Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
1
Nr 262.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in.; given
Stockholms slott den 14 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqyist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:
I skrivelse den 20 december 1919 hemställde svenska provinsialläkarföreningen
genom sin styrelse,
att åtgärder måtte vidtagas, för att alla extra provinsialläkartjänster,
som prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 käft. (Nr 262.) 633 21 1
Inledning.
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Provinsialläkardistriktskommittén.
seende, och där distrikten lämpade sig för sådan omvandling, måtte
överföras på ordinarie stat, samt
att samtliga provinsialläkare finge för såväl statspension som för
ålderstillägg räkna sig till godo alla sina som extra provinsialläkare
tidigare eller senare förvärvade tjänstår.
Efter härå erhållen nådig remiss inkom medicinalstyrelsen den 9
januari 1920 med utlåtande i ärendet.
Den 13 februari 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt den år 1910 tillsatta
provinsialläkardistriktskommittén att verkställa utredning i de av svenska
provinsialläkarföreningen i dess ovannämnda skrivelse angivna avseenden
samt därmed ävensom med det förslag, som därav kunde föranledas,
till Kungl. Maj:t inkomma.
I anledning härav infordrade kommittén från samtliga förste provinsialläkare
yttranden i fråga om extra provinsialläkardistrikts förändring till ordinarie
distrikt, varjämte kommittén tog del av vid 1920 års riksdag i ärendet väckta
motioner n:r 134 i andra kammaren om skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande
av nya provinsialläkardistrikt utöver de av 1916 års provinsialläkardistriktskommitté
föreslagna m. m. samt n:r 282 i samma kammare om skrivelse
till Kungl. Maj:t i fråga om vissa extra provinsialläkartjänsters överförande till
ordinarie provinsialläkartjänster, ävensom av andra kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande n:r 3 i anledning av sagda motioner.
Den 23 mars 1920 överlämnade Kungl. Maj:t till kommittén för
yttrandes avgivande en av kommitterade för Arjeplogs kommun jämlikt
beslut den 17 november 1919 gjord framställning av den 20 februari
1920 om vidtagande av åtgärder för att erhålla läkare inom kommunen
och för att provinsialläkardistrikten i allmänhet och de vidsträckta norrländska
distrikten i synnerhet måtte förses med läkare.
Sedan riksdagen uti skrivelse den 29 april 1920 anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte låta föranstalta om skyndsam utredning rörande de åtgärder,
som borde vidtagas för avhjälpande av den inom de norrländska länen
rådande läkarbristen, anbefallde Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 kommittén
att skyndsamt verkställa utredning i det uti riksdagens berörda
skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom med det förslag, som
därav kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma. I sammanhang härmed
förordnade Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 landshövdingen i Västerbottens
län P. A. V. Schotte att såsom ledamot i kommittén deltaga i
dess överläggningar och beslut angående ifrågavarande ämne. Kommittén
har i övrigt bestått av medicinalrådet F. Block, ordförande, och
ledamöterna herrar Anders Anderson i Råstock, O. E. Holm, A. J.
Larson, O. Osberg och H. Rogberg.
KungI. Maj:ts Proposition Nr 262.
3
I anledning av sistnämnda uppdrag liava på anmodan av kommittén Norrbottens
och Västerbottens läns läkarföreningar resp. den 8 maj och den 1 juli
1Ö20 uttalat sig, den förstnämnda läkarföreningen beträffande de åtgärder, som
ansågos nödvändiga för avhjälpande av läkarbristen inom Norrbottens län, och
den sistnämnda läkarföreningen angående de åtgärder, som kunde vara erforderliga
för avhjälpande av läkarbristen i Norrland.
Vidare har på grund av en inom första kammaren vid 1920 års
riksdag väckt motion (n:r 129) riksdagen uti skrivelse den 25 maj 1920
anhållit, att Kung!. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga förslag
till ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station för
läkaren å landsbygden, och uppdrog Kung!. Maj:t den 18 juni 1920 åt
kommittén att skyndsamt verkställa förnyad utredning i det uti riksdagens
skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom med det förslag,
som därav kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma.
I anledning härav hade kommittén genom cirkulärskrivelser till samtliga
förste provinsialläkare, provinsialläkare och extra provinsialläkare infordrat upplysningar
rörande läkarbostäderna och om behovet av sjukstugas anordnande
vid läkarstationerna. Upplysningarna om sjukstuga ansågos vara av betydelse
för bedömande av frågan om storleken av erforderlig läkarbostad, enär läkaren i
sjukstugan möjligtvis kunde disponera mottagningslokal.
Sedan kommittén mottagit sålunda infordrade uppgifter, hade kommittén
avlåtit skrivelser dels till läkardistriktsstyrelserna i sådana extra provinsialläkardistrikt,
som kommittén föreslagit skulle förändras till ordinarie, dels till ordförande
i kommunal- eller municipalnämnd i samhälle, där enligt redan fattat
beslut provinsialläkare skulle vara bosatt men nöjaktig bostad icke, så vitt visat
blivit, funnes för läkaren tillgänglig, dels ock till ordförande i kommunal- eller
municipalnämnd i samhälle, där det ifrågasatts, att provinsialläkarstation skulle
inrättas, men beslut därom ännu icke fattats, med förfrågan, om den kommun,
där läkaren skulle vara bosatt, eller möjligen läkardistriktet skulle vilja åtaga
sig att å stationsorten tillhandahålla — eventuellt mot något statsbidrag —
fprovinsialläkaren lämplig bostad mot viss hyra, eller om det funnes möjlighet
ör läkaren att å stationsorten på annat sätt genom förhyrande eller upplåtelse
av bolag eller annorledes erhålla sådan bostad mot skälig hyra.
o Vidare hade kommittén genom den i skolöverstyrelsen anställde arkitekten
J. Åkerlund låtit uppgöra tre av approximativa kostnadsberäkningar åtföljda
skisser till bostäder för provinsialläkare. Den ena skissen avser en läkarbostad
med mottagningslokal, lämplig för Skåne och av sten; de båda andra skisserna
avse en läkarbostad för Norrland av trä, den ena med och den andra utan mottagningslokal.
På framställning av kommittén bemyndigade Kung!. Maj:t den 9
juli 1920 kommittén att i mån av behov tillkalla en provinsialläkare och
en extra provinsialläkare för att biträda kommittén vid fullgörande av
densamma lämnade uppdrag; och hade i anledning härav tillkallats
4
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 262.
Kommitténs
betänkande.
Departements
chefen.
provinsialläkaren i Falu distrikt J. Krahé och extra provinsialläkaren i
Yivstavarvs distrikt J. Odén.
Slutligen har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1920 till kommittén
för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag överlämnat
en framställning av svenska provinsialläkarföreningens styrelse den 13
maj 1919 till statsrådet och chefen för civildepartementet rörande ändring
i gällande resereglemente och läkartaxa.
Provinsialläkardistriktskommittén har nu avgivit ett den 16 december
1920 dagtecknat betänkande, vilket den 21 februari 1921 avlämnats
till Kungl. Maj:t.
I detta betänkande har kommittén framställt förslag till förändring
av extra provinsialläkardistrikt till ordinarie, till ordnande av bostadsfrågan
för provinsialläkare å landsbygden samt till åtgärder för avhjälpande
av den inom de norrländska länen rådande läkarbristen m. m.
I sistnämnda hänseende går förslaget ut på en omfattande förbättring
av förste provinsialläkares och provinsialläkares villkor genom ytterligare
tillfällig löneförbättring, ny läkartaxa, ändring av bestämmelserna angående
statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader, höjda lönetillägg, telefon- och flyttningskostnadsersättning,
förhöjd tjänståreberäkning, tidigare ålderstillägg i vissa
fall, förlängd semester m. m.
Vid anmälan av dessa frågor till innevarande års statsverksproposition
(femte huvudtiteln punkterna 70, 72 och 73 i 1922 års stat och
punkt 19 i 1921 års tilläggsstat) grundades min framställning på en från
kommittén inkommen kort promemoria, dagtecknad den 2 december
1920, vari hemställdes bl. a, om inrättande under år 1922 av 10 nya provinsialläkardistrikt
samt beredande från och med år 1921 av förbättrade
avlöningsförmåner åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, ävensom
om anslag till bidrag för anskaffande av. bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden. Dessa förslag inneburo förhöjning av det ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, nu
1,451,300 kronor, med 113,500 kronor (p. 70), beviljande å extra stat
av ett reservationsanslag å 300,000 kronor till bidrag för anskaffande
av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden (p. 72) samt beviljande
av ett extra förslagsanslag å 10,000 kronor till beredande av flyttningsbidrag
åt vissa provinsialläkare, för vilket ändamål föregående år anslagits
4,000 kronor. Därjämte föreslogs att för beredande av tillfällig
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
5
löneförbättring åt provinsialläkare på tilläggsstat för år 1921 beräkna
ett förslagsanslag, högst, 221,000 kronor (p. 19).
Emellertid angav jag under förenämnda punkt 70 uttryckligen,
att framställning i ämnet komme att avlåtas till årets riksdag endast
under förutsättning, att kommitténs betänkande avgåves tillräckligt tidigt.
Såsom ovan antytts, innefattar kommitténs betänkande ett flertal
synnerligen omfattande förslag, av vilka en del oundgängligen kräva
ytterligare utredning, innan de kunna upptagas till slutgiltig prövning.
Utlåtanden i anledning av betänkandet hava endast kunnat inhämtas från
medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, det förra dagtecknat den 4
mars och det senare den 3 mars 1921.
Då emellertid de av kommittén framlagda förslagen avse åtgärder
från statsmakternas sida till avhjälpande, mer eller mindre direkt, av
rådande svårigheter för provinsialläkartjänsternas, särskilt i Norrland,
besättande med ordinarie innehavare och således hava till syfte att fylla
ett behov, som, enligt vad jämväl riksdagen uttalat, måste anses synnerligen
trängande, har det synts mig nödvändigt att utan dröjsmål upptaga
förslagen till förberedande granskning. Jag har därvid uttagit de
delar, som synts kunna utan ytterligare utredning föreläggas innevarande
års riksdag. De kommitténs förslag, som synts mig nu böra
föranleda framställning till riksdagen, behandlas nedan, i den ordning,
i vilken de förekomma i betänkandet.
I svenska provinsialläkarföreningens skrivelse den 20 december
1919 lämnas en utförlig historik över extra provinsialläkardistriktsinstitutionens
tillkomst och utveckling. Denna historik finnes intagen i provinsialläkardistriktskommitténs
betänkande (sid. 12 —19), till vilket jag tilllåter
mig hänvisa.
Såsom redan förut meddelats, gick svenska provinsialläkarföreningens
hemställan i huvudsak ut på, att alla extra provinsialläkartjänster, som
prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende
och vilkas distrikt lämpade sig för sådan omvandling, skulle överföras
till ordinarie.
I sitt yttrande den 9 januari 1920 anförde medicinalstyrelsen i ärendet
bl. a. följande.
Såsom även svenska provinsialläkarföreningen angivit skulle icke alla extra
provinsialläkartjänster förändras till ordinarie utan endast de, som prövades nöd
-
Partiellt upptagande
av
kommitténs
förslag.
Förändring
av extra provlnslaUäkardlstrlkt
Ull
ordinarie.
Sv. provinsialläkarföreningen
d. 20
d ce. 1919.
Medicinalstyrelsen
den
9/i 1920.
6
Motioner vid
1920 års
riksdag.
Andra kammarens
andra
tillfälliga utskott
1920.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
vändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende, för den händelse
distrikten lämpade sig för sådan omvandling.
I likhet med vad från flera håll förut anförts ville även styrelsen medgiva
det riktiga och rättvisa uti, att alla för hälso- och sjukvården nödvändiga extra
provinsialläkartjänster å landsbygden bleve ordinarie d. v. s. helt avlönades av
statsmedel. De skäl, som härför nu senast av provinsialläkarföreningen anförts,
syntes styrelsen vara mycket tungt vägande. En viss gallring av de nuvarande
extra provinsialläkardistrikten vore emellertid erforderlig ej blott av lämplighetsskäl
utan även av statsekonomiska skäl. Riksdagens år 1918 gjorda uttalande
om sin förväntan att Kungl. Maj:t, med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt
bleve inrättade i så stor utsträckning som statsekonomiska hänsyn
det tilläte, så snart lämpligen ske kunde skulle till riksdagen inkomma med det
förslag till ytterligare upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena
gåve anledning, gåve visserligen löfte om utvidgning av den ordinarie
provinsialläkarkåren, men antydde dock uttryckligen en viss försiktighet av statsekonomiska
skäl i åtgärdernas omfattning.
En utredning om, vilka extra distrikt som i främsta rummet nu borde
ifrågakomma vid eu omändring av provinsialläkarinstitutionen i angiven riktning,
måste alltså komma till stånd. Vidare borde även tillses, i vad mån de nuvarande
provinsialläkardistrikten borde ändras med hänsyn till tillkomsten av
nya ordinarie distrikt inom respektive län.
I motioner inom andra kammaren vid 1920 års riksdag har yrkats:
bo) i lierr Olssons i Ramsta in. 11. motion (nr 134), att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, i vad mån de nuvarande och av
provinsialläkardistriktskommittén föreslagna nya ordinarie och extra provinsialläkardistrikten
kunna behöva utökas, för att behovet av läkare på landsbygden
må bliva nödtorvtigt tillgodosett, samt i vilken utsträckning staten kan likartat
bidraga till dessa läkares avlöning, så att full likställighet nås mellan distrikten,
allenast med den skillnad, som kan vara betingad av svårigheten att få en del
distrikt besatta, och att de förslag, som av utredningen kunna föranledas, föreläggas
riksdagen;
2:o) i herr Veu perström s motion (nr 282), att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om verkställande av utredning och framläggande av förslag till
riksdagen snarast möjligt i syfte att alla för hälso- och sjukvården nödvändiga
extra provinsialläkartjänster överflyttas till ordinarie.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott bär i utlåtande (nr 3)
yttrat sig i anledning av berörda motioner.
I sitt utlåtande anför utskottet bland annat följande:
»Båda de här förevarande motionerna fästa uppmärksamheten på missförhållanden
i fråga om vårt lands läkarvård, som sedan länge gjort sig gällande
och som utskottet i likhet med motionärerna till fullo hellj ärtar. Det torde icke
råda mer än en mening om, att kraftiga åtgärder från det allmännas sida äro av
nöden för att höja sjukvårdsväsendet å landsbygden. Bristen på läkare är där
synnerligen kännbar, och det har visat sig förenat med stora svårigheter att med
innehavare besätta de redan existerande provinsialläkarplatserna.»
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 262. 7
Om utskottet sålunda för sin del kunde instämma i de väckta motionernas
allmänna syfte, kunde utskottet ej underlåta att påpeka, att vissa åtgärder redan
vidtagits och andra för närvarande vore under förberedande, som ställde ifrågavarande
spörsmål i ett något annorlunda läge, än vad som framginge av motionärernas
framställningar.
Yad beträffar frågan om en välbehövlig ökning av provinsialläkardistrikten
erinrar utskottet därom, att vid 1918 års riksdag ett steg framåt till lösning av
denna fråga dock blev taget, vilket, om det också var otillräckligt, icke saknade
betydelse. Med anledning av kungl. proposition och i ämnet väckta motioner
beslöt riksdagen niimnda år inrätta 33 nya ordinarie provinsialläkardistrikt. I
samband härmed uttalade riksdagen sin övertygelse, att Kungl. Maj:t med beaktande
av att ordinarie provinsialläkardistrikt varda inrättade i så stor utsträckning,
som statsekonomiska hänsyn det tillåta, kommer att uppmärksamma de
motionledes framställda eller i propositionen eller eljest särskilt omnämnda fallen
och så snart lämpligen ske kan till riksdagen inkomma med det förslag till
ytterligare ''upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena
giva anledning.
Härav framginge, att statsmakterna hade sin uppmärksamhet fäst på förevarande
spörsmål och att ytterligare åtgärder vore att förvänta för dess lösning
i önskad riktning.
Vidare erinrar utskottet om provinsialläkarföreningens förenämnda skrivelse
den 20 december 1919 och medicinalstyrelsens i anledning därav den 9 januari
1920 avgivna, ovan omnämnda yttrande.
Det vore sålunda tydligt, framhåller utskottet, att de åtgärder, som av motionärerna
förordades, dels i viss utsträckning redan vidtagits, dels genom Kungl.
Maj:ts föranstaltande, sedan motionerna tillkommit, för närvarande befunne sig
under utredning. Ehuru utskottet, såsom redan förut nämnts, delade motionärernas
önskemål, kunde utskottet därför ej finna ytterligare initiativ från riksdagens
sida i detta ärende påkallat. Med anledning härav hemställde utskottet,
att förevarande motioner icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Andra kammaren biföll, vad utskottet i nämnda utlåtande hemställt.
Provinsialläkardisfriktskommittén anför för sin del i denna sak bland
annat följande.
Hänsyn till såväl extra provinsialläkarnas som de i extra provinsialläkardistrikten
ingående kommunernas berättigade intressen påkallar enligt kommitténs
mening, att extra distrikt, i den mån så kan ske, förändras till ordinarie. Det
kan nämligen icke anses vara billigt, att de extra provinsialläkarna skola hava
skyldighet att bestrida sjukvården enligt samma taxa som de ordinarie provinsialläkarna
och i övrigt utföra samma åligganden som dessa utan att härför erhålla
motsvarande vederlag i avseende å lön och andra förmåner, som tillkomma
de ordinarie provinsialläkarna. Förglömmas må dock icke, att staten i någon
mån sökt giva vederlag för de tjänster, dessa läkare göra det allmänna, i det
staten tillerkänt innehavarna av dessa tjänster tjänstårsberäkning lika med civila
läkare i statens tjänst vid befordran å läkarbanan och dessutom för de extra
Provinsiall
äkard is trikts -kommittén
den 16 i2 1920.
Kommitténs
förslag.
8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
provinsialläkarna inrättat en särskild pensionskassa samt även i vissa distrikt
lämnat bidrag för dessa läkares avlönande. Från de i de extra provinsialläkardistrikten
ingående kommunernas synpunkt kan det icke heller anses vara rättvist,
att dessa kommuners befolkning för behövlig läkartjänsts inrättande skall
vara skyldig underkasta sig extra pålagor och därjämte lika med befolkningen i
kommuner tillhörande ordinarie provinsialläkardistrikt genom skatt till staten
bidraga till avlönande av provinsialläkare i de ordinarie distrikten. Det kan
visserligen invändas, att alla kommuner i ett extra distrikt även ingå i det område,
som bestämts till tjänstgöringsdistrikt för ordinarie provinsialläkare, och
att provinsialläkaren är skyldig att, då extra provinsialläkartjänsten är ledig eller
eljest vid förefallande behov, bestrida hälso- och sjukvården även inom det extra
distriktet, men å andra sidan har vid reglering av de ordinarie distrikten hänsyn
säkerligen tagits till förefintligheten av de extra distrikten, och säkert torde vara
att, därest de extra provinsialläkarna icke kunde påräknas, de nuvarande ordinarie
provinsialläkarna icke i allmänhet skulle kunna på ett tillfredsställande sätt
bestrida sjukvården och övriga dem åliggande göromål var och en inb in hela det
ordinarie distriktet. Det torde även i detta sammanhang böra framhållas, att
läkarbehovet under senare åren ökats bland annat genom tillkomsten av lagarna
om skyddskoppympning och om åtgärder mot könssjukdom, samt att detta behov
framdeles ännu mer kommer att göra sig gällande, därest allmän obligatorisk
sjukförsäkring införes.
Men om det sålunda kan anses vara ett allmänt intresse, att de extra
distrikten så vitt möjligt förändras till ordinarie, så bör dock en sådan ändring
ej ske annat än i samband med en reglering av distrikten, så att en utjämning
av läkarnes arbete i de olika distrikten äger rum i de fall, där de extra distrikten
äro till omfång eller invånarantal jämförelsevis små. Icke alla extra distrikt
lämpa sig emellertid för omvandling till ordinarie, somliga äro alltför små och
kunna icke lämpligen utvidgas och andra äro tillkomna och avsedda huvudsakligen
för befolkning vid industriella anläggningar av olika slag. Läkarne i dessa
sistnämnda distrikt äro i viss mån att anse såsom ackordsläkare. Vid extra
distriktens omändring måste slutligen hänsyn tagas även till statsekonomiska skäl.
Kommitténs förslag i denna del avser
att 98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt skola inrättas, av vilka
10 distrikt bildas av distrikt, som av kommittén år 1917 föreslagits till
extra, 81 bildas av 82 nuvarande extra distrikt och 7 nybildas;
att ifrågasatta antal nya provinsialläkardistrikt skola inrättas successivt
under en tidrymd av 10 år, så att under de 3 första åren inrättas
de distrikt, som av kommittén hänförts till första gruppen, under därpå
följande 3 år de, som hänförts till andra gruppen, och under därpå följande
4 år de, som upptagits i tredje gruppen, med respektive 29, 31
och 38 i var och en av nämnda grupper;
att framställning göres hos riksdagen om inrättande från och med
år 1922 av 10 distrikt, utvalda ur första gruppen, och om höjande i
anledning härav av det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare med 55,000 kronor;
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
att, under förutsättning att kommitténs ovannämnda förslag om inrättande
av 10 nya distrikt godkännes och dessa distrikt komma att utgöras
av de utav kommittén ifrågasatta, samt med hänsyn till att vissa
extra distrikt, för vilka statsbidrag utgått, redan överförts till ordinarie,
det nu utgående ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares
avlöning sänkes med 12,000 kronor eller från nu utgående 40,000
kronor till 28,000 kronor;
att Kungl. Maj:t, under förutsättning att kommitténs förslag i vad
det avser ändrad distriktsindelning finnes böra godkännas, dels måtte
förklara vederbörande provinsialläkare skyldig att, då så av kommittén
ifrågasatts, enligt gällande taxa med enskild sjukvård tillhandagå invånare
i socken, som gränsar till hans distrikt, dels ock i övrigt förordna, att
uppkommande fråga om rätt för befolkning i socken, som gränsar till
annat läkardistrikt, att mot ersättning enligt läkartaxan även anlita
provinsialläkaren i det distriktet bör för framtiden prövas av medicinalstyrelsen
och göras beroende av dess beslut efter framställning i varje
särskilt fall.
Detta kommitténs förslag belyses närmare av nedanstående 5 tablåer.
1) De föreslagna 98 nya distrikten, grupp- och länsvis.
Första gruppen. |
Andra gruppen. |
Tredje gruppen. |
Stockholms län. \ Värmdö (1), Skebo (1). |
1 Botkyrka (1), |
De 98 nya
distrikten.
Valla (3), Junta (1).
Stegeborgs (1), Österbymo
(2).
Uppsala län.
I Lövsta (1), Dannemora (1).
Södermanlands län.
! Mariefreds (2), Aspa (1).
Östergötlands län.
Finspångs (2).
I Älvkarleö (1).
I Gnesta-Björnlunda (1).
Boxholms (1), Reijmyra (1),
1. Förutvarande extra distrikt, som jämställes med ordinarie (ett distrikt Gnesta-Björnlunda bildas
av två extra distrikt).
2. Av kommittén den 1 december 1917 föreslaget extra distrikt. Finspångs och Avesta extra distrikt
äxo numera inrättade.
3. Nu föreslaget nytt ordinarie distrikt.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 222 käft. (Nr 262.)
633 21 2
io
Första gi-Dppen.
Mulseryds (1), Vaggeryds
(3).
Grönskåra (1).
Klintehamns (1).
Sölvesborgs (3).
Skurups (1).
Torups (1).
Ljungskile (1).
Högsäters (1).
Tidaholms (1).
Kungl. ]\taj:ts Proposition Nr 262.
Andi-a gruppen.
Jönköpings län.
J Gränna (1).
Kronobergs län.
\ Ryds (1), Älmhults (1).
Kalmar län.
Gottlands län.
I -
Blekinge län.
| Bräkne-Hoby (2).
Kristianstads län.
| Tollarps (1).
Malmöhus län.
Röstånga (1),
Löberöds (1).
Hallands län.
\ Laholms (2).
Göteborgs och Bohus län.
Styrsö-Öckerö *) (1),
Fjällbacka (1).
Älvborgs län.
\ Alvängens (3).
Skaraborgs län,
tredje gruppen.
Nybro (1), Mönsterås
(Stranda) (1).
| Båstads (1).
Vällinge (1,) Hörs (1), Veberöds
(1), Bjuvs (2), Kävlinge
(1), Trälleborgs (1),
Höganäs (1), Svedala (1).
[ Oskarströms (1).
| Hinna (1), Tössbo (1).
| Töreboda (1).
*) Därest Känsö karantänsanstalt flyttas, bör Styrsö-Öckerö distrikt hänföras till första gruppen.
n
Första gruppen.
Charlottenbergs (1),
Töcksmarks (1).
Ramsbergs (1),
Hjortkvarns (1).
Kungsörs (1).
Krylbo (Avesta) (2),
Stora Tuna (Säters) (2).
Bollnäs (1), Gysinge (1),
Ljusdal (2).
Stöde (2), Björna (Trehörningssjö)
(3).
Månsåsen (3),
Stuguns (1).
Edefors (1).
Andra gruppen.
Värmlands län.
Malsjö (1),
Deje (3).
Örebro län.
Lindesbergs (1).
Västmanlands län.
Kopparbergs län.
Sunnansjö (Grangärde) (1),
Svärdsjö (l), Vastanhede
(By) (1), Särna (1).
Gävleborgs län.
Delsbo (1), Sandvikens
(Högbp) (1), Ovanåkers (1),
Färila (1).
Västernorrlands län.
. '' p.f J { i '' i ’ *
Jämtlands län.
Västerbottens län.
| Lövångers (1), Nysätra (1).
Norrbottens län.
Tredje gruppen.
Uddeholms (1),
Munkfors (1).
Hallsbergs (1), Degerfors (1),
Åmmebergs (1).
Ramnäs (1), Fagersta(Västanfors)
(1), Skinpskattebergs
(1).
Smedjebackens (1), Långshyttans
(Husby) (1),
Lima (1), Orsa (1).
Arbrå (1).
Nylands (Ytterlännäs) (1),
41öö (1), Vjy stavar vs (1),
Kramfors (Gudmundrå) (1).
I Bureå (1).
Kungl. Maj:ts Proposition
Nr 262.
S:a 29 distrikt.
I S:a 31 distrikt.
I S:a 38 distrikt.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Extra distrikt,
som i övrigt
skola indragas.
Extra distrikt,
som skola
bibehållas.
2) 12 extra distrikt, som redan förut föreslagits böra indragas vid ändring
av distriktsindelningcn:
Stockholms län ........................ Åkersberga.
Jönköpings län ........................ Tranås.
Gottlands län............................ Ljugarns0).
Blekinge län .............................. Kyrkhults.
Malmöhus län ........................... Eslövs.
Göteborgs och Bohus län...... Orusts västra härads, Fiskebäckskils.
Örebro län ................................ Örebro, Ljusnarsbergs.
Gävleborgs län ........................ Enångers (Njutångers)0).
Västernorrlands län.................. Nätra (Bjästa)0).
Jämtlands län ........................... Rätans.
*) Ordinarie distrikt den 1 april 1921, då det extra indrages.
3) 16 extra distrikt, som skola bibehållas:
Stockholms län.................................... Dalarö, Sigtuna, Öregrunds.
Östergötlands län .............................. Torpa.
Kristianstads län................................. Åhus. j
Göteborgs och Bohus län ............... Fässbergs.
Ålvsborgs län....................................... Lilla Edets.
Värmlands län .................................... Glava.
Örebro län............................................ Karlskoga.
Kopparbergs län................................. Grängesbergs, Sävsnäs.
Gävleborgs län.................................... Sandvikens, Hofors°), Ljusne.
Norrbottens län ..................:f,............ Kiruna, Malmbergets.
*) Av kommittén nu förutsatt till indragning, men av Kungl. Maj:t bibehållet.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
13
4) Antal ordinarie distrikt, nu och enligt förslaget:
L ä n. |
Folk-mängd (med städer). |
Areal i kvadrat- mil. |
Antal provinsialläkardistrikt |
||||||
för när-varan-de å |
därav |
Enl. kom- |
därav nya |
av grupp 1 före-slås för 1922. |
|||||
mittens förslag. |
i |
2 |
3 |
||||||
Stockholms .................................... |
237,015 |
77,39 |
8 |
i |
ii |
2 |
1 |
||
Uppsala.......................................... |
135,167 |
53,13 |
4 |
— |
7 |
— |
2 |
1 |
— |
Södermanlands................................ |
188,978 |
68,11 |
8 |
i |
13 |
2 |
2 |
1 |
i |
Östergötlands ................................ |
302,948 |
110,49 |
10 |
i |
15 |
2 |
1 |
2 |
i |
Jönköpings .................................... |
225,549 |
115,2 2 |
8 |
i |
11 |
2 |
1 |
— |
— |
Kronobergs ................................... |
157,949 |
99,10 |
7 |
i |
9 |
— |
2 |
— |
— |
Kalmar.................................... |
229,887 |
115,40 |
10 |
— |
13 |
1 |
— |
2 |
— |
Gottlands........................... |
55,982 |
31,60 |
4 |
i1) |
5 |
1 |
— |
— |
11 |
Blekinge .................................. |
147,729 |
30,15 |
5 |
i |
7 |
1 |
1 |
— |
|
Kristianstads ................................. |
239,480 |
64,56 |
8 |
i |
10 |
— |
1 |
1 |
|
Malmöhus.......................... |
481,641 |
48,33 |
9 |
2 |
20 |
1 |
2 |
8 |
— |
Hallands ................................ |
147,753 |
49,21 |
5 |
1 |
8 |
1 |
1 |
1 |
i |
Göteborgs och Bohus....................... |
420,552 |
50,47 |
11 |
2 |
14 |
1 |
2») |
— |
— |
Älvsborgs....................................... |
298,079 |
127,29 |
11 |
— |
15 |
1 |
1 |
2 |
— |
Skaraborgs .............................. |
243,158 |
84,80 |
8 |
— |
10 |
1 |
— |
1 |
— |
Värmlands ................. |
265,641 |
193,24 |
13 |
— |
19 |
2 |
2 |
2 |
i |
Örebro ............................. |
216,081 |
91,34 |
9 |
2 |
15 |
2 |
1 |
3 |
— |
Västmanlands................,. |
167,519 |
67,08 |
5 |
— |
9 |
1 |
— |
3 |
i |
Kopparbergs........................ |
251,055 |
298,70 |
12 |
2 |
22 |
2 |
4 |
4 |
i |
Gävleborgs...................................... |
265,230 |
197,28 |
11 |
3S) |
19 |
3 |
4 |
1 |
— |
Västemorrlands..................... |
262,740 |
255,33 |
12 |
24) |
18 |
2 |
— |
4 |
i |
Jämtlands............... |
131,985 |
515,56 |
11 |
— |
13 |
2 |
— |
— |
i |
Västerbottens ................ |
179,376 |
589,34 |
18 |
— |
21 |
— |
2 |
1 |
— |
Norrbottens......... |
180,342 |
1,055,20 |
15 |
— |
16 |
1 |
— |
— |
i |
S:a |
5,431,836)4,388,s 2 |
222 |
226) |
320 |
29 |
31 |
38 |
10 |
*) Skall inrättas den 1 april 1921.
8) Eventuellt 2 i första och 1 i andra gruppen.
8) Skola inrättas den 1 april 1921.
4) Skola inrättas den 1 april 1921.
b) Sex skola inrättas den 1 april 1921.
14 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
5) Antal extra distrikt:
Län. |
För när-varande |
Av kom-mitten |
Efter genomförd distriktsreglering 1 |
|||
hava upphört |
kvarstå |
|||||
av nuvarande |
av före-slagna d. Vis 1917. |
|||||
enl. föreg. |
enl. kom:s |
|||||
| Stockholms............................................. |
7 |
_ |
1 |
3 |
3 |
|
1 Uppsala ................................................ |
3 |
— |
— |
3 |
— |
— |
j Södermanlands ....................................... |
4 |
1 |
— |
4 |
i |
— |
| Östergötlands......................................... |
5 |
1 |
— |
4 |
i |
1 |
| Jönköpings............................................. |
3 |
— |
1 |
2 |
— |
— |
i Kronobergs............................................ |
2 |
— |
— |
2 |
— |
— |
j Kalmar ................................................. |
3 |
— |
— |
3 |
— |
— |
| Gottlands ............................................. |
2 |
— |
1*) |
1 |
— |
— |
Blekinge................................................ |
1 |
1 |
1 |
— |
i |
-TT |
| Kristianstads.......................................... |
3 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
Malmöhus ............................................ |
11 |
1 |
1 . |
10 |
i |
— |
Hallands................................................ |
2 |
1 |
— |
2 |
i |
— |
Göteborgs och Bohus .............................. |
6 |
— |
2 |
3 |
— |
1 |
Älvsborgs .............................................. |
4 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
Skaraborgs............................................. |
2 |
— |
— |
2 |
— |
— |
Värmlands.............................................. |
6 |
— |
— |
5 |
— |
1 |
Örebro................................................. |
9 |
— |
2 |
6 |
— |
1 |
Västmanlands......................................... |
4 |
— |
— |
4 |
— |
— |
Kopparbergs .......................................... |
11 |
1 |
— |
9 |
i |
2 |
Gävleborgs............................................. |
11 |
1 |
1*) |
7 |
i |
3 |
Västernorrlands....................................... |
5 |
1 |
1*) |
4 |
i |
“T |
Jämtlands ............................................. |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
— |
Västerbottens......................................."'' |
3 |
— |
— |
3 |
— |
— |
I Norrbottens .......................................... |
3 |
— |
— |
1 |
1 - |
2 |
: S:a |
112 |
8 |
12 |
84 |
8 |
16 |
120 |
120 |
*) Distriktet upphör den 1 april 1921.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 15
Vid indelningen av de föreslagna nya ordinarie distrikten i grupper
— vilken indelning givetvis företagits för att undvika upptagande på
en gång av de avsevärda belopp, kommitténs förslag i denna del skulle
medföra — har kommittén angivit sig hava givit företräde åt sådana
distrikt, som visat sig svåra att besätta eller som ansetts synnerligen
önskvärda för befolkningen.
Av de i första gruppen upptagna distrikten hava följande tio distrikt
föreslagits att under år 1922 bliva ordinarie, nämligen:
Edefors distrikt i Norrbottens län
Månsåsens »
Stöde »
Krylbo (Avesta) »
Kungsörs »
Töcksmarks ))
Torups ))
Klintehamns »
Stegeborgs »
Valla »
i Jämtlands »
i Västernorrlands »
i Kopparbergs »
i Västmanlands »
i Värmlands »
i Hallands »
i Gottlands »
i Östergötlands »
i Södermanlands »
I samband med sitt förslag om ändring av extra provinsialläkardistrikt
till ordinarie har kommittén ansett sig böra omnämna, att under
behandling av förslaget även framkommit fråga dels om inrättande av
ett nytt Tärendö provinsialläkardistrikt i Norrbottens län, bestående av
Tärendö och Junosuando socknar, tillhörande Pajala distrikt, samt
Korpilombolo socken, tillhörande Överkalix distrikt, dels om delning av
Vilhelmina distrikt i Västerbottens län i två distrikt, dels om flyttning
av läkarstationen i Visnums distrikt i Värmlands län till Kristinehamn
och distriktets samtidiga omreglering, dels ock om flyttning av läkarstationen
i Tanums distrikt i Göteborgs och Bohus län till Tanums
järnvägsstation. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra tillstyrka
dessa förändringar.
Beträffande kommitténs motivering i fråga om förslagets detaljer
må här hänvisas till kommitténs betänkande (sid. 46—85).
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 rörande
denna del av kommitténs förslag anfört följande:
Kommittén liar här följt samma principer som medicinalstyrelsen uttalat i yttrande
den 9 januari 1920. Styrelsen har sålunda i princip intet att erinra mot
Gruppindel
ningen.
Tio distrikt
år 1922.
Av kommittén
avstyrkta förändringar.
Detaljer.
Medicinalstyrelsen
d.
4/s 1921.
Departements
chefen.
Anslaget
till extra
provinsialläkares
av
lönande.
16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
denna del av förslaget. Styrelsen anser det även lämpligt, att förändringen till
ordinarie distrikt sker i en viss ordningsföljd i enlighet med de grunder, som
för kommittén varit bestämmande. Det definitiva fastställandet av distriktsindelningen
bör emellertid föregås av en ytterligare prövning.
Den mening, som förfäktas av tvänne av kommittén tillkallade läkare, att
vid bestämmandet av den ordning, i vilken de extra distrikten skulle överföras
till ordinarie, hänsyn skulle tagas till den nuvarande tjänstinnehavarens ålder,
finner styrelsen ej förtjäna beaktande.
Kommitténs nu föreliggande förslag om förändring av extra provinsialläkardistrikt
till ordinarie är byggt på samma princip, som tillämpats
vid de år 1911, 1918 och 1920 beslutade ändringarna av provinsialläkardistriktsindelningen
i riket, eller att staten i främsta rummet bör
sörja för, att den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande
sätt ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för avlönande
av de läkare, som hava att ombesörja denna sjukvård. Detta
kräves såväl i sjukvårdens eget intresse som för att kostnaderna för
densamma skola bliva rättvisare fördelade. Ett överförande i största
möjliga utsträckning av de extra provinsialläkardistrikten till ordinäre
är också givetvis ett av de bästa medlen att förminska de nu så talrika
vakanserna.
Jag är emellertid icke nu beredd att taga ståndpunkt till kommitténs
distriktsregleringsplan i dess helhet. Härför kräves vidare utredning, jämväl
med hänsyn till att den statsfinansiella situationen manar att icke ikläda
statsverket utgifter för framtiden i större omfattning än som kan anses
alldeles oundgängligt. Dock synes läkarfrågans å landsbygden nuvarande
läge i allt fall kräva, att det, såsom kommittén i första hand föreslagit,
från och med år 1922 inrättas 10 nya provinsialläkardistrikt. Vilka
dessa distinkt skola bliva, torde icke böra nu definitivt bestämmas utan
lärer det böra överlämnas åt Kung!. Maj:t att efter ytterligare utredning
fatta beslut härom. Det kan emellertid förutses, att kommitténs förslag
härutinnan kommer att tjäna till väsentlig vägledning.
Inrättandet av dessa nya provinsialläkardistrikt skulle föranleda en
förhöjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare med 55,000 kronor.
Till frågan om extra lönetillägg åt provinsialläkare i de nya distrikten
får jag återkomma i annat sammanhang.
Innan det blivit definitivt avgjort, vilka extra provinsialläkardistrikt,
som skola överföras till ordinarie, bör icke på grund av den ifrågasatta
överföringen någon minskning ske i det ordinarie förslagsanslaget till
extra provinsialläkares avlönande å 40,000 kronor (se statsverksproposi
-
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
tionen, femte huvudtiteln, sid. 181). Men bland annat på grand därav,
att av de extra provinsialläkardistrikt, som hittills indragits i följd av
1918 och 1920 års beslut om inrättande av 35 nya provinsialläkardistrikt,
några varit i åtnjutande av statsbidrag, synes ifrågavarande anslag kunna
minskas med 10,000 kronor.
I samband med regleringsfrågan har kommittén även framställt förslag
om ändring av pensionsbestämmelserna för civila tjänster i sådan
riktning, att extra provinsialläkare efter befordran till statstjänst medgives
rätt att för pension räkna sig tillgodo föregående tjänstgöring såsom
extra provinsialläkare samt att pensionsåldern för provinsialläkare samtidigt
höjes till 65 levnads- och 23 tjänstår i stället för nuvarande 62
levnads- och 20 tjänstår m. m.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat,
att den föreslagna höjningen av provinsialläkarnas pensionsålder enligt
styrelser mening är ägnad att väcka stora betänkligheter.
I fråga om den av kommittén föreslagna rätten för provinsialläkare
att för erhållande av pension tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
som extra provinsialläkare hänvisar styrelsen till sitt yttrande den 9
januari 1920. I sistnämnda yttrande har styrelsen förmält sig fortfarande
anse, att goda skäl talade för en dylik rätt, men att ett allmänt stadgande
i berörda avseende icke syntes direkt erforderligt, så länge extra
provinsialläkarnas pensionskassa hade bestånd.
En extra provinsialläkare har samma skyldigheter som en ordinarie Departementsprovinsialläkare,
han utnämnes och entledigas av medicinalstyrelsen och chefen''
räknar tjänstår i likhet med civila läkare i statens tjänst. I likhet med
kommittén och medicinalstyrelsen anser jag därför göda skäl tala för,
att extra provinsialläkare medgives rätt att efter befordran till statstjänst
tillgodoräkna sig i pensionshänseende sina tjänstår. Denna fråga svnes
mig även vara av synnerlig vikt för ett lyckligt genomförande av kommitténs
distriktsregleringsplan ävensom överhuvud för rekryteringen av
provinsialläkarkåren. I vilken omfattning och på vad sätt ett sådant
tillgodoräknande bör ske synes dock kunna vara föremål för olika meningar.
Denna och därmed sammanhängande pensionsfrågor stå också i närmaste
samband med lönestaten för provinsialläkare. Då frågan om detinitiv
lönereglering för provinsialläkarkåren inom kort torde komma att
upptagas till behandling, böra ändringar i pensionsbestämmelserna endast
i nödfall nu företagas. Som tiden ej heller medgivit erforderlig utredBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 höft. (Nr 262.) 63321 .''{
Ändring- av
pensionsbestämmelserna
för
provinsialläkare.
Medicinalstyrelsen
d.
Vs 1921.
18
Ordnande av
bostadsfrågan
för
provinsialläkare
å
landsbygden.
Provinsialläkardistriktskommittén
V12
1917.
Reservationer
1917.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2(12.
ning angående kommittéförslagets inverkan på den nu bestående pensioneringen
för provinsialläkare och extra provinsialläkare, ser jag mig
nödsakad att för närvarande lämna förslaget i denna del å sido.
Jag övergår nu till den av kommittén i betänkandets avdelning B
behandlade viktiga frågan om bostäder för provinsialläkare å landsbygden.
Provinsialläkardistriktskommittén framlade i. sitt betänkande den 1
december 1917 ett förslag att ordna bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt
med station för läkaren å landsbygden. Detta förslag innebar,
att vederbörande landsting skulle åläggas att, då bostad ej på annat sätt
kunde beredas, anskaffa läkarbostad och därefter till läkaren upplåta densamma
mot en hyra av högst 1,000 kronor. Kostnaden för sådan
byggnads uppförande skulle fördelas på stat, landsting och den kommun,
inom vilken läkarstationen vore belägen, eller, eventuellt i stället för
kommunen, läk ardistriktet. Staten skulle bidraga med högst 1 s av kostnaden,
och återstoden gäldas av landstinget, vilket sedan i sin ordningskulle
äga att av omförmälda kommun eller eventuellt av distriktet bekomma
ersättning för hälften av sina utgifter för ifrågavarande ändamål.
Kommittén var emellertid icke enhällig om detta sätt att lösa bostadsfrågan,
utan två av kommitténs ledamöter, herrar Larson och Högberg,
anmälde avvikande mening.
Herr Larson vågade ej räkna med det tillmötesgående från landstingens
sida, som av kommittén förutsattes, och ansåg dessutom, att kostnaderna för
dessa bostäders anordnande skulle komma att högst avsevärt överskrida i förslaget
gjorda beräkningar även av det skäl, att bidrag till ifrågavarande ändamål
med lika berättigande torde påfordras av ett långt större antal provinsialläkardistrikt
än som föreslagits. Han förordade i stället såsom mera lämpligt, att
hyresbidrag av statsmedel utginge till sådana provinsialläkare, vilka både svårighet
att åt sig anskaffa tjänlig bostad för skälig hyra.
Herr Högberg framhöll bland annat, att varje förslag om skyldighet för det
allmänna att i fall av styrkt behov tillhandahålla provinsialläkarna å landet nödiga
bostadsboställen måste i tillämpningen bliva oskäligt dyrt och synnerligen
ojämnt verkande, vare sig det bleve staten, landstingen eller distrikten eller dessa
i förening, som skulle svara för tillhandahållandet.
För egen del ansåg han, att i de fall, då bostadsförhållandena vid eu provinsialläkarstation
å landsbygden vore svåra, staten borde träda emellan medelst
hyresbidrag eller ortsbidrag eller förhöjt ortsbidrag till läkarens avlöning. Likaledes
ifrågasatte han, att kommittén skulle undersöka, om ej förslag borde framläggas,
att Kungl. Maj:t skulle äga att med lämpliga bidrag från ett äskat och å
riksstaten uppfört anslag under vissa villkor bistå avlägsna, svaga och skattetyngda
distrikt vid uppförande eller anskaffande av nödvändig läkarbostad.
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
I proposition (nr 116) till 1919 års riksdag angående avlönings- Propositionen
förhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. an- ''J91g6.m
förde föredragande departementschefen i fråga om bostäder för provin- riksdag*
sialläkarna, att han vid övervägande av de förslag, som framkommit i
ämnet, funnit, att ordnandet av denna fråga närmast borde ankomma
på vederbörande primärkommuner, särskilt då den kommun, inom vilken
provinsialläkaren vore bosatt. Vid sådant förhållande hade departementschefen
icke ansett något förslag i ämnet böra då framläggas för
riksdagen.
I anledning av förenämnda proposition väcktes inom båda kam- Motioner
rama likalydande motioner (nr 156 i första och n:r 341 i andra kam- 1919''
maren), vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t
måtte till nästkommande riksdag inkomma med förslag till lösande av
provinsialläkarnas bostadsfråga i enlighet med i motionerna angivna
grunder,, vilka stode i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén
tidigare föreslagna.
Riksdagen uttalade i anslutning härtill uti skrivelse den 13 juni Riksdagens
1919 (nr 6 A), att ett initiativ från statens sida på ifrågavarande område sA™ef*e
syntes erforderligt.
I proposition (nr 314) till 1920 års riksdag angående vissa anslag Proposition
och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. omnämndes, att provinsialläkardistriktskommittén
föreslagit uppförande med statens bidrag riksdag.
av bostäder åt provinsialläkare i avlägset belägna och svårbesatta distrikt,
i vilket hänseende föredragande departementschefen anförde, att
utredningen ifråga borde fullföljas, så att förslag i ämnet kunde framläggas
inom en nära framtid. Den av departementschefen sålunda omförmälda
utredningen syntes närmast avse förhållandena i inre och övre
Norrland.
1920 års riksdag (jfr riksdagens skrivelse den 25 maj 1920) fann Riksdagens
emellertid i anledning av väckta motioner, att utredningen rörande pro- sk^iels]egoJn
vinsialläkarnas bostadsfråga borde i överensstämmelse med riksdagens
tidigare i ämnet uttalade mening givas en vidare omfattning, så att denna
fråga måtte kunna genom ett ingripande från statsmakternas sida snarast
möjligt bringas till sin lösning beträffande rikets landsbygd i dess helhet,
och framhöll riksdagen härvid uttryckligen, att åtgärder i angivet syfte
icke syntes böra vidtagas beträffande distrikt, där lämplig läkarbostad
kunde anskaffas utan något ingripande från det allmännas sida.
20
Provinsialläkardistriktskommittén
den 10 12 1920.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.
Provinsialläkardistriktskommittén har i sitt senaste betänkande tagit
frågan om beredande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden i
förnyat övervägande. Kommittén har därvid till eu början avvisat
tanken på, att staten skulle åtaga sig att ansvara för och bekosta uppförande
av lämpliga provinsialläkarbostäder. Ett dylikt åtagande skulle
orsaka statsverket betydande kostnader, och uppsikten å samt underhållet
av bostäderna medföra svårigheter och icke ringa utgifter. Ett statsingripande
av nämnda omfattning för provinsialläkarnas del skulle möjligen
också medföra konsekvenser i samma syfte för andra tjänstemannakategorier.
En så vidsträckt medverkan från statens sida kunde knappast heller
anses påkallad av föreliggande omständigheter. Kommittén vidhåller
därför sin jämväl tidigare hysta mening, att förevarande angelägenhet
bör ordnas av respektive orter (landsting, kommun eller läkardistrikt) men
att för vinnande av tillfredsställande anordningar å området vissa statsbidrag
äro nödiga.
I ämnet anför kommittén vidare följande.
Mot kommitténs tidigare förslag om ett åläggande för vederbörande landsting
att, då bostad för provinsialläkare å länets landsbygd ej på annat sätt kunde
beredas, anskaffa läkarbostad och därefter upplåta densamma till läkaren mot
viss byra har framhållits, att många landsting i sina yttranden över detta förslag
motsatt sig eller visat sig obenägna för en dylik anordning. Då landstinget hade
skyldighet tillse, att sjukvården inom länet bleve ordnad på ett tillfredsställande
sätt, kunde visserligen anskaffandet av erforderliga bostäder åt provinsialläkare i
fall, då bostäder ej på annat sätt kunde erhållas, anses vara en sådan åtgärd för
hälsovården, som borde ankomma på landstinget. Emellertid vore varje tvång
på landstinget i förevarande hänseende mindre tilltalande och borde i varje fall
ej tillgripas, förrän alla andra rimliga utvägar till frågans lösning visat sig stängda.
Ej heller kan den farhågan anses utesluten att, om landstingen ålades förevarande
skyldighet, detta kunde menligt inverka på landstingens villighet och förmåga
att utvidga och förbättra liinets sjukvårdsväsende i övrigt. Det har även
invänts att, med hänsyn till de mycket växlande utdebiteringarna inom olika
landsting, varje nytt område, som lades under landstingens ekonomiska, handliavande,
å en del orter bleve en börda, som bleve tyngande, medan den i andra
län bleve skäligen ringa. Även har anmärkts, att ett tvång för alla landsting att
anskaffa och tillhandahålla bostäder åt liinets å landsbygden stationerade provinsialläkare
skulle drabba mycket ojämnt, helst som i några län denna fråga redan
ordnats eller inom den närmare framtiden komme att ordnas genom kommunernas
försorg. Det har också framhållits, att, om landstingen bleve tvingade att
ingripa, kostnaderna för bostäders anordnande skulle bliva .högre än som vore
nödigt och större än om frågan ordnades av kommunerna. Även har anmärkts,
att ett åläggande för landstingen av en uppgift sådan som den förevarande i det
avseendet skulle vara olägligt, att därmed städerna inom landstingsområdet finge
bidraga till en angelägenhet, som rörde landsbygden allena, eller att eljest en
särskild debiteringsgrund behövde tillgripas för utgifter till detta ändamål, vad
sistberörda anmärkning angår har emellertid inom kommittén invants, att det för
21
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 262.
skattebördornas utjämning kunde anses vara en fördel, att skyldigheten att anskaffa
läkarbostad lades på landstinget, som väl under alla förhållanden måste
anses äga större ekonomisk styrka än eu kommun.
Emellertid har, vad mot kommitténs tidigare förslag sålunda och i övrigt
invänts, föranlett kommittén undersöka, om icke inom kommittén enighet kunde
vinnas om eu annan väg än den i berörda förslag angivna. Ehuru enligt flertalets
åsikt alltjämt goda skäl föreligga för kommitténs tidigare mening, att
förevarande angelägenhet lämpligast ordnas genom landstingen, kunna förhållandena
i förevarande avseende ställa sig rätt så olika i olika delar av landet. I
de inre och övre delarna av Norrland, där provinsialläkardistrikten i regel blott
bestå av en kommun, hava i avsevärd utsträckning kommunerna redan anskaffat
bostäder åt vederbörande provinsialläkare, som får disponera bostaden mot ett i
allmänhet ringa hyresbelopp och ibland också kostnadsfritt. Dessa bostäder åro
emellertid på många ställen av mindre god beskaffenhet. I de mellersta och
södra delarna av landet består läkardistriktet oftast av ett flertal kommuner. Här
kunde den lämpligaste anordningen vara, att landstinget enhetligt åtager sig tillhandahållande
av lämplig bostad åt provinsialläkare för hela länet. Men i eu
del fall kunna goda skäl också anföras för, att den kommun, där provinsialläkaren
har sin station och som därav beredes fördelar både i sjukvårds- och skattehänseende,
ensam går i författning om läkarbostads anskaffande.
Vid övervägande av alla på förevarande fråga inverkande omständigheter
har kommittén enats om att föreslå, att beredande av lämpliga bostäder åt provinsialläkarna
på landsbygden med hänsyn till de olikartade förhållandena i olika
delar av landet icke tvångsvis måtte åläggas vare sig landsting, provinsialläkardistriktet
eller den kommun, där provinsialläkaren är stationerad, utan att denna
fråga bör ordnas på frivillighetens väg efter ortens förhållanden. Kommittén är
övertygad om, att så också låter sig göra. Svårigheterna att hålla provinsialläkarbefattningarna
besatta, särskilt i vissa trakter, hava numera blivit .så stora
och avsaknaden av läkare så kännbar, att de närmast intresserade, distriktet och
framför allt stationskommunen, säkert ej skola underlåta att i regel anskaffa, och
tillhandahålla den bostad, som kan erfordras för att över huvud få distriktet
besatt. Exemplet från de inre och övre delarna av Norrland bestyrker, att ett
sådant intresse allmänt finnes och tagit sig uttryck i tillhandahållande av bostäder,
i allmänhet genom stationskommunernas försorg, låt vara att vederbörande
ej allestädes mäktat tillhandahålla en bostad, som kan tillfredsställa läkarens
skäliga krav.
För att erhålla sådana bostäder, varpå provinsialläkarna å landsbygden just
med hänsyn till sin verksamhet kunna hava anspråk, erfordras utan tvivel, att
staten bidrager till dylika bostadsbyggnader, men dylikt bidrag är lika befogat,
vare sig landstingen tvångsvis åläggas förevarande skyldighet, eller om det lämnas
åt kommun, provinsialläkardistrikt eller landsting att på den frivilliga överenskommelsens
väg anskaffa behövliga bostäder åt provinsialläkarna i länet. Beviljandet
av dylikt statsbidrag ingick också i kommitténs förenämnda förslag den 1
december 1917. Också är det uppenbart, att, om tillfredsställande bostäder skola
komma till stånd och för sådant ändamål vissa minimifordringar uppställas,
detta icke kan ske, utan att statsbidrag utgår för bostadsanskaffandet.
I sammanhang härmed vill kommittén emellertid framhålla, att, därest beslut
nu fattas om bostadsfrågans ordnande på frivillighetens väg och det framdeles
skulle visa sig, att denna väg ej leder till det avsedda målet, kommittén för
-
22
Kommitténs
förslag.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.
ordar, att landstingen enligt kommitténs tidigare förslag måtte åläggas att med
visst bidrag av staten anskaffa bostäder åt provinsialläkare å landsbygden.
I anledning av vad sålunda anförts har kommittén framlagt följande
förslag till frågans lösning.
A riksstaten uppföres ett reservationsanslag till bidrag för anskaffande
av bostäder åt .provinsialläkare, bosatta å landsbygden. Bidrag från
detta anslag kan erhållas ej blott, då fråga är om nybyggnad, utan även
då befintlig bostad inköpes och ändras till provinsialläkarbostad.
Dessutom bör i de provinsialläkardistrikt i Norrland, där kommittén
ifrågasatt, att särskilt kallortstillägg skidle tillkomma provinsialläkarna,
således de mest besvärliga och svårbesättliga distrikten0), bidrag kunna
utgå jämväl vid större tillbyggnad eller förändring av hittillsvarande
provinsialläkarbostad. Bidrag bör i mån av tillgängliga medel utgå efter
Jvungl. Maj:ts prövning av förhållandena i varje särskilt fall, varvid
Kungl. Maj:t äger bestämma bidragets storlek och villkoren för detsammas
erhållande, dock att bidraget ej får uppgå till mer än högst
V* av den beräknade kostnaden och i varje fall ej överstiga 30,000
kronor för varje bostad. I ett speciellt fall, nämligen beträffande läkarbostad
i Tärna distrikt, har kommittén emellertid föreslagit, att statsbidraget
bestämmes till högst 7s av kostnaden, dock högst 50,000 kronor.
Vid beräknande av statsbidragets belopp bör ej i något fall få inräknas
mark- eller tomtkostnaden. Bostaden skall uppföras efter av medicinalstyrelsen
fastställda ritningar. Vid bidrags beviljande bör även föreskrivas,
att läkaren skall äga rätt att bebo lägenheten mot en hyra icke
överstigande 1,800 kronor per år. Uppkommer tvist rörande hyresbeloppet,
bör vederbörande länsstyrelse äga att inom nyss angiven gräns
bestämma detta belopp. Å andra sidan bör provinsialläkaren i distriktet,
där särskild läkarbostad med bidrag av statsmedel sålunda anordnats,
vara skyldig bebo densamma samt därför erlägga bestämd hyra och, för
den händelse vikarie å provinsialläkarbefattningen erfordras, till denne
kostnadsfritt upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter.
Föreskrift om sådan skjddighet torde böra införas i avlöningsvillkoren.
Att läkaren, där ej annat överenskommes, själv har att bekosta upp
*)
Dessa 34 distrikt äro Arjeplogs, Vittangi, Paj ala, Arvidsjaurs, Övertomeå, Överkalix,
Jockmocks, Haparanda, Båneå, Bodens och Gällivare # distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele,
Mal&träsks, Stensele, Dorotea, Lycksele, Vilhelmina, Åsele, Jörns, Byske, Norsjö och Bjurholms
distrikt i Västerbottens län, Gäddede, Föllinge, Hede, Hammerdals cch Strömsunds distrikt i
Jämtlands län, Barnsele och Hotings distrikt i Västernorrlands län, och Los distrikt i Gävleborgs
län, ävensom föreslagna Edefors distrikt i Norrbottens län och Månsåsens och Stuguns
distrikt i Jämtlands län.
Kitngl. Maj.ts Proposition Nr 262.
värmning och belysning av bostaden, följer av vad förut sagts. Enahanda
är förhållandet med bostadens möblering, varvid dock synes vara önskvärt,
att bostadsupplåtaren försåge mottagningsrummen med nödtorftig
möblering, varmed jämväl vid vakans en vikarie har att tillgå beboelig
bostad utan att behöva medföra eller anskaffa möbler. Tilläventyrs kan
ett åläggande i sådant hänseende tänkas möjligt i speciella fall i sammanhang
med statsbidrags beviljande till bostadens uppförande eller
anordnande.
Bidrag böra kunna medgivas på ansökan av vederbörande landsting
eller den kommun, där läkaren skall vara bosatt, eller vederbörande
läkardistrikt.
Åtager sig landstinget för hela länet eller för vissa distrikt inom
länet ordnandet av provinsialläkarnas bostadsfråga, söker och uppbär
landstinget givetvis statsbidraget samt övertager och ansvarar för bostadens
uppförande. Landstinget bör i detta fall äga att som villkor för
bostadsfrågans ordnande genom landstingets försorg påfordra förbindelser
eller annan överenskommelse med kommunen eller kommunerna inom
provinsialläkardistriktet om bidrag till bostadens uppförande. Detta
bidrag bör dock icke kunna påfordras till större belopp än högst 1 » av
byggnadskostnaden. Lämpligast torde härvid hela underhållsskyldigheten
böra åligga landstinget mot rätt att av läkarna uppbära de bestämda
hyrorna för bostäderna.
Tager landstinget icke någon befattning med ifrågavarande angelägenhet,
och det således blir läkardistriktets eller stationskommunens
sak att ordna frågan, blir det givetvis dessa, som få bevilja medel utöver
statsbidraget till byggandet samt handhava underhållet, samtidigt som
de äga uppbära hyran av läkaren. Vid beviljande av statsbidrag på
ansökan av läkardistriktet, eller stationskommunen bör Kungl. Maj:t
uppenbart vara oförhindrad att bestämma, om och efter vilka grunder
kostnaderna för byggnadens fullbordande och dess framtida underhåll
böra åligga vederbörande.
De sålunda angivna grunderna böra givetvis ej utgöra hinder för
landsting och distrikt eller stationskommun att i vad rörer deras mellanhavanden
i förevarande angelägenhet träffa frivillig överenskommelse
efter andra än förut upptagna grunder.
Det torde böra åligga vederbörande länsstyrelse att övervaka, att
underhållet fullgöres och att härutinnan söka träffa avtal med vederbörande.
Vid tredska att fullgöra underhållsskyldigheten, bör statsbidraget
vara förfallet till återgäldande till statsverket, allt enligt meddelade
bestämmelser i sammanhang med statsbidragets tilldelande.
24
Kung!. Majds Proposition Nr 262.
Läkarbostäderna
i nuv.
extra distrikt.
Skulle läkardistriktet komma att indragas eller läkarstationen flyttas
i distrikt, varom nu är fråga, samt läkarbostaden sålunda icke vidare
kan för avsett ändamål användas, bör vid bostadens realiserande ersättningen
för densamma återbäras enligt samma grunder, som varit gällande
vid beviljande av bidrag för bostadens anordnande.
Sannolikt komma i eu del fall statsbidrag för läkarbostäder icke att
sökas och erhållas, utan förefintliga för ändamålet avsedda bostäder i
befintligt skick stå till förfogande. I några fall torde en av kommun,
distrikt eller annan vederbörande för viss tid förhyrd lägenhet erbjudas
läkaren. I dessa fall kunna några allmänna regler rörande bostadens
beskaffenhet icke uppställas. År den upplåtna bostaden emellertid icke
skäligen tillfredsställande, förminskas ju möjligheterna att få distriktet
besatt. Den påföljden kan ock inträda, att läkaren skaffar sig annan
bostad eller att läkarstationen flyttas. I de fall att bostaden fyller skäliga
anspråk — prövningen härav torde kunna åläggas länsstyrelsen, efter
förste provinsialläkarens hörande —, även om den ej i alla delar är av
den beskaffenhet, som fordras, då statsbidrag till provinsialläkarbostad
meddelas, och för denna bostad ej påfordras hyra överstigande 1,800
kronor per år, bör dock skyldighet för läkaren inträda att bebo denna
lägenhet. I
I detta sammanhang torde bostadsförhållandena för läkarna i de
extra distrikt, som av kommittén föreslagits att förändras till ordinarie,
böra något beröras. Kommittén bär i denna del anfört följande:
I många av dessa distrikt åtnjuter läkaren bostad genom kommuns eller
distriktets försorg och i icke så fall är den fri, d. v. s. ingår i läkarens löneförmåner.
Vid distriktets överförande till ordinarie upphör förmånen av fri bostad
och det kan tänkas fall, då läkaren sedermera icke ens mot hyra får disponera
den hittills innehavda bostaden. Det kunde i dessa fall ifrågasättas, om icke
det villkor för distriktets överförande till ordinarie borde uppställas, att distriktet
tillhandahölle läkaren tjänlig bostad. Kommittén vill emellertid ej förorda någon
sådan undantagsbestämmelse för dessa distrikt. Men däremot skulle möjligen
kunna ifrågasättas, om icke, då i läkardistrikt finnes för läkare avsedd bostad,
som äges av enskilda eller bolag, och frivillig överenskommelse om densammas
avstående till distriktet ej kali träffas, distriktet borde berättigas att genom
expropriation förvärva densamma. En sådan åtgärd torde dock knappast behöva
ifrågakomma. Det lärer i allmänhet icke möta svårighet för provinsialläkarna
att i de till ordinarie förändrade extra distrikten erhålla bostad. Ifrågavarande
läkardistrikt hava nämligen på förfrågan ganska enstämmigt förklarat sig villiga
att å stationsorten — eventuellt mot något statsbidrag — tillhandahålla provinsialläkaren
lämplig bostad om 8 rum, jungfrukammare och kök mot en hyra icke
överstigande 1,800 kronor.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
25
Kostnaden för läkarbostads anordnande enligt de skisser, som uppgjorts
av arkitekten J. Åkerlund, beräknas för en läkarbostad av sten
och även omfattande mottagningslokaler (Skånetypen) till cirka 82,000
kronor; för en dylik bostad av trä och med mottagningslokal (större
norrlandstypen) till cirka 73,000 och för en dylik byggnad av trä utan
mottagningslokal (mindre norrlandstypen) till cirka 58,000 kronor. Den
sistnämnda byggnadstypen skulle närmast komma till användning i
distrikt, där sjukstuga finnes anordnad och möjlighet förefinnes att hålla
läkarmottagningarna å sjukstugan. I bostäder enligt Skånetypen skulle
i regel värmeledning anordnas, medan däremot i bostäder enligt norrlandstypen
värme i vanligaste fall skulle erhållas från kakelugnar.
Bostäderna enligt förenämnda större typer skulle omfatta 8 rum, jungfrukammare
och kök, och då för läkarens mottagning skulle avses tre av
dessa rum, skulle för familjen återstå 6 rum och kök. I sitt tidigare
förslag utgick kommittén från, att läkarbostaden skulle innehålla 9 rum,
jungfrukammare och kök. En reducering av rummens antal med ett har
sålunda nu skett, och denna reducering bör enligt kommitténs mening vara
till fördel för alla parter: för läkaren, vilkens kostnader för bostadens
skötsel, uppvärmning och möblering minskas, och för den, som skulle svara
för bostadens uppförande, genom minskad byggnadskostnad och minskat
underhåll. De nu omnämnda typerna böra emellertid icke vara ovillkorligt
bindande vid bostäders uppförande utom i fråga om rummens maximiantal.
I fall, då läkarmottagning kunde anordnas å sjukstuga, borde
läkarbostaden kunna minskas med 2 rum. Inom läkarbostaden bör jämväl
i detta fall alltid finnas ett rum, där patienter kunde mottagas. Bostaden
skulle sålunda i detta fall utgöras av 6 rum, jungfrukammare och kök.
Då uti den ovan angivna byggnadskostnaden icke ingå utgifter för
nödiga uthus, har kommittén ansett, att kostnaden för en byggnad enligt
Skånetypen med uthus icke under nuvarande uppdrivna byggnadskostnader
kan beräknas till lägre belopp än 90,000 kronor. En tredjedel
härav blir alltså 30,000 kronor, eller det av kommittén ifrågasatta
maximibidraget från statens sida. Ett reservationsanslag av 300,000
kronor skulle alltså medgiva bidrag till uppförande av minst 10 bostäder.
En av kommittén verkställd utredning har ådagalagt, att läkarbostäder
antagligen behöva anordnas med det snaraste i ett tiotal distrikt.
Men anspråk på bostäders anskaffande kommer säkerligen att även
framdeles göra sig gällande, vadan ytterligare statsbidrag för ändamålet
torde komma att påfordras. Enligt kommitténs mening bör emellertid
i varje fall högre årligt anslagsbelopp ej ifrågakomma än det nu för år
1922 ifrågasatta.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 222 käft. (Nr 262.)
Kostnaden
och bostadens
omfattning.
633 21 4
26
Hyran.
Medicinalstyrelsen
d.
4/s 1921.
Byggnadsstyrelsen
d.
Va 1921.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Hyrans maximibelopp för läkaren har kommittén föreslagit skola
utgå med 1,800 kronor. Om kostnaden för uppförande av eu läkarbostad
beräknas uppgå till 90,000 kronor och staten bidrager med
30,000 kronor, skulle 60,000 kronor återstå att förränta och amortera.
Om landstinget därjämte bidrager med Vs av det hela eller 30,000
kronor, skulle kostnaden för den kommun, där läkaren är bosatt, eller
distriktet bliva 30,000 kronor, och 1,800 kronor motsvara 6 % å detta
belopp. Kommittén har ansett, att ett genomsnittligt för hela rikets landsbygd
gällande maximibelopp av hyran är önskvärt och att denna hyra
ej bör sättas i förhållande till den för läkarna alldeles ovidkommande
frågan, huru kostnaderna för bostadens uppförande utgjorts. Det föreslagna
beloppet, 1,800 kronor, har synts kommittén ej obilligt mot
läkaren och skäligen antagligt för den, som uppför byggnaden ifråga. Har
byggnaden tillkommit genom stationskommunens försorg, har denna ju alltid
att bland andra fördelar påräkna skatteinkomster av provinsialläkaren.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat sig
icke hava något att erinra mot kommitténs förslag rörande bostadsfrågan.
Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande den 3 mars 1921 endast
framställt ett par smärre anmärkningar mot de av kommittén anskaffade
skissritningarna och förmält sig vid granskning av de till förslagen
hörande kostnadsberäkningarna icke hava funnit anledning till erinran.
Ordnandet av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station
för läkaren å landsbygden är för provinsialläkarkåren och dess rekrytering
av vital betydelse. Därest denna fråga icke snarast erhåller eu
tillfredsställande lösning, är att befara, att fortfarande många provinsialläkardistrikt
på grund av bristen på lämplig bostad för läkaren icke
komma att bliva besatta. Borttagandet år 1890 av skyldigheten för
distriktet att hålla bostad åt provinsialläkaren har otvivelaktigt under senare
tid väsentligt bidragit att öka svårigheterna att besätta åtskilliga provinsialläkartjänster.
Skall nu något göras för undvikande av dessa svårigheter,
torde åtgärder för ordnande av bostadsfrågan åt provinsialläkare
böra främst komma i åtanke.
Riksdagen har även omfattat denna fråga med stort intresse, något
som särskilt dess ovanomförmälda skrivelse den 25 maj 1920 ger vid
handen. Kommitténs förslag om statsbidrag för anskaffande av bostad
åt provinsialläkare i vissa distrikt torde vara ett steg i av riksdagen
åsyftad riktning.
I likhet med kommittén håller jag före, att beredandet av lämpliga
bostäder åt provinsialläkare på landsbygden med hänsyn till de olikartade
förhållandena i olika delar av landet icke bör enhetligt genom
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
27
föras genom ett'' obligatoriskt åläggande för landsting, provinsialläkardistrikt
eller den kommun, där provinsialläkaren är stationerad, att tillhandahålla
bostad. Jag tror att denna fråga i regel kan ordnas på frivillighetens
väg efter ortens förhållanden, och finner lämpligast, att så sker.
Att intresse för frågans ordnande är att påräkna hos vederbörande ortsmyndigheter,
torde väl kunna förutsättas på grund av frågans stora
praktiska betydelse för erhållande av läkare. Det är dock klart, att, om
tillfredsställande bostäder skola komma till stånd, detta icke alltid kan
ske, utan att statsbidrag utgår för bostadsanskaffandet.
Jag vill därför förorda, att statsmedel ställas till förfogande för
ifrågavarande ändamål. Kommittén har föreslagit ett årligt anslag å
300,000 kronor, avsett att räcka till bidrag åt minst tio bostadsbyggen.
Planen är emellertid ny och oprövad. Med hänsyn härtill och då det
ekonomiska tidsläget manar att framgå med försiktighet, när det gäller
nya krav på statskassan, synes mig lämpligast att till en början stanna
vid ett mindre belopp än det av kommittén föreslagna. För år 1922 torde
ett belopp å 150,000 kronor kunna vara lämpligt. Därmed skulle då enligt
kommitténs beräkning kunna beredas bidrag åt minst fem bostadsbyggen.
De av kommittén skisserade villkoren och bestämmelserna för statsbidragets
utgående torde kunna i huvudsak godkännas. Beslutanderätten
i varje särskilt fall synes mig alltså böra utövas av Kungl. Maj:t, som
förvisso lärer beakta den i riksdagens skrivelse den 25 maj 1920 antydda
begränsningen, att åtgärder i förevarande syfte icke böra vidtagas
beträffande distrikt, där lämplig läkarbostad kan anskaffas utan något
ingripande från det allmännas sida.
Jag får vidare tillstyrka, att statsbidrag skall kunna utgå ej blott
då fråga är om nybyggnad utan även då befintlig bostad inköpes och
ändras till provinsialläkarbostad, så ock vid större tillbyggnad eller förändring
av provinsialläkarbostad i ovan uppräknade 34 norrländska distrikt.
Även vill jag i likhet med kommittén stanna vid, att statsbidraget
må utgå med högst en tredjedel av kostnaden, däri ej inräknad kostnad
för tomt, samt icke överstiga 30,000 kronor. Det ifrågasatta undantaget
för Tärna distrikt att staten där skulle kunna bidraga med 2 3 av kostnaden,
dock högst med 50,000 kronor, finner jag vara tillfredsställande motiverat.
Beträffande den föreslagna maximihyran torde intet vara att erinra.
Likaså synes rimligt, att hyran i regel får uppbäras av den part (landsting,
läkardistrikt eller kommun), som åtagit sig att bestrida underhållsskyldigheten
för bostaden. Frågan härom torde lämpligen ordnas från
fall till fall; hänsyn måste därvid tagas till huru angående äganderätten
till fastigheten är ordnat. I likhet med kommittén finner jag även
mest praktiskt, att det ålägges vederbörande länsstyrelse övervaka, att
villkoren för statsbidragets åtnjutande fullgöras. Vid tredska att full
-
28
Skyldighet
för provinsialläkare
att
bebo viss
läkarbostad
m. m.
Avlöningens
höjande.
Norrbottens
läns läkarförening.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
göra stadgat villkor bör statsbidraget vara förfallet till återgäldande
åt statsverket, likaså i det fall att läkardistriktet kommer att
indragas eller läkarstationen flyttas, så att läkarbostaden icke vidare kan
för avsett ändamål användas.
Det föreslagna anslaget å 150,000 kronor är avsett att ersätta det
under punkt 72 av femte huvudtiteln i statsverkspropositionen beräknade
anslaget å 300,000 kronor och bör alltså upptagas å extra stat
såsom ett reservationsanslag till bidrag för anskaffande av bostäder åt
provinsialläkare å landsbygden att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan angivna grunder.
Såsom en konsekvens av förslaget om statsbidrag för beredande av
bostäder för provinsialläkare har kommittén även föreslagit skyldighet för
provinsialläkare att bebo med statsbidrag anordnad läkarbostad I vederbörande
distrikt och erlägga bestämd hyra, dock ej över 1,800 kronor för
år. Vidare har kommittén ansett lämpligt, att sådan skyldighet ålägges även
provinsialläkare i distrikt, där bostad anordnats utan statsbidrag, under
förutsättning att bostaden fyller skäliga anspråk. Med hänsyn till vikariefrågan
har även föreslagits, att innehavaren av sådan bostad, som anordnats
med bidrag av statsmedel, skall vara skyldig att till vikarie
kostnadsfritt upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter.
Dessa förslag synas mig fullt motiverade. Såframt riksdagen icke
har något att erinra däremot, torde Kungl. Maj:t, i händelse anslag beviljas
för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden,
böra till fullständigande av gällande avlöningsvillkor för provinsialläkare
(Sv. förf.-saml. 1919 nr 313) meddela föreskrifter i enlighet med kommitténs
berörda förslag. I
I avdelning C av provinsialläkardistriktskommitténs betänkande behandlas
frågan om åtgärder till avhjälpande av läkarbristen, särskilt i
de norrländska länen.
Kommittén har i betänkandet hänvisat till uttalanden rörande läkarförhållandena
i Norrland av läkarföreningarna i Norrbottens och Västerbottens
län.
Norrbottens läns läkarförening säger sålunda bland annat följande.
Erfarenheten hade visat, att besättandet av statstjänster i allmänhet i övre
Norrland vore förenat med större svårigheter, än då det gällt dylika tjänster i
sydligare delar av landet. Det karga klimatet, de långa vintrarna, det ihärdiga
mörker, som under en lång följd av månader vore rådande i denna landsända,
bidroge i hög grad att avskräcka personer från att här uppe söka sin utkomst.
Landsändans avlägsna läge med därav följande långa och dyrbara resor för den,
som för rekreation eller av annan anledning önskade uppsöka de centralare delarna
av landet, bidroge även i sin mån till detsamma. Härtill komme även,
29
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.
att levnadsomkostnaderna särskilt i Norrbotten vore avsevärt högre än i sydligare
delar av landet, vadan de lönetillskott, som hittills beståtts tjänstemännen,
vore rent illusoriska i den meningen, att tjänstemännen härstädes, trots de högre
lönerna, icke desto mindre vore sämre ställda ekonomiskt än sina kolleger i stora
delar av landet i övrigt. Ett flertal av läkardistrikten i Norrbotten utgjordes av
s. k. ödemarksdistrikt. Till denna kategori kunde räknas Arjeplogs, Arvidsjaurs,
Jockmocks, Yittangi, Pajala och delvis även Gällivare och Överkalix distrikt.
Det vore ingalunda förvånansvärt under nuvarande förhållanden, att dylika distrikt
hotade att bliva permanent vakanta. Frånsett de allmänna faktorer, som
avskräckte tjänstemän från tjänstgöring i dylika trakter, ställde sig arbetet för
läkaren därstädes ojämförligt mycket mera ogynnsamt än för tjänsteläkare å flertalet
andra orter inom landet. För provinsialläkarna i allmänhet utgjorde inkomsten
av praktik en mycket väsentlig del av deras löneförmåner. Ju mera
burgen och riklig befolkningen inom ett visst distrikt vore, ju gynnsammare
ställde sig i allmänhet inkomsten av praktik. På grund av befolkningens mindre
goda ekonomiska ställning inom de s. k. ödemarksdistrikten, befolkningens utbredning
på en areal av ända till 150 kvadratmil och i vissa distrikt ännu mer
och de därmed förbundna långa, tröttande och tidsödande sjukresorna reducerades
läkarnas inkomster av praktik till ett minimum. Provinsialläkaren i ödemarksdistrikt
hade ett oerhört mycket mera såväl fysiskt som psykiskt uppslitande
arbete än hans kolleger i övrigt inom landet, och i gengäld hade lian
att påräkna ett mycket ogynnsammare ekonomiskt resultat. Redan ur denna
synpunkt torde det knappast kunna förvåna någon, att dylika distrikt finge stå
vakanta, och att läkarna sökte sig utkomst på orter, där arbetet vore mindre
uppslitande och framför allt mycket mera givande i ekonomiskt hänseende. Föreningen
ansåge därför en högst avsevärd höjning av lönerna såsom ett av huvudvillkoren
för läkarbristens avhjälpande inom Norrbottens län.
Västerbottens läns läkarförening yttrar i ämnet följande.
Orsaken, varför läkarplatserna i Norrland ej finge sökande, vore, att det
ekonomiska utbytet av t. ex. de s. k. ödemarksdistrikten ej ansåges motsvara det
slitande kroppsliga och andliga arbete, läkarna måste lägga ner där, den andliga
isolering han där bleve utsatt för samt den stora risk han löpte att få sina
medicinska kunskaper och färdigheter tämligen snart sänkta under den nivå, där
han ansåge dem böra ligga.
Botemedlen mot läkarbristen i Norrland anser föreningen vara:
A. Provinsialläkarkårens anseende måste höjas.
B. Provinsialläkarplatserna måste göras ekonomiskt eftersträvansvärda.
C. Det måste beredas provinsialläkarna möjlighet att nöjaktigt underhålla
och förkovra sina kunskaper.
I fråga om punkt A framhåller föreningen, att alla mått och steg, som endast
riktades åt provinsialläkarkårens förbättrande i Norrland utan förbättrande
av hela provinsialläkarkårens ställning och höjande av dess anseende, vore åtgärder
utan varje hopp om bestående resultat. Den läkare, som skulle lockas
att söka en av de nu obesatta eller svårbesatta platserna, måste framför allt
vara säker på att inom ej allt för lång tid få annan och god plats. För att särskilt
locka sökande till läkarplatser i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt lämna tjänsteinnehavarna rättvis kompensation för isoleringen och det
utslitande arbetet föreslår föreningen en förhöjning av minst 50 procent av tjänstårsberäkningen
inom dessa län vid transportansökan. Vidare borde en provinsial
-
Västerbottens
läns läkarförening.
30
Kling1, Maj:ts Proposition Nr. 262.
Provinsial
läkardistrikts
kommitténs
redogörelse.
Gällande stat
för förste
_provinsialläkare
och
provinsialläkare.
läkare i ödemarksdistrikten Lava en lön av minst 12,000, troligen 15,000 kronor
jämte kristidstillägg för att komma upp till eu inkomst, som tilläte honom att
leva därstädes utan ekonomiska bekymmer. Distrikten kunde med sin glesa och
fattiga befolkning ej lämna avsevärda extra inkomster utöver lönen.
Lönen i övriga distrikt i landet borde höjas så, att densamma jämte kristidstillägg
och extra inkomster fullt kompenserade dyrtiden, ty i annat fall
kunde man ej räkna på god rekrytering av kåren.
Provinsialläkardistriktskommittén angiver inledningsvis de rådande
provinsialläkarforhållandena i landet med följande redogörelse.
Till en början må erinras om, att vid 1920 års ingång av då befintliga 197
provinsialläkartjänster (de med första provinsialläkartjänst förenade häri medräknade
men ej 23 distrikt, som väl upptagits i staten, men vilkas områden då
ej blivit bestämda), 24 voro obesatta, samt att av 112 extra provinsialläkardistrikt
ävenledes 24 stodo vakanta. På eu kår av tillhopa 309 finnas alltså 48 vakanser
eller mer än en sjundedel av hela antalet tjänster. Och förhållandena hava under
den gångna delen av år 1920 icke förbättrats, i det att den 1 november 1920
inalles 54 provinsialläkarbefattningar, därav 30 ordinarie, voro vakanta. Medan
i allmänhet i de södra och mellersta delarna av landet vakanserna till antal och
beskaffenhet ej avvika från vad, som kan anses vara det normala, stiga dessa så
mycket mera i de nordligaste länen. Sålunda äro för närvarande (den 1 november
1920) i Norrbottens län 5 ordinarie distrikt av 15 vakanta, i Västerbottens
län 10 av 18 och i Jämtlands och Västernorrlands län 4 och 3 av resp. 11 och
10 ordinarie distrikt. Av i nu nämnda 4 län befintliga 13 extra provinsialläkardistrikt
äro nu 3 vakanta. Förhållandena inom de nordligaste länen te sig så
mycket mer ogynnsamma och beklagliga, som vakanserna därstädes i allmänhet
varat under en följd av år. Av distrikten i Norrbottens län har under tioårsperioden
1911—1920 1 distrikt stått vakant i 8 år i följd, 1 i 5, 1 i 4 år o. s. v.
I Västerbottens län hava under nämnda tidsperiod distrikt varit vakanta 1 i 9 år i
följd, 1 i 8 år, 2 i 7 år, 1 i 6 år o. s. v. I den mån som de nuvarande ordinarie
innehavarna av provinsialläkardistrikten i övre Norrland avgå efter transport
eller med pensionsålderns inträdande, komma vakanserna, där ej kraftiga åtgärder
vidtagas häremot, med all säkerhet att ökas. Härtill bidrager också att, då
medelåldern för de i tjänst varande provinsialläkarna för närvarande är mycket
hög, en mer än vanligt stor avgång från dessa tjänster är att vänta under de
allra närmaste åren. Tages härtill ytterligare i betraktande den kända obenägenheten
hos de unga läkarna att ägna sig åt tjänsteläkarbanan och deras förskräckelse
för de mera ansträngande provinsialläkardistrikten i övre Norrland,
är det högeligen påkallat, att statsmakterna ägna den allvarligaste uppmärksamhet
åt åtgärder för främjande av ökad tillslutning till provinsialläkarbanan och för
att göra provinsialläkartjänsterna i de norra delarna av landet tilltalande och
ekonomiskt betryggande. All anledning finnes eljest att befara, att bristen på
provinsialläkare snart kommer att bliva konstant och sträcka sig även till delar
av landet, där en dylik brist hittills icke gjort sig kännbar, samtidigt som de
nordligaste distriktens besättande med ordinarie innehavare blir nära nog omöjligt.
Nu gällande stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare är
fastställd den 9 juli 1920 (S-v. förf.-saml. n:r 629) och har följande
lydelse:
■Kungl. Maj. ts Proposition Nr 262.
31
Lön Kronor |
Tjänst- görings- pengar Kronor |
Orts- tillägg Krortor |
Särskilt avlönings- tillägg Kronor |
Summa Kronor |
|
-läkare... |
5,000 |
3,000 |
600 |
8,600 |
|
» |
5,000 |
3,000 |
300 |
— |
8,300 |
» |
15,000 |
9,000 |
900 |
— |
24,900 |
» |
5,000 |
3,000 |
. - '' |
— |
8,000 |
» |
90,000 |
54,000 |
— |
— |
144.000 |
kronor |
120,000 |
72,000 |
1,800 |
— |
193,800 |
(tillika |
• |
||||
4,000 |
1,500 |
1,000 |
1,000 |
7,500 |
|
4,000 |
1,500 |
1,000 |
1,000 |
7,500 |
|
4,000 |
1,500 |
500 |
2,000 |
8,000 |
|
'' A''.. |
8,000 |
3,000 |
1,000 |
4,000 |
16,000 |
4,000 |
1,500 |
500 |
1,500 |
7,500 |
|
4,000 |
1,500 |
500 |
1,500 |
7,500 |
|
4,000 |
1,500 |
500 |
1,000 |
7,000 |
|
4,000 |
1,500 |
500 |
1,000 |
7,000 |
|
4,000 |
1.500 |
500 |
500 |
6,500 |
|
8,000 |
3,000 |
1,000 |
1,000 |
13,000 |
|
. . ■■ . . |
4,000 |
1,500 |
500 |
— |
6,000 |
4,000 |
1,500 |
500 |
— |
6,000 |
|
4,000 |
1,500 |
— |
2,500 |
8,000- |
|
4,000 |
1,500 |
— |
2,000 |
7.500 |
|
4,000 |
1,500 |
— |
2,000 |
7,500 |
|
4,000 |
1,500 |
— |
1,500 |
7,000 |
|
, • |
4,000 |
1,500 |
— |
1,500 |
7,000 |
4,000 |
1,500 |
— |
1,000 |
6,500 |
|
16,000 |
6,000 |
— |
4,000 |
26,000 |
|
4,000 |
1,500 |
- - |
500 |
6,000 |
|
36,000 |
13,500 |
. - |
4,500 |
54,000 |
|
4,000 |
1,500 |
— |
— |
5,500 |
|
744,000 |
279,000 |
— |
— |
1,023,000 |
|
kronor |
884,000 |
331,500 |
8,000 |
34,000 |
1,257,500 |
1
3
1
18
1
1
1
2
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
4
1
9
1
186
prov.-läkare
l:e prov.-lät
prov.-läkare.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.
För proyinsialläkaren i Sor-,
sele och Tärna distrikt av
Västerbottens län samt Arjeplogs,
Paj ala och Vittangi
distrikt av Norrbottens län
kan lönen efter 3 år och
för övriga provinsialläkare
efter 5 år höjas med 500
kronor. Efter ytterligare
5 år kan lönen ånyo höjas
med 500 kronor.
Anm. Pensionsunderlaget för provinsialläkare utgör 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande
fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.
Kommitténs förslag i nu förevarande delar kan i sina huvuddragsammanfattas
på följande sätt:
För år 1921.''beviljas dels åt samtliga provinsialläkare — med undantag av
den i Visby distrikt, vilken jämväl är förste provinsialläkare i (Grottlands län —•
tillfällig löneförbättring ä 1,000 kronor, fördelad i 700 kronor lön och 300 kronor
tjänstgöringspenningar, dels ock åt alla förste provinsialläkare en ytterligare tillfällig
löneförbättring utöver den nu utgående till enahanda belopp eller 1,000
kronor, varvid förutsättes att denna löneförbättring fortfarande årligen beviljas
intill dess en definitiv lönereglering för provinsialläkare och förste provinsialläkare
kommer till stånd.
Provinsialläkardistriktskommittén
d. 16/i2 1920.
32
Medicinalstyrelsen
d.
Vs 1921.
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 262.
Nj lönestat för förste provinsialläkare och provinsialläkare upprättas att
gälla från och med år 1922, i vilken stat upptagas nya »ortstillägg» å 1,000
kronor för samtliga provinsialläkardistrikt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län ävensom för två distrikt i Västernorrlands län samt »kallorts tillägg»
för vissa provinsialläkardistrikt i övre Norrland till belopp 2,500—500 kronor
ävensom för förste provinsialläkarna i Norrbottens och Västerbottens län med
1,000 kronor, dock med uteslutande i vissa fall av nu utgående »särskilda avlönings
tillägg».
Ny åkartaxa enligt av kommittén upprättat förslag, upptagande viss förhöjning
av nuvarande taxebelopp, utfärdas att gälla tillsvidare till dess annorlunda
bestämmes.
Bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 8 november 1918 (n:r 843) ang.
statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
ändras enligt av kommittén upprättat förslag, innefattande bl. a. att
statsbidrag skall utgå jämväl till resekostnaderna och ej såsom nu blott till
läkararvodet.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1921 förklarat
sig ej hava något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Styrelsen
anför i ämnet bl. a. följande:
En av de viktigare orsakerna till svårigheten att besätta provinsialläkartjänsterna
med innehavare har otvivelaktigt varit av ekonomisk art, även om den
allmänna läkarbrist, som varit rådande i landet sedan flera år, varit den viktigaste.
Det är därför, såsom kommittén framhåller, av trängande vikt att göra provinsialläkarbanan
så ekonomiskt fördelaktig som omständigheterna medgiva, och
det skulle säkerligen ej visa sig vara tillfyllest, om villkoren förbättrades endast
för vissa provinsialläkartjänster i Norrland. Aven i södra Sverige ha under de
senare åren tjänster måst stå obesatta längre eller kortare tider och detta även
i distrikt, som förut, då levnadskostnaderna voro mindre, plägade locka ett flertal
sökande. Kommittén har därför också föreslagit en tillfällig löneförbättring
för samtliga provinsialläkare liksom även för förste provinsialläkarna, vilkas
tjänster även på senare tiden visat sig svårare att besätta. Styrelsen har mot
kommitténs förslag i denna del intet att erinra, liksom i det stora hela ej heller
mot den föreslagna höjningen av provinsialläkartaxan.
Kommitténs förslag till tillfällig löneförbättring m. m. avser att
göra provinsialläkarbanan ekonomiskt fördelaktigare än för närvarande
och därmed förhindra dess fortsatta avfolkande. Samma syfte har även
förslaget till ny provisorisk läkartaxa. Förhöjningen i taxan, som skulle
tillföra provinsialläkarna en väsentligt ökad inkomst av praktiken, synes
mig visserligen icke sakna skäl, men som taxefrågan intimt sammanhänger
med den snart stundande definitiva löneregleringen för provinsialläkarkåren
och den nu gällande taxan tillkommit så sent som den 8
november 1918 (Sv. förf.-saml. nr 842), anser jag mig icke nu böra framlägga
något förslag i ämnet.
Däremot synes mig en provisorisk förhöjning av de fasta avlöningsförmånerna
nu oundgängligen påkallad. I likhet med kommittén och
33
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
medicinalstyrelsen håller även jag före, att en förhöjning av avlöningsförmånerna
icke blott i de svårbesatta provinsialläkardistrikten utan även
i de övriga är nödvändig, om det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan
skall kanna upprätthållas och sökande kunna påräknas även
till nämnda hittills svårbesatta distrikt. Den tilltänkta löneförbättringen
blir särskilt av stor betydelse för alla de distrikt, där inkomsten av
praktik är så svag, att läkaren icke erhåller den ekonomiska trygghet,
som hans viktiga och ansträngande kall kräver, och varpå han, efter
sin långa och dyrbara studietid, med skäl kan göra anspråk.
Såsom chefen för civildepartementet år 1920 framhöll, har genom
tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
och om anställande av distriktbarnmorskor samt av den nya
epidemilagen, ävensom genom den nya organisationen av sjuksköterskeväsendet
ett högst väsentligt ökat arbete lagts på förste provinsialläkarna.
Vid bestämmande av den löneförbättring, som år 1920 beslutades
för dessa befattningshavare, togs visserligen hänsyn till sagda
omständighet, men efter vad det vill synas mig icke i tillräcklig omfattning.
Ett skäl för att höja också förste provinsialläkarnas avlöning är,
att eljest skillnaden mellan förste provinsialläkarens och provinsialläkarens
avlöningsförmåner blir mindre än förut, vilket obetingat skulle försvåra
den redan nu besvärliga rekryteringen å förste provinsialläkartjänsterna,
vilken i regel sker från provinsialläkarkåren. Ej heller torde
något vara att invända mot, att förste provinsialläkarna i Norrbottens
och Västerbottens län få, såsom kommittén föreslagit, ett extra lönetillskott.
Den löneförhöjning, vilken jag i anledning av kommitténs förslag
anser mig böra förorda, synes mig lämpligen kunna meddelas under
benämningen provisoriskt lönetillägg, varav sju tiondelar skola motsvara
lön och tre tiondelar tjänstgöringspenningar. Å detta provisoriska tillägg
bör givetvis utgå dyrtidstillägg.
De av kommittén föreslagna avlöningstilläggen hava icke i alla
delar kunnat läggas till grund vid bestämmande av de provisoriska lönetilläggens
storlek. Av hänsyn till det statsfinansiella läget för närvarande
och den tendens till stegring av penningvärdet, som nu börjat
göra sig gällande, samt då de provisoriska lönetilläggen böra avvägas
så, att de ej föregripa den blivande definitiva löneregleringen, synes det
mig erforderligt att göra någon minskning i de utav kommittén föreslagna
beloppen.
Det har därvid varit mig angeläget att icke nämnvärt beskära lönetilläggen
för provinsialläkarna i de nordligaste och särskilt svårbesatta
distrikten. Jag har sålunda icke förordat ändring av de utav kommitBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 haft. (Nr 262.) 633 21 5
Provisoriska
lönetillägg.
34 Kungl. Maj:ts Proposition Kr 262.
tén föreslagna lönetilläggsbeloppen beträffande 42 av de i betänkandet
namngivna 54 distrikten, och beträffande återstående tolv av dessa
distrikt, nämligen Kalix, Gammelstads, Umeå, Nordmalings, Skellefteå,
Vindelns, Robertsfors, Östersunds, Mörsils, Ragunda, Bräcke och Anundsjö
distrikt samt beträffande förste provinsialläkarne i Västerbottens och
Norrbottens län vill jag förorda, att de föreslagna beloppen nedsättas
med 500 kronor. Lönetilläggen i övrigt böra, åtminstone i regel, utan
olägenhet kunna nedsättas till 500 kronor i stället för föreslagna 1,000 kronor.
Som emellertid även i mellersta och södra delarna av riket finnas
provinsialläkardistrikt, som visat sig vara synnerligen svårbesatta och
där följaktligen ett lönetillskott utöver ovan föreslagna 500 kronor skulle
vara erforderligt, vill jag, då nödig utredning i denna del för närvarande
icke står mig till buds, föreslå, att till Kungl. Maj:ts förfogande ställes
ett belopp av 20,000 kronor för att under provisorietiden möjliggöra en
förhöjning, med lägst 500 kronor och högst 1,000 kronor, av de ovan
föreslagna lönetilläggen för sådana distrikt i nämnda delar av riket,
där med hänsyn till provinsialläkarens i förhållande till andra provinsialläkares
avsevärt lägre inkomster, svårartade kommunikationsförhållanden
eller andra liknande omständigheter en ytterligare löneförbättring
av Kungl. Maj:t prövas vara oundgängligen nödvändig. Härigenom skulle
ytterligare ett antal av 20—40 provinsialläkardistrikt kunna komma i
åtnjutande av sålunda förhöjda provisoriska lönetillägg. Även å dessa
lönetillägg bör givetvis utgå dyrtidstillägg.
Med ledning av den av kommittén gjorda utredningen rörande de
tjänster, vilka äro i största behov av löneökning, har det sålunda synts mig
lämpligt, att provisoriska lönetillägg å belopp från 3,000 till 1,000 kronor,
på sätt nedan angives, tilldelas innehavarne av provinsialläkartjänsterna i
samtliga distrikt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, i Ramsele,
Hotings, Junsele och Anundsjö distrikt i Västernorrlands län, i Los
och Njutångers distrikt i Gävleborgs län, i Långavs och Skönneruds
distrikt i Värmlands län, i Ullareds distrikt i Hallands län, i
Ljugarns distrikt i Gottlands län samt i de för år 1922 föreslagna Edefors
och Månsåsens distrikt, ävensom att provisoriska lönetillägg å 500
kronor tilldelas samtliga övriga provinsialläkare i riket (med undantag
av den i Visby distrikt) samt de blivande innehavarna av provinsialläkartjänsterna
i de åtta återstående för år 1922 föreslagna distrikten.
Vidare vill jag föreslå, att provisoriska lönetillägg å 1,500 kronor
tilldelas förste provinsialläkarna i Norrbottens och Västerbottens län
samt att sådana tillägg å 500 kronor tilldelas samtliga övriga förste
provinsialläkare i riket.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 35
Beträffande detta mitt förslag anhåller jag få hänvisa till bifogade
översikt, där till jämförelse med de föreslagna provisoriska lönetilläggen
''upptagits dels nu utgående lönetillägg, vilka alla skola bibehållas, och
dels av kommittén föreslagna ökningar därutöver:
Översikt över lönetilläggen.
Provinsialläkare |
Enligt gällande |
Av kommittén föreslagna |
Nu före-slagna |
||||
Distrikt |
Ortstill- lägg |
Särskilda avlön.- tillägg |
Tillfällig löneför- bättr. |
Ortstill- lägg |
Kallorts- tillägg |
S:a |
proviso-riska löne-tillägg |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
I. Nuvarande distrikt. Norrbottens län. |
|||||||
Arjeplogs .............................. |
500 |
2,000 |
1,000 |
500 |
500 |
2,000 |
2,000 |
Vittangi .............................. |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
1,500 |
2,500 |
2,500 |
Paj ala ................................. |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
1,000 |
2,000 |
2,000 |
Arvidsjaurs ........................... |
— |
1,500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Övertorneå .......................... |
— |
1,500 |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Överkalix .............................. |
500 |
500 |
1,000 |
500 |
1,000 |
2,500 |
2,500 |
Jockmocks............................. |
500 |
500 |
1,000 |
500 |
1,000 |
2,500 |
2,500 |
Haparanda ........................... |
— |
500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2.500 |
2,500 |
Råneå ..................... :......... |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Bodens ................................. |
— |
500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Gällivare .............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Öjebyns................................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Älvsbyns .............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Kalix.................................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Gammelstads.......................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Västerbottens län. |
|||||||
Tärna ................................. |
— |
2,500 |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Sorsele ................................. |
500 |
2,000 |
1,000 |
500 |
— |
1,500 |
1,500 |
Malåträsks ........................... |
— |
2,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Stensele................................. |
500 |
1,500 |
1,000 |
500 |
— |
1,500 |
1,500 |
Dorotea................................. |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Lycksele .............................. |
500 |
— |
1,000 |
500 |
1,000 |
2,500 |
2,500 |
Vilhelmina ........................... |
500 |
— |
1,000 |
500 |
1,000 |
2,500 |
2,500 |
Åsele.................................... |
— |
500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Jörns.................................... |
— |
500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
By ske.................................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
3,000 |
3,000 |
Norsjö ................................. |
— |
500 |
1.000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Transport |
5,500 |
20,500 |
26,000 |
20,500 |
12,000 |
58,500 |
57,500 |
Översikt över
lönetilläggen.
36
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Distrikt |
Enligt gällande |
Av kommittén föreslagna |
Nu före-slagna |
||||
Ortstill- lägg |
Särskilda aylön.- tillägg |
Tillfällig lönéför- bättr. |
Qrtstill- lägg |
Kallorts- tillägg |
S:a |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
Transport |
5,500 |
20,500 |
26,000 |
20,500 |
12,000 |
58,500 |
•57,500 |
Västerbottens län. (forts.) |
|||||||
Bjurholms ........................... |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
2,000 |
2,000 |
|
Umeå................................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Nordm alin gs................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Skellefteå............; ............... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Burträsks.............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2.000 |
Vindelns .............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Robertsfors ........................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Jämtlands län. |
|||||||
Gäddede .............................. |
500 |
2,000 |
1,000 |
500 |
— |
1,500 |
1,500 |
Föllinge................................. |
500 |
1,500 |
1,000 |
500 |
— |
1,500 |
1,500 |
Hede.................................... |
500 |
500 |
1,000 |
500 |
1,000 |
2,500 |
2,500 |
Hammerdals........................... |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Strömsunds ........................... |
— |
500 |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Östersunds ........................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Mörsils ................................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Ragunda .............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Hoverbergs .......................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Bräcke ................................ |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Svegs.................................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Västernorrlands län. |
|||||||
Ramsele............................... |
500 |
1,000 |
1,000 |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
Hotings................................. |
500 |
1,000 |
1,000 |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
Junsele................................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
2,000 |
Anundsjö .............................. |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
2,000 |
1,500 |
Gävleborgs län. |
|||||||
Los....................................... |
— |
2,000 |
1,000 |
1,000 |
— 500 |
1,500 |
1,500 |
Njutångers ........................... |
— |
500 |
1,000 |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
Värmlands län. |
|||||||
Långavs .............................. |
— |
500 |
1,000 |
500 |
— 500 |
1,000 |
1,000 |
Transport |
8,000 |
32,000 |
51,000 |
40,500 |
12,500 |
104,000 |
98,000 |
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 37
Distrikt |
Enligt gällande |
Av kommittén föreslagna |
Nu före-slagna |
||||
Ortstill- lägg |
Särskilda avlön.- tillägg |
Tillfällig löncför- bättr. |
Ortstill- lägg |
Kallorts- tillägg |
S:a |
proviso-riska löne-tillägg |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
T |
8 |
Transport |
8,000 |
32,000 |
51,000 |
40,500 |
12,500 |
io4,ooo; |
98,000 |
Värmlands län■ (forts.) |
|||||||
Skönueruds ........................... |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
-1,000 |
1,000 |
1,000 |
Hallands län. |
|||||||
Ullareds .............................. |
— |
500 |
1,000 |
500 |
-500 |
1,000 |
1,000 |
Gottlands län. |
|||||||
Ljugarns .............................. |
— |
500 |
1,000 |
500 |
— 500 |
1,000 |
1,000 |
Visby.................................. |
— |
— |
— |
— |
''- |
— |
— |
Övriga 167 provinsialläkardi-strikt ................................ |
— |
— |
167,000 |
— |
— |
167,000 |
83,500 |
II. Av kommittén nu före-slagna eller ifrågasatta |
|||||||
Norrbottens län. |
|||||||
Edefors ................................ |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
500 |
2,500 |
2,500 |
Jämtlands län. |
|||||||
Månsåsen........................... |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
3,000 |
3,000 |
Ytterligare åtta föreslagna pro-vinsialläkardistrikt ............... |
_ |
_ |
8,000 |
_ |
_ |
8,000 |
4,000 |
Summa. |
8,000 |
34,000 |
231,000 |
44,500 |
12,000 |
287,500 |
194,000 |
Förste provinsialläkare. 2 Förste provinsialläkare (i Norr-bottens o. Västerbottens län) |
Orts- tiUägg 2: 300 |
Tillf. löneförb. 2,000 |
2,000 |
2,000 |
4,000 |
3,000 |
|
22 Förste provinsialläkare ........ |
O O th öi |
| 22,000 |
22,000 |
— |
— |
22,000 |
11,000 |
Summa |
9,800 |
58,000 |
255,000 |
44,500 |
14,000 |
313,500 |
208,000 t |
Såsom synes av denna översikt skulle kostnaderna för där upptagna
provisoriska lönetillägg för år 1922 uppgå till 208,000 kronor. Denna
summa torde dock, med hänsyn till att man väl knappast kan påräkna,
att samtliga provinsialläkartjänster hinna bliva besatta till 1922 års
ingång, utan olägenhet kunna nedsättas till 200,000 kronor. Till detta
belopp böra emellertid även läggas de 20,000 kronor, som ovan föreslagits
skola ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beredande av högre
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Tidigare
första löneförhöjning.
Provinsialläkardistriktskommiitén
d. 16/ia 1920.
Departements
chefen.
Förhöjd
tjänstårs
beräkning.
Provinsialläkardistriktskommittén
d. 10/i31920.
38
lönetillägg i vissa fall. Hela anslaget för provisoriska lönetillägg torde
alltså böra uppgå till 220,000 kronor.
Såsom förebådats i punkt 19 av tilläggsstaten för år 1921, anser
jag mig böra förorda beviljande av anslag för omförmälda ändamål även
för innevarande år. Jag vill dock begränsa tiden för lönetilläggens
åtnjutande till årets senare hälft. Med hänsyn härtill och då lönetillägg
ovan beräknats för tio tjänster, som skola tillkomma först år 1922, samt
i betraktande av rådande vakanser särskilt å norrlandsdistrikten, torde
anslaget å tilläggsstat kunna upptagas till allenast 100,000 kronor, däri
då inberäknade 10,000 kronor att ställas till Kungl Maj:ts särskilda förfogande
på sätt ovan angivits.
Såsom framgår av gällande stat är föreskrivet, att rätt till första
ålderstillägget skall inträda redan efter tre år beträffande provinsialläkarna
i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Tärna, Arjeplogs, Pajala och
Yittangi distrikt.
Kommittén hemställer nu, att samma förmån även må tillkomma
provinsialläkarna i Gäddede, Malåträsks och Arvidsjaurs distrikt.
Mot kommitténs förslag i nu berörda del, som av medicinalstyrelsen
tillstyrkts, har jag intet att erinra, och torde, därest riksdagen icke har
något att däremot invända, Kungl. Maj:t böra, till fullständigande av nu
gällande avlöningsvillkor för provinsialläkare (Sv. förf.-sand. 1919 nr
313),''utfärda föreskrift i ämnet.
I samband med frågan om tidigare ålderstillägg för provinsialläkare
i vissa distrikt i Norrland har kommittén även framställt förslag om
förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare i vissa fall.
Efter att hava redogjort för föregående förslag i ämnet framhåller
kommittén att, om den föreslagna förmånen hålles inom snäva gränser,
betänkligheterna mot densamma icke torde vara av större bärkraft, samt
erinrar om, att i skrivelse till medicinalstyrelsen den 9 april 1915 dåvarande
departementschefen också pekat på denna möjlighet.
För sitt förslag om förhöjd tjänstårsberäkning redogör kommittén
på följande sätt:
39
Kung].. Maj:ts Proposition Kr 262.
Kommittén får sålunda föreslå, att inom de provinsialläkardistrikt, där
kallortstillägg om 2,500 eller 2,000 kronor, d. v. s. inom Arjeplogs, Yitangi, Pajala
och Arvidsjaurs distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele och Malåträsks distrikt
i Västerbottens län samt Gäddede distrikt i Jämtlands län, förhöjd tjänstårsberäkning
för ordinarie innehavare av tjänsten meddelas på så sätt, att dubbel
tjänstetid får vid väl vitsordad tjänstgöring beräknas för de 5 första tjänstgöringsåren,
dock att denna dubbla tjänstetid blott får beräknas för en förflyttning till
annat distrikt än de nyss nämnda. Såsom ytterligare villkor torde böra gälla,
att bland dessa 5 år skall ingå minst ett års sammanhängande innehavande av
tjänst i dylikt distrikt.
Nu föreslagna förhöjda tjänstårsberäkning torde böra anses vara en provisorisk
åtgärd, föranledd av det, som man må hoppas, tillfälliga nödtillstånd, som
för närvarande å flera håll råder genom svårigheten att få vissa distrikt besatta
med ordinarie innehavare. Kommittén anser därför, att den förhöjda tjänstårsberäkningen
allenast bör medgivas tillsvidare, så att hela frågan åter kan upptagas
till behandling i samband med blivande definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren.
Någon rätt att tillgodoräkna sig denna förhöjda tjänstgöring för pension
synes ej böra medgivas och saknar för övrigt praktisk betydelse.
Slutligen hemställer kommittén, att väl vitsordad tjänstgöring i andra kallortsdistrikt
än nyssnämnda skall vid upprättande av förslag och avgivande av
förord likställas med särskilt meriterande tjänstgöring.
I utlåtande den 4 mars 1921 har medicinalstyrelsen i ämnet anfört
följande:
Mot kommitténs förslag om förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare
inom vissa angivna norrlandsdistrikt liyser styrelsen allvarliga betänkligheter.
Visserligen äro de distrikt, för vilka bestämmelserna skola gälla sådana, att alldeles
särskilda förmåner böra erbjudas tjänstinnehavarna, men som kommittén
redan i ett tidigare utlåtande framhållit, blir det alltid vanskligt att bestämma
de distrikt, som borde komma i åtnjutande av förmånen av förhöjd tjänstårsberäkning.
Kommittén föreslog också då i stället, att väl vitsordad tjänstgöring
inom de så kallade ödemarksdistrikten vid upprättande av förslag och avgivande
av förord till tjänsten på provinsialläkarbanan måtte räknas sökanden tillgodo
som särskilt meriterande. I det yttrande, som styrelsen avgav den 3 januari
1917, framhöll styrelsen, att en förhöjd tjänstårsberäkning för vissa distrikt skulle
leda till, att den i § 19 av gällande läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom
ådagalagd skicklighet samt lämplighet för en tjänst skulle vara avgörande vid
förord till tjänsten, komme att tillbakasättas. Utan att man åsidosätter denna
föreskrift, skulle man enligt styrelsens mening ej med den föreslagna förhöjningen
i tjänstårsberäkning bereda läkarna i de avsedda distrikten någon förmån
vid befordran. Tjänstgöringen i dessa distrikt kan nämligen ej anses vara meriterande
i den meningen, att den bibragt tjänstinnehavaren större skicklighet. Han har
inga särskilda möjligheter att framför andra läkare i samma ställning förkovra
sig i yrket. Den förhöjda tjänstårsberäkningen skulle sålunda i någon mån kunna
väga till vederbörandes förmån vid upprättandet av förslaget, men ej vid avgivandet
av förordet.
Medicinalstyrelsen
d.
4 3 1921.
40
Departements
chefen.
Ersättning
för flyttningskostnad.
Provinsialläkardistrikts
-kommittén
d. n/n 1916.
Kangl. brev
d. 29/e 1917.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26>i.
Jag kan icke dela medicinalstyrelsens uppfattning i denna del.
Såsom redan år 1917 dåvarande departementschefen i propositionen
(nr 79) till riksdagen om provisoriska åtgärder i provinsialläkarfrågan
anförde, är tanken på att bereda befattningshavare ersättning för särskilt
ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av landet genom förhöjd
tjänstårsberäkning icke ny. Ej heller jag kan finna de skäl, som
anförts mot att i föreliggande fall medgiva förhöjd tjänstårsberäkning,
synnerligen vägande. Jag ämnar för den skull i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t att, med ändring av gällande läkarinstruktion, fastställa
stadganden rörande rätt till förhöjd tjänstårsberäkning m. m. för
provinsialläkare i vissa fall i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, kommittén angivit i sitt förberörda förslag.
''
Jag övergår så till en annan svårighet, som gjort sig gällande vid
besättandet av vissa norrländska distrikt och som synes mig nu höra provisoriskt
avhjälpas, nämligen otillräckligheten av den nu utgående flyttningsersättningen
åt provinsialläkare.
I skrivelse den 11 november 1916 framlade provinsialläkardistriktskommittén
bland provisoriska åtgärder för avhjälpande av läkar blåsten i
Norrland jämväl förslag till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.
Under åberopande av en av förste provinsialläkaren i Västerbottens län
företagen utredning angående flyttningskostnaderna till en del distrikt
i nämnda län, fann kommittén nämligen upptagande av flyttningsbidrag
såsom en provisorisk åtgärd i sammanhang med beviljande av ortstilllägg
för vissa ordinarie provinsialläkardistrikt vara en åtgärd, som ej
kunde undvikas, då de dryga flyttningskostnaderna, uppgående enligt
förenämnda redogörelse enbart för landsvägsfrakten exempelvis till Tärna
distrikt till 1,808 kronor, till Sorsele distrikt till 988 kronor, till Stensele
distrikt till 847 kronor o. s. v., väsentligen försvårade besättandet
av distrikten i övre Norrland. Kommittén hemställde därför, att av
statsmedel flyttningsbidrag till vissa distrikt måtte beviljas med 2/s av
verkliga kostnaden enligt verifierad räkning efter ortens pris samt endast
vid flyttning till ett distrikt (ej vid avflyttning från distriktet) och till
samma person allenast en gång. Vidare ansågs, att ett visst maximum
borde bestämmas, varöver bidraget icke finge gå.
Efter det härpå grundade förslag framlagts för 1917 års riksdag blev
genom kungl. brevet den 29 juni 1917 förordnat, att bidrag av statsmedel
med tre fjärdedelar av verkliga, efter i orten gängse pris upptagna
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
41
flyttningskostnaden från närmaste järnvägsstation till vederbörande läkarstation
finge utgå till provinsialläkarbefattningarna i Los, Föllinge,
Gäddede, Stensele, Sorsele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala och Vittangi
distrikt, dock med högst 800 kronor för Sorsele och Arjeplogs distrikt
samt med 600 kronor beträffande övriga ovannämnda distrikt. Flyttningsbidrag
skulle åtnjutas allenast vid flyttning till distriktet och endast
eu gång av samma provinsialläkare.
I sitt betänkande den 1 december 1917 föreslog kommittén, att anslag
till förevarande ändamål fortfarande måtte anvisas till ovannämnda
9 provinsialläkardistrikt, varom 1917 års riksdag fattat beslut, ävensom
för provinsialläkarbefattningen i Tärna distrikt; och syntes bidraget böra
utgå med högst 800 kronor i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt
med högst 600 kronor i övriga distrikt, allt enligt grunder, som stadgats
i förenämnda kungl. brev den 29 juni 1917 för provisoriskt utgående
av sådant bidrag. Detta förslag, med tillägg av Malåträsks nyinrättade
distrikt, upptogs i proposition till 1918 års riksdag och bifölls
av denna.
Åven 1919 och 1920 års riksdagar beviljade anslag å 4,000 kronor
å extra stat för berörda ändamål att användas i enlighet med av riksdagen
godkända grunder. Genom brev den 9 juli 1920 har Kungl.
Maj:t senast fastställt grunder för användningen av anslaget i huvudsaklig
enlighet med vad ovan angivits. Förmånen av ersättning till viss
flyttningskostnad har hittills icke visat sig underlätta besättandet av
ifrågavarande distrikt. Allenast för flyttning till Los distrikt har hittills
flyttningsersättning utgått. Uppenbart är även, att med de på sista åren
så väsentligt ökade rese- och transportkostnaderna svårigheterna ökats
för besättandet av distrikten i ödebygderna.
Provinsialläkardistriktskommittén meddelar om sagda kostnader
följande.
Enligt vad kommittén inhämtat utgör järn vägsfrakten vagnslastvis av flyttsaker
för 5 ton från Stockholm till Vilhelmina 822 kronor 50 öre, till Hällnäs
861 kronor, till Boden 975 kronor, till Gällivare 1,053 kronor 5Ö öre och till
Övertorneå 1,064 kronor. Landsvägstransporterna äro också för närvarande högeligen
uppdrivna. Enligt från Västerbottens län bekomna uppgifter kan transporten
å landsväg av flyttsaker till en vikt av 10 ton beräknas till: från Hällnäs
till Lycksele (6Y2 mil) vid menföre 1,500 kronor och vid gott före 1,000 kronor,
från Hällnäs till Stensele (1672 mil) sommartid 2,500 kronor, vintertid 2,000 kronor,
från Vilhelmina till Stensele (8 mil) 1,800 kronor och 1,200 kronor under
resp. sommar och vinter, från Hällnäs till Sorsele (21,6 mil) under höst och vår
4,000 kronor och eljest 2,500 kronor — enahanda kostnad beräknas för transport
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 222 höft. (Nr 262.) 633 21 6
Kommittén
d. Vis 1917.
Kommittén
d. 16 12 1920
Kostnader.
Departements
chefen.
42 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.
från Bastuträsk till Sorsele (17,8 mil) —; från Hällnäs till Tärna (31 mil) sommartiden
5,100 kronor och vintertiden 6,000 kronor samt från Vilhelmina till Tärna
sommartid 4,200 kronor och vintertid 5,200 kronor. 1 Norrbottens län torde
transportkostnaderna ställa sig ungefär lika som i Västerbottens län. Järnvägsbiljetten,
andra klass utan sovvagn, för 1 person utgör från Stockholm till Hällnäs
67 kronor 90 öre, till Vilhelmina 64 kronor 40 öre, till Gällivare 86 kronor
80 öre, till Overtorneå 87 kronor 50 öre. Har läkaren familj, ökas kostnaderna
givetvis^ avsevärt. För 4 personer (familjemedlemmar) blir kostnaden för flyttning
från t. ex. Stockholm till Sorsele och med 10 ton flyttsaker och automobilskjuts
Hällnäs—Sorsele, enligt av länsstyrelsen utfärdad taxa, c:a 4,840 kronor.
Skall flyttningen äga rum från ort söder om Stockholm bliva ju kostnaderna
tydligen vida mer betydande än förut anförts. Uppenbart är, att kostnaderna
för flyttning till vissa distrikt synas oöverkomliga eller alltför betungande för
flertalet läkare, och att hittills utgående flyttningsbidrag åtminstone numera äro
alldeles otillräckliga för sitt syfte.
På grundval av denna utredning har kommittén framställt ett vittgående
förslag till ändrade grunder för berörda flyttningsersättning. Så
skulle ersättningen utgå bland annat för såväl järnvägs- som landsvägskostnad.
Kommitténs förslag i denna del torde böra undergå närmare granskning.
I avvaktan därpå synes mig emellertid ett par ändringar i nu
gällande grunder böra vidtagas till ernående av större effektivitet i det
beviljade flyttningsbidraget.
Sålunda böra de nu fastställda maximibeloppen, 800 kronor och
600 kronor, borttagas och endast restriktionen om SU av verkliga flyttningskostnaden
från närmaste järnvägsstation bibehållas. Den å vederbörande
läkare fallande delen av kostnaden blir nog i många fall ändock
ganska avsevärd.
Ersättning för flyttningskostnad har hittills endast utgått vid flyttning
till ovanangivna elva distrikt. Kommittén har föreslagit, att sådan
ersättning bör utgå vid flyttning till samtliga de distrikt, för vilka föreslagits
kallorts ti Hägg. Dessa distrikt, såsom förut meddelats 34 till antalet, äro
de besvärligaste och svåraste att besätta, och läkarna i dessa distrikt, bland
vilka ingå även nyssnämnda elva, behöva därför räkna med även nu
ifrågavarande förmån. Som flyttningsersättning för närvarande utgår
endast för kostnad för transport från närmaste järnvägsstation, måste
tillsvidare undantagas de av dessa 34 distrikt, där läkarstationen är belägen
i närheten av järnvägsstation. Följaktligen kunna följande tio
distrikt icke komma i fråga till den omförmälda rätten till flyttningsersättning,
nämligen Över-Torneå, Haparanda, Bodens, Gällivare, Dorotea,
Vilhelmina, Jörns, Hammerdals, Strömsunds och Hotings distrikt. Flytt
-
Klingl. Maj:ts Proposition Nr 262.
43
ningsersättning skulle däremot utgå till blivande ordinarie innehavare
av provinsialläkarbefattningarna i följande distrikt: Arjeplogs, Vittangi,
Pajala, Arvidsjaurs, Överkalix, Jockmocks, Råneå och Edefors (föreslaget
nytt distrikt) i Norrbottens län, Tärna, Sorsele, Malåträsks, Stensele,
Lycksele, Asele, Byske, Norsjö och Bjurholms i Västerbottens län, Gäddede,
Föllinge, Hede och Månsåsens samt Stuguns distrikt (de två sistnämnda
nya föreslagna distrikt) i Jämtlands län, Ramsele i Västernorrlands
län samt Los distrikt i Gävleborgs län.
Flyttningskostnaden vid närmaste besättande av dessa 24 tjänster
torde approximativt kunna beräknas till 30,000 å 40,000 kronor.
Med de av mig nu föreslagna ändringarna i grunderna för anslagets
användande blir det nu utgående anslaget å 4,000 kronor för ändamålet
alldeles otillräckligt. Ej ens det under punkt 73 i statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, beräknade anslaget å 10,000 kronor torde under
de närmaste åren vara tillfyllest, därest de nu lediga provinsialläkartjänsterna
i Norrland snart nog bliva besatta. Som anslaget har karaktären
av förslagsanslag, torde man dock åtminstone för år 1922 kunna
stanna vid det beräknade beloppet.
Skall någon av nämnda lediga tjänster kunna bliva besatt redan
under innevarande’ år, vilket ju är i alla avseenden önskvärt, torde de
av mig föreslagna ändrade grunderna för erhållande av ersättning för
flyttningskostnad få tillämpas redan från och med den 1 juli 1921.
Jag tillåter mig nu att erinra om åtgärder, som hittills vidtagits för
att underlätta erhållandet av vikarier för läkare i svårbesatta, särskilt
norrländska provinsialläkardistrikt.
Genom brev den 29 juni 1917 förordnade Kungl. Maj:t, efter riksdagens
hörande, bl. a. att legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare
eller medicine kandidat, vilken förordnades att såsom extra läkare
biträda vid den civila sjukvården eller att uppehålla förste provinsialläkartjänst
eller provinsialläkartjänst under vakans, semester, sjukdom
eller förordnande på annan tjänst, finge åtnjuta ett dagarvode av 12
kronor; dock förklarade sig Kungl. Maj:t vilja i undantagsfall höja arvodet
till högst 15 kronor. Ifrågavarande arvoden skulle utgå av förslagsanslaget
till bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.
Genom brev den 28 juni 1918 bemyndigades medicinalstyrelsen,
att till legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare, vid förordnande
å förste provinsialläkartjänst utbetala ett dagarvode av högst 15 kronor.
Åtgärder för
anskaffande
av vikarier.
Kungl. brev
d. M/e 1917.
Kungl. brev
d. **/« 191S
-
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Kungi. brev På grund av nödvändigheten att under den hösten 1918 rådande
d. 251» ms. influensaepidemien kunna påräkna tillräckligt antal läkare blev det emellertid
erforderligt att höja arvodet för nämnda extra läkare samt för uppehållande
av provinsialläkartjänst. Genom brev den 25 oktober 1918
stadgades, att detta arvode t. o. in. den 30 juni 1919 skulle utgöra för
civil läkarstipendiat av första klassen 15 kronor men eljest 20 kronor
om dagen, dock att sådan stipendiat i särskilda undantagsfall kunde få
ett intill 20 kronor förhöjt dagarvode.
Medidnaisty- I skrivelse den 10 januari 1919 anförde medicinalstyrelsen, att det
rdSei9i9.10/1 för vikarier å förste provinsialläkartjänst stadgade dagarvodet av 15 kronor
genom förhöjningen av dagarvodet till övriga vikarier till 20 kronor
blivit för lågt och lämpligen borde höjas till likhet med vad bestämts
i ovanberörda brev den 25 oktober 1918. Då vidare svårigheterna att
erhålla vikarier å provinsialläkarbanan icke kunde väntas bliva mindre
under senare delen än under förra delen av år 1919, syntes bestämmelserna
om ett till 20 kronor förhöjt dagarvode böra utsträckas att gälla
tills vidare intill årets slut.
Proposition Med anmälan härav anförde departementschefen i den till 1919 års
til1 riksdag^1 * riksdag flatna propositionen, nr 116, angående reglering av avlöningsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. följande:
»Med hänsyn till de höga levnadskostnaderna och svårigheten att
med förutvarande dagarvoden kunna erhålla vikarier å vakanta provinsialläkartjänster
torde det antagligen bliva erforderligt att jämväl under
den närmaste framtiden bibehålla de förhöjda arvodena, och böra desamma
i så fall avse även vikarier å förste provinsialläkartjänster.
Beträffande vikarier i sådana svårbesättliga provinsialläkardistrikt, för
vilka enligt mitt förslag särskilt avlöningstillägg komme att utgå med i
vissa fall rätt avsevärda belopp, kan det måhända finnas påkallat att
i undantagsfall medgiva än ytterligare förhöjning av vikariatsersättningen.
»
Kwigi. brev Efter det riksdagen lämnat vad departementschefen anfört utan erden
30/i 1920. mrail) biföll Kungl. Maj:t genom brev den 13 juni 1919 medicinalstyrelsens
ovanberörda hemställan, varefter Kungl. Maj:t genom brev den
30 januari 1920 medgav, att ifrågavarande arvoden finge utbetalas fortfarande
tillsvidare under år 1920.
45
Kungt. Maj:ts Proposition Nr 262.
Vad angår arvoden till extra läkare och vikarier i svårbesatta och Kungi brev
svårskötta provinsialläkardistrikt bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev d™h j"
den 21 november 1919 medicinalstyrelsen att under år 1920 utbetala 1920.
sådana med högst 35 kronor om dagen, dock icke till civil läkarstipendiat
av första klass och ej till flera än åtta läkare samtidigt, varjämte
Kungl. Maj:t genom brev den 19 mars 1920 medgav, att samma arvode
finge för tiden från och med den 1 mars 1920 till årets slut utbetalas
till extra läkare och vikarier i svårbesättliga och glest befolkade provinsialläkardistrikt
i Norrland, dock ej till civil läkarstipendiat av första
klass.
I skrivelse den 5 september 1919 har medicinalstyrelsen anfört, att Medicinaidet
visaf sig nära nog omöjligt att mot stadgad vikariatsersättning — *tyr''[smt"
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna för de två befattningarna
(3,000— 1,500) 1,500 kronor om året eller cirka 4 kronor 11 öre om
dagen — anskaffa kompetent provinsialläkare såsom vikarie åt förste
provinsialläkare vid vakans, semester eller annan tjänstledighet. Medicinalstyrelsen
hemställde därför om bemyndigande att till provinsialläkare,
som på förordnande uppehölle ledig förste provinsialläkartjänst, utbetala,
utöver de med befattningen förenade tjänstgöringspenningar, en ytterligare
ersättning, så att gottgörelsen för förordnandet komme att utgå
med 20 kronor om dagen.
Statskontoret anförde i infordrat utlåtande den 19 oktober 1919, att statskontoret
det syntes rimligt, att provinsialläkare, som uppehölle vakant förste pro- den 10
vinsialläkartjänst, erhölle någon ersättning utöver skillnaden mellan
tjänstgöringspenningarna. Därest nämnda ersättning utginge med 20
kronor om dagen till provinsialläkare, som ej vore bosatt på stationsorten,
syntes ersättningen till annan vikarierande provinsialläkare lämpligen
kunna bestämmas till 10 kronor för dag. Berörda ersättning borde
i första hand utgå av avlöningen å förste provinsialläkartjänsten och,
i den mån denna ej försloge, av förslagsanslaget till bestridande av kostnader
för allmän hälso- och sjukvård.
Från medicinalstyrelsen har därefter i en i ärendet ingiven prome- Medicinal-''
morla den 20 februari 1920 framhållits, att styrelsen med uttrycket »ledig s^0’
förste provinsialläkartjänst» i sin skrivelse den 5 september 1919 avsett
ej allenast vakans utan även semester och annan tjänstledighet.
Genom brev den 30 april 1920 meddelade Kungl. Makt föreskrift i k tingl. brev
i v / tj d it ^ '' i J[ ty
enlighet med statskontorets förslag att gälla under år 1920, dock att cen ‘
Kungl. brev
den 14/6 1920.
1920 års riksdag.
Kungl. brev
den 7/o 1920.
46 Kungl. 3Iaj:ts Proposition Nr 262.
därest det visade sig oundgängligen nödvändigt att förordna provinsialläkare
att uppehålla vakant förste provinsialläkartjänst jämte egen tjänst,
till sålunda förordnad provinsialläkare Unge, utöver med den egna tjänsten
förenade avlöningsförmåner, utbetalas ett särskilt vikariatsarvode av 20
kronor om dagen.
Bestämmelserna i sistberörda brev avse sålunda endast vakans.
Sedermera har Kungl. Maj:t emellertid i ett visst fall genom brev den
3 september 1920 medgivit utbetalande av ett särskilt vikariatsarvode av
20 kronor om dagen till en provinsialläkare, som vikarierat för en förste
provinsialläkare under dennes sjukdom.
Vidare har Kungl. Maj:t genom brev den 14 maj 1920 bemyndigat
medicinalstyrelsen att till legitimerad läkare, som ej är provinsialläkare
och som förordnas att under år 1920 uppehålla förste provinsialläkartjänst,
utbetala ett dagarvode av högst 35 kronor, under villkor bland
andra, att vikarien genom intyg över speciella studier och över besittning
av noggrann författningskunskap styrkt behörighet för förste provinsialläkartjänst
samt ej är bosatt å den ort, där förordnandet skall
fullgöras.
Sedan riksdagen i skrivelse den 21 juni 1920, nr 453, anmält, att
riksdagen, i anledning av en inom riksdagen väckt motion, för åstadkommande
av ett omedelbart provisoriskt avhjälpande av läkar bristen i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, anvisat dels på extra stat
för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor, dels ock på tillläggsstat
för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 30,000 kronor samt
medicinalstyrelsen på anmodan avgivit förslag till föreskrifter rörande
användningen av ifrågavarande anslag, bemyndigade Kungl. Maj:t
genom brev den 7 september 1920 sagda styrelse bl. a, dels såväl att
för tiden intill utgången av år 1921 till en var av högst sex civila
läkarstipendiater av första klassen utbetala, utöver honom jämlikt bestämmelserna
i instruktionen för civila läkarstipendiater den 29 juni
1917 tillkommande stipendiebelopp av 2,500 kronor om året, ett särskilt
arvode av tretusenfemhundra kronor för år räknat, med skyldighet för
honom att under tiden mot ersättning enligt gällande bestämmelser, på
förordnande av medicinalstyrelsen, biträda vid den civila sjukvården i
första hand inom svårbesatta provinsialläkardistrikt i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, som ock att, utan hinder av stadgandet i
1 § av nämnda instruktion, inskränka tiden för sådan stipendiats anställning
till minst ett år, dels och att i den mån vederbörande anslag läm
-
47
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
nade tillgång därtill till legitimerad läkare, som ej vore provinsialläkare,
eller medicine kandidat, vilken av styrelsen förordnades att under tiden
intill utgången av år 1921 i svårbesättliga provinsialläkardistrikt inom
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län såsom extra läkare biträda
vid den civila sjukvården eller uppehålla provinsialläkartjänst antingen
under vakans eller under semester eller under innehavare av sådan tjänst
på grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet,
utbetala — utöver vederbörande läkare enligt gällande bestämmelser
tillkommande dagarvode och ersättning för kostnad för resa till
och från tjänstgöringsorten samt rätt till arvode enligt taxa för verkställda
tjänstegöromål och förmån i förekommande fall av fri bostad
ävensom ersättning för extra tjänstförrättning, som för allmän hälsoeller
sjukvård utfördes på grund av gällande instruktion eller myndighets
uppdrag — ett ytterligare arvode av högst femton kronor om dagen,
under förutsättning likväl, att han ej vore civil läkarstipendiat av första
klassen och att utbetalandet av arvodesbeloppet befunnes erforderligt för
tjänstens behöriga uppehållande.
I skrivelse den 17 augusti 1920 har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, under förutsättning att
läkarfrågan i Norrland icke hunnit definitivt ordnas till år 1922, på extra
stat för sistnämnda år anvisa ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor till
provisoriskt avhjälpande av läkarbristen i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Slutligen har Kungl. Maj:t genom brev den 12 november 1920 förordnat,
att vad i förenämnda särskilda brev den 21 november 1919 samt
den 30 januari, den 19 mars, den 30 april och den 14 maj 1920 föreskrivits
angående ökade arvoden vid förordnande under år 1920 å förste
provinsialläkar- och provinsialläkartjänst m. m. skall äga tillämpning fortfarande
tillsvidare till och med den 30 juni 1921.
Omförmälda, av 1920 års riksdag beviljade anslag till provisoriska
åtgärder har, enligt vad jag inhämtat, för medicinalstyrelsen varit av
största värde, i det att styrelsen därigenom blivit i stånd att under det
senaste året anskaffa vikarier till samtliga lediga provinsialläkartjänster.
Däremot har styrelsen icke lyckats erhålla mer än ett par civila läkarstipendiater
av första klass, vilket torde bero på, att de höga dagarvodena
åt andra vikarier i viss mån avhållit de unga läkarna från att binda sig
såsom stipendiater med ett betydligt lägre dagarvode.
Medicinalstyrelsen
den
17/s 1920.
Kungl. brev
den 12 u 1920.
Departements
chefen.
48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
Ett anslag för berörda ändamål även för år 1922 skulle utan tvivel
vara till stor nytta, då man väl ännu en tid får räkna med att åtskilliga
provinsialläkartjänster måste uppehållas av vikarier. Medicinalstyrelsens
ovanberörda framställning synes mig för den skull böra vinna beaktande.
Ett förslagsanslag, högst, 50,000 kronor bör alltså uppföras å extra stat
för år 1922 för provisoriskt avhjälpande av läkarbristen, särskilt i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, enligt grunder som av Kungl.
Maj:t bestämmas.
Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t böra taga i övervägande, vilka
åtgärder böra vidtagas beträffande vikariatsarvodena till undvikande av
antydda svårigheter för medicinalstyrelsen att anskaffa civila läkarstipendiater
av första klass. En väsentligare nedsättning av vikariatsarvodena
torde dock ännu icke vara tillrådlig.
Det genom brevet den 30 april 1920 medgivna arvodet till provinsialläkare,
som uppehåller vakant förste provinsialläkartjänst, var såsom
förut framhållits, betingat av svårigheten att mot förutvarande gottgörelse
— skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna för de två befattningarna
— erhålla kompetent vikarie. Svårighet i sådant avseende
föreligger ock, när fråga är om uppehållande av sådan tjänst under
innehavarens semester eller annan tjänstledighet. Det må erinras om att
de från och med den 1 januari 1921 inrättade biträdande förste provinsialläkarbefattningarna
icke äro avsedda för dylika fall. Genom kungl.
brev den 10 december 1920 har endast stadgats skyldighet för biträdande
förste provinsialläkare att vid förste provinsialläkares frånvaro
från residensstaden under mer än ett dygn på grund av tjänsteärende
fullgöra denne åliggande löpande ärenden.
Enligt kungörelsen den 13 juni 1919 (Sv. förf.-saml. nr 313) är
visserligen provinsialläkare skyldig att vid sjukdomsfall eller semester
på förordnande uppehålla förste provinsialläkartjänst mot åtnjutande i
förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
och i senare fallet av däremot svarande belopp, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under samma år, men det torde under nuvarande
förhållanden näppeligen böra åläggas provinsialläkare, som ej är villig
därtill, att utan ytterligare ersättning åtaga sig sådant vikariat.
Kungl. Maj:t torde därför i enlighet med medicinalstyrelsens framställning
den 5 september 1919, såvida ej riksdagen har något att erinra
däremot, medgiva, att, utan hinder av bestämmelserna i kungörelsen
den 13 juni 1919 (nr 313), de i brevet den 30 april 1920 omförmälda
vikariatsarvodena må tillsvidare utbetalas jämväl till provinsialläkare, som
vikarierar för förste provinsialläkare under dennes semester eller tjänst
-
49
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.
ledighet för sjukdom eller på grund av förordnande å annan tjänst eller
för fullgörande av offentligt uppdrag.
På grund av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare må från och med år
1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var
med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000
kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena
med 500 kronor efter fem år och det andra, jämväl
med 500 kronor efter ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda
befattningar förenade avlöningsförmåner skall gälla vad
i kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de från och med år
1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill senare
efter riksdagens hörande gjorda tillägg finnes stadgat
i fråga om motsvarande befattningar;
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från
och med år 1922 höja det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
från 1,451,300 kronor med 55,000 kronor
till 1,506,300 kronor;
dels från och med år 1922 sänka det i riksstaten
uppförda ordinarie förslagsanslaget till bidrag
för extra provinsialläkares avlönande från 40,000 kronor
med 10,000 kronor till 30,000 kronor;
dels, till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden, på extra stat för år 1922
anvisa ett reservationsanslag å 150,000 kronor, att
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna
grunder;
dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, på extra stat för år
1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 220,000 kronor,
att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 222 höft. (Nr 262.) C33 21 1
50
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.
dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, på tilläggsstat för år
1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor,
att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;
dels, till beredande av flyttningsbidrag åt vissa
provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisa ett
förslagsanslag å 10,000 kronor, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna grunder,
ävensom medgiva, att även det för år 1921 för samma
ändamål beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor må
från och med den 1 juli användas enligt samma grunder;
dels ock, för åstadkommande av ett omedelbart
provisoriskt avhjälpande av läkarbristen särskilt i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, på extra stat
för år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 50,000
kronor, att för ändamålet användas på sätt Kungl.
Maj:t bestämmer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.