Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
1
Nr 202.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner; given Stockholms slott den 18 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående understöd
av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner;
dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
-■<:> J -».S >1 '' f i-:
•fjol’ .
i (flik :v ‘iliSC ''oft
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 170 a höft. (Nr 202.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Förslag
till
förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.
Härigenom förordnas som följer:
1 §-
Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna
under de villkor och i den utsträckning, här nedan stadgas, efter ansökning
tilldelas understöd av sådana medel, som omförmäla® i 3 §
andra stycket i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal
progressivskatt för åren 1921—1924.
För att understöd skall kunna erhållas, erfordras:
a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,
som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt
under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett
så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger
10 kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck,
som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två
nästföregående årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes
överstiga tio kronor för etthundra kronor inkomst;
b) att de utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen,
för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande
aret, skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för etthundra
kronor inkomst; samt
c) att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften
utav den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas
tidigast efter utgången av juni månad påföljande år; skolande,
därest uppbörd verkställes av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma
och för kyrkostämma, berörda villkor gälla för vardera uppbörden.
Kung!: Maj:ts proposition Nr 202.
3
3 §•
Vid beräkning av det i 2 § a) angivna skattetryck skall iakttagas
följande: ,
a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna löranledas
av föreskrifterna under b) och c) bär nedan, ävensom landstingsskatten
skola upptagas till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de
uttaxerats å inkomst av fast egendom, kapital och arbete. V ägskatten
skall beräknas till det belopp för etthundra kronor inkomst, som det
uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av last egendom, kapital
och arbete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst. _
b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat den i ö § i
lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis m. m. medgivna rätt att
såsom tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller
har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga
medel, skall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle hava
erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning.
c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)
å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,
skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava erfordrats,
därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.
4 §•
Understöd må icke i något fall utgå med högre belopp än som erfordras
för att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck
för etthundra kronor inkomst, beräknat på sätt i 3 § sägs, må
kunna, till den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter
för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas
till det i 2 § b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.
I övrigt skall angående tilldelning av understöd gälla följande:
a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här
nedan annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skatte
-
trycket må kunna lättas med
30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,
40 » » » » » » 12 » »14 » och
50 » » » » » » 14 kronor,
allt för etthundra kronor inkomst.
b) Kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats
därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
inom länet i allmänhet i sadant hänseende gäller, eller att kommunen
under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit
med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av
trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande
av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med
lånemedel,
eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda,
må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas
till lägre belopp än i a) sägs.
c) . ^ Kungl. Maj:t ankommer att åt kommun, där skattetungan
är särskilt stor och uppenbarligen icke självförvållad, bevilja högre understöd
än i a) sägs; dock att det belopp, varmed i nu avsedda-kommuner
understöden överstiga de enligt a) beräknade belopp, icke må för
varje år sammanlagt uppgå till mer än tre miljoner kronor.
Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning är
fråga, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av sakkunniga personer,
vilka, jämte särskild föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet förordnas.
Ersättning åt de sakkunniga samt övriga kostnader, som av
prövningen föranledas, skola med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
utgå av de i 1 § omförmälda medel.
6 §‘
Beviljat understöd må icke, utöver vad i nästa stycke sägs, användas
för bestridande av kommunens utgifter; utan skall detsamma vid
uppbörd, varom i 2 § c) förmäles, genom avkortning å därvid förfallande
skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av vars och
ens kommunalskatt.
överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda
uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet
kommunen såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd,
som icke överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.
Kung1. Maj:ts proposition Nr 202.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Itegenten i statsrådet d Stockholms slott
den 18 mars 1921.
, :.C I; : i <['' i >’.• »C ;>■ . ••
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
... Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikationsoch
ecklesiastikdepartementen anförde chefen för finansdepartementet,
statsrådet Beskow, följande: „ ..
I den rad författningar, som blev resultatet av sistlidet ars riksdagsbeslut
i kommunalskatteffågan, finnes bland andra ^förordningen
om kommunal progressivskatt den 19 november 1920 (nr 761). Av den
kommunala progressivskatten utgör viss del, nämligen 25 procent, s. k.
utjämningsandel, vilken är avsedd att, i sin helhet eller delvis, användas
för utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner. Några grunder
för denna skatteutjämning — vilken skulle avse att ersätta de nuvarande
s. k. statsunderstöden åt synnerligt skattetyngda landskommuner —
uppställde emellertid icke riksdagen. Dylika grunder måste, därest den
avsedda utjämningen skall kunna förverkligas, av den nu församlade
riksdagen fastställas, och jag anhåller därför att få för Kungl. Magt
anmäla frågan. ^ . .
Redan från början torde böra anmärkas, att av skäl, soin jag
sedermera skall närmare utveckla, endast en provisorisk lösning av frågan
svnes nu böra givas. .
Jag vill i det följande först lämna eu kortfattad redogörelse tor
uppkomsten och arten '' av nu gällande bestämmelser angående statsunderstöd
åt synnerligt skattetyngda landskommuner samt därefter,
innan jag övergår till det förslag, som enligt min mening bör nu föreläggas''
riksdagen, något beröra det föreliggande spörsmålets ställning
till kommunalskattefrågan i dess helhet.
Bidrag från staten till kommuner av olika slag hava sedan garn- statsundermalt
utgått för särskilda ändamål, såsom folkskollärares avlöning, fattig- 8 °ner|jfl®y
och sjukvård, väghållning m. m. dag skall nöja mig med att i detta »katte^ngda
muner.
ö Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
avseende hänvisa till den redogörelse, som lämnats i proposition nr 191
med förslag till kommunalskattelag vid 1920 års riksdag (sid. 93_97).
Däremot vill jag här återgiva en huvudsakligen ur sagda proposition
hämtad kortfattad historik angående frågan om statsunderstöd åt synnerligt
skattetyngda landskommuner. En fullständigare redogörelse angående
den ursprungliga tillkomsten av bestämmelserna i detta ämne har
lämnats i proposition nr 308 vid 1917 års riksdag. På vissa detaljer i
frågans utvecklingshistoria torde jag komma att få närmare ingå i det
följande.
Först vid 1908 års riksdag kan frågan om en allmän skatteutjämning
kommunerna emellan sägas hava blivit fullt aktuell såsom
ett så att säga självständigt skatteproblem. På grund av en vid sagda
riksdag i andra kammaren väckt motion anhöll riksdagen i skrivelse
den 3 juni 1908, att allsidig utredning måtte verkställas rörande vilka
kommuner, som ägde alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till
dem ålagda skyldigheter för ändamål, de där tillika kunde anses vara
statsändamål, samt ätt därefter för riksdagen måtte framläggas det
förslag, vartill utredningen gåve anledning.
1 anledning av denna riksdagens skrivelse föranstaltade Kungl. Maj:t
om en förberedande statistisk undersökning rörande landskommunernas
och köpingarnas ekonomiska bärkraft, vilken förelåg färdig år 1911.
\ id 1912 års riksdag föreslog därefter Kungl.>Maj:t åtgärder för
eu provisorisk lindring i skattetrycket för de mest skattetyngda landskommunerna
och köpingarna medelst statsbidrag. Förslaget avsåg, att
arliga statsbidrag skulle efter vissa normer utgå till landskommuner och
köpingar, vilka på grund av ringa tillgång på beskattningsföremål
vore i högre mått än andra kommuner tryckta av utgifterna för skolväsen
och fattigvård, och vilka tillika i övrigt kunde räknas till de mest
skattetyngda. Riksdagen avslog emellertid förslaget, huvudsakligen på
den grund att skattetrycket, sådant det framträdde i den kommunala
utdebiteringen, icke kunde anses utgöra ett tillförlitligt underlag för
bedömande av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd.
Kungl. Maj:t framlade sedermera, i huvudsaklig anslutning till ett
av de s. k. skatteutjämningssakkunniga avgivet betänkande, vid 1917
ars riksdag nytt förslag i ämnet. Detta förslag avsåg anvisande av ett
förslagsanslag a 600,000 kronor till understöd åt synnerligt skattetyngda
0 b orslaöet vann i huvudsak riksdagens bifall, och kungörelse
angående villkor och grunder för erhållande av statsunderstöd
utfärdades den 25 juni 1917 (nr 400). Motsvarande anslag hava även
Kungl. Maj.ts proposition Nr 202. 7
vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar beviljats, och nya kungörelser
angående villkoren för statsunderstöds erhållande hava i överensstämmelse
med 1917 års förenämnda kungörelse utfärdats den 31 maj 1918 (nr 562 ,
den 19 juni 1919 (nr 396) samt den 30 juni 1920 (nr 440).
Villkoren för erhållande av statsunderstöd äro i huvudsak följande.
Den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som kommunen
samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under det.
löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett ett
högre skattetryck än 10 kronor för 100 kronor inkomst. Det skattetrvck,
som föranletts av det löpande och de två nästföregående årens
uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes öveistiga 10
kronor för 100 kronor inkomst. De utgifter för kommunens folkskoleoch
fattigvårdsväsen, för vilkas bestridande uttaxering beslutats under
det löpande året, skola motsvara ett belopp av mer än 4 kronor 50 öre
för 100 kronor inkomst. Vid beräkning av skattetrycket skall iakttagas,
bland annat, att, om kommun icke till fullo utnyttjat den enligt lagen
om skogsaccis m. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom
tillskott .till täckande av utgifter använda skogsaccismedel eller för
sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel, den uttaxering
skall beräknas, som erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit
till dylik användning. Om ibland kommunens utgifter ingår annuitet å
lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,
skall endast den uttaxering beräknas, som erfordrats, däiest dy lik:
annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande. Statsunderstöd
skall icke utgå, därest det höga skattetrycket kan anses väsentligen
hava förorsakats därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen
taxerats lägre än vad inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller
eller att kommunen under det löpande eller något av de två nästföregående
åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka
icke varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt
för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället boit
bestridas med lånemedel. Statsunderstöd skall utgå med sådant belopp,
att skattetrycket för 100 kronors inkomst, till den del det föranletts a\
utgifter för folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas till 4 kronor
50 öre; dock att understödet begränsas till 40 procent av den del a\
skattetrycket, som överstiger 10 men icke 11 kronor, 50 procent av vad
som överstiger 11 men icke 12 kronor, 60 procent av vad som (iverstiger
12 men icke 16 kronor och 75 procent av vad som överstiger
16 kronor. Understödet kommer de skattskyldiga till godo i form av
avkort ning å deras kommunalutskylder.
s
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
De förslagsanslag, som i vederbörande riksstater beräknats till
Ifrågavarande understöd, hava utgjort för år 1918 600,000 kronor, för år
1919 600,000 kronor, för år 1920 600,000 kronor och för år 1921
3,000,000 kronor.
De hittills beviljade statsunderstöden belöpa sig till: för år 1918 omkring
1,656,000 kronor åt 460 kommuner, för år 1919 omkring 2,252,000
kronor åt 480 kommuner samt för år 1920 omkring 4,032,000 kronor åt
613 kommuner. Några understöd för år 1921 hava ännu icke utdelats.
Såsom av de angivna siffrorna framgår, hava förslagsanslagen
för alla tre åren 1918, 1919 och 1920 högst väsentligt överskridits.
Härvid märkes, att vid bestämmandet av anslagens storlek för de båda
förstnämnda åren någon utdelning av understöd jämlikt nu ifrågavarande
bestämmelser ännu icke ägt rum.
Vid föredragning i statsrådet den 31 maj 1918 av de till finansdepartementet
inkomna ansökningarna om understöd från 1918 års anslag
yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet angående orsaken
till anslagets överskridande följande:
»Anledningen till att det beräknade beloppet måste så väsentligt överskridas
synes i huvudsak vara att finna i omständigheter, som vid de för anslagets
beräkning verkställda, på 1914 års uttaxeringar grundade undersökningar
ej kunde förutses. Kommunernas penningbehov har i förhållande till
den beräknade skattepliktiga inkomsten i anledning av rådande dyrtid ökats på
ett sätt, som ej ens på grundvalen av nyare statistiskt material kumiat överskådas.
Det verkliga skattetrycket kan dock icke sägas hava ökats i så hög
grad, som siffrorna utvisa. Ty den skattepliktiga inkomsten utgöres i de landskommuner,
det här gäller, till största delen av sådan inkomst, som beräknats i
förhållande till fastigheternas taxeringsvärden. Dessa befinna sig i allmänhet
ännu i samma läge som före krigsutbrottet och motsvara sålunda ingalunda de
verkliga värdena. Härav har blivit en följd, att skatteprocenten, i den män
skatterna belasta fastigheterna, ingalunda är någon exponent för det verkliga
skattetrycket utan låter detta synas tyngre än vad det i verkligheten är. Hänsyn
till denna omständighet har dock icke kunnat tagas vid de nu ifrågavarande
statsunderstödens beräkning, enär samma förhållande synes råda i landet i dess
helhet.
En särskild omständighet medför emellertid, att en beräkning av det för
statsunderstöd erforderliga beloppet överhuvud är ganska vansklig. Statsunderstöd
skall nämligen utgå endast i kommuner med särskilt högt skattetryck och
står i visst förhållande till det belopp, varmed skattetrycket överstiger en viss
höjd. Den procentuella ökningen av skattetrycket i dess helhet behöver ej vara
så stark för att högst avsevärt inverka på den relativa höjden av den del av
skattetrycket, som ligger till grund för statsunderstödets beräkning. Då dessutom
understödet, när skattetrycket uppnått den föreskrivna höjden — av skäl
som äro grundade i understödets natur och syfte — utgår efter en starkt progressiv
skala, kan en förhållandevis ringa ökning av skattetrycket utöva syn
-
9
Kungl. Majds proposition Kr 202.
Hell igen stark verkan på understödets storlek. Betydelsen av sistnämnda omständighet
framgår därav, att antalet av de sökande kommuner, som äro berättigade
till statsunderstöd, i själva verket ej mycket överskrider det antal
av 424, vartill hänsyn tagits vid anslagets beräknande. Att denna siffra^ åter
ej överskridits mera än som skett, torde delvis bero därpå, att vid beviljande
av statsunderstöd hänsyn skall tagas även till de närmast föregående årens
skattetryck. Det synes därför ej osannolikt, att, även om skattetrycket ej skulle
ytterligare stegras, antalet av de kommuner, som ett kommande år kunna bliva
berättigade till understöd, blir avsevärt större. Som en motverkande faktor i
fråga om anslagets stegring lärer emellertid kunna anföras den omständigheten
att fastigheternas taxeringsvärden innevarande år torde komma att betydligt
höjas.»
Att anslaget för år 1920 i 1919 års statsverksproposition, trots det
de tidigare årens anslag visat sig så otillräckliga, icke höjdes, berodde,
enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för den 9 januari 1919
(sjunde huvudtiteln sid. 470j, därpå, att verkningarna på kommunernas
finanser av de år 1918 verkställda höjningarna av fastigheternas taxeringsvärden
ännu icke låtit sig skönja, och att därför eu tillförlitlig
beräkning av behovet fortfarande icke kunde ske.
dag övergår nu till att i korthet redogöra för vad som vid 1920
års riksdag förekom i skatteutjämningsfrågan.
Vid anmälan i statsrådet den 12 mars 1920 av frågan om proposition
med förslag till kommunalskattelag (nr 191) yttrade dåvarande
chefen för finansdepartementet beträffande skatteutjämningsfrågans ställning
till spörsmålet om kommunalbeskattningen i dess helhet (sid.
58—60):
»Den stora olikheten i skattetrycket inom olika kommuner beror till avsevärd
del ytterst av kommunernas territoriella begränsning och den därav föranledda
ojämna tillgången på beskattningsföremål. Ju större kommunerna
gjordes, desto mera skulle olikheterna utjämnas.
Såsom ett steg i riktning mot en skatteutjämning på nu antytt sätt kunna
betecknas lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning och villkor för ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning samt lagen samma dag (nr 294) om kommunalförbund.
. .
Givetvis kan emellertid én verklig lösning av skatteutjämnmgslragan
icke vinnas på denna väg. Kommunens område måste alltid förbliva jämförelsevis
begränsat, enär en sammanslagning av allt för stora områden till en
kommun av flera anledningar ej låter sig göra. För ernående av en skatteutjämning
måste därför vidtagas åtgärder, som avse direkt bidiag eller undeistöd
i en eller annan form till kommunerna.
Härvid måste man emellertid beakta arten av de anordningar, som skola
bekostas av kommunerna. I den man fråga är om tillgodoseende av rent lokala
intressen, torde väl nämligen kommunerna böra, åtminstone såsom regel, även i
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 a höft. (S r 202.) 2
1920 år8
riksdags beslut
i skatteutjämningsfrågan.
Kung]. Maj :ts
proposition.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
sista hand vidkännas kostnaderna därför, oavsett huruvida utgifterna äro
större eller mindre. Det är egentligen endast i fråga om kostnaderna för angelägenheter
av mera allmänt -— närmast statligt — intresse, som kommunerna
kunna anses hava befogade anspråk på bidrag från det allmänna. Redan nu
utgå betydande anslag till kommunerna i form av bidrag till deras kostnader
för vissa dylika allmänna angelägenheter, såsom till skolväsendet m. m. Att
genom dylika bidrag eller anslag till rikets samtliga kommuner bereda
tillräcklig lättnad för de fattigare kommunerna torde dock — åtminstone för
närvarande icke vara praktiskt genomförbart. Ej heller synes det låta sig
göra att på staten eller kommuner av högre ordning överflytta det direkta ombesörjandet
av vederbörande angelägenheter. Av rent praktiska skäl torde
nämligen alltid åtminstone en del av desamma böra i första hand ombesörjas
av a ederbörande primärkommuner, enär dessa, såväl på grund av de kommunala
myndigheternas kännedom om ortsförhållandena som jämväl i övrigt,
måste anses vara bäst skickade att på ett ändamålsenligt och billigt sätt ombesörja
respektive anordningar. Härtill kommer, att det i åtskilliga fall knappast
kan avgöras, vilketdera intresset, det kommunala eller det statliga, är
övervägande, vadan ett överflyttande från kommunerna av dem nu åvilande
uppgifter redan av denna grund är i dylika fall uteslutet.
I sista hand lärer därför i och för skaf teutjämningen erfordras direkt
understöd till särskilt skattetyngda kommuner.
Emellertid är den nuvarande stora olikheten i skilda kommuners skattebördor
understundom delvis endast skenbar och beroende såväl på ett mindre
tillfredsställande taxeringsförfarande överhuvudtaget som ock därpå, att gällande
lagstiftning icke på ett lämpligt sätt fördelar skattskyldigheten mellan
de olika beskattningsföremålen, samt att i följd härav skattetrycket inom
skilda kommuner kommer att under i övrigt likartade omständigheter te sig
olika allt efter det förhållande, vari de olika beskattningsföremålen förekomma
inom respektive kommuner. Givetvis kan och bör ett slutligt ordnande av skatteutjämningsfrågan
icke äga rum, innan sättet för fördelningen av utskylderna
å medlemmarna inom en och samma kommun blivit bestämt. Först efter det
eu skattereglering genomförts, kan nämligen kommunens verkliga bidragsbeliov
definitivt fastställas.
Därmed är emellertid icke sagt, att kommunernas behov av understöd
skall lämnas opåaktat, till dess skatteutjämningsfrågan kan slutligt ordnas.
Tvärtom avser jag att föreslå en utdebitering för skatteutjämningsändamål av
medel, som torde kunna antagas bliva för ändamålet tillräckliga. Vad som
sagts därom, att med en slutlig lösning av utjämningsfrågan måste tillsvidare
anstå, avser endast, att de enligt föreliggande förslag för skatteutjämningsändamål
inflytande medel tillsvidare måste fördelas efter provisoriska grunder.»
Av den i propositionens fortsättning- lämnade historiken framgår,
att även författarna till 1917 års båda koinmunalskatteförslag — vanligen
benämnda, det ena Eiserman—von Wolckers och det andra Länens
förslag — likasom över förslagen hörda myndigheter varit av
den uppfattningen, att eu definitiv lösning av skatteutjämningsfrågan
Kungl. Majits proposition Nr 202. 11
kunde vinnas först sedan en rationell lösning av skatt er egleringsi rågan
blivit ernådd.
I sin redogörelse för det skattesystem, som förslaget till kommunalskattelag
innefattade, utvecklade föredragande departementschefen,
hurusom den kommunala inkomstbeskattningen borde verkställas i två
former, en proportionell kommunal inkomstskatt och en kommunal
progressivskatt, varefter han fortsatte:
»Då en progressiv beskattning i främsta hand avser att täcka de kommunernas
utgifter, som avse mera allmänna ändamål, men det lust är för sådana
utgifter, som de skattetyngda kommunerna böra erhålla gottgörelse vid skatteutjämningen,
så synes det lämpligt, att denna progressiva skatt tillika användes
i skatteutjämningssyfte, så att en viss del av vad som inflyter genom skatten
får behållas av vederbörande kommun och återstoden användes för skatteutjämningsändamål.
Skatten bör utgå efter för hela landet lika, i skatteforfattningen
angiven skattesats; denna bör vara sa avpassad, att piogiessir skatten
tillsammans med den kommunala inkomstskatten i en kommun med medelhögt
skattetryck åstadkommer en väl avvägd progression i beskattningen.»
På tal om repartitionsgrunder m. m. yttrade slutligen föredragande
departementschefen beträffande den kommunala progressh skatten, bland
annat, följande:
»Progressivskatten är avsedd att i erforderlig utsträckning användas för
skatteutjämning. Det synes mig lämpligt, att i första rummet den av bolag
erlagda progressivskatten tages i anspråk för sadant ändamål. Progiessi\-skatten skall nämligen utgöras i samma kommun som inkomst- och förmögenhetsskatten,
d. v. s. beträffande bolag i den kommun, där bolagets styrelse bär
sitt säte. Då denna kommun och bolaget ofta hava föga med varandra att
skaffa, kan kommunen ej heller hava några anspråk på att erhålla eu meia betydande
del av progressivskatten. Förslaget utgår från att endast 10 procent
skall stanna inom kommunen och återstoden gå till skatteutjämning. Den progressivskatt,
som utgöres av enskilda, är avsedd att med större delen tillfalla
den egna kommunen. Om 25 procent av denna skatt får disponeras föi utiamningsändamål,
torde, såvitt nu kan bedömas, fullt tillräckliga medel däitil eihållas.
»
De medel, som sålunda skulle komma att erhållas för skatteutjämning,
beräknades till omkring 27 miljoner kronor.
1920 års riksdags andra särskilda utskott, det så kallade kommunalskatteutskottet,
uttalade beträffande den även av utskottet accepterade
kommunala progressivskatten — under framhållande, att enligt utskottets
mening blott en fjärdedel av progressivskatten från såväl enskilda som
bolag borde användas för utjämningsändamål bland annat följande.
Vad beträffade den del av prögressivskatten, som avsetts för utjämning
Kommunal
skatte
utskottet.
12
Kung!. Maj:ts proposition Nr 202.
av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan, hade
utskottet ansett, att, då inga nya grunder för denna utjämning ens
antydningsvis blivit angivna i den kungl. propositionen,'' och då det
efter utskottet tillgängliga underrättelser knappast torde vara att vänta,
att någon mera omfattande utjämningsplan kunde komma att föreläggas
nästkommande riksdag, försiktigheten bjöde att skapa någon säkerhet
mot att denna del av progressivskatten skulle komma att upptagas i
vidare mån än som vore erforderligt för det syfte, för vilket den vore
särskilt avsedd. I enlighet härmed hade man tänkt sig, att de för
skatteutjämning avsedda 25 procenten av skattens belopp visserligen
skulle påföras samtidigt med kommun andelen, 75 procent, men att
uppbörd av utjämningsandelen ej skulle ske, förrän det samlade behovet
av medel för sagda ändamål blivit av Kungl. Maj:t konstaterat;
skulle därvid befinnas, att det påförda beloppet överstege det sålunda
konstaterade behovet med skälig marginal för restantier vid uppbörden,
hade Kungl. Maj:t att förordna om motsvarande nedsättning av denna
del av skatten. Ltskottet erinrade, att grunderna för utjämningen givetvis
fortfarande som hittills komme att bestämmas av Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensamt.
Utskottet beräknade, att med de av utskottet förordade progressivskalor
utjämningsandelen av progressivskatten på grundval av 1917 års
taxeringar skulle kunna beräknas till 11 miljoner kronor. All sannolikhet
talade emellertid enligt utskottets mening för att progressivskatten
— åtminstone den del därav som inflöte från enskilda — komme att
giva betydligt större avkastning äu den, som beräknats på grund av
1917 års taxeringssiffror.
I den speciella motiveringen för den kommunala progressivskatten
återfinnas endast ett par kortfattade punkter om progressivskattens utjämningsandel.
Jag torde här endast böra återgiva ett uttalande, att
utjämningsandelen vore avsedd att, sedan särskilda föreskrifter därom
av Konung och riksdag ett följande år meddelats, i då beslutad utsträckning
tagas i auspråk för utjämning.
Riksdagens
beslut.
Särskilda utskottets förslag i, bland andra, förevarande fråga bifölls
av riksdagen. Det torde böra anmärkas, att särskilda utskottets motivering
uttryckligen av riksdagen åberopades i dess skrivelse i ärendet.
Förordningen
19
november
1920 om
kommunal
progressivskatt
m. m.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 19 november
1920 förenämnda förordning om kommunal progressivskatt för
åren 1921 —1924 (nr 761).
13
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 202-
I dess 3 § stadgas, att av progressivskattens grundbelopp skola sjuttiofem
procent (kommunandelen) i den utsträckning och i enlighet med de
föreskrifter, som i förordningen samma dag angående särskilda grunder för
utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m. stadgas,
användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars och
skoldistrikts skattebehov. Återstående tjugofem procent (utjämningsandelen)
skola i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter,
som särskilt stadgas, uttagas för användning till utjämning av skattetrycket
olika kommuner eller andra menigheter emellan. Uppbörd av
utjämningsandel skall äga rum först sedan Kungl. Maj:t för varje år,
efter att hava prövat hela behovet av medel för utjämning, meddelat
särskild föreskrift därom. Enligt 4 § första stycket skall skattskyldig
uppföras till kommunandel av progressivskatten i den eller de kommuner.
där han under nästföregående år åtnjutit inkomst, för vilken
taxering till bevillning skall äga rum, och till utjämningsandel i den
kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Beträffande taxering till kommunal progressivskatt är att märka,
att sådan enligt 5 § verkställes i den kommun, där skattskyldig taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik
skatt, samt att enligt 8 § skola i taxeringslängden av taxeringsnämnden
i den kommun, där taxeringen äger rum, i särskilda kolumner införas
uppgifter om progressivskattens grundbelopp ävensom kommunandel
och utjämningsandel av densamma.
1 fråga om uppbörden lämnas utöver det redan anförda i 5 § av
förordningen den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder
för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.
den anvisningen, att vederbörande kommunala debiterings- och uppbördslängd
skall för varje skattskyldig upptaga, bland annat, utjämningsandel
av progressivskatten. I det vid samma förordning fogade formulär till
debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder upptages även i
särskild kolumn »Den kommunala progressivskattens utjämningsandel»,
varjämte en särskild kolumn förefinnes för avkortningar å utjämningsandelen.
I det vid förordningen fogade formulär till debetsedel å kommunalutskylder
upptages likaledes en kolumn för utskylder till skatteutjämning.
Härmed torde jag hava redogjort för de tidigare åtgöranden och
uttalanden i skatteutjämningsfrågan, vilka böra tjäna som utgångspunkt
i det följande.
Jag tager då till en början fästa på att 1920 års kommunalskatte -
Departementschefe».
Skatte
u
tjärn ning--frågan bör
lösas provisoriskt.
14
Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
utskott — och i anslutning till detta riksdagen — förutsatt, att någon
mera omfattande utjämningsplan icke skall komma att föreläggas den
nu samlade riksdagen. Riksdagen har alltså, i likhet med föredragande
departementschefen vid framläggandet av förslaget till kommunalskattelag,
tänkt sig endast en provisorisk lösning av frågan.
Något annat kan ej heller enligt min uppfattning för närvarande
ifrågasättas. Det är ej möjligt att ännu överblicka verkningarna
av den av 1920 års riksdag antagna provisoriska kommunalskattereformen,
och redan därav följer, att ej ens omfattningen av behovet av en
skatteutjämning nu kan bedömas. Emot ett mera definitivt ordnande
för närvarande av skatteutjämningsfrågan talar även med en viss styrka
den omständigheten, att en jämförelsevis betydande ojämnhet i nivån
på fastighetstaxeringsvärdena alltjämt torde vara rådande, något som
föranleder, att den siffra, som betecknar den kommunala utdebiteringsprocenten,
icke alltid giver ett tillförlitligt uttryck för det verkliga
skattetrycket inom kommunen. Det torde visserligen finnas fog för en
förhoppning, att det förslag angående allmän fastighetstaxering under
år 1922 av för ändamålet särskilt sammansatta uppskattningsnämnder,
som Kungl. Maj:t den 18 mars 1921 avlåtit till riksdagen, skall, därest
det antages, i avsevärd mån råda bot för detta missförhållande. Verkningarna
av den nya fastighetstaxeringen kunna emellertid icke göra
sig gällande förrän med avseende å de kommunala utdebiteringar, som
beslutas under hösten år 1922. Ett provisorium även i skatteutjämningsfrågan
torde vara nödvändigt i varje fall för det närmaste året.
I likhet med dem, som, enligt vad av det föregående framgår, tidigare uttalat
sig därom, håller jag emellertid före, att frågan om en mera definitiv
lösning av skatteutjämningsspörsmålet icke lämpligen bör företagas till
avgörande, förrän den avsedda definitiva reformen i fråga om skatteregleringen
kommit till stånd och dess verkningar kunna bedömas.
Jag kommer sålunda nu att föreslå endast ett provisorium i fråga
om skatteutjämningen. Huruvida det kan befinnas lämpligt att bibehålla
detta provisorium i huvudsak oförändrat ända tills den definitiva utformningen
av normer för skatteutjämningen kan äga rum, vill jag låta vara
osagt. Jag anser det i varje fäll icke osannolikt, att, när man kan något
överskåda verkningarna av det nu gällande provisoriet i skatteregleringsfrågan,
det skall visa sig lämpligt att, särskilt med hänsyn till den väntade
effekten av 1922 års allmänna fastighetstaxering, utveckla eller eventuellt
modifiera de bestämmelser, som nu torde böra meddelas främst med tanke
på det närmaste året.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Uppenbarligen ligger det närmast till banda att, när det gäller Grunden fur
att även i fortsättningen träffa provisoriska anordningar, bygga på den ska“^jtal
grund, som redan gives. Det skall också, enligt min uppfattning, visa
sig möjligt att genom vissa ändringar i nu gällande bestämmelser nå
ett jämförelsevis tillfredsställande resultat.
Bland de olägenheter, som kunna sägas vidlåda det nuvarande systemet
för skatteutjämningen, torde i främsta rummet höra märkas den
frestelse till bristande sparsamhet, som följer med det proportionsvis
stora statsbidraget, när skattetrycket nått en viss höjd. När skattetrycket
går upp så högt som till 16 procent (för kommunal-, landstings-
och vägskatt tillsammans), kunna ytterligare utgifter för fattigvård
och skolväsen beslutas i den ganska säkra förvissningen, att statsverket
skall gälda dem med ej mindre än tre fjärdedelar. Överstiger skattetrycket,
till den del det avser utgifter för fattigvård och skolväsen, redan
förut mera avsevärt siffran 4.5 procent, men är det samlade skattetrycket
i kommunen ej så stort, att kommunen kan få ersättning för hela överskottet,
kan kommunen besluta eljest ej nödvändig ökning i utdebiteringen
för kommunens rent privata ändamål och få den till stor del
ersatt med statsmedel. Åtminstone med det före innevarande år gällande
kommunalskattesystemet, enligt vilket jordägare skattat endast för 6
procent på ofta mycket låga taxeringsvärden, har för jordbrukare på
vissa håll en utdebitering på 16 å 20 procent ej representerat något
omättligt skattetryck, och det råder intet tvivel, att man stundom i vissa
landskommuner ansett sig kunna bära en ökning, då man i alla tall
skulle erhålla måhända tredubbla -beloppet av det egna utlägget i statsunderstöd.
Det är visserligen sant, att man sökt träffa garantier för att
understöd ej skall utgå för utgifter, som böra täckas med lånemedel.
Dessa garantier torde emellertid i praktiken ej hava varit tillräckliga för
att helt förhindra missbruk av understödsrätten. Otvivelaktigt har man
ofta i kommunerna uppgjort sina budgeter med den givna utgångspunkten,
att avsevärda delar av desamma i realiteten komme att täckas med statsunderstöd
— att understödet utgår direkt till de skattskyldiga och ej
till kommunens kassa, innebär ju i huvudsak endast en lormell distinktion.
Det ligger sålunda vikt vid att för framtiden om möjligt förekomma,
att den kommunala budgeten uppgöres under den förvissningen,
att man av utjämningsmedel skall bekomma kanske huvudparten av vad
som erfordras för att täcka ökade utgifter. Härmed vill jag icke hava sagt.
att kommunen under alla förhållanden bör vara utesluten från att erhålla
ett så stort understöd, som hittills utgått, utan vill endast hava betonat
vikten av att kommunen icke bör med säkerhet kunna räkna därpå i
Friare prövning
av ansökningar
om
understöd.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
förväg. Konsekvensen av dessa synpunkter synes bliva den, att prövningen
av understödsansökningarna icke bör vara bunden av så kategoriska
normer, som för närvarande är händelsen, utan verkställas med
mera hänsynstagande till i de särskilda fallen rådande sakliga förhållanden.
k ör en mera saklig prövning av understödsansökningarna än den
nuvarande synes emellertid den gällande ordningen beträffande understödens
utdelande vara mindre väl lämpad. Ansökningarna prövas efter
utlåtanden av vederbörande länsstyrelser av Kungl. Maj:t i finansdepartementet.
Den granskning, som av länsstyrelserna kan ägnas ansökningarna,
är i allmänhet av i huvudsak rent formell art. Den egentliga
granskningen verkställes inom finansdepartementet under en jämförelsevis
begränsad tid, och det är klart, att, även om det enligt gällande
föreskrifter ginge för sig att anställa en verklig realprövning, inom departementet
knappast kan finnas representerad den särskilda sakkunskap,
som skulle vara erforderlig för en sådan.
En omarbetning av nu gällande bestämmelser synes därför främst
böra inrikta sig på att dels åstadkomma en mera saklig prövning efter
friare grunder, dels ock utfinna en sådan ordning för granskningen av
inkomna ansökningar, som möjliggör en dylik prövning.
\ad den förra frågan beträffar, synes den mig lämpligen kunna
ordnas på följande sätt. Understöd medgives fortfarande endast för
täckande av utgifter till ändamål, vilka egentligen äro att anse såsom
statsändamål, i den mån dessa utgifter överstiga en viss utdebitering
för 100 kronors inkomst. Till spörsmålet, vilka utgifter i detta sammanhang
böra få medräknas och huru siffran för nämnda utdebitering bör
bestämmas, skall jag sedermera återkomma. Ävenledes är jag av den
uppfattningen, att ett villkor för erhållande av understöd fortfarande bör
vara, att hela skattetrycket i kommunen genom kommunal-, landstingsoch
vägskatt överstiger en viss höjd. Däremot bör enligt min mening
kommunen icke kunna på förhand räkna med att få understöd med mer
än högst hälften av någon del av utdebiteringen. Med andra ord, siffran
75 procent i den nuvarande skalan bör utbytas mot 50 procent. I konsekvens
härmed synas även de lägre siffrorna i skalan höra sänkas, så
att skalan börjar med 30 i stället för 40 procent. Huru högt det samlade
skattetrycket bör vara, för att understöd skall kunna i förväg påräknas,
skall jag i det följande söka angiva.
Efter de grunder, som bestämmas i anslutning till nu nämnda
riktlinjer, bör i allmänhet kommunen kunna i förväg påräkna understöd.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Jag förutskickar dock redan nu, att den myndighet, som prövar ansökningarna,
icke bör betagas rätten att obunden av uttryckliga föreskrifter
med hänsyn till eventuellt rådande särskilda förhallanden nedsätta understödet
eller vägra sådant. _ .
Emellertid bör den prövande myndigheten hava till sitt förfogande
visst belopp att utöver vad som kan följa av ovan antydda regler tilldela
understöd åt sådana kommuner, där skattetungan är särskilt stor
och uppenbarligen icke självförvållad. Åven vid denna friare prövning
synes understöd böra tilldelas endast kommunei, i ^lka den
totala utdebiteringen överstiger den siffra, som kan komma att bestämmas
såsom minimigräns för det mera obligatoriska understödet.
Likaledes bör även vid denna tilldelning den prövande myndigheten
vara bunden av den förut angivna begränsningen till utgifter för statsändamål,
i den mån dessa överstiga viss utdebiteringsprocent. Men
inom dessa gränser bör den prövande myndigheten vara formellt obunden
av varje skala, blott hela det belopp, som för ändamålet kan anslås,
icke överskrides.
Genom denna kombination av en mera obligatorisk och eu rent
fakultativ rätt till understöd synes man kunna å ena sidan fullt tillgodose
berättigade krav på understöd och å andra sidan lägga hämsko för
eventuella beräkningar att draga särskild fördel av understödsrätten.
En sådan anordning förutsätter emellertid, såsom förut antytt, att Organ för
organ förefinnas, vilka kunna verkställa en sakkunnig granskning av ^^ngar
inkomna ansökningar. Det torde visserligen vara lämpligt, att den slut- om undergiltiga
prövningen förbehålles Kungl. Maj:t. Likaså böra såsom hittills
vederbörande länsstyrelser avgiva utlåtanden över ansökningarna. Önskvärt
är även, att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills höra
landsfiskaler och andra, som kunna väntas sitta inne med särskilda
förutsättningar att bedöma vederbörande kommuners ekonomiska ställning.
Förslag till fördelning av understödet synes emellertid — och det är i
detta avseende jag vill föreslå en ny anordning — sedan ansökningarna
inkommit från länsstyrelserna, böra upprättas av en särskild, i praktiska
kommunala angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar utses
av Kungl. Maj:t. Innan beredningen tillsättes, bör styrelsen för Svenska
landskommunernas förbund lämnas tillfälle att inkomma med förslag å
för ändamålet lämpliga personer. Ärendena förberedas och föredragas
för de sakkunniga av en särskild föredragande, som likaledes torde
böra utses av Kungl. Maj it. Föredraganden utför i huvudsak samma
arbete och beräkningar, som hittills verkställts av vederbörande föreBihang
till riksdagens ‘protokoll 1921. 1 samt. 170 a höft. (Nr 202.)
18
Kungl. Maj-As proposition Nr 202.
dragande inom finansdepartementet. Det förefaller, som skulle den sakkunniga
beredningen icke behöva vara i arbete mer än sammanlagt en
eller annan vecka varje år. Någon synnerlig kostnad torde den därför ej
medföra. Ersättning till de sakkunniga ävensom till föredraganden bos
dessa synes höra utgå av utjämningsmedel och bestämmas av Kungl. Maj:t.
Innan jag övergår till detaljerna i frågan torde jag till dess närmare
belysande få anföra vissa statistiska uppgifter. I övrigt tillåter jag miohärutinnan
hänvisa till en i ämnet verkställd särskild utredning, vilken
torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.
De år 1920 utdelade understödens sammanlagda belopp uppgick
såsom förut omnämnts, till omkring 4,032,000 kronor. Därest ej begränsningen^
genom den i förhållande till det samlade skattetrycket bestämda
maximiskalan förefunnits, skulle understödet i samma kommuner
hava uppgått till ungefär 5,730,000 kronor. Blott i 153 kommuner av 613
har understöd erhållits svarande mot hela den kostnad för fattigvård och
skolväsen, som överskjutit 4.5 procents utdebitering. Därest understödet
ej varit bundet vid vissa utgifter, utan endast begränsats av nyssnämnda
skala, skulle dess hela belopp hava uppgått till cirka 4,489,000 kronor.
material, som står till buds för att beräkna storleken av
utjämningsandelen av den kommunala progressivskatten för år 1921, ätsa
knapphändigt, att resultatet av beräkningen måste anses ytterst
osäkert. Man torde ej med någorlunda trygghet kunna kalkylera med
ett belopp av mer än 12 a 15 miljoner kronor. Att grunderna för
skatteutjämningen måste bestämmas ''så, att detta belopp icke kommer
att överskridas, är uppenbart. Jag håller emellertid före, att det med
nuvarande fastighetstaxering och med de principer för utjämningen, som
nu kunna komma att fastställas, skall visa sig olämpligt att binda sig
vid sådana siffror, att hela beloppet kan beräknas bliva taget i anspråk.
Under nuvarande tid bör framför allt sparsamhet eftersträvas icke minst
i den kommunala hushållningen, och det kan icke frånkommas, att eu
okad understödsrätt har verkningar i motsatt riktning. Det torde ofta
förhålla sig så, att vad man vant sig vid även i fråga om utgifter anser
man sig fortfarande kunna bära, om man också skulle draga sig för en
mera avsevärd ökning i utgifterna. Antag att utdebiteringen i en
kommun hittills hållit sig vid 10 procent. Statsunderstöd har då enligt
hittills gällande regler icke erhållits. Därest bestämmelserna nu bleve
ändiade sa, att understöd skulle kunna erhållas med exempelvis hälften
av vad som överstiger 8 procent, så skulle utdebiteringen kunna utan
kostnadsökning för de skattskyldiga ökas till 12 procent, Givet är, att
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
i så fall frestelsen skulle ligga nära till hands att vidtaga för kommunmedlemmarna
gagneliga åtgärder, varigenom utdebiteringen komme att
höjas på antytt sätt. Att något sådant ej bör uppmuntras, är emelleiti
tydligt.
Riksdagens mening synes visserligen hava varit att utvidga den nu- fjällande
varande understödsrätten. Vid sådant förhållande synes det hava kunnat till hela
ifrågasättas att något sänka siffran 10 procent såsom gräns för samma ^kk“^een_
rätt. Den kommunala utdebiteringsprocenten bär emellertid de senaste
åren trots eu mycket stark stegring i inkomsterna visat en utomordentligt
stark ökning. Medelutdebiteringen pa landet av kommunalskatt,
landstingsskatt och vägskatt som år 1912 var 6.9 5 procent, utgjoide
sålunda år 1919 ej mindre än 9.4 9 procent, trots det att den uppskattade
inkomsten under samma tid tredubblats. Det synes vara att
befara, att den minskning i inkomsterna, som redan begynt och otvivelaktigt
under den närmaste tiden kommer att fortfara, icke skall niotsvaras
av en liknande sänkning i kommunernas utgifter, utan att den
kommunala skattebördan alltjämt kommer att förete ökning. Däitil
kommer, att verkningarna av de nya provisoriska grunderna i fråga
om kommunalbeskattningen ännu ej gjort sig gällande, varför man ic e
känner, huruvida dessa komma att medföra en ökning eller eu minskning i
utdebiteringsprocenten. I förra riktningen verka — säkerligen ej oväsentligt
— isynnerhet de skattefria avdragen ifråga om all inkomst utom
den, son/ svarar mot det till fastighetsbevillning taxerade beloppet. 1
den senare riktningen åter verkar dels den kommunala progressivskatten,
som beräknas täcka en del av skattebehovet, innan den allmänna, utdebiteringen
begynner, dels ock den ökade skattskyldigheten för fastighetsäo-are.
Det är väl att vänta, att förhållandet mellan dessa båda faktorer
kommer att ställa sig olika i olika kommuner, men huruvida tendensen
blir i genomsnitt uppåt- eller nedåtgående, är svårt att bedöma. Jag
torde böra tillägga, att 10 procents utdebitering för framtiden kommer
att för flertalet beteckna ett lägre skattetryck än nu, nämligen for alla
dem, som komma i åtnjutande av skattefritt avdrag. Har en peison
10,000 kronors inkomst, har skatten med 10 procents utdebitering hittills
varit 1,000 kronor. Kommer han nu i åtnjutande av ett skattefritt avdrag
1,500 kronor, blir skatten med samma utdebiteringskronor,
vilket ju betyder eu minskning i det verk
-
om effektivt t. ex.
procent blott 850
liga skattetrycket.
Det torde i
varje
fall kunna tagas för visst, afl medelutdebite -
r ingen
form av allmänna kommunalutskylder på landet icke kommer
20
Understöd
blott till
utgifter för
vissa statsändamål.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
att under den närmaste framtiden väsentligen understiga 10 procent.
Rent principiella skäl synas mig tala för att icke meddela understöd i
sådan utsträckning, att utdebiteringen bringas ned under detta tal.
Det torde böra bemärkas, att, när anslag till statsunderstöd åt synnerligt
skattetyngda landskommuner första gången år 1917 beviljades
medeltalet låg åtskilliga procent under siffran 10, vilken då gjordes till
minimigräns för erhållande av understöd.
Jag finner det på grund av nu anförda skäl icke rådligt att medgiva
understöd åt kommuner, i vilka utdebiteringen å allmänna kommunalutskylder,
landstingsskatt och vägskatt understiger 10 procent. Skalan
för den mera obligatoriska understödsrätten synes mig böra bestämmas
sa, att för den del av skattetrycket, som överstiger 10 men ej 12 kronors
utdebitering för 100 kronors inkomst, understöd kan erhållas med 30
procent, för vad som överstiger 12 men ej 14 kronors utdebitering
med 40 procent samt för vad som överstiger 14 kronors utdebitering
med 50 procent. Det är givetvis ytterst vanskligt att avgöra, huru
mycket detta kan betyda i kostnad. Jag håller dock för sannolikt, att,
om den kommunala utdebiteringen ej alltför våldsamt ökas, siffran icke
bor komma att överstiga 4 å 5 miljoner kronor. Härvid räknar jag
med, att antalet sökande kommuner troligen blir väsentligt större än
nämligen vill förefalla, som om ett stort antal kommuner,
vilka hittills varit berättigade till understöd, icke sökt sådant.
Hedan de s. k. skatteutjämningssakkunniga erinrade på sin tid, att
bland kommunala utgifter för statsändamål av betydenhet funnes utom
sadana för fattigvård och folkskoleväsen även utgifter för kyrkoväsen.
Vad beträffar bidrag till prästerskapets avlöning hänvisade de sakkunniga
till särskilda förhållanden, som gjorde det mindre lämpligt att
överhuvud vid beräknande av understöd åt skattetyngda kommuner
me taga dessa bidrag, vilka utginge vid sidan av den vanliga kommunala
utdebiteringen. I fråga om utgifter för byggnader och reparationer
av kyrka yttrade de sakkunniga, bland annat, följande: Det
kunde visserligen vara sant, att dylika utgifter inom åtskilliga kommuner,
dock ej många, vore betungande nog. Då emellertid den
medeltalssiffra, vartill enligt förslaget utgifterna för statsändamål genom
understödet skulle nedbringas, komme att höjas, därest utgifterna för
yggande och reparation av kyrka medräknades, och det kunde antagas,
att kommuner, som icke hade dylika utgifter, härigenom bleve utestängda
tran mai .anda eljest förefintlig möjlighet att erhålla understöd, hade det
ansetts lämpligast att bortse även från sistberörda utgifter.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
I praktiken har det emellertid visat sig, att ett ej så ringa antal
kommuner med hög utdebitering för kyrkliga ändamål fatt ett föihållandevis
obetydligt understöd eller gått helt och hållet miste om
understöd, .lag"finner det till förekommande härav skäligt, att även
kostnader för kyrkliga ändamål — dock ej bidrag till prästerskapets
avlöning — medräknas vid fastställandet av underlaget för understödet.
Detta bör givetvis å andra sidan förorsaka, att den utdebiteringssiftra,
vars överskridande är ett villkor för understödet, beräknas med hänsynstagande
även till dessa utgifter.
Medeltalsdebiteringen till utgifter för fattigvård, tolkskole- och
kyrkoväsen har, enligt vad approximativa beräkningar givit vid handen,
för år 1919 uppgått till cirka 5.8 procent. I vad man denna siffra kan
komma att beteckna medeltalet för framtiden, är givetvis svårt att bedöma.
Åven om man godtager siffran oförändrad, tror jag emellertid, att densamma
för den mera obligatoriska understödsrätten skulle få iöga praktisk
betydelse, då det i förhållande till skattetrycket i dess helhet i enlighet
med den förut omnämnda skalan uträknade beloppet oftast skulle bliva
det lägre och därför bestämmande för understödets storlek. Då möjligheten
att efter särskild prövning av Kungl. Maj:t erhålla understöd utöver
sagda belopp skulle vara direkt bunden vid den utdebitering för statsändamål,
som överstege viss siffra, bär denna dock sin särskilda betydelse. Sättes
denna siffra så lågt som till 5.5 procent, så torde den visserligen komma
att i enstaka fall innebära någon ökning i det mera obligatoriska understödet,
men får huvudsakligast den verkan, att Kungl. Maj.t ^ id sin
fakultativa prövning får något friare händer, än om siffran sättes högre.
Jag anser mig därför i mitt förslag böra stanna vid att understöd skall
kunna medgivas endast för utgifter för fattigvård, folkskole- och kyikoväsen,
i den mån dessa överstiga 5.5 procents utdebitering.
Det belopp, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för
att utan band av förenämnda skala, inom de gränser, som betingas av det
nu senast berörda villkoret, tilldelas skattetyngda kommuner, sv nes mig
skäligen böra bestämmas till 3 miljoner kronor.
Enligt det nu anförda skulle ett belopp troligen ej överstigande
8 miljoner kronor komma att tagas i anspråk för skatteutjämning. 1
varje fall torde det få anses otvivelaktigt, att utjämningsandelen av den
kommunala progressivskatten skall visa sig tillräcklig att täcka v ad som
kommer att erfordras, även om beloppet skulle komma att överstiga
nämnda siffra.
22
Särskilda
spörsmål.
Förhållanden,
som
medföra
minskning i
understöd.
Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 202.
I fråga om detaljerna i villkoren för erhållande av understöd
synas de nuvarande bestämmelserna i allmänhet kunna bibehållas. Jag
torde dock böra vidröra vissa olägenheter, som vidlåda dessa bestämmelser!
I sadant avseende må främst anmärkas, att understöd beräknas
och utbetalas till vederbörande kommun även för den marginal, som beräknats
för restantier, ehuru detta understöd aldrig kommer att av kommunen
utbetalas till vederbörande skattskyldiga. Antag, att i en kommun
utdebiteringsbehovet är 180,000 kronor och hela den inkomst, varpå utdebiteringen
skall beräknas, 1,000,000 kronor. Därest alla de skattskyldiga
beräknades betala sin skatt, skulle utdebiteringsprocenten bliva
18. Nu kan det emellertid ej påräknas, att mer än exempelvis 90
Procent av skatten inflyter och utdebiteringsprocenten måste därför sättas
till 20. Efter sistnämnda siffra skall understöd beräknas med viss procent
föi varje inkomstkrona, och understöd efter samma procent kommer
också att av kommunen utdelas till dem av de skattskyldiga, som
betala sin skatt. Den återstående tiondelen av understödet däremot
stannar hos kommunen såsom behållning för dess kassa, vilken, därest
kommunen rätt beräknat sin ställning, bör redovisa överskott med samma
belopp. Detta överskott kommer givetvis i verkligheten följande års
skattskyldiga till godo, ehuru det formellt sett innebär, att de för det
löpande året försumliga skattskyldigas skuld till kommunen minskas.
Att genom någon särskild bestämmelse förekomma det nu berörda missförhållandet
torde vara synnerligen svårt och lärer väl ej heller behöva
ifiågasättas, då olägenheterna i vanliga fall ej torde bliva synnerligen
stora. Skulle missbruk, exempelvis i form av beräkning utav alltför
stora restantier förmärkas, bör dock givetvis Kungl. Maj:t hava i sin
hand att \id utmätande av understödet därtill taga vederbörlig hänsyn.
Av övriga nu gällande detaljbestämmelser har jag särskilt uppmäiksammat
den, att, om kommun icke eller endast delvis begaguat
sig av den i 3 § i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912
medgivna lätt att såsom tillskott till täckande av utgifter använda
skogsaccismedel, eller om kommun för sådant ändamål icke använt därför
eljest tillgängliga medel, skall vid fastställande av skattetrycket
medräknas endast den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda
tillgångar kommit till dylik användning. Det har stundom visat sig,
att en kommun haft eu mindre skogsaccisfond, som icke anlitats utan
år efter år fått vara orörd. Samma belopp har emellertid för varje
Hytt »y måst, avräknas vid fastställande av det skattetryck, som fått
tagas i betraktande vid tilldelande av statsunderstöd. Häri synes mig
23
Kung1. Maj:ts proposition Nr 202.
ligga en obillighet. Men å andra sidan torde det erbjuda ej obetydliga
svårigheter att på ett praktiskt och rättvist sätt reglera frågan. Då nu
Kung!. Maj:t i regel skulle kunna genom anlitande av det särskilda
tremiljonersanslaget reglera en eventuell oegentlighet i berörda hänseende
i ett'' eller annat fall, har jag ansett nuvarande bestämmelse härvidlag
kunna bibehållas.
Statsunderstöd må enligt nu gällande föreskrifter icke utgå, därest
det höga skattetrycket kan anses hava väsentligen förorsakats därav,
att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad inom
länet i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att kommunen under
det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit
med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande
behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter,
vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel.
Då de i denna bestämmelse antydda missförhållanden givetvis kunna
vara av väsentligen olikartad natur, synes det mig billigt, att föreskriften
göres något mindre kategorisk, såtillvida att understöd bör kunna medgivas
till mindre belopp, därest omständigheterna äro sådana, att detta
kan synas påkallat.
I fråga om ordningen för ansökningarnas prövning och utbetalande
av understöd lära visserligen närmare föreskrifter i allmänhet kunna
meddelas av Kungl. Maj:t. Jag torde dock böra redogöra för huru jagtänkt
mig gången av förfarandet, desto mera som beslut av riksdagen
torde erfordras i vissa punkter.
Ansökningarna böra — liksom nu — före den 1 december under
löpande året inkomma till vederbörande länsstyrelse, som efter hörande
av landsfiskaler m. fl. med eget yttrande insänder ansökningarna till
Kungl. Maj:t före påföljande 1 februari. Ärendena genomgås under de
följande månaderna av vederbörande föredragande och de sakkunniga,
och Kungl. Maj:ts beslut bör vara färdigt att expedieras senast i början
av juni. Vid denna tidpunkt är det känt, huru högt belopp progressivskattens
utjämningsandel belöper sig till för hela riket. Genom en jämförelse
mellan detta belopp och vad som åtgår i understöd kan man då
bedöma, huru stor procent av utjämningsandelen behöver uttagas, och
Kungl. Maj:t meddelar beslut även i detta avseende. Givet är, att procenttalet
av Kungl. Maj:t måste så beräknas, att en fullt säker marginal
finnes för restantier och eventuella omkostnader — såsom jag förut
anfört, synes även kostnaden för föredragandens och de sakkunnigas
arbete böra täckas av de uttaxerade medlen.
Ordningen
för ansökningarnas
prövning.
24
Skatteutjämning
i
städerna.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
Det beviljade understödet lärer emellertid böra tillställas vederbörande
kommuner, innan uttaxering av utjämningsandelen ägt rum
eller i varje fall innan de influtna beloppen hunnit inlevereras till statskontoret,
vilket ämbetsverk torde böra förvalta medlen. Understödet
skall ju nämligen utbetalas till de skattskyldiga i form av avkortning
å debetsedlarna, och det torde icke vara lämpligt att tvinga kommunerna
att uppskjuta en stor del av sin uppbörd längre än vad nu är föreskrivet,
d. v. s. till efter utgången av juni månad, vilket skulle bliva
nödvändigt, därest möjligheten av avkortning skulle stå öppen, sedan
utjämningsmedlen hunnit inlevereras till statskontoret. Det lärer sålunda
icke kunna undgås, att statsverket måste förskottera vad som erfordras
för understödet.
Uppbörd av utjämningsandelen verkställes i samband med sådan
kommunaluppbörd, som äger rum efter det Kungl. Maj:ts beslut meddelats
om huru stor procent av utjämningsandelen som skall uttagas.
Numera hava väl kommunerna i regel av eget initiativ sin uppbörd så
ordnad, att eu del av densamma verkställes under senare halvåret. År
detta ej fallet, måste särskild uppbörd av utjämningsandel av progressivskatt
anordnas av kommunerna — något som för övrigt torde bliva
föga betungande, då vanligtvis endast ett fåtal skattskyldiga betala
kommunal progressivskatt. Skulle så linnas erforderligt, lärer Kungl.
Maj:t äga att förordna om tid, inom vilken uppbörden skall hava ägt
rum och det influtna inlevererats till statskontoret. Då debetsedlarna
redan i början av året tillställts de skattskyldiga, har utjämningsandelen
i sin helhet upptagits på dessa. Därest densamma icke skall helt tagas
i anspråk, måste avkortning ske å debetsedlarna.
I den mån utjämningsandelen inflyter till statskontoret, ersättes i
första hand statsverkets fordran till kapital och ränta. Eventuellt överskott
synes böra fonderas för att användas för understöd ett följande
år, något som givetvis har den följden, att en något mindre marginal
för restantier och dylikt kan det året beräknas.
Ett medgivande angående fondering av sistberörda slag torde böra
äskas av riksdagen. I övrigt lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t
att utforma detalj föreskrifter.
Med hänsyn till den ökade betydelse, som skatteutjämningen erhåller
genom den kommunala progressivskattens användande i viss utsträckning
för dylikt ändamål, och då även städernas invånare betala
utjämningsandel av kommunal progressivskatt, framträder med en viss
styrka spörsmålet, huruvida städerna fortfarande böra vara undantagna från
25
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.
understödsrätten. Medelutdebiteringen i städerna belöper sig för år 1919
till 8.5 9 kronor för etthundra kronors inkomst. Lägges härtill medelutdebiteringen
för landstingen, blir siffran 9.2 2 kronor, d. v. s. ungefär
densamma som för landsbygden. I denna siffra ingår emellertid
kostnad för fattigvård, folkskole- och kyrkoväsen med ett jämförelsevis
ringa belopp, varför de nuvarande grundprinciperna för tilldelande av
understöd knappast kunna sägas vara i högre grad tillämpliga på städerna.
Visserligen hava städerna stora utgifter för statsändamål
såsom för rättsvård, polisskydd och sundhetsväsen — men å andra sidan
tillgodonjuta de vissa inkomster, som landskommunerna sakna. Vad som
framför allt karaktäriserar det kommunala livet i våra städer är emellertid
den mångsidiga verksamhet, som av städerna genom deras s. k.
affärsdrivande verk m. m. bedrives och vars resultat avspeglas i budgeterna
och följaktligen även i den kommunala beskattningen. Som
följd härav stälier sig frågan om understöd i skatteutjämningsväg rätt
annorlunda för städerna än för landskommunerna. Huruvida eller på vad
sätt dylik anordning skall kunna tillämpas jämväl för städernas del,
lärer icke kunna bedömas utan särskild, omfattande utredning. För min
del håller jag före, att lämpligast är, att användandet av skatteutjämningsprincipen
åtminstone tills vidare begränsas till landskommunerna.
Då man tillsvidare torde få utgå från att de redan antagna grunderna
för erhållande av skatteutjämningsmedel skola i huvudsak oförändrade
bibehållas även när det gäller den definitiva utformningen
av utjämningen, och att sålunda icke väsentligen större belopp än för
närvarande komma att för framtiden stå till förfogande lör detta ändamål,
synes mig emellertid den omständigheten, att städerna ej på förhand
kunna anses med säkerhet bliva även för framtiden uteslutna från del
i utjämningen, utgöra ytterligare en anledning att vid fastställande av
fördelningsgrunderna för landskommunerna nu halla sig inom sadaua
gränser, att ej hela det belopp, vartill utjämnings andelen av progressivskatten
kan komma att uppgå, därigenom medtages.
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning angående understöd av
skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner och
hemställde, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga berörda förslag;
dels medgiva, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda
förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket
av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 a höft. (Nr 202.) 4
26
Kwigl. Maj:ts proposition Nr 202.
dels och besluta, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en
under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning
må användas för skatteutjämning följande år.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla, och skulle proposition av den lydelse,
bil. vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Gunnar Grip.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 202.
27
Bilaga.
P. M.
angående skattetrycket i Sveriges kommuner särskilt med hänsyn till synnerligen
skatte tyngda landskommuner.1
Till belysning av de förändringar, som skattetrycket inom landskommunerna Skattetrycket
undergått, sedan skatteutjämningssakkunniga avgåvo sitt betänkande, meddelas har 1 ;rn^‘''
nedan uppgifter dels om den beskattningsbara (beräknade) inkomsten, dels om medelutdebiteringen
per 100 kronors inkomst för vart och ett av åren 1912 — 1919.
År då utdebiteringen
beslutats
Beskattningsbar
inkomst, kronor
Utdebitering per 100 kronors inkomst
Kommunal- Landstings- Vägskatt Summa
skatt
skatt (å inkomst)
1912 648,900,000
1913 ................................ 713,793,000
1914 754,519,000
1915 739,650,000
1916 853,532,000
1917 1,147,569,000
1918 ................................ 1,587,125,000
1919 ................................ 1,936,536,000
5.55 |
0.65 |
0.7 5 |
6.95 |
5.40 |
0.7 2 |
0.71 |
6.83 |
5.30 |
0.88 |
0.68 |
6.86 |
5.75 |
1.02 |
0.69 |
7.46 |
6.15 |
1.21 |
0.68 |
8.04 |
6.57 |
1.36 |
0.7 0 |
8.63 |
7.oo |
1.69 |
0.6 7 |
9.36 |
7.03 |
1.83 |
0.60 |
9.46 |
Siffrorna för åren 1912—1916 är o endast approximativa, i det att vid beräkningarna
omkring 5 procent av skatten antagits ej inflyta.
Landstingsskatten är för alla åren något för låg, enär ingen hänsyn tagits
till att i vissa län utdebiteringen är högre för landsbygden än för städerna, utan
tiar räknats med medelutdebiteringen i dess helhet. ... n , ,.
Efter korrigering med hänsyn till olikheterna mellan landsbygd och stader i
avseende på landstingsskatten erhålles följande mätare för skattetrycket i landskommunerna
åren 1917—1919:
År |
Kommunal- Landstings- |
Vägskatt |
Summa |
|
skatt |
skatt |
(å inkomst) |
||
1917 .................... |
.................... 6.57 |
1.39 |
0.7 0 |
8.66 |
1918 .................... |
.................... 7.oo |
1.71 |
0.67 |
9.38 |
1919 .................... |
.................... 7.03 |
1.86 |
0.60 |
9.49 |
För vinnande av en mera detaljerad inblick rörande skattetrycket i landskommunerna
har för sistnämnda av ovan redovisade år i efterföljande tab. 1 specificerade
uppgifter lämnats för varje län, varvid jämväl kommunalskatten uppdelats
med hänsyn till skattens olika ändamål.
1 Efterföljande statistiska sammanställningar rörande skattetrycket i allmänhet grunda sig
utom på den officiella statistiken jämväl på särskilda av byråchefen i statistiska centralbyrån
Hugo Burström efter uppdrag avgivna promemorior.
28
Kungl. Maj ds proposition Nr 202,
Tab. 1. Skattetrycket inom landskommunerna länsvis med fördelning efter skatternas ändamål.
Län |
Kommunalskatt enligt beslut år 1919 |
| Lan ds -tingsskat |
Vägskatt |
Summa |
|||
Till borger |
■j Till |
! Till |
1 Summa |
||||
Stockholms....................... |
3.43 |
0.7S |
2.05 |
6.2 6 |
1.70 |
0.31 |
i 8.27 J |
Uppsala ................... |
2.54 |
1.25 |
2.51 |
6.80 |
1.39 |
0.4 1 |
8. lo |
Södermanlands ............... |
3.56 |
1.25 |
2.3 2 |
7.13 |
0.3 S |
0.17 |
|
Östergötlands............... |
3.60 |
1.12 |
1.94 |
6.5 6 |
2.oo |
0.60 |
9.16 |
Jönköpings................... |
3.18 |
1.14 |
2.3S |
7.oo |
1.45 |
0.6 0 |
9.05 |
Kronobergs............... |
3.os |
0.96 |
2.36 |
6.4 0 |
1.50 |
0.71 |
|
Kalmar..................... |
4.04 |
1.38 |
2.75 |
8.17 |
1.9 2 |
0.51 |
10.60 |
Gottlands........................... |
4.44 |
2.6 8 |
8.6 5 |
10.7 7 |
1.60 |
0.53 |
12.9 6 |
Blekinge ........................... |
5.06 |
1.00 |
3 21 |
9.2 7 |
1.8S |
0.76 |
U.o 1 |
Kristianstads ..................... |
3.03 |
0.6 2 |
8.3 2 |
6.9 7 |
1.80 |
0,6 6 |
9.43 |
Malmöhus .................. |
3.3 6 |
0.8 2 |
8.05 |
7.22 |
2.48 |
0.7 1 |
10.4 4 |
Hallands ........................ |
4.34 |
1.33 |
3.04 |
8.71 |
2.oo |
1.0 1 |
11.72 |
Göteborgs o. Bohus ............ |
4.08 |
0.73 |
2.65 |
7.46 |
2. lo |
0.49 |
ro. 0 5 |
Älvsborgs ...................... |
3.15 |
1.40 |
2.32 |
6.96 |
2.35 |
0.58 |
9.8 9 |
Skaraborgs....................... |
3.3 1 |
1.68 |
2.50 |
7.52 |
2.20 |
0.60 |
10.32 |
Värmlands....................... |
2.94 |
0.59 |
2.81 |
6.84 |
1.40 |
0.5 2 |
8.26 |
Örebro.............................. |
2.76 |
0.8 4 |
2.02 |
5.6 2 |
1.20 |
0.29 i |
7. Ii |
Västmanlands..................... |
3.09 |
1.06 |
2.4 5 |
6.6 0 |
2.04 |
0.51 |
9.16 |
Kopparbergs ..................... |
2.si |
0.82 |
2.41 |
6.0 4 |
1.60 |
0.5 i |
8. is |
Gävleborgs ........................ |
2.8 3 |
1.08 |
2.91 '' |
6.81 |
2.0 5 |
0.4 5 |
9.3 1 |
Västernorrlands.................. |
3.95 |
0.S2 |
2.85 |
7.62 |
2.19 |
0.72 . |
10.53 |
Jämtlands ....................... |
3.36 j |
0.7 0 |
2.93 |
6.89 |
1.31 |
0.7 9 |
8.99 |
Västerbottens..................... |
3.29 |
1.24 |
3.4 6 i |
7.oo |
2.si |
1.30 |
12.10 |
Norrbottens........................ |
5.0 5 1 |
0.92 |
4.53 1 |
10.50 |
1.72 |
1.38 |
13.60 |
Rikets landsbygd |
3.8S 1 |
0.98 | |
2.6 7 j |
7.03 |j |
1.86 | |
0,6 0 J |
9.4 9 |
Skatterna till den borgerliga kommunen äro i viss mån skenbart för höga,
alldenstund det ej sällan förekommer, att kommunalnämnden påtager sig restantierna
även för den kyrkliga kommunen.
I utdebiteringen till kyrkan ingå av utskylderna till prästerskapets avlöning
i regeln endast sådana, som grunda sig på löneresolutioner enligt 1910 års lag.
Olikheterna länen emellan i fråga om denna utdebitering äro därför till en del beroende
på i vad män nämnda lag vunnit tillämpning, och allteftersom nya löneresolutioner
träda i kraft kommer ifrågavarande del av kommunalskatten att stiga.
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Beträffande kommunalskattens till den borgerliga kommunen fördelning på
olika ändamål föreligga inga exakta uppgifter. Emellertid har för de egentliga
landskommunerna inom 12 av rikets län, representerande 65 procent av kommunernas
antal och 47 procent av den beskattningsbara inkomsten, preliminär utredning i
här berörda hänseende verkställts. Utredningen, som grundar sig på de av kommunerna
avgivna räkenskapssammandragen för år 1918, har givit till resultat, att
medelutdebiteringen till den borgerliga kommunen utgjorde 8.6 7 kronor per 100
kronors inkomst, varav falla på fattigvården 2.31 kronor och på pensionsförsäkringen
0.2 7 kronor. Utdebiteringen till den borgerliga kommunen skulle alltså efter
ändamål fördela sig procentiskt sålunda:
Fattigvården........................................................................ 62.9 %.
Pensionsförsäkringen ........................................................ 7.4 %.
Andra ändamål..................................................................... 29.7 %.
Att sistnämnda siffra är jämförelsevis hög, torde till ej ringa del vara att
tillskriva kristidsverksamheten.
Till jämförelse må nämnas, att inom de kommuner (med undantag av de
llesta i Kalmar län), som år 1920 erhållit statsunderstöd till skattelindring, fattigvårdskostnaderna
beräknats taga i anspråk 57. i procent av utdebiteringen till den
borgerliga kommunen.
Finge anförda procenttal för år 1918 tillämpas pa de utdebiteringar, som
beslutats år 1919, och på samtliga landskommuner, skulle utdebiteringen i genomsnitt
för landsbygden ställa sig sålunda:
Till borgerliga kommunen: |
Pr 100 kr. |
1 0 l /o • |
Fattigvården ............... |
.......................... 2.13 |
30.3 |
Pensionsförsäkringen |
............................ 0.25 |
3.6 |
Andra ändamål ............ |
.......................... 1.00 |
14.2 |
Summa 3.3 8 |
48.i |
|
Till kyrkan ................................ |
............................ 0.98 |
13.9 |
Till skolan ................................. |
.......................... 2.6 7 |
38.o |
Tillsammans 7.0 3 |
lOO.o |
Rörande kommunalutskylderna i städerna under de senare åren meddelas staitei^yHet
uppgifter: År då ut- |
Beskattningsbar |
Skatt i medeltal |
debiteringen |
(beräknad) |
per 100 kr. in- |
beslutats |
inkomst, kr. |
komst, kr. |
1912........................ |
................. 901,576,000 |
6.3 5 |
1913........................ |
................. 1,004,745,000 |
6.28 |
1914....................... |
............... 1,055,140,000 |
6.42 |
1915....................... |
................. 1,091,051,000 |
6.60 |
1916 ....................... |
................. 1,449,632,000 |
6.63 |
1917 ....................... |
................. 2,028,676,000 |
7.09 |
1918...................... |
................. 2,401,407,000 |
8.56 |
1919....................... |
................. 3,052,795,000 |
8.59 |
30
Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.
Tab. 2. Statistiskt sammandrag rörande statsunderstödda synner -
Län |
1 9 1 |
8 |
— |
1 |
9 1 9 |
||
Antal kom- muner resp. kom- mun- delar |
Beskatt-ningsbar in-komst, varå |
U n d e |
r s t ö d, k |
r 0 n 0 r |
Antal kom- muner resp. kom- mun- delar |
Beskatt-ningsbar in-komst, varå |
|
enligt 4.5 % villkoret |
enligt 10 %- villkoret |
faktiskt |
|||||
Stockholms............ |
10 |
1,064,691 |
54,388.54 |
23,786.3 9 |
23,786.3 9 |
11 |
2,740,610 |
Uppsala .............. |
10 |
987,738 |
43,387.4 7 |
26,063.79 |
26,020.05 |
7 |
891,284 |
1 Södermanlands...... |
18 |
2,437,146 |
76,756.6 7 |
46,582.08 |
45,889.76 |
20 |
3,797,790: |
Östergötlands ... . |
6 |
751,984 |
26,874.65 |
16,959.41 |
16,881.05 |
9 |
1,832,810: |
Jönköpings............ |
13 |
1,052,677 |
45,246.9 5 |
27,731.98 |
23,019.18 |
11 |
1,822,513 |
Kronobergs ......... |
14 |
2,045,871 |
85,829.fi 9 |
46,481.10 |
45,610.6 2 |
16 |
3,277,794 |
Kalmar .............. |
31 |
4,045,736 |
164,279.70 |
111,648.88 |
100,094.12 |
29 |
4,313,687 |
Gottlands ............ |
30 |
1,104,194 |
55,660.51 |
55,556.51 |
47,725.18 |
34 |
2,146,737: |
Blekinge............... |
23 |
6,078,496 |
191,609.84 |
104,027.6 2 |
103,486.48 |
23 |
9,803,921 |
Kristianstads........ |
17 |
3,731,636 |
111,082.65 |
66,897.3 9 |
64,241.11 |
21 |
7,011,648 |
Malmöhus ............ |
7 |
645,419 |
25,911.66 |
15,279.25 |
15,279.2 5 |
15 |
2,665,860 |
Hallands............... |
22 |
2,950,638 |
117,952.18 |
96,246.6 7 |
83,297.96 |
33 |
6,862,312 |
Göteborgs o. Bohus |
37 |
7,948,538 |
350,455.8 2 |
306,887.92 |
283,305.45 |
38 |
9,234,457 |
Älvsborgs ............ |
87 |
5,377,464 |
230,687.96 |
190,791.23 |
172,656,68 |
92 |
9,981,891 |
Skaraborgs ........ |
44 |
3,170,620 |
112,314.7 7 |
98,684.04 |
90,741.76 |
56 |
5,901,063 |
Värmlands............ |
15 |
2,502,269 |
76,243.72 |
31,458.28 |
31,458.28 |
7 |
1,219,522 |
Örebro................. |
1 |
375,718 |
6,199.85 |
1,262.41 |
1,262.41 |
1 |
216,640 |
Västmanlands ...... |
10 |
1,830,630 |
58,062.2 7 |
25,278.15 |
25,029.23 |
7 |
1,528,193 |
Kopparbergs ......... |
1 |
189,840 |
1,784.50 |
539.15 |
539.15 |
1 |
482,449 |
Gävleborgs............ |
4 |
641,134 |
8,960.50 |
7,888.5 2 |
6,220.62 |
4 |
959,173 |
Västernorrlands ... |
18 |
5,310,073 |
172,478.66 |
101,805.34 |
101,107.46 |
14 |
5,702,954 |
Jämtlands ............ |
19 |
4,328,625 |
143,783.7 5 |
84,562.56 |
79.940.2 7 |
8 |
3,591,896 |
Västerbottens......... |
11 |
5,312,547 |
117,887.89 |
107,357.88 |
91,374.3 8 |
10 |
13,140,361 |
Norrbottens ......... |
12 |
10,455,991 |
219,252.521 |
210,523.78 |
176,921.80 |
14 |
16,940,745 |
Summa |
480 |
74,339,675 |
2,497,091.21| |
1,804,300.68 |
1,655,888.18 |
481 |
116,066,310 |
31
Kungi. Maj:ts proposition Kr 202.
ligen skattetyngda landskommuner åren 1918, 1919 och 1920.
19 19 |
J |
19 2 0 |
|||||
Under |
stöd, k |
r o n o r |
Antal kom- muner resp. kom- mun- delar |
Beskattnings-bar inkomst, |
Under |
stöd, k |
o n o r |
enligt 4.6 %- villkoret |
enligt 10 %- villkoret |
taktiskt |
enligt %~ villkoret |
enligt 10 %- villkoret |
laktiskt |
||
106,947.51 |
64,481.48 |
63,300.48 |
13 |
4,894,688 |
143,638.8 g |
75,366.52 |
1 73,550.83 |
24,422.7 9 |
19,973.84 |
16,713.82 |
5 |
910,305 |
26,122.2g |
17,403.44 |
15,800.33 |
100,704.48 |
68,345.7 7 |
64,358.7 9 |
18 |
4,556,898 |
148,503.7 4 |
70,034.14 |
69,941.4; |
36,175.45 |
27,773.03 |
25,835.93 |
10 |
2,891,894 |
72,620.73 |
29,186.09 |
29,132.8 7 |
50,991. G 5 |
25,291.05 |
25,291.05 |
20 |
3,276,543 |
104,856.18 |
57,379.8 7 |
53,917.71 |
112,330.09 |
59,111.87 |
54,020.21 |
16 |
3,981,289 |
142,325.44 |
61,027.90 |
59,608.50 |
136,595.4 2 |
119,931.04 |
98,010.2 7 |
39 |
8,899,775 |
304,273.0 4 |
185,498.30 |
171,834.62 |
104,201.H |
96,447.83 |
84,923.91 |
41 |
3,161,980 |
133,088.98 |
128,912.63 |
114,935.90 |
280,737.78 |
170,209.96 |
159,793.3 8 |
24 |
11,543,850 |
424,601.82 |
283,772.34 |
276,177.35; |
: 186,385.49 |
123,328.u |
117,677.87 |
34 |
12,038,908 |
290,613.24 |
137,373.59 |
137,244.9 0 |
81,115.01 |
66,341.40 |
58,507.7 0 |
33 |
8,754,287 |
288,290.30 |
208,588.3c |
198,366.24 |
198,151.41 |
208,444.10 |
174,570.0 2 |
45 |
12,476,997 |
413,700.30 |
281,839.05 |
272,141.84 |
425,480.42 |
359,584.20 |
333,499.80 |
48 |
14,891,836 |
702,863.8 7 |
560,106.23 |
534,334.96 |
256,119.10 |
273,631.85 |
216,730.24 |
99 |
14,312,121 |
398,549.11 |
335,368.51 |
292,665.99 |
176,483.18 |
159,133.6 6 |
134,068,90 |
89 |
10,054,408 |
344,496.98 |
287,666.28 |
259,815.01 |
39,230.95 |
17,590.53 |
16,047.73 |
9 |
2,184,049 |
87,026.13 |
39,221.0 2 |
39,221.6 2 |
14,493.2 2 |
3,964.51 |
3,964.51 |
2 |
563,740 |
38,035.7 0 |
20,116.19 |
20,116.19 |
• |
29,402.19 |
26,956.9 5 |
9 |
2,600,522 |
87,028.6 7 |
56,546.2 6 |
56,546.26 |
1,061.39 |
829.81 |
829.81 |
— |
— |
— |
— |
— |
24,402.19 |
16,212.66 |
15,093.9 6 |
6 |
3,347,484 |
67,439.88 |
43,057.51 |
43,057.51 |
113,398.74 |
95,062.05 |
88,111.07 |
18 |
13,388,340 |
311,016.51 |
274,473.10 |
262,611.49 |
82,198.22 |
37,043.se |
33,581.79 |
7 |
2,143,691 |
58,272.95 |
21,783.56 |
21,387. s 7 |
187,719.52 |
214,347.98 |
153,945.19 |
9 |
16,678,416 |
129,126.7 7 |
220,666.63 |
127,414.51 |
341,525.18 |
366,926.96 |
287,842.43 |
19 |
32,118,104 |
1,013,801.64 |
1,094,066.88 |
902,665.84 |
3,128,555.50 |
| 2,623,410.19 |
2,253,676.36 |
613 |
189,670,125 |
5,730,293.10 |
4,489,454.9 51 4,032,489.81 |
32
Statsunderstöd
till synnerligen
skattetyngda
landskommuner.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
I fråga, om de städer, som ej deltogo i landsting, avser utdebiteringen även
sådana ändamål, som för andra städer handhavas av landstingen. Understundom
förekommer även, att landstingsstad själv ombesörjer epedemisjukvården, vilken
eljest tillkommer landstinget.
Inom de städer, som deltogo i landsting, utgjorde den under åren 1917 —
1919 beslutade landstingsskatten i medeltal per 100 kronors inkomst:
År 1917 ........................................................................ kronor Fao
^ 1918 ..... » 1.67
» 1919 ...................................................................... » p78
Fördelas de inom städerna efter inkomsten utdebiterade landstingsmedlen på
den beskattningsbara inkomsten för samtliga städer, erhålles följande mätare på
skattetrycket i städerna enligt skatteutjämningskungörelsen:
År
1917
1918
1919
Kommunalskatt |
Landstingsskatt |
Summa |
7.09 |
0.48 |
7.57 |
8.56 |
0.58 |
9.14 |
8.59 |
0.6 3 |
9.22 |
Storleken av de statsunderstöd, som under åren 1918, 1919 och 1920 tilldelats
synnerligen skattetyngda landskommuner, framgår av sammanställningen i
tab. 2. I samma tabell redovisas jämväl antalet understödda kommuner liksom
också de sammanlagda beskattningsbara inkomster, å vilka kommunalutskylder utdebiterats.
Utom de faktiska statsunderstödens sammanlagda belopp redovisas jämväl
de understödsbelopp, som .skulle ha utgått, därest understödet antingen endast
begränsats av den kostnad för fattigvård och skolväsen, som överskjuter 4.5 procents
utdebitering (4.5-procentvillkoret), eller endast begränsats av den i förhållande
till det samlade skattetrycket bestämda maximiskalan (10-procentvillkoret).
Till ledning för fastställandet av nya grunder för statsunderstödet till synnerligen
skattetyngda landskommuner vore det givetvis önskvärt att för senaste åtaga
en sammanställning rörande fördelningen av kommuner, beskattningsbar inkomst
och utdebiterade kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt på olika skattesatser.
Då verkställandet av en sådan sammanställning emellertid skulle bliva
alltför tidsödande, har här ifrågavarande statistik begränsats till kommunalutskylderna.
I tab. 3 återfinnes sålunda en på grundval av den officiella statistiken utarbetad
sammanställning av beskattningsbar inkomst samt på inkomsten utdebiterade kommunalutskylder
i rikets landskommuner.
Med hänsynstagande till att landstingsskatt och vägskatt tillsammans i medeltal
representera ett skattetryck av 2.46 kronor per 100 kronors inkomst, är det
möjligt att med utgångspunkt från de i tab. 3 meddelade siffror tillnärmelsevis
uppskatta kostnaderna för statsunderstöd vid olika skalor för understödets utgående.
Under förutsättning att statsunderstöd endast kommer att utgå till kommuner, i
vilka utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt
överstiger 10 procent såväl understödsåret som de tre senaste åren i medeltal, torde
eu kommunalskatt om 8 kronor tillnärmelsevis motsvara denna minimigräns. 1
anslutning till denna tankegång hava uppgifterna i tab. 4 sammanställts. I denna
tabell redovisas dels utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt
33
Kungl. Majds proposition Nr 202.
och vägskatt hos de under år 1920 statsunderstödda skattetyngda landskommunerna,
dels utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder i samtliga landskommuner avseende
samma år. I särskilda kolumner angives härvid å ena sidan den sammanlagda
utdebiteringen utöver angivna skattesatser, å andra sidan den sammanlagda utdebiteringen
mellan angivna skattesatser.
Med de i tab. 4 redovisade uppgifter är det följaktligen möjligt att med olika
skalor för statsunderstödets utgående beräkna de sammanlagda kostnaderna för år
1920, vare sig man utgår från de under år 1920 statsunderstödda landskommunerna
eller från samtliga landskommuner. Att man med den senare utgångspunkten
kommer till högre kostnader än med den förra, torde delvis bero därpå, att för år
1920 ej samtliga berättigade kommuner sökt statsunderstöd.
Tab. 3. Beskattningsbar inkomst samt på inkomsten utdeblterade kommunalutskylder i
rikets landskommuner.
Skattesats för kommunal-utskylder, kronor |
Antal kom- muner |
Beskattningsbar |
Beräknad |
Krön |
o r |
||
T. o. in. 7.no........................ |
892 |
1,119,171,000 |
61,953,000 |
7.01— 8.oo........................... |
361 |
356,470,000 |
26,735,000 |
8.01— 9.oo........................... |
276 |
192,422,000 |
16,356,000 |
9.01—lO.oo......................... |
227 |
98,845,000 |
9,390,000 j |
lO.oi ll.oo.........,............... |
162 |
62,153,000 |
6,526,000 |
ll.oi-12.oo |
114 |
27,129,000 |
3,120,000 j |
12.oi-13.oo |
84 |
20,555,000 |
2,569,000 i |
13.oi—14.oo .......................... |
62 |
16,375,000 |
2,211,000 1 |
14.oi-15.oo |
57 |
14,238,000 |
2,064,000 |
13.01—16.00........................... |
33 |
5,969,000 |
925,000 j |
16.oi-18.oo |
53 |
13,706,000 |
2,321,000 |
18.01—20.oo........................... |
31 |
4,772,000 |
894,000 |
20.oi 22.00........................... |
24 |
2,714,000 |
562,000 |
22.01—25.00.......................... |
14 |
1,253,000 |
290,000 |
över 25.oo.............................. |
15 |
764,000 |
222.000 |
Rikets landsbygd |
2,405 |
1,936,536,000 |
136,138,000 |
Nu framlagda förslag till bestämmelser om understöd åt synnerligen skattetyngda
landskommuner sammanfaller så tillvida med tidigare gällande villkor, att
understöd enligt förslaget endast skall utgå till kommuner, i vilka utdebiteringen å
allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt överstiga 10 procent.
Skalan för den mera obligatoriska understödsrätten har däremot i förslaget ändrats
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 170 a häft. (Nr 202.) 5
34
Kungl. Maj ds proposition Nr 202.
Tab. 4. Beräknad utdebitering för är 1919 över resp. in o 11 a it särskilt
angivna skattesatser.
Statsunderstödda, synnerligen skattetyngda |
Samtliga landskommuner |
||||||
Sammanlagd utdebitering av allmänna kommunal-utskylder, landstingsskatt och vägskatt |
Sammanla |
gd utdebitering av allmänna kommunal-utskylder |
|||||
övernedan |
kronor |
mellan nedan |
'' kronor |
övernedan |
kronor |
mellan nedan |
kronor |
lO.oo |
8,100,204 |
lO.oi—ll.oo |
1,835,755 |
8.00 |
10,578,400 |
8.01— 9.oo |
3,646,970 |
11.00 |
6,264,449 |
11.01—12.00 |
1,644,687 |
9.00 |
6,931,430 |
9.01—lO.oo |
2,190,230 |
12.oo |
4,619,762 |
12.oi-13.oo |
1,278,828 |
lO.oo |
4,741,200 |
10.01—11.00 |
1,385,450 |
13.oo |
3,340,934 |
13.oi-14.oo |
941,950 |
11.00 |
3,355,750 |
ll.oi—12.oo |
939,270 |
14.oo |
2,398,984 |
14.oi—15.oo |
711,802 |
12.00 |
2,416,480 |
12.01—13.00 |
700,310 |
15.oo |
1,687,182 |
15.01—16.00 |
511,440 |
13.00 |
1,716,170 |
13.01—14.00 |
516,410 |
16.oo |
1,175,742 |
16.01—17.00 |
382,954 |
14.00 |
1,199,760 |
14.01—15.00 |
362,460 i |
17.oo |
792,788 |
17.oi-18.oo |
258,949 |
15.oo |
837,300 |
15.01—16.00 |
261,740 |
I8.00 |
533,839 |
I8.01—20.oo |
313,105 |
lO.oo |
575,560 |
16.01—18.00 |
318,100 |
20. oo |
220,734 |
20.01—22.00 |
140,181 |
18.00 |
257,460 |
18.01—2O.00 |
129,660 i |
22.00 |
80,553 |
över 22.00 |
80,553 |
20. oo |
127,800 |
över 20. oo |
127,800 |
därhän, att för den del av skattetrycket, som överstiger 10 men ej 12 kronors utdebitering
för 100 kronors inkomst, understöd kan erhållas med 30 procent, för vad
som överstiger 12 men ej 14 kronors utdebitering med 40 procent samt för vad som
överstiger 14 kronors utdebitering med 50 procent.
På grundval av de i tab. 4 meddelade uppgifter och under hänsynstagande
till förut angivna synpunkter skulle kostnaderna för statsunderstöd till synnerligen
skattetyngda landskommuner för år 1920 hava kunnat uppskattas till respektive 3.13
och 3.89 miljoner kronor. Den förra siffran erhålles, om förhållandena i de år 1920
faktiskt statsunderstödda kommunerna läggas till grund för beräkningarna, medan
den senare siffran framgår ur en beräkning grundad på förhållandena i samtliga
landskommuner.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.