Kungl. Maj:ts proposition Nr 240.
1
Nr 240.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels förordning
om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker, dels ock förordning
om ändrad lydelse av rubriken nr 160 i förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor; given
Stockholms slott den 25 februari 1921.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till dels förordning om ändrad
lydelse av 4 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning
av socker, dels ock förordning om ändrad lydelse av rubriken
nr 160 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
A. E. M. Ericsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 205 höft. (Nr 240.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 240.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 11 oktober 1907
(nr 87) angående beskattning av socker.
Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående beskattning av socker skall hava följande ändrade lydelse:
4;§-
Från fabrik, som står under kontroll, eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande av sockerskatt, från riket utföras,
om utförseln sker genom tullkammare under den kontroll och de villkor,
som i tullstadgan bestämmas för utförsel av nederlagsgods.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kung!,. Maj.ts proposition Nr 240.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av rubriken nr 1(50 i förordningen den 9 juni
1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor.
Härigenom förordnas, att rubriken nr 160 i förordningen den 9 juni
1911 med tulltaxa för inkommande varor skall hava följande ändrade
lydelse:
Kvantitet |
Tullsats |
|||
Kronor |
öre |
|||
160 |
till färgen mörkare — — — — — |
1 kg. |
07 |
|
Anm. 1. Sockerlösningar, — ■— —-- — — — till honung. |
||||
Anm. 2. Då socker, även sådant i upplöst |
Denna förordning trader i kraft dagen efter den, då förordningen,
eldigt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
4
Kungi. Maj:ts proposition Nr 240.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wr angel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde:
Jag anhåller att få anmäla frågan om vissa författningsändringar,
vilka stå i samband med den s. k. internationella sockerunionens upphörande
från och med den 1 september 1920.
Då frågan om Sveriges utträdande ur sockernnionen den 30 juni
1920 behandlades i statsrådet, anförde dåvarande chefen för finansdepartementet
följande:
»På initiativ av belgiska regeringen bildades år 1902 i syfte å
ena sidan att utjämna villkoren för konkurrensen mellan de olika produktionsländernas
betsocker och rörsocker och å andra sidan att bidraga
till utvecklingen av sockerkonsumtionen den s. k. internationella sockerunionen,
till vilken Tyskland, Österrike, Ungern, Belgien, Spanien, Frankrike,
Storbrittannien och Irland, Italien, Nederländerna och Sverige ursprungligen
anslöto sig, och avslutades den 5 mars 1902 en konvention
härom. Denna konvention blev, sedan riksdagens beslut rörande vissa
av konventionens bestämmelser inhämtats, för Sveriges del ratificerad
den 1 maj 1903 (Svensk författningssamling nr 60). Konventionen var
avsedd att gälla under fem år från den 1 september 1903 och därefter
allt fortfarande år efter år, om icke uppsägning från någon fördragsslutande
makts sida skedde.
För övervakande att konventionens bestämmelser utfördes, inrättades
en ständig kommission, den s. k. permanenta sockerkommissionen,
med 3äte i Bryssel. Efter uppsägning utträdde Storbritannien
från och med den 1 september 1913 ur sockerunionen. Enligt avtal
mellan tyska, österrikisk-ungerska, belgiska, franska, luxemburgska,
nederländska, peruanska, ryska, svenska och schweiziska regeringarna
förlängdes emellertid år 1912 den genom konventionen den 5 mars 1902
5
Kungl. Maj:ts proposition ‘Nr 240.
bildade internationella sockerunionen, varom bestämmelser återfinnas i
ett den 17 mars 1912 upprättat protokoll, ratificerat av Sverige den 29
juni 1912 (Sveriges överenskommelser med främmande makter nr 5 år
1912). Enligt artikel 5 i detta protokoll ägde var och en av de fördragsslutande
staterna att från den 1 september 1918 efter ettårig uppsägning
utträda ur unionen. Frankrike, som med anledning härav anmälde sitt
utträde, har från och med berörda den 1 september 1918 upphört att
tillhöra unionen. Från tiden efter den 1 september 1918 äga enligt
protokollet den 17 mars 1912 bestämmelserna i art. 10 uti konventionen
den 5 mars 1902 angående uppsägning av konventionen åter tillämpning.
Enligt sistnämnda bestämmelser skall, därest någon av de fördragsslutande
staterna skulle uppsäga konventionen, sådan uppsägelse
endast gälla för den ifrågavarande staten, och hava de övriga staterna
intill den 31 oktober det år, under vilket uppsägningen skett, rätt att
tillkännagiva sin avsikt att likaledes utträda från den 1 september nästföljande
år. Om någon av sistnämnda stater ämnar begagna sig av
denna rätt, skall belgiska regeringen inom tre månader sammankalla en
konferens i Bryssel för att överlägga om, vilka åtgärder böra vidtagas.
Enligt meddelande från svenska beskickningen i Bryssel bar belgiska
regeringen i skrivelse till beskickningen den 8 augusti 1919,
under hänvisning dels till ett å fredskonferensen i Paris fattat beslut
att icke bland de internationella överenskommelser, som borde åter sättas
i gällande kraft i förhållande till centralmakterna, upptaga den i Bryssel
slutna sockerkonventionen, dels ock därtill att Frankrike och Storbritannien
under kriget utgått ur sockerunionen, förklarat att under dessa omständigheter
belgiska regeringen, om ock med beklagande och under
uttalande av förhoppningen att det skulle bliva möjligt att framdeles
upprätta eu ny sockerunion, funnit sig föranlåten att föreslå de till
unionen hörande makter (utom centralmakterna) att överenskomma om
att de av sockerkonventionen härflytande förpliktelser skola mellan dem
och Belgien upphöra med den 31 augusti 1919.
På av utrikesdepartementet framställd begäran att bliva satt i tillfälle
att lämna beskickningen underrättelse om Sveriges ställning till
ifrågavarande förslag, har jag, sedan kontrollstyrelsen efter att hava inhämtat
svenska sockerfabriksaktiebolagets mening avgivit yttrande i
ärendet, i skrivelse den 30 augusti 1919 till herr ministern för utrikes
ärendena anfört, att från Sveriges sida någon erinran icke syntes vara
att göra mot Belgiens utträdande ur sockerunionen.
Efter avlåtandet av mitt berörda svar har utrikesdepartementet i
•en till finansdepartementet den 3 september 1919 inkommen skrivelse
6
Kungl. • Maj:ts proposition Nr 240.
meddelat, att enligt från svenska beskickningen i Bryssel ingånget telegram
belgiska regeringen, samtidigt som den uttryckt förhoppning att
belgiska regeringens ovanberörda förslag komme att antagas, förklarat,
att Belgien under alla omständigheter komme att frånträda konventionen
från och med den 1 september 1920. Beskickningen hade vidare meddelat
att belgiska regeringens ifrågavarande förslag riktats till Luxemburg,
Nederländerna, Peru, Sverige och Schweiz, under det hänsyn under
nuvarande förhållanden icke tagits till RysslancT. Italien hade vid konventionens
förnyande år 1912 frånträtt densamma.
Med hänsyn till nu inträffade förhållanden har jag ansett mig böra
upptaga frågan om jämväl Sveriges frånträdande av sockerkonventionen.
Såsom av det ovan anförda framgår tillhöra numera varken England,
Frankrike, Centralmakterna eller Italien den internationella sockerunionen,
och kan sålunda, sedan de större makterna frånträtt konventionen, densamma
knappast mera hava något värde för de återstående mindre makterna.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kung!. Maj:t, sedan nu Belgien
uppsagt konventionen, förklarar, att Sverige ämnar utträda ur sockerunionen
från den 1 september 1920, ävensom förordnar, att Eders
Kungl. Maj:ts vederbörande beskickningar härom skola underrätta såväl
belgiska regeringen som de till den internationella sockerunionen ännu
hörande makter.»
Denna hemställan bifölls av Kungl. Maj: t.
Sedermera har härvarande belgiske minister på sin regerings befallning
i skrivelse den 31 augusti 1920 anmält, att den internationella
sockerunionen, som bildats på grund av konventionen den 5 mars 1902,
upphört att gälla från och med den 1 september 1920.
Med anledning härav anbefalldes generaltullstyrelsen avgiva yttrande,
och har styrelsen i utlåtande den 29 september 1920 anfört bland annat,
att den internationella sockerunionens upphörande torde föranleda åtgärd
för sådan ändring i gällande tulltaxa, att de av konventionen föranledda
anmärkningarna 2 och 3 imder rubrik nr 160 bortfölle, vilket torde hava
till följd, att nuvarande anmärkning 4 erhölle ordningsnummer 2.
Jämväl kontrollstyrelsen har med anledning av sockerunionens
upphörande avgivit infordrat yttrande, däri påpekats, att i 4 § av förordningen
den 11 oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker
vore föreskrivet, att från fabrik, som stode under kontroll, eller från
allmänt sockernederlag socker finge, utan erläggande av sockerskål,-från riket utföras, om utförseln skedde genom tullkammare under den
7
Kuncjl. Majds proposition Nr 240.
Kontroll och de villkor, som i tull stadgan bestämdes för utförsel av
nederlagsgods, dock att vad sålunda vore stadgat icke skulle äga tilllämpning,
så länge den i Bryssel den 5 mars 1902 avslutade konventionen
angående beskattning av socker vore för Sverige gällande. Numera
kunde emellertid enligt styrelsens förmenande ovan omförmälda
förbehåll uti ifrågavarande 4 § bortfalla och därför erforderlig författningsändring
vidtagas.
De i generaltullstyrelsens yttrande omförmälda anmärkningar nr Depariemenu2
och 3 till rubriken nr 160 i gällande tulltaxa hava nu följande lydelse: ehefen
dAnm.
2. Socker, kommande från land, som beviljar premier för
tillverkning eller utförsel av sådan vara, belägges med en tilläggsavgift
till den allmänna tullsatsen i enlighet med vad särskilt är stadgat.
Anm. 3. Om ursprungsbevis för utländskt socker gäller vad
därom är särskilt stadgat.»
Båda dessa anmärkningar hava tillkommit i anledning av internationella
sockerunionen och hava sin syftning på av denna föranledda
förhållanden.
Beträffande innehållet i den av kontrollstyrelsen berörda 4 § i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker tilllåter
jag mig hänvisa till kontrollstyrelsens nyss återgivna yttrande.
Av skäl, som framgå av det anförda, finner jag det tydligt, att i
anledning av den internationella sockerunionens upphörande från och
med den 1 september 1920 de av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
föreslagna ändringar i nämnda författningar böra vidtagas.
Föredragande t. f. departementschefen uppläste därefter inom finansdepartementet
utarbetade förslag till dels förordning om ändrad lydelse
av 4 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker, dels och förordning om ändrad lydelse av rubriken nr 160 i förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, och
hemställde, att dessa förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philipson.