Katigt. Maj:ts Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den
14 juni 1918; given Stockholms slott den 4 mars 1921.

-7*’;? Ti ■* 1* fc. ‘ -V{|... ; 1 i- 7 V+fA , , ; . . t

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i
lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

1* s Å ‘O '' ; in . fv .. ••

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 157 Käft. (Nr 187.)

654 21

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni
1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Föräldrar äro pliktiga att utan fattigvårdssamhälles betungande försörja
sina minderåriga barn. Enahanda försörjningsplikt åligger man
gentemot hustrun.

I övrigt åligger det föräldrar och barn att i mån av behov, å ena,
samt förmåga, å andra sidan, försörja varandra, så att de ej falla fattigvården
till last. Försörjningsplikt, som här sägs, åligger ock hustru
gentemot mannen.

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap,
är, så länge äktenskapet består, andra maken jämte honom skyldig
att efter sin förmåga försörja barnet, sä att det ej faller fattigvården
till last. Vad sålunda stadgats medför ej ändring i den försörjningsplikt
i förhållande till det allmänna, som må åligga den andre av barnets
föräldrar.

Adoptant och adoptivbarn hava samma skyldighet att utan fattigvårdssamhälles
betungande försörja varandra, som, enligt vad i denna
paragraf sägs, åligger föräldrar och barn. År adoptanten gift, har hans
make den försörjningsplikt gentemot adoptivbarnet, som, på sätt i nästföregående
stycke förmäles, åligger make gentemot andra makens barn.
Adoptivbarnets föräldrar äro i förhållande till det allmänna ej skyldiga
att fullgöra försörjningen, där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans
make bliva ur stånd därtill.

i

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

Vad i lagen stadgats om makes försörjningsplikt gentemot andra makens
barn skall ej äga tillämpning i fråga om barn till den, som har äkta
makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej kommit till stånd.

Kungl. May.ts Proposition Nr 187.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 4
mars 1921.

Närvarande

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:

Genom den i samband med den nya giftermålsbalken utfärdade
lagen den 11 juni 1920 om makes underhållsskyldighet mot andra
makens barn (Sv. förf.-saml. nr 409) har i svensk civilrätt införts stadgande
om . skyldighet i viss omfattning för make att, då andra maken
har barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, bidraga till barnets
underhåll. I sammanhang härmed har i lagen om adoption införts stadgande
om underhållsskyldighet för make mot andra makens adoptivbarn.
(Sv. förf.-saml. nr 410).

• Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om införande
i fattigvårdslagen av motsvarande bestämmelser till reglerande av den
enskildes förpliktelser i berörda hänseenden gentemot det allmänna.

Enligt 3 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 äro föräldrar
pliktiga att utan fattigvardssamhälles betungande försörja små minderåriga
barn. Den sålunda stadgade försörjningsplikten är ovillkorlig,
d. v. s. den är i den meningen obegränsad, att föräldrarna äro skyldiga
att fullgöra densamma i samma mån som de äro pliktiga att försörja
sig själva. Underlåtenhet att fullgöra denna försörjningsplikt kan i
vissa fall medföra utkrävande av arbetsskyldighet (71 §).

I övrigt åligger det, enligt vad vidare i 3 § stadgas, föräldrar och
barn att i mån av behov, å ena, samt förmåga, å andra sidan, försörja
varandra, så att de ej falla fattigvården till last. Denna villkorliga försörjningsplikt
är beroende ej blott av den försörjningsberättigades behov
utan även av försörjarens förmåga att fullgöra densamma. Försummelse
av försörjningsplikten kan ej medföra arbetsskyldighet.

Fattigvårdslagens
stadgande]!
om
föräldrars
försörjningsplikt
mot
barn.

4

Kimgl. May.ts Proposition Nr 187.

Slutligen stadgas i den ifrågavarande paragrafen, att adoptant och
adoptivbarn -hava samma skyldighet att utan fattigvårdssamhälles betungande
försörja varandra, som, enligt vad i samma paragraf sägs,
åligger föräldrar och barn, i sammanhang varmed föreskrives, att adoptivbarnets
föräldrar ej äro i förhållande till det allmänna skyldiga att
fullgöra försörjningen, där ej adoptanten blir ur stånd däi till.

Någon försörjningsplikt för make i fråga om andra makens barn
eller adoptivbarn finnes icke stadgad i fattigvårdslagen. Vid tiden för
lagens tillkomst fanns ej heller någon civilrättslig bestämmelse av dylik
innebörd. Först i samband med den nya giftermålsbalkens antagande
hava, såsom förut antytts, civilrättsliga regler om makes underhållsskyldighet
mot andra makens barn och adoptivbarn kommit till stånd.

civilrättsliga I den ovan berörda lagen om makes underhållsskyldighet mot andra
omTteT makens barn stadgas, att om make har under sin vårdnad barn i tidi°do
r håi i ssk y i - gare gifte eller utom äktenskap, är, så länge äktenskapet består, andra
andra makens ma^en jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets
anbarn^chnS> underhåll. Vad sålunda är stadgat skall emellertid, enligt'' vad vidare
adoptivbarn, föreskrives, ej medföra ändring i den underhållsskyldighet, som må åligga
den andre av barnets föräldrar. Lagen äger ej tillämpning i fråga om
barn till den, som har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej
kommit till stånd.

I 13 § i lagen den 14 juni 1017 om adoption, sådan denna
paragraf lyder enligt lag den 11 juni 1920, stadgas, att adoptant .och
adoptivbarn hava samma plikt att underhålla varandra som föräldrar
och barn i äktenskap. År adoptanten gift, har hans make den underhållsskyldighet
mot adoptivbarnet, som åligger make mot andra makens
barn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att bidraga till dess underhåll,
där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans make bliva ur stånd
att fullgöra sin underhållsskyldighet.

Lagberedningens
motivering
till de
civilrättsliga
bestämmelserna
om
makes underhållsskyldighet
mot andra
makens barn
och adoptivbarn.

I motiveringen till sitt förslag till lag om makes underhållsskyldighet
mot andra makens barn yttrade lagberedningen bland annat följande:

Enligt rådande praxis i fattigvårdsmål hade mannen såsom målsman
för sin hustru ansetts skyldig att efter förmåga bidraga till hennes barns
underhåll. Då enligt beredningens förslag till giftermålsbalk mannens
målsmanskap upphörde och vardera maken skulle ensam äga och förvalta
vad han införde, komme någon underhållsskyldighet för ena maken mot
den andres barn icke att kunna göras gällande med mindre ett uttryckligt
stadgande därom gåves. Obestridligt vore, att det ofta framstode

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

o

såsom en etisk plikt att bidraga till underhållet av styvbarn. 1 den
allmänna- uppfattningen förefunnes otvivelaktigt en skillnad mellan det
fall, att barnet vore upptaget i makarnas gemensamma hem, och det
fall, att så icke vore händelsen. En rättslig underhållsskyldighet för
make mot andra makens barn kunde dock icke lämpligen göras beroende
av det faktiska förhållandet, att barnet vistades i makarnas hem, över vilket
förhållande förstnämnda make själv knnde bestämma; uågot rättsligt tvång
att i hemmet upptaga andra makens barn torde nämligen icke kunna stadgas.
Ifrågavarande underhållsskyldighet mot makes barn skulle därför enligt
beredningens lagförslag vara beroende av det rättsliga förhållandet, att
barnet stode under makens vårdnad. Då vårdnaden om barn utom äktenskap
i regel ålåge modern, komme den i beredningens förslag givna regeln
vanligen att medföra, att mannen bleve underhållsskyldig mot ett hustruns
barn utom äktenskap men icke hustrun mot mannens. Ifrågavarande
underhållsskyldighet vore till sin natur så helt grundad i makarnas
äktenskap, att den ansetts böra upphöra, då äktenskapet upplöstes,
vare sig genom andra makens död eller annorledes, men böra bestå
under äktenskapet, även om makarna vunnit hemskillnad eller levde
åtskilda på grund av söndring.

Beträffande underhållsskyldighetens omfattning anförde lagberedningen
:

»Skall förevarande underhållsskyldighet mot makes barn fylla sin uppgift,
får den icke vara subsidiär i förhållande till makens egen underhållsskyldighet
mot barnet eller begränsas efter måttet av denna. Om exempelvis barnets moder
saknar egna tillgångar men är gift med en förmögen man, bör sistnämnda
förhållande, även om barnet icke uppväxer i makarnas hem, verka till förhöjande
av den standard, efter vilken barnet är berättigat till uppehälle och
uppfostran. A andra sidan bör nu ifrågavarande underhållsskyldighet icke
sträckas längre än efter måttet av den underhållsskyldiges egna tillgångar.
Om till exempel barnets moder har större tillgångar än sin make, bör den
höjning av underhållets standard, som är föranledd därav, icke i någon mån
gå ut över maken. I förevarande lagförslag stadgas därför skyldighet för
make att efter sin förmåga jämte andra maken bidraga till underhåll av dennes
barn. Härav följer, att det icke kan åläggas make arbetstvång till försörjande av
andra makens barn. Att nu ifrågavarande underhållsskyldighet, som är grundad
på det förhållandet, att den ene av barnets föräldrar ingått äktenskap med annan
person, icke bör medföra vare sig höjning eller sänkning av den bidragsplikt,
som kan åligga den andre av föräldrarna, torde vara uppenbart men har ansetts
böra fastslås genom ett uttryckligt stadgande. Beträffande underhållskostnadens
fördelning mellan makarna, sättet för underhållsskyldighetens fullgörande och
dylikt böra givetvis de regler, som enligt förslagen till giftermålsbalk och till
lag om barn i äktenskap skola gälla med avseende å makars gemensamma barn,
erhålla analogisk tillämpning.»

6

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

I fråga om lagens tillämplighetsområde yttrade beredningen:

»Förevarande lag bör i likhet med andra bestämmelser om familjerättslig
underhållsskyldighet äga retroaktiv verkan, såtillvida att den blir tilllämplig även
om barnets fötts och makarnas äktenskap ingåtts före lagens trädande i kraft.
Detta torde gälla utan särskilt stadgande. Däremot har det ansetts erforderligt
genom en uttrycklig lagbestämmelse fastslå, att vad i denna lag stadgas beträffande
makes barn icke skall äga tillämpning med avseende å barn till någon,
som enligt den före ikraftträdandet av lagen om äktenskaps ingående och upplösning
gällande lagstiftningen angående ofullkomnade äktenskap och därmed
likställda förbindelser har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap icke kommit
till stånd.»

I motiveringen till förslaget till lag om ändrad lydelse av 13 § i
lagen om adoption framhöll lagberedningen, att om den, som adopterat
ett barn, inginge äktenskap eller om, i de fall, då detta vore tillåtet,
ena maken under bestående äktenskap ensam adopterade ett barn, borde
andra maken bliva underhållsskyldig mot barnet på samma sätt som,
enligt vad beredningen föreslagit, make vore underhållsskyldig mot andra
makens barn. Av grunderna för 13 § i lagen om adoption följde, att
denna underhållsskyldighet för adoptantens make skulle gå före den
underhållsskyldighet, som ålåge adoptivbarnets föräldrar.

Såsom av chefen för civildepartementet betonades vid framläggande
av det utav 1918 års lagtima riksdag antagna förslaget till fattigvårdslag,
är det önskvärt, att nämnda lags stadganden om enskild försörjningsplikt
så nära som möjligt ansluta sig till civillagens motsvarande bestämmelser.
Berörda förslag överensstämde dock icke i allo med då gällande civilrättsliga
stadganden om underhållsskyldighet, vilket beträffande makar,
vilka vunnit äktenskapsskillnad eller hemskillnad, motiverades därmed, att
åtskilliga invändningar kunde göras såväl mot införande av en offentligrättslig
försörjningsplikt mellan makar, vilkas äktenskap slutligen upplösts,
som mot den begränsning i hemskilda makars försörjningsplikt, som
civillagen innehölle.

Det är icke min avsikt att nu framlägga förslag till åvägabringande
av fullständig överensstämmelse mellan fattigvårdslagen och civillagen
i förevarande hänseende. Emellertid har civillagen efter fattigvårdslagens
antagande undergått vissa förändringar, vilka torde göra det nödvändigt
att nu vidtaga ändring i sistnämnda lag.

Såsom lagberedningen framhållit, har enligt praxis i fattigvårdsmål
mannen såsom hustruns målsman ansetts pliktig att efter förmåga bidraga
till hennes baims underhåll. Mannens målsmanskap för hustrun har emellertid
upphävts genom nya giftermålsbalken. Samtidigt har i lagen om
makes underhållsskyldighet mot andra makens barn stadgats civilrättslig

7

Kungi, Maj:ts Proposition Nr IS 7.

skyldighet för make att, där andra maken under sin vårdnad har barn
i tidigare gifte eller utom äktenskap, så länge äktenskapet består, jämte
honom efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll.

Enligt 63 § fattigvårdslagen må fattigvårdssamhälle, som tillskyndats
kostnad för fattigvård, vilken enligt 1 § lämnats någon, för vars försörjning
skyldeman eller annan enligt 3 eller 4 § bort svara, av den,
vilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning för denna kostnad. Men
då försörjningsplikt för make mot styvbarn ej föreligger enligt någon
av sistnämnda båda paragrafer, saknar fattigvårdssamhället möjlighet att
i sådan ordning göra sitt ersättningskrav gällande mot styvfader. Det
är främst till botande av denna brist som det nu lärer vara ur praktisk
synpunkt önskvärt att åvägabringa överensstämmelse mellan fattigvårdslagen
och civillagen i förevarande hänseende.

Den bestämmelse om försörjningsplikt för make gentemot andra
makens barn, som sålunda enligt min mening bör införas i fattigvårdslagen,
torde böra i sak ansluta sig till civilrättens motsvarande stadgande.
Försörjningsplikten i fråga bör sålunda vara allenast villkorlig;
att dess åsidosättande icke kan föranleda utkrävande av arbetsskyldighet,
följer av innehållet i 71 § fattigvårdslagen, enligt vilken endast försummelse
att försörja minderårigt barn, adoptivbarn eller hustru kan leda
till dylik påföljd.

En konsekvens av den av mig nu förordade lagändringen torde vara,
att bestämmelse införes jämväl om offentligrättslig försörjningsplikt för
make gentemot andra makens adoptivbarn. Även i detta hänseende
torde saklig överensstämmelse med motsvarande civilrättsliga stadgande
böra komma till stånd.

I enlighet med ovan angivna grunder har jag låtit inom socialdepartementet
utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen
om fattigvården den 14 juni 1918.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget
samt hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.