Kungl. Maj.ts proposition Nr 287.
1
Nr 287.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny stat
för riksarkivet m. in.; given Stockholms slott den
11 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
B. J.son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
härefter:
Under åttonde huvudtiteln, punkten 4, i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit riksdagen att, i
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 Käft. (Nr 287.) 1
Ny stat för
riksarkivet
m. m.
2
Kung1. Maj:ts proposition Nr 287.
avbidan på proposition angående ny stat för riksarkivet m. m. —
med uteslutande av det under åttonde huvudtiteln avdelningen B.
Arkiv, bibliotek och museer för riks- och landsarkiven uppförda ordinarie
bestämda anslaget å 137,805 kronor — under samma avdelning
dels beräkna ett ordinarie förslagsanslag för riksarkivet å
187,000 kronor, dels ock uppföra ett ordinarie bestämt anslag för
landsarkiven å 39,405 kronor. Vidare föreslog Kungl. Maj:t under
åttonde huvudtiteln, punkten 5, riksdagen att, i avbidan på proposition
angående ny stat för riksarkivet, till förstärkande av tillgängliga
medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare m. m.
beräkna på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 4,000
kronor.
Under sjunde huvudtiteln har Kungl Maj:t slutligen på framställning
av chefen för finansdepartementet föreslagit riksdagen att,
i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, under riksstatens sjunde huvudtitel, med uteslutande av
det under rubriken kammarkollegium uppförda ordinarie anslaget å
192,600 kronor, därav bestämt anslag 189,600 kronor samt förslagsanslag
3,000 kronor, under samma rubrik beräkna ett ordinarie förslagsanslag
å 293,700 kronor.
Sedan den gemensamma beredningen av de med nämnda förslag
avsedda frågorna numera slutförts, får jag, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, ånyo göra framställning i ämnet hos
Kungl. Maj:t.
Såsom av chefen för finansdepartementet och mig i ovanberörda
punkter av sjunde och åttonde huvudtitlarna antytts, grundas förevarande
framställningar dels på det förslag till ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk,
som framlagts av dåvarande chefen för finansdepartementet i hans
uttalande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december
1920 under rubriken: för flera huvudtitlar gemensamma frågor, dels
ock på det betänkande, som den 10 juni 1919 överlämnats till Kungl.
Maj:t av de sakkunniga, som på grund av Kungl. Maj:ts den 5 december
1916 givna bemyndigande av chefen för ecklesiastikdepartementet
den 17 februari 1917 tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet
och finansdepartementet biträda med frågan om ordnande
av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning
Kung1. Maj. ts proposition Nr 287. 3
inom det offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande
förhållanden.
Kammarkollegiets arkivalier äro enligt kollegiets nuvarande
organisation fördelade på fyra kontor: första arkivkontoret eller
kammararkivet, andra arkivkontoret (f. d. aktuariekontoret), registratorskontoret
och advokatfiskalskontoret.
Av dessa är första arkivkontoret eller kammararkivet, såsom
det hette intill en instruktionsförändring år 1914 och under vilken
benämning det alltjämt torde vara mest bekant, det mest omfattande
(cirka 10,000 hyllmeter). Dess serier, som för sin huvudbeståndsdel,
den svenska lokalförvaltningens räkenskapsserier, sträcka
sig tillbaka ända till 1500-talets förra del, äro tillika de äldsta och
jämväl ur allmänt historisk synpunkt mest värdefulla.
Materialet i kammararkivet kan för 1500- och 1600-talet i stort
sätt sammanfattas i två huvudgrupper. Till den ena hör kammarens
och kammarkollegiets ämbetsarkiv i egentlig mening, d. v. s.
de serier, som uppstått vid den centrala finansförvaltningen under
nu berörda tid: kammarens protokoll, koncept, registratur över utgående
skrivelser, kopieböcker, ingående handlingar samt vid den
centrala förvaltningen uppkomna räkenskapsserier. Till den andra
gruppen höra de stora serierna av lokalräkenskaper, de lokala förvaltningsområdenas
räkenskaper, vilka årligen inlevererades till kammaren
för att där granskas och sedan fingo stanna kvar i kammarens
arkiv.
Med 1600-talets slut och 1700-talets början undergå kammararkivserierna
en avsevärd förändring till sitt innehåll. Ä ena sidan
organiseras statskontoret och kammarrätten såsom självständiga ämbetsverk,
och därjämte blir skilsmässan mellan kammaren och kommerskollegium
— vilka under tiden 1680—1710 varit sammanslagna
— definitiv. Dithörande ärendens centrala handläggning sker i följd
därav icke längre i kammaren utan i de nämnda ämbetsverken, och
arkivalier från demia handläggning tillhöra alltså från denna tid de
ifrågavarande verkens arkiv, vilka till sina äldre delar som bekant
numera äro förenade med riksarkivet. A andra sidan förvaras i
stort sett icke heller de handlingar, som tillkommit vid den kollegiala
handläggningen av de ärenden, som fortfarande bibehöllos hos
kammarkollegium, i kammararkivet utan hos kammarkollegiets öv
-
Kammarkollegii
arkiv.
Kammar
arkivet.
4
De övriga
arkivkontoren.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
liga kontor, och även denna beståndsdel av kammararkivets äldre
serier upphör därför i huvudsak vid nu nämnda tidsgräns. Huvudbeståndsdelen
i kammararkivet från denna tid och intill våra dagar
blir i följd därav i långt mer övervägande grad än tidigare de av
kammarrätten reviderade räkenskaperna, vilka efter fullbordad granskning
överlämnats till kammararkivet. Under 1800-talets senare årtionden
har det emellertid blivit vanligt, att vissa av dessa räkenskaper,
nämligen de från centrala verk, återställas till dessa verk,
och kammararkivets nuvarande accessioner hava därför sedan någon
tid tillbaka bestått företrädesvis av reviderade länsräkenskaper.
Vid sidan av ovan berörda huvudbeståndsdelar i kammararkivet
förekomma jämväl åtskilliga andra grupper. Så t. ex. hava reduktionsmyndigheternas
arkiv kommit att stanna i kammararkivet och
i anslutning därtill arkiven från de avräknings- och byteskontor i
kammarkollegium, vilka efter reduktions- och likvidationskommissionernas
upplösning övertogo deras funktioner. Vidare kunna nämnas
åtskilliga enskilda personers arkiv, vilka i samband med reduktions-
och hkvidationsåtgärder indragits till reduktionsmyndigheter.
Från den tid, då kammarkollegium ägde ett tull- och licentkontor
för dithörande ärenden, finnas arkivalier från detta kontor o. s. v.
Redan av vad ovan anförts framgår vad som utgör huvudinnehållet
i arkiven hos kammarkollegiets tre övriga kontor: det är de
arkivalier, som från och med de senare åren av 1600-talet tillkommit
och alltjämt tillkomma vid handläggningen hos kammarkollegium
av sådana ärenden, som, efter utbrytningarna av andra ämbetsverk,
fortfarande bibehållits hos kammarkollegium. Någon gemensam,
för alla serier giltig tidgräns mellan kammararkivets bestånd
av dylika handlingar (i allmänhet de äldre arkivaliema) och
de övriga kontorens (de yngre) finnes emellertid icke. Kammarkollegiets
protokoll finnas sålunda i kammararkivet till och med år 1699
men huvudserien av registratur endast till och med år 1679 och en
särskild serie av sådana till och med år 1683, kung! brev och diarier
likaledes till och med år 1679, inkomna skrivelser i s. k. brevböcker
till och med år 1703 o. s. v. Fortsättningen av dessa serier finnes i
kammarkollegiets övriga kontor, där deras begynnelseår alltså vidtaga
vid samma växlande tidpunkter, som deras förvaring i kammararkivet
upphör. Kammarkollegiets arkiv som central förvaltnings
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287. 5
myndighet förvaras sålunda allt ifrån slutet av 1600-talet i huvudsak
icke i kammarkivet utan i de tre nämnda kontoren. Men även
från tidigare år än 1680 förekomma här och var i samtliga dessa
kontor handlingar, liksom ock vissa av kollegiets arkivalier från
senare datum kunna förvaras i kammararkivet. Särskilt är detta
fallet med handlingar från vissa upplösta kontor, medan åter handlingarna
från andra sådana hava splittrats. Inom samtliga de tre kontoren
förekommer accession genom sådana handlingar, som årligen
tillkomma under utövningen av kammarkollegiets verksamhet. Sammanlagt
omfatta de tre kontorens arkiv omkring 1,500 hyllmeter.
I lokalt hänseende förefinnes en bestämd åtskillnad mellan ä
ena sidan kammararkivet, å andra sidan de tre övriga kontoren. De
sistnämnda hava sina lokaler i den byggnad, Birger Jarls torg 16.
där kammarkollegiet har sina huvudsakliga ämbetslokaler, och deras
arkivalier äro till största delen förvarade i själva ämbetsrummen.
Kammararkivet åter har sin huvudlokal i en annan byggnad, Birger
Jarls torg 13, skild från den förra genom nedfarten till Riddarholmshamnen.
Men därutöver har kollegiet på grund av bristande utrymme
låtit under de senare åren placera en betydande del arkivalier,
förnämligast länsräkenskaper från 1800-talet, i gamla riksbankshuset
vid Järntorget (Österlånggatan 53), och disponerar dessutom
sedan gammalt ett par källarrum, det s. k. »tornet», under
ett av tornen till Birger Jarls torg 16, detta dock utan någon
förbindelse inomhus med kollegiets i samma byggnad befintliga
ämbetslokaler.
För vården av arkivalierna disponerar kammarkollegiet för närvarande
på ordinarie stat åtskilliga tjänstemän. Till dem höra sålunda
arkivarien i första arkivkontoret, arkivarie!! i andra arkivkontoret,
i viss mån registrator!!, varförutom arkivvård torde ingå
även i andra tjänstemäns åligganden. A andra sidan äro emellertid
dessa för närvarande ej uteslutande upptagna av arkivvården, utan
hava att dela sin tid mellan sådan vård och utredningsarbeten -ett förhållande, som, i den män utredningsarbetena trätt i förgrunden,
medfört den egentliga arkivvårdens undanskjutande. Nu gällande
bestämmelser om arkivariernas och registratoms åligganden
återfinnas i §§ 23 och 26 av instruktionen för kammarkollegium
den 31 december 1919, vari bland annat stadgas:
Arkiv
lokalerna.
För arkivvården
tillgängliga
arbetskrafter.
6
Arkivms behov
av förbättrad
vård.
Härför vidtagna
åtgärder.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 287.
Arkivarie åligger huvudsakligen:
att på grund av de handlingar och kartor, som finnas hos kollegiet, eller
vartill han eljest kan bereda sig tillgång, verkställa undersökningar och avgiva
yttranden i ärenden, som av kollegiet eller någon dess ledamot för sådant ändamål
till arkivarie remitteras.
Särskilt tillkommer det två av arkivarierna, vilka äro föreståndare en för
första arkivkontoret (kammararkivet) och en för andra arkivkontoret
att utöva vården av kontoret tillhörande jordeböcker och övriga handlingar; samt
att tillhandagå myndigheter och forskare med anvisningar rörande kontorets
handlingar ävensom, i den mån hans övriga tjänstegöromål av kollegium prövas
sådant medgiva, på enskilda personers begäran verkställa undersökningar ur
nämnda handlingar.
Registrator!! åligger
att mottaga och registrera de till kollegiet inkommande handlingar och på
begäran meddela parter och andra vederbörande upplysningar om ärendenas gång;
att ombesörja vården av registratorskontorets arkivalier ävensom de övriga
handlingar, vilka för sådant ändamål till kontoret överlämnas.
Frågan om ett bättre tillvaratagande av kammararkivet är
snart sekelgammal, och förslag om bristernas avhjälpande hava upprepade
gånger varit å bane. Betydande anslag av statsmedel hava ock
vid olika tillfällen beviljats, och från riksdagens sida har mer än en gång
kraftigt understrukits kravet på förbättrad vård åt detta oersättliga
och ur olika synpunkter ytterst betydelsefulla material. Sålunda
fann sig Kungl. Maj:t, redan år 1822, vid utnämningen av en arkivföreståndare
för kammararkivet, föranlåten att förordna, att den nyutnämnde
skulle sedan alla i arkivet varande jordeböcker och handlingar
blivit granskade och i ordning bragte, däröver författa ett
noggrant och fullständigt register». Det fullständiga ordnande och
förtecknande av arkivet, som sålunda föreskrivits, blev emellertid
aldrig verkställt. Från 1800-talets mitt härstamma de s. k. Sandbergska
samlingarna. Dessa utgöras av dels anteckningar och avskrifter
i kamerala och historiska frågor, dels bland dem inströdda
ur arkivet hämtade originalhandlingar, som under loppet av flera
decennier mot särskild ersättning av statsmedel — sammanlagt
18,625 kronor — hopbragtes av arkivinspektorn Sandberg för att
slutligen åren 1867 och 1891 inbindas i sammanlagt 147 band.
Redan den ordning, som följts vid de skilda beståndsdelarnas sammanförande,
är i hög grad otillfredsställande, och bristen har än
mer förstorats genom sammanbindande, på sätt som skett, om varandra
av åldriga originaldokument och moderna på lösa lappar
gjorda anteckningar eller avskrifter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287. 7
Nya åtgärder för åstadkommande av förbättrad vård av kammararkivet
vidtogos av statsmakterna mot århundradets slut. Sedan
Kungl. Maj:t på framställning av kammarkollegium enligt beslut
den 29 januari 1907 för påbörjande av arbetet med ordnande av de
i kammararkivet befintliga oordnade handlingar, av sjunde huvudtitelns
anslag till extra utgifter anvisat ett belopp av 1,500 kronor
såsom arvode för ett år till en biträdande arkivarie, beviljade riksdagen
för fortsatt ordnande av i kammararkivet befintliga oordnade
handlingar, efter framställning av enskild motionär, för år 1898
ett anslag till belopp av 5,000 kronor, varjämte riksdagen begärde
fullständig utredning och förslag i frågan till påföljande riksdag.
Vid denna framlades och bifölls ock ett förslag att för nu ifrågavarande
ordnandearbete skulle beviljas under de tre åren 1899—
1901 ytterligare 5,000 kronor om året eller sammanlagt 15,000
kronor. Behovet av bättre vård blev på hösten 1897 jämväl understruket
av statsrevisorerna, vilka i sin revisionsberättelse betecknade
arkivet såsom under en längre tid vanvårdat och starkt framhöllo
nödvändigheten av att det erhölle bättre lokaler och bringades ur
sitt oordnade skick.
Arbetet hade från" början beräknats kunna slutföras under de
fyra åren 1898—1901. Beräkningen slog emellertid fel. Därvid
inverkade, bland annat, även att antalet oordnade handlingar visade
sig vara större än man från början antagit. I följd härav
föreslog Kungl. Maj:t, på kammarkollegiets hemställan, i statsverkspropositionen
till 1901 års riksdag, att för arbetets fortsättande under
ytterligare fyra år, 1902—1905, under vilken tid det nu beräknades
kunna slutföras, skulle anslås 24,000 kronor att utgå med 6,000
kronor om året.
I skrivelse den 29 maj 1901 framhöll riksdagen i fråga om
kammararkivets ordnande önskvärdheten, att det måtte tillses, om
ej en närmare samverkan kunde åstadkommas mellan kammararkivet
och riksarkivet vid ordnande av likartade samlingar, men ansåg
sig ej böra uppställa detta önskemål såsom villkor för anslagets
utgående. För ordnandearbetet beviljades för åren 1902—1905 ytterligare
20,000 kronor, och arbetet fortsattes under dessa år på samma
sätt som förut.
Även de år 1901 för åren 1902—1905 givna anslagen visade sig
emellertid med tiden otillräckliga för arbetets fullbordande, och kammarkollegium
ingav år 1904 framställning om ytterligare anslag.
8 Kling!. Mqj.is proposition Nr 287.
Såsom motiv anfördes huvudsakligen dels att det vid uppläggandet
av en ny serie befunnits oundgängligt att däruti intaga vissa delar
av arkivets sedan äldre tider förtecknade handlingar, vadan materialet
ånyo ökats, dels att även arkivets övriga under 1600- och 1700-talen ordnade och förtecknade handlingar ånyo borde genomgås och
förtecknas. Därjämte påpekades, att de vid arbetet anställda biträdena
icke varit för detsamma påräkneliga i den omfattning, som
förväntats, i det att de för bestridande av andra ekonomiskt fördelaktigare
befattningar upprepade gånger utverkat sig ledigheter, varvid
arbetet måst uppehållas av tillfälliga vikarier. Kollegium, som
nu beräknade, att arbetet borde kunna vara i huvudsak avslutat
med utgången av år 1907, därest samma anslag som hittills, 5,000 kronor,
finge utgå under åren 1906 och 1907, hemställde i följd därav
om beviljande för ändamålet av 10,000 kronor, vilket ock av riksdagen
bifölls. Även detta tillskott var ej
1907 års utgång alltjämt ofullbordat. Kammararkivarien beräknade
nu, att 250 buntar återstodo oordnade, och på kammarkollegiets
framställning beviljades då av Kungl. Maj:t för år 1908 såsom extra
anslag 1,000 kronor och för år 1909 ytterligare 1,200 kronor för
arbetets fortsättande. Det framgår av ovanstående, att för nu ifrågavarande
ordnandearbete under åren 1897—1909 av statsmedel såsom
extra anslag beviljats sammanlagt 53,700 kronor.
Alltsedan år 1901 hava vid upprepade tillfällen av riksarkivarien
förslag framställts angående kammararkivets anslutning i den ena eller
andra formen till en med riksarkivet förenad arkivdepå. Riksarkivariens
ståndpunkt har varit den, att kammararkivet på grund av å
ena sidan de där förvarade arkivaliernas enastående vikt, å andra
sidan det otillfredsställande tillstånd, vari de befunnit sig, vore i
trängande behov av oavbruten sakkunnig vård, att vidare det bästa
medlet för en sådan vård och tillika det. enda, som kunde garantera
dess oavlåtliga fortvara, vore arkivets anslutning till riksarkivet, och
att slutligen den förbättrade vård av kammararkivet, som en sådan
anslutning komme att medföra, skulle, på samma gång den vore
ett nödvändigt villkor för forskning i viktiga delar av vår inre historia,
långt ifrån att försvåra tvärtom främja och befordra kammarkollegiets
egna utredningsarbeten. Kammarkollegium har gjort gällande,
att dess utredningsverksamhet skulle kräva kammararkivets
fortfarande bibehållande under kollegiets egen vård.
9
Kanyl. Maj.is proposition Nr 287.
Av de olika förslag, som under denna långa meningsstrid varit
å bane,'' anser jag mig böra omnämna den överenskommelse, som år
1907 träffades mellan kammarkollegium och riksarkivet, med anledning
av att kammararkivets lokal visat sig vara överfylld och bristfällig.
De riktlinjer, som i nämnda överenskommelse mellan riksarkivet
och kammarkollegium uppdrogos för förhållandet mellan
riksarkivet och kammararkivet, gingo ut på kammararkivaliernas fördelning
mellan båda och den större delens överlämnande åt riksarkivet,
dettas utvidgning för nyssnämnda arkivaliers mottagande, helst genom
nybyggnad, i annat fall genom tillbyggnad, ävensom omedelbar
samverkan mellan kollegium och riksarkivarien för åvägabringande
av rationell arkivvård av de hos kollegium kvarblivande arkivalierna.
Sedan frågan om en förening mellan riksarkivet och kammararkivet
i samband med proposition om lönereglering för kammararkivet
av enskilda motionärer väckts vid 1908 års riksdag, uttalade
sig jämväl statsutskottet till förmån för en dylik förening. Utskottet
hade därvid på grund av kammararkivets otillfredsställande skick
enhälligt betonat, att arkivet till så stor del som möjligt snarligen
borde beredas förvar å riksarkivet, att med hänsyn därtill frågan
om dettas lokalutvidgning med det första borde vinna sin lösning,
och att de hos kollegium kvarblivande arkivaliernas skötsel för undvikande
av misstag borde i arkivtekniskt hänseende ske efter riksarkivariens
hörande. Med hänsyn till de pågående underhandlingarna
mellan ämbetsverken avstyrkte emellertid utskottet motionärernas
hemställan om avlåtande av en skrivelse i ämnet till Kungl.
Maj:t och riksdagen följde härutinnan utskottet. Trots de sålunda
gjorda uttalandena blevo emellertid de angivna riktlinjerna icke realiserade.
Sedan kammararkivets lokaler blivit nödtorftigt reparerade,
förklarade man sig nämligen år 1909 från kollegiets sida icke
längre vara intresserad för någon nybyggnad, och överenskommelsen
mellan ämbetsverken blev sålunda utan påföljd. Detta föranledde
då riksarkivarien att å sin sida den 17 november 1909 i skrivelse
till Kungl. Maj:t återupptaga hela frågan om kammararkivets ställning
i det offentliga arkivväsendet.
Riksarkivarien återupptog därvid programmet om kammararki- Riksarkiv»
vets överflyttning till den med riksarkivet förenade administrativa
arkivdepån och hemställde, att åtgärder snarast möjligt måtte vid
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 245 haft. (Nr 287.) 2
Kammarkollegium
den
Vin 1916.
Tillkallande
av särskilda
sakkunniga.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 28?.
tagas därför. Skrivelsen blev av Kungl. Maj:t den 17 december 1909
remitterad till kammarkollegium men föranledde från kollegium svar
först den 20 april 1917, varvid kollegiet, under hänvisning till sitt
nedannämnda förslag av den G oktober 1916, inskränkte sig till att
erinra om den utredning av frågan, som överlämnats åt de arkivsakkunniga
att verkställa. Detta kollegiets svar har överlämnats
till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av
deras uppdrag. Även andra framställningar från riksarkivariens sida
under de senare åren hava betonat nödvändigheten att bringa kammararkivfrågan
till lösning.
.lag anser mig slutligen böra omnämna kammarkollegiets förslag
den 6 oktober 1916 om förstärkning av arbetskrafterna i
kammarkollegium, i vad det angår handhavandet av dess arkivalier.
Beträffande andra arkivkontoret (f. d. aktuariekontoret)
föreslogs däri, att en eljest till indragning föreslagen notariebefattning,
vars innehavare tjänstgjort såsom utredningsnotarie med
skyldighet tillika att med upplysningar tillhandagå den allmänhet,
som besöker andra arkivkontoret, skulle bibehållas, för att härvarande
arkivarie måtte kunna ostört ägna sig åt besvarandet av remisser
och i så stor utsträckning som möjligt undslippa det tidsödande
arbetet att tillhandagå allmänheten med lämnande av upplysningar
och framtagande av handlingar m. m. Vad åter kammararkivet
angår, framhöll kollegium att härvarande arkivarie i hög grad finge
sin tid kringskuren av såväl de anspråk, som ställdes på honom
av forskare, som vården av kammararkivet. För den jämna fortgången
av kollegiets arbete skulle det däremot vara synnerligen önskvärt,
om nämnde arkivarie finge i väsentligt större omfattning ägna
sig åt utredningsarbete. Kollegiet föreslog därför inrättandet av
ännu en arkivariebefattning, »vars innehavare skulle hava till åliggande
dels att ombesörja den arkivtekniska vården om ej blott kammararkivet
utan även övriga till kollegium hörande arkivalier, dels
ock att inom kammararkivet tillhandagå allmänheten med upplysningar
och arkivaliers framtagande». Den nye arkivariens verksamhet
skulle i fråga om arkivvården således omfatta ej allenast kammararkivet
utan även de övriga kontorens samlingar.
Kollegiets förslag jämte tidigare framställningar av riksarkivarien
— därav främst ovan omförmälda skrivelse av den 17 no vem
-
11
Kung!. Maj:ts proposition Nr 287.
ber 1909 — och kollegiet synas hava utgjort grundvalen för beslutet
om tillkallande av sakkunniga för beredande av frågan om ordnande
av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning inom det
offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande förhållanden.
Kungl. Maj:t bemyndigade efter framställning av chefen för ecklesiastikdepartementet
genom beslut den 5 december 1916 denne att för
ifrågavarande ändamål tillkalla högst sex sakkunniga,
Såsom sakkunniga tillkallades genom skrivelse den 17 februari
1917 dåvarande justitierådet K. J". W. Sjögren, riksarkivarien S.
Clason, riksbibliotekarien I. Gr. A. Collijn, kammarrådet A. W. Dufwa
och dåvarande professorn N. Edén. Tillika uppdrogs åt justitierådet
Sjögren att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.
På förekommen anledning tillkallade jämlikt berörda bemyndigande
chefen för ecklesiastikdepartementet den 16 juni 1917
såsom ytterligare sakkunnig för omförmälda ändamål kammarrådet
friherre C. F. von Otter. Sedan professorn N. Edén blivit utnämnd
till statsminister och av denna anledning avsagt sig berörda sakkunniguppdrag,
beslöt departementschefen den 30 oktober 1917 att
i hans ställe tillkalla professorn K. Gr. Westman.
Jämlikt Kung!. Maj:ts bemyndigande av den 23 april 1917 utsågs
till sekreterare lios de sakkunniga andre arkivarie^ i riksarkivet
Erik Naumann.
Vid utarbetande av sitt förslag hava de sakkunniga haft att taga
hänsyn till riksarkiva,riens omförmälda till dem överlämnade skrivelse
av den 17 november 1909 angående det offentliga arkivväsendet
och kammarkivet samt kammarkollegiets förberörda i skrivelse
av den 20 april 1917 i anledning därav avgivna yttrande.
Med skrivelse den 10 juni 1919 hava de sakkunniga till Kungl.
Maj:t överlämnat sitt betänkande i den dem förelagda frågan. De
meningsskiljaktigheter angående den rätta lösningen av frågan om
beredande av en bättre vård av kammarkollegiets arkivalier, som enligt
vad jag ovan antytt sedan länge förefunnits mellan de i saken
intresserade, återkomma jämväl i betänkandet. Ej ens inom de
sakkunniga har samling kunnat åvägabringas omkring en enhetlig
lösning, utan föreligga i betänkandet tre särskilda förslag, ett
som omfattas av majoriteten av de sakkunniga, vilken utgjorts av
riksarkivarien Clason, riksbibliotekarien Collijn och professorn West
-
Till de sakkunniga
överlämnade
framställ
ningar.
De sakkunnigas
utlåtande
och fSrslag
12
Majoritetens
utlåtande.
Kungl. Maj:ts proposition Kr 287.
man, ett annat som framlagts av kammarråden Dufwa och friherre
von Offer samt slutligen ett förslag av de sakkunnigas ordförande f. d.
justitierådet Sjögren.
Majoritetens framställning innefattar förslag till ändringar i
instruktionerna för riksarkivet och kammarkollegium jämte motivering,
innehållande en redogörelse för dels de under kammarkollegiet
lydande arkivens omfattning och tillstånd, dels och för de
förslag till förbättrad arkivvård, som tidigare framkommit. För omfattningen
av kammarkollegiets arkivbestånd samt för hur detsamma
för närvarande vårdas har jag i det föregående lämnat eu kortfattad
redogörelse. Beträffande framställningen i övrigt tillåter jag mig
hänvisa till sid. 3—52 i betänkandet.
Innebörden av majoritetens förslag torde kunna sammanfattas
på följande sätt.
Vården av kammararkivet i dess nuvarande lokal bör övertagas
av riksarkivet.
Jämväl vården av till kammarkollegiets övriga kontor hörande
äldre arkivaller bör övertagas av riksarkivet, därvid deras överflvttande
till riksarkivets lokal icke ifrågasättes.
För tillgodoseende av denna arkivvård bör på riksarkivets stat
upptagas en tjänsteman i andra lönegraden benämnd förste arkivarie
och en tjänsteman i första lönegraden benämnd andre arkivarie, varjämte
från kammarkollegiets stat till riksarkivets överflyttas dels
anslagen till avlöning av ett skrivbiträde av högre grad och av en
ordinarie vaktmästare, dels av vikariatsanslaget så mycket som åtgår
till avlöning av en amanuens och en extra vaktmästare.
Gränsen mellan de i kammarkollegiets andra arkivkontor, registratorskontoret
och advokatfiskalskontoret befintliga arkivalier, vilkas
vård sålunda omhändertagas av riksarkivet, och den del av
sistnämnda arkivalier, som fortfarande skulle vårdas av kammarkollegium,
bör under vissa förutsättningar bestämmas av kammarkollegium.
Vid den av riksarkivet utövade vården av kammarkollegiets
arkiv böra ärenden, som röra nya eller förändrade lokaler
för dessa arkiv, fastställande av planer för arkivaliernas ordnande
efter nya grunder, överflyttning av arkivalier från kammarkollegiet
till andra arkiv eller utgallring av arkivalier, under vissa närmare
angivna former handläggas gemensamt av riksarkivet och kammarkollegium.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
Slutligen bör för kollegiets ämbets- och tjänstemän arbetet i
de förutnämnda, under riksarkivets vård stående arkiven på allt sätt
underlättas, i vilket syfte det förutsättes, att särskilt tjänsterum i
kammararkivet anordnas för en av kollegiets utredningsarkivarier, och
att de vid arkivvården anställda åläggas att i största möjliga utsträckning
bereda kollegiets ämbets- och tjänstemän erforderligt biträde.
I särskilt yttrande har de sakkunnigas ordförande f. d. justitierådet
Sjögren angivit i vilka avseenden han är skiljaktig från
majoriteten inom de sakkunniga.
Med de sakkunnigas flertal instämmer justitierådet Sjögren i
huvudsakliga delar, så vitt angår kammararkivet eller det s. k. första
arkiv kontoret. Hit räknar han de arkivalier, som förvaras dels
i huvudlokalen, Birger Jarls torg 13, dels i gamla riksbankshuset
vid Järntorget samt i några källarrum, tillhörande huset Birger
Jarls torg 16.
Däremot finner Sjögren allt för stora svårigheter möta att
för närvarande vidtaga en anordning, som förlägger även de i
kammarkollegiets egna ämbetslokaler förvarade arkivalierna under
riksarkivets omedelbara vård. Att låta ämbets- och tjänstemän,
som tillhöra skilda ämbetsverk och sålunda lyda under olika chefer,
dela ämbetsrum med varandra i den utsträckning, som av berörda
anordning skulle bliva eu följd, torde, yttrar Sjögren, vara
förenat med betydande praktiska olägenheter. Dessa av lokala förförhållanden
beroende olägenheter få enligt Sjögrens mening i detta
fall en avgörande vikt på grund av den säregna betydelse, som tillkommer
sistnämnda arkivalier med hänsyn till kammarkollegiets
ämbetsverksamhet.
Ett förläggande av ifrågavarande delar av kammarkollegiets
arkiv under riksarkivets omedelbara vård borde desto mindre ifrågakomma,
som dessa arkivalier utgjorde icke blott viktiga hjälpmedel
för kammarkollegiets ämbetsverksamhet utan i huvudsakliga delar
ämbetsverkets egentliga arbetsmaterial. Att helt och hållet fråntaga
ämbetsverket ledningen av detta arbetsmaterials arkivtekniska vård
synes Sjögren icke vara av omständigheterna påkallat.
Naturligtvis måste dock, yttrar Sjögren vidare, därest en viss
del av arkivet förbliver under kollegiets ledning, tillräckliga garantier
lämnas för en tillfredsställande vård av arkivalierna. För detta
Särskilt yttrande
av de
sakkunnigas
ordförande.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
ändamål bör icke allenast i kammarkollegium eu särskild tjänsteman
anställas med uteslutande uppgift att handhava denna vård,
utan ock åt riksarkivarien beredas tillfälle att inom kammarkollegiet
deltaga i handläggningen av viktigare arkivfrågor. Tillika måste
i kammararkivet ett särskilt tjänsterum beredas åt en av kammarkollegiets
arkivarie!’, som där har att för kollegiets räkning verkställa
utredningar. Nödigt utrymme härför finnes i kammararkivets
nuvarande lokal.
1 de fall, där kollegiets övriga ämbets- och tjänstemän behöva
tillgång till kammararkivet, skall sådan tillgång stå dem öppen i
alldeles samma utsträckning som för närvarande.
Enligt nu ifrågasatta anordning skulle kammararkivet bliva ett
självständigt arkiv, skilt såväl från kammarkollegiets övriga arkiv
som från riksarkivet. Härav följer, anför Sjögren, att frågor om
arkivaliers överflyttning till annat arkiv eller om utgallring måste
i detta fall liksom eljest ankomma på Kungl. Maj:ts prövning.
Detsamma skulle naturligtvis gälla även om motsvarande ändringar
i beståndet av kammarkollegiets återstående arkiv. En förberedande
behandling av frågor om dylika ändringar, vare sig de avse överflyttning
från ett arkiv till ett annat eller utgallring, skulle tillkomma
vederbörande ämbetsverk. I sådana frågor kunde lämpligen
en samverkan mellan ämbetsverken anordnas. Då frågan gäller överflyttning
eller utgallring från kammararkivet, kan denna samverkan
äga rum vid gemensamma sammanträden mellan kammarkollegium
och riksarkivet i enlighet med därom i allmänhet gällande regler,
dock att. även om väckt förslag av flertalet ogillats, det borde stå
en var av dem, som deltagit i sammanträdet, öppet att bringa frågan
inför Kungl. Maj:ts prövning. Denna modifikation betingas av
(len formella övervikt, som vid dessa sammanträden tillfälle!- kammarkollegium.
Vid frågor om överflyttning eller utgallring från kammarkollegiets
arkiv kan samverkan ske genom riksarkivariens adjunktion
i kammarkollegiet. Den formella övervikt, som härvid tillfaller
kammarkollegiet, synes Sjögren vara berättigad med hänsyn
till den särskilda vikt, som kammarkollegiets arkiv, enligt vad ovan
angivits, äger för kollegiets ämbetsverksamhet.
Beträffande vad Sjögren i övrigt anfört såsom motivering för
sitt förslag tillåter jag mig hänvisa till sid. 53—55 i betänkandet.
Sjögren sammanfattar slutligen på följande sätt sitt förslag till
Kungi. Maj:ts proposition Nr 287. 15
ordnande av de under kammarkollegium hörande arkivens ställning
inom det offentliga arkivväsendet.
Kammararkivet överflyttas på riksarkivets stat och dess förvaltning
övertages av riksarkivet. De i kammarkollegiets egentliga
ämbetslokaler förvarade arkivalierna bibehållas under kollegiets förvaltning.
För vården av kammararkivet upptages å riksarkivets
stat en tjänsteman i andra lönegraden under benämningen förste
arkivarie, varjämte från kammarkollegiets stat till riksarkivets överflyttas
dels anslagen till avlöning åt ett kvinnligt skrivbiträde av
högre grad och en ordinarie vaktmästare, dels av vikariatsanslaget
så mycket som åtgår till avlöning åt en amanuens och en extra
vaktmästare, varjämte för vården av kammarkollegiets arkiv å dess
stat upptages en tjänsteman i första lönegraden under benämningen
andre arkivarie för arkivvården. Föreskrifter höra lämnas om handläggning
av frågor rörande utgallring och överflyttning av arkivalier,
tillhörande ifrågavarande arkiv. Härjämte bör föreskrivas att riksarkivarien
skall adjungeras i kammarkollegium vid handläggningen
av viktigare arkivärenden, att i kammararkivet beredes ett särskilt
tjänsterum åt en av kammarkollegiets arkivarier, som har att för
kollegiet anställa utredningar i kammararkivet, samt att kammararkivets
tjänstemän förpliktas att tillhandagå kollegiets ämbets- och
tjänstemän, särskilt nyss omförmälda arkivarie, med anvisningar
rörande arkivets innehåll.
En från såväl majoriteten inom de sakkunniga som de sakkunnigas
ordförande helt avvikande mening uttalas av kammarråden
Dufwa och friherre von Otter, som i särskilt yttrande (sid. 62—99 i
betänkandet) utförligt utvecklat och motiverat sin ståndpunkt i frågan.
Jämväl i fråga om reservanternas framställning tillåter jag
mig hänvisa till betänkandet.
Yttrandet utmynnar i ett uttalande, att reservanterna finna statens
och andra befogade allmänna intressen varda bäst tillgodosedda, därest
den till de sakkunnigas beredning hänskjutna frågan om ordnande*
av de under kammarkollegium lydande arkivens ställning inom det
offentliga arkivväsendet jämte därmed sammanhängande förhållanden
löses på i huvudsak följande sätt.
1. Såväl kammararkivet som kammarkollegiets övriga arkiv
bibehållas under kollegiets omedelbara vård.
Särskilt yttrande
av
kammarråden
Dufwa
och friherre
von Otter.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
2. Kollegiet befrias definitivt från skyldighet att vidare till
förvar i kammararkivet från kammarrätten emottaga de där granskade
krbnoräkenskaperna för Stockholms stad och länen, de s. k.
länsräkenskaperna. Från kammararkivet avskiljas dylika räkenskaper
för senare år än 1830.
3. För verkställande av en utskiftning mellan, å ena sidan,
kammararkivet samt, å den andra, riksarkivet och eventuellt andra
statens arkiv av arkivalicr tillhörande mellan dessa arkiv splittrade
likartade serier ävensom för slutförande i samband därmed av ännu
återstående ordningsarbete i kammararkivet utverkas anslag tillsvidare
för en tid av fem år för anställande för sagda ändamål av
en extra andre arkivarie i riksarkivet.
4. För vården av kammarkollegiets arkiv upptagas på kollegiets
stat dels en tjänsteman i andra lönegraden med benämningen
arkivarie för arkivvården, dels ett kvinnligt biträde i andra biträdesgraden,
dels ock en förhöjning i »anslaget till vikariatsersättning,
arvoden åt amanuenser och flitpenningar med belopp motsvarande
vad som erfordras till bestridande av arvoden åt två amanuenser
samt vikariatsersättning m. fl. av personalökningen föranledda kostnader.
5. Kiksarkivarien skall vara skyldig att i kammarkollegium
deltaga i handläggningen av viktigare frågor rörande vården av kollegiets
arkiv.
För genomförande av den föreliggande frågans lösning i enlighet
med dessa huvudgrunder anse reservanterna,
att kammarkollegium, kammarrätten och riksarkivet böra få sig
anbefallt att gemensamt till Kungl. Maj:t avgiva förslag till lämpligaste
sättet för ordnande av de i kammarrätten granskade senare
än år 1830 avgivna länsräkenskapernas framtida förvar och vård
under förutsättning att kammarkollegiets befattning med denna vård
upphör,
att kammarkollegium och riksarkivet böra få sig anbefallt att
gemensamt till Kungl. Maj:t avgiva förslag till de huvudgrunder,
efter vilka ovan omförmälda utskiftning av arkivalier emellan kammararkivet,
å ena samt riksarkivet och eventuellt även andra arkiv,
å andra sidan, skall verkställas, samt
att kammarkollegiets och riksarkivets instruktioner böra ändras
i överensstämmelse med av reservanterna uppgjort förslag.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
Som jag tidigare omförmält avgå vo de sakkunniga den 10 juni
1919 sitt betänkande. Genom särskilda remisser, båda av den 10
oktober 1919 anbefalldes dels kammarkollegium att yttra sig i ärendet,
dels ock kanslersämbetet för rikets universitet att lämna vederbörande
lärare i historiska ämnen inom statsuniversitetens teologiska och juridiska
fakulteter samt inom de humanistiska sektionerna av deras
filosofiska fakulteter tillfälle att yttra sig i ärendet samt med eget
utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna de yttranden, som kunde
komma att avgivas.
Kammarkollegiet har i utlåtande av den 25 maj 1920 besvarat
remissen. Kammarkollegium redogör först för de olika meningar,
som gjort sig gällande inom de sakkunniga, därvid kollegium mera
ingående uppehåller sig vid det särskilda yttrande, som avgivits av
de båda reservanterna från kollegiet. Kollegiet yttrar sig härefter
i själva saken och avstyrker härvid på det bestämdaste genomförandet
av sakkunnigmajoritetens förslag vare sig i dess helhet eller
till den del detsamma biträtts av de sakkunnigas ordförande. Kammarkollegium
anger på följande sätt de huvudsakliga skälen till
detta sitt avstyrkande.
De olika meningar, som sålunda kommit till uttryck bland de tillkallade
sakkunniga, visa tydligen att den föreliggande frågans ordnande på ett för det
allmänna tillfredsställande sätt kräver den största varsamhet, De sakkunnigas
majoritet bär uppenbarligen låtit hänsynen till det rena arkivvårdsintresset och
den historiska forskningen allt för mycket bestämma sin ståndpunkt men däremot
icke tillbörligen beaktat frågans stora betydelse ur praktisk administrativ
synpunkt. Detta bär också helt naturligt framkallat kraftiga gensagor från de
övriga sakkunniga, av vilka dock ordföranden — till synes huvudsakligen av
lokala skäl — funnit sig kunna acceptera majoritetens förslag för kammararkivets
vidkommande. Då kammarkollegii ämbetsverksamhet till skillnad från övriga
centrala ämbetsverks är till huvudsaklig del inriktad på verkställandet av
utredningar, vilka beröra en mångfald frågor fallande inom betydelsefulla och
vidsträckta områden av statsförvaltningen, samt det viktigaste materialet för detta
utredningsarbete finnes samlat i kollegii arkiv, som alltså utgör själva grundvalen
för kollegii verksamhet, måste givetvis kollegii ämbets- och tjänstemän äga
en ingående kännedom om detta materials beskaffenhet för att kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Det torde ligga i sakens natur, att en
sådan kännedom icke kan av kollegii befattningshavare förvärvas utan att kollegium
har detta arbetsmaterial i sin egen vård och sålunda har omedelbar tillgång
till detsamma. Den omedelbara kontakten med arbetsmaterialet är också
en ovillkorlig förutsättning för att ett utredningsarbete skall kunna med skyndsamhet
bedrivas. Självfallet torde därför en anordning, på sätt de sakkunnigas
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 245 Käft. (Nr 287.) 3
över betankandet
avgivm
yttranden
Kammar
kollegium
den 25 maj
1920.
18
Kung!. Maj:ts ‘proposition Nr 287.
majoritet och till dels även deras ordförande föreslagit, varigenom vården om
kollegii eget arbetsmaterial skulle överflyttas på ett främmande ämbetsverk, till
vilkets tjänstemän kollegii befattningshavare skulle vara hänvisade för erhållande
av anvisningar rörande arkivets innehåll, verka förryckande på kollegii arbetsresultat,
en verkan som givetvis konnne att bliva allt kännbarare i den mån kollegii
nuvarande befattningshavare avgå och ersättas med nya, som måst alltifrån
början av sin verksamhet i kollegium arbeta under en sådan anordning av arkivförhållandena
som den av majoriteten bland de sakkunniga föreslagna.
Härförutom befunne sig, anför kollegium, kammarkollegiets lokalfråga
för närvarande på en sådan outredd ståndpunkt, att det
redan på grund härav vore synnerligen olämpligt att nu genomföra,
vare sig sakkunnigmajoritetens eller de sakkunnigas ordförandes förslag.
Med avseende å kammararkivet har redan av de båda övriga sakkunnigreservanterna
erinrats dels (sid. 72 i betänkandet), att kammararkivet ingalunda
kan och bör betraktas som ett avgränsat arkiv d. v. s. som något från kollegii
övriga arkiv skilt, från kollegium utsöndrat och särställt, utan att detsamma är
en integrerande del av kollegiets arkivaliebestånd, fastän det till följd av lokalförhållandena
kommit att få ett slags avgränsning, dels ock (sid. 69 i betänkandet)
att den omständigheten att kammararkivet är inrymt i annat hus än kollegii
övriga ämbetslokaler icke lärer kunna åberopas som skäl för detta arkivs eller
dess vårds överflyttning till riksarkivet, helst en sådan förändring ingalunda skulle
minska utan tvärtom i hög grad öka den olägenhet för kollegii arbete, som
alltid gjort sig kännbar till följd av det bristande lokala sambandet. Kollegii
strävan måste — framhålla dessa reservanter vidare — givetvis gå i motsatt riktning,
nämligen att en gång få sin lokalfråga så ordnad, att samtliga dess arkiv
kunna beredas utrymme i den byggnad, där kollegium har sin huvudsakliga verksamhet.
Därest eu sådan av kollegium livligt eftersträvad lösning av lokalfrågan vinnes,
förfaller också själva huvudskälet för den av de sakkunnigas ordförande intagna
ståndpunkten i fråga om kammararkivet.
Sedan flera år tillbaka pågår genom särskilda sakkunniga eu utredning för
uppgörande av förslag till ordnande av de centrala ämbetsverkens lokalförhållanden.
Vidare har nyligen byggnadsstyrelsen väckt fråga om dispositionen av vissa
kronan tillhöriga tomter i huvudstaden och därvid föreslagit uppförande av nya
byggnader för åtskilliga ämbetsverk, däribland eventuellt för kammarkollegium.
I anledning av en av kammarkollegium den, 29 oktober 1919 gjord framställning
om beredande av ökat utrymme åt kollegium inom det hus, det s. k.
gamla kungshuset, där kollegium har sin huvudlokal, vilken framställning Kungl.
Maj:t enligt beslut den 13 februari 1920 fann sig kunna allenast till ringa del
bifalla, har slutligen av byggnadsstyrelsen igångsatts en utredning om framtida
dispositionen av gamla kungshuset, vilken torde komma att resultera i ett förslag
att någotdera av de statsorgan, som äro inrymda i sagda hus, nämligen förutom
kammarkollegium, statskontoret och Svea hovrätt, skulle därifrån avflytta.
19
Kungl. Maj:ts proposition Kr 287,
På grund av nu omförmälda åtgärder torde det vara högst osäkert, huruvida
kollegium får behålla sin nuvarande ämbetslokal i gamla kungshuset erforderligen
utökad eller om kollegium inom en icke allt för avlägseu framtid kommer
att få flytta till annan byggnad inom huvudstaden; och torde det heller ingalunda
vara uteslutet att även riksarkivet, vars behov av ökat utrymme under
senare år alltjämt stegrats, framdeles får sig anvisade andra lokaler än dess nuvarande.
Vid sådana förhållanden måste det givetvis vara synnerligen olämpligt
att nu genomföra vare sig de sakkunnigas majoritets eller deras ordförandes förslag,
vilka uppenbarligen äro byggda på kollegiets och riksarkivets nuvarande
lokalförhållanden och med nödvändighet förutsätta att någon väsentlig ändring i
dessa förhållanden icke sker.
På de av kammarråden Dufwa och friherre von Offer uti deras
reservation till sakkunnigbetänkandet angivna skäl hemställer härefter
kammarkollegium, att nämnda reservanters förslag till den föreliggande
frågans ordnande måtte i allt huvudsakligt vinna Kungl.
Maj:ts godkännande.
Kammarkollegium upptager härefter till prövning frågan, i vilken
lönegrad den föreslagne arkivtekniske befattningshavaren hos
kollegium bör uppföras, och finner sig härvid icke hava tillräckliga
skäl att frångå reservanternas förslag i denna del.
Med hänsyn till de tjänsteåligganden, som avses skola tillkomma den förcslagne
arkivtekniske befattningshavaren hos kollegium, måste reservanterna anses
hava haft goda skäl för sitt förslag att uppföra honom i andra lönegraden eller
samma lönegrad som tillerkänts förste arkivarie!- och sektionschefer i riksarkivet.
Sedan de sakkunniga avgivit sitt betänkande kan frågan om denne arkivtjänstemans
tjänsteställning möjligen sägas hava kommit i förändrat läge därigenom
att 1920 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom avlåtna proposition
(u:r 253) medgivit inrättandet av två tredje gradens befattningar i riksarkivet,
vilkas innehavare skola benämnas arkivråd. Till följd härav skulle måhända
kunna ifrågasättas, huruvida icke även kollegii nya arkivtjänst borde
förläggas i samma grad. Eu granskning av propositionens redogörelse för de
åligganden, som skola tillhöra de nya arkivråden, ger emellertid vid handen,
att arkivrådens befogenheter i stort sett äro lagda på ett annat plan äu kollegii
arkivteknikers. För övrigt äro också nyssnämnda andra gradens tjänster i
riksarkivet fortfarande bibehållna, allenast med den inskränkning att en av
dessa till antalet fyra befattningar tillsvidare satts på extra stat. Efter kollegii
uppfattning måste den föreslagna arkivtekniska tjänsten hos kollegium auses närmast
jämförlig med förste arkivarie- och sektionscliefstjänsterna i riksarkivet.
Vid frågans bedömande bör givetvis icke förbises vikten av att kollegium måtte
till arkivtekniker erhålla den bästa möjliga kraft; och förnekas kan icke att utsikterna
härför i någon mån förringas, därest efter de nya arkivrådstjänsternas inrättande
kollegii arkivtekniker placeras i andra lönegraden. Kollegium har med
hänsyn härtill och till det med den ifrågasatta nya tjänsten förenade stora ansva
-
Skiljaktiga
meningar
inom kammarkollegium.
20 Kung!. Maj.is proposition Nr 287.
ret tvekat om icke kollegium borde föreslå den nyo befattningshavarens placerande
i tredje graden, alltså med kammarråds tjänsteställning, eller åtminstone
i en lönegrad emellan tredje och andra graden. Ehuru kollegium icke har något
att erinra emot att kollegii arkivtekniker sålunda erhåller en högre tjänsteställning,
om detta skulle prövas ändamålsenligt — i detta fall lärer ock bliva nödigt
att den ena av de för kollegii arkivvård avsedda amanuensbefattningarna
ersättes med en första gradens tjänst — anser kollegium sig likväl icke hava tillräckliga
skäl att frångå reservanternas förslag i denna del.
Kollegium övergår slutligen till frågan om riksarkivariens deltagande
i kollegii handläggning av vissa ärenden rörande arkivvården
och yttrar härom:
Vad angår frågan om riksarkivariens deltagande i kollegii handläggning av
vissa ärenden rörande arkivvården synes visserligen denna frågas avgörande delvis
vara beroende på vilken tjänsteställning, som tillerkännes kollegii arkivtekniker.
Ehuru kollegium icke anser nödvändigt att riksarkivarien erhåller säte
och stämma i kollegium vid handläggning av vissa arkivfrågor — särskilt för
det fall att den nye arkivtjänstemannen placeras i högre grad än andra lönegraden
— motsätter kollegium sig icke en sådan anordning. Dock synes det olämpligt
att ålägga riksarkivarien deltagande i handläggningen av dessa ofta ganska
obetydliga ärenden såsom en skyldighet. Kollegium föreslår därför att den härutinnan
av reservanterna föreslagna bestämmelsen i instruktionen för riksarkivet
ändras därhän att riksarkivarien må, när han så för gott finner, i kammarkollegium
deltaga i handläggningen av vissa frågor rörande vården av kollegii arkiv,
på sätt stadgas i instruktionen för kollegium.
Såsom cn given följd av vad kollegium anfört hemställer kollegium
slutligen, att den vid Kungi. Majds fastställelse den 29 april 1919
av ny ordinarie avlöningsstat för kollegium, att tillämpas från och
med år 1920, därifrån uteslutna och tills vidare på extra stat uppförda
första gradens tjänst, vars innehavare vore placerad såsom utredningsnotarie
i kollegii andra arkivkontor, måtte varda uppförd
på kollegii ordinarie stat.
Enligt kammarkollegii protokoll den 25 maj 1920 voro kammarråden
Klocklioff och Wohlin skiljaktiga från kollegii beslut.
Wohlin, i vilkens yttrande Klocklioff instämt, uttalar till en början
sin tveksamhet om lämpligheten av att de två kollegii ledamöter,
som tillhört de sakkunniga och vid betänkandet fogat ett eget från
majoritetens avvikande förslag, deltagit i den efterföljande granskning
av betänkandet, som ankommit å kollegium.
Efter en ingående motivering, beträffande vilken jag tillåter
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
mig hänvisa till handlingarna i ärendet, förordar Wohlin för sin
del följande lösning av kammarkollegii arkivfråga.
Under hänsyntagande till de omständigheter, som ovan antytts, ansåge Wohlin
den föreliggande situationen självmant inbjuda därtill att, med undanskjutande
tillsvidare av den högsta arkivmyndighetens anspråk på att taga i arv efter
kollegium en ännu levande beståndsdel av ämbetsverket, söka — under bibehållande
av de under kollegium lydande arkivens samband med ämbetsverket —
utan vidare uppskov förverkliga vad alla torde kunna ena sig om, nämligen beredande
av erforderlig vård enligt vetenskapliga metoder åt nämnda arkiv. Sakkunnigmajoritetens
förslag i fråga om de befattningshavare, som härför skulle
vara behövliga, syntes Wohlin likväl icke tillfredsställande. Det torde vara alltför
sangviniskt att hoppas, att för det maktpåliggande uppdraget att förestå denna
vård skulle kunna förvärvas eu person av erforderlig hög kompetens, med mindre
befattningens innehavare bereddes en tjänsteställning fullt motsvarande ledamots
i ämbetsverket. Med hänsyn till numera gällande bestämmelser om skyldighet
att underkasta sig förflyttning inom förvaltningen till annan tjänst inom motsvarande
tjänstegrad syntes ingen befogad invändning kunna göras mot denna kollegii
nya ledamots omedelbara uppförande å ordinarie stat och detta desto mindre,
som utsikterna att för tjänsten ifråga förvärva den därför bäst utrustade därigenom
givetvis icke oväsentligt ökas.
Till dennes biträde synes böra anställas en ny tjänsteman i första graden,
varjämte den ännu tillsvidare å extra stat bibehåline så kallade utredningsnotarien
i kollegii andra arkivkontor borde uppföras å ordinarie stat. Båda sistnämnda
tjänstemän torde böra benämnas andra arkivarie!-. För arkivvården i
kollegium lära slutligen böra vara anställda dels ett skrivbiträde av högre grad
samt extra skrivbiträden till erforderligt antal, dels ock en vaktmästare.
Med eget utlåtande av den 23 augusti 1920 har universitetskanslersämbetet
till Kungl. Maj:t överlämnat genom rektorsämbetena
vid rikets universitet infordrade yttranden med anledning av arkivsakkunnigas
betänkande.
Docenten i Instörta vid universitetet i Uppsala N. Herlitz tillstyrker
från den historiska forskningens och arkivvårdens synpunkt,
att frågan om de under kammarkollegium lydande arkivens ställning
inom det offentliga arkivväsendet löses i huvudsaklig överensstämmelse
med det av de sakkunnigas majoritet avgivna förslaget.
Från universitetet i Lund har inkommit dels ett gemensamt
yttrande av professorn i kyrkohistoria och symbolik H. Holmquist
samt professorn i historia A. Stille, dels och ett likaledes
gemensamt yttrande av professorn i romersk rätt och rättshistoria
CL G. Bergman samt professorn i historia L. WeibulL
Fri n universitetsmyndigheterna
inkomna
yttranden.
Uppsala universitet
Docenten
N. Herlitz.
tunds
universitet.
22
Kungl. May.ts proposition Nr 287.
Professo Holmquist och Stille instämma i det yttrande, som avgivits av
Holmquist majoriteten inom de sakkunniga.
och Al Stille.
Professorer- Eu från de övriga universitetslärarnas yttranden avvikande ståndman
ocheK punkt intaga professorerna Bergman och Weibull, vilka i huvud
Weibuii.
sak anföra följande:
Med hänsyn till omfattningen och värdet av kammarkollegiets arkiv är det
oundgängligen nödigt, att vården om arkivet uppdrages åt och utövas av eu
särskild, fackmässigt utbildad och skolad arkivpersonal. Denna arkivpersonal,
vars huvuduppgift vid sidan av den rent arkivtekniska vården i övrigt av arkivalierna,
bör vara dessas ordnande med utgångspunkt från proveniensen i överensstämmelse
med ämbetsverkets praktiska krav, lärer, på grund av, bland
annat, att vården av kammarkollegiets egentliga arbetsmaterial i dess egna lokaler
självfallet icke kan tänkas överflyttad på ett främmande ämbetsverk, lämp%
ligen böra utgöra en inom kollegiet själv fallande särskild avdelning. För att
denna avdelning på tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin maktpåliggande
uppgift, synas de av do tre bland de sakkunniga såsom för vården av kammarkollegiets
arkiv nödiga ansedda arbetskrafterna, i allt två arkivarie!’, ett skrivbiträde
av högre grad, en amanuens, en ordinarie och en extra vaktmästare, höra
upptagas å avdelningens stat, dock med den förändring att i stället för den föreslagne
förste arkivarie!!, vars uppflyttning i högre lönegrad och förvandling till
arkivråd förr eller senare icke synes utesluten, i staten uppföres ett kammarråd
med uteslutande uppgift att vårda arkivet och med skyldighet att vid handläggningen
av alla arkivvårdande ärenden närvara vid kollegiets sammanträden och
deltaga i dess förhandlingar och beslut. Den inspektion över kammarkollegiets
arkiv, som jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 12 oktober 190G tillerkänts
riksarkivarien, bör av honom allt fortfarande utövas.
Universitets- Universitetskanslern anför för egen del, att kanslersämbetet anans
mi'' ser särskilt hör tagas under omprövning, huruvida icke det av de
sakkunnigas ordförande framlagda medlingsförslaget lämpligen kunde
läggas till grund för bestämmelser i ämnet.
Kammar- Slutligen hav kammarkollegium till finansdepartementet ingivit
den4gfebru en ^ Kungl. Maj:t ställd, den 4 februari 1921 dagtecknad skrivelse,
i92i! däri kollegium — med förmälan att kollegium vid avgivande av
sitt ovanberörda utlåtande av den 25 maj 1920 saknat anledning att
inlåta sig på detaljerna i det av de sakkunnigas ordförande framlagda
förslaget — anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t före avlåtande
till riksdagen av proposition i ämnet, taga under övervägande vissa
erinringar, som kollegium hade att gorå mot detaljerna i berörda
förslag. Skulle — yttrar kollegium —• förvaltningen av kammar
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
kollegii arkiv på sätt i statsverkspropositionen angivits uppdelas mellan
riksarkivet och kollegium, torde en sådan anordning för att icke
bliva alltför otillfredsställande kräva en helt annan personalförändring
än den av Sjögren föreslagna.
Under förutsättning att nämnda klyvning av kollegii nuvarande arkivförvaltning
kommer till stånd hemställer därför kollegiet dels att vid ett sådant arrangemang
måtte på kollegii stat för dess arkivvård placeras i stället för den föreslagne
tjänstemannen i 13:de lönegraden en tjänsteman i 16:de lönegraden, dels att den
för närvarande å kollegii extra stat uppförda tjänstemannen i första lönegraden
måtte uppföras å ordinarie stat i 13:de lönegraden, dels att å kollegii ordinarie stat
måtte bibehållas ovannämnda kvinnliga skrivbiträde i högre lönegrad (kvinnlig
»tjänsteman» i lönegrad C 3), dels ock att det i årets statsverksproposition beräknade
anslaget till vikariatsersättning, amanuensarvoden m. m. måtte höjas med
5,370 kronor.
Vid bifall härtill torde — anför kollegium slutligen — kollegii extra stat
för år 1922 böra minskas med ett belopp motsvarande avlöningen för en extra
tjänsteman i första (13:de) lönegraden.
I motiveringen till sitt förevarande förslag redogör kollegium
först för omfattningen ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt av de
i det egentliga kammararkivet förvarade arkivalierna.
Kammararkivet utgör visserligen för närvarande den mest betydande delen
av kollegii arkiv, om hänsyn tages blott till kvantiteten av kollegii hela arkivaliebestånd.
Av detta, som för närvarande upptager cirka 11,500 meter hyllängd,
belöper nämligen på kammararkivet cirka 10,000 meter, inklusive vad som förvaras
i det gamla norra riksbankshuset vid Järntorget. Den stora massan av
detta kammararkivets arkivaliebestånd eller cirka 7,500 meter utgöres av länsräkenskaperna
för tiden till och med år 1914; några sådana räkenskaper för senare
tid hava icke levererats till kollegium. Vad beträffar län sräkenskaperna efter år
1830, vilka utgöra icke mindre än cirka 5,000 meter, är emellertid att märka, att
denna del av kammararkivet icke i samma mening som övriga kammararkivhandlingar
är en integrerande del av kammarkollegii arkiv; kollegii verksamhet beträffande
dessa handlingar från tiden efter år 1830 har varit inskränkt till att mottaga
dem i förvar, sedan kollegii förutvarande granskande funktion beträffande
länsräkenskaperna övertagits av kammarrätten. Dessa från ortsmyndigheterna
icke såsom de äldre räkenskaperna till kammarkollegium utan till kammarrätten
inkomna räkenskaper tillhöra egentligen kammarrättens arkiv, ehuru de till följd
av gammal vana och bristande utrymme hos kammarrätten kommit att hamna i
kollegii arkiv. Det måste därför anses fullt berättigat, att de båda reservanterna
mot arkivsakkunnigas betänkande (undertecknade von Offer och Dufva, sid. 73,
93) föreslagit utskiljande ur kammararkivet av dessa länsräkenskaper från tiden
efter 1830, helst desamma nästan helt förvaras icke i kammararkivets lokal utan
i gamla norra riksbankshuset. Oavsett nu huruvida detta jämväl av kollegium
i dess meranämnda utlåtande den 25 maj 1920 förordade utskiljande kommer
24
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 287.
till stånd eller ej, reducerar sig sålunda det egentliga kammararkivet till cirka
5,000 hyllmeter handlingar, av vilka, såsom framgår av det ovan anförda, hälften
utgöres av de äldre länsräkenskaperna (omkring åren 1630—1830). Då samtliga
7,500 meter länsräkenskaper äro inbundna, om än ett förhållandevis obetydligt antal
band till följd av ålder och skada genom eldsvådor behöver förnyas, kräver vården
av desamma givetvis ringa arbete av arkivpersonalen och intet som helst
högre mått av s. k. arkivteknisk skicklighet. Det samma gäller i huvudsak eu
stor del av kammararkivets övriga 2,500 meter handlingar, till exempel jordeböcker
(310 meter), räntekammarböcker med verifikationer (248 meter), kammarens
och kammarkollegii protokoll, registratur, kungl. brev och ankomna skrivelser
(110 meter), kammararkivets koncept (23 meter), kyrkoräkenskaper (132 meter),
universitetens räkenskaper (67 meter), Göteborgs stads räkenskaper (23 meter), rikshuvudböcker
(15 meter), kopieböcker, kontraktsböcker, skuldböcker o. s. v. För
övrigt bör bemärkas, att de i kammararkivet befintliga samlingar av lösa handlingar
och akter varit föremål för det orduingsarbete, som under 1890-talet och
början av 1900-talet bedrevs medelst anlitande av särskilda av riksdagen anvisade
anslag, och att såsom oordnade åsterstå blott jämförelsevis mindre betydande
partier om en hvllängd av cirka 340 meter (sid. 86 i betänkandet). Såsom framgår
av berörda uppgift härom i betänkandet hava av de 340 meterna de 100 redan
grovordnats och fördelats efter ämnen så att de i det föreliggande skicket redan
kunna för forskning utnyttjas. Den ännu icke slutordnade delen av kammararkivets
handlingar kan alltså varken i och för sig eller i förhållande till hela
det stora beståndet av de under kammarkollegii vård stående handlingarna anses
vara någon betydande mängd.
I fråga om kammararkivets betydelse för statsförvaltningen och
dess uppgift att vara material för kollegiets utredningsverksamhet
framhåller kollegiet härefter, att från kollega sida icke påståtts, att
de i kammararkivet befintliga äldre handlingar vore behövliga för
mer än vissa om än nog så viktiga grenar av kollega verksamhet.
Kollegium skärskådar härefter innehållet i de övriga arkiven.
Betraktar man åter huru i förut berörda avseenden — statsförvaltningens
och rättssäkerhetens intressen — förhåller sig med kollega övriga arkiv och särskilt
det av alla mest komplicerade eller andra arkivkontoret, omfattande jämväl
de gamla provinskontorens handlingar, så bestå dessa samlingar till övervägande
största delen av lösa akter till avgjorda mål, vilkas hållande i god ordning efter
befintliga diarier, register och förteckningar till följd av det ständiga anlitandet
kräver ett ganska betydande arbete, helst åtskilligt härutinnan till följd av bristen
på särskild arkivvårdande tjänsteman under tidernas lopp måst åsidosättas,
såsom ock framgår av den omständigheten, att numera sedan flera år utgår ett
extra anslag till avlöning av ett särskilt biträde för ordnande av vissa till andra
arkivkontoret hörande handlingar.
Sistnämnda huvudsakligen från tiden från och med 1700-talets
början härrörande handlingar vore — uttalar kammarkollegium —
25
Kungl. Maj.ts proposition Nr 287.
icke såsom kammararkivets samlingar behövliga allenast för vissa
utan oundgängligen nödvändiga för alla grenar av kollegii verksamhet.
Av den nu gjorda jämförelsen framginge — anser kollegium —
att om arkivvårdens organisation lädes så, att för kammararkivet
avsåges en andra (16:de) gradens tjänsteman, det måste tillses, att
den för statsförvaltningen och rättssäkerheten viktigaste delen, nämligen
den del, som skulle stanna under kollegii förvaltning, utrustades
med minst lika högt kvalificerad arbetskraft.
Kollegiet förordar härefter bibehållande å kollegii stat av omförmälda
amanuens samt kvinnliga skrivbiträde i högre lönegrad.
Det Sjögrenska förslaget åsyftar vidare, att den i kammararkivet anställde
amanuensen och dåvarande kvinnliga biträde i andra lönegraden skulle överflyttas
till riksarkivets stat. Härigenom skulle utredningsarbetet i kammararkivet
undanryckas huvudsakligen därför avsedda och oumbärliga arbetskrafter. Vad
särskilt angår det kvinnbga biträdet så har denna befattnings inrättande på sin
tid just motiverats med det oavvisliga behovet för kammararkivarien att hava
ständig hjälp av ett mera kvalificerat kvinnligt biträde för verkställande av de
för utredningarna behövliga avskrifter ur arkivets med gammal och oftast svårtydbar
stil skrivna handlingar. Skulle nu detta biträde fråntagas kollegium utan
att ersättas med ett nytt lika kvalificerat, d. v. s. i samma lönegrad, inses lätt
vilka olägenheter härigenom komma att tillskyndas det kanske mest besvärliga
av kollegii utredningsområden, helst kollegii stat, förutom detta, icke upptager
mer än ett annat biträde i andra lönegraden, vilket har mer än full sysselsättning
av sin anställning å kollegii advokatfiskalskontor.
Om överförande av avlöningsmedel åt en extra vaktmästare från
kammarkollegii till riksarkivets stat yttrar kollegium:
Förslaget att från kollegii till riksarkivets stat överföra vad som åtgår till
avlöning åt en extra vaktmästare i kammararkivet måste anses desto mer olämpligt
som, efter vad det visat sig, två vaktmästare hava full sysselsättning därstädes
blott vissa tider på året, då tillströmningen av forskare plägar avsevärt stegras,
och i följd härav den extra vaktmästarens tjänstgöringsskyldighet, såsom just för
närvarande är fallet, fördelats mellan kammararkivet och kollegii huvudlokal med
två timmar på det förra och fyra timmar på det senare stället.
Kollegiet övergår slutligen till frågan om uppförande å ordinarie
stat av den å extra stat för år 1921 uppförde tjänstemannen i första
lönegraden, den s. k. utredningsnotarien. Då detta spörsmål torde
komma att av chefen för finansdepartementet upptagas till behandling i
sammanhang med avgivande av förslag till stat för kammarkollegium,
skall jag ej vidare ingå härpå. Jag inskränker mig till att om
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 Imf t. (Nr 287). 4
26
Kung!. Maj. ts jrroposition Nr 287.
Riksarkivarie»
den .1
mars 1923.
nämna, att kollegiet för genomförande av sina förslag beräknar, att
till det för kammarkollegium i statsverkspropositionen beräknade beloppet
293,700 kronor bör läggas ett belopp av ytterligare 16,524
kronor.
Sedan riksarkivarien lämnats tillfälle taga del av kollegiets
sistnämnda skrivelse har riksarkivarien i en den 1 mars 1921 dagtecknad
promemoria yttrat sig med anledning av däri berörda frågor
om arbetskrafter för arkivvården. I fråga om denna framhåller
riksarkivarien, att kammarkollegiets önskan att på kollegiets stat få
behålla ett skrivbiträde av andra graden för tjänstgöring i kammararkivet,
synes riksarkivarien kunna på så sätt vinna beaktande, att
nämnda befattning icke överflyttas till riksarkivets stat. För kammarkollegii
övriga yrkanden hava, anser riksarkivarien, ur arkivvårdssynpunkt
tillräckligt bärande skäl icke anförts.
Riksarkivarien bemöter först ingående vad kollegiet anfört för att
reducera kammararkivets betydelse och dess behov av ingripande vård,
samt erinrar härvid om de omfattande arbeten med att ordna och
konservera kammararkivets samlingar, som alltjämt erfordras. I
fråga om själva behovet av arbetskrafter inom kammararkivet yttrar
härefter riksarkivarien:
För bedömande av behovet av arbetskrafter för kammararkivets vård talman
att utgå från nu berörda arbetsuppgifter, omfattande ordnandearbeten, dito
förtecknandearbeten, dito konserveringsarbeten, oavlåtlig tillsyn och vård av det
hela (10,000 meter, fördelade på tre olika lokaler) samt slutligen arkivaliernas
ständiga tillhandahållande för forskare och dessas vägledande. Att härtill först
och främst kräves en ordinarie tjänsteman i andra gradens ställning (förste arkivarie)
är uppenbart. Det material han skall omhändertaga, är ej blott oersättligt
i den meningen, att vad som av brist på vård går under, ej kan ersättas, utan
också oskattbart därutinnan, att det bildar en grundstomme för Sveriges hela inre
historia, särskilt dess jordbruks, dess övriga näringars och dess ekonomis. Det
befinner sig på derå punktör därjämte i det skick, att ett ingripande ej får låta
vänta på sig, om ej stora värden skola riskeras. Det saknar slutligen den ordning,
som är den nödvändiga förutsättningen för att därpå byggda utredningar
skola kunna vara fullständiga. Att nu omhändertaga det blir en livsuppgift för
en dugande arkivman.
Men han kan självfallet icke sättas ensam till det. Redan det förhållande
att arkivet dagligen skall hållas öppet för allmänheten, gör att en väl kvalificerad
tjänsteman såsom vakthavande ständigt måste vara lokalt till hands vid forskarlokalen
för att mottaga forskares förfrågningar, vägleda dem o. s. v. Arkivföreståndaren
kan icke oavlåtligt bindas vid en sådan vakthållning, utan måste självfallet
hava tid ledig till undersökning eller arbeten i själva förvaringslokalerna, ord
-
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
nandearbeten och dylikt. För närvarande saknas också ej sällan i kammararkivet
en sådan vakthavande eller är han ersatt med någon av vaktmästarna. Eu välordnad
arkivförvaltning måste redan ur forskarnas synpunkt vidtaga ändring härutinnan.
Eu amanuens är alltså oavvisligen behövlig vid arkivföreståndarens
sida; och om riksarkivarien anser sig kunna för närvarande begränsa behovet till
en amanuens, beror det därpå, att genom kammararkivförvaltningens ställande
under riksarkivet ulan vinner möjlighet att för arbeten i kammararkivet tidvis
detachera även arbetskrafter från riksarkivet.
Att anslag till en amanuensbefattning utan olägenhet kan överflyttas från
kammarkollegiets stat till riksarkivets, torde vara uppenbart. Av kammarkollegiets
ataanuenser har alltid eu varit placerad i kammararkivet och har åtminstone
tidigare haft skyldighet att deltaga i arkivvården. Skulle åter numera detta
icke vara fallet, utan amanuensen i första rummet användas för kammarkollegiets
utredningar, bör bemärkas, att då genom arkivvårdens övertagande av riksarkivet
nuvarande kammararkivarien fullständigt frigöres från all befattning dels
därmed dels med forskares betjänande, han, jämväl enligt kammarkollegiets eget
yttrande dert 5 oktober 1916, lärer få så mycken tid frigjord, att han, med sin
långvariga erfarenhet på området, kan fullgöra även den utredningsverksamhet,
som förut fallit på amanuensen.
Det Sjögrenska förslaget föreslår överflyttande till riksarkivets stat även av
ett kvinnligt skrivbiträde av högre grad. Härifrån torde emellertid riksarkivet
för närvarande kunna avstå. Visserligen vore all förstärkning av de direkt arkivvårdände
krafterna önskvärd. Men dels torde befattningens nuvarande innehavarinna
för närvarande så gott som uteslutande användas för renskrivning
och dvlikt vid kamraararkivariens av kammarkollegium anbefallda utredningar,
och ehuru ett på riksarkivets stat för kammararkivvården uppfört skrivbiträde
givetvis icke skulle vara avstängt från att biträda därvid, skulle det ge eu oriktig
bild av det verkliga förhållandet, om eu för utredningarna så gott som uteslutande
använd arbetskraft finge sken av att vara anställd direkt för arkivvården,
dels äger nuvarande skrivbiträdet icke färdighet i maskinskrivning, något, som
riksarkivet svårligen kali undvara hos för arkivvården anställda skrivbiträden.
Befattningen syfaes alltså åtminstone tills vidare kunna kvarstå på kammararkivets
stat. Men givetvis vore det önskligt, om riksarkivets anslag till bland annat
renskrivning och dylikt bleve så reglerat, att därmed kunde ersättas vissa renskrivningar
även för kammararkivvården.
I fråga om vaktmästarna åter är eu inskränkning av det Sjögrenska förslaget
icke tänkbar. I kammararkivet har åtminstone under ett trettiotal är förutom
den ordinarie vaktmästaren Alltid tjänstgjort en extra vaktmästare, låt vara icke
alltid med full daglig tjänstgöring. Vid kammarkollegiets lönereglering år 1906
framhöll inom lönercgleringskommittéen kollegiets representant behovet av ätt
kammararkivet erhölle två i stället för en ordinarie vaktmästare, varvid arvodet
till den extra vaktmästaren skulle kunna indragas. (Löneregleringskommitténs
betänkande II. Kammarkollegium 1903, frid. 120). Kommittén fann ytkandfet
icke sakna fog, men ansåg ändringen höra anstå med anledning av kanihiai-arkivfrågans
svävande läge. Även vid löneregleringen för kähiinarkollégiuhi år 1919 för
-
28
Kunyl. Maj.ts proposition Nr 287.
utsattes av kollegium och av kommittén för kammararkivets behov eu ordinarie
och en extra vaktmästare. Kollegiets nuvarande anordning att låta den för arkivet
inkallade extra vaktmästaren tjänstgöra i arkivet endast två timmar och i kollegiet
fyra lärer hava tillkommit först under den sista tiden och redan hava
förorsakat olägenheter för arkivverksamheten. Redan det att arkivaliema äro
splittrade på tro olika lokaler — det egentliga kammararkivet i kammarrättens
hus, källarvalven i kammarkollegiets hus (det s. k. »tornet») och norra riksbankshuset
—- och de relativt täta hämtningarna av arkivalier från de utomliggande
lokalerna till den förra gör det uppenbart, att mer än en vaktmästare behöves.
Arkivvaktmästarna hava nämligen i regel sin huvudsakliga sysselsättning med att
ur förvaringsmagasinen till tjänstemännens rum och till forskarrummet hämta rekvirerade
arkivalier och att sedermera återställa dem. Man kan, med hänsyn till
både arkivpersonalens och de besökandes arheten, icke rimligen ställa sig så, att
oupphörliga avbrott måste inträffa i detta arbete med arkivaliernas framtagande,
emedan vaktmästaren befunne sig på budskickningar till arkivlokaler på andra
ställen i staden. Man behöver däremot icke befara, att ej full sysselsättning kan
beredas två vaktmästare mellan hämtningsgöromålen; i riksarkivet användas vaktmästarna
vid sådana tillfällen till enklare ordningsarbeten. Kammarkollegiets förslag
att nu fråntaga kammararkivet det anslag till en extra vaktmästare, som i
decennier tillkommit arkivet för att i stället placera honom i kollegiet, synes så
mycket olämpligare, som detta anslag senast år 1919 varken av kollegium, löneregleringskommittén,
Kungl. Maj:t eller riksdagen ansågs vara för arkivet obehövligt,
varemot ett av kollegium då framställt förslag att för tjänstgöring i kollegiet
anställa ännu en ordinarie vaktmästare av kommittén, Kungl. Maj:t och riksdagen
avvisades.
Riksarkivarien jämför slutligen den ståndpunkt i fråga om behovet
av arbetskrafter för arkivvården i kammararkivet, som kollegium
i ifrågavarande skrivelse intager med dess förut intagna och
hänvisar härvid till yttranden av reservanterna inom de sakkunniga
samt av kollegium i dess ovanberörda skrivelse av den 25 maj 1920.
Jämväl mot kollegiets beräkningar i fråga om behovet av arbetskrafter
för de övriga kontorens arkivvård har riksarkivarien åtskilliga
erinringar att göra. Ej heller dessa beräkningar linner riksarkivarien
överensstämma med tidigare uttalanden av kollegiet eller
kunna grundas på de arbetsuppgifter, som enligt gällande instruktion
för närvarande åligga kollegiets arkivvårdare. Såsom slutomdöme
yttrar riksarkivarien i denna fråga:
Det är icke lätt att följa kammarkollegiets beräkningar rörande de för arkivvården
i de tre kontoren erforderliga krafterna. År 1919, då de arkivsakkunnigas
majoritet jämte justitierådet Sjögren för arkivvården i dess helhet föreslagit
en förste arkivarie för vården av kammararkivet och en andre arkivarie för vården
av de tre övriga kontoren, förklarade kollegiets representanter — till vilka
29
Kung!-. Maj:ts proposition Nr 287.
kollegiet år 1920 anslöt sig—• att för advokatfiskalskontoret den uppgift, som kunde
förestå eu blivande arkivarie för arkivvården, vore av helt övergående beskaffenhet,
att för registratorskontoret intet som helst behov av särskilda arkivtekniskt
utbildade arbetskrafter vore för handen, och att för andra arkivkontoret det där
erforderliga stadigvarande arbetet för arkivvården ej vore av sådan omfattning
att det kunde anses kräva eu särskild ordinarie tjänsteman. Man skulle i stället
för både kammararkivet och de tre kontoren inrätta eu ny tjänsteman av andra
graden — visserligen med biträde av åtskilliga extra befattningshavare — en ny
tjänsteman, för vilken uppenbarligen den arkivtekniska vården av kammararkivet
skulle bliva huvudsysselsättningen (jfr. betänkandet sid. 97—98 om dennes ställning
till arkivvården inom de olika kontoren). År 1921 åter, då en kungl. proposition väntas
med förslag om att befria kammarkollegium från ansvaret för kammararkivets
vård (10,000 hyllmeter), d. v. s. från det huvudsakligaste fältet för nyssnämnde
befattningshavares verksamhet, befinnas däremot de övriga kontoren (1,500
hyllmeter), i all synnerhet andra arkivkontoret, behöva ensamma en ny ordinarie
arkivman av andra graden och detta vid sidan av sina ordinarie kontorsföreståndare,
som fortfarande skola ansvara för kontorens arkivvård och därvid, särskilt
i andra arkivkontoret, hava biträde även av andra befattningshavare. Från
arkivalisk ståndpunkt kunde man visserligen hava anledning att med erkänsla
notera denna höga uppskattning av arkivarbetets betydelse, men då man icke lärer
vara garanterad att samma uppskattning skulle bliva gällande i alla andra fall,
då det gäller arkivvård och arkivordnande, synes det vara på sin plats att framhålla,
att kammarkollegium i förevarande fall icke synes hava avvägt proportionerna
efter vad eljes plägar anslås till arkivvård.
Ännu ett skäl att icke biträda kollegiets förslag att nu placera den nya
arkivvårdareu i andra graden, förelåge i de mycket svävande konturer, under
vilka kollegiet synes hava föreställt sig hans tjänsteställning. Han skulle visserligen
hos kollegium bereda och föredraga arkivvårdsfrågor, varvid i viktigare
fall riksarkivarien skulle vara adjungerad, men kollegiets representanter hos de
arkivsakkunniga framhålla (betänkandet sid. 97), att i de tre arkivkontoren, till
vilkas arkiv han numera skulle vara begränsad, »skulle såsom hittills respektive
kontorsföreståndarc utöva den fiskaliska vården om arkivalierna och jämväl den
löpande arkivtekniska vården d. v. s. tillse, att de årliga accessionema bliva på
vederbörligt sätt behandlade vare sig genom bindning eller ihopbuntning». Den
nya arkivarie!! åter »skulle i avseende å dessa kontor hava eu allmän uppsikt
över dithörande arkivaliers skick i arkivtekniskt hänseende och förty vara skyldig
att, när ur arkivteknisk synpunkt förekomme skälig anledning att ingripa i
vården, därom hos kollegiet göra anmälan och framställa förslag till erforderliga
åtgärder». Omsorgen om och ansvaret för arkivvården inom varje kontor skulle
alltså tillhöra dess kontorsföreståndarc; den nya arkivarie!! åter närmast vara en
rådgivare åt de egentligen ansvariga, vilken rådgivare, efter vad det vill synas,
skulle hava att ingripa, först vid fall av misstag, och hans ingripande skulle
då vara hänvisat till att gå omvägen genom anmälan hos kollegiet. Det torde
vara uppenbart, att en befattning, vars både verkliga innebörd och avgränsning
gent emot andra befattningar är så pass svävande, icke bör begynna sin verksamhet
med att göras till en andra gradens tjänst.
30
Departe
mentschefen.
Knngl. Maj. ts proposition Nr ‘787.
Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att det Sjögrenska förslaget
åt nu ifrågavarande befattningshavare ger en vida fastare ställning och till
honom överlämnat vissa av de arkivvårdande åligganden, som enligt kollegierepréseiltäntornas
förslag skulle tillhöra kontorsföreständarna å både registratorsoeh
andra arkivariekontoret. Dessa senares arkivvård skulle sålunda i huvudsak
begränsas till sådana handlingar, som kollegiet direkt lämnade i deras förvar; i
övrigt skulle arkivvården tillhöra arkivarie!!.
Av den här ovan lämnade redogörelsen för de under kammarkollegium
tydande arkiven framgår, av vilken utomordentligt, stor
betydelse de där förvarade arkivalierna äro såsom material för forskningar
i Sveriges inre historia. Detta gäller naturligen framför allt
de äldre delar av samlingarna, som förvaras i kammararkivet, och
vilka utgöra en avsevärd del av arkivkällorna till vår äldre historia.
Detta kammararkivets äldre material är också av ed synnerligen
mångsidig beskaffenhet, Pa grund av att den av Gustav Wasa inrättade
kammaren eller räkningekammaren i sig inneslöt en stor del
av den dåtida centrala förvaltningen och sålunda innefattade förvaltningsgrenar,
vilka sedermex*a överlämnades till andra nyinrättade
ämbetsverk — jag nämner bergskollegium, kömmerskoltegiufn,
statskontoret, kammarrätten, myntet, styrelsen för tullväsendet —
utgöra kammarens handlingar från 1500-talet och 1600-talet ett
synnerligen givande och belysande forskningsmaterial. Jag anser
mig på grund härav till fullo kunna instämma i det av de sakkunniga
gjorda uttalandet, att den som beträffande nämnda tidevarv
önskar studera Sveriges inre historia i fråga om skatte väsen, finanser,
folkmängd, ekonomi, hembygdskunskap, jordbrukets och andra
näringars samt de sociala förhållandenas utveckling måste till väsentlig
del söka sitt material i kammararkivet. I den man som
avsÖiidring från den ursprungliga kammaren av de övriga ämbetsverken
ägt rum, komma arkivalierna från senare tider att beröra
ett mera begränsat område av den svenska förvaltningen men äro
givetvis alltjämt av den största, betydelse ur forskningssynpunkt.
Detta gäller äveh arkivalierna i kammarkollegiets övriga kontor.
Jag finhet det på grund häfav Vara av deh allra största betydelse
att ifrågavarande arkivalier bliva väl ordnade och förvarade på ett
sådant sätt, att de bliva lättare att tillgodogöra för vetenskaplig
forskning.
31
Ifimgl. Maj:ts proposition Nr 287.
Här ifrågavarande arkivalier äro jämväl ur administrativa synpunkter
synnerligen värdefulla för de ämbetsverk, vilkas verksamhetsområden
de beröra. Särskilt är detta förhållandet i avseende på
kaipmarkollegium, som på grund av sina utredningsgöromål är i
behov av ständig tillgång till åtminstone vissa delar av ifrågavarande
arkiv. Det är emellertid tydligt, att under det att de äldre arkivalierna
för den historiska forskningen rörande eu mängd områden
av vår inre historia hava en utomordentlig betydelse, kollegiets behov
åter göra sig starkast gällande i fråga om de yngre delarna av
arkiven och avse endast i mindre utsträckning de äldsta serierna.
Frågan om ett bättre tillvaratagande av kammarkollegii arkivalier
är, som av utredningen i ämnet framgår, snart sekelgammal,
och vid flerfaldiga tillfällen hava förslag framlagts om avhjälpande
av brister i arkivaliernas vård. Riksdagen har även härför beviljat
betydande anslag och såväl från riksdagens som från Kungi. Maj:ts
sida har vid upprepade tillfällen understrukits kravet på förbättrad
vård av de oersättliga och ur olika synpunkter ytterst värdefulla
arkivaliesamlingarna. Genom vad som åtgjorts bär säkerligen mycket
av värde i arkiven räddats från förstörelse. De samlings- och
restaureringsarbeten, som företagits i ai''kiven synas dock icke i
allo hava varit fullt ändamålsenliga. Att det tillstånd, i vilket
arkiven för närvarande befinna sig, icke är tillfredsställande och
att något med det snaraste måste åtgöras för deras försättande
i bättre skick, därom råder också enighet mellan de olika riktningar,
som inom de sakkunniga gjort sig gällande. I fråga om de
åtgärder som härför böra vidtagas äro däremot åsikterna inom de
sakkunniga vitt skilda.
De stridiga meningar, som så gott som alltid framträtt, när
frågan om beredande av bättre vård åt kammarkollegiets arkiv
varit på tal, återfinnas jämväl inom de sakkunniga. De åtgärder
som för ändamålet föreslagits hänföra sig dels till ledningen
av arkiven och dels till de arbetskrafter som böra ställas till förfogande
för arkivens vård. Samtliga de förslag som framkommit såväl
inom de sakkunniga som från dem, som sedermera givits tillfälle
yttra sig i ämnet, överensstämma därutinnan, att de konstatera
behovet av ökade arbetskrafter för arkiven. I avseende å kostnaderna
för beredande av ökade arbetskrafter ställa sig förslagen något
olika; jag anser dock den skillnad, som härutinnan förefinnes, knappast
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
vara så stor, att den bör inverka på det slutliga avgörandet av
denna fråga.
Vikommande åter arkivens ställning inom förvaltningen intaga
de olika meningsriktningar, som framkommit, skilda ståndpunkter.
Majoriteten inom de sakkunniga föreslår, att samtliga arkiven
ställas under riksarkivets förvaltning, därvid emellertid föreslås meddelande
av vissa bestämmelser för undvikande i möjligaste mån
av de olägenheter, som förslagets genomförande ur administrativ
synpunkt skulle åstadkomma. I detta hänseende må särskilt erinras
om att de sakkunnigas majoritet förordar, att kammarkollegiets tjänstemän
skola äga obehindrad tillgång till de under riksarkivets vård
ställda delarna av kollegiets arkiv.
I sakkunnigmajoritetens förslag instämma docenten Herlitz samt
professorerna Holmquist och Stille. Reservanterna från kammarkollegium
föreslå i huvudsak bibehållande av den nuvarande ordningen med
ledningen över de ifrågavarande arkiven i huvudsak förlagd hos kammarkollegium.
Härtill ansluta sig professorerna Bergman och Weibull,
vilka dock betona, att arkivpersonalen bör utgöra en inom kollegiet
självt fallande särskild avdelning. Kammarkollegium, i vars beslut i
ärendet reservanterna Dufwa och friherre von Otter deltagit, ansluter
sig helt till de sistnämndas reservation. Kammarråden Klockhoff och
Wohlin, som varit skiljaktiga i vissa avseenden från kollegii beslut,
instämma dock med kollegiet i fråga om den högsta ledningen över
arkiven.
Såsom jag ovan antytt hava chefen för finansdepartementet och
jag vid den gemensamma beredningen av ärendet ansett hänsyn
böra tagas till de olika intressen — den historiska forskningens och
det administrativa förvaltningsarbetets — som vid utredningen om
kammarkollegii arkivs ställning inom arkivväsendet gjort sig gällande.
Ur arkiwårdssynpunkt föreligger emellertid uppenbarligen
ingen strid mellan dessa båda intressen; från bådas synpunkt är det
av lika vikt, att arkivalierna bliva väl bevarade, vårdade, ordnade och
förtecknade. Det synes vidare vara självfallet, att man vid ett dylikt
arkivvårdande arbete har att påräkna de bästa resultaten genom att,
där detta utan olägenhet kan ske, låta detsamma utövas i samband
med rikets övriga arkivvård. Utan tvivel förefinnes emellertid härutinnan,
såsom nyss antytts, en skillnad mellan de äldre och de
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
yngre delarna av arkiven, i det att de senare äro av särskild betydelse
för kollegiets verksamhet och ur denna synpunkt böra bibehållas
under kollegiets egen förvaltning, medan åter de förra äro
av vida mera allsidig historisk betydelse. Detta hänvisar enligt välmening
till en uppdelning av arkivaliema, såsom den lösning av
föreliggande fråga som innebär det bästa tillgodoseendet av såväl
den vetenskapliga forskningen som kammarkollegiets förvaltningsgöromål.
De sakkunnigas ordförande f. d. justitierådet Sjögren, som intagit
en medlande ställning mellan de båda ytterlighetsriktningama
inom de sakkunniga, har, såsom jag ovan omförmält, framlagt förslag
till frågans lösning i av mig nyss antydd riktning. Sjögrens
förslag innebär en uppdelning av kollegii arkiv på det sätt, att det
egentliga kammararkivet överflyttas på riksarkivets stat och dess
förvaltning övertages av riksarkivet, under det att de i kammarkollegii
egentliga ämbetslokaler förvarade arkivaliema bibehållas
under kollegiets förvaltning. Den sålunda föreslagna gränsen, vid
vars bestämmande, enligt vad Sjögren i sitt yttrande framhållit, de
lokala förhållandena varit av avgörande betydelse, synes mig i
huvudsak sammanfalla med den avgränsning, som, enligt vad jag
redan anfört, torde böra vidtagas med hänsyn till arkivaliernas betydelse
för forskningen och för förvaltningen. Härvid bör ock beaktas,
att själva den lokala fördelningen av arkivserierna mellan å
ena sidan kammararkivets olika lokaler, å andra sidan kammarkollegiets
egentliga ämbetslokaler torde stå i samband med arkivseriernas
större eller mindre betydelse för kollegiets löpande göromål.
Att Sjögren genom sitt förslag träffat den rätta lösningen för
frågan om en uppdelning av arkiven bestyrkes i viss mån ytterligare
av kammarkollegiets sist ingivna skrivelse av den 4 februari 1921, till
vilken jag i detta sammanhang ber att få ytterligare hänvisa. Pa samma
gång de lokala förhållandena sålunda underlätta den av mig förordade
lösningen, äro de å andra sidan delvis sadana, att de starkt motivera
ett arkivvårdande omhändertagande snarast möjligt av arkivens
dyrbara innehåll.
Jämväl till Sjögrens förslag i vad detsamma avser beredande
av förstärkta arbetskrafter för arkivvården hava chefen för finansdepartementet
och jag med ett undantag, till vilket jag nedan återkommer,
ansett oss kunna uttala vår fulla anslutning. De avlönings
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 245 käft. (Nr 287.) 5
34
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 287,
förmåner för tjänst av nuvarande andra normalgraden, motsvarande
den nya femtonde lönegraden, vilka Sjögren ansett böra tillkomma
kammararkivets föreståndare, hava vi funnit vara väl avvägda såväi
med hänsyn till kammararkivets betydelse och omfattning som med
avseende fäst å de avlöningsförmåner, som komma att åtnjutas av riksarkivets
övriga jämförliga befattningshavare. Genom överflyttningen till
riksarkivets stat av anslagsmedel till avlöning av en vaktmästare, ävensom
av vikariatsanslaget så mycket som åtgår till avlöning åt en amanuens
och en extra vaktmästare synes oss kammararkivets behov
av arbetskrafter bliva i erforderlig mån utfyllt.
Frågan om överflyttningen av det kvinnliga skrivbiträdet synes
åter genom kammarkollegiets senaste skrivelse samt framförallt genom
vad i denna fråga uttalats av riksarkivarien i hans promemoria
av den 1 mars 1921 hava bragts i ett helt annat ljus. På grund härav
anser jag mig icke kunna tillstyrka detta skrivbiträdes överflyttande
till riksarkivets stat. Vid sådant förhållande och då riksarkivet otvivelaktigt
genom övertagandet avkammararkivets vård blir i hell o v av
ytterligare medel för utförande av renskrivningsarbeten, har jag
emellertid ansett, att riksarkivet bör beredas någon anslagsförstärkning
för ändamålet, varvid jag funnit en ökning med 1,000 kronor
vara skälig.
Sedan de i början av mitt anförande omförmälda framställningarna
under sjunde och åttonde huvudtitlarna i statsverkspropositionen
gjordes hos riksdagen, har riksdagen fattat beslut om ny de1
finitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk. Beslutet, som föreligger i riksdagens skrivelse
nr 55, skiljer sig från chefens för finansdepartementet förutberörda
under rubriken »För flera huvudtitlar gemensamma frågor» framlagda
förslag till riksdagen bland annat därutinnan, att den nuvarande
s. k. andra normalgraden, som enligt departementschefens förslag
skulle till en början hänföras till den 16:e lönegraden, enligt
riksdagens beslut med vissa undantag — som dock icke beröra
kammarkollegiets och riksarkivets stater — skall placeras i 15:e
lönegraden. I enlighet härmed böra vissa jämkningar vidtagas uti
ifrågavarande i statverkspropositionen reservationvis gjorda beräkningar.
.
Jämväl till frågan om grunderna för beräknande av medel till
35
Kungl. Maj. ts proposition Nr 287.
avlöningar till icke ordinarie befattningshavare har riksdagen numera
fattat ståndpunkt. Riksdagen har nämligen i åtskilliga fall förklarat
sig icke hava något att erinra mot en höjning av alltjämt å extra
stat utgående avlöningsmedel med 33 1/s procent i enlighet med chefens
för finansdepartementet härom i statsverkspropositionen gjorda uttalande.
Den beräkning rörande det nu å extra stat upptagna
anslaget till förstärkande av tillgängliga medel till avlönande av
icke ordinarie befattningshavare m. m. vid riksarkivet, som jag framlagt
under åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen, torde följaktligen
befinnas väl grundad.
Jag anser mig slutligen böra återkomma till den ändring i riksstaten,
som påkallas av ett genomförande av den föreslagna löneregleringen.
Då denna icke är avsedd att omfatta landsarkiven erfordras till följd
härav — såsom även ägt rum i statsverkspropositionen — ett förändrat
upptagande i riksstaten av hithörande anslagsmedel på det sätt,
att anslagen till riksarkivet uppföras för sig, under det att anslagen
till landsarkiven, i vad de icke äro avsedda till inköp av arkivalier
och tryckta arbeten, sammanföras under särskild rubrik. För riksoch
landsarkiven är för närvarande i riksstaten uppfört ett bestämt
anslag till belopp av 137,805 kronor. Av denna summa belöpa
98,325 kronor på riksarkivet och 39,405 kronor å landsarkiven,
varförutom till Kungl. Maj:ts disposition äro ställda 75 kronor. Till
landsarkiven skulle sålunda, såsom även föreslagits i årets statsverksproposition,
utgå samma belopp som hittills eller sammanlagt 39,405
kronor.
I fråga om riksarkivets stat ställa sig mina slutliga beräkningar
på följande sätt. Enligt det beslut som riksdagen fattat i fråga
om lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk skulle, om någon förändring av antalet befattningshavare
icke vidtages, följande stat gälla för riksarkivet från och
med år 1922.’
Stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
................................. kronor 127,000: —
Vikariatsersättningar, förslagsanslag............ ''■ 3,000: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag högst ............... >_22,000: -
Förslagsanslag kronor 152,000:
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
Anslagsposten »avlöningar till ordinarie tjänstemän» skall enligt
det förslag jag nu framlägger ökas med avlöningarna till en
förste arkivarie, vilken avlöning bör beräknas till 8,580 kronor, samt
till en expeditions vakt, vilkens avlöning i staten bör beräknas till
2,988 kronor. Anslagsposten till vikariatsersättningar synes mig i
anslutning härtill böra höjas med i runt tal 500 kronor. Till avlöning
åt en extra vaktmästare har enligt hittills gällande bestämmelser
utgått i runt tal 1,500 kronor. Av den amanuens, som skall
tjänstgöra i kammararkivet, anser jag böra fordras en tjänstgöringstid
av fem timmar. Härför skulle han enligt de regler för utdelning
av amanuensersättningar som hittills tillämpats inom riksarkivet
uppbära ett ärligt arvode av 3,000 kronor. Summan av båda
sistnämnda^ belopp 4,500 kronor, bör enligt riksdagens ovanberörda
beslut angående beräknande av avlöning till icke ordinarie personal
ökas med 33x/3 procent till 6,000 kronor. Härtill kommer den ökning
av anslagsmedlen till bestridande av renskrivningskostnaderna med
1,000 kronor som jag i det föregående förordat. Enligt mitt förslag
skulle alltså anslagsposten »avlöningar till ordinarie tjänstemän» komma
att utgå med i runt tal 139,000 kronor, anslagsposten »vikariatsersättningar»
med 3,500 kronor och anslagsposten »avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m.» med 29,000 kronor. Förslagsanslaget
till riksarkivet skulle alltså sluta på ett belopp av 171.500
kronor,
Såsom av det föregående nogsamt framgår har frågan om kammarkollegii
arkivs ställning inom det offentliga arkivväsendet föremål
för delade meningar. Trots detta anser jag emellertid ärendet nu
hava undergått en så fullständig utredning, att jag icke tvekar att
på grundvalen av densamma framlägga förslag till riksdagen. Det
förslag, den Sjögrenska linjen, som jag i det föregående i huvudsakliga
delar förordat, synes mig i stort sett alltjämt innebära den
lyckligaste lösningen. Icke heller synas mig kostnaderna för förslagets
genomförande böra verka avskräckande. -lag erinrar härvidlag om
vilka avsevärda summor riksdagen förut anvisat på extra stat för arkivvårdens
förbättring, utan att något slutgiltigt resultat vunnits. Med
fäst avseende härpå synes den av mig föreslagna lösningen jämväl
utgöra den för statsmakterna billigaste utväg, som kan leda till det
åsyftade resultatet, en rationell vård av dessa ur såväl vetenskaplig
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
som administrativ synpunkt synnerligen värdefulla och till en stor
del oersättliga arkivalier.
I anslutning till vad jag i det föregåendo anfört i fråga om
ändring i den ordinarie staten för riksarkivet, hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels bestämma antalet befattningshavare å
ordinarie stat för riksarkivet på nedanstående sätt:
Befattningshavare
1 riksarkivarie............
2 arkivråd.............
5 förste arkivarier.......
4 andre arkivarier.......
1 registrator............
2 kanslibiträden, kvinnliga
1 förste expeditionsvakt . .
3 expeditionsvakter......
1 eldare................
Avlönings
grad
A
2
B 20
B 15
B 13
B 13
C 3
B 3
B 1
B 1
dels godkänna följande stat för riksarkivet att
tillämpas från och med år 1922:
Stat
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag ..... kronor 139,000:
Vikariatsersättningar, förslagsanslag
................... * 3,500:
Avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. in.,
förslagsanslag, högst...... »_29,000:
Förslagsanslag kronor 171,500: —
dels under riksstatens åttonde huvudtitel, med
uteslutande av det under rubriken riks- och landsarkiven
uppförda ordinarie bestämda anslaget,
137,805 kronor, uppföra å ordinarie stat ej mindre
under rubriken riksarkivet ett förslagsanslag å
171,500 kronor än även under rubriken landsarkiven
ett bestämt anslag å 39,405 kronor;
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 287.
dels ock till förstärkande av tillgängliga medel
till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare
vid riksarkivet m. m. anvisa på extra stat
för år 1922 ett förslagsanslag, högst 4,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter *
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.
Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
>10605