Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
1
Nr 344.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg
åt vissa lärarinnor vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala samt vid tre läroanstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kung! Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. J.son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqyist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 291 Käft. (Nr 344.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
vidare:
Dyrtids- Vid anmälan den 7 januari 1921 av de anslagsbehov under
vissa^ära- åttonde huvudtiteln, vilka borde tillgodoses genom anslag å tillrinnor
vid läggsstat för år 1921, erinrade jag i mitt yttrande till det vid proförhusifg
positionen nr 2 i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikekonomi
i ärenden, punkten 55, att dyrtidstillägg enligt riksdagens beslut från
vidare* m™- oc^ meå år 1920 utginge åt lärare vid åtskilliga läroanstalter, som
anstalter för åtnjöte understöd från det i riksstaten uppförda reservationsanslaget
''lärariMorT till privatläroverk, samt att bestämmelser i fråga om sagda dyrtidshandarbete.
tillägg lämnats i kungörelse den 30 juni 1920 med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk (sv. författningssamling
nr 497).
Åtnjutandet av ifrågavarande dyrtidstillägg vore alltså, fortsatte
jag, begränsat att gälla de läroanstalter, som uppbure understöd från
det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till
privatläroverk.
Åtskilliga läroanstalter åtnjöte emellertid understöd från andra
anslag, uppförda under nämnda huvudtitel. Till dessa läroanstalters
lärarpersonal utginge intet dyrtidstillägg från nyss omnämnda av
riksdagen beviljade medel.
Jag påpekade vidare, att bland sistberörda undervisningsanstalter
vore fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt tre anstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete, nämligen högre handarbetslärarinneseminariet
vid Maria Nordenfelts kvinnliga yrkessskola
i Göteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola och seminarium i
Stockholm samt föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lundins
högre slöjdseminarium i Stockholm.
Samtliga dessa läroanstalter åtnjöte statsunderstöd, varjämte åt
lärarinnorna vid de tre handarbetslärarinneseminarierna utginge tillfällig
löneförbättring ur ett av riksdagen för ändamålet beviljat
anslag.
Till sist anförde jag, att fråga om dyrtidstillägg åt lärarinnorna
vid här ifrågavarande fyra läroanstalter nu väckts av skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1920, vad fackskolan för huslig
ekonomi beträffade, närmast med anledning av en av denna skolas
styrelse gjord ansökning. I berörda skrivelse hade skolöverstyrelsen
3
Kung!. Maj:ts proposition Nr 344.
hemställt, att medel måtte beviljas för beredande av dyrtidstillägg
under år 1921 åt förenämnda fyra läroanstalters lärarinnor.
I anledning härav påpekade jag, att då jag av flera skäl ansett
sagda framställning värd beaktande, jag velat i angivna sammanhang
beröra frågan. Jag förklarade mig emellertid ej anse det
lämpligt att då till slutlig prövning framlägga ärendet, då spörsmålet
om beredande av dyrtidstillägg åt ifrågavarande lärarinnor
syntes mig böra ses i samband med frågan om dyrtidstillägg åt
kommunala och enskilda läroanstalters lärarpersonal över huvud
taget. Sistberörda fråga vore emellertid med hänsyn till sitt samband
med frågan om dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst ännu ej mogen att föreläggas Kungl. Maj:t och riksdagen,
och det nu förevarande anslagsäskandet borde därför tills vidare ej
slutligt prövas.
Jag hemställde därför, att hänsyn till detta anslagsbehov måtte
tagas vid beräkning av åttonde huvudtitelns tilläggsstat för år 1921
samt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på
proposition angående dyrtidstillägg under år 1921 åt vissa lärarinnor
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt vid tre läroanstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete, för ändamålet
beräkna på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag å 70,000
kronor.
Såsom förut i dag anförts inför Kungl. Maj:t, äro frågorna om
dyrtidstillägg till olika slag av befattningshavare i statens tjänst
samt vid vissa statsunderstödda kommunala och enskilda undervisningsanstalter
numera i färdigberett skick, och Kungl. Maj:t har,
på därom gjorda framställningar, beslutit att avlåta förslag i dessa
ämnen till riksdagen. Under sådana omständigheter kan även frågan
om dyrtidstillägg åt nyssnämnda lärarinnor åter upptagas till skärskådande.
Vad först beträffar fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,
har vid ett tidigare tillfälle ifrågasatts, att dyrtidstillägg av statsmedel
skulle beviljas skolans lärarpersonal. I sitt den 81 december
1919 dagtecknade utlåtande i fråga om anslag till nämnda fackskola
anförde nämligen läroverks- och skolöverstyrelserna, att det enligt
deras mening vore av förhållandena motiverat, att till de av överstyrelserna
föreslagna minimilönerna för lärarpersonalen komme av
staten beviljat skäligt dyrtidstillägg.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
Vid anmälan inför Knngl. Maj:t den 5 mars 1920 av frågan
om anslag till fackskolan yttrade föredragande departementschefen
beträffande det ifrågasatta dyrtidstillägget till lärarinnorna, att då
inga medel för beredande av dylikt tillägg blivit vid uppgörandet
av riksstaten för år 1921 reserverade, departementschefen funne sig
ej kunna vidtaga någon åtgärd i berörda syfte.
Fråga om dyrtidstillägg åt lärarinnorna vid fackskolan har
emellertid, såsom jag nyss omnämnt, ånyo väckts, i det att skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1920 i samband med tillstyrkande
av anslag åt fackskolan för år 1922 gjort framställning
om beviljande av medel för ifrågavarande ändamål. Överstyrelsens
framställning är närmast föranledd av en av fackskolans styrelse
gjord ansökning, som överstyrelsen med nyssnämnda skrivelse överlämnat
till Kungl. Maj:t.
I sagda ansökning framhåller fackskolans styrelse, bland annat, att den av
Kungl. Maj:t och 1920 års riksdag godtagna likställigheten i avseende å löneförmåner
mellan lärarinnor vid statens folkskoleseminarier och fackskolans lärarpersonal
måste anses innebära icke blott att grundlönen skulle vara densamma,
utan att löneförmånerna i det hela skulle vara lika. Eljest uppstode det abnorma
förhållandet, att de lärarinnor, som vid utbildningsanstalterna undervisade och
handledde blivande lärarinnor i ämnet, finge lägre avlöning än deras elever efter
vunnen anställning hade att påräkna.
Det vore uppenbart, att de för fackskolans lärarinnor förutsatta minimilönerna
vore med hänsyn till nuvarande penningvärde för. låga. Från kommunen
vore intet ytterligare bidrag att vänta, därest ej staten genom egna
bidrag och eventuellt därvid fästa villkor framkallade understöd jämväl från
kommunen.
Efter erinran om att vid fackskolan, inbegripet avdelningen vid Brogård,
vore anställda 24 lärarinnor med full tjänstgöring, samt att därtill komme föreståndarinna
och rektor samt en med lärarinnorna i fråga om avlöning likställd
förvaltningspersonal på 4 personer, hemställer styrelsen om förslag till riksdagen
att för år 1921 bevilja lärarinnorna vid fackskolan dyrtidstillägg till belopp motsvarande
såväl tillfällig löneförbättring som dyrtidstillägg, vilka beviljats eller
komme att beviljas för lärarinnor i hushållsgöromål vid statens folkskoleseminarier
och lärarinnor vid lanthushållsskolor.
I sitt förberörda yttrande över nu omnämnda framställning har
sköldverstyrelsen anfört följande:
Gent emot styrelsens antagande, att det kunde anses fastslaget, att fackskolans
lärarinnor borde jämställas med lärarinnorna i hushållsgöromål vid statens
folkskoleseminarier, anser sig överstyrelsen böra framhålla, att överstyrelsen
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
i sitt löneförslag år 1919, som låg till grund för den sedermera av 1920 års
riksdag antagna propositionen, uttryckligen förklarat sig ej uttala någon mening
om med vilka andra lärarinnegrupper fackskolans lärarinnor rätteligen borde
jämställas vid ett mer definitivt ordnande av avlöningsförhållandena. I samma
yttrande har överstyrelsen hävdat den uppfattningen, att frågan om dvrtidstillägg
av statsmedel för fackskolans lärarinnor hörde samman med frågan om dyrtidstillägg
åt andra lärarinnegrupper i motsvarande ställning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter. I anslutning härtill vill överstyrelsen föreslå, att, sedan
denna senare fråga genom 1920 års riksdags beslut numera är avgjord för innevarande
år och för år 1921, tills nytt beslut fattats, dyrtidstillägg efter samma
grunder, som av riksdagen fastställts eller komma att fastställas beträffande
övningslärarinnor vid privata statsunderstödda läroanstalter, måtte å tilläggsstat
för år 1921 begäras även för fackskolans lärarinnor.
Efter erinran att såsom villkor för den anslagsökning, som från
och med år 1916 kom skolan till del, föreskrivits, att lärarinnorna
vid skolan skulle avlönas med minst samma belopp som lärarinnorna
i huslig ekonomi vid högre flickskolor och andra statsunderstödda
enskilda läroanstalter, anför överstyrelsen i fråga om nyss
angivna förslag beträffande dyrtidstillägg åt fackskolans lärarinnor
följande:
Lärarinna i hushållsgöromål med 32 veckotimmars tjänstgöring vid högre
flickskola åtnjöte för närvarande, med av riksdagen beviljad tillfällig löneförbättring,
en årlig lön av 2,800 kronor i första lönegraden eller i det närmaste
samma lön som fackskolans lärarinnor i samma lönegrad. Härtill komme för
förstnämnda lärarinnor ett statens dyrtidstillägg å omkring 2,190 kronor och i
många fall även ett kommunalt dyrtidstillägg. För att fackskolans lärarinnor
fortfarande skulle vara likställda med lärarinnorna i hushållsgöromål vid de högre
flickskolorna, skulle alltså erfordras ett tillägg till deras av riksdagen fastställda
minimilöner till ungefärligen samma belopp som statens dyrtidstillägg till nyssnämnda
lärarinnor. Då ovan omtalade minimilöner, 2,880, 3,264, 3,648 och
4,032 kronor i de olika lönegraderna, legat till grund för beräkningen av fackskolans
anslag för år 1921, kunde skolans ordinarie anslag uppenbarligen ej tagas
i anspråk för ifrågavarande tillägg till lönerna, och då man ej kunde vänta eller
ifrågasätta, att Uppsala stad skulle befinnas villig anslå så stora belopp till förbättring
av lärarinnornas vid fackskolan löner, som det här skulle gälla, syntes det överstyrelsen
ofrånkomligt, att, såsom överstyrelsen redan framhållit, detta tillägg
lämnades av staten.
Överstyrelsen lämnar därefter en i tablåform uppställd översikt
över löneförmånerna dels för lärarinnor i hushållsgöromål med 32
veckotimmars tjänstgöring vid högre flickskola, dels för lärarinnor
vid fackskolan, dels ock för lärarinnor vid statens skolkökssemina
-
6
Kungi. Maj:ts proposition Nr 344.
rium, varvid beräknats utgå, utöver grundlön, tillfällig löneförbättring
för den första och den sista bland nämnda kategorier, samt
dyrtidstillägg enligt förut angivna grunder för alla. Tablån visar,
att lön och beräknat dyrtidstillägg från och med andra lönegraden
ställa sig väsentligt högre för fackskolans lärarinnor än för lärarinnorna
vid de högre flickskolorna, vartill kommer att fackskolans
lärarinnor åtnjuta lön i fyra lönegrader, de andra lärarinnorna allenast
i tre. Överstyrelsen framhåller härvid, att om fackskolans lärarinnor,
därest de sålunda beräknade dyrtidstilläggen av riksdagen
beviljades, alltså komme i en avsevärt bättre ställning än lärarinnorna
i hushållsgöromål vid de högre flickskolorna, detta syntes
överstyrelsen väl motiverat av de förstnämnda lärarinnornas mer
krävande och ansvarsfulla tjänstgöring.
Överstyrelsen har vidare uppdragit en jämförelse mellan lärarinnornas
vid fackskolan och lärarinnornas vid statens skolköksseminarium
löner jämte dyrtidstillägg. Enligt överstyrelsens mening
visade en dylik jämförelse, att eventuellt dyrtidstillägg åt fackskolelärarinnorna
icke kunde sättas högre än av överstyrelsen föreslagits.
Vid statens skolköksseminarium funnes, yttrar överstyrelsen vidare, tills
vidare inga lönegrader, vadan lön jämte dyrtidstillägg för lärarinna därstädes,
även om hon tjänstgjort många år, uppginge till endast 6,111 kronor, alltså till
avsevärt lägre belopp än lön jämte beräknat dyrtidstillägg för fackskolans lärarinnor
i tredje och fjärde lönegraderna. A andra sidan utgjorde nämnda belopp,
6,111 kronor, ett ungefärligt medeltal av de fyra lönebeloppen jämte dyrtidstillägg
vid fackskolan, varför lönerna sålunda i det hela kunde sägas motsvara
varandra. Tydligt vore emellertid, att om, såsom fackskolans styrelse begärt,
staten skulle bevilja skolans lärarinnor dyrtidstillägg till belopp, vilka motsvarade
såväl tillfällig löneförbättring som dyrtidstillägg för statsanställda lärarinnor med
samma lön, förstnämnda lärarinnors löner jämte dyrtidstillägg skulle komma
att redan i första lönegraden vida överstiga 6,111 kronor. Den av överstyrelsen
i det föregående föreslagna beräkningsgrunden för eventuella dyrtidstillägg av
statsmedel till fackskolans lärarinnor syntes överstyrelsen därför vara den ur alla
synpunkter mest rättvisa.
Vad därefter angår de tre statsunderstödda läroanstalterna för
utbildande av lärarinnor i handarbete, har fråga om dyrtidstillägg
åt lärarinnorna vid berörda läroanstalter väckts av skolöverstyrelsen
i dess skrivelse den 31 augusti 1920.
I sagda skrivelse erinrar överstyrelsen om att överstyrelsen redan år 1918
framhållit, att lärarinnorna vid handarbetsseminarierna ej rimligtvis kunde eller
borde avlönas lägre än skolornas lärarinnor i motsvarande fack. Detta skulle
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
emellertid säkerligen bliva fallet, om seminariernas lärarinnor ej erhölle dyrtidstillägg
av statsmedel. Man syntes nämligen ej kunna ifrågasätta, att seminarierna
själva, med de under de sista åren oerhört ökade kostnaderna på flertalet
utgiftsposter, skulle kunna avlöna sina lärarinnor med belopp, som motsvarade
såväl den för handarbetslärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
stadgade grundlönen som den tillfälliga löneförbättring och det dyrtidstillägg,
som av riksdagen beviljats för sistnämnda lärarinnor. För sådan lärarinna med
26 veckotimmars tjänstgöring uppginge det sammanlagda beloppet av nämnda
avlöningsförmåner för närvarande till 4,634 kronor i första lönegraden, under
det att lärarinna vid handarbetsseminarium, med samma antal veckotimmar och
sin betydligt mer krävande tjänstgöring, erhölle endast 1,843 kronor. Även om
detta senare belopp under år 1921, på grund av detta års förhöjda anslag, kunde
ökas något, komme den sålunda förhöjda lönen dock säkerligen ej att uppgå
till högre belopp än lön jämte tillfällig löneförbättring för handarbetslärarinna
med samma tjänstgöring vid högre flickskola, nämligen 2,340 kronor i första
lönegraden.
Under sådana förhållanden syntes det överstyrelsen vara av behovet påkallat,
att lärarinnorna vid dessa handarbetsseminarier, i likhet med vad överstyrelsen
i annat sammanhang föreslagit beträffande samtliga lärarinnor, alltså
även lärarinnorna i handarbete vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, erhölle
dyrtidstillägg av statsmedel enligt samma grunder, som gällde för övningslärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
De av skolöverstyrelsen sålunda föreslagna dyrtidstilläggen för
såväl fackskolans som handarbetslärarinneseminariernas lärarinnor
skulle utgå för år 1921.
Beräkningen av kostnaderna för det här ifrågavarande dyrtidstillägget
har verkställts av byråchefen E. Göransson i enlighet med
de grunder, som tidigare i dag föreslagits i fråga om liknande lärarinnor
vid privatläroverk. Vad beträffar de lönebelopp, på vilka
dyrtidstillägget beräknats, bör påpekas, att i fråga om lärarinnorna
vid fackskolan för huslig ekonomi sagda lönebelopp överensstämma
med de minimilöner, som av 1920 års riksdag förutsatts
skola utgå till berörda lärarinnor. I fråga om de tre handarbetslärarinneseminariernas
lärarinnor har man utgått från att dyrtidstillägget
skulle beräknas efter en lön, som ej överstiger den, som
åtnjutes av en handarbetslärarinna vid högre flickskola i första lönegraden
med 26 veckotimmars tjänstgöring, och med inräknande av
den tillfälliga löneförbättring, som av riksdagen beviljats åt lärarinnorna
vid ifrågavarande handarbetslärarinneseminarier.
För första halvåret av år 1921 har grundtalet antagits vara
154 och för senare halvåret av samma år 126. Med användande
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
vid beräkningen av nu angivna grundtal befinnes kostnaden för dyrtidstilläggen
uppgå till följande belopp:
l:a halvåret. 2:a halvåret.
Kr. Kr.
Fackskolan i Uppsala............. 28,066 22,963
Handarbetsseminariema....... 6,514_5,330
Summa 34,580 28,293
Sammanlagt skulle alltså för hela år 1921 erfordras 62,873 kronor.
Vid olika tillfällen har med styrka framhållits olämpligheten
av att lärarinnor vid anstalter för utbildande av lärarinnor avlönas
med lägre belopp, än som sedermera kommer dem av deras elever
till del, vilka erhålla anställning som lärarinnor vid ungdomsskolor.
Så är emellertid för närvarande fallet med lärarinnorna vid här
ifrågavarande läroanstalter. Såsom skolöverstyrelsen visat, hava
genom riksdagens beslut övningslärarinnor vid högre flickskolor och
andra liknande statsunderstödda enskilda läroanstalter kommit i
åtnjutande av en löneförbättring och ett dyrtidstillägg, som tillsammans
med den nämnda lärarinnor tillkommande grundlönen avsevärt
överstiga den minimilön för lärarinnorna, som enligt 1920
års riksdags beslut satts som villkor för åtnjutandet av det fackskolan
för huslig ekonomi tilldelade statsanslaget. Och vad de tre
handarbetslärarinneseminarierna beträffar, ställer sig, enligt vad av
handlingarna i ärendet framgår, en jämförelse med de nyssberörda
lärarinnelönerna ännu ogynnsammare för seminarielärarinnorna, trots
det att riksdagen sedan ett par år tillbaka beviljat anslag för beredande
av tillfällig löneförbättring åt sistnämnda lärarinnor.
Det synes mig ligga i öppen dag, att ett dylikt förhållande
kan innebära ett betydande hinder för ett framgångsrikt bedrivande
av verksamheten vid ifrågavarande läroanstalter. Anstalternas egen
ekonomiska ställning medgiver dem tydligen ej att lämna lärarinnorna
den behövliga lönefyllnaden, och ej heller kunna kommunala
bidrag härför påräknas. Den faran ligger då nära, att dessa lärarinneutbildningsanstalter
nödgas avstå från dugande lärarkrafter till
förmån för läroanstalter, för vilka ej samma behov av högt kvalificerade
lärarinnor föreligger. Detta innebär uppenbarligen en stor
olägenhet, då tvärtom lärarinneutbildningsanstalterna givetvis borde
vara i stånd att draga till sig de bästa lärarkraftema.
En förbättring i dessa förhållanden torde kunna ske endast
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344. 9
genom statens ingripande. _ Att starka skäl ur det allmännas synpunkt
° tala för ett dylikt ingripande torde jag ej behöva närmare
framhålla. Ifrågavarande läroanstalters betydelse för undervisningsväsendet
har ju många gånger påpekats och har även erkänts av
statsmakterna. Jag är därför fullt ense med skolöverstyrelsen om
det trängande behovet av att skäligt dyrtidstillägg beredes ifrågavarande
lärarinnor.
Beträffande storleken av sadant dyrtidstillägg synes mig för
fackskolans vidkommande den av skolöverstyrelsen föreslagna beräkningen
av dyrtidstilläggen vara att anbefalla. I likhet med överstyrelsen
anser jag alltså, att dyrtidstilläggen böra beräknas på de
av 1920 ars riksdag godtagna minimilönerna och beräkningen ske
enligt de grunder, som gälla eller komma att gälla för övningslärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. I anslutning till
samma riksdags beslut rörande statsbidrag till fackskolan anser jag,
att förvaltningspersonalen — vars löneförhållanden ej berördes av
sagda riksdag ej bör inbegripas vid den nu ifrågasatta förmånens
åtnjutande. Dyrtidstilläggen böra utgå endast till sådana lärarinnor,
för vilka i enlighet med nämnda riksdags beslut minimilöner med
av riksdagen godtagna belopp äro fastställda.
Beträffande åter de tre handarbetslärarinneseminarierna vill jag
tillstyrka, att dyrtidstilläggen beräknas på de lönebelopp, vilka angivas
i byråchefen Gföranssons förenämnda utredning.
Då de skäl, som föranlett chefen för finansdepartementet att
örut denna dag uttala sig för att framställning om anvisande av
erforderliga medel till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. fl. göres först längre fram under riksdagen, uppenbarligen
icke hava samma betydelse beträffande det relativt obetydliga anslagsbehov,
varom nu är fråga, har jag efter samråd med nämnde
departementschef ansett mig lämpligen böra föreslå, att redan i detta
sammanhang erforderligt anslag begäres hos riksdagen.
Nu berörda anslag bör såsom förslagsanslag uppföras å 1921 års
tillaggsstat och torde kunna upptagas med ett till 60,000 kronor
avrundat belopp.
Slutligen anhåller jag fa erinra om att det bör ankomma på
Kungl. Maj.t att lämna de närmare föreskrifter, som kunna vara
erforderliga för tillämpningen av de grunder, enligt vilka ifrågavarande
dyrtidstillägg äro avsedda att utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 291 käft. (Nr 344.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 344.
Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels medgiva, att åt vissa lärarinnor vid fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala samt vid förenämnda
tre statsunderstödda läroanstalter för utbildande
av lärarinnor i handarbete må från och med år
1921 utgå dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med
de allmänna grunder, som gälla beträffande dyrtidstillägg
åt övningslärare vid privatläroverk, och
jämlikt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t
kan för tillämpning av sagda grunder finna erforderliga
;
dels till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt sagda lärarinnor anvisa på tilläggsstat
för år 1921 ett förslagsanslag å 60,000 kronor;
dels ock förklara, att under år 1922 tills vidare
och intill dess beslut fattats rörande de medel, av
vilka för sagda år kostnaderna för dyrtidstillägg åt
här ifrågavarande lärarinnor skola bestridas, härför
erforderliga belopp må utgå av det anslag, som
vid sidan av huvudtitlarna må varda av riksdagen
beviljat såsom avsättning å 1922 års riksstat till
bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt
statens befattningshavare och pensionärer m. fl.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. d’AlbedyJill.
Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B.
200829