Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa
byggnadsarbeten vid centralfängelserna å Långholmen och Härlanda;
given Stockholms slott den 11 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag,
föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 11 mars 1921.

N ärvar ande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anförde:

Vid anmälan den 7 januari 1921 av frågor, som tillhöra regleringen
av riksstatens andra huvudtitel för år 1922, upptog jag under punkterna
41 och 42 till behandling ett av fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 24
augusti 1920 väckt förslag ,om utverkande av medel för utförande vid
centralfängelserna å Långholmen och Härianda av vissa byggnadsarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 178 höft. (Nr 211) 1

2

Katigt. Maj:ts proposition Nr 211.

avsedda att bereda ökad tillgång på bostadslägenheter för bevakningspersonalen
därstädes. Jag ansåg emellertid, att innan slutligt beslut
fattades i ärendet ytterligare utredning borde införskaffas, och uttalade
jag den förhoppningen, att detta skulle hinna ske å sådan tid, att
proposition i ämnet skulle kunna föreläggas 1921 års riksdag. Enär
anslag för ändamålet sålunda kunde väntas komma att äskas av riksdagen,
hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte redan i statsverkspropositionen
föreslå riksdagen att på extra stat för år 1922 samt på till äggskal
för år 1921 beräkna vissa belopp. Denna min hemställan blev av
Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet nu underkastats ytterligare utredning, får jag ånyo
anmäla detsamma, och vill jag därvid först upptaga frågan om

Bostadsbyggnader vid centralfängelset å Långholmen.

B«ader8vidB Kedan i eu framställning av den 9 februari 1920 hade fångvårds central-

_ styrelsen haft uppe förevarande fråga, i det styrelsen då hos Kung],
Län q holmen föreslagit, att av riksdagen måtte utverkas anslag å tillhopa

504.000 kronor för uppförande vid central fängelset å Långholmen, i
huvudsaklig överensstämmelse med framställningen bilagda ritning, situationsplan
och kostnadsberäkningar, av två bostadshus, "inrymmande tillhopa
24 familjelägenheter om två rum och kök in. m. för tjänstemän
av lägre grad. Kungl. Maj:t hade emellertid funnit sagda framställning
icke böra föreläggas 1920 års riksdag.

b ångvårdsstyrelsen har nu i sin ovannämnda skrivelse den 24
augusti 1920 upprepat berörda framställning, därvid emellertid med
hänsyn till den fortsatta prisstegringen anslagssumman ansetts böra
höjas med omkring 10 procent till 554,000 kronor; och har styrelsen
anhållit, att anslaget om möjligt måtte upptagas å tilläggsstat för år 1921.

Vid anslagskravets omförmälda bebådande i statsverkspropositionen
hemställde Kungl. Maj:t, att för uppförande av bostadshus vid fängelset
av riksdagen måtte beräknas å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av

100.000 kronor och å 1922 års riksstat 140,000 kronor.

Innan jag närmare redogör för styrelsens förslag, vill jag erinra,
att enligt de för ordinarie befattningshavare vid fångvårdsstaten gällande
avlöningsvillkor (Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 september 1910, bill.
nr 62, med ändring den 19 juni 1919) samtliga ordinarie tjänstemän
må åtnjuta fri bostad eller ock ersättning därför. Beloppet av liyresersättning
bestämmes efter de i orten gällande hyror. Enligt kungl.
kungörelsen den 16 december 1910 rörande bostads- och vissa andra

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

förmåner för befattningshavare vid fångvårdsstaten (nr 133) ankommer
på fångvårdsstyrelsen att bestämma, vilka tjänstemän skola åtnjuta bostad
i kronans hus. Vid hyresersättningens fastställande har fångvårdsstyrelsen
utgått från, att varje familj, som hade tre barn eller därutöver,
borde äga rätt att erhålla ersättning för lägenhet om två rum och kök,
dock att, därest endast lägenhet om ett rum och kök kunde anskaffas,
ersättningen begränsades till hyreskostnaden för dylik lägenhet. Enligt
fångvårdsstyrelsens beslut utginge tillsvidare från och med den 1 januari
1921 hyresersättningen för befattningshavare å Långholmen med 823
kronor för lägenhet om två rum och kök samt i allmänhet med 550
kronor för lägenhet om ett rum och kök.

Såsom motivering för sitt förslag har styrelsen åberopat dels det
allmänna läget på bostadsmarknaden, som talade för att staten medverkade
till lättande av den rådande bostadsnöden, dels ock vissa till
förhållandena å Långholmen särskilt hänförliga synpunkter. I sådant hänseende
omnämnes, att vid början av år 1920 vid längelset varit anställda
87 gifta tjänstemän av lägre grad. För sådana tjänstemän funnes vid
Långholmen endast 50 bostäder, av vilka en del för fångvårdens
räkning förhyrdes från Stockholms stad. Emellertid vore att emotse eu
tillökning av bevakningen, föranledd av den förkortade arbetstiden för
personalen samt fängelsets vidgade verksamhetsområde genom upprättandet
därstädes av en avdelning för sinnessjuka fångar. Beträffande
de av Stockholms stad förhyrda lägenheterna har anmärkts, att de vore
av otidsenlig beskaffenhet, varjämte själva hyresrätten på grund av
därutinnan gällande bestämmelser vore av synnerligen osäker natur.

De två av fångvårdsstyrelsen föreslagna nya husen, vilka skulle
uppföras av sten i tre våningar samt vart och ett komme att tillföra
fängelset 12 bostadslägenheter, hade av styrelsen avsetts skola förläggas
inom fängelsets område och sålunda å mark tillhörande kronan, där
tomtplats ifrågasatts för den ena byggnaden väster om fängelsekomplexet
och för den andra öster därom. Såsom ovan nämnts har fångvårdsstyrelsen
beräknat, att byggnaderna numera icke kunde uppföras under
ett pris av 554,000 kronor, eller sålunda 277,000 kronor för varje byggnad.
Styrelsen har uppgivit, att priset kunnat sättas till nämnda belopp endast
med hänsyn därtill att biträde av fångar kunde påräknas vid arbetets
utförande.

De av chefen för justitiedepartementet tillkallade fångvårdssakkunniga
hava förklarat sig vara ense med fångvårdsstyrelsen rörande

Fångvårdsstyrelsen
.

Fångvård»

sakkunniga.

Fångvårds tiyrehens Inträdande arkitekt.

4 Kung!. Maj-.ts proposition Nr 211.

angelägenheten därav, att åtgärder vidtoges för beredande i ökad utsträckning
av bostäder i kronan tillhöriga hus åt bevakningspersonalen vid
fängelset. Mot omfattningen av styrelsens förslag hava de ej heller haft
något att erinra. Däremot hava de ansett den föreslagna förläggningen
av husen mindre lämplig, varjämte de förordat, att lägenheterna fördelades
på ett antal mindre byggnader i stället för att sammanföras i två
större hus.

Härutinnan hava de sakkunniga anfört bland annat:

Vid besök på platsen hade de funnit, att de två ifrågasatta husen läge så
nära fängelsebyggnaderna, att från dem icke skulle kunna undvikas en för fångvården
besvärande insyn över fängelsets inhägnade område. Istället ville de sakkunniga
såsom byggnadsplats föreslå ett väster om fängelset beläget, Stockholms
■stad tillhörigt område, som för närvarande vore upplåtet till fångvårdens bruk. Vad
anginge frågan huruvida en större eller mindre byggnadstyp borde komma till användning,
syntes fångvårdsstyrelsens förslag om uppförande av två stora stenhus väl
kunna anses motiverat, om byggnaderna förlädes till det nuvarande trånga fängelseområdet.
Valdes däremot den av de sakkunniga ifrågasatta byggnadsplatsen, borde
uppföras ett flertal mindre byggnader i villastil om högst fyra lägenheter om två
rum och kök i varje. Detta måste anses såsom en vinst för bevakningspersonalen.
Vidare torde fångarna kunna lättare medverka vid mindre än vid större byggnadsföretag
och deras arbetskraft bättre utnyttjas även därigenom, att arbetet kunde
uppdelas på en längre period och sålunda lättare rätta sig. efter tillgången på fackkunniga
eller eljest för byggnadsarbete lämpliga fångar. Man finge dessutom icke
stå helt främmande för den tanken, att den tid kunde komma, då stadens utveckling
krävde straffanstaltens bortflyttande från Långholmen och dennas eventuella
användande — på sätt från stadens sida ifrågasatts åtminstone till en avsevärd
del, till folkpark eller liknande ändamål. Mindre bostäder i villastil skulle då passa
bättre in i omgivningen. Byggnaderna borde uppföras av trä såsom från kostnadssynpunkt
och även i andra avseenden lämpligast. Såsom ett alternativ, vilket gent
emot fångvårdsstyrelsens förslag vore att föredraga, ville de sakkunniga sålunda
föreslå att, under förutsättning att nu ifrågavarande byggnadsområde kunde för
skäligt pris av Stockholms stad förvärvas med äganderätt eller tryggad besittningsrätt,
plan uppgjordes för områdets bebyggande med erforderligt antal mindre bostadshus
av föreslagen beskaffenhet.

hånligt uppdrag har fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt uppgjort
en beräkning rörande kostnaderna för en anläggning i enlighet
med de sakkunnigas plan. Han har kommit till den uppfattningen att
— bortsett från de utgifter för markförvärv som samma plan kunde
komma att påkalla — densamma ur ekonomisk synpunkt även i övrigt
vore mindre fördelaktig i jämförelse med styrelsens förslag. Med utgångspunkt
från förslagsritning och situationsplan upprättade i anslutning
till de sakkunnigas förslag hava kostnaderna för sex särskilda
byggnader av trä, var och en innehållande fyra lägenheter, jämte

5

Kung1. Maj:ts proposition Nr 211.

planering och servisledningar för vatten och avlopp beraknats komma
att uppgå tillhopa till 676,000 kronor, eller sålunda till 122,000 kionoi
mera än de av fångvårdsstyrelsen föreslagna båda byggnaderna.

I ärendet har sedermera byggnadsstyrelsen avgivit infordrat ut- B^^-lätande. Styrelsen bär för sin del förordat det av fångvårdsstyrelsen
framlagda förslaget; och har byggnadsstyrelsen med avseende härå anfört
i huvudsak följande:

De av fångvårdsstyrelsen planerade bostäderna överensstämde ungefär med
vad andra statsinstitutioner för närvarande planerade eller läte uPPfo™f".
män av motsvarande grad. De två husens placering inom fangelseomradet ansaee
bvCTCTnadsstyrelsen vara god, då styrelsen icke både anledning att förmoda, att
insynen därifrån skulle behöva bliva för fångvården mera besvarande an den möjlighet
som förefunnes för allmänheten att iakttaga de utom det inhägnad området
under bevakning arbetande fångarna. Dessutom ansåge styrelsen, att bostadshusens
karaktär och storlek vore sådan, att de bättre passade pa de av fångvårdsstyrelsen
föreslagna platserna än på den av fångvårdssakkunmga ifrågasätta platan vastei

om fan^e°™1 in e bostädernas förläggning i mindre hus med fritt läge niaste
detta -ivetvis anses såsom en vinst, jämfört med inrymmandet av manga lagenheter
f ett bostadshus av kasern typ. En förutsättning för en dylik uppdelning vore
emellertid, att för ändamålet tillräckligt och lämpligt tomtutrymme funnes tdlganei;»t
Endast det av de sakkunniga angivna området kunde därvid lämpligen komma
ifråga Emellertid vore markförhållandena där sådana, att dyrbara sprangmngsarbeten
nTte företagas för byggnader och ledningar, v^g^ord
och planeringsarbeten kring byggnaderna för att avsedd trevnadskulle kunna
hållas torde ställa sig så dyrhara. att kostnaderna sannolikt komme att bliva be
tydligt större, än om bostäderna anordnades så som fångvårdsstyrelsen föreslagit
■'' ° Med hänsyn därtill att fångar komme att anlitas vid arbetenas utförande

undandroge sig emellertid kostnaderna byggnadsstyrelsens bedömande.

över f^rds styrelsen

t anav
de

Fångvårdsstyrelsen, som beretts tillfälle att yttra sig - - styrelse
fångvårdssakkunnigas förslag, har satt sig i förbindelse med vederbörande
myndigheter i Stockholm för att utröna mojligh'' * förslag.

förvärva det av de sakkunniga föreslagna tomtområdet. Det hade, anför
styrelsen, därvid visserligen ställts i utsikt, att fångvården kun e
få förvärva området till eu mindre del genom byte mot viss fängelset
tillhörig mark samt i övrigt genom köp. Namnda till utbyte ioieslagna
mark hade emellertid eu i förhållande till fängelset synnerligen utsatt

belägenhet, så att dess avhändande kunde medföra vador med hänsyn i

fångarnas förvar. Styrelsen hade fördenskull iunmt sig hora söka andrade
villkor för uppgörelsen. Strandade de därutmnan pågående underhandlingarna,
återstode endast att tillgripa expropnationsforfarande. Inköps -

6

Kurujl. Maj:ts proposition Nr 211.

summan torde dock i sådant fall bliva allt för hög- för att stå i rimligt
förhållande till nybyggnadskostnaden. Styrelsen droge vidare i tvivelsmål
möjligheten av att med bevarad trevnad för befattningshavarna
kunna på den föreslagna bergbundna platsen inpassa ett så stort antal
mindre byggnader som planen innebure. Vidare syntes det med hänsyn
till ledningars framdragande, planeringsarbeten in. m. knappast
vara möjligt att med iakttagande av nödig sparsamhet följa de sakkunnigas
alternativ.

Vad anginge de sakkunnigas invändningar mot fångvårdsstyrelsens
förslag, har styrelsen beträffande insynen över fängelset från de
av styrelsen föreslagna husen framhållit, att avståndet mellan nämnda
hus och fängelsebyggnaderna icke vore kortare än mellan nuvarande
tjanstemannabostaden och närmast angränsande delar av fängelset
och vore längre än mellan vissa bevakningstjänstemäns bostäder och
angränsande fängelsepartier. Någon olägenhet av berörda placering av
de nuvarande befattningshavarnas bostäder hade icke försports. Det
ena av de nya husen skulle komma att ligga inemot 50 meter och
det andra omkring 70 meter från cellflyglarna, där fångarna i allmänhet
vore inneslutna ensamma i celler med fönster högt uppe under
taket. Insyn över fångarnas gemensamhetslokaler funnes ej. Båda de
nya husen skulle dessutom komma att mot fängelsebyggnaderna vända
gavlarna, varå icke funnes några fönster. I övrigt märktes, att eu
nyare uppfattning om cellstraffets tillämpning gärna medgåve, att
fängelsets tjänstemän med deras familjer levde på nära håll.

Den av de sakkunniga påpekade större lättheten för fångar att
medverka vid uppförandet av smärre hus än vid större vitsordade val
styrelsen såsom riktig, men framhölle, att fångarna — även om antalet
av dem, som vore för ändamålet lämpliga, vore ringa — kunde i avsevärd
man medverka jämväl vid arbetet med ifrågavarande två större hus
genom utförande av schaktnings-, grundläggnings-, snickeri- och målmngsarbeten.

Vad slutligen anginge frågan om stadens övertagande av fängelsets
område å Långholmen för upplåtande såsom folkpark och straffanstaltens
bortflyttande därifrån, ansåg fångvårdsstyrelsen denna eventualitet
icke kunna tagas i räkningen såsom stöd "för de sakkunnigas
förslag med hänsyn till de många miljoner, som staten måste fordra
för tangelseområdets avstående, samt enär det svårligen kunde förmodas
att, om en dylik upplåtelse skulle komma till stånd, eu samling
konstapelvillor sammanträngda mitt på holmen skulle för framtideS

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 7

tolereras. Vida lättare torde de föreslagna större stenhusen kunna
inpassas med de nya anordningarna.

Lika med såväl fångvårdsstyrelsen som fångvårdssakkunniga anser Departementsjag
av synnerligt behov påkallat, att åtgärder vidtagas i ändamål att ^
bevakningspersonalen vid centralfängelset å Långholmen må kunna i
större utsträckning än för närvarande är möjligt beredas bostäder i
kronans hus. Bland de av fångvårdsstyrelsen anförda skälen härför
må särskilt erinras därom att, sedan den nyinredda avdelningen för
sinnessjuka fångar tagits i bruk, vilket beräknas komma att ske inom
den närmaste tiden, personalens antal kommer att ytterligare ökas.

Vidare må framhållas, att det givetvis ur fångvårdssynpunkt måste
vara av stor betydelse att på nära håll äga tillgång till personal, vilken kan
vara till hands för att biträda inom fängelset, i händelse särskilda förhållanden
därstädes skulle sådant påkalla. Åven för personalen själv måste det
många gånger, särskilt vid nattjänstgöring, medföra lättnad att hava
bostad nära fängelset. Slutligen vill jag påpeka, att bland de bostäder,
som för närvarande genom fångvården tillhandahållas såväl den gifta
som den ogifta personalen, flera äro mindre tillfredsställande. Efter
vad jag inhämtat, äro sålunda ett antal vaktkonstaplar inlogerade inom
kronohäktesavdelningen i vindsrum, som från bostadssynpunkt måste
betraktas vara av synnerligen primitiv beskaffenhet.

I likhet med fångvårdssakkunniga finner jag det vara ur många
synpunkter tilltalande, om de nya bostadslägenheterna kunde inrymmas i
mindre byggnader uppförda i villastil a ett mera fritt beläget område på
något längre avstånd från själva fängelset, fjmellertid torde ekonomiska
synpunkter resa ett allvarligt hinder mot utförandet av en dylik plan.
Visserligen kan med tanke på framtida ytterligare byggnadsverksamhet
för beredande av bostäder åt befattningshavarna vid fängelset ifrågasättas,
huruvida icke redan nu en utvidgning av kronans område bör
ske. Med hänsyn till bland annat de svårigheter och kostnader, som
torde bliva förenade med ett förvärv av det nya tomtområdet, lärer med
prövning av frågan om en dylik utvidgning böra anstå. Jag anser mig
så mycket mer kunna ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag om
tomtplatsens utväljande inom fängelseområdet, som jag med hänsyn till
den nuvarande ekonomiska situationen och osäkerheten rörande den nedgång
i byggnadskostnaderna, som må vara att förvänta, haller före, att
endast en del av de bostadslägenheter fångvårdsstyrelsen föreslagit tillsvidare
böra komma till utförande. Jag har i sådant avseende tänkt mig,

Byggnadsarbeten
vid
centralfängelset
å
Härianda.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

att tolv lägenheter borde anskaffas. Väljas för dessa den av styrelsen
föreslagna större byggnadstypen, kunna alla lägenheterna inrymmas i ett
hus, och för detta torde kunna erhållas en tillfredsställande "tomt å den
å fängelseområdet väster om därvarande byggnader befintliga plats, dit
styrelsen föreslagit förläggandet av det ena av de två av styrelsen
ifrågasatta husen.

Såsom ovan nämnts hava kostnaderna för ett hus av den av fångvårdsstyrelsen
föreslagna beskaffenheten beräknats till 277,000 kronor.
Efter vad som upplysts har därvid på grund av det biträde av
fångar, som kunde påräknas vid arbetets utförande, gjorts avdrag med.
20 procent å den uppskattade verkliga arbetskostnaden. Vid senare
gjord förfrågan hos fångvårdsstyrelseus arkitekt, huruvida med hänsyn
till förändringen i konjunkturerna någon minskning i kostnaderna
kunde vara att förvänta, har denne uttalat, att omförmälda belopp allt
fortfarande kunde anses såsom knappt beräknat och säkerligen skulle
visa sig erforderligt. Under sådana omständigheter har jag ansett mig
höra utgå från, att det anslag, som bör begäras för ändamålet, bör sättas
till 277,000 kronor. I statsverkspropositionen gjordes framställning om
beräknande av ett anslag å allenast 240,000 kronor, vadan i nämnda
summa skulle krävas en ökning av 37,000 kronor. I likhet med vad
förut föreslagits synes ett belopp av 100,000 kronor böra upptagas å
tilläggsstat för år 1921. Återstående 177,000 kronor torde böra begäras
å 1922 års riksstat.

Byggnadsarbeten vid centralfängelset å Härianda.

Beträffande nämnda fängelse har fångvårdsstyrelsen föreslagit dels
uppförande av två byggnader, inrymmande vardera fyra bostadslägenheter,
dels ock ombyggnad av ett vid fängelset varande gårdshus" för
utvidgning av där för närvarande inrymda två lägenheter, allt i enlighet
med föreliggande ritningar och kostnadsförslag.

Nämnda två nya byggnader vore avsedda att utföras efter samma
typ som de fem redan nu vid fängelset befintliga bostadshusen för vaktkonstaplar.
Husen skulle sålunda byggas av sten i två våningar med
två lägenheter om två rum och kök i varje våning. Såsom byggnadsplats
har föreslagits mark inom det nuvarande fängelseområdet, belägen
i vinkeln mellan de i norra och västra yttergränserna för nämnda område
löpande Härianda- och Kålltorpsvägarna.

9

Kungl. Maj.ls proposition År 211.

Beträffande behovet av berörda båda byggnader har fångvårdsstyrelsen
åberopat, att vid Härland afängelset för närvarande funnes 22
bostäder för gifta tjänstemän av lägre grad. Den övriga gifta bevakningspersonalen,
räknande 16 familjer, måste hyra bostäder i Göteborg,
där den rådande bostadsnöden gjorde det svårt för tjänstemännen, vilka
för lägenhet om två rum och kök ägde uppbära en hyresersättning av 500
å 600 kronor, att bereda sig nöjaktiga bostäder för rimligt pris. Från
personalens sida hade fördenskull uttalats förhoppning om, att åtgärder
måtte av staten vidtagas för beredande av flera bostadslägenheter vid
fängelset. De åtta lägenheter, som skulle vinnas genom de nya husen,
skulle åtminstone tillsvidare vara tillfyllest, då erfarenheten ådagalagt,
att i en större bevakningskår alltid några önskade bo utom fängelseområdet.

Kostnaderna för de nya byggnaderna hava beräknats skola komma
att högst betydligt överstiga vad de förutvarande bostadshusen av liknande
typ, vilka blivit uppförda år 1911, betingat. Av styrelsens biträdande
arkitekt hava kostnaderna nu uppskattats till 116,000 kronor för varje
byggnad.

Vad angår ovannämnda gårdshus, vore detta avsett till bostad för
bevakningstjänstemän i befälsställning. Vardera av de däri befintliga två
lägenheterna innehölle två rum och kök. Fångvårdsstyrelsen framhåller, att
rummen voro ganska små, vilket i synnerhet gällde vindsvåningen, vilken
ursprungligen icke varit ämnad till bostad, men sedermera därtill inretts.
Rummen i sagda våning hade snedtak, varjämte genom sidoväggars insättande
golvytorna minskats. Genom tillbyggnad av ett rum i vardera våningen
skulle emellertid huset göras fullt ändamålsenligt. Kostnaden har av
styrelsens biträdande arkitekt beräknats till 15,000 kronor.

Vid ovannämnda beräkning av kostnaderna för byggnadsarbetena
har arkitekten utgått från, att arbetet skulle utföras med fri arbetskraft
och att fångar sålunda ej skulle medverka vid arbetets utförande.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att medel för de ifrågaställa
byggnadsarbetena om möjligt måtte få utgå å tilläggsstat för år 1921.

Fångvårdssakkunniga hava uti sitt i ärendet avgivna yttrande förklarat
sig vara ense med fångvårdsstyrelsen därom, att bostadsbyggnadernas
antal vid Härianda borde .ökas. Angående sättet härför hava
de emellertid uttalat en från styrelsen i vissa avseenden avvikande mening;
och hava de härutinnan anfört följande:

Vid besök vid fängelset hade de sakkunniga erhållit den upplysningen, att
den av styrelsen föreslagna byggnadsplatsen omfattade bland annat ett område i
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sam/. 178 höft. (Nr 211.) 2

Fångvårds styrelsen.

Fångvårds sakkv.

nniga.

10

Byggnads styrelsen.

Kungl. Maj-M proposition Nr 211.

torm av en kil, som Göteborgs stad torde önska förvärva för framdragande av gata
samt kloak- och andra ledningar. De sakkunniga hade vid nu nämnda förhållande
ansett sig höra undersöka, huruvida annat lämpligt byggnadsområde skulle kunna
erhållas. Härvid hade de fäst sig vid en plats å det fångvården redan tillhöriga området
söder om de nuvarande fängelsebyggnaderna utefter Kålltorpsvägen. Två andra
lämpliga platser hade iakttagits å en öster om fängelset befintlig och intill dettas område
glänsande jordremsa, som dock nu tillhörde Göteborgs stad. De byggnadsplatser,
som där erbjöde sig, syntes de sakkunniga vara dels den sydligaste, något högre
än den omgivande marken belägna delen, dels ock den nordligaste, intill Härlandavägen
och de nuvarande fyrfamiljshusen belägna delen. Av nu nämnda tre byggnadsplatser
hölle de sakkunniga före, att de invid Kålltorpsvägen och i sydligaste
ändan av nyssnämnda landremsa belägna vore att föredraga så till vida, att de vore
belägna mera för sig, skilda från de redan nu befintliga bostadshusen och därför
bättre än den tredje platsen lämpade att bebyggas med smärre bostadshus av trä,
något som enligt de sakkunnigas mening syntes vara att föredraga från trevnadsoch
kostnadssynpunkt. Emellertid hade de sakkunniga sedermera av fångvårdsstyrelsens
bitiädande arkitekt upplysts därom, att enligt verkställda borrningar
platsen vid Kålltorpsvägen på grund av de dåliga grundförhållandena vore synnerligen
otjänlig som byggnadsplats samt att detsamma efter all sannolikhet vore fallet
jämväl med den sydligaste delen av förutnämnda Göteborgs stad nu tillhöriga jordremsa.
Därtill komme, fortfarande enligt arkitektens utsago, att lutningsförhållandena
vore sadana, att å dessa bada platser uppförda byggnader endast med stora
kostnader skulle kunna förses med nödiga kloakledningar. Vid nu upplysta förhållanden
hölle de sakkunniga före, att förutnämnda invid Härlandavägen belägna
område vore att föredraga som byggnadsplats för de nu föreslagna byggnaderna.
Kunde denna byggnadsplats för skäligt pris vinnas, syntes de nya husen höra med
användande av bland annat detta område förläggas intill de redan vid Härlandavägen
befintliga fyrfamiljshusen. I sådant fall borde dessa nya hus givetvis även
de uppföras av sten i en stil, i huvudsak överensstämmande med den, som de redan
befintliga byggnaderna ägde.

De sakkunniga tillägga att, även om omförmälda staden tillhöriga jordremsa
ej bleve byggnadsplats, i allt fall Unge anses önskvärt att densamma förvärvades för
fängelsets räkning med hänsyn till det tillskott med avseende å lämplig jord för
fångars sysselsättande med utearbete, som därigenom skulle vinnas. Enligt de sakkunnigas
mening borde hinder ej möta mot användande av fångarbetskraft vid
de ifrågavarande byggnadernas utförande, varigenom kostnaderna skulle kunna
väsentligt nedbringas.

Mot det av fångvårdsstyrelsen omnämnda gårdshusets omändring på av stylelsen
närmare angivet sätt hade de sakkunniga intet att erinra. De sakkunniga
förutsatte dock, att jämväl för detta arbetes utförande i största möjliga utsträckning
användes fångarbetskraft.

Med anledning av fångvårdssakkunnigas utlåtande bär yttrande
inhämtats från byggnadsstyrelsen. Häri har styrelsen, sedan en arkitekt
bos styrelsen besökt platsen, ansett sig böra tillstyrka fångvårdstyrelsens
framställning, under förutsättning dock att de ifrågasatta två nya bygg -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

naderna kouune att förläggas öster om och i anslutning till de därstädes
nu befintliga byggnaderna för bevakniugspersonal.

Till stöd för denna sin åsikt bär styrelsen anfört huvudsakligen
följande:

Som platsen för de planerade bostadshusen borde stå i direkt anslutning till
fängelseområdet och den av fångvårdsstyrelsen föreslagna byggnadsplatsen i vinkeln
mellan Härianda- och Kålltorpsvägarna av skal, som fångvårdssakkunniga anfört,
icke längre kunde lämpligen ifrågasättas, syntes man vara hänvisad att förlägga
byggnaderna antingen öster eller söder om själva fängelset. Söder eller sydost om
fängelset vore emellertid grundförhållandena sådana, att kostsamma anordningar maste
vidtagas, för att man därstädes skulle kunna uppföra ett stenhus i flera våningar.
Därjämte läge detta område så lågt, att man för närvarande icke utan svårighet
kunde därifrån bereda avlopp för spillvatten. I norra delen av den Göteborgs stad
tillhöriga markremsa, som vore belägen öster om tängelseomradet, i omedelbar
närhet av nuvarande bostadshus för bevakningspersonalen, vore emellertid grundförhållandena
sådana och markens höjdläge sådant, att de av fångvårdsstyrelsen
planerade bostadshusen lämpligen kunde dit förläggas, om staden på skäliga villkor
skulle vilja för ändamålet upplåta mark. Denna plats vore den enda, som kunde
ifrågasättas med av fångvårdsstyrelsen föreslaget byggnadssätt.

Beträffande frågan huruvida bostadshusen borde uppföras av sten eller trä
vore styrelsens åsikt att, där tomtområdet vore sa knappt att endast större hus
med flera våningar och lägenheter kunde ifragasättas, dessa, bland annat för eldsäkerhetens
skull, borde uppföras av sten. Vore emellertid tomtområdet så rymligt,
att med tillgodoseende av större anspråk på hygien och trevnad ett mera glest
bebyggande med låga hus kunde komma till användning, ansage styrelsen, att dessa
i många fall med fördel kunde uppföras av trä, dels emedan sådana hus bleve billigare
dels ock med hänsyn därtill att väl ombonade trähus vore torrare och varmare än
stenhus. T förevarande fall vore emellertid det ovan av byggnadsstyrelsen angivna
område, som lämpade sig för bebyggande med hänsyn till att därifrån jämföieDevis
lätt kunde anordnas avlopp, ganska knappt, och torde det lämpligaste bliva att bär
uppföra tvä hus med fyra lägenheter i vartdera i huvudsaklig överensstämmelse

med de förut där befintliga, .

Skulle emellertid behovet av ytterligare bostäder utöver de nu avsedda inom
de närmaste åren nödvändiggöra uppförandet av nya lägenheter, måste, för såvitt
dessa byggnader skulle förläggas inom eller intill fängelseomradet, enligt vad ovan
framhållits, särskilda anstalter med hänsyn till avloppet företagas t ex. genom
anordnande av ett pumpverk. Det torde icke vara uteslutet, att Göteboigs stad.
som hade stort intresse av att nya bostäder inom staden komme till stånd, skulle
tillåta dragande av avloppsledning från bostadshus inom fängelseområdet till detta
pumpverk. Nämnda nya bostäder borde uppföras såsom envånings trähus, vilket,
grundförhållandena tilläte utan dyrbara anordningar, med två bostadslägenheter i
varje hus. Dessa byggnader kunde då, utan att helhetsintrycket av deras arkitektoniska
samverkan med nuvarande fängelsebyggnad stördes, placeras utefter fängelseområdets
ytterkanter i öster och söder, varigenom dessutom åt nämnda sidoi skulle
vinnas en lämplig begränsning av området.

12

Förnyat yttrande
av
fångvårdsstyrelsen.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Sedan jämväl fångvårdsstyrelsen satts i tillfälle att avgiva uttalande
med anledning av fångvårdssakkunnigas utlåtande, har styrelsen
anfört, att anledningen till att platsen i vinkeln mellan Kålltorps- och
Häri and avägarna av styrelsen föreslagits såsom lämpligaste byggnadstomt
vore, att inom längelsets område annan plats icke stode till
buds. Styrelsen hyste . emellertid numera förhoppning om att kunna
förvärva ifrågavarande i sträckningen utmed fängelseområdets östra sida
belägna markremsa och att, i händelse detta lyckades, istället få husen
törlagda dit tillsammans med de övriga bevakningsbostäderna. Styrelsen
hade för ändamålet med staden inlett förhandlingar, vilka syntes kunna
underlättas därigenom att staden för gatureglering torde hava behov av
ett område å omförmälda av styrelsen först föreslagna byggnadsplats
mellan Kålltoips- och Härlandavägarna. Under nämnda förhandlingar
hade utsikt öppnats för fångvården att på betryggande villkor erhålla
nyttjanderätt till ej blott nyssnämnda markremsa utan ock till ett i
anslutning därtill, utmed fängelseområdets södra gränslinje liggande
jordstycke. Bland upplåtelsevillkoren skulle ingå, att området skulle få
disponeras så länge det användes för fångvårdsändamål samt mot en
avgift, som skulle fastställas efter samma grunder som avgälden för det
nuvarande fängelseområdet, vilket av Göteborgs stad till kronan upplåtits
mot en årlig grundlega, belöpande allenast till några kronor
för tunnland. Å andra sidan skulle fångvården till staden kostnadsfritt
avstå ett markområde å platsen mellan Kålltorps- och Härlandavägarna
för utvidgning av förstnämnda väg enligt uppgjort stadsplaneförslag,
i den mån det nya område, som sålunda skulle förvärvas, icke krävdes
till byggnadstomter, vore det synnerligen eftersträvansvärt för utvikning
av fängelsets trädgårdsbruk.

Det synes mig vara av största betydelse, att åtgärder vidtagas för
beredande av större antal bostäder för bevakningspersonalen vid centralfängelset
å Härianda. Förutom de skäl därför, som av fångvårdsstyrelsen
åberopas, må, under hänvisning till vad av mig anförts beträffande
de föreslagna bostadslägenheterna vid centralfängelset å Långholmen,
framhållas dels den betydelse det måste äga, att ett flertal av
bevakningspersonalen har sina hem i närheten av fängelset för att i
händelse av behov lätt vara att tillgå, dels ock den fördel personalen
sjalv, särskilt med hänsyn till bevakningsavlösningen nattetid, skulle hava
av att icke bo för långt från fängelset.

rr därför förorda, att ett antal nya bostadslägenheter an skaffas.

På grund av det ekonomiska läget anser jag emellertid, att en

13

Kungl. Majds proposition Nr 211.

begränsning bör ske i det av fångvårdsstyrelsen föreslagna antalet, så
att endast fyra lägenheter för närvarande må komma till utförande.
Utredningen i ärendet synes giva vid handen, att dessa lägenheter lämpligen
böra inrymmas i ,ett hus av den typ, som förut kommit till användning
för bostäder åt vaktkonstaplar. Lämpligaste tomtplatsen fölen
dylik byggnad lärer vara att finna å norra delen av det område,
vars förvärvande från Göteborgs stad föreslagits. Vid den framställningom
anslag för ifrågavarande byggnad, som kommer att av mig göras,
har jag utgått därifrån, att de förhandlingar, som inletts med staden
rörande förvärv av nämnda område, leda till resultat, varigenom jämväl
större möjlighet skulle beredas för fångarnas sysselsättande utomhus.

Vad angår ifrågavarande gårdshus, synes detsamma först genom
lämplig utvidgning kunna komma till full användning för det därmed
avsedda ändamålet. Efter vad jag har mig bekant har under
senare tid den i övre våningen belägna lägenheten på grund av dess
ringa utrymme icke tagits i bruk såsom familjebostad. Jag anser mig
fördenskull böra tillst}’rka den av fångvårdsstyrelsen föreslagna tillbyggnaden
av huset.

Vidkommande kostnaderna hava dessa för ett nytt hus av det slag
fångvårdsstyrelsen förordat till uppförande beräknats till 116,000 kronor.
Utgifterna för ombyggnad av gårdshuset hava uppskattats till 15,000
kronor. Vid beräknande av nämnda belopp har arkitekten utgått från
att arbetet skulle utföras av fria arbetare, enär tillgång på tillräckligt
antal kompetenta fångar icke kunde beräknas förefinnas och användande
av fångarbetskraft i förevarande fall även av annan anledning icke
borde ifrågakomma. Då det torde vara ovisst, huruvida och i vilken
utsträckning fångar må kunna anlitas för arbetet, samt även i övrigt
förhållandena näppeligen synas medgiva, att kostnaderna beräknas lägre
än fångvårdsstyrelsen ifrågasatt, lärer anslag för byggnadsarbetet böra
äskas med de av styrelsen begärda belopp; och torde kunna anförtros åt
fångvårdsstyrelsen att tillse, att arbetena utföras med största möjliga
sparsamhet och med den användning av fångarnas arbetskraft, som
prövas lämpligen kunna ske. För ifrågavarande arbeten skulle sålunda
böra beräknas ett anslag å tillhopa 131,000 kronor, vilket innebär en
minskning i det i statsverkspropositionen för ändamålet beräknade beloppet
med 39,000 kronor. I nämnda proposition hade ifrågasatts, att
det då beräknade anslaget skulle fördelas så, att 70,000 kronor skulle
uppföras å 1921 års tilläggsstat och 100,000 kronor å 1922 års riksstat.
Med hänsyn till önskvärdheten av att arbetena snarast må kunna igångBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 so,ml. 178 käft. (Nr 211.) 3

14

Kungi. Mapts proposition Nr 211.

sättas synes en uppdelning av anslaget å nämnda båda stater fortfarandeböra
ske; och vill jag föreslå, att 31,000 kronor beviljas på tilläggsstat
för år 1921 och 100,000 kronor på 1922 års riksstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för uppförande av ett bostadshus för bevakningspersonal vid
vartdera av centralfängelset å Långholmen och centralfängelset å Härlanda
ävensom för ombyggnad av ett vid sistnämnda fängelse befintligt
gårdshus, allt i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet åberopade
ritningar, anvisa dels på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag
å tillhopa 131,000 kronor och dels på extra stat för år 1922 ett reservationsanslag
å tillhopa 277,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott
lämna bifall.

Vid protokollet:
Ivar Brynolf.

STOCKHOLM, ISAAC MAJRCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.