Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.
1
''-''r* i*t.. r*''
Nr 347.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för avhjälpande av brist på undei-befäl
vid infanteriet; given Stockholms slott den 8 april
1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 april 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
Då jag förut denna dag för Eders Kung!. Höghet föredrog förslag
till lag om ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1921 års klass
och därvid utvecklade frågan om övningstidens längd, framhöll jag, att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 294 käft. (Nr 347—348).
757 21
2
Kungl. Maj.is Proposition Nr 347.
utbildningen av 1918 och 1919 års klasser vid armén ur skilda synpunkter
måste betecknas såsom otillfredsställande. Men jag erinrade
tillika, hurusom det gjorts gällande, att detta icke ensamt borde tillskrivas
den korta tjänstgöringstiden, utan att det vore beroende även
på andra omständigheter, bland andra därpå, att tillgången på befäl och
i synnerhet på underbefäl varit otillräcklig. Som även en avsevärt förlängd
första tjänstgöring komme att giva otillfredsställande utbildningsresultat,
därest nämnda och andra anmärkta förhållanden finge för framtiden
fortfara i samma utsträckning som under de senare åren, tillkännagav
jag min avsikt vara att framlägga förslag till bestämmelser för
beredande av lättnad i den svåra underbefälsbristen, vilket förslag borde
underställas riksdagens prövning.
Den utredning, jag för ändamålet nu låtit verkställa, har givit vid
handen, att det är i synnerhet vid infanteriet, som särskilda åtgärder
för avhjälpande av bristen på underbefäl visa sig erforderliga. Det av
riksdagen under senare åren och jämväl för år 1921 lämnade medgivandet,
att uppkommande besparingar å de för manskapets avlöningar
i vederbörande truppförbands stater uppförda medel må, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, användas för anställande vid truppförbandet av övertaliga
furirer av andra klassen, har därvid icke gjort tillfyllest. Belysande
är, att vakanserna i underbefälsgraderna vid infanteriet belöpte
sig den 1 februari 1921 till icke mindre än 1,822 man eller 51,6 % av
antalet enligt stat. Totala antalet vakanta volontärnummer vid vapenslaget
uppgick samma dag till 3,849 stycken, motsvarande i procenttal
uttryckt 61,3 % vakanser.
Frågan gäller närmast att få nämnda underbefälsbehov i möjligaste
mån fyllt till tiden för sommarinryckningen för flertalet värnpliktiga av
1920 års klass vid infanteriet (den 28 maj innevarande år, vid Gottlands
infanteriregemente delvis den 26 maj). Detta kan tänkas ske genom att
anställa män, som redan vid anställningen fylla vissa fordringar i fråga
om utbildning, såsom att hava genomgått fullständig soldatutbildning samt
helst fullständig, men i allt fall någon befälsutbildning. Sålunda torde
härför kunna avses dels vissa värnpliktiga tillhörande klass A (f. d. fast
anställda), dels värnpliktiga, vilka genomgått någon av de under åren
1915—1916 anordnade halvtroppchefs-, troppchefs- eller plutonchefskurserna,
dels slutligen vissa värnpliktiga av årsklasserna 1915, 1916
och 1917 med företräde för dem, som genomgått utbildning till »underbefäl
eller fackmän».
Dessa värnpliktiga böra meddelas en kortare tids förberedande instruktörsutbildning,
innan de tagas i anspråk såsom underbefäl eller
instruktörer.
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.
Det är givetvis av vikt, att de kontanta avlöningsförmåner, som
bjudas vid denna rekrytering för fyllande av befälsbehov, tillmätas så
rikligt som för säkerställandet av en god rekrytering erfordras. I betraktande
härav synes mig lämpligt, att volontären erhåller, förutom
ordinarie avlöningsförmåner enligt innehavande grad jämte dyrtidstillägg,
dels en anställningspremie av 200 kronor att utgå i stället för med vanlig
anställning förenad lega och premier, dels och från och med juni månad
ett särskilt lönetillägg av 30 kronor i månaden.
Såsom ytterligare avlöningsvillkor synas böra stadgas,
att av varje månads avlöningsförmåner skola för volontärens räkning
i postsparbanken insättas 30 kronor, som utbekommas vid anställningstidens
slut,
att till volontär, som avgår omedelbart efter repetitionsövningens
slut (den 6 oktober), skall ovan nämnda särskilda lönetillägg icke utgå
för oktober, samt
att för volontär, som kvarstannar i tjänst efter utbildningsårets
utgång, skola för tiden därefter gälla vanliga avlöningsbestämmelser.
På Kungl. Maj:t torde få ankomma att utfärda närmare bestämmelser
i fråga om åldersgräns och övriga villkor för anställning m. m.
Vidkommande för närvarande gällande bestämmelser om anställningspremier,
så vitt de beröras av förevarande förslag, anhåller jag få
lämna följande redogörelse.
Lagtima riksdagen år 1918 medgav, att under år 1919 finge från
dåvarande avlöningsanslaget utbetalas anställning spremier till f. d. fast
anställt manskap vid armén, som toge annan fast anställning än som
musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått
fullständig soldatutbildning. Bestämmelser om nämnda anställningspremier
utfärdades genom kungl. brevet den 31 december 1918, enligt
vilket premier för kortare tids anställning än ett år skulle utgå med 8
kronor, om vederbörande förut genomgått fullständig furirsutbildning,
och eljest med 6 kronor för månad. Till f. d. fast anställd, som toge
förnyad anställning vid truppförband, där vakansantalet uppgått till visst
högre procenttal, skulle under viss förutsättning premie utgå med högre
belopp, dock vid anställning för kortare tid än ett år med högst 14
kronor för månad.
Jämlikt beslut av 1920 års riksdag skall anställningspremie under
år 1921 utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de i nämnda brev
angivna grunder. Premierna utgå numera, efter det uppställningen av
huvudtitelns anslag blivit ändrad, från anslaget till avlöning till personal
vid staber och truppförband m. fl.
4
Kungl. May.ts Proposition Nr 347.
Beträffande anställning spremier till värnpliktiga vid armén hava grunder
härför förelagts riksdagen i samband med beräkning av anslaget till
rekryteringskostnader, titel II. I enlighet härmed ntgår dylik premie
till värnpliktig, som under pågående tjänstgöring tager fast anställning,
varjämte enligt särskilt medgivande av 1920 års riksdag anställningspremie
må utbetalas jämväl till sådan under år 1921 anställd värnpliktig,
som under utbildningsåret 1919—1920 genomgått fullständig
soldatutbildning. Anställningspremie till värnpliktig utgår med olika
belopp vid olika truppförband, vid anställning för kortare tid än ett år
dock med högst 12 kronor för månad.
Då sålunda enligt riksdagens beslut anställningspremier till f. d.
fast anställt manskap skola utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
de i omförmälda brevet den 31 december 1918 angivna grunder, men
den av mig föreslagna anställningspremien å 200 kronor för allenast
omkring fem månaders anställning lärer få anses innebära en väsentlig
avvikelse från nämnda grunder, torde riksdagens medgivande för genomförande
av förslaget i denna del böra inhämtas. Och då vidare, på sätt
förut nämnts, grunderna för anställningspremier till värnpliktiga underställts
riksdagen, lärer, i den mån det föreliggande förslaget avser beredande
av anställningspremie åt värnpliktiga av äldre årsklasser eller
utbetalning av dylik premie med högre belopp än enligt sistnämnda
grunder, riksdagens medgivande därtill böra inhämtas.
Riksdagens medgivande erfordras likaledes för genomförandet av
förslaget, att de anställda skola, utöver avlöning enligt stat, komma i
åtnjutande av särskilt lönetillägg.
Arméförvaltningens civila departement, som den 17 mars 1921 avgivit
utlåtande i ämnet, har ansett, att kostnaderna för de ifrågasatta
anställningspremierna böra utgå, beträffande f. d. fast anställt manskap
från anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.
och beträffande värnpliktiga från anslaget till rekryteringskostnader, samt
att från förstnämnda anslag jämväl kunna bestridas kostnaderna för det
särskilda lönetillägget.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att till f. d. fast anställd eller värnpliktig, som enligt de närmare
bestämmelser, Konungen i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan
anförts äger utfärda, innevarande år vinner annan fast anställning vid
infanteriet än som musikvolontär, må utbetalas dels, i stället för lega
Kungl. May.ts Proposition Nr 347.
o
och anställnings- eller rekapitulationspremie enligt nn gällande föreskrifter,
anställningspremie å 200 kronor dels och under högst fem månader
särskilt lönetillägg å 30 kronor i månaden, samt
att härav föranledda kostnader skola bestridas, för anställningspremier
till f. d. fast anställda och för lönetillägg från förslagsanslaget till
avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. samt för anställningspremier
till värnpliktiga från reservationsanslaget till rekryteringskostnader.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson Arje.