Kungl. Maj:ts proposition Nr 274.
1
Nr 274.
''ifSUGÖVV >S : •! *• t '' . 7 j i'' L ? A .''7, J.l’'':: ■ t ., ;
Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för
vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter
att komma i åtnjutande av tilläggspension
given Stockholms slott den 11 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
B. J.son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:
Bihang till riksdagens p-otokoll 1921. 1 sand. 232 höft. (Nr 274.) 1
2
Ratt för vissa
förutvarande
lärarinnor
vid enskilda
läroanstalter
att komma i
åtnjutande
av tilläggspension.
Kung1. Muj:ts proposition Nr 274.
Tidigare i dag —- vid anmälan av framställningar angående
tillfällig pensionsreglering för vissa lärarinnor vid privatläroverk —
har jag haft tillfälle att lämna en redogörelse för de bestämmelser,
som för närvarande gälla för pensionering av nyssnämnda lärarinnor.
Jag torde få erinra om sagda redogörelse, då jag nu går att
för Kungl Maj:t anmäla åtskilliga ansökningar från förutvarande
lärarinnor om rätt att erhålla tilläggspensioner enligt kungörelsen
den 31 december 1917 angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna (nr 965), ehuru
de icke uppfylla alla för sådan tilläggspensions erhållande stadgade
villkor.
I detta sammanhang torde jag av berörda redogörelse behöva
upprepa allenast vissa huvudpunkter.
Jag erinrar alltså om att pensioner till lärarinnor vid privatläroverken
normalt utgå från den för sådant ändamål inrättade
lärorinnomas pensionsanstalt — ofta jämväl från någon av de enskilda
pensionsinrättningar för ifrågavarande lärarinnor, som sedan
många år funnits —- men att, då de från nämnda anstalt reglementsenligt
utgående pensionerna för närvarande i de flesta fall uppgå till
mycket obetydliga belopp, riksdagen anslagit medel för beredande
av tilläggspensioner, avsedda att utöka grundpensionerna. Om den
kungörelse, som lämnar föreskrifter i fråga om berörda tilläggspensioner,
har jag nyss talat.
Reglemente för lärarinnornas pensionsanstalt m. m. har fastställts
genom en kungörelse den 23 december 1910 (nr 145).
Vidare må här omnämnas att för rätt till tilläggspension fordras
dels att vederbörande lärarinna är eller varit delägare i lärarinnornas
pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare i nämnda anstalt
eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels att hon vid
sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan tjänstgöring vid
enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att
tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad.
De bestämmelser i fråga om pensioner åt lärarinnor vid privatläroverken,
som sålunda förefinnas, äro emellertid ej tillämpliga på
alla dylika lärarinnor. Det har nämligen funnits åtskilliga lärarinnor
-— flera sådana finnas ännu — som icke tillhört någon pensionskassa
och redan avgått från sin tjänst, då bestämmelserna om
tilläggspension trädde i kraft. Dessa lärarinnor hava tydligen icke
kunnat i vanlig ordning erhålla tilläggspension. Åtskilliga av dem
Kungl. Maj:ts proposition Nr 274.
3
hava emellertid genom beslut av 1919 och 1920 årens riksdagar erhållit
rätt att kunna komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru
de ej uppfyllde härför stadgade villkor. De lärarinnor, vilkas ansökningar
jag i början av mitt anförande under denna punkt omnämnde,
höra till samma kategori som de sist omförmälda.
Ansökningarna hava inkommit från förutvarande lärarinnorna
Alma Helena Franciska Ahlström, född Åkerlund, född den 11
februari 1859, Johanna Wilhelmina Henrika Dalman, född den 13
april 1852, Ida Mariana Charlotta Clara Fogelklou, född den 12 maj
1842, Jenny Maria Wilhelmina Fogelklou, född den 27 oktober 1843,
Syster Hedvig Martina Jeanette af Klercker, född den 20 mars 1844,
Alice Maria Sofia Löthner, född den 1 februari 1842, Anna Regina
Maria Karolina Palén, född den 6 maj 1850, Olfrida Charlotta
Petersson, född den 4 juli 1846, Ida Juliana Charlotta Lovisa Rignell,
född Fock, född den 28 maj 1846, Sigrid Elisabet Sjöstedt, född den
29 augusti 1856, Adelaide Sturck samt Irene Warnecke. De två
sistnämnda hava emellertid, enligt uppgift, sedermera avlidit.
Samtliga dessa lärarinnor hava, under åberopande av 1919 års
riksdags beslut i anledning av liknande ansökningar, anhållit att
komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de ej uppfyllt alla de
i förberörda kungörelse den 31 december 1917 stadgade villkor.
Över samtliga dessa ansökningar liar skolöverstyrelsen vid olika
tillfällen avgivit infordrade utlåtanden. I ett utlåtande av den 6
december 1920 över sökandena Dalmans, Löthners, Peterssons och
Rignells ansökningar har överstyrelsen anfört huvudsakligen följande:
Rörande här ifrågavarande sökande framgår av handlingarna, att tre av dem,
f. d. föreståndarinnorna Ida Rignell och Mimmi Dolman samt f. d. lärarinnan
Alice Löthner, före år 1911 avgått utan pension, medan den fjärde av dem, f. d.
lärarinnan Olfrida Petersson, kvarstått vid sin lärarinnebefattning till och med
läsåret 1914—-1915. Då sistnämnda lärarinna före år 1911 fyllt 63 år, torde hon
emellertid icke hava varit berättigad att ingå som delägare i lärarinnornas pepsionsanstalt.
I alla avseenden utom de nu nämnda uppfylla ifrågavarande fyra
sökande de villkor, som i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
äro stadgade för erhållande av tilläggspension. De befinna sig sålunda i en
i huvudsak liknande ställning som de lärarinnor, vilka innefattas dels i det i ansökningarna
åberopade beslutet av 1919 års lagtima riksdag, dels i det liknande
beslut, som 1920 års riksdag fattat med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
den 19 mars 1920 (nr 393) angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 274.
statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Under sådana omständigheter synes det
överstyrelsen skäligt, att sökandena må komma i åtnjutande av liknande förmåner
som sistnämnda lärarinnor.
I fråga om sökanden Dalman får överstyrelsen emellertid erinra, att nämnda
lärarinna under en följd av år åtnjutit understöd av det å allmänna indragningsstaten
uppförda anslaget till understöd åt äldre behövande iiickskollärarinnor och
att hon sannolikt allt framgent kommer att tillerkännas sådant understöd. Nämnda
förhållande torde enligt överstyrelsens mening visserligen icke böra utgöra hinder för
henne att komma i åtnjutande av den av henne nu begärda tilläggspensionen; men
med hänsyn till det maximibelopp, som finnes bestämt såväl i förutnämnda kungörelse
den 31 december 1917 som i kungörelsen den 25 juni 1917 (nr 508) om
ändrade bestämmelser angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor,
synes denna pension för henne icke böra utgå med högre belopp, än att detsamma
tillsammans med det understöd, hon uppbär enligt den förstnämnda av dessa
båda kungörelser samt från Sala stad, uppgår till 1,200 kronor, oberäknat dyrtidstillägg.
Samtliga de gjorda ansökningarna hava tillstyrkts av överstyrelsen.
På grund av två olika remisser har statskontoret avgivit utlåtanden
över ansökningarna. I ett av dessa utlåtanden, dagtecknat
den 15 januari 1921 och avseende bland andra den av sökanden
Dalman gjorda ansökningen, har statskontoret anfört följande:
Då ifrågavarande ansökningar äro likartade med dem, som med anledning
av propositionen nr 393 föranledde 1920 års riksdag att medgiva rätt för vissa
förutvarande lärarinnor att, ehuru de icke i allo uppfyllde villkoren för erhållande
av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965), kunna komma
i åtnjutande av dylik förmån, beräknad enligt de i nämnda kungörelse angivna
grunder, under förutsättning av styrkt behov av understöd, har statskontoret icke
något att erinra mot bifall till ansökningarna på sätt skolöverstyrelsen tillstyrkt,
men anser sig dock böra framhålla, att, då sökanden Dalman tillhör de förutvarande
lärarinnor, åt vilka Kungl. Maj:t för ett år i sänder beviljat understöd att
utgå från det av riksdagen å allmänna indragningsstaten anvisade anslag till
understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor enligt grunder, angivna i kungörelsen
den 25 juni 1917 (nr 508), och redan därigenom kan komma i åtnjutande
av det belopp av 1,200 kronor för år, som enligt båda förenämnda kungörelser
utgör det maximum, utöver vilket vederbörandes årsunderhåll icke må
genom tilläggspension, respektive understöd uppbringas, ett bifall till hennes ansökning
icke synes kunna i annan mån förbättra hennes ställning än för så vitt
hon såsom innehavare av tilläggspension blir berättigad till dyrtidstillägg, medan
hon däremot i annat fall enligt gällande bestämmelser icke äger åtnjuta dylik
förmån.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 274. 5
Statskontorets senare utlåtande, dagtecknat den 1 februari 1921,
inehåller likaledes ett tillstyrkande av där ifrågakomna ansökningar.
De här ifrågavarande ansökningarna äro alla — lärarinnan
Dalmans utgör ett undantag — likartade med dem, som förelagts
1919 och 1920 årens rikdagar till prövning. Jag torde således ej
behöva förebringa någon utförlig motivering för det tillstyrkande,
som jag är sinnad uttala.
Måhända kan det förefalla egendomligt, att på detta sätt år
efter år små grupper av forna lärarinnor ge sig till känna och att
upprepade framställningar till riksdagen alltså måste göras. Detta
förhållande har redan berörts av dåvarande departementschefen
vid anmälan den 19 mars 1920 av ett antal likartade ansökningar.
Departementschefen framhöll i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
av nämnda dag, att de personer, det här gällde, i de flesta fall voro
mycket gamla och ofta saknade möjlighet att vinna kännedom om
åtgärder av den art, som här avsåges. Då de därjämte ej tillhörde
någon understödsanstalt eller kassa och voro kringspridda över hela
landet, hade det ej varit möjligt att omedelbart få vetskap om deras
förhållanden eller ombestyra, att ansökningarna samtidigt inkomme
till Kungl. Maj:t. Jag kan till fullo instämma i nu återgivna yttrande.
Härtill skulle jag vilja lägga, att ifrågavarande gamla lärarinnor
befinna sig i en sådan ställning, att varje möjlighet att
uppspåra dem och, i den män så kan ske, bistå dem enligt min
mening bör tillvaratagas.
Jag tillstyrker alltså, att till riksdagen nu avlåtes framställning
av enahanda innebörd som de, vilka de två senaste åren förelagts
riksdagen. Följaktligen bör för nu ifrågavarande lärarinnor
rätten att åtnjuta pension inträda med ingången av år 1921. Därest, såsom
jag i annat sammanhang föreslagit, ändrade bestämmelser i fråga
om tilläggspensioners beräkning m. m. varda godkända av innevarande
riksdag, böra dylika ändrade bestämmelser givetvis äga tillämpning
även på sagda lärarinnor.
Vad sökanden Dalman beträffar, ber jag få erinra om att jag
tidigare tillstyrkt förslag till riksdagen, åsyftande att bereda såväl
henne som övriga förutvarande lärarinnor, vilka åtnjuta understöd
från anslaget åt vissa äldre behövande flickskollärarinnor, dyrtidstillägg
å berörda understöd. Under dylika förhållanden bör hennes
Departe
mentschefen.
6 Kungl. May.ts proposition Nr 274.
här förevarande ansökning tydligen ej föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.
Vad beträffar bestämmelsen om skyldighet för pensionär av
detta slag att styrka sitt behov av tilläggspension, ber jag få hänvisa
till vad jag i annat sammanhang därom anfört. Bliva ändrade
föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende lämnade, böra de givetvis
avse även här förevarande grupp av pensionärer.
Jag torde böra tillägga, att om nu berörda lärarinnor erhålla
den rätt, jag här ämnar tillstyrka, den därav förorsakade kostnaden
för år 1921 torde bliva så ringa, att det förslagsanslag, varifrån
tilläggspensionerna skola utbetalas, ej av denna anledning lärer behöva
höjas för samma år.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså,
det Eders Kungl. Maj:ts täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att en var av förutvarande lärarinnorna Alma
u
Helena Franciska Ahlström, född Åkerlund, Ida
Mariana Charlotta Clara Fogelklou, Jenny Maria
Wilhelmina Fogelklou, Syster Hedvig Martina
Jeanette af Klercker, Alice Maria Sofia Löthner,
Anna Regina Maria Karolina Palén, Olfrida Charlotta
Peterson, Ida Juliana Charlotta Lovisa Rignell,
född Fock, och Sigrid Elisabet Sjöstedt må utan
hinder därav, att hon icke uppfyller alla för erhållande
av tilläggspension enligt kungörelsen den
31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna stadgade villkor, kunna
för tid efter utgången av år 1920 komma i åtnjutande
av tilläggspension, beräknad enligt de i
berörda kungörelse angivna grunder med de ändringar
däri, vilka må komma att beslutas av 1921
års riksdag.
Vad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets Övriga ledamöter, gilla; och
Kungl. Maj:ts proposition Nr 274. 7
skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.