Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för uppförande
av vissa byggnader vid fångkolonien vid Singeshult;
given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Birger Ekeberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Ekeberg anförde:
I den skrivelse av den 24 augusti 1920, däri fångvårdsstyrelsen
framlade förslag rörande de anslag, som borde för fångvårdsändamål
äskas av 1921 års riksdag, hemställde styrelsen bland annat om anslag
för uppförande vid fångkolonien vid Singeshult av en ny logementsBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 186 käft. (Nr 219.) 1
Ang. verksamheten
vid Singeshult.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
byggnad och ett hus för uppsyningsman^)! vid anstalten samt att
kostnaderna för arbetenas utförande måtte få förskotteras från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll för att sedermera ersättas av
inkomsterna från jordbruket och blivande köpeskillingar vid försäljning
av hemmanslotter, vilka ifrågasatts skola framdeles avstyckas från
koloniens nuvarande område. Redan vid anmälan i statsrådet den 7
januari 192L av de frågor, som tillhörde regleringen för år 1922 av riksstatens
andra huvudtitel, gjorde jag erinran om styrelsens berörda framställning
(sid. 71). Enär emellertid det betänkande rörande löneförhållanden
m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, som införväntades
från 1902 års löneregleringskommitté, kunde antagas skola
upptaga förslag rörande omläggning av de för närvarande till fångvården
utgående anslag, uttalade jag, med hänsyn till fångvårdsstyrelsens hemställan
om berörda byggnadsanslags förskotterande från nuvarande förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, såsom lämpligt, att prövningen
av ärendet finge anstå för att sedermera upptagas i anslutning
till behandlingen av nämnda kommittéförslag.
Sedan Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat till riksdagen avlåta
proposition angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, får jag nu till förnyad behandling
upptaga förevarande fråga rörande bostadsbyggnader vid Singeshult.
Innan jag närmare redogör för fångvårdsstyrelsens framställning i
ämnet, vill jag — utöver vad därutiunan anförts i ovan omförmälda
statsverksproposition i inledningen till frågan om anslag till fångvården
(sid. 58 och 59) — nämna några ord om planen för verksamheten vid
kolonien.
Antalet fångar i kolonien, som tillsvidare skulle i administrativt
och ekonomiskt hänseende räknas såsom filial under centralfängelset å
Härianda, har ansetts böra uppgå till 20, högst 30. Fångarna skulle
under mera fria former, skilda från det vanliga fängelsetvånget, i huvudsak
sysselsättas med jordbruksarbeten, väganläggningar och skogsodling.
\id Singeshult äro belägna omfattande myr- och mossmarker, vilka
i huvudsaklig del disponeras av Kronobergs läns skogsallmänningsstyrelse
och skogssällskapet i Göteborg. Med dessa institutioner har
träffats uppgörelse om fångars användande för att bringa omförmälda
marker under kultur eller i skogbärande skick. För det arbete fångarna
utföra utgår ersättning till fångvården enligt fastställda grunder, avseende
jämväl gottgörelse för de arbetspremier, som tilldelas fångarna
för av dem åt nämnda institutioner utfört arbete.
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.
Till eu början begaguade man sig för bostadsändamål av de lägenheter,
som nämnda styrelse och sällskap avgiftsfritt hade att ställa till
fångvårdens disposition. För lägenheternas iståndsättande beviljade Kungl.
Maj:t den 8 maj 1918 medel, vilka dock vid fångvårdens avflyttning skulle
ersättas av ägarna i den man kostnaderna vore att anse såsom nödiga
och nyttiga. För att oberoende av andra kunna utföra de anläggningar,
som med hänsyn till den ökade jordbruksdriften prövades behövliga till
kompletterande av redan förefintliga möjligheter för inlogerande av
fångar och bevakning m. m., medgav 1919 års lagtima riksdag på
tilläggsstat för samma år ett anslag ä 50,000 kronor. För dessa medel
hava inköpts två mindre hemmanslotter i trakten, vilka jämväl tillfört
kolonien åtskillig åkerjord. Ett äldre boningshus, som var beläget å
den ena av de nyförvärvade fastigheterna har ombyggts till logement,
inrymmande 14 å 15 fångar samt tillika innehållande samlingsrum, kök
och vaktrum. I en närbelägen byggnad, tillhörande skogssällskapet,
inrymmas bostäder för den till kolonien förlagda uppsyningsmannen med
familj och för bevakningspersonalen samt vidare kontors- och förrådsrum
jämte en mindre kammare för direktören vid Härianda att användas Hd
hans besök på platsen. I planen för anläggningen har ingått att, när
arbetet med nyodlingar å de inköpta fastigheterna fortskridit så långt,
att nya hemmansbruk skulle å särskilda delar av dem kunna bildas,
dylika områden eventuellt skulle frånsäljas, därvid av fångvården nedlagda
kostnader skulle komma att återvinnas.
Fångvårdsstyrelsen har, såsom nämnts, hemställt om en ökning av
antalet bostadslägenheter med en logementsbyggnad och en byggnad
innehållande bostad för uppsyningsmannen m. in. Kostnaderna, som
skulle förskotteras av förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
hade enligt upprättade förslag beräknats tillhopa till 72,000 kronor, dill
stöd för sin framställning har styrelsen åberopat i huvudsak följande:
De till kolonien överflyttade fångarna hade hittills givit prov på verklig tillförlitlighet,
varför ock åt dem kunnat lämnas en stor frihet, som icke missbrukats.
För fullföljande av odlingen av koloniens öppna jord, vilken delvis förut legat under
kultur men i stor omfattning bestode av öde mossar, ävensom för deltagande på
avsett vis i den pågående skogsplanteringen och i väganläggningarna m. m. måste
emellertid fångpersonalens antal ökas. Till en början torde en fördubbling böra ske.
Det vore därför nödvändigt att åstadkomma ett logementshus samt bostäder för den
ytterligare bevakning, som erfordrades. Det nya logementshuset borde uppföras till
den storlek, att där jämväl kunde inrymmas ett större gemensamt kök för samtliga
kolonisterna ävensom samlingsrum. Härvid bleve motsvarande utrymmen i det äldre
logementet tillgängliga för fångförvar eller andra koloniens ändamål. Vad anginge
bostäder för bevakningen, vore uppsyningsmannens nuvarande lägenhet mindre än
Fångvårds
styrelsen.
Fångvards
sakkunniga.
4 Kunyl. Maj.ts proposition Nr 219.
önskligt, men kunde däremot lämpa sig för en yngre konstapelsfamilj. Uppsyningsmannen
borde därför erhålla en ny lägenhet, som borde innehålla tre rum och kök.
vidare borde i samma hus, där nämnda lägenhet inrymdes, beredas plats för ett
expeditionsrum samt en kammare för direktören å Härianda. Den planerade förläggningen
av förevarande byggnader vore sådan, att desamma i framtiden, om
fångvården efter fullgjort arbete å platsen skulle finna en avyttring böra ske, kunde
tjäna till gårdshus för olika hemmansdelar. Kostnaderna beräknades för den nya
logementsbyggnaden till omkring 40,000 kronor och för uppsyningsmannabyggnaden
till omkring 32,000 kronor. Då med hänsyn till husens eventuellt blivande egenskap
av gårdshus kunde anses, att deras uppgift vore att endast provisoriskt tjäna
till fångförvar, borde desamma icke bekostas av fångvårdsmedel utan av sådana
medel, som inflöte från eller genom fastigheterna.
De av chefen för justitiedepartementet den 23 september 1920 tillkallade
fångvårdssakkunniga, som avgivit i ärendet infordrat utlåtande,
hava tillstyrkt, att för möjliggörande av kolonisationsarbetets utvidgning
medel ställdes till fångvårdsstyrelsens förfogande för uppförande av de
föreslagna byggnaderna; och hava de sakkunniga härutinnan anfört:
Vid besök vid Singeshult hade de sakkunniga väl kommit till den uppfattningen,
att de självständiga jordbruksfastigheter vid Singeshult, som det vore meningen
att därstädes med anlitande av fångarbetskraft uppodla och bebygga, alltid
komme att, särskilt vad jordens beskaffenhet anginge, lämna åtskilligt övrigt att
önska. Hade man att utgå ifrån, att de blivande innehavarna av dessa fastigheter
ej skulle ha annan utväg till sin försörjning att lita till än jordbruket, skulle därför
ett berättigat tvivel kunna uppstå om lämpligheten av dessa odlingsarbetens fortsättande.
Nu vore emellertid, som bekant, förhållandet det, att de fastigheter,
varom här vore fråga, omgåves av synnerligen vidsträckta områden, som antingen
redan blivit eller ock inom de närmaste åren väntades bliva, främst genom skogssällskapet
i Göteborgs men även genom fångvårdens försorg planterade med
skog, och att det givetvis måste framstå som ett starkt önskemål, att för denna
vidsträckta nyplanterade skogs framtida skötsel komme att finnas tillräcklig arbetskraft
tillgänglig på platsen. Detta önskemål vunnes i avsevärd mån, om tanken på
den nu började kolonisationen av denna trakt fullföljdes. På detta sätt skulle också
traktens inbyggare sättas i tillfälle att genom arbete å skogen erhålla ett välbehövligt
tillskott i sin arbetsförtjänst. Skogsvården och jordbruket skulle således
komma att på denna trakt komplettera och ömsesidigt stödja varandra. Vidare
kunde det för bedömande av den nu ifrågavarande arbetsformens betydelse i fångvårdsavseende
icke vara annat än av den största vikt, att det påbörjade försöket,
vilket under den korta tid det pågått tycktes hava lämnat goda resultat, utsträcktes
att äga rum i något större omfattning.
De sakkunniga hava framhållit önskvärdheten därav, att vid byggnadernas
uppförande användes fångarbetskraft i den utsträckning, som
läte förena sig med det dittills tillämpade stränga urvalet av de fångar,
som förlädes till Singeshult, samt att på detta sätt de beräknade kostnaderna
för byggnadernas uppförande nedbringades.
5
Kungl. Majrts proposition Nr 219.
Verksambeten vid ifrågavarande fångkoloni har synts väl befordra
det med densamma avsedda syftemålet samt ingivit göda löften för framtiden.
Det hittills vunna resultatet talar sålunda för, att koloniens utveckling
fullföljes på sätt som från början planerats. Eu ökning av
fångantalet, vilket hållit sig vid omkring 15 fångar, synes även med hänsyn
till koloniens drift i övrigt vara önskvärd. Några svårigheter att vid
kolonien bereda ett avsevärt större antal kolonister arbete företinnas icke.
Emot de åtgärder, som av fångvårdsstyrelsen föreslagits för möjliggörande
av en utvidgning av verksamheten, torde intet vara att erinra.
Beträffande de av styrelsen beräknade kostnaderna bär jag av styrelsens
biträdande arkitekt inhämtat, att beräkningen vore uppgjord med
utgångspunkt från att fångarbetskraft icke skulle tagas i anspråk för
arbetet. Arkitekten har i sådant avseende åberopat, att antalet fångar
vid kolonien vore obetydligt och att deras arbetskraft behövdes för sysslorna
i ladugård och jordbruk. Åven om det av skäl som sålunda anförts
kan antagas, att någon mera betydande hjälp icke torde kunna
påräknas vid byggnadsarbetet, bör emellertid iakttagas, att fångarna
i den utsträckning, som låter sig förena med andra nödvändiga
sysslor, tagas i anspråk för arbetet för nedbringande i största möjliga
mån av kostnaderna. På grund av ovissheten rörande det bistånd, som
kan emotses från fångarnas sida, synes dock anslagssumman böra bestämmas
till det av fångvårdsstyrelsen föreslagna belopp.
Vad angår frågan om sättet för kostnadernas bestridande har, såsom
nämnts, fångvårdsstyrelsen föreslagit, att desamma skulle förskotteras från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för att sedermera ersättas.
Med hänsyn särskilt till det framtida ändamålet med de nya byggnaderna
synes mig en dylik anordning väl motiverad. I ovan nämnda ärende
angående lönereglering m. m. för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
har emellertid av Kungl. Maj:t föreslagits en förändrad uppställning
av de nuvarande staterna för ifrågavarande verk. I enlighet därmed skulle
det nuvarande förslagsanslaget till fångars vård och underhåll komma att
från och med år 1922 med visst mindre undantag uppdelas dels på ett förslagsanslag
för avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m. å
fångvårdsstaten och dels på ett förslagsanslag för »Övriga kostnader för
fångvård» att uppföras under en särskild omkostnadsstat, Förskott av förevarande
slag synas böra för framtiden utgå av sistnämnda anslag. De
förskott, som för ifrågavarande ändamål skola bestridas, böra i överensstämmelse
härmed utgå, under år 1921 Irån förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll samt för tiden efter nämnda år — under förutsättning
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 186 höft. (AV 219.) 2
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
att förslaget om löneregleringen för fångvården vinner riksdagens bifall
— från förslagsanslaget till »övriga kostnader för fångvård».
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva dels att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse
med av fångvårdsstyrelsen framlagt förslag av en logementsbyggnad
och en byggnad inrymmande bostad för uppsyningsman m. m. vid fångkolonien
vid Singeshult ett belopp av högst 72,000 kronor må efter
Kungl. Maj:ts prövning av fångvårdsstyrelsen av tillgängliga medel
tillsvidare förskotteras för att sedermera återbetalas av den från jordbruket
vid kolonien inflytande avkastning eller köpeskillingar för områden,
vilka må komma att från de till kolonien hörande fastigheter
för försäljning avskiljas, dels ock att till dess återbetalning skett medlen
i styrelsens huvudbok redovisas å konto: »Förskott för fångvårdens
övertagande av Singeshult».
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
gott lämna bifall.
Ur protokollet:
N. Cervin.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921