Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfällig förhöjning
under år 1921 av statsunderstödet till vissa centralkassor
för jordbrukskredit j given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve WraNGEL,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

Efter åtskilliga förarbeten framlade Kungl. Maj:t för 1915 års
riksdag proposition angående åtgärder från det allmännas sida för beredande
av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 193 höft. (Nr 227.) 1

2

Kungl. Maj;ts proposition Nr 227.

Denna kredit skulle enligt det sålunda framlagda förslaget ordnas
på kooperativ grund genom bildande av dels smärre lokalföreningar,
jordbrukskassor, och dels större föreningar, utgörande sammanslutningar
av jordbrukskassorna för ett till tre län och med benämning centralkassor
för jordbrukskredit.

Jordbrukskassor och centralkassor, som vunne godkännande från
det allmännas sida, skulle erhålla statsbidrag, de förra till förvaltningskostnader
under viss tid, de senare till såväl organisations- som förvaltningskostnader.
För att vinna dylikt godkännande skulle kassorna
vara organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig''
ansvarighet samt i stadgarna innehålla vissa bestämmelser, sålunda för
jordbrukskassor bland annat angående rätt till delaktighet och delägares
länsrätt. För rörelsen erforderligt kapital skulle erhållas dels genom
inlåning, vartill viss rätt medgavs, dels ock genom anlitande av kredit,
därvid särskilt möjlighet till lån från postsparbanken och pensionsfonden
bereddes. För varje godkänd centralkassa skulle från riksgäldskontor
till riksbanken överlämnas statsobligationer till värde av 100,000 kronor
att av riksbanken innehavas såsom en gemensam pant för samtliga
centralkassans förbindelser.

Kungl. Majrts proposition bifölls av riksdagen. I enlighet med
statsmakternas beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni 1015 kungörelser dels,

nr 234, angående understöd av statsmedel åt föreningar förberedande
av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk;

dels, nr 237, angående godkännande från det allmännas sida av
vissa jordbrukskassor;

dels ock, nr 236, angående godkännande från det allmännas sida
av vissa centralkassor för jordbrukskredit. Bestämmelserna i 20 och
21 §§ av sistnämnda kungörelse ändrades genom kungörelse den 18
februari 1916 (nr 36).

Efter propositioner till riksdagen 1918, nr 415, och 1920, nr 102,
höjdes statsbidragen, därom kungörelser utfärdades den 11 juli 1918,
n>r 592, avseende centralkassor och den 30 april 1920, nr 172, avseende
jordbrukskassor. Jämlikt förslag, varöver riksdagen 1918 beretts tillfälle
yttra sig, utfärdades den 11 juli 1918 kungörelser, nr 595 och 596,
med ändringar i bestämmelserna lör godkännande av jordbrukskassor
och centralkassor, varigenom, bland annat, medlems i jordbrukskassa
lånetätt ökades, samt, nr 597, angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit
att til] medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än
jordbrukskassor.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Hittills hava godkäuts fyra eentralkassor, nämligen Mälarprovinsernas,
Södra Sveriges, Malmöhus läns och Skaraborgs läns centralkassor
för jordbrukskredit. Dessa föreningar hava nu gemensamt gjort
framställning hos Kungl. Maj:t om förhöjt statsbidrag för år 1921
till centralkassorna.

Innan jag närmare inlåter mig på denna framställning, vill jag i
korthet redogöra för hittills gällande bestämmelser om statsbidrag och
deras tillkomst.

Då det kunde förutses, att jordbruks- och centralkassor skulle få svårt
att, innan rörelsen hunnit komma i gång, bära de med organiserandet och med
förvaltningeu förbundna oundvikliga kostnaderna, hade under förarbetena
ansetts nödvändigt att medelst statsbidrag hjälpa dem över de första
svårigheterna. I detta hänseende hade föreslagits, att dessa bidrag
skulle utgå särskilt till jordbrukskassor och särskilt till centralkassor.
För jordbrukskassornas del hade sålunda hemställts om ett till tiden
obegränsat förvaltningsbidrag av 2 kronor för medlem, vilket bidrag
för de län, där centralkassa icke kunnat bildas, skulle kunna höjas
till 4 kronor för medlem. Beträffande central kassorna hade det förberedande
förslaget inneburit, att statsbidraget skulle utgå i form av dels
ett bidrag till organisationskostnader om 2,000 kronor en gång för alla
till varje centralkassa samt dels ett årligt förvaltningsbidrag om 4,000
kronor under vart av de tio första åren av centralkassas verksamhetstid.
I det förslag, som av Kungl. Maj:t förelädes 1915 års riksdag,
hade åtskilliga modifikationer vidtagits i vad sålunda ifrågasatts. Sålunda
hade i propositionen föreslagits, att även förvaltningsbidraget till
jordbrukskassa skulle utgå allenast under de första tio åren efter kassas
bildande och blott under de första fyra åren med förut föreslagna 2 kronor
för medlem, men därefter endast med 1 krona för medlem. Organisationsbidraget
till centralkassorna hade bibehållits vid det under förarbetena
föreslagna beloppet, 2,000 kronor till varje kassa, men beträffande förvaltningsbidraget
hade Kungl. Maj:ts förslag innefattat en väsentlig reduktion
av vad under förarbetena ansetts erforderligt, i det att nämnda
bidrag föreslagits skola utgå med allenast 2,000 kronor under vart av
de två första åren efter det kassan vunnit godkännande från det allmännas
sida, 1,000 kronor under vart av de följande fyra åren och
500 kronor under vart av ytterligare fyra år.

Ur departementschefens motivering till det i 1915 års proposition
framlagda förslaget torde anföras följande:

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 227.

I samtliga framkomna förslag hade förutsatts, att staten skulle lämna bidrag
dels till centralföreningarnas organisationskostnader samt dels till såväl dessas som
de lokala föreningarnas förval(ningskostnader. Departemenschefen vore i princip
av samma uppfattning. Bidragen till centralföreningarnas organisationskostnader
avsåge närmast anskaffande av nödiga kontorsinventarier och av blankettryck till
såväl centralföreningarnas som till dem anslutna lokala föreningars räkenskaper,
till låneförbindelser o. s. v. Ett belopp av 2,000 kronor för dessa bidrag vore det
minsta, som kunde ifrågasättas. Bidragen till centralföreningai nas förvaltningskostnader
borde mera hava formen av premier än att avse att helt befria de föreningar,
som uppbure rörelsen, från förvaltningskostnadernas bestridande. Nämnda bidrag
borde dessutom så anordnas, att i själva ordningen läge en sporre för vederbörande
föreningar att sträva efter att så fort som möjligt komma därhän, att de helt och
hållet kunde stå på egna fötter. Med hänsyn härtill borde bidragen utgå efter en
med åren fallande skala. Om bidragen bestämdes till 2,000 kronor om året under
vartdera av de två första åren efter godkännandet, till 1,000 kronor under vart av de
följande fyra åren och till 500 kronor under vart av ytterligare fyra år, så vore det
allt vad som i förevarande hänseende under rådande förhållanden skäligen kunde
begäras från det allmännas sida. Vad sålunda anförts gällde i tillämpliga delar
även om bidragen till de lokala föreningarnas förvaltningskostnader. Dessa borde
utgå efter samma grund till alla föreningar samt efter i viss mån fallande skala.
Om bidragen sattes till 2 kronor för år och medlem under de fyra första åren
efter godkännandet och 1 krona för år och medlem under sex därpå följande år,
torde även i förevarande hänseende alla rimliga anspråk vara uppfyllda.

Jämlikt beslutet vid 1918 års riksdag utgå bidragen till centralkassa
för jordbrukskredit från och med år 1919 enligt följande grunder.
Till organisationskostnader 2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län
utöver ett, varav centralkassans verksamhetsområde består, av 1,000
kronor för ett län och 500 kronor för varje ytterligare län. Till de årliga
förvaltningskostnaderna 4,000 kronor under vart av de två första åren näst
efter det, då godkännandet givits, 2,000 kronor under vart av de följande
fyra åren och 1,000 kronor under vart av ytterligare fyra år,
med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans verksamhetsområde
består, av i,000 kronor om året för ett län och 500 kronor om
året för varje ytterligare län. Antalet län, varav centralkassas verksamhetsområde
Unge bestå, höjdes samtidigt från förutvarande tre till
sex län. I samoand med fattande av beslut om denna ändring- rörande
statsbidragen till centralkassorna medgav riksdagen, att ändringsbestämmelserna
finge tillämpas retroaktivt, så att de centralkassor, som före
den 1 januari 1919 fått uppbära bidrag efter de tidigare bestämmelserna,
skulle, där Kungl. Maj: t funne så av behovet påkallat, få uppbära utfyllnad,
motsvarande skillnaden mellan vad centralkassorna under den
gångna tiden fått uppbära och vad de, därest de nya bestämmelserna
varit gällande, skulle under samma tid hava uppburit.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Ur dåvarande departementschefens motivering till 1918 års höjning
må anföras:

»Vad angår statsbidragens storlek kan det ifrågasättas, om desamma icke
redan under de förhållanden, som rådde vid deras fastställande, voro väl små. Till
följd av penningvärdets fall och de svårigheter, som hittills mött att under nu rådande
förhållanden upparbeta centralkassornas rörelse till någon större omfattning,
hava bidragen blivit alldeles otillräckliga för det med dem avsedda ändamålet att
lämna centralkassorna det stöd, de behöva för att övervinna den första tidens svårigheter.
Särskilt är att märka, att, i den mån rörelsen för att vinna den omsättning,
som är erforderlig för att kassorna skola kunna beräknas en gång skola
bära sig, måste utsträckas över områdena för ett flertal län, såväl organisationssom
förvaltningskostnaderna måste väsentligen ökas. Främst gäller detta den del
av organisationskostnaderna, som belöper å det förberedande upplysningsarbetet, och
sådana förvaltningskostnader som kostnaderna för centralföreningarnas övervakande
och rådgivande verksamhet. Samtliga dessa kostnader växa ju med avståndet från
den plats, där centralkassans styrelse har sitt säte, och medföra icke motsvarande
ökning i inkomsterna, förr än i varje ort ett större antal jordbrukskassor hunnit
uppstå och ansluta sig till vederbörande centralkassa.

En höjning i bidragen synes mig alltså erforderlig. Vad organisationsbidragen
angår, lärer denna höjning kunna inskränkas till medgivande av särskilda tilläggsbidrag
för varje län utöver ett, varav centralkassas verksamhetsområde består.

1 fråga om storleken av dessa tilläggsbidrag anser jag desamma böra bestämmas
till 1,000 kronor för det första länet och 500 kronor för vart och ett av övriga
län. Förvaltningsbidragen åter torde böra undergå förhöjning såväl genom ökning
av själva grundbidragen som medelst årliga tilläggsbidrag, motsvarande dem till
organisationsbidragen. Med hänsyn till penningvärdets sjunkande synes mig en fördubbling
av grundbidragen icke vara oskälig. De årliga beloppen av tilläggsbidragen
torde böra fastställas till samma belopp som de föreslagna tilläggsbidragen till
organisationsbidragen.»

Stadgandet om de ändrade bestämmelsernas retroaktiva tillämpning
föranleddes av motion i andra kammaren.

Statsbidrag till jordbrukskassor utgå enligt beslut vid riksdagen
1920 från och med år 1921 med 3 kronor för medlem under vart
och ett av de fyra första åren efter det, då godkänuande givits, och med

2 kronor för medlem under vart och ett av följande sex år.

Åven för denna höjning åberopades såsom skäl penningvärdets fall.

1 sin nu ifrågavarande framställning hemställa centralkassorna om
bidrag för år 1921 med — utöver vad enligt gällande kungörelse må
utgå — 10,000 kronor till Mälarprovinsernas centralkassa, 9,000 kronor
till Södra Sveriges centralkassa samt 4,000 kronor till eu var av Malmöhus
läns centralkassa och Skaraborgs läns centralkassa.

Framställningen motiveras sålunda:

6

Departements chefen.

.Kungl. Maj.ts proposition Nr 227.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle statsunderstödet utgöra för Malmöhus
läns centralkassa 2,000 kronor, för Mälarprovinsernas centralkassa 5,000 kronor,
för Skaraborgs läns centralkassa 2,000 kronor och för Södra Sveriges centralkassa
4,500 kronor.

Trots en ganska tillfredsställande ökning av rörelsen såge centralkassorna
sig icke i stånd att med de på grund av penningvärdets fall stegrade kontors- och
resekostnaderna på ett effektivt sätt föra fram den för våra jordbrukare så nödvändiga
organisationen av jordbrukskassor.

Härtill komme, att det av riksdagen år efter år beviljade förslagsanslaget till
understöd åt jordbrukskasserörelsen aldrig i sin helhet tagits i anspråk samt att
det arbete, som av centralkassorna såväl inom som utom deras verksamhetsområde
utförts, i mångt och mycket komme blivande jordbrukskassor och centralkassor
till gagn.

Med anledning av den sålunda gjorda framställningen liar statskonsulenten
för egnahemsväsendet i avgiven promemoria tillstyrkt ändringar
i gällande bestämmelser om statsbidrag till centralkassor, avseende
att bereda dem ökning av statsbidragen från och med år 1919 till och
med år 1923.

Centralkassornas ifrågavarande framställning finner jag vara förtjänt
av beaktande.

De hava nämligen under sin hittillsvarande verksamhet och i synnerhet
under de senaste åren haft att i ekonomiskt hänseende kämpa
med ganska betydande svårigheter. Inarbetandet av jordbrukskasserörelsen
har visat sig kräva väsentligt mer arbete, än man från början
föreställt sig, vilket givetvis medfört drygare kostnader för centralkassornas
upplysnings- och organisationsarbete än som beräknats. Vidare
hava kassornas ekonomi rönt menlig inverkan av kristidens speciella
förhållanden dels genom stegrade kostnader för kontorsarbete samt för
resor i upplysnings- och organisationssyfte m. m. och dels därigenom
att medlemmarna under högkonjunkturens inflytande med dess goda
penningtillgång icke haft behov av att anlita kassorna för erhållande
av lån i så stor omfattning, att erforderliga inkomster därigenom kunnat
tillföras centralkassorna.

Sålunda anförda omständigheter, vilka alla synas mig tillfälliga
eller beroende på att verksamheten ännu är ny, hava samverkat till, att
central kassorna nu äro i behov av ett extra bidrag från statens sida.

I betraktande av rörelsens stora betydelse och önskemålet att densamma
må kunna ostört utvecklas tillstyrker jag därför, att centralkassorna för
år 1921 må tillerkännas ett tillfälligt förvaltningsbidrag utöver det enligt
gällande bestämmelser utgående.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Vad beträffar storleken av detta tillfälliga bidrag hava centralkassorna
själva, i sin ovan relaterade framställning, hemställt, att det
extra bidraget måtte för en var av dem utgå med två gånger det enligt
nu gällande bestämmelser beräknade. För min del anser jag mig icke
kunna tillstyrka så högt extra bidrag utan vill förorda, att det för år
1921 ifrågasatta tillfälliga bidraget utgår med belopp lika med det ordinarie.
Därigenom skulle Mälarprovinsernas centralkassa komma i åtnjutande
av sammanlagt 10,000 kronor, Södra Sveriges centralkassa

9.000 kronor samt Malmöhus läns centralkassa och Skaraborgs läns
central k assa vardera 4,000 kronor.

Till understöd åt föreningar för jordbrukskredit har riksdagen anvisat
förslagsanslag för 1916 å 10,000 kronor, för 1917 å 20,000 kronor,
för 1918 å 30,000 kronor samt för ett vart av åren 1919—1921 å

35.000 kronor. Sistnämnda belopp har begärts jämväl för 1922.

Av de sålunda anvisade anslagen hava utanordnats 6,000 kronor
för 1916, 9,074 kronor för 1917, 12.626 kronor för 1918 och 31,402
kronor för 1919. Att sistnämnda belopp blivit förhållandevis så stort
beror på att 1919 utbetalades de av 1918 års riksdag beslutade retroaktiva
statsbidragen. För 1920 äro utanordningarna ännu icke slutredovisade.

Därest innevarande år komma att utgå förhöjda statsbidrag till
centralkassorna på sätt jag förordat, blir sammanlagda beloppet härav

27.000 kronor. Fn approximativ beräkning av statsbidragen detta år till
jordbrukskassorna giver vid handen, att dessa kunna belöpa sig till omkring
11,000 kronor. Då sålunda årets förslagsanslag å 35,000 kronor
icke skulle komma att nämnvärt överskridas, torde den av mig förordade
höjningen av statsbidragen icke behöva föranleda framställning till riksdagen
om höjning av förslagsanslaget.

Från centralkassorna hava inkommit ytterligare två framställningar
angående jordbrukskasserörelsen. Dessa framställningar, varöver lantbruksstyrelsen
avgivit utlåtande, avse beredande av ökad lånerätt åt
jordbrukskassornas medlemmar. Härutinnan gäller för närvarande, att
lånerätten är begränsad till 200 kronor för varje hektar odlad jord, för
vilken delaktighet vunnits i kassa. Medlemsskap kan vinnas för upp till
100 hektar. Samma medlem kan dock icke utan medgivande av centralkassas
styrelse erhålla lån till sammanlagt belopp, överstigande 10,000
kronor.

Med anledning av dessa senare framställningar vill jag erinra,
att riksdagen i skrivelse nr 416 den 15 juni 1918, däri riksdagen an -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

mälde sina beslut med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 30
april 1918, nr 415, tillika anhöll, att Kungl. Maj:t behagade låta verkställa
en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från
statens sida kunde vidtagas till den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga
ordnande samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I samma fråga hava inkommit åtskilliga
framställningar till jordbruksdepartementet, särskilt avseende åtgärder
för beredande av möjlighet att belåna inventarier,, och den förberedande
behandlingen av ärendet giver vid handen, att det torde bliva erforderligt
att för utredningen tillkalla sakkunniga. Härvid böra även centralkassornas
sist omförmälda framställningar upptagas till bedömande. Att
dessförinnan höja lånerätten för medlemmar i jordbrukskassor synes
mig, särskilt med hänsyn till den stigande tendensen hos penningvärdet,
icke vara tillrådligt och jag kan därför icke tillstyrka, att centralkassornas
framställningar i sådant avseende föranleda någon åtgärd i
sammanhang med höjning av statsbidraget till centralkassorna.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att till envar av Malmöhus läns centralkassa för jordbrukskredit,
Mälarprovinsernas centralkassa för jordbrukskredit, Skaraborgs läns
centralkassa för jordbrukskredit och Södra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit
må under år 1921 av det å extra stat för samma år anvisade
förslagsanslaget till understöd åt föreningar för jordbrukskredit
utbetalas, utöver det statsbidrag för förvaltningskostnader, som jämlikt
gällande bestämmelser tillkommer föreningen, ett tillfälligt statsbidrag
å lika stort belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till
riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. De Geer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1921.