Kungl. Maj.is proposition Nr 165.

1

Jfr

165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse; given Stockholms slott den 11 mars 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 140 höft. (Nr 165.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 1 april 1919,
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks
rörelse, med mindre Konungen, där övertagandet icke finnes vara till
skada för det allmänna, lämnar tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.is proposition AV 165. *

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1921.

Närvar a nde:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm.
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm:

Genom lag den 1 april 1919 infördes i lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse en ny paragraf betecknad 254 a §, innehållande en bestämmelse,
att bankbolag ej må övertaga annat bankbolags rörelse, med
mindre Konungen, där övertagandet icke finnes vara till skada för det
allmänna, lämnar tillstånd därtill. Någon motsvarande bestämmelse
angående bankbolags övertagande av sparbanks rörelse finnes icke för
närvarande i gällande bank- eller sparbankslagstiftning.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har styrelsen för svenska
sparbanksföreningen gjort framställning om vidtagande av åtgärder för
sådan ändring i gällande sparbankslag, att hinder måtte uppställas mot
upplösning av sparbank, där sådan upplösning vore obehörig såsom icke
föranledd av sparbankens ställning.

Sparbanksföreningens styrelse har därvid, under erinran att i enlighet
med Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1920
särskilda sakkunniga blivit tillkallade inom finansdepartementet för verkställande
av en revision av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker,
framhållit, att det kunde antagas, att de sakkunnigas förslag och
därav föranledd ny sparbankslagstiftning icke kunde förväntas under den
närmaste framtiden. Den nuvarande sparbankslagen lede emellertid av
en brist, vilkens avhjälpande icke syntes tåla uppskov. På senare år
hade yppat sig bemödanden hos bankbolagen att genom köp förvärva
sparbanker, och dessa bemödanden hade då och då krönts med framgång.
Ett sådant fall vore försäljningen av Motala sparbank, en för -

Styre Isen för
svenska sparbanksföreningen.

1920 års
sparbankssakkunniga.

4 * Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

säljning som vore synnerligen uppseendeväckande därigenom att den
gällde en gammal, rätt stor sparbank och en stor köpeskilling, som
skulle användas till allehanda ändamål, under det att sparbanken, som
dock vore en allmännyttig inrättning, grundad och vårdad av föregående
generationer, tillintetgjorts. Mot detta förfaringssätt hade ej
hinder kunnat hämtas ur sparbankslagen, och hade styrelsen därför
hemställt om förutnämnda lagstiftningsåtgärd.

Den förutnämnda försäljningen av Motala sparbank ägde rum
under år 1920, därvid Östergötlands enskilda bank övertog sparbankens
rörelse samt dess tillgångar och skulder. Bland tillgångarna ingingo
vissa besparade vinstmedel, vilka jämte den köpeskilling, som sparbanken
betingat sig av banken, enligt beslut av sparbankens huvudmän skulle
användas till vissa angivna ändamål, avsedda att komma Motala stad
och dess omnejd tillgodo, bland annat anläggandet av ett lasarett. Det av
huvudmännen jämväl fattade beslutet om överlåtelse av sparbanken drogs
genom besvär under Kungl. Maj:ts prövning, och yrkades därvid, att
beslutet måtte förklaras ogiltigt. Kungl. Maj:t fann emellertid något
hinder för ifrågavarande överlåtelse icke förefinnas i gällande lagstiftning,
och genom resolution den 3 december 1920 lämnade Kungl. Maj:t
besvären utan avseende, såvitt de gällde själva överlåtelsen.

Över styrelsens för sparbanksföreningen framställning hava 1920 års
sparbankssakkunniga den 24 januari 1921 avgivit infordrat utlåtande.
Under framhållande, att, om också motiveringen till styrelsens framställning
antydde, att styrelsen närmast haft tankarna på sparbanks upphörande
på grund av dess uppgång i ett bankbolag, framställningen
dock syntes avse även andra fall av sparbanks upplösning, hava de
sakkunniga vidare anfört följande:

»De sakkunniga hava i det preliminära förslag till sparbankslag, som av dom
utarbetats, upptagit en bestämmelse om kvalificerad majoritet bland huvudmännen
för besluts fattande om sparbanks trädande i likvidation, vare sig sådant sker i
ändamål av rörelsens överlåtande till ett bankbolag eller eljest. Någon annan föreskrift
i syfte att försvåra eller förhindra sparbanks upplösning hava de sakkunniga
icke ansett böra i sparbankslagen upptagas. Däremot hava de sakkunniga för att
förhindra sparbanks upplösning genom dess överlåtelse till ett bankbolag, då detta
icke kan anses vara ur allmän synpunkt gagneligt, tänkt sig att i banklagen skulle
införas en bestämmelse, att ett bankbolag icke må övertaga eu, sparbanks rörelse
utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd.

Jämlikt lagen den 1 april 1919 om ändring i vissa delar av lagen om bankrörelse
är det nämligen bankbolag förbjudet att utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd
övertaga ett annat bankbolags rörelse. Detta stadgande tillkom på förslag av 1917

5

Kunyl. Maj ds -proposition Nr 165.

års bankkommitté, och tillåta sig de sakkunniga att ifråga om motiven till detsamma
hänvisa till innehållet i kommitténs betänkande nr 3. Enligt de sakkunnigas
förmenande äger vad av 1917 års bankkommitté framhållits till stöd för
dess nyssberörda förslag sin tillämpning även å sparbanker. Fall kunna nämligen
finnas, när upphörandet av en sparbank kan vara ur allmän synpunkt lika skadligt
som upphörandet av en vanlig bank. Och det av styrelsen anförda fallet, Motala
sparbank, synes giva vid handen, att ett beslut om en sparbanks överlåtelse å ett
bankbolag kan vara förestavat av andra intressen, låt vara av allmän natur,
än dem det bort tillkomma vederbörande att i egenskap av representanter för sparbanken
tillvarataga.

Av det nu sagda framgår alltså, att de synpunkter, som av sparbanksföreningens
styrelse gjorts gällande i dess förevarande framställning, blivit av de
sakkunniga beaktade i det preliminära förslag till ny sparbankslag, som av dem
utarbetats.

Med anledning av den nådiga remissen hava de sakkunniga nu haft att överväga,
huruvida de förslag av ovan angivna innebörd, som de sakkunniga torde
komma att i sinom tid framlägga, borde helt eller till någon del genomföras skyndsammare
än den nya sparbankslagstiftningen i övrigt. Därvid hava de sakkunnigas
flertal funnit, att detta icke lämpligen bör äga rum, för så vitt gäller bestämmelserna
i sparbankslagen. För att de föreslagna bestämmelserna i denna del skola
få tillbörlig effektivitet, kräves nämligen genomförandet av en annan tilltänkt bestämmelse,
nämligen om viss förändrad organisation av huvudmannainstitutionen.
Denna bestämmelse åter kan enligt de sakkunnigas mening icke framläggas utan i
.sammanhang med övriga bestämmelser i den nya sparbankslagen. Däremot synes
intet hinder, möta mot att genomföra ovanberörda, ändring i banklagen särskilt för
sig; och da det förhåller sig så, att med en sparbanks upplösning på grund av
frivilligt beslut av huvudmännen hittills så gott som undantagslöst varit förbunden
rörelsens överlåtelse till ett bankbolag, anse de sakkunniga, att det huvudsakliga
syftet med den gjorda framställningen skulle vinnas genom samma lagändring.

De sakkunniga tillåta sig därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t, med anledning av ifrågavarande framställning från svenska sparbanksföreningens
styrelse, ville i proposition till innevarande års riksdag föreslå, att det genom
ovannämnda lag den 1 april 1919 tillkomna stadgandet i 254 a § banklagen
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks rörelse med
mindre Konungen, där övertagandet icke finnes vara till skada för det allmänna,
lämnar tillstånd därtill.»

Bank- och fondinspektionen har i ett den 9 februari 1921 avgivet
utlåtande förklarat sig för sin del icke hava funnit anledning till erinran
emot den av 1920 års sparbankssakkunniga föreslagna ändringen av
254 a § i gällande banklag.

Då förutnämnda av 1917 års bankkommitté avgivna förslag till
införande i banklagen av en föreskrift om förbud för bankbolag att
utan särskilt tillstånd övertaga annat bankbolags rörelse den 31 januari

Bank- och
fondinspektionen.

Departe mentschefen.

6

Kungl. Muj:ts proposition Nr 165.

1919 underställdes Eders Kungl. Maj:ts prövning, framhöll dåvarande
chefen för finansdepartementet, att det i betraktande av de betydande
olägenheter, vartill en banksammanslagning under vissa omständigheter
kunde giva upphov, syntes för en sund och gynnsam utveckling av
vårt ekonomiska liv vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsvägmöjlighet
bereddes att underkasta en ifrågasatt banksammanslagning
granskning och förhindra densamma, om granskningen gåve vid handen,
att sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen kunde
komma att hava övervägande skadliga verkningar. Dessa synpunkter
vunno även anslutning inom riksdagen, och i enlighet med ett av
riksdagen antaget förslag infördes genom förutberörda lag den 1 april

1919 i banklagen en bestämmelse i det av bankkommittén avsedda
syftet.

Utredningen i nu förevarande ärende synes mig giva vid handen,
att samma synpunkter äga sin tillämpning beträffande bankbolags övertagande
av sparbanks rörelse. En bestämmelse, varigenom ett dylikt
övertagande gjordes beroende av särskilt tillstånd, synes redan därför
vara önskvärd. Därtill kommer, att en dylik bestämmelse skulle, såsom
ett komplement till den redan genomförda banklagstiftningen på detta
område gagna syftet med nämnda lagstiftning, nämligen förhindrandet
av en alltför långt gående bankkoncentration.

Lämpligheten av en bestämmelse i nu förevarande ämne vinner
stöd av de skäl, som styrelsen för svenska sparbanksföreningen anfört
i sin framställning. Styrelsen har visserligen i sin hemställan syftat
till en lagstiftning, som skulle äga större räckvidd, men såsom 1920
års sparbankssakkunniga framhållit skulle en lagstiftning av den utav
styrelsen ifrågasatta omfattningen betinga vissa mera vittgående ändringar
i sparbankslagen, med vilkas genomförande synes böra anstå till den
väntade allmänna revisionen av berörda lag. .....

Såsom nämnts har bank- och fondinspektionen anslutit sig till

1920 års sparbankssakkunnigas förslag till lagstiftning i nu förevarande
ämne.

Liksom kontrollen över sammanslagningar av bankbolag är förbehållen
Kungl. Maj:t, böra frågor om fusion mellan bankbolag och
sparbanker underställas Kungl. Maj:ts prövning. För erhållande av
tillstånd till fusion av sistnämnda slag bör samma fordran uppställas
som då fråga är om sammanslagning av bankbolag, nämligen att fusionen
icke skall finnas vara till skada för det allmänna.

En bestämmelse i förevarande ämne torde, på sätt 1920 års sparbankssakkunniga
föreslagit, böra inflyta i 254 a § i banklagen.

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 165.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni
1911 om bankrörelse och hemställde, att lagrådets yttrande över förslaget,
vilket fogats såsom bilaga till detta protokoll, måtte för det
ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet
inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Gunnar Grip.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 1 april 1919,
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks
rörelse, med mindre Konungen, där övertagandet icke finnes vara till
skada för det allmänna, lämnar tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj te lagråd tisdagen den
8 mars 1921.

Narv arande:

■

Justitierådet Berglöf,
Regeringsrådet Ernberg,
Justitieråden Mot,tv

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansJUSy10?’
j14^? mfor H.ans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 februari
1921 hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets yttrande skulle för det
«7 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 254 a § i lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse.

Förslaget som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen Albert Tondén. g

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Bihang tiU riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 140 höft. (Nr 165.)

2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Krångel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, lagrådets
o-enom utdrag av protokollet över finansärenden den 11 februar 19-1
inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om andrad lydes
av 254 a § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, vilket förslag av

''ap4dÄÄa— Sefen f—de, att iagförsl.get nrttte
jämlikt § 87 Regeringsformen genom proposition forelaggas riksdagen
till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bil. ... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olga Gjorlof.

STOCKHOLM, IsXaC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.