Kung!. Maj:ts Proposition Kr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för förre extra ordinarie stationskarlen vid statens järnvägar
J. G. Lundkvist från viss skadeståndsskyldighet:
given Stockholms slott den 31 december 1920.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De G-eer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murray anförde:

På aftonen den 26 februari 1917 inträffade å Holmsvedens järnvägsstation
en svår tågolycka, i det att ett söderifrån kommande tåg, som
skulle passera stationen, felaktigt leddes in på ett stickspår samt, efter
att hava kört sönder stoppbocken, kolliderade med en kolbox och ett
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 24 höft. (Nr 29.) 1805 20 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29.

Järnvägs styrelsen.

pumphus, med påföljd, att kolboxeu och ena väggen till pumphuset
krossades samt 10 personer dödades och stor skada å järnvägsmaterielen
uppkom.

Såsom vållande till ifrågavarande olycka ställdes extra ordinarie stationskarlen
John Gustav Lundkvist under åtal; och blev Lundkvist
genom högsta domstolens utslag den 23 juli 1918 dömd för det brottsliga
förfarande, som i målet läge honom till last, att undergå straffarbete
i ett år sex månader samt att tillika varda avsatt från sin anställning
vid statens järnvägar och förklarad oberättigad att vidare nyttjas i dylik
befattning.

Till följd av att vid målets handläggning inför underrätten den
genom olyckan vållade materialskadan icke hunnit bliva till beloppet
fastställd, förbehöll sig järnvägsstyrelsen rätt att i särskild rättegång
göra sin ersättningstalan gällande.

Sedan det blivit utrönt, att beloppet av ifrågavarande skada uppgått
till 19,425 kronor, har Lundkvist i en till järnvägsstyrelsen ingiven,
till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställt att av nåd bliva befriad från
skyldigheten att gälda ifrågavarande belopp, för vilket han erkänner sig
ersättningsskyldig. Lundkvist anför därvid, bland annat, att han ser sig
ur stånd att nu eller framdeles gälda ersättningen.

Av två vid ansökningen fogade, av stationsföreståndaren vid Holmsvedens
station samt av vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdade
intyg framgår, att Lundkvist icke äger några som helst tillgångar
att därmed kunna gälda sin skuld till statens järnvägar.

För egen del har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 mars 1920
anfört, att någon utsikt för att Lundkvist framdeles skall vinna sådan
ekonomisk ställning, att han må bliva i stånd att fullgöra sin skadeståndsskyldighet,
icke anses förefinnas. Statens fordran hos Lundkvist
torde därför enligt styrelsens förmenande få anses vara värdelös, och upprätthållandet
av densamma utan gagn. På grund härav och då fordringens
upprätthållande torde komma att på Lundkvist verka nedtryckande i
psykiskt hänseende, finner styrelsen det vara önskvärt, att fordringen efterskänkes.
Styrelsen har fördenskull, under framhållande, hurusom 1918 års
lagtima riksdag på framställning av Kungl. Maj:t medgivit befrielse för
förste kontorsbiträdet A. W. Kjellson från honom i anledning av ansvar
för tågsammanstötning åliggande ersättningsskyldighet, hemställt, det
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lundkvist må befrias
från den honom i anledning av omhandlade tågolycka åliggande ersättningsskyldighet
samt att förenämnda belopp 19,425 kronor må ur statens
järnvägars räkenskaper avskrivas.

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 29.

I infordrat utlåtande den 30 mars 1920 tiar statskontoret, då i före- statskontoret
varande fall syntes föreligga skäl av enahanda beskaffenhet, som föranledde
1918 års lagtima riksdag att medgiva befrielse för förste kontorsbiträdet
A. W. Kjellson från ersättningsskyldighet, förordat bifall till
framställningen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundkvist är medellös samt Departeatt
anledning icke finnes att antaga, att han någonsin framdeles skall mentschefen''
bliva i stånd att fullgöra den ersättningsskyldighet, som på grund av
ifrågavarande järnvägsolycka åligger honom. Statens fordringsanspråk
hos Lundkvist torde med hänsyn härtill få anses utan värde och ett
fasthållande därvid ändamålslöst. För Lundkvist åter kan skuldbördan
kännas betungande. Jag anser därför riksdagens medgivande böra inhämtas
till befrielse för Lundkvist från ifrågavarande ersättningsskyldighet
och hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre extra ordinarie stationskarlen John Gustav
Lundkvist må befrias från honom åliggande skyldighet
att i anledning av järnvägsolyckan vid Holmsveden
den 26 februari 1917 till järnvägsstyrelsen utgiva
skadestånd,

samt att det belopp av 19,425 kronor, vartill
järnvägsstyrelsens fordran å Lundkvist i räkenskaperna
upptagits, må avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj :t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
August Wrede.