Kungl. Maj:ts Proposition Nr 309.

9

Nr 309.

Kungl. Ma.j:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
å allmänna indragning sstaten åt f. d. underlöjtnanten
S. G. Lindeqvist; given Stockholms slott den
18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. G. Hammarskjöld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima
riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel
för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 264 käft. (Nr 307—309.) ?os 21 2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 309.

\

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti
1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande
pensionsförbättring tillkommer dylik förmån endast den, som
vid avgång efter uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension
som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring
enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.
Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari
1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för
nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att, därest
fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som
till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,
vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring
och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå
med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens
prövning.

Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och
underbefäl med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen
den 17 september 1914, är den, som icke uppnått den för rätt till
fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men
som, efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom,
vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, skyldig att från tjänsten avgå mot åtnjutande
av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension
i den tjänst han innehar.

Ansökning av
underlöjtnanten
S. G.
Lindeqvist.

Hos Kungl. Maj:t har underlöjtnanten vid Skånska husarregementet
Sven Gustaf Lindeqvist anhållit om avsked med åtnjutande av vederbörliga
pensionsförmåner.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindeqvist är född den 1
januari 1888; att han varit i tjänst sedan den 6 juni 1908, därav i nu
innehavande beställning sedan den 31 december 1910; samt att han
alltsedan den 14 mars 1913 av Kungl. Maj:t åtnjöte tjänstledighet på
grund av sjukdom, därvid han dock varit i tjänstgöring under regementsövningarna
åren 1915, 1916 och 1917.

Utlåtande av
direktionen
över arméns
pensionskassa.

I häröver den 27 oktober 1920 avgivet utlåtande har direktionen
över arméns pensionskassa erinrat, att Lindeqvist, på grund av ovanberörda
bestämmelse i punkt 8 av pensioneringsgrunderna för arméns
befäl och underbefäl med vederlikar, vore skyldig att avgå från tjänsten

11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 309.

med rätt till pension och fyllnadspension uppgående till lönens hela
"belopp, eller 720 kronor.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i utlåtande den 12 november
1920 tillstyrkt ansökningen.

I den 29 november 1920 avgivet utlåtande har statskontoret anfört
följande.

Enär Lindeqvist alltsedan avslutandet av regementsövningen år 1917
eller fulla tre år på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet och av
samma anledning för framtiden vore oförmögen till tjänstgöring, syntes
stadgade förutsättningar i fråga om skyldighet för löntagare vid armén
att från tjänsten avgå och kunna förklaras berättigad att efter avsked
komma i åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten till
belopp, motsvarande pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension,
vara för handen beträffande honom.

Enligt gällande grunder för pensions förbättring för viss personal
vid armén kunde visserligen icke sådan pensions förbättring tillkomma
annan än den, som hade avgått efter uppnådd åldersgräns. Då emellertid
Lindeqvist avginge i förtid till följd av sjukdom, vore han alltså icke
berättigad till sådan pensionsförbättring, men då han syntes vara i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring samt alltså torde fylla övriga förutsättningar,
som i berörda grunder hade uppställts för erhållande av
pensionsförbättring, syntes här föreligga ett sådant fall, som arméns och
marinens avlöningssakkunniga åsyftat, då de framhållit, att bland de
personalgrupper, som deras förslag avsåge, avgång från tjänsten kunde
förekomma under förhållanden, då de föreslagna villkoren för erhållande
av pensionsförbätlring icke vore uppfyllda, men åtgärd likväl ansåges
påkallad för beredande av höjning i den för vederbörande beställningshavare
stadgade pensionen, samt att i sådant fall frågan om pensionsförbättring
borde göras till föremål för särskild framställning till riksdagen.
På grund härav och under åberopande av Kungl. Maj:ts framställningar
till 1920 års riksdag i liknande fall (exempelvis propositionen nr 143
angående pensionsförbättring åt f. d. löjtnanten K. W. H. Witte) ville
statskontoret ifrågasätta, huruvida icke framställning till riksdagen borde
göras därom, att Lindeqvist, som vid början av år 1920 innehade mer
än 3 tjänstår såsom underlöjtnant, finge från och med den månad, då
han började åtnjuta pension och fyllnadspension, under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring med samma belopp, som enligt ovannämnda
grunder tillkomme en vid åldersgränsen avgående underlöjtnant

Utlåtande av
arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.

Utlåtande av
statskontoret.

Departe mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 309.

med enahanda tjänstetid, eller alltså 880 kronor, för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 20
augusti 1919 och i likhet med pensionen utgå från allmänna indragningsstaten.

Med tillämpning av punkten 8 i gällande pensioneringsgrunder för
arméns befäl och underbefäl med vederlikar meddelades Lindeqvist genom
kungl. brev den 10 december 1920 avsked från innehavande beställning,
med rätt att från och med den 1 januari 1921 åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 720 kronor årligen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avsåg 1919 års riksdags
beslut om pensionsförbättring åt viss personal vid armén endast
sådan personal, som avgått ur tjänst efter uppnådd åldersgräns, under
det att frågan om beredande äv dylik förmån åt befattningshavare, som
till följd av skada eller sjukdom måste avgå i förtid, lämnades öppen
för att framdeles regleras i varje särskilt fall. Då jag anser rättvisan
och billigheten kräva, att Lindeqvist, som tillhör sistnämnda personalkategori,
kommer i åtnjutande av någon pensionsförbättring, finner jag
mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.
Mot det föreslagna beloppet av pensionsförbättringen, 880 kronor, finner
jag intet att erinra.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Kungl. Magt föreslå riksdagen
medgiva,

att f. d. underlöjtnanten vid Skånska husarregementet Sven Gustaf
Lindeqvist må från och med den 1 januari 1921 under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 880 kronor, för år
räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den
20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring för viss
personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprins
en-Regenten lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921*