Kungl. Majds proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften m. m.; given Stockholms
slott den 25 februari 1921.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag dels till förordning angående vissa
ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,
dels till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 1 §
i förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla
upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
A. E. M. Ericsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 198 höft. (Nr 232.)
1
2
Kungl. MajUs proposition nr 232.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 9, 10, 17, 20, 21, 22, 26, 27,
34, 39, 45, 47, 54 och 56 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften skola i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse:
1 §.
I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:
Fjärde avdelningen:
Rikets hovrätter; —--patent- och registreringsverket; bank
ocli
fondinspektionen; riksräkenskapsverket; kontrollstyrelsen; — — —
stuteriöverstyrelsen.
Femte avdelningen:
vid Kungl. Maj:ts orden.
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Avsked
Fullmakt--i övriga städer
» annan ........
1 Avd. |
2 3 4 Avd. Avd. Avd. |
5 Avd. |
|||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. | Er. |
ö. | Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
i frit |
t - - |
||||||
so |
I fri |
| _ _ |
~ |
— |
— |
Kallelsebrev
i mål angående konkurs, ackordsförhandling
utan konkurs, boskillnad, årsstämning eller
försäljning av utmätt fast egendom .
Karta
Kontrakt — — — — — entreprenad......
Kungörelse, som anslås å rättens dörr, angående beslut
om egendomsavträde eller angående beslut
om inledande av offentlig ackordsförhandling;
lika med Stämning.
Kvittens
Lantmätares ■—• — förrättningshandling
Meddelande i mål angående konkurs . .
Missiv — — — — — — — —
Protokoll — -— — —---lika med Fullmakt.
» angående förordnande eller entledigande av
nämndeman, stämningsman, ledamot av ägodelningsrätt
eller god man vid lantmäteriförrättning,
av förvaltare i konkurs, av rättens
ombudsman eller god man i konkurs
eller vid ackordsförhandling utan konkurs,
av syssloman i konkurs, därå koukurslagen
den 18 september 1862 är tillämplig, samt
av annan person i avseende å vård av konkursbo,
ävensom rörande av någon bland
dem avlagd föreskriven ed........
som eljest utgives; lika med Avskrift.
Underrättelse
— — gäldenär .
mål angående konkurs eller ackordsförhandling
utan konkurs......
fritt
fritt
fri _
fri
I
fri
_ fritt ____
fritt
fri _L
fri
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
1 Avd. |
3 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. ö. |
Kr. | ö. |
Kr. |
0. |
|
Underrättelse angående beslut om vägrad — — — |
__ |
fri |
1 |
Utdrag — — — — Vattenbote.
> av äktenskapsregistret; se Äktenskapsregistret.
Utnämning sbrev — — — — — — — — —
Årspass; se Pass.
Äktenskapsregistret, utdrag av...........
Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd,
varje ark..............
> som avses i de vid verkställd reglering av
statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m. meddelade bestämmelser
angående indragning av expeditionslösen,
och som är utfärdad av
ämbets- eller tjänsteman, vilken är underkastad
sådan bestämmelse, förses utöver
eljest utgående stämpelavgift med
stämpel till belopp, motsvarande den indragna
lösen.
— | 50
50i — I 50
1—11
8 §•
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i inländskt aktiebolag — — — — — utbekomma.
Varda aktiebrev utan erläggande av betalning utfärdade såsom
ersättning för förkomna eller förstörda sådana brev eller, i utbyte
mot aktiebrev i samma bolag, och hava de äldre breven varit
försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med
stämpel beläggas, äro de nya aktiebreven fria från stämpel, så
’ vida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre breven
lytt. Utfärdas de nya aktiebreven å högre belopp, skola de förses
med stämpel, i enlighet med vad ovan sagts, för skillnaden m^lan
beloppen. \
Aktiebrev, som sålunda är fritt från stämpel eller skall beläggas
med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas, skall
vid utfärdandet av bolaget förses med anteckning om orsaken
härtill.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
o
För —--— ledamöter.
Se för övrigt 27 §.
Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, där icke annorledes här nedan stadgas,
förses med stämpel, innan det första gången, sedan detsamma
blivit till riket infört, härstädes belånas, försäljes eller på vad sätt
det vara må överlåtes eller, därest det ej förut vederbörligen stämpelbelagts,
innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden
person, till vars efterlämnade tillgångar aktiebrevet hör. Stämpeln
utgår med 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, för vilket
stämpel å brevet enligt nedan angivna grunder skall beräknas.
Lyder aktiebrev å visst belopp, beräknas stämpel å detta belopp.
Lyder aktiebrev åter å viss kvotdel av aktiebolags egendom, beräknas
stämpel å värdebelopp, vilket i samband med stämpelbeläggning
bestämmes av magistrat i stad eller dombavande på landet
med ledning av avgiven värdedeklaration.
Vad sålunda stadgats, skall dock icke äga tillämpning på
sådant aktiebrev i utländskt aktiebolag, som bit till riket införts
före den 1 oktober 1921 samt före samma dag uppvisats bos magistrat
i stad. Om dylikt uppvisande samt om dagen därför skall
magistraten kostnadsfritt verkställa påteckning å aktiebrevet.
Varda aktiebrev i utländskt aktiebolag, vilka införts till riket,
av bolaget infordrade för att utbytas mot nya aktiebrev i
samma bolag, må innehavaren av breven med företeende av dessa
hos överståthållarämbetet eller vederbörande Konungens befallningshavande
anhålla om vidtagande av åtgärd, för att de å breven
anbragta införselstämplar eller den för desamma enligt nästföregående
stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas
de nya aktiebreven. Ingives samtidigt en förteckning, upptagande
aktiebolagets namn, antal och slag av ifrågakomma aktier, samt de
belopp eller kvotdelar i bolaget, varå dessa lyda, skall myndigheten
med en för sådant ändamål inrättad tryckstämpel annullera
införselstämplarna eller, om stämpelfrihet åtnjutes i enlighet med
vad i nästföregående stycke omförmäles, förse aktiebreven med påteckning
om företeendet och ändamålet därmed. Tillika skall myndigheten
kostnadsfritt å förteckningen teckna bevis om densammas
riktighet och ändamålet med dess ingivande. Därest sedermera
inom ett år från utfärdandet av nämnda bevis nya aktiebrev i
bolaget, vart för sig eller sammanlagda till belopp eller kvotdelar
motsvarande de i förteckningen upptagna, företes för myndigheten
och förteckningen med å densamma tecknat bevis återställes, äger
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
stämpelfrihet rum för de nya aktiebreven; och förses dessa av
myndigheten med anteckning om orsaken härtill.
Se för övrigt 16 §.
Andelsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.
Andelsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt
aktiebolag.
Anvisning; lika med Växel.
Byte av fast egendom — — — — om Köp av fast egendom.
Byte av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant
fartyg:
anmälan — — — i denna § är stadgat.
Checkräkning, — — —• — med Depositionsråkning.
Delaktighetsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.
Delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev
i utländskt aktiebolag.
Depositionsråkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan
kreditinrättning eller bankir, å vilken räkning penningar mot särskilt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter
uppsägning återbetalas: räntebesked — vare sig detta meddelas insättaren
genom särskild handling eller genom anteckning å bevis
eller i bok — räntekupong, kvittens å mottagen ränta eller, därest
räntebesked, räntekupong eller kvittens ej lämnas, anteckning i
räkenskaperna, varigenom insättaren tillgodoföres ränta, skall vid
handlingens lämnande eller anteckningens förande förses med stämpel
av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till 10 kronor,
samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om
detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.
Vad — — — — innestå.
Sökes på grund av bevis om insättning på sådan räkning,
som här ovan avses, betalning hos offentlig myndighet, skall beviset
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det
kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;
dock är dylikt bevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då
på grund därav fordran bevakas i konkurs.
Se för övrigt 54 och 55 §§.
Förpantning sbrev; lika med Skuldebrev.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förskrivning; se Obligation.
Förvärv av fast egendom i enlighet---avhandling om Köp av fast
egendom.
Förvärv av fast egendom genom skifte vid upplösning av bolag eller förening;
fångeshandling därå; lika med avhandling om Bijte av fast
egendom.
Förvärv av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant
fartyg genom skifte vid upplösning av bolag eller förening; lika
med Byte av fartyg {pråm).
Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag eller
förening eller på grund av tillskott efter bolagets eller föreningens
bildande; fångeshandling därå; lika med avhandling om Byte av
fast egendom.
Förvärv av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant
fartyg på grund av tillskott vid bildande av bolag eller förening
eller pa grund av tillskott efter bolagets eller föreningens bildande:
lika med Byte av fartyg {pråm).
Gåva av fast egendom: — — — — — — _ _ _ _ _
Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis
i inländskt bolag; angående stämpelplikt se 27 §.
Kapitalräkning; se Depositionsråkning.
Kvittens,-----; lika med Växel;
dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom
postförskott eller s. k. efterkrav, är från stämpel fri.
Köp av fast egendom: avhandling----1 krona för varje fulla
100 kronor av egendomens värde.
Köpeavbandling — — — 2 kronor för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.
Där köpeavhandling — ----sista fånget.
Fångeshandling----fri.
Köp av fartyg {pråm) till värde av minst 6,000 kronor eller lott i sådant
fartyg:
anmälan om köpet — — — — överlåtelsen.
Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara
svenskt, skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret eller,
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
om fartyget ej är i registret infört, anmälan till den i 34 § 2 mom.
omförmälda myndighet förses med stämpel enligt vad här ovan
stadgas.
Vid köp av fartyg från utländsk ägare, vid beställning, som
avser nybyggnad av fartyg, vid köp av nybyggt fartyg omedelbart
från den, som byggt detsamma, samt vid köp av fartyg, som är
avsett att användas för skeppsbrutnas räddning eller av statens
befattningshavare i och för tjänsten, äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet
icke ruin; dock att stämpelfriheten vid beställning
avser endast det ursprungliga beställningsavtalet men icke överlåtelse
av beställningskontrakt.
Där köpeavhandling — — — — sista fånget.
Där köpare av fartyg inom sex månader från köpeavhandlingens
upprättande utan annan ändring i köpevillkoren än som
betingas av att flera bliva lottägare i fartyget, överlåter fartyget
eller lott däri till delägare i nybildat rederi eller till nybildat bolag,
vilka bildats i ändamål att övertaga fartyget, samt anmälan
om överlåtelsen skett inom samma tid och inom tid, som för dylik
anmälan finnes föreskriven, äger, därest i sammanhang med anmälan
om förra fånget uppgivits, eller där sådan anmälan icke är
erforderlig, vid anmälan om den senare överlåtelsen styrkes, att
förvärvet skett för att överlåtas till vederbörande rederi eller bolag,
stämpelbeläggning ej rum för sista fånget.
Anmälan — — — — köpet.
Sökes----järnväg.
Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.
Lottbrev, andelsbevis eller délaktighetsbevis i inländskt bos
bolaget utbekomma.
Varda lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis utan erläggande
av betalning utfärdade såsom ersättning för förkomna
eller förstörda sådana brev eller bevis eller i utbyte mot dylika
brev eller bevis i samma bolag, och hava de äldre breven eller bevisen
varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke
skolat med stämpel beläggas, äro de nya breven eller bevisen fria
från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än vara de
äldre breven eller bevisen lytt. Utfärdas de nya breven eller bevisen
å högre belopp, skola de förses med stämpel, i enlighet me
vad ovan sagts, för skillnaden mellan beloppen.
Lottbrev eller bevis, som sålunda är fritt från stämpel ellei
Kungl. May.ts proposition nr 232.
9
skall beläggas med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas,
skall vid utfärdandet av bolaget förses med anteckning om orsaken
härtill.
För den — — — — i sparbanker.
Se för övrigt 27 §.
Lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt
aktiebolag.
Lottsedel — — — — — — •— — — — — — — —
Obligation, som utfärdas här i riket,----stadshypotekskassas
obligationer.
Sökes — — — — i konkurs.
Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning
för förkomna eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte
mot obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, och
hava de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas, äro de nya
obligationerna fria från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre
belopp än varå de äldre obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna
å högre belopp, skola de förses med stämpel, i enlighet
med vad ovan sagts, för skillnaden mellan beloppen.
Obligation, som sålunda är fri från stämpel eller skall beläggas
med stämpel på sätt i nästföregående punkt stadgas, skall
vid utfärdandet av obligationsutgivaren förses med anteckning om
orsaken härtill.
Därest — — — — i denna förordning är stadgat om obligation,
som utfärdas här i riket.
Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.
Obligation, som utfärdats i utlandet, skall, där icke annorledes här nedan
stadgas, förses med stämpel, innan den första gången, efter det
densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller
på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen
stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning
efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen
hör. Stämpeln utgår med 60 öre för belopp ej överstigande 100
kronor och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor.
I utlandet utgiven, till riket införd obligation vare fri från
sådan införselstämpel, som ovan nämnts, därest genom magistrats
påteckning å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten
uppvisad före den 1 januari 1895. Är dylik obligation, som inkommit
till riket efter ingången av år 1895 men före den 1 juli
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft. (AV 232.) 2
10 Kungl. MajUs proposition nr 232.
1917, försedd med påteckning av magistrat, att den före sistnämnda
dag hos magistraten uppvisats, skall obligationen beläggas med
stämpel enligt de för obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande
bestämmelser.
Varda i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket,
av utgivaren infordrade för att utbytas mot nya obligationer, utfärdade
av samma utgivare och löpande med samma ränta, må
innehavaren av obligationerna med företeende av dessa hos överståthållarämbetet
eller vederbörande Konungens befallningshavande
anhålla om vidtagande av åtgärd, för att de å obligationerna anbragta
införselstämplar eller den för desamma enligt nästföregående
stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas de
nya obligationerna. Ingives samtidigt en förteckning, upptagande
utgivarens namn, obligationernas antal samt dessas belopp och
räntefot, skall myndigheten med en för sådant ändamål inrättad
tryckstämpel annullera införselstämplarna eller, om stämpelfrihet
åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,
förse obligationerna med påteckning om företeendet och ändamålet
därmed. Tillika skall myndigheten kostnadsfritt å förteckningen
teckna bevis om densammas riktighet och ändamålet med dess ingivande.
Därest sedermera inom ett år från utfärdandet av nämnda
bevis, nya, av samma utgivare utfärdade obligationer, till räntefot
och, var och en för sig eller sammanlagda, till belopp motsvarande
de i förteckningen upptagna, företes för myndigheten och
förteckningen med å densamma tecknat bevis återställes, äger stämpelfrihet
rum för de nya obligationerna; och förses dessa av myndigheten
med anteckning om orsaken härtill.
Därest hit till riket inkommit löpande förskrivningar, som i
utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och vilka
uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen,
gälle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats som
obligation, vad i denna förordning är stadgat om obligation, som
utfärdats i utlandet.
Se för övrigt 16 §.
Postremissväxel; se Växel.
Räkning, —---järnväg.
Rätt till elektrisk kraft; se Nyttjanderätt till fast egendom.
Servitutsavtal, — — — — egendom.
Kung!. Maj:ts proposition nr 232.
11
Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes
eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt förbehålles,
skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses
med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av vad för
rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i avhandlingen
till visst belopp bestämt, av 10 öre för varje fullt antal av 10 ar
utav det upplåtna skogsskiftet.
Sökes på — — — — sökes.
Växel ■— — — — — — — — — — — — — —
b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes
ort betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall i förra fallet,
då den utställes, samt i senare fallet, innan den här i riket överlåtes
eller till godkännande eller betalning företes eller godkännes
eller betalas, beläggas med stämpel av 50 öre för belopp, ej överstigande
1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental
kronor, varå den lyder;
och skall handling, vilken är avsedd att såsom växel utställas
utom riket men före utställandet varder bär i riket försedd
med godkännande, stämpelbeläggas såsom växel, innan den översändes
till utrikes ort.
Utom i fall — — — — bevakas i konkurs.
Se för övrigt 16 §.
9 §•
Stämpel----slutat är.
Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion
eller genom skifte eller på grund av tillskott eller i enlighet med gällande
---gäldas. Vid förvärv av fartyg genom skifte eller på grund
av tillskott skall förvärvaren ensam gälda stämpeln. Likaledes skall
vid köp av fartyg genom inrop å exekutiv auktion köparen ensam betala
stämpeln.
10 §.
2. Vid--— — värde.
Vid byte av fartyg, vid förvärv av fartyg genom skifte eller på
grund av tillskott samt vid köp av fartyg, där köpeskillingen---—
män.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Yad sålunda är stadgat i fråga om fartyg äger motsvarande titllämpning
beträffande lott i fartyg.
3. De bevis----införskaffas. Underlåter vid köp av far
tyg
eller lott i fartyg den avgiftsskyldige att lämna uppgift om köpeskillingen,
äger rätten efter framställning av vederbörande myndighet
att genom vite tillhålla honom att lämna dylik uppgift.
17 §.
Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning
eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid
blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives,
äge förnyad stämpelbeläggning ej rum, dock med undantag för de i 14 §
omförmälda fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på
grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis, till följd av uraktlåten
förnyelse förfallit eller av domstol dödats och ny inteckning därefter ej
blivit sökt, på landet sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och
i stad inom ett år..
Där på grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis betalning
sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene varit sökt, eller där inteckning
sökes för belopp, för vilket betalning tillförene varit sökt, sker
ej förnyad stämpelbeläggning.
Äskas — — — — med stämpel.
20 §.
Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbets-
eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse
blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall
i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det ifrågakommen
stämpelbeläggning ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder
ämbets- eller tjänstemannen lyder; dock att nämnda tid, där talan
grundar sig på förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen,
räknas från tiden för samma förhållandes tillkomst. Part, som ej nöjes
åt hovrättens beslut,----penningar.
21 §.
Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd stämpelbeläggning
beroende, visa, att talan om återfående av stämpelavgift
icke kunnat av honom föras i den ordning, som i samma § är föreskriven,
Kungl. Maj:ta proposition nr 232.
13
ankomme efter därom gjord ansökning på Konungen att efter prövning av
föreliggande omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift
för mycket erlagts.
Vad —--— erlagda.
22 §.
1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:
a) helarksstämplar,
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt
c) bank- och växelstämplar.
I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av
generalpoststyrelsen.
Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som
utfärdas bär i riket, rum i den ordning, 27 § föreskriver.
2. När--— — stämplar begagnas.
Där — — — — närmast, begagnas.
26 §.
Generalpoststyrelsen — — — — tillgå.
Ett exemplar av denna förordning jämte av generalpoststyrelsen
utfärdad förteckning över de valörer, i vilka stämplar tillhandahållas,
skola för allmänheten finnas tillgängliga å varje postanstalt.
Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar
av det slag eller i de valörer, som enligt författningen och generalpoststyrelsens
förteckning skola vara att tillgå samt i gjord rekvisition begäras,
åligger det postanstaltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa
och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att underrätta
rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.
Huru ----— — och 33 §§.
27 §.
Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländska
bolag eller obligationer, som utfärdas här i riket, enligt 8 § skola
förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna
till aktiebreven, lottbreven, bevisen eller obligationerna sker
genom generalpoststyrelsens försorg. Den, som vill låta stämpla dylika
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande
av blanketterna samt uppgift å dessas valör och antalet av
varje valör ävensom, då fråga är om stämpling av aktiebrev, lottbrev
eller bevis, intyg om det belopp, som enligt bolagets beslut skall erläggas
i betalning för aktien, lotten eller andelen. Generalpoststyrelsen fastställer
därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i
denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet
blivit inbetalt, verkställa stämplingen.
Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton å
aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som här ovan avses,
skall därom — — — — åliggande.
Talan — — — — allmänhet.
34 §.
1. Ämbets- eller tjänsteman — — — — föreskrives.
Är anmälan om köp av fartyg eller fartygslott----stats
verket.
Är annan handling — — — — icke mottagas. Ämbets- eller
tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan
att samtidigt belägga handlingen med av honom kontant inköpta stämplar,
åligger att med användande av blanketter, som avgiftsfritt tillhandahållas
honom av generalpoststyrelsen jämlikt av Konungen utfärdade
bestämmelser, omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda
uppburna medel.
Då--— — erfordras.
2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller
muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg till värde av minst 6,000 kronor eller av lott i sådant
fartyg, skola---— träffade avtalet. Är köparen ej bosatt här i
riket, åligger anmälningsskyldighet endast säljaren. Anmälan skall--
—- — tillhör.
Länsmannen — — — — underlåtenhet.
Sedan----ägare.
3. Vad i mom. 1 och 2 är stadgat beträffande köp av fartyg äger
motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg samt förvärv
av fartyg genom skifte eller på grund av tillskott.
4. Ingives för inregistrering till domstol efter avliden person upprättad
bouppteckning, däri upptagits aktiebrev i utländskt aktiebolag
eller lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
15
ekonomisk art eller obligation, som utfärdats i utlandet, åligger det domstolen
att före inregistreringen tillse, att den i 8 § för dylika handlingar
föreskrivna stämpelskyldighet blivit fullgjord.
39 §.
Stämpelförsäljare, som i räkning--— — stämpelförsäljaren.
Sådana — — — ■— medlen.
Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning
för dubbel beläggningsstämpel utan att samtidigt belägga handlingen
med av honom kontant inköpta stämplar, åligger att inom åtta dagar
efter varje månads slut till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda
må hava influtit under den tilländalupna månaden med bifogande därvid
av de till blanketterna hörande talonger, som motsvara de under
månaden utfärdade kvittona. Sålunda överlämnade talonger skola i generalpoststyrelsen
undergå behörig granskning.
45 §.;
1. De — — — — månaden.
2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till riksräkenskapsverket
överlämna ej mindre -—- — —- — inventeringar.
47~§.
1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betal
ning
företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med
växel stämpelbeläggas, eller här i riket godkänner eller betalar växel eller
annan handling av nyssnämnd beskaffenhet, som utfärdats utom riket,
eller godkänner och till utrikes ort översänder sådan handling, som omförmäles
i 2 stycket av mom. b) under rubriken växel i 8 §, utan att,
där handlingen skolat förses med stämpel,---— bot fem kronor.
2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning
av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt
bolag, då brevet eller beviset utfärdas, böte tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som belånar, försäljer eller
på vad sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag eller
lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk
art, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven stämpel
eller sådan påteckning av magistrat, som där omförmäles.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Utgiver någon interimsbevis eller interimskvitto, som i 27 § avses,
i annan ordning än där stadgas, böte — — dock minst tjugufem
kronor.
3. Den obligation sutgivare----bot tjugufem kronor.
4. Den obligationsutgivare----bot tjugufem kronor.
Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
eller delaktighetsbevis i inländskt bolag eller här i riket utfärdad obligation,
som utlämnas i ersättning -----etthundra kronor.
6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg
till värde av minst 6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg--
--dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom
byte eller skifte eller på grund av tillskott blivit ägare av fartyg, som
här sägs, eller av lott däri.
Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg till värde av minst 6,000 kronor eller av lott
i sådant fartyg underlåta att----hot tjugufem kronor. Lag
samma vare för dem, som träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs,
eller av lott däri, eller om förvärv av dylikt fartyg eller lott däri genom
skifte eller på grund av tillskott.
Där säljare — — — — tjugufem kronor; och gäller vad här är
stadgat i tillämpliga delar även med avseende å dem, vilka med varandra
träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs, eller av lott däri, eller
om förvärv av dylikt fartyg eller lott däri genom skifte eller på grund
av tillskott.
54 §.
Den i 8 §----utgöras.
Bank — —---säkerhet.
Sedan -— — — — generalpoststyrelsen. Konungens befallningshavande
skall ock förordna ett ombud att hos banken utöva den befattning,
varom i denna förordning stadgas, och skall därvid iakttagas att,
därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag skall till sådant ombud utses
det allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande lag
om bankrörelse förordnats för bolaget.
Den----erlägga.
Yerkställes----rättighet.
Vad i denna § är stadgat i fråga om bank, skall äga motsvarande
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank, bankir eller
ekonomisk förening; dock skall i fråga om sparbank sådant intyg, som
omförmäles i 4 stycket av denna §, utfärdas och till generalpoststyrelseu
insändas av Konungens befallningshavande eller dess för undersökning av
sparbanks förvaltning förordnade ombud, samt utfärdandet av intyget ske
i samband med dylik undersökning, även om denna äger rum efter det
stämpelbeloppet av sparbanken insänts till generalpoststyrelsen.
56 §.
Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till
anordnande av lotteri —---dragningen.
Inbetalas----därå.
A lottsedel, som enligt generalpoststyrelsens medgivande må utlämnas
— — — — påtryckas.
Denna förordning träder i kraft, i vad den avser 3 § rubrikerna
Kallelsebrev, Kungörelse, Meddelande, Protokoll och Underrättelse den 1
januari 1922, samt i övriga delar den 1 augusti 1921.
o
O
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 198 höft. (AV 232.)
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förslag
till
förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skall upphöra att gälla samt att 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 15 och 18 §§
i samma förordning skola i nedan angivna delar hava följande ändrade
lydelse:
3 §.
3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall nämligen:
a) -------------------
b) -------------------
c) -------------------
d) -------------------
e) vid utlämnande av här i riket utfärdad obligation, da enligt förordningen
angående stämpelavgiften obligationen skall före utlämnandet
förses med särskild stämpel.
4. Värdet---— gällande.
4 §■
2. Vid —---köpeskillingen.
Skyldigheten----kommissionär.
Är — — —. — avräkningsnotan.
Där — —--namn.
Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom
kommissionär skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission
(avräkningsnota i kommission). Avslutar annan än fondhandlare köpavtal
för annans räkning, skall i avräkningsnotan utsättas för vems räkningavslutandet
skett.
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
Avräkningsnota behöver icke vara underskriven — — — —
5 §•
Då — — — — blanketter.
Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad avräkningsnota
i kommission, skall fastsätta densamma vid det hos honom
förvarade exemplaret av den utav honom själv över köpet eller bytet
utfärdade notan.
7 §•
1. För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel
beläggningsstämpel (överlåtelsestämpel). Överlåtelsestämplar skola
vara att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.
De två exemplaren — — — — — — — — — — — — — —
9 §•
Tillsyn över efterlevnaden av de i denna förordning givna föreskrifter
tillkommer bank- och fondinspektionen.
10 §.
Inom tre månader efter utgången av varje kalenderkvartal skall
fondhandlare till bank- och fondinspektionen insända de blankettböcker
med tillhörande exemplar av upprättade avräkningsnotor, vilka han använt
under det kvartal, varom fråga är.
11 §•
Underlåter fondhandlare att fullgöra vad honom enligt stadgandet i
10 § åligger, äge rätten på framställning av bank- och fondinspektionen
genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.
15 §.
De i 12 och 13 §§ omförmälda — — — — allmän domstol.
Varder kontrahent —---ålegat.
18 §.
Generalpoststyrelsen — — — — av de särskilda slag, som skola
vara att tillgå — —--försäljningsställe.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Denna förordning träder i kraft, i vad den avser 3, 4, o, 7 och 18
§§ den L augusti 1921, samt i övriga delar den 1 januari 1922; dock att
de jämlikt nu gällande bestämmelser utsedda tillsyningsmän icke äga att
granska de avräkningsnotor, som upprättas efter den 1 oktober 1921,
utan skola dessa på sätt i 10 § stadgas insändas till bank- och fondinspektionen.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående
rätt att lios statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att
utgöra stämpelavgift.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 22 juni 1911
angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet
att utgöra stämpelavgift skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med
vilket belopp i visst fall stämpelavgift skall utgå enligt gällande författningar
angående stämpelavgifter, äge han hos statskontoret erhålla dylik
upplysning, utom vad angår dels sådana enskilda handlingar, vilka vid
ingivandet till statsmyndighet skola förses med stämpel eller vilkas stämpling
skall ske genom generalpoststyrelsens försorg, dels ock statsmyndighets
expeditioner.
Av statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.
Kungi. Maj:ts proposition nr 232.
21
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 febru- ''
ari 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson,
anförde:
Efter av Kungl. Maj:t den 27 maj 1919 lämnat bemyndigande har Ändringar
dåvarande chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga*) lonhimgen.
att inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga
om ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
m. m. De sakkunniga hava den 16 februari 1920 överlämnat
ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket torde såsom bilaga
få åtfölja statsrådsprotokollet.
Över förslaget hava utlåtanden avgivits av patent- och registreringsverket
samt generalpoststyrelsen den 9, av statskontoret den 11, av bankoch
fondinspektionen den 12 och av kommerskollegium den 13 mars 1920.
Jag biträder de sakkunnigas förslag i väsentliga delar. I det följande
kommer jag att redogöra för förslaget endast då jag funnit skäl
avvika därifrån eller då de avgivna utlåtandena därtill giva anledning.
Jag torde här höra erinra, att förslaget, i vad det avser stämpel
å vissa lantmäterihandlingar samt ytterligare ett par detaljer, redan
föranlett åtgärd i proposition nr 368 till 1920 års riksdag, samt att
förordningen den 20 april 1906 angående en särskild stämpelavgift för
försäljning av punsch, arrak och rom numera upphävts. Den av de sakkunniga
jämväl berörda förordningen angående expeditionslösen är av administrativ
natur och torde därför kunna förbigås. Utöver de av de sakkunniga
föreslagna ändringarna har jag nu ansett åtskilliga andra vara
av behovet påkallade; och har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta
förslag därtill, vilket jag även ber att få framlägga.
*) Bankdirektören A. Hedenlund, juris doktorn F. Brockoch häradshövdingen J. Zetterstedt.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Då jag nu med den inskränkning, jag nyss nämnde, går att redogöra
för förslagen, följer jag den ordning, vartill stämpelförordningens
nuvarande uppställning giver anledning.
1 §■ Det på grund av 1920 års riksdags beslut nyinrättade riksräken
skapsverket
har intagits bland de statsmyndigheter, som uppräknas i 1 §,
och har därvid bekommit sin plats i fjärde avdelningen, närmast före
kontrollstyrelsen. Vidare har i stället för bankinspektionen insatts bankoch
fondinspektionen.
3 §■ Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till den
nedgång i penningvärdet, som ägt rum under de senaste åren, en höjning
bör ske av stämplarna till statsmyndigheternas expeditioner ävensom
till de i II kapitlet omförmälda enskilda handlingar, vilka skola förses
med stämpel till visst belopp, som icke står i förhållande till något
i handlingen upptaget värdebelopp. Det torde emellertid icke vara erforderligt
att redan nu, innan den statsfinansiella situationen kan överblickas,
taga ställning till denna fråga. Möjligen blir det framdeles anledning
återkomma till densamma.
Med anledning
av förslag
till konkur
slag m. ni.
föreslagna
ändringar i
3 §■
3 §■
Aktiebrev,
Lottbrev
och
Obligation.
Förskriv
ning.
Förvärv av
fast egendom
eller
fartyg
(pråm) genom
skifte
vid upplösning
av bolag
eller
förening.
I proposition den 17 december 1920, nr 4, har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga förslag till, bland annat, konkurslag och lag om
ackordsförhandling utan konkurs. Ett upphöjande till lag av nämnda
förslag föranleder i 3 § ändring i rubrikerna Kallelsebrev, Protokoll och
Underrättelse samt tillägg av två nya rubriker, Kungörelse och Meddelande.
I anledning av den nya giftermålsbalkens bestämmelse om upprättande
av ett äktenskapsregister, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande
skall föras hos statistiska centralbyrån, har vidare i 3 § införts eu ny
rubrik, Äktenskapsregistret, utdrag av; och har med hänsyn därtill att
någon lösen icke kommer att utgå, stämpeln bestämts till tre kronor.
I de sakkunnigas förslag till lydelse av rubrikerna aktiebrev i inländskt
aktiebolag, aktiebrev i utländskt aktiebolag, lottbrev i inländskt
bolag, obligation, som utfärdas här i riket och obligation, som utfärdats
i utlandet, hava företagits en del ändringar, som dock äro av uteslutande
formell natur.
I enlighet med hemställan från generalpoststyrelsen, att, då under rubriken
obligation meddelades bestämmelser om stämpelbeläggning av löpande
förskrivningar, en ny rubrik härom borde införas, har efter rubriken
förpantningsbrev intagits eu rubrik, »Förskrivning; se Obligation».
Angående den av de sakkunniga föreslagna stämpelskyldigheten
vid fastighets- och fartygsförvärv, som skett genom skifte vid upplösning
av aktiebolag, handelsbolag eller förening har statskontoret i sitt
23
KungI. Maj:ts proposition nr 232.
utlåtande förklarat sig vidhålla den av statskontoret förut uttalade uppfattningen,
att frihet från lagfartsstämpel vid skifte stode i full överensstämmelse
med grunderna för vårt stämpelbeskattningsväsen.
Kommerskollegium har anfört, att, då genom skifte egentligen endast
en redan förut befintlig rätt utbrytes, framstår en likabehandling i
stämpelavseende av ett sådant förvärv med köp såsom i och för sig icke
rättvis och icke heller med den åsyftade stämpelavgiftens karaktär av
omsättningsskatt väl överensstämmande. Då därtill komme, att omständigheterna
torde föranleda till att vid skifte förvärvaren finge ensam vidkännas
hela avgiften, ville det synas kommerskollegium, som om förhållandena
billigtvis borde betinga, att stämpelavgiften vid skifte sattes
till högst halva stämpelbeloppet vid köp.
De båda ämbetsverkens uppfattning att ett införande av den nu
föreslagna stämpelskyldigheten icke skulle gå väl ihop med stämpelavgiftens
karaktär av omsättningsskatt synes mig icke böra föranleda ändring
i de sakkunnigas förslag. För mig har uppgivits, att det förekommit
eu mängd fall, då ett aktiebolag förvärvat ett annat aktiebolags fasta egendom
genom att uppköpa samtliga aktier i detta och sedan tillskifta sig
eg-endomen, varefter vid sökt lagfart å fånget stämpel icke behövt erläggas.
Då det här i själva verket är fråga om köp av fast egendom, synes det
mig icke vara obilligt, att stämpel utgår. Enahanda är förhållandet vid
förvärv av fartyg. Då förvärv genom skifte kan ske förutom vid upplösning
av handelsbolag och aktiebolag även vid upplösning av ömsesidiga
försäkringsbolag och solidariska bankbolag, har jag låtit de sakkunnigas
förslag undergå en mindre jämkning.
De sakkunniga hava ansett, att, då vid bildande av aktiebolag fast
egendom tillskjutes mot erhållande av aktier, fånget faller under befintliga
bestämmelser om byte av fast egendom. De sakkunniga hava därför
ej upptagit ett dylikt fång såsom stämpelpliktigt under särskild rubrik.
Emellertid har i ett Kungl. Maj:ts utslag den 4 februari 1921 eu motsatt
uppfattning kommit till synes. Jag har därför ansett nödigt upptaga
två rubriker, varigenom göres tydligt, att stämpel skall utgå, då vid
bildande av bolag eller förening bolagsman eller föreningsmedlem såsom
sin insats tillskjuter fast egendom eller fartyg. Detsamma skall gälla, då
efter bolagets eller föreningens bildande på enahanda sätt tillskott av fast
egendom eller fartyg göres. Av den föreslagna stämpelskyldigheten vid
förvärv genom skifte och på grund av tillskott hava föranletts ändringar
i 9 §, 10 § 2 inom., 34 § och 47 § 6 mom.
En av de sakkunniga har i särskilt yttrande föreslagit, att fjärde
stycket under rubriken köp av fast egendom samt fjärde och femte styckena
Stats
kontoret.
Kommers
kollegium.
Departe
ments
chefen.
Förvärv av
fast egendom
eller
fartyg
(pråm) genom
tillskott vid
bildande av
bolag eller
förening.
Köp av fast
egendom och
av fartyg
(pråm).
24
Kungl. Maj ds proposition nr 232.
under rubriken köp av fartyg (pråm) skola utgå. De skäl, soin anförts
härför, finner jag vara värda beaktande. Då emellertid de missbruk,
vartill det nu förefintliga stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse inom
viss tid kan giva anledning, till största delen torde komma att, såvitt angår
överlåtelse av fast egendom, omöjliggöras ,därest ett av jordabalkskommissionen
utarbetat förslag till lag med vissa bestämmelser i avseende å köp, byte
och gåva av fast egendom varder upphöjt till lag, har jag ansett mig icke
höra föreslå borttagandet av stämpelfrihet vid överlåtelse inom viss tid av
fast egendom. Beträffande överlåtelse av fartyg inom viss tid synes mig
tillräckliga skäl icke hava förebragts för avskaffande av stämpelfrihet.
Köp och lyte Om den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av rubrikerna köp
a[pråm)9 och byte av fartyg (pråm) har kommerskollegium i sitt utlåtande anfört:
Kommers- Såsom en fördel, bland andra, som skattepliktens begränsning efter farkollegmm.
vär(je spune medföra, hade kommerskollegium i sitt av de sakkun
niga
åberopade yttrande den 10 mars 1917 framhållit, att därigenom
skulle upphöra anledning till att från mätningsskyldighet förfåttningsenligt
befriat fartyg skulle med hänsyn allenast till eventuell skatteplikt
bliva nödsakat underkastas mätning. Genom bibehållande, såsom skett i
förslaget, i nämnda hänseende alternativt av en storleksgräns skulle den
antydda olägenheten kvarstå och göra sig än mera gällande, i den mån
genom gränsens sänkning ett större antal mindre fartyg komme att inbegripas
inom området för skattetillämpningen. Vidare kunde framhållas,
att skatten beträffande fiskefartyg med hänsyn till de jämförelsevis dyrbara
tillbehör och fångstredskap, varmed de vore utrustade och som
kunde öva ett väsentligt inflytande på deras värde, finge en annan, i
viss mån hårdare karaktär än i fråga om handelsfartyg i egentlig mening.
Förhållandet syntes skäligen betinga om icke fullständig avgiftsbefrielse
så åtminstone lindring i avgiftsbelopp. I övrigt förelåge emellertid
giltig anledning till att från skatten fritaga avtal om förvärv av
fartyg, som vore avsett för skeppsbrutnas räddning eller vore att anse såsom
tillbehör till annat fartyg eller vore avsett att användas av lots eller
annan statens befattningshavare i och för tjänsten. I avseende å det
föreslagna stadgandet om avgiftsbefrielse under angivna förutsättningar,
när ett fartygsfång på samma villkor ånyo överlätes, ville det synas
kollegium, som om förmånen därav skäligen borde få åtnjutas även vid
överlåtelse av fång av fartyg från utlandet eller på grund av beställning,
varför förbehållet om för det förra fånget erlagd stämpel icke borde för
antytt fall uppehållas. Vidare borde uppställas den fordran, att i sammanhang
med anmälningen om det förra fånget skulle hava uppgivits eller, där
sådan icke påkallades, vid anmälningen om den senare överlåtelsen styrkts,
Kungl. Maj ds proposition nr 232.
25
att förvärvet skett för att överlåtas till vederbörande bolag eller rederi.
Då omförmälda stadgande syntes vara avsett att ersätta gällande föreskrift
i ämnet, ville kollegium erinra därom, att denna senare, om man
bortsåge från inskränkningen genom tidsbegränsning, hade i övrigt en i
viss mån vidsträcktare tillämplighet än det nu föreslagna.
Då jag funnit kommerskollegii anmärkning mot bibehållande av eu Departealternativ
storleksgräns befogad, har densamma borttagits. Kommers- mentBchefenkollegium
har framhållit, att fiskefartyg komine att i skattehänseende
drabbas hårdare än andra fartyg, därför att de tillbehör och fångstredskap,
varmed de vore utrustade, vore jämförelsevis dyrbara och följaktligen
kunde väsentligt höja fartygens värde. Visserligen innehåller den
nordiska sjölagstiftningen icke någon positivt begränsande bestämmelse
om vilka tillbehör, som böra anses såsom delar av fartyget; stadgandet i
sjölagens 268 § giver endast en negativ begränsning. Den rådande uppfattningen
lärer dock vara, att redskap, som äro anskaffade för annat
ändamål än den egentliga sjöfarten, såsom till exempel för idkande av
fiske eller fångst, för fångstens beredande eller för utövande av bärgningsverksamhet,
icke äro att anse såsom delar av fartyget. Då med denna
uppfattning fiskefartyg icke komma i en sämre ställning än andra fartyg,
har jag icke funnit anledning föreslå någon skattelindring för fiskefartyg.
De av kommerskollegium i övrigt framställda erinringarna har jag beaktat
utom beträffande fartyg, som är att anse såsom tillbehör till annat
fartyg. Det synes mig självfallet, att livbåt, som anskaffas för fartygs
räkning, icke bör i förevarande avseende behandlas såsom fartyg oavsett
dess värde. Såsom kommerskollegium jämväl framhållit, har det av de sakkunniga
föreslagna stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse erhållit eu
sådan avfattning, att stämpelfrihet skulle åtnjutas endast vid överlåtelse
till nybildat bolag eller nybildat rederi. Då något skäl för en dylik inskränkning
i det nu gällande stadgandet icke anförts, har i det av mig
framlagda förslaget den nuvarande föreskriften bibehållits oförändrad,
varefter tillagts det av de sakkunniga föreslagna stadgandet, sedan det
i erforderliga delar omarbetats. Vidare har i andra stycket av rubriken
köp av fartyg gjorts ett tillägg, avseende det fall, då fartyget icke är
infört i far tygsregistret. När dåvarande departementschefen framlade
förslag om införande av bestämmelsen att stämpelfrihet skulle äga ruin
vid beställning, som avsåge nybyggnad av fartyg, yttrade han, såsom
framgår av statsrådsprotokollet för den 16 april 1917, att härigenom
åsyftades allenast att fritaga den ursprungliga beställningen från stämpelskatteplikt
samt att om beställare överläte kontrakt om beställning av
fartyg å någon, förelåge med avseende å denna och därefter möjligen
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft, (AV 232.) 4
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
förekommande överlåtelser av kontraktet icke någon anledning till skattefrihet.
Då den sålunda uttalade grundsatsen, vartill även jag ansluter
mig, icke synes fullt tydligt framgå av den nuvarande lydelsen av bestämmelsen,
har till densamma gjorts ett tillägg av innebörd att skattefrihet
äger rum endast då överlåtelse av beställningskontraktet ej förekommit.
Rätt till Genom lagen den 22 juni 1920 om ändrad lydelse av 56—58 §§
elkraftk 1 förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom
har möjliggjorts att erhålla inteckning för rätt till elektrisk kraft. Då
avhandling om dylik rätt bör stämpelbeläggas såsom avhandling om nyttjanderätt
till fast egendom, har i den alfabetiska uppräkningen intagits
hänvisning härom.
Skog sar- Avhandlingar om skogsavverkning hava, innan den nuvarande ru
verknmg.
i)rjpen skogsavverkning infördes, belagts med stämpel efter samma tariff
som köpebrev å fast egendom. Då lagfartsstämpeln numera blivit höjd
från 60 öre till en krona, synes mig en liknande förhöjning böra vidtagas
med den stämpel, varmed avhandling om skogsavverkning skall
förses, då handlingen företes för vinnande av inteckning. Jag hemställer
därför, att stämpeln måtte bestämmas till en krona för varje fulla 100
kronor av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke blivit i
avhandlingen till visst belopp bestämt, av 10 öre för varje fullt antal av
10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.
10 §. Dekla- Kommerskollegium har i sitt utlåtande anmärkt, att genom de sak
kofeskillin-
kunnigas förslag icke tillgodosetts behovet av medel för framtvingande
gen vid köp av deklaration rörande köpeskillingen vid köp av fartyg; och har kollenKömmers-
8''ium m(‘d avseende härå hemställt, att åt kollegium måtte inrymmas
kollegium, befogenhet att medelst föreläggande av vite tillhålla den försumlige att
fullgöra sin skyldighet i sådant avseende.
Departe- För att avhjälpa det sålunda förefintliga behovet har till 10 §
mentschefen. c> mom f0gats ett stadgande att då vid köp av fartyg eller lott i fartyg
den avgiftsskyldige underlåter att lämna uppgift om köpeskillingen, han
kan genom vite tillhållas göra detta. Detta vite bör emellertid i analogi
med vad som finns stadgat i 27 §, föreläggas av domstol; och har därför
bestämts, att rätten efter framställning av vederbörande myndighet,
som ju kan vara även landsfiskal eller stadsfiskal, äger tillhålla den försumlige
att fullgöra sin skyldighet.
17§. Skräde- Då den av de sakkunniga föreslagna tiden av tre månader torde
l,rev, för vil- vara alltför kort, har tiden satts till ett år.
ket medde- 1
lats inteckning,
som
förfallit
dier dödats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
27
De sakkunniga hava anmärkt, att i 27 § icke finnes föreskriven 27 och M§§.
någon tidpunkt, inom vilken aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktig- 0rfätt9f6rh
betsbevis skola företes för stämpling för det fall, då interimsbevis eller stämpling
interimskvitton icke utfärdas. För avhjälpande av denna brist hava deavaktiebrev*
sakkunniga föreslagit visst tillägg till nämnda paragraf. I nära samband »». m. samt
härmed står ett av de sakkunniga föreslaget tillägg till 34 § (mom. 5) 1‘ånlh''^tämför
vinnande av kontroll därå, att emissionsstämpel å aktier och vissa pel därå.
lotter eller andelar i inländska bolag erlägges. De sakkunniga hava
framhållit, att det med nuvarande bestämmelser vore möjligt t. ex. för
ett aktiebolag att efter bolagets registrering underlåta eller längre tid
vänta med att a tecknade aktier utfärda aktiebrev och erlägga stämpel
till dessa eller hos generalpoststyrelsen nedsätta belopp, motsvarande
stämpel å vad till bolag inbetalas mot interimsbevis eller interimskvitton,
utan att ett sådant missförhållande behövde komma till myndighets
kännedom och bliva beivrat. Registreringsmvndighetema och generalpoststyrelsen
stode nämligen icke i förbindelse med varandra för åstadkommande
av kontroll, varigenom ett dylikt förfarande kunde förebyggas.
Patent- och registreringsverket har i sitt utlåtande framställt vissa Patetit- och
erinringar mot de föreslagna tilläggen. Beträffande tillägget till 27 § har ring*cerliet
patent- och registreringsverket anmärkt, att, då det i allmänhet torde vara
tecknare av aktie eller lott medgivet att när som helst inom den för
aktie- eller lottinbetalningen bestämda tiden verkställa full inbetalning
av tecknat belopp, det vore mindre lämpligt att bestämma, att den tid,
inom vilken anmälan om stämpelbeläggning skulle ske, skulle beräknas
löpa från en tidpunkt, som svårligen läte sig kontrollera. Den enda tidpunkt,
som här kunde ifrågakomma, vore dagen för registrering av anmälan,
att aktier eller lotter blivit till fullo inbetalda, därvid det emellertid
skulle bliva nödvändigt att vidtaga sådan ändring i aktiebolags-,
försäkrings- och banklagarna, att full inbetalning av tecknad aktie eller
lott ovillkorligen skulle för registrering anmälas. Då aktiebrev eller lottbrev
utgåves på grund av beslut om ökning av aktiekapital eller grundfond,
läte de föreslagna tidsbestämmelserna icke väl förena sig med vad
i nyssnämnda lagar funnes föreskrivet i fråga om tiden för ingivande
till vederbörande myndigheter av registreringsanmälan angående verkställd
ökning av aktiekapital eller grundfond och bolags därmed i sammanhang
stående rätt att utgiva aktiebrev eller lottbrev. Då ett beslut
om ökning i allmänhet icke angåve och i allt fall icke enligt lag behövde
angiva den tid, inom vilken inbetalning skulle vara verkställd,
både vederbörande jämlikt gällande bestämmelser eu frist av intill ett
och ett halvt år, räknat från dagen för beslutet, att inkomma med re
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
gistreringsanmälan. Först efter denna tids utgång vidtoge patent- och
registreringsverket, i händelse av utebliven anmälan, åtgärder för framtvingande
av dylik. Vid ökning av aktiekapital eller grundfond genom
nyteckning funnes visserligen icke något hinder mot att, sedan full betalning
erlagts för aktie eller lott, utgiva aktiebrev eller lottbrev; men
det vore först i ocli med registreringen av den verkställda ökningen, som
aktiekapitalet, resp. grundfonden, bleve i lagens mening ökat. Före registreringen
kunde icke med säkerhet bedömas, huruvida ökningen verkligen
komme till stånd. En ansökan om registrering kunde nämligen
avslås; och detta hade till följd, att ökningen icke kunde genomföras.
Under nu anmärkta förhållanden vore ett stadgande, att aktiebrev eller
lottbrev, som utgivits på grund av beslut om ökning av aktiekapital eller
grundfond genom nyteckning, skulle inom två månader, efter det full
betalning erlagts, anmälas för stämpelbeläggning, i hög grad olämpligt.
Yad därefter anginge den föreslagna bestämmelsen, att anmälan om stämpling
av aktiebrev eller lottbrev, som utgåves på grund av beslut om ökning
av aktiekapital eller grundfond genom överföring av besparade vinstmedel,
skulle ske inom fyra månader från beslutets fattande, vore att
märka, dels att det lagligen icke förelåge någon skyldighet att inom viss
tid för registrering anmäla ett dylikt beslut, dels ock att i dylikt fall
aktiebrev eller lottbrev icke finge utgivas förrän beslutet registrerats.
Även mot registreringsanmälan av dylik art förekomme för övrigt icke
sällan anmärkningar av olika slag, som förhindrade ökningens genomförande.
Enligt patent- och registreringsverkets uppfattning kunde i detta
fall såsom utgångspunkt för den tid, inom vilken breven skulle anmälas
till stämpelbeläggning, allenast ifrågakomma den dag, då registrering av
ökningsbeslutet skett. Beträffande det föreslagna tillägget till 34 § har
patent- och registreringsverket framhållit, att, då registreringsanmälningar
icke sällan företedde felaktigheter, som omöjliggjorde registreringen, det
saknades anledning ålägga registreringsmyndigheten att till generalpoststyrelsen
meddela vad till myndigheten anmäldes i fråga om inbetalning
och ökning av aktiekapital eller grundfond. Ett meddelande till generalpoststyrelsen
om vad som i sådant avseende blivit registrerat kunde
däremot ifrågasättas. Då emellertid vad som registrerats skulle genom
vederbörande myndighets försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar,
kunde generalpoststyrelsen direkt ur dessa kungörelser utan omgång hämta
de för den ifrågasatta kontrollen erforderliga uppgifterna. Yad därefter
anginge bestämmelsen, att det skulle åligga registreringsmyndigheten att,
då av ingiven balansräkning framginge, att aktiekapital eller grundfond
upptagits till högre belopp än i nästföregående års balansräkning, lämna
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
29
meddelande därom till generalpoststyrelsen, så kunde, då, såsom förut
sagts, aktiekapital, resp. grundfond, icke vore i lagens mening ökat, förr
än ökningen registrerats, och utgivande dessförinnan av aktiebrev eller
lottbrev i visst fall icke finge och i allmänhet icke borde ifrågakomma,
den föreslagna anordningen, som för övrigt skulle vålla patent- och registreringsverket
ett ganska omfattande och enligt verkets mening onyttigt
arbete, icke komma att tillföra generalpoststyrelsen ett sådant material,
att generalpoststyrelsen kunde därpå utan vidare grunda ett ingripande
på föreslaget sätt. Patent- och registreringsverket erinrade vidare
därom, att verket i ett den 14 februari 1917 avgivet utlåtande framlagt ett
fullständigt förslag till lagändringar, som enligt verkets mening skulle medföra
största möjliga trygghet för att vederbörlig stämpelbeläggning under
alla förhållanden komme att ske. Under hänvisning till detta förslag,
som vidhölles, hemställde patent- och registreringsverket, att de sakkunnigas
förslag i nu förevarande delar icke måtte läggas till grund för proposition
till riksdagen.
Då jag funnit de av patent- och registreringsverket framställda erinringarna
vara väl grundade, har jag icke upptagit de sakkunnigas förslag
i nu ifrågavarande delar. En lösning av kontrollfrågan i enlighet
med förutnämnda, av patent- och registreringsverket framlagda förslag
skulle emellertid medföra omfattande ändringar i aktiebolagslagen och
densamma närstående lagar, ändringar, om vilkas lämplighet i och för
sig jag icke bildat mig någon övertygelse, och vilka näppeligen böra vidtagas
endast för att underlätta stämpelkontrollen. Enligt min uppfattning
torde det för övrigt vara möjligt att, utan att vidtaga några ändringar
i nyssnämnda lagar, åstadkomma eu ej alltför otillfredsställande
kontroll därå, att stämpelskyldigheten iakttages. Därest nämligen föreskrift
meddelas, att generalpoststyrelsen skall jämföra hos styrelsen förda
anteckningar över därstädes verkställda stämplingar med registreringskungörelserna
samt, då generalpoststyrelsen finner, att gällande bestämmelser
åsidosatts, lämna vederbörande allmänne åklagare underrättelse
därom, synes mig en nöjaktig kontroll hava åvägabragts. Eu dylik
föreskrift torde emellertid icke hava sin plats i stämpelförordningen utan
bör kunna meddelas i administrativ ordning.
Efter hemställan från generalpoststyrelsen har i 27 § första stycket
dels såsom varande onödig borttagits föreskriften, att den där omnämnda
uppgiften skall lämnas i två exemplar, dels ock tillagts, att intyg skall
företes om det belopp, som enligt bolagets beslut skall erläggas i betalning
för aktien, lotten eller andelen. Tillägget har gjorts, enär, innan
stämpelbeloppet kan av generalpoststyrelsen fastställas, utredning måste
30
Kungl. Majrts proposition nr 232.
föreligga, huruvida betalning för aktien, lotten eller andelen skall erläggas
med högre belopp än det, varå densamma lyder. Därest högre betalningförekommit,
skall nämligen jämlikt 8 § stämpel beräknas i förhållande
till det högre beloppet.
34 §. Kon- Mot de sakkunnigas förslag till stadgande om anmälningsplikt jäm
etide
överlå-väl för säljare, då ett registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg
telse av far- eller lott i sådant, överlåtes, har statskontoret anmärkt, att ett dylikt
tyg. {pråm). stadgaTlcle, därest det ansåges- erforderligt, icke hade sin rätta plats
StatsVonto- ■ stämpelförordningen, som i detta avseende endast borde lämna föreskrift
beträffande vederbörandes stämpelplikt.
Kommers- Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört: Kollegiet både förut
kollegium. • (]cn 10 mars 1917 avgivet utlåtande påvisat en viss bristfällighet i
de gällande stämpelföreskrifternas effektivitet, särskilt såvitt rörde överlåtelse
av lott i registrerat fartyg, beroende på att anmälningsskyldigheten
med hänsyn till fartygsregistret i fråga om fartyg, som tillhörde
rederi, påvilade icke de enskilda delägarna utan huvudredaren, som, om
han icke erhölle underrättelse om överlåtelsen, vore urståndsatt att därom
göra anmälan. Den i förslaget införda tilläggsbestämmelsen, varigenom
vederbörande säljare gjordes »medansvarig» för anmälningsskyldighetens
fullgörande, hade givetvis icke betydelse för avhjälpande av nyss anmärkta
missförhållande. För en lösning av svårigheten torde erfordras
särskilda föreskrifter, vilka emellertid syntes kunna påkalla ändring jämväl
av gällande bestämmelser rörande fartygs registrering.
Departe- Med anledning av vad statskontoret och kommerskollegium sålunda
mentschefen. anfört, har jag icke upptagit de sakkunnigas förslag i denna del. I
detta sammanhang torde jag få anmärka, att då det ansetts erforderligt
meddela en särskild bestämmelse om anmälningsskyldighet för det fall
då fartyg försålts till utlandet, i 34 § 2 mom. införts ett stadgande att
då köparen ej är bosatt här i riket, anmälningsskyldigheten åligger endast
säljaren.
34 och 39§§. Riksdagens justitieombudsman har i en till Kungl. Maj:t ingiven
Rav influtna skrivelse den 11 november 1920 anfört: Enligt vad justitieombuds
stämpel-
mannen erfarit, hade icke alltid sådana blanketter, som i 34 § omförmedel.
maicleSj kommit till användning. Därför hade icke heller alltid talonger,
såsom vederbort, blivit till generalpoststyrelsen insända, och hade icke
heller bestämmelserna om månatlig inleverering av stämpelförskottsmedel
kommit att följdriktigt tillämpas. Inleverering av stämpelmedel hade
blivit beroende av den borgen eller annan säkerhet, stämpelförsäljaren
ställt för rättighet att bekomma stämplar på kredit. I de fall, då behovet
av stämplar överstigit säkerhetens storlek, hade en tidigare insättning
Kungl. Maj ds proposition nr 232.
31
av stämpelmedel blivit nödvändig, men eljest hade inleverering av medlen
till statskassan icke ägt rum mer än kvartalsvis. Storleken av de
medel, som sålunda under någon tid kunnat behållas av en stämpelförsäljare,
torde i regel hava varit mindre betydlig, men givet vore, att
skälen för att under någon tid njuta avkastningen av stämpelmedel vägt
tyngre, när det gällt större stämpelbelopp. Till justitieombudsmannens
kännedom hade kommit ett fall, då hos en stämpelförsäljare innelegat
avsevärda belopp, under ett av årets kvartal i det närmaste 3 millioner
kronor. Detta hade möjliggjorts därigenom att stämpel försälj aren, då
ökat behov av stämplar inträtt, kunnat ställa borgen av en bank. Då
det icke torde möta svårighet för en stämpelförsäljare, som hade att
vänta ingivandet av en handling, vilken skulle beläggas med stämplar
till högt belopp, att med en bank träffa avtal om att banken iklädde sig
borgen för erforderliga stämplar, mot det att banken finge förvalta stämpelmedlen,
till dess stämpelförsäljarens kvartalsleverans till generalpoststyrelsen
infölle, läge det nära till hands att antaga, att inleverering till
statskassan av avsevärda stämpelmedel uppskötes så länge lagen tilläte.
Detta syntes justitieombudsmannen icke stå i överensstämmelse med vare
sig den skattskyldiges eller statens berättigade intresse, att uppburna
stämpelmedel utan tidsutdräkt skulle inflyta i statskassan. Då förhållandet
emellertid kunde äga rum, utan att stämpelförordningens bestämmelser
åsidosattes, syntes en ändring av dessa vara av behovet påkallad.
För sin del ansåge justitieombudsmannen, att den i 39 § förefintliga
bestämmelsen om kvartalsleveranser beträffande stämpelförskottsmedel
icke borde bibehållas. Den i tredje stycket i samma paragraf intagna
tidsföreskriften torde emellertid böra bliva föremål för någon jämkning.
Föreskriften vore i viss mån obestämd och kunde giva anledning till olika
förfaringssätt. I somliga fall kunde den medgiva en stämpelförsäljare
att behålla stämpelmedel under i det närmaste två månader efter medlens
mottagande, vilket syntes vara för lång tid. Däremot borde eu
föreskrift, att stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, ålåge
att inom åtta dagar efter varje månads slut till generalpoststyrelsen inleverera
under månaden influtna stämpelmedel, kunna anses lämplig och
icke bereda stämpelförsäljarna någon svårighet. Ett särskilt skäl till
den nu föreslagna ändringen torde jämväl vara att finna i det önskemål,
som beträffande riksbokföringsväsendet gjort sig gällande, nämligen att
statens inkomster och utgifter, så långt ske kunde, utan längre dröjsmål
uppgåves för varje månad, så att eu ständigt återkommande överskådlighet
av den ekonomiska ställningen vunnes. Orsaken till att, såsom
justitieombudsmannen förut anfört, föreskrifterna om kvittenser och in
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
General
poststyrel
sen.
sändande av talonger icke alltid kommit att tillämpas, torde åtminstone
delvis vara att söka däri, att de fastställda formulären blivit så vidlyftigt
avfattade, att det visat sig alltför tidsödande och hindrande
i arbetet att använda dem. Vid den brådska och anhopning av göromål,
som rådde under ett tingssammanträde, hade det visat sig ogörligt
att medhinna ifyllandet av de dubbla formulären, och författningsföreskrifterna
hade därför måst lämnas obeaktade. Någon åtgärd torde
därför böra vidtagas, för att kvittots utskrivande förenklades och underlättades.
Hittills hade det ankommit å varje stämpelförsäljare att på egen
bekostnad anskaffa stadgade blanketter. Följden härav hade blivit, att
blanketter av olika utseende och icke alltid av det innehåll, som föreskrivits,
kommit till användning. Sålunda hade använts blanketter, varå
icke utmärkts plats för uppgift å dagen för stämpelbeloppets mottagande.
Det syntes justitieombudsmannen lämpligt, att ifrågavarande blanketter
avgiftsfritt tillhandahölles vederbörande ämbets- eller tjänsteman genom
generalpoststyrelsens försorg. Den kostnad, som härför skulle uppkomma,
bleve lätt ersatt genom de fördelar, som med en effektivare redovisning
vunnes. Användande av bläck vid kvittots utskrivande syntes
icke behöva fordras. Blanketthäftena kunde lämpligen så anordnas, att
det vore möjligt att med mellanliggande karbonpapper utskriva kvittot
och ifylla talongen samtidigt. Såsom förebild kunde tagas de orderböcker,
vilka inom affärslifvet numera användes i stor omfattning. Om
vederbörande ämbets- eller tjänstemäns bestyr med utfärdandet av kvitton
bleve på detta sätt underlättat, borde med fullt skäl kunna fordras, att
stämpelförordningens föreskrift därom icke vidare åsidosattes.
I anledning av den av justitieombudsmannen sålunda gjorda framställningen
hava utlåtanden infordrats från generalpoststyrelsen, statskontoret
och riksräkenskapsverket.
(feneralpoststyrelsen har anfört: Justitieombudsmannens förslag
syntes lämpligt och kunde följaktligen av generalpoststyrelsen tillstyrkas.
Från generalpoststyrelsens sida funnes intet att erinra mot att blanketter
till kvitton å stämpelmedel, på sätt justitieombudsmannen föreslagit, utan
avgift tillhandahölles vederbörande stämpelförsäljare genom styrelsens
försorg. Dylika blanketter, numrerade och sammanförda till häften, borde
anordnas så, att såväl talongen som kvittot samtidigt medelst inlagt färgat
papper kunde utskrivas. De närmare bestämmelserna om dessa häftens
anordnande och tillhandahållande borde meddelas av generalpoststyrelsen.
Statskontoret har yttrat, att statskontoret funnit de av justitie -
Statskonto
ret.
Kung!,. proposition nr 232.
33
ombudsmannen föreslagna ändringarna böra vidtagas, varjämte statskontoret
avgivit förslag till ändrad lydelse av 34 och 39 §§.
Riksräkenskapsverket har tillstyrkt bifall till den av justitieombudsmannen
gjorda framställningen om ändring i 39 §. Beträffande den
ifrågasatta ändringen av kvittensblanketterna har riksräkenskapsverket
framhållit, att mycket vore att vinna såväl ur kontrollsynpunkt som för
underlättande av stämpelförsäljarnas arbete med redovisningen, därest
dessa blanketter, praktiskt uppställda, trycktes centralt på statsverkets
bekostnad. Utarbetandet i detalj ävensom tryckningen av dessa blanketter
borde, enligt verkets mening, lämpligen åligga generalpoststyrelsen
och kostnaden för tryckning av blanketterna avföras å sjunde huvudtitelns
förslagsanslag, stämpelomkostnader.
Att medel, som influtit vid försäljning av i räkning mottagna
stämplar, snarast möjligt böra inlevereras till statsverket, torde ligga i
öppen dag. Det dröjsmål med inleverering, som på grund av nu gällande
bestämmelser kan äga rum, torde emellertid vara av betydelse endast
beträffande de stämpelmedel, som inflyta vid försäljning av dubbla beläggningsstämplar.
Dessa stämpelmedel kunna uppgå till avsevärda belopp,
under det att vad som inkommer för andra slags stämplar, som
försäljas av stämpelförsäljare, är jämförelsevis obetydligt. Med hänsyn
härtill och då en bestämmelse om leverans månadsvis av samtliga influtna
stämpelmedel skulle medföra väsentligt ökat arbete särskilt för domhavandena,
vilkas arbetsbörda redan nu är nog så betungande, synas
mig de föreslagna ändringarna böra avse endast de vid försäljning av
dubbla beläggningsstämplar influtna medlen. Beträffande tiden, inom
vilken inleverering skall ske, har föreslagits, att vad som influtit under
eu månad, skall inlevereras inom åtta dagar därefter. Denna tid kan
möjligen synas väl kort. Då emellertid en dylik tidsbestämmelse är föreskriven
beträffande kvartalsleveranserna, har jag ansett lämpligast att
hven i nu förevarande fall behålla densamma. De blanketter, som stämpelförsäljaren
skall använda vid kvittots utfärdande, böra kostnadsfritt
tillhandahållas honom av generalpoststyrelsen enligt de närmare bestämmelser,
varom Kungl. Maj:t torde komma att utfärda särskild kungörelse.
I enlighet med vad jag sålunda anfört, har ändring vidtagits i 34
och 39 §§.
Då riksräkenskapsverket numera verkställer granskningen av statens
räkenskaper, har i 45 § 2 mom. nämnda ämbetsverk insatts i stället för
kammarrätten.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 198 käft. (Nr 232.) 5
Riksräken
skapsverket.
Departe
mentschefen.
45 §.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Ändringar
i f örordningen
den
6 november
1908 angående
en särskild
stämpelavgift
vid köp och
byte av
fondpapper.
Kontroll
föreskrifter.
Jag övergår nu till förslaget om ändring i vissa delar av förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper.
De sakkunniga hava i sin motivering till det av dem framlagda
förslaget om stämpelbeskattning av utländska aktiebrev m. m. ansett, att
stycket e) i 3 mom. av 3 § bör helt och hållet borttagas. Detta synes
mig icke vara lämpligt. Nämnda stycke torde endast böra erhålla en i
så måtto ändrad lydelse, att detsamma kommer att avse enbart obligationer,
som utfärdas här i riket.
I skrivelse den 30 mars 1917 fäste riksdagen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på angelägenheten av att kontrollen å förordningens efterlevnad
bleve så effektiv som möjligt, varjämte riksdagen uttalade sin
förvissning därom, att Kungl. Maj:t komme att, i den mån förordningens
nuvarande bestämmelser därtill beredde möjlighet, vidtaga erforderliga
åtgärder i det angivna syftet.
Över berörda skrivelse infordrades utlåtanden från statskontoret,
Överståthållarämbetet, Kungl. Maj:ts befaliningshavande i länen samt
bankinspektionen.
Sistnämnda myndighet förklarade sig av anförda skäl icke kunna
tillstyrka de förslag, som åtskilliga av de övriga, förut hörda myndigheterna
framställt. Däremot ifrågasatte bankinspektionen, huruvida det
icke vore lämpligt, att eu instruktion utfärdades för tillsyningsmännen,
i vilken skulle lämnas anvisningar om sådana förhållanden, som kunde
tänkas giva anledning till antagande, att undandraganden från stämpelplikt
förekomme.
De sakkunniga hava anslutit sig till vad bankinspektionen sålunda
föreslagit.
I sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande har bank- och
fondinspektionen åberopat vad bankinspektionen anfört i sitt utlåtande
över riksdagens skrivelse, varjämte bank- och fondinspektionen framhållit,
att erfarenheten under den korta tid, ämbetsverket varit i verksamhet
såsom tillsyningsmyndighet över fondkommissionärer, ytterligare givit
vid handen, att åtgärder för ökande av fondstämpelkontrollens effektivitet
vore erforderliga.
Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet i skrivelse den
21 september 1920 anmodat bank- och fondinspektionen att inkomma
med yttrande och förslag rörande de åtgärder, som kunde anses lämpliga
för centralisering av tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna
i förordningen, har inspektionen i skrivelse den 3 december 1920 anfört
följande:
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
»De erfarenheter, som inspektionen, på sätt antytts i inspektionens utlåtande
över de sakkunnigas förslag, gjort, hänföra sig dels till den individuella
kontrollen och dels till kontrollen i allmänhet. I förra hänseendet har kunnat
förmärkas, att kontrollen kommit att lämnas åt personer, som, då uppdraget varit
att anse såsom en ringa bisyssla, däråt icke ägnat önskvärd omtanke, i senare
avseendet har iakttagits, att den omständigheten, att kontrollen är individuell,
synnerligen mycket bidrager till att göra kontrollens effektivitet bristfällig. Med
lämplig person till granskningsman kan givetvis kontrolleras, att de avräkningsnotor,
som underställas kontrollanten, blivit belagda med vederbörlig stämpel.
Men vad som i regel med den nuvarande organisationen av kontrollen icke kan
övervakas, är, att slutnota verkligen upprättas i alla fall, samt att alla affärer i
värdepapper sålunda komma att draga stämpel.
Detta ändamål skulle kunna vinnas genom ett intimt samarbete mellan
granskningsmännen. Det förhåller sig ju nämligen så, att här i landet det alldeles
övervägande flertalet fondaffärer göres genom fondkommissionär. Och i
de flesta fall är kommissionären antingen köpare eller säljare i kommission. En
följd därav blir, att för de allra flesta fondaffärer två slutnotor upprättas för
varje köp och likaledes två för varje försäljning, alltså fyra notor för varje affär
—■ en mellan köparen och hans kommissionär, en mellan köparen-kommissionären
och säljaren-kommissionären, en mellan säljaren-kommissionären och köparen-kommissionären
samt slutligen en mellan säljaren-kommissionären och den verklige
säljaren. Nu kan det väl tänkas, att köparen och hans kommissionär eller säl jaren
och hans kommissionär kunna enas om att icke utfärda stämpelbelagd slutnota,
men det är knappast sannolikt, att en komplott låter sig anordnas mellan
alla de fyra personer, som vanligen äro i aktion för att en affär skall komma
till stånd. Härav följer alltså, att, även om ena parten icke utfärdar slutnota, den
andra i regel gör det, ehuru den nota, som kommer den förra parten tillhanda,
fördöljes för kontrollanten. Förefunnes nu ett samarbete mellan kontrollanterna,
så att gängen av en transaktion kunde följas alltigenom, skulle underlåtenhet
från endera kontrahentens sida att utfärda slutnota bliva upptäckt.
Ett sådant samarbete mellan granskningsmännen är emellertid för närvarande
av praktiska skäl ogenomförbart, i varje fall då det gäller kontrollanter, som äro
bosatta på olika orter.
En centralisering av kontrollen synes därför vara påkallad. En sådan
centralisering har genomförts i Norge, där sedan något mer än ett år tillbaka
kontrollen över fondstämpelns behöriga utgörande är uppdragen åt statens kontrollmyndighet
för mäklarverksamheten.
För vårt lands vidkommande skulle centralisering i detta hänseende lämpligen
kunna ske genom att åt inspektionen uppdraga granskningsskyldigheten.
Såsom erfarenheten från Norge visat, skulle detta därjämte kunna vara till
avsevärt gagn för inspektionen i dess verksamhet som tillsynsmyndighet för fondkommissionärerna
i riket, i det genom granskningen av slutnotorna en bättre
överblick skulle kunna vinnas över kommissionärernas verksamhet. Visserligen
granskas nu vid undersökning hos fondkommissionär de av denne utfärdade slutnotor,
men givetvis skulle denna granskning giva en bättre inblick i förhållandena,
om samtidigt funnes tillfälle att granska korresponderande notor hos annan
kommissionär.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Såsom ytterligare skäl för centralisering av fondstämpelkontrollen kan
vidare anföras, att därigenom skulle ernås likformighet och enhetlighet vid tolkningen
av stämpelförordningens föreskrifter. Och för de kontrollerade fondkommissionärerna
skulle det därjämte kännas såsom en lättnad att i allt som till
deras yrke hörer stå under endast en kontrollmyndighet. Från statens synpunkt
torde också kunna framhållas, att med all sannolikhet statens inkomster av fondstämpeln
skulle på grund av kontrollens effektivitet komma att ökas.
Skulle kontrollen över fondstämpelns utgörande anförtros hank- och fondinspektionen,
blir därav en ökning av inspektionens arbetskrafter en nödvändig
följd. För fullgörandet av den direkta stämpelgranskningen, vilken borde ske
imder överinseende av redan befintlig tjänsteman på inspektionens byrå för fondärenden,
kräves emellertid inga särskilda kvalifikationer, utan torde denna kunna
överlämnas åt kvinnliga biträden utan speciell utbildning.
Enligt kungörelsen den 16 maj 1919 angående arvoden åt tillsyningsman
över handeln med fondpapper utgår från och med den 1 januari 1919 arvodet för
denna tillsyn med 21/a öre för varje upprättad och granskad avräkningsnota, dock
minst etthundra kronor för år. Kostnaden för stämpelgranskningen påföres sjunde
huvudtitelns förslagsanslag till stämpelkostnader. Om stämpelkontrollen förlägges
till bank- och fondinspektionen, torde kostnaden härför fortfarande böra utgå från
samma anslag som hittills.
Bank- och fondinspektionen har från vederbörande länsstyrelser fått på
anmodan emottaga uppgifter angående de arvoden, som enligt nyssnämnda kungörelse
utbetalts till tillsyningsman för granskning av under år 1919 utfärdade
fondnotor, och utvisa dessa uppgifter ett sammanlagt arvodesbelopp av omkring
21,500 kronor. Därtill kommer reseersättningar till tillsyningsmännen för av
deras uppdrag föranledda resor till sammanlagt belopp av nära 200 kronor. Emot
nyssnämnda arvodesbelopp för år 1919 svarar ett antal under nämnda år utfärdade
slutnotor av c:a 860,000. Såvitt bank- och fondinspektionen kunnat bedöma,
torde man kunna utgå från att en granskning av dessa slutnotor, verkställd
inom ämbetsverket såsom central tillsyningsmyndighet och med anlitande av
kvinnliga biträden, icke skulle hava medfört större kostnader för statsverket än
den förutnämnda, samt att en centralisering av granskningen även framdeles icke
skulle behöva medföra några ökade statsutgifter. Inspektionen förutsätter emellertid
att medel till täckande av kostnaden för granskningen fortfarande skola
utgå efter de i förutnämnda kungörelse angivna grunder, och att dessa medel oavkortade
ställas till ämbetsverkets disposition för nu ifrågavarande ändamål. Därest
dessa medel därtill lämna tillgång, torde med desamma även kunna bestridas
någon del av avlöningarna till befattningshavarna på ämbetsverkets fondbyrå för
deras befattning med ifrågavande granskningsarbete.
Vad bär ovan anförts gäller kontrollen över fondstämpelns utgörande i vad
den avser affärer, som avslutas med fondkommissionär som mellanhand._ Frågan
om kontroll över stämpelbeläggningen ifråga om affärer mellan enskilda utan
dylik mellanhand blir icke löst med den nu ifrågasatta förändringen. Emellertid
förhåller det sig ju, såsom ovan antytts, så, att det alldeles övervägande flertalet
affärer i värdepapper göras via fondkommissionär. Allenast en mycket ringa del
av i landet avslutade dylika affärer skulle därför komma utanför den skärpta
kontrollen. Möjligen skall därjämte omhänderbavandet av kontrollen från bank.
Kungl. Majits proposition nr 232. H7
och fond inspektionens sida över fondstämpelns behöriga utgörande från kommissionär
giva uppslag till andra kontrollåtgärder, som kunna finnas erforderliga.»
Över bank- och fondinspektionens skrivelse har statskontoret anmodats
att, efter samtliga länsstyrelsers hörande, avgiva yttrahde.
Statskontoret har, med överlämnande av från samtliga länsstyrelser
samt överståthållarämbetet infordrade utlåtanden, anfört: Överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Örebro hade icke velat intaga någon bestämd
ståndpunkt i frågan och länsstyrelsen i Uppsala hade ifrågasatt, om det
ej skulle vara tillräckligt att periodiskt för en kortare, redan förfluten
tid infordra samtliga slutnotor för granskning. Övriga länsstyrelser hade
förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget, därvid emellertid
i ett flertal fall framhållits, dels att för vederbörande länsstyrelses vidkommande
ingen anmärkning yppats mot det sätt, varpå de nuvarande
tillsyningsmännen fullgjorde sitt uppdrag, dels att den föreslagna nya
organisationen kom me att medföra ett synnerligen vidlyftigt och tidsödande
granskningsarbete, dels ock att all kontroll över affärer, uppgjorda
direkt mellan enskilda personer, allt fortfarande komme att vara
utesluten. På grund härav hade i nämnda fall uttalats vissa tvivel om,
att någon större fördel vore att vinna med förslagets genomförande.
För egen del ville statskontoret framhålla, att det vore klart, att fullgiltiga
skäl förelåge för den mot det nuvarande systemet framställda
väsentligaste anmärkningen — omöjligheten att kontrollera att avräkningsnota
upprättats — och att det måste anses vara synnerligen angeläget
att detta missförhållande så vitt möjligt avhjälptes. I vad mån
detta önskemål kunde vinnas genom den av bank- och fondinspektionen
föreslagna organisationen av kontrollen, läte sig icke för närvarande med
säkerhet avgöra. Den av åtskilliga länsstyrelser uttalade farhågan, att
granskningen i det centrala ämbetsverket av kommissionärernas avräkningsnotor
komme att bliva synnerligen besvärlig och tidsödande, utan
att i allt fall säkerhet vunnes för att eu viss fondaffär kunde följas
genom alla sina överlåtelseled, hade otvivelaktigt vissa skäl för sig.
Vidare kunde, såsom jämväl påpekats av vissa länsstyrelser, anmärkas,
att allt fortfarande alla affärer direkt mellan enskilda bleve fullständigt
okontrollerbara. Gent emot dessa olägenheter stode emellertid det ostridiga
förhållande, att det föreslagna systemet, om än ingalunda absolut
effektivt, likväl åtminstone i någon mån ökade möjligheten av att uppspåra
fondaffärer, för vilka stämpelplikten icke fullgjorts. Eu annan
fördel med den nya organisationen måste jämväl anses ligga i den av
bank- och fondinspektionen framhållna omständigheten, att fondkommis
-
Stats
kontoret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
38
sionärerna koinme att lyda under en kontrollmyndighet med därav följande
ökad möjlighet till enhetlig tillämpning av förordningens föreskrifter.
Vid nu anförda förhållande och då inspektionen ansåge genomförandet
av dess förslag icke komma att medföra större utgifter för statsverket
än de nuvarande kontrollkostnaderna, hade statskontoret funnit
sig icke böra för sin del emotsätta sig detsamma. I avseende å de av
inspektionen föreslagna grunderna för beräkning av det belopp, som
borde ställas till inspektionens förfogande för att bestrida kostnaden för
kontrollen, hade statskontoret icke något att erinra mot inspektionens
förslag härutinnan. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka förslaget
att av ifrågavarande medel även skulle, därest de därtill lämnade tillgång,
utgå någon del av avlöningarna till den ordinarie personalen å
fondbyrån. Det vore nämligen mindre lämpligt att genom en sådan
åtgärd rubba den nu tillämpade anordningen, att kostnaderna för byrån
bestridas av fondhandlarnas bidrag. Därtill komme, att avlöningarnas
bestridande av olika slags medel skulle vålla onödig omgång i bokföring
och redovisning.
Att de nu gällande kontrollföreskrifterna icke äro ägnade att åstadkomma
en effektiv kontroll, därom är jag ense med bank- och fondinspektionen.
Det av inspektionen framlagda förslaget innebär, att inspektionen
skall ensam hava tillsynen över efterlevnaden av förordningens föreskrifter,
såvitt angår fondkommissionärer. Då genom en sådan anordningkontrollen
otvivelaktigt kommer att vinna i effektivitet och kostnaderna,
såsom inspektionen anfört, icke komma att överstiga vad som nu utgår,
har jag ansett mig böra biträda inspektionens förslag. Jag har därför
låtit utarbeta förslag till ändrade bestämmelser i syfte, att den tillsyn
över förordningens efterlevnad, som nu tillkommer länsstyrelserna, överflyttas
på bank- och fondinspektionen. Beträffande dessa bestämmelser är
följande att anmärka. I 5 § andra stycket har föreskrivits, att avräkningsnotan
skall fastsättas, i stället för att, såsom nu är stadgat, biläggas det
hos fondhandlaren förvarade exemplaret. Dä i 10 § stadgas, att fondhandlare
skall insända blankettböckerna med tillhörande avräkningsnotor,
är den i 5 § tredje stycket förekommande bestämmelsen, att fondhandlare
skall bevara dem i två år, obehövlig. Detta stycke har därför
borttagits. I 11 § har i analogi med stadgandet i 27 § andra stycket i
förordningen om stämpelavgiften föreskrivits, att, då fondhandlare underlåter
att insända sina blankettböcker och avräkningsnotor, rätten äger
förelägga honom vite. 14 § ävensom den hänvisning till densamma, som
förekommer i 15 §, samt sistnämnda paragrafs andra stycke hava fått
utgå. Slutligen har i 54 § i förordningen om stämpelavgiften vidtagits
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
en av förevarande förslag föranledd jämkning. För bestridandet av kostnaderna
för kontrollen efter dess överflyttning till bank- och fondinspektionen
böra medel fortfarande som hittills anvisas från förslagsanslage ttill
stämpelomkostnader. De närmare bestämmelserna härom torde böra meddelas
av Kungl. Maj:t. Enligt min mening böra de sålunda anvisade
medlen icke få tagas i anspråk för avlönandet av den ordinarie personalen
å fondbyrån.
I fråga om förordningens ikraftträdande har det ansetts nödvändigt Tiden för
att meddela eu övergångsbestämmelse beträffande de avräkningsnotor, som stämmelserupprättas
efter den 1 oktober 1921. '' nas ikraft
trädande.
I anledning av hemställan från generalpoststyrelsen har de sak- Angående
kunnigas förslag till ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni
1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla uppösning i fråga om den ^en ~2
skyldighet att utgöra stämpelavgift blivit jämkat, så att tydligt framgår, $äd?»■ &t
att statskontoret icke har att meddela upplysning angående stämpelavgif-hosstatsten
till de i 27 § stämpelförordningen omnämnda handlingar, vilkas )™Ua uppstämpling
skall ske genom generalpoststyrelsens försorg. lysning i
fråga om
Förutom de ändringar i de sakkunnigas förslag, för vilka jag förut atfutgöra
redogjort, har i detsamma vidtagits eu del ändringai av redaktionell stämpelinnebörd,
för vilka en redogörelse icke torde vara erforderlig. ,n9>Jt
Sedan
föredragande departementschefen härefter uppläst dels ett
förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften, dels ett förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper och dels ett
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22
juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga
om skyldighet att utgöra stämpelavgift, hemställde departementschefen,
att nämnda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
Knngl. Maj:ts proposition nr 232.
1*
Bilaga.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kung!,. Finansdepartementet.
Sedan Kungl. Maj:t den 27 maj 1919 bemyndigat statsrådet och
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att inom
departementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om ändringar
i Kungl. förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
m. in., samt härtill utsetts undertecknade Broek, Hedenlund och
Zetterstedt, av vilka Hedenlund jämlikt anmodan såsom ordförande lett
de sakkunnigas förhandlingar, få vi härmed överlämna det i anledning av
uppdraget utarbetade förslaget jämte motiv.
Stockholm den 16 februari 1920.
AX. HEDEN LUND.
Fritz Brock. J. Zetterstedt.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 198 höft. {Nr 232.) 1
2*
Kungl. May.ts ''proposition nr 232.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 17, 20, 21, 22, 26, 27, 34,
47, 54 och 56 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:
Fjärde avdelningen.
Rikets hovrätter;----skolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen;
domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen; stuteriöverstyrelsen.
Femte avdelningen.
vid Kungl. Maj:ts orden.
3 §•
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
3*
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd.: |
5 Avd. j |
Kr. ö. |
Kr.! ö. i i 1 |
i Kr. | ö. |
Kr. | ö. |
Kr. j ö. j |
Avsked . . ....................
Avskrift av lantmätares----dylika handlingar från
lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen, varje ark
Bevis —----gåva............
» som utgives från lantmäterikontoren i länen
» av lantmätare och justerare.......
Fullmakt--
» annan
— i övriga städer
Kallelsebrev--— — fast egendom...........
Karta, kopia eller utdrag därav, som utgives från lantmäteristyrelsen,
förses med stämpel, svarande mot den för
annan dylik; karta stadgade lösen.
> som eljest utgives............: . . . .
År spass; se Pass.
Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark .
» som avses i de vid verkställd reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m. meddelade bestämmelser angående indragning
av expeditionslösen, och som är utfärdad
av ämbets- eller tjänsteman, vilken är underkastad
sådan bestämmelse, förses utöver eljest
utgående stämpelavgift med stämpel till belopp,
motsvarande den indragna lösen.
50! - 50 1
8 §•
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i inländskt aktiebolag — — — — utbekomma.
Varda aktiebrev utan erläggande av betalning utfärdade såsom
ersättning för förkomna eller förstörda sådana brev eller i utbyte
mot aktiebrev i samma bolag, och hava de äldre breven varit
försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med
stämpel beläggas, äro de nya aktiebreven fria från stämpel, så vitt
4*
Kuugl. Maj:ts proposition nr 232.
de icke vart för sig eller, där flere erhållits i stället för ett eller
flere äldre aktiebrev, tillsammans till beloppet överstiga det eller
de äldre aktiebreven, som blivit ersatta eller gått i utbyte. För
överskjutande belopp förses de nya aktiebreven med stämpel i enlighet
med vad ovan sagts.
Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den
här ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall av bolaget förses
med anteckning om orsaken härtill.
För — — — — ledamöter.
Se för övrigt 27 §.
Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, där icke annorledes här nedan stadgas,
förses med nedan angiven stämpel, innan det första gången, sedan
detsamma blivit till riket infört, härstädes belånas, försäljes eller
på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest det ej förut vederbörligen
stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning
efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar aktiebrevet
hör. Stämpeln utgår med 10 öre för varje fulla 10 kronor av det
belopp, för vilket stämpel å brevet enligt härefter angivna grunder
skall beräknas. Lyder aktiebrev å visst belopp, beräknas stämpel å
detta belopp. Lyder aktiebrev åter å viss kvotdel, beräknas stämpel
å värdebelopp, vilket i samband med stämpelbeläggning bestämmes
av magistrat i stad eller domhavande på landet med ledning av
värdedeklaration, som ägare har att på heder och samvete avgiva.
Vad sålunda stadgats, skall dock icke äga tillämpning på sådant
aktiebrev i utländskt aktiebolag, som hit till riket införts före
den .... (dag omkr. 3 månader efter stadgandets ikraftträdande)
.... samt före samma dag uppvisats hos magistrat i stad. Om
dylikt uppvisande samt om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt
verkställa påteckning å aktiebrevet.
Varda aktiebrev i utländskt aktiebolag, vilka införts till riket,
av bolaget infordrade för att ersättas av nya aktiebrev i samma
bolag, må ägaren av breven med företeende av dessa hos överståthållarämbetet
eller vederbörande Konungens befallningshavande anhålla
om vidtagande av åtgärd, för att de å breven anbragta införselstämplar
eller den för desamma enligt nästföregående stycke
åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna tillgodoräknas de nya aktiebreven.
Ingives samtidigt en av ägaren underskriven förteckning, upptagande
aktiebolagets namn, antal och slag av ifrågakomna aktier,
samt de belopp eller kvotdelar i bolaget, varå dessa lyda, verkställer
myndigheten med en för sådant ändamål inrättad tryck
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.
5*
stämpel annotering av införselstämplarna eller, om stämpelfrihet
åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,
påteckning om företeendet och ändamålet därmed samt utfärdar
härom och om förteckningens riktighet kostnadsfritt särskilt bevis,
ställt till ägaren. Därest denne sedan, inom ett år efter utfärdandet
av nämnda bevis med återställande av detsamma för myndigheten
företer nya aktiebrev i bolaget, vart för sig eller sammanlagda till
belopp eller kvotdelar motsvarande de i förteckningen upptagna, äger
stämpeltrihet rum för de nya aktiebreven; och förses dessa av myndigheten
med anteckning om orsaken härtill.
Se för övrigt 16 §.
Andelsbevis i inländskt bolag-, se Lottbrev i inländskt bolag.
Andelsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt
aktiebolag.
Anvisning; lika med Växel.
Byte av fast egendom — —- — — om Köp av fast egendom.
Byte av fartyg (pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst
6,000 kronor eller lott i sådant fartyg:
anmälan — — — — i denna § är stadgat.
Checkräkning, — ■— — — med JDepositionsräkning.
Delaktighetsbevis i inländskt bolag; se Lottbrev i inländskt bolag.
Delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev
i utländskt aktiebolag.
Depositionsräkning, kapitalräkning eller annan räkning hos bank, annan
kreditinrättning eller bankir, å vilken räkning penningar mot särskilt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter
uppsägning återbetalas: räntebesked — vare sig detta meddelas insättaren
genom särskild handling eller genom anteckning å bevis
eller i bok — räntekupong, kvittens å mottagen ränta eller, därest
räntebesked, räntekupong eller kvittens ej lämnas, anteckning i
räkenskaperna, varigenom insättaren tillgodoföres ränta, skall vid
handlingens lämnande eller anteckningens förande förses med stämpel
av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till 10 kronor,
samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om
detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.
Vad — — — — innestå.
6*
Kutiffl. Maj:ts proposition nr 232.
Sökes på grund av bevis om insättning på sådan räkning,
som bär ovan avses, betalning hos offentlig myndighet, skall beviset
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det
kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;
dock är dylikt bevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då
på grund därav fordran bevakas i konkurs.
Se för övrigt 54 och 55 §§.
Förvärv av fast egendom i enlighet — — — — avhandling om Köp av
fäst egendom.
Förvärv av fast egendom genom skifte vid upplösning av aktiebolag,
handelsbolag eller förening; fångeshandling därå; lika med avhandling
om Köp av fast egendom.
Förvärv av fartyg (pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst
6,000 kronor eller lott i sådant fartyg genom skifte vid upplösning
av aktiebolag, handelsbolag eller förening; lika med Köp av
fartyg {pråm).
Gåva av fast egendom: — — — — — ■— ■
Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis
i inländskt bolag; angående stämpelplikt se 27 §.
Kapitalräkning; se Depositioner åkning.
Kvittens, — — — —; lika med Växel;
dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom
postförskott eller s. k. efterkrav, är från stämpel fritt.
Köp av fast egendom: avhandling — — — — 1 krona för varje fulla
100 kronor av egendomens värde.
Köpeavhandling----— 2 kronor för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.
Där köpeavhandling — — — — sista fånget.
Fångeshandling •— — — — fri.
Köp av fartyg {pråm) om minst 20 bruttoton eller till värde av minst
6,000 kronor eller lott i sådant fartyg:
anmälan om köpet — — — — överlåtelsen.
Upphör----stadgas.
Vid köp av fartyg från utländsk ägare ävensom vid beställning,
som avser nybyggnad av fartyg, eller vid köp av nybyggt
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
fartyg omedelbart av den, som byggt detsamma, äger här ovan
stadgade avgiftsskvldighet icke rum.
Där köpare av fartyg inom sex månader från köpeavhandlingens
upprättande utan annan ändring i köpevillkoren, än som
betingas av fartygets uppdelande på flere lottägare, överlåter farfySe^
eller lott däri till nybildat bolag eller till delägare i nybildat
rederi, samt anmälan om överlåtelsen skett inom samma tid
och inom tid, som för dylik anmälan finnes föreskriven, äger, därest
överlåtarens fång blivit behörigen stämpelbelagt, stämpelbeläggning
ej rum för sista fånget.
Anmälan —--— köpet.
Sökes — —• — — järnväg.
Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.
Lottbrev, andelsbevis eller delaktig hetsbevis i inländskt----hos
bolaget utbekomma.
Varda lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i nämnda
bolag utfärdade såsom ersättning för förkomna eller förstörda sådana
brev eller bevis eller i utbyte mot dylika brev eller bevis i
samma bolag, och hava de äldre breven eller bevisen varit försedda
med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel
beläggas, äro de nya breven eller bevisen fria från stämpel, såvitt
de icke vart för sig eller, där flera erhållits i stället för ett eller
flere äldre lottbrev eller bevis, tillsammans till beloppet överstiga
det eller de äldre breven eller bevisen, som blivit ersatta eller gått
i utbyte. För överskjutande belopp förses de nya lottbreven dier
bevisen med stämpel i enlighet med vad ovan sagts.
Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas
med den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel,
skall av bolaget förses med anteckning om orsaken härtill.
För den — — — — i sparbanker.
Se för övrigt 27 §.
Lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art; lika med Aktiebrev i utländskt
aktiebolag.
Lottsedel---— — —---— — — —--— — ____
Obligation, som utfärdas här i riket, — — — — stadshypotekskassas
obligationer.
Sökes —---i konkurs.
Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning
för förkomna eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte
8*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
mot obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, och
hava de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning, eller icke skolat med stämpel beläggas, äro de nya
obligationerna fria från stämpel, såvitt de icke var för sig eller,
där flere erhållits i stället för en eller flere äldre obligationer, tillsammans
till beloppet överstiga den eller de äldre obligationer, som
blivit ersatta eller gått, i utbyte. För överskjutande belopp förses
de nya obligationerna med stämpel i enlighet med vad ovan sagts.
Obligation, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt
ovan stadgade grunder, skall av obligationsutgivaren förses
med anteckning om orsaken därtill. ,
Därest för särskilda delar av skuldbelopp här i riket utfärdats
löpande förskrivningar — — — — i denna förordning år stadgat
om obligation, som utfärdas här i riket.
Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.
Obligation, som utfärdats i utlandet, skall, där icke annorledes här nedan
stadgas, förses med nedan angiven stämpel, innan den första gången,
efter det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försälj
es eller på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej
förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning
efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar
obligationen hör. Stämpeln utgår med 60 öre för belopp ej överstigande
100 kronor och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal
kronor.
1 utlandet utgiven, till riket införd obligation vare fri från
sådan införselstämpel, som ovan nämnts, därest genom magistrats
påteckning å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten
uppvisad före den 1 januari 1895. Är dylik obligation, som inkommit
till riket efter ingången av år 1895 men före den 1 juli
1917, försedd med påteckning av magistrat, att den före sistnämnda
dag hos magistraten uppvisats, skall obligationen beläggas
med stämpel till belopp enligt de för obligation närmast före den
1 juli 1917 gällande bestämmelser.
Varda i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket,
av utgivaren infordrade för att ersättas med nya obligationer, utfärdade
av samma utgivare och löpande med samma ränta, må innehavaren av
obligationerna med företeende av dessa hos överståthållarämbetet eller
vederbörande Konungens befallningshavande anhålla om vidtagande
av åtgärd för att de å obligationerna anbragta införselstämplar eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
9*
deri för desamma enligt nästföregående stycke åtnjutna stämpelfrihet
måtte kunna tillgodoräknas de nya obligationerna. Ingives samtidigt
en av innehavaren underskriven förteckning, upptagande utgivarens
namn, obligationernas antal samt dessas belopp och räntefot,
verkställer myndigheten med en för sådant ändamål inrättad
tryckstämpel annulering av införselstämplarna eller, om stämpelfrihet
åtnjutes i enlighet med vad i nästföregående stycke omförmäles,
påteckning om företeendet och ändamålet därmed samt
utfärdar härom och om förteckningens riktighet kostnadsfritt särskilt
bevis, ställt till innehavaren, som underskrift förteckningen.
Därest denne sedan inom ett år efter utfärdandet av nämnda bevis
med återställande av detsamma för myndigheten företer nya, av samme
utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och, vart och ett för
sig eller sammanlagda, till belopp motsvarande de i förteckningen
upptagna, äger stämpelfrihet rum för de nya obligationerna; och
förses dessa av myndigheten med anteckning om orsaken härtill.
Därest hit till riket inkommit löpande förskrivningar, som i
utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och vilka
uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen,
galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats som
obligation, vad i denna förordning är stadgat om obligation, som
utfärdats i utlandet.
Se för övrigt 16 §.
Postremissväxel; se Växel.
Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplåtes
eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt
förbehålles, skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses
med stämpel — — — — för vilket betalning sökes.
b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes
ort betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes,
eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket
överlåtes eller varder till godkännande eller betalning företedd eller
godkänd eller betald, beläggas med stämpel av 50 öre för belopp,
ej överstigande 1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje påbörjat
tusental kronor, varå den lyder;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 198 käft. (Nr 232.)
1
10*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
och skall handling, vilken är avsedd att såsom växel utställas
utom riket men före utställandet vai’der här i riket försedd
med godkännande, stäinpelbeläggas såsom växel, innan den översändes
till utrikes ort.
Utom i fall — —• — — bevakas i konkurs.
Se för övrigt 16 §.
17 §.
Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning
eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid
blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives,
äge förnyad stämpelbeläggning ej rum, med undantag för de i 14 § omförmälda
fall samt de fall, då inteckning, som meddelats på grund av
skuldebrev eller annat fordringsbevis, till följd av utebliven förnyelse förfallit
eller av domstol dödats och ny inteckning på grund av fordringsbeviset
därefter ej blivit sökt, på landet sist vid det ting, som infaller
näst efter tre månader, och i stad inom tre månader.
Där på grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis betalning
sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene varit sökt, eller där inteckning
sökes för belopp, för vilket betalning tillförene varit sökt, sker
ej förnvad stämpelbeläggning.
Askas — — — — med stämpel.
20 §.
Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbete-
eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse
blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i
hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det ifrågakommen
stämpelbeläggning ägt rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbetseller
tjänstemannen lyder; dock att nämnda tid, där talan grundar sig på
förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen, räknas från tiden
för samma förhållandes tillkomst. Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut,
— — — — penningar.
11*
Knngl. Maj:ts proposition nr 232.
21 §.
Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd stämpelbeläggning
beroende, visa, att talan om återfående av stämpelavgift
icke kunnat av honom föras i den ordning, som i samma § är föreskriven,
ankomme efter därom gjord ansökning på Konungen att efter prövning av
föreliggande omständigheter förordna om restitution av vad i stämpelavgift
för mycket erlagts.
Vad — — — — erlagda.
22 §4
1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:
a) helarksstämplar,
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt
c) bank- och växelstämplar.
I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av
generalpoststyrelsen.
Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som utfärdas
här i riket, rum i den ordning, 27 § föreskriver.
2. När —---stämplar begagnas.
Där — — — — närmast, begagnas.
26 §.
Generalpoststyrelsen — — — — tillgå.
Ett exemplar av denna förordning jämte förteckning av generalpoststyrelsen
över de valörer, i vilka stämplarne tillhandahållas, skola
för allmänheten finnas tillgängliga å varje postanstalt.
Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar
av det slag eller i de valörer, som enligt författningen och generalpoststyrelsens
förteckning skola vara att tillgå samt i gjord rekvisition begäras,
åligger det postanstaltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa
och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att underrätta
rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.
Huru — — — — och 33 §§.
12*
Kung!.. Afaj:ts proposition nr 232.
27 §.
Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländska
bolag eller obligationer, som utfärdas här i riket, enligt 8 § skola förses
med stämpel, skall därom till general poststyrelsen ske skriftlig anmälan,
varvid skola vara fogade blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen
eller obligationerna samt tvefald uppgift å dessas valörer jämte antalet av
varje valör; och skall i fråga om aktiebreven, lottbreven och bevisen dylik
anmälan ske inom två månader, efter det för aktie, lott eller andel full
inbetalning ägt rum, samt breven eller bevisen enligt lag kunnat utfärdas,
eller inom fyra månader, från det beslut fattats om överföring av besparade
vinstmedel till aktiekapital eller grundfond. Generalpoststyrelsen
fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt denna förordning
skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt,
verkställa stämplingen.
Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton å
aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som här ovan avses,
skall därom — — — — återbetalas.
Talan — — — — allmänhet.
34 §.
1. Am bets- eller tjänsteman — — —■ — föreskri ves.
År anmälan om köp av fartyg-----tillfalla statsverket.
För fullgörandet av sådan anmälan, som jämlikt kungl. förordningen den
18 oktober 1901 åligger ägare av fartyg eller lott däri att till kommerskollegium
göra angående köp, varigenom han förvärvat fartyget eller
fartygslotten, skall jämväl säljaren svara.
År annan handling — — — — talong.
Då — — — erfordras.
2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller
muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg om minst 20 bruttotons dräktighet eller till värde av
minst 6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg, skola----tillhör.
Länsmannen —----- underlåtenhet.
Sedan — — — — ägare.
o
3. Vad i mom. 1 och 2 är stadgat beträffande köp av fartyg, äger
motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg.
4. Därest för någon ort befinnes erforderligt, att det särskilt över -
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
13*
vakas, att köp eller byte av fartyg eller lott däri behörigen anmäles, äger
för sådant ändamål för Stockholms stad överståthållareämbetet och eljest
vederbörande Konungens befallningshavande förordna tillsyningsman, vartill
bör utses en med förhållandena förtrogen person.
5. Vad till vederbörande register anmäles om inbetalning å aktier
i aktiebolag samt å lotter eller andelar i inländskt solidariskt bankbolag
eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, eller angående ökning
av aktiekapital och solidariskt bankbolags grundfond medelst överförande
därtill av besparade vinstmedel eller rörande antal och storlek av kommanditdelägares
insatser i kommanditbolag, skall av registreringsmyndigheten
utan uppskov meddelas generalpoststyrelsen. Likaså skall, där i balansräkning,
som avlämnas till aktiebolagsregistret, bolags aktiekapital eller
grundfond eller vad å bolags aktier eller grundfondslotter blivit inbetalt,
upptagits till högre belopp än i närmast föregående balansräkning, registreringsmyndigheten
härom till generalpoststyrelsen utan dröjsmål lämna
meddelande, därest ökningen ej framgår av de uppgifter, som förut
insänts till generalpoststyrelsen. Med ledning av sålunda erhållna uppgifter
har generalpoststyrelsen att övervaka, att aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis bliva hos generalpoststyrelsen för stämpling
företedda, samt att enligt 27 § 2 stycket nedsatts belopp, motsvarande
stämpel å vad till bolag inbetalts mot interimsbevis eller interimskvitton.
6. Ingives för inregistrering till domstol bouppteckning efter avliden
person, däri upptagits aktiebrev i utländskt aktiebolag eller lottbrev, andelsbevis
eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art eller
obligation, som utfärdats i utlandet, åligger det domstolen att före inregistreringen
tillse, att den i 8 § för dylika handlingar föreskrivna stämpelskyldighet
blivit fullgjord.
47 §.
1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betal
ning
företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med
växel stämpelbeläggas, eller här i riket godkänner eller betalar växel eller
annan handling av nyssnämnd beskaffenhet, som utfärdats utom riket,
eller godkänner och till utrikes ort översänder sådan handling, som omförmäles
i 2 stycket, av mom. b under rubriken växel i 8 §, utan att, där
handlingen oskolat förses med stämpel, — — ---bot fem kronor.
2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning
av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt
bolag, då brevet eller beviset utfärdas, bete tio gånger den felande
stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor.
14*
Kunc/l. Maj-.ts proposition nr 232.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som belånar, försäljer eller
på vad sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag eller
lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt företag av ekonomisk
art, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven stämpel
eller sådan påteckning av magistrat, som där omförmäles.
Utgiver någon interimsbevis eller interiraskvitto, som i 27 § avses,
i annan ordning än där stadgas, böte-----dock minst tjugufem kronor.
3. Den obligationsutgivare — —--bot tjugufem kronor.
4. Den obligationsutgivare — — — — bot tjugufem kronor.
Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
eller delaktighetsbevis i inländskt bolag eller här i riket utfärdad obligation,
som utlämnas i ersättning — -— — —■ etthundra kronor.
6. Om säljare och köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat
fartyg om minst 20 bruttoton eller till värde av minst 6,000 kronor
eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom stadgad tid anmäla
fånget till inskrivning i fartygsregistret och därigenom föranleda, att stämpelavgift
för fånget icke i behörig ordning erlägges, böte vardera ett belopp
motsvarande den stämpel, varmed anmälan skolat förses, dock minst
tjugufem kronor. Lag samma vare för den, som genom byte blivit ägare
av fartyg, som här sägs, eller av lott däri.
Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg om minst 20 bruttoton eller till värde av minst
6,000 kronor eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse--- —
lott däri.
Där säljare och köpare av fartyg — — — — lott däri.
54 §.
Den i 8 § — — — — utgöras.
Bank — — — — säkerhet.
Sedan — — — — bolaget.
Den — — — — erlägga.
Verkställes — — — — rättighet.
Vad i denna § år stadgat i fråga om bank, skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank, bankir eller
ekonomisk förening; dock skall i fråga om sparbank sådant intyg, som
omförmäles i 4 stycket av denna §, utfärdas och till generalpoststyrelsen
insändas av Konungens befallningshavande eller dess för undersökning av
I
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. 15*
sparbanks förvaltning förordnade ombud, samt utfärdandet av intyget ske
i samband med dylik undersökning, även om denna äger rum efter det
stämpelbeloppet av sparbanken insänts till generalpoststyrelsen.
56 §.
Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den som erhållit tillstånd till
anordnande av lotteri — — — — dragningen.
Inbetalas — — -— — därå.
A lottsedel, som enligt generalpoststyrelsens medgivande må utlämnas
— — — — påtryckas.
Denna förordning träder i kraft den
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 7 december 1883
angående expeditionslösen.
Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 7 december 1883
angående expeditionslösen skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade
lydelse:
5 §•
Angående — — — — lantbruksingenjörer.
Likaledes —---efterrättelse.
Lösen debiteras ej för sådana expeditioner, som avses i bestämmelser
angående indragning av expeditionslösen, meddelade vid verkställd
reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.,
samt utfärdats av ämbets- och tjänstemän, som äro underkastade samma
bestämmelser. I stället utgår stämpel till motsvarande belopp.
Denna förordning träder i kraft den
16*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 38 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och
enlda bolag.
Härigenom förordnas, att 38 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag
och enkla bolag skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade
lydelse:
38 §.
Bolagsman — — — — göras.
Bolagsman — — — — ordet kommanditbolag.
A kommanditdelägares insats skall andels- eller delaktighetsbevis
utfärdas.
Denna lag träder i kraft den
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den b november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
Härmed förordnas att 3, 4, 7, 10 och 18 §§ i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
3 §•
3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall nämligen:
a) — — — — — —— — — — — — —
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
17
b) - - - -- --
c) — — — — samt
d) —■ — — 1— stadshypotekskassa.
4. Värdet -----gällande.
4 §•
2. Vid — —--?— köpeskillingen.
Skyldigheten---— kommissionär.
År —• :—--avräkningsnotan.
Där —»—— ■— — namn.
Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom
kommissionär skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission
(avräkningsnota i kommission). Avslutar annan än fondhandlare köpavtal
för annans räkning, skall i avräkningsnotan utsättas för vems räkning avslutandet
skett.
Avräkningsnota behöver icke vara underskriven — — — —
7 §•
1. För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel
beläggningsstämpel (överlåtelsestämpel). överlåtelsestämplar skola vara
att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.
De två exemplaren — — — — — — — — — —
10 §.
Tillsyn---— länen.
Denna — — — — bolaget.
Nämnda tillsyningsman äga uppbära dels särskilt arvode, som bestämmes
av överståthållareämbetet eller Konungens befallningshavande, dels
ock vid resor i och för uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente.
18 §.
Generalpoststyr^lsen — —- — av de särskilda slag, som skola vara
att tillgå — — — försäljningsställe.
Denna förordning träder i kraft den
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 198 Käft. (Nr 232.)
3
18*
Kungl. Majits proposition nr 232.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 20 april 1906 angående
en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom.
Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 20 april 1906
angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och.
rom skall erhålla följande ändrade lydelse:
4 §•
Punschstämplar skola vara att tillgå av följande slag nämligen:
a) för buteljer, krus och damejeanner avsedda enkla stämplar;
b) för ankare och fat avsedda dubbelstämplar; skolande de bägge
delar, varav varje dubbelstämpel består, hava sinsemellan olika bredd och
vara märkta med ett och samma ordningsnummer.
I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av
generalpoststyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående
rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra
stämpelavgift.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående
rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet
att utgöra stämpelavgift skall erhålla följande ändrade lydelse:
IS*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
1 §■
önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med
vilket belopp i visst fall stämpelavgift skall utgå enligt gällande författningar
angående stämpelavgifter, äge han hos statskontoret erhålla dylik
upplysning, utom vad angår dels sådana enskilda handlingar, vilka vid
ingivandet till statsmyndighet skola förses med stämpel, dels ock sådan
myndighets expeditioner.
Av statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.
Denna förordning träder i kraft den
Förordningen angående stämpelavgiften.
1 och 3 §§.
Såsom av Kungl. Maj:ts proposition nr 383 till 1919 års riksdag
framhår, ansåg sig 1917 års lantmäterikommission, som i sitt huvudbetän-forte m. m.
kande om lantmäteriväsendets omorganisation m. m. framställt vissa förslag
av beskaffenhet att medföra förändringar i förordningarna den 7
december 1883 om expeditionslösen och den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften, i sammanhang härmed böra föreslå vissa ändringar i sistnämnda
förordning, vilka icke direkt föranleddes av huvudbetänkandet,
men vore av behovet påkallade.
Kommissionen anförde härutinnan:
1 stämpelförordningens 3 § vore, vad anginge bevis, stadgat, att »bevis
annat» skulle förses med stämpel, då det utgåves från lantmäterikontor.
En rätt tolkning av denna bestämmelse syntes böra föranleda till — vad
för närvarande emellertid näppeligen torde iakttagas — att med stämpel
skulle förses bevis av förstelantmätare om granskning, som han på begäran
av sakägare verkställt av arvodesräkning, vilken avgivits av lantmätare, samt
bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor
förvarade kartor, handlingar eller register omedelbart lämna
upplysning. Kommissionen hölle emellertid före, att dylika bevis borde
20*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
tillhandahållas utan avgift. Särskilt gällde detta bevis om granskning av
arvodesräkning. Rörande sådant bevis frainginge av departementschefens
uttalande vid avlåtande till 1908 års riksdag av proposition angående omorganisation
av förstelantmätartjänsterna, att hans mening vore, att samma
bevis borde tillhandahållas allmänheten utan kostnad. Enär såsom ovan
nämnts nu berörda tvenne slag av bevis praktiskt taget vore de enda, som
utgåves från lantmäterikontoren i länen, föresloge kommissionen, att bestämmelse
meddelades om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdades
från nämnda kontor.
Vidare stadgades i 3 § av förordningen angående stämpelavgiften,
att utdrag eller kopia av geometrisk karta skulle förses med stämpel till
belopp av 50 öre. Denna bestämmelse gällde visserligen icke blott lantmätare,
lantmäterikontor och lantinäteristyrelsen utan även samtliga andra
myndigheter, som hänfördes till tredje och fjärde avdelningarna under denna
förordnings 1 §, men tillämpning av bestämmelsen torde dock, såvitt kommissionen
kunnat inhämta, icke förekomma utom lantmäteriets förvaltningsområde.
Genom den ändring, som år 1917 gjordes beträffande 21 §
i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
och som i realiteten medfört skyldighet för sakägare att bekosta
två exemplar av karta, hade ifrågavarande bestämmelse fatt sin största
betydelse i fråga om kartor rörande avsöndring. Dessa kartor kunde,
inberäknat dem, som upprättats av enskilda, antagas uppgå till 20,000 å
24,000 årligen. Sådana kartor, som av enskilda personer upprättades för
avsöndring, skulle emellertid icke stäm pel beläggas. Redan detta förhållande
syntes tala för, att jämväl sådan avsöndringskarta, som utgåves av lantmätare,
befriades från ifrågavarande 50 öres stämpel. En dylik ändring
stode även i överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande
för att underlätta avsöndringsinstitutets användning. Därest bestämmelsen
om 50 öres stämpel upphävdes i vad anginge avsöndringskartor, torde icke
vara skäl att bibehålla denna bestämmelse angående övriga kartor. I avseende
å dessa medförde bestämmelsen för statsverket en inkomst av högst
3,500 kronor, därav omkring 2,500 kronor torde härröra från kartor, som
utgåves av lantmätare, och återstoden från kartor, som utlämnades från
lantinäteristyrelsen eller lantmäterikontoren i länen. Härtill komme, att
med lantmätare närstående tjänstemän, såsom statens lantbruksingenjörer,
icke vore skyldiga att stämpelbelägga kartor, som av dem utgåves. Detta
ålåge icke heller mätningsman i stad. Med avseende särskilt å stämpel å
karta, som utgåves av lantmätare, syntes bibehållande av stämpel å varje
exemplar av karta, som utgåves, i viss mån stå i strid med strävandena
att genom anlitande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt åstad
-
Kungi. Maj:ts proposition n:r 232.
21*
komma spridning av kartor bland allmänheten. På grund av vad sålunda
anförts föresloge kommissionen, att bestämmelsen, att geometrisk karta
skulle åsättas stämpel till belopp av 50 öre, upphävdes.
I detta sammanhang ville kommissionen dessutom föreslå, att uttrycket
»generallantmäterikontoret» dels utbyttes mot »lantmäteristyrelsen» så
väl i stadgandet om karta som i bestämmelserna angående avskrift, dels
ock uteslötes i fjärde avdelningen under stämpelförordningens 1 §. Berörda
uttryck, varmed man i äldre tider närmast torde hava avsett lantmäteristyrelsens
arkiv, återfunnes nämligen icke numera i gällande instruktion.
Genom Kungl. Maj:ts berörda proposition blevo nu ifrågakomna
ändringsförslagen förelagda riksdagen till antagande samtidigt med ovan
antydda andra ändringsförslag i stämpelförordningen, vilka betingats av
den i annan Kungl. proposition föreslagna omorganisationen av lantmäteriväsendet.
Riksdagen, som avslagit det framlagda förslaget om omorganisation
av lantmäteriväsendet in. in., har i skrivelse den 16 juni 1919 funnit
därav betingade förslag om ändringar i stämpelförordningen icke kunna
bifallas samt ävenledes lämnat nu ifrågavarande ändringsförslag utan bifall,
därvid riksdagen yttrat, att den tid, som efter riksdagens beslut rörande
lantmäteriväsendets omorganisation m. in. stått till förfogande, icke medgivit
omarbetning av författningsförslaget i nu förevarande delar, samt att
efter inhämtade upplysningar med införandet i stämpelförordningen av de
ändringar, varom nu vore fråga, kunde utan större olägenhet anstå.
De sakkunniga, som finna kommissionens nu ifrågakomna förslag
väl grundade, föreslå i enlighet härmed ändringar i 3 § i stadgandena
angående avskrift, bevis och karta samt i 1 § fjärde avdelningen.
Då i proposition nr 381 till 1919 års riksdag föreslogs borttagande
av stämpel till fullmakter, konstitutorial och förordnanden å ämbeten och
tjänster med undantag av fullmakter eller förordnanden för hovrättskoinmissarie,
notarius publicus samt mäklare eller skeppsklarerare, förklarades
samtidigt, att skål förefunnes jämväl för borttagande eller nedsättning av
stämpelavgiften för fullmakter å karaktär av ämbete eller tjänst. Emellertid
ansågs ståndpunkt då icke böra tagas till denna fråga, utan förklarades,
att densamma komme att sedermera i annat sammanhang tagas under omprövning.
Sedan riksdagen gillat det föreslagna borttagandet av stämpel
till fullmakter m. in. å ämbeten och tjänster, har förordning därom utfärdats.
Frågan om s. k. karaktärsfullinakters befrielse från stämpelavgift
har nu för utredning och avgivande av förslag överlämnats till de
sakkunniga.
Karaktärsfullmakt
m. m.
22*
Kung1. Maj:ts proposition nr 232.
Vid borttagandet av stämpel till fullmakter m. m. å ämbeten och
tjänster förklarades 4 § i stämpelförordningen upphöra att gälla, varigenom
borttagit,s stadgandet i samma §:s 3:dje moment av följande lydelse: »Fullmakt
å ämbete eller tjänst i Kungl. hoven ävensom av sådan beskaffenhet
i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller först framdeles kommer
att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för fullmakt i allmänhet
bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å den ordinarie lön, som åtföljer
dylik eller därmed jämförlig beställning.» Detta stadgande har haft
sin särskilda betydelse i'' fråga om fullmakter för personer, tillhörande
beskickningarna samt armén och flottan. Det är nämligen ej ovanligt,
att ämbetsmän, som tillhöra beskickningarna, och officerare erhålla fullmakt
på högre ställning utan därmed förenad högre lön. Dessa fullmakter,
som torde vara att räkna såsom s. k. karaktärsfullmakter, hava, med
anledning av stadgandet i 4 § 3 mom. och såsom detta i praxis tillämpats,
i fråga om stämpel likställts med fullmakter å ämbeten och tjänster. När
nu stadgandet i 4 § 3 mom. borttagits, men bestämmelsen om stämpel å
s. k. karaktärsfullmakter bibehållits, torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke nyssnämnda i 4 § 3 mom. avsedda fullmakter skulle stämpelbeläggas
enligt stadgandet om stämpel å karaktärsfullmakter. Med borttagandet
av stadgandet i 4 § 3 mom. torde dock icke hava asyftats att göra ändring
beträffande hittills tillämpad ordning om likställdhet i frågan om
stämpel mellan fullmakter, avsedda i samma stadgande, och fullmakter å
ämbeten och tjänster. Om man bortser från de karaktärsfullmakter, som
enligt 4 § 3 momentet beträffande stämpel likställts med fullmakter å
ämbeten och tjänster och väl nu få anses liksom dessa sistnämnda fria
från stämpel, så förekommer, enligt vad erfarenheten visat, meddelandet
av karaktärsfullmakt mera sällan. Tilldelandet av professors namn, heder
och värdighet synes vara det i sådant avseende mest förekommande. Enligt
meddelade upplysningar har dock sådant tilldelande under senare tid
skett i medeltal högst en å två gånger per år; och har i dessa fall stämpel
utgått efter det för stämpel å karaktärsfullmakt beräknade lägre belopp,
enär fullmakterna meddelats personer, som varit i allmän tjänst. Av vad
som anförts torde framgå, att bibehållandet av bestämmelsen om stämpel
å s. k. karaktärsfullmakter icke kan anses hava någon betydelse från statsfinansiell
synpunkt. På grund härav och då det måste anses önskvärt,
att när staten till följd av en persons förtjänster förlänar honom namn
och karaktär, som medfölja innehavande av visst ämbete, staten härför
icke utkräver någon stämpelskatt, få de sakkunniga hemställa, att bestämmelsen
i 3 § om stämpelavgift för fullmakt å karaktär av ämbete eller
tjänst utgår ur stämpelförordningen.
Kanal. Maj:ts proposition nr 232.
23*
Om denna hemställan vinner bifall, synes billigheten fordra, att
fullmakt för kyrkoherde att vara prost över egen församling, vilken fullmakt
nu belägges med stämpel av femtio kronor, jämväl blir stämpelfri;
och föreslås i enlighet härmed borttagandet även av stadgandet i 3 § om
stämpel å sådan fullmakt.
Vid den reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,
som pågått under de sista årtiondena, hava i åtskilliga fall
meddelats bestämmelser angående indragning av expeditionslösen, som av- indragen
ses i Kung], förordningen den 7 december 1883. Hittills hava dock icke förslag till
i förordningarna om expeditionslösen och angående stämpelavgiften införts ändring av
några stadganden om utbyte av de indragna lösenavgifterna mot stämpel-3förordning
avgifter, utan hava de förra i räkningar redovisats till statsverket. Med- suddande
av föreskrifter för sådant utbyte, vilket ifrågasatts redan av löneregleringskommittén,
har nu emellertid ansetts böra tagas i övervägande.
Då det i sådana ämbetsverk, beträffande vilka meddelats bestämmelser om
indragning av expeditionslösen, finnes tjänstemän, som på grund därav,
att de varit utnämnda till tjänsterna före berörda bestämmelsers meddelande,
icke äro underkastade samma bestämmelser, kan någon mera ingående
revidering av lösenförordningen med anledning av dessa icke nu
äga rum och ej heller i stämpelförordningen införas några specialiserade
bestämmelser angående de stämpelavgifter, som böra ersätta de indragna
lösenavgifterna. De sakkunniga hava därför endast kunnat föreslå intagande
av bestämmelser av mera allmän beskaffenhet i förutnämnda förordningar.
Den föreslagna bestämmelsen i förordningen angående expeditionslösen
har synts de sakkunniga böra införas såsom ett 3:dje stycke i
5 § och bestämmelsen i stämpelförordningen såsom en sista bestämmelse
uti den i 3 § upptagna expeditionstariften.
8 §•
Generalpoststyrelsen har i skrivelse anfört, att styrelsen ansåge önsk- t^^re”’n
värt, att förklarande tillägg gjordes till 2 stycket under rubriken aktie- delsbevis
brev i 8 §, varvid styrelsen yttrat: Enligt nämnda stadgande vore aktie- eller delakbrev,
som utan erläggande av betalning utfärdades i utbyte mot aktie- i inländska
brev i samma bolag, fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet skulle b°l"9 sflmt
ersätta flera äldre brev och det nya aktiebrevet utfärdades å belopp icke som9utfäröverstigande
äldre brevens sammanlagda belopp. En motsvarande bestäm- <latrsi^fr i
melse saknades emellertid för de fall, att, såsom ofta inträffade, flera nva
aktiebrev utfärdades i utbyte mot ett eller flera äldre brev och å belopp,
Expedition;
stämpel i
stället för
24*
Kv.ngl. Maj:ts proposition nr 232.
tillhopa icke överstigande det eller de äldre brevens sammanlagda belopp.
Det syntes jämväl böra stadgas att, därest aktiebrev utfärdades i utbyte
mot aktiebrev i samma bolag men å belopp överstigande det, varå det
utbytta aktiebrevet lytt, det nya aktiebrevet skulle förses med stämpel allenast
för tilläggsbeloppet, detta i överensstämmelse med ett regeringsrättens
prejudikat i dylikt fall, däri regeringsrätten till stöd för sitt beslut åbero3
pat grunderna för ovanberörda stadgande.
På grund av vad sålunda anförts, föreslå de sakkunniga, att sådan
ändring vidtages beträffande lydelsen av nuvarande stadgande i 2 stycket
under rubriken »aktiebrev» i 8 §, att de u1 talade önskemålen vinnas; och
hava de sakkunnige lämnat förslag till dylik ändrad lydelse.
Då samma skäl föreligga till ändringar i motsvarande stadganden
under nuvarande rubrikerna »lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis»
samt »obligation» i 8 §, hava de sakkunniga beträffande dessa stadganden
föreslagit liknande ändringar.
1 enlighet med generalpoststyrelsens samtidigt gjorda hemställan
hava till förtydigande av tredje styckena under nuvarande rubrikerna
»aktiebrev» och »ottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis» i 8 § mellan
orden »skall» och »förses» inskjutits orden »av bolaget».
Aktiebrev,
lottbrev,
andelsbevis
eller delaktighetsbevis
i utländska
företag samt
obligationer,
som utfärdats
i
utlandet.
Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr 230) av den 12 mars 1918
förelagt riksdagen förslag till stämpelbeskattning av utländska aktiebrev
m. m. i jämförliga delar i huvudsaklig överensstämmelse med befintliga
stadganden om motsvarande svenska värdepapper, har riksdagen i skrivelse
den 21 juni 1918 (nr 471) framställt vissa erinringar mot nådiga propositionen.
Till en början har riksdagen funnet det tvivelaktigt, huruvida med
avseende på omfattningen av förslagets bestämmelser, den utformning,
som givits åt dessa till överensstämmelse med vad, som^gällde angående
motsvarande svenska värdepapper, vore ändamålsenlig. A ena sidan läte
nämligen tänka sig, att dylika bestämmelser angående utländska värdepapper
till väsentlig del bleve otilläinpliga av den anledning, att vissa slag av
utländska värdepapper, motsvarande sådana, som här i landet belädes med
ejnissionsstämpel, icke eller endast i undantagsfall komme att hit införas.
Å andra sidan vore att befara, att de föreslagna bestämmelserna komme
att lämna utanför sin räckvidd skatteobjekt, vilka borde indragas under
beskattningen i fråga, då i utlandet även andra slag av värdepapper än
sådana, för vilka hos oss erlades emissionsstämpel, torde i omsättningen
spela en avsevärd roll.
Dessa invändningar emot anmärkta förslagets omfattning synas också
25*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
de sakkunniga av betydelse, i vad de avse det befarade förhållandet att
skatteobjekt, vilka borde indragas under beskattningen i fråga, komme att
därifrån uteslutas. Föremål för omsättning äro nämligen i utlandet åtskilliga
slag av andelsbevis i bolag och andra ekonomiska företag, vilka
icke enligt samma förslag skulle drabbas av införselstämpeln. Såsom exempel
på sådana andelsbevis hava för de sakkunniga särskilt framhållits partsbevis
i partrederier i Norge, delaktighetsbevis i bergverk (Kuxe) och kolonialsällskap
i Tyskland samt för England s. k. share certifieates, varmed
avses andelsbevis ej endast i aktiebolag utan jämväl i andra bolag och
sammanslutningar för ekonomisk verksamhet. Till en del av dessa andelsbevis
finnes icke direkt motsvarighet här i riket. Detta torde bero därpå,
att aktiebolagsformen härstädes vunnit särskilt stor användning, eller ock på
säregna förhållanden i respektive länder. Då med hänsyn till den mångfald
av bolags- och föreningsformer, som förefinnes i utlandet, något uppräknande
av de olika slag av utländska värdepapper som böra stämpelbeläggas
icke gärna kan ifrågakomma, och detaljerade bestämmelser i sådant
avseende för övrigt skulle medföra svårigheter i praktiken, då det gällde
att avgöra, till vilket slag av värdepapper ett infört sådant vore att hänföra,
hava de sakkunniga menat, att det enda fullt ändamålsenliga sättet
att undgå ovanberörda av riksdagen framhållna olägenhet vore, att man
införde stadganden av så generell art, att därunder komme att inbegripas
alla utländska värdepapper, som utgjorde bevis om delaktighet i utländska
sammanslutningar eller företag av ekonomisk natur. Genom ett dylikt
stadgande komme visserligen stämpelplikten att omfatta även andelsbevis
i sammanslutningar, motsvarande våra ekonomiska föreningar, där sådana
bevis i utlandet utfärdas. Men som dylika utländska andelsbevis, om de
överhuvudtaget införas hit till landet, alltid måste tänkas här förekomma
i ett försvinnande litet antal, hava de sakkunniga ansett nämnda
omständighet sakna praktisk betydelse, och hava de därför också under
rubriken andelsbevis i 8 § stämpelförordningen föreslagit en bestämmelse
av innehåll, att alla andelsbevis i utländska företag av ekonomisk art
skola stämpelbeläggas. Vad åter angår interimsbevis i utländska företag,
vilka bevis för övrigt få antagas endast i sällsynta undantagsfall förekomma
i riket, hava de sakkunniga ej funnit skäl att stadga stämpelplikt för dem,
utan ansett tillräckligt, om de värdepapper, mot vilka de till sist utbytas,
bliva stämpelbelagda.
Riksdagen har vidare framställt erinringar mot förslaget rörande
tidpunkten och sättet för stämpelbeläggningen. I förra hänseendet framhåller
riksdagen, att det nog vore principiellt riktigt att låta stämpelplikten
för de utländska värdepapperen inträda redan i och med deras infö
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. I saml. 198 käft. (AV 232.) 4
26*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
rande i riket, men anser dock i likhet med vederbörande departementschef
att en sådan anordning av praktiska skäl svårligen låter sig genomföra.
Riksdagen har emellertid påpekat, att stämpelbeläggningen av de utländska
värdepapperen borde ske ej blott, såsom i den kungl. propositionen föreslagits,
innan desamma första gången, efter det de till riket inkommit,
härstädes belånades, försåldes eller eljest överlätes, utan även, därest stämpelbeläggningen
ej förut ägt rum, när de ärvdes eller erhölles i testamente.
Beträffande själva sättet för stämpelbeläggningens verkställande framhåller
riksdagen, att det i 27 § första stycket av stämpelförordningen föreskrivna
förfarandet skulle, då det gäller utländska värdepapper, vilka få antagas
hit inkomma endast i smärre poster eller som enstaka exemplar, för den
enskilde medföra onödig omgång och olägenhet i övrigt utan att för det
allmänna medföra motsvarande fördel, varför stämpel beläggningen av de
utländska värdepapperen borde kunna anförtros åt innehavaren.
Slutligen har riksdagen dragit i tvivelsmål, huruvida det kan anses
principiellt riktigt att, såsom den Kungl. propositionen föreslagit, med införande
av stämpel, motsvarande emissionsstämpel, stadga frihet från överlåtelse-
eller fondstämpel vid sådan överlåtelse, före vilken handlingen
skulle förses med den föreslagna nya stämpeln. Fastän den obligatoriska
stämpelbeläggningen av den utländska värdehandlingen av praktiska skäl
i förslaget uppskötes till dess belåning eller överlåtelse av densamma
ägde rum, vore det dock här i själva verket fråga om ett slags emissionsstämpel
eller införselstämpel, och någon principiell betänklighet emot att
vid samma tillfälle uttaga även övlig fondstämpel iinge därför enligt
riksdagens mening knappast anses förefinnas.
I likhet med riksdagen anse de sakkunniga, att det principiellt riktigaste
vore, om här omhandlade stämpel, vilken ju till sin natur är en
införsel- och ej en omsättningsstämpel, kunde uttagas genast papperen
hit inkorome. Föreskriver man att stämpeln skall utgå vid tillfälle, då
värdepapperen belånas eller byta ägare på grund av rättshandel mellan
levande eller på grund av arv eller testamente, kan för övrigt lätt inträffa,
att stämpelpliktiga utländska värdepapper komma att under långa tider
befinna sig på privata händer här i landet och ändå slutligen utföras, utan
att hava hunnit stämpelbeläggas. Härigenom kommer emellertid ändamålet
med skatten att delvis förfelas, och försvagas dess möjliga verkan att i viss
mån åt det inhemska näringslivet bevara det nationella kapitalet, en synpunkt,
som under nuvarande tider med dess stora internationella kapitalknapphet
törhända bör tillmätas en viss vikt.
På sålunda anförda grunder hava de sakkunniga ansett det högeligen
önskligt, att skattskyldigheten kunde knytas till själva införseln av
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
27*
värdepapperen, och hava därför också först tänkt sig bestämmelser i sådan
riktning. Mot stadganden av dylikt innehåll måste man dock alltid hysa
vissa betänkligheter med hänsyn till svårigheten att anordna en nöjaktigt
effektiv kontroll över deras efterlevnad; och svårigheterna måste ju bliva
stora, då vid införandet av värdepapperen dessa ej behöva komma till
synes. I de stora kulturländerna England, Frankrike och Tyskland har
man därför också nöjt sig med att, generellt sett, knyta stämpelplikten
till papperens belåning eller överlåtelse. Av de länder, vilkas stämpelbeskattning
de sakkunniga sökt studera, är Danmark det enda, som föreskrivit
stämpelplikt inom viss kort tid (3 veckor) efter papperens införande
i landet, en föreskrift, vars efterlevnad förövrigt icke underkastats någon
särskild kontroll. Med anledning av förutnämnda svårighet i fråga om
anordnande av effektiv kontroll, hava de sakkunniga emellertid icke velat
föreslå bestämmelser om stämpelpliktens knytande till de utländska värdepapperens
införande i riket, utan hava i stället ansett sig böra i förslaget
upptaga bestämmelser, vilka föreskriva stämpelskyldighet endast i de fall,
då de utländska värdepapperen första gången efter deras införande till
riket göras till föremål för belåning eller överlåtelse eller genom arv eller
testamente övergå till ny ägare. Som vid dylikt ordnande av de utländska
värdepapperens stämpelbeläggning densamma kommer att äga rum utan principiellt
samband med papperens införande till riket, har det synts de sakkunniga
lämpligast att låta fondstämpeln utgå såväl vid överlåtelse, efter vilken
värdepapperen införas hit till landet, som vid de tillfällen, då desamma före första
överlåtelse inom landet skola beläggas med införselstämpel; och hava de
i enlighet härmed föreslagit borttagandet av stjmket e i 3 mom. av 3 §
i K. F. 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift för fondpapper.
I enlighet med vad riksdagen uttalat såsom lämpligast, hava de
sakkunniga för de fall att beloppet, efter vilket stämpel skall beräknas,
enligt lag kan bliva klart utan värdering, föreslagit stadganden av innehåll
att stämpelbeläggningen av de utländska värdepapperen anförtros åt innehavarna.
I de fall åter, där för nyssnämnda belopps bestämmande, såsom
nedan omförmäles, värdering, verkställd av myndighet, befunnits erforderlig,
har föreslagits, att stämpelbeläggningen sker av myndigheten.
Vidkommande därefter frågan, efter vilket belopp stämpeln bör utgå,
möta svårigheter i två hänseenden, nämligen dels rörande frågan till vilket
kapitalbelopp de utländska värdepapperen böra uppskattas i och för stämpelbeläggningen
och dels angående den kurs, efter vilken de utländska valutorna
böra omräknas till svenskt mynt.
I förra hänseendet kan ju beträffande obligationer samt aktier och
andelar, lydande å viss penningsumma, två olika kapitalbelopp ifrågasättas,
28*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
nämligen dels det nominella kapitalbelopp, varå värdepapperen lyda, ochdels
papperens marknadsvärde. Som emellertid sistnämnda värde väl i
många fall torde bliva synnerligen svårt att fastställa, hava de sakkunniga
trott sig böra föreskriva parikursen såsom det värde, från vilket man vid
beräknande av stämpelbeloppets storlek bör utgå.
Det förekommer emellertid i utlandet ej sällan, att aktier och andelar
i företag av ekonomisk natur icke lyda å visst belopp utan endast utgöra
bevis om äganderätt till viss kvotdel av företaget. För sådant fall har
det synts de sakkunniga riktigast att föreskriva, att stämpeln beräknas
efter värdebelopp, som av viss myndighet bestämmes med ledning av deklaration,
som vederbörande ägare har att på heder och samvete avgiva.
Beträffande frågan, till vilken myndighet värdebeloppets bestämmande
skulle överlämnas, har det ansetts lämpligt, att sådan värdering kunde
göras ej blott av magistrat i stad utan även av domhavande på landet.
Att sådan befogenhet borde överlämnas jämväl till domhavande på landet,
följer därav, att erläggande av införselstämpel även kunde ifrågakomma
vid arv och testamente och sådan stämpel då borde gäldas senast vid
inregistrering av bouppteckning, däri värdepapperet funnes upptaget.
Vad sedan angår frågan om omräkningskursen må erinras därom,
att riksdagen i sin förut berörda skrivelse ifrågasatt ändamålsenligheten
utav att tillämpa den väl närmast med avseende å växlar tillkomna och
därefter lämpade bestämmelsen i 16 § stämpelförordningen, enär samma
värdepapper på grund av de varierande växelkurserna kunde komma att
vid olika tidpunkter förses med svensk införselstämpel till växlande belopp.
Enligt riksdagens mening kunde det därför ifrågasättas, huruvida ej användandet
av fasta omräkningskurser vid stämpelbeläggning av de utländska
värdepapperen vore att föredraga.
Då det gäller att taga ställning till denna fråga, bör kanske först
omnämnas, att man i Danmark i förevarande fall använder sig av fasta
omräkningskurser, vilka fastställas av Finansministeriet (Lov om Stempelafgift,
den 13:de Maj 1911 § 11 och Bekendtgorelse fra Finansministeriet
av 20 September 1911), samt att man i Tyskland åtminstone för några
år sedan förfor på snarlikt sätt (se Greiff: Reichsstempelgesetz, Berlin
1914 p. 802).
Enligt de sakkunnigas mening skulle den väsentligaste förmånen
med de fasta omräkningskurserna bestå däruti, att man, såsom också i
nyssnämnda danska kungörelse skett, för de vanligast förekommande främmande
myntsorterna kunde avrunda värdena (18 kr. = 1 £ = 25 fr = 20
Rm) och på så vis i någon mån förenkla omräkningen. Förutsättningen
för dylika fasta kurser är emellertid enligt de sakkunnigas mening, att något
Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.
29*
så när stabila värdeförhållanden mellan olika länders valutor existera.
Hade detta varit händelsen, skulle de sakkunniga därför ej heller tvekat att
föreslå bestämmelser av innehåll, motsvarande de danska. Lever man åter
under sådana monetära förhållanden som dem, vilka inträtt i och med
senaste stora krig, så att de flesta länder infört fria valutor, vilka befinna
sig i ett ständigt skiftande inbördes värdeförhållande, synes det
de sakkunniga olämpligt att införa fasta omräkningskurser. Några
exempel torde kanske bäst belysa de föga önskvärda konsekvenserna av
den ifrågasatta anordningen under nuvarande förhållanden. Enligt de i
Tyskland 1914 gällande omräkningskurserna skulle en skandinavisk krona
räknas lika med 1,125 M. När man nu emellertid kan få 10 å 20 M för
1 kr., är det lätt att inse, hur orimligt det skulle vara att med nuvarande
värdeförhållanden mellan valutorna räkna med den år 1914 gällande omräkningskursen.
Antag nämligen att en tysk köpte en svensk obligation,
lydande å 1,000 kr. och härför betalade 10,000 M. Enligt 1914 års omräkningskurs
skulle han betala stämpel, beräknad endast för 1,125 M. Lika
litet tilltalande bleve resultatet av användande här i landet av fasta omräkningskurser,
enligt vilka den tyska marken värderades till 90 öre. En
person, som för närvarande köpte en tysk obligation, lydande å 1,000 M.,
och därför gåve c:a 100 kr., skulle härför nödgas erlägga införselstämpel
beräknad efter 900 kr. Naturligen representera de nu anförda exemplen
i viss mån ytterlighetsfall, beroende därpå, att vi förutsatt, att omräkningskurserna
ej förändrats under världskriget, trots den kolossala värdeförskjutningen
mellan valutorna. Men skulle åter omräkningskurserna modifieras
allt efter förändringarna i valutornas inbördes värdeförhållande, skulle de
för varje fall ej kunna förhindra den olägenhet, som riksdagen med de
fasta omräkningskurserna närmast avsett att förebygga. De skulle således
ej kunna förhindra, att aktier i samma bolag och samma slag av obligationer
komme att vid olika tidpunkter förses med svensk införselstämpel
till avsevärt växlande belopp. På anförda grunder få de sakkunniga därför
för det nuvarande avstyrka införandet av fasta omräkningskurser och hava
således ej funnit skäl att föreslå någon ändrad lydelse av 16 § stämpelförordningen.
En ytterligare fråga, som i detta sammanhang måste upptagas till
behandling, är den, i vad mån och under vilka villkor redan erlagd avgift
för införselstämpel må, då de stämpelbelagda utländska värdepapperen reexporteras,
tillgodoräknas vid beläggandet med införselstämpel av andra
dylika papper. Det enda fall, då dylikt tillgodoräknande synts de sakkunniga
böra ifrågakomma, är, då de redan stämpelbelagda papperen av
utgivaren infordras för att utbytas mot aktier eller andelsbevis i samma
30*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
företag. För sådana fall hava emellertid de sakkunniga föreslagit bestämmelser
i nära analogi med motsvarande danska föreskrifter (se eu Bekendtgorelse
fra Finansministeriet af 20 September 1911. — Lov-Tid. A.
Nr, 207). För att komma i åtnjutande av nu omförmälda förmån fordras
enligt förslaget, att värdepapperens ägare eller hans ombud till överståthållareämbetet
eller K. B. under anhållan om stämplarnas annulering ingiver
papperen i original och en skriftlig av honom undertecknad uppgift
å deras slag och antal samt det belopp eller den kvotdel i företaget, varå
de lyda. Den anmodade myndigheten annulerar därefter införselstämplarne
med en för sådant ändamål särskilt inrättad tryckstämpel och utfärdar ett
till ägaren ställt bevis härom och om förteckningens riktighet. Därest
ägaren sedan inom ett år från utfärdandet av nämnda bevis med återställande
av detsamma för myndigheten företer nya aktiebrev, lottbrev eller
andelsbevis i företaget, vart för sig eller sammanlagda till belopp eller kvotdelar
motsvarande de i förteckningen upptagna, äger stämpelfrihet rum för
de nya värdepapperen; och skall genom myndighetens försorg å de nya värdepapperen
anteckning göras om orsaken till stämpelfriheten. Liknande bestämmelser
„hava föreslagits rörande reexporterandet av utländska obligationer.
Återstår så slutligen frågan om övergångsbestämmelserna. Som det
icke torde böra ifrågasättas att giva retroaktiv verkan åt stämpelbeskattningen
av aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländska
företag, hava de sakkunniga i sitt förslag föreskrivit, att sådana papper,
om de före viss dag omkring tre månader från den dag, förordningen trätt
i kraft, hos magistrat i stad uppvisats samt av magistraten försetts med
påteckning om dagen för uppvisandet, i allo skola betraktas och behandlas
som om de varit vederbörligen stämpelbelagda. Ovan refererade föreskrifter
avvika i sak från de övergångsbestämmelser, som lämnades 1917
vid förhöjning av stämpelavgiften för utländska obligationer endast såtillvida
som de sakkunniga för undvikande av en mot dessa övergångsbestämmelser
riktad kritik, föreskrivit en jämförelsevis lång tid från lagens
ikraftträdande, inom vilken papperen skola uppvisas för magistrat. Liksom
förut skett beträffande utländska obligationer, har nu i förslaget om utländska
aktiebrev in. in. föreskrivits, att magistrat har att kostnadsfritt
meddela sådana påteckningar som nämnts.
Genom införande i förslaget av bestämmelse, att utländska värdepapper
och bland dessa obligationer skola, om de ej förut försetts med
införselstämpel eller på grund av magistrats påteckning äro därifrån fria,
beläggas med stämpel före inregistering vid domstol av bouppteckning,
däri de finnas upptagna, har beträffande de redan enligt lag stämpelpliktiga
utländska obligationerna angivits förut ej upptagna tillfällen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
31*
deras framträdande, vilka föranleda stämpelbeläggning. Det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke de obligationer, som införts före den föreslagna
förordningens ikraftträdande och icke äro helt och hållet fria
från stämpel på grund därav, att de enligt magistrats påteckning inkommit
till landet före den 1 januari 1895, borde fortfarande stämpelbeläggas
allenast före belåning, försäljning eller annan överlåtelse. Då emellertid
skyldighet att förse utländska obligationer med införselstämpel redan förut
funnits, fastän den av praktiska skäl knutits till vissa tillfällen, då obligationerna
efter införseln framträtt eller kunnat konstateras, hava de sakkunniga
ansett sig i ifråga om de utländska obligationerna kunna underlåta
att föreslå övergångsbestämmelser med anledning av det föreslagna
tillägget, varigenom till de redan upptagna tillfällena för dylikt framträdande
fogats ännu ett slag av sådana. Härigenom vinnes i stadgandena
om införselstämpel å utländska obligationer och dessa stadgandens
tillämpning en betydligt större enkelhet än om övergångsbestämmelser för
ifrågakomna fall skulle meddelas.
Rubriken depositionsräkning i § 8 stämpelförordningen har i sin
nuvarande avfattning varit föremål för olika tolkningar. A ena sidan har
man menat, att densamma stadgar, att så snart insättare genom någon
handling delgives, att honom tillgodogjorts ränta, eller erkänt, att han
mottagit sådan, skall stämpeln läggas å denna handling och endast för det
fall, att dylik handling ej växlas mellan insättaren och kreditinrättningen
eller bankiren, skall stämpeln läggas å de räkenskaper, vari räntebeloppet
gottskrivits insättaren. Enligt den andra åsikten skulle det åter stå kreditinrättningen
eller bankiren fritt att stämpelbelägga antingen den handling,
som växlats med insättaren eller den anteckning i räkenskaperna, varigenom
räntebeloppet gottskrivits. I enlighet med denna senare tolkning förforo
också t. ex. Skandinaviska Kredit A.-B. och A.-B. Industribanken under
år 1918. För samtliga stämpelpliktiga räkningar fördes särskilda liggare,
i vilka dag för dag noterades under dagen utbetalda räntor och därå
belöpande stämpelavgifter. För slutsumman av upplupna stämpelbeloppet
anbringades sedan stämplar å respektive liggare vid kontorstidens slut varje
dag. Vid kvartals-, halvårs- och årsskiften uppfördes likaledes å liggare
samtliga räntor, som då skulle gottgöras respektive räkningar, och däremot
svarande stämpelbelopp. För slutsumman av stämpelbeloppen anbringades
därvid å liggarna motsvarande stämplar. Genom nu beskrivna förfarande
befriades ovannämnda bankinrättningar från besväret med att under
löpande expeditionstid förse de mellan banken och kunderna växlade beskeden,
respektive kvittona med stämplar utan att dock behöva tillgripa
Depositionsräkning,
kapitalräkning
m. m.
32*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förvärv av
fast egendom.
eller
fartyg
{pråm)
genom skifta
vid upplösning
av
aktiebolag,
handelsbolag
eller
förening.
den i 54 § anvisade utvägen. Att detta förfarande skulle överenstämma
med vad stadgandet åsyftat, torde med skäl kunna ifrågasättas, även om
det ej kan sägas vara helt oförenligt med lagens ordalydelse. De båda
nämnda bankerna hava nu visserligen övergivit anmärkta förfarandet, då
dess laglighet dragits i tvivel, men som detsamma för bankerna vore
bekvämt, har från sådant håll ifrågasatts, om det ej kunde uttryckligen
och otvetydligt lagfästas.
Enligt de sakkunnigas mening resa sig häremot emellertid starka
betänkligheter. Allmänhetens kontroll i de fall, då stämpeln skulle läggas
å den utväxlade handlingen, faller ju vid sådant förfarande helt och
hållet bort, och i dess ställe sättes ingen kontroll från myndigheternas
sida, motsvarande den, vilken avses i 54 § stämpelförordningen. För att
ovan beskrivna förfarande skulle kunna tillåtas, borde det därför enligt
de sakkunnigas mening kompletteras med ett stadgande av innehåll, att
den, som ville begagna sig av detsamma, jämväl måste underkasta sig
kontroll av sådant allmänt ombud, som omförmäles i 54 §. Måste ändå
kontrollvägen med allmänt ombud anlitas, torde det emellertid för en
bankinrättning ställa sig ungefär lika bekvämt att föra ett särskilt stämpelkonto
och inbetala stämpelavgiften direkt, d. v. s. använda sig av det i
54 § anvisade sättet, som att på ovan beskrivet vis förse de förut omnämnda
liggarna med stämplar. Vid sådant förhållande finna därför de
sakkunniga intet skäl föreligga att tillstyrka, att ovan ifrågasatta sätt för
stämpelbeläggning av här behandlade räkningar under någon form lagfästes;
och hava de i enlighet härmed nöjt sig med att omredigera gällande
stadganden på sådant sätt, att tvekan ej längre bör kunna råda angående
dess tolkning.
I skrivelse den 3 maj 1917 till expeditionschefen i finansdepartementet
har advokatfiskal i Svea hovrätt fäst uppmärksamheten på två
särskilda rättsfall rörande återbekommande av stämpelavgift, för den hän.
didse utgången av desamma kunde anses böra föranleda ändring i gällande
stämpelförordning. I båda fallen hade vederbörande underrätter belagt
vid rätten för lagfart företedd handling om skifte av bolags fasta egendom
med stämpel efter enahanda grund, som är stadgad beträffande lagfart å
köp av fast egendom, men i bägge fallen hade efter ansökningar om återfående
av stämpelavgiften sökandena härtill berättigats, enär de till grund
för lagfartsansökningarna åberopade handlingar icke innefattade fång, därför
stämpelsskyldighet funnes föreskriven. I det ena fallet, vilket avsåg
skifte av ett aktiebolags i likvidation behållna tillgångar, som tilldelades
annat aktiebolag såsom ägare av samtliga aktierna, avgjordes frågan av
Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 38*
Kungl. Maj:t i utslag den 26 februari 1917, varigenom icke gjordes ändring
i Svea hovrätts förut meddelade beslut. I det andra fallet, som rörde
sig om skifte av ett upplöst handelsbolags tillgångar mellan dess delägare,
meddelade Svea hovrätt utslag deri 26 januari 1917, emot vilken talan
icke fått följas.
Statskontoret, vars utlåtande i anledning av skrivelsen infordrats,
har yttrat följande: Uti 1 § i förordningen angående lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875 stadgades, att var som genom köp, byte,
gåva, testamente, arv, giftorätt, skattelösen av kronojord eller annorledes
med äganderätt åtkomme fast egendom, skulle söka lagfart å fånget. Förutom
de sålunda uppräknade särskilda slagen av åtkomst av fast egendom
angåves i 1 kap. 1 § jordabalken såsom laga fång skifte, om lagligen
skift är. Av de laga fången upptoges emellertid i stämpelförordningen
endast byte, gåva, köp, skattelösen av kronojord och testamente såsom
sådana, där avhandlingen skulle vid lagfarts sökande förses med stämpel.
Att giftorätt och skifte icke droge lagfartsstämpel hade sin givna förklaringsgrund
däri, att, medan ifrågavarande stämpel vore avsedd att utgöra
en beskattning av den värdeomsättning, som läge i övergången av
äganderätten från en person till annan, vid de två sistnämnda fången
någon sådan övergång i egentlig mening icke ägde rum. Vad särskilt
beträffar skifte av ett bolags tillgångar, innebure nämligen detta, ur nu
ifrågavarande synpunkt sett, endast att den kvotdel i bolagets samfällda
egendom, som varje bolagsman i förhållande till sin andel i bolaget förut
ägt, genom skifte utbrötes ur samfälligheten och bestämdes att avse viss
individuellt angiven egendom. Någon ny äganderätt hade således icke
härigenom uppstått. Enahanda vore förhållandet med giftorätt. Vid arv
förelåge visserligen en värdeomsättning i egentlig mening, men då denna
■omsättning beskattades genom arvskatten, hade lagfartsstämpel icke ansetts
böra utgå. Då sålunda friheten från lagfartsstämpel vid skifte stode i
full överensstämmelse med grunderna för vårt stämpelbeskattningsväsen,
hemställde statskontoret, att advokatfiskalens ifrågavarande skrivelse icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Från ett senare eller den 28 januari 1919 meddelat Svea hovrätts
utslag rörande återbekommande av stämpelavgift, mot vilket utslag talan
icke fått fullföljas, hava de sakkunniga inhämtat, att ett handelsbolags
tillgångar och skulder, i vilka förstnämnda ingått fast egendom, övertagits
av ett under bildning varande aktiebolag, mot det att handelsbolaget i
enlighet med vad i aktiebolagets stiftelseurkund angivits, skulle äga teckna
visst antal aktier i aktiebolaget, att då aktiebolaget vid vederbörande
underrätt sökte lagfart å den fasta egendomen på grund av vid rätten
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 käft. (Nr 232.) 5
34*
Kung!. Maj ds proposition nr 232.
företedd handling rörande övertagande av handelsbolagets tillgångar och
skulder, rätten belagt handlingen med stämpel efter reglerna för köp av
fast egendom, och att efter det aktiebolaget till hovrätten ingivit ansökan
om återbekommande av det erlagda stämpelbeloppet, hovrätten bifallit
denna ansökan, enär aktiebolaget blivit ägare av den fasta egendomen,
därigenom att i sammanhang med bolagets bildande en av stiftarna järn Sikt
därom i stiftelseurkunden intaget förbehåll tillskjutit fastigheten för av
honom tecknade aktier, samt stämpelskyldighet icke funnes föreskriven i
fråga om dylikt fång.
I utlåtande den 10 mars 1917, i sammanhang med yttrande över då
föreslagen ändring i stämpelförordningen, varigenom skattebeloppet vid
avhandlingar om byte eller köp av fartyg sattes i beroende av fartygs
värde i stället för tontal, har kommerskollegium anmärkt, att den Härda re
behandling i skattehänseende, varav en kapitalplacering i fartygsvärde
drabbades, när den skedde i form av köp av lott i fartyg, än då förvärvet
avsåge aktie i rederiaktiebolag, framstode såsom icke alldeles betingad
av någon mera saklig skillnad mellan de båda transaktionerna, samt
att missförhållandet framträdde skarpast, då fartyg från ett aktiebolag
förvärvades genom köp av bolagets hela aktiestock, och bolaget i sammanhang
därmed upplöstes, då äganderätten även formellt överflyttades genom
bolagsskifte, vilket fång icke vore underkastat stämpelskatt.
I ett utlåtande av den 20 januari 1919 rörande ändringar i stämpelförordningen
har kommerskollegium yttrat, att den i dess ovanberörda
utlåtande gjorda anmärkningen om den i viss mån hårdare behandlingen
i angivet skattehänseende av kapitalplacering i fartygsvärden, då den skedde
genom direkt köp av fartyg än då den skedde medelbart genom förvärv
av aktie i fartygsägande aktiebolag, väl till en viss grad förlorat i giltighet
genom sedermera vidtagen förhöjning av fondstämpeln, men dock
fortfarande ej alldeles saknade fog. Förhållandet syntes kollegium särskilt
böra uppmärksammas med hänsyn till de nog så ofta förekommande överflyttningar
av fartygsvärden,''som förmedlades genom köp av étt fartygsägande
bolags aktiestock, då äganderätten till bolagets egendom Överginge
till köparen först indirekt och efter bolagsskifte även direkt. Då aktievärdet
givetvis icke vöre Uttryck för värdet av den egendom, som överflyttades,
kunde det därför i förekommande fall ställa sig fördelaktigare i
stämpelskattehänseende att förskaffa sig egendom på dylikt vis genom aktieköp
än genom köp av egendomen själv. Ett konkret exempel Ange klargöra
detta. Man antoge, att ett bolag med ett aktiekapital av 500,000
kronor och med lånade medel till motsvarande belopp och vars tillgångar
utgjordes av ett fartyg, värt 1,000,000 kronor, ville avyttra sin egendom,
Kung!.. Maj:ts proposition nr 232.
35*
och att det stode vederbörande spekulant Öppet att välja mellan ett köp
av, aktiestocken och själ va fartyget. Köptes fartyget, borde — under angivna
förutsättningar och antaget, att tillgångar och skulder i övrigt balanserade
jämnt — köpeskillingen bliva dubbelt så stor som ett köp av
aktierna skulle betinga och stämpelaygifterna i förra fallet mer än tre
gånger större än motsvarande fondstämpel i senare fallet. Såge man till
själva innebörden av de ifrågavarande affärstransaktionerna, torde man
hava rätt antaga, att det olika resultat i berörda hänseende, vartill gällande
stämpelföreskrifter föranledde, vore betingad mera av formella än sakliga
grunder. 1 betraktande härav och då den utväg att undgå en högre
stämpelskatt, som sålunda kunde erbjuda sig, kunde medföra, att staten
ginge i mistning av måhända icke så oansenliga belopp, ville det synas
kollegium vara förtjänt att tagas i övervägande, om icke det anmärkta
missförhållandet borde sökas få avhjälpt medelst i sådant avseende meddelade
lämpliga bestämmelser. Med erfarenhet av de i all synnerhet under
senare åren talrika bolagssammanslagningar med tv åtföljande överflyttningar
genom bolagsskifte av ofta nog synnerligen ansenliga fartygsvärden
(respektive fastighetsvärden), torde i sådant avseende kunna ifrågasättas,
om icke förvärv genom bolagsskifte av sådan egendom, beträffande vilken
v id köp eller byte skulle utgöras, stämpelskatt, borde åtminstone i fall, då
egendomen tillskiftades aktiebolag, därvid väl i allmänhet ett aktieköp i
antytt syfte läge bakom, uttagas stämpelavgift såsom för köp, eventuellt
med rätt för vederbörande stämpelpliktige att därvid få åtnjuta avdrag för
vad som visades vara erlagt i fondstämpel för köp av aktiestocken i det
bolag, vars egendom gått i skifte.
1 enlighet med överrätternas ovan anmärkta beslut anse de sakkunniga
tämligen otvivelaktigt, att fastighets- och fartygsfång genom skifte
vid upplösning av handels- eller aktiebolag enligt gällande lag icke äro
underkastade stämpelavgift. De fall, som äro angivna i de tre prejudikaten
ärp ganska typiska. 1 dem givas exempel på fall, då ett aktiebolags egendom
övertagits av ett annat aktiebolag, då ett handelsbolags egendom uppdelats
mellan delägarna, och då ett handelsbolags egendom övergått till
aktiebolag genom handelsbolagets ombildning till aktiebolag. Till det av
kommerskollegium framhållna exempel, vilket är lika tillämpligt på fång
av fastighet som på fartygsförvärv, vilja de sakkunniga lägga ett. annat
exempel på, fastighetsfång, där stämpelkostnad genom särskilt förfarande
synes, kunna på olämpligt sätt minskas. Några personer besluta bilda
aktiebolag för inköp och förvaltning av en fastighet. För att undgå dep
för aktiebolag vid lagfart å fastighetsfång stadgade högre (dubbla) stämpelavgiften,
bilda de först ett handelsbolag, som inköper och mot erläggande
36*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
av enkel stämpelavgift lagfar fastigheten, samt låta därefter det sedan
bildade aktiebolaget övertaga handelsbolagets tillgångar och skulder, varpå
handelsbolaget upplöses och fastigheten jämte övriga tillgångar tilldelas aktiebolaget,
som vid lagfart å detta fastighetsfång icke är skyldigt betala stämpel.
Av ovan åberopade förekomna fall och angivna exempel synes enligt
de sakkunnigas mening framgå önskvärdheten av en ändring i gällande
bestämmelser. De sakkunniga hava med anledning härav funnit skäl föreslå,
att fastighets- och fartygsförvärv, som skett genom skifte vid upplösning
av handels- och aktiebolag, måtte medföra stämpelskyldighet, liksom
fallet är vid förvärv genom köp och byte samt i fråga om fast egendom
jämväl vid gåva och testamente. Då vad nu föreslagits synes höra gälla
även fastighets- och fartygsfång genom upplösning av förening, som lagligen
kan förvärva rättigheter och ikläda sig förbindelser, hava de sakkunniga hemställt,
att ifrågasatta förändringen måtte gälla jämväl dessa sistnämnda fång.
I det ovan anmärkta, av Svea hovrätt den 28 januari 1919 avgjorda
rättsfall har vid upplösning av handelsbolag detta tillhörig fast egendom
tillskjutits för tecknade aktier i under bildning varande aktiebolag.
Sådant tillskjutande av fast egendom mot tecknade aktier vid aktiebolags
bildning kan emellertid förekomma även vid andra tillfällen, än då bolag
eller förening upplöses. Som dylikt fång synes de sakkunniga falla under
befintliga bestämmelser om byte av fast egendom, har ej ansetts erforderligt
upptaga detsamma såsom stämpelpliktigt under särskild rubrik.
Sista stycket av rubriken kvittens i 8 § har för konformitetens skull
omredigerats till överensstämmelse med motsvarande andra stycke under
rubriken inkassering av penningar.
Enligt rubriken »köp av fast egendom» i 8 § utgör i regeln stämpeln
å avhandling om köp av fast egendom en krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde. Om köparen är svensk medborgare, som
icke under nästföregående året taxerats enligt förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 1,800 kronor, skall
emellertid köpeavhandlingen, där egendomens värde icke överstiger 5,000
kronor, förses med stämpel av allenast 60 öre för varje fulla 100 kronor av
egendomens värde, samt om värdet överstiger 5,000 kronor men icke 8,000
kronor med stämpel av 80 öre för värjo fulla 100 kronor av egendomens värde.
Advokatfiskalen i Svea hovrätt har anmärkt, dels att föreskrift saknas
för det fall, att köparne äro två eller flera och någon eller några av
dem (ej alla) äro taxerade enligt sagda förordning för belopp, understigande
1,800 kronor, och dels att ej heller finnes föreskrift, huru, därest
en köpare är död, då lagfart sökes, det skall förfaras för den händelse så
37*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
lång tid förflutit mellan dödsfallet och lagfartsansökningen, att den avlidne
ej är taxerad för det närmast lagfartsansökningen föregående året.
Enligt vad en av de sakkunnige uttalat såsom grundande sig på hans
egen erfarenhet såsom domare och på vad han hört uttalas även av andra
domare, har stadgandet, varigenom vid lägre köpeskillingar för angivna
fall införts lägre stämpelskatt, fått mycken liten betydelse och verkan i
praktiken. I allmänhet företes vid lagfarts sökande icke debetsedel eller
bevis rörande köparens taxerade inkomst, utan betalas den högre skatten.
Vid förfrågningar av domaren i dylika fall till sökanden, om det önskas,
att domaren skall låta införskaffa taxeringsbevis om inkomsten, har brukat
erhållas till svar, att det ej önskas, utan att den sökande hellre betalar
den högre stämpeln. Skulle det genom föreskrift göras obligatoriskt,
att domaren vid dessa köp med lägre köpeskilling skulle under expeditionstiden
införskaffa taxeringsbevis enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt, skulle det för fall, då köparne äro taxerade till högre
belopp, bliva en onödig utgift och i andra fall, då det gäller särskilt
små fastigheter, medföra större kostnader än skillnaden mellan de olika
stämpelskatterna. Uti kostnaden för taxeringsbevis ingår ej blott lösen
och stämpel därför utan även utgift för anskaffning såsom porto och kominissionärsarvoden.
Ibland kan det för övrigt för domaren vara svårt att
få tillförlitlig uppgift om köparens mantalsskrivningsort.
Det må ej förnekas, att ifrågakomna stadgande kan synas ofullständigt
uti de av advokatfiskal^! i Svea hovrätt anmärkta avseenden.
Skulle uti det först upptagna av dessa till stadgandet göras tillägg, kunde
ju förefalla naturligast, att tillägget finge ungefär följande lydelse: »Äro
köparne flere, skall efter nu angivna grunder stämpel utgå för vars och ens
andel, varvid andelarne, där annorlunda ej bestämts i avhandlingen, beräknas
efter köparnes huvudtal». Genom ett sådant tillägg fullföljde man
den till grund för stadgandet liggande tankegången att göra stämpelns
storlek beroende på köparens skatteförmåga. En inskränkning finge man
dock kanske göra i det föreslagna tillägget, nämligen därutinnan, att
två makar, åtminstone sådana, som ej vunnit boskillnad, finge räknas såsom
en köpare. Som för närvarande torde vara praxis, att, om den sålda
egendomens värde överstiger åttatusen kronor, avseende ej fästes därvid,
att det till äventyrs finnas flera köpare, skulle genom det föreslagna tilllägget
göras ändring i rådande praxis och inflytande lagfartsstämpelskatt
i någon mån minskas. Dessutom förekomma på landet fall, då det icke
synes önskligt eller lämpligt, att stämpeln beräknas å köpeskilling såsom
uppdelad på flera. Härvid syftas på de ofta förekommande tillfällen, då
fastighet säljes till eu man och hans tilltänkta hustru, varigenom denna se
-
38*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
nare får del i fastigheten. Den blivande hustrun i nu nämnda fall torde
i allmänhet ej vara taxerad till särskild inkomst.
Uti det andra av förenämnda advokatfiskal anmärkta hänseendet
skulle man, därest man fullföljde principen att göra lagfartsstämpelns storlek
i vissa fall beroende av den betalandes skatteförmåga, komma därhän
att, även om bevis rörande avliden köpares taxerade inkomst kunde erhållas
för det år, som närmast föregår lagfartsansökningen, stämpeln borde
beräknas å köpeskillingen, tänkt uppdelad å sterbhusdelägarne. Detta torde
emellertid vara ännu mindre lämpligt än då fråga är om köpeavhandlingar,
som upptaga flera köpare. Besväret för anskaffande av upplysningar
om sterbhusdelägarne och deras taxerade inkomst bleve större. Dessutom
förekomma ofta förändringar i arvslotterna genom testamentsbestämmelser.
Då hänsyn tages såväl till den ringa betydelse, stadgandet om lägre
stämpel för vissa fall vid köpeavhandlingar med smärre köpeskillingar,
enligt vad ovan anförts, torde få anses hava fått i praktiken, som ock därtill,
att stadgandet kan anses ofullständigt, men att ett utvecklande uti anmärkta
hänseenden av den princip, som ligger till grund för stadgandet,
såsom ovan framhållits, skulle medföra ej önskvärda konsekvenser och
ökade olägenheter, få vi tillstyrka, att 3:dje stycket under rubriken köp av
fast egendom i 8 § helt och hållet borttages. Skulle denna hemställan
ej vinna bifall, få vi beträffande de av advokatfiskal i Svea hovrätt framställda
anmärkningar föreslå, att några tillägg till ifrågakomna stadgande
ej göras. Vi få därvid åberopa vad ovan påpekats i dessa avseenden ävensom
framhålla, att bestämmelser av förevarande art ej böra göras alltför
detaljerade. Det innebär stora svårigheter att få sådana bestämmelser uttömmande,
och ofta visar det sig, att svårigheterna lösas bäst i praktiken.
Köp och Stämpelskattebeloppen vid köp och byte av fartyg äro numera satta
bfyg {pråm), i beroende av fartygs värde. I frågan huruvida värdeberäkningsprincipen
lämpligen kunde utsträckas att bliva avgörande även för bestämmandet av
gränsen för skattens tillämplighetsområde har kommerskollegium i yttrande
den 10 mars 1917 anfört följande:
Den i detta hänseende efter fartygs storlek fixerade begränsningen
för skatteplikten att avse endast avtal om fartyg av minst 40 tons bruttodräktighet
föranledde till det missförhållandet, att från skatteplikt utesfotes
avtal om fartyg, som med hänsyn till värdet vore ur skattesvnpunkt
av törhända vida större betydelse än en stor del fartyg, som folie inom
skattegränsen. En omläggning i detta hänseende skulle visserligen bliva
förenad med åtskilliga olägenheter vid tillämpningen, särskilt därigenom
att en sådan gräns måste bliva till en viss grad flytande, men det torde i
39*
Kung!. Maj:ts proposition nr 232.
allt fall kunna ifrågasättas, om dessa olägenheter icke skulle mer än väl
uppvägas av fördelarna. I varje fall skulle på detta sätt bättre fyllas
kravet på en rättvis beskattning. Det kunde för övrigt erinras, hurusom
redan förut i skattelagstiftningen såsom t. ex. om gåvoskatten och inkomstskatten
enskildes skatte- och deklarationsplikt satts i beroende av skatteobjekts
värde. Skulle nu antydda synpunkter vinna avseende, syntes skattegränsen
lämpligen böra sättas till ett visst icke alltför lågt värde, exempelvis
3,000 kronor, som vore skattegränsen i fråga om gåva.
Vad av kommerskollegium anförts hava de sakkunniga funnit värt
allt beaktande samt instämma uti kollega mening om lämpligheten av värdegräns.
De sakkunniga hava införskaffat en del uppgifter om pris på
fiskefartyg och lustfartyg. Med hänsyn till vad härvid inhämtats och den
förändring, penningevärdet under senaste åren undergått, hava de sakkunniga
ansett sig böra föreslå en värdegräns av 6,000 kronor. För att söka
i någon mån minska den med värdegräns förenade olägenheten, att gränsen
vid tillämpningen blir i viss mån svävande, hava de sakkunniga funnit
sig tillika böra föreslå, att fartygen alternativt skola hålla minst ett visst
bruttoton tal. Härvid hava de sakkunniga bestämt sig för 20 bruttoton
såsom minimum. Åtminstone beträffande en del fartyg torde införande av
en alternativ minimitontalsgräns medföra lättnad för åklagare och andra
att bedöma, huruvida fartyg är underkastat stämpelplikt. Av de föreslagna
ändringarna följa ändringar i 34 § 2 mom. och 47 § 6 mom.
Kommerskollegium har framhållit önskvärdheten av, att medgivande
av stämpelfrihet lämnades för de tall, då å svenskt varv nybyggt fartyg
förvärvades direkt från varvsägaren, utan att förvärvet skedde genom beställning,
för vilken händelse fånget redan vore fritt från stämpel. Då ju
varv kan nödgas bygga fartyg utan beställning och det synes riktigt att
för sådana fall med beställning jämnställa köp, som skett direkt från fartygshyggaren,
hava de sakkunniga föreslagit ett stadgande i dylikt syfte.
1 skrivelse den 20 januari 1919 fäster kommerskollegium uppmärksamhet
på önskvärdheten ur billighetsskål av lämpliga bestämmelser till
förekommande av dubbel beskattning vid köp av fartyg för ett under bildning
varande rederis eller bolags räkning, och anför kollegium till närmare
motivering härav, att förhållandenas säregna natur beträffande förvärv
av fartyg i allmänhet ej medgåve, att säljaren formellt bibehölle
äganderätten till fartyget, till dess avsett konsortium eller bolag kommit
till stånd, ett förfarande, som däremot vid fastighetsförvärv under liknande
omständigheter plägade anlitas. Vad särskilt rederi anginge, vore det dessutom
att beakta, att, enär dylik sammanslutning ej vore juridisk person,
Upptagandet av medredare måste innefatta särskilda upplåtelser av lotter i
40*
Kung}. Maj:ts proposition nr 2-12.
fartyget, vid vilket förhållande dessa överlåtelser under alla omständigheter
komme att medföra stämpelplikt, även om de skedde utan annan ändring
i de villkor, under vilka upplåtarna förvärvat fartyget, än som betingades
av köpets uppdelning på flera delägare.
De sakkunniga, som dela kollega mening om önskvärdheten av att
i ovan berörda hänseenden åstadkomma en lindring i bestämmelserna om
stämpelskyldighet vid överlåtelse av fartyg eller lott däri, hava trott sig
på enklaste vis kunna vinna det åsyftade målet genom ovan vidtagna tilllägg
till 4:de stycket av rubriken köp av fartyg etc. i 8 § stämpelförordningen.
Genom stadgandet att den tid, inom vilken den stämpelfria transporten
får äga rum i de i lagtexten omnämnda undantagsfallen, fastställts
till sex månader från köpeavhandlingens upprättande, torde tillräckligt
rådrum hava lämnats de intresserade parterna för det tilltänkta bolagets
eller rederiets bildande och köpets transporterande på bolaget eller delägare
i det nya rederiet. Och genom bestämmelsen om stämpelfrihetens
utsträckande att på enahanda villkor, som gälla för överlåtelse av helt fartyg,
omfatta jämväl det fall, att endast lott i fartyg överlåtes, när överlåtelsen
sker till redare i nybildat rederi, tro sig de sakkunniga även hava
avlägsnat den av kollegium påpekade obillighet, som kan bliva en följd
därav, att rederi icke är juridisk person, på vilken köpet i dess helhet kan
överlåtas.
I nuvarande stadgande med rubrik »skogsavverkning» i 8 § heter det:
Skogsavverkning: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning
företes, förses med stämpel» etc. Det är de sakkunniga bekant, att vid
domstolarne olika uppfattning råder angående stadgandets tolkning, då det
är fråga om skogsavverkning, som förbehållits vid försäljning av fastighet.
En del domare hava ansett stadgandet tillämpligt även på förbehållen skogsavverkning.
Andra hava ansett inteckning för dylik skogsavverkning stämpelfri
och hava väl därvid menat, att uttrycket avhandling om skogsavverkning
endast kunde avse upplåten och ej bibehållen rätt till avverkning.
Enär det synes skäligt, att jämväl handling rörande förbehållen
skogsavverkning vid ansökning om inteckning förses med stämpel, då stämpeln
i förevarande fall numera torde få betraktas närmast såsom en avgift
för den trygghet, inteckningsmeddelandet innebär, hava de sakkunniga föreslagit
omredigering av stadgandet, varigenom dess tillämplighet på skogsavverkning,
förbehållen vid försäljning, uttryckligen angivits, och anmärkta
tveksamhet i tolkningsavseende sålunda undanröjts.
Till de sakkunniges kännedom har kommit, att fall inträffat, då
växlar, som godkänts av personer, bosatta här i riket, varit i rörelse i ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
41
landet utan att vara belagda med svensk stämpel, vilket förhållande ansetts
vara förtjänt av uppmärksamhet.
Vad som för närvarande finnes stadgat angående stämpelskyldighet
i fråga om dylika växlar, innehålles i mom. b under rubriken växel i
8 §. Detta moment handlar dels om växlar, som utfärdas inom riket
och ställas att å utrikes ort betalas, dels ock om växlar, som utfärdats
utom riket samt här i riket överlåtas eller till godkännande eller betalning
företes. Om de förra heter det, att de skola beläggas med stämpel,
då de utställas, och om de senare, att de skola stämpelbeläggas, innan de
här i riket överlåtas eller till godkännande eller betalning företes. Någon
stämpelskyldighet är således icke för närvarande ålagd den, som godkänner
eller betalar sådan växel. I 47 § 1 mom., där frågan om ansvar för
underlåtenhet att stämpelbelägga växlar behandlas, har föreskrivits ansvar
för den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning företer
växel utan att, där växeln skolat förses med stämpel, fullgöra vad honom
i sådant avseende åligger. I fråga om växlar, som utfärdats utom
riket och äro avsedda att godkännas här i landet, inträffar säkerligen ofta,
att den utländske utställaren översänder växeln med posten direkt till den,
som skall godkänna densamma. För dylika fall finnes ingen garanti, att
växeln blir stämpelbelagd före godkännandet eller i sammanhang därmed.
Den, som företer växeln för godkännande, är den utländske utställaren,
och för godkännaren är icke stadgad stämpelskyldighet. Är så växeln
ställd att betalas å utrikes ort, finnes ej heller genom bestämmelserna om
skyldighet att erlägga stämpel, innan växeln till betalning företes, och om
ansvar för försummelse av samma skyldighet någon garanti för att stämpelbeläggning
äger rum. För att vinna större säkerhet, att växel, som utfärdas
i utlandet och godkännes härstädes, verkligen blir försedd med stämpel,
har nu ansetts nödigt, att skyldighet beträffande stämpelbeläggningen
ålägges jämväl den, som godkänner eller betalar sådan växel. I anledning
härav har stadgandet, att dylik växel skall beläggas med stämpel, innan
den här i riket överlåtes eller till godkännande eller betalning företes, i
förslaget ändrats därhän, att stämpelbeläggning av växeln skall ske, innan
den här i riket överlåtes eller varder till godkännande eller betalning företedd
eller godkänd eller betald. Till vad sålunda föreslagits, synes dock
böra läggas en ytterligare bestämmelse, som de sakkunnige ansett böra
tilläggas såsom ett andra stycke till moment b under rubriken växel i
förevarande §. Då det ej lärer vara ovanligt, att, innan utställandet sker,
godkännare å växelblankett tecknar godkännande och översänder handlingen
till den, som skall utställa densamma, så torde, därest någon mera
avsevärd säkerhet skall vinnas, att sådan till utlandet sänd handling blir
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 198 Käft. (Nr 232.) 6
42*
Skuldebrev,
för vilket
meddelats
inteckning,
som förfallit
eller dödats
Kuvgl. ■ Majds proposition nr 232.
stämpelbelagd, det vara nödvändigt att genom tilläggssta ägande likställa
dylik handling med utställd växel och alltså ålägga god känn aren att stämpelbelägga
densamma, då den godkännes och utsändes. För sålunda tillkommen
växel gäller ju även vad förut sagts om växel, som utställts i
utlandet och hit översänts för godkännande, att den kan vara ställd att
betalas å utrikes ort, och att, om så är förhållandet, någon garanti för
dess stämpelbeläggning ej finnes genom nu befintliga bestämmelser.
Såsom konsekvens av ovan upptagna ändringar föreslås, att bestämmelsen
i 47 § 1 mom. om ansvar för försummelse i fråga om växels
stämpelbeläggning utsträckes att gälla jämväl den, som godkänner eller
betalar växel, som här ovan avses, eller därmed likställd handling.
17 §.
1 17 § stämpelförorrjningen med dess nuvarande lydelse stadgas, att
därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning
eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och där blivit försedd
f med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, äge med undantag
för de fall, som i 14 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning ej rum.
Det inträffar ej så sällan, att, sedan en för skuldebrev eller annat
fordringsbevis meddelad inteckning förfallit till följd av utebliven förnyelse
eller dödats, det intecknade fordringsbeviset ånyo företes för vinnande av
inteckning. Underlåtenhet att förnya inteckning kan ju antingen bero på
förbiseende eller vara av det intecknade fordringsbevisets innehavare avsedd.
I förra fallet brukar fordringsbeviset ingivas för ny inteckning kort
efter det inteckningen förfallit, och torde fordringsbeviset då i regel hava
varit belånat och sålunda på nytt företes av fordringsägare. I senare fallet
innehaves fordringsbeviset i allmänhet av fastighetsägaren själv. Når fastighetsägaren
sedan åter vill inteckna fastigheten, kan han använda sig av det
gamla intecknade fordringsbeviset, varigenom han undgår ny stämpel. På
samma sätt kan fastighetsägaren använda sig av eu gång intecknade, men
till inteckningsrätten dödade fordringsbevis. När inteckning ånyo sökes för
fordringsbevis med förfallen eller dödad inteckning händer ofta, särskilt
när någon längre tid förflutit efter inteckningens meddelande, att den
nya inteckningen ej kan komma att omfatta hela den förut intecknade
fasta egendomen till följd därav, att delar frånsålts, och att det sålunda
ej längre är en och samma ägare till hela egendomen. Vid sådana tillfällen
torde i allmänhet i praxis ansetts, att man icke kan kräva ny stämpel.
Från advokatfiskalsämbetet i en av rikets hovrätter har upplysts,
att det förekommit, att på grund av förut intecknade skuldebrev sökts
nya inteckningar i »helt eller delvis annan fastighet», och att, enligt se
-
Knuff l. Maj:ts proposition nr 232.
43*
naste för advokatfiskalsäinbetet kända tolkning i hovrätt i dylikt fall, ny
stämpel icke ansetts böra fordras. I nu angivna rådande förhållanden
hava de sakkunninga ansett en ändring vara av behovet påkallad. Särskilt
synes icke lämpligt, att stämpelfrihet äger rum, då föremålet för senare
inteckningen är i väsentlig mån annat.
Närmast till hands kan synas att föreslå sådan ändring i nuvarande
stadgande, att icke någon som helst frihet från stämpel åtnj utes för
inteckning, som sökes på grund av fordringsbevis, för vilket inteckning
meddelats, men förfallit till följd av utebliven förnyelse eller dödats. De
sakkunniga hava emellertid av särskilda skäl icke velat gå fullt så långt.
Det har ofta vid ärende rörande s. k. relaxation av inteckning eller sådan
dödning av inteckning i viss del av intecknad egendom, att inteckningen
till hela sitt belopp oförändrad kvarstår i återstoden av egendomen, visat
sig uppstå synnerliga svårigheter att vid domstolen förebringa allt det
material, som erfordras för dylik relaxations beviljande. Ett hemman
är besvärat av några t. ex. tre inteckningar. Efter inteckningarnas meddelande
äro avsöndrade t. ex. fem stycken till skilda ägare sålda lägenheter
a, b, c, d, och e, vilka icke blivit befriade från stamhemmanets inteckningar.
Dessa lägenheters ägare hava, efter det de fått lagfart å sina
lägenheter, tagit särskilda inteckningar, var i sin egendom. Så har vidare
avsöndrats eu lägenhet f, vars ägare vill hava sin jord befriad från inteckningarna
i stamhemmanet. För relaxationens beviljande fordras, jämte
företeende för ändamålet av stamhemmanets inteckningar, bland annat, att
de fem lägenheternas, a, b, c, d och e, ägare medgiva ägarens av lägenheten
f ansökan om relaxation, samt att samma ansökan likaledes medgives
av innehavarna av de särskilda inteckningarna i lägenheterna a, b, c, d
och e, vilka innehavares, liksom ägarnes av lägenheterna, rätt försämras,
om lägenheten f blir fri från stamhemmanets inteckningar, under det att
dessa inteckningar fortfarande besvära övriga lägenheterna. Kan nu t. ex.
icke en av de i lägenheterna a, b, c, d och e, meddelade särskilda inteckningarna
utfås från innehavaren, kan relaxationsansökningen icke bifallas.
Då såsom framhållits denna relaxationsväg ibland icke leder till resultat
samt ofta medför synnerliga svårigheter beträffande förebringande av det
material, som erfordras för relaxationens beviljande, är det en stor fördel,
att det finnes att tillgå en annan, i regel betydligt mindre besvärlig väg.
Man utverkar av innehavarne av stamhemmanets inteckningar, att inteckningarna
få helt och hållet dödas samt nya inteckningar med samma rätt
sins emellan omedelbart därpå meddelas. Som sålunda i det angivna
exemplet de nya inteckningarna meddelas, efter det lagfart meddelats å
fången å lägenheterna a, b, c, d, e och f, bliva samtliga dessa lägenheter
44*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Talan om
återfående
av stämpelavgift.
fria från stamhemmanets inteckningar. På sådant sätt icke blott nås ett
resultat beträffande lägenheten f, utan bliva i ett slag alla lägenheterna
fria från stamhemmanets inteckningar. Skulle i liknande fall för stamhemmanets
nya inteckningar behöva betalas stämpel, torde kostnaderna
många gånger bliva sådana, att den senast anmärkta vägen för fastigheters
befriande från gemensamt graverande inteckningar tyvärr icke komrne till
användning. De sakkunniga hava därför föreslagit, att, då en på grund
av fordringsbevis meddelad inteckning dödats, förnyad stämpelbeläggning
i fråga om ny inteckning för fordringsbeviset skall äga rum först vid ansökan
efter viss tid från den gamla inteckningens dödande. De sakkunniga
hava ansett lämpligt, att liknande bestämmelse får gälla beträffande
stämpelbeläggning av fordringsbevis vid ansökan om ny inteckning i stället
för förut meddelad sådan, som förfallit till följd av underlåten förnyelse.
Härigenom beredes möjlighet för inteckningsinnehavare, som av glömska
eller förbiseende underlåtit förnya inteckning, att inom viss kort tid utan
allt för stor kostnad få ny inteckning. De sakkunniga, som icke funnit
skäl att föreslå någon ändring i sak i fråga om 2:dra stycket av 17 §,
hemställa med anledning av föreslagna ändringen av lista stvcket om en
mindre omredigering av 2:dra stycket.
20 och 21 §§.
Det stadgas för närvarande i 20 § att, därest någon vill föra talan
om återfående av stämpelavgift, som av ämbets- eller tjänsteman debiterats
eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd för sådan handling,
vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i hovrätt granskas, dylik
talan må inom sex månader från det klandrade stämpelbeläggningen ägt
rum anhängiggöras i den hovrätt, varunder ämbets- eller tjänstemannen
lyder. De handlingar, vilkas stämpelbeläggning enligt 35 § skola i hovrätt
granskas, äro de handlingar, som höra till underrätts protokoll över
lagfarter, inteckningar, inskrivningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar,
testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåvobrev och
avhandlingar om lösöreköp.
I 21 § är stadgat, att, därest i fall, som avses i 20 §, den, vilkens
rätt är av skedd stämpelbeläggning beroende, förmår visa, att talan om
för högt debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning,
som i samma § är föreskriven, det ankomme efter därom gjord ansökning
på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter
förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.
Det kan nu förekomma fall, då talan om återfående av stämpelav -
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
45*
gift grundar sig på visst förhållande, som inträtt efter stämpelbeläggningen.
En person har sökt lagfart å sådant köp av fast egendom, vars giltighet
är beroende på Konungens eller myndighets tillstånd enligt någon av lagarna
den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom, den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. in. eller den 28 juni 1918 om
inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom. Har vid
lagfartsansökningen ej ännu sökts eller erhållits vederbörligt tillstånd
till köpet, skall denna omständighet, enligt vad uttryckligen förklarats
i nämnda lagar, utgöra sådant hinder, som föranleder, att lagfartsansökningen
förklaras vilande. Vid dylikt förhållande har sökanden
haft skyldighet erlägga stämpel till köpeavhandlingen och vederbörande
domstol måst tillse att sådan stämpel erlagts. Vägrar Konungen eller vederbörande
myndighet tillstånd till egendomsköpet, är köpeavhandlingen
ogiltig, och bör köparen vara berättigad att återfå den erlagda lagfartsstämpeln.
Vid avfattandet av omförmälda stadganden i 20 och 21 §§
torde man icke hava tänkt på möjligheten av andra förhållanden såsom
grund för ansökan om återfående av stämpelavgift än sådana, som förelegat
redan vid stämpelbeläggningen. Att så varit förhållandet, synes framgå
beträffande 20 § därav, att ansökningstiden bestämts till viss tämligen kort
tid efter stämpelbeläggningen, och att om denna använts uttrycket »klandrade»,
samt i fråga om 21 § av orden »för högt debiterad». Då det måste
anses lämpligt att ifrågavarande stadganden omfatta jämväl de fall, då talan
om stämpelns återfående grundar sig på efter stämpelbeläggningen tillkomna
förhållanden, hava föreslagits ändringar i stadgandenas ordalydelse,
varigenom varje anledning till tveksamhet i sådant avseende bortfaller.
Genom att, såsom de sakkunniga föreslagit, för fall, där ansökning om
återfående av stämpel grundar sig på efteråt tillkommet förhållande, stadga
ansökningstid, räknad från samma förhållandes uppkomst, undanröjer man
de olägenheter, som för nämnda fall för närvarande äro rådande till följd
därav, att ansökningstiden räknas från stämpelbeläggningen.
22 och 26 §§.
I skrivelse den 11 juni 1919 har generalpoststyrelsen under fram- Stämpelvahållande
av, att styrelsen lättast torde kunna bedöma, vilka stämpelvalörer förslag^till
av olika slag, som kunna erfordras, hemställt, att Kungl. Maj:t ville före-ändringar i
slå riksdagen vissa ändringar uti gällande stämpelförordningar, varigenom Jgarna"om
det skulle kunna undvikas, att fråga om indragning av föga använda stäm- 8!ämpclavpelvalörer
liksom om utgivandet av nya, av behovet påkallade stämpelvaiö- ’''säljning av
46
punsch m. m.
och om stämpelavgift
för
fondpapper.
Ordning och
sätt för
stämpling av
inländska,
aktiebrev
in. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
rer gjordes till föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. De sakkunniga,
som icke kunna finna ett bifall till den av generalpoststyreisen gjorda
hemställan medföra några olägenheter, men däremot väl innebära praktiska
fördelar, få för sin del tillstyrka densamma och hava därför också i enlighet
med generalpoststyrelsens förslag i vissa delar omredigerat 22 § 1 mom.
i förordningen angående stämpelavgiften den 19 november 1914, 4 § i förordningen
angående eu särskild stämpelavgift för försäljning av punsch,
arrak och rom den 20 april 1906, och 7 § 1 mom. i förordningen angående
eu särskild stämpelavgift för fondpapper den 6 november 1908.
De föreslagna ändringarna i 26 § äro vidtagna såsom omedelbar
konsekvens av förslaget om ändring i 22 § 1 mom. i förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften.
27 §.
Beträffande nuvarande lydelsen av 27 § i stämpelförordningen kan
anmärkas, att någon tidpunkt, inom vilken aktiebrev, lottbrev, andelsbevis
eller delaktighetsbevis skola för stämpling företes, icke finnes föreskriven
för fall, då interimsbevis eller interimskvitton icke utfärdas. Man
kan emellertid tänka sig fall, då det anses onödigt utfärda interimsbevis
eller interimskvitton, såsom t. ex. vid bildande av s. k. fana il jeaktiebolag
eller ökning av aktiekapital i sådana bolag. För dylika fall
och då ej heller lagarne om bolag innehålla föreskrift, inom vilken tid
aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis skola senast utfärdas,
hava de sakkunniga ansett nödigt att i 1 stycket av 27 § införa tidsbestämningar
för brevens eller bevisens företeende för stämpling, vilket
medfört en viss omredigering av stycket. Tidsbestämningen av två
månader har skett i överensstämmelse med vad som i 2 stycket av paragrafen
föreskrivits för fall, då interimsbevis eller interimskvitton utfärdats.
I de fall, då tiden bestämts till två månader, torde för vederbörande
finnas tillfälle att redan före de två månaderna träffa förberedande åtgärder
för stämplingen. Då i fallen, där tiden för anmälan om stämpling
skall räknas från det beslut fattats om överföring av besparade vinstmedel
till aktiekapital eller grundfond, sådant tillfälle till träffande av förberedande
åtgärder, som nyss nämnts, väl knappast kan påräknas före beslutets
fattande, har tiden i dessa fall föreslagits något längre eller till fyra månader.
Genom ett av de sakkunniga föreslaget tillägg till 84 § (mom. 5)
rörande allmän skyldighet för generalpoststyrelsen att beträffande aktier
m. in. övervaka erläggande av stämpel eller deponerande av medel härtill
har sista punkten i 2 stycket av 27 § blivit överflödig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
47*
34 §.
Önskemål hava uttalats, rörande anvisande av utväg för framtvingande
av deklaration av fartygsöverlåtelse samt vidtagande av särskilda kontrollanordningar
för övervakande därav, att stämpelplikten vid sådan
överlåtelse behörigen fullgöres. För närvarande åligger vid överlåtelse av
registrerings pliktiga eller eljest registrerade fartyg eller lotter i sådana
anmälningsskyldighet endast köparen, varemot rörande andra fartyg, om
de hålla mera än 40 bruttoton, anmälningsskyldighet till vederbörande
landsfiskal eller stadsiiskal åligger såväl säljare som köpare. De sakkunniga
hava nu föreslagit anmälningsplikt för säljare jämväl i förra fallet,
vilket föranlett tillägg till 34 § 1 momentet 2 stycket samt en mindre
ändring dels i samma stycke och dels i paragrafens sista stycke, vilket
stycke därjämte upptagits såsom ett särskilt moment (3), dels slutligen
ändringar i 47 § 6 momentet 1 stycket. Dessutom hava de sakkunniga
ansett sig böra föreslå ett tilläggsstadgande till 34 §, varigenom möjlighet
beredes att för ort, där sådant kan vara av nöden, få tillsatt tillsyningsman
för övervakande av anmälningar om fartygsöverlåtelser. Denna bestämmelse
har insatts såsom mom. 4. Då ett obligatoriskt tillsättande av
dylika tillsyningsman skulle medföra allt för stora kostnader för det allmänna,
hava de sakkunniga icke velat föreslå något stadgande därom.
Av föreslagen ändrad lydelse av rubriken köp av fartyg etc. i 8 §
har följt motsvarande ändring i 2 mom. av förevarande paragraf.
Kontroll
avgående
överlåtelse
av fartyg
--(pråm);
mom. 1, 2. -9
och l.
De sakkunniga hava funnit önskvärt, att åtgärder vidtagas för vin- Kontroll
nande av kontroll därå, att emissionsstämpel å aktier och vissa lotter eller
andelar i inländska bolag erlägges. Med nuvarande bestämmelser torde stämpel å
det t. ex. vara möjligt för ett aktiebolag att efter bolagets registrering ''aktiebrev
uraktlåta eller längre tid vänta med att å tecknade aktier utfärda aktie-m.mgmom.ö-,
brev och erlägga stämpel till dessa eller hos generalpoststyrelsen nedsätta^”/lindring
belopp, motsvarande stämpel å vad till bolag inbetalas mot interimsbevis» 38 § lagen
eller interimskvitton, utan att ett sådant missförhållande behöver koninia"";''”"''cei^
till myndighets kännedom och bliva beivrat. Registreringsmyndigheterna enkla bolag.
och generalpoststyrelsen stå nämligen icke i förbindelse med varandra för
åstadkommande av kontroll, genom vilken ett dylikt förfarande kunde förebyggas.
De sakkunniga föreslå nu, att 34 § i stämpelförordningen utökas
med ett femte • moment av angiven lydelse. Genom stadgandet, att vederbörande
registreringsmyndighet utan uppskov skall meddela generalpoststyrelsen
till registret gjorda anmälningar om inbetalningar å aktier, lotter
eller andelar i bankbolag ävensom antal och storlek av kommanditdel
-
48*
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 232.
ägares insatser eller om ökningar av aktiekapital och solidariskt bankbolags
grundfond medelst överförande därtill av besparade vinstmedel, erhåller
generalpoststyrelsen möjlighet att övervaka, huruvida stämpelavgifter
erläggas eller nedsättas för de aktier in. m., uppgifterna avse. Emellertid
kan t. ex. även hända, att i befintliga aktiebolag utsläppas nya aktier,
utan att föreskriven anmälan härom eller om aktiernas inbetalning av
bolaget göres till aktiebolagsregistret. Vidare givas fall, då enligt aktiebolagslagen
och lagen om bankrörelse anmälningar därom, att aktier eller lotter
till fullo inbetalts, ej behöva avlämnas till registret eller avlämnas förrän avsevärd
tid efter inbetalningen. Härjämte kan framhållas, att enligt nyssnämnda
båda lagar skyldighet ej stadgats att till registret anmäla succesiva
inbetalningar å aktier eller banklotter. Av sådana skäl hava de sakkunnige
funnit ytterligare kontrollföreskrift av nöden. Genom vad i sådant
avseende föreslagits får den myndighet, som har att föra aktiebolagsregistret,
skyldighet att jämföra de från bolagen årligen inkomna balansräkningarna
med föregående årets samt, därest av jämförelsen befinnes,
att aktiekapital eller grundfond eller därå inbetalt belopp blivit ökat, till
generalpoststyrelsen göra anmälan om detta förhållande, så framt detsamma
ej framgår av inkomna och till generalpoststyrelsen redan översända
uppgifter. För att genom anmärkta jämförelse av balansräkningar därmed
avsedd kontroll skall vinnas, är naturligtvis nödvändigt, att registreringsmyndigheten
noggrant tillser, att balansräkningarna behörigen avlämnas,
en tillsyn, som givetvis redan ålegat registreringsmyndigheten, då det varit
stadgad ovilkorlig skyldighet för bolaget att årligen inom närmare bestämd
tid lämna balansräkningar.
Då skyldighet att erlägga stämpel för kommanditdelägares insats i
kommanditbolag enligt gällande lag är beroende av utfärdande av andelseller
delaktighetsbevis, men någon föreskrift i lagen d. 28 juni 1895 om
handelsbolag och enkla bolag ej finnes angående utfärdande av sådana
bevis, hava de sakkunnige ansett sig böra föreslå, att i 38 § nämnda lag
införes ett stadgande av lydelse, att å kommanditdelägares insats skall
andels- eller delaktighetsbevis utfärdas.
Kontroll å Såsom kontroll å efterlevnaden av den i fråga om utländska värde
stämpel
å paPPer> som inkommit till riket, föreslagna bestämmelsen, att införselutländska
stämpel till dessa, där sådan ej förut betalts, skall erläggas före inreri^mremst-gastrering
av bouppteckning efter avliden person, till vars efterlämnade
röring av tillgångar värdepapperen höra, har i förslaget uti denna § upptagits beningfdärl
stämmelse, att domstol, till vilken för inregistrering ingivits boupptecksådana,
fin- ning, däri äro upptagna utländska värdepapper, skall före inregistreringen
Ta; tillse, att stämpel till dessa erlagts.
49*
KungI. Maj:ts proposition nr 232.
47 §.
Vad beträffar den föreslagna ändringen i paragrafens l:a moment, Ansvarsbehänvisas
till vad som anförts i fråga om växel under § 8. stammelser.
Andringarna i 2:a momentet hava föranletts av de föreslagna bestämmelserna
om införselstämpel å utländska aktiebrev samt lottbrev, andelsb.
evis eller delaktighetsbevis i utländska företag. För försummelse att
fullgöra den i fråga om dessa handlingar före belåning, försäljning eller
annan överlåtelse föreskrivna stämpelbeläggning, har stadgats samma ansvar
som för försummelse att stämpelbelägga inländska aktiebrev, lottbrev
samt andels- eller delaktighetsbevis.
Att stadga ansvar för underlåtenhet att före inregistrering av bouppteckning
med stämpel förse utländskt stämpelpliktigt värdepapper av nyssnämnt
slag har däremot icke ansetts lämpligt. I överensstämmelse härmed
har ej heller någon utvidgning av ansvarsstadgandet i 3 momentet ägt rum.
Ändringen i 4 mom. 2 stycket är föranledd därav att stadgandet
bör hava sådan lydelse, att det avser endast inländska värdepapper, vilket
framgår av de föreslagna bestämmelserna angående stämpel å värdepapper,
som inkommit från utlandet.
Av föreslagen ändrad lydelse av rubriken köp av fartyg etc. i
8 § hava följt motsvarande ändringar i 6 mom. 1 och 2 stycket av förevarande
§.
54 §.
Det till 54 § sista stycket gjorda tillägget har föreslagits i anledning Kontroll å
av skrivelse av 1918 års riksdag och för att tillmötesgå en från åtskilliga håll,
bl. a. sparbanksföreningens styrelse, framkommen önskan, att sparbankerna sparbanker.
måtte kunna använda sig av det i denna § medgivna sättet för räntestämpelns
utgörande, utan att kostnaderna därför måtte bli onödigt störa.
Genom det föreslagna tillägget befrias nu också sparbankerna från den på
sina håll — särskilt då det gäller mindre sparbanker på landsbygden —
nog så avsevärda utgiften för en särskilt förordnad stämpelkontrollant,
utan att dock kontrollen över räntestämplarna enligt de sakkunniges
mening blir lidande därpå.
56 §.
Ändringen i denna paragraf har föreslagits i anledning av hem- Viss till
ställan härom från generalpoststyrelsen. Styrelsen har härvid framhållit, att ^^Tyrelsen
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar om befrielse enligt 56 § från Överflyttad
r»>i .i, y befogenhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 198 höft. (AV 232.) 7
50*
Borttagandet
av mom
3 e.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
stämpel plägade, innan de av Kungl. Maj:t avgjordes, remitteras till
generalpoststyrelsen för avgivande av utlåtande, samt att, då av detta förfaringssätt
följde ett omständligt och som det syntes onödigt skriveri, en
förenkling vore önskvärd. På de av generalpoststyrelsen sålunda anförda
skäl och då här ifrågakomna ärenden icke torde vara av den vikt, att de
behöva hänskjutas till Kungl. Majrts avgörande, hava de sakkunnige funnit
sig böra förorda bifall till generalpoststyrelsens hemställan.
Förordningen angående expeditionslösen.
Vad beträffar den föreslagna ändringen i 5 §, hänvisas till vad därom
anförts under 3 § i förordningen angående stämpelavgiften.
Lagen om handelsbolag och enkla bolag.
Angående förslaget om ändring i 38 §, se vad som anförts under
34 § i förordningen angående stämpelavgiften mom. 5.
Förordningen angående stämpel å fondpapper.
3 §•
Rörande borttagandet av moment 3 e i 3 § hänvisas till vad härom
anförts under 8 § i förordningen angående stämpelavgiften, rubriken
aktiebrev i utländska aktiebolag m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
51*
4 §•
Genom det föreslagna tilläggsstadgandet avse de sakkunniga att.4ji?. avräkförebygga,
att i avräkningsnota antecknas såsom köpare viss person »för n^gsnota.
annans räkning». Ett dylikt förfarande, som nu ganska ofta förekommer,
försvårar nämligen kontrollen och leder lätt till missbruk. En person,
vilken i verkligheten köper en aktiepost, för egen räkning, kan nämligen
å fondnotan låta anteckna sig såsom köpare »för annans räkning» och
sedermera vid en följande försäljning överlåta fondnotan jämte aktierna,
varigenom all möjlighet att bevisa, att det sista köpet ej i behörig ordning
blivit stämpelbelagt, omöjliggöres. Genom det föreslagna stadgandet
torde sålunda i visst hänseende beredas lättnad vid utövandet av kontrollen
över utgörande av fondstämpel.
7 §>
Beträffande den föreslagna ändringen i denna § hänvisas till vad stämpelsom
anförts under 22 § i förordningen angående stämpelavgiften. valörer.
10 §.
Då numera stadgats att, därest med avseende å viss rörelse erfordras Arvode åt
både tillsyningsman över efterlevnaden av de i förevarande förordning
givna föreskrifter och ombud enligt 54 § i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften, samma person skall till båda uppdragen
utses, har det synts de sakkunniga lämpligast, att arvode för båda uppdragen
fastställdes av samma myndighet. De sakkunniga föreslå därför,
att överståthållarämbetet, eller Konungens befallningshavande, som redan
torde äga fastställa arvode åt ombud enligt 54 § i förordningen den 14
november 1914, må tilläggas samma befogenhet jämväl beträffande den i
förevarande 10 § omförmälde tillsyningsmannens arvode; och hava de
därför i enlighet med detta förslag ändrat sista momentet av 10 §.
18 §.
Uteslutandet av orden »enligt denna förordning» har skett såsom följd
av den föreslagna ändringen i 7 §.
Förordningen om stämpelavgift för försäljning av punsch in. in.
Vad angår den föreslagna ändringen i 4 §, hänvisas till vad som
anförts under 22 § i förordningen angående stämpelavgiften.
52*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förordningen angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning
i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.
I skrivelse den 5 mars 1917 har statskontoret hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte för riksdagen föreslå, att uti 1 § i denna förordning ordet
»domstol» måtte utbytas mot orden »offentlig myndighet». Statskontoret
har härvid framhållit, att vid tiden för förordningens utfärdande knappast
förefunnits några andra handlingar, som borde stämpelbeläggas vid ingivandet
till offentlig myndighet, än de handlingar, som ingåves till domstol.
Förhållandet hade sedermera blivit annat. Stämpelbeläggning skulle
nu i vissa fall ske av skattedeklarationer samt av anmälningar om köp
eller byte av fartyg, vilka deklarationer och anmälningar ingåves till administrativ
myndighet. Det vore tydligt, att upplysningsförfarandet under
nuvarande förhållande kunde Jeda till förvecklingar genom konflikt mellan
olika myndigheters beslut. A ena sidan hade den myndighet, till vilken
handlingen ingåves, att tillse, att handlingen vore riktigt stämpelbelagd,
eller med andra ord att bestämma stämpelavgiftens belopp, och å andra
sidan vore enligt 1 § i förevarande förordning av statskontoret meddelad
upplysning för statsverket bindande. Det syntes statskontoret av anförda
skäl uppenbart, att upplysningsförfarandet, som icke tillämpades i fråga
om handlingar, som ingåves till domstol, lika litet borde komma till tilllämpning
i fråga om handlingar, som företeddes inför annan offentlig
myndighet.
På de av statskontoret anförda grunder tillstyrka de sakkunnige
ändring innebärande bifall till dess ifrågakomna hemställan.
Till de sakkunniga hänskjuta frågor, som icke föranlett
ändringsförslag
»S*
Stämpel å I skrivelse den 11 maj 1907 anhöll riksdagen om utarbetande av
^angående sådan ändring i gällande expeditionslösenförordning, att den däri stadgade
växelprotest, lösen för protokoll över växelprotest samt för bevis därom å växel måtte
i fråga om växlar till mindre belopp nedsättas, över vilken framställning
statskontoret, jämte andra, blivit hörda.
53*
Kanal. Maj:ts proposition nr 232.
Sedan i yttranden, som härvid avgivits, framställts åtskilliga erinringar
mot den ifrågasatta lösennedsättningen, har statskontoret i utlåtande berört
en annan anordning såsom möjlig att vidtaga i syfte liknande det, som läge till
grund för riksdagens skrivelse. I sådant avseende har statskontoret framhållit,
att en om också ej så betydande kostnadslindring vid växelprotest
kunde vinnas genom borttagande av stämpelavgiften för protestprotokollet.
Ville man särskilt gynna de mindre växlarna genom sådan stämpelfrihet,
men på samma gång hålla statsverket skadeslöst för därigenom minskad
inkomst, skulle man — vid det förhållande att, enligt föreliggande statistiska
uppgifter, växlar å belopp, understigande 100 kronor, till antalet ungefär
sammanfölle med växlar, som lydde å belopp, överstigande 1,000 kronor —
utan någon avsevärd förlust för statsverket kunna ordna stämpelfrågan så,
att växelbelopp, ej överstigande 100 kronor, befriades från stämpel till
protestprotokoll, att för växlar å belopp, överstigande 100 kronor, men
icke 1,000 kronor, protestprotokoll belädes med stämpel av 50 öre, samt
att protestprotokoll rörande växel å belopp, överstigande 1,000 kronor,
försåges med stämpel av en krona.
Sedan ovanberörda fråga om nedsättning i lösenavgifterna av Kung!.
Maj:t förklarats icke föranleda någon åtgärd, har den under ärendets utredning
väckta frågan om jämkning i gällande bestämmelser om stämpel
å protokoll angående växelprotest för utredning och avgivande av förslag
överlämnats till de sakkunniga.
Då, vid det förhållande, att flertalet växelprotester torde förorsakas
av bristande betalningsförmåga, det knappast synes vara skäl att i fråga
om stämpeln till protestprotokollet göra skillnad mellan större och mindre
växlar, och då penningens sedan år 1907 timade starka värdefall medfört
en betydande reell nedsättning i protestkostnaderna, i följd varav någon
ytterligare lindring i samma kostnader åtminstone för närvarande icke
torde vara av omständigheterna påkallad, hemställes, att den framförda
frågan om jämkning i bestämmelserna beträffande förevarande stämpelavgift
måtte lämnas utan avseende.
Det har ifrågasatts, huruvida icke, innan utfärdande av interims- Interimsbevis
å obligationer tillätes, generalpoststyrelsens bevis borde fordras därom, obligationer,
att den stämpelavgift, som enligt bestämmelserna i stämpelförordningen s°™ affärskarl
utgöras för motsvarande obligationer, blivit hos generalpoststyrelsendets 1 nket
nedsatt. Såsom skäl för denna åsikt har åberopats dels att,'' då sådan
fordran ställes, när det gäller utfärdande av interimsbevis å aktiebrev,
lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis, konsekvensen bjöde, att liknande
fordran göres gällande beträffande interimsbevis å obligationer, dels ock
54*
Kungl. ÅlajUs proposition nr 232.
Under åren 1911—1919 emitterade obligationer, med undantag av Svenska Statens,
1911 1912 1913 1914
Hypotekskassor............. — — 1,500,000 2,543,000
Svenska Kronkreditaktiebolaget...... — — — —
Inteckningsbolag............. 2,000,000 8,513,760 8,000,000 3,526,000
Kommuner............... 14,950,000 11,858,000 26,400,800 46,300,000
Trafikbolag............... 10,025,000 8,000,000 1,500,000 900,000
Industriella företag........... 65,501,000 64,250,000 41,900,000 42,440,000
Fonder, föreningar....... —_ —_ —_—
Summa 92,476,000 92,621,760 79,300,800 95,709,000
att kronan med nuvarande bestämmelser kan göra avsevärda ränteförluster,
därest låntagaren dröjer med obligationernas utgivande.
Den huvudsakliga anledningen därtill, att det ansetts nödvändigt
fordra stämpelns nedsättande, innan interimskvitton å aktier etc. finge
utfärdas, har man uppenbarligen att söka i den omständigheten att, enär
bolagslagarna icke innehålla några bestämmelser om den tid, inom vilken
aktiebrev ete. böra utfärdas och stämpelplikten tidigare endast varit knuten
till aktiebrevens etc. utgivande, densammas fullgörande kunde i många
fall uppskjutas till en obestämd framtid eller kanske t. o. in. helt och
hållet uraktlåtas. Då det gäller obligationer, torde emellertid nu antydda
fara, praktiskt sett, ej föreligga. Köparen av obligationerna nöja sig helt
säkert icke på längden med interimskvitton i stället för obligationer; och
för obligationsutgivaren själv torde dessutom intresset för att obligationsbreven
med vidhäftande räntekuponger komma i obligationsinnehavarens
händer före tidpunkten för den första räntebetalningen vara ganska stor.
Som räntan å här i landet utfärdade stämpelpliktiga obligationer plägar
förfalla till betalning halvårsvis, kan man därför också med ganska stor
bestämdhet våga antaga, att interimskvitton å här i riket emitterade
obligationslån inom kortare tid än sex månader från utgivandet utbytas
mot obligationer. Någon anledning att för konsekvensens skull fordra
stämpelbeloppets inbetalande före utfärdandet av interimsbevis å obligationer
torde därför ej kunna hämtas av den omständigheten, att sådan
fordran uppställts för utfärdande av interimsbevis å aktier etc.
För att giva en ungefärlig föreställning om storleken av den förut
berörda ränteförlust, som kronan med nuvarande ordning kan anses lida,
må följande sammanställning anföras (se tabellen här ovan):
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
55*
Sveriges Allmänna Hypoteksbanks och Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas.
1915 950,000 8.500.000 3.200.000 39,500 |
1916 10,000,000 18,975,500 10.350.000 75.350.000 |
1917 2,600,000 2,250,000 32,749,500 52,632,000 121,054,700 |
1918 400,000 29.396.000 71.099.000 86.900.000 |
1919 (t. o. m. ls/io) 9,104,000 45.536.000 75.600.000 |
Summa 7,993,000 29.396.000 290,966,800 91.607.000 4.324,500 |
65,787,500 |
118,600,500 |
211,286,200 |
187,795,000 |
135,600,000 |
1,079,176,760 |
Av förestående tal framgår således, att de under ett år emitterade
stämpelpliktiga obligationernas summa aldrig även under den spekulationstid,
kriget med dess starkt försämrade penningvärde framkallat, väsentligen
överstigit 200 mill. kr. Med nu gällande emissionsstämpel å obligationer
utgör emellertid statens stämpelinkomst å nyemitterade obligationer för
200 mill. kr. 1,200,000 kronor. Antaga vi, att staten kan förränta sina
medel efter 5 % och att de stämpelmedel, som härflyta av emissionsståmpeln
å obligationer, inflyta i genomsnitt 4 månader senare under nuvarande
förhållanden, än vad fallet skulle varit, därest stämpeln skulle betalas
innan interimsbevis å obligationerna Ange utfärdas, skulle den ovanberörda
ränteförlusten för kronan dock inskränka sig till tjugu tusen kronor. De
skäl, vilka anförts för en ändring i omförinälda hänseende av nu gällande
bestämmelser angående stämpelbeläggningen vid emission av obligationer,
synas därför icke vara av någon större betydelse. Härtill kommer emellertid,
att den ifrågasatta ändringen skulle kunna inverka försvårande på de
villkor, till vilka exempelvis en bank (eller ett bankkonsortium) kunde
tänkas villig att övertaga ett obligationslån. Om nämligen långivaren
omedelbart efter lånets övertagande kan börja sälja obligationerna, blir
affären för honom i många fall av mindre riskabel natur, än om han först
en vecka eller kanske fjorton dagar, sedan general poststyrelsens bevis om
det nedsatta stämpelbeloppet erhållits, kan börja försäljningen. Marknadens
ställning i ett visst ögonblick kan nämligen som regel med någorlunda
säkerhet bedömas, och om försäljningen av obligationerna genast
kan börja, kunna de villkor, till vilka lånet kan övertagas, bestämmas
med hänsyn till samma ställning. Skulle försäljningen av obligationerna
åter kunna börja först en eller annan vecka efter det långivaren övertagit
56*
Knngl. May.ts proposition nr 232.
Lagfartsstämpel
å
järnvägar
in. m.
Helarks
stämplar.
lånet, måste denne rakna med att under mellantiden kunna inträffa ogynnsamma
omständigheter såsom t. ex. att andra obligationslån släppas ut,
vilka försämra marknadens läge och långivarens utsikter att till beräknade
priser få obligationerna avsatta. Denna förökade risk måste emellertid på
något vis komma till synes i de villkor, till vilka obligationslånen övertagas,
och därför göra kapitalet dyrare för industrien.
Då således enligt de sakkunnigas mening icke blott de motiv, som
anförts till stöd för den ifrågasatta förändringen av sättet för stämpelpliktens
fullgörande, vid emission av obligationer äro av mindre betydenhet,
utan därtill kommer att den ifrågasatta reformen skulle medföra en
påtaglig nackdel för näringslivet, få de sakkunniga avstyrka att någon
ändring: gjöres i nu gillande bestämmelser.
Bland de till de sakkunniga remitterade frågorna har även förekommit
frågan, huruvida den järnvägsaktiebolagen medgivna friheten från
lagfarts- och inteckningsstämpeln fortfarande får anses hava fog för sig,
eller huruvida icke likställighet i berörda hänseende bör åvägabringas mellan
nämnda och andra aktiebolag.
Enär kostnaderna för järnvägsanläggningar stigit i oerhörd grad
under senare år samt det, såsom bekant, under de sista åren visat sig
innebära stora svårigheter att bringa till stånd de järnvägar, som varit
planerade, synes det de sakkunniga, med hänsyn till järnvägarnas stora
betydelse för hela samhällslivet, föga tillrådligt att nu vidtaga eu åtgärd,
vilken dock i viss mån skulle innebära ett hinder för samfärdsmedlens
tidsenliga utveckling. De sakkunniga få därför för sin del föreslå, att
ändring ej vidtages i den järnvägsaktiebolag nu medgivna stämpelfriheten.
Generalpoststyrelsen har föreslagit, att helarksstämplarna måtte borttagas.
Såsom skäl härför har huvudsakligen anförts, att, då stämplarna
tillhandahållas i helark, kunde icke för kortare expeditioner, gravationsbevis,
lagfartsbevis och andra bevis användas halva ark, varav följden
bleve slöseri med papper, samt att ej så obetydligt antal felskrivna helarksstämplar
makulerades och återsändes för utbyte.
Helarksstämplarna, vilka enligt företedd utredning vart och ett av
åren 1915, 1916 och 1917 utlämnats till antal mellan 500,000 och 600,000,
användas huvudsakligen av häradshövdingarna och rådstuvurätterna samt
deras tjänstemän. Dessa skulle genom stämplarnas borttaganda förlora
rätten att utan särskild avgift erhålla papper och därå meddelat tryck,
bestående av blankettryck till utdrag av fastighetsböckerna. Borttagas helarksstämplarna,
synes ersättning böra beredas de ämbets- och tjänste
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232. 57*
män, som därigenom gå miste om en dem nu tillkommande förmån. Då
väl, därest dessa skola själva anskaffa papper och blankettrvck, prisen
härför torde bliva förhållandevis högre, samt ersättningen till ämbets- och
tjänstemänneu ej gärna bör ordnas på annat sätt, än att de bliva tillförsäkrade
att ej lida någon förlust på förändringen, torde av en sådan snarare
uppstå ökad kostnad för staten än tvärtom. Därigenom att utdragen
av lagfarts- och inteckningsböckerna skrivas å lagfarts- och inteckningsexpeditionerna
bliva å dessa mycket sällan något halvark över. I fråga
om gravationsbevis kan ofta vara till nytta, att oskrivet halvark finnes att
tillgå, nämligen då efter gravationsbevisets utfärdande önskas tilläggsbevis
å detsamma. Att då en expedition består av mer än ett ark, till senare
delen använda halvark äf av praktiska skäl ej lämpligt. Vid de expeditioner,
vid vilka blott ett halvark behöver användas, står det expeditionshavanden
fritt att avskilja det oskrivna halvarket och använda det för
annat ändamål i tjänsten, varigenom det icke behöver förfaras. Om helarksstämplar
ej längre finnas, kommer ju i stället för makulering av felskrivna
helarksstämplar att ske kassering av ostämplat papper. Beträffande
det onyttiggörande av de å arken anbringade stämplar, som äger rum
genom felskrivningen, så utgör förlusten härigenom enligt generalpoststyrelsens
utredning endast omkring ett öre per kasserat ark och lämnas
härför full ersättning av expeditionshavanden.
På grund av vad sålunda anförts, hava de sakkunniga icke funnit
skäl föreslå, att ur förordningen om stämpelavgift borttages stadgandet
om tillgång till helarksstämplar.
Vissa handelskammare håva i skrivelser till kommerskollegium framställt
anmärkningar mot ordningen för stämplingen av aktiebrev in. m.
Det har härvid framhållits, att en förenkling av tillvägagångssättet för den
riu genom generalpoststyrelsens försorg i Stockholm försiggående stämplingen
vore önsklig, och att, då tidsförlust vållades genom att stämplingen
skedde å ett enda ställe, dit alla handlingar måste sändas, det borde ordnas
så, att stämpling kunde äga rum å flera orter i landet.
Generalpoststyrelsen, vars yttrande häröver de sakkunniga begärt,
har anfört följande: Handelskamrarnas skrivelser vore dagtecknade i slutet
av år 1918 och början av år 1919. Just vid denna tid hade stämplingen
av aktiebrev tagit längre tid i anspråk än vad förut och senare varit fallet,
delvis beroende på den då osedvanligt stora mängden av aktiebrev, som
inlämnades för stämpling. Sedan generalpoststyrelsen övertagit bestyret
med aktiestämplingen eller från och med år 1915, hade med nyssnämnda
undantag den tid, som åtgått för stämplingen, räknad från den dag general
13
ihan g till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 198 käft. (AV 232.) 8
Stämpling
av blanketter
till aktiebrev
in. m.
58*
Fondstäm
pellcontrol
len.
Kungi. Maj:ts proposition nr 232.
poststyrelsen fastställt stämpelbeloppet och till den dag aktiebreven förelegat
färdigstämplade, i medeltal för månad växlat mellan 6 och 19 dagar.
Stämpelarbetet hade hittills utförts i riksbankens sedeltryckeri uti särskilda
för ändamålet anskaffade maskiner, därvid som bekant stämplarna trycktes
direkt å aktiebreven. Då emellertid arbetets utförande i riksbanken medförde
vissa olägenheter, hade generalpoststyrelsen länge varit betänkt på att själv
övertaga detsamma, varigenom stämplingen skulle komma att ske med
större snabbhet. Vid årsskiftet 1919 till 1920 hade generalpoststyrelsen att
övertaga tillverkningen av frankotecken (frimärken, brevkort, kortbrev etc.),
och hade i sammanhang med den lokalförändring, som härigenom blivit
nödvändig, jämväl anordnats lokal för verkställande av stämpling av aktiebrev.
General poststyrelsen ämnade följaktligen från samma tid själv verkställa
stämplingen av aktiebrev och likartade handlingar, och vore det
generalpoststyrelsens avsikt att anordna arbetet så, att detsamma kunde
utföras på kortast möjliga tid. Därest, såsom några handelskammare föreslagit,
stämplingen skulle ske å flera platser inom landet, komine detta att
medföra avsevärda kostnader för personal, maskiner etc. Den tidsförlust,
som uppstode genom aktiebrevens försändning till och från Stockholm,
vore obetydlig, och dylika försändningar kunde ju ej heller undvikas,
även om stämpling skulle anordnas på ytterligare några platser. Ur kontrollsynpunkt
vore det av vikt, att stämplingen ägde rum endast å ett
ställe. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle följaktligen det
ifrågasatta förändrade sättet för stämplingens verkställande icke medföra
några avsevärda fördelar, men däremot i flera hänseenden vara olämpligt.
Med anledning, av vad generalpoststyrelsen anfört, få de sakkunniga
hemställa, att ifrågakomna anmärkningar ej måtte föranleda till någon åtgärd.
I skrivelse den 30 mars 1917 har riksdagen fäst uppmärksamhet på
angelägenheten av, att kontrollen över efterlevnaden av förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper bleve så effektiv som möjligt, under uttalande därjämte av en
förvissning därom, att Ivungl. Maj:t komine att, i den mån förordningens
nuvarande bestämmelser därtill beredde möjlighet, vidtaga erforderliga åtgärder
i det angivna syftet.
Utlåtanden i ärendet hava inhämtats från statskontoret, överståthållarämbetet,
Konungens befallningshavande i samtliga län samt bankinspektionen.
Av remisshandlingarna synes framgå, att man i allmänhet ej anser
något behov av skärpta kontrollbestämmelser föreligga, då det gäller genom
fondhandlare förmedlade köp eller byten.
59*
Kungi. Maj:ts proposition nr 232.
Undandragande från stämpelskyldigheten i enstaka sådana fall torde
dock förekomma. Sålunda har för de sakkunniga påpekats, hurusom man
understundom undandragit sig stämpelplikt genom att vid flera omedelbart
på varandra följande transaktioner med samma värdepapper från
stämpelbeläggning utesluta cn eller flera mellanliggande överlåtelser. I
dylikt fall har stämpelbeläggning ägt rum endast på en avräkningsnota,
vilken utfärdats såsom uppgjord direkt mellan säljaren i första avtalet och
köparen i sista avtalet.
Härvid kan det tänkas, såsom också i verkligheten torde hava skett,
att då en fondhandlare förmedlar köp, han på avräkningsnotan upptar en
post »kostnader», däri ingå ej blott rena omkostnader för iondhandlarens
förmedling utan även kursdifferenser vid mellanliggande fång, för vilka
avräkningsnota icke utfärdats. Den omständigheten, att kommissionär debiterar
osedvanligt hög provision eller kostnad, bör således giva vederbörande
tillsyningsman anledning att misstänka, att mellanliggande aflär
överhoppats utan att ha blivit behörigen stämpelbelagd. Tillsyningsman
bör jämväl giva noga akt på, huruvida köp- och säl]notorna äro dagtecknade
samma dag. Även andra sätt att undandraga sig stämpelskyldigheten
än nu anmärkta torde förekomma.
Erfarenheten om alla mera generella fall, då tillsyningsmyndigheterna
särskilt höra vara på sin vakt, torde emellertid vara bäst samlad hos dessa
myndigheter själva, enkannerligen hos tillsyningsmännen. De sakkunniga
få därför i likhet med bankinspektionen föreslå, att denna erfarenhet göres
tillgänglig för alla dem, som hava den omedelbara tillsynen om hand, pa
sådantÄätt, att i en instruktion för tillsyningsmännen lämnas anvisningar
om sådana förhållanden, som kunna, tänkas giva anledning till antagande,
att undandragande från stämpelplikt förekommer. En dylik instruktion
torde emellertid böra utarbetas under medverkan av personer, vilka genom
utövandet av den omedelbara tillsynen över fondstämpelförordningens efterlevnad
eller eljest äga nödig erfarenhet om hithörande förhållanden.
Vad därefter angår frågan om kontroll å förordningens efterlevnad
vid handel med värdepapper, som sker utan fondhandlares förmedling,
torde det vara uppenbart, att sådan kontroll knappast på fullt effektivt
sätt kan anordnas. I sådant syfte finnas emellertid i de till sakkunniga
remitterade yttrandena åtskilliga anordningar föi’eslagna. Sålunda har
ifrågasatts, att överlåtelse med fondpapper skulle få äga rum endast genom
fondhandlares förmedling eller att in blanco överlåtelse av aktier skulle
förbjudas eller att kontrollskyldigheten skulle läggas på bolagens styrelser
på sådant vis, att inregistrering av eller utdelnings utbetalning till nya
aktie- eller lottägare finge äga rum först sedan vederbörande företett i
60»
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
laga ordning stämpelbelagd avräkningsnota. De antydda förslagen synas
emellertid de sakkunniga antingen i mycket hög grad ingripa hindrande
i den fria omsättningen eller pålägga bolagsstyrelserna ett arbete, som,
åtminstone om det gäller bolag med stort antal aktier eller lotter, bleve
mycket betungande och kostsamt, och då därtill kommer, att den handel
med fondpapper, som bedrives utan fondhandlares förmedling, torde
vara tämligen obetydlig, hava de sakkunniga, ledda av den principen, att
inga kontrollåtgärder böra vidtagas, vilka medföra större olägenhet än vad
värdet av vad genom dem vinnes, kan anses utgöra, icke kunna ansluta
sig till något av dessa förslag.
Under starkt övervägande hava de sakkunniga däremot haft frågan,
huruvida det icke lämpligen borde föreskrivas, att privata personer, vilka
sig emellan överlåta fondpapper, borde förete den nota, som dem emellan
upprättats, för posttjänsteman, som skulle hava att makulera stämplarna.
Genom en dylik bestämmelse skulle nämligen en viss risk uppstå för dem,
som underlåta att upprätta och stämpelbelägga fondnotorna. Om en
överlåtelse skulle bli bekant och tvivel uppstå därom, att den blivit behörigen
stämpelbelagd, samt kontrahenterna i anledning därav i rättegång
avfordras sina fondnotor, kunna de ju med nuvarande bestämmelser i fall
av behov när som helst upprätta sådana och makulera stämplarna med
den datum, då överlåtelse skedde. Skall makuleringen ske av posttjänsteman,
kan däremot en försummelse av att i rätt tid hava upprättat
fondnota icke efteråt döljas. En bestämmelse därom, att makulering
bör ske genom postens försorg, borde därför i viss mån föranleda därtill,
att enskilda personer med större noggrannhet än hittills iakttoge föreskrifterna
om stämpelbeläggning av överlåtelse av fondpapper. Emellertid
hava. de sakkunniga icke kunnat övertyga sig om, att en dylik bestämmelse
får i allo anses ändamålsenlig. Mindre hava de därvid fäst sig vid det
besvär, som därigenom skulle åsamkas postverket eller de enskilda, enär
detta ej torde vara av mera svåröverkomligt slag, än vid den omständigheten,
att folk i allmänhet ej vilja hava sina fondaffärer mera kända och
att det därför kunde tänkas, att personer hellre än att härför utsätta sig
helt och hållet uraktläte stämpelbeläggning.
I ett speciellt hänseende hava de sakkunniga likvisst föreslagit ändring
i förevarande förordning i syfte att bereda lättnad vid utövande av
kontroll, för vilket ändringsförslag förut under förordningens 4 § blivit
redogjort.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
61»
Särskilt yttrande av häradshövdingen Zetterstedt.
Under förarbetena till 1908 års stämpelförordning ifrågasattes borttagande
av den stämpelfrihet vid transport av köpeavhandlingar, som äger
rum under förutsättning, att köpeavhandling varder utan tillägg till eller
förändring i stadgade villkor överlåten inom den för lagfart föreskrivna
tid, räknad från första fånget, samt för lagfart företedd inom samma tid.
Det hade framhållits, att genom missbruk av befintliga bestämmelser en
stor del köpehandlingar, som borde beläggas med stämpel, ginge fria från
stämpelavgift. Statskontoret, som yttrade sig i frågan, ansåg sig icke böra
tillstyrka borttagande av berörda stämpelfrihet, utan föreslog i stället, att
till stadgandet om samma stämpelfrihet skulle göras ett tillägg, innehållande
föreskrift om skyldighet för säljare och köpare att avgiva förklaring
på heder och samvete, att icke i någon form lämnats eller skulle lämnas
annan betalning för köpet än den, som funnes upptagen i den för lagfart
företedda fångeshandlingen. Vad med det sålunda föreslagna och sedan
lagstadgade tillägget åsyftats, torde dock icke i någon mera avsevärd mån
hava vunnits. Enligt egen och andra domares erfarenhet och övertygelse
utgöra de fall, i vilka staten till följd av missbruk i förevarande hänseende
årligen undandrages stämpel, ett stort antal. Fall hava förekommit, då genom
senare förändring av köpeavhandling denna beträffande datum flyttats fram
i tiden. Där efter köpekontrakt köpebrev utfärdas, kan utgivandet av sådant
lätteligen fördröjas med hänsyn till tillämnad transport. De viktigaste fallen,
då missbruk uti ifrågakomna avseende äga rum beträffande fastigheter å
landet äro de, vid vilka växande skog ingår i fastigheten eller inventarier
säljas samtidigt med fastigheten. Där växande skog tillhör fastigheten, göres
nog ej så sällan särskild avhandling rörande skogen, varvid likviden lämpas
så, att fastigheten i övrigt förklaras överlåten på oförändrade villkor. Den
särskilda avhandlingen rörande skogen blir ej omnämnd eller företedd vid
domstolen, då lagfart sökes. Säljas inventarier, såsom ofta sker, samtidigt
med transport av köp av fastighet, bestämmes köpeskillingen för inventarierna
till sådant belopp, att fastigheten kan skrivas överlåten utan förändring
i villkor. Även andra fall av missbruk torde ej sällan förekomma.
Den, till vilken transport sker, lämnar t. ex. vad i verkligheten utgör förhöjning
av köpeskillingen till överlåtaren såsom ersättning för gjorda
tjänster. Borttages ifrågakomna stämpelfrihet, komma säkerligen en del
62*
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
nu brukliga transporter, där uppgifterna om köpeskillingsbeloppet äro riktiga,
att falla bort. Jag syftar härvid på de fall, då någon egentligen
köper för annans räkning men av en eller annan anledning ställer sig själv
såsom köpare. I sådana fall kommer nog den avsedde blivande ägaren
att redan vid första köpet ställas såsom köpare.
Vad vid tillkomsten av ifrågavarande stadgande om stämpelfrihet
och även sedermera åberopats såsom huvudsakligt stöd för detsamma eller
att med stämpelskatt å fastighet, avsåges att träffa försäljningsvinst, synes
mig ej så fast grundat, då en köpt fastighet vid överlåtelse inom den för
stämpelfrihet stadgade tid för mindre köpeskilling än vid överlåtarens
köp drager stämpel. För övrigt synes mig värdet av ett fasthållande vid
den åberopade principen icke uppväga de olägenheter och förluster, som
staten tillfogas genom detsamma. Att staten genom anmärkta stämpelfrihet
bidrager till att befordra hastigt på varandra följande fastighetsförsäljningar,
torde ej heller vara önskvärt.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag för min del föreslå,
att 4:e stycket under rubriken köp av fast egendom i 8 § stämpelförordningen
utgår.
O O
Då en del av vad som anförts äger tillämplighet jämväl vid transport
av köp av fartyg, och borttagande av stämpelfrihet vid transport av
köp av fast egendom torde böra såsom konsekvens medföra uteslutande av
motsvarande befintligt stadgande om stämpelfrihet för fartyg, anser jag
mig böra förestå borttagandet jämväl av vad i sistnämnda hänseende finnes
stadgat eller 4:e och 5:e styckena under rubriken köp av fartyg (pråm) i 8 §.
I övrigt är jag beträffande betänkandet ense med de andra sakkunniga.
Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
210878