Kungl. Maj:ts Proposition Nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till viss
ändring i den för landshövdingarna gällande avlöningsstaten;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 255 käft. (Nr 297.)

699 21

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 297.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har förslag
framlagts angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk, vilket förslag numera i huvudsak
vunnit riksdagens bifall. Med anledning av att det nya lönesystemet
betingade ändrade pensionsförhållanden, har Kungl. Maj:t — efter
föredragning av chefen för finansdepartementet — den 11 mars 1921
avlåtit proposition med förslag till kungörelse med bestämmelser för
vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om rätt till pension m. m. Då
de i blivande kungörelse i ämnet innehållna bestämmelser emellertid
voro avsedda att endast vara provisoriska, i avvaktan på den nya pensionslag,
som kan komma att ersätta den nu gällande civila pensionslagen
av år 1907, har Kungl. Maj:t tillika avlåtit proposition med förslag
till vissa ändringar i 1907 års civila pensionslag, vilka huvudsakligen
avse hänvisningar till de undantagsbestämmelser, som innefattas i berörda
förslag till kungörelse.

Enligt sistnämnda lagförslag skulle 3 § av 1907 års pensionslag
komma att innehålla den bestämmelsen, att pensionsunderlag icke finge
beräknas till högre belopp än 6,000 kronor utan annat undantag än för
det fall att särskilt pensionsunderlag blivit av Konungen och riksdagen
fastställt till högre belopp. I sitt över ovan omförmälda förslag till
kungörelse och ändringar i 1907 års pensionslag avgivna utlåtande yttrade
statskontoret, att förenämnda begränsning av pensionsunderlaget
syntes komma att efter genomförandet av nämnda förslag ävensom av
de förslag, som föreligga om lönereglering för fångvårdsstyrelsen och
generaltullstyrelsen, gälla så gott som endast för landshövdingar. Vid
sådant förhållande och då frågan om pension åt landshövding i några
fall syntes inom kort bliva aktuell, ifrågasatte statskontoret, huruvida
icke såsom tillägg till den för landshövdingarna gällande avlöningsstaten
borde stadgas särskilt pensionsunderlag, varvid beloppet kunde lämpligen
bestämmas att motsvara vad som enligt nyssnämnda förslag skulle
komma att utgöra pensionsunderlag för generaldirektör, som tillsatts
genom fullmakt.

Innan jag angiver min ståndpunkt till statskontorets förslag, anser
jag mig böra erinra om att i 1907 års civila pensionslag stadgas, att för
landshövding skall pensionsunderlaget, intill dess ny lönestat fastställts,
utgöra det belopp, som före den 1 januari 1908 blivit såsom pension
för sådan tjänsteinnehavare bestämd. I den av Kungl. Maj:t genom
brev den 30 maj 1884 fastställda lönestaten för landshövdingarna angives
pensionen för landshövdingar till 6,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 297.

3

Vad nu beträffar den av statskontoret ifrågasatta åtgärden att stadga
ett särskilt högre pensionsunderlag såsom tillägg till den för landshövdingarna
gällande avlöningsstaten, synas mig goda skäl tala härför.
Å ifrågavarande förtroendeämbetsmän, som av ålder intagit en särställning
i det allmänna, ställas stora krav jämväl i ekonomiskt hänseende. I
betraktande härav hava deras nuvarande löner, som i huvudsak redan
år 1871 fastställts till nuvarande belopp, länge varit uppenbart otillräckliga.
Spörsmålet om reglering av landshövdingarnas löner och pensioner
är under utredning, vars resultat torde kunna föreläggas redan
1922 års riksdag, men flera av landshövdingarna lära på grund av uppnådd
åldersgräns komma att avgå under innevarande och nästföljande
år, innan denna reglering kan hava trätt i kraft. Jag finner billigheten
kräva, att dessa landshövdingar, på sätt statskontoret ifrågasatt, komma
i åtnjutande av förhöjd pension. Vad angår pensionsbeloppet, så synes
mig detta vid en definitiv reglering böra sättas lika med det för justitieråd
och regeringsråd föreslagna, men finner jag mig nu, för att under
inga förhållanden föregripa den kommande regleringen, böra i enlighet
med statskontorets förslag stanna vid det belopp, som föreslagits för
generaldirektör, som tillsatts genom fullmakt, eller 8,496 kronor. Förhöjningen
torde av angivna skäl böra inträda redan den 1 juli innevarande
år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, med ändring av vad i gällande avlöningsstat
för landshövdingar stadgats i fråga om pensionens
storlek, besluta, att pensionsunderlaget för landshövding,
som erhåller avsked efter ingången av juli månad
1921, skall utgöra 8,496 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagade
härtill lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.