Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ i lagen den 8
juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap / given Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt §87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 5
och 8 §§ i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 183 höft. (Nr 216.) 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ i lagen den 8 juli 1904
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och. 8 §§ i lagen den 8 juli 1904
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Har med Konungens tillstånd främmande stat åt sina här i riket anställda
diplomatiska eller konsulära ämbetsmän uppdragit att förrätta giftermål,
skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag
inför sådan ämbetsman ingåtts mellan utländska undersåtar, anses vara i
behörig form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst i utländsk, evangelisk-luthersk
församling här i riket erhållit uppdrag av den stat han tillhör att förrätta
giftermål, skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag
blivit inför sådan präst här ingånget, anses vara i behörig form avslutat,
såframt mannen och kvinnan eller endera av dem var undersåte i den
staten.

8 §•

År giftermål mellan svenska undersåtar å utrikes ort av präst inom
svenska kyrkan förrättat i enlighet med svensk lags föreskrifter, vare det
här för gillt hållet. Samma lag vare, där präst i svensk församling inom
främmande stat i enlighet med svensk lags föreskrifter förrättat giftermål
i den staten mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat, såframt
Konungen uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

Om giftermål inför svensk myndighet utrikes i andra fall är särskilt
stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 216.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 14 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve WRANGEL,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anförde:

»Till mig har överlämnats en till ministern för utrikes ärendena ställd
skrivelse av den 18 november 1920 från Eders Kungl. Maj:ts minister i
Kristiania, i vilken skrivelse anförts i huvudsak följande: Pastor i svenska
församlingen i Kristiania ägde icke behörighet att med laga verkan i Norge
förrätta vigsel, så framt icke den svenska församlingen bleve anmäld såsom
dissenterförsamling. Då en dylik anmälan beträffande en församling,
vilken hade samma trosbekännelse som don norska statskyrkan, ur flera
synpunkter måste anses mindre lämplig, hade ifrågasatts att i den norska
äktenskapslagstiftningen införa en bestämmelse av innehåll, att Konungen
skulle äga, under förutsättning av ömsesidighet, medgiva svensk eller dansk
präst, som hade fast verksamhet i Norge och bekände sig till den evangelisk-lutherska
läran, att i Norge förrätta vigsel efter sin kyrkas ritual
mellan personer, av vilka den ena eller båda tillhörde vederbörande främmande
land. Enligt meddelande från vederbörande statsdepartement förefunnes
utsikt, att proposition om införande av en dylik lagbestämmelse
kunde komma att föreläggas stortinget. Da det syntes önskvärt, att frågan
om behörighet för svenske pastorn i Kristiania att med laga verkan i
Norge förrätta vigsel snarast bleve ordnad, hemställdes om övervägande,
huruvida till riksdagen borde avlåtas proposition med förslag till de lagbestämmelser,
vilka för ifrågavarande syfte kunde vara erforderliga.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

Av bilaga till nämnda skrivelse framgår, att norska kyrkodepartementet
i skrivelse den 20 januari 1917 begärt yttrande i frågan från
biskopen i Kristiania och därvid erinrat, att enligt norsk dissenterlag den
27 juni 1891 äktenskap mellan dissenters kunde med laga verkan avslutas
antingen genom vigsel av präst i en »ordnet dissentermenighet» eller genom
borgerlig vigsel av notarius publicus, ävensom att äktenskap mellan
personer, av vilka den ena tillhörde statskyrkan och den andra en dissenterförsamling,
kunde ingås genom vigsel inom statskyrkan eller av notarius
publicus eller, om dissenterförsamlingen bildade en »ordnet menighet», av
denna församlings präst eller föreståndare. Den svenska församlingen i
Kristiania, vilkens medlemmar vore att anse såsom dissenters i den norska
lagens mening, hade icke blivit anmiild såsom »ordnet menighet». Likväl
hade i flera fall förekommit, att pastorn i församlingen å svenska legationens
lokal förrättat vigsel mellan svensk och norsk undersåte inbördes.
Då vigsel i dessa fall icke ägt rum i överensstämmelse med norsk lag,
hade dylika äktenskap icke i Norge kunnat erkännas såsom lagligen ingångna.

I svarsskrivelse den 23 januari 1917 har bemälde biskop förklarat
sig på det varmaste vilja tillstyrka, att, under förutsättning av ömsesidighet,
svensk präst måtte erhålla vigselbehörighet i Norge utan att vederbörande
svenska församling skulle behöva anmälas såsom dissenters! rsamling.
Svenska församlingen i Kristiania, vilken räknade mer än 12,000
personer såsom sina medlemmar, hade egen präst och komme under den
närmaste framtiden att låta uppföra en större kyrkobyggnad. Det vore
därför av stor betydelse för församlingen, att dess medlemmar kunde ingå
äktenskap med rättslig giltighet i Norge genom vigsel av församlingens
präst. Med hänsyn till att den svenska församlingen hade samma troslära
som norska statskyrkan samt till de båda folkens förbindelser vore det
naturligt, att man tunne det föga tilltalande att låta anmäla församlingen
såsom » dissentermenighet».

Kyrkodepartementet har i skrivelse till norska justitiedepartementet
den 21 mars 1917 uttalat sin anslutning till den av biskopen i Kristiania
yttrade meningen och därvid framhållit lämpligheten av att en eventuell
lagbestämmelse i nu förevarande syfte erhölle sådan avfattning, att den
komme att avse jämväl vigselbehörighet för norsk präst i Danmark och
för dansk präst i Norge.

Enligt gällande bestämmelser i det ämne, för vilket uppmärksamhet
påkallas genom den av mig omförmälda framställningen från svenske mi-j

5

Kungr. Ma.j:ts Proposition Nr 216.

nistern i Kristiania, äro möjligheterna för svensk medborgare att erhålla
svensk kyrklig vigsel utom riket ganska begränsade. Jämlikt 1 kap. 8 §
i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap erkännes såsom giltig i Sverige vigsel, som
av präst i svenska kyrkan förrättats utrikes mellan svenska undersåtar i
enlighet med svensk lags föreskrifter. Däremot kan äktenskap mellan
svensk och utländsk undersåte icke med laga verkan avslutas å utrikes
ort genom vigsel av präst inom svenska kyrkan.

Ett behov av vidsträcktare möjligheter till erhållande av kyrklig vigsel
i hemlandets former måste helt naturligt göra sig gällande, sedan
främlingskolonierna i olika stater nått sådan storlek, att de kunnat sammansluta
sig till kyrkoförsamlingar med eget, av vederbörande stat tillsatt
prästerskap. Yad vårt land angår, har genom den föreliggande framställningen
från Kristiania ett dylikt behov blivit påvisat i fråga om eu svensk
församling i utlandet. Med hänsyn till denna församlings intresse av frågans
snara ordnande och det tillmötesgående, som synes vara att påräkna
från norska myndigheters sida, har jag ansett åtgärd böra vidtagas för
undanröjande av de hinder för detta önskemåls förverkligande, vilka innefattas
i den nuvarande svenska lagstiftningen. Jag har därvid utgått
från den uppfattning, att en lagändring i detta syfte icke bör begränsas till
det nu ''föreliggande särskilda fallet utan bör erhålla sådan räckvidd, att
möjlighet hålles öppen för ett ordnande av förhållandena jämväl i andra
likartade fall.

I enlighet med vedertagna grundsatser inom den mellanfolkliga rätten
lärer medgivande av vigselbehörighet åt präst i svensk församling utom
riket kunna erhållas endast under förutsättning av ömsesidighet. Till
den ändring av bestämmelsen i 1 kap. 8 § i förut omnämnda lag den 8
juli 1904, genom vilken den avsedda utsträckningen av svensk prästs
vigselbehörighet i främmande land skulle beredas, torde därför böra anslutas
sådant tillägg till stadgandet i 5 § i samma kap., varigenom motsvarande
befogenhet skulle tillkomma utländsk församlings prästerskap här i riket.
Att i sistnämnda hänseende den nya bestämmelsen bör begränsas till att
avse evangelisk-luthersk församling, följer därav, att beträtfande annan utländsk
församling frågan om prästerskapets vigselbehörighet fortfarande såsom
hittills lärer böra bedömas i enlighet med de om dissenterförsamlingar
gällande föreskrifter.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 5 och

6

Kung. Maj ds Proposition Nr 216.

8 §§ i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap.»

Föredraganden uppläste härefter berörda lagförslag, av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar1; och hemställde föredraganden, att för
det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över
förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

1 Denna bilaga, som är av lika lydelse med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits. ; C''.’.'' . , • '' ;■ .

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

Utdrag av protokollet, håUet i Kungl. JHaj:ts lagråd torsdagen
den 17 mars 1921.

Närvarande;

Justitierådet BerglÖf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Moms,
Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakominet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
14 mars 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. o ock 8 §§ i lagen den
8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap.

Förslaget, som tinnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Erik Öländer.

8

Kungl. Mai ds Proposition Nr 2 IG

Utdrag av protokollet över justit-kdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronjgrinsen-llegenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist’
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
den 17 mars 1921 avgivna utlåtande över det den 14 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 5
och 8 §§ i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap.

Föredraganden hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, Stockholm, 1921.