Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.
1
Nr 171.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åt extra tvättbiträdet
vid Östersunds hospital Linnea Bylund; given
Stockholms slott den 11 mars 1921.
Kung! Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Henning Elmquist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
11 mars 1921.
N ärvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:
Med skrivelse den 15 mars 1919 har medicinalstyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd skrift av den 24 februari 1919, däri direktionen
för Östersunds hospital anmält, att extra tvättbiträdet vid hospitalet
Limma Bylund den 13 augusti 1916 under arbete i hospitalets tvättBihavg
till riksdagens protokoll 1921. L samt. 144 käft. (Nr 171.) 615 21
2
Medicinal
styrelsen.
Riks
försäkrings
anstalten.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.
inrättning fått sin liögra hand skadad så, att hennes arbetsförmåga
till följd därav blivit avsevärt nedsatt, samt att hon i anledning därav
icke syntes vidare böra bibehållas i anstaltens tjänst utan i stället beredas
skäligt understöd. På grund härav har direktionen anhållit, att
medicinalstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för beredande av årligt understöd
åt bemälda Linnéa Bylund.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande:
Sedan den Linnéa Bylund i anledning av berörda olycksfall åkomna skadan
läkts, tilläts hon att ehuru ej fullt arbetsför kvarstå i sin befattning, till dess
hon på egen begäran erhöll avsked den 15 maj 1918 med löfte att framdeles få
återinträda i tjänst vid hospitalet. Den 15 december 1918 erhöll hon ånyo anställning
såsom extra biträde i hospitalets tvättinrättning, vilken anställning hon
fortfarande innehade. Den befattning, som Linnéa Bylund den 31 december 1918
innehade vid hospitalet, var icke av beskaffenhet att kunna föranleda hennes överförande
på den från och med år 1919 gällande ordinarie staten för sjukvårds-och
ekonomipersonalen vid sinnessjukanstalterna, varigenom hon kunnat komma i åtnjutande
av de med sagda stat förenade avlöningsförmåner i händelse av sjukdom
och invaliditet. Yid tiden för ifrågavarande olycksfall gällde beträffande ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete lagen den 5 juli 1901, enligt vilken lag
ersättning icke syntes kunna utgå för skada, som uppkommit i sådant arbete
som det, vari Linnéa Bylund vid olycksfallet varit sysselsatt. Emellertid syntes
billigheten fordra, att Linnéa Bylund, vars arbetsförmåga avsevärt nedsatts genom
olycksfallet, icke lämnades utan understöd, då hon entledigades från sin anställning
vid hospitalet. Därest lagen den 17 juni 1916 angående försäkring för
olycksfall i arbete vid tiden för det nu ifrågavarande olycksfallet varit gällande,
hade Linnéa Bylund varit berättigad till ersättning för den henne tillfogade
skadan enligt nämnda lag. Det syntes styrelsen därför skäligt, att det understöd,
som skulle kunna tillerkännas Linnéa Bylund, bestämdes enligt i sist sagda lag
angivna grunder.
Under åberopande av vad sålunda anförts samt av Kungl. Maj:ts
brev den 3 juni 1892, vari förordnats, att fråga om understöd åt hospitalsbetjaning,
som skadats under tjänstgöring, skulle i varje förekommande
fall underställas Kungl. Maj:ts prövning, har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna Linnéa Bylund ett årligt understöd
enligt de i lagen den 17 juni 1916 angående försäkring för olycksfall
i arbete angivna grunder, att utgå under hennes återstående livstid från
och med den dag, då avsked från hennes anställning vid hospitalet
ägde rum.
Över framställningen hava utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten,
av statskontoret samt av justitiekanslersämbetet.
Vad först beträffar frågan om det arbete, vari Linnéa Bylund vid
olycksfallet varit stadd, vore sådant, som avsåges i lagen den 5 juli
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.
3
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,
anser riksförsäkringsanstalten, att med hänsyn till den jämförelsevis
betydande omfattning, vari Östersunds hospitals tvättinrättning bedrivits,
den vid densamma utövade verksamheten borde hänföras till fabriksrörelse
enligt 2 § av förenämnda lag och att Linnea Bylund således
vid olycksfallet borde anses hava varit stadd i sådant arbete, som i
samma lag avsåges. Vidkommande härefter den av ifrågavarande olycksfall
föranledda för framtiden bestående minskningen av arbetsförmågan
uppskattar riksförsäkringsanstalten densamma till 30 procent av'' normal
arbetsförmåga. Mot denna nedsättning svarade enligt olycksfallsersättningslagen
av år 1901 en årlig livränta av 90 kronor, varå jämlikt
kungörelsen den 28 juni 1918 angående förhöjning av vissa till i statens
tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.
skulle räknat från och med år 1918 utgå en tilläggsersättning med ett
årligt belopp, motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta eller 67
kronor 50 öre. Vad beträffar tidpunkten, från vilken Linnea Bylund
jämlikt förenämnda lag skulle varit berättigad att åtnjuta ifrågavarande
livränta, uppgiver riksförsäkringsanstalten densamma till den 1 januari
1917.
Då statskontoret ansåge ersättning jämlikt lagen den 5 juli 1901
icke höra till Linnéa Bylund utgå under frid, då hon åtnjutit avlöning
från Östersunds hospital, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte
förklara Linnéa Bylund berättigad att från och med den 16 maj 1918
uppbära en årlig livränta å 90 kronor, dock att sagda livränta icke
skulle utgå för tid efter nämnda dag, under vilken hon innehaft anställning
vid nämnda hospital.
Enär det i detta ärende avsedda olycksfall inträffade den 13 augusti
1916 samt avtal om ersättning ej skett, syntes — yttrar justitiekanslersämbetet
— Linnéa Bylund numera icke lagligen kunna göra
gällande anspråk på ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och syntes således
frågan, i vad mån ersättning borde beviljas henne, uteslutande bliva
beroende på prövning av vad billighet kunde anses påkalla.
Billigheten synes mig uppenbart kräva, att Linnéa Bylund kommer
i åtnjutande av understöd med anledning av den henne genom olycksfall
under arbete i statens tjänst vållade invaliditet, oaktat hon icke
lärer vara berättigad därtill enligt 1901 års olycksfallsersättningslag.
Statskontoret.
Justitie
kanslers
ämbetet.
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 171.
Understödet torde böra bestämmas till en årlig livränta enligt de i
nämnda lag stadgade grunderna. Å denna livränta, som torde uppgå
till 90 kronor, skall utgå tilläggsersättning enligt kungörelsen den 28 juni
1918 med ett belopp, motsvarande tre fjärdedelar av räntan, vilken
tilläggsersättning emellertid, om riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition
angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor,
kommer att höjas till 125 procent av räntan. Vad beträffar
frågan huruvida understöd bör utgå under tid, Linnéa Bylund varit
anställd i hospitalets tjänst, finner jag i likhet med statskontoret,
att, då hon — enligt vad jag inhämtat — trots sin nedsatta arbetsförmåga
uppburit full lön såsom extra tvättbiträde vid hospitalet, något
understöd ej bör utgå för tid, under vilken hon innehaft anställning vid
hospitalet.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra tvättbiträdet vid Östersunds hospital
Linnéa Bylund må med anledning av den nedsättning
av hennes arbetsförmåga, som föranletts av det henne
under arbete i hospitalets tvättinrättning den 13 augusti
'' 1916 drabbade olycksfall, för tiden från och med den
16 maj 1918 uppbära ett årligt understöd enligt de
i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete angivna grunder, dock
att understödet icke må utgå för tid efter förenämnda
den 16 maj, varunder hon innehaft anställning vid
hospitalet.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.