Kungl. Maj:ts proposition Nr 338.

1

Nr 338.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg
åt biskoparna i Härnösands stift E. F.
Lönegren, i Luleå stift O. Bergqvist samt i Växjö
stift K. L. Lindberg; given Stockholms slott den
18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde:

I enlighet med därom av 1918 års lagtima och urtima riksdagar
fattade beslut åtnjöt biskopen i Luleå stift O. Bergqvist, vilkens
samtliga avlöningsförmåner utgå av biskopslöneregleringsfonden, såBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 283 käft. (Nr 338.) 1

Dyrtidstilllägg
åt biskoparna
E. F.
Lönegren,

2 Kungi. Maj:ts proposition Nr 338.

OJ^st väl krigstidstillägg under nämnda år som extra krigstidstillägg
Lindberg-, under årets senare hälft från nämnda fond enligt enahanda grunder,
som skulle gällt, om hans avlöningsförmåner bestritts av statsmedel.
Grenom beslut av 1919 och 1920 års riksdagar har Bergqvist från
biskopslöneregleringsfonden tillerkänts dyrtidstillägg enligt nyss angivna
grimder för tiden den 1 januari 1919 — den 30 juni 1921
ävensom för första halvåret 1920 viss förhöjning i det av honom
för denna tid åtnjutna dyrtidstillägg.

Biskopen i Härnösands stift E. F. Lönegren har likaledes för
tiden den 1 januari 1919 — den 30 juni 1921 enligt beslut av 1919
och 1920 års riksdagar från omförmälda fond erhållit dyrtidstillägg
å den del av hans avlöningsförmåner, 8,800 kronor 88 öre, som utgår
från biskopslöneregleringsfonden, ävensom — i likhet med Bergqvist
—- viss förhöjning i dyrtidstillägget för första halvåret 1920. För
att emellertid icke Lönegren skulle komma i en gynnsammare ställning
än Bergqvist bestämdes en viss begränsning i fråga om Lönegrens
dyrtidstillägg. Vid 1920 års riksdag formulerades denna begränsning
för tiden den 1 juli 1920 — den 30 juni 1921 sålunda, att
till Lönegren icke skulle utgå högre belopp än att summan av hans
avlöning och dyrtidstillägg för år räknat uppginge till högst det
belopp, han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit
en årlig avlöning av 12,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat avlåta proposition
till riksdagen med förslag till kungörelse angående allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m.,
vilka grunder äro avsedda att gälla för tiden från och med den 1
juli 1921, torde framställning böra göras till riksdagen om beviljande
av dyrtidstillägg åt Bergqvist och Lönegren för tiden den 1
juli 1921—den 30 juni 1922 enligt enahanda grunder, som sålunda
föreslagits för statens befattningshavare för nämnda tid.

I samband med sammanslagningen av Kalmar stift och Växjö
stift blev — jämlikt medgivande av 1903 års riksdag — lönen för
biskopen i Växjö stift, som reglerats genom kungl. brev den 13 december
1872 och därvid beräknats till 12,000 kronor, höjd till 14,000
kronor. För beredande av denna löneförhöjning medgav riksdagen,
att av biskopslöneregleringsfonden finge användas 2,000 kronor årligen.
Utom detta lönetillägg, som utbetalas kvartalsvis, utgöres

3

Kungl. May.ts proposition Nr 338.

biskopens i Växjö stift lön av avkomst av löningshemman, biskopen
anslagna kronotiondespannmål, kyrkoherdelönen i ett prebendepastorat
samt ett kontant belopp av 150 kronor.

I en den 8 september 1920 dagtecknad ansökning har nu biskopen i
Växjö stift K. L. Lindberg hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder för att å förenämnda genom kungl. brev den 30 juni
1915 honom tillerkända lönetillägg av 2,000 kronor måtte beviljas
dyrtidstillägg, beräknat efter samma grunder som för biskoparna i
Luleå och Härnösands stift eller civila tjänstemän i allmänhet, samt
att detta dyrtidstillägg måtte beredas honom från och med ecklesiastikåret
1920—1921.

Till stöd för ansökningen har Lindberg anfört huvudsakligen
följande:

Det honom tilldelade lönetillägget avsåge att vara en ersättning för den genom
sammanslagningen av Växjö och Kalmar stift ökade arbetsbördan. På grund
av den rådande dyrtiden hade denna ersättning i värde förminskats. Det syntes
därför rättvist att dyrtidstillägg å detta lönetillägg erhölles efter samma grunder,
som gällde för övriga tjänstemän. I kungl. brevet den 30 juni 1915 hade konsistorienotarien
och amanuensen tillerkänts en löneförhöjning från respektive
3,800 och 1,600 kronor till 4,500 respektive 1,800 kronor, och utginge jämväl
dyrtidstillägg å dessa belopp. Den för biskopen i Växjö för det gamla Väx just!
f tet fastställda lönen erlades nästan uteslutande efter lösen för spannmål efter
tioårigt medelmarkegångspris. Därigenom hade denna lön höjts med ungefär 50
procent och motsvarade sålunda icke dyrtidens prisstegring.

Efter härå erhållen remiss hava kammarkollegium och statskontoret
i gemensamt utlåtande av den 18 september 1920 anfört i
huvudsak följande:

Vidkommande den nu föreliggande ansökningen syntes det ämbetsverken
billigt, att dyrtidstillägg å det ifrågavarande beloppet, 2,000 kronor, vars realvärde
genom penningevärdets fall undergått en avsevärd minskning, bereddes
sökanden efter samma grunder som gällde beträffande befattningshavare i statens
tjänst. Ehuru man saknade kännedom om storleken av sökandens avlöningsförmåner
i övrigt, syntes därvid försiktigheten bjuda att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som skett beträffande dyrtidstillägg åt biskopen i Härnösands
stift E. F. Lönegren, stadga sådan begränsning av dyrtidstillägget, att summan
av avlöningen och tillägget för år räknat uppginge högst till det belopp, biskopen
skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning
av 14,000 kronor.

I fråga om tiden för dyrtidstilläggets utgående syntes mest praktiskt att
låta tillägget utgå så länge statens egna befattningshavare erhölle dylikt tilllägg.
Något hinder att låta tillägget utgå från och med den 1 maj 1920 syntes

Departe

mentschefen.

4 Kungl. May.ts ''proposition Nr 338.

knappast föreligga. För tiden 1 maj—30 juni 1920 torde därvid böra tillämpas
de grunder, som nu gälla beträffande statstjänstemannen.

För beredande av medel till det ifrågasatta dyrtidstillägget borde biskopslöneregleringsfonden,
som därtill lämnade tillgång, anlitas.

På grund av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, det täcktes
Kung], Maj:t i proposition föreslå riksdagen medgiva, att för tiden från och med
den 1 maj 1920 finge till biskopen i Växjö stift från biskopslöneregleringsfonden
utgå dyrtidstillägg å det genom kungl. brevet den 30 juni 1915 honom beviljade
lönetillägg å 2,000 kronor enligt de grunder, som nu vore och framdeles bleve
gällande beträffande befattningshavare i statens tjänst, dock icke till högre belopp
än att summan av hans avlöning och dyrtidstillägg för år räknat uppginge högst
till det belopp han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit en årlig
avlöning av 14,000 kronor.

Lindbergs ansökan om dyrtidstillägg å det lönetillskott, som
utgår till honom från biskopslöneregleringsfonden, synes mig
fullt befogad. Samma skäl tala därför som redan — enligt vad
förut omnämnts — föranlett liknande dyrtidstillägg åt Lönegren.
I likhet med vad kammarkollegium och statskontoret föreslagit torde
i fråga om dyrtidstillägg åt Lindberg motsvarande begränsning böra
stadgas som gäller för Lönegren. Dyrtidstillägget bör sålunda icke
utgå med högre belopp än att summan av hans avlöningsförmåner
för år, dyrtidstillägg däri inberäknat, uppgår högst till det belopp,
han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit eu årlig
avlöning av 14,000 kronor.

Det dyrtidstillägg, som nu föreslås för Lindberg, torde böra tillerkännas
honom retroaktivt från och med den 1 juli 1920 och utgå
till och med den 30 juni 1922.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att till biskoparna i Härnösands stift E. F.
Lönegren och i Luleå stift O. Bergqvist må från
och med den 1 juli 1921 till och med den 30 juni
1922 från biskopslöneregleringsfonden efter Kungl.
Maj:ts bestämmande utgå dyrtidstillägg å den del
av deras avlöningsförmåner, som utgår av nämnda
fond, enligt enahanda grunder, som skulle gällt, om
deras avlöningsförmåner bestritts av statsmedel,
dock att till Lönegren icke må utgå högre belopp
än att summan av hans avlöningsförmåner, dyrtids -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 338.

tillägget inbegripet, för år räknat uppgår högst
till det belopp, han skulle hava erhållit, därest
han av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning av
12,000 kronor, samt

att till biskopen i Växjö stift K. L. Lindberg
må från och med den 1 juli 1920 till och med
den 30 juni 1922 från biskopslöneregleringsfonden
efter Kungl. Maj:ts bestämmande utgå dyrtidstillägg
å det genom kungl. brevet den 30 juni
1915 honom beviljade lönetillägg å 2,000 kronor
enligt de grunder, som skulle gällt, om hans
avlöningsförmåner bestritts av statsmedel, dock
att till Lindberg ej må utgå högre belopp än
att summan av hans avlöningsförmåner, inklusive
dyrtidstillägg, för år räknat uppgår högst till
det belopp, han skulle hava erhållit, därest han
av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning av 14,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 283 käft. (Nr 338.)

o