Kungl. Maj ds proposition Nr 327.

1

! : r 1 < • "1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer; given Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna härvid fogade förslag till kungörelse med allmänna grunder
för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

‘ ''l/l f;iV !"''>« • ^;l:i£uT''Uv5. Vi: : • >:''<■), ‘ t.H L IT" ? '' r?’i fi

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskou\

i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 277 höft. (Nr 327.)

1

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 327.

Förslag

till

Kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

Härigenom förordnas som följer:

§ I F.

d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
därunder icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller
därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till
siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,
äga med här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till
pensionen eller understödet.

§ 2-

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,
i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader, av Kungl.
Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med 6, därest talet är jämnt, men eljest med 5.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning av de
av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen i
levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med det
kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,
under vilket Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd
förändring fastställa annat grundtal.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen
av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas
av Kungl. Maj:t.

§ 3.

Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
175 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar
grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 175 kronor för kvartal,
utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 175 kronor för kvartal,
på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal,
som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande
pensions- eller understödstagare, vilken vid början av det kalenderkvartal,
dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit
barn, som icke uppnått 16 års ålder, den del av pensionen eller understödet,
för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande
grundtalet, ökas med 25 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i
dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för
barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad
till dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda
åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning
utgå endast till den av föräldrarna, som åtnjuter de högsta pensionsoch
understödsförmånerna, eller, om nämnda förmåner äro lika, till
fadern. Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara
femtiofem hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, jämnas procenttalet
till närmast lägre hela tal.

.... ... ■

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstillägget.

Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid annan
läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall dyrtidstillägg
enligt denna kungörelse till honom utgå allenast efter ett
procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet; därest
emellertid beloppet av den avlöning eller den del av avlöningen, varå
dyrtidstillägg tillgodokommer honom såsom befattningshavare i statens

4

Kungl. Maj.is proposition Nr 327.

tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd,
understiger 700 kronor för år, må lian åtnjuta dyrtidstillägg enligt
denna kungörelse efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock
högst å det belopp, varmed berörda avlöning eller del av avlöningen
understiger 700 kronor för år. Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt,
som ovan sägs, och dyrtidstillägg å pension eller understöd må dock
icke beräknas å sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.

§ 5-

Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
;

2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid
folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade
övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller
städer inrättade skyddshem, ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor
och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro
berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.;

3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig
under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;

5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt
de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)
angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna med de ändringar däri, som må föranledas av
beslut vid 1921 års riksdag, eller jämlikt samma bestämmelser skulle varit
berättigade till tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen

Kungi. Maj:ts proposition Nr 327. 5

uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet
för totalpensionen;

6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor
och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka
äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas
pensionering bidrag lämnas av statsmedel;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å
pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3:o), å ersättningens
belopp samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå
från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,
där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de
under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas
å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande
fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med
vad som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
av statsmedel utgående del av pensionen.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik
pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av
staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid
järnvägen redan innan den övertagits av staten.

§ 7‘

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan
honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt
härutinnan till stärbhuset.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension
eller understöd får uppbäras.

§ 8.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

§ 9.

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1921, från och med
vilken dag kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för
dyrtid stillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
(nr 365) upphör att gälla.

!• *rn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

r\

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Sedan Kungl. Maj:t beslutat att för riksdagen framlägga proposition
i fråga om beredande av fortsatta dyrtidsbidrag åt befattningshavare
i statens tjänst, ber jag att nu för Kungl. Maj:t få anmäla
frågan om dylika bidrag åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och
vissa med dem jämställda pensionärer.

Beträffande de åtgärder, som tidigare vidtagits för beredande av
dyrtidsbidrag åt här ifrågavarande pensionärer, torde jag i detta sammanhang
kunna inskränka mig till en erinran om, att jämväl dessa
dyrtidsbidrag år 1919 omlades till systemet med glidande skala.

Den sist i ämnet utfärdade kungörelsen av den 30 juni 1920 (nr
365) vilken trädde i kraft beträffande vissa pensionärer den 1 januari
1920 och i; övrigt den 1 juli 1920, innehöll följande allmänna grunder
för dyrtidstilläggets utgående:

§ 1-

F. d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran
bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga
med bär nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen
eller understödet.

Gällande bestämmelser.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

§ 2.

Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket
Kungl Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 3.

Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
175 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 175 kronor för kvartal,
utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 175 kronor för kvartal,
på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal,
som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande
pensions- eller understödstagare, vilken vid början av det kalenderkvartal,
dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit barn,
som icke uppnått 16 års ålder, den del av pensionen eller understödet,
för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande
grundtalet, ökas med 25 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i
dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för
barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad
till dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda
åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning
utgå endast till den av föräldrarna, som åtnjuter de högsta pensionsoch
understödsförmånerna, eller, om nämnda förmåner äro lika, till fadern.
Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara femtiofem
hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, skall procenttalet jämnas
till närmast lägre hela tal.

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstilllägget.

Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid
annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall

9

Kunyl. Mnj:ts ''proposition Nr 327.

dyrtidstillägg enligt denna kungörelse till honom utgå allenast efter ett
procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet; därest
emellertid beloppet av den avlöning eller den del av avlöningen, varå
dyrtidstillägg tillgodokommer honom såsom befattningshavare i statens
tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd,
understiger 700 kronor för år, må han åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna
kungörelse efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock högst å
det belopp, varmed berörda avlöning eller del av avlöning understiger
700 kronor för år. Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som ovan sägs,
och dyrtidstillägg å pension eller understöd må dock icke beräknas å
sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.

§ 5.

Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet; 2:o)

f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade
övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller
städer inrättade skyddshem, ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor
och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro
berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.;

3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd
av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under
förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;

5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de
i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 277 käft. (Nr 327.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

ner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
angivna grunder, eller jämlikt samma kungörelse skulle varit berättigade
till tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått
till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen
;

6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma, folkhögskolor
och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka
äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas
pensionering bidrag lämnas av statsmedel;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å pensionen
eller understödet, i fall, som angives i 3:o), å ersättningens belopp
samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå
från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,
där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de
under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas
å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande
fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med
vad som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den
av statsmedel utgående del av pensionen.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension,
som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten
övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten.

§ 7.

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
iunan honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans
rätt härutinnan till stärbhuset.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension
eller understöd får uppbäras.

Kungi. Maj ds proposition Nr 327. 11

§ 8.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

§ 9-

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

1 detta sammanhang ber jag få erinra, att frågan angående
eu allmän, mer varaktig reglering av pensionerna såväl för f. d. befattningshavare
i statens tjänst som ock för änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst på senare tid vid mer än ett tillfälle varit
på tal. Sålunda har spörsmålet genom enskilda motioner dragits under
riksdagens prövning. Nästlidet års riksdag har ock i skrivelse till
Kungl. Maj:t, nr 432, anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
och i vad mån en lämplig pensionsförhöjning må kunna beredas
sådana statstjänares änkor, vilka uppbära låga pensioner och styrka sig
vara i behövande omständigheter, samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda. Därjämte hava tid efter
annan till Kungl. Maj:t från f. d. befattningshavare i statens tjänst inkommit
framställningar, avseende beredande av förhöjning av utgående
pensioner.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog under hösten
1920 dåvarande chefen för finansdepartementet åt statskommissarien
friherre C. A:son Leijonhufvud att verkställa en förberedande utredning
i ämnet, och har friherre Leiionhufvud till fullgörande av detta
uppdrag den 15 december 1920 till chefen för finansdepartementet avlämnat
en promemoria rörande förevarande spörsmål.

I denna promemoria, som behandlar frågan om pensionsreglering
för dels f. d. befattningshavare i statens tjänst, dels ock änkor och
barn efter dylika befattningshavare, meddelas till en början — på grundval
av upplysningar, införskaffade från vederbörande myndigheter och
pensionskassor, som ombesörja pensionering av befattningshavare i
statens tjänst — uppgifter å antalet och beloppet av den 30 juni 1920
till f. d. befattningshavare utgående pensioner, vilka uppgifter bearbetats
och sammanställts i följande tabell:

Frågan om
allmän pensionsreglering
^

Friherre

Leijonhufvuds

promemoria.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Sammanfattning av uppgifter å den 30 juni 1920 gällande pensioner åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst.

Pensionens eller
understödets
belopp

Antal pen-sionärer

Summa ,
pensions-belopp

Pensionens eller
understödets
belopp

Antal pen-sionärer

Summa

pensions-

belopp

0—100

106

9.124 j

Transport

7,621

8,240,924

101—200

156

26,428

3,001—3,100

42

127,985

201—300

349

99,233

3,101—3,200

112

357,950

301—400

295

110,238

3,201—3,300

45

149,863 i

401—500

414

192,760

3,301—3,400

130

440,792

501—600

477

268,971

3,401—3,500

40

139,609 |

601—700

504

329,416

3,501—3,600

134

481,167

701—800

450

343,281

3.601—3,700

37

136,672

801—900

657

579,157

| 3,701—3,800

20

75,780

901—1,000

1,434

1,413,604

3,801—3,900

9

34,851

1,001—1,100

521

561,878

3,901—4,000

136

544,000

1,101—1,200

, 347

406,669

4,001—4,100

13

52,892

1,201—1,300

143

182,275

4,101—4,200

8

33,550

1,301—1,400

186

254,128

4,201—4,300

13

55,812

! 1,401—1,500

164

238,755

4,301—4,400

5

21,913

1,501—1,600

118

183,619

4,401—4,500

101

454,480

1,601—1,700

69

114,019

4,501—4,600

32

147,018

1,701—1,800

213

374,444

4,701—4,800

4

19,176

1,801—1,900

32

60,164

4,801—4,900

1

4,872

1,901—2,000

80

154,857

4,901—5,000

67

335,000

2,001—2,100

38

78,198

5,001—5,100

1

5,064

2,101—2,200

37

79,673

5,201—5,300

6

31,666

2,201-2,300

167

374,540

5,301—5,400

3

16,140

2,301—2,400

43

101,025

5,501—5,600

60

336,000

2,401—2,500

16 \ 39,596

5,601—5,700

o

11.400

2,501—2,600

27

69,566

5,701—5,800

5

28,898

2,601—2,700

41

109,247

5,901—6,000

40

239,920

2,701—2,800

455

1,244,167

6,101—6,200

4

24,800

2,801—2,900

30

86,286

7,501—7,600

1

7,600

2,901—3,000

52

155,606

7,901—8,000

7

56,000

Transport

7,621

8,240,924

Summa

8,699

12,611,794

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Av tabellen framgår, att vid angivna tidpunkt utgingo till inalles
8,699 f. d. befattningshavare i statens tjänst pensioner till sammanlagt
belopp av 12,611,794 kronor.

Beträffande den nu förevarande frågan om eventuell pensionsreglering
för f. d. befattningshavare i statens tjänst anföres vidare i promemorian
följan de:

»Vad först beträffar frågan om förhöjning av f. d. befattningshavares pensioner
föreligga åtskilliga olika framställningar i sådant syfte. Däri har i huvudsak framhållits,
att, de tid efter annan vidtagna löneregleringarna föranlett till högre pensioner
än dem, som utgå till befattningshavare, vilka pensionerats, medan de äldre
staterna ännu vore gällande, och att detta förhållande syntes böra leda till vidtagande
periodvis av en reglering av f. d. statstjänares pensionsbelopp. I en den
22 april 1920 dagtecknad underdånig ansökning av f. d. generaldirektören Alb.
Anderson m. fl. pensionerade f. d. befattningshavare vid statens civila verk och
institutioner har därför liksom i tidigare dylika framställningar hemställts, att
nuvarande pensioner måtte förhöjas till enahanda belopp, som komma att utgå till
nu i tjänst varande befattningshavare i samma eller motsvarande lönegrad, då dessa
efter uppnådd pensionsålder från tjänsten avgå. I förnyad framställning har till
stöd för begäran om pensionsreglering åberopats den omständigheten, att, då pensionsförhållandena
genom beslut av 1919 års riksdag ordnades för delägare i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., genom vissa övergångsstadganden
i anstaltens reglemente bestämdes, att de vid reglementets ikraftträdande med
ingången av år 1920 till f. d. folkskollärare utgående pensioner skulle efter vissa
grunder regleras i förhållande till de pensionsbelopp, som därefter enligt de nya
pensioneringsgrunderna komme att utgå till nytillträdande pensionärer.

Vidare hava åtskilliga f. d. järnvägsmän erinrat om de avsevärt förhöjda
pensioner, som tillkomma befattningshavare, som åtnjuta avlöning å de nya stater
för kommunikationsverken, som fastställts att gälla från och med den 1 juli 1920.
och hemställt, att vid reglering av statstjänares pensioner åtgärder måtte vidtagas
för genomförande av den grundsatsen att pensionernas belopp måtte komma att
utgå icke enbart i förhållande till de lönesatser, som voro gällande vid vederbörandes
avgång ur tjänsten, utan även till de lönebelopp, som numera tillkomma
ur tjänst gående befattningshavare.

Liknande synpunkter hava gjorts gällande i en mängd framställningar av
pensionerade f. d. innehavare av militära beställningar, varvid erinrats om den avsevärda
pensionsförbättring för befattningshavare vid armén och marinen, som enligt
beslut av 1918 års riksdag i avvaktan på en definitiv pensionsreglering i sammanhang
med den lönereglering, varom utredning genom särskilda sakkunniga pågått
sedan några år tillbaka, beviljats att utgå till avskedstagande personal, som under
tjänstetiden kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Särskilt hava sådana
militära pensionärer, som efter avgången från aktiv tjänst anställts såsom rullföringsområdesbefälhavare
eller såsom biträde åt sådan befälhavare, framhållit, att.
då de genom denna anställning måste anses fortfarande vara i tjänst vid armén.
de borde äga att vid avgången från sådan anställning åtnjuta den pensionsförbättring,
som tillkomme dem, som samtidigt avginge från beställning å aktiv stat.

Pensioneringen av befattningshavare i statens tjänst är så anordnad, att

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32

pensionen i regel avpassas i visst förhållande till den avlöning, som uppbäres vid
avgången; och den sålunda beviljade pensionen åtnjutes med oförändrat belopp
under återstående livstiden, oberoende av att avlöningen för den befattning, varifrån
avgång ägt rum, genom lönereglering under tiden blivit mer eller mindre förändrad.
Såsom städse framhållits vid de tillfällen, då fråga väckts om förhöjning av redan
utgående pensioner, måste den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit
i åtnjutande av pension till belopp, vartill då gällande författningar och avlöningsstater
gåvo anledning, anses icke hava något som helst befogat anspråk på
ytterligare underhåll av staten. Vid denna princip har det ansetts vara av stor
vikt att fasthålla; och bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter
eller andra särskilda förhållanden pensionsförhöjning beviljats, har
avvikelse från nämnda princip icke förekommit i fråga om statstjänare under annan
form än såsom tillfälligt understöd att efter prövning av behovet i varje särskilt
fäll utgå till pensionärer med särskilt små pensionsbelopp, som avpassats efter
äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera ändrats såsom ledande
till för låga pensioner. Sådana tillfälliga understöd, avsedda att uppbringa pensionsbeloppet
till 500 kronor, hava sedan flera år utgått till vissa pensionerade
underofficerare; och även vissa f. d. kronojägare. f. d. förrådsvaktmästare m. 11.,
vilka åtnjuta pensioner enligt äldre bestämmelser, hava erhållit dylika tillfälliga
understöd att efter fastställda grunder utgå under förutsättning att behovet styrkes.
Att icke ens i sådan form en reglering av redan beviljade pensioner ansetts sakna
sina betänkliga sidor såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna
framgår av dåvarande finansministerns uttalande till det vid propositionen
nr 174/1907 angående tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
vid armén fogade utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den
19 april 1907.

Sedermera har ju, dä dyrtiden för några år sedan började bliva alltmer tryckande,
den principiella ståndpunkten icke ansetts få utgöra hinder för att med statsmedel
bispringa statens pensionerade f. d. befattningshavare; och har dyrtidstillägg
i alltjämt ökad omfattning beviljats dessa pensionärer. Efter det förevarande underdåniga
framställningar om pensionsförhöjning ingivits, har genom 1920 års riksdags
beslut en ytterligare förbättring av det pensionärerna tillkommande dyrtidstillägg
vidtagits på sätt av bilagda jämförelsetabell framgår.

Emellertid har i fråga om vissa pensionärer, vilka ehuru de icke varit i
statens tjänst anställda likväl pensionerats med väsentligt bidrag av staten, vid 1919
års riksdag vidtagits en anordning, som av statens pensionärer icke utan fog åberopats
såsom stöd för deras begäran om pensionsförbättring. Sedan vid 1918 års
lagtima riksdag godkänts en lönereglering för personalen vid folk- och småskolor,
framlades i propositionen nr 336 vid 1919 års riksdag — i sammanhang med framställning
om vissa pensionskassors ombildning till en statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. — ett förslag till reglemente för anstalten, innefattande
bland annat nya grunder för pensioneringen av nämnda lärarpersonal; och enligt
detta förslag, som i huvudsak godkändes av riksdagen och den 31 december 1919
fastställdes till efterrättelse i det då utfärdade reglementet för den nya anstalten,
har genom övergångsstadganden beretts en icke obetydlig pensionsförbättring för
dem, som vid reglementets ikraftträdande redan vore i åtnjutande av pension, avpassad
efter äldre pensionsbestämmelser».

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Enär de närmare omständigheterna vid sistberörda frågas behandling
syntes vara av viss betydelse, då det gällde att taga ställning till de
föreliggande framställningarna om pensionsförbättring, har promemorieförfattaren
ansett sig böra meddela följande ur förenämnda proposition
nr 336 vid 1919 års riksdag hämtade redogörelse:

»De sakkunniga, vilkas förslag lagts till grund för nämnda proposition, anförde
såsom motivering till berörda av dem föreslagna övergångsstadgande:

''Sedan lång tid tillbaka hava från särskilda av riksdagen beviljade anslag
utgått fyllnadsunderstöd till behövande pensionärer från folkskollärarnas pensionsinrättning
och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. varigenom alltför
låga pensioner bragts upp till vissa bestämda minimibelopp. Dessa minimibelopp
fastställdes av 1916 års riksdag till <300 kronor för pensionärer frän pensionsinrättningen
och till 400 kronor för pensionärer från ålderdomsunderstödsanstalten. Under
åren 1917 och 1918 hava dessutom till samtliga pensionärer från de ifrågavarande
pensionsanstalterna utgått krigstidstillägg av statsmedel. Då emellertid från början
den regeln införts, att från sistnämnda tillägg frånräknats fyllnadsunderstöd, då
sådant erhållits, har det befunnits enklare att för år 1919 lämna den hjälp, varom
här är fråga, blott under en enda form, nämligen såsom krigstidstillägg. Det är
uppenbart, att, sedan särskilda krigstidstillägg icke komma att beviljas, fyllnadsunderstöd
åter måste komma att utgå, och det synes vara betingat av både billighet
och rättvisa, att dessa sättas till något högre belopp än förut.

De ifrågavarande fyllnadsunderstöden kunna emellertid sägas hava haft jämväl
en annan uppgift än att bringa de svagast ekonomiskt ställda pensionärerna en
välbehövlig hjälp. De hava också utjämnat skillnaden i pensionernas storlek för
de lärare, som avgått för längre tid tillbaka, och för dem, som tagit avsked under
de senare åren. Den största skillnaden i förevarande hänseende har, om man blott
tager hänsyn till helt pensions- eller helt understödsbelopp, sålunda blivit för manlig
lärare vid folkskola 213 kronor, för kvinnlig sådan lärare 100 kronor och för lärare
vid småskola 50 kronor.

Det synes oss vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att en liknande utjämning
alltjämt måtte äga rum. Enligt nu gällande bestämmelser erhåller en manlig
folkskollärare, som pensioneras under år 1919, i hel pension 2,250 kronor och kvinnlig
sådan lärare 1,875 kronor, under det att motsvarande belopp för dem som erhöllo
avsked under år 1918, äro respektive 1,013 och 900 kronor. Skillnaden blir alltså
1,237 och 975 kronor. För lärare vid småskola m. fl. skulle, om det av oss framlagda
reglementsförslaget vinner tillämpning, skillnaden bliva 938 för manlig och
788 kronor för kvinnlig lärare.

Det måste framstå såsom i hög grad obilligt, att exempelvis en manlig folkskollärare,
som avgått omedelbart före den 1 januari 1919 skall uppbära en pension,
vilken med nära 1,250 kronor understiger den, som tillkommer en sådan lärare,
vilken pensioneras kort efter nämnda dag. Båda ha ju under sin tjänstetid utfört
samma arbete och därunder uppburit i det hela taget samma avlöning. Ofta kan
det bero på en ren tillfällighet, om läraren kommit att avgå före eller efter angivna
dag.

Också hava vid olika tillfällen från under de senare åren pensionerade lärare
framställning gjorts, att en blivande pensionsreglering måtte på något sätt få re -

16

Kungl. Maj ds proposition Nr 327.

troaktiv verkan, sa att även de måtte få komma i åtnjutande av dess förmåner.
Säkerligen har man. om något nu ej göras, att motse allt flera sådana framställningar,
och det synes knappast vara möjligt att helt tillbakavisa dem.

Givetvis är det en fördel, om ifrågavarande spörsmål kunde ordnas i samband
med pensionsregleringen i övrigt. Vi hava därför ansett oss böra föreslå, att
bland övergångsstadgandena intages bestämmelse om att för åstadkommande av en
sådan utjämning, som här avses pensioner med förhöjda belopp måtte utgå till lågt
pensionerade lärare. Det synes oss rimligt, att en manlig folkskollärare, vilken
pensionerats enligt de bestämmelser, som gällde före den vid 1918 års lagtima
riksdag beslutade regleringen, i hel pension erhåller 1,800 kronor i stället för 1,013
kronor, alltså 450 kronor mindre än som utgår till manlig folkskollärare, som pensioneras
enligt de nya bestämmelserna. Motsvarande skillnad har, såsom av det
föregående framgår, förut varit 213 kronor. Det föreslagna beloppet, 1,800 kronor,
hava vi tänkt oss som det maximum, till vilket pensionen genom tilläggspension
skulle kunna höjas.

Att höja pensionerna för alla redan pensionerade folkskollärare till nyssnämnda
belopp synes oss icke böra ifrågasättas. Givetvis böra även för dem, som
hava ännu lägre pension, tilläggspensioner utgå, och dessa synes oss böra bestämmas
till jämförelsevis högre belopp för dem, som hava de minsta pensionerna. Detta
syfte bör enligt vår mening tillgodoses på samma sätt, som tillämpats i fråga om
krigstidstilläggen under år 1917 och år 1918, d. v. s. därigenom att det fastställes
dels ett fixt belopp, dels ett belopp, som står i bestämt förhållande till den förut
åtnjutna pensionen. Denna anordning motsvarar också, vad som av oss föreslagits
i fråga om familjepensioneringen.

Vi föreslå, att tillägget skall utgå med dels 300 kronor, dels ett belopp
motsvarande hälften av den redan utgående pensionen. Detta överensstämmer nära
med den ovan nämnda ökningen från 1,013 till 1,800 kronor. Tillämpas den sagda
bestämmelsen på kvinnlig folkskollärare med hel pension enligt förut gällande bestämmelser
eller 900 kronor, bleve den förhöjda pensionen 1,650 kronor. För lärare,
som åtnjuter högsta nu utgående understöd från ålderdomsunderstödsanstalten, skulle
den bliva 975 kronor.

Emellertid finnes ej så få lärare, vilka uppbära pensioner, som betydligt
understiga de ovan angivna högsta beloppen av 1,013, 900 och 450 kronor. För
dessa skulle i många fall pensionen även efter en höjning enligt den av oss föreslagna
regeln bliva alltför låg. För att förekomma detta böra fortfarande som hittills
fastställas vissa minimibelopp. I stället för de nu bestämda beloppen av 800
respektive 400 kronor föreslå vi 1,000 kronor och 600 kronor, alltså en höjning i
båda fallen av 200 kronor.

Som förut angivits, hava tilläggsunderstöd förut utgått blott till dem, som
styrkt sig vara i behövande omständigheter. Detta har nog i verkligheten icke
betytt någon större begränsning av understödstagarnas antal. De personer, som det
här gäller, befinna sig, på grund av den låga avlöning de under sin tjänstetid åtnjutit,
nästan utan undantag i sådana ekonomiska omständigheter, att de äro i behov
av det understöd, som kan komma i fråga. Att fortfarande bibehålla en sådan
begränsning som den här angivna skulle uppenbarligen ej komma att stå i överensstämmelse
med det avsedda syftet att åvägabringa allmän utjämning i pensionernas
storlek. Vi hava därför föreslagit, att tillägg skulle utgå till alla de pensionstagare,

IT

Kungl. Maj:ts proposition AV 327,

som med hänsyn till förutvarande pensioners storlek skulle kunna därav komma i
åtnjutande. Yi vilja i detta sammanhang erinra därom, att krigstidstilläggen under
år 1918 utgått utan någon föregående prövning av pensionstagarnas ekonomiska
ställning. Genom en sådan anordning, som vi förorda, undvikes också en tidsödande
och dyrbar administration. Förut hava ansökningar fått ingivas varje år, och dessa
hava måst prövas av olika myndigheter, varvid i många fall kompletterande upplysningar
behövt inhämtas. Med vårt förslag skulle tilläggen utan vidare kunna
utbetalas på samma sätt som pensionerna i övrigt.’

Föredragande departementschefen, som uttalade sin anslutning till de av de
sakkunniga sålunda och i övrigt framlagda förslagen om övergångsstadganden i fråga
om tjänstepensioneringen, framhöll, att förslaget tydligen innebar en ganska genomgripande
förbättring av tidigare beviljade pensioner samt anförde vidare;

’En reglering på detta område synes mig emellertid vara i hög grad påkallad.
Den står också i full konsekvens med de av riksdagen redan vidtagna åtgärderna.
Dessa hava tydligen haft till syfte dels att det ekonomiska stödet åt de gamla
lärarna på deras ålderdom måtte åtminstone någorlunda kunna motsvara sitt ändamål,
dels att alltför stor disproportion mellan nya och äldre pensioner måtte undvikas.
Det är tydligen just dessa båda syften, som de sakkunniga med förevarande
förslag velat tillgodose. Vad de föreslagna beloppen angår, finner jag dem vara
väl avvägda med hänsyn såväl till de nya prisförhållanden på livsförnödenheter,
man måste räkna med, som till de nya pensionernas storlek. Den av de sakkunniga
för dessa belopp anförda motiveringen synes mig vara övertygande. Minimibelopp
av 600 och 1,000 kronor kunna icke under nuvarande förhållanden anses
vara för högt tilltagna, om de skola kunna motsvara sitt syfte, varför en höjning
med 200 kronor av de nuvarande beloppen synes mig vara det minsta, som bör
ifrågakomma. Och maximibeloppen — 1,800 kronor för manlig och 1,650 kronor
för kvinnlig folkskollärare samt 975 kronor för småskollärare — bliva procentuellt
räknat lägre i förhållande till de nya pensionerna än de förut garanterade beloppen
av 800 och 400 kronor i förhållande till de pensionsbelopp, med vilka man haft att
jämföra dem. En synnerligen stor fördel innebär anordningen, att understöden skola
erhålla karaktär av förhöjda pensioner, som skola utgå utan förnyad ansökan.
Redan nu pålägga de många ansökningarna, deras granskning och fullständigande
med felande uppgifter myndigheterna ett synnerligen omfattande arbete. Tydligen
skulle hädanefter ansökningarnas antal bliva betydligt större och därför påkalla en
ännu mera tidsödande behandling, som uppenbarligen skulle åsamka statsverket
avsevärda kostnader.’

Från riksdagens sida framställdes icke någon erinran mot förslaget i nu förevarande
del; och i det den 31 december 1919 fastställda reglementet för anstalten
har ifrågavarande övergångsstadgande följande lydelse:

För den, som före den 1 januari 1919 förklarats berättigad till pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning eller före den 1 januari 1920 till understöd från
sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för tiden efter den 1 januari
1920 pensionen, respektive understödet höjas med ett belopp, som med 300 kronor
överstiger hälften av pensionens eller understödets förutvarande belopp; dock att
sålunda förhöjd pension icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000kronor
och sålunda förhöjt understöd icke må understiga 600 kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 277 höft. (AV 327.) 3

18

Kung/. Majds proposition Nr 327.

Sedan nu återgivna redogörelse lämnats, fortsätter promemorian:

»"Vill man nu söka på statens pensionärer tillämpa liknande bestämmelser,
framträda därvid betydliga svårigheter. Under det att den grupp av pensionärer,
för vilken nämnda övergångsstadgande blivit gällande, var i stort sett fullt homogen

_ dessa pensionärers verksamhet under tjänstetiden bär varit av ungefär samma

beskaffenhet och deras pensioners belopp hava icke så synnerligen mycket skilt sig
från varandra —. har man däremot, när det gäller pensionerade f. d. statstjänare,
att räkna med vitt skilda kategorier, från f. d. järnvägsbyggnadsarbetaren med
pension vanligen till belopp av 300 kronor, men ibland lägre, ända upp till f. d.
justitierådet med pension å 8,000 kronor. Då ett så lågt belopp som 200 kronor

____fall förekomma, då pensionsbeloppet är ännu mindre, endast några få tiotal kronor —

icke kan anses hava varit avsett att under normala förhållanden lämna vederbörande
full försörjning, synes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger
att med statsmedel bereda sådan förhöjning av pensionsbeloppet att detsamma
under normala förhållanden innefattar helt underhåll för pensionären. A det sålunda
förhöjda beloppet skulle ju därjämte utgå vanligt dyrtidstillägg. Men även om
man av billighetsskäl ville — oaktat de betydliga kostnader som därav skulle föranledas
— för dessa pensionärer med låga pensioner ordna i full överensstämmelse
med vad som ägt rum i fråga om pensionerade folkskollärare, så torde likväl icke
eu sådan begränsning, som därvid stadgats, kunna anses vara på sin plats i fråga
om statens pensionärer. Om man anser sig böra bereda någon pensionsförbättring,
lärer en begränsning till 1,800 kronor såsom maximum av pension och förbättring
icke rimligen kunna uppställas. Någon begränsning synes emellertid vara nödvändig;
det må förefalla föga tilltalande att i överensstämmelse med förenämnda övergångsstadgande
höja en 200-kronorspension till 600 kronor, med rätt att å sistnämnda
belopp åtnjuta dyrtidstillägg, men än mindre lämpligt måste det å andra
sidan anses vara att öka en 8,000-kronorspension till 12,300 kronor oberäknat dyrtidstillägg.
I alla händelser vill det synas, som om pension och förbättring icke
böra fä tillsammans överstiga visst belopp, t. ex. 6,000 kronor samt förbättringen
icke i något fall utgå med högre belopp än förslagsvis 1,000 kronor.

Kostnaden för beredande av pensionsförbättring med sålunda angivna begränsningar
har beräknats uppgå för ar räknat till omkring 6.76o,000 kronor förutom
därå belöpande dyrtidstillägg.

Såsom ovan antytts har emellertid i åtskilliga av do mgrvna framställmngama
yrkats, att, allteftersom nya löneregleringar genomfördes för i tjänst varande
befattningshavare med påföljd att pensionen vid avgången i motsvarande mån höjes,
pensionerna för redan avgangna befattningshavare mätte höjas till belopp, vartill
sådan reglering föranledde. Bortsett från förut angivna principiella betänkligheter
mot en sådan anordning och även från den betydliga kostnad, som härigenom
skulle drabba statsverket vid det förhållande att de nya pensionerna särskilt för
deu talrika lägre personalen bland statstjänarna genom vidtagna regleringar i många
fall mer än fördubblats, kan gent emot en sådan anordning erinras, att en lönereglering
ofta nog tillika innebär förändrad organisation och beredande av höjd
levnadsstandard för en personalgrupp, utan att sådan höjning vidtagits över hela
linjen, och att, även om staten ansett sig böra vidtaga en sådan höjning i fråga
om denna särskilda personalgrupp, det ingalunda föreligger samma anledning att
tillgodose denna personalgrupps redan pensionerade företrädare i tjänsten. En

19

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 327.

reglering av pensionerna i överensstämmelse med berörda yrkande skulle därjämte
föranleda en undersökning och prövning av varje särskilt fall, vilket skulle bliva
i administrativt avseende synnerligen betungande och dyrbart.

Vad särskilt beträffar den av rullföringsområdesbefälhavare m. fl. gjorda
framställningen vill det synas, som om den omständigheten, att de med åtnjutande
av militärpension anställts mot arvode i extra befattning i statens tjänst, icke
skäligen kan föranleda till någon särskild undantagsställning för dem i pensionshänseende.

Att beräkna kostnaden för genomförande av en reglering av nu utgående
pensioner i överensstämmelse med berörda yrkande, är synnerligen vanskligt, då
härför i själva verket skulle erfordras en ingående undersökning icke blott av de
nya staterna och därav föranledda pensionsökningar i förhållande till närmast föregående
eller eventuellt en ännu tidigare stat utan även av sådana förhållanden,
som exempelvis att den befattning, från vilken pensionär på sin tid avgick, icke
längre har full motsvarighet i ny stat. Tages emellertid hänsyn därtill, att för
den stora mängden av pensionärer, som under tjänstetiden tillhört lägre personalgrupper,
pensionsbeloppen säkerligen skulle med tillämpning av en sådan reglering
minst fördubblas, varemot för de jämförelsevis fåtaliga pensionärer, som under
tjänstetiden tillhört högre personalgrupper, pensionen väl skulle i någon mån höjas
men höjningen dock i allmänhet knappast överstiga 30 procent, synes man kunna
våga en gissning att kostnaden snarare skulle överskjuta än understiga ett belopp
av 8 miljoner kronor, oberäknat ökad kostnad för dyrtidstillägg.

Av det föregående lärer framgå, att jag för min del icke anser mig kunna
förorda, att någotdera av de båda hittills behandlade sätten för beredande av pensionsförbättring
lägges till grund för fortsatt utredning i sådant avseende.

Med hänsyn till det avsevärda dyrtidstillägg, som numera enligt 1920 års
riksdags beslut utgår till pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, vill
det visserligen synas tveksamt, huruvida överhuvudtaget någon pensionsförbättring
kan anses vara av behovet verkligen påkallad; och det synes kunna ifrågasättas,
om icke de därom gjorda framställningarna tillkommit mindre av sådan anledning
än på grund av en visserligen ganska förklarlig missbelåtenhet vid gjord jämförelse
mellan äldre och nuvarande pensionsbelopp. Det är ju givet, att särskilt för dem,
som avgått kort innan ny lönereglering börjat tillämpas, framstår det såsom^obilligt,
att de måste kvarstå vid sin pension medan deras kort därefter avgående
kamrater i lika ställning erhålla en avsevärt högre pension; men det sålunda överklagade
förhållandet synes knappast kunna helt undvikas.

Anses emellertid anledning föreligga att i någon mån tillmötesgå de gjorda
framställningarna, torde det böra tagas i betraktande, huruvida icke på annat sått
än däri yrkats någon förbättring skulle kunna beredas statens pensionärer.^ De
hava visserligen liksom i tjänst varande befattningshavare under de senare årens
dyrtid kommit i åtnjutande av ett tillfälligt tillägg till pensionerna, avsett att i
någon mån kompensera för den prisförhöjning, som inträtt efter den 1 augusti 1914.
Befattningshavarna äga emellertid utöver dyrtidstillägget bekomma tillfällig löneförbättring,
motsvarande för lägre personalgrupper omkring 25 procent av avlöningen
och avsedd att kompensera för den prisförhöjning, som inträffat intill nyssnämnda
tidpunkt; och i de löneregleringar, som nyligen genomförts för kommunikationsverkens
personal, har detta tillägg influtit i den ordinarie avlöningen; varjämte

Departements chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

en liknande anordning ligger till grund för 1902 års löneregleringskommittés nyss
avgivna förslag till reglering av avlöningen för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk. Det kunde under sådana förhållanden synas ganska
rimligt, att även pensionärerna erhölle ett tillägg till sina pensioner, motsvarande
vad som i tillfällig löneförbättring tillkommit befattningshavarna. Detta tilläggsynes
lämpligen kunna utgå med 25 procent å pensionens belopp, dock att tillägget
synes böra utgöra för år räknat minst 100 kronor och högst 1,000 kronor. Det
torde böra tillkomma alla pensionerade f. d. befattningshavare utom dem, som
åtnjuta pensionsförbättring enligt i sådant avseende för viss personal vid armén och
marinen fastställda grunder (Svensk författningssamling 1919 nr 538 och 569) eller
pensionerats enligt pensionsbestämmelser, som trätt i kraft efter utgången av juni
månad 1920, då nya stadganden i sådant avseende för personal vid kommunikationsverken
började tillämpas (Svensk författningssamling 1920 nr 254), eller hädanefter
kornme att utfärdas. En verkställd approximativ överslagsberäkning har
givit vid handen, att kostnaderna för en sådan anordning skulle belöpa sig för ett
år räknat till 3,085,000 kronor, vartill skulle komma därå belöpande dyrtidstillägg.»

Den i promemorian åberopade jämförelsetabellen rörande till f. d.
befattningshavare i statens tjänst vid olika tider utgående pensioner, inberäknat
dyrtidstillägg, är av följande utseende:

Pensioner inberäkna! dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare i statens tjänst.

Pension

1917

1918

1919

1920

loke familje-försörjare

Familj eför-sörjare

Familjeförsör-jare med 5 barn

500.—

050.—

1,050.—

1,220—

1,285—

1,335—

1,335—

1,000.—

1,150.—

1.800.—

1,960—

2,214.50

2,314.50

2,430—

1,500.—

1,500.—

2,550.—

2,602—

3,018—

3,168—

3,360.5 0

2,000.—

2,000.-

3,050.-

3,440—

3,779.50

3,979.50

4,172—

2,500.—

2,500.—

3,550.—

4,084—

4,724—

4,974—

5,166.50

3,000.—

3,000.-

4,050.—

4,584—

5,384.50

5,684.50

5,877—

3,500 —

3,500.—

4.550.—

5,084—

6,189—

6,539—

6,731.50

4,000.—

4,000.—

5,050.—

5,584—

6,921.5 0

7,321.50

7,514—

4,500. -

4,500.—

5,550.—

6,084—

7,654.—

8.104—

8,296.50 |

5,000.—

5,000.—

6,050.—

6,584—

8,386.50

8,886.50

9,079—

5,500.—

5,500.—

6,550.—

7,084—

9,119—

9,669—

9,861.50

0,000.—

6,000.—

7,050—

7,584—

9,851.50

10,451.5 0

10,644—

För min del kan jag icke finna annat än att frågan om åtgärder
till förbättring av särskilt sådana f. d. statstjänares läge, vilka åtnjuta
pensioner till allenast mycket låga belopp, är förtjänt av ett allvarligt
övervägande. Av den i det föregående först återgivna tabellen fram -

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 327.

går, att av de inalles 8,699 f. d. befattningshavare, som tabellen omfattar,
icke mindre än 4,842 eller omkring 56 procent uppburo pensioner
om högst 1,000 kronor per år. Aven om, såsom den senare tabellen utvisar,
de sista årens bestämmelser om dyrtidstillägg medfört en betydande
höjning av pensionsbeloppen, torde det dock ej kunna bestridas,
att det ekonomiska läget för många av dessa pensionärer är så bekymmersamt,
att ett kraftigare stöd från statens sida kan anses befogat.
Uttalanden i sådan riktning hava ock flera gånger förekommit i riksdagen
såväl tidigare som under nu församlade riksmöte.

Såsom den verkställda preliminära utredningen torde hava givit
vid handen, möta emellertid stora betänkligheter av både principiell
och statsfinansiell art mot en mer definitiv pensionsförbättring. För
min del är jag därför ej beredd att i frågans nuvarande ovissa läge
framställa förslag i nämnda syfte. Eu dylik reglering synes mig möjlig
först efter en grundlig och allsidig utredning av alla de synpunkter,
som här tarva beaktande. En sådan utredning torde med det snaraste
böra igångsättas.

När jag sålunda ser mig nödsakad att tills vidare skjuta åsido
frågan om en eventuell reglering av även de ekonomiskt sämst ställda
f. d. statstjänarnes pensioner, har jag å andra sidan ej kunnat undgå att
uppmärksamma, att om — i enlighet med mitt förut i dag framställda
förslag — en beskärning av dyrtidstilläggen kommer till stånd för statens
befattningshavare i allmänhet, och om denna beskärning göres tillämplig
jämväl för f. d. statstjänstemän, följden därav måste bliva eu ytterligare
försämring av pensionärernas ställning. Då berörda reduktion
— förutom en allmän nedsättning av det för dyrtidstilläggets storlek
bestämmande grundtalet — tillika avser en ytterligare minskning för
icke-familjeförsörjare, skulle de förutvarande statstjäuarna, vilka i stor
omfattning torde falla under nämnda kategori, till och med särskilt hårt
drabbas av de ändrade beräkningsgrunderna för dyrtidstilläggen.

Nu anförda omständighet synes mig påkalla, att frågan om grunderna
för dyrtidstilläggens bestämmande, i vad f. d. befattningshavare
angår, göres till föremål för särskilt övervägande. 1 första hand torde
detta böra föranleda till att den beträffande i tjänst varande statstjänare
föreslagna reduktionen för icke-familjeförsörjare får bortfalla, när det
gäller pensionärer. Därutöver torde emellertid kunna ifrågasättas att
för de sistnämndas del alltjämt bibehålla nuvarande regler för grundtalets
bestämmande. För att förekomma en försämring av pensionärernas
ställning anser jag mig böra förorda dessa båda modifikationer.

Måhända skulle det ligga närmast till hands att tillämpa nu före -

Kostnadsberäkningar.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

slagna gynnsammare grunder för dyrtidstilläggen allenast för sådana
pensionärer, vilkas pensioner i och för sig äro mycket låga, eller i varje
fall endast för sådana pensionärer, som ej åtnjuta pensioner enligt på
senare tid givna, för vederbörande förmånligare bestämmelser. Då det
emellertid skulle leda till högst betydande praktiska svårigheter att något
sånär rättvist genomföra en dylik åtskillnad, bar jag, helst som den
ifrågasatta anordningen är att betrakta såsom rent provisorisk, ansett,
att den gynnsammare beräkningen tillsvidare bör komma samtliga f. d.
befattningshavare till godo.

Då i kungörelsen den SO juni 1920 med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
grundtalet bestämmes genom en hänvisning till stadgandet
härom i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen, nödvändiggör mitt
nu framställda förslag en ändrad avfattning av § 2 i förstnämnda kungörelse.
I övrigt hava andra ändringar i samma kungörelse icke vidtagits
än ett par mindre jämkningar i § o under 5:o) och 6:o). Praktiska
skäl synas mig emellertid tala för att kungörelsen — liksom kungörelsen
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst — i sin helhet förnyas.

Vid de beräkningar, vilka inom finansdepartementet verkställts
rörande storleken av de belopp, som erfordras för finansiering av dyrtidstilläggen
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
enligt de av mig nu förordade grunderna, har — på enahanda sätt som
vid beräkningarna beträffande dyrtidstilläggen till statstjänare — räknats
med en genomsnittlig levnadskostnadsindex för det första halvåret 1921
av 260 och för det andra halvåret samma år av 240 eller sålunda för
hela året av 250. Vad 1922 angår, så hava de belopp uträknats, som
för finansiering av dyrtidstilläggen till f. d. statstjänare m. fl, skulle
erfordras vid olika antagna indexställningar från 260 med jämna intervaller
av 10 enheter ned till 200.

Då jag icke har för avsikt att för närvarande hemställa om något
anslagsäskande, åtnöjer jag mig med att — under erinran, att enligt
mitt förslag samma grunder, som nu gälla, skulle bliva tillämpliga
jämväl efter den 1 juli 1921 — härmed framlägga resultatet av berörda
ekonomiska kalkyler.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

23

Beräknade dyrtidstillögg: Miljoner

kronor

År 1921 (levnadskostnadsindex i medeltal = 250).............................. 18.40

År 1922 vid en levnadskostnadsindex av:

260 .............................................................................................. 19.68

250 ................................................................................................ 18.40

240 ................................................................................................. 17.12

230 ................................................................................................. 15.84

220 ................................................................................................ 14.5 6

210............................................................................................... 13.28

200 .............................................................................................. 12.00.

Departementschefen, statsrådet Beskow, föredrog härefter ett i enlighet
med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyr tid stillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl,, pensionärer samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att godkänna berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . .
vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Departement^''
chef ens hemställan.

Ur protokollet:
Martin Philipson.