Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
1
Nr 279.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
driftkostnader för en statens vårdanstalt ä Venngarn
för alkoholister samt om anordnande av en dylik anstalt
å Ventholms kungsgård; given Stockholms slott den 18
mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden'' Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande.
I innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln,
punkterna 28 och 29, har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, på extra stat
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
för år 1922 beräkna, enligt punkten 28 dels till avlöningar och vikariatsersättningar
åt befattningshavare vid en statens vårdanstalt å Yenngarn
för alkoholister ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor, dels ock till
bidrag för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag
av 50,000 kronor, samt enligt punkten 29 för anordnande av en statens
vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård ett reservationsanslag
av 350,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. I
1921 års tilläggsstat, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t därjämte, likaledes
efter hemställan av mig, föreslagit riksdagen att på nämnda tillläggsstat
beräkna, enligt punkten 8, för förstberörda två ändamål ett
förslagsanslag, högst, 9,500 kronor respektive ett förslagsanslag av
35,300 kronor, samt, enligt punkten 9, för sistnämnda ändamål ett reservationsanslag
av 200,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av
rusdrycksmedel.
Vid berörda ärendens anmälan till statsrådsprotokollet erinrade jag
därom, att Kungl. Maj:t i proposition, nr 260, till 1920 års riksdag
gjort framställning om upplåtande av Ventholms kungsgård för anordnande
av en statlig vårdanstalt för alkoholister och om anvisande
av medel härför, men att riksdagen i skrivelse, nr 399, förklarat sig
icke bifalla berörda förslag, därvid riksdagen emellertid framkastade
tanken på att, efter ett sammanförande av de nu å de två anstalterna
Bona och Venngarn fördelade minderåriga manliga förbrytarna till förstnämnda
anstalt, statens nuvarande alkoholistanstalt å Salbohed skulle
kunna överflyttas till Venngarn.
Vidare meddelade jag, att berörda av riksdagen givna uppslag upptagits
och i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 november 1920 närmare
utvecklats av socialstyrelsen och styrelsen för statens nyssnämnda vårdanstalt,
vilken skrivelse för det dåvarande vore på remiss hos vederbörande
myndigheter.
Då emellertid Venngarns kungsgård i varje fäll endast ett par år
framåt torde få disponeras såsom vårdanstalt för alkoholister, enär det
dels vore synnerligen ovisst huru länge samtliga minderåriga manliga
förbrytare kunde vårdas å anstalten å Bona och det dels med hänsyn
till själva uppfostringssystemen vore önskvärt att förfoga över två anstalter,
syntes det mig nödvändigt, att åtgärder vidtoges för anordnande
av en ny statens vårdanstalt för alkoholister. Jag anmälde också, att
förslag i detta hänseende vore under utarbetande inom socialstyrelsen i
samråd med av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga; och baserade jag mitt
förslag till beräkning av anläggningskostnaden för den ifrågasatta nya
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
3
anstalten, som av nyssnämnda styrelse och sakkunniga redan då ansågs
böra anordnas å Ventholms kungsgård, på vissa av samma styrelse och
sakkunniga till mig under hand lämnade preliminära kalkyler härutinnan.
Ovanberörda av socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt
å Salbohed för alkoholister gjorda framställning den 8 november 1920
om överflyttande av nämnda anstalt till Venngarn har nu slutremitterats.
Från socialstyrelsen och ovannämnda sakkunniga har vidare inkommit
framställning av den 7 februari 1921, innefattande förslag om
anordnande av en ny statens vårdanstalt för manliga alkoholister å
Ventholms kungsgård. O ver denna framställning hava sedermera yttranden
avgivits av Salbohedsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.
Då dessa ärenden nu befinna sig i sådant skick, att de kunna bliva
föremål för slutgiltigt bedömande, torde jag få ånyo anmäla dem inför
Kungl. Maj:t.
Innan jag närmare redogör för nyssberörda framställningar, torde
det, då i båda framställningarna i skilda hänseenden hänvisas till behandlingen
förra året av frågan om en ny statens alkoholistanstalt å
Ventholmen, vara lämpligt att här i största korthet erinra om dels innehållet
såväl i ovanberörda proposition nr 260 till 1920 års riksdag som
i samma riksdags förenämnda skrivelse nr 399, dels ock vissa av Kungl.
Maj:t i förevarande sammanhang träffade dispositioner.
I nyssnämnda proposition nr 260 — som i huvudsak anslöt sig
till ett av socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen den 23 december 1919
till Kungl. Maj:t överlämnat, av delegerade för styrelserna samt särskilda
sakkunniga samma dag avgivet betänkande i ämnet — föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att Ventholms kungsgård och Ventholms
kungsäng i Hilleshögs socken av Stockholms län måtte, kungsgården
den 14 mars 1921 och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas
till anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister samt på
extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena med uppförande
av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till 964,000
kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för bestridande
av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator
för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus
ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett
förslagsanslag av 150,000 kronor.
Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde dåvarande departementschefen
rörande den nuvarande alkoholistanstalten vid Salbohed —
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
efter att hava återgivit vad de olika myndigheterna i ärendet yttrat —
bland annat följande:
Svårigheterna med hänsyn till det otillfredsställande läget torde icke kunna
helt avhjälpas genom några avstängningsanordningar eller förflyttningar av byggnaderna.
Vid sådant förhållande lärer det ej böra ifrågasättas att nedlägga kostnader
på nybyggnader eller ombyggnader i avsikt att här kunna få en permanent
alkoholistanstalt. De kostnader, som av staten hittills nedlagts å byggnaderna,
hava varit jämförelsevis obetydliga. Skulle anstalten kvarbliva här längre tid,
bleve det nödvändigt att nedlägga betydande kostnader för att skaffa bättre anordningar
i olika avseenden. Jag anser därför även för min del, att statens
alkoholistanstalt snarast möjligt bör flyttas från Salbohed.
I sill skrivelse, nr 399, förklarade sig riksdagen i likhet med Kungl.
Maj:t hava funnit omedelbara åtgärder för alkoholistvårdsverksamhetens
utveckling erforderliga. Riksdagen hade emellertid ansett det vara tveksamt,
huruvida det framlagda förslaget rörande uppförande av en ny
anstalt på Ventholms kungsgård för det dåvarande erbjöde den bästa
möjliga lösningen av frågan. Härom anförde riksdagen:
Dels kan en dylik nybyggnad först om ett par år tagas i bruk för ändamålet,
dels måste det med hänsyn till tillgången på arbetskraft med mera
vara önskvärt, att staten icke i andra än oundgängliga fall nu engagerar sig
för annan byggnadsverksamhet än den, som avser att lindra den rådande bostadsnöden,
dels måste det ock ur kostnadssynpunkt anses angeläget, att för
ett dylikt byggnadsföretag en mindre krävande tid än den nuvarande väljes,
vilket förhållande särskilt belyses därav, att de för den projekterade anstalten
vid Yentholm uppgjorda kalkylerna visa — inre och yttre inventarieanskaffning
oberäknad — ett kostnadsbelopp å omkring 14,000 kronor per vårdplats. Avgörande
för huruvida någon annan väg än den i propositionen ifrågasatta kan
beträdas är dock, om därmed det överhängande vårdbehovet kan på ett nöjaktigt
sätt tillfredsställas. I sådant avseende har riksdagen uppmärksammat, att
antalet minderåriga manliga förbrytare på senaste tiden så nedgått, att dessa,
som nu äro fördelade å anstalterna Bona och Venngarn, för närvarande skulle
kunna sammanföras å den förstnämnda anstalten och därmed Yenngarn, som ursprungligen
avsågs att bliva vårdanstalt för alkoholister och även en tid nyttjades
såsom sådan, nu kunde ånyo apteras för denna verksamhet. Yid det förhållande
att ännu icke några bestämda slutsatser kunna dragas därom, huruvida nämnda
minskning i antalet minderåriga förbrytare är en mera bestående företeelse eller
ej, har riksdagen dock icke — åtminstone för närvarande — ansett att åtgärder
för Yenngarns omläggning i ovan anfört syfte böra vidtagas. Och detta så mycket
mindre som annan utväg synes yppa sig att på ett relativt gott sätt kunna
omedelbart bereda utvidgad vårdmöjlighet för alkoholister.
Genom att statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö enligt riksdagens beslut
numera icke längre kommer att äga fångvårdsanstalts karaktär, har en
tidigare dryftad plan att dit förlägga en så kallad bottenanstalt för alkoholistvården
kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott genom överläggning med sistnämnda an
-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 279.
o
stalts direktör inhämtat, har också därstädes en sådan minskning i antalet omhändertagna
tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen av den
erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten för eu
där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komma kostnaderna för en sådan
därstädes organiserad vårdverksamhet att kunna nedbringas till ett mycket lågt
belopp. Denna anordning, som omedelbart läte sig åvägabringas, behövde ej
heller i något avseende föregripa en framtida, större och mera definitiv lösning
av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.
En anordning av nu nämnd beskaffenhet skulle dessutom på ett särskilt
lämpligt sätt kunna anknytas till vårdverksamheten vid Salbohed. Erfarenheten
har visat, att svårigheterna att därstädes med nämnda anstalts bristfälliga lokala
förhållanden kunna nöjaktigt övervaka särskilt de mest svårdisciplinerbara internerade,
äro synnerligen stora. Härav har följt, att alkoholistvården i dess helhet
vid Salbohed icke är i allo tillfredsställande. Därpå äro, bland annat, de talrika
rymningarna därifrån med därav härflytande, på hela klientelet demoraliserande
verkningar ett talande bevis. Upprättades nu en kompletterande anstalt vid
Svartsjö, borde dit remitteras de mest svårhanterliga alkoholisterna och i första
hand sådana med kriminell förtid. Einge ett dylikt urskiljande ske vid Salbohed,
skulle detta, på samma gång därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes,
säkerligen på anstaltsvården därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att
anstaltsvården vid Svartsjö, ställd under ledning av nuvarande direktören för
tvångsarbetsanstalten, skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma till
rätta med dessa svårhanterliga element än vad fallet är vid Salbohed finnes
det enligt riksdagens mening all anledning att antaga.
I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning anmälde riksdagen,
att den, med avslag å ifrågavarande proposition, för anordnande av en
ny statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö anvisat dels på tillläggsstat
för år 1920 ett förslagsanslag å 25,000 kronor, dels ock å
extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 50,000 kronor med rätt för
Kungl. Maj:t att fatta beslut med avseende å anstaltens organisation,
drift och övriga härmed sammanhängande frågor.
Genom beslut den 7 september 1920 har Kungl. Maj:t sedermera
förordnat, att vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö skall anordnas en
vårdanstalt för män, som enligt lagen den 13 juni 1913 om behandling
av alkoholister skola intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.
Samtidigt föreskrev Kungl. Maj:t, att intill utgången av år 1920 skulle
å alkoholistanstalten å Svartsjö intagas sådana personer, vilka tidigare
bestraffats för begångna brott eller på grund av särskild svårhanterlighet
anses kunna äventyra disciplinen å alkoholistanstalten vid Salbohed.
Genom kungörelse den 7 september 1920 om ändrad lydelse av
instruktionen för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården (svensk formsand.
nr 640) har Kungi. Maj:t därjämte stadgat, att överflyttningar
från en statsanstalt till annan — och sålunda från alkoholistanstalten
Provisorisk
överflyttning
av alkoflolistanstalten
å
Salboiied till
Venngarn.
Socialstyrelsen
och Salbohedsstyrelsen.
6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
vid Salbohed till alkoholistanstalten å Svartsjö — skola äga rum på
förordnande av socialstyrelsen.
Från och med ingången av år 1921 gäller av Kungl. Maj:t den
23 december 1920 utfärdad stadga för, bland annat, alkoholistanstalten
å Svartsjö (svensk författningssamling nr 945). Enligt denna stadga skall å
anstalten ifråga intagas dels sådan genom förordnande å annan allmän
alkoholistanstalt intagen manlig alkoholist, vilken gör sig skyldig till
rymning, våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig
arbetsvägran eller annan tredska, eller på annat sätt äventyrar anstaltens
behöriga verksamhet, dels sådan manlig alkoholist, för vilken
förordnande om intagande å allmän alkoholistanstalt meddelats, och
för vilken, med hänsyn till av honom undergången bestraffning för brott
eller hans föregåenden i övrigt, anledning till antagande föreligger, att
endast å alkoholistanstalten å Svartsjö skall kunna förebyggas sådant
groft disciplinvidrigt uppförande från hans sida, dels ock slutligen,
under vissa förutsättningar, sådan manlig alkoholist, för vilken meddelats
förordnande om intagande å allmän alkoholistanstalt och vilken
är behäftad med sjukdom, som medför smittofara eller påkallar vård å
sjukhus.
Efter denna redogörelse torde jag få övergå till närmare behandling
av nu föreliggande frågor om överflyttning av alkoholistanstalten vid
Salbohed till Venngarn samt angående inrättande av en ny vårdanstalt
för alkoholister vid Ventholms kungsgård. Jag tillåter mig då till en
början behandla förstberörda spörsmål. I
I sin förberörda framställning av den 8 november 1920 framhålla
socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen — efter att hava omförmält behandlingen
föregående år av frågan om en ny statens alkoholistanstalt
å Ventholmen och Kungl. Maj:ts förberörda särskilda beslut av den 7
september 1920 — att med den tillämpning av därom gällande bestämmelser,
som följts i fråga om förordnande av förflyttning till statens
vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö, överflyttningarna till denna
anstalt även i framtiden torde komma att begränsas till ett relativt litet
antal och att anordnandet av sistberörda anstalt sålunda löst det
trängande behovet av en ny alkoholistanstalt endast för vissa begränsade
kategorier av alkoholister, medan frågan i övrigt alltjämt måste
anses olöst.
I fråga om vårdplatsbehovet framhålles, att detsamma under år
1920 varit i stigande, vilket framginge av en i framställningen in
-
Kungl. Maj:ts Fr oposition Nr 279.
tagen tablå över antalet under varje månad — t. o. m. oktober — å
Salbobedsanstalten nyintagna, återintagna, utskrivna och överflyttade samt
antalet vid varje månads slut befintliga. Denna tablå — kompletterad
med i ovannämnda framställning den 7 februari 1921 intagna motsvarande
uppgifter till 1921 års slut — är av följande lydelse:
1920 |
Nyintagna |
Återintagna |
Utskrivna |
Överflyttade |
Vid månadens |
Januari .............................. |
6 |
_ |
1 |
_ |
47 |
Februari........................... |
8 |
— |
3 |
— |
52 |
Mars ................................ |
6 |
— |
4 |
2 |
52 |
April ................................. |
5 |
3 |
6 |
1 |
53 |
Maj .................................... |
7 |
3 |
1 |
— |
62 |
Juni.................................... |
4 |
1 |
13 |
— |
54 |
Juli .................................... |
3 |
2 |
2 |
— |
57 |
Augusti .............................. |
5 |
— |
1 |
1 |
60 |
September .......................... |
2 |
1 |
6 |
— |
57 |
Oktober .............................. |
7 |
6 |
— |
61) |
64 |
November ........................... |
1 |
1 |
8 |
82) |
50 |
December ........................... |
8 |
2 |
3 |
— |
573) |
*) Till Svartsjöanstalten.
*) Därav 6 till Svartsjöanstalten.
8) Dessutom 2 exspektanter samt 4 intagningsansökningar, vilka på grund av platsbristen överlämnats till
socialstyrelsen.
Anstalten vid Salbohed, som har ett platsantal av 44, var sålunda,
framhålla socialstyrelsen och Salbohedsstyrelsen, under år 1920 överbelagd.
Beläggningsförhållandena å de statsunderstödda alkoholistanstalterna
belysas i ifrågavarande framställning den 8 november 1920 genom en
tablå, som fullständigats med uppgifter för den 1 och 31 december:
Kungl Maj ds Proposition Nr 279.
1920 |
intal |
O c3 |
o 1 i s t |
e r |
|||
Erkända alkoholistanstalter |
Enskilda alkoholist-anstalter |
Tillhopa |
|||||
Vemdalen |
Björknäs |
Lerjeholm |
Gunnar- skog |
Härnö |
Kurön |
||
1 januari .................. |
17 |
17 |
_ |
6 |
5 |
15 |
60 |
1 februari.................. |
19 |
18 |
— |
6 |
8 |
21 |
72 |
1 mars...................... |
21 |
19 |
— |
6 |
7 |
21 |
74 |
1 april ..................... |
23 |
19 |
— |
8 |
11 |
22 |
83 |
1 maj....................... |
19 |
19 |
— |
9 |
9 |
27 |
83 |
1 juni....................... |
18 |
18 |
— |
8 |
12 |
27 |
83 |
1 juli........................ |
17 |
20 |
— |
8 |
11 |
27 |
83 |
1 augusti.................. |
12 |
22 |
8 |
9 |
10 |
28 |
89 |
1 september............... |
11 |
23 |
12 |
10 |
9 |
26 |
91 |
1 oktober .................. |
10 |
25 |
16 |
12 |
7 |
29 |
99 |
1 november ............... |
10 |
26 |
17 |
10 |
8 |
27 |
98 |
1 december ............... |
32 |
27 |
27 |
8 |
8 |
28 |
no |
31 december ............... |
13 |
24 |
27 |
8 |
9 |
28 |
109 0 |
*) Dessutom 47 exspektanter, varav dock 48 avseende Kurön och sålunda icke fallande under lagen om
behandling av alkoholister.
Beläggningssiffrorna visa sålunda, säga styrelserna, här en jämn
stegring, om man bortsåge från siffrorna för senare halvåret 1920
för Flöda koloniers anstalt vid Vemdalen, vilka siffror berodde på alldeles
särskilda förhållanden, vilka i detta sammanhang kunde lämnas
å sido.
De statistiska uppgifterna rörande beläggningsförhållandena å landets
alkoholistanstalter synas därför styrelserna oförtydbart ådagalägga, att vi
nu befunne oss i en period av stegrade krav på alkoholistvården.
Bland ytterligare omständigheter, som enligt styrelserna göra det
sannolikt, att de ökade anspråken på alkoholistvården icke äro snabbt
övergående utan av varaktig karaktär, framhålles en väntad ökning av
nykterhetsnämndernas aktivitet på grund av vissa planerade åtgärder
från socialstyrelsens sida. I fråga om dessa åtgärder anföres följande:
Sedan lagen om behandling av alkoholister varit i kraft halftannat år, hänvände
sig socialstyrelsen genom cirkulär den 10 mars 1918 till nykterlietsnämnderna
respektive fattigvårdsstyrelserna i rikets städer, köpingar och municipal
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
9
samhällen med begäran om en del upplysningar rörande den lokala alkoholistvårdens
organisation och resultat med mera. Det hade varit styrelsens avsikt
att med anledning av sålunda vunna erfarenheter, vilka burit vittne om beklagliga
brister ifråga om förståelse för och kännedom om lagen, på lämpligt sätt
påvisa alkoholistvårdens betydelse och söka intressera för dess ordnande. Då
emellertid en sådan upplysningsverksamhet otvivelaktigt skulle hava lett till ökade
anspråk på alkoholistanstalternas vårdkapacitet, hade styrelsen på grund framför
allt av den statliga alkoholistvårdens iråkade försämrade läge genom den provisoriska
förläggningen till Salbolied, måst ställa sig avvaktande gentemot denna
brist på intresse från kommunernas sida. Socialstyrelsen, vilken i egenskap av
uppsiktsmyndigliet över alkoholistvården i riket både att göra sig underrättad
om den verksamhet, som på grund av bestämmelserna i lagen om behandling av
alkoholister utövades av nykterlietsnämnderna, samt att tillhandagå dem med råd
och upplysningar i avseende å sådan verksamhet, hade emellertid icke längre
ansett sig kunna underlåta att åtlyda sin instruktion i förevarande avseende, utan
hade gått i författning om utarbetande, gemensamt med kontrollstyrelsen, av råd
och anvisningar till nykterlietsnämnderna för dessas verksamhet. I början av
år 1921 torde dessa råd och anvisningar komma att distribueras till landets nykterhetsnämnder.
För så vitt dessa i någon mån komme att fylla de förhoppningar
om åstadkommande av ökad aktivitet från nämndernas sida, som man trott
sig kunna ställa, torde anspråken på icke minst statens vårdanstalt för effektuerande
av därigenom framkallade interneringsförordnanden bliva i betydande
grad stegrade. Redan hade man inom socialstyrelsen kunnat skönja ett ökat intresse
från nämndernas sida, i det förfrågningar från dessa angående tillämpningen
av lagen om behandling av alkoholister numera förekomme betydligt
oftare än förr.
På grund av sålunda anförda förhållanden hava socialstyrelsen och
anstaltsstyrelsen ansett sig böra ånyo upptaga till behandling spörsmålet
om den statliga alkoholistvården och för berörda ändamål utsett
representanter att, jämte särskilda av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga,
verkställa erforderliga utredningar. Med anmälan att från dessa inom
den närmaste tiden förslag om uppförande av en ny statens anstalt för
vård av alkoholister vore att förvänta, anföra styrelserna, att, då en
dylik nybyggnad likväl först under senare halvåret 1922 skulle kunna
stå färdig för alkoholistvårdsverksamhet, styrelserna, efter hemställan från
nämnda delegerade och sakkunniga, övervägt det i riksdagens ovanberörda
skrivelse år 1920, nr 399, givna uppslaget om återflyttning av
statens alkoholistanstalt till Venngarn. Denna tanke hade av riksdagen
ansetts icke böra förverkligas, förrän mera bestämda slutsatser kunde
dragas därom, huruvida minskningen i antalet minderåriga förbrytare å
tvångsuppfostringsanstalterna Bona och Venngarn vore eu mera bestående
företeelse eller ej. Under hänvisning till vissa inhämtade uppgifter
angående beläggningsförhållandena å ifrågavarande tvångsuppfostringsanstalter
under senare delen av år 1920 framhålla styrelserna såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.) fide si 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
sin åsikt, att Venngarn skulle, såsom nyssberörda förhållanden för
ögonblicket tedde sig och om icke en avsevärd stegring av ungdomsbrottsligheten
komme att inträda, kunna inom den närmaste tiden stå
till förfogande för annat statligt ändamål. Huruvida denna nedgång
i frekvensen vid uppfostringsanstalterna komme att fortsätta vore emellertid,
fortsätta styrelserna, icke möjligt att för det dåvarande bedöma.
Åtskilliga omständigheter syntes tyda på, att en ökning av kriminaliteten
med därav följande ökat behov av anstaltsplatser vore att befara.
Enligt vad styrelserna erfarit, vore för övrigt från tvångsuppfostringssakkunnigas
sida förslag till utvidgning av tvångsuppfostringsförfarandet
under utarbetande, och det vore att antaga att, när lagstiftningen härom
kommit till stånd, båda de nuvarande uppfostringsanstalterna komme
att behövas för tillämpningen av denna lagstiftning. Inför det nödläge,
i vilket den statliga alkoholistvården för närvarande befunne sig, hade
dock styrelserna ansett sig böra upptaga den av 1920 års riksdag
väckta frågan att, under tiden tills den nya alkoholistanstalten blivit
färdig, provisoriskt taga Venngarnsanstalten i anspråk för den statliga
alkoholistvården.
De organisatoriska olägenheterna, särskilt i fråga om personalens
ställning — i det en del av denna torde bliva överflödig — vilka vid
en återflyttning av statens alkoholistanstalt från Salbohed till Venngarn
otvivelaktigt komme att göra sig gällande, hade man, förklara styrelserna,
visserligen icke underlåtit att beakta, men dessa syntes likväl böra
träda i bakgrunden inför de svårigheter, med vilka den statliga alkoholistvården
för närvarande hade att kämpa. Samma olägenheter komme
för övrigt att uppstå, även om Venngarnsanstalten, såsom tillsvidare
obehövlig för sin nuvarande uppgift, toges i anspråk för annat ändamål
eller nedlades.
De praktiska spörsmålen i samband med en flyttning till Venngarn
såsom upprättande av förslag till stat, förflyttning och entledigande av
personal m. m. krävde naturligen, yttra styrelserna, särskild utredning,
men syntes denna lämpligen kunna verkställas av vederbörande anstalters
styrelser.
Vad slutligen anginge användandet av Salbohed för det fall, att
flyttningen därifrån skulle komma till stånd, förklara styrelserna sig hava
erfarit, att de s. k. sinnesslövårdssakkunniga gjort framställning om
upplåtelse därav till anstalt för vanartade sinnesslöa gossar.
Under åberopande av sålunda anförda skäl hava styrelserna hos
Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande- av åtgärder för överflyttande till
Venngarn av statens anstalt för vård av alkoholister vid Salbohed tills
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279. 11
vidare, intill dess den planerade nya statsanstalten för vård av alkoholister
kommit till stånd.
Då de bägge styrelsernas förevarande framställning berörde den nu
å Venngarn förlagda tvångsuppfostringsanstalten, men även de arbetsuppgifter,
som åligga tvångsuppfostringssakkunniga, bava genom justitiedepartementet
särskilda utlåtanden infordrats från styrelsen för berörda
tvångsuppfostringsanstalt ävensom ovannämnda sakkunniga.
Styrelsen för Venngarnsanstalten har för sin del uttalat, att anstaltens
bibehållande vid dess nuvarande verksamhet måste betraktas
såsom ett betryggande villkor för att tvångsuppfostringsinstitutet skall
kunna utnyttjas i avsedd utsträckning; och har styrelsen hemställt om
avslag å framställningen om Venngarns upplåtande till alkoholistanstalt.
Alla tecken tydde på en ökning av brottsligheten. Att under sådana
förhållanden med utgångspunkt från en ekonomiskt gynnsammare period
våga företaga en så genomgripande förändring som minskning av antalet
för minderåriga förbrytare disponibla platser, syntes styrelsen vara
ett farligt experiment. Styrelsen har i samband härmed erinrat om de
vådor, som följde eu överbelastning vid en anstalt av förevarande slag,
varigenom själva tvångsuppfostringsinstitutet såsom sådant hotades och
istället för att vinna ökad befogenhet inskränktes. Vidare framhålles
den svåra ställning, vari befattningshavarna kunde råka, samt den menliga
inverkan för uppfostringsverksamheten därav att den i arbetet invuxna
fostrarstaben skingrades. Vid en jämförelse mellan ifrågavarande
båda grenar av anstaltsvård — alkoholistvård och ungdomsvård —
måste styrelsen för sin del betrakta den senare som den ojämförligt
viktigaste.
Tvångsuppfostringssakkunniga hava i sitt yttrande framhållit, att
omflyttningar av nu ifrågavarande art givetvis medförde avsevärda olägenheter
icke blott för förvaltningspersonalen utan även för verksamheten,
vilkens kontinuitet och utveckling icke kunde undgå att lida
skada. Vad särskilt anginge förevarande fall erinra de sakkunniga, att
i de av dem angivna betänkanden starkt framhållits vikten av att
med hänsyn till under kristiden gjorda erfarenheter en icke för snävt
tilltagen reserv av platser alltid funnes disponibel till undvikande av
skadlig överbeläggning. Utan att frångå denna ståndpunkt kunde man
dock icke förneka, att den nu tillgängliga reserven vore onödigt stor och
därigenom vållade en oproportionerligt hög kostnad för varje å anstalterna
intagen elev. Den omkastning i det under kristiden rådande för
-
StyrelseD för
statens uppfostringsanstalt
å
Venngarn.
Tvångs
uppfostrings
sakkunniga.
12
Kungl. May.ts Proposition Nr 279.
Chefen för
justitiedepartementet.
hållandet mellan antalet alkoholister och till tvångsuppfostran dömda,
som under senare tid ägt rum, medförde, att föreliggande förslag ägde
fog för sig. Beträffande utrymmet å Bona hava de sakkunniga påpekat,
att av de under åren 1917 —1919 nykomna eleverna ett icke ringa antal
torde komma att under innevarande år utskrivas.
De sakkunniga hava emellertid uttryckligen betonat, att de, endast
under förutsättning att förläggandet av en alkoholistanstalt till Venngarn
avsåge en nödfallsutväg av provisorisk art, till undersökning upptagit
möjligheterna av Venngarnsanstaltens tagande i anspråk tillsvidare
för alkoholistvård. Under denna uttryckliga förutsättning hade de icke
ansett sig under nu rådande förhållanden böra uttala sig mot den ifrågasatta
åtgärden.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anförde nu
beträffande frågan om möjligheten av en förflyttning av uppfostringsanstalten
å Venngarn:
»På förslag av Kungl. Maj:t bestämde 1918 års riksdag att, sedan
den då till Venngarn förlagda vårdanstalten för alkoholister jämlikt därom
fattat beslut bortflyttats, dit istället skulle tillsvidare förläggas en
statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare. Enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande trädde detta beslut i verkställighet med ingången
av augusti månad 1918. Från denna tidpunkt finnas alltså två
inrättningar för mottagande av till tvångsuppfostran dömda minderåriga
manliga förbrytare, nämligen statens uppfostringsanstalt å Bona och
statens uppfostringsanstalt å Venngarn. Sistnämnda anstalt hade, såsom
framgår av riksdagens omförmälda beslut, vid dess upprättande en
provisorisk karaktär. Jämlikt medgivande av 1919 års riksdag ombildades
den emellertid samma år till en permanent anstalt, dock att förvaltningspersonalen
tillsvidare skulle kvarstå å extra stat.
Nu föreliggande förslag förutsätter, att Venngarns egendom skall
för en tid ånyo upplåtas till alkoholisthem samt att den för närvarande
dit förlagda tvångsuppfostringsanstalten för minderåriga förbrytare utrymmes,
^ därvid eleverna skulle överföras till uppfostringsanstalten å
Bona. Aven om starka betänkligheter möta mot en sådan åtgärd, har
jag dock ansett mig icke böra motsätta mig densamma. Dock har jag
kimnat göra detta endast med hänsyn till anordningens provisoriska
karaktär och under trycket av nuvarande ekonomiska situation. Visserligen
är sant, att närmaste anledningen till uppfostringsanstaltens förläggande
till Venngarn var beroende av mera tillfälliga, med kristiden
sammanhängande omständigheter. Sålunda hade kristidens restriktioner
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
13
medfört minskat behov av platsutrymme för alkoholister, under det att
däremot under denna tid inträffade en synnerligen stark stegring i ungdomsbrottsligheten,
så att Bonaanstalten ej förmådde bereda plats åt
alla av domstolarna till tvångsuppfostran dömde. Under den tid anstalten
å Venngarn varit i verksamhet, har den emellertid visat sig äga en
särskild uppgift att fylla jämsides med Bonaanstalten. Samtliga dömda
ynglingar hava plägat först intagas å Bona, där de under någon tid
varit underkastade observation, varefter till Venngarn för vidare vård
överförts yngre och mera välartade elever. Den erfarenhet, som vunnits
av en dylik ordning, har varit den bästa, och dess omöjliggörande för
en tid är att beklaga.
Såsom avgörande skäl för Venngarnsanstaltens förflyttning till Bona
har åberopats det för närvarande låga antalet av till tvångsuppfostran
dömda ynglingar. Av den statistik rörande elevantalets växling å ifrågavarande
båda tvångsuppfostringsanstalter, som finnes införd i årets statsverksproposition,
andra huvudtiteln (sid. 7 9), framgår, att vid Bona elevantalet
i slutet av år 1919 utgjorde 171 och den 1 december 1920
uppgick till 136. Motsvarande siffror för Venngarn äro 109 och 65.
I mitten av februari 1921 funnos intagna å Bona 140 elever och å Venngarn
59, eller sålunda tillhopa 199 elever å båda anstalterna. Å Bona
kan utan överbeläggning mottagas 236 elever. Dessutom kunna vid
utgårdarna Bockfall samt Stora och Lilla Rösjö platser beredas för ytterligare
ett tjugutal elever. Till jämförelse må nämnas, att å Venngarn
finnas 100 ordinarie elevplatser. Såsom framgår av dessa siffror, är
antalet elever å båda anstalterna för närvarande icke större än att samtliga
elever kunna få rum på Bona. Det nuvarande elevantalet är emellertid
mycket lågt, och erfarenheten från föregående perioder av arbetslöshet
och dåliga tider talar för att en stegring kan vara att emotse.
Åven en jämförelsevis ringa sådan skulle då medföra, att de lediga platserna
å Bona bleve fyllda. Med avseende härå må ytterligare framhållas,
att på grund av svårigheten att i dessa tider skaffa eleverna anställning
interneringstiden torde komma att förlängas, varjämte av de talrika villkorligt
utskrivna eleverna en del torde vara att vänta tillbaka till anstalten,
sedan de genom avskedanden vid fabriker och andra affärsföretag
berövats sin utkomst. Vidare må erinras om det förslag till utsträckt
tillämpning av tvångsuppfostringsförfarandet, som inom kort torde vara
att förvänta. Skulle ett dylikt förslag gå igenom, följer därav ytterligare
krav på platser å uppfostringsanstalterna.
Tilläggas kan, att vid anstalten blivit uppförda vissa byggnader,
som knappast torde vara lämpade för dess nya ändamål.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Chefen för
socialdepartementet.
Slutligen må bland de olägenheter, som äro förenade med Venngarnsanstaltens
upphörande såsom uppfostringsanstalt, framhållas frågan
om personalens ställning. Visserligen har utlovats, att personalen, så
långt sig göra läte, skulle få stanna kvar å den nya anstalten. Anställning
torde dock ej kunna där beredas åt alla. Följden blir lätt, att
den nuvarande i arbetet invanda personalen skingras och att anstalten
får ånyo börja med delvis nya och oövade befattningshavare.
Vad sålunda anförts måste vara ägnat att väcka betänklighet mot
nedläggandet av uppfostringsverksamheten på anstalten och mana att,
om ett dylikt nedläggande måste anses av omständigheterna påkallat,
den tid, varunder Venngarn användes för annat ändamål, må bliva så
kortvarig som möjligt.»
Härefter anförde vidare chefen för socialdepartementet:
Att behovet av en provisorisk överflyttning till Venngarn av den nu
å Salbohed bedrivna alkoholistvården är synnerligen trängande synes mig
vara tillfyllestgörande ådagalagt. Jag tillstyrker därför livligt, att riksdagens
medgivande utverkas till att en dylik förflyttning må äga rum.
Flyttningen torde, såsom jag redan vid ärendets anmälan till årets
statsverksproposition antydde, kunna ske den 1 juli 1921. Under förutsättning
av bifall till detta förslag torde, i enlighet med vad sinnesslövårdssakkunniga
föreslagit i sitt den 12 februari 1921 avgivna betänkande
rörande upprättande av statens uppfostringsanstalter för vanartade
sinnesslöa, Salboiiedsanstalten böra snarast möjligt efter nyssnämnda
tidpunkt tagas i bruk för anordnande av en uppfostringsanstalt för
vanartade sinnesslöa gossar. Till denna fråga återkommer jag i samband
med det förslag, jag, på grundvalen av innehållet i nyssberörda
betänkande, senare denna dag ämnar inför Kungl. Maj:t framlägga om
avlåtande av proposition rörande upprättande genom statens försorg av
uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar och flickor.
Rörande den ekonomiska innebörden av en förflyttning av alkoholistanstalten
vid Salbohed till Venngarn meddelade jag vid frågans förberedande
behandling i årets statsverksproposition — femte huvudtiteln,
punkten 28 — att enligt preliminära beräkningar, uppgjorda av ordföranden
i styrelsen för vårdanstalten å Salbohed, skulle, under förutsättning
att anstalten den 1 juli 1921 överflyttades till Venngarn, utöver
för anstalten för år 1921 anvisade medel — till avlöningar och
vikariatsersättningar åt befattningshavare ett förslagsanslag, högst, 21,885
kronor samt till bidrag för driftskostnaderna i övrigt ett förslagsanslag
av 66,000 kronor — erfordras å tilläggsstat ett förslagsanslag, högst,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
15
9,500 kronor till avlöningar och vikariatsersättningar och ett förslagsanslag
å 35,300 kronor för driftskostnaderna i övrigt. Vad beträffade
år 1922 skulle för motsvarande ändamål erfordras respektive 42,095
kronor och 79,125 kronor. Men då — därest uppfostringsanstalten
å Venngarn sålunda bleve förlagd till Bona och den nuvarande
alkoholistanstalten å Salbohed till Venngarn — de under andra huvudtiteln
för år 1922 beräknade anslagen till uppfostringsanstalt å såväl
Bona som Venngarn kunde minskas med minst lika stort belopp
som den på grund av förflyttningen erforderliga ökningen av anslagen
till alkoholistanstalten, borde sistnämnda anslag tills vidare böra upptagas
till de belopp, som anstaltens styrelse i skrivelse den 29 september
1920 begärt, oberoende av förflyttningen till Venngarn, vadan
för alkoholistanstalten skulle beräknas på extra stat för år 1922, i avrundade
tal, dels till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare
vid anstalten ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor (anstaltsstyrelsens
siffra 22,790 kronor), dels ock till bidrag för driftskostnaderna i
övrigt ett förslagsanslag av 50,000 kronor (anstaltsstyrelsens siffra 49,880
kronor). Såsom ovan omnämnts, beräknades preliminärt i statsverkspropositionen
vederbörande anslagsbelopp i enlighet härmed.
För att erhålla mera tillförlitliga kalkyler anbefalldes emellertid
styrelsen för alkoholistanstalten vid Salbohed att, i anledning av vad som
av socialstyrelsen och nyssnämnda anstalts styrelse anförts i framställningen
av den 8 november 1920, efter samråd med styrelsen för
statens uppfostringsanstalt å Bona och Venngarn, inkomma med de förslag
till stater för åren 1921 och 1922, som kunde föranledas av alkoholistanstaltens
överflyttande till Venngarn från och med den 1 juli 1921.
I skrivelse den 31 december 1920 avgav styrelsen för anstalten vid
Salbohed sålunda begärda statförslag. Innan jag närmare redogör för
dessa, torde det emellertid vara lämpligt att något beröra de senast
fastställda staterna för anstalten i fråga.
Såsom ovan antytts, beviljade 1920 års riksdag till avlöningar och
vikariatsersättningar åt befattningshavare vid anstalten ett förslagsanslag,
högst, 21,885 kronor samt till bidrag för driftkostnaderna i övrigt ett
förslagsanslag av 66,000 kronor. Beträffande sistnämnda belopp innebar
detta en nedsättning i förhållande till Kungl. Maj:ts, i enlighet med av
anstaltsstyrelsen gjorda beräkningar, framlagda förslag, som slutade å
69,940 kronor. Riksdagen fann nämligen vissa av de av nämnda styrelse
beräknade utgiftsposter vara väl högt tilltagna, varjämte det syntes
riksdagen, att inkomsten av till anstalten hörande jordbruk och trädgård
16
Kutig!, May.ts Proposition Nr 279.
borde vid rationell skötsel kunna uppbringas till något högre belopp än
vad styrelsen beräknat.
Genom beslut den 9 juli 1920 fastställde Kungl. Maj:t härefter
följande avlöningsstat för anstalten för år 1921:
Lön |
Tjänst- |
|||||
Pensions- |
görings- |
Summa |
||||
Oreduce- |
avgift |
JReducerat |
pen- |
|||
rat belopp |
motsva- rande belopp |
belopp |
ningar |
|||
(Efter 5 år kan lönen höjas |
||||||
1 föreståndare............... |
2,700 |
100 |
2,600 |
1,300 |
3,900 |
) med 500 kronor och efter J 10 år med ytterligare 500 |
1 assistent och räken- |
l kronor. |
|||||
skapsförare............... |
1,200 |
50 |
1,150 |
900 |
2,050 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
1 husfader ................... |
1,000 |
50 |
950 |
750 |
1,700 |
1 med 200 kronor och efter I 10 år med ytterligare 200 |
1 befallningsman............ |
1,000 |
50 |
950 |
750 |
1,700 |
l kronor. |
1 vårdare .................... |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
800 |
25 |
775 |
500 |
1,275) |
J med 100 kronor och efter |
|
4 d:o.......................... |
3,200 |
100 |
3,100 |
2,000 |
5,1001 |
j 10 år med ytterligare 100 |
Därjämte fri kost och möble- |
||||||
rad bostad. |
||||||
1 husmoder.................. |
350 |
15 |
335 |
250 |
585 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
10 år med ytterligare 75 |
||||||
Läkare, arvode............... |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
Fria resor. |
Predikant, arvode.......... |
600 |
D:o. |
||||
Summa kronor |
— |
— |
_ |
18,910 |
Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle),
eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom
armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdare bekommer
beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland
(enligt styrelsens bestämmande).
Därest föreståndaren tillika ombesöijer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tillläggas
härför upptaget arvode.
För det fall att föreståndaren åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.
Befattningshavare vid anstalten må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid,
varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister
vid Venngarn.
Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen
i resereglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.
17
Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t anstaltsstyrelsen att under år
1921 använda ett belopp av högst 2,975 kronor till ersättning åt extra
personal och till vikariatsersättningar vid anstalten.
Vidkommande omförmälda förslagsanslag till bidrag för driftkostnaderna
i övrigt anbefallde Kungl. Maj:t anstaltsstyrelsen att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till anslagets fördelning.
Sedan anstaltsstyrelsen inkommit med förslag till fördelning av
ovanberörda anslag å 66,000 kronor, fastställde Kungl. Maj:t genom
beslut den 31 december 1920 följande stat beträffande driftkostnaderna
för ifrågavarande anstalt med undantag av kostnaderna för avlöningar
och vikariatsersättningar åt anstaltens befattningshavare, att lända till
efterrättelse för tiden 1 januari—30 juni 1921:
Utgifter:
Utspisning för personal och å anstalten intagna, 6 resp. 44 ä
kronor 2: 50 per dag, förslagsvis .......................................... kronor 22,812: 50
Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis .................. » 250: —
Beklädnadsersättning för sex vårdare, förslagsvis........................ » 300: —
Värme och lyse, förslagsvis ........................................................... » 5,000: —
Tvätt och renhållning, förslagsvis................................................... » 2,500: —
Onera, arrende, hyror och brandförsäkring, förslagsvis............... » 1,400: —
Fastighetens underhåll, förslagsvis ............................................... » 2,500: —
Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier, förslagsvis..... » 1,000: —
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, förslagsvis » 1,250: —
Sjukvård, förslagsvis ...................................................................... » 1,250: —
Nyodlings- och täckdikningsarbeten, förslagsvis........................... » 1,000: —
Expeditionen, förslagsvis.................................................................. » 2,000: —
Resekostnader och skjutsar för personal m. tf, förslagsvis......... » 1,250: —
Frakter och skjutsar för diverse ändamål, förslagsvis................. » 750: —
Övriga allmänna omkostnader, förslagsvis ............ » 1,237: 50
Summa kronor 44,500: —
Inkomster:
Avgifter för 44 intagna ä 1 krona per dag, förslagsvis.............. kronor 8,030: —
Nettoinkomst av verkstadsarbete, förslagsvis................................. » 1,250: —
Nettoinkomst av jordbruk och trädgårdsskötsel m. in., förslagsvis » 2,250: —
Statens tillskott, förslagsvis..................................... » 32,970: —
Summa kronor 44,500: —
Jag övergår härefter till en redogörelse för Salbohedsstyrelsens
förberörda skrivelse av den 31 december 1920 med däri intagna statförslag.
Anstaltsstyrelsen framlägger först följande förslag till avlöningsstat
— beräknad för år — för personalen efter alkoholistanstaltens förflyttning
till Venngarn och således avsedd att tillämpas under senare delen
av år 1921. Samma stat avses för år 1922.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 237 käft. (Nr 279.)
Salboheds
styreleen.
606 21 3
18
Kung/• 4faj:ts Proposition ifr 279.
t |
Oredu- cerat belopp |
Pensions- avgiff motsva- rande belopp |
Reducerat belopp |
Tjänst- gorings- penningar |
Arvode |
Summa |
1 direktör .................................... |
3,000 |
150 |
2,850 |
1,500 |
‘) 4,350 |
|
1 assistent................................... |
1,600 |
50 |
1,550 |
1,000 |
— |
2) 2,550 |
1 räkenskapsförare ........................ |
1,600 |
50 |
1,550 |
1,000 |
— |
2) 2,550 |
1 lantbruksinspektor ...................... |
1,600 |
50 |
1,550 |
1,000 |
— |
2) 2,550 |
1 husfader................................ |
1,200 |
50 |
1,150 |
900 |
— |
s) 2,050 |
1 maskinist ................................. |
1,000 |
30 |
970 |
550 |
— |
4) 1,520 |
1 vårdare (tillika rättare) ............... |
800 |
25 |
775 |
500 |
200 |
4) 1,475 |
1 vårdare .................................... |
800 |
25 |
775 |
500 |
— |
4) 1,275 |
10 vårdare .................................... |
8,000 |
250 |
7,750 |
5,000 |
— |
4) 12,750 |
1 husmoder................................... |
700 |
25 |
675 |
— |
— |
6) 675 |
läkararvode .................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
6) 2,000 |
predikantarvode .............................. |
— |
— |
— |
— |
— |
6) 1,200 |
Summa kronor |
— |
— |
— |
— |
— |
34,945 |
1) Efter 5 är kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 5Q0 kronor.
*) » » » » » |
» |
» 400 » |
» |
» )) » » |
>> |
400 |
)) |
» • » » » |
» |
» 200 » |
)) |
» » » » |
» |
200 |
)) |
4) » )> )) » B |
» |
» 100 » |
» |
» » )) » |
» |
100 |
„ |
B) » » )> » )) Därjämte fria resor. |
n |
.. 50 » |
» |
» » » n |
» |
50 |
n |
Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle)
eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom
armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Maskinist, vårdare och
husmoder erhålla beklädnadsersättning, de förra med 100 kronor vardera, den senare med 50 kronor per år.
Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande). Därest
direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tilläggas härför upptaget
arvode. För det fall direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor. Befattningshavare vid anstalten
må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande
eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed eller vid statens uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare å Venngarn.
Därest läkaren och predikanten icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen
i resereglemente!, att utgå från det som bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.
Vidare begär styrelsen ett belopp — för år räknat — av 6,000
kronor till ersättning åt extra personal och vifcariatsersättning, förslagsvis
beräknat på sätt framgår av följande tablå:
Ktingl. Mäy.ts Proposition Nr 27d.
19
Extra personal och vikariatsersättningar.
2 extra vårdare ä 1,250 ................................................................................ 2,500: —
1 nattvakt (halva lönen) ............................................................................. 600: —
Tillfällig personal och vikariatsersättningar ............................................ 2,900: —
6,000: -
Anslag för avlöningar och vikariatsersättningar skulle alltså enligt
styrelsens mening erfordras till belopp av 34,945 + 6,000 kronor eller
således sammanlagt 40,945 kronor för år räknat.
Rörande den i staten upptagna direktör sbefattning en yttrar styrelsen
i sin skrivelse följande:
Styrelsen hade ansett lämpligt föreslå utbyte av föreståndaretiteln mot
titeln direktör. Denna senare benämning tillkomme i regel varje ledare för statsanstalter
av med Venngarnsanstalten jämförlig storlek och verksamhetsgren
(tvångsarbetsanstalter, fängelser, uppfostringsanstalter) och hade i övrigt blivit
den åtminstone vid anstalten gängse benämningen ända från den tid, då statsanstalten
för alkoholister började sin verksamhet. Direktörens löneförmåner
hade uppförts ined enahanda belopp, som tillkommit föreståndaren för Venngarnsanstalten
under den tid, den statliga alkoholistvården varit förlagd därstädes.
Såsom skäl för anställandet av en assistent anför styrelsen:
Såsom direktörens närmaste man och ställföreträdare hade styrelsen ansett
sig böra uppföra en ny befattning benämnd direktörsassistent. För så vitt det
skulle bliva möjligt för direktören å den stora anstalten att personligen lära
känna och i möjligaste mån till ett nyktert och ordnat liv påverka varje intagen,
stå i förbindelse med de internerades hem, de olika nykterhetsnämnderna, de
villkorligt och definitivt utskrivna, anskaffa lämpliga arbetsplatser åt dem, som
stode i begrepp att utskrivas, föra journaler och lämna rapporter, torde det vara
nödvändigt, att han vid sin sida ägde en person med för uppgiften i fråga särskilt
passande kvalifikationer att överlåta de löpande göromålen åt.
Efter framhållande av att assistentens liksom räkenskapsförarens avlöning
i staten uppförts med 2,550 kronor — vilken avlöning är lika
med den, som nu tillkommer bokhållaren vid uppfostringsanstalten å
Venngarn — anför styrelsen beträffande de föreslagna avlöningsförhållandena
för övrig personal följande:
Övriga befattningshavare hade uppförts med samma löner, som nu utginge
till motsvarande befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn,
enär det torde vara lämpligt, ätt nuvarande befattningshavare vid Venngarn, i
deri mån de funnes dugliga för alkoholistvårdsarbetet, kunde bibehålla sina
platséf under den tid, alkoholistanstalten vore förlagd till Venngarn, och rimligt,
att de ej under denna tid finge vidkännas avkortning i sina löneförmåner. Vid
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
det ursprungliga anordnandet å Venngarn av en statens vårdanstalt för alkoliolister
bestämdes vårdarnas antal till sju, vartill skulle komma en sjukvårdare.
Utom dessa anställdes och avlönades medelst gårdens avkastning det antal statkarlar,
som för jordbrukets skötsel kunde anses erforderligt. Under den tid,
uppfostringsanstalten å Yenngarn varit i verksamhet, hade antalet statkarlar
minskats från 9 ä 10 till 5, under det antalet förmän (motsvarande vårdarne)
ökats från 8 till 12, vartill kommit 2 stycken extra förmän. Då i realiteten ingen
ökning av befattningshavarnes antal ägt rum under tiden för tvångsuppfostringsverksamheten,
utan endast en viss höjning av personalens kompetens och tjänsteställning
genom vissa statkarlars ersättande med förmän, hade styrelsen med
hänsyn dels till den fördel jämväl alkoholistverksamheten borde kunna erhålla
genom ett proportionsvis större antal vårdare och mindre antal statkarlar, dels
till den genom nämnda anordning ökade möjligheten att i största möjliga utsträckning
bereda anställning åt den personal, som berördes av anstaltens förändrade
karaktär, ansett sig böra förorda, att endast ett mindre antal (exempelvis
5) anställdes och avlönades såsom statkarlar (å jordbrukets konto) samt att
i övrigt vårdare anställdes. Av dessa torde en därtill särskilt skickad tillika
vara rättare. Denne borde såsom inspektörens ställföreträdare och på grund av
det särskilda ansvar i övrigt, som påvilade honom, komma i åtnjutande av en
avlöning, som med exempelvis 200 kronor överstege vårdarelönen. Härigenom
bleve hans avlöning lika med vad som tillmättes förman med förordnande såsom
gruppledare å uppfostringsanstalten. Husmoderns titel och avlöning hade upptagits
i överensstämmelse med anordningen å uppfostringsanstalten, på grund
av den enahanda uppgift, som tillkomme henne i anstalten oberoende av dess
karaktär. Läkararvodet hade upptagits till samma belopp som tillförne i den
statliga alkoholistvårdens stat. Såsom predikantarvode hade upptagits 1,200
kronor eller samma belopp, som tillkommit direktören å uppfostringsanstalten i
hans egenskap av jämväl predikant.
Beträffande det för extra personal och vikariatser sättning ar avsedda
beloppet anför styrelsen:
Under förutsättning av anstaltens överbeläggning eller vid tillfällen, då
starkare bevakning kunde behövas, torde den ordinarie personalen behöva förstärkning.
För den skull hade lön för två extra vårdare uppförts. Nattvakt
hade uppförts med halva lönen. Den övriga delen av lönen utginge från kungsgården.
Från den uppförda summan för tillfällig personal hade styrelsen beräknat,
att arvode för därtill kvalificerad person att sköta orgelspelningen vid gudstjänsten
skulle utgå.
För driftkostnaderna i övrigt för anstalten i fråga framlägger styrelsen
för år 1921 följande förslag till stat:
Utgifter:
1. Utspisning för 6 personal och 100 intagna ä 2:50 förslagsvis...... 96,725: —
2. Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis ..................... 1,000: —
3. Beklädnadsersättning för personal, förslagsvis................................ 1,350: —
4. Värme, lyse och elektrisk kraft, förslagsvis ................................... 43,050: —
5. Tvätt och renhållning, förslagsvis...................................................... 6,000: —
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
21
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
1.
2.
3.
4.
Fastighetens underhåll, förslagsvis ................................................... 7,000: —
Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier, förslagsvis ...... 6,000: —
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, förslagsvis ... 6,000: —
Sjukvård, förslagsvis .......................................................................... 5,000: —
Expeditionen, förslagsvis..................................................................... 4,000: —
Resekostnader och skjutsar för personal m. fl., förslagsvis ........ 2,500: —
Frakter och skjutsar för diverse ändamål, förslagsvis ................. 1,500: —
Övriga allmänna omkostnader, förslagsvis ................... 2,000: —
Kronor 182.125
Inkomster:
Avgifter för 100 intagna ä 1 kr. per dag, förslagsvis.....
Nettoinkomst av verkstadsarbete, förslagsvis .................
» » jordbruket och trädgården, förslagsvis
Statens tillskott, förslagsvis...............................................
36,500: —
5,000: —
25,000: —
115.625: —
Kronor 182,125: —
För år 1922 har styrelsen kommit till samma slutsiffra, 182,125
kronor, för ifrågavarande driftkostnadsstat som för år 1921. Utgifterna
äro härvid beräknade på enahanda sätt. Beträffande inkomsterna föreligger
emellertid den olikheten, att styrelsen, i likhet med vad styrelsen
gjort i sitt första, i förberörda skrivelse den 29 september 1920 avgivna
förslag till stat för driftkostnader i övrigt, räknat med en vårdavgift
för intagen av två kronor i stället för en krona per dag, varigenom
statens tillskott kunnat förslagsvis nedbringas från 115,625 kronor till
79,125 kronor. Beräkningen av inkomsterna i förslaget till 1922 års stat
framgår av följande tablå:
Inkomster:
Avgifter för 100 intagna ä 2 kr. per dag ....................
Nettoinkomst av verkstäder ...........................................
Nettoinkomst av jordbruket och trädgården ...............
Statens tillskott ...............................................................
.... kronor |
73,000: — |
____ » |
5,000: — |
____ » |
25,000: — |
... » |
79,125: — |
Kronor |
182,125: — |
Beträffande de olika inkomst- och utgiftsposterna i 1921 års stat anförde
styrelsen följande:
Utgifter-:
1. Utspisning av personal och intagna. Kostnaden vid Salbohed för år 1918
uppginge till kr. 2: 71 per dag och person, varför styrelsen ej ansett sig böra
beräkna kostnaden till lägre än kr. 2: 50 per dag och person för år 1921. Någon
skillnad i kostnadsberäkningen för personal och intagna hade ej gjorts, då blott
22
Kurigl. Maj:ts Proposition Nr 279.
en spisordning funnes. Detta konto betalade bland annat tjänarinnornas löner,
de i köket arbetande intagnas flitpenningar samt skjutskostnader för proviant m. m.
2. Beklädnad för vissa ä anstalten intagna hade uppförts med 1,000 kronor
mot 500 kronor vid Salbohed på grund av Venngarns större antal vårdplatser.
4. Värme och lyse vore beräknade enligt uppgifter från Venngarn angående
årskostnaden under senaste åren med tillägg av flitpehningar för de intagna, som
utförde arbeten, som borde utgå från detta konto.
5. Tvätt och renhållning. Tvätterskans lön och intagnas flitpénningar vore
lagda på detta konto.
6. Fastighetens underhåll,
7. Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier,
8. Underhåll och anskaffning av jordbrufcsinventarier vore uppförda med hänsyn
tagen till inhämtade uppgifter från Yenngarn, varjämte flitpenningar för intagnas
arbeten å dessa konton tillagts.
9. Sjukvård. Denna post motsvarade den i föregående förslag upptagna
posten »läkemedel och instrument». Förutom läkemedel och instrument påfördes
detta konto resekostnader för läkare, för sjuka och deras vårdare samt den del
av bekommen vårdavgift, som måste avstås till sjukhus för där vårdade intagna.
10. Expeditionen. Detta och följande konton hade utbrutits ur »allmänna
omkostnader», vilken post starkt vuxit och behövde uppdelning. På expeditionens
konto hade uppförts skrivmateriel, porto, telefon- och telegramavgifter
samt tryckningskostnader. En av de största pösterna vore tryckningskostnaden
för årsberättelsen.
11. Resekostnader och skjutsar för personal m. fl. Den höga utgiftsposten
betingades av de ökade resekostnaderna å såväl järnväg som landsväg samt den
höjda traktamentsersättningen för personal i tjänsteärenden.
12. Frakter och skjutsar för diverse ändamål. Kontot omfattade sådana
frakter och skjutsar, som ej lämpligen borde belasta andra konton.
13. Övriga allmänna omkostnader. Häri inginge arvode för jordbrukskunnig
styrelseledamot med särskilt uppdrag att förrätta besiktningar och inventeringar
samt andra allmänna utgifter ävensom ersättning till direktören för honom påvilande
representationsskyldighet. Styrelsen hade ansett rätt och billigt, att direktören
vid Venngarnsanstalten även efter dess apterande till provisorisk alkoholistanstalt
erhölle någon gottgörelse för den representationsskyldighet, som i väsentlig
grad måste påvila honom. Beloppets storlek torde lämpligen vid årets
slut bestämmas av vårdanstaltens styrelse såsom det tillförne bestämts av uppfostringsanstaltens
styrelse. Särskilt anslag för flitpenningar hade ej begärts,
då det syntes lämpligare, att de intagnas flitpenningar belastade de olika konton,
för vilkas räkning arbetet utfördes.
Ej heller hade begärts anslag för beklädnad för utskrivna, då utgifterna
härför borde bestridas dels av för vårdkostnaden ansvariga, dels av de intagna
själva med deras flitpenningar.
Ej heller hade anslag för arbetsmateriel begärts, då de olika kontona bure
kostnaden för sina arbetsmateriel.
Inkomster:
1. Avgifter för intagna hade beräknats med 1 kr. per dag för 100 intagna;
2. Nettobehållning av verkstadsarbetet och
23
Kungl. Maj.is Proposition Nr 279.
3. Nettobehållning av jordbruket och trädgården. I dessa båda poster upptoges
nu endast nettobehållningen, sedan de intagnas flitpenningar och inköpt
arbetsmateriel m. m. betalts.
Merkostnaden under år 1921 enligt styrelsens kalkyler för alkoholistvårdsarbetets
förläggande till Venngarn åskådliggör styrelsen i följande
tablå:
År 1921 |
6 mån. vid |
6 mån. vid |
Summa |
Beviljat an-slag för alko-holistvården |
På tilläggs-stat måste |
|||||
Löner för personal å stat..... |
9,455 |
17,472 |
50 |
26,927 |
50 |
18,910 |
8,017 |
50 |
||
Extra personal och vikariats-ersättningar......... |
1,487 |
50 |
3,000 |
4,487 |
50 |
2,975 |
1.512 |
50 |
||
Driftkostnader i övrigt..... |
32,970 |
— |
57,762 |
50 |
90,732 |
50 |
65,940 |
— |
24.792 |
50 |
43,912 |
50 |
78,235 |
— |
122,147 |
50 |
87,825 |
34,322 50 |
För år 1921 skulle det sålunda enligt styrelsens beräkningar vara
nödvändigt att å tilläggsstat begära till avlöningar och vikariatsersättningar
tillhopa 9,530 kronor (8,017: 50 + 1,512: 50) samt till bidrag för
driftkostnader i övrigt 24,792 kronor 50 öre.
Emellertid anser styrelsen det dessutom erforderligt, att anslag begäres
till bestridande av flyttningskostnader till Venngarn samt till ersättning
till personal vid Såll) ohed sanstalten för mistade platser vid ogynnsam
tidpunkt. Flyttningskostnaderna beräknar styrelsen förslagsvis till
1,500 kronor.
I fråga om nyssberörda ersättning till personal anför styrelsen, att
det befunnits lämpligt, att flyttningen ägde rum mitt i sommaren. Vid
överläggningen mellan vederbörande styrelser hade det visat sig, att
nuvarande personalen vid Venngarn borde i allt huvudsakligt bibehållas
där, medan personalen vid Salbohed borde kunna åtminstone efter någon
kortare tid finna lämplig anställning på annat sätt.
Den ifrågasatta ersättningen torde, enligt styrelsen, även i ogynnsamt
fall icke skäligen böra beräknas till sammanlagt mer än högst
9,000 kronor.
Över Salbohedsstyrelsens ifrågavarande skrivelse med statförslag
har socialstyrelsen den 7 februari 1921 avgivit utlåtande.
Socialstyrelsen
.
24
Kungl. May.ts proposition Nr 279.
Under påpekande därav att den föreslagna avlöning sstaten — frånsett
beloppet till extra personal och vikariatsersättningar — upptoge
ett sammanlagt belopp av 34,945 kronor mot endast 18,910 kronor enligt
nu gällande stat och att denna ökning till nära nog dubbla beloppet
berodde dels därpå att antalet befattningshavare beräknats till 19 å
Venngarn mot endast 10 vid Salbohed och dels på att de särskilda lönebeloppen
höjts, yttrar styrelsen rörande de sålunda ifrågasatta personalökningarna
och avlöningsförhöjningarna:
De skäl, som anstaltsstyrelsen förebragt för lönestatens ansvällning, hade
synts socialstyrelsen i stort sett övertygande. Då av allt att döma statens alkoholistanstalt
komme att vara förlagd till Yenngarn endast ett eller halftannat
år för att därefter avlösas av en statens anstalt av likartat slag, som den för
närvarande dit förlagda, syntes det vara riktigast att i minsta möjliga mån rubba
Yenngarnsanstaltens nuvarande organisation.
Styrelsen anser sig sålunda böra biträda anstaltsstyrelsens förslag,
i vad det avser ett bibehållande av de befattningshavare, som för närvarande
finnas å tvångsuppfostringsanstalten. Gentemot den föreslagna
nya befattningen assistent ställer sig styrelsen däremot något tveksam
av i huvudsak följande skäl.
Även med den tillströmning av alkoholister till statsanstalten, som ägt rum
sedan ett år tillbaka och alltjämt fortginge, syntes det med nuvarande avfattning
av lagen om behandling av alkoholister icke säkert, att Yenngarnsanstaltens resurser
bleve anlitade i dess fulla omfattning. Den i statförslaget upptagna personalen,
vars omfattning ju i icke oväsentlig mån bestämts av andra hänsyn än
det omedelbara behovet för alkoholistvårdsverksamheten, syntes sålunda möjligen
bliva icke helt och fullt tagen i anspråk. I betraktande härav kunde försiktigheten
bjuda att icke inrätta en ny befattning, allrahelst som alkoholistanstaltens
förläggning till Yenngarn förutsattes bliva endast provisorisk. För uppförandet
av den föreslagna befattningen talade emellertid, att densamma skulle
kunna bliva en utbildningstjänst för föreståndare å allmänna alkoholistanstalter.
Vad angår staterna för driftkostnader i övrigt yttrar styrelsen beträffande
nedannämnda poster under utgifter följande:
Vid beräkningen av kostnaden för utspisning hade tagits till utgångspunkt
motsvarande kostnad per vårddag vid Salbohed under år 1918, vilken uppgått
till 2: 71 kronor. Under år 1919 hade motsvarande belopp stigit till 3: 59 kronor.
För år 1920 förelåge ännu icke uppgifter i detta hänseende. Med hänsyn dels
till den prissänkning, som gjort sig gällande sedan år 1919, dels därtill att viss
nedsättning av kosthållsstandarden ägt rum, dels ock därtill att Yenngarnsanstaltens
större hushåll borde kunna medgiva lägre genomsnittskostnad än Salbohedsanstaltens,
syntes de verkliga utgifterna böra kunna hållas inom den föreslagna
vårddagutspisningskostnaden av 2: 50 kronor.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
25
Beträffande posten beklädnad för vissa å anstalten intagna, vore att märka,
att anstalten uttoge en avgift för beklädnad av 1 krona per vårddag. Varken
dessa inkomster eller motsvarande utgifter vore emellertid upptagna i föreliggande
förslag till stat.
Vid beräkningen av förslagsanslaget för värme, lyse och elektrisk kraft hade
man utgått från motsvarande kostnader under senaste åren å Venngarn. Då
emellertid bränslekostnaderna numera avsevärt nedgått, borde denna post kunna
undergå en icke oväsentlig reduktion.
I fråga om expeditionens konto, vilket upptoge ett förslagsbelopp av 4,000
kronor, uppgåves, att en av de största posterna vore tryckningskostnader för årsberättelsen.
Enligt under hand lämnad uppgift belöpte sig dessa kostnader för
1918 års berättelse, vilken tryckts i 1,000 exemplar, till 680 kronor.
Beträffande övriga allmänna omkostnader hade det varit önskvärt, att uppgift
förelegat om storleken av de belopp, som under de sistförflutna åren utgått
till direktören för Venngarnsanstalten såsom gottgörelse för representationsskyldighet.
Beträffande inkomsterna erinrar socialstyrelsen rörande posten avgifter
för intagna — vilken post i statförslaget för år 1921 utgår från en vårdavgift
av endast 1 krona per vårddag men i det nu framlagda statförslaget
för år 1922, i likhet med vad som skett i det av anstaltsstyrelsen
i förberörda skrivelse den 29 september 1920 framlagda statförslaget för
sistnämnda år, från en vårdavgift av 2 kronor per vårddag — om vad
styrelsen i fråga om eu dylik förhöjd vårdavgift yttrade i sitt utlåtande
av den 8 november 1920 över, bland annat, sistberörda statförslag.
Styrelsen fann sig i berörda utlåtande böra förorda en ännu starkare
böjning, nämligen till 3 kronor per vårddag. Till stöd härför anförde
styrelsen, i huvudsak, följande.
De erkända och enskilda understödda anstalterna ägde uttaga en vårddagsavgift
av högst 3 kronor, men under Kungl. Maj:ts prövning läge förslag från
socialstyrelsen om höjning av detta belopp till 5 kronor. Därest detta förslag förverkligades,
förelåge fara för, att statsanstalten, med vårddagsavgiften höjd endast
till 2 kronor, såsom hittills även i fortsättningen skulle draga till sig ansökningar
rörande alkoholister, vilka lämpligen skulle kunna vårdas å erkända anstalter.
För en starkare höjning av vårdavgiften talade därjämte det förhållandet,
att underhållskostnaden enligt det av anstaltsstyrelsen då framlagda förslaget
skulle uppgå till över 5 kronor för vårddag, oberäknat kostnaderna för personalens
avlöning jämte dyrtidstillägg.
Under åberopande av sitt berörda utlåtande framhåller nu socialstyrelsen
lämpligheten därav, att böjningen i fråga trädde i kraft samtidigt
med överflyttningen till Venngarn. Förevarande inkomstpost skulle
i så fall uppgå till 109,500 kronor för år räknat under förutsättning
av full beläggning, varigenom statens tillskott till anstaltens driftkostnader
skulle avsevärt nedbringas.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.)
606 21 4
Riksräken
skapsverket.
26 Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 279.
I fråga om den formella uppställningen av anstaltens omkostnadsstat
och bokföring synas, enligt socialstyrelsens åsikt, ändringar böra genomföras
i samband med överflyttningen till Venngarn i syfte huvudsakligen
att möjliggöra ett exakt fastställande av statens verkliga utgifter för statsanstalten
genom ett strängt åtskiljande av anstaltens och kungsgårdens
inkomster och utgifter. Efter antydande av vissa riktlinjer för detta
syftemåls vinnande förklarar emellertid styrelsen, att styrelsen ansåge
sig icke böra avgiva några detaljerade förslag rörande omläggningen av
anstaltens bokföring, utan syntes detta närmast böra ankomma på anstaltsstyrelsen
i samråd med riksräkenskapsverket.
Beträffande de föreslagna beloppen till verkställandet av flyttning
till Venngarn samt till ersättning åt personalen vid Salbohedsanstalten förklarar
sig socialstyrelsen intet hava att invända.
I infordrat utlåtande den 14 februari 1921 anför riksräkenskapsverket
till en början beträffande nyssberörda av socialstyrelsen ifrågasatta
förändring rörande omkostnadsstatens uppställning, att en dylik
förändring enligt riksräkenskapsverkets mening icke borde vidtagas utan
en ingående utredning. Då med hänsyn till ärendets brådskande natur
en sådan utredning icke hunnit nu verkställas, ansåge sig ämbetsverket
på grund härav böra tillstyrka, att staten tills vidare i huvudsak erbölle
den uppställning, som av anstaltsstyrelsen föreslagits. I samband med
uppgörande av statförslag för år 1923 torde sedermera böra tagas i övervägande,
huruvida en förändring av uppställningen lämpligen borde företagas.
Vad beträffar frågan om förändrad uppställning av anstaltens räkenskaper,
anser riksräkenskapsverket en sådan vara av behovet påkallad.
Ämbetsverket hade för avsikt att så snart sig göra läte, efter samråd
med anstaltsstyrelsen, uppgöra formulär till räkenskaper för anstalten att
tillämpas från tidpunkten för överflyttningen till Venngarn. Dessa formulär
syntes lämpligen böra upprättas i nära överensstämmelse med de
formulär till räkenskaper för statens tvångsarbetsanstalter, som under år
1920 uppgjorts inom statsbokföringskommittén. Månatlig granskning
inom riksräkenskapsverket av anstaltens räkenskaper torde vidare i samband
härmed böra införas från tidpunkten för överflyttningen till Venngarn.
I fråga om förslaget till avlöningsstat framhåller riksräkenskapsverket
beträffande de i vissa fall föreslagna förhöjningarna i avlöningsförmånerna,
att då avlöningsförmånerna avvägts efter den nu gällande
staten för uppfostringsanstalten å Venngarn, vars personal vore avsedd
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
27
att överflyttas till alkoholistanstalten i samband med dennas förläggning
till Yenngarn, riksräkenskapsverket icke funnit anledning till erinran
mot dessa förhöjningar.
Rörande den föreslagna befattningen assistent yttrar riksräkenskapsverket
följande:
Det nuvarande ekonomiska läget måste givetvis mana till största möjliga
sparsamhet i fråga om inrättandet av nya tjänster. Det torde väl i förevarande
fall närmast tillkomma riksräkenskapsverket att yttra sig angående befattningens
behövlighet med hänsyn till anstaltens ekonomiska förvaltning, och ville det ur
denna synpunkt förefalla, som om några bärande motiv för befattningens inrättande
icke förelåge. Huruvida befattningen kunde anses motiverad med hänsyn
till den egentliga alkoholistvården, undandroge sig ämbetsverkets bedömande.
Från direktören vid uppfostringsanstalten hade under hand inhämtats, att avsikten
vore, att direktören efter överflyttningen till alkoholistanstalten fortfarande
skulle handhava övervakandet av de från uppfostringsanstalten villkorligt frigivna,
varför han icke i full utsträckning kunde komma att ägna sig åt alkoholistvården.
Socialstyrelsen, som det närmast torde tillkomma att bedöma
frågan från synpunkten av alkoholistvårdens behöriga fullgörande, hade visserligen
icke direkt avstyrkt befattningens inrättande men dock ställt sig tveksam
gent emot dess behövlighet.
Ur riksräkenskapsverkets synpunkter finner sig därför ämbetsverket
sakna anledning tillstyrka befattningens uppförande i staten.
Mot de föreslagna befattningarna i övrigt finner riksräkenskapsverket,
med hänsyn till det beräknade större antalet internerade samt det i förhållande
till Salbohedsanstalten större jordbruket å Venngarn, icke skäl
till erinran förefinnas.
Riksräkenskapsverket anser sig i fråga om anstaltsstyrelsens förslag
till avlöningsstat slutligen böra påpeka, att bestämmelsen om husmoderns
rätt till fri kost syntes hava uteglömts ävensom att, därest ur staten
uteslötes den ovannämnda assistentbefattningen, statens slutsumma skulle
— inräknat ersättning till extra personal och vikariatsersättningar —
begränsas till 38,395 kronor.
I fråga om anstaltsstyrelsens förslag till omkostnad sstat anser sig
riksräkenskapsverket till en början böra erinra därom, att förslagsanslaget
till driftkostnader för statens vårdanstalt å Salbohed för alkoholister
under de senaste åren betydligt överskridits. Härom anför ämbetsverket:
Sålunda utvisade 1919 års anslag, som i riksstaten uppförts med kronor
23,000: — en brist å icke mindre än kronor 152,000: 74, i vilket belopp iuginge
kronor 44,000: 74, som åtgått till täckande av i anstaltens räkenskaper balanserad
brist från år 1918. Och 1920 års anslag, som i riksstaten uppförts med kronor
49,225: —, utvisade en brist å kronor 75,954: 95. Den korta tid, som stått ämbetsverket
till buds för remissens besvarande, hade icke medgivit någon mera
28
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
ingående utredning angående anslagsbehovet med utgångspunkt från 1919 och
1920 års. siffror, helst som anstaltens bokslut för sistnämnda år ännu icke förelåge
färdigt. Av 1919 års brist syntes i runt tal 50,000 kronor hänföra sig till
nyanskaffningar och reparationer, som stode i samband med anstaltens förflyttning
till Salbohed. Omkring 45,000 kronor syntes hänföra sig till sådana utgiftsposter,
som under kristiden i allmänhet haft att uppvisa överskridanden, såsom
utspisning, beklädnad, värme, lyse och tvätt. Utgiftsposten diverse utgifter utvisade
ett överskridande av i runt tal 13,000 kronor. Under denna rubrik inrymdes
bland annat utgifter för resekostnader, skjutsar och frakter samt för expeditionen.
Utgifterna av nu nämnda slag torde ogynnsamt hava påverkats av
anstaltens olämpliga belägenhet.
Beträffande nedan angivna poster under utgifterna, anför riksräkenskapsverket
följande:
Utspisning. Denna utgiftspost hade beräknats till kronor 96,725: —, varvid
styrelsen utgått från ett portionspris av kronor 2: 50. I motiveringen hade styrelsen
angivit utspisningskostnaden per dag och person under år 1918 till kronor
2: 71. Denna siffra hade erhållits på så sätt, att hela utspisningskostnaden, personalens
kost inberäknad, fördelats på antalet vårddagar. Den verkliga kostnaden
för de internerades kost hade år 1918 uppgått till endast kronor 2: 38 per dag
och person samt understege sålunda med 33 öre den av styrelsen uppgivna.
Det ville på grund härav förefalla, som om det av styrelsen i statförslaget beräknade
dagspriset kunde reduceras till åtminstone kronor 2: 20. Riksräkenskapsverket
ansåge det icke vara uteslutet, att eu ytterligare sänkning skulle kunna
vidtagas med hänsyn till den redan inträdda allmänna prissänkningen. Då emellertid
ämbetsverket icke hade sig bekant, i vad mån anstaltsstyrelsen i sin beräkning
tagit hänsyn till den redan inträdda och ytterligare väntade prissänkningen, och
då vidare någon noggrannare utredning icke kunnat medhinnas, hade ämbetsverket
icke ansett sig kunna påyrka en större sänkning än till kronor 2: 20. Utspisningssumman
skulle vid sådant förhållande kunna beräknas till kronor
85,118:—.
Värme, lyse och elektrisk kraft hade i den föreslagna staten beräknats till kronor
43,050: —. Från uppfostringsanstalten å Yenngarn hade under hand inhämtats,
att motsvarande kostnad vid nämnda anstalt under år 1920 beräknats hava uppgått
till omkring kronor 35,000: —. Riksräkenskapsverket ansåge på grund härav,
att ifrågavarande utgiftspost i staten kunde begränsas till sistnämnda belopp.
Fastighetens underhåll hade upptagits till kronor 7,000: —. I uppfostringsanstaltens
stat för år 1921 hade motsvarande kostnad för nämnda år beräknats
till kronor 6,000: —. Från uppfostringsanstalten hade under hand inhämtats,
att kostnaderna under år 1920 uppgått till omkring kronor 5,000: —. Vid utgiftspostens
beräkning för här ifrågavarande stat torde man kunna utgå från sistnämnda
summa med tillägg av exempelvis kronor 500: — för flitpenningar. Riksräkenskapsverket
hade i enlighet härmed ansett posten böra upptagas med
kronor 5,500: —.
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier. Det måste, enligt riksräkenskapsverkets
åsikt, anses principiellt oriktigt, att dylika kostnader uj:>pfördes
i staten i stället för att inräknas bland jordbrukets driftkostnader. Jordbruket
borde nämligen bära alla med detsamma förenade omkostnader, enär
Kungl. Maj.is Proposition Nr 279.
29
i annat fall den å inkomstsidan upptagna nettoinkomsten från jordbruket komme
att giva en falsk bild av jordbrukets avkastningsförmåga. Tliksriikenskapsverket
finge i anledning härav föreslå, att nämnda utgiftspost uteslötes ur staten samt
att posten »nettoinkomst av jordbruket och trädgården» å inkomstsidan i motsvarande
mån minskades.
I fråga om inkomsterna anför riksräkenskapsverket rörande nedannämnda
titlar följande:
Avgifter. Dessa hade av anstaltsstyrelsen upptagits till 1 krona per dag
för innevarande år samt till 2 kronor per dag för år 1922. Socialstyrelsen hade
däremot föreslagit, att avgiften måtte sättas till 3 kronor per dag, samt att förhöjningen
till detta belopp måtte träda i kraft redan samtidigt med anstaltens
förflyttning till Yenngarn. Riksräkenskapsverket ansåge de av socialstyrelsen
förebragta skälen tala för en sådan förhöjning av avgiften. Ifrågavarande inkomstpost
skulle härigenom kunna i staten upptagas med kronor 109,500 för år
räknat.
Nettoinkomst av jordbruket och trädgården. Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket
yttrat i fråga om underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier
hemställde ämbetsverket, att denna inkomstpost i staten måtte uppföras
med endast kronor 19,000.
Statens tillskott. Med iakttagande av vad riksräkenskapsverket i det föregående
anfört, skulle statens tillskott kunna upptagas till betydligt reducerade
belopp, nämligen till kronor 12,234 för senare hälften av år 1921 och till kronor
21,468 för år 1922. Ifrågavarande bägge belopp torde böra avrundas till respektive
kronor 12,300 och kronor 21,500, varvid motsvarande förhöjningar samtidigt
lämpligen kunde vidtagas å utgiftssidan för posten »övriga allmänna omkostnader».
Rörande kostnaden för anstaltens flyttning till Venngarn, vilken
kostnad anstaltsstyrelsen förslagsvis beräknat till 1,500 kronor, anser
riksräkenskapsverket, att densamma, mot vars beräknade storlek ämbetsverket
icke både något att erinra, borde uppföras såsom en post i omkostnadsstaten
för senare delen av år 1921.
I anslutning till det anförda avger riksräkenskapsverket följande
förslag till omkostnadsstater för respektive senare halvåret 1921 och
år 1922:
30
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Juli—dec. |
År 1922. |
|||
Utgifter: |
||||
| Utspisning för 6 funktionärer och 100 intagna å 2: 20 ........................ |
42,559 |
— |
85,118 |
— |
| Beklädnad för vissa å anstalten intagna... |
500 |
— |
1,000 |
— |
Beklädnadsersättning för personal .. |
675 |
— |
1,350 |
— |
Värme, lyse och elektrisk kraft......................................................... |
17,500 |
— |
35,000 |
— |
Tvätt och renhållning........ |
3,000 |
— |
6,000 |
— |
Fastighetens underhåll ...................... |
2,750 |
— |
5,500 |
— |
Underhåll och anskaffning av anstaltsinventarier................................. |
3,000 |
— |
6,000 |
— |
Sjukvård................... ..... |
2,500 |
— |
5,000 |
— |
Expeditionen.............................. |
2,000 |
— |
4,000 |
— |
Besekostnader och skjutsar för personal m. fl. ... |
1,250 |
— |
2,500 |
— |
Frakter och skjutsar för diverse ändamål ......... |
750 |
— |
1,500 |
— |
Flyttning till Venngarn............ |
1,500 |
— |
— |
— |
Övriga allmänna omkostnader ........................ |
1,066 |
— |
2,032 |
— |
Summa kronor |
79,050 |
— |
155,000 |
— |
Inkomster: |
||||
Avgifter för 100 intagna å 3 kronor per dag ............... |
54,750 |
— |
109,500 |
— |
Nettoinkomst av verkstadsarbetet...................................................... |
2,500 |
— |
5,000 |
— |
Nettoinkomst av jordbruket och trädgården...... |
9,500 |
— |
19,000 |
— |
Statens tillskott ............... |
12,300 |
— |
21,500 |
— |
Summa kronor |
79,050 |
— |
155,000 |
— |
I fråga om den budgettekniska behandlingen av utgifterna för år
1921 efter anstaltens förflyttning till Venngarn, är det, anser riksräkenskapsverket,
lämpligast, att dessa utgifter helt och hållet skiljas från
utgifterna för anstalten under den tid av innevarande år, då densamma
är lörlagd till Salbohed. De beräknade kostnaderna för tiden efter flyttningen
till Venngarn torde sålunda, framhåller ämbetsverket, med hela
sitt belopp böra uppföras i 1921 års tilläggsstat. Anslagen till Salbohedsanstalten
torde i enlighet härmed komma att uppvisa besparingar
till omkring halva anslagsbeloppen, vilka besparingar sedermera vid
riksbokslutet tillföras kassafonden.
På grund av det anförda framhåller riksräkenskapsverket såsom
sin åsikt, att dels å tilläggsstaten för år 1921 höra feskas dels ett förslagsanslag
med beteckningen högst å kronor 19,200 till avlöningar och
vikariatsersättningar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för
31
Kungl. Maj ds Proposition Nr 279.
alkoholister å Venngarn samt ett förslagsanslag å 12,300 kronor till driftkostnaderna
i övrigt vid samma anstalt, dels ock att å riksstaten för år
1922 böra till motsvarande ändamål under sistnämnda år begäras ett
förslagsanslag med beteckningen högst å 38,395 kronor och ett förslagsanslag
å 21,500 kronor.
För anstaltsstyrelsens framställning angående ersättning till personalen
vid Salbohedsanstalten för mistade platser vid ogynnsam tidpunkt hava
enligt riksräkenskapsverkets förmenande inga övertygande skäl förebragts.
Endast för det fall att personalen anställts med viss uppsägningstid
och denna icke hunnit utlöpa vid tidpunkten för anstaltens förflyttning,
torde enligt ämbetsverket krav på ersättning med fog kunna
framställas. I sådant fall anser ämbetsverket ersättning böra anvisas
från de i 1921 års riksstat uppförda anslagen till Salbohedsanstalten,
varigenom besparingarna å ifrågavarande anslag komma att i motsvarande
mån minskas.
Slutligen anser riksräkenskapsverket förtjäna framhållas, att föreståndaren
och assistenten samt eventuellt även ytterligare personal vid
Salbohedsanstalten för redovisningens fullgörande torde behöva bibehållas
i tjänst viss tid efter anstaltens flyttning till Venngarn. Avlöningen
till denna personal under ifrågavarande tid torde, säger ämbetsverket,
böra utgå av de till Salbohedsanstalten å innevarande års riksstat
anvisade medlen.
Vad först angår den av Salbohedsstyrelsen föreslagna avlöning sstaten,
som är avsedd att träda i tillämpning från och med tidpunkten för alkoholistanstaltens
förflyttning till Venngarn, har statens slutsumma, i förhållande
till slutsumman för den nu för år 1921 fastställda, höjts från
18,910 kronor till 34,945 kronor eller med 16,035 kronor. Denna höjning
är beroende dels därpå, att antalet befattningshavare ökats från 10
till 19, dels ock på vissa föreslagna förhöjningar i avlöningsförmånerna.
Ökningen av antalet befattningshavare har i statförslaget skett på
det sätt, att dels nuvarande antalet vårdare ökats från 5 till 12 och dels
i staten nyuppförts en assistent — utöver den nuvarande assistenten och
räkenskapsföraren, som i stället skulle benämnas räkenskapsförare —
ävensom en maskinist. Mot ifrågavarande personalökning finner jag icke
anledning till erinran med hänsyn till den beräknade större beläggningen
och det mera omfattande jordbruket å Venngarn. Härvid undantager
jag dock förslaget om assistentbefattningen. Rörande behovet av denna
befattning har socialstyrelsen ställt sig tveksam, medan riksräkenskapsverket
för sin del förklarat sig sakna anledning tillstyrka densamma.
r
Departements
chefen.
32
Kungl. Majds Proposition Nr 279.
För min del finner jag icke fullt övertygande skäl framlagda för att åtminstone
för närvarande uppföra befattningen i staten. Vid befattningens
uteslutande torde den i förslagsstaten jämväl upptagne räkenskapsföraren
— liksom för närvarande i staten för Salbobedsanstalten — böra
benämnas assistent och räkenskapsförare. Maskinistens avlöning är i
staten upptagen till samma belopp som i nuvarande staten för uppfostringsanstalten
å Venngarn. Häremot bär jag intet att invända.
Förhöjningar i avlöningar hava vidtagits på det sätt, att föreståndare
— för vilken föreslås benämningen direktör — räkenskapsförare,
husfader och husmoder, vilkas avlöningar för närvarande i staten upptagas
för år med respektive kronor 3,900, 2,050, 1,700 och 585 kronor, i stället
skulle erhålla respektive kronor 4,350, 2,550, 2,050 och 675. Tillika skulle
befallningsmannen, som nu åtnjuter avlöning av 1,700 kronor, utbytas
mot en lantbruksinspektor med en avlöning av 2,550 kronor och arvodet
till predikanten förhöjas från 600 kronor till 1,200 kronor, varjämte en
av vårdarna, vilken tillika skulle tjänstgöra som rättare, härför skulle,
utöver vårdaravlöningen 1,275 kronor, uppbära ett särskilt arvode å 200
kronor.
Då de sålunda föreslagna förhöjda avlöningsförmånerna avvägts
efter den nu gällande staten för uppfostringsanstalten vid Venngarn, vars
personal — såsom även mig synes lämpligt — skulle i möjlig mån
överflyttas till alkoholistanstalten vid dess förläggning därstädes, har jag,
i likhet med i ärendet hörda myndigheter, intet att erinra i denna del. Emellertid
har, såsom riksräkenskapsverket påpekat, i statförslaget ej upptagits
förmånen av fri kost för husmodern. Såsom nämnda ämbetsverk antytt
och enligt vad jag från ordföranden i Salbohedsstyrelsen inhämtat, beror
detta endast på ett förbiseende, då för närvarande såväl husmodern vid
Salbohedsanstalten som husmodern vid uppfostringsanstalten å Venngarn
åtnjuta dylik förmån. Med hänsyn härtill torde alltså staten böra kompletteras
härutinnan. För utbyte av benämningen föreståndare mot direktör
finner jag giltiga skäl vara förebragta.
Vid granskning av de i anmärkningarna till staten upptagna bestämmelserna
har jag funnit anledning till ett par erinringar. Här har
föreslagits, att, därest direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens
göromål, honom må kunna tilläggas härför upptaget arvode.
Bestämmelsen är lika med den i nuvarande staten för Salbohed för
föreståndaren upptagna. Då emellertid predikantarvodet nu är föreslaget
att höjas till 1,200 kronor eller till samma belopp, som för närvarande
är upptaget till predikanten vid uppfostringsanstalten vid Venngarn och
även avlöningen till direktören för alkoholistanstalten vid Venngarn
föreslagits lika med den till direktören vid uppfostringsanstalten därstä
-
33
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
des nu utgående, anser jag samma bestämmelse i avlöningskänseende
böra gälla vid ett förenande av direktörs- och predikantsbefattningarna.
Denna bestämmelse i staten för uppfostringsanstalten medgiver direktören
endast rätt att åtnjuta så stor del av predikantarvodet, som Kungl. Maj:t
bestämmer. Staten för alkoholistanstalten torde alltså böra erhålla förändrad
bestämmelse härom, i samband varmed motsvarande stadgande torde böra
meddelas för det fall att direktören tillika besörjer läkarvården vid anstalten.
Den andra erinran, jag har att framställa, är av mera formell art.
Enligt bestämmelse i nuvarande staten för Salbohed må befattningshavare
vid anstalten i fråga om ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder
han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning
vid statens vårdanstalt vid Venngarn. Nu föreslår Salbohedsstyrelsen
en bestämmelse, att befattningshavare bör få räkna sig tillgodo dylik
tjänstetid vid Salbohed samt vid uppfostringsanstalten å Venngarn. Givet
är emellertid, att befattningshavare nu såsom tillförne även bör få räkna
sig till godo tjänstgöring från den tid, Venngarn förra gången var upplåten
till alkoholistanstalt. Bestämmelsen i fråga torde därför böra kompletteras
i enlighet härmed.
Vid bifall till vad jag föreslagit skulle avlöningsstaten för alkoholistanstalten
vid Venngarn — uppställd för år — erhålla följande utseende,
under tiden 1 juli 1921—31 december 1922:
1 direktör ................................... 1 assistent och räkenskapsförare ...... 1 lantbruksinspektor ..................... 1 husfader.................................... 1 maskinist ................................. 1 vårdare (tillika rättare) ............... 1 vårdare ................................... 10 vårdare .................................... 1 husmoder, jämte fri kost ............ Läkararvode ................................ Predikantarvode.............................. |
Oredu- eerat belopp |
Pensions- avgift motsva- rande belopp |
Reducerat belopp |
Tjänst- görings- penningar |
Arvode för särskilt uppdrag |
Summa |
3.000 1.000 8,000 700 |
150 50 50 50 30 25 25 250 25 |
2,850 1,550 1,550 1.150 970 775 775 7,750 675 |
1,500 1,000 1,000 900 550 500 500 5,000 |
200 - |
9 4,350 9 2,550 9 1,520 4) 1,475 4) 1.275 4) 12,750 5) 675 8) 2.000 G) 1.200 |
|
Summa kronor |
— |
— |
— |
— 1 — |
32,395 |
9
9
Efter 5 år |
kan |
lönen höjas |
med |
500 |
kronor och efter 10 år |
med |
ytterligare 500 kronor. |
||||
» 5 » |
» |
» |
» |
» |
400 |
» |
» |
» 10 » |
» |
» |
400 » |
» 5 » |
» |
» |
» |
» |
200 |
» |
» |
» 10 » |
» |
» |
200 » |
» 5 » |
» |
» |
» |
» |
100 |
» |
» |
>. 10 » |
» |
» |
100 » |
» 5 » |
» |
» |
» |
» |
50 |
» |
» |
>. 10 » |
» |
» |
50 » |
Därjämte fria resor.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 237 käft. (Nr 279.)
(Forts.)
606 21 D
34
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
(Forts.)
Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller
bränsle) eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle
ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Maskinist,
vårdare och husmoder erhålla beklädnadsersättning, de förra med 100 kronor vardera, den senare
med 50 kronor per år. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt
styrelsens bestämmande). Därest direktören tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål,
jnå honom kunna tilläggas så stor del av läkararvodet eller predikantarvodet, som Kungl. Maj:t bestämmer.
För det fall direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det
pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor. Befattningshavare
vid anstalten må tillåtas att ifråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo tid, varunder han
varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister vidVenngarn
eller å Salbohed eller vid statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare å Yenngarn.
Därest läkaren och predikanten icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde
klassen i resereglemente!, att utgå från det som bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.
Avlöningsstaten skulle sålunda sluta å 32,395 kronor. Häri är
dock ej medräknat det av Salbohedsstyrelsen föreslagna belopp å 6,000
kronor till extra personal och vikariatsersättningar. Mot detta belopp
har jag, i likhet med socialstyrelsen och riksräkenskapsverket, intet att
invända. Totalsiffran för avlöningar och vikariatsersättningar åt personal
skulle sålunda sluta å 38,395 kronor.
Vad därefter angår omkostnadsstaten har socialstyrelsen framställt som
ett önskemål, att densamma vid alkoholistanstaltens förflyttning till Venngarn
måtte erhålla förändrad uppställning, syftande till en skarpare åtskillnad
mellan själva anstalten och jordbruket, i samband varmed socialstyrelsen
föreslagit eu förändrad uppställning av anstaltens räkenskaper.
Vad beträffar förstnämnda önskemål finner jag, i likhet med riksräkenskapsverket
och på av detta ämbetsverk anförda skäl, att frågan om
förändring av statens uppställning först bör tagas under övervägande i
samband med uppgörande av statförslag för år 1923, därvid förslag i
ämnet torde böra avgivas av anstaltsstyrelsen i samråd med riksräkenskapsverket.
Den ifrågasatta förändringen i uppställningen i anstaltens
räkenskaper torde åter snarast böra ske i anslutning till de av riksräkenskapsverket
härför antydda riktlinjerna. Såsom framgår av det ovan
anförda, har ock sistnämnda ämbetsverk för avsikt att inom närmaste
tiden vidtaga åtgärder i sådant syfte.
Beträffande de i anstaltsstyrelsens förslag till omkostnadsstat upptagna
titlarna hava erinringar beträffande beräknade beloppen gjorts
såväl av socialstyrelsen som särskilt av riksräkenskapsverket.
Vidkommande posterna under utgifter framhåller socialstyrelsen
rörande posten beklädnad för vissa å anstalten intagna, att anstalten ut
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
35
tager en avgift för beklädnad av 1 krona för vårddag, men att varken
dessa inkomster eller motsvarande utgifter upptagits i statförslaget.
Enligt vad på förfrågan från anstaltsstyrelsen meddelats, hade det
sin riktighet, att anstalten utkrävde en avgift av 1 krona för dag av
de nykterhetsnämnder och andra ansvariga, vilka icke föredroge att hålla
de intagma med kläder in natura under anstaltstiden. Då denna anordning
icke inverkade på anstaltens ekonomi, och det på förhand icke
läte sig beräkna, vilkendera utvägen nykterhetsnämnderna och andra
vederbörande föredroge i de särskilda fallen, hade denna affär mellan
anstalten och de ansvariga aldrig berörts i statförslagen beträffande Salbohed,
varför det så mycket mindre ansetts böra äga rum i förslaget
till den provisoriska staten för alkoholistanstalten å
Med hänsyn till vad anstaltsstyrelsen upplyst finner jag socialstyrelsens
ifrågavarande anmärkning icke böra föranleda någon åtgärd beträffande
utgiftspostens beräkning.
I fråga om expeditionens konto, vilken upptager ett förslagsbelopp
å 4,000 kronor, påpekar socialstyrelsen, i anledning av anstaltsstyrelsens
uppgift att eu av de största posterna å detta konto vore tryckningskostnaden
för årsberättelsen, att dessa kostnader för 1918 års berättelse,
som trycktes i 1,000 exemplar, belöpte sig till 680 kronor.
I anledning av denna anmärkning har ordföranden för anstaltsstyrelsen,
på förfrågan, — jämte vitsordande av uppgifterna angående
1918 års berättelse — meddelat, att tryckningskostnaden för 1919 års
berättelse utgjort 545 kronor för endast 500 exemplar, och att expeditionskostnadskontot
år 1920 för 55 internerade uppgått till 3,000
kronor, på grund varav man nu beräknat kontot för 100 intagna till
4,000 kronor. Med hänsyn till berörda upplysningar anser jag icke någon
nedsättning böra ske av sistnämnda belopp, mot vilket riksräkenskapsverket
ej heller framställt någon erinran.
I posten övriga allmänna omkostnader förklarar sig anstaltsstyrelsen
även hava räknat med ersättning till direktören för honom åvilande
representationsskyldighet under hänvisning till att direktören vid den
nuvarande uppfostringsanstalten å Venngarn erhåller dylik gottgörelse.
I anledning härav framhåller socialstyrelsen, att det varit önskvärt, att
uppgift förelegat om storleken av de belopp, som under de sistförflutna
åren i sådant avseende utgått till sistnämnde befattningshavare.
Enligt vad jag inhämtat, är i vederbörande anslagspost i uppfostringsanstaltens
utgiftsstat beräknat ett maximibelopp å högst 500
kronor för ifrågavarande ändamål. Det erforderliga beloppet för år
bestämmes av styrelsen för nämnda anstalt inom berörda kostnadsram.
36
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Enahanda tillvägagångssätt har nu förordats av Salbohedsstyrelsen, som
på förfrågan uppgivit sig hava kalkylerat med ungefär nyssberörda maximibelopp
å 500 kronor. Jag delar Salbohedsstyrelsens uppfattning, att
eu förmån av antytt slag jämväl bör tillkomma direktören vid en blivande
alkoholistanstalt å Venngarn, och finner jag det hittills för uppfostringsanstalten
därstädes beräknade maximibeloppet skäligt ävensom
det för detsammas närmare fixerande iakttagna förfaringssättet lämpligt.
Vid sådant förhållande torde nu ifrågavarande, post, som av riksräkenskapsverket
lämnats utan anmärkning, upptagas till av Salbohedsstyrelsen
föreslaget belopp.
I fråga om den första posten under inkomster, nämligen avgifter för
intagna, har socialstyrelsen föreslagit, att densamma bör baseras på en
vårdavgift av 3 kronor för dag från och med den 1 juli 1921 i stället
för av Salbohedsstyrelsen beräknade vårdavgifter av 1 krona för dag
under senare halvåret 1921 och 2 kronor för dag under år 1922, därvid
socialstyrelsen närmast hänfört sig till ett från styrelsens sida framfört
förslag om rätt för de erkända och enskilda alkoholistanstalterna att
höja vårdavgiften till 5 kronor för dag.
Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att jag vid anmälan till
årets statsverksproposition av frågan om vissa anslag till alkoholistvården
— femte huvudtiteln punkten 30 — även med tillstyrkan framlade
styrelsens berörda förslag inför Kungl. Maj:t under framhållande att,
därest riksdagen icke däremot framställde erinran, gällande kungörelse
angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter borde
undergå härav påkallad ändring.
I anslutning härtill och på övriga av socialstyrelsen anförda skäl
finner jag, i likhet med riksräkenskapsverket, den ifrågasatta höjningen
av vårdavgiften till statens ifrågavarande alkoholistanstalt böra utgå med
3 kronor för dag att tillämpas från och med den 1 juli 1921. Vid
sådant förhållande bör förevarande inkomstpost, i enlighet med socialstyrelsens
av riksräkenskapsverket biträdda förslag, beräknas till 109,500
kronor för år räknat.
Riksräkenskapsverket har, såsom framgår av det ovan anförda,
beträffande utgifterna föreslagit dels kraftiga reduceringar av flera poster,
dels ock — under förutsättning av motsvarande minskning av posten
»nettoinkomst av jordbruket och trädgården» å inkomstsidan — uteslutande
av posten underhäll och anskaffning av jordhruksinventarier, och har ämbetsverket
härigenom kunnat högst avsevärt nedbringa inkomstposten
statens tillskott, nämligen till, i avrundade tal, 12,300 kronor för senare
halvåret 1921 och 21,500 kronor för år 1922. På grundvalen härav, och
37
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
med hänsyn tagen till den av socialstyrelsen förordade ändrade beräkningen
av inkomstposten avgifter, har ämbetsverket uppgjort nya förslag
till omkostnadsstater för senare hälften av år 1921 samt för år 1922,
slutande den förra å 79,050 kronor och den senare å 155,000 kronor.
Då jag till alla delar godtager de skäl, riksräkenskapsverket anfört till
stöd för de av ämbetsverket föreslagna ändringarna i anstaltsstyrelsens
statförslag, får jag även för min del biträda ämbetsverkets ifrågavarande
förslag till omkostnadsstater, att läggas till grund för beräkningen av
vederbörliga anslag.
I fråga om den budgettekniska behandlingen av utgifterna för år
1921 efter anstaltens förflyttning till Venngarn delar jag den av riksräkenskapsverket
uttalade åsikten, att dessa utgifter lämpligast böra helt
skiljas från utgifterna under året för anstalten under dess förläggning
å Salbohed och att sålunda de beräknade kostnaderna för tiden efter
flyttningen till Venngarn böra med hela sitt belopp uppföras i 1921 års
tilläggsstat.
Den av anstaltsstyrelsen förslagsvis beräknade kostnaden för flyttning
till Venngarn a 1,500 kronor har riksräkenskapsverket i sitt förslag till
omkostnadsstat för senare halvåret 1921 uppfört såsom särskild utgiftspost.
Mot detta förfaringssätt synes mig intet vara att invända.
Beträffande anstaltsstyrelsens förslag angående ersättning till personal
vid Salbo hedsanstalten för flyttning vid ogynnsam tidpunkt delar jag
riksräkenskapsverkets mening, att dylik ersättning må kunna med log
framställas endast för det fall, att befattningshavare anställts med viss
uppsägningstid, som icke hunnit utlöpa vid tidpunkten för anstaltens
flyttning. Dylika framställningar böra givetvis underkastas noggrann
prövning av Kungl. Maj:t; och torde eventuella ersättningsbelopp böra
utgå från de i 1921 års riksstat uppförda anslagen till Salbohedsanstalten.
Från berörda anslag torde även, på sätt riksräkenskapsverket förordat, ersättning
böra utgå till sådana befattningshavare vid Salbohedsanstalten,
som för redovisningens fullgörande kunna behöva bibehållas i tjänst,efter
anstaltens flyttning till Venngarn.
Såsom ovan nämnts har jag, med ledning av vissa preliminära beräkningar,
i det vid statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, fogade
statsrådsprotokollet uppgivit att, under förutsättning av att Salbohedsanstalten
den 1 juli 1921 flyttades till Venngarn, utöver för år 1921 förut
anvisade medel skulle erfordras ett förslagsanslag, högst, 9,500 kronor
till avlöningar och vikariatsersättningar och ett förslagsanslag å 35,300
kronor till bidrag för driftkostnaderna i övrigt, vilka belopp även för
berörda ändamål beräknats å tilläggsstaten. Riksräkenskapsverket före
-
38
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Anordnande
av en ny
statens vårdanstalt
å
Ventholms
kungsgård
för alkoholister.
Social
styrelsen.
slår för sin del, att å nämnda tilläggsstat för nyssberörda ändamål äskas
respektive 19,200 kronor och 12,300 kronor. Detta förslag innebär
beträffande det förra anslaget en ökning å 9,700 kronor men beträffande
det senare anslaget en minskning å icke mindre än 23,000 kronor, varför
riksräkenskapsverkets förslag i förhållande till nämnda beräkningar medger
en total minskning av merkostnaden i fråga å 13,300 kronor.
För år 1922 har i årets statsverksproposition för en alkoholistanstalt
å Venngarn beräknats ett förslagsanslag, högst, 23,000 kronor till avlöningar
och vikariatsersättningar samt ett förslagsanslag av 50,000 kronor
till bidrag för driftkostnaderna i övrigt.
liiksräkenskapsverket föreslår, att till motsvarande ändamål under
nämnda år äskas ett förslagsanslag, högst, 38,395 kronor samt ett förslagsanslag
å 21,500 kronor. Beträffande anslaget till avlöningar och
vikariatsersättningar innebär ämbetsverkets förslag en ökning å 15,395
kronor, men ifråga om anslaget till bidrag för driftkostnaderna i övrigt
en minskning till belopp av 28,500 kronor. Förslaget i sin helhet utvisar
alltså i förhållande till nyssberörda beräkningar en besparing å
13,105 kronor.
Då dessa kalkyler rörande kostnaderna för förläggningen till
Venngarn i sin helhet synas mig väl grundade, får jag förorda dels
att å tilläggsstaten för år 1921 äskas till avlöningar och vikariatsersättningar
åt befattningshavare vid en statens vårdanstalt å Venngarn
för alkoholister ett förslagsanslag, högst, 19,200 kronor samt till bidrag
för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag av
12,300 kronor, dels ock att å riksstaten för år 1922 för motsvarande ändamål
begäras ett förslagsanslag, högst, 38,395 kronor samt ett förslagsanslag
av 21,500 kronor.
Jag övergår härefter till att behandla den av socialstyrelsen den 7
februari 1921 giorda framställningen om anordnande å Ventholms kungsgård
av en ny statens vårdanstalt för alkoholister. Såsom förut antytts
har styrelsen vid handläggningen av ifrågavarande ärende haft biträde
av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga. Dessa hava utgjorts
av ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören C. G.
Ekman och t. f. överinspektören för sinnessjukvården D. A. Petrén samt
direktören vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö C. G. Reutercrona.
Samtliga sakkunniga hava, enligt vad styrelsen meddelar, biträtt den av
styrelsen gjorda framställningen.
Sedan socialstyrelsen till en början erinrat om frågans behandling
av statsmakterna under förra året samt om de utfärdade bestämmelserna
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
39
rörande överflyttning till och direkt intagning å den nya Svartsjöanstalten
för alkoholister — i sammanhang varmed meddelats dels att under
år 1920 beslutats om överflyttning till nämnda anstalt av 15 å Salbohedsanstalten
intagna, som genom rymning, arbetsvägran eller svårhanterlighet
i övrigt ansetts äventyra disciplinen å Salbohedsanstalten, medan
däremot i intet fall förordnats om direkt intagande, dels ock att
dittills under år 1921 icke i något fall beslutats om intagande å Svartsjöanstalten
— yttrar styrelsen rörande innebörden av beslutet om berörda
anstalts inrättande i huvudsak följande:
Beslutet innebure en väsentlig och synnerligen påkallad förstärkning av
organisationen av alkoholistvården, varigenom denna sattes i stånd att särskilja
de svårhanterliga alkoholisterna från de mera godartade bland de intagna och
såmedelst kunna, ifråga om vården av dessa senare, återvinna den prägel av uppfostringsanstalt
för förbättringsmöjliga och återuppliva den goda anda bland de
intagna, som tidigare varit rådande, innan de kriminella och antisociala elementen
kommit att utgöra så stor del bland dem. Den förhoppning, som riksdagen
uttalade i sin skrivelse i ärendet, att möjligheten till överflyttning av de mest
svårhanterliga alkoholisterna till en sålunda anordnad anstalt å Svartsjö från
statsanstalten vid Salbohed skulle komma att utöva en mycket god inverkan på
anstaltsvården därstädes, hade sålunda besannat sig. Upprättandet av Svartsjöanstalten
torde dessutom komma att medföra eu väsentlig stegring av alkoliolistlagens
allmänpreventiva effekt.
Om ock sålunda 1920 års beslut i anstaltsfrågan i åtskilliga avseenden
visat sig vara mycket fördelaktigt, har det dock, yttrar vidare
styrelsen, ingalunda rått bot på de viktigaste av de missförhållanden
och olägenheter, som vidlåda den statliga alkoholistvården och som utgjorde
väsentliga anledningen till socialstyrelsens och statsanstaltsstyrelsens
gemensamma framställning i ämnet av år 1919. Att även riksdagen
förutsåg detta, framgår, säger styrelsen, bland annat av dess
uttalande, att anordningen med Svartsjöanstalten, som läte sig omedelbart
åvägabringas, icke behövde i något avseende föregripa en framtida,
större och mera definitiv lösning av frågan om anstaltsorganisationen
för alkoholistvården. Den nuvarande förläggningens svåraste brister äro,
framhåller styrelsen, otillräckligheten på platser samt Salbohedsanstaltens
synnerligen olämpliga läge för vård av även jämförelsevis godartade
tvångsinternerade alkoholister.
I fråga om platsbristen framhåller styrelsen, i likhet med vad som
skett i styrelsens och Salbohedsanstaltens förberörda skrivelse den 8
november 1920, att denna icke blivit avhjälpt genom inrättande av
Svartsjöanstalten på grund av bestämmelserna om dess användning för
endast vissa kategorier samt hänför sig vidare till de förut meddelade
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
statistiska uppgifterna rörande beläggningsförhållandena under år 1920,
vilka uppgifter utvisade, att sammanlagda antalet befintliga alkoholister
å statens — inklusive Svartsjöanstalten — och andra inom den organiserade
alkoholistvården verksamma anstalter under nämnda år ökats
med 73,5 procent.
Salbohedsanstaltens förnämsta och i och för sig avgörande bristfällighet
består emellertid, framhåller styrelsen, däri, att den helt och
hållet saknar det avskilda fredade läge, som en dylik anstalt ovillkorligen
måste äga för att kunna utöva sin verksamhet på ett ändamålsenligt
sätt. Styrelsen lämnar härvid en redogörelse för anstaltens
läge såväl i förhållande till grannskapet som med avseende å de olika
anstaltsbyggnadernas belägenhet i förhållande till varandra samt för
därur härflytande vådor ur vårdsynpunkt. Då en dylik redogörelse av
i huvudsak enahanda innehåll återfinnes i förberörda proposition nr 260
år 1920 (s. 15—16), tillåter jag mig emellertid hänvisa till denna.
På grund av anförda omständigheter har socialstyrelsen icke ansett
riksdagens förenämnda beslut i anstalts frågan böra hindra ett upptagande
redan nu av spörsmålet om den statliga alkoholistanstaltens definitiva
ordnande. På hösten 1920, sedan någon erfarenhet vunnits om den
praktiska innebörden av anordnandet av Svartsjöanstalten och konsekvenserna
härav, återupptog sålunda styrelsen — till en början under
samarbete med styrelsen för statens anstalt vid Salbohed, vilket samarbete
emellertid på ett senare stadium upphörde — jämte förenämnda
särskilda av Kungl. Magt tillkallade sakkunniga utredningen om en ny
statlig anstalt för manliga alkoholister. Utgångspunkten härvid hade
varit det av särskilda kommitterade år 1919 överlämnade förslag i ämnet,
som utgjorde grundvalen för propositionen till 1920 års riksdag. Till
den därvid framlagda princip- och detalj utredningen — vilken i huvudsakliga
delar finnes intagen i nyssberörda proposition — förklarar sig
styrelsen även nu vilja i stort sett hänvisa.
Val av plats. Vad först beträffar platsen för den nya anstalten, förklarar styrelsen,
att de skäl, som förut av kommitterade anförts för valet av Ventholms
kungsgård, alltjämt ägde samma giltighet. Rörande denna fråga yttrade
1919 års kommitterade huvudsakligen följande:
Ventholmen erbjöde lämplig plats för en anstalt av den beskaffenhet,
varom här vore fråga. Under förutsättning att både kungsgården och
kungsängen finge tagas i anspråk, kunde läget sägas vara synnerligen
utmärkt- med trots isoleringen goda kommunikationer. Tillfälle till sysselsättning
kunde beredas, i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
41
Avsättningsmöjligheterna vore på grund av ångbåtsförbindelsen med
Stockholm särdeles goda. Enligt kommittterades uppfattning torde det
bliva svårt att finna en lämpligare plats för statens vårdanstalt för
alkoholister. Förläggning av statsanstalten å Ventholmen skulle även
medföra en fördel därutinnan, att vissa anläggningar, såsom tvättinrättning
och bageri, kunde undvikas genom anlitande av motsvarande inrättningar
vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt.
Beslutet om Svartsjöanstalten innebär, framhåller nu socialstyrelsen,
ytterligare anledning att beteckna denna förläggningsplats såsom särdeles
lämplig. Då nämligen enligt detta beslut överflyttningar till Svartsjö
allt som oftast komme att äga rum, vore det av vikt, att den planerade
anstalten erhölle ett sådant läge, att dylika flyttningar kunde ske med
minsta möjliga svårigheter och kostnader. I detta avseende hade den
föreslagna platsen, som vore belägen på endast kort avstånd från Svartsjö
(landvägen 1 mil, sjövägen endast c:a Va mil), ett synnerligen fördelaktigt
läge. Aven i övrigt underlättade detta nära grannskap givetvis
ett önskvärt samarbete mellan de båda statliga alkoholistanstalterua.
Det lärer icke råda mer än en mening därom att den nuvarande
provisoriska anstalten vid Salbohed snarast möjligt måste avlösas av en
bättre belägen och utrustad permanent anstalt. Den av 1920 års riksdag
beslutade anstalten å Svartsjö har endast löst frågan med avseende å en
ringa del av de till statens anstalt hänvisade alkoholisterna. Härtill
kommer att, förutom andra omständigheter, beläggningssiffrorna från
senare tid giva vid handen, att anspråken på den statliga alkoholistvården
under de närmaste åren torde komma att bliva högst väsentligt
höjda.
Med hänsyn huvudsakligen till berörda omständigheter har jag ovan
förordat den av socialstyrelsen och styrelsen för alkoholistanstalten å
Salbohed föreslagna förflyttningen av nyssnämnda anstalt till Venngarn.
Då emellertid, såsom chefen för justitiedepartementet framhållit, härvid
endast kan bliva fråga om ett provisorium på ett eller annat år, kan
enligt min mening det permanenta ordnandet av den statliga alkoholistvården
genom inrättande av en ny ändamålsenlig anstalt ej längre utan
våda uppskjutas.
I fråga om valet av plats för en sådan ny anstalt finner jag de av
socialstyrelsen framhållna omständigheterna övertygande hänvisa till ett
vidhållande av den av 1919 års kommitterade intagna, av Kungl. Maj:t
i 1920 års proposition bitiaidda ståndpunkten att förlägga anstalten till
Yentholms kungsgård.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.)
Departe
mentschefen.
GOC 21 6
42
Kungl. Maj ds Proposition Nr 279.
Byggnadsplan Innan jag övergår till den nu framlagda byggnadsplanen, torde dety
tidigare till utgångspunkt för densamma tagits det förra året framlagda för
förslaget,
slaget, vara nödvändigt att först här i korthet erinra om sistberörda
förslag.
Förslaget ifråga, som i vissa avseenden inrymde två alternativ (A
och B), omfattade en centralbyggnad, en isoleringsbyggnad, en mindre
paviljong — denna saknades i alternativ B — samt tre personalbostadshus
— enligt alternativ B fyra — ävensom vissa mindre uthusbyggnader.
Centralbyggnaden avsågs uppförd av sten i två våningar jämte kallar- och
vindsvåningar. — I källarvåningen inrymdes i mittelpartiet ett stort kök — med
ångköksanläggning — jämte förrådslokaler, matutlämningsrum och renseri m. in.,
i ena flygeln en större snickeriverkstad, ett flertal förrådsrum för köket ävensom
ved- och matkällare för viss befattningshavare samt i den andra flygeln ångpannerum,
reparationsverkstad, kölrum, badavdelning för de intagna och för personalen,
torkrum och snyggningsrum. — Bottenvåningens mittelparti innehöll en större matsal
— avsedd att även användas till samlingssal, så länge särskild sådan saknades
— kapprum, snyggningsrum, disk- och serveringsrum, vårdarrum samt matrum
för personal. I bottenvåningens ena flygel var belägen bostad om två rum
och kök samt tjänsterum för husfadern, dubblett för köksföreståndarinnan och
rum för köksbiträdena samt i den andra flygeln expeditionslokaler, ett observations-
och isoleringssjukrum, läkarrum och gästrum samt väntrum. — Våningen eu
trappa upp innehöll i mittelpartiet ett vårdarrum, förrådsrum, dagrumskorridor
med snyggningsrum och kapprum, 4 sovrum för tillsammans 11 intagna —
upptagningsavdelningen — samt 2 kapprum för flyglarnas avdelningar. Ena flygeln
i denna våning var avsedd för alkoholister med kriminell förtid samt sådana,
som gjort sig skyldiga till dåligt uppförande, och upptog dagrumskorridor med
tvättställ, förrådsrum samt 7 sovrum för sammanlagt 13 intagna. Denna avdelning
kunde helt avstängas från varje förbindelse inomhus med andra avdelningar.
I den andra flygeln inrymdes ett vårdarrum samt 2 skilda avdelningar — anordnade
så, att de efter behov kunde hållas i sär eller sättas i förbindelse med
varandra — nämligen en för smittosamt sjuka, bestående av dagrum med tvättställ
samt tre sovrum för tillhopa 5 intagna, samt en avdelning för mindre arbetsföra
med 3 rum om tillhopa 6 platser samt ett förrådsrum. — Vindsvåningen innehöll
verkstadslokaler för skrädderi, skomakeri och bokbinderi, 2 reservrum, 2
materialrum samt förrådslokaler.
I alternativ B hade matsalen i bottenvåningen utvidgats i jämförelse med
matsalen i alternativ A, vilket skett på bekostnad av ett vårdarrum, som flyttats
till vindsvåningen. Till denna våning förlädes enligt alternativ B också ett vårdarrum,
förrådsrum, dagrumskorridor med tvättställ, kapprum och W. C. samt
5 sovrum för sammanlagt 14 intagna — avdelningen för godartade arbetsföra.
I jämförelse med alternativ A upptog detta förslag ett mindre antal förråds- och
materialrnm.
Isoleringsbyggnaden, vilken var identisk i de båda alternativen, föreslogs
uppförd av sten i en våning jämte källare- och vindsvåningar samt innehöll: i
källarvåningen ångpannerum, kölrum, 4 straffceller, badrum, arbetsrum, förråds
-
Kung!. Maj:ts Fr oposition Nr 279.
43
rum, städskrubb och en korridor; i bottenvåningen dagrumskorridor, 8 sovrum
för tillhopa 12 intagna (6 enkelrum och 2 rum med plats för vartdera 3), vårdarrum,
W. C. och kapprum; samt i vindsvåningen en dagrumskorridor med W. C.,
7 sovrum för 9 intagna (6 enkelrum och 1 rum för 3) och ett vårdarrum. Denna
byggnad förutsattes skola få en fastare konstruktion än övriga avdelningar.
Alternativ A upptog dessutom bland egentliga anstaltsbyggnader en för
mera godartade arbetsföra bland de intagna avsedd mindre paviljong av trä i en
våning jämte vindsvåning, innehållande å nedre botten bostadsvåning om två
rum och kök för gift vårdare, bostadsrum för ogift vårdare, dag- och matrum,
kapprum och diskkök med förrådsutrymme samt i vindsvåningen 6 sovrum för
sammanlagt 14 intagna, korridor med snyggningsrum och garderober samt W. C.
Uppvärmningen av denna byggnad skulle ske medels kakelugnar; icke heller
skulle vattenledning dragas dit.
Förslaget upptog, jämte egentliga anstaltsbyggnader — vilka enligt alternativ
A inrymde sammanlagt 10 bostäder för personal, varav 2 familjebostäder, och
enligt alternativ B 8 bostäder, varav 1 familjebostad — även vissa personalbostadshus,
nämligen ett bostadshus för assistenten om 3 rum och kök, ett tvåfamiljshus
med en lägenhet om 3 rum och kök för befallningsmannen och eu om 2 rum
och kök för maskinisten samt ett tvåfamilj shus med 2 lägenheter om 2 rum och
kök för gifta vårdare (alternativ B upptog 2 hus av sistnämnda kategori). Bostad
åt föreståndaren skulle efter nödiga reparationer beredas i den nuvarande arrendator
sbyggnaden. En mindre torpstuga om 1 rum och kök kunde vidare användas
som bostad för nattvakt. Härtill kommo vissa uthusbyggnader.
I den del av förslaget, där alternativ framlades av 1919 års kommitterade,
förordade föredragande departementschefen, i likhet med byggnadsstyrelsen,
alternativ B. Detta alternativ slutade å en kostnadssumma
av 904,000 kronor, alternativ A däremot å 987,000 kronor. Ifrågavarande
förslag till ny statsanstalt avsåg enligt båda alternativen icke att vara
annat än en första utbyggnad. Då det icke var möjligt att angiva de
krav i olika avseenden, vilka i framtiden kunde komma att ställas på
anstalten, ansågs det av stor vikt, att den allmänna planläggningen blev
sådan, att den medgav en smidig anpassning efter dessa nya krav. För
den skull måste det undvikas att förlägga anstaltens tyngdpunkt till en
så stor byggnad, att därmed hinder skulle läggas i vägen för den omgruppering
av de intagna, eventuellt den uppdelning av anstalten i två
eller flera relativt självständiga anstalter, som möjligen kunde komma
att visa sig behövlig på grund av anstaltens tillväxt. Sådan anstalten
förelåg i förslaget, avsåg den sålunda endast att vara kärnan i den
blivande anstalten, vilken tänktes skola utbyggas med ett flertal mindre
träpaviljonger ungefär av den storlek, som den i alternativ A upptagna.
I sin redogörelse för den nya b.yggnadsplanen erinrar socialstyrelsen
inledningsvis något närmare om de olika kategorier av alkoholister,
Deri nya
byggnadsminnen.
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
som enligt det tidigare förslaget avsåges att på olika sätt inrymmas i
den nya alkoholistanstalten.
Rörande kategorierna psykiskt abnorma, sinnessjuka och svdrdisciplinerbara
yttrar styrelsen sålunda, i anslutning till vad 1919 års kommitterade
anfört, i huvudsak följande:
De gångna årens erfarenhet både visat, att åtskilliga av anstaltens klientel
även i nyktert tillstånd vore psykiskt abnorma, ehuru icke i den grad, att vård å
sinnessjukhus annat än möjligen under kortare tider kunde ifrågakomma, Förra
årets förslag till anstalt å Yentliolmen sökte lösa frågan om dessas omhändertagande
genom upprättande av en sluten avdelning — den s. k. isoleringspaviljongen
— på något avstånd från övriga anstaltsbyggnader. Med avseende å såväl
arbetstvång som bestraffning av förseelser kunde här tillämpas en regim, som
anpassade sig efter de olika individernas psykiska tillstånd. I denna slutna paviljong
skulle även kunna beredas tillfällig vård åt sinnessjuka, tills plats å hospital
kunnat erhållas.
Förutom de mera påtagligt psykiskt abnorma hade även åtskilliga andra av
de å statsanstalten intagna berett svårigheter genom indisciplinärt uppträdande.
Till denna grupp — de sv år disciplinera ar a —- hörde sådana, som visat benägenhet
för rymning, sökt uppvigla sina kamrater, ådagalagt tredska eller arbetsovillighet,
uppträtt hotfullt och våldsamt eller varit direkt farliga för omgivningen. Ifråga
om rymmare och sådana, som på grund av uppviglingstendenser, tredska och
arbetsovillighet utövade ett skadligt inflytande på sin omgivning, konstaterades
av de kommitterade stegring under senare tid, jämsides med ökningen av antalet
recidivister å statsanstalten. Antalet av dem, som å anstalten varit direkt farliga
för sin omgivning, hade visserligen varit ringa, men å andra sidan hade varje
särskilt sådant fall förorsakat så mycket större bekymmer. Även i fråga om de
svårdisciplinerbara föreslogs, att de skulle förläggas till den slutna paviljongen.
Vad beträffar sistnämnda kategori av alkoholister eller de svårdisciplinerbara
föreligger, påpekar socialstyrelsen, numera, sedan en särskild
framför allt för dessa avsedd anstalt å Svartsjö upprättats, icke behov
av särskilda anordningar för dessa å en ny anstalt å Ventholmen. Då
de svårdisciplinerbara emellertid innefattade flertalet av de psykiskt
abnorma, hade härmed, fortsätter styrelsen, det viktigaste skälet för uppförande
av en särskild isoleringspaviljong bortfallit. För det säkerligen
ringa antal psykiskt abnorma, vilka icke vore svårdisciplinerbara och av
andra skäl icke lämpligen kunde vårdas tillsammans med övriga intagna,
hade styrelsen icke funnit sig böra föreslå en särskild paviljong, utan hade
andra anordningar vidtagits för dessas vård.
Sedan styrelsen erinrat, att centralbyggnaden i förra årets förslag i
bottenvåningen skulle inrymma följande avdelningar för olika kategorier
alkoholister, nämligen: a) en upptagningsavdelning å 11 platser, b) en
avdelning å 13 platser för alkoholister med kriminell förtid samt sådana,
45
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.
som gjort sig skyldiga till dåligt uppförande men likväl icke ansetts
böra flyttas till den slutna paviljongen, c) en avdelning å 5 platser för
smittosamt sjuka samt d) en avdelning å 6 platser för de på grund av
kronisk sjukdom eller hög ålder mindre arbetsföra, varjämte enligt alternativ
B i vindsvåningen i samma byggnad skulle inrymmas en avdelning
för godartade arbetsföra om 14 platser, framhåller styrelsen,
att jämlikt stadgan för statens alkoholistanstalt å Svartsjö numera,
förutom större delen av isoleringsbyggnadens klientel, även de, som
skulle vårdats å avdelningarna b) och c), skola omhändertagas av denna
anstalt och särskilda avdelningar för dessa kategorier å anstalten å
Ventholmen sålunda bliva överflödiga. A andra sidan tillkommer, säger
styrelsen, i centralbyggnaden en avdelning för bland andra sådana
psykiskt abnorma, vilka visserligen icke böra flyttas över till Svartsjöanstalten
på grund av svårhanterlighet, men likväl av andra skäl ej
lämpligen böra vistas å samma avdelning som de övriga. Denna grupp
ävensom de på grund av kronisk sjukdom eller hög ålder mindre arbetsföra
hade av socialstyrelsen tänkts sammanförda å en särskild avdelning
för mindre arbetsföra, till vilken även hörde ett isoleringsrum, som
kunde användas för fall av epidemisk sjukdom eller för tillfällig vård
av sinnessjukdom. Genom dessa modifikationer av planläggningen av
centralbyggnaden skulle denna, enligt styrelsen, komma att omfatta endast
två avdelningar, nämligen en upptagningsavdelning och en avdelning
för mindre arbetsföra.
På grund av de lättnader i byggnadsprogrammet, som uteslutningen
av avdelningarna b) och c) i centralbyggnaden skulle innebära, har det,
enligt styrelsen, kommit i fråga att uppdela denna byggnad i en ekonomioch
administrationsbyggnad och en centralpaviljong för intagna.
Härom yttrar styrelsen:
Åtskilliga skäl talade för en sådan anordning. Sålunda hade man
funnit det under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden vara en fördel att
kunna uppföra så stor del av anstalten som möjligt av trä, vilket förutsatte relativt
små byggnader. I det närbelägna samhället Hesselby villastad funnes nämligen
god tillgång på träarbetare, vana vid arbeten för statens räkning, bl. a. vid
Svartsjöanstalten. Då vidare stora besparingar kunde göras, därigenom att kungsgården
kunde lämna erforderligt virke, hade styrelsen, oaktat någon tveksamhet
hos några av de tillkallade sakkunniga, ansett sig böra förorda samtliga byggnaders
utförande i trä.
Förutom central- och isoleringsbyggnaderna upptog alternativ A i
föregående anstaltsförslag även, som nämnts, en träpaviljong, inrymmande
dels bostäder för en gift och en ogift vårdare, dels en avdelning
Anstaltens
personal
behov.
46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
för godartade, arbetsföra alkoholister. Socialstyrelsen meddelar nu, att
man vid de förberedande överläggningar i anstaltsfrågan, som höllos på
hösten 1920, trott sig vid den första utbyggnaden kunna undvara denna
paviljong av följande skäl:
Man hade nämligen dels av kostnadshänsyn, dels på grand av rådande
svårigheter inom byggnadsyrket ansett önskvärt, att den första utbyggnaden av
anstalten inskränktes till de två större byggnaderna, för vilkas uppförande
erfordrades särskilt yrkesutbildad arbetskraft och varvid sådan arbetskraft, som
kunde lämnas av de å statens alkoholistanstalt intagna, icke lämpligen kunde
anlitas. Sedermera skulle redan under anstaltens första verksamhetsår utvidgning
av anstalten ske genom uppförande av ett antal mindre träpaviljonger och
härvid skulle arbetet till stor del kunna utföras av intagna.
På grund av den alltjämt fortgående stegringen i frekvensen av intagningsförordnanden
har styrelsen emellertid icke ansett sig kunna undgå
föreslå, att redan från början uppfördes en träpaviljong av ungefär
samma typ som i det tidigare förslaget fastän med ett större antal
vårdplatser. Då genomsnittliga antalet intagna å statsanstalten vid Salbohed
under år 1920 varit 55, och starka skäl talade för antagandet, att
ökningen i tillströmningen av alkoholister icke vore av övergående natur
utan komme att fortfara under lång tid framåt, funne styrelsen sig icke
kunna förorda, att den nya anstalten vid öppnandet erhölle en kapacitet,
som understege detta medeltal.
Vid uppgörande av plan för anstalten måste man givetvis från
början fastslå ej blott antalet intagna, för vilka anstalten skall avses,
utan även den personal, som kräves för anstaltens skötsel, samt de krav
på bostadsutrymmen, som för denna böra uppställas.
I fråga om personalbehovet erinrar nu socialstyrelsen, att enligt det
föregående förslaget följande befattningshavare skulle erfordras för anstalten:
föreståndare, assistent och räkenskapsförare, husfader, befallningsman,
maskinist, 9 vårdare, nattvakt, hushållerska (husmoder) och 2
köksbiträden, eller tillhopa 18 befattningshavare. Då förra årets förslag
innefattade ett platsantal av 70, medan förevarande förslag avsåge endast
55 platser, ansåge styrelsen antalet vårdare eller tillsyningsman kunna
reduceras till 6. Som en av dessa åtminstone till en början torde kunna
tjänstgöra även såsom maskinist, kunde tillsvidare även denna befattningshavare
undvaras. Med erinran att å anstalten vid Salbohed antalet
köksbiträden vore 3, ansåge styrelsen, då tvätt och bakning enligt det nya
liksom jämlikt det föregående förslaget icke skulle förekomma å anstalten
å Ventholmen utan utföras å Svartsjö tvångsarbetsanstalt, att antalet köks
-
47
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
biträden kunde minskas till 2. Hela antalet befattningshavare föreslår
styrelsen sålunda till 14. Åt några av dessa måste, enligt styrelsen,
familjebostad redan från början beredas, nämligen åt föreståndaren, husfadern
och minst en vårdare (uppsyningsman), medan för assistenten
och befallningsmannen ävensom för övriga vårdare (uppsyningsman), vilka
samtliga till en början av styrelsen förutsattes vara ogifta, skulle anordnas
provisoriska bostäder. Redan nu ville emellertid styrelsen framhålla,
att även för flertalet av sistberörda personal inom de allra närmaste
åren måste beredas familjebostäder.
Härom yttrar styrelsen i huvudsak följande:
Vad vårdarna (uppsyningsmännen) beträffade, komme detta till viss del att
äga rum i samma mån anstalten utbyggdes genom uppförande av nya småpaviljonger,
i vilka vore inrymda familjebostad för en vårdare (uppsyningsman). För
assistenten och befallningsmannen borde sedermera beredas familjebostäder av
ungefär samma typer som i föregående förslag. Ritningar och kostnadsberäkningar
häröver hade det emellertid icke ansetts erforderligt verkställa redan nu.
Eu av huvudanledningarna, förutom kostnadshänsynen, till att styrelsen ansett
sig för det närvarande böra stanna vid ett så litet antal familjebostäder, vore
den, att dylika sedermera i mån av behov torde, med sakkunnig ledning, kunna
uppföras av anstaltens eget folk och de intagna. Då det dessutom vore önskvärt,
att personalen till en början bestode av ogifta personer, enär ifråga om sådana
utgallring av olämpliga lättare kunde äga rum, medförde detta provisorium
knappast några större olägenheter, såvida det icke bleve alltför långvarigt.
Socialstyrelsen redogör härefter på följande sätt för de i styrelsens
förslag ingående anstaltsbyggnaderna.
a) Ekonomibyggnaden, innehållande ekonomi- och expeditionslokaler samt
samlingssal. Denna byggnad är så planerad, att den torde kunna fylla sitt ändamål,
även när anstalten väsentligt utvidgats. Den innehåller i bottenvåningen
en köksavdelning, bestående av kök, på ena sidan gränsande till skafferi, diskkök
och personalens matsal, vilken ligger intill diskköket, och på andra sidan
gränsande till matutlämningsrum och renseri. Invid köksavdelningen ligga 2
rum för husmodern och ett rum för köksbiträdena. Köket är försett med ångkök
samt stekspis; renseriet och diskköket äro inredda med alla moderna anordningar
för rationell skötsel av arbetet. — Till vinden över köksavdelningen har
förlagts expeditionsavdelningen, bestående av kapprum, toilett, väntrum, styrelserum,
expeditionsrum, tjänsterum för föreståndaren och för assistenten, arkiv
m. m. — Den övriga delen av byggnaden innehåller eu större samlingssal med
tillhörande kapprum. Denna är förlagd så, att den står i förbindelse med såväl
personalens matsal som köksavdelningen. — Genom att samlingssalen kunnat
förläggas på ett högre plan än köksavdelningen, har under samlingssalen erhållits
en souterrainvåning, som innehåller pannrum, badavdelning för personal och intagna
samt snickeri- och målarverkstad ävensom 2 provisoriska straffceller. Källaren
under köksavdelningen disponeras för förråd till denna avdelning samt till
kol- och vedförråd.
Anstalts
byggnader.
48
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
b) Centralpaviljongen, inrymmande bostad för husfadern, avdelningen för
mindre arbetsföra samt upptagningsavdelningen. Till bottenvåningen äro förlagda
husfaderns bostad på 2 rum och kök samt dennes tjänsterum. I samband med
ingången till husfaderns bostad har förlagts reservtrappa till övervåningen samt
nedgång till källaren. Avdelningen för mindre arbetsföra, som även är belägen
1 bottenvåningen, har egen ingång och består av väntrum, behandlingsrum, sjukisoleringsrum,
2 sovrum för intagna om sammanlagt 6 platser, badrum, klosett
samt rum för vårdare (uppsyningsman). Upptagningsavdelningen består av: i
bottenvåningen tambur med snyggningsrum och toilett, matsal med tillhörande
diskkök, som även är avsett att kunna användas av avdelningen för mindre arbetsföra,
samt 2 sovrum för intagna med 3 platser i vartdera; i övervåningen ett
stort dagrum med piskbalkong, 5 sovrum med 3 platser i varje, 2 sovrum med
2 platser i varje, 5 enkelsovrum invid särskild korridor, snyggningsrum, ett
mindre arbetsrum, ett förråd samt rum för vårdare (uppsyningsman). Avdelningen
med enkelrum kan, om så erfordras, avskiljas från de övriga. — Den övre vinden
är inredd till förrådsrum. — Källaren innehåller pannrum, kolförråd, hydroforanläggning
samt mat- och vedkällare för husfadern.
c) En mindre paviljong innehåller i ena delen av bottenvåningen tambur,
snyggningsrum, diskkök, rum för vårdare (uppsyningsman), matsal med trappa
till vindsvåningen samt 4 sovrum för intagna med 3 platser i varje och ett snyggningsrum.
Den andra delen av bottenvåningen utgöres av bostad för gift vårdare
(uppsyningsman) på 2 rum och kök. Vindsvåningen innehåller ett dagrum, 6
enkelsovrum för intagna, ett rum för vårdare, snyggningsrum, förråd samt ett
större arbetsrum.
I de två större byggnaderna sker uppvärmningen genom värmeledning och
i träpaviljongen genom eldning i kakelugnar. Elektriskt ljus inledes i alla
byggnaderna. Vattenledning anlägges i första byggnadsstadiet från en nu befintlig
brunn, om denna kan giva tillräcklig vattenmängd, eller i annat fall från en
ny brunn sanläggning. Aven avloppssystemet avses i första byggnadsstadiet bliva
av enklaste slag, i det avloppsledningen föres till ett nu befintligt dike. Därigenom
att anläggningarna för vatten och avlopp göras på det föreslagna enkla
sättet och icke redan vid första utbyggnadsstadiet utföras så, som framdeles, efter
mera väsentliga utbyggnader av anstalten, torde bliva nödvändigt, kunna tillsvidare
högst väsentliga besparingar göras. Utöver nu nämnda byggnader krävas
för anstaltens behov några mindre utbyggnader (avträden m. in.)
Huru styrelsen tänkt sig ordnandet av bostadsfrågan för personalen
i dess helhet framgår av följande av styrelsen lämnade redogörelse
härutinnan:
Bostad åt föreståndaren inredes i den nuvarande arrendator sbyggnaden,
vilken innehåller 7 ram och kök. Till eu början, innan särskild familjebostad
kunnat beredas assistenten, torde dock två av de tre rummen i vindsvåningen
böra avses för denne. Ena flygeln vid arrendatorsbyggnaden kan iståndsättas
till provisorisk bostad åt befallningsmannen. En i den andra flygeln befintlig tvättstuga
kan tillsvidare lämpligen användas för personalens räkning, varjämte gårdskontor
kan anordnas i denna flygel. Husmodern och de två köksbiträdena få,
som nämnts, bostäder i ekonomibyggnaden. I centralpaviljongen ha upptagits
bostäder för husfadern (familjebostad om 2 rum och kök) samt två ogifta vårdare
49
Kungl. May.ts Proposition Nr 279.
(uppsyningsman) samt i den mindre paviljongen familjebostad (om 2 rum ock
kök) för en gift vårdare (uppsyningsman) samt två enkelrum för två ogifta vårdare
(uppsyningsman). För den återstående ogifte uppsyningsmannen kan bostad
tillsvidare beredas i något för intagen avsett rum. Slutligen kan en mindre
torpstuga om 1 rum och kök, belägen på något avstånd från arrendatorsbyggnaden,
användas till bostad för nattvakten. Övriga å gården befintliga bostäder
måste däremot reserveras för anstaltens jordbrukspersonal.
Rörande de nya byggnadernas placering yttrar styrelsen följande:
Terrängen å Ventholms kungsgård erbjöde flera olika möjligheter för placering
av anstaltsbyggnaderna, såsom framginge av framställningen bifogad
terrängkarta, vilken också angåve det läge för byggnaderna, som styrelsen föresloge.
Denna fråga borde emellertid givetvis upptagas till förnyat övervägande,
sedan anstalten beslutats och byggnaderna skulle uppföras. Enligt de å terrängkartan
angivna lägen skulle ekonomibyggnaden och centralpaviljongen förläggas
till södra kanten av skogsdungen c:a 200 meter nordost om arrendatorsbyggnaden,
på ett inbördes avstånd av icke fullt 100 meter och den mindre paviljongen
omkring 150 meter väster därom vid gränsen till kronoskogen. Vid byggnadernas
förläggning hade tagits i betraktande, att anstaltens centrala delar icke borde
ligga för långt ifrån varandra samt att de för jordbruket avsedda byggnaderna
framdeles komme att flyttas längre västerut.
Beträffande kostnaderna för anordnande av anstalten i enlighet med
nu lämnade beskrivning och i ärendet uppgjorda, framställningen bifogade
ritningar hänvisar socialstju-elsen till de detaljerade jämväl bilagda
kostnadsförslagen. De specificerade kostnadsberäkningarna äro uppgjorda
för de egentliga husbyggnadsarbetena (inkl. invändiga elektriska ledningar)
av civilingenjören Nils Hanzon, för in- och utvändiga värme-, vattenoch
avloppsledningar av civilingenjören F. Oscar Nilson och för utvändiga
elektriska ledningar av civilingenjören K. Sohlberg.
Här nedan intages ett av arkitekten Hj. Berven uppgjort sammandrag
över de beräknade byggnadskostnad^-^ för statens vårdanstalt
för alkoholister å Yentholms kungsgård:
Ekonomibyggnaden......................................................... kronor 171,000
Centralpaviljongen ..:...................................................... » 170,000
Mindre paviljongen......................................................... » 120,000
Uthusbyggnader.............................................................. » 6,000
Utvändiga vatten- och avloppsledningar..................... » 13,000
Utvändiga elektriska ledningar .................................... » 12,000
Reparationer av arrendatorsbyggnaden (jämte flyglar) » 15,000
Summa kronor 507,000
I anledning av ifrågavarande kostnadsberäkningar framhåller
styrelsen, att på platsen funnes en hel del virke i gamla oanvända
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 höft. (Nr 279.) eo6 21 7
Placering av
byggnaderna.
Byggnads
kostnaden.
50
KungL Maj:ts Proposition Nr 279.
Inventarier.
byggnader (logar, bodar m. m.). Då detta i stor utsträckning torde
kunna användas samt byggnadstimmer tagas från kronoparken och
kungsgårdens skog, lära, säger styrelsen, högst betydliga besparingar
kunna göras. På grund härav hade icke upptagits särskilda kostnader
för planering, rengöring, oförutsedda utgifter m. m. De beräknade
byggnadskostnaderna avsåge arbetslönepriserna i Stockholm i slutet av
november 1920. Då, som styrelsen förut omförmält, tillgång till lämpliga
byggnadsarbetare funnes i trakten (Hässelby villastad), torde man,
säger styrelsen, kunna räkna med lägre arbetspriser än de beräknade
och även härigenom ernå icke oväsentlig besparing. Kostnaden per
vårdplats enligt nu förevarande förslag uppginge, enligt styrelsen, till
9,200 kronor. Med avseende å detta belopp vore emellertid, framhåller
styrelsen, att märka, att kostnaden för ekonomi- och expeditionslokaler
m. m. belastade detsamma i oproportionerlig grad, i det dessa lokaler
hade planerats i en omfattning, som tillgodosåge behovet även sedan
anstalten väsentligen utvidgats. I vilken mån kostnaderna för anstaltens
centrala delar tyngde vårdplatskostnaden vid den föreslagna begränsade
första utbyggnaden, framginge därav, att anstaltens genomsnittliga kostnad
per vårdplats, i det fall förslaget hade avsett ytterligare respektive
1, 2, 3, 4 eller 5 mindre paviljonger, skulle hava uppgått till resp.
8,600, 8,200, 8,000, 7,800 och 7,600 kronor.
Rörande behovet av inre inventarier och kostnaderna för anskaffande
av sådana framhåller styrelsen, att, enligt vad styrelsen inhämtat, sinnesslösakkunnige,
i samband med förslag om anordnande av en statlig uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa gossar i de av statens vårdanstalt
för alkoholister för närvarande disponerade byggnaderna vid
Salbohed, föreslagit, att för ifrågavarande uppfostringsanstalt behövliga
inventarier, som för närvarande funnes å alkoholistanstalten vid Salbohed,
måtte vid denna sistnämnda anstalts förläggande till annan ort
behållas för uppfostringsanstaltens behov. Med hänsyn härtill och då
det vidare, enligt styrelsens åsikt, icke torde komma i fråga att, därest
tillfällig överflyttning av statsanstalten till Venngarn komme till stånd,
anstalten vid flyttningen därifrån medförde inventarier, har styrelsen
ansett sig böra beräkna kostnaden för anstaltens förseende med nya
inventarier. Inberäknat kostnaden för inredning av verkstäderna ävensom
brandanordningar uppgår anskaffningskostnaden för nödiga inventarier
enligt styrelsens kalkyler till 43,000 kronor.
Någon kostnad för jordbruksinventarier har däremot icke upptagits.
Styrelsen förklarar sig nämligen, liksom 1919 års kommitterade, hava
KungL Maj:ts Proposition Nr 279. 51
utgått från, att Kungl. Maj:t vid kungsgårdens övertagande skulle förskottera
anstaltsstyrelsen nödigt belopp för inköp av kreatur, jordbruksredskap
o. s. v., därvid beloppet sedermera skulle återbetalas av anstalten
med den vinst, jordbruket lämnade. Ett dylikt förfaringssätt
bar, säger styrelsen, tillämpats vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt och torde
jämväl här kunna tillämpas. Sammanlagda kostnaderna för anordnande
av själva anstalten uppgår sålunda enligt styrelsens förevarande förslag
till 550,000 kronor. Medel härtill synas styrelsen lämpligen kunna tagas
från statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Till kostnaderna för anordnande av en statens alkoholistanstalt å
Ventholmen bör, framhåller styrelsen, vid äskande av anslag hos riksdagen
ytterligare läggas den summa, som erfordras till ersättning åt
nuvarande arrendatorn av Ventholms kungsgård för avstående av
arrendet i förtid.
Enligt en framställningen i avskrift bifogad, den 5 februari 1921
dagtecknad handling har vederbörande arrendator såsom villkor för avträdande
den 14 mars 1922 av arrenderätten fordrat, bland annat, att
statsverket vid avträdandet, vilket förutsättes ske utan av- och tillträdessyn,
skall erlägga 15,000 kronor samt efter värdering inlösa arrendatorn
tillhöriga byggnader, därvid emellertid statsverket före tillträdet skulle
äga låta uppföra byggnader för alkoholistanstaltens räkning. Handlingen
i fråga torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.
Ventholms kungsäng synes styrelsen icke böra övertagas, förrän
anstalten trätt i verksamhet eller förslagsvis den 14 mars 1923. Förslag
till uppgörelse härom med vederbörande arrendator utöver det tidigare avtalet
har, förklarar styrelsen, icke uppgjorts. Rörande de tidigare ifrågasatta
härutinnan av vederbörande arrendator uppställda villkoren tillåter
jag mig hänvisa till förberörda proposition nr 260 till 1920 års riksdag
s. 44.
Vid uppgörande av plan för anstalten förklarar sig styrelsen i
detta, liksom skedde i föregående förslag, hava utgått ifrån, att byggnader
för jordbrukets behov icke skulle däri ingå, enär detta ansetts
vara en fråga, som icke berörde anstalten såsom sådan utan sammanhängde
med egendomens förvaltning. Dessa byggnader befunne
sig emellertid, såsom framginge av det i sammanhang med ärendets
behandling förra gången uppgjorda besiktningsinstrumentet (proposition
nr 260 år 1920 s. 43), i dåligt skick och bleve otillräckliga för
Ersättning
åt nuvarande
arrendatorer
av Yentholm.
Byggnader
för jordbruket.
Driftkostnaderna
för
den nya
anstalten.
Salboheds
styrelsen.
52 Kungl. Maj:ts Proposition Kr 279.
anstaltens jordbruk, varför en ombyggnad av dessa så småningom måste
äga rum.
Rörande kostnaderna härför yttrar styrelsen:
Enligt uppskattning vid besiktningen skulle kostnaden för byggande av
nya hus för jordbrukets behov jämte personalbostäder uppgå till 195,835 kronor,
oberäknat kostnader för vatten- och avloppsledningar samt elektriska ledningar.
Vid kostnadsberäkningens uppgörande hade antagits, att byggnadsvirke, i den
mån ej timret från de befintliga byggnaderna räckte, skulle tagas å kungsgårdens
skog. Kostnadsberäkningen, verkställd år 1919, utginge från att ombyggnadsarbetet
skulle utföras å entreprenad; emellertid borde anmärkas, att
byggnaderna kunde uppföras efter hand och delvis med anlitande av anstaltens
arbetskrafter, vadan kostnaderna borde kunna väsentligt nedbringas.
Slutligen framhåller socialstyrelsen, att till en fullständig utredning
rörande en ny statsanstalt för alkoholister också skulle krävas en beräkning
av driftkostnaderna för anstalten. Då emellertid den nya anstalten
komme att fortsätta den för närvarande vid Salbohed förlagda
(resp. den till Venngarn överflyttade) anstaltens verksamhet och alltså
anslaget för sistnämnda anstalt efter förflyttningen skulle komma att
användas för den nya anstalten, torde enligt styrelsen någon beräkning
av driftkostnaderna ej nu behöva göras.
På grund av det anförda hemställer socialstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder för att dels Ventholms kungsgård och Ventholms
kungsäng må, kungsgården den 14 mars 1922 och kungsängen den 14
mars 1923, upplåtas till anordnande av en ny statens vårdanstalt för
alkoholister, dels ett belopp av 550,000 kronor, varav 200,000 kronor
å tilläggsstat för år 1921 och 350,000 kronor å extra stat för år 1922,
må från statsverkets fond av rusdrycksmedel ställas till förfogande för
uppförande av nämnda anstalt, dels ock erforderliga medel — eventuellt
från statsverkets fond av rusdrycksmedel — må anvisas till bestridande
av kostnaderna för ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator
för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus.
Över socialstyrelsens ifrågavarande förslag har Salbohedsstyrelsen
den 18 februari 1921 avgivit infordrat utlåtande.
I berörda utlåtande framhåller Salbohedsstyrelsen bland annat i fråga
om den nya anstaltens anordnande, att det program, som framlades i
propositionen till 1920 års riksdag, icke nu, såsom i det remitterade förslaget
ock framhölles, i allo kunde följas. Tillkomsten av alkoholistanstalten
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.
53
å Svartsjö medgåve nämligen, vissa inskränkningar i det tidigare förslaget,
först och främst därigenom att den särskilda isoleringsavdelningen
ej vidare bleve behövlig. Frånsett nämnda inskränkning beträffande
isoleringsbyggnaden bör emellertid enligt Salbohedsstyrelsens
uppfattning ett förslag om alkoholistanstalt å Yentholms kungsgård i det
väsentliga utgå ifrån det av Kungl. Maj:t till 1920 års riksdag framlagda
förslaget. Styrelsens uppfattning på denna punkt har, säger
Salbohedsstyrelsen, föranlett, att det med socialstyrelsen inledda samarbete
om gemensamt förslag till anstalten icke fortsatts, sedan det
visat sig, att socialstyrelsen komme att söka en annan väg för frågans
lösning.
Mot det nu av socialstyrelsen framlagda förslaget vill Salbohedsstyrelsen
först och främst erinra, att det utgår från, att även anstaltens
centrala delar skulle uppföras av trä. Ur eldfaresynpunkt syntes det styrelsen
emellertid icke tillrådligt att vid byggnader för det ändamål, varom
här vore fråga, avvika från vad hittills varit en gängse kutym beträffande
statens anstaltsbyggnader. De två centrala byggnaderna vore av ganska
stort omfång och det kunde därför med skäl ifrågasättas, om det vore lämpligt
att uppföra så stora anstaltsbyggnader i trä. Avseende borde också
fästas vid, att underhållet av stenhus ställde sig billigare än underhåll
av trähus, och att detta uppvägde den lägre kostnaden för uppförande
av trähus. Beträffande de av socialstyrelsen åberopade förhållandena
på arbetsmarknaden borde ett tillfälligt läge å denna knappast få inverka,
då det gällde att få det ändamålsenligaste byggnadssättet för en
anstalt av den betydelse, det här gällde, lika litet som därvid kunde
tagas hänsyn till den tillfälliga omständigheten, att under en viss tidsperiod
en del träarbetare funnits att tillgå i en villastad i närheten.
Sådana förhållanden kunde lätteligen ändra sig, och det torde innebära
vissa risker för staten att påbörja så pass betydande byggnadsarbeten
under så lösa förutsättningar. Salbohedsstyrelsen kunde i denna del
stödja sig på att två av socialstyrelsens tillkallade sakkunniga endast
med tvekan anslutit sig till förslaget om trähus.
Gent emot socialstyrelsens uppfattning, att kostnaderna skulle kunna
nedbringas utöver de framlagda beräkningarna, i det att virke kunde
erhållas från kungsgårdens skog, erinrar Salbohedsstyrelsen, att skog å
egendomen ej hunne förvandlas i tjänligt byggnadsvirke till den tid, då
virket behövdes för ifrågavarande byggnader, i varje fall oj för byggnadsarbeten
under år 1921. Åven torde, framhåller styrelsen, någon överskattning
hava ägt rum i fråga om det från äldre byggnader tillgängliga
och användbara timret.
54
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.''
Då det av socialstyrelsen framlagda förslagets kärnpunkt, säger
anstaltsstyrelsen, synes vara, att byggnaderna skola uppföras i trä, torde
ett av de starkaste skälen för godtagande av förslaget falla, därest statsmakterna
ej anse sig kunna godkänna byggnader av detta material.
Den i socialstyrelsens förslag ingående uppdelningen av den centrala
anstaltsbyggnaden, sådan denna skulle blivit enligt det tidigare förslaget,
på två byggnader utgör, enligt anstaltsstyrelsens uppfattning,
icke någon förbättring och detta av följande skäl:
Den i det remitterade förslaget genomförda anordningen med kök och
matsal i olika byggnader innebär en avgjord försämring; en dylik anordning
kan tilläventyrs bliva nödig och hava sitt berättigande vid skapandet av småpaviljonger,
men för den centrala delen av anstalten synes den böra undvikas.
Den förorsakar framför allt ökat besvär och ökade kostnader med matens forslande
och framtvingar en del eljest överflödiga särskilda anordningar, såsom särskilda
diskrum, anordningar för transport och dylikt. Syftemålet, att de intagna ej
skola behöva gå över till en annan byggnad för att intaga sina måltider, kan
vinnas på annat sätt. Ur synpunkten av anstaltens skötsel i övrigt synes sammanförandet
i en och samma byggnad av anstaltens centrala delar vara det lämpligaste.
Över huvud taget torde kunna sägas, att uppdelningen på sätt som skett i det
remitterade förslaget gör anstalten mera svårskött utan att bringa några egentliga
fördelar.
Svårigheten att erhålla eu tillfredsställande uppdelning av lokalerna
hänvisar, enligt anstaltsstyrelsens uppfattning, på att det är bättre att
vidhålla de synpunkter, som gjort sig gällande i det tidigare förslaget.
Med anledning av förslaget att uppdela det antal platser, för vilka anstalten
vid första utbyggnaden avses, nämligen 55, på en centralpaviljong
med 37 platser och en mindre paviljong med 18 platser, yttrar anstaltsstyrelsen,
att styrelsen ej haft någon anledning att frångå den tidigare
uppfattningen, att ett femtiotal platser bör kunna inrymmas i centralpaviljongen.
Byggandet av ett så stort trähus, som därför skulle erfordras,
låter sig, säger anstaltsstyrelsen, naturligen dock ej försvara,
vadan denna fråga sammanhänger med det byggnadsmaterial, som kommer
till användning. Anstaltsstyrelsen förklarar sig också för sin del hysa
den uppfattningen, att en vidare utbyggnad av anstalten bör ske genom
mindre paviljonger, som tilläventyrs kunna utföras i trä, vilka småpaviljonger
då för att uppfylla sin bestämmelse helst böra göras mindre
än den nu föreslagna för 18 intagna. Den byggnad för 14 intagna,
som ingick i det tidigare förslaget (A-alternativet), synes anstaltsstyrelsen
bättre för den blivande utbyggnaden.
Den uppdelning, som det remitterade förslaget grundar sig på, är
vidare, anser anstaltsstyrelsen, ägnad att fördyra anstalten: nya vägar
55
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.
måste anläggas, och kostnaderna för ytterledningar för vatten och
avlopp samt elektriskt ljus bleve dyrare än om en verklig huvudbyggnad
byggdes.. Så som byggnaderna placerats, komme åkerjord att i stor
utsträckning tagas i anspråk, varjämte även vid anstaltens skötsel ökade
kostnader torde uppstå.
I fråga om genomförandet av programmet för ett förslag, byggt
på de av socialst}Telsen antagna principer, utvisa, fortsätter anstaltsstyrelsen,
de nu föreliggande ritningarna åtskilliga förändringar i förhållande
till de ritningar, som under ärendets förberedande skede varit
föremål för anstaltsstyrelsens granskning och som föranlett anstaltsstyrelsens
ledamot, arkitekten D. Lundegårdh, att föreslå en del sedermera
genomförda förbättringar. Emellertid anser anstaltsstyrelsen, att
åtskilliga erinringar fortfarande kunna framställas emot desamma.
Beträffande ekonomibyggnaden anför sålunda anstaltsstyrelsen:
Rörande ekonomibyggnaden kunde anmärkas, att de yttre betongväggarna
blott delvis vore isolerade samt att med den föreslagna tjockleken redan en
lindrig frost sloge igenom, vadan de antingen borde göras tjockare eller isoleras
i stor utsträckning; att arbetssalarna vore av alltför små dimensioner; att två
celler vore väl knappt och att den ena av dem vore för liten, varjämte cellerna
vore mindre lämpligt belägna; att kapprummet till samlingssalen vore för litet;
att utrymmena för skafferi och förvaring av specerier vore för knappt tilltagna,
då mjöl m. m. ej lämpligen kunde förvaras i källaren. Anordningen med kontorslokaler
ovanpå köket vore ej tillfredsställande, då slamret från köket verkade
störande och här särskild eldfara förelåge; arkivet och kassarummet kunde ej
göras brandfria. Ej mindre än 10 ingångar funnes å byggnaden.
Mot centralpaviljongen anmärker anstaltsstyrelsen:
En del korridorer, passager och tvättrum vore mörka, lokaler saknades för
torkning av våta kläder och rengöring av skodon etc. (det lilla tvättrummet invid
tamburen fyllde ej detta behov]; i bottenvåningen funnes ej något egentligt
förrådsrum; slaskrum saknades i sjukavdelningen; matinbärning genom huvudingången
bleve förenad med svårighet, då så många dörrar skulle passeras.
Beträlfande slutligen den mindre paviljongen yttrar anstaltsstyrelsen:
Den mindre paviljongen saknade källare för den gifte vårdaren; likaså
saknades rum för torkning av kläder och rengöring av skodon; de snyggningsrum,
som funnes, vore väl stora men fyllde ej nämnda uppgift; korridoren vore
mörk. Ett stort arbetsrum funnes, men detta hade hellre bort hava sin plats i
centralpaviljongen. Användningen av kakelugnar för ett så stort hus torde i
längden ställa sig dyrt och obekvämt.
Vad beträffar beräkning av kostnaderna för det av socialstyrelsen
framlagda byggnadsförslaget förklarar sig Salbohedsstyrelsen ej hava
56
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 279.
företagit någon granskning därav. På sätt styrelsen redan nämnt, anser
styrelsen det dock ej vara att räkna med möjligheten att på platsen få
virke till byggnaderna i så stor utsträckning som antagits, på grund
varav det torde bliva nödvändigt att beräkna kostnader för planering,
rengöring och oförutsedda utgifter m. m.
Den beräknade kostnaden 507,000 kronor för anstalten med alla
byggnaderna utförda i trä tinner anstaltsstyrelsen sålunda komma att
ökas. Med hänsyn till den tvekan, som vissa av de sakkunniga hyst
rörande lämpligheten av trähus, hade, enligt vad styrelsen erfarit, beräkningar
gjorts rörande kostnaden för ekonomibyggnadens och centralpaviljongens
uppförande i sten, vilka beräkningar dock ej bifogats det
remitterade förslaget. Enligt meddelande under hand hade centralpaviljongen,
som i socialstyrelsens förslag inginge med 170,000 kronor,
i sten sålunda beräknats kosta omkring 225,000 kronor; under förutsättning
att kostnaden för ekonomibyggnaden, uppförd i sten, skulle
betinga enahanda ökning av den för trähus beräknade kostnaden, 171,000
kronor, skulle, säger anstaltsstyrelsen, dessa två byggnaders uppförande
i sten medföra en ökning av omkring 110,000 kronor.
Då anstaltsstyrelsen ej kunde förena sig med socialstyrelsen om ett
förslag till anstalt enligt de grunder, som ovan angivits, hade inom
Salbohedsstyrelsen tanken upptagits på att utarbeta ett särskilt förslag,
därvid styrelsens förenämnde ledamot, arkitekten Lundegårdh, åtagit sig
att uppgöra erforderliga ritningar.
Salbohedsstyrelsen överlämnar nu av arkitekten Lundegårdh sålunda
uppgjorda ritningar till centralbyggnad för en ny statens vårdanstalt för
alkoholister å Ventholms kungsgård. Vid dessa ritningar hava bland
annat fogats av byggnadsingenjören H. Lindblad upprättat kostnadsförslag
till nämnda byggnad med värmeledning, ångköksanläggning,
vatten- och avloppsledningar och ledningar för elektriskt ljus. Detta
kostnadsförslag slutar å 400,000 kronor.
Efter påpekande att, då ritningarna ifråga, liksom huvudsakliga delar
av kostnadsförslaget, förelegat färdiga redan innan socialstyrelsens förslag
remitterades till anstaltsstyrelsen, de båda styrelsernas förslag icke
vore på alla punkter fullt jämförliga, framhåller anstaltsstyrelsen beträffande
sitt eget förslag, att enligt detsamma anstaltens centrala del
skulle bestå av ett stenhus uppfört i två våningar jämte vindsvåning
och källarvåning. Denna byggnad skulle utgöras av ett mittparti med
två flyglar framtill och å baksidans mittparti en utbyggnad för köksavdelning
i en vånipg och källarvåning. För inredningen lämnar styrelsen
i huvudsak följande redogörelse:
57
Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 279.
I våningen 1 trappa upp funnes plats för 37 intagna, fördelade på 3 avdelningar,
en i mittpartiet ocli en i vardera flygeln, samt i vindsvåningen en
avdelning i vardera flygeln, den ena med 7 och den andra med 9 platser eller
tillhopa 16 platser. Inalles skulle här alltså finnas plats för 53 intagna; med
den uppdelning på olika avdelningar, som här ägt rum — ej mindre än 5 från
varandra skilda avdelningar funnes — syntes detta ej möta några betänkligheter.
En jämförelse med det remitterade förslaget visade, att detta hade flera enrumsplatser,
vilket onekligen vore en fördel; med en omarbetning skulle dock ytterligare
enrumsplatser kunna vinnas även i den nu angivna byggnaden utan några
väsentligt ökade kostnader; vidare borde anmärkas, att enrumssystemets fullständiga
utförande med fördel kunde uppskjutas till den vidare utbyggnad med
småpaviljonger, med vilken ej länge torde kunna anstå. Rörande sitt förslag i
övrigt ville styrelsen anmärka, dels att detsamma i likhet med det remitterade
förslaget upptoge en särskild samlingssal, vilken förlagts till vindsvåningen, dels
att intill kontorslokalerna i bottenvåningens ena flygel förlagts en dubblett, avsedd
till bostad för ogift assistent, om ej från början byggdes bostad för gift
sådan. (Med denna anordning skulle åt befallningsmannen kunna beredas bostad
en trappa upp i den nuvarande arrendatorsbostaden i stället för i flygeln, vilken
kunde användas på annat sätt, t. ex. till bostad för en vårdare eller maskinist.)
Förutom bostad för husfader (2 rum och kök jämte ett tjänsterum) samt
för husmoder (2 rum) och för 2 köksbiträden (ett rum) — allt i bottenvåningen
— innebölle byggnaden 3 rum för ogifta vårdare, därav 2 i våningen en
trappa upp och ett i vindsvåningen. För ytterligare en ogift vårdare både liksom
i det remitterade förslaget tänkts, att något av rummen för de intagna kunde
anlitas (eller ock, såsom ovan antytts, ett utrymme i flygeln till arrendatorsbostaden).
För den femte vårdare, varmed anstaltsstyrelsen räknat, skulle, säger
styrelsen, bostad om två rum och kök beredas i en särskild byggnad,
vilken jämväl skulle innehålla en motsvarande lägenhet för maskinist.
Rörande sistberörda byggnad erinrar anstaltsstyrelsen, att ritning till en
dylik byggnad fanns fogad vid förra årets förslag. Byggnaden, som
då beräknades kosta 37,000 kronor, anser anstaltsstyrelsen nu kunna
uppföras för 35,000 kronor.
Beträffande de föreslagna anordningarna med bostäder för personalen
medgiver anstaltsstyrelsen, att de äro mindre tillfredsställande, men säger
sig styrelsen hava, för att få förslagen jämförliga, så mycket som möjligt
följt det remitterade förslaget. Eljest böra bostadsförhållandena
enligt styrelsens mening i huvudsak anordnas på sätt som föreslagits i
propositionen till 1920 års riksdag.
Uthusbyggnad och utvändiga elektriska ledningar samt reparation
av arrendatorsbostaden har styrelsen ansett sig kunna upptaga till samma
summor ‘som i det remitterade förslaget. Däremot har styrelsen upptagit
utvändiga vatten- och avloppsledningar — i socialstyrelsens förslag
beräknat till 13,000 kronor — enligt ett av ingenjören John BergBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 8
58
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
ström upprättat och. utlåtandet bifogat förslag till 22,500 kronor. Tydligt
är emellertid, säger anstaltsstyrelsen, att kostnaderna för elektriska ledningar
och vatten- och avloppsledningar måste vid jämförliga anordningar
ställa sig ej oväsentligt billigare enligt styrelsens förslag med
ett centralhus, beläget närmare både elektriska transformatorstationen
och vattenkällan.
Totalkostnaden för det av anstaltsstyrelsen framlagda förslaget fram -
lägger styrelsen i följande tablå:
Anstaltsbyggnad enligt specifik kostnadsberäkning................................. 400,000: —
1 bostadshus med två lägenheter, vardera om 2 rum och kök ........... 35,000: —
Uthusbyggnad................................................................................................ 6,000: —
Utvändiga vatten- och avloppsledningar enligt specificerad kostnadsberäkning
............................................................................................ 22,500: —
Utvändiga elektriska ledningar .................................................................. 12,000: —
Reparation av arrendatorsbostaden jämte flyglar................... 15,000: —
Kronor 490.500: —
I dessa beräkningar ingå, upplyser styrelsen, planering, avröjning,
rengöring och oförutsedda kostnader, beräknade till omkring 17,500
kronor, vilka kostnader, ej inginge i socialstyrelsens förslag. Såsom
förut nämnts hade kostnaden för utvändiga vatten- och avloppsledningar
beräknats med 9,500 kronor högre belopp än i nämnda förslag, där
angivna kostnaden, 13,000 kronor, syntes vila på någon missuppfattning,
då det gällde så betydande ledningslängder. Om därjämte hänsyn toges
till den i förenämnda beräkning ingående bostaden för maskinist, skulle
kostnaden för Salbohedsstyrelsens förslag — även frånsett den omständigheten,
att materialprisen något sjunkit från slutet av november
1920, då priserna i det remitterade förslaget beräknats, till slutet av
januari 1921, då de nu angivna kostnaderna beräknats — enligt styrelsens
uppfattning ej oväsentligt understiga kostnaderna enligt det remitterade
förslaget. Åtskilliga faktorer (dubbla värmeledningar, tredubbla
serveringsrum m. m.) torde, framhåller stjrrelsen, ytterligare inverka därhän,
att styrelsens förslag i utförandet komme att ställa sig billigare
än socialstyrelsens. Toge man till jämförelse sistnämnda förslag, utfört
i sten, bleve skillnaden ännu större.
Den i socialstyrelsens förslag beräknade kostnaden för inventarier,
43,000 kronor, förefaller anstaltsstyrelsen väl låg. Utan tillgång till de
anbud, varpå beräkningen grundade sig, förklarar sig styrelsen dock icke
äga möjlighet att yttra sig vidare härom. Rörande förslaget om jordbruksinventarier
synes det anstaltsstyrelsen, som om den av Kungl. Maj:t
i propositionen till 1920 års riksdag anvisade utvägen att hos riksdagen
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 279.
59
begära ett belopp av 150,000 kronor för inköp av kreatur, jordbruksredskap
och andra inventarier ävensom för inlösen av arrendatorn tillhöriga
överloppshus och foder m. m. skulle vara att föredraga framför
ett förskotterande av dessa kostnader.
Mot vad socialstyrelsens förslag innehåller beträffande ersättning
åt nuvarande arrendatorn, jordbruksbyggnaderna och driftkostnader förklarar
sig anstaltsstyrelsen icke hava något att erinra.
På sålunda anförda skäl hemställer Salbohedsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte till 1921 års riksdag framlägga förslag till alkoholistanstalt
å Ventholms kungsgård i enlighet med det av styrelsen framlagda förslaget.
Byggnadsstyrelsen har därefter den 24 februari 1921 avgivit utlåtande
i ärendet.
Med anledning av det av Salbohedsstyrelsen gjorda principiella uttalandet,
att det icke vore tillrådligt att vid byggnader för det ändamål,
varom här vore fråga, avvika från vad hittills varit en gängse kutym
beträffande statens anstaltsbyggnader, anser sig byggnadsstyrelsen böra
såsom sin mening uttala, att styrelsen icke finner det förkastligt, att
under vissa förhållanden utföra byggnader även av nu ifrågavarande art
av trä, oaktat styrelsen måste framhålla, att det med hänsyn till såväl
eldfara som underhållskostnader givetvis i allmänhet måste vara att föredraga,
att byggnaderna uppföras av sten. De förutsättningar, som i
detta fall skulle kunna tala för träbyggnader, synas byggnadsstyrelsen
huvudsakligen vara dels tillgång till virke (delvis ny sågat, delvis i gamla
byggnader), dels möjlighet att genom träbyggnader på ett ekonomiskt
sätt vinna fördelen av lokalernas fördelning i flera byggnader, vilket
givetvis ur trevnadssynpunkt kan hava ett visst berättigande, då härigenom
vinnes känsla av hem i något högre grad än i en stor anstaltsbyggnad.
Huruvida fördelningen av lokalerna på flera byggnader kan
anses medföra för anstaltens drift besvärande förhållanden, bör givetvis,
säger byggnadsstyrelsen, tagas i övervägande. Beträffande den förstnämnda
omständigheten eller tillgång till virke, framhåller byggnadsstyrelsen
— med anledning av anstaltsstyrelsens anmärkning, att skog å
egendomen ej hunne förvandlas till tjänligt byggnadsvirke till den tid,
då virket behövdes för ifrågavarande byggnader — att det syntes byggnadsstyrelsen,
som om möjlighet borde förefinnas att, om icke på annat
sätt, genom byte med timmerhandlare, anskaffa torrt trä till byggnaderna,
varigenom givetvis besparing i den beräknade kostnaden skulle kunna
vinnas.
Byggnads
styrelsen.
60 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
På grund av vad sålunda anförts anser sig byggnadsstyrelsen icke
böra i princip avstyrka anstaltens utförande i paviljongsystem med byggnaderna
uppförda av trä. Emellertid måste, säger styrelsen, byggnaderna
i så fall genom sin planläggning så anordnas, att i händelse av
eldsvåda de i övre våningen boende beredas möjlighet till räddning.
Trappor och andra kommunikationer böra sålunda vara så anordnade,
att de med lätthet kunna nås och passeras. I byggnad av något större
mått måste minst två trappor anordnas, så förlagda, att samtliga inneboende
hava möjlighet att använda en av trapporna för den händelse
den andra genom eld eller rök blir otrafikabel, varjämte byggnaderna
böra vara försedda med centralvärmeledning i stället för kakelugnar eller
kaminer samt putsas invändigt.
Vid granskning av det av socialstyrelsen framlagda förslaget med
hänsyn till nyssberörda omständigheter förklarar sig byggnadsstyrelsen
hava funnit detsamma i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Då
därjämte, såsom anstaltsstyrelsen anmärkt, förslaget lede av en del andra
fel, vilka visserligen delvis vore av mindre betydelse, men i vissa avseenden
ganska väsentliga, såsom kontorslokalens förläggning över köksutrymmena
och bristen på brandsäkerhet i arkiv- och kassautrymmena samt brist
på ljus i en del korridorer och tvättrum, anser sig byggnadsstyrelsen
icke kunna tillstyrka, att detta förslag i befintligt skick lägges till grund
för utförandet. För den händelse emellertid Kungl. Maj:t ur principiell
synpunkt skulle finna det lämpligare, att anstalten utfördes i paviljongsystem
än i en centralanläggning, anser sig byggnadsstyrelsen böra
föreslå, att detta förslag omarbetas, så att de av byggnadsstyrelsen angivna
huvudprinciperna beträffande brandskydd m. m. bliva beaktade,
och att de väsentliga fel, som av anstaltsstyrelsen påvisats vidlåda förslaget,
bortarbetas.
Vid granskning av det av anstaltsstyrelsen framlagda förslaget, vari
lokalerna sammanförts till en enda stor byggnad av sten, har byggnadsstyrelsen
funnit detsamma vara i huvudsak väl genomtänkt, med en
redig, ekonomisk och praktisk plandisposition. Huruvida de med en
enda centralbyggnad vunna fördelarna, en mera ekonomisk drift och
större lätthet vid tillsyn m. m., kunde uppväga de otvivelaktiga nackdelarna
och obehagen av sammanförandet av så olika lokaler, som här
vore ifråga, till eu enda byggnad, som givetvis måste få mera »anstaltskaraktär»
än mindre byggnader i paviljongsystem, vore, säger byggnadsstyrelsen,
svårt att bedöma, i synnerhet som de i detta fall särskilt
sakkunniga institutionerna icke syntes kunna enas om den ena eller
andra principen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Öl
För den händelse Kungl. Maj:t skulle komma att besluta byggnadens
utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det av anstaltsstyrelsen
framlagda förslaget, anser sig byggnadsstyrelsen böra göra
vissa mindre erinringar, som vid ritningarnas utarbetande i större skala
torde böra iakttagas.
Isoleringscellerna — i källarvåningen — vore förlagda innanför badavdelningens
avklädningsrum utan egen direkt ingång, vilket torde vara mindre lämpligt.
Vidare vore en del utrymmen, såsom personalens matrum, husmoderns
rum, direktionsrummet och dagrummen väl små och särskilt i avseende på bredden,
som i allmänhet för dessa lokaler vore 2,5 meter, väl knappa. Med en genomgående
ökning av bredden till exempelvis 2,8 meter å det för dessa lokaler utnyttjade
korridorutrymmet, vilket med lätthet vore genomförbart vid ritningarnas
utarbetande i större skala, skulle bättre förhållanden vinnas.
I övrigt har byggnadsstyrelsen funnit sig icke hava något att erinra
beträffande ifrågavarande ritningar, utan anser byggnadsstyrelsen,
att dessa ritningar, med iakttagande vid utförandet av nyssnämnda
mindre ändringar i desamma, må kunna läggas till grund för utförandet
av anstalten.
Beträffande kostnaderna för de olika förslagen förklarar sig byggnadsstyrelsen
genom utförande av jämförande kubikmasseberäkningar
hava kommit till det resultatet, att det av socialstyrelsen framlagda förslaget
borde beräknas till en kostnad av 573,500 kronor och det av
anstaltsstyrelsen framlagda förslaget till 551,400 kronor. Härvid vore
att observera, att beträffande det av socialstyrelsen framlagda förslaget
byggnadsstyrelsen icke beräknat något avdrag för eventuellt tillgängligt
gammalt eller nytt timmer samt att byggnadsstyrelsen vid beräkning av
utvändiga vatten- och avlopps- samt elektriska ledningar utgått från de
för anstaltsstyrelsens förslag beräknade kostnaderna samt beräknat desamma
omkring 50 procent dyrare i socialstyrelsens förslag på grund
av de större avstånden enligt detta förslag. I byggnadsstyrelsens beräkning
av kostnaden för anstaltsstyrelsens förslag både kostnad för en
bostadsbyggnad av trä i enlighet med i förslaget ingående ritning medräknats.
För den händelse anstaltsstyrelsens förslag skulle komma att
läggas till grund för utförandet, vore emellertid att observera, att enligt
byggnadsstyrelsens åsikt vissa lokaler borde ökas i bredd. Om så skedde,
kunde byggnadskostnaderna beräknas ökas med omkring 15,000 kronor,
varigenom kostnaden för förslaget alltså stege till omkring 566,400
kronor. I avseende på kostnaderna ställde sig sålunda förslagen, framhåller
byggnadsstyrelsen, ungefär lika, särskilt om hänsyn toges till förefintligheten
av virke, varigenom den av styrelsen angivna något större
kostnaden för socialstyrelsens förslag torde kunna i någon mån reduceras.
62
Kurigl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Departements
chefen.
Av det ovan anförda framgår, att socialstyrelsen baserat sitt förslag
till byggnadsplan för ifrågavarande anstalt på principen flera paviljonger,
ntförda i trä. Salbohedsstyrelsen har åter framlagt ett förslag,
innefattande en centralbyggnad av tegel.
I valet mellan de olika principerna paviljongsystem och system med
centralbyggnad kan jag ur vårdsynpunkt icke finna annat än att förstnämnda
system bör äga företräde. Det torde nämligen få anses uppenbart,
att ett sammanförande till i huvudsak en enda byggnad av så
många och så olikartade internerade, som det här är fråga om, måste
medföra stora olägenheter och motverka önskemålet att kunna på ett
efter de olika kategoriernas art och behov lämpat sätt specialisera anstaltsvården.
Härtill syftar däremot systemet med paviljonger, uti vilka
även, såsom byggnadsstyrelsen antytt, mera än i en stor anstaltsbyggnad
torde kunna ernås en känsla av hem. Dessa fördelar torde få
anses uppväga den besparing i ekonomisk drift, som centralbyggnadssystemet
eventuellt kan medföra. Att skillnaden härvidlag för övrigt kan
reduceras till ett minimum vid en rationell planläggning av paviljongsystemet
och genom den relativt rikliga tillgång på arbetskraft, som
vid en anstalt av förevarande slag föreligger i det mera godartade
klientelet, synes mig uppenbart.
Då socialstyrelsens förslag är byggt på systemet med paviljonger
och berörda systems anordning i detta förslag synes mig väl genomförd,
anser jag ur vårdsynpunkt nämnda förslag vara att föredraga
framför Salbohedsstyrelsens.
Vad därefter angår lämpligheten av att utföra anstaltsbyggnader av
förevarande slag och storlek i trä har byggnadsstyrelsen rörande denna
principfråga uttalat sig på det sätt, att styrelsen — i motsats till Salbohedsstyrelsen
— icke finner det förkastligt att under vissa förutsättningar
använda trä, oaktat sten med hänsyn till såväl eldfara som underhållskostnader
i regel vore att föredraga. Såsom allmänt villkor för ett
utförande i trä uppställer styrelsen, att byggnaderna genom sin planläggning
så anordnas, att, i händelse av eldsvåda, de i övre våningen
boende erhålla möjlighet till räddning. Bland de skäl, vilka i nu förevarande
fall skulle tala för träbyggnader, framhåller styrelsen tillgång
på virke samt möjlighet att kunna på ett ekonomiskt sätt genomföra
lokalernas fördelning i flera byggnader.
Såsom nödvändiga anordningar mot eldfara nämner byggnadsstyrelsen
i huvudsak förläggande av trappor och andra kommunikationer
på det sätt, att de lätt kunna nås och passeras, i byggnader av större
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
63
mått minst två trappor, tillgängliga för samtliga boende, samt värmeledningar
i stället för kakelugnar.
Vid granskning av socialstyrelsens förslag har byggnadsstyrelsen
funnit detsamma beträffande eldfara i vissa avseenden mindre tillfredsställande.
I anledning härav samt med hänsyn till vissa andra anmärkningar
rörande byggnaderna — till vilka anmärkningar jag här nedan
återkommer — förklarar sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att
berörda förslag lägges till grund för anstaltens utförande utan att en
fullständig omarbetning av förslaget först sker.
Sedan socialstyrelsen under hand fått taga del av de mot brandanordningarna
riktade anmärkningarna — liksom av de utav byggnadsstyrelsen
i övrigt samt av Salbohedsstyrelsen framställda erinringarna
mot socialstyrelsens förslag — har från socialstyrelsens sida
beträffande förstberörda anmärkningar framhållits, att byggnadsstyrelsens
omdöme i förevarande hänseende icke torde kunna gälla ekonomibyggnaden,
där ingen intagen bodde och samtliga personalbostäder voro belägna
på nedra botten. Då centralpaviljongen hade från nedra botten
tre utgångar samt två trappförbindelser från andra våningen, syntes
byggnadsstyrelsens fordran vara uppfylld även beträffande denna byggnad.
För den mindre paviljongen, som icke vore mera än 25 meter
lång, torde slutligen enligt socialstyrelsens mening icke kunna erfordras
mera än en trappa.
Vad socialstyrelsen sålunda anfört lärer även enligt min mening
ådagalägga, att anordningarna mot brandfara enligt styrelsens förslag
äro relativt goda beträffande ekonomibyggnaden och centralbyggnaden.
Vad angår den mindre paviljongen, är att märka, att, enligt vad jag
inhämtat, man inom medicinalförvaltningen plägar fordra två trappor
endast i fråga om byggnader av 28 meters längd och däröver. Vid
sådant förhållande och då den fria höjden från i övervåningen i denna
paviljong befintliga fönster enligt uppgift icke kommer att överstiga
5 meter, torde även berörda paviljong kunna godtagas med hänsyn
till brandsäkerheten. Endast i denna mindre paviljong, där för övrigt
det mera godartade klientelet skulle bo, är uppvärmningen avsedd
att ske med kakelugnar, medan centraluppvärmning föreslagits beträffande
de båda större byggnaderna. Vid nu antydda förhållanden föreställer
jag mig, att ett utdömande av socialstyrelsens förslag ur brandsynpunkt
icke kan vara befogat.
Bland de speciella skälen i förevarande fall för byggnadernas uppförande
i trä framhåller byggnadsstyrelsen, såsom ovan nämnts, tillgången
på virke. Att goda möjligheter härutinnan föreligga i form av
64
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
såväl nysågat virke från kronoskogen som timmer från äldre byggnader,
har socialstyrelsen meddelat. Gentemot anstaltsstyrelsens invändning
att skog å egendomen ej hunne förvandlas till tjänligt byggnadsvirke
för byggnadsarbeten under år 1921, erinrar jag om den av byggnadsstyrelsen
anvisade utvägen att genom byte med timmerhandlare anskaffa
torrt virke. Att ett tillgodogörande av sålunda befintligt virke skulle
medföra en betydande besparing i kostnaderna torde få anses säkert,
ehuru givetvis icke för närvarande någon siffra härvidlag kan fixeras.
Enligt min åsikt kunna alltså inga avgörande invändningar göras
mot socialstyrelsens förslag, i vad angår byggnadernas utförande i trä.
Det återstår nu att granska de anmärkningar, som mot samma förslag
framställts ur andra synpunkter.
Salbohedsstyrelsen har ansett förslaget lida av åtskilliga fel i fråga
om lokalernas fördelning och beskaffenhet in. m. Av dessa fel hava
kontorslokalernas förläggning över köksutrymmena och bristen på brandsäkerhet
i arkiv och kassarum ävensom brist på ljus i en del korridorer,
passager och tvättrum av byggnadsstyrelsen framhållits såsom
mera väsentliga, medan övriga anmärkningar betecknats såsom mindre
betydande.
Vidkommande anmärkningen om kontorslokalernas förläggning
ovanför köksavdelningen har från socialstyrelsens sida medgivits, att det
givetvis vore möjligt att erhålla en bättre placering av nämnda lokaler,
exempelvis i egen byggnad. Då den föreslagna anordningen förordats,
berodde detta därpå, att stora besparingar härigenom kunnat vinnas,
medan å andra sidan den störande inverkan för kontorslokalerna av
köksavdelningens närhet vore ganska obetydlig i betraktande av att ett
tjockt bjälklag skulle läggas mellan nämnda lokaler och avdelning.
Gent emot påpekandet av bristande brandsäkerhet för arkivet och kassarummet
har av socialstyrelsen erinrats, att handlingar av större värde
eller oersättlig beskaffenhet icke torde komma att förvaras därstädes,
varjämte framhållits den nära till hands liggande utvägen att anskaffa
ett brand- och dyrkfritt kassaskåp.
Beträffande de påstådda bristerna hos en del korridorer, passager och
tvättrum, vilken anmärkning väl närmast torde avse centralpaviljongen, har
socialstyrelsen framhållit, att i nämnda paviljong inga tvättrum saknade
direkt belysning utom vad anginge en korridor å nedre botten, i vilken
vore placerade tre tvättställ. Dessa kunde dock utan olägenhet flyttas
in i två närbelägna rum för intagna. Vidare vore den långa korridoren
en trappa upp icke mörk, enär den stode i direkt förbindelse utan dörr
med snyggningsrummet, som hade ett stort fönster och på andra sidan
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279. 65
mynnade ut i dagrummet med tre stora fönster. Den andra stora
korridoren i övre våningen hade fönster i båda ändarna.
Med hänsyn till vad från socialstyrelsens sida sålunda framhållits
kan jag icke finna ovan framhållna brister i styrelsens förslag vara av
allt för vägande natur.
De anmärkningar, som av Salbohedsstyrelsen i övrigt framställts
rörande detaljer i socialstyrelsens förslag har, såsom nämnts, byggnadsstyrelsen
betecknat som mindre betydande. I en till mig avgiven
promemoria hava från socialstyrelsens sida de gjorda anmärkningarna i
vissa fall på ett enligt mitt förmenande tillfredsställande sätt bemötts,
medan åter i andra fall nöjaktiga utvägar synas hava anvisats för avhjälpande
av påtalade brister. Med hänsyn härtill anser jag mig icke
här behöva närmare redogöra för dessa detaljfrågor utan tillåter mig
därutinnan hänvisa till berörda, handlingarna i ärendet bilagda promemoria.
Vid nu anförda förhållanden anser jag byggnadsstyrelsens mening
att socialstyrelsens byggnadsplan, för att kunna komma till utförande,
måste fullständigt omarbetas, icke vara tillräckligt grundad, om ock
planen i anledning av de framkomna anmärkningarna bör revideras för
genomförande av de förbättringar, som äro möjliga inom den angivna
kostnadsramen. På gi;und härav och då jag av förut anförda skäl
funnit mig böra förorda systemet med paviljonger och dessas utförande
i trä, anser jag anstaltens anläggning kunna baseras å socialstyrelsens
förslag, under förutsättning att de ekonomiska faktorerna ställa sig
gynnsammare eller åtmiustone lika gynnsamma vid detta förslag som
vid Salbohedsstyrelsens.
I sistberörda hänseende erinrar jag därom, att kostnaderna för
anstaltens utförande — oberäknat inventarier — skulle uppgå, enligt
socialstyrelsens beräkning till 507,000 kronor samt enligt Salbohedsstyrelsens
kalkyler till 490,500 kronor. Byggnadsstyrelsen har genom
jämförande kubikmassoberäkningar kommit till en kostnad för socialstyrelsens
förslag å 573,500 kronor och för Salbohedsstyrelsens förslag
å 551,400 kronor. Härvid har byggnadsstyrelsen i fråga om socialstyrelsens
förslag icke gjort avdrag för eventuellt tillgängligt gammalt
eller nytt timmer samt vid beräkning av utvändiga vatten- och avloppssamt
elektriska ledningar utgått från Salbohedsstyrelsens siffror härför med
tillägg av 50 procent på grund av de längre avstånden. 1 fråga om slutsiffran,
551,400 kronor, för anstaltsstyrelsens förslag anser byggnadsstyrelsen,
därest kostnaden för önskvärd breddning av vissa lokaler medräknades,
densamma böra höjas till omkring 566,400 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 237 käft. (Nr 279.) 606 21 9
66
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 279.
Tages beträffande byggnadsstyrelsens förslag hänsyn till tillgängligt
virke, ställa sig alltså kostnaderna för de olika förslagen enligt byggnadsstyrelsens
kalkyler, såsom ock styrelsen påpekat, ungefär lika.
Emellertid har, med anledning av berörda kostnadsberäkningar, socialstyrelsen
vidkommande byggnadsstyrelsens förslag framhållit, att beräkningarna
utförts efter en så summarisk metod som efter kubikmeter,
medan socialstyrelsens beräkningar byggts på detaljerade utredningar,
vid vilket förhållande- de senare beräkningarna syntes böra
tillmätas större vitsord. Detsamma gäller ifråga om de speciella kostnaderna
för vissa ledningar, anser socialstyrelsen, som påpekar beträfffande
yttre vatten- och avloppsledningar, att byggnadsstyrelsens beräkningssätt
föranlett mer än fördubbling av den kostnadsuppgift, som
härutinnan givits av socialstyrelsen med stöd av särskilt anlitad fackman.
I fråga om de yttre vattenledningarna meddelar dock socialstyrelsen, att
den av styrelsen lämnade beräkningen, slutande å 13,000 kronor, torde
böra höjas med 1,300 kronor till 14,300 kronor på den grund, att
vederbörande expert i följd av ett missförstånd rörande avståndet
mellan byggnaderna härutinnan kalkylerat något för lågt. I anledning
av den av Salbohedsstyrelsen gjorda erinran mot socialstyrelsens förslag,
att i detsamma ej upptagits kostnader för planering, rengöring och oförutsedda
utgifter m. m., har från socialstyrelsens sida framhållits ej mindre
den förut omförmälda tillgången av virke å platsen, vilket förhållande
medgåve besparingar i jämförelse med de beräknade kostnaderna, än
även att nyssberörda planerings- och rengöringsarbeten lämpligen kunde
utföras av de å anstalten intagna, vilka för övrigt, enligt vad socialstyrelsen
meddelat, jämväl vore avsedda att användas dels till utförande
av den upprensning av olika avloppsdiken, som kunde befinnas erforderlig
vid genomförande av styrelsens plan för avloppsvatten, och dels
vid anläggning av eventuellt erforderliga nya vägar.
Med hänsyn till sålunda av socialstyrelsen anförda omständigheter
anser jag stjrrelsens beräkning av totalkostnaden — av ovan angivet
skäl ökad från 507,000 kronor till 508,300 kronor — kunna godtagas
såsom tillförlitlig. Härutinnan styrkes jag ytterligare av den omständigheten,
att, då anstalten skall uppföras av smärre träbyggnader, själva
utförandet av arbetet till viss del torde kunna äga rum utan entreprenad,
varvid givetvis i socialstyrelsens förslag ingående, enligt sedvanliga grunder
kalkylerade vinster för entreprenörer i motsvarande mån bortfalla.
I fråga om inre inventarier har socialstyrelsen, såsom av det förut
anförda framgår, utgått från att särskild kostnad härför borde beräknas,
då sinnesslösakkunniga hemställt, att å Salbohed nu befintliga inventarier
Kung}. Maj:ts Proposition Nr 279.
G7
måtte vid ett inrymmande därstädes av en anstalt för vanartade sinnesslöa
gossar därstädes få bibehållas, vilken hemställan jag biträtt. Det
av styrelsen för ändamålet beräknade beloppet ntgör 43,000 kronor. Då
denna beräkning, enligt vad jag från socialstyrelsen erfarit, är grundad
å detaljerade kalkyler, anser jag densamma böra godtagas.
Någon kostnad för jordbruksinventarier har icke av socialstyrelsen
beräknats. Styrelsen har nämligen liksom 1919 års kommitterade — se
propositionen nr 260 år 1920 sid. 55 — utgått ifrån, att Kungl. Magt
vid kungsgårdens övertagande skulle förskottera styrelsen nödigt belopp
för inköp av dylika inventarier att sedermera återbetalas med den vinst,
jordbruket lämnade. I förra årets proposition anlitade emellertid Kungl.
Maj:t den utvägen att hos riksdagen begära ett särskilt förslagsanslag
för berörda ändamål ävensom för beredande av ersättning till arrendatorn
för avträdandet av arrendet av kungsgården, för inlösen av arrendatorn
tillhöriga överloppshus, för gottgörelse åt denne för igensådd av höstsädesskifte,
för inlösen av foder samt för inköp av utsäde m. m. Anslaget
ansågs, på grundvalen av vissa från vederbörande domänintendent meddelade
uppgifter, böra beräknas till 150,000 kronor och givas förslagsanslags
natur.
Jag anser, i likhet med Salbohedsstyrelsen, att även i år bör väljas
sistberörda förfaringssätt, vilket socialstyrelsen för övrigt ifrågasatt beträffande
ersättningarna till arrendatorn för arrenderättens avstående och
inlösen av honom tillhöriga överloppshus. Rörande ersättningen till arrendatorn
har, såsom av de av honom härför uppställda villkoren framgår,
den kontanta gottgörelsen räknats efter enahanda grund som förra året,
eller med 3,000 kronor om året till arrendetidens utgång den 14 mars
1927, vilket gör 15,000 kronor mot 18,000 kronor förra året. Villkoren
i övrigt äro i huvudsak lika som förra gången. Vid sådant förhållande
torde — då det här givetvis endast kan vara möjligt att göra approximativa
kalkyler — anslag för nu ifrågavarande ändamål även nu böra
beräknas till 150,000 kronor.
Vad beträffar nybyggnader för jordbrukets behov, torde frågan
därom icke i detta sammanhang böra upptagas.
De sammanlagda kostnaderna för den nya alkoholistanstaltens utförande,
däri inbegripet vad som åtgår till ersättning åt arrendatorn av Ventholms
kungsgård samt till anskaffning av inre och yttre inventarier, skulle
sålunda uppgå till 701,300 kronor (508,300 + 43,000 + 150,000). Totalkostnaden
beräknades i förra årets proposition av vederbörande departementschef
till omkring 1,200,000 kronor. Skillnaden utgör alltså icke
mindre än 498,700 kronor till förmån för nu förevarande förslag.
68
Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 279.
Departements
chefens
slutliga
hemställan.
I årets statsverksproposition har totalkostnaden för anstalten —
grundad på preliminära kalkyler från socialstyrelsen — beräknats till
550,000 kronor och anslag beräknats till detta belopp, därav 200,000
kronor för år 1921 och 350,000 kronor för år 1922. Nu föreliggande
kalkyler visa alltså i förhållande härtill en merkostnad å 151,300 kronor,
därav, såsom framgår av det ovan anförda, 1,300 kronor hänföra sig
till högre beräknad kostnad för yttre vattenledningar och 150,000 kronor
till förut ej beräknad kostnad för yttre inventarier m. m.
På grund av det anförda torde för uppförande av ifrågavarande
anstalt samt för anskaffande av inre inventarier böra äskas reservationsanslag
om 551,300 kronor, därav 200,000 kronor å tilläggsstat för år
1921 och återstoden 351,300 kronor å riksstaten för år 1922. Ifrågavarande
anslag torde, såsom jag redan vid anmälan av ärendet till
statsverkspropositionen förordat, böra disponeras ur statsverkets fond
av rusdrycksmedel.
Ovan har jag föreslagit äskande av ett auslag å 150,000 kronor
för bestridande av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens arrendator
för arrenderättens avstående m. m. Detta anslag synes mig även böra
utgå ur nyssnämnda fond och givas karaktären av reservationsanslag.
Något anslag för driftkostnader för anstalten synes ej nu behöva
äskas.
Under åberopande av vad jag här ovan i skilda hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
l:o) besluta, att den statens vårdanstalt för alkoholister,
som för närvarande är förlagd till Salbohed
i Västmanlands län, skall från tidpunkt, som Kungl.
Maj:t bestämmer, vara provisoriskt förlagd till Venngarn
i Stockholms län och att från samma tid eleverna vid
den för närvarande å Venngarn inrymda tvångsuppfostringsanstalten
för minderåriga förbrytare skola provisoriskt
överflyttas till uppfostringsanstalten å Bona;
2:o) bevilja
dels till avlöningar och vikariatser sättning av åt befattningshavare
vid. statens vårdanstalt å Venngarn för
alkoholister å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,
högst, 38,395 kronor
samt till samma ändamål på tilläggsstat för år
1921 ett förslagsanslag, högst, 19,200 kronor;
69
Kungl. Mag ds Proposition Nr 279.
dels ock till bidrag för driftkostnaderna i övrigt
för ifrågavarande anstalt å extra stat för år 1922 ett
förslagsanslag av 21,500 kronor
samt till samma ändamål på tilläggsstat för år
1921 ett förslagsanslag av 12,300 kronor;
3:o) medgiva, att Ventkolms kungsgård och Ventholms
kungsäng i Hilleshögs socken av Stockholms län
må, kungsgården den 14 mars 1922 och kungsängen
den 14 mars 1923, upplåtas till anordnande av en ny
statens vårdanstalt för alkoholister;
4:o) anvisa, att utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,
dels på tilläggsstat för år 1921 för påbörjande av
arbetena med uppförande av \ entholmsanstalten i
huvudsaklig överensstämmelse med det av socialstyrelsen
framlagda förslaget, varför kostnaderna beräknats
till 551,300 kronor, samt för anskaffande av inre inventarier
för anstalten ett reservationsanslag av 200,000
kronor;
dels ock på extra stat för år 1922 ej mindre för
fortsättande och slutförande av arbetena med uppförande
av ifrågavarande anstalt ett reservationsanslag av
351,300 kronor än även för bestridande av kostnaderna
till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator
för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga
överloppshus m. m. ävensom för anskaffande av
yttre inventarier till anstalten ett reservationsanslag av
150,000 kronor.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 237 Käft. (Nr 279.)
606 21 10
70
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 279.
Bilaga.
För den händelse statsmakterna fatta beslut om upprättande av en statlig
alkoholistanstalt å Yentholms kungsgård i Hilleshögs socken av Stockholms län
förbinder sig undertecknad att den 14 mars 1922 avstå från arrenderätten till
nämnda kronoegendom på följande villkor:
1) Statsverket erlägger vid avträdet till undertecknad en avträdessumma
beräknad efter tretusen kronor om året under återstående del av nu kontraberad
arrendetid eller sammanlagt femtontusen (15,000) kronor.
2) Vid avträdet inlöser statsverket undertecknad tillhöriga å gården befintliga
hus efter värdering enligt lag.
3) Egendomen avträdes utan av- och tillträdessyn med skyldighet för undertecknad
att utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till följande belopp,
nämligen 3,000 kilogram hö, 3,000 kilogram vårsädes- och 3,000 kilogram
höstsädeshalm och med rätt för statsverket att till i orten gängse pris inlösa
allt övrigt å gården vid tiden för avträdandet befintligt foder.
4) Undertecknad befrias från honom kontraktsenligen åliggande skyldigheter
att vid egendomen uppföra ny stallbyggnad samt att året före egendomens
avträdande verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd.
5) Statsverket äger att före tillträdet å för statsverket lämplig tid vid egendomen
ej mindre låta verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och
höstsädessådd än även låta uppföra byggnader för alkoholistanstaltens räkning
mot ersättning för eventuell skada vid byggnadsarbetets utförande, vilken ersättning
i händelse av tvist bestämmes i den ordning, som stadgas i 2 kapitlet
8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Stockholm den 5 februari 1921.
J. O. Thorslund.
Arrendator.
Egenhändiga namnteckningen bevittna:
Nils Södermark. C. J. M. Hasselgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.