undantag av den vid Dalregementet å Rommehed anställda maskinisten,
utbetala tillfällig löneförbättring med 2 kronor till maskinist,
1 krona 50 öre till eldare av första klass och 1 krona till eldare av andra
klass, allt för dag räknat. I den mån de förhållanden, som motiverat den
tillfälliga löneförbättringen, komme att fortfara jämväl under åren 1920
och 1921, syntes ifrågavarande förmån böra utgå jämväl dessa år. På
grund av dess tillfälliga natur funne arméförvaltningen emellertid, att
rubbning i anledning härav icke borde vidtagas i de å förteckningen
upptagna arvodesbeloppen. De kostnader, som kunde komma att sagda
år uppstå för sålunda redan beviljad tillfällig löneförbättring, syntes i
allt fall böra bestridas av avlöningsanslaget.

Sedan statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet anslutit
sig till det sålunda gjorda uttalandet samt riksdagen lämnat detsamma
utan anmärkning, föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 22 juni 1920,
att de kostnader, som under åren 1920 och 1921 kunde uppstå för beredande
av tillfällig löneförbättring åt vid truppförbanden anställda maskinister
och eldare, skulle bestridas av avlöningsanslaget.

Arméförvaltningen har nu anfört, att det med hänsyn till rådande
prisförhållanden och i betraktande av storleken av den avlöning, som
nu utginge till maskinister och eldare, syntes uppenbart, att den personal
av ifrågavarande slag, som kunde för år 1922 vara anställd vid
truppförbanden, måste erhålla avlöning, som åtminstone — frånsett dyrtidstillägg
— motsvarade nu utgående förmåner. Det hade därför synts
arméförvaltningen, som om nu föreliggande omständigheter skulle utgöra
skäl nog att inberäkna den utgående tillfälliga löneförbättringen
uti arvodena, vilka i så fall borde höjas i motsvarande grad.

Förutom av nu nämnd anledning hade emellertid arvodesbeloppen
för maskinister och eldare befunnits böra undergå vissa ändringar av
anledningar, varom här nedan vidare förmäldes.

Avlöningen åt maskinisterna utginge för närvarande i form av dels
kontant ersättning, dels ock i de flesta fall fri bostad med bränsle och
lyse eller ersättning därför samt portion in natura. Den kontanta ersättningen
— med undantag av dyrtidstillägget — borde beräknas under
avlöningsanslaget. Kostnaderna för naturaförmånerna borde såsom hittills
få utgå av de anslag, som hade att bära utgifterna för sådana förmåner
i allmänhet.

För närvarande uppginge antalet maskinister vid trupp förbanden
till 63. Dessa åtnjöte kontant ersättning med sammanlagt 138,910 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

261

Enär ifrågavarande personal syntes bliva behövlig även för 1922
och någon nedsättning i de nu utgående arvodesbeloppen ej torde kunna
ifrågakomma, borde dessa belopp upptagas i arvodesförteckningen, dock
att i de fall, då ersättningen beräknats till lägre belopp än tillhopa 6
kronor för dag, detta senare belopp borde upptagas.

I nämnda förteckning borde vidare bibehållas det redan nu däri
upptagna arvodet för en övermaskinist vid Bodens fästning med 3,600
kronor. För en maskinist vid Södermanlands regemente borde upptagas
ett arvode av 2,190 kronor, eller således 390 kronor högre arvode, än
som för 1921'' i förteckningen angivits, samt för ytterligare en maskinist
vid Norra skånska infanteriregementet ett arvode av likaledes 2,190 kronor.

Befälhavaren för fortifikationen hade anhållit, att medel måtte äskas
under avlöningsanslaget för avlönande av en maskinist vid flygetablissemanget
å Malmen. Då en dylik befattningshavare syntes erforderlig,
ansåge arméförvaltningen, att medel för arvode åt nämnde befattningshavare
borde upptagas å ifrågavarande förteckning med ett belopp av
2,190 kronor.

Vad eldare beträffade, funnes sådana anställda vid truppförbanden
till ett antal av 56 och med en kontant avlöning av sammanlagt 87,505
kronor 65 öre.

Ifrågavarande arvodesbelopp syntes böra upptagas i arvodesförteckningen,
såsom behövliga även för år 1922, varvid dock borde iakttagas,
att i intet fall beräknades lägre belopp än 4 kronor för eldare av första
klassen och 3 kronor 50 öre för eldare av andra klassen, allt för dag
räknat.

Härutöver borde arvoden kvarstå dels för två eldare, därav en av
första och en av andra klass, vid vartdera av Södermanlands regemente
och Norra skånska infanteriregementet, med en sammanlagd summa av
2,737 kronor 50 öre för vart och ett av dessa regementen, dels ock för
en eldare av första klass vid vartdera av Första livgrenadjärregementet
och Vendes artilleriregemente med respektive 1,460 kronor. Dessutom
borde jämlikt befälhavarens för fortifikationen ovanberörda framställning
beräknas arvode åt en eldare vid flygetablissemanget å Malmen. Arvodet
syntes böra sättas lika som för eldare av första klass eller 1,460
kronor.

Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något
att erinra. I enlighet med ämbetsverkets förslag torde alltså de för
avlönande av maskinister och eldare å arvodesförteckningen för närvarande
upptagna belopp böra ökas, för de förra med 47,746 kronor 3

Departements chefen.

262

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Kokerskor
och kokerskehiträdsn.

Arméförvaltningens
framställning.

öre till 154,632 kronor 55 öre och för de senare med 37,010 kronor
60 öre till 98,796 kronor 80 öre. Av ifrågavarande ökning utgöra
72,087 kronor 50 öre kostnader för tillfällig löneförbättring åt maskinister
och eldare, vilka kostnader, såsom förut nämnts, redan från och med
år 1920 gäldats av avlöningsanslaget, ehuru desamma först nu komma
till synes å arvodesförteckningen.

Arméförvaltningen har anfört, att vid armén funnes anställda, utan
att vara i stat upptagna, 81 kokerskor med en sammanlagd avlöning
av 49,741 kronor 25 öre. Då minskning i kokerskornas ‘antal och avlöning
ej torde kunna ske för år 1922, borde samma belopp beräknas
såsom arvoden åt kokerskor, dock att i de fall, då den kontanta ersättningen
beräknats till lägre belopp än 1 krona 50 öre för dag, detta
senare belopp borde upptagas. Därutöver ansåge arméförvaltningen, att
i arvodesförteckningen borde kvarstå det i 1921 års arvodesförteckning
uppförda arvodet för en kokerska vid Norrbottens kavallerikår med 547
kronor 50 öre.

Vid de för flera truppförband gemensamt avsedda sjukhusen, vilka
icke hade egen förvaltning, eller de s. k. militärsjukhusen, hade frågan
om mathållningen varit föremål för närmare granskning.

På grand av de mycket stora kostnader, som skulle uppkomma vid
anordnande av egna köksavdelningar för dessa sjukhus, och jämväl med
beaktande av de administrativa svårigheter, som skulle medfölja dylik
lösning av frågan, hade det icke ansetts lämpligt att vidtaga åtgärder
i dylik riktning, dess mindre som erfarenheten visat, att sjukhusens förplägnad
i alla händelser kunnat fullt nöjaktigt tillgodoses genom att
enbart taga i anspråk vederbörande truppförbands kök.

För ernående av detta resultat krävdes emellertid någon ökning av
den vid truppförbandens manskapskök tjänstgörande personalen.

Tillämpandet av de för sjukhusen gällande utspisningsstater erfordrade
nämligen såväl avsevärd tid som kvalificerad arbetskraft. Med hänsyn
härtill hade intendents- och civila departementen efter sjukvårdsstyrelsens
hörande i skrivelse den 30 april 1920 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
från avlöningsanslaget anvisa erforderliga medel för anställande vid Livregementets
grenadjärer från och med den 1 maj 1920 av ett kvinnligt
köksbiträde såsom hjälp åt kokerskan vid sagda truppförband.

Genom brev den 21 maj 1920 hade Kungl. Maj:t medgivit, att för
ändamålet finge från avlöningsanslaget tagas i anspråk ett belopp av
547 kronor 50 öre, om bostad i kronans hus kunde beredas, men eljest
912 kronor 50 öre, allt för år räknat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

263

Nämnda befattningshavare borde, såsom behövlig även för år 1922,
uppföras å arvodesförteckningen. Förutom för Livregementets grenadjärer
tillkomme nu enahanda behov för Första och Andra livgrenadjärregementena,
Kalmar regemente och Västernorrlands regemente, vilka
samtliga under år 1921 eller under år 1922 beräknades erhålla förplägnadsskyldighet
för egna sjuka å militärsjukhus av ovan avsedd kategori.
På grund härav hade arméförvaltningen ansett behövligt, att för år 1922
å arvodesförteckningen upptoges medel för avlönande av ett köksbiträde
gemensamt för Första och Andra livgrenadjärregementena — i förteckningen
upptaget för Första livgrenadjärregementet — samt ett köksbiträde
vid vartdera av Kalmar regemente och Västernorrlands regemente.

Avlöningen hade synts böra beräknas till samma belopp som för ovanberörda
köksbiträde vid Livregementets grenadjärer eller ett arvode av
547 kronor 50 öre för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner
från anslag, som hade att bära utgifter av dylik natur.

Arvodena för kokerskorna och kokerskebiträdena borde uppföras i
samma kolumn å arvodesförteckningen.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört, finner jag
mig böra tillstyrka, att medel beräknas å arvodesförteckningen för avlönande
av ett köksbiträde, förutom vid Livregementets grenadjärer, jämväl
vid Första livgrenadjärregementet samt vid Kalmar regemente och
Västernorrlands regemente.

Vad arméförvaltningen i övrigt föreslagit giver mig icke anledning
till erinran.

I enlighet med arméförvaltningens förslag torde för kokerskor och
kokerskebiträden böra i arvodesförteckningen upptagas ett sammanlagt
belopp av 55,126 kronor, däri inbegripna vissa arvoden till personal vid
krigsskolan, vartill jag i det följande återkommer.

Efter därom av arméförvaltningen gjord framställning medgav
Kungl. Maj:t genom brev den 28 januari 1916, att under samma år
Ange hos arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anställas ett extra biträde
vid handläggning av frågor huvudsakligen rörande styrelsens utökade
förråd av sjukvårds- och veterinärmateriel, ävensom att kostnaderna för
beredande åt detta biträde av en ersättning av 3 kronor 50 öre om
dagen finge förskjutas för att framdeles anmälas till ersättande. I samband
härmed anbefalldes arméförvaltningen, att, därest det skulle visa
sig nödvändigt för arbetets gång, att ett extra biträde anställdes å sjukvårdsstyrelsen
jämväl för tiden efter 1916 års utgång, anmälan därom

Departements chefen.

Biträde å
arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

Framställning
av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

264 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

skulle göras i samband med avgivande av förslag rörande medelsbehovet
för år 1918.

I skrivelse den 30 september 1916 angående lantförsvarets medelsbehov
för år 1918 anmälde arméförvaltningen, att de göromål, för vilkas
omhänderhavande ifrågavarande biträde visat sig vara nödvändigt, eller
närmast sjukvårdsstyrelsens skriftväxling rörande materielens anskaffning
och utlämnande, uteslutande toge en persons arbetskraft i anspråk, och
att allt fortfarande behov komme att förefinnas av ifrågavarande biträde
å sjukvårdsstyrelsen. För detta biträde erfordrades emellertid icke
någon beställning på stat, utan sysslan kunde lämpligen uppehållas
genom en underofficer i reserven mot dittills utgående ersättning eller
3 kronor 50 öre om dagen. Härav föranledda kostnader borde såsom
sammanhängande med materialförråden för framtiden lämpligen utgå
från sjukvårdsanslaget.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917
förklarade sig statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet böra
tillstyrka arméförvaltningens förevarande framställning under framhållande
tillika, att någon höjning av sjukvårdsanslaget på den grund, att ersättning
till ifrågavarande biträde skulle därav utgå, icke torde erfordras.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed till riksdagen avlåtna framställning
föranledde icke från riksdagens sida någon erinran.

Vid genomförandet från och med år 1920 av den nya uppställningen
av riksstatens fjärde huvudtitel överflyttades arvodet till nämnda
extra biträde att utgå från avlöningsanslaget samt upptogs med ett
belopp av 1,277 kronor 50 öre å förteckningen över i stat icke uppförda
arvoden. I

I skrivelse den 29 maj 1920 hemställde arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
om anvisande av medel till förhöjt arvode åt ifrågavarande
biträde samt erinrade därvid, bland annat, om att arméförvaltningen i
sin förenämnda skrivelse den 30 september 1916 såsom sin mening
uttalat, att den ifrågavarande sysslan lämpligen kunde uppehållas av en
underofficer i reserven. Sjukvårdsstyrelsen hade också under någon tid
haft en underofficer anställd. Sedan denne emellertid erhållit ekonomiskt
förmånligare anställning och lämnat befattningen i fråga, hade det icke
varit styrelsen möjligt att erhålla lämpligt dylikt manligt biträde, varför
sjukvårdsstyrelsen anställt ett kvinnligt sådant, en anordning, som visat
sig synnerligen fördelaktig och av behovet påkallad icke minst med
hänsyn därtill, att sådant biträde kunnat i större utsträckning användas
jämväl som biträde vid övriga expeditionsgöromål.

Kinigl. Maj.ts Proposition Nr 350. 265

De två för befattningen fullt skickliga biträden, sjukvårdsstyrelsen
hittills lyckats anställa, hade emellertid lämnat sin anställning i första
rummet på grund av de med densamma förenade otillfredsställande avlöningsförmånerna.
Utom den låga avlöningen syntes väl härtill även
hava bidragit, att befattningen icke vore uppförd å stat och alltså icke
medförde de förmåner, som därmed vore förbundna, såsom pension, bibehållande
av avlöning under sjukdom m. m.

Vid sådant förhållande och då det visat sig nödvändigt, att innehavaren
av ifrågavarande befattning besutte minst de kvalifikationer,
som erfordrades för erhållande av kvinnlig biträdesbefattning av andra
graden hos arméförvaltningen, syntes det sjukvårdsstyrelsen önskvärt,
att ifrågavarande biträde tillerkändes ett årligt arvode till ett belopp,
motsvarande enligt stat utgående avlöningsförmåner för kvinnlig
biträdesbefattning av andra lönegraden hos arméförvaltningen eller
2,000 kronor. Jämlikt grunderna för den nya uppställningen av fjärde
huvudtiteln borde jämväl denna ökning utgå från avlöningsanslaget.

På grund av vad sålunda anförts hemställde sjukvårdsstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva, att, utöver de för avlöning till ifrågavarande
skrivbiträde förut anslagna 1,277 kronor 50 öre, ett årligt belopp av
722 kronor 50 öre måtte anvisas att utgå från avlöningsanslaget.

Enligt beslut den 9 juli 1920 fann Kungl. Maj:t framställningen
ej föranleda annan åtgärd, än att arméförvaltningen anbefalldes att taga
densamma i övervägande vid avgivande av förslag rörande lantförsvarets
medelsbehov för år 1922.

Arméförvaltningen har nu anfört, att ämbetsverket, som icke hade
något att erinra mot syftet med berörda framställning, ansåge, att medel
borde under avlöningsanslaget äskas för avlönande av ifrågavarande biträde
med belopp, som sjukvårdsstyrelsen föreslagit.

Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig ådagalägga behovet
av att ifrågavarande arvode ökas. Vid sådant förhållande och då det
föreslagna beloppet, 2,000 kronor, synes mig skäligt, finner jag mig
böra tillstyrka, att nämnda belopp upptages å arvodesförteckningeu.

Genom brev den 26 mars 1920 har Kungl. Maj:t dels bemyndigat
chefen för krigsskolan att för vardera av 1920 års båda reservofficerskurser
låta anställa tvänne diskerskor och en matsalsuppasserska,
en var mot åtnjutande av 40 kronor för månad i kontant avlöning, en
naturaportion per dag, fri bostad i kronans hus med servis jämte eldning
och belysning samt fri tvätt, dels ock föreskrivit, att härav förBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.) 65i 21 34

Arincförvalt ningens förevarande framställning.

Departements chefen.

Viss personal
vid krigsskolan.

266

Kungl. Maj:ts Proposition Nr H50.

Framställning
av chefen
för krigsskolan.

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departements chefen.

Förrådsvaktmästaren
å
Karlsborg
m. fl.

Framställning
av kommendanten
å
Karlsborg.

anledda kostnader skulle bestridas, den kontanta avlöningen, högst 960
kronor, från avlöningsanslaget, utgifter för naturaportionerna från mathållningsanslaget
samt utgifter för övriga förmåner från till chefens för
krigsskolan förfogande stående del av undervisningsanslaget.

Enligt brev den 9 april 1920 har vidare Kungl. Maj:t dels medgivit,
att vid krigsskolan Unge tillsvidare från och med ingången av
år 1920 vara anställd nedan angivna kökspersonal med följande kontanta
avlöning, nämligen:

eu hushållerska.........................	..... 70	kronor	per	månad
» kokerska...........................	65	»	»	»
» )> ..............................	.... 50	»	»	)>
tre köksbiträden, vardera.......	..... 40		»	)>
samt en kökskarl......................	O ..... O	y>	»	dag

med rätt för en var av nämnda befattningshavare att åtnjuta en naturaportion
per dag, fri bostad i kronans hus med servis, eldning och belysning
samt fri tvätt, dels ock föreskrivit, att härav föranledda utgifter
skulle bestridas, den kontanta avlöningen från avlöningsanslaget, utgifterna
för naturaportioner från mathållningsanslaget samt övriga utgifter
från den till chefens för krigsskolan förfogande stående del av
undervisningsanslaget.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 30 juni
1920 har chefen för krigsskolan anhållit, att staten för skolan måtte
ändras så tillvida, att däruti uppfördes jämväl den kontanta avlöning
till köks- och serveringspersonal, som utginge jämlikt förenämnda brev
den 26 mars och den 9 april 1920.

A rméförval tningen har icke ansett sig nu kunna förorda den föreslagna
ändringen i staten för krigsskolan utan funnit sig böra hemställa,
att berörda arvoden beräknades under den för vissa i stat icke
uppförda arvoden avsedda anslagsposten.

I enlighet med vad arméförvaltningen sålunda anfört, torde ifrågavarande
kontanta avlöningsbelopp böra upptagas å arvodesförteckningen.

Å arvodesförteckningen finnas för närvarande upptagna arvoden av
1,200 kronor för förrådsvaktmästaren å Karlsborg, 1,080 kronor för
vallmästaren därstädes samt 200 kronor för brandchefen å samma plats.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 9 juli
1920 har kommendanten å Karlsborg anfört, att förstnämnda bägge
arvoden måste anses vara för låga i förhållande till övriga vid fästningen
anställda arbetare med förmans karaktär. Kommendanten före -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350. 267

sloge därför en höjning av berörda arvoden till 1,500 kronor årligen
för var och en av nämnda befattningshavare. 1 samband härmed hemställde
kommendanten jämväl om en ökning av arvodet åt brandchefen
å Karlsborg från 200 kronor för år till 600 kronor årligen under framhållande,
att det nu utgående arvodet, som sedan gammalt kvarstode,
numera icke kunde anses utgöra tillräcklig ersättning för det arbete och
det ansvar brandchefen hade.

De av kommendanten sålunda föreslagna arvodesförhöjningarna har
arméförvaltningen funnit skäliga.

Icke heller jag har något att erinra mot den föreslagna ökningen
av ifrågavarande arvoden.

Vid fortifikationsförvaltningen i Boden äro för närvarande anställda
en förrådsvaktmästare med en lön av 2,100 kronor per år, två förrådshandräckningskarlar
med en lön av 1,500 kronor per år vardera, en
skrivare och bokförare med en lön av 2,100 kronor per år samt en
kontorsvakt med 900 kronor per år. Avlöningen till dessa — med undantag
för den ena handräckningskarlen, som avlönas av extra ordinarie
medel — utgår jämlikt av Kungl. Maj:t fastställd underhållsplan av
ordinarie byggnadsanslaget.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden har nu gjort framställning om
upptagande under avlöningsanslaget av arvoden till förenämnda förrådspersonal
och kontorsvakt i Boden med ett sammanlagt belopp av 8,100
kronor.

Arméförvaltningen har anfört, att då ifrågavarande befattningshavare
syntes behövliga för längre tid, de till dem utgående arvoden, som
ursprungligen guldits av extra byggnadsanslag, torde höra bestridas av
avlöningsanslaget.

Härutinnan instämmer jag med arméförvaltningen. Berörda arvoden
torde alltså böra upptagas å arvodesförteckningen.

Å arvodesförteckningen är för en var av de fyra fortväblarna vid
Bodens fästning upptaget ett arvode av 1,200 kronor.

Såsom förut nämnts, hava arméns och marinens avlöningssakkunniga
funnit sig ej böra avgiva förslag till reglering av sådana arvoden,
som icke äro anvisade på någon av de särskilda staterna under fjärde
huvudtiteln. Undantag har dock gjorts beträffande arvodena till förenämnda
fortväblar, i det att de sakkunniga funnit sig böra hemställa,
att vid avgivande av proposition till riksdagen rörande löneregleringen

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departements

chefen.

Förrådspersonal
vid
fortifikations
förvaltningen

i Boden.

Framställning
av fortifikationsbefälhavaren
i
Boden.

Yttrande av
arméförvaltningen.

Departements chefen.

Fortväblar
vid Bodens
fästning.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Ifrågasätta
arvoden åt
flyglärare.

Framställning
av befälhavaren
för fortifikationen.

268

förslag måtte avlåtas om höjning av berörda arvoden. De sakkunniga
hava i sådant avseende erinrat om att, ehuru fortväblarna icke upptagits
i någon av riksdagen godkänd stat, riksdagen likväl genom visst uttalande
i samband med beslut rörande organisationen av fortförvaltningen
vid de permanenta verken i Boden måste anses hava prövat arvodenas
belopp. Enär fortväblarna på grund av nämnda uttalande kommit i
åtnjutande av tillfällig löneförbättring, som för närvarande utginge med
300 kronor, varigenom den sammanlagda kontanta avlöningen till fortväblarna
uppginge till 1,500 kronor, hade de sakkunniga, med tillämpning
av samma beräkningsgrund som i fråga om å stat upptagna
arvoden, för en var av dessa beställningshavare ansett sig böra föreslå
arvoden till belopp av 1,740 kronor.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

I skrivelse den 2 augusti 1919 framhöll chefen för fortifikationen,
att lärarna i flygtjänst borde beredas arvoden, samt anförde därvid, att
flyglärarbefattningarna finge anses såsom de mest ansträngande och
farliga av samtliga lärarbefattningar inom armén. Då flyglärarna vore
tvungna att företaga ett väsentligt större antal flygningar än övriga i
flygtjänst kommenderade, kunde det ej anses annat än rättvist och billigt,
att de komme i åtnjutande av ett särskilt arvode utöver det s. k. flygtillägget
med förslagsvis för förste läraren 2,400 kronor, andre läraren
1,800 kronor samt tredje läraren 1,500 kronor, allt för år räknat.

Uti sin skrivelse den 30 augusti 1919, angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1921, framhöll i anledning härav arméförvaltningen,
att det medgivna flygtillägget, som vore avsett att bereda ersättning åt
flygpersonalen för olycksfallsrisker, tillkomme såväl lärare som elever,
varför det syntes med rättvisa och billighet överensstämmande, att lärarna
i flygtjänst bereddes arvoden i likhet med vissa andra lärare.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1920
erinrade dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
om att Kungl. Maj:t den 8 februari 1918 funnit en i enahanda syfte
gjord framställning icke kunna bifallas, samt förklarade, att han vid sådant
förhållande och då frågan om särskilda arvoden åt den militära
lärarpersonalen över huvud taget borde upptagas till behandling i samband
med utredningen angående definitiv lönereglering för arméns personal,
funne sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen.

Uti skrivelse den 22 juli 1920 har nu befälhavaren för fortifikationen,
under åberopande av förenämnda skrivelse den 2 augusti 1919
och under erinran om att Kungl. Maj:t genom brev den 13 februari

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

269

1920 medgivit, att arvoden finge utgå till lärare a i flygspanarskolan,
ånyo anhållit, att medel måtte äskas till arvoden åt flyglärare med
följande belopp, nämligen:

åt lärare i teori ................. 2 arvoden å kr. 1,000 ....... kronor 2,000: —

» 1. läraren i flygning...... 1 arvode å » 1,500 » 1,500: —

» bitr. lärare i » 3 arvoden å » 1,200 » 3,600: —

» 1. läraren i flygspaning 1 arvode å » 900 » 900: —

» 2. » i » 1 » å » 500 d 500: —

Arméförvaltningen bar för sin del åberopat vad ämbetsverket i hithörande
ämne anfört uti sin förenämnda skrivelse den 30 augusti 1919.
Skulle utredningen rörande definitiv lönereglering ej hinna slutföras
jämväl i vad den avsåge arvoden åt lärarpersonalen vid armén i så god
tid, att förslag i ämnet hunne föreläggas 1921 års riksdag, ansåge arméförvaltningen
det angeläget, att förslag i allt fall förelädes riksdagen
om anvisande av medel för de begärda lärararvodena, mot vilkas belopp
arméförvaltningen icke hade något att erinra. Arméförvaltningen ansåge
därför, att de begärda arvodena borde upptagas å arvodesförteckningen.
Därest förslag avlätes till riksdagen om medels anvisande för ändamålet
för år 1922, samt riksdagen härtill lämnade sitt bifall, syntes arvodena
böra få utgå redan från och med den 1 juli 1921. Härför erforderliga
medel torde i sådant fall böra få utgå från avlöningsanslaget för sistnämnda
år.

Rörande den grupp av på stat upptagna avlöningsförmåner, till
vilken arvoden åt den militära lärarpersonalen äro att hänföra, hava
arméns och marinens avlöningssakkunniga uttalat, att frågan om dessa
avlöningsförmåners bibehållande i eller uteslutande ur lönesystemet stode
i nära samband med försvarets blivande organisation, och att denna
fråga borde göras till föremål för särskild utredning.

Då det icke synes lämpligt att, innan resultatet av eu sådan utredning
föreligger, inrätta nya arvoden av nu ifrågavarande slag, torde
med prövningen av förevarande framställning böra tillsvidare anstå.

Genom brev den 3 december 1920 bar Kungl. Maj:t medgivit, att
majoren i Bohusläns regementes reserv A. Meyerson finge tillsvidare
under år 1921 beordras till tjänstgöring i lantförsvarets kommandoexpedition
mot åtnjutande därför av en ersättning av 7 kronor 50 öre för
dag från ordinarie avlöningsanslaget.

Som ifrågavarande befattningshavare torde komma att vara anställd
vid lantförsvarets kommandoexpedition jämväl under år 1922, synes för

Yttrande av
arméförvaltningen.

nepartements chefen.

Eu officer vid
lantförsvarets
kommandoexpedition.

Föreståndaren
för
modellkammaren.

Vissa tillsyningsman.

Tillsynlngsmannen
vid
volontärskoleetabllssemanget
i
Ronneby.

Prästerligt
biträde vid
Skånska
husarregementets

avdelning i
Landskrona
samt vid
intendenturkompaniet
i
Stockholm.

Prästerligt
biträde vid
Göta och
Ö3tgöta
trängkårer.

270 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

ändamålet erforderligt belopp, 2,737 kronor 50 öre böra upptagas å
arvodesförteckningen.

För föreståndaren för intendentsdepartementets modellkammare är i
arvodesförteckningen upptaget ett arvode av 1,277 kronor 50 öre.

Genom brev den 11 februari 1921 har Kungl. Maj:t medgivit, att
föreståndaren för modellkammaren finge under år 1921 komma i åtnjutande
av löneförbättring med 730 kronor.

Då berörda löneförhöjning synes böra utgå även för år 1922, torde
för ifrågavarande befattningshavare böra å arvodesförteckningen upptagas
ett till 2,007 kronor 50 öre förhöjt arvode.

Genom brev den 5 mars 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att ett
belopp av tillhopa 900 kronor för år finge från avlöningsanslaget utgå
såsom arvode åt vissa tillsyningsman vid i brevet närmare angivna förråd.
Detta belopp torde nu i arvodesförteckningen böra upptagas under
posten: »Vissa arvoden att utbetalas från första arméfördelningens stab»,
vilken post därför bör höjas från 550 kronor till 1,450 kronor.

Genom brev deu 20 augusti 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att
för avlönade av en tillsyningsman vid volontärskoleetablissemanget i
Ronneby ett belopp av högst 547 kronor 50 öre för år finge från och
med ingången av år 1920 utgå från avlöningsanslaget. Beloppet torde
böra från och med år 1922 upptagas å arvodesförteckningen.

Jämlikt brev den 26 november 1920 utgår under år 1921 från
avlöningsanslaget ett belopp av högst 500 kronor för avlönande av ett
prästerligt biträde vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona.
Detta belopp torde i enlighet med arméförvaltningens förslag böra upptagas
bland arvodena å arvodesförteckningen.

Å samma förteckning torde dessutom böra upptagas det belopp av
100 kronor för år, som jämlikt brev den 26 november 1920 under år
1921 utgår från avlöningsanslaget såsom ersättning för den pastorala
vården vid intendenturkompaniet i Stockholm.

Enligt brev den 17 november 1905, angående uppehållande av
regementspastors- och auditörsbefattningarna vid Göta trängkår, utgå
årligen tillsvidare från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar 500
kronor för uppehållande av regementspastorsgöromålen vid nämnda kår.
Enligt brev den 9 december 1910, angående uppehållande av regementspastorsgöromålen
vid Östgöta trängkår, utgå likaledes från allmänna
besparingarna 500 kronor per år tillsvidare för uppehållande av regementspastorsgöromålen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3ö0.

''271

I arméförvaltningens skrivelse till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
den 25 november 1913, angående avlön ingsanslagets
omläggning till förslagsanslag, yttrade ämbetsverket beträffande
denna utgiftspost, att till dess dessa tjänster blivit uppförda i vederbörliga
stater, medel till deras uppehållande torde böra beredas från
anslaget till extra utgifter.

Med anledning av den omläggning av anslagen under fjärde huvudtiteln,
som ägt rum från och med år 1920, torde, i enlighet med arméförvaltningens
därom framställda förslag, ifrågavarande kostnader böra
bestridas från avlöningsanslaget samt härför erforderliga medel upptagas
å arvodesförteckningen.

Genom brev den 9 juli 1920 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid Intendent
fälttelegraf kårens flygkompani å Malmslätt skulle inrättas en särskild k^Paiaet
provisorisk kassaförvaltning, samt att befattningen såsom intendent vid a Maimsiatt
flygkompaniet tillsvidare skulle uppehållas av en därtill särskilt förordnad
intendenturutbildad officer i reserven mot åtnjutande av arvode efter
1,500 kronor för år räknat att utgå från avlöningsanslaget.

Ifrågavarande arvode torde böra upptagas å arvodesförteckningen.

Enligt brev den 11 juni 1920 har Kungl. Maj: t medgivit, att viss viss ersattingenjör-
och inteudenturmateriel finge transporteras till »/stersund, även- , **

som i samband darmed föreskrivit, bland annat, att en truppkontingent kassören i
ur Svea ingenjörkår skulle förläggas till nämnda stad. Till den i Öster- östersundsund
placerade fortifikationskassören skulle enligt samma brev såsom
ersättning för bestyret såsom förrådsförvaltare för den till Östersund
transporterade intendenturmaterielen utgå ett arvode av 25 kronor i
månaden från avlöningsanslaget. Detta belopp torde böra upptagas å
arvodesförteckningen.

För avlönande av eu tillsyningsman vid Remmene skjutfält finnas Tiiisyningsi
arvodesförteckningen för år 1921 upptagna 2()0 kronor. Då emellertid ““åraT
ersättningen till ifrågavarande tillsyningsman jämlikt arméförvaltningens skj utfall,
artilleridepartements beslut den 9 mars 1917 utgått med 300 kronor,
samt någon nedsättning i detta arvode ej torde böra ifrågakomma, torde
beloppet i enlighet med arméförvaltningens förslag böra höjas till 300
kronor.

Vid Tånga hed finnes anställd en vaktare med ett arvode av 100 vaktaren vid
kronor för år. Detta arvode synes böra i förteckningen upptagas. Tånga ned.

272

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

Besiktningsman
vid
intendenturförrådets
i
Boden
slakteriavdelning.

Eldare och
gårdskarl vid
kommendant
skåpet i
Boden.

Tillsyningsmannen
vid
skjutbanorna
å Järvafältet.

Tillsyningsmannen
å
Sannahed.

Personal vid
artillerimuseum.

Genom brev den 9 april 1920 har Kungl. Maj:t anvisat medel från
avlöningsanslaget till avlönande av en besiktningsman vid intendenturförrådets
i Boden slakteriavdelning. Arvodet, som enligt samma brev
utgår med 1,800 kronor för år räknat, torde böra upptagas å arvodesförteckningen.

Enligt brev den 21 maj 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att från
och med år 1920 finge till avlönande av en vid kommendantskapet i
Boden anställd eldare och gårdskarl utgå ett belopp av 1,500 kronor
årligen från avlöningsanslaget. Från och med år 1922 torde beloppet
böra upptagas å arvodesförteckningen.

Genom brev den 18 juni 1920 har Kungl. Maj:t medgivit, att
chefen för fjärde arméfördelningen finge förordna en underofficer ur
något honom underlydande truppförband att från och med den 1 juli
1920 tillsvidare intill utgången av år 1921 under uppbördsmannaansvar
handhava tillsynen och vården av skjutbanorna å Järvafältet och därstädes
förvarad materiel, samt att denne underofficer skulle äga att,
förutom honom enligt stat tillkommande avlöningsförmåner, såsom ersättning
för de med uppdraget förenade ökade kostnader åtnjuta en
ersättning, beräknad efter 300 kronor för år, att gäldas från avlöningsanslaget.
Detta arvodesbelopp synes i enlighet med arméförvaltningens
förslag höra beräknas under avlöningsanslaget för år 1922 och upptagas
å arvodesförteckningen.

Jämlikt brev den 31 december 1913 utgår en ersättning av 150
kronor för år åt en tillsyningsman å Sannahed. Beloppet, som utbetalas
genom kassaförvaltningen vid Svea trängkår, torde i enlighet med arméförvaltningens
förslag böra beräknas under avlöningsanslaget och upptagas
å arvodesförteckningen.

Uti förteckningen över i stat icke uppförda arvoden m. in. finnas
upptagna arvoden för en föreståndare och uppbördsman samt ett biträde
vid artillerimuseum med respektive 600 och 400 kronor. Uti skrivelse
den 18 juni 1920 hava arméförvaltningens artilleri- och civila departement
hemställt, att från avlöningsanslaget måtte från och med den
1 juli 1920 till och med den 31 december 1921 till föreståndaren och
biträdet vid museet få utgå årliga arvoden med respektive 1,200 och
800 kronor. Kungl. Majrt har den 16 juli 1920 bifallit den sålunda
gjorda framställningen. Ifrågavarande arvoden torde, då befattningshavarna
i fråga synas behövliga även år 1922, från och med sistnämnda
år böra å arvodesförteckningen upptagas med sålunda förhöjda belopp.

278

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Å Rommehed finnes för närvarande anställd en tillsyningsman och
redogörare, som uppbär ett arvode av 750 kronor för år. Uti förteckningen
över i stat icke uppförda arvoden m. m. är upptaget ett belopp
av 250 kronor för avlönande av ifrågavarande tillsyningsman. Emellertid
har arméförvaltningens civila departement med stöd av kungl. brev
den 31 december 1919 medgivit, att kostnaderna för avlönande av tillsyningsmannen
och redogöraren å Rommehed finge tillsvidare i sin helhet
avföras å avlöningsanslaget. I arvodesförteckningen torde därför
böra upptagas ett belopp av 750 kronor för ifrågavarande befattningshavares
avlönande, vilket medför en höjning av anslagsposten med 500
kronor.

Uti nämnda förteckning äro för år 1921 upptagna två kontrollofficerare
med arvode av 1,200 kronor vardera och två kontrollbiträden
med 300 kronors arvode vardera. Emellertid finnas jämlikt kungl. breven
den 2 september 1892 och den 27 april 1917 härutöver anställda två
kontrollofficerare med arvode av 1,200 kronor vardera för år räknat
ävensom två kontrollbiträden med arvode av 750 kronor om året för var
och en. Dessa belopp, som hittills utgått från vederbörligt tillverkningsanslag,
torde böra i arvodesförteckningen upptagas.

I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra en ny
»Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. in.» (se Bil. 55). Denna
förteckning slutar å ett belopp av 724,838 kronor fiO öre eller 129,977
kronor 28 öre mera, än den för innevarande år uppgjorda förteckningen
upptager.

Såsom förut nämnts, har vid uppgörandet av denna arvodesförteckning
hänsyn ej tagits till de förhöjningar i utgående arvoden, som
kunna finnas betingade av den för personal å stat föreslagna löneregleringen.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan
löneregleringen beslutats, pröva hithörande frågor.

För beredande av för sådant ändamål erforderliga medel synes
emellertid arvodesförteckningens slutsumma böra ökas med 16 procent
eller 115,974 kronor 18 öre.

Förevarande anslagspost torde alltså böra i anslagsberäkningen upptagas
med (724,838:60 + 115,974: 18=) 840,812 kronor 78 öre.

M. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av furage-, sjukvårds-,
uppbördsmanna- samt köksföreståndarbefattningar ävensom för anställande
tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, tillsyningsman
in. fl. och för ändring i utgående arvoden.

Under denna rubrik är för innevarande år beräknat ett belopp av
förslagsvis 12,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) esi 21 35

Tillsyningsmannen
å
Rommehed.

Kontrollofficerare

och kontrollbiträden.

Samman fattning.

274

Arméförvaltningens
främja
ställning.

Kung!. May.ts Proposition Nr 350.

Arméförvaltningen har anfört, att Kungl. Maj:t under tiden den 31
december 1919—den 31 juli 1920 från avlöningsanslaget anvisat ett
belopp av tillhopa 24,479 kronor 74 öre, som finge anses belasta ifrågavarande
anslagspost. Då det torde kunna antagas, att anvisningarna
från avlöningsanslaget för ifrågavarande ändamål möjligen hade varit
något större under år 1920, än vad som kunde komma att behöva anvisas,
sedan den ändrade uppställningen av huvudtiteln tillämpats någon
tid, samt avlöningsanslaget i sin helhet lämnat överskott, syntes någon
höjning i det nu beräknade beloppet i allt fall icke erfordras.

Då avlöningsanslaget icke vore ställt till arméförvaltningens förfogande,
utan stode under Kungl. Maj:ts omedelbara disposition, måste
framställningar göras hos Kungl. Maj:t om rätt att till arvode få använda
medel från avlöningsanslaget, hur litet belopp frågan än gällde, och hur
uppenbart det än vore, att anslaget borde tagas i anspråk för ändamålet.
Emellertid kunde det givetvis icke vara ändamålsenligt eller
lämpligt, att Kungl. Maj:t, såsom under nuvarande förhållanden ofta
måste bliva fallet beträffande här ifrågavarande ärenden, besvärades med
sådana av allt för obetydlig art, så mycket mindre som utgången på
förhand vore tämligen given. I övererensstämmelse med de principer,
som läge till grund för de åtgärder, som på senare tid vidtagits för
att decentralisera vissa ärenden, syntes det böra tagas under övervägande,
huruvida det icke kunde överlämnas åt arméförvaltningens
civila departement att i viss utsträckning besluta i ärenden av ifrågavarande
art. Befogenhet att besluta i dylika arvodesfrågor syntes redan
tillkomma ämbetsverkets olika departement och sjukvårdsstyrelse, särskilt
i fråga om arvoden, som skulle utgå från materielanskaffningsoch
underhållsanslag av reservationsanslags natur. Då emellertid arvoden
understundom bleve tillfälligtvis erforderliga för behov, som stode i samband
med mathållningen och fnrageringen vid armén, men härför avsedda
anslag dels vore av förslagsanslags natur och dels ur andra synpunkter
sett icke borde belastas med utgifter av förevarande art, funnes intet
annat anslag än avlöningsanslaget, som lämpligen borde anlitas för
ändamålet. En decentralisering av mindre dylika arvodesärenden till
arméförvaltningens civila departement skulle alltså endast innebära en
utsträckning till detta område av en praxis, som redan tillämpades på
andra områden. Arméförvaltningen tilläte sig i detta avseende hänvisa
till vad de sakkunniga för ny uppställning av huvudtiteln anfört i detta
ämne i sitt den 21 juni 1918 avgivna betänkande sid. 79.

Givetvis borde dock en viss begränsning av departementets befogenhet
i detta avseende äga rum. Arméförvaltningens beslutanderätt
torde härvid kunna och böra inskränkas att gälla medgivande om arvodes

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350. 275

utbetalande endast tillfälligtvis. 1 den mån behov av ett sådant arvode
visade sig vara av mera konstant natur, borde givetvis arvodesfrågan
komma under Kungl. Maj:ts behandling, eventuellt i samband med de
vanliga medelsäskandena.

Utöver den inskränkning i arméförvaltningens handlingsfrihet, som
härav skidle bliva en följd, sjmtes dessutom ■ befogenheten böra begränsas
även därutinnan, att endast en viss summa av nämnda förslagsvis
beräknade post ställdes till arméförvaltningens förfogande. Detta belopp
torde dock ej böra sättas lägre än 10,000 kronor.

En begränsning i arméförvaltningens beslutanderätt torde böra ske
jämväl därutinnan, att arvode, som arméförvaltningen skulle få tillerkänna
en befattningshavare, ej finge överstiga visst belopp, exempelvis
2,000 kronor för helt år räknat.

Det torde icke böra ifrågasättas, att arméförvaltningen skulle erhålla
bemyndigande att besluta om höjning i de av Kungl. Maj:t och riksdagen
eller av Kungl. Maj:t ensam bestämda arvoden, eller att arméförvaltningen
finge besluta om utbetalande av arvoden åt på stat anställd personal.

Arméförvaltningen ansåge sålunda, att ett belopp av 10,000 kronor
borde ställas till arméförvaltningens civila departements förfogande för
bestridande av oförutsedda utgifter för arvoden i enlighet med vad ovan
anförts, varemot det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att såsom hittills
besluta i arvodesfrågor, som folie utom arméförvaltningens sålunda angivna
befogenhet.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört, finner
jag- mig icke för år 1922 böra ifrågasätta någon förhöjning av det under
nu förevarande rubrik beräknade beloppet, 12,000 kronor.

Vad angår det framställda förslaget om bemyndigande för arméförvaltningens
civila departement att i viss utsträckning besluta i hithörande
frågor, torde det vara uppenbart, att en sådan anordning skulle
medföra åtskilliga fördelar. Några principiella betänkligheter synas mig
icke kunna anföras mot att nämnda departement utrustas med dylik befogenhet
under förutsättning, att densamma begränsas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad arméförvaltningen i sådant avseende föreslagit.

Förutom i det föregående omförmälda utgiftsgrupper under ordinarie
avlöningsanslaget skulle, såsom förut nämnts, från samma anslag utgå
dels felräkningspenningar, dels ock kostnader för begravningshjälp. Innan
någon erfarenhet vunnits rörande storleken av ifrågavarande utgifter,
torde emellertid icke några härför avsedda särskilda poster böra upptagas
i anslagsberäkningen.

Departement

chefen.

276

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Åtgärder för befrämjande av inauskapsrekryteringen.

För befrämjandet av manskapsrekryteringen vid armén liava under
de senare åren åtskilliga åtgärder vidtagits.

Sålunda medgav 1919 års riksdag, att för tiden den 1 november
1919—den 31 december 1920 finge utbetalas viss tillfällig förböjning i
dagavlöningen till fast anställt manskap vid armén. Enahanda förmån
utgår, enligt medgivande av 1920 års riksdag, jämväl under innevarande
år. Kostnaderna för berörda förhöjning i dagavlöningen bestridas från
avlöningsanslaget.

Från samma anslag utbetalas vidare, jämlikt av riksdagen lämnat
medgivande, enligt vissa grunder rekapitulationspremier till fast anställt
manskap i armén, som tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier
till f. d. anställt manskap vid armén, som tager annan fast
anställning än som musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande
förut genomgått fullständig soldatutbildning.

Härjämte har riksdagen för tiden intill utgången av år 1921
medgivit,

dels att uppkommande besparingar å de för manskapets avlöning i
vederbörliga truppförbands stater uppförda medel må, efter Kungl. Maj:ts
beprövande, användas för anställande av furirer av andra klassen utöver
det antal, som i staten för vederbörligt regemente finnes angivet,

dels ock att uppkommande besparingar i de för sjukvårdsmanskapets
avlöning i vederbörande truppförbandsstater uppförda medel må, efter
Kungl. Maj:ts beprövande, användas för beredande av fyllnad till furirs
av första klassen löneförmåner åt sjukvårdsfurirer av andra klassen, som
visa sig därav förtjänta.

Av vad förut i annat sammanhang anförts framgår, att såväl den
tillfälliga förhöjningen i dagavlöning som ock anställnings- och rekapitulationspremier
äro avsedda att upphöra från och med genomförandet
av den föreslagna löneregleringen för arméns manskap.

I fråga om besparad manskapsavlönings användande för anställande
vid truppförbanden av furirer av andra klassen har arméförvaltningen i
i sitt utlåtande över arméns och marinens avlöningssakkunnigas förslag till
lönereglering för manskapet anfört, att nämnda förslag väsentligen vore
fotat på att manskapet skulle efter vissa tider vinna löneuppfiyttning
(ålderstillägg), varigenom alltså det syfte, som föranlett utverkandet av
ifrågavarande bemyndigande, eller att kunna i tjänsten kvarhålla äldre

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

förtjänt manskap, vid förslagets genomförande i allt fall syntes vara behörigen
tillgodosett.

Härutinnan anser jag mig kunna instämma med arméförvaltningen.

Berörda bemyndigande torde alltså icke vidare behöva av riksdagen
inhämtas.

Vad slutligen angår frågan om beredande av lönefyllnad åt vissa
sjukvårdsfurirer av andra klassen, tillåter jag mig hänvisa till den följande
framställningen.

I skrivelse den 6 april 1920 framhöll chefen för Vaxholms grenad- Framställning
iärresremente, att i staten för nämnda regemente, i likhet med de för av ch®fen for
samtliga infanteriregementen gällande stater, icke funnes rams beställningar grcnadjärav
första klassen upptagna för sjukvårds-, gevärshantverkar- och hovslagar- regementebeställningsmän.
För de tvenne förstnämnda kategorierna funnes endast
två, respektive en, furirsbeställningar av andra klassen och för den sistnämnda
kategorien ingen furirsbeställning utan endast en vicekorpralsbeställning.

Dessa förhållanden medförde avsevärda olägenheter. Sålunda uppstode
svårigheter att åtminstone på frivillighetens väg rekrytera sagda
beställningskategorier, varförutom möjligheterna att förmå dem till rekapitulation,
som innehade dylika beställningar och vilkas kvarblivande
vid regementet vore önskvärt för ett tillfredsställande utförande av uppgifterna
inom de olika tjänstegrenarna och bevarande av kontinuiteten
inom desamma, icke bleve så stora, då utsikterna att erhålla högsta manskapsavlöning
icke vore tillfinnandes. Utom det att det ekonomiska utbytet
i och för sig vid beställningarna i fråga sålunda icke verkade uppmuntrande
på vare sig rekrytering eller rekapitulationen, tillkomme även
den moraliskt ofördelaktiga faktorn, att de volontärer, som ingått såsom
beställningsmän men icke kunde komma längre än till furirs av andra
klassen respektive vicekorprals avlöning, snart nog såge sina jämnåriga,
vilka gått den vanliga underkefä!svägen, gå förbi sig och erhålla högre
avlöning, ehuru de förra ej blott genomgått erforderliga kurser för
sin fackutbildning, utan även fullgjort en tjänstgöring, som såväl i avseende
på tid som betydelse och arbetsprestation val uthärdade jämförelse
med de senares.

Följden härav bleve ofta, att beställningsmän avginge tidigare, än
vad de eljest skulle hava gjort. Härtill komme, att rättvisan syntes
kräva, att varje volontär skulle kunna hava utsikt till att nå högsta
manskapsavlöning, vilken utbildningsväg han än gånge, förutsatt att han
genomgått anbefallda kurser och i övrigt vore lämplig.

278

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Yttrande av
chefen för
fjärde arméfördelningen.

Yttrande av
arméförvaltningens
artilleri-
och civila
departement
samt sjukvårdsstyrelse.

Vad särskilt hovslagarbeställningsmännen beträffade, vore det ej tillräckligt
med endast en sådan vid varje regemente. Förutom det, att
hästantalet numera ej vore så ringa vid infanteriregementena, vore det
behövligt att med hänsyn till tjänstledighet, sjukdom eller annat förfall
kunna förfoga över mera än en sådan beställningsman. Dessutom vore
det önskvärt, att, för upprätthållande av ordningen i allmänhet i regementets
stall och med hänsyn till hovslagarnas biträde vid hästvården i
synnerhet, eu av dessa innehade furirsgrad. Vid Vaxholms grenad järregemente,
med dess isolerade läge och därav föranledda svårigheter att
anskaffa yrkeskunnigt folk, gjorde sig dessa krav särskilt gällande.

Regementschefen föresloge därför, att Kung!. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder för sådana ändringar i de för infanteriregementena gällande
stater beträffande beställningsmän, att staten ökades med en sjukvårdsfurir
av första klassen, en gevärshantverkarfurir av första klassen och
en liovslagarfurir av första klassen, samt minskades med en sjukvårdsfurir
av andra klassen, eu sjukvårdsvicekorpral, en gevärshantverkarvicekorpral
och tre vicekorpraler.

Intill dess härom kunde varda beslutat och i betraktande av å ena
sidan behovet av de framställda förslagens snara förverkligande, i den
mån så ske kunde, samt å andra sidan det förhållandet, att genom de
numera talrika volontärvakanserna avsevärda medel besparades, hemställde
regementschefen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av sålunda
besparade medel finge användas erforderliga belopp för att tilldela dem
av nämnda kategorier beställningsmän, som, enligt vad ovan anförts,
därtill kunde ifrågakomma, sådana avlöningsförmåner, som tillkomme
furir av första klassen.

I häröver den 9 april 1920 avgivet yttrande anförde chefen för
fjärde arméfördelningen, att han på de av regementschefen angivna skäl
ansåge det vara synnerligen önskvärt, att vederbörande regementschef
medgåves rättighet — intill dess ändringar i de för infanteriregementena
gällande staterna kunde varda beslutade — att av besparade volontäravlöningsmedel
använda erforderliga belopp för att tilldela sjukvårds-,
gevärshantverkar- och hovslagarbeställningsmän, som därtill kunde ifrågakomma
med hänsyn till genomgångna kurser och lämplighet i övrigt,
motsvarande avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första klassen.

Uti den 16 juli 1920 avgivet utlåtande i ärendet erinrade arméförvaltningens
artilleri- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
om riksdagens medgivande beträffande användningen av besparad avlöning
för beredande av lönefyllnad åt sjukvårdsfurir av andra klassen samt

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

27:)

anförde, att, därest nu pågående utredning om revision av försvarsväsendet,
i vad den avsåge manskapet, icke hunne slutföras i så god tid,
att härav betingat förslag kunde föreläggas 1921 års riksdag, provisoriska
åtgärder syntes böra vidtagas för att minska de av regementschefen
framhållna nu rådande olägenheter. I sådant syfte borde framställning
till nämnda riksdag göras om medgivande därtill, att besparade
avlöningsmedel finge i viss utsträckning användas för beredande av
lönefyllnad till högst furirs av första klassen avlöningsförmåner åt eu
del beställningsmän.

Ett sådant medgivande syntes icke böra begränsas att gälla endast
infanteriet utan omfatta samtliga de truppförband, å vilkas stater funnes
uppförda beställningsmän med avlöning, motsvarande högst furirs av
andra klassen; och borde detsamma så avfattas, att exempelvis eu hovslagarvicekorpral
kunde erhålla antingen korprals, furirs av andra klassen
eller furirs av första klassen avlöningsförmåner allt efter omständigheterna
i det särskilda fallet. Kostnaderna för avlöningsfyllnaden borde få bestridas
av besparingar å de för avlöning åt manskapet i respektive stater
uppförda medel, oavsett huruvida besparingarna hade uppstått på
grund av vakanser bland beställningsmännen eller övrigt manskap. Ett
beslut i sådan riktning syntes lika litet som det av 1920 års riksdagfattade
beslutet i fråga om sjukvårdsbeställningsmän kunna anses föregripa
en blivande försvarsrevision eller en kommande definitiv lönereglering.

Beträffande regementschefens framställning i fråga om ändringar i
de för infanteriregementena gällande stater i syfte att bereda vissa beställningsmän
samma avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första
klassen, funne departementen och sjukvårdsstyrelsen framställningen i
denna del åsyfta en sådan organisationsförändring, som borde tagas i
betraktande i samband med berörda utredning om revision av landets
försvarsväsende.

På grund härav hemställde departementen och sjukvårdsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t i anledning av regementschefens hemställan rörande
vidtagande av åtgärder för beredande åt vissa beställningsmän av sådana
avlöningsförmåner, som tillkomme furir av första klassen, måtte, under
förutsättning att nu pågående utredning om revision av landets försvarsväsende,
i vad den avsåge manskapet, icke kunnat slutföras i så god
tid, att härav betingat förslag hunne föreläggas 1921 års riksdag, avlåta
förslag till nämnda riksdag därom, att uppkommande besparingar
å de för manskapets avlöning i respektive truppförbandsstater uppförda
medel måtte, efter Kungl. Maj:ts beprövande, få under åren 1921 och

Yttrande av
arméförvaltningen
den
31 augusti
1020.

Yttrande av
arméförvaltningen
den
10 februari
1921.

280 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

och 1922 användas för beredande av fyllnad till högst furirs av första
klassen löneförmåner åt därtill förtjänt, vid truppförbandet anställd
beställningsman, som genomgått vederbörliga utbildningskurser och som
eljest icke kunde komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav,
att endast beställning av lägre grad av den kategori beställningsmän,
han tillhörde, funnes i vederbörlig stat uppförd, samt

att framställningen i övrigt icke måtte till annan Kungl. Maj:ts
åtgärd föranleda, än att den överlämnades till den genom brev den 12
november 1919 tillsatta kommission för verkställande av utredning och
avgivande av förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende
m. m. för att av nämnda kommission tagas i betraktande vid uppdragets
fullgörande.

Uti sin skrivelse den Öl augusti 1920 angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1922 framhöll arméförvaltningen, att genom det i
sistnämnda utlåtande avgivna förslaget riksdagens förberörda för år 1921
beträffande sjukvårdsbeställningsmännen lämnade medgivanden skulle
utsträckas därhän, att exempelvis en vid Bodens ingenjör kår anställd
sjukvårdskorpral skulle kunna erhålla furirs av andra klassen avlöning.
Medgivandet skulle omfatta, förutom sjukvårdsbeställningsmän, även gevärshantverkarbeställningsmän,
hantverkarbeställningsmän och hovslagarbeställningsmän.
Medgivandet skulle däremot icke omfatta indelt manskap
och givetvis endast militära beställningar. Genom detsamma skulle
icke vid truppförbanden få anställas personal till större antal än staten
medgåve eller anställas beställningsmän av annan kategori än staten
upptoge. Medgivandet skulle endast avse att i sådana fall, då i vederbörlig
stat funnes upptaget exempelvis endast en hovslagarvicekorpral,
bereda denne någon höjning i avlöningen, i fall sådant befunnes nödvändigt,
samt att det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna
pröva, om avlöningen borde höjas till korprals eller
furirs avlöning.

Arméförvaltningens plenum, som anslöte sig till artilleri- och civila
departementens samt sjukvårdsstyrelsens uttalanden i ämnet, hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen inhämta sådant medgivande, som
ifrågasatts i departementens och sjukvårdsstyrelsens ovanberörda utlåtande
den 16 juli 1920.

Sedermera har arméförvaltningen uti den 10 februari 1921 avgivet
utlåtande över arméns och marinens avlöningssakkunnigas förslag till
lönereglering för det fast anställda manskapet anfört, att ämbetsverkets
sjukvårdsstyrelse betonat önskvärdheten av att, även efter genomförd

281

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

definitiv lönereglering för manskapet, möjlighet måtte iörefinnas att
bereda därav förtjänt sjukvårds- och hovslagarbeställningsman lönefyllnad
till högst furirs av första klassen löneförmåner. Givetvis måste det ur
principiell synpunkt anses mindre lämpligt att samtidigt med genomförandet
av en definitiv lönereglering skapa ett undantagsförhållande
beträffande visst manskap. Med hänsyn till den obetydliga skillnaden i
avlöning för furirer av första och andra klassen enligt förslaget samt det
jämförelsevis ringa antalet beställningsmän syntes emellertid kostnadsökningen,
om dessa senare bereddes lika avlöning som furirer aAr första
klassen, bliva skäligen obetydlig.

På grund härav och för undanröjande av den misstämning, som
allt fortfarande torde vara att motse, därest beställningsmännen icke
skulle kunna beredas motsvarande avlöning som övrigt manskap, sjmtes
möjlighet böra finnas för tilldelande av furirs av första klassen avlöningsförmåner
åt därtill förtjänta beställningsmän. I fråga om sjukvårdsmanskapet
hade dylik lönefyllnad medgivits, i den mån besparingar
uppkommit å de för detta manskaps avlöning i respektive truppförbandsstater
uppförda medel. På grund av den ändrade uppställningen av
truppförbandsstaterna, som de sakkunniga föreslagit, torde böra såsom
villkor för medgivande av lönefyllnad uppställas, att vakans förefunnes
bland manskapet, varjämte med hänsyn till löneskalornas konstruktion
och antalet ålderstillägg i olika grader allenast beställningsmän, vilken
på stat vunnit beställning såsom furir av andra klassen, syntes böra
komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån.

Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t matte utverka
riksdagens medgivande, att under åren 1921 och 1922 finge efter
Kungl. Maj:ts beprövande beredas fyllnad till furirs av första klassen
löneförmåner åt därav förtjänta, vid truppförbanden anställda beställningsmän
med avlöning såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått
vederbörliga utbildningskurser och som eljest icke kunde komma i åtnjutande
av sådan avlöning i följd därav, att endast beställningar av
lägre grad av den kategori beställningsmän, de tillhörde, funnes i vederbörliga
stater uppförda, samt under förutsättning att vakanser förefunnes
bland manskapet.

Om i samband med den förestående försvarsrevisionen furirsbeställningar
av första klassen komme att i staterna upptagas jämväl för beställningsmän,
komme nu omförmälda medgivande ej vidare att erfordras.

Det torde ligga i öppen dag, att den ogynnsamma ställning i befordringshänseende,
som beställningsmännen intaga i jämförelse med det
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (År 350.) ®61 21 .it)

Departe mentschefe -

282

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

övriga manskapet, måste i hög grad förringa möjligheterna att kunna
i tjänsten bibehålla äldre beställningsmän, som visat duglighet och
fallenhet för sitt arbete. I samband med nu pågående revision av vårt
försvarsväsende synes därför böra tagas i övervägande frågan om vilka
organisationsförändringar, som må anses vara av nöden för avhjälpande
av berörda olägenheter. I avvaktan på en sådan mera definitiv lösningav
frågan torde man emellertid icke böra underlåta att vidtaga de provisoriska
åtgärder, som kunna stå till buds för vinnande av enahanda
syfte. Ehuru det, såsom ock av arméförvaltningen framhållits, skulle
kunna anföras vissa principiella invändningar mot att samtidigt med
genomförandet av den föreslagna löneregleringen bereda vissa kategorier
av den personal, löneregleringen avser, en undantagsställning av den
art, varom här är fråga, tvekar jag därför icke att tillstyrka bifall till
arméförvaltningens i ämnet gjorda hemställan, sådan densamma slutligen
fullföljts.

Särskild ersättning: till underbefäl av manskapet under viss tjänstgöring: vid

Norrbottens regemente.

Enligt den vid 1914 års senare riksdag beslutade härordningen är
avsett, att vid Norrbottens regemente skola utbildas icke blott detta
regementes egna värnpliktiga, utan också ett betydligt antal från andra
inskrivningsområden å fastlandet till utbildning såsom skidlöpare (spanare)
uttagna värnpliktiga. Med hänsyn, bland annat, till nu nämnda förhållande
upptogs i det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda liärordningsförslaget
för Norrbottens regemente ett i förhållande till infanteriregementena
i allmänhet större antal officerare och underofficerare.
Någon kaderökning beträffande det fast anställda manskapet föreslogs däremot
icke, närmast på grund av svårigheten att för ifrågavarande regemente
anställa volontärer; och framhölls i Kungl. Maj:ts proposition
angående härordningen uttryckligen, att trots kaderökningen i fråga om
officerare och underofficerare det komme att bliva nödvändigt att årligen
från andra regementen beordra ett antal officerare och underbefäl till
tjänstgöring vid Norrbottens regemente. 1 samband med detta uttalande
ifrågasattes emellertid icke, att till den kommenderade personalen skulle
för tjänstgöringen i Boden utgå någon särskild ersättning.

Enligt gällande fredsavlöningsreglemente utgår dagtraktamente vid
tjänstgöring utom eget regementes förläggningsort till officerare och
underofficerare, men icke till manskap vid tjänstgöring med trupp.

Kung], Maja* Med anledning av en utav chefen för sjätte arméfördelningen gjord
''”juni mö18 framställning medgav Kungl. Maj:t genom brev den 18 juni 1920, att

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .''i50.

283

enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser Unge till tjänstgöringvid
infanteriregementen inom sjätte arméfördelningen och Norrbottens
regemente på frivillighetens väg beordras ur andra infanteritruppförband
dels furirer till ett antal av högst tolv, dels ock, i den mån tjänstens
uppehållande det krävde, officerare och underofficerare, mot åtnjutande
härför, furir av en särskild ersättning av 2 kronor 50 öre per dag samt
officer och underofficer av tillfällig avlöning enligt gällande fredsavlöningsreglemente
för armén, att utgå från avlöningsanslaget.

Uti eu den 28 september 1920 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd Framställning
skrift anhöll furiren J. Ingmar, å det underbefäls vägnar, som från andra jv
truppförband kommenderats till tjänstgöring vid Norrbottens regemente
för utbildning därstädes av från andra inskrivningsområden uttagna värnpliktiga,
att nämnda underbefäl måtte komma i åtnjutande av sådan
särskild gottgörelse, som jämlikt förenämnda brev den 18 juni 1920
utginge till furirer, vilka på frivillighetens väg beordrats till tjänstgöring
vid sjätte arméfördelningens infanteritruppförband och Norrbottens regemente.

Chefen för Norrbottens regemente förklarade sig icke hava något Yttranden matt
erinra häremot. Kommendanten i Boden tillstyrkte den gjorda fram- ™1j^.rmyn''
ställningen under förmälan, att utan dylik förmån med all säkerhet stora
svårigheter komme att yppa sig för de s. k. skidlöparkompaniernas
förseende med dugligt och lämpligt underbefäl.

Under hänvisning till att tidigare framställningar i enahanda syfte Yttrande av
icke ansetts kunna bifallas, förklarade sig arméförvaltningen uti den 14 ^“n^chu
oktober 1920 avgivet yttrande icke kunna tillstyrka bifall till förelig- "departement''
gande framställning.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka den 8 november Yttrande av
1920 avgivit yttrande i ärendet, hava anfört, att enligt det förslag till arméns och
lönereglering för fast anställt manskap vid armén, vars utarbetande an- avioningförtrotts
åt de sakkunniga, vore avsett att i ett särskilt reglemente sam- sakkl,nni-:imanfatta
de föreskrifter, vilka kunde finnas böra underställas riksdagen.

Bland dylika föreskrifter komme de sakkunniga att föreslå en av innehåll,
att för tjänstgöring å annan ort än eget regementes (kårs) förläggningsort
ersättning finge utgå enligt de särskilda bestämmelser, som
av Kungl. Maj:t meddelades.

284

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Därest en dylik föreskrift komme till stånd och löneregleringen
komme att vinna tillämpning från och med det anställningsår, som toge
sin början den 1 november 1921, syntes hinder icke mota, att genom
beslut av Kungl. Maj:t särskild ersättning tilldelades fast anställt manskap
för efter nämnda dag infallande kommenderingar av den i framställningen
avsedda art, vilka icke kunde anses äga samband med tjänstgöringen
vid det truppförband, där vederbörande tagit sin fasta anställning.
Behov torde emellertid föreligga, att skälig ersättning kunde utgå
jämväl för dylika kommenderingar, som infölle redan före nämnda tidpunkt.
De sakkunniga ansåge sig följaktligen böra hemställa, huruvida
icke framställning borde avlåtas till riksdagen i sådant syfte.

I fråga om beloppet av denna ersättning syntes det vara lämpligast,
att reglerandet därav icke underställdes riksdagens prövning, utan syntes
framställningen till riksdagen böra avse allenast ett bemyndigande för
Kungl. Maj:t att bestämma ersättningen till belopp, som av Kungl.
Maj:t prövades skäligt. I sådant avseende ville de sakkunniga uttala,
att ersättningen under nuvarande förhållanden lämpligen syntes böra
fastställas till 1 krona 50 öre för man och dag.

Det synes mig vara såväl med billighet och rättvisa överensstämmande
som ock ur rekryteringssynpimkt av behovet påkallat, att särskild ersättning
beredes det fast anställda underbefäl av manskapet, som från andra truppförband
kommenderas till ifrågavarande tjänstgöring vid Norrbottens regemente.
Enligt det nu framlagda förslaget till avlöningsreglomente för
fast anställt manskap vid armén och marinen skall det för tiden efter
den nya löneregleringens ikraftträdande, d. v. s. för manskapets vidkommande
från och med ingången av november månad detta år, tillkomma
Kungl. Maj:t att besluta om utbetalande av dylik ersättning.
Emellertid torde, på sätt avlöningssakkunniga föreslagit, av riksdagen
böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid dylika kommenderingar
redan under tiden dessförinnan medgiva utbetalande av särskild
ersättning med belopp, som prövas skäligt. Härav föranledda kostnader
torde böra utgå av ordinarie avlöningsanslaget.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, har jag låtit uppgöra en
beräkning av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid
staber och truppförband in. fl. år 1922. Denna beräkning (se Bil. 56)
slutar å 49,337,895 kronor 68 öre.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut om uppskov tillsvidare med upp -

285

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .950.

sättande av Norrbottens kavallerikår bör nämnda belopp minskas med
de i kavallerikårens stat beräknade avlöningsförmåner för officerare och
underofficerare eller med 90,915 kronor. Det skulle då återstå 49,246,980
kronor 68 öre.

Med anledning av under året inträffande vakanser i såväl befälssom
manskapsgraderna komma emellertid utgifterna under anslaget helt
säkert att väsentligt understiga de såhinda beräknade. Med hänsyn härtill
torde anslaget kunna nedsättas med 12 procent av det beräknade
beloppet, eller med 5,909,637 kronor 68 öre till 43,337,343 kronor.

Härifrån torde slutligen kunna dragas ett belopp av förslagsvis
900,000 kronor, motsvarande beräknad ersättning för tjänstebostäder.
Anslaget skulle följaktligen för år 1922 uppgå till 42,437,343 kronor,
vilket belopp torde böra avrundas till 42,437,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels — med godkännande av de uppgjorda förslagen
till nya stater för generalitetet, generalstaben,
artilleristaben, kommendantskapen, rullföringsbefälhavare
med biträden, bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt
fältläkarstipendiater, remonteringsstyrelsen, krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan,
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, artilleriskjutskolorna,
krigsskolan, truppförband av infanteriet,
kavalleriet och artilleriet, militärbefälet på Gottland,
överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena,
artilleriets fabriker och tyganstalter
, fortifikationen, ingenjörkårerna och fälttelegrafkåren,
officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen, trängkårerna, intendenturkåren, garnisonssjukhusen
i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, armens
sjuksköterskekår samt polispersonalen i Boden och å
Karlsborg (se Bil. 2—53), att tillämpas under år 1922
— öka ordinarie förslagsanslaget till avlöning till per -

sonal vid staber och truppförband m. fl.,

nu.............................	......... kronor 21,973,000: -
med...........................	....................... » 20,464,000: —
till..............................	......................... kronor 42,437,000: —

dels medgiva, att under åren 1921 och 1922 må,
efter Kungl. Maj:ts beprövande, beredas fyllnad till furirs

286

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

av första klassen löneförmåner åt därav förtjänta, vid
truppförbanden anställda beställningsmän med avlöning
såsom furirer av andra klassen, vilka genomgått vederbörliga
utbildningskurser och som eljest icke kunna
komma i åtnjutande av sådan avlöning i följd därav,
att endast beställningar av lägre grad av den kategori
beställningsmän, de tillhöra, finnas i vederbörliga stater
uppförda, allt under förutsättning att genom vakanser
i manskapsbeställningarna å vederbörligt truppförbands
stat inbesparas erforderliga medel för beredande av
berörda avlöningsfyllnad;

dels ock medgiva, att från anslaget till avlöning till
personal vid staber och truppförband m. fl. må, enligt
Kungl. Maj:ts beprövande, för tiden intill den 1 november
1921 utgå särskild ersättning till fast anställt
underbefäl av manskapet, som från andra truppförband
kommenderas till tjänstgöring vid Norrbottens
regemente för utbildning av från andra inskrivningsområden
än Norrbottens särskilt uttagna värnpliktiga.

Ålderstillägg.

Ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg är i riksstaten för år
1921 upptaget med 116,600 kronor.

Efter genomförandet av den av innevarande års riksdag beslutade
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk, varigenom ifrågavarande avlöningsform för dessa befattningshavares
vidkommande ersättes av systemet med uppflyttning från lägre
till högre löneklass, och under förutsättning att den nu föreslagna, på
samma system grundade löneregleringen för arméns personal kommer
till stånd, erfordras anslaget till ålderstillägg icke vidare efter utgången
av 1921. Skulle undantagsvis någon befattningshavare komma att kvarstå
å äldre stat, torde honom tillkommande ålderstillägg lämpligen böra
bestridas från vederbörligt avlöningsanslag.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att ur riksstaten utesluta det under fjärde huvudtiteln,
avd. Lantförsvaret, uppförda ordinarie förslagsanslaget
till ålderstillägg.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

287

Dagavlöningstiiiägg åt indeEt manskap.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen att för utbetalande av tillägg till dagavlöning åt indelt
manskap under tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktör eller
beställningsman vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar
under fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag
av 96,600 kronor.

Det äskade anslaget är beräknat efter 2 kronor 10 öre för man
och dag under 23,000 tjänstgöringsdagar för korpraler, vicekorpraler och
beställningsmän samt 23,000 dagar för meniga.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava emellertid nu föreslagit,
att berörda tillägg till dagavlöningen måtte höjas till 2 kronor
50 öre för dag, och har föreskrift härom intagits i övergångsbestämmelserna
uti förslaget till avlöningsreglemente för fast anställt manskap
vid armén och marinen.

Med anledning härav torde medelsbehovet under förevarande anslag
böra beräknas till [(23,000 + 23,000) X 2,50—] 115,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av
den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition, punkten 9,
gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att för utbetalande av tillägg till dagavlöning åt
indelt manskap under tjänstgöring i egenskap av
underbefäl, instruktör eller beställningsman vid skolor
och övningar utom vanliga repetitionsövningar å extra
stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag av 115,000
kronor.

Rekryteringskostnader.

Reservationsanslaget till rekryteringskostnader är i riksstaten för
innevarande år upptaget med ett belopp av 810,950 kronor.

Häruti ingå följande anslagstitlar, nämligen:

I. Rekryteringsmedel;

II. Anställnings- och avskedspremier; samt

III. Civilanställning.

I. Rekryteringsmedel.

Under denna titel äro beräknade dels ordinarie rekryteringskostnader,
dels ytterligare rekrjJeringskostnader.

288

Avlönings sakkunniga.

Arméförvalt ningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

De ordinarie rekryteringskostnaderna hava alltsedan år 1901 utgått
efter 50 kronor för varje nyantagen volontär med en anställningstid av
3 år. I enlighet härmed har riksdagen årligen beviljat :>% kronor för
varje i staterna uppfört manskapsvolontärnummer. Det sålunda beräknade
beloppet ställes till vederbörande truppförbands förfogande för därmed
avsett ändamål. För år 1921 uppgå de ordinarie rekryteringskostnaderna
till 230,350 kronor.

De ytterligare rekryteringskostnaderna, vilka ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för att efter prövning i varje särskilt fall tilldelas de truppförband,
som därav kunna vara i behov, hava alltsedan år 1915 varit
upptagna med 200,000 kronor.

Från de till ordinarie och ytterligare rekryteringskostnader anvisade
medel skola, enligt föreskrift i staten för anslagets användande, i första
hand bestridas utgifter ej mindre för arvode åt den, som förmedlat avtal
med fast anställt manskap, i den mån bestyret därmed icke åligger
officer eller underofficer i aktiv tjänst, än även för annonser, de anställningssökandes
resor och utspisning samt andra dylika av rekryteringen
föranledda kostnader, varefter återstående medel skola, i den mån det
lämpligen ske kan, så fördelas mellan manskapet, att vid samma truppförband
rekryter och rekapitulanter, som anställas för lika lång tid, erhålla
sinsemellan lika belopp, vars storlek bör bestämmas i förhållande
till anställningstidens längd och i intet fall överstiga 90 kronor.

Nämnda förmån, den s. k. legan, är, såsom förut närmare omförmälts,
avsedd att bortfalla vid genomförandet av en definitiv lönereglering
för manskapet.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka i sina beräkningar
rörande de av löneregleringen föranledda kostnadsökningar upptagit det
för lega disponerade beloppet till förslagsvis 100,000 kronor, hava
under erinran, hurusom de militära myndigheterna i avgivna yttranden
framhållit angelägenheten av att de medel, som efter legan s eventuella
avskaffande komme att ställas till truppförbandens förfogande för bestridande
av kostnaderna för rekryteringen, icke bleve för knappt tillmätta
— hemställt, att undersökning måtte verkställas, i vad mån anslaget
till rekryteringskostnader kunde nedsättas, därest avlöningsformen
lega enligt de sakkunnigas förslag uteslötes ur avlöningssystemet.

I med anledning härav infordrat utlåtande har arméförvaltningen
anfört, att, med ledning av vissa från truppförbanden införskaffade uppgifter,
inom civila departementet verkställts en beräkning, enligt vilken

289

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

i genomsnitt 105,000 kronor per år av de under rekryteringsanslaget
till ordinarie och ytterligare rekryteringskostnader anvisade medel syntes
hava kommit de anställda till godo i form av lega. På grund av de
summariska uppgifter, som lämnats, och med hänsyn till de under senare
år rådande utomordentliga förhållandena, vore emellertid det angivna
beloppet att anse allenast som en genomsnittssiffra. De sakkunniga hade
i de vid betänkandet fogade kostnadsberäkningar uppskattat den minskning
i rekryteringskostnaderna, som skulle föranledas av bifall till de
sakkunnigas förslag, till 100,000 kronor. Med hänsyn till det resultat,
som erhållits vid civila departementets ovannämnda beräkning, och med
fästat avseende å de möjligheter till en förbättrad rekrytering, som erbjödes
genom de enligt förslaget avsevärt förhöjda avlöningarna, skulle det
visserligen kunna ifrågasättas att nedsätta anslaget till rekryteringskostnader
utöver vad de sakkunniga i sådant avseende ifrågasatt. Åven
om ett sålunda minskat anslag skulle visa sig tillräckligt för bestridande
av rekryteringskostnaderna under tider av nedåtgående konjunkturer på
arbetsmarknaden, komme kostnaderna å andra sidan att stiga, i den män
konjunkturerna på arbetsmarknaden förbättrades. Arméförvaltningen ausåge
därför försiktigheten bjuda, att, intill dess någon erfarenhet vunnits
om verkningarna av de nya avlöningsbestämmelserna, ifrågavarande
anslag nedsattes med allenast 100,000 kronor.

Då antalet manskapsvolontärnummer i statförslagen för år 1922 är
detsamma som i de för innevarande år fastställda staterna, skulle, med
tillämpning av hittillsvarande beräkningsgrund, de ordinarie rekryteringskostnaderna
för år 1922 upptagas med oförändrat belopp, 230,350 kronor.
Med tillägg av 200,000 kronor för ytterligare rekryteringskostnader
skulle anslagstiteln alltså beräknas till sammanlagt 430,350 kronor.

I likhet med arméförvaltningen anser även jag, att det för närvarande
icke är tillrådligt att i anledning av legans avskaffande nedsätta förevarande
anslagstitel med större belopp än 100,000 kronor. Anslagstiteln
synes mig därför böra upptagas med (430,350 —100,000=) 330,350
kronor.

IT. Avskedspremier.

Anslagstiteln till anställnings- och avskedspremier är innevarande
år upptagen med 300,600 kronor, därav 90,000 kronor beräknats för
anställningspremier och återstoden, eller 264,000 kronor, för avskedspremier
till fast anställt manskap, som vid avgång från tjänsten har en
tjänstetid av minst sex år. Sistnämnda belopp är beräknat på grundBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 käft. (Nr 350.) om 21 37

Departement

chefen.

290

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

val av antalet fast anställt underbefäl av manskapet (beställningsmän,
men ej indelta eller musiknnderbefäl inräknade).

Såsom förut närmare omförmälts, äro anställniugspremierna avsedda
att bortfalla vid genomförandet av lönereglering för manskapet, varemot
avskedspremier alltjämt skulle komma att utgå. Någon ändring rörande
sättet för beräknandet av anslagsbehovet för sistnämnda ändamål bär
icke ifrågasatts. Vid sådant förhållande och då antalet fast anställt
underbefäl av manskapet i statförslagen för år 1922 är detsamma som
i 1921 års stater, torde under förevarande anslagstitel böra upptagas

264,000 kronor.

III. Cmlanställning.

Å riksstaten var under åren 1915—1919 på extra stat uppfört ett
förslagsanslag av 20,000 kronor till underlättande för volontärer, som
efter rekapitulation tjänat minst 5 år, att erhålla civilanställning i statens
tjänst. Från och med nästlidet år har detta anslag med oförändrat
belopp, 20,000 kronor, upptagits såsom en särskild titel under ordinarie
reservationsanslaget till rekryteringskostnader.

Genom särskilda kungörelser den 19 februari 1915, med ändringar
den 13 juni 1919, samt den 1 december 1916 har Kung!. Maj:t
utfärdat bestämmelser angående beredande av anställning i postverket
och vid statens järnvägar för viss personal vid armén, och skola enligt
dessa bestämmelser vissa härav föranledda kostnader utgå från förenämnda
anslag.

Arméförvaltningens
främst.
filning.

Arméförvaltningen har nu anmält, att på grund av sålunda redan
meddelade eller blivande bestämmelser i ämnet utgifter torde komma
att uppstå jämväl imder år 1922. Någon ändring uti anslagspostens
belopp hade arméförvaltningen icke att föreslå.

Departements chefen.

Vid sådant förhållande torde förevarande anslagstitel för år 1922
böra upptagas med oförändrat belopp, 20,000 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag nu anfört, bör alltså anslaget till rekryteringskostnader
för år 1922 beräknas sålunda:

Titel I. Eekryteringsmedel............................................ kronor 330,350: —

Titel II. Avskedspremier.................................................. » 264,000: —

Titel III. Civilanställning .................................................. )> 20,000: -

Summa kronor 614,350: —

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

291

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det under fjärde huvudtiteln, avd.
Lantförsvaret, uppförda ordinarie reservationsanslaget
till rekryteringskostnader,

nu.......................................................... kronor 810,950: —

med...................................................... )) 196,600:

till........................................................... kronor 614,350: —

Arméns personal över stat.

Ordinarie förslagsanslaget till arméns personal över stat är i riksstaten
för innevarande år upptaget med 360,000 kronor.

Från nämnda anslag bestridas kostnaderna för, bland annat, ekiperingshjälp
åt sådana officerare och underofficerare, vilka inom reserv
erhållit sin första officers- eller underofficersanställning. Enligt § 16
mom. 2 i förordningen den 15 november 1912 angående arméns reserver
av befäl och civilmilitär personal utgår ekiperingshjälpen med 500
kronor till officer och 300 kronor till underofficer och utbetalas vid
första utnämning, dock först sedan föreskrivna persedlar blivit behörigen
anskaffade.

Tid efter annan hava framställningar gjorts om ekiperingshjälpens
höjande. Sålunda uttalade arméförvaltningens artilleri,- intendents- och
civila departement uti ett den 18 oktober 1918 avgivet utlåtande över
förslag till ny reservbefälsförordning, att det utgående ekiperingsbidraget
vore alltför lågt, särskilt med hänsyn till rådande dyra priser på
kläder och övriga utrustningspersedlar, samt att en höjning av ifrågavarande
förmån vore oavvislig för att icke äventyra rekryteringen.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juli 1920 har inspektören
för militärläroverken gjort framställning om förhöjning av ekiperingshjälpen
för nyutnämnd officer i reserven.

I häröver den 7 augusti 1920 avgivet utlåtande har arméförvaltningens
civila departement erinrat om att höjning uti beklädnadsersättningen
åt marinens reservpersonal redan medgivits. 1919 års riksdag
hade nämligen å tilläggsstat för nämnda år på Kungl. Maj:ts förslag
beviljat medel för extra beklädnadsersättning åt marinens reservpersonal,
att utgå med 100 procent av i vederbörliga författningar angivna be -

Framställning
av inspektören
för militärläroverken.

Yttrande av
arméförvaltningens
civila
departement.

292

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

lopp. Jämväl 1920 års riksdag hade för samma ändamål å tilläggsstat
för år 1920 beviljat äskade medel. Under hänvisning härtill uttalade civila
departementet, att departementet ansåge en tillfällig höjning jämväl av
den till arméns reservpersonal utgående ekiperingshjälpen vara av behovet
påkallad, samt att frågan härom borde underställas 1921 års riksdags
prövning oberoende därav, om förslaget till ny reservbefälsförordning
intill nämnda tidpunkt hunne att framläggas. Det syntes nämligen
ej mer än billigt, att reservpersonalen vid armén tillerkändes samma
förmåner beträffande ekiperingshjälpen som motsvarande personal vid
marinen, då samma skäl syntes föreligga för höjande av beklädnadslijälpen
för förstnämnda personal, som legat till grund för riksdagens
beslut att bevilja medel för höjning av beklädnadsersättningen för motsvarande
personal vid marinen. Departementet ansåge därför, att den
till officerare och underofficerare i reserven vid armén utgående ekiperingshjälpen,
i likhet med vad som skett vid marinen, borde höjas med
100 procent för de olika personalgrupperna. Något föregripande av
arbetet med försvarsrevisionen eller den definitiva löneregleringen syntes
ett beslut i sådan riktning ej innebära.

De kostnader, som uppstode, om den sålunda föreslagna förhöjningen
av 100 procent komme till stånd, syntes, under antagande att
63 officerare, eller ungefär samma antal som de reservofficersaspiranter,
vilka år 1920 utexaminerades från krigsskolan, samt 90 underofficerare
årligen bleve berättigade till dylik förmån, kunna beräknas till (63x500
—) 31,500 kronor för officerare och vederlikar samt till (90 x 300 =)

27.000 kronor för underofficerare eller tillhopa (31,500 + 27,000 —)
58,500 kronor.

Med avseende å den tidpunkt, från vilken förhöjningen borde få
åtnjutas, vore önskvärt, att den sattes så tidigt som möjligt. Departementet
ansåge sig emellertid icke kunna ifrågasätta, att höjningen finge
tillämpas tidigare än från och med år 1921.

Beträffande sättet för kostnadernas bestridande ville departementet
erinra, att genom den stora nedgången i antalet nyutnämnda befattningshavare
i reserven besparingar uppstått å anslaget till personal över
stat. År 1919 hade utgifterna under anslaget uppgått till i runt tal

216.000 kronor. Jämväl för åren 1920 och 1921 syntes med nuvarande
dåliga rekrytering anslaget komma att lämna överskott. Vid sådant
förhållande syntes kostnader för beredande av tillfällig förhöjning
i beklädnadsersättningen kunna bestridas av förslagsanslaget till arméns
personal över stat utan någon förhöjning däri.

293

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde civila departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från anslaget till
arméns personal över stat finge under åren 1921 och 1922 utbetalas en
tillfällig förhöjning med 100 procent uti den till arméns reservbefäl utgående
beklädnadsersättningen.

Uti skrivelse den 31 augusti 1920 angående lantförsvarets medelsbehov
för år 1922 har arméförvaltningen, som anslutit sig till vad dess
civila departement sålunda uttalat och föreslagit, hemställt, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels uppföra ordinarie förslagsanslaget till arméns personal över stat
för år 1922 med oförändrat belopp eller 360,000 kronor,

dels medgiva, att det i riksstaten för enahanda ändamål för år
1921 redan uppförda och för tid därefter blivande förslagsanslag Unge
tagas i anspråk för utbetalande till de officerare och underofficerare,
som inom reserven under åren 1921 och 1922 erhölle sin första officerseller
underofficersanställning, av tillfällig förhöjning uti den enligt förordningen
den 15 november 1912, angående arméns reserver av befäl
och civilmilitär personal, medgivna ekiperingshjälpen med 100 procent
av de i nämnda författning angivna belopp.

Såsom i annat sammanhang omnämnts, hava arméns och marinens
avlöningssakkunniga förklarat sig anse billigt och rättvist, att tillfällig
förhöjning i ekiperingshjälpen, motsvarande den förmån, som redan för
åren 1919 och 1920 beviljats marinens reservpersonal, tillerkändes jämväl
reservpersonalen vid armén.

Av skäl, som tidigare angivits, har den föreslagna löneregleringen
för personal vid armén ansetts icke böra omfatta reservpersonalen. Härav
följer, att denna lönereglering icke inverkar på nu förevarande anslagsbehov
under år 1922.

Vad arméförvaltningen föreslagit i fråga om tillfällig förhöjning
under åren 1921 och 1922 med 100 procent av den till arméns reservpersonal
författningsenligt utgående ekiperingshjälpen finner jag mig
böra tillstyrka. I detta sammanhang må erinras om att riksdagen numera
bifallit Kungl. Maj:ts i propositionen om tilläggsstat till riksstaten
för år 1921 gjorda framställning om anvisande å tilläggsstat för
nämnda år av anslag till extra beklädnadshjälp åt reservpersonal vid
marinen.

Annéforvaltningens
skrivelse
den 31
augusti 1920.

Yttrande av
arméns och
marinens avlöningssakkunniga.

Departements

chefen.

294

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Vidkommande slutligen frågan om storleken av förevarande anslag,
torde detsamma, med hänsyn till vad arméförvaltningen därutinnan anfört,
böra för år 1922 upptagas med oförändrat belopp.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten för år 1922 under fjärde huvudtiteln
uppföra ordinarie förslagsanslaget till arméns
personal över stat med oförändrat belopp, 360,000
kronor,

dels ock medgiva, att anslaget till arméns personal
över stat må tagas i anspråk för utbetalande till
de officerare och underofficerare, som under åren 1921
och 1922 inom reserven erhålla sin första officers- eller
underoffioersanställning, av tillfällig förhöjning uti den
enligt förordningen den 15 november 1912 angående
arméns reserver av befäl och civilmilitär personal
medgivna ekiperingshjälpen med 100 procent av de
i nämnda författning angivna belopp.

Flyttningsersättning.

Ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning är avsett
dels för bestridande av kostnaderna för från en tjänstgöringsort
till en annan förflyttad personals egna resor,

dels för utbetalande av s. k. flyttningshjälp, d. v. s. ersättning för
familjemedlemmars och tjänstepersonals resor samt för transport av
flyttsaker.

Några allmänna bestämmelser om rätt för personal vid armén att
vid förflyttning från en tjänstgöringsort till annan utbekomma flyttningshjälp
finnas icke meddelade. Den enda bestämmelse, som härom är
given, återfinnes i § 38 mom. e) av gällande avlöningsreglemente för
armén, vari stadgas, att det i varje särskilt fall beror på Kungl. Maj:ts
prövning, huruvida den, som utan att vinna befordran för längre tid
förflyttas från en ort till eu annan, må tilldelas flyttningshjälp. Denna
bestämmelse tillämpades tidigare så, att flyttningshjälp utgick endast
under vissa förutsättningar. Vid genomförandet av den nya härordningen
befanns det emellertid nödvändigt att i ytterligare vissa fall medgiva
utbetalande av flyttningshjälp, exempelvis då regementschef transporterats
till annat regemente för att kunna mottaga uppdrag såsom

295

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

brigadchef eller vid mera kostsamma förflyttningar till övre Norrland.
Under de senaste åren, då i sammanhang med den allmänna prisstegringen
även kostnaderna för flyttningar i hög grad ökats, har det blivit
nödvändigt att i något större utsträckning, än förut plägat ske, bereda
arméns personal ersättning för utgifter av ifrågavarande slag.

Bestämmelser rörande de belopp, varmed flyttningshjälp i förekommande
tall bör utgå, finnas meddelade i kungl. kungörelsen den 23 maj
1919 angående flyttningshjälp åt personal vid armén och marinen.

Anslaget var i riksstaten för år 1920 upptaget med 46,500 kronor.

Uti skrivelse den 25 maj 1919 avgåvo arméns och marinens avlöningssakkunniga
förslag i fråga om utsträckt rätt till flyttningshjälp,
därvid de sakkunniga hemställde om avlåtande till riksdagen av framställning
därom, att riksdagen måtte medgiva,

att på aktiv stat anställd beställnings- eller befattningshavare vid
armén eller marinen, vilken till följd av befordran eller på grund av
förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller
befattning erhållit förändrad förläggniugsort och för den skull nödgats
företaga flyttning till den nya förläggningsorten, finge enligt de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelades, uppbära ersättning för
flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom kunde hava
uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl
den förra som den senare förläggningsorten, samt

att då dylik beställnings- eller befattningshavare utan samband vare
sig med befordran eller med förordnande eller kommendering att uppehålla
viss beställning eller befattning erhållit förändrad förläggningsort
och för den skull nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten,
flyttningsersättning finge enligt de närmare bestämmelser Kungl.
Maj:t meddelade utgå dels vid förflyttning till eller från generalstaben
eller intendenturkåren, dels vid transport från militär till civilmilitär beställning
eller omvänt, dels vid förflyttning till eller från Boden, dels ock
i övrigt, där ej förflyttningen skett på grund av den förflyttades egen
ansökning eller därom uttryckt önskan.

Under erinran att arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen
uti den 29 augusti 1919 avgivet yttrande förklarat sig i
huvudsak icke hava något att erinra mot en utsträckning i rätten till
flyttningsersättning till de fall, som åsyftades i de sakkunnigas förslag,
anmälde arméförvaltningen i skrivelse den 30 augusti 1919 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1921, att ett bifall till nämnda förslag

Arméns och
marinens avlöningssakkunnigas

skrivelse den
25 maj 1019.

Arméförvaltningens
skrivelse
den 30
augusti 1919.

1920 ars
riksdag.

Förslag till
nya bestämmelser
rörande
flyttningsersättning.

296 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

skulle för arméns vidkommande medföra en merkostnad, som icke syntes
kunna beräknas understiga 100,000 kronor årligen. Under sådan förutsättning
skulle medelsbehovet under anslaget till flyttningsersättning
för år 1921 utgöra (46,500 + 100,000 =) 146,500 kronor, vilket belopp
dock borde avrundas uppåt till 150,000 kronor.

Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att höja ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning med
103,500 kronor till 150,000 kronor.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1920 anförde
föredragande departementschefen, att han i likhet med vederbörande
myndigheter icke hade något att i princip erinra mot det av arméns
och marinens avlöningssakkunniga framlagda förslaget om utsträckt
rätt till flyttningshjälp. Emellertid hölle han före, att frågan härom
icke borde avgöras fristående för sig utan först i samband med genomförande
av en definitiv lönereglering lör arméns personal. Intill dess
torde, såsom hittills, det böra bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall, huruvida sådana omständigheter förelåge, att flyttningshjälp
borde beredas vederbörande beställningsliavare. Vid nu angivna förhållande
ansåge sig departementschefen icke kunna tillstyrka anslagets
höjning på den utav arméförvaltningen åberopade grunden. Emellertid
borde en viss ökning av anslaget vidtagas med anledning av de under
år 1919 vidtagna taxeförhöjningarna vid såväl statens som flertalet enskilda
järnvägar. Enligt vad departementschefen inhämtat, hade dessa nämligen
i så hög grad påverkat utgifterna under anslaget, att dess höjning
med omkring 100 procent torde få anses ofrånkomlig. Anslaget borde
därför i riksstaten för år 1921 uppföras med 100,000 kronor.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning bifölls av
riksdagen.

Det nu framlagda förslaget till avlöningsreglemente för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen innehåller i fråga om ersättning lör flyttningskostnad
följande bestämmelser:

1. Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund
av förordnande eller kommendering att uppehålla viss beställning eller
befattning erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)
och fördenskull nödgats företaga flyttning till den nya förläggningsorten
(tjänstgöringsorten), må enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelas, erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad ävensom

297

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att
han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den förra som den senare
förläggningsorten (tjänstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en
beställning till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär
beställning eller omvänt eller ock på grund av placering för
genomförande av fastställd fördelning av de å viss stat upptagna beställningar
erhållit förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)
och fördenskull måst företaga flyttning till den nya förläggningsorten
(tjänstgöringsorten), må han åtnjuta ersättning enligt vad i 1 mom.
sägs; dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då transport inom
egen lönegrad vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller
då transport eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,
som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av
kommendering såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev
vid någon av de militära högskolorna eller vid den för transport till
intendenturkåren föreskrivna militärförvaltningskursen måste företaga
flyttning till kommenderingsorten; skolande härvid iakttagas, att kommendering,
vilken sker i flera omgångar, skall beträffande åtnjutande av
ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen ägt rum i
ett sammanhang.

Uti den 18 mars 1921 avgivet yttrande över avlöningssakkunnigas Arméförvaitförslag
till lönereglering för officerare och underofficerare m. fl. vid nineens yttarmén
och marinen har arméförvaltningen rörande medelsbehovet under ™j(s
förevarande anslag framhållit, att på grund av förut omförmälda taxeförhöjningar
och med hänsyn jämväl därtill, att förmånen av flyttningshjälp
under de senare åren av Kungl. Maj:t beviljats i viss ökad utsträckning,
ifrågavarande kostnader under åren 1919 och 1920 uppgått
till väsentligt högre belopp än de beräknade. Under år 1919 hade sålunda
kostnaderna uppgått till 126,942 kronor 89 öre och under år 1920
till 192,855 kronor 98 öre.

Enligt de sakkunnigas förslag till avfattning av 26 § i avlöningsreglementet
vore avsett, att flyttningshjälp skulle, förutom i de fall då
enligt hittills gällande praxis sådan förmån utgått, tillgodokomma personalen
vid armén i varje fall, då befordran vunnits, ävensom, bland
annat, för de flyttningar elever vid de militära högskolorna nödgades
företaga till och från Stockholm. Dessa omständigheter syntes alltså
böra betinga framställning till riksdagen om anslagets höjning. Då
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 65i 21 38

298

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

någon mera väsentlig nedgång i järnvägstaxorna icke torde under den
närmaste tiden vara att emotse, ansåge arméförvaltningen, att kostnaderna,
till den del de avsåge beredande av ersättning i redan nu medgivna
fall, borde beräknas till i avrundat tal 190,000 kronor. I vad
mån den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen i rätten till erhållande
av flyttningshjälp kunde komma att härutöver föranleda ytterligare
kostnader, undandroge sig för närvarande arméförvaltningens bedömande,
men syntes det ämbetsverket böra för ändamålet beräknas 40,000 kronor,,
vadan alltså hela anslaget skulle komma att upptagas till (190,000 +
40,000 —) 230,000 kronor.

Med hänsyn till vad arméförvaltningen sålunda anfört, finner jag
mig böra tillstyrka, att anslaget till flyttningsersättning, i enlighet med
ämbetsverkets förslag, för år 1922 upptages till 230,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att öka det under fjärde huvudtiteln, avd. Lantförsvaret,
uppförda ordinarie förslagsanslaget till flyttningsersättning,

kronor 100,000: —
)) 130,000: —

kronor 230,000:—

nu...
med

till...

SJÖFÖRSVARET.

Marinförvaltningen.

Ordinarie anslaget till marinförvaltningen är i riksstaten för innevarande
år upptaget med 140,600 kronor.

Den för marinförvaltningen nu gällande staten är uppdelad å
särskilda avdelningar, nämligen artilleri-, fortifikations- och civilavdelningarna.

Å civilavdelningens stat finnes uppfört ett arvode av 3,000 kronor
till en advokatfiskal, som tillika förrättar advokatfiskalsgöromålen vid
Stockholms station. Till denne befattningshavare utgår dessutom tillfällig
löneförbättring med 750 kronor.

299

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

stat för marinförvaltningen, såvitt angår ämbetsverkets civilavdelning.
Kommittén har i sammanhang därmed föreslagit, att arvodet till advokatfiskal^
skäligen förhöjt till 4,000 kronor, måtte sammanföras med erforderliga
medel till icke-ordinarie befattningshavares avlönande m. m.,
vilka jämväl i sig borde innesluta renskrivningskostnad.

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.

Uppå därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag gjord framställning har riksdagen beslutat ny definitiv
lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk, avseende,
bland annat, civilavdelningen inom marinförvaltningen. Med iakttagande
såväl härav som av vad jag tidigare föreslagit rörande lönereglering för
marinens personal, har jag låtit uppgöra förslag till ny stat för marinförvaltningen
(se bil. 57); och slutar denna å ett belopp av 222,670
kronor.

För marinförvaltningen torde alltså böra upptagas ett ordinarie anslag
å 222,670 kronor, och synes detsamma böra erhålla förslagsanslags natur.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda förslag till stat för marinförvaltningen
att tillämpas under år 1922,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med
uteslutande av det under rubriken marinförvaltningen
upptagna ordinarie bestämda anslaget, under samma
rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 222,670
kronor.

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.

Enligt det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
framlagda förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets
del av fjärde huvudtiteln är avsett, att i riksstaten skulle
uppföras ett nytt ordinarie förslagsanslag, benämnt »Avlöning till personal
vid kårer och stater m. fl.» och beräknat under följande rubriker:

A. Lön, dagavlöning, tjänstgöringspenningar, arvoden, beklädnadsersättning,
ersättning för bränsle och lyse åt underofficerare m. fl., uppmuntringspenningar
m. fl. avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga
stater.

B. Inkvarteringsbidrag.

C. Indragningsstaten samt båtsmanskompanierna.

300

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i
Karlskrona.

E. Arvoden m. m. enligt förteckning.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmannabefattningar
m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar
i arvoden.

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under punkten
80 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under detta anslag
för innevarande år utgöra 8,137,527 kronor 95 öre.

Med anledning av den föreslagna löneregleringen för marinens personal
torde anslaget böra beräknas under följande rubriker:

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

B. Ekiperingshjälp.

C. Båtsmanskompanierna.

D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i
Karlskrona.

E. Arvoden m. m. enligt förteckning.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmannabefattningar
m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar
i arvoden.

A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater.

Under förevarande rubrik upptagas

dels kårer och stater m. m., innefattande staterna för flottans officerskår,
flottans underofficerskår, flottans sjömanskår och flottans skeppsgossekår,
kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår och
kustartilleriets manskap m. fl., mariningenjörkåren, marinintendenturkåren,
marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl., vid
marinstaben anställd personal samt sjörullföringsbefälhavare med biträden,

dels undervisningsverken, innefattande staterna för sjökrigshögskolan,
sjökrigsskolan, marinintendentskolan samt skeppsgosseskolorna.

I. Kårer och stater in. m.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna ifrågasättas,
utom beträffande marinläkarkåren i nedan omförmälda hänseende, icke
andra ändringar än de, som direkt föranledas av den föreslagna löneregleringen.

KungL Maj:ts Proposition Nr 350.

301

Marinläk arkåren.

Enligt den i propositionen nr 60 vid 1914 års senare riksdag framlagda
planen för värnpliktiga läkares tjänstgöring skola dessa, sedan de
undergått militärutbildning i 90 dagar samt avlagt medicine kandidatexamen
och fullgjort viss praktisk tjänstgöring för medicine licentiatexamen,
åter inrycka till en andra tjänstgöring vid flottan för fackutbildning
i 90 dagar och facktjänstgöring i 275 dagar, tillhopa 365
dagar. På så sätt skulle under hela året ett antal värnpliktiga finnas i
tjänst, vilka när som helst, om så erfordrades, även under fackutbildningen,
kunde tjänstgöra såsom läkare å flottans fartyg, stationer och
sjukhus. Under fackutbildningen skulle den värnpliktige läkaren meddelas
sådan undervisning, som lämnades i marinläkarkurs. Vid inryckningen
till omförmälda andra tjänstgöring skulle han utnämnas" till
marinläkarstipendiat över stat och erhålla underlöjtnants värdighet.

Till marinläkarstipendiat utgår för tjänstgöring ombord å fartyg
sjöavlöning jämte dietpenningar från anslaget till flottans krigsberedskap
och övningar. Vid tjänstgöring i land tillkommer honom ett dagarvode
av 8 kronor från den i staten för marinläkarkåren uppförda anslagsposten
till dagarvode åt marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater
samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring
i land, för närvarande upptagen till ett belopp av förslagsvis högst

10,000 kronor. Genom utnämning till marinläkarstipendiater över stat
komma de värnpliktiga läkarna i åtnjutande av samma förmåner.

Antalet marinläkarstipendiater, som finge antagas över stat, var
enligt år 1912 utfärdade bestämmelser högst 4. Sedan marinöverläkaren
i anledning av ovannämnda plan för värnpliktiga läkares tjänstgöring
anmält, att av marinen tilldelade värnpliktiga medicine studerande ett
årligt medeltal av 6 kunde antagas komma att fullfölja studierna, så
att de komme att uppfylla stadgade fordringar för undergående av fackutbildning,
föreskrevs genom generalorder den 20 maj 1920, att antalet
marinläkarstipendiater, som finge antagas över stat, skulle från och med
den 1 december 1920 vara högst 10.

Marinförvaltningen har nu i skrivelse den 30 augusti 1920 angående
medelsbehovet för år 1922 anfört, att för att få börja den andra
tjänstgöringen fordrades för ifrågavarande värnpliktiga läkare samma
kompetens i avseende å fullgjorda medicinska studier och sjukhustjänstgöring
som för anställning såsom marinläkarstipendiater. Sedan genom
kungl. brev den 13 september 1918 tjänstgöringsskyldigheten för marin -

Marinförvalt ningene framställning.

302

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

läkarstipendiater över stat utsträckts till 365 dagar eller samma tid som
ifrågavarande värnpliktiga läkare åliggande fredstjänstgöring, bleve statens
intressen minst lika väl tillgodosedda, genom att dessa värnpliktiga
läkare vunne anställning och gjorde tjänst som marinläkarstipendiater
över stat, som om de skulle fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. I egenskap
av marinläkarstipendiater över stat kunde ifrågavarande läkare nämligen
kommenderas såsom fartygsläkare å mindre fartyg eller såsom extra
läkare i land och fullgöra detta slag. av tjänstgöring såsom civilmilitära
befattningshavare med officers värdighet, något som för utövande av
läkarverksamheten vore av betydelse. De ändringar i värnpliktstjänstgöringens
längd, som för vissa årsklasser vore eller bleve fastställda,
inverkade ej på föreliggande fråga i principiellt avseende.

De värnpliktiga läkare, som innehade den för facktjänstgöringens
början stadgade medicinska kompetenseu, kunde visserligen icke åläggas
att söka anställning såsom marinläkarstipendiater över stat, men de
ekonomiska förmånerna och ställningen såsom civilmilitär tjänsteman
med officers värdighet gjorde det antagligt, att de allra flesta sådana
skulle söka anställning såsom marinläkarstipendiater över stat.

I staten för marinläkarkåren vore högst 10,000 kronor anvisade
till dagarvode till marinläkare av 2:a graden, marinläkarstipendiater samt
marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land. I beräkningen
av nämnda belopp, vilket fastställts av 1918 års riksdag, hade ingått
2,920 eller i runt tal 3,000 kronor till dagarvode åt en marinläkarstipendiat
över stat, som efter den å Fårösunds fästning placerade
marinläkarens av l:a graden förflyttning till annan plats avsetts att
tjänstgöra å sagda fästning, och 3,080 eller i runt tal 3,000 kronor
till vikarier och extra läkare. Enär Fårösunds fästning numera indragits,
vore nämnda 3,000 kronor disponibla för bestridande av kostnaden
för annan tjänstgöring i land. Enligt av marinöverläkaren uppgjord
beräkning ställde sig ifrågavarande anslagsbehov, sedan antalet marinläkarstipendiater
ökats från 4 med 6 till 10, sålunda:

1) Dagarvoden till vid inskrivningsförrättningarna

tjänstgörande marinläkare, förslagsvis ..................... kronor 500: —

2) Dagarvoden till 10 marinläkarstipendiater över stat

vid 45 dagars teoretisk fackutbildningskurs å

flottans sjukhus i Karlskrona enligt generalorder

630/15 ................................................................................ » 3,600: —

3) Dagarvoden till 5 marinläkarstipendiater över stat

vid 45 dagars praktisk fackutbildningskurs i land » 1,800: —

Transport kronor 5,900: —

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

303

Transport kronor 5,900: —

4) Dagarvoden till ytterligare 5 marinläkarstipendiater

över stat vid 45 dagars praktisk fackutbildningskurs
i land, därest antalet rustade fartyg ej medgiver
praktisk utbildning ombord............................. » 1,800: —

5) Dagarvoden till vikarier och extra läkare vid se mestrar,

sjukdomsfall, studieresor m. in. samt för
oförutsedda fall, som i högre grad än vanligt
nödvändiggöra vikarier och extra läkare i land,
förslagsvis........................................................................... » 7.300: —

Summa kronor 15,000: —

Beträffande denna beräkning finge marinförvaltningen i avseende
å posten 4) anföra, att den stadgade fackutbildningen om 90 dagar avsåges
att indelas i 45 dagars teoretisk och 45 dagars praktisk utfilning,
av vilken den förstnämnda skulle försiggå i land och den sistnämnda
ombord. Det torde kunna antagas, att antalet rustade fartyg i allmänhet
medgåve placering av åtminstone 5 marinläkarstipendiater till den
praktiska fackutbildningskursen om 45 dagar ombord, i vilket fall de
erhölle sjöavlöning från anslaget till flottans övningar. Det kunde emellertid
förutses, att något år antalet rustade fartyg vore för litet för att
medgiva placering av så många som 5 marinläkarstipendiater över stat
ombord till den praktiska utbildningskursen om 45 dagar, och att under
sådant förhållande denna kurs måste förläggas i land, i vilket fall medel
till dagarvoden erfordrades. I avseende å posten 5) finge marinförvaltningen
framhålla, att långvarigare, oförutsedda sjukdomsfall bland de å
stationer och fästningar placerade marinläkarna jämte ökad sjuklighet
och epidemier bland marinens personal emellanåt kunde föranleda oförutsedd
kommendering av extra läkare i den utsträckning, att de förut
nämnda till dagarvoden åt vikarier och extra läkare beräknade 3,000
kronorna bleve otillräckliga. Det torde av denna anledning vara nödvändigt,
att ifrågavarande anslagspost till dagarvoden åt marinläkare av
2:a graden etc. vid tjänstgöring i land ej vore för snävt tillmätt, enär
det i sådant fall skulle kunna inträffa, att i och för sig nödvändiga
kommenderingar av extra läkare, på grund av att anslagsposten ett visst
år redan förbrukats, antingen ej kunde verkställas eller också helt plötsligt
måste upphöra, något som skulle kunna medföra stora olägenheter.

Marinförvaltningen hyste med anledning av det anförda den uppfattningen,
att den i staten för marinläkarkåren uppförda anslagsposten
till dagarvode till marinläkare av 2:a graden, marinläkarstipendiater

304

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Departements chefen.

samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land borde
ökas från nuvarande förslagsvis högst 10,000 kronor med 5,000 kronor
till förslagsvis högst 15,000 kronor.

Vidare har marinförvaltningen väckt fråga om beredande av ekiperingshjälp
åt marinläkarstipendiater över stat och härom anfört följande.

I staten för marinläkarkåren funnes upptaget ett belopp av förslagsvis
högst 2,000 kronor till beredande av ekiperingshjälp vid första
anställning till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater,
som utan föregående anställning vid stammen utnämnts i reserven. Då
marinläkarstipendiater över stat i motsats till övrig stampersonal vid
marinläkarkåren icke åtnjöte något arvode eller stipendium, av vilket de
kunde bestrida kostnaderna för uniformsutrustningen vid sin första anställning,
syntes det skäligt, att dem tillerkändes rätt till ekiperingshjälp, i
likhet med vad som funnes stadgat beträffande ovannämnda befattningshavare
vid marinläkarkåren i flottans reserv. Ekiperingshjälpen syntes
böra utgå med 500 kronor, och staten för marinläkarkåren borde sålunda
ökas med förslagsvis 5,000 kronor till ekiperingshjälp för marinläkarstipendiater
över stat.

Sammanlagda ökningen av staten för marinläkarkåren skulle alltså
utgöra 10,000 kronor.

I den vid 1914 års senare riksdag framlagda planen för värnpliktiga
läkares vid marinen tjänstgöring ingår, att de vid inryckningen till
den s. k. andra tjänstgöringen skola utnämnas till marinläkarstipendiater
över stat. Härigenom komma de under tjänstgöring i land i åtnjutande
av det för marinläkarstipendiater vid sådan tjänstgöring beräknade dagarvode
av 8 kronor. Med hänsyn till den tidrymd, som i regel måste
förflyta mellan första och andra tjänstgöringen för nämnda värnpliktiga,
ävensom i anledning av beviljade ansökningar om uppskov har ännu
ingen värnpliktig läkare inryckt till andra tjänstgöring. Medel för bestridande
av omförmälda dagarvoden hava fördenskull hittills icke upptagits,
men anses erforderliga från och med år 1922. Mot marinförvaltningens
av sådan anledning verkställda omräkning av anslagsposten till
dagarvode till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater samt
marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring i land har jag intet
att erinra. Enligt förslaget till lönereglering skall emellertid dagarvode,
varom här är fråga, utgå med ett från 8 till 12 kronor förhöjt belopp.
I anledning härav torde anslagsposten i fråga, vilken enligt marinförvaltningens
berörda omräkning slutar å ett belopp av 15,000 kronor,
höra ökas med 7,500 kronor till 22,500 kronor.

305

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 350.

Vad beträffar framställningen om ekiperingslijälp åt marinläkarstipendiater
över stat synes mig billigheten fordra, att dessa i sådant
hänseende beredas samma förmån som marinläkarstipendiater, vilka utan
föregående anställning i stammen utnämnts i reserven. För ifrågavarande
ändamål torde alltså böra upptagas en ny anslagspost å (10 x 500=)

5,000 kronor.

II. Undervisningsverken.

Uti de under förevarande rubrik upptagna staterna ifrågasättas,
utom beträffande sjökrigsskolan i nedan omförmälda hänseende, icke
andra ändringar än de, som direkt föranledas av den föreslagna löneregleringen.

Sjökrigsskolan.

Lektorerna vid sjökrigsskolan åtnjuta i årlig avlöning 4,000 kronor,
därav 2,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar.
Härtill kommer tillfällig löneförbättring, som för innevarande år utgår
med 600 kronor, ävensom fyra ålderstillägg, ett vart å 500 kronor. "

Marinförvaltningen har nu föreslagit, att nämnda lektorer skulle tilldelas
samma avlöningsförmåner som manliga lektorer vid de allmänna
läroverken, ävensom gjort framställning om därav föranledd höjning av
staten för sjökrigsskolan.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 december 1920 uppdragit åt en kommitté
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv
lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt
vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter, däribland sjökrigsskolan,
har marinförvaltningens omförmälda förslag blivit till kommittén överlämnat.

B. Ekiperingslijälp.

Jämlikt 22 § i förslaget till avlöningsreglemente för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.
vid armén och marinen äga, såsom förut nämnts, officerare, underofficerare
samt vederlikar, vilka äro skyldiga att i tjänsten bära uniform,
att vid första anställningen såsom sådana uppbära ekiperingslijälp med
ett belopp av högst 1,000 kronor för beställningshavare i officers tjänsteställning
och högst 600 kronor för beställningshavare i underofficers
tjänsteställning. Ekiperingshjälpen utgår enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för ifrågavarande förmån, såvitt marinen angår, torde
böra beräknas efter 1,000 kronor för förslagsvis 20 officerare med vederBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (''Kr 350.) esi 21 39

306

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

likar samt efter 600 kronor för förslagsvis 50 underofficerare och vederlikar.
Under förevarande rubrik bör alltså upptagas ett belopp av
[(1,000 x 20) + (600 x 50) =] 50,000 kronor.

C. Båtsmanskompanierna.

Enligt det i årets statsverksproposition framlagda förslaget rörande
ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets avdelning av fjärde
huvudtiteln skulle i beräkningen av det nya avlöningsanslaget under
rubriken »Indragningsstaten samt båtsmanskompanierna)) upptagas ett
belopp av 1,166 kronor 67 öre.

Å indragningsstaten kvarstår numera icke någon befattningshavare,
vadan några medel för ändamålet icke vidare äro erforderliga.

För båtsmanskompanierna torde, enligt av marinförvaltningen verkställd
beräkning, böra upptagas ett belopp av 492 kronor.

D. Månadslön, arvoden in. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona.

Från det nuvarande anslaget till sjukvård för marinen bestrides,
bland annat, avlöning till viss personal vid flottans sjukhus, i Karlskrona,
nämligen till redogöraren, maskinisten samt sjukhusbetjäningen.
Enligt det i årets statsverksproposition framlagda förslaget rörande ändrad
uppställning av anslagen under sjöförsvarets del av fjärde huvudtiteln
äro dessa avlöningsmedel, enligt gjorda beräkningar uppgående
till 34,320 kronor, avsedda att utbrytas ur anslaget till sjukvård för
marinen och överflyttas till nu förevarande anslag samt där upptagas i
beräkningen över anslaget såsom en särskild grupp. Då eu viss rörelsefrihet
beträffande denna avlöningsgrupp bör förefinuas för att möjliggöra
erforderliga jämkningar i avlöningsförhållandena, torde denna grupp böra
av riksdagen prövas allenast med avseende på slutsumman. Den definitiva
fördelningen av arvodesbeloppen torde däremot böra fastställas
av Kungl. Maj:t.

Uti sitt yttrande den 17 mars 1921 över avlöningssakkunnigas
förslag till lönereglering för arméns och marinens personal har marinförvaltningen
hemställt, att nu ifrågavarande avlöningsmedel måtte, i
analogi med de förhöjningar på andra håll, som av de sakkunniga
föreslagits, upptagas till ett med 16 procent förhöjt belopp eller i avrundat
tal 40,000 kronor.

Yad marinförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.
Under förevarande rubrik torde alltså böra upptagas ett belopp
av 40,000 kronor.

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 350.

307

E. Arvoden m. m.

Från ett flertal anslag avseende marinen utgå för närvarande arvoden
till personal av skilda kategorier. Enligt förut omförmälda förslag
rörande ändrad uppställning av marinens anslag böra dessa arvoden
sammanföras under avlöningsanslaget och, om de icke äro uppförda i
stat, upptagas i en särskild förteckning, avsedd att allenast lämna en
översikt av ett område, som berör avlöningen, men som för närvarande
ligger vid sidan av avlöningsstaterna. Denna förteckning bör årligen
bifogas statsverkspropositionen såsom bilaga till beräkningen över anslaget
i dess helhet.

Till förevarande utgiftsgrupp under avlöningsanslaget skulle, enligt
vad under punkten 80 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden närmare omförmäles,
från olika anslag överföras tillhopa 75,472 kronor 50 öre, därav från
anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel ett belopp
av 6,462 kronor 50 öre. Sistnämnda belopp, som är avsett för tillsyningspersonal
vid kustfästningarna, torde, i överensstämmelse med av marinförvaltningen
gjord hemställan, för år 1922 böra ökas med 4,865 kronor.

Under nu förevarande anslagspost torde vidare böra upptagas vissa
från anslaget till avlöning för flottans kårer och stater nu utgående
arvoden, nämligen 800 kronor till en lärare vid minskolan i kemi och
läran om sprängämnen samt 150 kronor till vardera av de två tillsy
nings männen vid stationernas häkten och arrester.

Med ledning av från marinförvaltningen infordrade uppgifter har
jag låtit uppgöra en förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m.
(se Bil. 67). Denna förteckning slutar å ett belopp av 81,437 kronor
50 öre.

Av skäl, som anförts vid behandlingen av motsvarande post under
lantförsvarets avlöningsanslag, torde arvodesförteckningens slutsumma
böra ökas med 16 procent eller 13,030 kronor. Posten till arvoden in. m.
bör alltså i anslagsberäkningen upptagas med (81,437:50 + 13,030=)
94,467 kronor 50 öre.

F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbördsmaunabefattningar
m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar i arvoden.

I enlighet med förslaget rörande ändrad uppställning av marinens
anslag bör till förevarande utgiftsgrupp under avlöningsanslaget från
olika anslag överföras tillhopa 11,400 kronor.

308

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Denna post torde i anslagsberäkningen böra upptagas med ett till

12,000 kronor avrundat belopp.

Förutom under ovan angivna rubriker upptagna utgiftsgrupper under
avlöningsanslaget skulle, såsom förut nämnts, från samma anslag utgå
kallortstillägg, felräkningspenningar ävensom kostnader för begravningshjälp.
Då kallortstillägg för marinens personal torde ifrågakomma i
mycket ringa utsträckning, synes det icke erforderligt att för sådant
ändamål beräkna några särskilda medel. Vad beträffar kostnaderna för
felräkningspenningar och begravningshjälp, torde, innan någon erfarenhet
vunnits rörande storleken av ifrågavarande medelsbehov, icke heller
några härför avsedda särskilda poster böra upptagas i anslagsberäkningen.

Avlöningsfyllnad åt underofficerare av 3:e graden.

På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å tilläggsstat för
vartdera av åren 1919 och 1920 beviljat ett förslagsanslag av 60,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelades,
användas till beredande av avlöningsfyllnad för sagda år åt
vissa underofficerare av 3:e graden vid flottan och kustartilleriet, vilka
genom befordran till nämnda, från och med år 1919 inrättade underofficersgrad
komme att under år 1919 eller .1920 lida minskning i sina
löneförmåner, med iakttagande att dylik avlöningsfyllnad icke finge till
någon beställningshavare utgå med högre belopp än 225 kronor.

Anledningen till beviljandet av ifrågavarande anslag har varit, att,
medan underofficerare vid marinen äga uppbära beklädnadsersättning
och portionsersättning med bestämda, vid nuvarande prisläge synnerligen
låga belopp, underofficerskorpralerna däremot åtnjuta motsvarande
förmåner till det verkliga värdet, samt att till följd härav vissa till underofficerare
av 3:e graden befordrade underofficerslcorpraler under åren
1919 och 1920 beräknats uppbära mindre avlöning, än de skulle hava
erhållit, om de kvarstått i sistnämnda egenskap.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 28 augusti 1919 och den. 16
april 1920, efter förslag av arméns och marinens avlöningssakkunniga,
meddelat föreskrifter rörande åtnjutande av ifrågavarande avlöningsfyllnad
för år 1919, uttalade de sakkunniga i skrivelse i ämnet den 18
juni 1920 bland annat, att det till följd av dels den vid 1920 års riksdag
beslutade höjningen i dyrtidstilläggen, dels ock den minskning i
portionspriset, som under den då gångna delen av år 1920 givit sig till -

309

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 3i>0.

känna, torde kunna antagas, att den avlöningsfyllnad, varom här vore
fråga, för år 1920 komme att bliva jämförelsevis ringa och knappast
för någon befattningshavare komme att avsevärt, överstiga 100 kronor
för hela året.

Uti infordrat yttrande i ämnet den 29 november 1920 hava arméns
och marinens avlöningssakkunniga anfört, att då det gällde att bedöma
behovet av ifrågavarande anslag för år 1921, det vore att uppmärksamma,
att jämlikt kungörelsen den 30 juni 1920 angående grunder för
tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid marinen en
ny löneförmån i form av ortstillägg under år 1921 tillkomme, bland
andra, underofficerare, men ej underofficerskorpraler, ävensom^ att dyrtidstillägg
enligt vanliga grunder utginge på denna löneförmån. Med
hänsyn till den ökning i löneförmåner, som härigenom bereddes underofficerare
av 3:e graden under år 1921, torde man kunna utgå från, att
dessa underofficerare icke komme att under nämnda år uppbära löneförmåner
till mindre belopp, än de skulle hava erhållit, om de kvarstått
såsom underofficerskorpraler. Särskilt anslag för ifrågavarande ändamål
syntes därför icke behöva av riksdagen äskas för år 1921. Skulle
emellertid i undantagsfall inträffa, att avlöningsfyllnad för sagda år komme
att erfordras för underofficer av 3:e graden — vilket vore beroende på
vissa nu okända faktorer, såsom dyrtidstilläggens storlek, portionspriset
m. m. — torde sådan avlöningsfyllnad böra, efter framställning i
varje särskilt fall, av Kungl. Magt medgivas. Det syntes med hänsyn
härtill de sakkunniga lämpligt, att Kungl. Maj:t föresloge riksdagen
medgiva, att de kostnader, som för sådan händelse kunde uppkomma,
finge bestridas, för underofficerare av 3:e graden vid flottan från anslaget
till avlöning för flottans kårer och stater samt för underofficerare
av 3:e graden vid kustartilleriet från anslaget till avlöning för kustartilleriets
personal.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att något särskilt anslag för
ifrågavarande ändamål icke erfordras för år 1921. Då emellertid den
möjligheten icke synes vara helt utesluten, att avlöningsfyllnad under
nämnda år kan befinnas böra utgå i något enstaka undantagsfall, torde,
i överensstämmelse med vad avlöningssakkunniga föreslagit, av riksdagen
böra inhämtas medgivande, att från vederbörligt avlöningsanslag
må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, utbetalas dylik förmån.

Yttrande av
arméns och
marinens
avlöningssakkunniga.

Departements ohefen.

310

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Sammanfättnin g.

I enlighet med vad jag förut anfört, har jag låtit uppgöra en beräkning
av utgifterna under anslaget till avlöning till personal vid kårer
och stater in. fl. år 1922. Denna beräkning (se Bil. 68) slutar å
19,602,550 kronor.

Med anledning av under året inträffande vakanser komma emellertid
utgifterna under* anslaget helt säkert att väsentligt understiga de sålunda
beräknade. Med hänsyn härtill torde anslaget kunna nedsättas
med 12 procent av det beräknade beloppet, eller med 2,352,306 kronor
till 17,250,244 kronor.

Härifrån torde slutligen kunna dragas ett belopp av förslagsvis

125,000 kronor, motsvarande beräknad ersättning för tjänstebostäder.
Anslaget skulle följaktligen för år 1922 uppgå till 17,125,244 kronor,
vilket belopp torde böra avrundas till 17,125,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföra
ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Avlöning till
personal vid kårer och stater m. fl., förslagsanslag»,
dels — med godkännande av de uppgjorda förslagen
till nya stater för flottans officerskår, flottans
underofficerskår, flottans sjömanskår och flottans skeppsgossekår,
kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår,
kustartilleriets manskap m. fl., mariningenjörkåren,
marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans
ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl., vid marinstaben
anställd personal, sjörullföringsbefälhavare med
biträden, sjökrigshögskolan, sjökrigsskolan, marinintendentskolan
och skeppsgosseskolorna (se Bil. 58—66) att
tillämpas under år 1922 — under detta anslag anvisa
ett belopp av 17,125,000 kronor,

dels ock medgiva, att från anslagen till avlöning
för flottans kårer och stater och till avlöning för kustartilleriets
personal må, efter Kungl. Maj:ts beprövande,
utbetalas avlöningsfyllnad för år 1921 till sådana underofficerare
av 3:e graden vid flottan och kustartilleriet,
som med ingången av år 1919 vunnit befordran
från beställning i l:a lönegraden för manskap eller
vilka under loppet av år 1919 erhållit dylik befordran

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

311

och. därvid tillträtt underofficersbeställnig av 3:e graden,
som icke förut varit besatt med annan innehavare,
och vilka genom denna befordran komma att
under år 1921 lida minskning i sina löneförmåner,
med iakttagande att dylik avlöningsfyllnad icke må
till någon beställningshavare utgå med högre belopp
än 225 kronor.

Extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna.

Till beredande av förstärkning av arbetskrafterna vid marinintendenturkåren
medelst extra biträden, vilka icke äga intendenturutbildning,
hava tidigare tagits i anspråk medel av femte huvudtitelns allmänna
besparingar eller ock förskotterats erforderliga belopp.

I samband med den vid 1918 års riksdag beslutade avvecklingen
av det dittills tillämpade förskottsförfarandet beviljade samma riksdag
för anställande av extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 63,900 kronor.
För ändamålet beviljade därjämte nämnda riksdag ett förslagsanslag till
enahanda belopp på tilläggsstat för år 1918.

Sedan under behandlingen av förevarande anslag vid 1919 års lagtima
riksdag en omarbetning skett av grunderna för anslagets beräkning,
har riksdagen såväl för år 1920 som för år 1921 å extra stat
anvisat ett förslagsanslag, högst, 69,100 kronor.

Då medel för ifrågavarande ändamål ansetts erforderliga jämväl för
år 1922, har Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition föreslagit
riksdagen att för anställande av extra biträden å flottans stationer
och inom kustfästningarna å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 69,100 kronor.

Uti sitt yttrande den 17 mars 1921 över arméns och marinens avlöningssakkunnigas
förslag till lönereglering för arméns och marinens
personal har marin förvaltningen anfört, att det begärda beloppet till
extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna, 69,100
kronor, syntes, i överensstämmelse med de förhöjningar på andra håll,
som av de sakkunniga föreslagits, böra omräknas med 16 procents förhöjning
och anslaget för år 1922 upptagas i avrundat belopp till 80,000
kronor.

Vad marinförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

312

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av
den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition, punkten 81,
gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att för anställande av extra biträden å flottans
stationer och inom kustfästningarna å extra stat för
år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 80,000 kronor.

Ålderstillägg.

Ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg är i riksstaten för innevarande
år upptaget med 42,000 kronor.

Efter genomförandet av den av innevarande års riksdag beslutade
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk, varigenom ifrågavarande avlöningsform för dessa befattningshavares
vidkommande ersättes av systemet med uppflyttning från lägre
till högre löneklass, och under förutsättning att den nu föreslagna, på
samma system grundade löneregleringen för marinens personal kommer
till stånd, kvarstår avlöningsformen ålderstillägg efter utgången av år

1921 allenast för ett fåtal till sjöförsvaret hörande befattningshavare.
Förevarande anslag torde därför, enligt verkställd beräkning, för år

1922 endast behöva upptagas till 11,500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att minska det under fjärde huvudtiteln, avd. Sjöförsvaret,
uppförda ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg,

nu............................................................. kronor 42,000: •—

med............................................................ » 30,500:

till............................................................. kronor 11,500: —

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

313

Personliga lönetillägg.

I riksstaten för innevarande år är å extra stat upptaget ett förslagsanslag,
högst 2,945 kronor till personliga lönetillägg åt marindirektören
av l:a graden i flottan C. E. Richson samt flaggkvartersmannen i marinen
A. Gr. Sjöqvist.

Rörande grunderna för beräknandet av ifrågavarande personliga
lönetillägg efter genomförandet av den föreslagna löneregleringen för
marinens personal har jag i annat sammanhang gjort framställning.

Marinförvaltningen har uti sitt över avlöningssakkunnigas förslag
avgivna yttrande hemställt, att anslaget till berörda personliga lönetillägg
måtte för år 1922 upptagas såsom förslagsanslag och beräknas
till 3,000 kronor. 6

Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. Jag får
alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till beredande av personliga lönetillägg under
år 1922 åt marindirektören av l:a graden i flottan
C. E. Richson och flaggkvartersmannen i marinen A.

G. Sjöqvist å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag
av 3,000 kronor.

Rekryteringskostnader.

Enligt det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdagframlagda
förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets
del av fjärde huvudtiteln äro utgifterna för rekryteringen vid
flottan och kustartilleriet avsedda att sammanföras under ett nytt ordinarie
förslagsanslag, benämnt »Rekryteringskostnader».

Efter de beräkningsgrunder, som angivits under punkten 85 i det
vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, skulle medelsbehovet för rekryteringskostnader för marinen
under innevarande år uppgå till följande belopp, nämligen

för rekryteringsmedel.......................................	............... kronor 231,250: —
därav för lega och anställningspremier	165,000
kronor, » rekapitulations- och avskedspremier...........	............... » 194,000: —
» civilanställning..................................................	............. » 16,400: —
Summa kronor 441,650: — Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) csi 21 40

314

Marinförvalt ningen.

Departe mentschefen.

Kirngl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Såsom förut närmare omförmälts, äro lega, anställningspremier och
rekapitulationspremier avsedda att bortfalla vid genomförandet av den
föreslagna definitiva löneregleringen för manskapet, varemot avskedspremier
alltjämt skulle komma att utgå.

Under nu angivna förutsättning har marinförvaltningen beräknat
medelsbehovet under förevarande anslag för år 1922 sålunda:

Rekryteringskostnader för flottans sjömanskår kronor

Rekryteringskostnader för skeppsgossekåren:

70 kronor per skeppsgosse för 230 skeppsgossar »

Fri läkarbesiktning ..................................................... »

Åtgärder för spridande av kännedom om skeppsgossekåren
............................................................... »

Rekryteringskostnader vid kustartilleriet........................ »

Avsked spremier vid flottan ................................................ »

Avskedspremier vid kustartilleriet................................... »

Åtgärder för civilanställning av uttjänt personal vid

marinen.....................,...................................................... »

32,000: —

10,100:

1,150: —

2,000: —
15,000: -60,000: —
24,000: -

16,400: —

Summa kronor 166,650: —

Mot den sålunda uppgjorda beräkningen har jag icke något att
erinra. De särskilda anslagsbeloppen torde lämpligen kunna sammanföras
under nedanstående titlar på följande sätt:

I. 11 ekry te rings medel .................................................. kronor 66,250:

II. Avskedspremier............................................................ » 84,000:

III. Civilanställning ............................•......................... »_16,400:

Summa kronor 166,650: —

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln, avd.
Sjöförsvaret, uppföra ett nytt ordinarie anslag, benämnt
»Rekryteringskostnader, förslagsanslag»,

dels ock under detta anslag anvisa ett belopp av
166,650 kronor.

Kungl. Majds Proposition Nr 350.

315

Marinens reservpersonal.

Enligt ^ det i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
framlagda förslaget rörande ändrad uppställning av anslagen under sjöförsvarets
del av fjärde huvudtiteln äro de medel, som för närvarande
under olika stater finnas anvisade för flottans och kustartilleriets reservpersonal,
avsedda att sammanföras under ett nytt ordinarie förslagsanslag,
benämnt »Marinens reservpersonal».

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under
punkten 87 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under nu
förevarande anslag för innevarande år uppgå till 118,016 kronor 80 öre
eller i jämnt krontal 118,017 kronor.

Marinförvaltningen har erinrat om att för officer såväl i flottans Framställning
som i kustartilleriets reserv utginge enligt gällande bestämmelser vid av marin‘
konstruering till fänrik beklädnadshjälp med 200 kronor för en gång, lörvaltniDgen''
vilken förmån utbetalades, sedan det styrkts, att föreskrivna persedlar
blivit behörigen anskaffade.

Rättvisa och billighet syntes kräva, att förmånen av beklädnadshjälp
tilldelades även marinunderintendenter i flottans reserv till samma belopp,
som för fänrikar i reserven funnes anvisat. Staten för marinintendenturkåren
i flottans reserv torde sålunda böra ändras att upptaga
jämväl beklädnadshjälp för 5 marinunderintendenter å 200 kronor för en
gång eller tillhopa 1,000 kronor.

Vid bifall härtill borde härav betingad ändring i förordningen den
11 december 1903 angående marinintendenturkåren i flottans reserv vidtagas.
Därvid torde även för marinunderintendenterna böra föreskrivas,
att utbetalning av beklädnadshjälp ägde rum, först sedan det blivit
styrkt, att föreskrivna persedlar anskaffats.

Av skäl, som tidigare angivits, har den föreslagna löneregleringen D.partementu
för personal vid marinen ansetts icke böra omfatta reservpersonalen. chefer..
Härav följer, att denna lönereglering icke inverkar på nu förevarande
anslagsbehov under år 1922.

I likhet med marinförvaltningen anser även jag det vara med billighet
överensstämmande, att marinunderintendent i flottans reserv må
komma i åtnjutande av beklädnadshjälp med samma belopp, som enligt

316

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

gällande bestämmelser utgår till fänrik i reserven, eller med 200 kronor
för en gång. För bestridande av härav föranledda kostnader torde
under förevarande anslag böra beräknas ett belopp av 1,000 kronor.
På grund härav och då anslagsbehovet för år 1922 i övrigt är detsamma
som för innevarande år, torde anslaget böra upptagas med
(118,017 + 1,000 =) 119,017 kronor.

I enlighet med vad jag nu anfört, har förslag till stat för marinens
reservpersonal (se Bil. 69) uppgjorts, och slutar densamma å ett belopp
av 119,016 kronor 80 öre.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföra
.ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Marinens reservpersonal,
förslagsanslag»,

dels och — med godkännande av berörda förslag
till stat för marinens reservpersonal att tillämpas från
och med år 1922 — under detta anslag anvisa ett
belopp av 119,017 kronor.

Flyttningsersättning.

Enligt det förslag rörande ändrad uppställning av anslagen under
sjöförsvarets del av fjärde huvudtiteln, som framlagts i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag, skulle i riksstaten uppföras ett nytt
ordinarie förslagsanslag, benämnt »Flyttningsersättning» och avsett att
omfatta alla nu utgående kostnader. för personalens vid marinen flyttning
från en förläggningsort till ny sådan ort eller från förläggningsort till
annan plats, där vederbörande på grund av kommendering skall bestrida
ordinarie tjänstgöring, samt för återflyttning i sistnämnda fall.

Med tillämpning av de beräkningsgrunder, som angivits under punkten
90 i det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, skulle medelsbehovet under detta anslag för
innevarande år upptagas till 45,000 kronor.

Uti det framlagda förslaget till avlöningsreglemente för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställnings!)avare på aktiv stat
in. fl. vid armén och marinen hava i fråga om ersättning för flyttningskostnad
intagits bestämmelser, för vilkas innehåll närmare redogjorts vid
behandlingen av lantförsvarets anslag till flyttningsersättning.

317

Kung!. Maj:tf; Proposition Nr 350.

I fråga om medelsbehovet under nu förevarande anslag för år 1922
har marinförvaltningen uti den 17 mars 1921 avgivet yttrande över avlöningssakkunnigas
förslag till lönereglering för officerare och underofficerare
m. fl. vid armén och marinen anfört, att någon ändring i det
för flyttningsersättning beräknade beloppet icke syntes erforderlig.

Redan enligt nu gällande praxis utgår flyttningshjälp vid marinen
i alla de fall, då personalen på grund av placering, kommendering till
ordinarie tjänstgöring eller befordran har att företaga flyttning i tjänsten.
Vid sådant förhållande torde det nya avlöningsreglementets ikraftträdande
icke påkalla någon ökning av de för bestridande av flyttningskostnader
anvisade medel.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten under fjärde huvudtiteln, avd.
Sjöförsvaret, uppföra ett nytt ordinarie anslag, benämnt
»Flyttningsersättning, förslagsanslag»,

dels ock under detta anslag anvisa ett belopp av

45,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Ordinarie reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll
är i riksstaten för innevarande år upptaget med 2,945,050 kronor.

Under detta anslag äro medel beräknade för, bland annat, dagavlöning
och arvoden m. m. till personal vid varven. Dessa avlöningsmedel
uppgå, enligt av Kungl. Maj:t fastställd stat, för år 1921 till
106,858 kronor 35 öre.

Såsom framgår av vad som anförts under punkten 115 i det vid
årets statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, har man vid beräknandet av medelsbehovet under ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för år 1922 utgått
från samma anslagsbelopp, som i riksstaten för innevarande år upptagits,
eller 2,945,050 kronor. Från förevarande anslag har emellertid, på grund
av den föreslagna omläggningen av sjöförsvarets anslag, en post å
58,750 kronor ansetts böra utbrytas. 1 enlighet härmed har Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att minska ordinarie
reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll med 58,750
kronor till 2,886,300 kronor.

Mannförvalt

ningen.

Departements

chefen.

318

Framställning
av marinförvaltningen.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Uti sitt förenämnda yttrande den 17 mars 1921 över avlöningssakkunnigas
förslag till lönereglering för officerare och underofficerare
m. fl. vid armén och marinen har marinförvaltningen anfört, att anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll berördes av de sakkunnigas betänkande,
i det att den under anslaget upptagna staten för dagavlöning
och arvoden in. m. till personal vid varven komme att behöva väsentligt
ökas. Å denna stat upptagna underofficerare, månadslönare, åtnjöte
månadslön, motsvarande de avlönings- m. fl. förmåner, som utginge till
flaggunderofficerare, respektive underofficerare av 2:a graden å underofficerskårens
stat, och torde fortfarande böra härvid bibehållas. Vad
övriga å staten upptagna befattningshavare beträffade, syntes deras avlöningar
böra omräknas med 16 procents förhöjning. Höjningen å staten
torde härigenom komma att tippgå till omkring 40,000 kronor, vadan
anslaget syntes böra upptagas till (2,886,300 + 40,000=) 2,926,300 kronor.

Under åberopande härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte,
med ändring av den under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition,
punkten 115, gjorda framställning i ämnet, föreslå riksdagen

att minska ordinarie reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll,

nu ........................................................ kronor 2,945,050: —

med ......................................... »_18,750: -

till........................................................ kronor 2,926,300: —

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

319

V. Kostnaderna för löneregleringen.

Avlöniugssakkunniga hava låtit uppgöra beräkningar av de årliga kost- De sakkunnader,
som en tillämpning av de sakkunnigas förslag till lönereglering nigaför
arméns och marinens personal skulle medföra. Dessa beräkningar
hava uppgjorts under förutsättning, att alla beställningar vore besatta
och att således inga vakanser förefunnes.

Den arliga kostnadsökningen för löneregleringens genomförande för
manskapet hava av de sakkunniga beräknats till 3,307,420 kronor för
armens manskap och till 1,502,500 kronor för marinens manskap eller till
sammanlagt 4,809,920 kronor. Härvid har jämväl dyrtidstillägg — enligt
de för 4 kvartalet 1920 tillämpade grunder — tagits i beräkning.

Då grundlönen (begynnelselönen) för det meniga manskapet ansetts höra
regleras på det sätt, att densamma i sig innefattade nu utgående dyrtidstillägg,
har härav vållats att, medan de ordinarie kostnaderna för
avlöning åt manskapet enligt förslaget visar en väsentlig ökning, utgifterna
för dyrtidstillägg åt samma personal i stället företer en högst
avsevärd minskning.

Motsvarande kostnadsökning för officerare, underofficerare samt civilmilitära
beställning shav are på aktiv stat m. fl. har, inbegripet dyrtidstilllägg
enligt de för 1921 års första kvartal tillämpade grunder — av
de sakkunniga beräknats till 3,932,000 kronor för armén och till 1,781,000
kronor för marinen eller till sammanlagt 5,713,000 kronor.

Till följd av den nyss omförmälda omläggningen av avlöningsförhållandena
beträffande manskapet utvisar emellertid den beräknade årliga
ökningen av de ordinarie kostnaderna på grund av förevarande lönereglering
för arméns och marinens personal ett belopp av 24,890,920
kronor.

Enligt i det föregående av mig verkställd beräkning av utgif- Departementsterna
under vederbörliga anslag å fjärde huvudtiteln för år 1922 skulle chefenden
ökning av de ordinarie kostnaderna, som betingas av den föreslagna
löneregleringen, uppgå till omkring 21,400,000 kronor eller omkring
3,500,000 kronor mindre än vad av de sakkunnig^ beräknats.

320

KungI. Maj:ts Proposition Nr 350.

Denna minskning beror väsentligen dels på den av mig föreslagna nedsättningen
av avlöningen till arméns och marinens manskap och dels
därpå att, under det de sakkunniga räknat med fulla kadrer, vid den
av mig gjorda beräkningen av utgifterna under vederbörliga avlöningsanslag
hänsyn tagits till förekommande vakanser.

Kung!. Majds Proposition Nr 350.

321

VI. Pensionsförhållanden.

1 del I av betänkandet (sid. 26—28) hava avlöningssakkunniga
lämnat eu redogörelse för grunderna för den pensionsförbättring, vilken
enligt beslut vid 1919 års riksdag, utöver den enligt de allmänna pensioneringsgrunderna
bestämda pensionen, utgår till viss personal vid armén
och marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången
av år 1918. Med hänsyn därtill, att enligt det av de sakkunniga nu
föreslagna lönesystemet hela avlöningen skulle utgå i form av lön,
och dagavlöningen (tjänstgöringspenningarna) alltså komme att bortfalla,
syntes en revision av de för närvarande gällande pensionsföreskrifterna
böra äga rum. På anförda skäl funne emellertid de sakkunniga, att
denna revision icke för närvarande borde utsträckas att omfatta ett fullständigt
ordnande av pensionsförhållandena för ifrågavarande personal,
utan endast innefatta en sådan reglering, som omedelbart påkallades av
de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna. Förslag till erforderliga
bestämmelser i ämnet skulle, enligt vad de sakkunniga meddelat, framläggas
i annat sammanhang.

I anslutning härtill hava de sakkunniga i del II av betänkandet
(sid. 171—173) till behandling upptagit frågan om det ordnande av
pensionsförhållandena för här ifrågavarande personal, som de funnit erforderligt;
och hava de sakkunniga därvid anfört följande.

Enligt de allmänna pensioneringsgrunderna utgjordes de militära pensionerna
av dels pension från arméns eller flottans pensionskassa, s. k.
kassapension, och dels s. k. fyllnadspension av statsmedel. I fråga om
dessa pensioner gällde ännu i huvudsak beträffande arméns personal de
av Kungl. Maj:t den 22 juni 1877 fastställda »grunder för pensioneringen
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående
tiden för avgång ur tjänst» och reglementet för arméns pensionskassa
den 26 februari 1904 samt i fråga om marinens personal de av Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1876 fastställda »grunder för pensionering av
flottans befäl och underbefäl med vederlikar» ävensom reglementet för
flottans pensionskassa den 17 november 1899. Villkoren för att komma
i åtnjutande av fyllnadspension vore i allmänhet strängare än villkoren
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.) 65121 41

De sakkunnig».

322

Kungl. Maj ds Proposition Nr 850.

för erhållande av allenast kassapension. Enligt pensioneringsgrunderna
vore den fidla pensionen, d. v. s. kassapensionen jämte fyllnadspensionen,
vid såväl armén som marinen satt i visst förhållande till de för resp. beställningar
på stat uppförda lönerna, i det denna pension utginge antingen
med lönens hela belopp eller ock med viss procent av lönen. Dagavlöningens
belopp inverkade däremot icke på pensionens storlek.

För bestämmandet av den del av pensionen, som skulle utgå såsom
kassapension, resp. fyllnadspension, gällde olika regler vid armén och
vid marinen. Vid armén vore sålunda kassapensionen fastställd till olika
belopp, högst 2,400 kronor och lägst 120 kronor, för tio olika pensionsklasser,
på vilka de olika beställningarna vore fördelade, medan fyllnadspensionen
utginge med det belopp, som erfordrades för att vederbörandes
sammanlagda pension — kassapensionen alltså inräknad — skulle uppgå
till det honom enligt pensioneringsgrunderna tillkommande pensionsbeloppet.
För marinens personal gällde däremot, att av de enligt pensioneringsgrunderna
såsom full pension fastställda beloppen två tredjedelar
utgjorde kassapension och en tredjedel fyllnadspension. I fråga om
marinen stode alltså såväl kassa- som fyllnadspensionen i visst förhållande
till den enligt stat bestämda lönen, medan för arméns vidkommande så
vore förhållandet endast beträffande fyllnadspensionen, varemot kassapensionen
utginge med bestämda belopp.

Den år 1919 för viss personal vid armén och marinen införda
pensionsförbättringen hade likaledes bestämts till fixa belopp för de olika
beställningarna, varvid emellertid beloppen för vissa grupper beställningar
satts i visst förhållande till antalet tjänstår vid avgången ur tjänst.
För beräkningen av antalet tjänstår i sistnämnda fall tillämpades de regler,
som föreskrivits i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring. I
fråga om åtnjutande av pensionsförbättring gällde vidare det villkor, att
vederbörande beställningshavare vid avgången åtnjöte tillfällig löneförbättring
enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

Vid det ordnande av pensionsförhållandena för ifrågavarande militära
personal, vartill de sakkunniga ansett sig böra avgiva förslag,
hade de sakkunniga i främsta rummet haft att tillse, att gällande
pensioneringsgrunder efter den föreslagna löneregleringens ikraftträdande
kunde vinna tillämpning utan hinder därav, att vid denna lönereglering
uppdelningen av avlöningen i lön och dagavlöniug (tjänstgöringspenningar)
bortfallit. Vidare syntes föreskrifter böra meddelas i
syfte, att de år 1919 fastställda grunderna för pensionsförbättring för
viss personal vid armén och marinen kunde bliva tillämpliga å personal,
som avginge ur tjänst efter att hava tillträtt lön enligt de nya avlönings -

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 850.

823

bestämmelserna. Då därjämte den föreslagna löneregleringen innebure,
att den nuvarande uppdelningen på skilda löneklasser av beställningarna
inom vissa tjänstegrader (tjänsteklasser) skulle uppköra, syntes särskild
föreskrift erfordras för bestämmandet av såväl pension som pensionsförbättring
för beställningshavare, vilken övergått på de nya avlöningsbestämmelserna
och därefter avginge från beställning i någon av nu
nämnda tjänstegrader (tjänsteklasser).

I nu förevarande hänseenden syntes riksdagens medgivande böra
inhämtas därtill,

att vid bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder
för beställningshavare, å vilken den föreslagna löneregleringen
vunnit tillämpning, skulle så anses, som om beställningshavaren i sin vid
avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under
år 1921 gällande stat;

att till sådan beställningshavare finge, utan hinder av det för uppbärande
av pensionsförbättring stadgade villkor om åtnjutande av tillfällig
löneförbättring, efter avgången utgå pensionsförbättring enligt av
riksdagen godkända grunder, såsom om de för år 1921 gällande bestämmelser
rörande tillfällig löneförbättring vaidt å honom vid avgången
tillämpliga;

att i fråga om nu nämnd beställningshavare, vilken avginge från beställning
i tjänstegrad (tjänsteklass), som före ingången av år 1922 varit
uppdelad på skilda löneklasser, skulle vid bestämmandet av pension och
pensionsförbättring så anses, som om han vid avgången tillhört den löneklass,
vartill han med hänsyn till fullgjord tjänstetid skolat efter tur
hänföras, därest nämnda uppdelning fortfarande varit gällande.

Vissa av de i ärendet hörda myndigheterna, däribland arméförvalt- iiyndigheterningen
och direktionen över arméns pensionskassa, hava påpekat, att nftS rttrandeD
särskild föreskrift torde vara erforderlig för bestämmandet av pension
och pensionsförbättring efter den föreslagna löneregleringens genomförande
till beställningshavare, som enligt nu gällande avlöningsbestämmelser
skulle hava varit berättigad till ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring.

Enligt gällande bestämmelser utgår såväl pension som pensionsförbättring
till arméns och marinens personal från och med månaden näst
efter den, under vilken avsked från tjänsten äger rum. Enär enligt det
föreliggande förslaget utbetalning av avlöning förutsatts skola ske månadsvis
i efterskott, har av flera myndigheter framhållits angelägenheten
av att åtgärder vidtagas i syfte att beställningshavare må från tiden för

Departements chefen.

324 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

uppnådd pensionsålder intill utgången av den månad, varunder pensionsåldern
inträder, tillförsäkras vare sig avlönings- eller pensionsförmåner.
I sådant avseende har erinrats, hurusom jämlikt för viss personal
vid kommunikationsverken gällande pensioneringsbestämmelser (jfr
Svensk författningssamling nr 254/1920) pension utgår från och med
dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum.

Direktionen över flottans pensionskassa, som icke haft någon principiell
erinran mot den ifrågasatta löneregleringen, har emellertid framhållit
att, därest förevarande förslag vunne bifall, ändringar i fråga om sättet
för utbetalning av pensioner och gratial från pensionskassan samt erläggande
av pensionsavgifter torde vara påkallade, i anledning varav vissa
jämkningar beträffande bestämmelserna i det för pensionskassan gällande
reglementet syntes vara erforderliga.

I likhet med de sakkunniga anser jag — med avseende särskilt å
den ifrågasatta löneregleringens provisoriska karaktär — att för närvarande
en revision av de för försvarsväsendets personal gällande pensionsföreskrifter
bör äga rum allenast i den man, densamma omedelbart påkallas
av de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna. I sådant avseende finner
jag det av de sakkunniga i ämnet framlagda förslag vara i huvudsak tillfredsställande.
Ovan omförmälda erinringar, som av i ärendet hörda
myndigheter framställts, synas mig emellertid förtjäna beaktande. Då,
enligt vad förut nämnts, avlöningsformen ålderstillägg — vilken vid
pensions bestämmande räknas till lönen — är avsedd att efter den nva
löneregleringens genomförande uppgå i lönen, lärer, på sätt vissa myndigheter
ifrågasatt, vara erforderligt att komplettera de föreslagna bestämmelserna
med föreskrift rörande beräknande av pension och pensionsförbättring
för beställningshavare, som jämlikt nuvarande avlöuingsbestämmelser
skulle hava kommit i åtnjutande av ålderstillägg efter
viss tids tjänstgöring.

Såsom av några myndigheter påpekats, skulle, med tillämpning av
gällande bestämmelser rörande tiden för tillträdandet av pension vid
försvarsväsendet, pensionsberättigad personal eventuellt komma att bliva
lidande genom de föreslagna avlöningsbestämmelsernas genomförande. Till
förebyggande av ett dylikt missförhållande synes mig, i likhet med vad
som redan gäller i fråga om viss personal vid kommunikationsverken
vederbörliga pensionsförmåner lämpligen böra utgå från och med dagen
näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att — där så erfordras, efter inhämtande av medgivande
därtill av fullmäktige i vederbörande kassa — vidtaga härav föranledda

325

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 350.

ändringar i gällande författningar ävensom de övriga jämkningar beträffande
hithörande bestämmelser, som vid bifall till förevarande förslag
kunna befinnas påkallade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid bestämmande av pension enligt gällande
pensioneringsgrunder för beställningshavare, å vilken
den föreslagna löneregleringen vunnit tillämpning, skall
så anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången
innehavande beställning åtnjutit lön enligt
vederbörlig under år 192) gällande stat;

att till sådan beställningshavare må, utan hinder
av det för uppbärande av pensionsförbättring stadgade
villkor om åtnjutande av tillfällig löneförbättring, efter
avgången utgå pensionsförbättring enligt av riksdagen
godkända grunder, såsom om de för år 1921 gällande
bestämmelser rörande tillfällig löneförbättring varit å
honom vid avgången tillämpliga;

att i fråga om nu nämnd beställningshavare, vilken
avgår från beställning i tjänstegrad (tjänsteklass), som
före ingången av år 1922 varit uppdelad på skilda
löneklasser, eller från beställning, med vilken enligt
nu gällande stat är förenad rätt till ålderstillägg, skall
vid bestämmandet av pension och pensionsförsäkring
så anses, som om han vid avgången tillhört den löneklass,
vartill han med hänsyn till fullgjord tjänstetid
skolat efter tur hänföras, resp. åtnjutit det antal ålderstillägg,
vartill han enligt tjänstårsberäkning skulle
varit berättigad, därest för år 1921 gällande bestämmelser
fortfarande ägt giltighet.

326

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

sakkunniga.

Yttrande av
arméförvaltningens
civila
departement.

VII. Reservstats- och reservpersonal m. fl.

Såsom förut framhållits, hava avlöningssakkunniga ansett, att från den
ifrågasatta löneregleringen borde uteslutas dels personalen å arméns och
marinens reservstater, dels ock arméns och marinens reservpersonal.
I sammanhang härmed hava de sakkunniga uttalat att, då föreskrifterna
om såväl reservstats- som reservpersonalens avlöning för närvarande vore
i viss mån knutna till gällande bestämmelser för personalen på aktiv
stat, genomförandet av en på nya grunder fotad lönereglering för sistnämnda
personal syntes nödvändiggöra utfärdandet av särskilda provisoriska
föreskrifter för reservstats- och reservpersonalens bibehållande vid
nuvarande avlöningsformer. Sedan i anledning av berörda uttalande
arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen anmodats
att, var för sig, inkomma med utredning och förslag i det uti uttalandet
berörda hänseende, hava ämbetsverken avgivit yttranden i ämnet
av resp. den 11 och 15 mars 1921.

Arméförvaltningens civila departement har i sitt berörda yttrande
anfört följande.

Vad reservstatspersonalen beträffade, upptoge förordningen den 5
november 1915, angående arméns reservstater, beloppen av den lön,
resp. i förekommande fall de årliga avlöningstillägg, som skulle tillkomma
personalen, varjämte intagits regler beträffande dessa förmåners
åtnjutande och utbetalande. I fråga åter om den personalen tillkommande
dagavlöningen stadgades däremot allenast, att personalen under
tjänstgöring åtnjöte dagavlöning enligt de föreskrifter, som gällde för
personal å aktiv stat av den mot vederbörandes tjänstegrad (tjänsteklass)
å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass). Liknande föreskrifter
hade meddelats jämväl beträffande personalens rätt till dagtraktamente
eller annan tillfällig avlöning ävensom rese- och traktamentsersättning.

Vidkommande reservpersonalens avlöningsförhållanden vore dessa reglerade
jämlikt förordningen den 15 november 1912, angående arméns reserver
av befäl och civilmilitär personal. Enligt denna förordning ägde officerare
och underofficerare, vilka inom reserv erhållit sin första officerseller
underofficersanställning, ävensom officerare och underofficerare, som
utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt i reserven,
under färd i och för tjänstgöring med trupp åtnjuta lön och dag -

327

Kungi. Maj-.ts Proposition Nr 3~>0.

avlöning samt dagtraktamente, där sådant utginge, med samma belopp,
som fast anställd personal av motsvarande grader i lägre löneklassen
inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta; dock att
lön icke utginge till den, som tillträtt pension. Lön beräknades härvid
för dag med Vass av årsbeloppet.

Officerare och underofficerare, som erhållit avsked med fyllnadspension,
ägde att under färd i och under tjänstgöring med trupp åtnjuta
dagavlöning samt, där sådant utginge, dagtraktamente enligt innehavande
grad.

I huvudsak motsvarande bestämmelser gällde även för civilmilitärer,
tillhörande fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservpersonal.

Reservpersonalen av manskaps grad åtnjöte enligt ifrågavarande förordning
under tjänstgöring, förutom underhåll in natura och avlöning
enligt bestämmelserna i värnpliktslagen, jämväl dagavlöning enligt innehavande
grad.

Slutligen utginge till befäls- och civilmilitär personal av arméns
reserver vid alla slag av personliga tjänsteuppdrag samt för direkt inställelse
vid eller återfärd från skola eller övning m. m., för resa reseersättning
och dagtraktamente enligt resereglementet samt under förrättningstiden
dagtraktamente enligt nämnda reglemente eller den vid
reglementet för arméns avlöning under fred fogade tariffen i bil. A.

I detta sammanhang syntes emellertid böra erinras om, att jämväl
den arméns övertaliga personal under viss tjänstgöring tillkommande
avlöning vore anknuten till gällande bestämmelser om dagavlöning för
den aktiva personalen.

Nämnda övertaliga personal utgjordes enligt förordningen den 5
november 1915, angående arméns övertaliga personal, av surnumerära
underlöjtnanter, surnumerära fänrikar och surnumerära sergeanter samt
officerare, underofficerare och civilmilitärer, vilka erhållit avsked från
beställning på aktiv stat med tillstånd att såsom lönlösa kvarstå i regemente.

Enligt § 76 i reglementet för arméns avlöning under fred åtnjöte
surnumerära underlöjtnanter, fänrikar och sergeanter — förutom under
tjänstgöring i vakans, då dagavlöning jämlikt § 14 av avlöningsreglementet
finge åtnjutas i de fall, då denna eljest skulle besparas statsverket
— ingen gottgörelse frånsett rese- och traktamentsersättning m. m.
Till ridskolan kommenderade surnumerära officerare ägde dock under
tjänstgöringen därstädes uppbära hel dagavlöning. Slutligen åtnjöte i
vederbörligt regemente såsom lönlösa kvarstående officerare och underofficerare
för dem författningsenligt åliggande tjänstgöring med trupp

328

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

dagavlöning enligt innehavande grad ävensom motsvarande tillfällig avlöning,
då sådan eljest finge utgå.

Därest den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen för personalen
på aktiv stat från och med år 1922 komme att träda i kraft och
sålunda, bland annat, löneformerna lön och dagavlöning icke längre
komme att bibehållas för sagda personal, vore det givet, att de åberopade
föreskrifterna för reservstats- och reservpersonalen samt arméns
övertaliga personal därefter komme att sakna den nödiga anslutningen
till avlöningsbestämmelserna för den aktiva personalen. På sätt de sakkunniga
framhållit, syntes det alltså, intill dess en reglering av reservstats-
och reservpersonalens avlöningsförhållanden kunde komma till stånd,
bliva nödvändigt, att bestämmelser meddelades därom, att denna personal
finge bibehållas vid nu medgivna avlöningsförmåner. Jämväl beträffande
den övertaliga personalen syntes en motsvarande anordning böra tillsvidare
komma till tillämpning.

YTad reservstatspersonalen beträffade, vore dagavlöningen förde olika
beställningshavarna icke uppförd i de särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen
godkända staterna för officerare och underofficerare å reservstat
vid armén samt för fältläkarkårens reservstat. Då emellertid gnmderna
för dagavlöningens bestämmande vid reservstatsinstitutionens inrättande
underställts riksdagen och varje år lagts till grund för vederbörligt anslagsberäknande
å riksstaten, torde särskilt beslut av riksdagen om fastställande
av dagavlöningsbelopp för varje personalkategori tillhörande
arméns reservstater icke vara erforderligt. Enahanda torde förhållandet
vara beträffande reservpersonalen och den övertaliga personalen.

I fråga om den rätt till dagtraktamente eller annan tillfällig avlöning,
som efter genomförd lönereglering för den aktiva personalen
kunde tillkomma samma personal, hade de sakkunniga förutsatt, att
särskilda bestämmelser härom skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Under
förutsättning att dessa icke komme att bliva för personalen mindre förmånliga
än de nu gällande, syntes det departementet lämpligt, att de
blivande bestämmelserna komme till tillämpning jämväl i fråga om
reservstats-, reserv- och övertaliga personalen.

Under åberopande av vad sålunda anförts har departementet hemställt,
att föreskrift måtte utfärdas därom, att till beställningshavare, som
tillhörde arméns reservstater, arméns övertaliga personal eller arméns
reserver av befäl och civilmilitär personal skulle, oberoende av de nya
avlöningsföreskrifter, som från och med ingången av år 1922 kunde
bliva gällande för personal på aktiv stat, från och med samma år utgå
den vederbörande författningsenligt tillförsäkrade avlöning i form av lön

Kungl May.ts Proposition Nr 3KO.

329

och dagavlöning eller endast dagavlöning, med iakttagande därvid att i
avseende å avlöningens belopp skulle så anses, som om bestämmelserna
i de för år 1921 gällande stater fortfarande vore gällande.

Marinförvaltningen bar i förenämnda yttrande av den 15 mars
1921 anfört i huvudsak följande.

Marinens reserv utgjordes av:

pensionerad personal, som enligt gällande pensioneringsgrnnder vore
tjänstskyldig;

personal, som efter genomgången utbildning vunnit anställning såsom
officerare i flottans eller kustartilleriets reserv;

personal å reservstat för marinen;

personal vid officers- eller underofficerskårerna, mariningenjör- eller
marinintendenturkåren, som antingen före pensionsåldern erhållit avsked
med tillstånd att i reserven kvarstå eller ock blivit utnämnd i reserven;

marinläkare, förordnade i flottans reserv.

Till reserven hörde jämväl reservofficersaspiranter samt personal,
som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i reserven. Hit
syntes även böra räknas reservmarinintendentsaspiranter.

Bestämmelserna om de avlöningsförmåner, som åtnjötes av reservpersonalen,
återfunnes i dels vissa uppräknade författningar och dels
särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Vid en granskning av hithörande bestämmelser syntes kunna bortses
från stadganden, avseende personal, som vid mobilisering konstituerades
i reserven. Ej heller syntes yttrande erforderligt angående personal,
som förutom till siffran bestämd ersättning vid tjänstgöring erhölle
förmåner i likhet med värnpliktig (reservofficersaspiranter vid kustartilleriet).
I övrigt innehölle som regel gällande stadganden — såvitt nu
vore i fråga — att personalen under tjänstgöring skulle åtnjuta enahanda
avlöning och övriga förmåner, som tillkomme innehavare av motsvarande
tjänstegrad vid stammen. Dock funnes även bestämmelser,
som särskilt utsatte de avlöningsförmåner, vilka skulle få uppbäras.
Dylika stadganden vore meddelade rörande reservstatspersonalen, reservofficerare
vid kustartilleriet, reservofficersaspiranter vid flottan och
reservmarinintendentsaspiranter. I samtliga dessa fall förekomme, att
vissa förmåner skulle utgå i överensstämmelse med motsvarande förmån
åt närmare angivna befattningshavare å stat. Så ägde t. ex. reservofficersaspiranterna
vid flottan under tjänstgöring åtnjuta bland annat
naturaportion eller ersättning därför i likhet med underofficerare vid
flottan av motsvarande grad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. J samt. 29ti höft. (Kr 350.) csi 21 42

Yttrande av
marin förvaltningen.

330

Departements chefen.

Kungl. Majris Proposition Nr 350.

I enlighet med de sakkunnigas i betänkandet uttalade mening borde
reservstats- och reservpersonalen utan hinder av den inträdande löneregleringen
bibehållas vid nu innehavda löneförmåner. För sådant ändamål
syntes föreskrift vara erforderlig i sådan riktning, att förekommande hänvisningar
till sådana löneförmåner, som åtnjötes av personal å aktiv stat
och från ingången av år 1922 vore underkastade reglering enligt de
sakkunnigas förslag, efter nämnda tidpunkt skulle avse förhållandena
vid utgången av år 1921.

Utom personal, tillhörande reserven, syntes föreskriften även böra
omfatta personal vid marinen, som erhållit tillstånd att kvarstå som lönlös
i flottan eller kustartilleriet. De bestämmelser, som i kungörelse den
3 december 1915 vore givna med avseende å denna personals avlöningsförhållanden,
vore nämligen jämväl kmitna till gällande bestämmelser
för personalen å aktiv stat. Det antydda syftet syntes kunna nås därigenom,
att föreskriften i fråga finge omfatta marinen tillhörande personal,
som icke åtnjöte avlöning på stat.

På sätt de sakkunniga förutsatt, syntes en föreskrift i berörda hänseende
böra givas provisorisk karaktär.

På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen föreslagit, att
föreskrift att gälla tills vidare under år 1922, i avvaktan på reglering
av löneförhållandena vid marinens reserv, måtte utfärdas därom att, där
i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal, som
icke åtnjöte avlöning på stat, funnes bestämt, att sådan personal skulle
under den tid, vederbörande vore inkallad i tjänstgöring, åtnjuta enahanda
avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest tillkomme
personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,
eller att personalen eljest skulle under tjänstgöring äga uppbära någon
avlöningsförmån enligt föreskrifter, som gällde beställningshavare å aktiv
stat, sådan bestämmelse skulle, i den män dessa förmåner berörts av
ifrågavarande lönereglering, anses hänföra sig till de avlöningsbestämmelser,
som gällde vid utgången av år 1921.

Till eu början vill jag erinra, hurusom jag förut på angivna skäl
ansett mig böra biträda de sakkunnigas förslag därom, att från den nu
ifrågasatta löneregleringen skulle undantagas personalen å arméns och
marinens reservstater samt arméns och marinens reservpersonal.

Föreskrifterna rörande reservstatspersonalens och reservpersonalens
avlöningsförhållanden innehålla, såsom i de avgivna yttrandena påpekats,
i derå fall hänvisning till nu gällande avlöningsbestämmelser för personalen

Kungl. Maj:Is Proposition Nr 350.

331

å aktiv stat. I anledning härav lärer vid genomförandet av den ifrågasatta
löneregleringen för den aktiva personalen bestämmelse bliva erforderlig
i syfte att reservstats- och roservpersonalen må tills vidare varda
bibehållen vid de särskilda avlöningsförmåner, som nu tillkomma denna
personal. Enahanda är förhållandet, på sätt av arméförvaltningens civila
departement och marinförvaltningen Framhållits, i fråga om arméns
övertaliga personal samt beträffande personal vid marinen, som erhållit
tillstånd att kvarstå såsom lönlös i flottan eller kustartilleriet. Vid avfattandet
av ifrågavarande bestämmelse, till vars utfärdande riksdagens
medgivande lärer höra inhämtas, synes mig det av arméförvaltningens
civila departement framställda förslag närmast kunna tjäna till ledning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till beställningshavare, vilken tillhör arméns eller
marinens reservstat, arméns övertaliga personal eller
personal vid marinen, som erhållit tillstånd att kvarstå
såsom lönlös i flottan eller kustartilleriet, eller arméns
eller marinens reserv av befäl och civilmilitär personal,
må, oavsett de nya avlöningsföreskrifter, som enligt
beslut av 1921 års riksdag kunna bliva gällande för
personal på aktiv stat, tills vidare utgå de vederbörande
författningsenligt tillförsäkrade avlöningsförmåner, med
iakttagande därvid att i avseende å beloppet av nämnda
avlöningsförmåner skall så anses, som om bestämmelserna
i de för år 1921 gällande stater fortfarande ägt
giltighet.

Vad departementschefen här ovan yttrat, tillstyrkt
och hemställt täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
på tillstyrkan jämväl av statsrådets övriga
ledamöter, gilla och bifalla; och skulle proposition i
ämnet av deri lydelse, bil. vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Arje.

332

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 350.

Bil. A.

Förslag

till

Avlöningsreglemente

för

fast anställt manskap vid armén och marinen.

1 §•

Arméns ocli marinens fast anställda manskap äger, i enlighet med de i
detta reglemente givna särskilda stadganden, under fred åtnjuta lön samt de
övriga förmåner och ersättningar, om vilka nedan förmäles i 7—It §§. Rörande
manskapets avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

2§-

Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka för varje lönegrad upptaga dels
den årliga begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, för helt år räknat, som
tillkommer beställningsliavare efter viss enligt bestämmelserna i 3 § beräknad
tjänstetid.

Lihieplnn för manskap vid armén (Ma).

Löne- grad.	Beställningsliavare.	Lön efter en tjänstetid av Besryn 1
nelselön. . 12 må-nader.	24 må-nader.	36 må-nader.	48 må-nader.	60 må-nader.	72 må-nader.	84 må-nader.
		Kr. Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
5	Furir av 1. klassen ...............	1,644 1.611	1,644	1,824	1,944	2,064	2,184	2,280
4	» >2. >	1,572! 1,572	1,572	1,752	1,872	1,992	2,112	2,208
3	Korpral ...............................	1,332 1,332	1,452	1,632	1,752	1,872	—
	Vice korpral ........................	1,164 j 1,224	1,344	1,524	1,644	—	—	—
1	Menig .................................	1,080 1,140	1,260	1,440	1,560	—	—

Anm. Förutom ovan angivna beställningsliavare skola hänföras:

till 5. lönegraden: med furir av 1. klassen likställd beställningsman;

till 4. lönegraden: med furir av 2. klassen likställd beställningsman; musikfurir av 2. klassen;
till 3. lönegraden: konstapel; mod korpral eller konstapel likställd beställningsman; musikkorpral;
musikkonstapel;

till 2. lönegraden: med vicekorpral likställd beställningsman; musikvicekorpral; musikvicekons
ta pel; samt

till 1. lönegraden: menig beställningsman; menigt musikmanskap.

Löncplau för manskap vid marinen (Mm).

Löne-		Begyn-	Lön	e f t e	r eu	tjänstetid av
grad.	B es tall 11111 gslia vaie.	nelselön.	12 må- 24 må-nader. nåder.	36 må-nader.	48 må-nader.	60 må-nader.	72 må-nader.	84 må-nader.	96 må-nader.
		Kr.	Kr. 1 Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	Korpral ......................	1,620	1,620 1,620	1,800	1,896	1,992	2,088	2,184	2,280
1	Menig ........................	1,080	1,200 1,320	1.500	1,596	1,692	1,788	1,884	1,980

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

333

1. Vid tillämpning av bestämmelserna i 2 § skall, med iakttagande i övrigt
av vad nedan i denna paragraf sägs, såsom tjänstetid beräknas tiden från tillträdandet
av första anställning vid armén, resp. flottan eller kustartilleriet.

2. Kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin första anställning
senare än vid anställningsårets början, må, därest lian befunnits kunna tillgodogöra
sig den vid tillträdandet av anställningen pågående soldatutbildning, rekrytutbildning
eller motsvarande utbildning, efter vederbörande regements-(kår-)cliefs
prövning såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från anställningsårets början.

Beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort
såsom värpliktig, må efter vederbörande regements-(kår-)chefs prövning såsom
tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder lian undergått
utbildning såsom värnpliktig.

3. Beställningshavare vid armén äger såsom tjänstetid tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida densamma
fullgjorts vid samma eller olika truppförband.

Likaledes äger beställningshavare vid flottan, resp. kustartilleriet såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid flottan, resp. kustartilleret,
oberoende av huruvida densamma fullgjorts vid samma eller olika stationer eller
truppförband.

Det tillkommer vederbörande regeraents-(kår-)chef att pröva, i vad mån tillgodoräknande
i förevarande avseende må äga rum:

a) beträffande beställningshavare vid armén, då tjänstgöringen fullgjorts vid
annat truppslag av armén eller vid marinen, och

b) beträffande beställningshavare vid marinen, då tjänstgöringen fullgjorts,
av den, som tillhör flottan, vid kustartilleriet eller vid armén och av den, som
tillhör kustartilleriet, vid flottan eller vid armén.

4. Beställningshavare vid marinen, vilken karlskrivits från skeppsgossekåren
eller som före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad
till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig hänförts till högre
tjänstbarhetsklass än den lägsta, äger tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt de
bestämmelser, som av Kung! Maj:t meddelas.

5. Såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke beräknas
tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket lian uppnår 18 år.

Beställningshavare må för tillträdande av löneförhöjning icke tillgodoräkna
sig tid, varunder han haft avsked, undergått straffarbete eller fängelsestraff eller
varit rymd. Har beställningshavare på grund av sjukdom varit hindrad att tjänstgöra
eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring under mer än 75 dagar av ett
och samma anställningsår, må den överskjutande tiden, där ej Kungl. Maj:t för
särskilt fall annorlunda förordnar, icke tillgodoräknas såsom tjänstetid; dock att
härvid icke skall räknas beställningshavare till last den tid, varunder han jämlikt

4 § eller 5 § 1 mom. ägt åtnjuta oavkortad lön, och ej heller tid, som avses i

5 § 3 mom.

6. Löneförhöjning å innehavande beställning tillträdes vid början av kalendermånaden
näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade tjänstetiden
tilländagått.

7. I fråga om rätt för menig att tillträda löneförhöjning gäller såsom
villkor:

334

Kungi Maj:ts Proposition Nr 350,

beträffande armén:

vid infanteriet och trängen: att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning
eller hava uttagits för utbildning till beställningsman, och

vid kavalleriet, artilleriet och ingen]örtrupperna: att antingen hava erhållit
godkänd ryttar-(artillerist-, soldat-)utbildning och beordrats till underbefälsutbildning
eller hava uttagits till remontryttare eller för utbildning till beställningsman;
beträffande marinen:

för första löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd rekrytutbildning, och
för tredje löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd vare sig fullständig
eller avkortad korpralsutbildning.

8. Beställningsliavare, vars tjänstgöring vederbörande regements-(kår-)chef
finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, må icke tillträda löneförhöjning.

9. Har beställningsliavare med tillämpning av 7 eller 8 mom. först efter
viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning, må, om hans fortsatta tjänstgöring anses
böra föranleda därtill, vederbörande regements-(kår-)chef kunna bestämma, att
beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare löneförhöjning skall äga såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

4 §•

1. Därest beställningsliavare av sjukdom i andra fall än i 2 mom. avses
hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under sammanlagt högst
45 dagar av ett och samma anställningsår, men skall för tid därutöver vidkännas
avdrag å lönen med följande belopp, för dag räknat, nämligen:

där lönen överstiger 2,000 kronor: 1 krona,

där lönen överstiger 1,500, men icke 2,000 kronor: 75 öre samt

där lönen icke överstiger 1,500 kronor: 50 öre.

Det tillkommer arméförvaltningens civila departement, resp. marinförvaltningen
att pröva, huruvida på grund av bevekande omständigheter lönen må
under viss längre tid, dock sammanlagt högst sex månader under ett och
samma anställningsår, nyssnämnda tid av 45 dagar däld inbegripen, utgå oavkortad
eller avdrag göras med lägre belopp än ovan sagts.

2. Har beställningsliavare i tjänsten blivit skadad till följd av olycksfall
eller ådragit sig sjukdom av beskaffenhet, att tjänstgöringen skäligen kan antagas
hava bidragit till densamma, och har han därigenom blivit hindrad tjänstgöra,
skall han åtnjuta oavkortad lön för hela den tid, nämnda hinder varar, i den mån
ej för samma tid till honom utgår sjukhjälp enligt bestämmelserna i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.

För tid, varunder sjukhjälp åtnjutes enligt nämnda förordning, tillämpas
bestämmelserna i 1 mom. första stycket.

3. Oavkortad lön må ock utgå till beställningsliavare, som till förekommande
av srnittofara förbjudits att tjänstgöra.

5 §•

1. Beställningsliavare, som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning än i
4 § eller i 2 mom. här nedan omförmäles eller hindras att tjänstgöra på grund
av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

335

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

det i 4 § 1 mom. angivna löneavdrag, samt kan genom beslut av vederbörande
regements-(kår-)chef förpliktas att av lönen ytterligare avstå vad som med hänsyn
till omständigheterna prövas skäligt; dock att oavkortad lön må utgå vid tjänstledighet
av ifrågavarande slag, som beviljas för sön- eller helgdag, och därutöver
under sammanlagt högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår.

2. I fråga om rätt för beställningshavare, som till vinnande av civilanställning
erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring
vid något av statens civila verk, att bibehålla lön gälla de bestämmelser, som
av Kung], Maj:t meddelas.

3. Musikmanskap vid infanteriet, som enligt därom meddelade föreskrifter

under viss tid av åx-et icke är inkallat till tjänstgöring, skall för sådan tid av sin
lön avstå ett belopp, motsvarande det i 4 1 mom. omförmälda löneavdrag.

6 §•

1. Den, som undergår straffarbete, håller sig undan eller är rymd, må därunder
icke åtnjuta någon avlöning.

2. För den, som undergår fängelse eller arrest med förbud att göra tjänst
eller hålles häktad för brott, skall avlöningen xxnder tiden innehållas, så framt
ej vederbörande regements-(kår-)chef finner skäligt låta honom uppbära någon
del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits till honom
utbetalas.

7 §■

Till den, som erhåller fast anställning vid armén eller marinen och icke
förut innehaft sådan anställning vid krigsmakten, utgår anställningspenning med
60 ki-onor.

« §•

Inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för dylik
förmån utgår till manskapet enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas.

9 §■

1. För resa i tjänsten samt för tjänstgöring å annan ort än eget regementes
(kårs) förläggningsort eller egen station må ersättning utgå enligt de bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas.

2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner
utgå under sjökommendering eller kommendering till tjänstgöring av särskilt
krävande art å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga
kvarteret icke kan bibehållas, så ock under flygtjänstgöring eller vid utförande
av dykeriarbete.

10 §.

Fui-ir vid armén eller korpral vid marinen, som förflyttas från en förläggningsort
(station) till en annan, må i fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna
därtill föranleda, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder,
som av Kungl. Maj:t fastställas.

336

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 350.

11 §■

Furir vid armén, så ock korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad menig
vid marinen, vilken intjänat den lön, som är bestämd för sådan beställningsliavare
efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader, äger, därest han antingen
är gift eller ock varit gift samt fortfarande bär minderårigt barn hos sig,
åtnjuta årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningshavare, som har sin
förläggningsort (station) i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med
210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort (station).

12 §.

Avlider beställningshavare, skall, därest hans begravning icke verkställes
genom vederbörande myndighets försorg, till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande eu tiondel av beställningshavarens oavkortade
årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 150 kronor; skolande i de
fall, då begravningshjälp utgår enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ersättning
enligt denna paragraf åtnjutas endast i den män densamma överstiger begravningshjälpens
belopp enligt nyssnämnda förordning.

13 §.

Lön utgår från och med den dag, beställning tillträdes, till och med den
dag, beställningshavare avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall,
samt utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
med iakttagande därvid, att viss del av lönen skall enligt av Kungl.
Maj.t meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning.

Hyresbidrag anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning som denna.

Anställniugspenning utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.

14 §.

Med anställningsår enligt detta reglemente förstås beträffande kontraktsanställd
beställningshavare tiden från och med den 1 november under ett kalenderår
till och med den 31 oktober under nästpåfoljande kalenderår.

I fråga om beställningshavare vid flottan, som vunnit anställning genom
karlskrivning från skeppsgossekåren, förstås med anställningsår tiden från och
med den 1 oktober under ett kalenderår till och med den 30 september under
nästpåföljande kalenderår.

Avlöningen till skeppsgossar bestämmes i vederbörlig stat; och skola beträffande
avlöningens åtnjutande och utbetalning gälla de föreskrifter, som av
Kungl. Maj:t meddelas.

16 §.

Över regements-(kår-)chefs beslut i frågor, som omförmälas i 3 § 2 mom.,
3 mom. tredje stycket, 8 mom. och 9 mom., 5 § 1 mom. samt 6 § 2 inom., må
klagan icke föras.

Ej heller må klagan föras över sådant beslut av arméförvaltningens civila
departement, resp. marinförvaltningen, varom i 4 § i mom. andra stycket sägs.

Kungl. Maj:ts Proposition''}Nr 3:10.

337

Övergångsbestämmelser.

1. Bestämmelserna i detta reglemente skola äga tillämpning beträffande
en var, som, efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vinner fast anställning vid
armén eller marinen för tid efter ingången av november (oktober) 1921.

2. Den, som enligt äldre avtal eller på grund av reglementsföreskrift är
bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober) 1921, är
berättigad att fortfarande uppbära den honom omedelbart dessförinnan tillkommande
avlöning enligt stat. Önskar han komma i åtnjutande av de genom detta
reglemente medgivna löneförmånerna, skall han av anställnings- eller rekapitulationspremie,
som av honom uppburits för anställning under tid efter ingången
av november (oktober) 1921, månadsvis återleverera så stor del, som på månaden
belöper.

3. I tjänst kvarstående indelt manskap vid armén äger, förutom underhåll
in natura under tjänstgöring, från och med den 1 november 1921 åtnjuta ersättning
av statsmedel enligt nedannämnda grunder.

Lön utgår till korpral med 144 kronor och till vicekorpral med 72 kronor,
allt för år räknat.

Dagavlöning utgår under all tjänstgöring, till vilken ifrågavarande manskap
inkallas, med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för dag till övrigt

manskap. „

Utöver dagavlöning utgår till ifrågavarande manskap för tid, varunder manskapet
är inkallat till tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktörer eller
beställningsmän vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar, tillägg
till dagavlöningen med 2 kronor 50 öre för dag.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till indelt
manskap vid armén skall gälla vad i fredsavlöningsreglementet för armén den 11
oktober 1907 är stadgat rörande dylika avlöningsförmåner till fast anställt manskap;
skolande beträffande tillägg till dagavlöningen i tillämpliga delar lända till
efterrättelse sagda reglementes föreskrifter om dagavlöning.

4. Beställningsliavare i nuvarande 1. lönegraden för manskap vid marinen,
å vilken detta reglemente vinner tillämpning, skall äga åtnjuta lön i 2. lönegraden
enligt den i 2 § här ovan intagna löneplanen för manskap vid marinen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 850.)

548 SI 43

338

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. B.

Förslag

till

Avlöningsreglemente

för

officerare och underofficerare samt civilmilitära bestäl 1 ni i insila
vare på aktiv stat in fl. vid armén och marinen.

1 avd. Ordinarie beställningshavare.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §■

Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning under fred.

I fråga om avlöning på krigsfot gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

2§-

1. De i detta reglemente avsedda beställningar tillsättas, i enlighet med
därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial eller ock
genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

2. Antalet ordinarie beställningar vid staber, truppförband, kårer och
anstalter in. m. bestämmes i vederbörliga av Kung! Maj:t och riksdagen fastställda
stater.

3. Ordinarie beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de i detta
reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den
dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, beställningshavaren avgår på grund
av avsked, entledigande eller dödsfall.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående beställningsliavares rätt till pension samt skyldighet att avgå
från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §■

1. Med ordinarie beställning — bataljonsläkarbeställning vid fältläkarkåren
och marinläkarbeställning av 2. graden undantagna — må icke förenas vare sig
annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets stat än gymnastiklärarbefattning
eller tjänst å riksdagens stat.

2. Ej heller må med ordinarie beställning — med de i 1 mom. angivna
undantag — förenas vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning
eller gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad
slag som helst, så framt ej, vad angår beställningshavare, som av Kungl. Maj:t
utnämnes, Kungl. Maj:t eller, vad angår innehavare av annan beställning, den,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

339

som äger tillsätta beställningen, u]ipå därom gjord framställning och efter prövning,
att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller befattning ej må anses inverka liinderligt
för tjänstgöringen vid försvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

2 kap. Ordinarie beställningsliavare, som tillsättas genom fullmakt eller

konstitutorial.

4 §•

För beställning, som jämlikt 2 § 1 mom. tillsättes genom fullmakt eller
konstitutorial, utgår lön enligt vederbörlig under 5 § införd löneplan, vilken för
varje lönegrad upptager en eller flera lönelclasser med särskilda, för olika ortsgrupper
fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken löneplan
och lönegrad varje särskild beställning är att hänföra.

Fördelningen av vederbörande orter mellan de sju ortsgrupper, som upptagits
i de under 5 § införda löneplaner, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval
av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Där flera löneklasser äro upptagna för den lönegrad, enligt vilken beställningshavares
lön skall utgå, fastställes löneklassen i enlighet med föreskrifterna
i 6—10 §§.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken den
plats blivit hänförd, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter är att
anse såsom beställningshavares förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort). Officer,
som kommenderats såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid
någon av de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren
föreskrivna militärförvaltningskursen, äger dock att, utan avseende å förläggnings -ort, under kommenderingstiden åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm
räknas.

Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgande i 12 § samt de särskilda
förmåner, ersättningar och arvoden, som omförmälas i 22—32 §§.

5 §•

Löneplaner.

Löneplan för officerare ni. fl. ((i).

I. ö n e g r a d.	Löne- klass.			0 r	s g r u [i p.		\|
A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
l:a lönegraden .......................-J	1	2,580	2,700	2.820	2,940	3,060	3.180	3,300
2	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
1	3	3,360	3,510	3,660	3,810	3.960	4.110	4,260
	4	3,840	4,002	4,164	4.326	4,488	4,650	4,812
2:a lönegraden ........................I	5	4,320	4,494	4,668	4.842	5,016	5,190	5.364
1	6	4,800	4.998	5.196	5.394	5,592	5,790	5,988

340

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

L ö n e g r a d.	Löne-			Ort	s g r ii	I» P-
	klabb.	A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
		kr,	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
j	7	5,580	5,796	6,012	6,228	6,444	6,660	6,876
« i j	8	6,180	6,408	6,636	6,864	7,092	7,320	7,548
o.e lönegraden ........................*	9	6.780	7,014	7,248	7,482	7,716	7,950	8,184
1	10	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820
, ... , t	11	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780
4:e lönegraden ........................j	12	8,940	9,180	9,420	9,660	9,900	10,140	10,380
5:e lönegraden .......................	13	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
6:e lönegraden ........................	14	12,480	12,720	12,960	13,200	13,440	13,680	13,920
7:e lönegraden ........................	15	13,200	13,500	13,800	14,100	14,400	14,700	15,000
8:e lönegraden ........................	16	15,240	15,540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

Löneplan för underofficerare m. 11. (Uo).

Lönegrad.	Löne- klass.			0 r	s g r u p p.
	A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
I	1	kr. 2,190	kr. 2,292	kr. 2,394	kr. 2,496	kn 2,598	kr. 2,700	kr. 2,802
l:a lönegraden .......................•!	2	2,370	2,478	2,586	2,694	2,802	2,910	3,018
3	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,SOt)
1	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3.546 1
1	3	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
\|	4	2,790	2,916	3,042	3,168	3,294	3,420	3,546
2:a lönegraden ........................J 1	5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
	5	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
3:e lönegraden ........................	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4,224	4,380	4,536
	8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	9	4,200	4,374	4,548	4,722	4,896	5,070	5,244
	6	3,330	3,474	3,618	3,762	3,906	4,050	4,194
	7	3,600	3,756	3,912	4,068	4.224	4,380	4,536
4:e lönegraden .......................	8	3,900	4,062	4,224	4,386	4,548	4,710	4,872
	9	4,200	4,374	4,548	4,722	4.896	5,070	5,244
	10	4,500	4,686	4,872	5,058	5,244	5,430	5,616

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

341

Löneplan för civilmilitär personal in. 11. (C).

Lönegra

l:a lönegraden

2:a lönegraden

3:e lönegraden

4:e lönegraden

5:e lönegraden

6:e lönegraden

7:e lönegraden.

8:e lönegraden

Löne- klass.			Ort	s g r u	P P-
A.	B.	C.	D.	E. \|	F.	G. \|
	kr.	1 kr.	kr.	kr.	kr.	1 kr.	i kr.
1	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
2	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,98S
3	2)460	2,574	2,688	2,802	2,916	3.030,	3,144
4	2)580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
5	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
4	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300 !
5	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486 !
6	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672 i
7	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888 :
8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104 1
6	2,880	3,012	3,144	3,276	3.408	3,540	3,672 i
7	3,060	3,198	3,336	3,474	3.612	3.750	3,888 i
8	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
9	3,450	3,600	3,750	3,900	4.050	4.200	4,350 j
10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596 j
8	3,240	3,384	3,528	3,672	3.816	3.960	4,104 \|
9	3,450	3,600	3.750	3,900	4,050	4.200	4,350
10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
11	3)960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932 !
12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304 i !
9	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350 i
10	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4.596 1
11	3,960	4,122	4,284	4,446	4.608	4,770	4,932 j
12	4)260	4,434	4,608	4,782	4.956	5,130	5,304 \|
13	I 4,560	4,746	4,932	5.118	! 5,304 1	5,490	5,676
11	3,960	4,122	4,284	4,446	4.608	4,770	4,932
12	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	\| o,304
13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	\| 5,676
14	4,860	5,058	5,256	5,454	5.652	5,850	1 6,048
15	5,160	5,370	5,580	5,790	\| 6,000	6.210	I 6,420
12	4,260	4,434	4,608	4,782	i 4.956	5,130	5,304
13	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
14	4,860	5,058	5,256	5,454	\| 5,652	5,850	6,046
15	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
16	5)520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
14	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5.850	6,048
15	5,160	5,370	5,580	5,790	6.000	6,210	6,420
16	5,520	5,736	5,952	6,168	6.384	6,600	6,816
l 17	5.880	6,102	6,324	1 6,546	6,768	6,990	i 7,212

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

342

Lönegrad.	j Löne-j klass.			0 r	i i gr up p.
\|----------------------......--------- ,	A.	B. f- •	1 C-	i D-	! E-	! F. !	G.
		( \| kr.	j kr.	kr.	kr.	i kr.	kr.	kr.
,	16	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
} 9:e lönegraden............... i	17	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
18	6.300	6,528	6,756	6.984	7,212	7,440	7,668
j ''	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
j	18	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
10:e lönearaden. ... )	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
j	20	7,140	7,380	7,620	7,860	8.100	8,340	8,580
1	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060 \|
\|	20	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580 :
ll:e lönegraden... ’	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	22	8,100	8,340	8.580	8.820	9,060	9,300	9,540
l	23	8,580	8,820	9.060	9,300	9,540	9,780	10,020
[	21	7,620	7.860	8.100	8,340	8.580	8,820	9,060
12:e lönegraden ... 1	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540 \|
	)&o	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
1	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
1	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9.300	9,540
	23	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020 i
" " ...............j	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500 ;
l	25	9 540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980 ;
f	24	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
li:e lönegraden................... j	25	9,540	9,780	10,020	10.260	10,500	10,740	10,980 !
26	10,020	10,260	10.500	10,740	10,980	11,220	11,460
1	27	10.500 i	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940 ;
15:e lönegraden..................	28	12,480	12,720	12,960	13,200	13,440	13,680	13,920
16:e lönegraden........................	29	15,240	15.540	15,840	16,140	16,440	16,740	17,040

1. Vid tillträdandet av ordinarie beställning, tillhörande i liera löneklasser
uppdelad lönegrad, erhåller beställningshavare, vare sig han förut innehade sådan
beställning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken beställningen
hör, där ej föreskrifterna i 7, 8, 9 eller 10 §§ giva anledning till avvikelse
härutinnan.

2. Efter att hava tillhört eu och samma löneklass under tre år uppflyttas
innehavare av i 1 mom. avsedd beställning till närmast högre löneklass samt
efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare,
intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt
ej annat följer av föreskrifterna i 7, 8, 9 eller 10 §§.

Kung1. May.ts Proposition Nr 850.

343

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i
den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre
löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förord
nande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke skall föi’as honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan
tjänstledighet med oavkortad lön, och ej heller tid, som avses i 15 § 2 mom;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, beställningshavaren tillhört
den lägre löneklassen, dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för
vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom
till last, utan hänsyn därtill tagas endast, då förseelsen kan sägas karaktärisera
arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att beställningshavaren icke redan uppnått den åldersgräns, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, är berättigad till såväl pension son»
f yllnadspen sion.

Beslut om uppskov av anledning, som i b) sägs, må icke fattas utan att
beställningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse
viss tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning
ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat
uppskov därmed.

4. Har beställningshavare med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b)
först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera,
om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna medgivas, att
han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig jämväl den tid uppskovet varat.

7 §•

1. Underlöjtnant (marinunderintendent) må för bestämmandet av begynnelselön
i denna bestallning och sedermera för uppflyttning till högre löneklass såsom
tjänstetid tillgodoräkna sig tiden från det lian, efter avlagd officersexamen (avgångsexamen
från marinintendentskolan) vunnit första anställningen såsom officer
(marinunderintendent), vare sig beställning på stat erhållits samtidigt eller senare.

Sergeant (musiksergeant) vid armén och underofficer av 3:e graden vid marinen
må för bestämmandet av begynnelselön i resp. beställning och sedermera
för uppflyttning till högre löneklass såsom tjänstetid tillgodoräkna sig viss tid,
under vilken han omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställning på
stat i en följd varit fast anställd vid krigsmakten, enligt följande grunder, nämligen
:

a) sergeant vid armén, som avlagt antingen underofficersexamen enligt de
före utbildningsåret 1916—1917 tillämpade bestämmelser eller furirsexamen enligt
de från och med nämnda utbildningsår gällande föreskrifter: tiden efter avläggandet
av sådan examen, minskad med sex år;

344 Kung!. Maj:ts Proposition Kr 350.

b) musiksergeant vid armén, oavsett huruvida lian avlagt någondera av de
under a) omförmälda examina eller ej: den tid efter fyllda 18 år, varunder den
fasta anställningen varat, minskad med nio år;

c) underofficer av 3. graden vid marinen: tiden från det lian uppfyllt villkoren
beträffande såväl kunskapsprov som tjänstetid för vinnande av anställning
i nämnda egenskap.

2. Har beställningshavare eljest omedelbart före tillträdandet av ordinarie
beställning i en följd i statens tjänst utfört arbete, som må anses likvärdigt med
eller av högre värde än det, han har att utföra å beställningen, må för bestämmandet
av hans begynnelselön i denna beställning och sedermera för hans uppflyttning
till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid, han i statens tjänst
utfört sådant arbete.

3. För beställningshavare, vilken, efter erhållet avsked, med bibehållen befordringsrätt
kvarstått såsom lönlös och därefter ånyo vunnit beställning på stat,
skola bestämmelserna i 1 och 2 mom. äga tillämpning i fråga om tillgodoräknande
av tid, varunder han före avskedet tjänstgjort.

4. På Kungl. Maj:ts prövning är i varje särskilt fall beroende, huruvida
och i vad mån tillgodoräknande, som i 1 och 2 mom. avses, må ske jämväl av
tid, som icke infaller i en följd omedelbart före tillträdandet av beställningen.

Det ankommer jämväl på Kungl. Maj:t att i tvivelaktiga fall avgöra, huruvida
arbete i statens tjänst, som avses i 2 inom., må anses likvärdigt med det,
som beställningshavare har att i sin beställning utföra.

5. Beställningshavare, som från reservstat eller reserv övergått till beställning
på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reservstaten eller reserven,
tillgodoräknas så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

6. För samma ändamål, som avses i 2 mom., må beställningshavare, efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas
jämväl den tid, han utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas
synpunkt må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra
å beställningen.

8 §•

1. Därest beställningshavare vid befordran till beställning inom högre lönegrad
åtnjöt eller från tiden för den högre beställningens tillträdande skulle i den
lägre beställningen hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som
är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart
erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Beställningshavare, som före tillträdandet av högre beställning åtnjöt lön
enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda
föreskrift eller stadgandet i 6 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger
att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya beställningen,
räkna sig tillgodo den tid intill tre år, varunder han tillhört berörda
lägre löneklass, dock att kapten (ryttmästare) samt underofficer av 2. graden vid
marinen må i sådant hänseende tillgodoräkna sig intill sex år av tjänstetid inom
högsta löneklassen av närmast lägre lönegrad.

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning vid befordran från beställning i

3. lönegraden till beställning i 4. lönegraden enligt den under 5 § intagna löneplanen
för officerare m. fl. (O) och ej heller då befordran till tjänst inom högre

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

345

lönegrad inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran,
som medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Beställningshavare, som efter egen ansökning förflyttas från beställning
inom högre till beställning inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,
lian vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå
enligt högre löneklass än den högsta för den lägre beställningen gällande.

9§-

1. Innehavare av till 4. lönegraden hänförd beställning såsom chef för
artilleristaben eller chef för artilleri- och ingenjörhögskolan må åtnjuta lön i 12.
löneklassen enligt den under 5 § intagna löneplanen för officerare in. fl. (O),
även om han icke på grund av 6 § 2 mom. är berättigad därtill.

Yad sålunda stadgats skall jämväl gälla beträffande major (kommendörkapten
av 2. graden), vilken förordnas eller placeras i befattning såsom:
chef för särskilt för sig bestående militär kår,
byråchef i arméförvaltningen,
avdelningschef i marinförvaltningen,
avdelningschef vid generalstabens huvudstation,
avdelningschef i marinstaben,
chef för sjökrigshögskolan, eller
chef för sjökrigsskolan.

Den, som jämlikt detta mom. tillträtt lön i 12. löneklassen, må bibehålla
denna lön, så länge han kvarstår i 4. lönegraden.

2. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben, må
för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver vad
eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår.

10 §.

1. Därest den lön, varav beställningshavare vid övergång från beställning,
hörande till en av de under 5 § intagna löneplanerna, till beställning inom annan
löneplan skulle komma i åtnjutande, understiger den, han vid övergången innehade,
skall sistnämnda lön till honom utgå, intill dess han på grund av befordran
eller uppflyttning till högre löneklass kommer i åtnjutande av motsvarande
eller högre lön.

2. Utöver vad i mom. 1 stadgats skall beträffande den, som befordras från
beställning såsom underofficer på stat till beställning såsom underlöjtnant (fänrik),
gälla, att han för bestämmandet av löneklass vid denna befordran eller för framtida
uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden må tillgodoräkna sig den
tid, varunder han innehaft beställning såsom underofficer på stat.

11 §•

1. Beställningshavare skall vara underkastad icke blott föreskrifterna i de för
krigsmakten gällande reglementen och instruktioner m. m., utan även den utvidgade
eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad, ävensom den
förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) eller till annan
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.) 543 21 44

346

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

befattning vid försvarsväsendet, vilken kan bliva honom ålagd enligt grunderna
för nu gällande organisation eller i enlighet med de ändrade föreskrifter, som
Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan må besluta.

2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar beställningen,
uppbära lön i den lönegrad, beställningen förut tillhörde, intill dess
han avgår från beställningen i fråga.

12 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)
å sådan plats inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av
klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader,
anses medföra avsevärda olägenheter, utgår Icallortstillägg med nedanstående, för
sex olika IcallortsTdasser bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass	I ..................	.................. 60	kronor
» »	II ..................	................. 120
» »	III ..................	.................. 195	»
» »	IV .................	.................. 300	»
» »	V ..................	.................. 450	»
» »	VI ..................	................. 600	»

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

13 §.

Beställningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan tjänst
vid försvarsväsendet eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev
i utbildningskurs vid försvarsväsendet, utan även för den tid, under vilken han
enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet
eller vilken han på grund av kommendering eller av Kungl. Maj:t meddelat förordnande
använt för att göra iakttagelser eller idka studier, som av Kungl. Maj:t
prövas tjäna försvarSväsendets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande
av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, ombud, fullmäktig
eller revisor i statsunderstödd pensionsanstalt, däri beställningshavaren uti denna
sin egenskap är delägare.

14 §.

1. Därest beställningshavare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än
uti 2 mom. avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte,
i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma
kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig
ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt
fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett
tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående
tabell:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

För officerare m. fl.

Löneklass enligt 5 § löneplan 0.	Tjänst ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan 0.	Tjänst- ledighets- avdrag.	— Löneklass enligt 5 § löneplan 0.	Tjänst- ledighets- avdrag.
N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	50	7	4		13	8	50
2	1	80	8	5	—	14	10	50
3	2	30	9	5	50	15	12	—
4	2	75	10	6	—	16	14	—
5	3	—	11	7	—
6	3	50	12	8	—

För underofficerare m. fl.

Löneklass enligt 5 § löneplan Ilo.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan Ilo.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan Uo.	Tjänst-ledighets- i avdrag.
N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	20	5	1	95	9	3
2	1	30	6	2	10	10	3	25
3	1	50	7	2	50
4	1	65	8	2	75

För civilmilitär personal m. fl.

Löneklass enligt 5 § löneplan C.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan G.	Tjänst- ledighets- avdrag.	Löneklass enligt 5 § löneplan G.	Tjänst-ledighets- ] avdrag.
N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre	N:r	Kr.	öre
1	1	20	11	2	75	21	6	1 50
2	1	30	12	3	—	22	7	—
3	1	40	13	3	25	23	7	50
4	1	50	14	3	50	24	8	—
5	1	65	15	3	75	25	8	50 \|
6	1	80	16	4	—	26	9	—
7	1	95	17	4	50	27	9	50
8	2	10	18	5	—	28	10	50
9	2	30	19	5	50	29	14
10	2	50	20	6	—

347

348

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

2. Har beställningsliavare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och
därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan beställning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden
likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock
högst intill dess sex månader förflutit från dagen från olycksfallet, men skall
beställningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning
medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp
än nyss sagts.

3. Har beställningshavare till förekommande av smittofara förbjudits att
tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall beställningshavaren för
tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna
tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag
icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

15 §.

1. Beställningshavare, vilken beviljats tjänstledighet av annan anledning än i
13 och 14 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt
förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 14 §
1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen
ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

2. Musikunderofficer eller övertalig gevärshantverkare vid infanteriet, som
enligt därom meddelade föreskrifter under viss tid av året icke är inkallad till
tjänstgöring, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande hälften
av det i 14 § 1 mom omförmälda tjänstledighetsavdrag.

16 §.

Beställningshavare, som kommenderas eller förordnas att uppehålla beställning
inom högre lönegrad, äger i de fall, då sådant av Kungl. Maj:t medgives,
uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan det i 14 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta
löneklassen för, å ena sidan, den högre beställningen och, å andra sidan, den
kommenderades eller förordnades egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beställningshavare,
som uppehåller ledig tjänst eller kommenderas eller förordnas att
bestrida göromål, vilka eljest ankomma på beställningshavare inom högre lönegrad.

17 §.

1. Hen, som håller sig undan eller är rymd, må för den tid icke åtnjuta
någon avlöning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

349

2. För den, som undergår fängelse eller hålles häktad för brott, skall avlöningen
under tiden innehållas, så framt ej befinnes skäligt låta honom uppbära
någon del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits
till honom utbetalas.

18 §.

Beställningshavare äger årligen, när det kan ske utan hinder för tjänstgöringens
behöriga gång, åtnjuta semester eller därmed jämförlig ledighet under
nedan angivna antal dagar:

1	Intill det år, under vilket beställnings-havaren fyller 40 år.	Från och med det år, under vilket be-ställnings-havaren fyller 40 år.
Beställningshavare, tillhörande 1. lönegraden i någon av de under 5 §
upptagna löneplanerna 0, Uo eller C ..........................................	20 dagar	30 dagar
Beställningshavare, tillhörande 2. lönegraden i löneplan 0, 2.—4. löne-graderna i löneplan Uo eller 2.—9. lönegraderna i löneplan C......... Beställningshavare, tillhörande 3. eller 4. lönegraden i löneplan 0 eller	25 »	35 »
10.—13. lönegraderna i löneplan C .................... ..... Beställningshavare, tillhörande 5.-8. lönegraderna i löneplan 0 eller 14.-16.	35 »	45 »
lönegraderna i löneplan C .......................................................	45 »	45 »

Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller kontroll
å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes
av vederbörande överordnade myndighet.

19 §.

1. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de
närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade
rörande lägenhetens begagnande.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall beställningshavare månadsvis
i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående
månad. År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår
ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister
i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på
sätt i 2 mom. sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet
fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera
nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.

350

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris,
som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, resp.o marinförvaltningen på förslag av
vederbörande chef, resp. stationsbefälhavare. Åtnöjes ej bostadsinnehavaren med
det sålunda fastställda hyrespriset, skall frågan liänskjutas till en bostadsnämnd
med en opartisk ordförande samt representanter för personal- och förvaltningsintressena.
Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande,
må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän
minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall,
därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som
infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej
annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till
tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då
sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i
den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta
nödigt utrymme i bostaden för beställningshavarens efterträdare.

20 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla
beställningshavare för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför,
beräknad efter statsverkets självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande
myndighet bestämmer.

21 §.

För beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära inkvarterings-
och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa städer, skall å
lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär från vederbörande
stad.

22 §.

Ekiperingshjälp tillkommer officer och underofficer samt vederlike, vilken är
skyldig att i tjänsten bära uniform, vid första anställningen såsom sådan med
ett belopp av högst 1,000 kronor till beställningshavare i officers tjänsteställning
och högst 600 kronor till beställningshavare i underofficers tjänsteställning samt
utgår enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

351

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

23 §.

Beställningshavare må mot ersättning från kronans vederbörande matinrättningar,
förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion, proviant-, beklädnads-
och utrustningsartiklar ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka och
reparera uniformspersedlar och övrig tjänstutrustning, allt enligt bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.

24 §.

Beställningshavare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på
statsverkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid vård å sjukhus
tillika underhåll ävensom, där olycksfallet medför förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Beträffande beställningshavares rätt till läkarvård m. m. i andra fall gäller
vad därom är eller framdeles kan bliva särskilt stadgat.

25 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,
kan för sådana fall, då Kungl. Maj :t prövar omständigheterna böra föranleda
därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i beställningshavares vanliga tjänstutövning, må beställningshavare åtnjuta ersättning
enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å annan ort än förläggningsorten (ordinarie tjänstgöringsorten)
må beställningshavare kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente
enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke i något fall till
högre belopp än den för beställningshavaren enligt resereglemente? bestämda
traktamentsersättning.

26 §.

1. Beställningshavare, vilken till följd av befordran eller på grund av förordnande
eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning erhållit
förändrad förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull nödgats
företaga flyttning till den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten), må
enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas, erhålla skälig
ersättning för flyttningskostnad ävensom för den ökade utgift, som för honom må
hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den
förra som den senare förläggningsorten (tjänstgöringsorten).

2. Har beställningshavare antingen till följd av transport från en beställning
till en annan inom egen lönegrad eller från militär till civilmilitär beställning
eller omvänt eller ock på grund av placering för genomförande av fastställd
fördelning av de å viss stat upptagna beställningar erhållit förändrad förläggningsort
(ordinarie tjänstgöringsort) och fördenskull måst företaga flyttning till
den nya förläggningsorten (tjänstgöringsorten), må han åtnjuta ersättning enligt
vad i 1 mom. sägs; dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då transport
inom egen lönegrad vunnits till beställning, som tillsättes efter ansökan, eller
då transport eller placering skett genom tjänstebyte mellan två beställningshavare,
som därom gjort ansökan eller eljest därom uttryckt önskan.

352

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

3. Sådan ersättning må även utgå till officer, vilken på grund av kommendering
såsom aspirant vid generalstaben eller ock såsom elev vid någon av
de militära högskolorna eller vid den för transport till intendenturkåren föreskrivna
militärförvaltningskursen måste företaga flyttning till kommenderingsorten;
skolande härvid iakttagas, att kommendering, vilken sker i flera omgångar, skall
beträffande åtnjutande av ifrågavarande ersättning så anses, som om kommenderingen
ägt rum i ett sammanhang.

27 §.

Enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder må särskilda förmåner utgå
under sjökommendering och i vissa fall vid kommendering till tjänstgöring å egen
förläggningsort under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas,
så ock under flygtjänstgöring eller vid utförande av dylter iarbete.

28 §.

Beställningshavare vid armén, som är skyldig att hålla egen tjänstehäst,
åtnjuter hästgottgörelse enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder.

29 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller
verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med
hänsyn till de omständigheter, under viika uppbörd eller utbetalning sker, och
i förhållande till den större eller mindre omfattningen därav. Eelräkningspenningar
må icke i något fall till en och samma beställningshavare utgå med sammanlagt
högre belopp för år räknat än 600 kronor.

För tid, varunder här avsedd beställningshavare åtnjuter semester eller
eljest icke tjänstgör, uppbäras med tjänsten förenade felräkningspenningar av
den, som uppehåller tjänsten.

30 §.

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas
sådan underofficer eller beställningshavare i någon av 1.—4. lönegraderna inom
löneplanen för civilmilitär personal (O), som finnes hava i tjänsten iakttagit
ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier eller förbrukningsartiklar.

31 §.

Till innehavare av nedannämnda beställningar utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade närmare bestämmelser, såsom förhöjning av lönen i vederbörlig lönegrad,
arvode till följande belopp, nämligen:

vid armén:

till chefen för krigsskolan 2,040 kronor;

till fälttygmästaren 2,040 kronor;

353

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

till styresman vid artilleriets fabriker 2,400 kronor;
till regementsläkare i Boden 1,170 kronor;
till bataljonsläkare i Boden 1,170 kronor;
till regementsveterinär i Boden 1,170 kronor;

till överläkare, tillika cbefläkare, vid garnisonssjukhuset i Stockholm 1,170
kronor;

till överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm
1,170 kronor; samt

vid marinen:

till marinläkare av 1. graden, som är sjukhusläkare i Karlskrona, 1,170
kronor.

32 §.

1. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering, av
vissa befattningar kan, i den mån medel för ändamålet finnas på stat uppförda,
utgå särskilt arvode utöver lön för vederbörandes egen beställning.

2. Till vissa beställningsliavare utgår för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda
att fullgöras vid sidan av egen tjänst, arvode enligt grunder, som i behörig
ordning fastställas.

3. Beträffande tillgodonjutande av arvode, som i denna paragraf avses,
skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

33 §.

Till innehavare av beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren utgår
lön med 2,400 kronor för år räknat jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3, resp. 6 år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte uppbära dagarvode med 6 kronor
vid tjänstgöring inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort.
För tjänstgöring utöver föreskriven årlig tjänstgöring utgår dagarvode i enlighet
med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

34 §.

Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden
för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall
till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp
anses inbegripen.

3 kap. Ordinarie beställningshavare, som tillsättas genom förordnande.

35 §.

Marinöverdirektören åtnjuter arvode med ett årligt belopp av 16,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

543 21 45

354

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

36 §.

Till nedannämnda beställningshavare utgår årligt arvode till belopp, motsvarande
den lön, som tillkommer beställningshavare i följande lönegrader av de
under 5 § intagna löneplaner, nämligen:

vid armén:

till cheferna för ridskolan och för remonteringsstyrelsen i 4. lönegraden av
löneplanen för officerare m. fl. (O); samt

till chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet i 5. lönegraden i
nämnda löneplan;

vid marinen:

till överkonstapel vid flottans poliskår, tillika tjänstgörande som poliskommissarie,
i 4. lönegraden för civilmilitär personal (C);

till annan överkonstapel vid samma kår i 3. lönegraden av nämnda löneplan;
samt

till konstapel vid omförmälda kår i 2. lönegraden av samma löneplan.

37 §.

Till innehavare av beställning såsom marinläkare av 2. graden utgår arvode
med 2,700 kronor för år räknat jämte förhöjning i arvodet med 300 kronor efter
en tjänstetid av tre år.

Nu nämnd beställningshavare äger därjämte under tjänstgöring i land uppbära
dagarvode med 12 kronor.

38 §.

Beträffande beställningshavare, som avses i detta kap., skola de i 1 och 2
kap. meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

(

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

39 §.

Till vissa icke-ordinarie befattningshavare utgå arvoden med i vederbörlig
stat angivna belopp; och skola beträffande tillgodonjutande av sådant arvode
gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

40 §.

Beträffande övriga icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna för
avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

355

3 avd. Lönenämnd.

41 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna
föreskrifter i ämne, som omlian dias i reglementet, ,bör, innan sådant ärende
till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, som jämväl har
att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka jämte lika antal
suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar
bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om gäldande av
kostnaderna för nämndens verksamhet.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

42 §.

Innehar ordinarie beställningshavare vid utgången av år 1921 beställning å
då gällande stat och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och
bestämmelser och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han därom
göra anmälan å tid och i den ordning, som av Kung! Maj:t bestämmes. Till
beställningshavare, som gjort dylik anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser
honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner fortfarande
utgå enligt då gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1922 innehar
ordinarie beställning vid försvarsväsendet, eller som senare tillträder sådan
beställning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor
samt minskning i eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som
omförmälas i 29 och 32 §§, ävensom de ändrade bestämmelser, som kunna varda
utfärdade rörande i 14 § 3 mom. 23, 24, 25, 26 och 27 §§ berörda hänseenden samt
i fråga om pension.

Detta reglemente skall provisoriskt lända tdl efterrättelse under år 1922
från och med den 1 januari samma år.

356

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tj änsteförteckning

angivande de särskilda lönegrader inom de under 5 § i avlöningsreglementet
införda löneplaner, till vilka ordinarie beställningar för officerare, underofficerare
och civilmiiitär personal m. fl. vid armén och marinen äro att hänföra.

Officerare m. fl. (0).

Lönegrad.	Beställni	n g a r vid
armén.	marinen.
l:a lönegraden .......j	Fänrik. Underlöjtnant.	Fänrik. Underlöjtnant. Marinunderintendent.
2:a lönegraden .......-j	Löjtnant.	Löjtnant. Marinintendent av 2. graden.
3:e lönegraden .......j	Kapten. Hyttmästare. Tygmästare av 2. klassen.	Kapten. Marinintendent av 1. graden.
4:e lönegraden .......	Major. Chefen för artilleristaben. Chefen för artilleri- och ingenjör-högskolan. Styresman vid artilleriets fabriker. Tygmästare av 1. klassen.	Kommendörkapten av 2. graden. Major. Förste marinintendent av 2. löne-klassen.
" “.......1	0 verstelöj tnant. Chefen för krigshögskolan. Chefen för krigsskolan. Fälttygmästaren.	Kommendörkapten av 1. graden. Överstelöjtnant. Förste marinintendent av 1. löne-klassen.
* .......{	Överste.	Kommendör. Överste. Marinöverintendent.
7:eu^aien.......!	Inspektören för kavalleriet. Kommendanten i Boden. Militärbefälhavaren pä Gottland.	—
8:e lönegraden .......j	Arméfördelningschef och likställd generalsperson.	Flaggman. Chefen för kustartilleriet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

357

Underofficerare in. fl. (Uo).

Lönegrad.	Beställni	1 n g a r vid
armén.	marinen.

l:a lönegraden .......	—	Underofficer av 3. graden.
2: a lönegraden .......-j	Sergeant. Musiksergeant.	Underofficer av 2. graden.
3:e lönegraden .......j	Fanjunkare. Styckjunkare. Musikfanjunkare. Musikstyckjunkare. Tygunderofficer.	Flaggunderofficer. Underofficer av 1. graden.
4:e lönegraden .......^	Förvaltare vid intendenturkåren. Eedogöraren vid ridskolan.	—

358

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Civilmilitär personal m. fl. (C).

Lönegrad.	Beställni	n g a r vid
armén.	marinen.
l:a lönegraden ......	Förr åds vaktmästare.
2:a lönegraden......	Poliskonstapel.	—
	Tygskrivare. Fabriksskriv are.	—
3:e lönegraden ......	Tyghantverkare. Gevärsliantverkare. Hantverkare. Fortmaskinist. Polisöverkonstapel.


4:e lönegraden ......	Yerkmästare av 2. klassen.	—
5:e lönegraden ......	Tygförvaltare av 2. klassen.	—
	Departementsskrivare.	_
6:e lönegraden ......1	Besiktningsrustmästare. Tygverkmästare.
1	Yerkmästare av 1. klassen. Poliskommissarie.
7:e lönegraden ______<	Tygförvaltare av 1. klassen. Fabriksförvaltare av 1. klassen.	—
1	Fortifikationskassör.
8:e lönegraden ......-J	Batalj onsveterinär. Öververkmästare.	—
9:e lönegraden ......J	Bataljonsläkare. It e ge m c nts ve term är. Överläkare med bataljonsläkares lön	Mariningenjör av 2. graden. Andre kemist (i marinförvaltningen).
1 (	vid garnisonssjukhuset i Stock-holm.	Marinläkare av 1. graden.
10:e lönegraden ......1		Mariningenjör av 1. graden 2. löne-klassen.
1		Specialingenjör av 3. graden.
\|	Begementsläkare.	_
ll:e lönegraden ......\|	Fältveterinär. Överläkare, tillika chefläkare, vid gamisonssjukhuset i Stockholm. Tygingenjör.	Mariningenjör av 1. graden 1. löne-
12:e lönegraden ......<	Fabriksingenj ör.	klassen.
	Specialingenjör av 2. graden. Kemist (i marinförvaltningen).
t
13:c lönegraden ......f	Fältläkare.	Marindirektör av 2. graden. Specialingenjör av 1. graden.
l		Förste marinläkare.
14:e lönegraden ......-J	Överfältläkaren. Överfältveterinären.	Marindirektör av 1. graden.
15:e lönegraden ......	—	Marinöverläkaren.
16:e lönegraden ......	Generalfältläkaren.	—

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

359

Förslag till

Stat för Arméföryaltningen år 1922.

Bil. nr 1.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
		ligt avlö-			ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Avlöning till civil personal.			Avlöning till civilmilitär
Generalkrigskommissarie ....	1	Avd. A. 3	personal.
Krigsråd ...........	4	Avd. B. 20	A sjukvårdsstyrelsen:
Sekreterare och kamrerare, se-			Generalfältläkare.......	1	C. 16
kreterare, krigskassör, revi-			Överfältläkare........	1	C. 14
sionskommissarier, kamrerare			Overfältveterinär.......	1	C. 14
samt ombudsman......	13	Avd. B. 15	Byråassistent, regementsläkare	1	C. 11
Bokhållare, notarier, registrator			Byråassistent, regementsveteri-
samt revisorer........	16	Avd. B. 13	när.............	1	C. 9
Domäntjänsteman, arvode . . .	1	—	Assistent, bataljonsläkare . . .	1	C. 9
Kontorsskrivare, kvinnliga . . .	5	Avd. C. 5	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1
Kanslibiträden, kvinnliga ....	8	Avd. C. 3
Kontorsbiträden, kvinnliga . . .	13	Avd. C. 2
Förste expeditionsvakt.....	1	Avd. B. 3
Expeditionsvakter.......	6	Avd. B. 1			1

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis.........kronor 375,000: —

Löner till ovanstående ordinarie civilmilitär personal, förslagsvis ...... » 68,136: —

Vikariatsersättningar, förslagsvis...................... » 11,000: —

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. (häri ingår, bland annat,

arvode till domäntjänstemannen med 5,400 kronor), förslagsvis, högst » 96,000: —

Summa förslagsanslag kronor 550,136: —

Till arméförvaltningen hörande militär och civilmilitär personal, som åtnjuter avlöning å

andra stater.

Å artilleridepartementet:

generalfälttygmästaren, fälttygmästare^ 6 artilleristabsofficerare, 7 departementsskrivare;

Å fortifikationsdepartementet:

chefen för fortifikationen, regementsofficerare, officerare och underofficerare vid fortifikationen
efter behov;

Å intendentsdepartementet:

generalintendenten, 2 regementsofficerare, officerare och underofficerare vid intendenturkåren
efter behov.

Å sjukvårdsstyrelsen:

1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid intendenturkåren.

360

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 2.

Förslag till

Stat för Generalitetet år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och lone-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
		ligt aylö-			ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Inspektör för infanteriet, inspek-			Inspektör för kavalleriet ....	1	O. 7
tör för militärläroverken m. m.,
arméfördelningschefer, general-
fälttygmästare, chef för forti-
fikationen, generalstabschef,			Fältläkare...........	6	C. 13
generalintendent.......	12	O. 8	Fältveterinärer ........	6	C. 11

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 330,360: —

Arvoden å 600 kronor till 12 såsom brigadchefer förordnade regementschefer

vid infanteriet........................... » 7,200: —

Summa förslagsanslag kronor 337,560: —

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

361

Bil. nr 3.

Förslag till

Stat för Generalstaben år 1922.

; Antal.

Lönoplan
och lönegrad
enligt
vederbörligt
avlöI
ningsjreglemente.

Militärstaten.

Överadjutanter.

Överstar.....

Överstelöjtnanter
Majorer.....

Stabsadjutanter.

Kaptener

34^

O. 6
O. 5
O. 4

O. 3

Civilstaten.

Krigsarkivarie
Bibliotekarie .

Förste expeditionsvakt

Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis......

Arvode till bibliotekarie..............

Arvoden ä 2,610 kronor till 3 aktuarier...............

Vikariatsersättning under semester för ordinarie beställningshavare å

staten, förslagsvis.......................

Ersättning åt aspiranter och inkommenderade officerare.......

Ersättning åt officerare, kommenderade till järnvägarna.......

För passagesystemets genomförande i kaptensgraden.........

civil -

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
	1	Avd. B. 20
	1	Avd. B. 15
	1	—
	3	—
	1	Avd. B. 3
	3	Avd. B. 1
kronor 466,136: —
		32,304: —
		2,610: —
»	7.830: —
		1,000: —
»	18,500: -
		15,110: —
»	1,530: —

Summa förslagsanslag kronor 545,020: —

Anm. 1. Arvodena till bibliotekarie och aktuarier må icke utgå, därest för resp. befattningars
uppehållande förordnas officerare på aktiv stat.

Om brist uppstår i någon av de tre sista här ovan upptagna posterna, må till täckande
därav användas å andra av dessa poster möjligen uppkommande besparingar, under
villkor att summan av dessa tre poster icke överskrides.

Anm. 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 296 käft. (Nr 350.)

48» 21 46

Kwngl. Maj:ts Proposition Nr 350.

362

Bil. nr 4.

Förslag till

Stat för Artilleristaben år 1922.

Ordinarie beställnlngshavare.

Major, chef för staben........

Expeditionsvakt...........

Lön till chefen, förslagsvis.....

Lön till expeditionsvakten, förslagsvis

Artilleristabsofficer,

arvode ..........

Artilleristabsofficerare, arvoden
D:o »

Infanteriofficer, arvode ....
Artilleristabsofficerare, arvoden

Övrig personal.

chef för konstruktionsavdelningen,

An tal.

Löneplan
och lönegrad
enligt
vederbörligt
aviöningsreglemente.

O. 4

Avd. B. 1

Enhets kostnad.

Arvode.

Kronor.

1,410

1,170

870

Summa förslagsanslag kronor

Summa kronor.
10,080	—
2,988
1,740
4,230	—
3,510	—
1,170	—
1,740	—
25,458	—

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 350.

363

Bil. nr 5.

Förslag till

Stat för Kommendantskapen år 1922.

a) K om in en dan t skap et 1 Stockholm.

Kommendant, arvode

Vaktmästare, med skyldighet att bestrida vaktmästargöromålen sä -

lj) Kommendantskapet å Karlsborg.

Kommendant, arvode.....................

Garnisonspastor.......................

Organist, arvode.......................

Regementsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus

Bataljonsläkare för d:o d:o..................

Bataljonsveterinär för Karlsborgs garnison....... . .

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis kronor

c) Kommendantskapet 1 Boden.

Ordinarie beställningshavare.

Kommendant,..........................

■Regementsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt
för bestridande av tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet
..........................

Bataljonsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus ....
Regementsveterinär för Bodens garnison och fästningsveterinär vid

kommendantskapet.......................

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis . . .
Arvoden å 1,170 kronor till en var av regementsläkama, bataljonsläkarna
och regementsveterinären i Boden jäml. § 31 i avlöningsreglementet
för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen, . . .

övrig personal.

Garnisonspastor, arvode a) *)

r An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglcmente.	Summa kronor.
1	—	4.350	-j
1	—	1.320
1		4,350
1	—	>) 3,000	—
1	—	400	— \|
1	C. 11	—	—
1	C. 9	—	—
1	C. 8	—	— i
		21.972
1	O. 7		i ! i
2	C. 11
2	C. 9
1	C. 9
—	—	55.620	_! i
	—	5,850
1	_	4.200	-
nsla	g kronor	101,062	_]

*) Bärav 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i arvode.

*) Utöver arvodet utgår kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på, aktiv stat m. fl. vid armén och marinen.

364

Kungl. Maj:ts Proposition Nr H50.

Bil. nr 6.

Förslag till

Stat för rHllföriugsbefälliavare med biträden år 1922.

Befälhavaren för Stockholms stads rullföringsområde . . .

Rullföringsbefälhavare i landsorten............

Rullföringsbefälhavare å Gottland tillika landstormsområdes befälhavare.

.....................

Officerare vid Stockholms stads rullföringsområde.....

Biträden vid Stockholms stads rullföringsområde......

Biträden vid Stockholms lantrullföringsområde.......

Biträden vid rullföringsområden i landsorten.......

Biträden vid rullföringsområden å Gottland tillika landstormsförrådsförvaltare.
................

Summa kronor

i Antal. i	Enhets- kostnad. Arvode. Kronor.	Summa kronor.
1			3,600
73	3,180	—	232,140
4	2,760	_	11,040	_
3	3.180	—	9,540	—
6	2.340	—	14,040	—
2	2.340	—	4.680	—
\| 83	2,130		176,790	—
4	1,710	—	6.840	— \|
1 —	—	4	458,670	-1

Anm. 1. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning att resp. befattningar
uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest
annan personal för ändamålet förordnas, beror av de bestämmelser, som utfärdas
av Kungl. Maj:t.

Anm. 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid
armén och marinen.

Kungl. Maj:in Proposition Nr 350.

3(55

Bil. nr 7.

Förslag till

Stat för bataljonsläkare vid fältläkarkären samt fältläkarstipendiater år 1922.

	Antal.	Enhets- kostnad. Lön. (Arvode). Kronor.	Summa kronor.
Bataljonsläkare, löner....... 2 ålderstillägg till lönen å 300 kronor, det ena efter 3 års och. det andra efter 6 års väl vitsordad tjänst. Dagarvoden å 12 kronor under 75 dagar för förslagsvis 29	44	2,400	105.600	_
bataljonsläkare....... Dagarvoden å 6 kronor under 75 dagar för förslagsvis 15	—		26,100	J
bataljonsläkare.....	_		6,750
Fältläkarstipendiater, arvoden . Dagarvoden å 12 kronor under 90 dagar för 24 fältläkar-	24	1,410	33.840	—\|
stipendiater......	—		25.920	—j
	Summa kronor j	198,210

Ålders tillägg till ovanstående bataljonsläkare, förslagsvis..........kronor 13,200: —

Summa förslagsanslag kronor 211,410:

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 8.

366

Förslag till

Stat för Remonteringsstyrelsen år 1922.

........................	Antal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglementc.	Summa kronor.
Ordinarie beställnlngahavare.
Chef, arvode enligt § 36 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen....... Arvode till chefen, förslagsvis...............	i	O. 4	10,080	—
Övrig personal. Redogörare, arvode....................	i		2,100	_
Summa förslagsanslag kronor	12,180	—

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

367

Bil. nr 9.

Förslag till

Stat för Krigshögskolan år 1922.

	Antal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-rcglemente.	Summa kronor.
Ordinarie heställningshavare.
Chef......................	i	O. 5	—.	—
Förste expeditionsvakt................	i	Avd. B. 3	_	—
Expeditionsvakt.............	i	Avd. B. 1	—	—
Lön till chefen, förslagsvis.............	—	—	10,980	—
Löner till ovanstående expeditionsvakter. förslagsvis .... Övrig personal.			6,288
Adjutant, tillika redogörare...........	i	_	_	_
Adjutant....................	i	—	—	—
Till lärarna i tvångsämnena beräknas arvoden årligen till 350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i
veckan eller 350 X 32 .........	—	_	11.200	-i
Till lärarna i de valfria ämnena beräknas arvoden till 350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan
eller 350 x 24 ............	—	_	8.400	_
Lärare i ridning, arvode........	i	--	1,170	_
Repetitörer..........	—	—	1,170	—
Maskinist, arvode.........	i	—	1,740	—1
Summa förslagsanslag kronor	40,948	-J

Anm. 1. Därest maskinisten i sådan egenskap åtnjuter tjänstebostad, skall han därför erlägga
ersättning enligt de i § 19 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställniugshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen
stadgade grunder.

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 350.

368

Bil. nr 10.

Förslag till

Stat lör Artilleri- och ingeujörliögskolau år 1922.

		Löneplan och löne-		1
	An- tal.	vederbör-ligt avlö	Summa kronor.
		nings-
		reglemente.
Ordinarie beställningshavare.
Chef..............................	i	O. 4	—	—
Förste expeditionsvakt......................	i	Avd. B. 3	—	—
Expeditionsvakt . . . .....................	i	Avd. B. 1	—	—
Lön till chefen, förslagsvis....................	—	—	10,080	—
Löner till ovanstående expeditionsvakter, förslagsvis........		—	6,288	—
Övrig personal.
Adjutant.................. .........	i	—	—	-
Redogörare för medels- och persedeluppbörden..........	i	—	1,050	—
För bibliotekets och samlingarnas vård och redovisning, arvode . . Lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen,	—	—	360	—
arvode............................	i	—	2,460	—
Lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen med undervisnings-
skyldighet jämväl vid högre fortifikationskursen, arvode ....	i	—	1,740	—
Lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikations- kurserna, arvode....................... Lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik med undervisnings-	i	—	1,980	—
skyldighet i befästningskonst med förbindelselära vid allmänna
artillerikursen, arvode..................... Lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna,	i	—	1,410	—
arvode ............................	i	—	1,050	—
Lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och iortifikationskurserna.
arvode ............................	i	—	1,650	—
Lärare i matematik, arvode..................	i	—	4.080	—
Lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, arvode ....	i	—	1,410	—
Lärare i fysik, arvode......................	i	—	2,580	—
Lärare i kemi, arvode......................	i	—	2,460	—
Till biträdande lärare och repetitörer...............		—	4,650	—
Maskinist, arvode........................	i	—	1,740
Summa förslagsansla	g kronor	44,988	—

Anm. Arvodet till redogöraren för medels- och persedeluppbörden må icke utgå, därest för befattningens
uppehållande förordnas officer eller underofficer på aktiv stat.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

369

Bil. nr 11.

Förslag till

Stat för Ridskolan år 1922.

An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-regleraente.	Enhets- kostnad. Arvode. (Dag- avlöning). Kronor.	Samma kronor.
i	O. 4
i	C. 8	—	—	—	—
i	Do. 4	—	-	—	—
—	—	—	—	18,678	—
i	—	—	—	930	—
i	—	—	—	1,650	—
				300	_
i	—	—	—	2.910	—
2	—	2.100	—	4.200	—
1	—	—	—	1,170
	_	909	_	1.818
1	—	—	—	1,290	—
1	—	—	—	730	—!
—	—	—	—	13,125	—
—	—	—	—	1.320
—		—		29,443	—

Ordinarie beställningshavare.

Chef, arvode enligt § 36 i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen
Bataljonsveterinär, med skyldighet att jämte egen tjänst
bestrida veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå .
Redogörare, utom fri bostad med bränsle och lyse samt

planteringsland................ • ■

Arvode och löner till ovanstående ordinarie beställningshavare,
förslagsvis................

Övrig personal.

Läkare, arvode ...................

Förvaltare, förutom fri bostad och bränsle samt planteringsland,
arvode .................

För beredande av två tillägg å arvodet åt förvaltaren
å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra

efter 10 års väl vitsordad tjänst..........

Förste lärare i ridning, arvode............

Andre » » » , arvoden...........

Lärare i krigsvetenskap, » ............

Dagavlöning å 3 kronor pr dag åt två lönlösa kavalleri officerare

under 10 månader, förslagsvis......

Maskinist, arvode..................

Hovslagarunderbefäl, dagtraktamente ä 2 kronor . . .

Stallbetjänte, förslagsvis...............

Beklädnadsersättning åt förvaltaren och 10 stallbetjänte
å 120 kronor ...................

Summa förslagsanslag kronor

48,121

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

429 21 47

370

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. nr 12.

Förslag till

Stat för Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet år 1922.

	E n h	e	t 8 k 0	s t n	a d.				Löneplan

			Dagtraktamente.					An-	grad enligt	Summa
										vederbör-
Arvode.			slags-			Summa		tal.	ligt avlö-	kronor
Kronor.	a Kr. pr dag.	vis, högst	kronor.	kronor.			nings- reglemente.
				dagar.
									Ordinarie beställningshavare. Chef, arvode enligt § 36 i
									avlöningsreglementet för officerare och underoffi-
									cerare samt civilmilitära beställningshavare på ak-tiv stat m. fl. vid armén och marinen......	i	O. 5
									Arvode till chefen, förslags-
									vis...........	—	—	10,020	—
									Övrig personal.
—	—	3	—	333	999	—	999	—	Adjutant.........	i	—	999	—
—	—	8	—	140	1,120	—	1,120	—	Läkare..........	i	—	1,120	—
930	—	—	—	—	—	—	930	—	Redogörare........	i	—	930	—
1,740	—	—	—	—	—	—	1,740	—	Förvaltare (inkvartering, ved-
								brand och lyse in natura)	i	—	1,740	—
1,740	—	—	—	—	—	—	1,740	—	Väbel (d:o, d:o)......	i	—	1,740	—
—	—	2	—	130	260	—	260	—	Gevärshantverkare ....	i	—	260	—
_	—	2	—	150	300	—	300	—	Skrivbiträde och köksföre-
									ståndare m. m. (sergeant)	i	—	300	—
480	—	4	—	140	560	—	1,040	—	Förste lärare.......	3	—	3,120	—
240	—	3	—	130	390	—	630	—	Andre lärare.......	5	—	3,150	--
—	—	3	—	130	390	—	390	—	Repetitörer........	5	—	1,950	—
—	—	3	—	60	180	—	180	—	Subalternofficerare ....	80	—	14,400	—
—	—	4	—	30	120	—	120	—	Kaptener.........	30	—	3,600	—
—	—	5	—	30	150	—	150	—	Majorer......... Dagtraktamenten åt office-	8	—	1,200	—
									rare och. underofficerare vid övningstrupp, förslags-			2,250
									vis...........	—	—	—
									Fyllnad i dagtraktamenten,
									utöver ovan förslagsvis beräknade belopp, för lä-rare och repetitörer . . .			500
									Säger för övrig personal,			37,259
									högst kronor.....	—	—	—
									Summa förslagsansla	g kronor	47,279	—

371

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 1. De i staten för adjutanten, lärarna, repetitörerna, gevärshantverkaren ock skrivbiträdet
(köksföreständaren) upptagna traktamentena — vari icke inräknas de under förekommande
resdagar utgående traktamenten — skola, med iakttagande av att det för
varje lärare eller repetitör angivna högsta antalet dagar för år icke överskrides, till
dem utgå under de tider, då de äro inkallade till tjänstgöring vid pågående skola
eller för utförande av skjutförsök, med de belopp, som finnas angivna i bilaga A
vid avlöningsreglementet för armén av den 11 oktober 1907.

Anm. 2. De i staten upptagna dagtraktamenten åt officerare ock underofficerare vid övningstrupp
skola, därest truppens tjänstgöring vid skolan fortgår minst två dygn, utgå
med de belopp, som finnas angivna i bilaga A vid avlöningsreglementet för armén
den 11 oktober 1907, för tjänstgöringen vid skolan samt för färd i trupp till ock
från tjänstgöringsorten.

372

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 13.

Förslag till

Stat för Artilleriskjutskoloriia år 1922.

	E n h	e	t s k o s t n	a d.
			Dagtraktamente
										An-
										summa
Arvode.	ä kr.	för- slags-	kronor.	Summa kronor.		tal.	kronor.
		pr dag.	vis, i
Kronor.			dagar.					a) Fältartilleriets skjutskola.

									Staten.
360	—	7	—	42	294	—	654	—	Chef..............	i	654	—
180	—	6	—	42	252	—	432	—	Andre lärare ...........	i	432	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Adjutant.............	i	126	—
180	—	4	—	42	168	—	348	—	Mälkapten.............	i	348	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Mållöjtnanter...........	2	252	—
—	—	8	—	42	336	—	336	—	Läkare..............	1	336	—
—	—	6	—	42	252	—	252	—	Veterinär.............	1	252	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Målunderofficerare.........	3	252	—
—	—	2	50	42	105	—	105	—	Köksföreståndare.........	1	105	—
									Till kurserna beordrade officerare.
—	—	6	—	42	252	—	252	—	Överstelöjtnant..........	1	252	—
—	—	5	—	42	210	—	210	—	Majorer..............	5	1,050	—
—	—	4	—	42	168	—	168	—	Kaptener.............	12	2,016	—
~		3		42	126	—	126	—	Löjtnanter.............	12	1,512
									Instruktlonsbatteriet.
240	—	4	—	42	168	—	408	—	Chef...............	1	408	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Troppchefer............	2	252	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Batteriadjutant..........	1	84	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Sergeanter ............	4	336	—
		2		42	84		84	—	Tyghantverkare..........	1	84	—
									Spanings- och förbindelseavdelningen.
120	—	4	—	42	168	—	288	—	Chef...............	1	28b	_
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Subalternofficerare.........	7	882	—
	—	2	—	42	84	—	84	—	Sergeanter ............	3	252	—
									Kompletteringsbatterier.
—	—	4	—	8	32	—	32	—	Kaptener.............	2	64	—
—	—	3	—	8	24	—	24	—	Troppchefer............	4	96	—
—	—	2	50	8	20	—	20	—	Styckjunkare...........	2	40	—
—	—	2	—	8	16	—	16	—	Sergeanter ............	2	32	—
									Säger för fältartilleriets skjutskola	—	10,405	—

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

373

	E n h	e	t s k 0	s t n	a d.
			Dagtraktamente
										An-	Summa
									tal.	kronor.
Arvode.	å kr.	slags-	kronor.	kronor.
		er dac.	vis, i
Kronor.			dagar.								—
									Transport	—	10,405	_1
									b) Fästnings- och positions-			‘
									artilleriets skjutskola.
									Staben.
240	_	6	_	42	252	_	492	—	Chef...............	i	492	—
180	—	5	—	42	210	—	390	—	Andre lärare ...........	i	390	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Adjutant.............	i	126	—
180	—	4	—	42	168	—	348	—	Målkapten.............	i	348	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Mållöjtnant............	i	126	—
—	—	8	—	42	336	—	336	—	Läkare..............	i	336	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Målunderofficerare.........	2	168	—
—	—	2	50	42	105	—	105	—	Köksföreståndare.........	1	105	—
									Till kursen beordrade officerare.
__	_	5	—	42	210	_	210	—	Major...............	1	210	—
—	—	4	—	42	168	—	168	—	Kaptener.............	4	672	—
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Löjtnanter.............	3	378	—
									Instruktlonsbatterlet.
180	_	4	—	42	168	_	348	—	Chef...............	1	348	_
—	—	3	—	42	126	—	126	—	Troppchefer............	2	252	-
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Batteriadjutant..........	1	84	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Sergeant .............	1	84	—
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Tyghantverkare..........	1	84
									Spanings- och förbindelseavdelningen.
—	—	3	—	42	126	_	126	—	Subaltemofficerare.........	2	252	-
—	—	2	—	42	84	—	84	—	Sergeant .............	1	84	—\|
									Säger för fästnings- och positions-
					•				artilleriets skjutskola......	—	4.539	—
									Summa högst kronor	—	14,944

Anm. 1. De i staten upptagna traktamentena utgå till de officerare och underofficerare med
vederlikar, vilkas förläggningsort icke sammanfaller med platsen för vederbörande
skjutskola, med de belopp, som finnas angivna i bilaga A vid reglementet för arméns
avlöning under fred den 11 oktober 1907.

Anm. 2. Därest artilleriskjutskoloma sammandragas till en gemensam skjutskola, fördelas de
under fältartilleriets samt fästnings- och positions artilleriets skjutskolor upptagna
arvodesbeloppen, tillsammans 1,860 kronor, på viss vid den gemensamma skolan tjänstgörande
personal på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.

374

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. nr 14.

Förslag till

Stat för Krigsskolan år 1922.

1		Löneplan och lone-
	An- tal.	grad enligt vederbör-ligt avlö-	Enhets- kostnad. Kronor.	Summa kronor.
		nings- reglemente.
a) Ofllcerskursen.
Ordinarie beställningsliavare.
Chef........................	i	O. 5	—	—	—	—
Bataljonsläkare................... Intendent, officer vid intendenturkåren, uppbär avlö-	i	C. 9	—	—	—	—
ningsförmåner från intendenturkårens stat..... Fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsynings-	i	—	—	—	—	—
man över kungsgårdens byggnader, park och utägor	i	Uo. 3	—	—	—	—
Fanjunkare..................... Löner till ovanstående ordinarie beställningsbavare,	i	Uo. 3				—
förslagsvis.....................			”		27,720
Övrig personal.
Adjutant, tillika bibliotekarie.............	i	—	—	—	—	—
Slottspastor, arvode.................	i	—	—	—	1,170	—
Kompanichef, arvode................. Subalternofficerare, därav 1 av kavalleriet och 4 av in-	i	—	—	—	1,740	—
fanteriet, arvoden .................	5	—	1,410	—	7,050	—
Förste lärare i krigskonst, arvode..........	1	—	—	—	1,740	—
Andre d:o i d:o , d:o .......... Förste d:o i vapenlära och artilleriexercisreglemente,	1	—	—	—	1,170	—
arvode ...............	1	—	—	—	1,740	—
Andre d:o i d:o, d:o................	1	—	—	—	1.170	—
Förste d:o i krigsbyggnadskonst, arvode......	1	—	—	—	1,740	—
Andre d:o i d:o , d:o ......	1	—	—	—	1,170	—
Förste d:o i topografi, arvode...........	1	—	—	—	1,740	—
Andre d:o i d:o , d:o ...........	1	—	—	—	1,170	—
Lärare i gymnastik och vapenföring, arvode.....	1	—	—	—	1,740	—
D:o i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexercis-
reglemente, arvode............	1	—	—	—	1,170	—
D:o i stats- och samhällslära, arvode.......	1	—	—	—	870	—
D:o i militärförvaltning, arvode..........	1	—	—	—	870	—
D:o i militär sundhets- och förbandslära, arvode . . D:o i ridning, hästkännedom och kavalleriexercis-	1	““		—	360
reglemente, arvode............	1	—	—	—	600	—
Biträdande lärare..................	—	—	—	—	5,940	—

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

375

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.	Enhets- kostnad. Kronor.	Summa kronor.
Förslagsvis: 3 förmän, 1 maskinist, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman över led-ningarna, 18 gårdskarlar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet hel årstjänst samt 7 gårdskarlar för en tid av 240 dagar om året............ 1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente å 1,50 kronor i 365 dagar ....................... 1 spel, d:o, d:o....................	—	—	—	—	30.575 547 547	ISS 8__1
Säger för övrig personal vid officerskursen, högst kronor	—	—	—	—	64,820	28;
b) Reservofficerskursen.
Befälhavare (lärare), arvode............. Lärare (subaltemofficerare), arvoden......... Förslagsvis 4 gårdskarlar.............. För ytterligare en kurs...............	i 4	i i il	600	II 1 1 1	720 2,400 981 4,101	36 36
Säger för reservofficerskursen, högst kronor	—	—	—	—	8,202	72

Arvode till chefen för krigsskolan jämlikt § 31 i avlöningsreglementet för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på
aktiv stat m. fl. vid armén och marinen...............kronor 2,040: —

Summa förslagsanslag kronor 102,783: —

Anm. Betjäningen vid såväl officers- som reservofficerskursen åtnjuter, utöver den i staten
uppförda kontanta avlöningen, inkvartering och servis in natura samt erforderligt
bränsle och lyse.

376

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 15-

Stat för Svea och Göta livgarden år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
		ligt avlö-			ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.			Gevärshantverkarfurir av andra
Överste............	1	0. 6	klassen...........	1	Ma. 4
Överstelöjtnant........	1	O. 5	Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3
Majorer............	3	O. 4	Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	Ma. 2
Kaptener...........	15	O. 3	Gevärshantverkarsoldat ....	1	Ma. 1
Löjtnanter...........	23	O. 2	Hovslagarvicekorpral......	1	Ma. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1
			Musikpersonal.
Underofficerare.			Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
			Musiksergeanter........	11	Uo. 2
Fanjunkare..........	13	Uo. 3	Musikfurirer av andra klassen .	4	Ma. 4
Sergeanter ..........	925	Uo. 2	Musikkorpraler........	4	Ma. 3
			Musikvicekorpraler.......	4	Ma. 2
Manskap.			Trumslagare eller hornblåsare .	12	Ma. 1
Furirer av första klassen . . .	14	Ma. 5	Civilmllitär personal.
Furirer av andra klassen ....	29	Ma. 4
	44	Ma 3	Regementsläkare........	1	C. 11
Vicekorpraler.........	360	Ma. 2 Ma. 1	Bataljonsläkare........ Gevärshantverkare.......	1 1	C. 9 C. 3
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1
Sjukvårdskorpraler.......	2	Ma. 3
Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2
Sjukvårdssoldater.......	2	Ma. 1	Regementspastor, arvode ....	1	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för de båda

regementena förslagsvis....................kronor 1,214,883: —

Arvode till regementspastor....................... t 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,216,053: —

*) Vid Göta livgarde finnes ytterligare 1 sergeantsbeställning, avsedd för innehavaren av

befattningen såsom förrådsunderofficer vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande
antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljes närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant
eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

377

Förslag till

Bil. nr 16.

Stat för Livregementets grenadier, Första livgrenadjärregementet, Andra livgrenadjärregementet,
Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,
Kronobergs, Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge, Älvsborgs, Hallands, Bohusläns,
Västmanlands, Västerbottens, Kalmar, Värmlands regementen, Jämtlunds fältjägarregemente,
Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet
och Västernorrlands regemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt		An- tal.	grad enligt
	tal.	rederier-		vederbör-
1	ligt avis-		ligt avlö-
		långs-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
		Gevärshantverkarfurir av andra
Överste............	1	0. 6	klassen ....	1
Överstelöjtnant........	1	O. 5	Gevärshantverkarkorpral .	1	Ma. 3
Majorer............	3	0. 4	Gevärshantverkarvicekorpral	1	Ma. 2
Kaptener...........	15	O. 3	G evärshantverk arsoldat . . .	1	Ma. 1 1
Löjtnanter...........	23	O. 2	Hovslagarvicekorpral ....	1	Ma. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1
			Musikpersonal.
Underofficerare.			Musikfanjunkare.....	1	Uo. 3 i
Fanjunkare..........	13	Uo. 3	Musiksergeanter....... Musikfurirer av andra klassen	10 4	Uo. 2
Sergeanter ..........	26	Uo. 2	Musikkorpraler ....	4	Ma. 3
			Musikvicekorpraler.....	4	Ma. 2
Manskap.			Trumslagare eller hornblåsare .	10	Ma. 1
Furirer av första klassen . . .	14	Ma. 5	Civilmilitär personal.
Furirer av andra klassen ....	29	Ma. 4
Korpral er...........	’)44	Ma. 3	Regementsläkare.......	1	C. 11
Vicekorpraler......... Volontärer . •.........	2)44 60	Ma. 2 Ma. 1	Bataljonsläkare....... Gevärshantverkare......	1 *)1	C. 9 C. 3
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Förrådsvaktmästare ....	1	C. 1
Sjukvårdskorpraler.......	2	Ma. 3	Civil personal.
Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2
Sjukvårdssoldater.......	2	Ma. 1	Regementspastor, arvode ....	1	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 823,663: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170:_

Summa förslagsanslag kronor 824,833: —

'') Av korpralsbeställningama vid vart och ett av nedannämnda truppförband äro tillsvidare
följande avsedda för indelta korpraler nämligen: 4 vid Livregementets grenadjärer. 4 vid
Första livgrenadjärregementet, 2 vid Andra livgrenadjärregementet, 2 vid Västgöta regemente,
8 vid Upplands infanteriregemente, 2 vid Skaraborgs regemente, 1 vid Södermanlands regemente,
2 vid Kronobergs regemente. 1 vid Jönköpings regemente, 2 vid Dalregementet, 3 vid Hälsinge
regemente, 2 vid Alvsborgs regemente, 3 vid Hallands regemente, 4 vid Bohusläns regemente.
7 vid Västmanlands regemente, 3 vid Västerbottens regemente, 6 vid Kalmar regemente, 4 vid
Värmlands regemente, 2 vid Norra skånska infanteriregementet och 7 vid Södra skånska infanteriregementet.
Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144 kronor att
utgå från besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 häjt. (Nr 350.) 429 21 48

378

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

*) Av vicekorpralsbeställningama vid vart och ett av nedannämnda truppförband äro tillsvidare
följande avsedda för indelta vicekorpraler nämligen: 9 vid Livregementets grenadjärer,
5 vid Första livgrenadjärregementet, 5 vid Andra livgrenadjärregementet, 4 vid Upplands infanteriregemente,
5 vid Skaraborgs regemente, 6 vid Södermanlands regemente, 3 vid Kronobergs
regemente, 4 vid Jönköpings regemente, 2 vid Dalregementet, 3 vid Hälsinge regemente, 6 vid
Älvsborgs regemente, 6 vid Hallands regemente, 2 vid Västmanlands regemente, 7 vid Kalmar
regemente, 4 vid Värmlands regemente, 1 vid Jämtlands fältjägareregementé, 3 vid Norra skånska
infanteriregementet och 2 vid Södra skånska infanteriregementet. Indelta vicekorpraler äga att
av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda
vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

s) Vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar regementen skall tillsvidare
finnas ytterligare 1 gevärshantverkarebeställning. Den dessa tre gevärshantverkare tillkommande
avlöning utgår från vederbörande truppförbands stat.

Anm. 1.

Anm. 3.

.4»im. 3.

Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.

Beträffande musikpersonalen skall iakttagas att musikfanjunkaren, 3 musiksergeanter
och 2 trumslagare eller hornblåsare äro avsedda att vara i tjänstgöring hela året.
Övrig musikpersonal må inbeordras till tjänstgöring i medeltal allenast under 278
dagar per år. Börande sistberörda personals avlöning under tid, då den icke är
inbeordrad till tjänstgöring, skall gälla, beträffande musiksergeanter föreskriften i
§ 15 mom. 2 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och hiarinen, samt beträffande
manskap föreskriften i § 5 mom. 3 i avlöningsreglementet för det fast anställda
manskapet vid armén och marinen.

Beträffande gevärshantverkarna vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar
regementen skall iakttagas, att de må inbeordras till tjänstgöring i sammanlagt 365
d:igar per år. Börande deras avlöning under tid, då de icke äro inbeordrade till
tjänstgöring, skall gälla föreskriften i § 15 mom. 2 i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat in. fl. vid
armén och marinen.

Då efter genomförd härordning endast en gevärshantverkare skall förefinnas å stat
vid vart och ett av Hälsinge, Västmanlands och Kalmar regementen, skall vid avgång
i sådan beställning tillsättning ifrågakomma först, då den erfordras för upprätthållande
av allenast en dylik beställning.

Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande
antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning

En sergeantsbeställning är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.

Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjnant
eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

379

Förslag till

Bil. nr 17.

Stat för Earlskrona grenadjärregemente och Vaxholms grenadjärregemente år 1922.

1		Loneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		"råd enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
		ligt avlö-		tal.	ligt avlö- 1
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.,
Officerare.
Överste............	1	O. 6	Gevärsbantverkarfurir av andra
Överstelöjtnant........	1	0. 5	klassen...........	i	Ma. 4
Majorer............	3	O. 4	Gevärshantverkarkorpral ....	i	Ma. 3
Kaptener...........	15	O. 3	Gevärshantverkarvicekorpral . .	i	Ma. 2
Löjtnanter...........	23	O. 2	Gevärskantverkarsoldat ....	i	Ma. 1
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1	Hovslagarvicekorpral......	i	Ma. 2
			Muslkpersonal.
Underofficerare.
			Musikfanjunkare........	i	Uo. 3
Fanjunkare..........	13	Uo. 3	Musiisergeanter........	6	Uo. 2
Sergeanter ..........	25	Uo. 2	Musikfurirer av andra klassen .	2	Ma. 4 \|
			Musikkorpraler........	2	Ma. 3
			Musikvicekorpraler.......	3	Ma. 2 j
Manskap.			Trumslagare eller hornblåsare .	7	Ma. 1
Furirer av första klassen ....	14	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	29	Ma. 4	Clvilmilltär personal.
Korpraler...........	944	Ma. 3	Regementsläkare........	1	C. 11
Vicekorpraler.........	-44	Ma. 2	Bataljonsläkare .......	1	C. 9
Volontärer...........	60	Ma. 1	Gevärsbantverkare.......	1	0. 3 :
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1
Sjukvårdskorpraler.......	2	Ma. 3
Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2	Civil personal.
Sjukvårdssoldater.......	2	Ma. 1	Regementspastor, arvode ....	1	— 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för de båda

regementena förslagsvis.......................kronor 816,401: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 817,571: —

*) Av korpralsbeställningarna vid Karlskrona grenadjärregemente är tillsvidare 1 beställning
avsedd för indelt korpral. Indelt korpral äger att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144
kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

2) Av vicekorpralsbeställningarna vid Karlskrona grenadjärregemente är tillsvidare 1 beställning
avsedd för indelt vicekorpral. Indelt vicekorpral äger att av statsmedel åtnjuta en årslön
av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande
antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:t,s prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant
eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.

380

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 18.

Förslag till

Stat för Norrbottens regemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan j
		och löne-			och löne- 1
		grad enligt			grad enligt!
		Tcderbör-			vederbör- j
		ligt aylö-		li.ll.	ligt avlö-
		nings-			nings- j
		reglemente.			reglemente.!
Officerare.
Överste............	1	O. 6	Sjukvårdssoldater.......	2	Ma. 1
Överstelöjtnant........	1	O. 5	Gevärshantverkarfurir av andra
Majorer............	3	O. 4	klassen ...........	1	Ma. 4
Kaptener...........	19	O. 3	Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3
Löjtnanter...........	24	O. 2	Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	Ma. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1	Gevärshantverkarsoldat ....	1	Ma. 1
			Hovslagarvicekorpral.....	1	Ma. 2
Underofficerare.
Fanjunkare..........	15	Uo. 3	Musikper3onal.
Sergeanter ..........	26	Uo. 2	Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
			Musiksergeanter........	10	Uo. 2
			Musikfurirer av andra klassen .	4	Ma. 4
Furirer av första klassen . . .	14	Ma. 5	Musikkorpraler........	4	Ma. 3
Furirer av andra klassen ....	29	Ma. 4	Musikvicekorpraler.......	4	Ma. 2
Korpraler...........	944	Ma. 3	Trumslagare eller hornblåsare .	10	Ma. 1
Vicekorpraler.........	2 44	Ma. 2
	60	Ma. 1
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Civilmllitär personal.
Sjukvårdskorpraler.......	2	Ma. 3	Gevärsbantverkare.......	1	C. 3
Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 882.550''- —

Summa förslagsanslag kronor 882,550: —

*) Av dessa 44 korpralsbeställningar iiro tillsvidare 4 beställningar avsedda för indelta
korpraler. Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 144 kronor att utgå från
besparingarna å de för fast anställda korpraler avsedda avlöningsmedel.

2) Av dessa 44 vicekorpralsbeställningar äro tillsvidare 3 beställningar avsedda för indelta
vicekorpraler. Indelta vicekorpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att
utgå från besparingarna å de för fast anställda vicekorpraler avsedda avlöningsmedel.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

381

Förslag till

Bil. nr 19.

Stat för Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente år 1922.

....		Löneplan	---- ---~-i-—'' ■''		Löneplan
		och lönc-			och löne-
		grad enligt			grad enligtj
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör- 1
	ligt avlö-		ligt avlö-
/. Militärbefälet.		nmgs-			nings- I
	reglemente.			reglemente.;
Officer.
Militärbefälhavare.......	i	0. 7	Korpraler...........	44	Ma. 3
			Vicekorpraler.........	44	Ma. 2
Clvllmilitär personal.			Volontärer...........	170	Ma. 1
Regementsläkare........	1 2	C. 11 C. 9	Sjukvårdsfurirer av andra klassen Sjukvårdskorpraler.......	2 o	Ma. 4 Ma. 3
Bataljonsveterinär....... Civil personal.	1	C. 8	Sjukvårdsvicekorpraler..... Sjuk vårdssoldater....... G-evärshantverkarfurir av andra	2 2 1	Ma. 2 Ma. 1 Ma. 4 ;
		klassen...........
Regementspastor, arvode ....	1	—	Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3 i
			Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	Ma. 2
II. Gottlands infanteriregemente.			Gevärshantverkarsoldat .... Hovslagarvicekorpral......	1 1	Ma. 1 1 Ma. 2
Officerare.
Överstelöj tnant........	1	O. 5	Musikpersonal.
Majorer............	3	O. 4	Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
Kaptener...........	15	O. 3	Musiksergeanter........	10	Uo. 2
Löjtnanter...........	23	O. 2	Musikfurirer av andra klassen .	4	Ma. 4
Underlöjtnanter och fänrikar	10	O. 1	Musikkorpraler........	4	Ma. 3
			Musikvicekorpraler.......	4	Ma. 2
Underofficerare.			Trumslagare eller hornblåsare .	10	Ma. 1
Fanjunkare..........	13	Uo. 3
Sergeanter...........	25	Uo. 2	Clvllmilitär personal.		\|
Manskap,			Gevärshantverkare.......	1	C. 3
		Förrådsvaktmästare......	1	C. 1 !
Furirer av första klassen ....	14	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	29	Ma. 4			!

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 930,921: —

Vikariatsersättning till befälhavaren för infanteriregementet för den tid militärbefälhavaren
icke för omedelbart befäl över detsamma, förslagsvis . » 730: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 932,821: —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

382

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3~>0.

Förslag till

Bil. nr 20.

Stat för Livgardet till häst, Livregementets dragoner ock Livregementets husarer år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6	Hovslagarkorpraler ......	4	Ma. 3
Ryttmästare..........	7	O. 3	Hovslagarryttare........	5	Ma. 1
Löjtnanter...........	13	O. 2	Hantverkskorpral.......	i	Ma. 3
Underlöjtnanter ock fänrikar . .	5	O. 1	Musikpersonal.
Underofficerare.			Musikfanjunkare .......	i	Uo. 3
Fanjunkare..........	6	Uo. 3	Musiksergeanter........	4	Uo. 2
Sergeanter ...........	10	Uo. 2	Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
		Musikkorpraler ........	2	Ma. 3
Manskap.			Musikvicekorpral........	1	Ma. 2
		Trumpetare..........	3	Ma. 1
Furirer av första klassen ....	5	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	20	Ma. 4	Clvilmilitär personal.
Korpraler........... V olontärer..........’) Sjukvårdsfurir av andra klassen Sjukvårdskorpraler.......	30 228 1 2	Ma. 3 Ma. 1 Ma. 4 Ma. 3	Bataljonsläkare........ Bataljonsveterinär....... Gevärshantverkare.......	1 1 1	C. 9 C. 8 C. 3
Sjukvårdsryttare........	2	Ma. 1	Civil personal.
Hovslagarfurir av första klassen	1	Ma. 5
Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4	Regementspastor, arvode ....	1	—

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 624,097: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 625,267: —

*) Av volontärbest&llningarna vid vart ock ett av Livregementets dragoner och Livregementets
husarer är tillsvidare 1 beställning avsedd för indelt vicekorpral. Indelt vicekorpral
äger att av statsmedel åtnjuta en årslön av 72 kronor att utgå från besparingarna å de för
fast anställda volontärer avsedda avlöningsmedel.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

383

Bil. nr 21.

Förslag till

Stat för Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och
Norrlands dragonregemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
	An- tal.	grad enligt vederbör-		An-	grad enligt vederbör-
	ligt avis-			ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	0. 6	Hovslagarryttare........	5	Ma. 1
Hyttmästare........	7	O. 3	Hantverkskorpral.......	1	Ma. 3
Löjtnanter..........	13	O. 2
Underlöjnanter och fänrikar . .	5	0. 1	Musikpersonal.
Underofficerare.			Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
Fanjunkare........ Sergeanter	6 10	Uo. 3 Uo. 2	Musiksergeanter........ Musikfurir av andra klassen . . Musikkorpraler .....	4 1 2	Uo. 2 Ma. 4 Ma. 3 t
Manskap.			Musikvicekorpral........	1	Ma. 2
		Trumpetare ......	3	Ma. 1
Furirer av första klassen .	5	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	20	Ma. 4	Civilmilitär cersonal.
Korpraler..... Volontärer..... i)	30 228	Ma. 3 Ma 1	Bataljonsläkare.......	1	C. 9
Sjukvårds furir av andra klassen	1	Ma. 4	Regementsveterinär......	1	C. 9
Sjukvårdskorpraler.....	2	Ma. 3	Bataljons veterinär.......	1	C. 8
Sjukvårdsryttare ....	2	Ma. 1	Gevärshantverkare . . .	1	C. 3 j
Hovslagarfurir av första Idassen	1	Ma. 5	Civil personal.
Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Hovslagarkorpraler ....	4	Ma. 3	Regementspastor, arvode ....	1	- ''

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 617,218: —

Arvode till 1 regementspastor....................... „ j _

Summa förslagsanslag kronor 618,388: —

) jrv yolontärbeställningarna vid Smålands husarregemente äro tillsvidare 3 beställningar
avsedda för indelta vice korpraler. Indelta korpraler äga att av statsmedel åtnjuta en årslön av
‘‘ kronor att utgå från besparingarna å de för fast anställda volontärer avsedda avlöningsmedel.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall fråga om återberättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning
Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
Vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

384

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 22.

Stat för Skånska husarregementet år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
	An- tal.	grad enligt			grad enligt
	vederbör-		tal.	yederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6	Hovslagarkorpraler.......	6	Ma. 3
Överstelöjtnant........	i	O. 5	Hovslagarryttare........	7	Ma. 1
Majorer............	2	0. 4	Hantverkskorpral.......	1	Ma. 3
Hyttmästare..........	13	O. 3
Löjtnanter........... Underlöjtnanter och fänrikar . .	26 9	O. 2 O. 1	Musikpersonal.
			Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
Underofficerare.			Musiksergeanter........	9	Uo. 2
Fanjunkare.......... Sergeanter ..........	11 20	Uo. 3 Uo. 2	Musikfurirer av andra klassen .	3	Ma. 4
Musikkorpraler........ Musikvicekorpraler.......	3 3	Ma. 3 Ma. 2
Manskap.			Trumpetare..........	9	Ma. 1
Furirer av första klassen .... Furirer av andra klassen ....	8 32	Ma 5 Ma. 4	Clvilmilitär personal.
Korpraler...........	48	Ma. 3	Regementsläkare........	1	C. 11
Volontärer...........	414	Ma. 1	Bataljonsläkare........	1	C. 9
Sjukvårdsfurir av första klassen	1	Ma. 5	Bataljonsveterinärer......	2	C. 8
Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	Ma. 4	Gevärshantverkare.......	2	C. 3
Sjukvårdskorpraler.......	3	Ma. 3
Sjukvårdsryttare........	3	Ma. 1	Civil personal.
Hovslagarfurir av första klassen	1	Ma. 5
Hovslagarfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Regementspastor, arvode ....	1	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis......kronor 1,136,810: —

Arvode till 1 regementspastor...................... »_1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,137,980: —

Anm. 2. Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för
genomförd härordning angivna eller för ryttmästare till 11, för löjtnanter till 21, för
fanjunkare till 9, för sergeanter till 16, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande
vakans, huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.

Anm. 3- Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnantf-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

385

Bil. nr 23.

Förslag till

Stat för Skånska dragonregementet år 1922.

Officerare.

Överste...........

Överstelöjtnant.......

Majorer...........

Ryttmästare........

Löjtnanter.........

Underlöjtnanter och fänrikar

Underofficerare.

Fanjunkare
Sergeanter .

	Löneplan			Löneplan
	och löne-			och löne-
An-	grad enligt		An-	grad enligt
vederbör-		tal.	vederbör-
tal.	ligt avlö-		ligt avlö-
	nings-			nings-
	reglemente.			reglemente.
1	O. 6	Hovslagarkorpraler......	6	Ma. 3
1	0. 5	Hovslagarryttare........	7	Ma. 1
2	0. 4	Hantverkskorpral.......	1	Ma. 3
13	0. 3
26 9	0. 2	Muslkpersonal.
0. 1	Musikfanjunkare........	1	Uo. 3
		Musiksergeanter........	6	Uo. 2
		Musikfurirer av andra klassen .	3	Ma. 4
11	Uo. 3	Musikkorpraler........	3	Ma. 3
20	Uo. 2	Musikvicekorpraler.......	3	Ma. 2
		Trumpetare..........	9	Ma. 1
8	Ma. 5	Civllmilltär personal.
32 48 414	Ma. 4 Ma. 3 Ma. 1 Ma. 5 Ma. 4 Ma. 3	Regementsläkare........	1	C. 11
Bataljonsläkare........ Regementsveterinär......	1 1	C. 9 C. 9
1 3	Bataljonsveterinärer......	2	C. 8
Gevärshantverkare.......	2	C. 3
3 1	Ma. 1 Ma. 5	Civil personal.
2	Ma. 4	Regementspastor, arvode ....	1	—

Manskap.

Furirer av första klassen
Furirer av andra klassen

Korpraler.........

Yolon tärer.........

Sjukvårdsfurir av första klassen
Sjukvårdsfurir av andra klassen

Sjukvårdskorpraler.....

Sjukvårdsryttare......

Hovslagarfurir av första klassen
■I Hovslagarfurirer av andra klassen

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1,111,143: -

Arvode till 1 regementspastor

1.170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,112,313: ■

Anm. 2. Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för genomförd
bärordning angivna eller för ryttmästare till 11, för löjtnanter till 21, för fanjunkare
till 9, för sergeanter till 16, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande
vakans, huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.

Anm. 3. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.)

429 21 49

386

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 24.

Stat för Norrbottens kavallerikår år 1922.

		Löneplan och löne-			Löneplan och löne-
	An- tal.	grad enligt vederbör-		An-	grad enligt vederbör-
	ligt avlö-		tal.	ligt avlö-
		nings-			nings-
Officerare.		reglemente.			reglemente.
		Manskap.
Överstelöjtnant . . . ; .	i	0. 5	Furirer av första klassen ....	3	Ma 5
Ryttmästare.....	2	0. 3	Furirer av andra klassen ....	8
Löjtnanter ........ Underlöjtnanter och fänrikar . .	6 3	O. 2 O. 1	Korpraler........ Volontärer.......	12 92	Ma. 3 Ma. 1
			Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Underofficerare.			Sjukvårdskorpral.......	1	Ma. 3
	Uo. 3	Sjukvårdsryttare ....	1	Ma. 1
Fanjunkare......	3	Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Sergeanter ......	4	Uo. 2	Hovslagarkorpral......	1	Ma. 3
			Hovslagarryttare.....	2	Ma. 1
			Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 245,907:_

Summa förslagsanslag kronor 245,907: —
Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till
j därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande
^ antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnanter) icke uppnått för sådan befordran
fastställa tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

387

Förslag till

Bil. nr 25.

Stat för överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena år 1922.

Officerare.

Överstelöjtnanter......................

Majorer..........................

Xöner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis

	Löneplan ''
	och löne-
	grad enligt
	vederbör-
l/ill.	ligt avlö-
	nings- !
	reglemente.
3	O. 5 \|
3	O- 4 \|

kronor 60,060: —

Summa förslagsanslag kronor 60,060: —

388

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 26.

Stat för Svea artilleriregemente år 1922.

	An- tal.	Lönoplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6
Överstelöjtnanter.......	2	O. 5
Majorer............	3	O. 4
Kaptener...........	18	O. 3
Löjtnanter...........	20	O. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1
Underofficerare.
Styckjunkare.........	15	Uo. 3
Sergeanter ..........	30	Uo. 2
Manskap.
Furirer av första klassen ....	18	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	37	Ma. 4
Konstaplar..........	44	Ma. 3
Volontärer ... •.......	176	Ma. 1
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4
Sjukvårdskonstaplar......	3	Ma. 3
Sjukvårdsartillerister......	3	Ma. 1
Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Hantverkskonstaplar .......	2	Ma. 3
Hantverksartillerister.....	3	Ma. 1
Hovslagarfurirer av andra klassen	2	Ma. 4
Hovslagarkonstaplar......	5	Ma. 3
Hovslagarartillerister.....	5	Ma. 1
Musikpersonal.
Musikstyckjunkare.......	1	Uo. 3
Musiksergeanter........	10	Uo. 2
Trumpetare..........	9	Ma. 1
Civilmilitär personal.
Regementsläkare........	1	C. 11
Bataljonsläkare........	1	C. 9
Regementsveterinär......	1	C. 9
Bataljonsveterinär.......	1	C. 8
Civil personal.
Regementspastor, arvode ....	3	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1,016,370: —

Arvode till 1 regementspastor...................... »_1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,017,540: —

Anm. 1.

Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.

Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande
antal underbefäl av lägre grad eller menige.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Av de båda bovslagarfurirema är den ene avsedd för bovslagargöromålen vid generalstabens
officerskårs f. d. stalletablissemang i Stockholm.

Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350-

389

Förslag till

Bil. nr 27.

Stat för Göta artilleriregemente, Upplands artilleriregemente och Smålands
artilleriregemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-	1		och löne-
	An	grad enligt			grad enligt
	vederbör-		tal.	vederbör-
	tal.	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6	Hantverksartillerister .....	3	Ma. 1
Överstelöjtnanter.......	2	O. 5	Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Maj orer............	3	O. 4	Hovslagarkonstaplar......	5	Ma. 3
Kaptener...........	18	O. 3	Hovslagarartillerister......	5	Ma. 1
Löjtnanter...........	20	O. 2	Musikpersonal.
Underlöjtnanter och fänrikar . .	10	O. 1
			Musikstyckjunkare.......	i	Uo. 3
'' Underofficerare.			Musiksergeanter........	‘)8	Uo. 2
Styckjunkare......... Sergeanter ..........	15 30	Uo. 3 Uo. 2	Musikfurirer av andra klassen . Musikkonstaplar........ Musikvicekonstaplar......	2 2 2	Ma. 4 Ma. 3 Ma. 2
Klanskap.			Trumpetare..........	3	Ma. 1
Furirer av första klassen ....	18	Ma. 5	CivilmiUtär personal.
Furirer av andra klassen .... Konstaplar.......... Volontärer .......... Sjukvårdsfurirer av andra klassen Sjukvårdskonstaplar......	37 44 176 2 3	Ma. 4 Ma. 3 Ma. 1 Ma. 4 Ma. 3	Regementsläkare........ Bataljonsläkare........ Regementsveterinär...... Bataljonsveterinär.......	1 1 1 1	C. 11 C. 9 C. 9 C. 8
Sjukvårdsartillerister......	3	Ma. 1	Civil personal.
Hantverksfurir av andra klassen	1 1	Ma. 4	1
Hantverkskonstaplar......	1 2	Ma. 3	Regementspastor, arvode ....	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, i medeltal för samtliga

regementen förslagsvis.......................kronor 969.266:

Arvode till 1 regementspastor.........................’_1.170:

Summa förslagsanslag kronor 970,436: —

*) Vid Smålands artilleriregemente finnes ytterligare 1 musiksergeantsbeställning.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

390

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 28.

Stat för Vendes artilleriregemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löno-			och löne-
	An- tal.	''grad enligt vederbör-		An-	grad enligt vederbör-
	ligt avlö-		till.	ligt avlö-
		nings-			nings-
Officerare.		reglemente.			reglemente.

Överste......	i	O. 6	Hantverksartillerister.....	4	Ma. 1
Överstelöjtnanter ...	2	O. 5	Hovslagarfurirer av andra klassen	2	Ma. 4
Majorer........	4	O. 4	Hovslagarkonstaplar......	5	Ma. 3
Kaptener.......	20	O. 3	Hovslagarartillerister .....	6	Ma. 1
Löjtnanter.......		O. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	11	O. 1	Musikpersoaal.
Underofficerare.			Musikstyckjunkare....... Musiksergeanter........	1 10	Uo. 3 Uo. 2
Styckjunkare.....	17	Uo. 3	Musikfurirer av andra klassen .	2	Ma. 4
Sergeanter.....	36	Uo. 2	Musikkonstaplar......	2	Ma. 3
			Musikvicekonstaplar......	2	Ma. 2
Manskap.			Trumpetare......	4	Ma. 1
Furirer av första klassen . .	21	Ma. 5	Civilmilitär personal.
Furirer av andra klassen ....	44	Ma. 4
Konstaplar .... Volontärer . . * .	52 208	Ma. 3 Ma. 1	Regementsläkare....... Bataljonsläkare.....	1 1	C. 11 C. 9
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Regementsveterinär......	1	C. 9
Sjukvårdskonstaplar ....	3	Ma. 3	Bataljonsveterinär.......	1	C. 8
Sjukvårdsartillerister ....	4	Ma. 1	Civil personal.
Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4 j
Hantverkskonstaplar . .	2	Ma. 3 I	Regementspastor, arvode ....	1	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 1 084 686- —

Arvode till 1 regementspastor...................... „ ’ lyjn._

Summa förslagsanslag kronor 1,085,856; —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för'' sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

391

Förslag till

Bil. nr 29.

Stat för Norrlands artilleriregemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6	Hantverkskonstaplar......	2	Ma. 3
Överstelöjtnanter.......	2	O. 5	Hantverks artillerister.....	4	Ma. 1
Majorer............	3	O. 4	Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Kaptener...........	20	O. 3	Hovslagarkonstaplar......	5	Ma. 3
Löjtnanter...........	21	O. 2	Hovslagarartillerister .....	6	Ma. 1
Underlöjtnanter och fänrikar . .	11	O. 1
			Musikpersonal.
Underofficerare.			Musikstyckjunkare.......	1	Uo. 3
Styckjunkare......... Sergeanter ..........	16 32	Uo. 3 Uo. 2	Musiksergeanter........ Musikfurirer av andra klassen . Musikkonstaplar........	8 2 2	Uo. 2 Ma. 4 Ma. 3
			Musikvicekonstaplar...... Trumpetare..........	2	Ma. 2
Manskap.			3	Ma. 1 1
Furirer av första klassen ....	20		Civilmilitär personal.
Furirer av andra klassen ....	40	Ma. 4
Konstaplar..........	48	Ma. 3	Regementsläkare........	1	C. 11
Volon tärer...........	192	Ma. 1	Bataljonsläkare........	1	C. 9
Sjukvårdsfurirer av andra klassen	2	Ma. 4	Bataljonsveterinär.......	1	C. 8
Sjukvårdskonstaplar......	3	Ma. 3	Civil personal.
Sjukvårdsartillerister......	4	Ma. 1
Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4	Regementspastor, arvode ....	1	—

Löner till ovanstående ordinarie beställmngshavare, förslagsvis......kronor 1,016,086: —

Arvode till 1 regementspastor...................... » 1.170: —

Summa förslagsanslag kronor 1,017,256: —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

392

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 30.

Förslag till

Stat för Gottlauds artillerikår år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
	bill.	ligt avlö-			ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överstelöjtnant........	1	o. 5	Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Kaptener...........	6	O. 3	Sjukvårdskonstaplar......	2	Ma. 3
Löjtnanter...........	10	O. 2	Sjukvårdsartillerister......	2	Ma. 1
Underlöjtnanter och fänrikar . .	4	O. 1	Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4
			Hantverkskonstapel......	1	Ma. 3
			Hantverksartillerister.....	2	Ma. 1
Underofficerare.			Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Styckjunkare.........	4	Uo. 3	Hovslagarkonstapel......	1	Ma. 3
Sergeanter ..........	9	Uo. 2	Hovslagarartillerist......	1	Ma. 1
			Musikpersonal.
Manskap.			Musiksergeant.........	1	Uo. 2
Furirer av första klassen . . .	7	Ma. 5	Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
Furirer av andra klassen ....	15	Ma. 4	Musikkonstapel ........	1	Ma. 3
Konstaplar..........	22	Ma. 3	Musikvicekonstapel......	1	Ma. 2
Volontärer ..........	88	Ma. 1	Trumpetare..........	2	Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 350,606: —

Summa förslagsanslag kronor 330,606: —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

393

Bil. nr 31.

Förslag till

Stat för Bodens artilleriregemente år 1922.

		Löneplan			Löneplan !
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt;
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings- !
		reglemente			reglemente.,
Officerare.
Överste............	1	0. 6	Sjukvårdsfurir av andra klassen	i	Ma. 4 1
Överstelöjtnant........	1	O. 5	Sjukvårdskonstaplar......	2	Ma. 3 i
Majorer............	3	0. 4	Sjukvårdsartillerister......	3	Ma. 1 1
Kaptener...........	16	0. 3	Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Löjtnanter...........	17	O. 2	Hantverkskonstaplar......	2	Ma. 3
Underlöjtnanter och fänrikar	8	O. 1	Hantverksartillerister.....	3	Ma. 1
			Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Underofficerare.			Hovslagarkonstapel...... Hovslagarartillerist ......	1 1	Ma. 3 Ma. 1
Styckjunkare .........	16	Uo. 3
Sergeanter ..........	32	Uo. 2	Musikpersonal.
Manskap.			Musiks ty ckjunkare.......	1	Uo. 3
		Musiksergeanter........	O	Uo. 2
Furirer av första klassen . . .	14	Ma. 5	Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
Furirer av andra klassen ....	26	Ma. 4	Musikkonstaplar........	2	Ma. 3
Konstaplar..........	32	Ma. 3	Musikvicekonstapel......	1	Ma. 2 \|
Volontärer...........	136	Ma. 1	Trumpetare..........	2	Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie bestiUlningsliavare, förslagsvis.......kronor 799,173: —

Summa förslagsanslag kronor 799,173: —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl, Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 samt.

296 höft. (Nr 350.)

429 21 50

394

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 32.

Förslag till

Stat för Positionsartilleriregementet år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och lönc-			och löne-
i	An- tal.	grad enligt			grad enligt
	vederbör-		tal.	vederbör-
!	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
Överste............	i	O. 6	Sjukvårdsartillerister......	2	Ma. 1
Överstelöjtnant........	i	O. 5	Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Majorer............	2	O. 4	Hantverkskonstapel......	1	Ma. 3
Kaptener...........	10	O. 3	Hantverksartillerister .....	2	Ma. 1
Löjtnanter...........	12	O. 2	Hovslagarfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Underlöjtnanter och fänrikar . .	6	O. 1	Hovslagarkonstaplar......	2	Ma. 3
		Hovslagarartillerister .....	3	Ma. 1
Underofficerare.			Musikpersonal.
Styckjunkare .........	12 24	Uo. 3 XJ0 2	Musikstyokjunkare.......	1	Uo. 3
		Musiksergeanter........	4	Uo. 2
			Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
Manskap.			Musikkonstapel........	1	Ma. 3
Furirer av första klassen .... Furirer av andra klassen ....	10 20	Ma. 5 Ma. 4	Musikvicekonstaplar...... Trumpetare..........	2 2	Ma. 2 Ma. 1
Konstaplar.......... Volontärer..........	24 96	Ma. 3 Ma. 1	Civilmilitär personal.
Sjukvårdsfurir av andra klassen	1	Ma. 4	Regementsläkare........	1	C. 11
Sjukvårdskonsfcaplar......	2	Ma. 3	Bataljonsveterinär.......	1	C. 8

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 620,442: -

Summa förslagsanslag kronor 620,442: —

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbestftllning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

395

Bil. nr 33.

Förslag till

Stat för Karlsborgs artillerikår år 19*22.

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Officerare.
Överstelöjtnant........ Kaptener...........	i 7	O. 5 0. 3
Löjtnanter...........	8	0. 2
Underlöjtnanter och. fänrikar . .	4	0. 1
Underofficerare.
Styckjunkare .........	7	Uo. 3
Sergeanter ..........	14 UO. 6
Manskap.		i
Furirer av första klassen ....	6	Ma. 5
Furirer av andra klassen . . .	14	Ma. 4
Konstaplar..........	16	Ma. 3
Volontärer...........	6oi Ma. 1

An tal.

Sjukvårds! urir av andra klassen

Sjukvårdskonstapel......

Sjukvårds artillerist.......

Hantverksfurir av andra klassen

Hantverkskonstapel......

Hantverksartillerist......

Hovslagarkonstapel......

Hovslagarartillerist......

Musikpersonal.

Musikstyckjunkare.......

Musiksergeant.........

Musikfurir av andra klassen . .

Musikvicekonstapel......

Trumpetare..........

Löneplan \

och lönegrad
enligt
vederbör- I
ligt avlöningsreglemente.

Ma. 4
Ma. 3
Ma. 1
Ma. 4
Ma. 3
Ma. 1
Ma. 3
Ma. 1

Uo. 3 :
Uo. 2
Ma. 4 i
Ma. 2 j
Ma. 1 i

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare. förslagsvis.......

Summa förslagsanslag

kronor 349,609: —
kronor 349,609: —

Anm 1 Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett möt vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige. .. ,

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

396

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil.

nr 34.

Stat för Artilleriets fabriker och tyganstalter år ]!)22. * I

Fabriks- och tygpersonal.

i Fälttygmästare........

I Styresmän..........

I Tygmästare av första klassen .

I):o av andra klassen .

j Tyg- eller fabriksingenjörer . .

Oververkmästare.......

I Tyg- eller fabriksförvaltare a

första klassen .......

iDepartementsskrivare.....

1	Löneplan			Löneplan
	och löne-			och löne-
An- tal.	grad enligt vederbör-ligt avlö-		grad enligt , , \| vederbör-a ‘1 ligt avlö-
	nings-			nings-
i	reglemente.			reglemente.
i	O. 5	Besiktningsrustmästare eller tyg-
3	O. 4	verkmästare........	18	C. 6
1	O. 4	Verkmästare av första klassen .	6	C. 6
2	O. 3	Tygförvaltare av andra klassen .	6	C. 5
i	C. 12	Verkmästare av andra klassen .	2	C. 4
1	C. 8	Tygunderofficerare.......	2	Uo. 3
j		Tyg- eller fabriksskrivare ....	14	C. 3
12	0. 7	Tvghantverkare.........	44	C. 3
7“l	C. 6	Fortmaskinister........	7	C. 3

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 693 230: —

Arvoden å 2,040 kronor till fälttygmästaren och ä 2,400 kronor till en var av

3 styresmän vid artilleriets fabriker................ . ,, 9,240:_

Summa förslagsanslag kronor 702,470: —

Anm. Vid inträffande avgång i tyg- eller fabriksförvaltar-, tygunderofficers-, tyg- eller fabriksskrivarbeställning
iakttages:

att, intill dess antalet tyg- eller fabriksförvaltarbeställningar av första klassen
nedgått till 11, i stället för avgången sådan beställningshavare skall tillsättas tygförvaltare
av andra klassen,

att, enär samtliga tygunderofficersbeställuingar skola indragas, återbesättande
av vakant sådan beställning ej må äga rum. samt

att återbesättande av tyg- eller fabriksskrivarbeställning må äga rum först
sedan genom avgång utan motsvarande återbesättande beställningarnas antal nedgått

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

397

Bil. nr 35.

Förslag till

Stat för officerare och underofficerare med vederlikar vid fortifikationen år 1922.

•	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Officerare.
Överstar ...........	3	O. 6
Överstelöjtnanter.......	4	O. 5
Majorer............	10	O. 4
Kaptener...........	58	O. 3
Löjtnanter...........	66	O. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	32	O. 1
Underofficerare.
Fanjunkare..........	49	Uo. 3
Sergeanter ..........	98	Uo. 2
Musikpersonal.
Musikfanjunkare........	8	Uo. 3
Musiksergeanter........	ii	Uo. 2

		Löneplan och löne- i
		grad enligt
	tal.	vederbör- ] ligt avlö- 1
		nings-
		reglemente.!
CivllmUltär personal.
Regementsläkare........	2	C. 11
Bataljonsläkare........	1	C. 9
Bataljonsveterinärer......	2	C. 8 !
Fortifikationskassörer.....	ii	C. 7 \|
Departementsskrivare.....	5	C. 6
Tygverkmästare........	6	C. 6 1
Gevilrshantverkare''.......	5	C. 3 i
Tyghantverkare........	27	C. 3 •
Förrådsvaktmästare......	O	C. 1
Civil personal.
Regementspastorer, arvode . . . Expeditionsvakt vid fortifikations-	3	—
stabens huvudstation ....	1	Avd. B. 1

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,

förslagsvis.............................

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis.........

Arvoden till 3 regementspastorer å 1,170 kr................

» » 3 avdelningschefer å 930 kr.................

» » 10 stabsofficerare ä 720 » ................

Gratifikationer till biträden å byggnads avdelningen m. in..........

Summa förslagsanslag

kronor 2,014,678: —
» '' 2,988: —

» 3,510: —

» 2,790: —

» 7.200: —

» 1,600: —

kronor 2,032,766: —

Anm. 1. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 2. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till
befordran eljest närmast stående underlöjtnant''-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder eller genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.

398

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 36.

Stat för Svea ingenjörkår år 1922.

...		Löneplan och Inne-			Löneplan ; och löne- !
		grad enligt			grad enligt]
	tal.	vederbör-ligt avlö-		tal.	vederbör-ligt avlö- ;
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.]
Manskap.
Furirer av första klassen .... Furirer av andra klassen .... Korpraler........... Vicekorpraler......... Volontärer........... Hantverksfurir av första klassen	6 11 18 18 95 1	Ma. 5 Ma. 4 Ma. 3 Ma. 2 Ma. 1 Ma. 5	Sjukvårdsfurir av andra klassen Sjukvårdskorpraler....... Sjukvårdsvicekorpraler..... Sjukvårdssoldater....... Hovslagarvicekorpral...... Hovslagarsoldat........	1 2 1 1	Ma. 4 Ma. 3 Ma. 2 Ma. 1 Ma. 2 Ma. 1
Hantverksfurirer av andra klassen Hantverkskorpraler ......	2 6	Ma. 4 Ma. 3	Musikmanskap.
Hantverksvicekorpraler.....	7	Ma. 2	Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
i Gevärskantverkarkorpral ....	1	Ma. 3	Musikkorpraler ........	2	Ma. 3
i Gevärshantverkarvicekorpraler .	2	Ma. 2	Musikvicekorpraler.......	2	Ma. 2
'' Gevärshantverkarsoldat ....	1	Ma. 1	Trumpetare..........	3	Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningsliavare, förslagsvis.......kronor 287,264: —

Summa förslagsanslag kronor 237,264: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

399

Förslag till

Bil. nr 37.

Stat för Göta ingenjör kår år 1922.

		Löneplan			Löneplan ;
		och löne-			och löne-
	An- tal.	grad enligt		An- tal.	grad enligt
	vederbör-		vederbör- i
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Manskap.			Sjukvårdsfurir av andra klassen	i 1	Ma. 4
Furirer av första klassen . . .	6	Ma. 5	Sjukvårdskorpraler . . . . • . .	2	Ma. o
\| Furirer av andra klassen . . .	10	Ma. 4	Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2
Korpraler...........	17	Ma. 3	Sjukvårdssoldater.......	2	Ma. 1
1 Vicekorpraler.........	17	Ma. 2	Hovslagarvicekorpral......	1	Ma. 2
! Volontärer........... .	85	Ma. 1	Hovslagarsoldat........	1	Ma. 1
j Hantverksfurir av första klassen	1	Ma. 5
Hantverksfurirer av andra klassen 1 Hantverkskorpraler......	2 6	Ma. 4 Ma. 3	Musikmanskap.		Ma. 4 !
[ Hantverksvicekorpraler.....	7	Ma. 2	Musikfurir av andra klassen . .	1
j Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3	Musikkorpraler.....• . .	2	Ala. 3 1
Gevärsliantverkarvicekorpral . .	1	Ma. 2	Musikvicekorpraler.......	2	Ma. 2 j
\| Gevärshantverkarsoldater . . .	2	Ma. 1	Trumpetare..........	3	Ma. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 121.712: —

Summa förslagsanslag kronor 121,712: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

400

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 850.

Förslag till

Bil. nr 38.

Stat för Bodens ingenjörkår år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löno-
		grad enligt		An- tal.	grad enligt
	tal.	vederbör-		vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Manskap.
Furirer av första klassen ....	3	Ma. 5	Sjukvårdskorpral........	i	Ma. 3
Furirer av andra klassen ....	6	Ma. 4	Sjukvårdsvicekorpral......	i	Ma. 2
Korpraler...........	10	Ma. 3	Sjukvårdssoldat........	i	Ma. 1
Vicekorpraler.........	9	Ma. 2	Hovslagarvicekorpral......	i	Ma. 2
Volontärer...........	60	Ma. 1
Hantverksfurir av första klassen	1	Ma. 5	Musikmanskap.
Hantverksfurirer av andra klassen	2	Ma. 4
Hantverkskorpraler ......	5	Ma. 3	Musikfurir av andra klassen . .	i	Ma. 4
Hantverksvicekorpraler.....	6	Ma. 2	Musikkorpraler ........	2	Ma. 3
Gevärshantverkarkorpral ....	1	Ma. 3	Musikvicekorpraler....... Trumpetare..........	2	Ma. 2
Gevärshantverkarsoldat ....	1	Ma. 1	2	Ma. 1

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 147,348: —

Summa förslagsanslag kronor 147,348: —

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe sättande

av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 350.

401

Bil.

39.

Förslag till

Stat för Norrlands ingenjörkår år 1922.

Löneplan
• och löne^
:grad enligt
. , j vederbörligt
avis- ■
| niugs;
reglemente. i

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-regleracnte.
Manskap.
Furirer av första klassen ....	6	Ma. 5
Furirer av andra klassen ....	10	Ma. 4
Korpraler . ,.........	16	Ma. 3
Vicekorpraler.........	16	Ma. 2
Volontärer...........	75	Ma. 1
Hantverksfurir av första klassen	1	Ma. 5
Hantverksfurir av andra klassen	1	Ma. 4
Hantverkskorpraler......	4	Ma. 3
Hantverksvicekorpraler.....	5	Ma. 2

Gevärsliautverkarkorpral ....	1	Ma.	3
Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	Ma.	o
Gevärshantverkarsoldat ....	1	Ma.	1
Sjukvårdsfurir av andra kiassen	1	Ma.	4
S, j uk vård skorpral........	1	Ma.	3
Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma.
Sjukvårdssoldat........	1	Ma.	1
Hovslagarkorpral .......	1	Ma.	3
Hovslagarvicekorpral......	1	Ma.
Hovslagarsoldater.......	2	Ma.	1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 188,868: —

Summa förslagsanslag kronor 188,868: —

Anm. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer mS de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 290 käft. (Nr 350.)

429 21 51

402

Kungl. Majds Proposition Kr 850.

Förslag till

Bil. nr 40.

Stat för Fälttelegrafkåreu år 1922.

		Löneplan	- . - mil-------		Löneplan
		och löne-			och 1öne-
		grad enligt		An- tal.	grad enligt
	tal.	vederbör-ligt avlö-		vederbör-ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Manskap.			* Sjukvårdsfurir av andra klassen	i	Ma. 4
Furirer av första klassen . . .	10	Ma. 5	Sjukvårdskorpral .......	i	Ma. 3
Furirer av andra klassen ....	18	Ma. 4	Sjukvårdsvicekorpraler.....	2	Ma. 2
Korpraler...........	24	Ma. 3	Sjukvårdssoldat........	1	Ma. 1
Vicekorpraler.........	25	Ma. 2	Hovslagarkorpral.......	1	Ma. 3
Yolontärer...........	125	Ma. 1	Hovslagarvicekorpral......	1	Ma. 2
Hantverksfurirer av första klassen	2	Ma. 5	Hovslagarsoldat........	1	Ma. 1
Hantverksfurirer av andra klassen	3	Ma. 4
Hantverkskorpraler......	11	Ma. 3	Musikmanskap.
Hantverksvicekorpraler ....	16	Ma. 2
G-evärsliantverkarkorpra1 ....	1	Ma. 3	Musikkorpral.........	1	Ma. 3
Gevärshantverkarvicekorpral . .	1	Ma. 2	Musikvicekorpral........	1	Ma. 2
G-evärshantverkarsoldat ....	1	Ma. 1	Trumpetare..........	2	Ma. 1 i

Löner till ovanstående ordinarie b estli 11 ni utsila vare. förslagsvis.......kronor 323,544: —

Summa förslagsanslag kronor 323,544: —-

Anm. 1. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till

följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal

underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 2. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbe sättande

av den vakanta beställningen underställas Kung!. Maj.-ts prövning.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

403

Förslag till

Bil. nr 41.

Stat för officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen år 1922.

- -----------------------------“........ ■''		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt		An-	grad enligt;
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.			Musikpersonal.
Överste............	i	O. 6	Musiksergeanter........	6	Uo. 2
Överstelöjtnanter.......	3	O. 5
Majorer............	3	O. 4	eivilmilitär personal.
Kaptener........... Löjtnanter........... Underlöjtnanter och fänrikar . .	26 35 12	0. 3 O. 2 0. 1	Regementsläkare ....... Bataljonsläkare........ Batalj onsveterinärer......	5 5	C. 11 C. 9 C. 8
			Hantverkare..........	2	C. 3
Underofficerare.
Fanjunkare..........	22 Uo. 3	Civil personal.
Sergeanter ...........	61j Uo. 2	Regementspastor, arvode ....	1	— ''

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 884,821: —

Arvode till l regementspastor............•.......... > 1,170:

Summa förslagsanslag kronor 885,991:

Anm. 1. Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställnmgarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbestälining
eller i eivilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas,
överflyttas beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare
med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt eivilmilitär
beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen», därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet kaptensbeställningar nedbringats till det i staten för genomförd härordning
angivna, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande vakans, huruvida återbesättande
skall ske eller beställningen indragas.

Anm. 3. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran
eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran
fastställd tjänsteålder, må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant
eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på, stat
anvisade avlöningsförmåner.

Anm. 4. Av de å staten upptagna bataljonsveterinärbeställningarna skall en beställning icke
tillsättas, så länge den nuvarande bataljonsveterinären vid Norrlands trängkår kvarstår
å gammal stat.

404

Kuugl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 42.

Stat för Stöd trängkår år 1922.

		Loneplan			Loneplan
		och löne-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt aylö-		ligt avlö-
		umgå-			långs-
		reglemente.			reglemente.
Underofficerare.			Musikpersonal.
Fanjunkare..........	2	Uo. 3	Musiksergeant.........	1	Uo. 2
Musikfurir av andra klassen . .	1	Ma. 4
			Musikkorpral.........	1	Ma. 3
			Musikvicekorpraler.......	2	Ma. 2
Manskap.			Trumpetare..........	2	Ma. 1
Furirer av första klassen . . .	4	Ma. 5	Civilmilitär personal.
Furirer av andra klassen ....	8	Ma. 4	Hantverkare.......... Förråds vaktmästare......	3 1	C. 3 0. 1
Korpraler........... Vicekorpraler.........	14 13	Ma. 3 Ma. 2
V olon tärer...........	21	Ma. 1	Civil personal.
Hovslagarkorpral .......	1	Ma. 3
Hovslagarvicekorpral .....	1	Ma. 2	Regementspastor, arvode ....	1	1

Löner till ovanstående ordinarie beställniugshavare, förslagsvis.......kronor 121,950: —

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1,170: —

Summa förslagsanslag kronor 123,120: —

Anm. 1. Vid uppkommande vakans i regementspastors best ii Ilningen skall beställningen ej återbesättas.

Anm. 2. Underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller
i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas
beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med
vederlikar vid trängen».

b) Underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen»,
därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm. 3. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats
till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i
fanjunkarbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Vid vakans i underbefäls eller bestållningsmans volontärnummer mfi de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 5. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr 850.

40»

Förslag till

Bil. nr 43

Stat för Göta trängkår år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och lönc-			och löne-
	Au-	»råd enligt vederbör-		An- tal.	grad enligt vederbör- i
	tal.	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente..
Officerare.			Musikpersonal.
Kapten............	i	0. 3	Musiksergeanter........	2	Mu. 2
Löjtnant............	i	O. 2	Musikfurir av andra klassen . .	1	Mu. 4
		Musikkorpral.........	1	Mu. 3
Manskap.			Musikvicekorpraler.......	2	Mu. 2
		Trumpetare...... ...	2	Mu. 1
j Furirer av första klassen ....	4\| Ma. 5
! Furirer av andra klassen ....	8! Ma. 4
1 Korpraler ...........	14; Ma. 3	Civilmilitär personal.
V icekorpraler.........	13! Ma. 2		C. 11
Volontärer...........	21	Ma. 1	Begementsläkare........	1
\| Hovslagarkorpral........	1	Ma. 3	Hantverkare..........	4	C. 3
! Hovslagarvicekorpral......	1	Ma. 2	Förråds vaktmästare......	1	C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 135,777:

Summa förslagsanslag kronor 135,777: —

Anm. 1. Officers- och musikunderofficersbeställningarna samt. de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid
trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers- eller musikunderofficersbeställning eller i civilmilitär
beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överfiyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen».

b) Officers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas
till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
därest vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.

Anm- 2. Intill dess antalet hantverkarbeställningar nedbringats till det i staten för genomförd
härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i hantverkarbeställning frågan
om återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

40» i

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 350.

förslag till

tat för Norrlands trängk&r år 1922.

Bil. nr 44.

		Löneplan			Löneplan !
		och löne-			och löne-
1	An- tal.	grad enligt vederbör-		An- tal.	grad enligt! vederbör- ''
	ligt avis-		ligt avlö- \|
		nings-			nings-
Underofficerare.		reglemente.			reglemente.!
		Musikpersonal.
i Fanjunkare........	2	Uo. 3	Musikfurir av andra klassen . .	i	Mu. 4
1 Sergeanter.......	2	Uo. 4	Musikkorpral .....	i	Mu. 3
			Musikvicekorpraler......	2	Mu. 2
Manskap.			Trumpetare.......	2	Mu. 1
\| Furirer av första klassen ....	4	Ma. 5	Civilmilitär personal.
] Furirer av andra klassen ....	8	Ma. 4
; Korpraler.......	14	Ma. 3	Hantverkare.........	3	C. 3
! Vicekorpraler......	13	Ma. 2	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1
Volontärer......	21	Ma. 1			\|
Hovslagarkorpral ....	1	Ma. 3	Civil personal.
Hovslagarvicekorpral ....	1	Ma. 2	Regementspastor, arvode ....	1	- \|

Laner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......, kronor 126,720: —

Arvode till 1 regementspastor....................... „ j j-q. _

Summa förslagsanslag kronor 127,890: —

Anm. 1. yid uppkommande vakans i regementspastorsbeställningen skall beställningen ei återbesättas.

Anm. 2. Underofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna skola överflyttas till
staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet med
efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i underofficersbeställning eller i civilmilitär beställning
och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen före återbesättandet
till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».

b) Underofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas till staten för
»officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande beställningshavare
därom gör framställning.

Anm. 3. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats
till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans
i fanjunkarbeställning, sergeantsbeställning eller hantverkarbeställning frågan om
återbesättande av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts provning

Anm. 4. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontämummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 5 Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kung!. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 350.

407

Förslag till

Bil. nr 45.

Stat för Skånska triingkåren år 1022.

		Löneplan			Löneplan \|
		och löne-			och löne- \|
•		grad enligt			grad enligt;
	tal.	vederbör-		tal.	vederbör- ;
	ligt avlö-		ligt avlö- i
		nings-			nings- !
		reglemente.			reglemente.;
Underofficerare.					i
Fanjunkare..........	2	Uo 3.	Musikpersonal.		i
			Musikfurir av andra klassen . .	i	Ma. 4
Manskap.			Musikkorpral.........	i	Ma. 3
		Musikvicekorpraler.......	2	Ma. 2
Furirer av första klassen ....	4	Ma. 5	Trumpetare..........	2	Ma. 1
Furir er av andra klassen ....	8	Ma. 4
Korpraler...........	14	Ma. 3			1
Vicekorpraler......... Volontärer...........	13 21	Ma. 2 Ma. 1	Civilmilitär personal.		i
Hovslagarkorpral.......	1	Ma. 3	Hantverkare..........	4	C. 3
Hövslagarvicekorpral......	1	Ma. 2	Förrådsvaktmästare......	1	C. 1

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis

kronor 120,304: —

Summa förslagsanslag kronor 120,304: —

Anm. 1. Underofficersbeställningama samt de civilmilitära beställningarna skola överflyttas till
staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet med
efterföljande bestämmelser.

b) Underofficersbeställning samt civilmilitär beställning överflyttas tillstaten för
»officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande lieställningshavare
därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till
det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning
eller liantverkarbeställning frågan om återbesättande av den vakanta
beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 3. Vid vakans i underbefäls eller beställningsmans volontärnummer må de löner, som till
följd därav inbesparas, användas till avlönande av ett mot vakanserna svarande antal
underbefäl av lägre grad eller menige.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj-.ts prövning.

408

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil. nr 46.

Stat för Västmanlands trängk&r år 1922.

1	/	Löneplan			Löneplan
		och lönc-			och löne-
	An- tal.	grad enligt vederbör-		An- tal.	grad enligt vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.
		Musikpersonal.
1 Kapten............	i	O. 3	Musiksergeant.........	i	Uo. 2
			Musikfurir av andra klassen . .	i	Ma. 4
Underofficerare.			Musikkorpral.........	i	Ma. 3
j Fanjunkare..........	3	Ilo. 3	Musikvicekorpraler.......	2	Ma. 2
[ Sergeanter...........	2	Uo. 2	Trumpetare..........	2	Ma. 1
Manskap.			Civilmilitär personal.
Furirer av första klassen ....	4	Ma 5	Bataljonsläkare........	i	C. 9
Furirer av andra klassen ....	8	Ma. 4	Hantverkare . ........	3	0. 3
Korpraler...........	14	Ma. 3	F örrådsvaktmästare.......	i	C. 1
Vicekorpraler.........	13	Ma. 2
Volontärer ..........	21	Ma. 1	Civil personal.
Hovslagarkorpral.......	1	Ma. 3
Hövslagarvicekorpral .....	1	Ma. 2	Regementspastor, arvode » . . .	i	—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 146,098:

Arvode till 1 regementspastor....................... » 1170: —

Summa förslagsanslag kronor 147,268: —

Amu. 1. Officers-, underofficers- och nmsikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning
eller i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas
beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare
med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär
beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen». därest vederbörande beställningshavare därom gör framställning.

Anm. 2. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats
Vill det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i
fanjunkarbeställning, sergeantsbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

409

Förslag till

Bil. nr 47.

Stat för Östgöta trängkår år 1922.

		Löneplan			Löneplan
		och löne-			och löne-
	An- tal.	grad enligt			grad enligt
	vederbör-		tal.	vederbör-
	ligt avlö-		ligt avlö-
		nings-			nings-
		reglemente.			reglemente.
Officerare.			Hovslagarkorpral........	i	Ma. 3
Kapten............	i	0. 3	Hovslagarvicekorpral......	i	Ma. 2
Underofficerare.			Musikpersonal.
Fanjunkare..........	2	Uo 3.	Musiksergeanter........ Musikfurir av andra klassen . •	2 1	Uo. 2 Ma. 4
			Musikkorpral..........	1	Ma. 3
Manskap.			Musikvicekorpraler....... Trumpetare..........	2 2	Ma. 2 Ma. 1
Furirer av första klassen ....	4	Ma. 5
Furirer av andra klassen .... Korpraler...........	8 14	Ma. 4 Ma. 3	Civilmilitär personal.		C. 3
Vicekorpraler.........	13	Ma. 2	Hantverkare..........	4
Volontärer...........	21	Ma. 1	Förrådsvaktmästare.......	1	C. 1

''Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 138.946: —

Summa förslagsanslag kronor 138,946: —

Anm. 1.

Anm■ 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningama samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med
vederlikar vid trängen» i enlighet med efterföljande bestämmelser.

a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning
eller i civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas,
överflyttas beställningen före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare
med vederlikar vid trängen».

b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär
beställning överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen», därest vederbörande beställningshavare därom gör framställning.

Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats
till det i staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i
fanjunkarbeställning eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 käft. (Nr 350.)

651 21 52

410

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Stat för Intendenturkåren år 1922.

Bil. nr 48.

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Officerare.
Överstar............	3	O. 6
Övertelöjtnanter........	5	O. 5
Majorer............	8	O. 4
Kaptener...........	88	O. 3
Löjtnanter...........	12	O. 2
Underofficerare.
Förvaltare...........	79	Uo. 4
Sergeanter...........	16	Uo. 2

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Manskap.
Furirer av första klassen .... Furirer av andra klassen . . . ,	10 15	Ma. 5 Ma. 4
Civilmilitär personal.
Departementsskrivare.....	2	C. 6
Civil personal.
Expeditionsvakt vid intendentur-staben............	1	Avd. B. 1

Löner till ovanstående ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare,

förslagsvis . . . . ........................

Lön till ovanstående ordinarie expeditionsvakt, förslagsvis.........

Arvoden å 600 kronor till officer, placerad eller förordnad såsom regementsintendent
vid infanteriregemente, Skånska dragonregementet, fältartilleriregemente
(vid Norrlands artilleriregemente dock allenast vid

huvudstationen) samt Fälttelegrafkåren...............

Dagtraktamenten till sådana intendents- och förvaltaraspiranter, som avlagt
intendents- och förvaltarexamen, under tjänstgöring utom eget trupp förbands

förläggningsort......................

Dagarvoden till officerare och underofficerare, vilka, utan att uppbära lön
från intendenturkårens stat och utan att på grund av allmänna bestämmelser
vara berättigade till dagtraktamente, förordnas att uppehålla
befattning vid nämnda kår......... ........

kronor 1,365,525: —

> 2,988: —

• 21,600: —

» 11,491: —

> 15,000: —

Summa förslagsanslag kronor 1,416,604: —

Anm 1. De i staten upptagna dagtraktamenten och dagarvoden utgå, därest icke annorlunda
förordnas, enligt bestämmelserna i reglementet för arméns avlöning under fred den
11 oktober 1907.

Anm. 2. Om brist uppstår å endera av de två sista här ovan upptagna posterna, må till
täckande därav användas den å den andra posten möjligen uppkommande besparing,
under villkor att summan av de båda posterna icke överskrides.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

411

Bil. nr 49.

Förslag till

Stat för garnisonssjukliuset i Stockholm år 1922.

An tal.

I. Avlöningar m. m.

Löneplan
och lönegrad
enligt
vederbörligt
avlöningsreglemente.

Enhets kostnad.

Arvode.

Kronor.

Summa

kronor.

Ordinarie beställningshavare.

Överläkare, tillika chefläkare............. 1

Överläkare............... 1

Sjukhusintendent, uppbär löneförmåner på intendentur -

kårens stat....................—

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis
kronor..................—

Arvoden å 1,170 kronor till vardera av chefläkaren
och överläkaren jäml. § 31 i avlöningsreglementet för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid armén och
marinen......................—

C. 11
C. 9

Övrig personal.

Överläkare vid avdelningen för hud- och könssjukdomar,
tillika föreståndare för polikliniken för nämnda sjukdomar,
arvode ...................

Underläkare, förutom fri bostad med möbler och säng servis,

bränsle och lyse samt kost, arvoden.....

Underläkare, d:o, d:o............... • •

Läkare vid polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar,
arvode ....................

Föreståndare för tandpolikliniken, arvode.......

Läkare vid ögonpolikliniken, arvode.........

Förrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten, arvode

Apotekare, arvode...................

Apotekare, biträde, arvode..... ........

Obducent, arvode..................

Köntgenföreståndare, arvode.............

Sjukgymnast, arvode.................

Sjukhuspredikant, arvode ...............

Juridiskt biträde, arvode...............

Husmoder, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års
och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Översköterskor, förutom fri bostad med möbler och
sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,

arvoden .......................

2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års
och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Undersköterskor, förutom fri bostad med möbler och
sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt,
arvoden......,................

3.480

3,270

780

480

17,208

2,340

4,650 |

6,960 |
9.810

3.480
2.910
2.340

l) 2,440
6,960
4.650
1,170

3.480
1,050

600

360

1,020

6.240 —

3,840 I -

412

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

		Löneplan
	An- tal.	grad enligt vederbör-ligt avlö-	.hnhets- kostnad. Arvode.	Summa kronor.
		nings- reglemente.
Kvinnliga sjukhusbiträden, förutom ersättning för kost
å 2 kronor per dag, arvoden..........	8	—	’)815	_	6,520	j_
Köksföreståndare, arvode ....... Överkokerska, förutom fri bostad med möbler och säng-	1	—	—	—	*) 2,440	—
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode 2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års	1	—	—	—	900	—
och det andra efter 10 ärs väl vitsordad tjänst.
Kokerska, förutom fri bostad med möbler och säng-		•
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode Köksbiträden, förutom fri bostad med möbler och säng-	1	—	—	—	600	—
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvoden Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse,	4	—	450	—	1,800	—
arvode ............... Baderska, förutom ersättning för kost å 2 kronor per	1	—	—	—	1,740	—
dag, arvode............... Städerskor, förutom fri bostad med möbler och säng-	1	—	—	—	s)815	—
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvoden Tvättförestånderska, förutom fri bostad med möbler	2	—	450	—	900	—
och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode .............. 2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års	1	—	—	—	870	—
och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Tvättbiträden, förutom ersättning för kost å 2 kronor • per dag, arvoden ................. Sömmerska, förutom ersättning för kost med 2 kronor	5	—	s)815	—	4,075	—
per dag, arvode.................. Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse,	1	—	—	—	*) 815	—
arvode ...................	1	—	—	_	1,740	_
Maskinistbiträden, arvoden.............. Automobilförare, förutom fri bostad med bränsle och	2	—	1,410	—	2,820	—
lyse, arvode................... G-årdsvaktmästare, tillika snickare, förutom fri bostad	1	—	—	—	2,100	—
med bränsle och lyse, arvode...........	1	—	—	—	1,470	—
Gårds vaktmästare, tillika trädgårdsmästare, arvode . . Apoteksbiträde, förutom ersättning för kost med 2 kronor	1	—	—	—	1,740	—
per dag, arvode.................. Portvakt, förutom fri bostad med bränsle och lyse,	1	—	—	—	J)815	—
arvode .........	__	_	_	_	1,410	_
Till arvode åt extra personal jämlikt § 25 reglementet
för sjukhuset ....	—	—	—	—	3,500	—
Till vikariatsersättning under sjukdom........	—	—	—	—	600	—
För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal		—	—	—	7,400	—
Sjukvård och underhåll åt sjuk personal.......	—	—	—		500	—
Säger för övrig personal, högst kronor	—	—	—	—	107,530 j—
II. Arvodestillägg.
Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor	18	—	—	—	3,600	—
Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 100 kronor	4	—	—	—	400	—
Summa förslagsan	slag kronor	131,078	—

'') Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.
s) » 365 » i hyresbidrag.

413

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 1. Arvoden till undersköterskor utgå endast, för så vitt dessa platser icke beklädas av
sjuksköterskeelever från Röda korset.

Anm. 2- Därest fri bostad tillhandahålles apotekaren, skall han därför erlägga ersättning enligt
de i § 19 i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen stadgade grunder.

Alun. 3. Om samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande
besparing förhöjt arvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.

Anm. 4. För erhållande av arvodestillägg äger sköterska tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid annat
arméns garnisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids tjänst^
göring är förenad.

Anm. 5. Därest fri bostad med bränsle och lyse beredes förrådsförvaltaren och köksföreståndaren,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ersättning för bostad med bränsle och
lyse ej till dem utgå.

414

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 50.

Förslag till

Stat för garnisonssjukkuset å Karlsborg år 1922.

	Antal.	Enhets- kostnad.		Summa
	Arvode. Kronor.		kronor.

I. Arvoden m. m.
Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse . . Oversköterskor, förutom fri bostad med möbler och säng-	i	—	—	1,740	—
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt . . . 2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och	2	780	—	1,560	—
det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Kokerska (föreståndarinna för köket), förutom fri bostad med
möbler och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt................	1			480
Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.....	1	_	_	360	_
Gårdskarl* och eldare, förutom fri bostad med möbler och
sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt .... För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt	1	—	—	1,050	—
till vikariatsersättning under sjukdom .	—	—		360	—
II. Arvodestillägg.
Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor .	4	200	—	800	—
Summa högst kronor	—	—		6,350	—

Avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbärning.

Anm För erhållande av arvodestillägg äger översköterska tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid annat
arméns gamisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids tjänstgöring
är förenad.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

415

Förslag till

Bil. nr 51.

Stat för garnisonssjukhuset i Boden år 1922.

		Enhetskostnad.
	Antal.	Arvode. Kronor.		kronor.
I. Arvoden m. m.
Sjukhusväbel, tillika sysslo- och uppbördsman, förutom fri
bostad med bränsle och lyse.............	i	—	—	1,740	—
Husmoder, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.........	i	—	—	1,020	—
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och
det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Översköterskor, förutom fri bostad med möbler och säng-
servis, bränsle och lyse samt kost och tvätt......	4	780	—	3,120	—
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och
det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Kvinnliga sköterskebiträden, förutom fri bostad med möbler
och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt	2	450	—	900	—
Kokerska, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.........	1	—	—	600	—
Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.....• ...	1	—	—	450	—
Tvättförestånderska (för utförande av tvätt och lagning), för-
utom fri bostad med möbler och sängservis, bränsle och
lyse samt kost och tvätt.......■.......	1	—	—	600	—
Tvättbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.........	1	—	—	420	—
Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse ....	1	—	—	1,740	—
Eldarbiträde, förutom fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost och tvätt.........	1	—	—	1.050	—
Automobilförare, förutom fri bostad med bränsle och lyse .	1	—	—	2,100	—
Gårdskarl *), tillika portvakt, förutom fri bostad med möbler
och sängservis, bränsle och lyse samt kost och tvätt . .	1	—	—	1,050	—
Till chefläkarens förfogande för specialundersökningar . . .	—	—	—	500	—
För beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna samt till
vikariatsersättning jämväl under sjukdom åt övrig tjänste-
personal.......................	—	—		540
n. Arvodestillägg.
Arvodestillägg åt därtill berättigad personal å 200 kronor .	10	200	—	2,000	—
Summa högst kronor	—	—	—	\| 17,830	—

*) Avsedd även för renhållning, vedhuggning och vedbäming.

Anm. 1. För erhållande av arvodestillägg äger husmoder och sköterska tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska
vid annat arméns garnisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids
tjänstgöring är förenad.

An ro. 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén
och marinen.

416

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 52.

Förslag till

Stat för arméns sjuksköterskekår år 1922.

Antal.

Enhetskostnad.

Arvode.

Kronor.

Summa

kronor.

Sjuksköterskor, utom fri bostad med möbler, bränsle och
lyse samt kost, tvätt och fria resor . . .

För anställande av extra sjuksköterskor ....

930

—

41,850

13,590

—

Summa högst kronor

—

-1

55,440

—

Anm. 1. Sjuksköterska åtnjuter utöver arvodet kallortstillägg enligt § 12 i avlöningsreglementet
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen.

Anm. 2. Det i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor disponeras av
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande av extra sjuksköterskor
dels såsom vikarier för de ordinarie sjuksköterskorna under semester och sjukdom,
dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten kräver ökad sjukvårdspersonal,
eller vid större förläggning av trupp till ett annat truppförbands
etablissemang m. m.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

417

Bil. nr 53.

Förslag till

Stat för polispersonalen 1 Boden och ä Karlsborg år 1922.

		Löneplan			Löneplan \|
		och lönc-			och löne-
		grad enligt			grad enligt
		vederbör-			vederbör-
.V «■«>,-.v-v. - .* ... . •'' . ... i w . . .	tal.	ligt avis-	- ......		ligt avlö- I
		nings-			nmgs-
		reglemente.	■		reglemente.
I Boden.			Å Karlsborg.
Poliskommissarie........	i	C. 6	Överkonstapel.....• ...	1	0. 3 ''
Överkonstaplar........	5	C. 3	Konstaplar ..........		C. 2
Konstaplar ..........	18	C. 2
Extra konstaplar........	6	—

Löper till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis.......kronor 10.), 198: —

Arvoden till 6 extra konstaplar till belopp motsvarande lön i l:a lönegraden
i löneplan C av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare
samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen, förslagsvis . . .........................

Till polispersonalens i Boden resor och till dess tillfälliga förstärkning, högst_>>_bOO:

Summa förslagsanslag kronor 124,878: —

Anm. Extra konstapel åtnjuter utöver arvodet kallortstillilgg enligt $ 12 i avlöningsreglementet
för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningähavare på aktiv stat
m. fl. vid armén och marinen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 290 käft. (hr 350.)

ras si 53

418

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 54.

Beräkning:

av kostnaderna för gottgörelse för egna tjänstehästar år 15(22.

Löne-tillägg och furage-ersättning å	Löne- tillägg å
		250	—
765		—	‘—
i		250	—
765		—	—
765	—	—	—
765
765	—	—	_
765		—	—
765		—	—
		250
765			“
765		—	—
—		250

Kronor.

Generalitetet.

för 6 tjänsteliastar

» sammanlagt förslagsvis 14 tjänstehästar .

Generalstaben.

för 58 tjänstehästar.............J

» sammanlagt förslagsvis 20 tjänstehästar . . j

Artilleristaben.

för 1 tjänstehäst åt chefen för artilleristaben .

Kommendant skapen.

för 1 tjänstehäst åt kommendanten i Stockholm
» 1 » » kommendanten å Karlsborg

» 2 tjänstehästar åt kommendanten i Boden . j

Remonteringsstyrelsen.

för 1 tjänstehäst åt chefen för remonterings- j
styrelsen..................

Krigshögskolan.

för 1 tjänstehäst åt chefen för krigshögskolan . I
» 2 tjänstehästar åt » » artilleri- och in-)

genjörhögskolan . . .''.........j

Ridskolan.

för 2 tjänstehästar åt chefen för ridskolan . . j

Skjntskolan för infanteriet och kavalleriet.

för 1 tjänstehäst åt chefen för skjutskolan . . j

Transport i

1 500j10
710-

14 500

15 300

765

1530

250

1530

Summa

kronor.

12 210 -

— 29 8001-1

765(-:

3 060:—|

1 I

765:—I

1780

1530

250

!— 50160

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

419

Löne-tillägg och furage-ersättning ä	i Löne- j tillägg \| å !		Kronor.	\| Summa \| kronor. i
				Transport			50160	!
				Krigsskolan.
—	—	250	—	för 1 tjänstehäst ät chefen för krigsskolan . .	—		250	—
				Infanteriet.
765	—	250	—	för förslagsvis B6 hästar........... » » 6 » ...........	13 750 4 590	_	18 340
			Kavalleriet.
765	—	250	—	för förslagsvis 61 hästar........... » » 356 » ...........	15 250 272 340	—	287 590
			Artilleriet.
765	—	250 250	—	för förslagsvis 9 hästar........... » » 35 » ........... » » 1 häst åt fälttygmäsfaren . . .	2 250 26 775 250	—	29 275
			Fortifikationen och ingenjörtrnpperna.
765	—	—	—	för förslagsvis 8 hästar............		—	6120
				Trängen.
765		__		för förslagsvis 2 hästar............ Summa kronor	—	\|—	\| 1530	—
> K			i —	1-	\| 393 265

420

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förteckning''

Bil. nr 55.

över i stat icke uppförda arvoden m. in. år 1922.

	1.		2.		1 3.		1 4-		1 »■		i 6.		7.
.					1 r v o	d	e n	i	1 1 :
■ ■	__												Summa kronor. il
	köks- forc- ståndare.	furagc- uppbörds- iniin.	maski- nister.	i eld are.	kokerskor och kokersko-bi träden.	övrig ! personal.
Försvarsdepartementet.		1	.					i		1	I			1
En officer vid lantförsvarets kom-											!
mandoexpedition......	—	—	—	—	—		—	l_	'' —	—	1 2 737	50	2 737	50
Arméförvaltningen.											■			I
Till en värmeingenjör å arméförvalt-											1			i
ningens fortifikationsdepartement Till en officer, sakkunnig i fråga om	—	—	—			—	—		—	—	10000	—	10 000	—
skjutbanor, för biträde å armé-förvaltningens fortifikationsdepar-
tement........... Till ett biträde å sjukvårdsstyrelsen Chefen för arméns centrala bekläd-		1“			—	—	—	—		—	1200 2000	—	1200 2 000
nadsverkstad......... Maskinisten och eldaren vid armé-	—	—	—	—	—	—	—	-	_	—	1500	-	1500	—
förvaltningens ämbetshus .... Portvakt vid arméförvaltningens	—	—	—	—	2 000	—	1250	—		—	—	—	3 250	—
ämbetshus.......... Biträde vid arméförvaltningens arkiv	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	400 400	-	400 400 2 007 900	—
Föreståndaren för modellkammaren	_	__	_	r—							2 007	50	50
Föreståndaren för livrustkammaren	_	_	_	_							900
Föreståndaren och uppbördsmannen
för artillerimuseum .... Ett biträde vid -artillerimuseiim	—	—	—		—	—	—	—	—	—	1.200 800	-	1,200 800	—
Vaktmästaren vid artilleristabens lo-
kaler å artillerigården, förutom fri bostad och vedbrand ....	—	—	—	—		—	—	—			820	—	820	—
Första arméfördelningen.
Till juridiskt biträde vid första armé-
fördelningen....... Vissa arvoden att utbetalas från		—	—	j	—	—	~ !	—		—	300	—	300	—
första arméfördelningens stab . . Tillsyningsmannen över kronans	~■		—		—	—	—	—		—	1 450	-	1450	—
egendom i Varberg.....		—	__	_i	_	_	_	_			530		530
Karlskrona grenadjärregemente . . Tillsyningsmannen vid volontär-	300		120	—	2 190	—	1 642	50	1095	-			5347	50
skoleetablissemanget i Bonneby . Tillsyningsmannen vid landstorms-	—	—	—	i	—	—	—	\|	—		547	50	547	501
förrådet n:r 12 B ... .	—	—	_	_;	_		__	—			50		50
Tillsyningsmannen vid Sen oren . .				i							251		25
Kronobergs regemente . . .	300	-1	120		2 4301		1700	—i	967	501			5517I	50
Transport \|	600	-1	24o\|	J	6 620	-I	4 592\|ö0\|	2 062\|5o\|	26 8671.	joll	40 982	50

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 350.

421

2.	1	3.	!	4.	1	5.	6.	7.
	A	r v o d e	11 t	ill:		Summa kronor.
Cura ge- j uppbörds- \| män.	maski- nister.	eldarc.	kokerskor . och ovng j kokerska- personal, biträden.
240,	J	6 620		4 592:	50,	2 062:	i j 50 26 867150	40 982 50
_ \|	I		_	- i	—	- I	- 200 -	200!_
							- 200 -	200_
120	-''	2190	—	1642	50	547!	50
. 120	—	4 562	50	2 737''	50	638	75	” *?°\|75
120	—	2 530	—	1 642:	50	1 815''	— — \| —	b 04'' 50,
300	—	2190	—	2 007\|	50	1 095!	— —	5 832 50
300	—	2 370	—	—	—	038	75	3 548 75
				!				500 _
								200 -
! 600	_i	2190	_	1 460	—	547	50 — j —	5 037 50
300	_	2190	—	1922	50	638	75	o 291 25
480	—	4 380	—	1460	—	2 190	—; — —	9 170 — 1 1
_	_	_		''	—	—	— 50-	50;—
i							- 300 -	300 —
—	—		—	—	-	—	400: -	400 —
\| -	—			—	—	—	—: 2lO	200 —
								400;—
j ___		-		_	_	_	iso!-	180j —
180	—	2 190	—	1820	"	547	50: !	4 917\|50
					_		-i 300,-	300; -
- 120	__	2 490	_	1 460	—	1095	—! —	5 4651 —
120	_	2190	_	1 460	—	1277	50	i 5 347 50
	_	! 1825		_	—	: 638	75	2 463,75
- 120	_	2 190		1825	—	547	50,	4 997150
								150-
120		2 690	I	1790	95	! 1277	50 - ! -	6 178 45
-1 300	_	! 2190		1642	50	i 1095	-. — j —	\| ö4ö7;50
-j 240	_	2 190	\|-	1825	—	547	50	5 042 50
	1		1					50-
	1—				!	—	-! 1,200!—	il 1.200 -

i köksförc !

ståndare.

Transport

Tillsyningsmannen över byggnaderna
å Ljungbyhed......

Tillsyningsmannen vid lvronobergs hed.

.............

Hallands regemente........

Norra skånska infanteriregementet
Södra skånska infanteriregementet
Skånska husarregementet i Hälsing

borg.............

! Skånska husarregementet i Lands

krona............

j Prästerligt biträde vid Skånska
husarregementets avdelning

Landskrona..........

I Tillsyningsmannen å Ljungbyhed
I Skånska dragonregementet . . ,
i Kronprinsens husarregemente . .

| Vendes artilleriregemente . . . .
Vapenofficeren vid Vendos artilleri
regemente för resor till och från
kruthuset vid liåbelöv . .

För uppbörden och redovisningen

vid Eåbelöv........

Vaktaren vid Håbelövs kruthus
Tillsyningsmannen vid Einkaby

skjutfält.........

Vaktaren vid etablissemanget å s. k

Blekedammen.........

Tillsyningsmannen vid Näsbyfält
Skånska trängkåren......

Andra arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid andra

arméfördelningen........

Första livgrenadjärregementet . . .
Andra livgrenadjärregementet. . . .
Volontärskolan i Norrköping . . .

Jönköpings regemente......

Tillsyningsmannen vid Skillingaryd

Kalmar regemente........

Smålands husarregemente.....

Smålands artilleriregemente ....
VajJenofficeren vid Smålands artilleriregemente
för resor till och

från Skillingaryd .......

Förvaltaren vid Skillingaryds skjutfält
..............

600

300

540

240

660

180

300

315

300

240

Transport! 5 235!-! 3 780|—| 47 177|öo| 29 288|45| 17 2001,—| 31 19760: 13387845

422

Kung1. Maj: ts Proposition Nr 350.

	!		1 2.		3.		1 *•		5.		6.		7.
				Arvo	d	e n	t i	1 1 :
	i												i Clln
	! köks-\| före-ståndare. —...........	furage- uppbftrds- män.	j maski-nister.	\| eldar o.	1 kokerskor 1 1 och 1 övrig 1 kokerska j personal. I biträde».	j kronor.
I Transport \| Ostgöta trängkår.........	5 235	—	3 78C	—	47177	50	! j 29 288	1 45	i 17 200;-	! 31 197	50	133 878	45
\| 18C	—	18C	—	219C	—	! 176C	—	547	50'' —		4 857	50
\ Prästerligt biträde vid Östgöta träng-									i
kår............	—	_	—		—	—	! —	-	—	b i	500	1-	500	--
Tredje arméfördelningen.
\| Till juridiskt biträde vid tredje
arméfördelningen........ 1 Vissa arvoden att utbetalas från	__		—	—		—	—	—	—	\|	300	—	300	—
tredje arméfördelningens stab . . Tillsyningsmannen över kronans	—	—	—	—	—	—	• •	-■	—		80 I		80	—
byggnader å Karlstens fästning . \| Tillsyningsmannen över kronans	—	—	__	—	—	—	—		—		400	—	400	t-
. byggnader å skansen Kronan . .	—	—	—	—	—	—	_	—	_	_	100	_	100	_
j Västgöta regemente........	300	—	120	—	2190	—	2 920	—	547	50	—	_	6 077	50
Skaraborgs regemente ...... Tillsyningsmannen över byggnader	300	—	120	—	2190	—	2 737	50	547	50	—	—	5 895
å Axvall...........	—	—	—	—	—	—	__	—	_	_	300	_	300	__
t Alvsborgs regemente.....	300	—	120	—	2190	—	2 737	50	547	50		._	5 895	_
j Tillsyningsmannen vid Fristadhed .	—	—	—	—	—	—		__	_		200	_	200	_
1 Bohusläns regemente..... j Tillsyningsmannen över byggnader	300	—	120	—	2190	—	2 737	50	-547	50		—	5 895	—
å Backamo..........	_	—	_	_	_	__		_		_ 50	200		200
Livregementets husarer ....	240	—	300	—	2190	_	1 460	_	547	_	4737	50
Göta artilleriregemente ....	240	_	240	—	2 320	—	2 920	_	547	50	_	_	6 267	50
j Vaktaren vid T&nga hed..... Tillsyningsmannen vid Eemmcne	—	—	—	—	—	—	_			100	—	100

skjutfält.........	—	—	—	—	—	—	_		_	_	300	_	300	_■
j Karlsborgs artillerikår.....	180	—	180	—	2 370	--	_	_	547	50	_	3 277	50
i Göta ingenjörkår........	300	—	180	—	2190		_	_	1095		_		3 765
1 Göta trängkår.......	180	—	180	—	2190	_]	1460	_	730	_	i_	_	4 740	_
j Prästerligt biträde vid Göta trängkår	—	—	—	—	—	—!	_		_	500	_	500
\| Intendenturkompaniet å Karlsborg	—	—	—	—	_	__	_	_	547	50		_	547	50
j Intendenturförrådet å Karlsborg . . \| Vårdaren av tornuret å Karlsborgs	120		—	—	—	— \|		—		—	-	120

fästning...... Lykttändaren för Karlsborgs fäst- \|	—	—	—	—	—	—		—	__ j	—	50	—	50; 1	—
nings gatulyktor.....	—	—	—	_	_	_1	_		_ .		700	__	700
Brandchefen å Karlsborg.....j	—		—	—	—	_1	_		_ ■	_	600	__	600
! Förrådsvaktmästaren å Karlsborg .	—		—	_	_	_j		_1	_ !		1500	_	1 500
\| Vallmästaren å Karlsborg . . .	—		—		_	_	_		_		1500		1 500
Kronorättaren å Karlsborg . . .	—	I	—	_	_				_		150		150
Volontärskolan å Karlsborg . . . ''. j	120	—	—		—		1 642	50;	547	50	—	2 310
Fjärde arméfördelningen.								,
Till juridiskt biträde vid fjärde armé-			;	!						j
fördelningen.....	—		— i	-1	—		— i		—		300j		300;
Transport \|	7 995	~	5 52o\|	;	69 387(50\| 49 663 4ö\| 24 500	-\|	38 977\|öof	196 043i''	15

Kung!. Maj:ts ''Proposition Nr 850.

42;!

Transport

Vaktaren vid Raknäs skjutbana . .
Kyrkogårdsfogden å Järvafältet . .
Tillsyningsmannen vid skjutbanorna

& Järvafältet..........

Svea livgarde...........

Göta livgarde ...........

Livregementets grenadjärer ....

Södermanlands regemente.....

Vaxliolms grenadjärregemente . . .

Livgardet till häst........

Svea artilleriregemente......

Positionsartilleriregementet ....

Svea ingenjörkär.........

Fortifikationskassör i Östersund . .
Tillsyaingsmannen över byggnaderna

på Laxön............

Fälttelegrafkåren.........

Flygetablissemanget å Malmen . .
Intendenten vid flygkompaniet å

Malmslätt . . . . j ......

Tillsyningsmannen vid flygförrådet

å Malmslätt ..........

Svea trängkår..........

Tillsyningsmannen å Sannahed . .
Arvoden åt civil personal vid statens
från generalstabens officerskår
inlösta stalletablissemang i

Stockholm...........

Prästerligt biträde vid intendentur

kompaniet i Stockholm.....

Infanteriskjutskolan........

Krigsskolan ...........

Femte arméfördelningen.

Till juridiskt biträde vid femte arméfördelningen
........

Ridskolan..........

Upplands infanteriregemente

Dalregementet........

Tillsyningsmannen å Rommehed
Västmanlands regemente . . .

Värmlands regemente.....

Livregementets dragoner . . .
Upplands artilleriregemente . .
Vapenofficeren vid Upplands artilleriregemente,
för resor till och
från Marma skjutfält ....

lt	1	2.	1 1	3.	1	4.	1	b.	1	6.	1 J	7.
			A	r v o	l e	n t	i	1 1:			1	Summa kronor.
koks- före- ståndare.	furage- j uppbörds-man.	raaski- j niåter. i	j eldare.	kokerskor och kokerske- bitrtiden.	övrig personal. !
71KK>		5 520		69 387 50	49 663 45	\| 24 500S	-	38 977 50,	196 043	45
			_	_		_	_	_ !		200	—	200	—
i ---- !	—	—	—	—	—	—	-	—	—	175	—	175	—
					_		_	_ :	_	300	__	300	_
300	_	120	—	2 409	—	1 565	85	730	—	—	—	5 124185.
300	_	120	—	2190	—	1460	—	730	—	—	—	4 800	—
300	_	120	_	2190	—	2 737	50	2 190	—	'' -	—	7 537 50
420	—	120	—	2190	—	2 737	50	1880	—	—	—	7 347	50
300	_	120	—	2 230	15	1642	50	730	—	—	—	j 022:do-
240	_	300	—	2 230	15	1460	—	730	—	_	—	4 960 15
240	_	240	—	2 230	15	2 737	50	730	—	—	—	6 177''65
180	_	180	—	2190	—	—	—	547150	—	_	3 097	50
330	_	180	—	4 380	—-	1825	—	1 277150	—	—	7 992\|50
''	—	--	—	—	-	—	—	—	—	300	—	300	—
							_	_	_	100	_	100	—
180	_	180	_	2190	—	—	_	547	50		—	3 097	50
	—	—	—	2190	—	1460	—		—		—	3 650 —
	--	—	—	—	—	—	—	_	—	1 500	_	1500	—
							_	_	_	150	__	150	—
180	_	180	—	2 190	—	1 460	—	547	50	—	—	4 557)50
			—	—	—	—				150		150
\| _	_	_	_	_	_	_	—	—	—	23 400		23 400	—
j						_	_		_	100	_	100	—
_			_	__	—	....	—	365	—	—	——	365	—
"					"			3 780		1935		5 715
								1		300		I 300
—	_	—	—	--	—	—	—	i 547	501	—	547150
300	_	120	—	2190	—	2 737	50	! 547	50	—	—	5 895''-)
\| 300		120	_	2190	—	2 920	—	547	50:	—	6 077150,
	_	—	—	—	—	—	—	—	—	750	! —	750-
1 300		120		2190	—	1642	50	1 547	50	—	—	4800!-,
j 300		240		2190	—	1460	—	1 730		—	—	4 920	-
i 240		330	—	2190	—	1 577	50 638	75	—	—	4 976(25
1 240 \|	—	240		2190	—	1460	—	547	50	—	—	4 677150 1 ! ! i
	_	\| _	_	j _	_	i 1 -			-	50	i-	II 50	i :—!
12645	1-	\| 8 550		111336195	o CO	80i 43 391 25	68 387 50. 324 857 50

424

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

	1.		1 2.		1 3-		1 *•		1 5-				7.
				Arvo	d	e n	t i	1 1:
													Summa kronor.
	köks- före- ståndare.	furage- uppbörds- män.	maski- nister.	\| eldare.	kokerskor och kokerske- biträden.	övrig personal.
Transport	12 645		8 550	—	in 336	95	80 546	80	43 391	25	68 387	50	\| 324 857 50
FörriUl stör valtaren vid Marma skjnt-		!
fält..............	—	—	—	_							1 200	—	1 200	—
Vaktaren vid Marma skjutfält . . .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	900	—	900	—
Västmanlands trängkår......	180	—	180	—	2190		1 460		547	50	_	—	4 557	50
, Sjätte arméfördelningen. i														I \|
! Till juridiskt biträde vid sjätte armé-														1
fördelningen.......... Vissa arvoden att utbetalas från	—	—	—	—	—	—	—	—•	—	—	300	-	300	—
sjätte arméfördelningens stab . .		—	—	—	—	—	—	—	—	—	1 100	—	1100	—
Hälsinge regemente........	300	—	120	—	2 190	—	3 102	50	547	50		J—	6 26C	— I
Västerbottens regemente .....	300	—	120	—	4 420	15	1642	50	547	50		--	7 030	15
Jämtlands fältjägarregemente . . .	300	—	120	—	3 990	15	1825	—	547	50		—	6 782	65;
Västernorrlands regemente ....	300	—	120	—	2 190	—	1 825	—	2 190	■—	—	—	6 625
Norrlands dragonregemente .... Norrlands artilleriregemente i Öster-	240	I	300	—	2190	—	1 825	—	547	50	—	—	5102	50
sund..............	240	—	240	—	4 420	15	—	—	547	50	—	—	5 447	65
Vaktaren vid kruthuset i Östersund	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	450	—	450	—!
Norrlands trängkår........	180		180	~	2 370	—	1 460	—	547	50	—	—	4 737	50:
Kommendantskapet 1 Boden.
Till juridiskt biträde vid kommen-
dantskapet i Boden ......	—	—	—	—	—	—	—		—	—	300	—	300	—
Övermaskinisten vid Bodens fästning \| Fyra fortväblar vid Bodens fästning			—	—	3 600	—	—	—	—	—	—	—	3 600	—
I å 1,740 kronor.........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—V	6 960	—	6 960	—
Brandcliefen vid Bodens fästning . j Eldare och gårdskarl vid kommen-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	400	—	400	—
dantskapet i Boden....... \| Förrådspersonal vid fortifikations-		—	—	—	—	—	—	—	—	—	1 500		1 500	—
förvaltningen i Boden, därav 1 förrådsvaktmästare 2,100 kronor, 2 förrådshandräckningskarlar å 1,500 kronor, 1 skrivare och bok-														''
j förare 2,100 kronor samt 1 kon-torsvakt 900 kronor .......											8100		8100
Norrbottens regemente......	300	—	120	—	2 555	—	2 007	50	1095	—	—	—	6 077	50
\| Norrbottens kavallorikår.....	180	—	180	—	2190	—	—	—	547	50		—	3 097	50
1 Norrlands artilleriregemente i Boden	180	—	180	—	2190	—	1 460	—-	547	50	—	—	4 557	50
1 Bodens artilleriregemente.....	240	—	180	—	2 190	—	—	—	602	25	—	—	3 212	25
! Bodens ingenjörkår........	180	—	180	—	2 190	—	—	—	547	50	—		3 097	50
1 Intendenturkompaniet i Boden . .	120''	—	—	—	—	—	—	—	547	50	—	—	547	50
\| Intendenturförrådet i Boden .... : Besiktningsman vid intendenttirför-		—	—	—	—		—	—		—		120

rådets i Boden slakteriavdelning	!						— 1	—		—!	1800	—	1800	—•
Transport	15 885	-I	10 77ol	-1	150 212 40	97 154 30 53 301	-[	91 397	50l	418 720\|20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

425

	1.		2.		3.		4.		5.	1	6.		7.
				A r v o	d	n t	i	1 1 :
													Summa kronor.
	köks- före- ståndare.	furagc- uppbörds- miin.	maski- nister.	eldare.	kokerskor och kokerska- biträden.	övrig personal, j
Transport	15 885	—	10 770	—	150 212	40	97 154	30	53 301	—	91 397	50	418 720	20
Militärbefälet på Gottland.
Till juridiskt biträde vid militär-
befälet på Gottland.......											200	—	200	_
Militärbefälet på Gottland.....	—	—	—	—	—	—	—	—	730	—	—	—	730	_
Gottlands infanteriregemente . . .	300	—	120	—	2 230	15	1642	so	547	50	—	—	4 840	15
Gottlands artillerikår....... Vapenofficeren vid Gottlands artil-	180	—	180	—	2190	—	—	—	547	50	—	—	3097	50
lerikår för resor till ocli från för-råden i Tingstftde........											50	_	50
Förvaltaren vid Gottlands artilleri-
kår för resor till och från förråden i Tingstäde...........					_		_	_		_	100	_	100
Tillsyningsmannen vid Tofta skjut-
fält..............											200		200	—
Artilleriets fabriker och tyganstalter
samt kontrollpersonal.
Fyra kontrollofficerare å 1,200 kro-
nor ..............											4 800	—	4 800	—
Två kontrollbiträden å 750 kronor	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1500	—	1500	—
Två kontrollbiträden å 300 kronor Ledaren av arbetena vid artilleriets											600	—	600
huvudlaboratorium....... Förvaltaren vid Stockholms ammu-	—	—	—	—	—	—	- .	—	—	-	400	—	400	—
nitionsförråd för resor till och från Ridön .............											100		100
Förvaltaren vid Stockholms ammu-
nitionsförråd för resor till och från kruthuset vid Hundudden å Djurgården............							»				50		50
Vaktaren vid kruthuset å Ridön, med skyldighet att där hålla båt . . . Tygmästaren i Stockholm för resor		-	—	—	—	—	—	—	—	_	500	—	500	—
till och från kruthuset å Ridön . Tygofficeren vid Stockholms tyg-											50	—	50
station.............	—	—	—	—	—	—	—	—		—	600	—	600
Läkaren vid Stockholms tygstation	—	—	—	—	—	—	—	—	—		300	—	3001—
Portvakten vid d:o, förutom fri bo-
stad, lyse och vedbrand..... Två besiktningsofficerare vid Karl	—	—	—	—		—		—		—	O o	—	300	—
Gustafs stads gevärsfaktori å 1,000
kronor .............											2 000	—	2 OOOj—
Läkaren vid d:o.........											800		800.—
Transport	16 365		11070		154 632j55 98 796\|80 55 126		103 947	50	439 937 85

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 330.) 429 21 54

426

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

	i i.	" ! 2-		1 3.		j 4.		i 5.		! 6-		7.
					A r v o	d	e t	i 1	1:				Summ
''								kokerskor
j	före- ståndare.	uppbörds- man.	maski- nister.	el dåre.	och kokerske- biträden.	övrig personal.	Kronor.
Transport	16 365		11070		154 632	55	98 796	80	55 126		103 947150	439 937	85
‘ Förrådsofficeren vid ammunitions-
förrådet å Karlsborg, för resor till och från de utom fästningen för-
lagda kruthusen........ 1 Tygförvaltaren vid ammunitionsför-	—	—		....		—	—	—-	—	—	75		75	—
i rådet å Karlsborg för resor till och från de utom fästningen för-lagda kruthusen........											75		75
Arbetsofficeren vid ammunitions-
fabriken å Marieberg......		—	—	_	_	_		_	_	_	1 000 —	1000
Besiktningsofficeren vid d:o ....	—	—	—	—	—	—	-	_	_	_	600	_	600
Läkaren vid d:o ......... Förrådsofficeren vid tygstationen å	—	—	—	—	—	—		—	—		600	—	600	—
; Karlsborg, för resor till och från det utom fästningen förlagda tyg-förrådet å Vaberget.......	_										50		50
j Tygförvaltaren vid tygförrådet å
Karlsborg) för resor till och från
det utom fästningen förlagda tyg-förrådet å Vaberget ......	_										50		50
\| Läkaren för tygarbetarna å Karls-
i borgs tygstation........ ] Vaktaren vid de till Karlsborgs fäst-	—	—	—	—	—	—	—			—	200		200	—
ning hörande krutbusen..... Arbetsofficeren vid ammunitions-	—	—	—	—	—	—		''	—	—	600	—	600	—
fabriken å Karlsborg.....	—	—	_	_	_	_	_	_	.	_	1 400		1 400
Besiktningsofficeren vid d:o . . .	—	—	—		—	_	_	_	_	_	600		600
Läkaren vid d:o ....... i Styresmannen vid Åkers krutbruk	—	—	—	-		—	—	—	—	—	900	—	900	—
(representationskostnader) . .	—	—	—		—	_	_	_	__	_	750		750
j Arbetsofficeren vid d:o.....	—	—	—	_	—	__	_	_		__	1 200	_	1 200
Läkaren vid d:o ......	—	_	_	_	_	_	—	_	_		750		750
Besiktningsbiträdet vid d:o .... i Läkaren för tygarbetarna å Bodens	—		—	—	—	—	"	_		—	750	—	750	—
tygstation......	—		—	—	—	~	_	_		—	100	....	100	—
Flygingenjörer och flyglärare.
\| Två flygingenjörer it 8,000 kronor
vardera............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16 000	-	16 000	—
Kemontdepåernas personal	—	-	— ■	—	—	—	—	—	—	—	102 640	75	102 640	75
Arvoden och expenser åt landstorms-
områdesbefälhavarc och land-Btormsförrådsförvaltare.....	—	—		—	_	_	_	_		_	156 560		156 560
Summa kronor	16 365	-	11 07o[—	154 632\|55! 98 796;	80 55 126	—	388 848	25	724 838	60

Till Kungl. Maj:ts disposition för höjning av vissa av förestående arvoden.......kronor 115 974:18

Summa kronor 840 812:78

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 350.

427

Bil. nr 56.

Beräkning

av statsanslaget för avlöning till personal vid staber och truppförband in. fl.,
tillhörande armén, år 1922.


	Kronor.		kronor.		kronor.
A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga sta-
ter för:			■
Generalltetet, staber m. m.
Generalitet...................	337,560	_	1
Generalstaben..................	545.020
Artilleristaben..................	25,458		i i
Kommendantskapen...............	101,062		i
Rullförin gsb e fälb a v a re med biträden.......	458,670	—	\|
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkar-
stipendiater..................	211,410		f
Bemonteringsstyrelsen..........• ... 1	12,180		1,691,360	—	i
1 Undervisningsverken.			i
Krigshögskolan .................	40,948		i
! Artilleri- och ingenjörhögskolan..........	44,988	—
'' Bidskolan....................	48,121	-
\| Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.....	47,279
{ Artilleriskjutskolorna...............	14,944	—
Krigsskol an...................	102,783	—	299.063	—
Truppförband m. m.
Infanteriet.
Svea livgarde..................	1,214,109	—			.
Göta » ..................	1,217,997	—			i
Livregementets grenadjärer............	838,530	—			i ! ;
Första livgrenadjärregementet..........	820,804	—
Andra » ..........	820,804	—
Yästgöta regemente...............	820,804				j
Karlskrona grenadjärregemente..........	798,022	—			i j
Upplands infanteriregemente...........	838.530	—
Skaraborgs regemente.............	803.079	—
Södermanlands » .............	820,804	—
j Kronobergs » .............	785.353	—
i Jönköpings » .............	803,079	—
Dalregementet..................	838,530	—
Hälsinge regemente.............	856,255	—
'' Alvsborgs » .............	820,804	—
Hallands » .............	820,804	—
Bohusläns » .............	820,804	—
! Västmanlands » .............	856,255	—
Norrbottens » .........	882,550	—		i
i Västerbottens » ...........• .	838,530	—		i 1-
Transport	17,310.447	\|-	! 1,990,423	l-I !

428

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 350.

Transport

Kalmar regemente ............

Värmlands » ...........

Jämtlands fältjägarregemente.........

Norra Skånska infanteriregementet......

Södra » » ......

Vaxholms grenadjärregemente.........

Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente
...................

Västernorrlands regemente............

Kavalleriet.

Livgardet till häst................

Livregementets dragoner.............

» husarer..............

Smålands husarregemente ...........

Skånska husarregementet.............

» dragonregementet............

Kronprinsens husarregemente...........

Norrlands dragonregemente............

Norrbottens kavallerikår.............

Överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena.
..........

Artilleriet.

Svea artilleriregemente
Göta »

Vendes »

Norrlands »

Upplands »

Smålands »

Gottlands artillerikur . . .

| Bodens artilleriregemente .

; Positionsartilleriregementet
Karlsborgs artillerikår . .

; Artilleriets fabriker och tyganstalter

Fortifikationen och ingenjörtrupperna.

Officerare och underofficerare med vederlikar vid

fortifikationen.................

| Svea ingenjörkår..............

Göta » ..............

Bodens » ..............

Norrlands » ..............

| Fälttelegrafkåren.................

Trä.ngen.

'' Officerare och underofficerare med vederlikar vid

j trängen...................

i Svea trängkår..................

Transport

Kronor.	\| Kronor.
17,310,447		1.990,423	i
785,353	—
838,530	—
838,530	—
803,079	—
820,804	—
843,120	—
932.821	_	j
856,255	—	24,028,939	_
6o6,357		i
636,357	—
603,087	—
601,297	—
1,137,980
1,112.313	—
626.934	—
626,934	—
245,907	—
60,060	_	6,287.226
1.017,540
995,673	—
1,085,856	—
1.017.256	—
976.770	—
938,964	—
330,606	—
799,173	—	I
620,442	—
349.609	—
702,470	—	8,834.359
2,032,766		\|
237,264	_
121,712	—
147,348	—
188,868
323,544		3,051,502	—
885,991
123,120 ;	—		1
1,009,111 \|		44.192,449	II

Summa

kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

429

:	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport Göta trängkår................ Norrlands » ................ Skånska trängkåren............... 1 Västmanlands trängkår.............. ! Östgöta » ..............	1,009,111 135,777 i 127,890 120,304 ! 147,268 :	INNI	44,192.449 1.679,296		! :	i i ''
Intendent ur eu. i Intendenturkåren.................	—	—	1,416,604	—	\| :
Garnisonssjukhusen m. in. i Ganiisonssjnkhuset i Stockholm.......... » å Karlsborg......... » i Boden............ Arméns sjuksköterskekår.............	131,078 6,350 17,830 55,440	—	210,698		1 1 \|
Polispersonalen. Polispersonalen i Boden och Karlsborg......	_		124.878		47.623,9*25 1
B. Kallortstillägg, förslagsvis ..........	-	—		—	66.000	—
C. Ekiperingsbjälp å 1,000 kronor till förslagsvis 60 officerare m. fl. å 600 kronor till förslagsvis 90 underofficerare m. fl....................	_	—	60,000 54.000	_	114.000
! I>. Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritruppförband.......	_	—	—	—	5,000
J E. Särskild ersättning å 50 öre pr dag åt sergeanter, kommenderade såsom biträden hos regements-intendenter, förslagsvis...........	_	_	—		11.497	i 50;
( F. Hyresbidrag å 225 kronor åt förslagsvis 200 furirer	—		—	—	45.000	_i i
i G. Anställningspenning för förslagsvis Va av an-talet menige volontäror...........	—		—	—	150,000	i i
\| H. Dagavlöning åt indelt manskap: j				•		i i
Infanteriet. Korpraler i förslagsvis 10,262 dagar ä 0.90 krona Vice korpraler, beställningsmän och menige i för-slagsvis 92,136 dagar å 0.6 o krona.....	9,235 55,281	i 80 \|60	I 64,517	40		i
Kavalleriet. Vice korpraler, beställningsmän och menige i för-slagsvis 3,300 dagar å O.so krona......		1	1,980		66,497	40!
Transport	—	\|-		j-	j 48,081,919	90

430

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

		j Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
	Transport		_			48,081,019	90
	Kostnader för musikelever vid infanteriet: 2 regementen å 600 kronor..... 26 » » 300 »		—	1,200 7,800	-	9,000	1 -I
x	Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.........		_		_	898
K.	Grottgörelse för tjänstehästar.....		-	_	—	393,265	—
L.	Yissa arvoden ni. m......	—	—	—	-	840,812	78
M.	Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligt-vis av furage- och sjukvårdsuppbördsmanna-samt köksföreståndarebefattningar ävensom för anställande tillfälligtvis av maskinister, eldare, kokerskor, kokerskebiträden, tillsynings-man m. fl. och för ändring i utgående arvo-den, förslagsvis.....					12,000
	Summa kronor	—	—	—	—	49,337,895	68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

431

Förslag till

Bil. nr 57.

Stat för Marinförvaltningen år 1922.

		Löneplan och löne-
		grad enligt
	tal.	vederbör-ligt avlö-
		nings- reglemcnte
Artilleriavdelningen.
Kemist............	1	C 12	Sekreterare, förste revisor, kam-
Andre kemist.........	1	C 9	rerarc ............
			Aktuarie och registrator, reviso-
Fortifikationsavdelningen.			rer, marinkassör....... Advokatfiskal, som tillika för-
Chef.............	1	—	rättar advokatfiskalsgöromålen vid Stockholms station ....
Civilavdelningen.			Kontorsbiträden, kvinnliga . . . Förste expeditionsvakt.....
Marinöverkommissarie.....	1	Avd. A 1	Expeditionsvakter.......
Amiralitetsråd.........	1	Avd. B 20

An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglementc.
5	Avd. B 15
10	Avd. B 13
1	_
4	Avd. C 2
1	Avd. B 3
4	Avd. B 1

Löner till ovanstående kemist och andre kemist, förslagsvis.........kronor 18,000: —

Löner till ovanstående övrig ordinarie personal, förslagsvis........ » 165,000: —

Arvode till chefen för fortifikationsavdelningen............... » 1,170: —

Yikariatsersättningar, förslagsanslag.................... >> 4,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. (häri ingår arvode till

advokatfiskalen med 4,000 kronor), förslagsvis högst ......... » 34.500: —

Summa förslagsanslag kronor 222,670: —

432

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Bil nr 58.

Stat för flottans officerskår, flottans unilerofflcerskår, flottans sjömanskår
och flottans skeppsgossekår år 1922.

	Antal.	Löneplan och löne-grad enligt ycderbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Flottans officerskår.
Flaggman..........	5	O. 8
Kommendörer........	9	O. 6
Kommendörkaptener av l:a
graden ..........	22	O. 5
Kommendörkaptener av 2:a
graden..........	22	O. 4
Kaptener..........	131	O. 3
Löjtnanter..........	no	O. 2
Underlöjtnanter och fänrikar .	55	O. 1
Flottans underofflcerskår.
Flaggunderofficerare.....	243	Uo. 3
Underofficerare av 2:a graden	495	Uo. 2
Underofficerare av 3:e graden	1;675	Uo. 1

	Antal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
Flottans sjömanskår.
Korpraler .........	%100	Mm. 2
Menige...........	2,625	Mm. 1
Flottans skeppsgossekår.
Skeppsgossar i 3:e årskursen .	174	—
Skeppsgossar i 2:a årskursen .	189	—
Skeppsgossar i l:a årskursen .	237

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis......kronor 13,424,080: —

Årligt tillägg till lönen åt beställningshavare, som utan att uppbära flaggmans
lön förordnas att uppehålla någon av följande befattningar, nämligen:
chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben,
stationsbefälhavarbefattning eller befattning såsom högste
befälhavare för kustflottan, med iakttagande att tillägget skall utgå till
den, som längst innehaft någon eller några av nu nämnda befattningar » 2,340: —

Arvode till beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppehålla befäl havande

amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona .... » 3,480: —

Arvode till varvschefen vid flottans station i Karlskrona ......... » 1,800: —

Arvode till varvschefen vid flottans station i Stockholm.......... ,> 900: —

Auställningspenning för förslagsvis Vi av de meniga............ » 39,000: —-

Hyresbidrag åt korpraler och meniga, förslagsvis .............. » 107.500: —

Dagavlöning till 174 skeppsgossar å 0,35 kronor.............. » 22,228:50

Dagavlöning till 189 skeppsgossar å 0,25 kronor.............. » 17^246:25

Dagavlöning till 237 skeppsgossar å 0,15 kronor.............. >, 12,975:75

Korpralsarvoden åt skeppsgossar........ » 912.59

Summa förslagsanslag kronor 13,632,463

L Av underofficersbeställningarna av 3:e graden äro 10 beställningar avsedda för kockar
och hovmästare.

2) Av korpralsbeställningarna äro 6 beställningar avsedda för kockar och hovmästare.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

433

Bil.

59.

Förslag till

Stat för kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofflcerskår,
kustartilleriets manskap m. fl. år 1922.

	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt
	vederbör-
	ligt avlö-nings-reglemente.
Kustartilleriets ofilcersk&r.
Chef.............	i	O. 8
Överstar ...........	2	O. 6
Överstelöjtnanter.......	4	O. 5
Majorer............	8	O. 4
		O. 3
Löjtnanter...........	49	O. 2
Underlöjtnanter och fänrikar . .	24	O. 1
Kustartilleriets underofflcerskår.
Underofficerare av l:a graden . .	67	Uo. 3
Underofficerare av 2:a graden . .	133	Uo. 2
Underofficerare av 3:e graden . .	183	Uo. 1

Löneplan

och lönegrad
enligt
vederbörligt
avlöningsreglemente.

Kustartilleriets manskap.

Korpraler
Menige .

1330

775

Civil personal.

Regementspastor . .
Fästningspredikant .

Mm. 2
Mm. 1

Löner till ovanstående ordinarie befattningshavare

Arvode till 1 regementspastor...........

Arvode till 1 fästningspredikant ......... .

Anställningspenning för förslagsvis Vi av de meniga
Hyresbidrag åt korpraler, förslagsvis.....• ■ ■

förslagsvis......kronor 3,974,945

.......... » 1,170

» 150

12,000
» 5,000

Summa förslagsanslag kronor 3,993,265

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 Käft. (Nr 350.)

543 31

434

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 60.

Förslag till

Stat för mariniiig-enjörkåren, marin intendentur kåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat
och flottans polisMr m. fl. år 1922.

«.✓. vW • •»* Wto. -«	1 •	Löneplan
		och löne-grad enlig
	tal	vederbör-
	ligt avlö-
		nings- reglemente
Mariningenjörkåren. Marinöverdirektör......	i
Marindirektörer av l a graden	3	C. 14
Marindirektörer av 2:a graden .	3	C. 13
Mariningenjör av l:a graden l:a lönekl assen ....	11	C. 12
Mariningenjör av l:a graden 2:a löneklassen.......	5	C. 10
Mnrining^njör av 2:a graden	8	C. 9
Extra mariningenjörer .	4	—
Specialingenjörer av l:a graden	5	C. 13
Specialingenjörer av 2:a graden	10	C. 12
Specialin^enjörer av 3:e graden	5	C. 10
Mariningenjörsstipendiater . . .	5
Marinintendenturkåren. Marinöverintendent......	1	O. 6
Förste marinintendenter av l:a löneklassen . . .	2	O. 5
Förste marinintendenter av 2:a löneklassen ....	6	O. 4
Marinintendenter av l:a graden .	40	O. 3
Marinintendenter av 2:a graden .	20	O. 2
Marinunderintendenter.....	10	O. 1
Marinläkarkåren. Marinöverläkare ....	1	C. 15
Förste marinläkare ......	3	C. 13
Marinläkare av 1 :a graden .	13	C. 10
Marinläkare av 2:a graden .	20	_
Marinläkarestipendiater . . . . \|	10	—


An- tal	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemente.
2	i- C
3	- •
2
1
1
3	C. 3
19	C. 2
1	C. 4
2	C. 3
20	C. 2
1	_
4	Avd. B. 1
4	Avd. B. 1

Flottans poliskår. ,«*. •>:

(Arvoden enligt § 86 1 avlöningsregle
mentet för officerare och underofficeran
samt civilmilitära beställni-ngshavan
på aktiv stat m. fl. vid armén och
marinen till:)

Poliskommissarie (Karlskrona) .
Överkonstaplar »

Konstaplar » , .

Överkonstapel, tillika tjänstgörande
såsom poliskommissarie
Överkonstaplar (Stockholm) . .
Konstaplar »

Civil personal.

Advokatfiskal vid Karlskrona station
.............

Expeditionsvakter vid Karlskrona

station...........

Expeditionsvakter vid Stockholms
station...........

Löner till. ovanstående ordinarie beställningshavare vid mariningenjörkåren,

marinintendenturkåren och marinläkarkåren, förslagsvis...... kronor

Arvoden till ovanstående överkonstaplar och konstaplar, förslagsvis .'' • .'' . »

Löner till ovanstående ordinarie expeditionsvakter, förslagsvis....... »

Arvode till marinöverdirektören....... .... ..... „

Arvoden enl. löneplan C, löneklass 14 till 4 extra mariningenjörer, förslagsvis »
Lönefyllnad till specialingenjör av 2:a eller 3:e graden, som förestår torped verkstaden

i Karlskrona................. „

Arvoden till 5 mariningenjörsstipendiater å 1,740 kronor . . . . . . . . . ,,

Dagavlöning till marinintendenter över stat.........„

, Flottans ecklesiastikstat.

Regementspastorer.....

Bataljonspredikanter ....

Klockare.........

Kyrkvaktare........

1,199,326

169,098

22,608

16,000

23,000:

480:-8,700: -2,190:

Transport kronor 1.441.402:

435

.Kungl. Majds Proposition Nr 350.

Transport

Arvoden till 2 marinläkare av l:a graden, sjukhusläkare, å 1,170 kronor . .
Två arvoden å 1,170 kronor för verkställande av ögonundersökningar och

ögonbeliandling . ... . .......... •

Arvode till ! marinläkare av l:a graden, placerad å Oscar-* rednksborg . .

Arvoden å 2,700 kronor till 20 marinläkare av 2:a graden.........

Arvodesförhöjning å 300 kronor till 20 marinläkare av 2:a graden.....

Arvode^ till 10 marinläkarstipendiater å 1,410 kronor . .....

Dagarvoden å 12- kronor till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater
samt marinläkarstipendiater över stat under tjänstgöring
. ^ir land, förslagsvis högst.....

Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat över stat,

— förslagsvis högst..... ....... ■ • ■

Avlöning till 1 regementspastor (amiralitetspastor) vid flottans station i Karlskrona
. ..........• .......

Avlöning till 1 regementspastor vid flottans station i Stockholm .....
Avlöning till 2 bataljonspredikanter å 1,200 kronor vid flottans station i Karls ''krona

.................•.•••••■......

Avlöning till 1 bataljonspredikant vid flottans station i Stockholm ....

Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona......

Avlöning till klockaren vid Skeppsholms församling . . . . • • • • • • • •
Arvode 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till

1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona.......

Arvode till poliskommissarie:! i Karlskrona ,, ...............

Arvoden till extra konstaplar i Karlskrona................

Arvoden till extra konstaplar i Stockholm................

Vikariatsersättning åt polispersonal, förslagsvis..............

Arvode till 1 advokatfiskal vid Karlskrona station.............

kronor 1,441,402: —
» 2,340: -

» 2.340: —

» 600:—
.. 54,000: —

6,000: —
» 14,100: —

22,500: -

5,000: —

2,000: —
1,860: —

2,400: —
1,410: —
600:-720: —

500

3,210

1.500
4,200

4.500
3.000

Summa förslagsanslag kronor 1,574,182

Anm. 1.

Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.

Skulle det i staten bestämda antalet marinläkare av 2:a graden icke finnas fulltaligt,
må de arvoden, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras,
användas till avlöning av ett vakanserna bland marinläkare av 2:a graden motsvarande
antal marinläkarstipendiater.

Regementspastorn (amiralitetspastorn) vid flottans station i Karlskrona är skyldig att
själv hålla pastorsexpedition. .

Av arvodet till advokatfiskalen i Karlskrona anses 700 kronor utgöra tjänstgörmgs penningar

. .

Arvodet till poliskommissarien i Karlskrona utgår endast, när beställningen ej törenas
med överlconstapelsbeställning. Utöver arvodet utgår ålderstillägg ä 200 kronor etter
5 respektive 10 års väl vitsordad tjänst.

436

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

Förslag till

Stat för yld Marinstaben anställd personal år 1922.

Bil. nr 61.

	Löneplan och löne-
	grad enligt
Antal.	vederbör-
	ligt avlö-
	nings- reglemente.
1
1	Avd. B. 13
1	Avd. B. 1 1

Bibliotekarie .............

Registrator och aktuarie med skyldighet att biträda vid övriga göromål

i marinstaben.................

Expeditionsvakt......• . •........

Löner till ovanstående ordinarie befattningshavare, förslagsvis ... , . kronor 10 200*_

Arvode till 1 bibliotekarie................. ’ „ 2 610*_

Summa förslagsanslag kronor 12,810: —

Anm. Arvodet till bibliotekarien utgår endast under förutsättning, att befattningen uppehälles
av officer i reserven.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 62.

437

Förslag till

Stat för sjörullföringsbef&lhaYare med biträden år 1922.

T— ...........		Enhets-
	An-	kostnad.	Summa
. \ ‘ vi. v 2 : . . h v ,	tal.	Arvode. Kronor.	kronor.
Sjörullföringsbefälhavare i Stockholm............. Sjörullföringsbefälhavare i landsorten............. Sjörullföringsbiträde i Stockholm............... Sjörullföringsbiträden i landsorten............• • •	i 5 1 5	3,180 — 2,130 !-	3,600 15,900 . 2,340 10.650	— j
Summa kronor	—	_	32,490	—1

Anm. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning, att respektive befattningar
uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må utgå, därest annan
personal för ändamålet förordnas, beror av bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t.

438

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 63.

Förslag till

Stat för Sjökrigs högskolan år 1922.

j,''}> > jf ■ ,* t . . . .fil Lärare. Lärare i allmänna kursen, arvode å 350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan............... Lärare i fortsättningskursen, arvode å 350 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan........... Ledare av krigsspelsövningar, arvode enligt chefens för högskolan fördelning..................... B-epetitörer, arvode å högst 116 kronor pr månad enligt chefens för högskolan fördelning till repetitör, som utövar repetitörstjänst med bibehållande av annan tjänstebefattning.........	An- tal.	Löneplan och löne-grad enligt vederbör-ligt avlö-nings-reglemcnte.	Summa kronor.
	1 ’'' « ‘ l''.''	11,900 11,637 175 1,392	50
Summa högst kronor	—	—	25,104	50
Betjäning. Expeditionsvakt.................... Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis kronor.....	1	Avd. B. 1	2,988	—
Summa förslagsanslag kronor	28,092	50

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 350.

439

Bil. nr 64.

Förslag till

Stat för Sjökrigsskolan år 1922.

—		Löneplan och löne-		■
1 . ''ti.		grad enligt	Enhets-
	tal.	vederbör-ligt avlö-	kostnad. Kronor.	!	kronor.
.. ■ . . ... j		nings- reglemente.
Lärare.						!
Lektor:						i
Lön................... 2,600: — Tjänstgöringspenningar......... 1,400: —	2		4,000	_	8,000
Arvoden för läsår å 350 kronor för varje timmes under-
visningsskyldighet i veckan för lärare i ämnena fysik och franska språket och å 175 kronor för lärare (icke lektor) i andra ämnen vid skolan i land:		''		''
18 x 350 ............kronor 6,300: — 109x175 ............ » 19,075: —					25,375
Lärare i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av					1,170	1
kadettemas idrottsövningar, arvode........		—	—	—	-''
Befälspersonal.
Adjutant, tillika bibliotekarie............	1	—	—	—	—	—
Kadettofficerare från flottan, arvoden........	6	—	540	—	3,240	-j
Kadettofficer från kustartilleriet, arvode....... Kadettofficer från flottan, arvode å 45 kronor i 3	1	—	—	—	540
månader.....................	1	—	—	—	135	-j
Läkare, arvode...................	1	—	—	-	1,020	—
Intendent, arvode .................	1	—	—	—	1,290
Betjäning.						1
Expeditionsvakt..................	1	Avd. B. 1		—	—
Portvakt, arvode jämte fri bostad..........	1	—		—	870	-
		Summa högst kronor	! 41,640	-

Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis

...........kronor_2,988: —

Summa förslagsanslag kronor 44,628: —

Anm. 1. Den tillökning i lön och tjänatgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade
bestämmelser tillkommer lektor, utgår av vederbörande anslag till ålderstillägg under
fjärde huvudtiteln.

Anm. 3. Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariatsarvoden disponera
möjligen på grund av ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arvodesanslaget
till lärarna.

Skulle genom ändring i undervisningsplanen brist i arvodesanslaget, beräknat
efter 350 kronor per undervisningstimme i veckan för lärare i fysik och franska
språket samt efter 175 kronor per undervisningstimme i veckan för lärare (icke lektorer)
i andra ämnen, uppstå, äger chefen för skolan att av det å »förteckning
över i stat icke uppförda arvoden m. m» under rubrik sjökrigsskolan upptagna
beloppet, 1,000 kronor, till undervisning i maskinarbete samt annan extra undervisning
ävensom till vikariatsersättning fylla sådan brist.

440

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Bil. nr 65.

Förslag till

Stat för Marinintendentskolan år 1922.

	An-	Summa
	tal.	kronor.
Vid Karlskrona station.
Lärare i reglementet för marinen \|
Lärare i intendenturtjänst, . . . 1........	—	990	—
Lärare i övriga ämnen.....)
Vid Stockholms station.
Lärare i reglemente för marinen ...............	1	240	__
Lärare i intendenturtjänst..........	1	720	—
Lärare i övriga ämnen........		8,700	—
Till Kungl. Maj:ts disposition.
För läravearvoden............		180	—
Summa kronor	-1	10,830	—•

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

441

Bil. nr 66.

Förslag till

Stat för Skeppsgosseskolorna är 1922.

1		Enhets-	—IT
		kostnad.		Summa
	Antal, j	Arvode.		kronor.	!
		Kronor.
Skolan i Karlskrona.					i
Sektor:
Lön...................... 4,000:				''
. Tjänstgöringspenningar............ 2,000: —	i	—	"1	6,000	~
Ordinarie ämneslärare:

Tjänstgöringspenningar............ 1,400:	6	3,600	_	21,600	— i
Extra ordinarie ämneslärare, arvoden...........	3	2,600	—	7,800	— I
Lärare i slöjd, arvoden..................	2	300	—	ooo	j
För inövande av hornblåsare och trumslagare (därav 3,480
kronor arvode till musikledaren).............	—	—	—	3,900
Timlärare för 25 veckotimmar å 110 kronor för veckotimme,
arvode .........................	—	—	—	2,750
Statsbidrag för rektor till elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.......................	—	—	—	250
Statsbidrag för 6 ordinarie ämneslärare till folkskollärarnas					i
	—	—	—	1,200
Säger för skolan i Karlskrona	—	-	-	44,100
Skolan 1 Marstrand.
Rektor:
Lön...................... 4,000:
Tjänstgöringspenningar............ 2,000: —	1	—	—	6,000
Ordinarie ämneslärare:
Lön...................... 2,200: —
Tjänstgöringspenningar............ 1,400: —	4	3,600	—	14,400	—
Extra ordinarie ämneslärare, armoden...........	2	2,600	—	5,200	~ ''
Lärare i slöjd, arvoden..................	2	300	—	600	r
För inövande av hornblåsare och trumslagare, arvode . . .	—	—	—	3,480	—
Timlärare för 15 veckotimmar å 110 kronor för veckotimme	—	—	—	1,650	. —!
Lärare för meddelande av undervisning åt de skeppsgosse-
kåren i Marstrand tillhörande skeppsgossar, vilka äro för-
lagda i Stockholm, å 50 kronor i månaden under 7 månader	—	—	—	350
Statsbidrag för rektor till elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.......................	—	—	—	250
Statsbidrag för 4 ordinarie ämneslärare till folkskollärarnas
änka- och pupillkassa..................	—	—		800	1
Säger för skolan i Marstrand	—			32,730	\|—
Summa högst kronor	\| 76,830	1_

Anm. 1. Pensionsunderlaget för rektor skall utgöra 4,300 kronor. Därest befattningshavare varit
tillförordnad rektor, skall sådant vid bestämmande av pensionens belopp räknas
honom tillgodo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 296 haft. (Nr 350.) 459 S1 56

442

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Anm. 2. För ordinarie ämneslärare kan lönen höjas efter 5 år med 400 kronor, efter 10 år med
ytterligare 400 kronor och efter 15 år med än ytterligare 400 kronor.

Anm. 3. Därest vid skeppsgosseskola anställd skollärare varder uppförd å övergångsstat, skall
motsvarande antal ordinarie ämneslärartjänster hållas vakanta under övergångstiden.
A övergångsstat uppförd skollärare åtnjuter den enligt de före den 1 januari 1919
gällande bestämmelser honom tillkommande avlöning samt därutöver ett årligt lönetillägg
å 900 kronor, vilket sistnämnda lönetillägg utgår av den för motsvarande
befattning å ordinarie stat uppförda avlöningen. Därest å övergångsstat uppförd
befattningshavare inom viss angiven tid förvärvar behörighet till ordinarie ämneslärartjänst,
äger han rätt att utan tävlan befordras till ordinarie ämneslärare å sin
förut innehavda tjänst.

Anm. 4. Extra ordinarie ämneslärare skola anställas i mån av behov efter beslut av Kungl.
Maj-.t i varje fall.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

443

Bil nr 67.

Förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m. år 19*22.

Biträde vid bokdetaljen i sjöförsvarets kommandoexpedition..........

1,800: -

Sjökrigsskolan.

Till undervisning i maskinarbete samt annan extra undervisning ävensom till vikariatsersättning.
.................................

1,000: —

Flottans station i Karlskrona.

1 biträde vid bokdetaljen.................. .......■ • ■ •

4 uppbördsman i sjömanskärens kompaniers rustkammare å Idb kronor per månad .

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning ..................

p » » skeppsgossekårens matinrättning................

1 » » sjöreservens matinrättning...................

1 » » flottans sjukhus matinrättning.................

X » » torpedberedskapens matinrättning...............

Till båtsmän tjänstgörande utom varvet......................

1 eldare i stationsbefälhavarens kanslihus ,....................

1.350: —
6,480: -300: -240: —
180: —
120: —
120: -447: —
1,440: -

Flottans station 1 Stockholm.

4 uppbördsman i sjömanskårens kompaniers rustkammare å 145 kronor per månad .

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning................

1 n » sjöreservens » .................

1 ii ii torpedberedskapens » .................

1 o ii minberedskapens » . , .................

1 tillsyningsman vid koldepå i Norrland......................

Till båtsman tjänstgörande utom varvet......................

1 förestånderska för stationens tvätt- och badinrättning ................

1 uppbördsman, tillika maskinist, i stationens tvätt- och badinrättning.......

1 kontrollant i stationens tvätt- och badinrättning.................

6,960: —
300: —
ISO: -120: —
120: —
600: —
500: -1,000: —
2,100: -300: -

Skeppsgossekåren i Marstrand.

1 musikdirektör.......................

1 läkare...... ....................

1 sjuksköterska........,...............

Till vakthållning......................

250: —
2,000: —
1,500: —
5,040: -

Vaxholms fästning

och

Vaxholms kustartilleriregemente.

Till juridiskt biträde åt kommendanten

300

a.XXI juiiuioau Uiuiuiuu w v.**»-»»....._ 04fi

1 uppbördsman vid matinrättningen å Oscar-Fredriksborg.............

Vaxholmen................. ISO

Bindö redutt........•....... 1*0

Värmdö (3:e och 5:e batterierna)....... 30

Hörningsholms fästning ...........

Transport kronor 35,347

444

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

Transport kronor 35,347: —

Tillsyningspersonal för bevakning inom fästningen................. 4,800: —

* vid Norrlands mineringsavdelning............... 840:

2 sjuksköterskor å 65 kronor per månad och 5 kronor per dag i ersättning för kost

och tvätt................................... 5,210- _

4 maskinister i belysningsstationerna å kronor 2,920: —.............. 11,680: —

Karlskrona fästning

och

Karlskrona kustartillerlregemente.

1 uppbördsman vid matinrättningen i regementets kaserner i Karlskrona...... 240: _

1 * “ » å Kungsholms fort.............. 180: —

1 ” ” » » Västra Hästholmsfort............ 120: —

1 “ » » » Ellenabbsbatteriet .............. 120: —

1 ” » » » -Almö ..................... 60: _

1 » ” » » Aspö.................... 60; —

1 ” » » » Oscarsvärn................. 120: _

Tillsyningspersonal för bevakning......................... 4,942: 50

1 eldare vid matinrättningen i stadskasernen ...................’ 2^000: —

1 maskinist vid värmeledningen å Kungsholms fort............''. ... 2,400: _

1 maskinist och eldare vid bad- och tvättinrättningen............... 1,900: _

2 eldare vid värmeledningen i stadskasernen å 2,044: —.............’ 4j)88: _

1 kokerska å Kungsholms fort.......................... 1^500: _

Älvsborgs fästning

och

Älvsborgs kU3tartillerikår

1 uppbördsman vid matinrättningen å Nya Varvet eller å Oscar II:s fort..... 180:

Tillsyningspersonal................................ 1 45g. _

1 sjuksköterska å 800 kronor per år jämte ersättning för kost med 1,460 kronor per år 2,260: —

Hemsö fästning.

Tillsyningspersonal för bevakning......................... 840: _

.Lärare vid minskolan i kemi och läran om sprängämnen.............. 800: _

2 tillsyningsman vid stationernas häkten och arrester å 150 kr.......’ . . . 300; _

, Summa kronor 81,437: 50

, Tm Kung!. Maj:ts disposition för höjning av förestående arvoden......kronor 13,030: —

Summa kronor 94,467: 50

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

445

Bil- nr 68.

Beräkning

ar statsanslaget för avlöning till personal vid kårer och stater in. fl.,
tillhörande marinen, år 1022.

	Kronor.	1	Summa kronor.
A. Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater för:
Kårer och stater m. m. Flottans officerskår, flottans underofficerskår, flottans sjö- manskår och flottans skeppsgossekår .......... Kustartilleriets officerskår, kustartilleriets underofficerskår och kustartilleriets manskap m. fl............... Mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren, flottans ecklesiastikstat och flottans poliskår m. fl..... Vid marinstaben anställd personal . , , .......... Sjörullföringsbefälhavare med biträden ..........	13,642,463 3,993,265 1,574,182 12,810 32,490	-	19,245,210
Undervisningsverken. Sjökrigshögskolan..................... Sjökrigsskolan...................... Marinintendentskolan................... Skeppsgosseskolorna ...................	28,092 44,628 10.830 76.830	50	160,380	50
B. Ekiperingshjälp k 1,000 kronor till förslagsvis 20 officerare m. fl....... å 600 kronor till förslagsvis 50 underofficerare m. fl. ...	20,000 30,000	-	50,000
1 C. Båtsmanskompanierna, förslagsvis..............	—	-	492	—
\| D. Månadslön, arvoden m. m. till personal vid flottans sjukhus i Karlskrona, högst.....................	—	—	40,000	~ j
E. Arvoden m. m. enligt förteckning..............	—	—	94,467	50
F. Oförutsedda utgifter för uppehållande tillfälligtvis av uppbörds-mannabefattningar m. m. samt för eventuellt behövliga ändringar i arvoden, förslagsvis..............			12,000	-!
Summa kronor	—	—	19,602,550	—

446

Kung!. Maj ds Proposition Nr 350.

Bil. 69.

Förslag till stat för marinens reservpersonal att tillämpas från oeh med år 1922.

Reservofficerare vid flottan.

t reservunderlöjtnant under repetitionsövning:
lön å 60 kronor under 6 månader

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ............

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 6 månader

7 reservunderlöjtnanter under d:o ............................

1 fänrik i reserven under första tjänstgöring:

lön å 60 kronor under 12 månader.......................

dagavlöning å 3 kronor under 365 dagar...............

inkvarteringsbidrag för år....................................

beklädnadsorsättning för en gång ........................

360

540

150

720

1,095

300

200

15 fänrikar i reserven under d:o ............................................

Tillkommer skillnaden mellan inkvarteringsbidrag under tjänstgöring
på Stockholms och på Karlskrona stationer, per månad
(33: 33 — 25 =) 8 kronor 33 öre, räknat för halva antalet reservunderlöjtnanter,
fyra i 6 månader, samt för halva antalet
fänrikar i reserven, åtta i 12 monader ........................

Reservofflcerare vid kustartilleriet.

1 reservlöjtnant:

lön ä 125 kronor under 6 månader.......................

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ...........

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 6 månader

1 reservlöjtnant ........................................................

1 reservunderlöjtnant:

lön å 60 kronor under 6 månader .......................

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader ............

inkvarteringsbidrag ä 25 kronor under 6 månader

4 reservunderlöjtnanter ............................................

1 fänrik i reserven utbildad till artilleritjänst:

lön å 1: 97 kronor under 45 dagar .......................

dagavlöning å 3 kronor under 45 dagar ...............

inkvarteringsbidrag å 25 kronor under 1,5 månad
beklädnadshjälp för en gång ..............................

27 fänrikar i reserven .................................

750

540

150

360

540

150

135

200

Reservofflcersaspiranter vid flottan.

1 reservofficersaspirant:

dagavlöning å 3 kronor under 365 dagar.............

beklädnadsorsättning för en gång ......................

19 reservofflcersaspiranter ......................................

1,095: -300:-

Transport

Kronor.	Summa kronor.
1,050
7,350
2,315
34,725	—
999	60	46,439	60
1,440
1,440	~
1,050
4,200
461	15
12,451	05	21,042	20
1,395
26,505	—	27,900	—
—	—	95,381	80

Kungl Maj:ts Proposition Nr 350.

447

	Kronor.	Summa kronor.
Transport i . r	—	_	95,381	80
Rescrvoffkersaspirantei'' vid kustartilleriet.
28 reservofficersaspiranter: beklädnadshjälp å 300 kronor .....................................:.........			8.400	I
Marininteudeuturkåren i flottans reserv.
1 marinunderintendent: lön & 60 kronor under 6 månader .............................. 360: — dagavlöning å 3 kronor under 6 månader, förslagsvis högst................................................................. 552: — beklädnadshjälp......................................................... 200: — inkvarteringsbidrag i 6 månader, förslagsvis högst ...... 200: —	1.312			1
\| 4 marinunderintendenter.............................................................	5,248	—	6,560	J
Seservmariniutendentsaspiranter.
1 reservmarinintendentsaspirant: dagavlöning ä 3 kronor eller för år ........................... 1,095: — beklädnadsersättning å 20 kronor i månaden eller för år 240: —	1,335
4 reservmarinintendentsaspiranter ...............................................	5,340	_	6.675
Marinläkarkåren.
Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater, som utan föregående anställning vid stammen utnämnts i reserven, förslagsvis högst .....................			2,000	“I

Samma kronor ! — I— j 119.016 80

448

Kungl. May.ts Proposition Nr 350.

Avlöningssakkunnigas

förslag rörande reglerande av de arvoden eller däremot svarande ersättningar, vilka under år 1921 utgå
enligt nedan upptagna, av Kungl. Majst och riksdagen fastställda stater till det under
tjurde huvudtiteln, lånt för svaret, uppförda anslag till avlöning till personal
vid staber och truppförband m. il.

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt
K. k.d.J»/e
1920, ang,

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år
1921 för

viss personal
vid
armén.

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlönings
reglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

Stat för generalitetet.

Inspektören för kavalleriet...............

Kommendanten i Boden..................

Militärbefälhavaren å Gottland.........

Såsom brigadchefer förordnade regementschefer
vid infanteriet............

Förhöjning i dagavlöning åt skrivbiträden
vid arméfördelningsexpeditionerna
................................

Stat för generalstaben.

Bibliotekarie ........................

Aktuarier ............................

Stat för artilleristaben.

Artilleristabsofficer, chef för konstruktionsavdelningen
........................

1,000

500

182

1,500

750

1,000

500

182

2,250

1,500

Lönegrad
7
löneplan
O.

2,610

500

1,500

(Ersättningen föreslås
\ skola indragas.

Arvode utgår endast
under förutsättning att
resp. befattning uppehälles
av officer i reserven.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr t>50.

44i>

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt
K. k. d.22/e
1920, ang.

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för
viss personal
vid
armén.

Summa.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

Sr 1922,

intill dess
annorlunda

beslutes.

Anmärkningar.

	Kr.	Kr.		Kr.	Kr.
			1,200			1		1,200	J
—-	—	—	1,000	—	—		—	1,000	—j
—	—	—	1,000	—	—	_	—	1,000	—!
“			750			-		750	~
	750	—	3,750	-	—	4,350	—	—	i
—	225	—	1,125	—	'' —	1,320		—	—i
—	750	—	3,750		■ —	4,350			!
— —	t (	—	3,000	—	—	—	-	3,000	—
_			400					400	—
50	-	—	! 182	50	—		-	—	—
>! —	600		3,600	—	—	4,200 i	~~	—
)-	_		il 1,000	_	31 §.	1 —	_	1 _	1

Artilleristabsofficeran; .
D:o

Infanteriofficer ..........

Artilleristabsofficerare

Stat för kommendnntsknpen.

a) Kommendantslcapet i Stockholm.

Kommendant................................

Vaktmästare, med skyldighet att bestrida
vaktmästargöromålen såväl vid
expeditionen som för arrestanterna

b) Kommendantskapet d Karlsborg.

Kommendant.................................

| lön .....................

Garnisonspastori

l arvode ................

Organist.......................................

1,200

1,000

750

3,000

900

c) Kommendantslcapet i Boden. j
Skrivbiträde, sergeant, fyllnad till
fanjunkares dagavlöning...............

182

Garnisonspastor..............................

Kegementsftkare för Bodens garnison
och garnisonssjukhus samt för bestridande
av tjänsten såsom fästningsläkare
vid kommendantskapet
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 296 höft. (Nr 350.)

JErsättningen föreslås
\ skola indragas.

[Utöver arvodet utgår kallJ
ortstillägg enligt 12 § i
I avlöningsreglementet.

545 21 0/

450

Kungl. Maj:ts Proposition Nr S50.

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.	i
Befattning.	enligt stat. Kr.	1 • \| ! enligt K. k.d. 22/e 1920, ang grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för j vi 88 per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Rogleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
! Bataljonsläkare för Bodens garnison och garnison ssjnkhus ..................	1,000	—			1,000	1 —	31 §.				1
Regementsveterinär förBodens garnison och fästningsveterinär vid komrnen-dantskapet .................................	1,000			'' r	1,000		31 §.		—	—	1
Stat för rullföringsbefälliayare
med biträden.
\| Befälhavaren för Stockholms stads rullföringsområde......................	2,190		912	50	3,102	50		3,600
Rullföringsbefälhavare i landsorten....	1,825	—	912	50	2,737	50	—	3,180		—	—
» å Gottland,till-
lika landstonnsområdesbefälhavare...	1,460	—	912	50	2,372	50	—	2,760	_	_	_
[ Officerare vid Stockholms stads rall-
föringsområde .......................	1,825	_	912	50	2,737	50	_	3 180				Arvode utgår endast
; Biträden vid Stockholms stads rull-föringsområde ...................	1,277	50''	730		2,007	50		2,340				under förutsättning att resp. befattning uppe-hälles av personal i
j Biträden vid Stockholms lantrull-föringsområde....................	1,095		730		1,825			2,340				reserven. Utöver arvodet utgår kal 1 ortstiHägg enligt 12 §
■ Biträden vid rullföringsområden ilands-i orten ............................	1,095		730		1,825			2,130			i _	i avlöningsreglemcntet.
Biträden vid rullföringsområden å Gott-
land, tillika landstormsförrådsfor-valtare ....................	730 1		730	—	1,460	—	—	1,710!	-	—	i	•

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 350.

451

Nuvarande arvodesbelopp

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Befattning.	\| enligt stat. Kr.	enligt K. k.d.2Ve .920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa, Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Reglera n-j det sker ; proviso-riskt för år 1922 o genom arvodets höjande . med 16 % \|1 till nedan-) stående \| avrundade belopp. Kr.
Stat för batalj onsliikaro vid fält-		>							1 : i
läkarkåren samt fältläkarstipen-									i
diater.									I
1 Fältläkarstipendiater.......................	900	—	300	—	1,200;	—		1,410	-i
Stat för remonteringsstyrelsen.
\| Redogörare....................................	1,800	_	—	—	1,800	—		2,100
Stat för krigshögskolan.
Adjutant, tillika redogörare ............	1,000	—		—	1,000	—	—	—
Adjutant......................................	600	—		—	600	—	—	-	—
Till lärarna i tvångsämnena anvisade	9,600	—	—	—	9,600	—	—	—	—
[ » » » de valfria ämnena an-								1
visade.......................................	7,200	—	—		7,200	—	—		—
1 Lärare i ridning .........................	1,000	—			1,000		—	1 _ 1	—
Repetitörer...................................	i 1,000	-	! -		1,000		—	1 _
Maskinist ...................................	h-1 lo o o	—	I 300		i 1,500			i 1,740	__ 1
Stat för artilleri- och Ingenjör-
högskolan.						:			i
Adjutant......................................	700	—	—		700	-	—	\| -	—
Redogörare för medels- och persedel-
uppbörden ..............................	90C	—	—		- 90C	—	—	; 1,05C	—
För bibliotekets och samlingarnas vård								j
och redovisning..........................	1 30C	-	—	-	-1 30C	-			—

utgår
förändrat
under
år 1922,
ntill dess
annorlunda -

Kr.

Anmärkningar.

| !Nu åtgående dagarrodt j
K under tjänstgöring höjesj
| från 8 kr. till 12 kr.

9.600

J/Ai

!l i

Arvodet föreslås skola;
indragas.

(Arvodet föreslås skola''
indragas.

7.200 —

1,000''—

1,000

Arvodet föreslås skola
\ indragas.

(Arvodet utgår endast
under förutsättning att

I befattningen uppehälles
av officer i reserven.

300-

452

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Befattning.

Lärare och repetitörer.

I bärare i artilleri och tillämpad mekanik
vid högre artillerikursen.........

• Lärare i artilleri vid allmänna artillerikursen
med undervisningsskyldighet
jämväl vid högre fortifikations kursen.

.....................................

[ Lärare i befästningskonst vid högre
och allmänna fortifikationskurserna
Lärare i förbindelsolära och tillämpad
mekanik med undervisningsskyldighet
i befästningskonst med förbindelselära
vid allmänna artillerikursen
.........................................

Lärare i krigskonst vid högre artilleri-!

och fortifikationskurserna .............

Lärare i krigskonst vid allmänna artilleri-
och fortifikationskurserna ...

Lärare i matematik ........................

Lärare i byggnadskonst och beskrivande
geometri...........................j

Lärare i fysik.................................!

Lärare i kemi................................j

Till biträdande lärare och repetitörer

anvisade.....................................

Maskinist...................

Nuvarande arvodesbelopp

enligt
K. k.d.”/«
11920, ang.
j grunder
för tillfällig''
löneförbättring

under år

1921 för

enligt

stat.

Kr.

i viss perj
sonal vid
armén.

I Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för
år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet
utgår
oförändrat
under
år 1922
intill dess
annorlunda

beslutes.

Kr.

Anmärkningar.

2,100

1,500

1,700

1,200

900

1,400

3,500

1,200

2,200

2,100

4,000

1,200

300

2,100;—

1,500

1,700

| 1,2001-

900 -

1,400

3.500

1,800 —
2,2001 —
2,100-

4,000;-

1.500 -

— -i 2,100

I 1

I J

- - 1,500

— I—j l,70o|

i |

- — 1.200

l,740j i

9001-

1,400

3,500

1,200;
2,200''
2,100—i

4,000; —
— -!

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

453

J	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till j arvodets reglerande.
Befattning’.	enligt stat. Kr.		enligt 1 K. k. d. 2Ve 1920, ang. grunder i för till-fällig löne-förbättring under år 1921 föi- viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. ! Kr.	Beloppet ! utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Kr.
Stat för ridskolan. Läkare..........................................	800				800			930	1	_	_
Förvaltare ....................................	1,100	—	275	—	1,375	-	—	1,650	—	—
Förste lärare i ridning....................	2,500	—	—	—	2,500	—	—	—	—	2,500	—
Andre » » » ....................	1,800	—	—	—	1,800	—	—	—	—	1,800	—
Lärare i krigsvetenskap...................	1,000	—		—	1,000	—	—	—	—	1,000	—
Maskinist......................................	1,100	—	_	—	1,100	—	■ —	1,290	—	_	—
Till stallbetjänte anvisade ...............	9,900	—		—	9,900	—	—	11,490	—
Stat för skjutskolan för infante-riet och kavalleriet. Bedogörare....................................	800				800			930	_
Förvaltare ...................................	1,200	—	300	—	1,500	—	—	1,740	—	_	—
Väbel ..........................................	1,200	—	300	—	1,500	—	—	1.740	—	_
Förste lärare................................	400	—		—	400	_	—		—	400	-
Andre » .................................	200	—			200	_	—	_		200	—
Stat för artilleriskjutskolorna. a) Fältartilleriets skjutskola. Chef.............................................	300				300					300
Andre lärare ................................	! 150	_	—	—	150	—	—	—		150	—
Målkapten ...................................	! 150	—	—	—	150	—	—		i_ !	150	—
Chef för instruktionsbatteriet............	1 200		—	—	200	—	-	1 “		1 200	—
Chef för spanings- och förbindelse-avdelningen ...............................	1 100		\|		100			—	I__	100	—

Anmärkningar.

INu medgivna tillägg a
arvodet ä 150 kr. efter

10, resp. 10 Sr utgå
oförändrade.

»Utöver arvodena utgå*.
J* ende dagtraktamenten
) bibehållas.

Utöver arvodena utgående
dagtraktamenten:
bibehållas.

454

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350,

	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.	\|
Befattning.	enligt stat. Kr.	enligt K. k. d. 22/e 1920, ang grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid armén. Kr.	Summa. Kr.	ltegleran-det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-rcgleraen-tet med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor-lunda beslutes. Kr.	Anmärkningar.
b) Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola.
Chef..........................	200				200 150 150					200 150 150		,
Andre lärare................................	150									1 Utöver arvodena utgå-!
Målkapten.....................	150									\ ende dagtraktamenten!
									■ oiDeiiaiius.
Chef för instruktionsbatteriet .........	150				150					150		1
Stat för krigsskolan.
a) Officerskursen.
Adjutant, tillika bibliotekarie...........	1,200 1,000 1,500 1,200 1,500				1,200 1,000 1,500 1,200 1,500 1,000							/Arvodet föreslås skola
Slottspastor ...............						1,170				\ indragas.
Kompanichef.....................							1,500 1,200 1,500 1,000
Subaltemofficerare..................
Förste lärare i krigskonst......
Andre » » »	1,000
Förste lärare i vapenlära och artilleri-
exercisreglemente......	1,500				1,500
Andre lärare i vapenlära och artilleri-
exercisreglemente .........	1,000 1,500				1,000 1,500					1,000 1,500
Förste lärare i krigsbyggnadskonst...	—	—	_	_	_	_	_	_
Andre » » »	1,000	—	—	—	1,000	—	—	—	—	1,000
Förste lärare i topografi . .	1,500 1,000				1,500 1,000					1,500 1,000
Andre » » »		—	—	—		_	_	_
Lärare i gymnastik och vapenföring... Lärare i krigslagar, tjänstgörings-och	1,500,	—	—	—	1,500	—		—	—	1,500	1
infanteriexercisreglemente.......	1,000 750				1,000 750					1,000 750
Lärare i stats- och samhällslära ...	— 1	—	—	—	—	—	—	_

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

4f)ö

Nuvarande arvodesbelopp

Befattning.

enligt

stat.

Kr.

enligt
K. k.d.2s/e
1920, ang
grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

viss personal
vid
armén.

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löueplan.

Reglerandet
sker |
provisoriskt
för |

år 1922

genom ;
arvodets
höjande i
med 16 % \
till nedan-j
stående |
ivrundade
belopp. I

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,
intill dess
annorlunda

bcslutes. |

Kr.

Lärare i militärförvaltning...............

i Lärare i militär sun dhets- och lör bandslära.

...............................

i Lärare i ridning, hästkännedom och

| kavalleriexercisreglemente.............

Till biträdande lärare anvisade.........

b) Reservoffieerskur sen.

Chefen för krigsskolan, arvode för
ökade göromål med reservofficers.

kursen............ .......................

Befälhavare (lärare) .......................

Lärare (subalternofficerare)..............

Stat för militärbefälet på Gottland
samt I. 27.

I Regementspastor ...... ...................

Stater för samtliga kavalleriregementen
utom K. 9.

I Regementspastorer .........................

Stater för samtliga artilleritruppförband
utom A. 7, A. 8, A. 9
och A. 10.

1 Regementspastorer.......................

750 ■

300

500
5,100 —

3001-6001
500 -

]Stater för samtliga infanteriregementen
utom I. 19 och I. 27.

i Regementspastorer.......................

1.000-

1,000!

1,0001-

1,000''-

750

300

500

5,100

300

600

500

l,000j

1,000

31 §•

- 750]—I
300

j 500

— 5,100; —

600-

500-

1.170!

1,170:

1,170''—

1.1701— —

Anmärkningar.

456

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt
K. k. d. sa/e
1920, ang.
grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

enligt

stat.

Kr.

Stat för artilleriets fabriker ocli
tyganstalter.

Fälttygmästaron............................. 1,800

Styresmän .................................... 2,400

Stat för fast anställda officerare
och underofficerare med vederlikar
vid fortifikationen.

Regementspastorer.......................... 1,000

J Arvoden till stabsofficerare m. fl.

J Avdelningschefer............................. 800

Stabsofficerare .............................. 600

j Till gratifikationer till biträden å bygg nadsavdelningen

m. m. anvisade ... 1,600

Stat för officerare och underofficerare
med vederlikar
vid trängen.

Överstelöjtnanter, kårckcfer............. 500

Majorer, kårchefer.......................... 500

Regementspastor ........................... 1,000

Stater för Svea, Norrlands och
Västmanlands trängkårer.

Regementspastorer ........................

Stat för iutendenturkåren.

Dagarvoden till officerare och underofficerare,
vilka, utan att tillhöra
intendenturkåren, förordnas att uppehålla
befattning vid samma kår ...

1,000

15,000

viss personal
vid

Kr.

Summa,

Kr.

Eeglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
vlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för
år 1922
genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet
utgår
oförändrat
under
år 1922,
intill dess
annorlunda

boslutes.

Kr.

- 1,800-2.400-

31 §•
31 §.

1,000 - -

800— —

600- —

1,600 — —

1,170

800-

600

1,600 -

— 500 -

500-

1,000-

1,000

9 §•

1,170

— 1,170

— j

15,000 -

Anmärkningar.

Arvodena föreslås skola
indragas.

''Dagarvodet utgår allenast
till beställningshavare
på aktiv stat,
som icke enligt allmänna
bestämmelser är berättigad
till dagtraktamente.

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 350.

4f>7

	Nuvarande arvodesbelopp *
Befattning. . 1	enligt stat.	enligt K. k.d.22/e 1920, ang. grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för	r Summa. a r
		viss per-sonal vid
		armén.
	Kr.	Kr.	Kr.

arvodets reglerande.

genom
nedanstående

bestämmelse
i

tet med
tillhörande -

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet i
utgår j
oförändrat1
under I

år 1922, I

intill des j
annorlunda
!
beslutcs. ''

Kr.

Anmärkningar.

Stat för gnrnisonssjukhuset
i Stockholm.

Överläkare, tillika chefläkare............

Överläkare..................................

Överläkare vid avdelningen för hudoch
könssjukdomar, tillika föreståndare
för polikliniken för nämnda

sjukdomar ..............................

Underläkare................................

Läkare vid polikliniken för öron-, näs ock

halssjukdomar .................

Föreståndare för tandpolikliniken ...

Läkare vid ögonpolikliniken...........

Förrrådsförvaltare, tillika biträde åt

intendenten ................................

Apotekare ...................................

Apotekare, biträde ........................

Obducent .....................................

Röntgenföreståndare ....................

! Sjukgymnast................................

Sjukbuspredikant............................

| Juridiskt biträde ...........................

Husmoder......................................

i Översköterskor ............................I

| Undersköterskor.............................|

Kvinnliga sjukhusbiträden...............j

1,000-

1,0001

4,000!

3,0001

2.300

3.000
2,500
2,000!

2,200i

6,000'',

4,000’

1.000

3,000

900
500
300
800
600
400J
365

1,000

-jl 4,000
|| 3,000

j| 2,800

3.000
2,500

2.000

2,200
6,000

4.000

1.000

3,000

900
500
300;—
8001—
600
400!—
365|

31 §•
31 §■

4,650
3,4801
3,270

3,48o|—I
2,910—!
2,340j—|

2,440’—
6,960j—i
4,650—j
1,170;—i
3,480 —
1,050-''
600 -360j1,
020 —
780—j
480—;
450!—!

11 Av arvodet utgör 7U0 kr.
—|i ersättning för bo stat’
| med bränsle och lyse.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 296 höft. (Nr 350.)

Ku medgivna tillägg
| å arvodena å 200 kr.
r efter 5, resp. 10 år
'' utgå oförändrade.

I Utö ver arvodet utgår ersättning
för kost ä 2
kr. samt hyresbidrag
å 1 kr. för dag.

543 21 58

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 350.

4f>8

1	Nuvarande arrodesbelonn	De sakkunnigas förslag till
							arvodets reglerande.
Befattning.	i enligt stut.	enligt K. k.d.22/ 1920, ang grunder för till-fällig löne förbättring under år	3 Summa.	Regi eran det sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 %	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, .intill dess	Anmärkningar.
			1921 för viss per-sonal vid			reglemen-tet med till-	till nedan-stående avrundade	annor- lunda beslutes.
			armén.			löneplan.	belopp.
	Kr.	Kr.		Kr.			Kr.		Kr.
Köksföreståndare .............. ... . överkokerska.................’..........	2,200	\|_	_	—	2,200	—	—	j 2,440	—		r	JAv arvodet utgör 700 kr. ! ersättning för bostad \| med bränsle och lyse. \|Nu medgivna tillägg å
750	L	_	—	750		__	900	—			) arvodet ä 100 kr. efter
										\| 5, resp. 10 år utgå oför-( ändrade.

Kokerska............	500				500			600
							—
Köksbiträden......	370	—	—		370	—	—	450	—	_	_
Sjnklmsräbel..................................	1,500	—	—	—	1,500	—	—	1,740	—	—	—	\| Utöver arvodet utgår er-
Baderska.	365	—	—	—	365	—	—	450	—	-	—	1 sättning för kost å 2 j kr. och hyresbidrag a 1 1 kr. för dag.

Städerskor.....................................	365	1	—	—	365	-	_	450	—	—	—	\|Nu medgivna tillägg å
Tvättförestånderska .......................	700	- 1			700		—	870	-	—	—	1 arvodet u 100 kr. efter J 5, resp. 10 år utgå oför-l ändrado.
Tvättbiträden.................................	365	_J	—	—	365	_	_	450			.	Utöver arvodena utgå er-j \| sättning för kost å 2!
Sömmerska. .	365		—	—	365	—	—	450	—	—	—j	\| kr. samt hyresbidrag å '' 1 kr. för dag.
Maskinist..................................... J	1.500	—		—	1,500	—	—	1.740	_	_	_J
Maskinistbiträden...........................1	1,200	—	—	—	1.200	—	—	1,410	1	_	_!
Gårdsvaktmästare, tillika snickare Gårdsvaktmästare, tillika trädgårds-	1.000		250	—	1,250	—	—	1,470	J	-	J
mästare....................................	1,500	—	—	—	1,500	■-	—	1,740	_	_	_	[Utöver arvodot utgår er-
Apoteksbiträde................	365 1,800	1			365 1,800			450 2,100				sättning för kost ä 2 kr. samt hyresbidrag ål i 1 kr. för dag.
AutomobilfÖrare.............................	_	—	__		_	_
Portvakt, .	1,200		—	—	1,200	—	—	1,410		_	_
Till arvode åt extra personal jämlikt
§ 25 i reglementet för sjukhuset an-visade............	3,000;	J	_		3,000		— 1	3,500

KutigL Maj.ts Proposition Nr 350.

4.r)M

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

Kr.

enligt
K. k.d.22/«
1920, ang

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för
: viss per!
sonal vid
I armén.

! Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till

arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Regi eran- i
det sker I

Pr°Iis": | Beloppet |
riskt for , . I

- 1922 ()fii"ämirat

Sellom I under

är 1922,

intill dess!
annor- j
lunda
beslutes. I

arvodets I
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp

Kr.

Anmärkningar.

Kr.

Till vikariatsersättning under sjukdom!

anvisade...................................

För beredande av tjänstledighet för

500

—

500

—

600

sjukhusets personal anvisade.........

6,400

—

6,400

7,400

300i -

Stat för garnisonssjukhnset
& Karlsborg.

Sjukhusväbel.................................! 1|500

Översköterskor ............................j 600 j

Kokerska (föreståndarinna för köket)...

Köksbiträde...................................i 600

För beredande av tjänstledighet åt
sjukhusets personal samttill vikariats-j
ersättning under sjukdom anvisade!

Stat för garnisonssjnkhnset
i Boden.

Sjukhusväbel, tillika sysslo- och npp-j

bördsman...................................i l.oOOi -

Husmoder ....................................I 300j

Översköterskor ..............................i 600j

Kvinnliga sköterskebiträden...............j 365!

Kokerska ....................................j ;,60

Köksbiträde..................................5 370

Tvättförestånderska (för utförande av

tvätt och lagning) .....................| 500 —

Tvättbiträde .................................j 350

Maskinist......................................i 1.500

Eldarbiträde ................................i 300

1.500

600

100

300

1,500 -800j ■
600-365 -500 -370 -

500
350
1,500
900!

1,740

780

480

360

1,7401—

! 1,020|-780-450:-600-

450 i -

! !

600
! 420

| 1,740
! 1,050

[Nu medgivna tillägg ä
I arvodet ä 200 kr. efter
5, resp. 10 år utgå
I oförändrade.

Utöver arvodena utgår
kallortstillägg enligt 12,
§ i avlöningsreglemcntct.
Åt hnsmodern och
översköterskorna utgå:
nu medgivna tillägg åj
arvodena a 200 kr. efter
5, resp. 10 år oförändrade.

460

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 350.

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt
K. k.d.22/e
1920, ang.
grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

viss personal
vid
armén.

enligt

stat.

Kr.

Summa.

Kr.

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Regieran
det sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922
genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet

utgår

oförändrat

under

år 1922,

intill dess
annorlunda

beslutes.

Kr.

; Gårdskarl, tillika portvakt (avsedd iivei för renhållning, vedhuggning och ved bärning) ....	90C	—		901	i —		1,050
! För beredande av tjänstledighet åt sj uk-sköterskoma samt till vikariatsersätt-ning jämväl under sjukdom åt övrig tjänstepersonal ......	j 450	! ''		45C	1 L		540
Stat för arméns sjuksköterskekår. '' Sjuksköterskor .	780			780	_		930
'' För anställande av extra sjuksköterskor anvisade......	11,700	—		11,700		_	13,590
Stat för polispersonalen i Boden och å Karlsborg. Extra konstaplar ...	1,330		750	2,080		m.	1
Beräkning av anslaget för avlöning 1 ill personal vid staber och trupp-förband in. 11. Förberedande av fyllnad till fanjunkares, dagavlöning åt sergeanter, kommen-derade såsom bitriiden bos regements-intendentcr anvisade	1 11,497	50		11,497	30	■ i
Förteckning över i stat icke upp. förda arvoden in. in. Fortväbel..... 1 \|	1,200 1	_	300 1	I 1,500		! 1 1	O Tji T—1

11,497 50

Anmärkningar.

Utöver arvodet utgår kallortstillägg
enligt 12 §
i avlöningsreglemontot !

Avlöningen utgår från och
med år 1922 med dels,
arvode till belopp, motsvarande
lön i 1. löne-j
graden i löneplan C.J
dels kallortstillägg en-l
ligt 12 § i avlöningsreglementet.

Utöver arvodet utgårj
kallortstillägg enligt 12 § j
i avlöningsreglomentetj

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

461

Avlöningsakkunnigas

förslag'' rörande reglerande av de arToden eller däremot svarande ersättningar, vilka under år
1921 utgå enligt nedan upptagna, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
stater under fjärde huvudtiteln, sjöförsvaret.

Befattning.	Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
enligt stat. Kr.	enligt K. k. d.50/e 1920, ang. grunder för till-fällig löno-förbättring under är 1921 för viss per-sonal vid marinen. Kr.	Summa. Kr.	llcgleran-dct sker genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglemen-tct med till-hörande löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet '' utgår oförändrat: A parkum-rar. under \| år 1922, , intill dess! annor- i lunda beslutes. t Kr. j
1 Stat för marin förvaltningen.									: ^ 1
Chefen för fortifikationsavdelningen ...	1,000	—	—		1,000		—	1.1701 —	! 1
Stat för marinstahen.									j \|j Arvodet utgår endast
									] under förutsättning att
j Bibliotekarie ................................	1,800	—	450	—	2,250	—	—	2,610!—	~ j \| befattningen uppehälles
									[ av officer i reserven.
Stat för sjökrigsliögskolan.								j	\| i i
Till lärare i allmänna kursen an-									1 \| 1
visade......................................	10,200	—	—	—	; 10,200	—	-		10,200:-;
Till lärare i fortsättningskursen an-									j j
visade.......................................	9,975		—	—	9,975	—	—	- \|-	9,975 —
Till ledare av krigsspelsövningar an-									! i !
visade.......................................	150	—	—	—	150	-	—	— !—	150 —
Till repetitörer anvisade.................	1,200		i —	—	\| 1,200	—	—	i	1,2001 — : i i 1
Stat för sjökrigsskolau.									1
Lärare i gymnastik och vapenföring,			1						j
tillika ledare av kadettemas idrotts-								!
övningar.....................................	1,000		i __	-	1 1,000		—	!	1,000 —i

462

Kung!. Maj ds Proposition Nr 3n0.

	j Nuvarande arvodesbelopp	De sakkunnigas förslag till arvodets reglerande.
1 Befattning.	enligt ! stat. Kr.	enligt K. k. d.ao/e 1920, ang grunder för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid marinen. Kr.	Summa. Kr.	Regleran-det skor genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-rcglemen-tet med till-höran do löneplan.	Regleran-det sker proviso-riskt föi- år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade belopp. Kr.	Beloppet utgår oförändral under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes. Er.	Anmärkningar.
} Adjutant, tillika bibliotekarie........... j Kadettofficerare från flottan för 12	450			—	450	—	—		—	—	—	/Arvodet föreslås skola \ indragas.
månader....................................	450	—	—	—	450	—	—		—	450	_
j Kadettofficer från flottan för 3 må-												1
nader..............................	112	50	—	—	112	50	—	—	—	112	50
I Kadettofficer från kustartilleriet vid
[ skolan i land........................	450	—	—	—	450	—	—	—	—	450	—
Läkare..........................................	865	—	—	—	865	-	—	1,020	—		—
\| Intendent ...........................	1,095	—		-	1,095	—	—	1,290	—	—	—
Portvakt ......................................	750	_	—	—	750	—	—	870		—	—
Stat för skeppsgosseskolan i Karlskrona.												\|
För inövande av hornblåsare och tram-
slagare.......................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—	_	3,480	—		—
Stat för skeppsgosseskolan i Marstrand.
i För inövande av hornblåsare och trum-
slagare.......................................	2,000		1,000	—	3,000		-	3,480	—	— !	H
Stat för marinintendentskolan.
Karlskrona station.
Till lärare i reglemente för marinen	:										:
och i intendenturtjänst samt övriga lärare anvisade...........................	• 850		_		850					850:	i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350.

4Ö3

Befattning.

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

enligt
K. k. d. 80/e
1920, ang.

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år
1921 för
j viss personal
vid

Summa.

De sakkunnigas förslag till !
arvodets reglerande. 1

Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementet
med
tillhörande

löneplan.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Beloppet i
utgår ;
oförändrat •
under J

år 1922, !

intill dess.
annorlunda

beslutes.

Anmärkningar.

	Kr.		Kr.		Kr.			Kr.		Kr.
Stockholms station. Lärare i reglemente för marinen ......	200				200				I	200,
Lärare i intendenturtjänst...............	600			—	600	-		—	—	600
Till övriga lärare anvisade...............	7.500	—	—	—	7.500	-	-	_	-	7,500
Beräkning av anslaget till avlöning för flottans kårer och stater. Lärare vid minskolan i kemi och läran om sprängämnen ............. ..........	800				800					800
Tillsyningsman vid stationernas häkten och arrester .............................	150	—	—	—	150	--	—	—		150
Stat för flottans officerskår. Ärligt tillägg till fasta lönen åt bc-ställningskavare, som, utan att upp-bära flaggmans lön, förordnas att uppehålla viss chefsbefattning ......	2,000				2,000					2,000
Ärligt arvode åt beställningshavare, som förordnas att samtidigt uppe-hålla bofälhavande amirals- och sta-i tionsbefälhavarämbetena i Karls-krona .......................................	3,000				3,000					3,000
Stat för mariningenjörkåren. Extra mariningenjörer.....................	i 3,095		800		3,895	_	Se anm.	_	_
Torpedingenjör, som förestår torped-verkstaden i Karlskrona ...............	1,000	—	—	—	1,000		Se anm.	—	—
■ Mariningenjörsstipendiater...............	1 1,200		300	—	1,500		—	1,740		—

Arvodet utgår för uppehållande
av någon av
följande befattningar,
nämligen såsom chef
för marinförvaltningen
eller marinstaben, stationsbefälhavare
eller
högste befälhavare över:
kustflottan.

Arvodet utgår från och
med år 1922 med belopp,
motsvarande lön i
14. löneklassen i löne-''
\ plan C.

Därest lön åtnjutes i
lägre lönegrad än 13.
lönegraden i löneplan C.,i
utgår löncfyllnad med
. 480 kronor.

464

Kungl. Maj ds Proposition Nr 350.

	Nuvarande arvodesbelopp	De salckunnigas förslag till arvodets reglerande.	! j j
			enlig	t	II	Regleran-det sker	Regleran-! det sker			\| 1
Befattning. j	i enligt j stat.	K. k. d.30/c 1920, ang 1 grunder i för till-fällig löne-förbättring under år 1921 för viss per-sonal vid	il \| ii Summa.	genom nedan-stående bestäm-melse i avlönings-reglcmen-tet mod till- hörando	proviso-riskt för år 1922 genom arvodets höjande med 16 % till nedan-stående avrundade	Beloppet utgår oförändrat under år 1922, intill dess annor- lunda beslutes.	Anmärkningar.
			marinen.		löneplan.	belopp.
	Kr.		Kr.		Kr.	Kr.	Kr.		Kr.
Stat för inarininteiideiiturkåren.				:
Advokatfiskal! vid Karlskrona station	2,500	—			2.500 -	_	3,000	_	_	!_	\|Av arvodet anses 700, \ kr. utgöra tjänstgörings-
											\| penningar.
Stat för flottans ecklesiastikstat.
Regementspastorn vid flottans station
i Stockholm .............................	1,600	—	—	—	1,600 —	—	1,860	—		—
Batalj onspredi kanten vid flottans station						■
i Stockholm ................	1.200	—	—	—	1,200 —	—	1,410	—	—	—
Klockaren vid Skeppsliolms församling	600	—	—	—	600-	—	720	—	—	—
Kyrkvaktaren vid Amiralitetsförsam-lingen i Karlskrona............	150				ISO]-				150		\|Utöver arvodet utgå 350; < kr. såsom ersättning torf ( mistad bostadsförmån.

Stat för ninrinläkarkåreu.
Marinläkare av 1. graden (sjukhus-
läkare i Karlskrona).........	1,000	—	--	—	1,000; —	31 g.	—	—	—	—
Marinläkare för verkställande av ögon-undersökningar och ögonbehandling Marinläkare av 1. graden, placerad å	1,000		—	-	1,000 —	'' :	1.170	—		—
Oscar-Fredriksborg .........	500	_!			500!—		600				[Nu utgående dagarvode

Marinläkarstipendiater..................	000		300		1,200; —	!	1,410				) vid tjänstgöring i land
							\| höjes från 8 kr. till l 12 kr.
Stat för flottans poliskår.		i									\|Nu medgivna ålderstil 1-
Poliskommissarien i Karlskrona.........	1,900	1 i	800	—	2,700-		3,210	—	_		\| lägg ä 200 kr. efter 5,! 1 resp. 10 år utgå oför-[ ändrade.

Kung!. May.ts Proposition Nr 350.

465

Befattning.

Stat för sjörullföringsområdcsbefälhavarna
och deras
biträden.

Sjörullföringsområdesbefälhavare i

Stockholm ...............................

Sjörullföringsområdesbefälhavare i
Göteborg, Malmö, Karlskrona, Strömstad
och Härnösand..................

Sjörullföringsbiträde i Stockholm...

» » Göteborg,

Malmö, Karlskrona, Strömstad och
Härnösand ............................

Stat för kustartilleriet.

Regementspastor ....................

Fästningspredikant.................

Nuvarande arvodesbelopp

enligt

stat.

Kr.

enligt
K.k.d. 80/e

1920, ang.

grunder
för tillfällig
löneförbättring

under år

1921 för

viss personal
vid
marinen.

Kr.

2,190

1,825

1,277

1,095

1,000

120

912

730

Summa.

Kr.

.Reglerandet
sker
genom
nedanstående

bestämmelse
i
avlöningsreglementot
med
tillhörande

löneplan.

Kr.

3,102

2,737

2,007

1,825

1,000

120

De sakkunnigas förslag till
arvodets reglerande.

Reglerandet
sker
provisoriskt
för

år 1922

genom
arvodets
höjande
med 16 %
till nedanstående

avrundade
belopp.

Kr.

Beloppet
utgår
oförändrat
under
år 1922,
intill dess
annorlunda

beslutes.

Kr.

3,600

3,180

2,340

2,130

1,170

150

Anmärkningar.

Arvode utgår endast un-:

der förutsättning att;
> resp. befattning uppe-J
hålles av personal i!
reserven.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 296 höft. (Nr 350.)

548 21 59

466

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 350

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Allmänna grunder för löneregleringen ................................................... 9

II. Lönereglering för det fast anställda manskapet................. 34

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen............................. 35

Avlöningsformer .......................................................................................... 36

Löneskalor ................................................................................................. 49

Lönebelopp................................................................................................ 64

Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för arméns och marinens manskap...................................................... 76

Villkor för menigs tillträdande av löneförhöjning.............................. 76

Uppskov med tillträdande av löneförhöjning..................................... 77

Lön under ledighet av annan orsak än sjukdom ........................... 80

Insättning av viss del av lönen i postsparbanken .......................... 83

Avlöningen till skeppsgossar....................................... 85

Tiden för avlöningsreglementets ikraftträdande ..................................... 86

Overgångsanordningar ............................................................................... 87

Dyrtidstillägg i samband med löneregleringen....................................... 93

Staternas anordnande m. m.................................................................. 94

Departementschefens hemställan .............................. 96

III. Lönereglering för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl.............................................. 98

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen ........................... 99

Avlöningsformer ........................................................ 100

Löneskalor för officerare och underofficerare............................................. 107

Sättet för lönetursberäkningen för kompaniofficerare och underofficerare 117

Lönebelopp för officerare och underofficerare............................................ 121

Vissa beställningshavares placering inom löneskalorna för officerare och

underofficerare .................................................................................. 142

Löneskalor för civilmilitära beställningshavare......................................... 150

Lönebelopp för civilmilitära beställningshavare ...................................... 154

Kungl. Maj.is Proposition Nr 350.

467

Sill.

Reglering av avlöningsförhållandena för vissa ordinarie civila beställ ningshavare

...........................................................................................

Vissa arvoden och däremot svarande ersättningar..................................

Reglering av vissa nu utgående arvoden och ersättningar ..................

Införande av vissa arvoden.................................................................

Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

184

186

199

aktiv stat m. fl.......................................................................................

Förening av tjänster .......................................................................

Uppskov med uppflyttning till högre löneklass ...............................

Tillgodoräknande av viss föregående tjänstetid ................................

Sneddningsprincipen .............................................................. ........

Lön under ledighet för sjukdom m. m............. ................................

Tjänstebostad....................................................................................

Ekiperingshjälp .................................................................................

Särskild förmån i vissa fall vid tjänstgöring å egen förläggningsort

Sättet för bestridandet av kostnaderna för vissa särskilda förmåner......

Övergångsanordningar............................................................................

Departementschefens hemställan ............................................................

206

207

209

211

213

214

217

218

215
223

IV.

Anslagsberäkning .............................................................................

Lantförsvaret .......................................................................................

Arméförvaltningen...........................................................................

Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. ........

Ålderstillägg..................................................................................

Dagavlöning åt indelt manskap ..................................................

Rekryteringskostnader....................................................................

Arméns personal över stat ............................................................

Flyttningsersättning......................................................................

Sjöförsvaret ......................................................................................

Marinförvaltningen .......................................................................

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl........................

Extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna..

Ålderstillägg..................................................................................

Personliga lönetillägg...................................................................

Rekryteringskostnader....................................................................

Marinens reservpersonal.................................................................

Flyttningsersättning.......................................................................

Flottans nybyggnad och underhåll..............................................

225

227

286

287

291

294

298

299

311

312

313
313

315

316

317

468

Kun tgl. Maj:ts Proposition Nr 350.

^ . Kostnaderna för löneregleringen ................................

Yl. Pensionsförhållanden ...................................................

\II. Reservstats- och reservpersonal m. il.................................

Bilagor.

Förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och
marinen ...................................................

Förslag till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen .....

Stater m. m................................................

Avlömngssakkunnigas förslag rörande reglerande av vissa arvoden under lantför
svaret................................................

Avlöningssakkunnigas förslag rörande reglerande av vissa arvoden under sjöförsvaret.
..............................

Sid.

319

321

326

332

338

359

448

461

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.