Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

I

Nr 158.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till anordnande
vid kommunikationsverken av arbeten för bekämpande
av arbetslösheten; given Stockholms slott den
4 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för socialdepartementet
och jordbruksdepartementet anförde chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Murray:

Den under de senaste månaderna allt mera tilltagande arbetslösheten
inom snart sagt alla verksamhetsområden här i landet bör otvivelaktigt
för statens del mana till att vid avskedandet av vid ''allmänna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 135 höft. (Nr 158.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

arbeten sysselsatt personal iakttaga större varsamhet än som under goda
konjunkturer är nödvändigt. De, som avskedats, hava ej samma tillfällen
som eljest att skaffa sig annan sysselsättning; deras lösgörande
åstadkommer dessutom, att de redan så bekymmersamma förhållandena
på arbetsmarknaden i motsvarande mån förvärras. Vid mina överläggningar
med cheferna för de under kommunikationsdepartementet lydande
affärsdrivande verken hava dessa synpunkter varit föremål för noggrant
beaktande. Att de anställda själva känna läget synnerligen allvarligt,
framgår med tydlighet av de framställningar i ämnet, som kommit mig
till hända.

Bland dessa framställningar tillåter jag mig erinra om den, vilken
i början av innevarande år ingavs av den socialdemokratiska riksdagsgruppen.
I denna anföres bland annat, att det under den svåra industriella
kris med åtföljande omfattande arbetslöshet, som nu rådde, vore statens
oavvisliga plikt att vid sina arbeten bereda så många medborgare som
möjligt sysselsättning. I sådant hänseende borde statsarbeten, för vilka
medel funnes tillgängliga men som ännu icke påbörjats, omedelbart
igångsättas. För att, i den mån det över huvud vore möjligt, undvika
uppsägning av redan anställda, borde ett intimt samarbete åvägabringas
mellan de olika verkens chefer och arbetsledare i syfte att bereda arbete
vid annat verk eller arbetsplats åt de arbetare, som icke kunde beredas
sysselsättning i sin nuvarande befattning. I de fall arbete genom dessa
åtgärder icke kunde beredas alla vid ett verk eller en arbetsplats anställda,
borde i stället för uppsägning arbetstiden förkortas.

Vid anmälan den 28 januari 1921 av berörda framställning anbefallde
Kungl. Maj:t statens arbetslöshetskommission att tillse, i vad mån
de sålunda uttalade önskemålen kunde tillgodoses, samt därvid träda i
nära förbindelse med järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen samt lantbruksstyrelsen.
Vidare anbefallde Kungl. Maj:t nämnda ämbetsverk att i omförmälda
avseende i största möjliga utsträckning samarbeta med statens
arbetslöshetskommission ävensom i övrigt taga all den hänsyn till innebörden
av nämnda önskemål, som — vad beträffade järnvägsstyrelsen,
telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen, med beaktande
av deras egenskap av affärsdrivande verk — kunde vara möjligt.

I en till chefen för socialdepartementet ställd, till mig överlämnad
skrivelse av den 28 februari 1921 har arbetslöshetskommissionen sedermera
meddelat, att vid de konferenser, som på grund av Kungl. Maj:ts
nyssnämnda beslut ägt rum mellan arbetslöshetskommissionens ordförande
och cheferna för statens affärsdrivande verk, konstaterats, att arbeten av

Kungl. May.ts proposition nr 158.

3

olika slag och i vitt skilda delar av landet, vilka arbeten skulle vara
ägnade att såväl förebygga ytterligare avskedanden av statsanställda som
bereda möjlighet att intaga ett avsevärt antal arbetslösa från öppna arbetsmarknaden,
kunde, under förutsättning av att nödiga medel ställdes
till förfogande, inom kort tidsutdräkt igångsättas. Till ledning för lokaliseringen
av dessa arbeten kunde arbetslöshetskommissionen meddela
uppgift om de orter och trakter inom landet, vilka syntes vara mest i
behov av sådant bistånd för där rådande arbetslöshets mildrande. Det
torde dock enligt arbetslöshetskommissionens uppfattning böra ankomma
på Kungl. Maj:t att på grundval av från vederbörande ämbetsverk meddelade
närmare uppgifter bedöma medelsbebovet samt av riksdagen äska
behövliga belopp. För egen del ville kommissionen livligt förorda, att
sådana statens egna arbeten omedelbart komme i gång i den utsträckning,
som det allmänna penningläget i landet och de statsfinansiella möjligheterna
medgåve.

De av arbetslöshetskommissionen sålunda framförda synpunkterna
hava ytterligare utvecklats av chefen för socialdepartementet i samband
med det av honom tidigare denna dag framlagda förslaget angående
anslag för bekämpande av arbetslösheten.

Med hänsyn till den statsfinansiella situation, som under de senare
åren varit rådande, bar det givetvis varit nödvändigt att genom begränsning
av anläggningar och arbeten vid de affärsdrivande verken söka i
möjligaste mån nedbringa statens lånebehov. På grund av den allt mer
framträdande allmänna arbetslösheten måste emellertid dessa sparsamhetssynpunkter
nu i viss mån vika för angelägenheten av att bereda
ökade arbetstillfällen och för undvikande av att staten genom ett omfattande
avskedande av personal ytterligare försämrar läget på arbetsmarknaden.
För att sätta statens affärsdrivande verk i tillfälle att i nu
angivna syfte ävensom för att i övrigt lätta arbetsmarknaden igångsätta
nya arbetsföretag eller bedriva arbeten, vartill medel anvisats, i större
omfattning än de beviljade medlen möjliggöra, anser jag mig i likhet
med chefen för socialdepartementet böra förorda, att särskilda anslag
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Därvid är emellertid att märka,
att de arbeten, som utföras för statens domänverk, i regel bestridas med
verkets driftinkomster i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd plan och
att särskilda anslag för dessa arbeten icke pläga uppföras i riksstaten.
Det lärer därför ej heller nu böra ifrågasättas att för detta verks vidkommande
äska medel under utgifter för kapitalökning för sådana arbeten,
som påkallas med hänsyn till rådande arbetslöshet. Därest det ur
förevarande synpunkt befinnes nödvändigt att bedriva verkets arbeten i

4

Kung i. May.ts proposition nr 158.

Statens

järnvägar.

större omfattning än som är förenligt med verkets affärsintresse, har man
avsett, att det av chefen för socialdepartementet äskade arbetslöshetsanslaget
skulle anlitas för täckande av den del av arbetskostnaderna, som
icke kan anses ekonomiskt motiverad. De särskilda medel, som i enlighet
med vad ovan anförts nu skulle av riksdagen äskas, böra alltså avses
för övriga affärsdrivande verk med undantag av postverket, som icke
torde vara i stånd att erbjuda några för här ifrågavarande ändamål avsevärda
arbeten.

Rörande omfattningen av de arbeten, som för sistnämnda ändamål
skulle anordnas, torde följande från vederbörande verk inkomna
förslag och uppgifter vara belysande.

I en till mig inkommen skrivelse av den 29 januari 1921 har järnvägsstyrelsen
ifrågasatt och uttalat önskvärdheten av att för motarbetande av rådande
arbetslöshet medel under innevarande år snarast möjligt ställdes till styrelsens
disposition dels för påbörjande av vissa arbeten, till vilka styrelsen förut begärt
medel hos statsmakterna, men till vilka sådana medel ännu ej beviljats, dels för
bedrivande av vissa arbetsföretag i raskare tempo än som vore möjligt med nu
disponerade anslag. Dessa arbeten, som hava karaktären av vanliga anläggningsarbeten,
skulle kräva ett anslagsbelopp under innevarande år, utöver förut anvisade
eller av Kungl. Maj:t äskade anslag, av sammanlagt i avrundat tal 3,750,000
kronor. Därest detta belopp ställdes till järnvägsstyrelsens förfogande, beräknas
cirka 700 man kunna beredas sysselsättning under tiden april—december detta år.

De av styrelsen i nämnda skrivelse föreslagna arbetena avse huvudsakligen
banarbeten, anläggningar vid bangårdar, växel- och signalsäkerhetsanläggningar
och äro sådana, där jämförelsevis små materialinköp äro erforderliga och
där alltså en i förhållande till kostnaderna jämförelsevis stor arbetsstyrka kan
utnyttjas.

Järnvägsstyrelsen har vidare inkommit med uppgift å sådana arbeten vid
statens järnvägar, vilka skulle vara lämpliga att igångsätta såsom rena kristidsarbeten
och vid vilkas utförande enligt styrelsens mening en medeltimpenning
borde tillämpas, som ligger omkring 25 procent under den eljest vid statens järnvägar
gällande timpenningen. Utförandet av de senare arbetena i föreslagen
omfattning skulle kräva ett anslag av omkring 1,240,000 kronor, och skulle därmed
cirka 570 man kunna beredas sysselsättning under tiden april—december
innevarande år. Styrelsen har emellertid ansett, att allenast en de! av det beräknade
kostnadsbeloppet borde belasta anslagen under kapitalökning.

För belysande av personalindragningarna vid statens järnvägars banavdelning
under de senare åren har järnvägsstyrelsen lämnat följande uppgift å
antalet anställda extra ordinarie, aspiranter samt arbetare av olika kategorier
dels i juni, dels i december månad åren 1916—1920 samt i januari månad 1921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

5

Å r

För drift och under-håll

För förändrings- och
nybyggnadsarbeten

Anm.

juni

december

juni

december

1916...........

3 331

2 455

1185

1542

1917...........

3 099

2 563

1442

1436

1918...........

5 228

3 658

2 344

2 025

1919...........

4 672

2 078

1974

1186

1920 ...........

3 373

1722

1702

1050

1921...........

>) 1 378

'') 974

*) Avser januari månad.

Från telegrafstyrelsen har jag i föreliggande fråga erhållit följande uppgifter:
Under hösten 1920 och vintern 1921 hava till följd av arbetsbrist vid verkets
linjearbeten avskedats 461 arbetare, fördelade på de olika linjedistrikten enligt
nedanstående tabell:

I linjedistriktet..................70

II » 98

III » 40

IV > _

V » 52

VI » 201

Summa 461

Det är emellertid att märka, att en del linjearbetare alltid till följd av
arbetsbrist avskedas på höstarna, enär telegrafverkets linjearbeten delvis äro säsongarbeten.
Avskedandena hava dock under hösten 1920 varit av något större
omfattning än förut, mest beroende på att arbetsstyrkan under sommaren 1920
uppökades mera än fallet varit föregående år, till följd av att jämförelsevis störa
anslag för nybyggnader erhållits för år 1920. De arbetare, som avskedats, hava
till allra största delen varit tillfälligt anställda, som icke varit knutna vid verket
med fastare band.

Mesta avskedandena hava, som av ovanstående framställning synes, gjorts å
VI linjedistriktet, där liniearbeten på grund av klimatiska förhållanden icke med
fördel kunna i större omfattning bedrivas vintertid. Telegrafstyrelsen har emellertid
för avsikt att till sommaren på nytt uppöka arbetsstyrkan inom detta
distrikt.

Till följd av brist på erforderliga medel måste emellertid ytterligare avskedanden
äga rum vid linjedistrikten.

Dessa avskedanden beräknas fördela sig på de olika distrikten sålunda:

Telegraf verket.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

I liniedistriktet....... 50

II » 100

III » 40

IV » 100

V » 40

Yl » —

Summa 330

eller i runt tal omkring 300 man. Dessa arbetare äro till allra största delen fast
anställda arbetare, vilka förvärvat yrkeskunnigbet inom facket, varför styrelsen
finner det särskilt beklagligt, om de skulle behöva lämna verket. För att bereda
dem sysselsättning bar det varit styrelsens avsikt att, om erforderliga medel
kunde erhållas, redan innevarande år utföra vissa önskvärda underhållsarbeten,
vilka i annat fall måste utföras under nästa eller de närmaste åren. Härför erforderliga
medel skulle uppgå till 2,500,000 kronor, därav omkring 1,000,000 kronor
beräknas utgöra avlöningar. Resterande 1,500,000 kronor utgöra kostnad för
material, huvudsakligen stolpar och kablar, frakter m. m., vilka äro erforderliga
för dessa arbeten. Då emellertid nu berörda arbeten avse anläggningarnas underhåll,
skulle de erforderliga medlen icke utgå av anslag för kapitalökning. En del
av dessa utgifter skulle alltså komma att i framtiden åstadkomma ett bättre
driftsresultat.

Yid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn utgjorde arbetsstyrkan vid slutet
av år 1920 omkring 800 man.

Till följd av minskad abonnenttillströmning med därav följande minskat
behov av växelbord och apparater kan verkstaden icke nu sysselsätta denna arbetsstyrka.
Redan i februari hava därför 114 arbetare avskedats, samtidigt med
att arbetstiden inskränktes till 5 dagar i veckan, och ytterligare omkring 90
arbetare komma att avskedas i mars.

Återstående 600 man, nästan uteslutande specialutbildade arbetare med
flera års anställning vid verkstaden, kunna emellertid trots den minskade arbetstiden
icke sysselsättas, så framt verkstaden endast skall tillverka årets behov av
apparater, växelbord m. m.

För att icke behöva avskeda dessa arbetare eller allt för starkt knappa in
på arbetstiden, vore det därför nödvändigt att redan i år tillverka apparater och
växelbord, som först ett kommande år skulle bliva erforderliga för rikstelefonnätets
utveckling. Härför erfordras emellertid ytterligare anslag, vilka lämpligen
skulle kunna tagas såsom lånemedel för fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende. För att undvika ytterligare avskedanden beräknas ett
anslag av 3,300,000 kronor bliva behövligt, om arbetstiden är 5 dagar i veckan,
och 2,300,000 kronor, om arbetstiden nedsättes till 4 dagar i veckan. Av dessa
belopp skulle omkring 1,000,000 resp. 700,000 kronor belöpa å avlöningar. Från
telegrafstyrelsens sida bär starkt framhållits vikten av att ytterligare anslag kan
erhållas för ifrågavarande ändamål. Verkstaden läge i Nynäshamn, där några
andra arbetstillfällen icke kunde erhållas. De arbetare, det gällde, vore själva
stammen bland verkstadsarbetarna, och det vore för verkstaden en oersättlig förlust,
om dessa skulle vara tvungna att söka sig arbete på annan ort. Att sedermera
få dem åter bleve antagligen ogörligt, varjämte även bostadsfrågan bleve

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

7

synnerligen komplicerad, när verkstaden en gång behövde på nytt öka sin arbetsstyrka.

Vid de anläggningsarbeten, som bedrivas av vattenfallsstyrelsen, var under
sommaren 1920 sysselsatt en arbetsstyrka av omkring 1,700 man. På grund av
nödtvungna minskningar genom otillräckliga anslag och samtidigt ökade arbetskostnader
måste i slutet av år 1920 och i början av innevarande år väsentliga minskningar
ske beträffande såväl arbetare som övriga anställda. Minskningen fördelar
sig på ungefär följande sätt:

vid Luleälvens kraftverksbyggnader....... 300 man

» Motala kraftverksbyggnad..........140 »

» övriga arbetsföretag............. 60 »

Summa 500 man

Vattenfallsstyrelsen beräknar, att, därest ett belopp av omkring 2,620,000
kronor utöver förut tillgängliga medel ställes till styrelsens förfogande, arbete vid
verkets arbetsplatser skall under återstående delen av året kunna beredas för dels
ovan angivna antal (500) arbetare, dels därutöver 250 man. För att sysselsätta
endast de uppsagda arbetarna under återstående delen av året beräknas ett tililäggsanslag
av omkring 1,800,000 kronor. Av de sålunda beräknade tilläggsanslagen
böra emellertid enligt vattenfallsstyrelsens mening allenast cirka 1,590,000
respektive 1,150,000 kronor påföras vattenfallsverket.

Från postverkets sida har förslag om särskilda anslag för beredande av
nödhjälpsarbeten för verkets vidkommande ej framlagts.

Innebörden av de utav järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
framlagda förslagen i fråga om anslag för beredande av
nödhjälpsarbeten framgår av följande sammanställning, däri kostnadssiffrorna
upptagits till avrundade belopp:

Begärda anslag

under ut-gifter för
kapital-ökning.

av andra
medel.

Antal sysselsatta
arbetare.

Järnvägsstyrelsen.................

4,320,000

670,000

cirka 1,270

Telegrafstyrelsen.................

3,300,000

2,500,000

» 900 '')

Vattenfallsstyrelsen................

1,590,000

1,030,000

» 750

Summa

9,210,000

4,200,000

cirka 2,920

Att för närvarande framlägga någon närmare plan för de arbeten,
som för bekämpande av arbetslösheten böra komma till utförande vid de

Statens

vattenfalls verk.

Postverket.

*) Härav C00 vid verkstaden.

8

Kung!,. Majds proposition nr 158.

ifrågavarande verken, torde knappast vara möjligt. I detta hänseende
måste givetvis den vidare utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden
vara avgörande. De särskilda av de tre verken framlagda uppskattningarna
måste anses som förslag, från vilka man för tillfället
kan utgå. Det synes därför nödvändigt, att Kungl. Maj:t lämnas frihet
att med ledning av hemställanden-från arbetslöshetskommissionen samt
vederbörande verk bevilja medel till arbeten å sådana orter och trakter
inom landet, där åtgärder för arbetslöshetens mildrande kunna vara
mest av behovet påkallade. Därvid torde såväl nya företag som ock
arbeten, vartill medel redan anvisats av riksdagen, böra kunna komma
i fråga. Givetvis bör emellertid framdeles en närmare redogörelse för
medlens användning lämnas riksdagen.

Då av det anförda framgår, att någon fördelning mellan vederbörande
affärsdrivande verk av de för ifrågavarande ändamål erforderliga
medlen ej nu kan ske, torde för ändamålet böra anvisas ett gemensamt
anslag under utgifter för kapitalökning.

I den mån medel från det nu ifrågasatta anslaget tilldelas vederbörande
verk, kommer det i affärsföretaget nedlagda kapitalet, som skall
förräntas, att i motsvarande grad ökas. Emellertid är det uppenbart, att
här avsedda arbetens igångsättande vid nuvarande tidpunkt i många fall
kan vara ur affärssynpunkt olämpligt. Där så är förhållandet, få arbetena
i mer eller mindre hög grad karaktär av rena nödhjälpsarbeten.
Härav torde följa, att därest arbetenas utförande på nuvarande tidpunkt
kommer att förorsaka vederbörande verk viss merkostnad, som
ur ekonomisk synpunkt icke kan anses försvarlig, denna merkostnad till
lämplig del bör bestridas av medel från socialdepartementets anslag till
bekämpande av arbetslösheten, och torde Kungl. Maj:t böra äga frihet
att träffa avgörande i fråga om fördelningen av arbetskostnaderna mellan
de båda anslagen. I den mån kostnaderna för arbetena utgå från arbetslöshetsanslaget,
böra desamma icke belasta verkens kapitalkonton.

I de fall, där de arbeten, som här avses, i avsevärd grad kunna
betraktas såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten
i regel plägar ske, lägre arbetslöner än de i allmänhet vid verkens byggnader
gällande böra tillämpas, ehuru frihet bör finnas att laga efter omständigheterna.
Om en dylik reduktion av arbetslönerna vidtages, torde
det i allmänhet vara ändamålsenligt, att arbetena anordnas genom arbetslöshetskommissionens
förmedling. Huruvida så bör ske, synes emellertid
kunna avgöras av vederbörande verk i samråd med kommissionen eller,
om enighet därom ej kan vinnas, av Kungl. Maj:t.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Beträffande storleken av det anslag, som för ifrågavarande ändamel
bör äskas, har jag efter samråd med cheferna för social- och finansdepartementen
ansett detsamma böra bestämmas till 9,000,000 kronor, att
utgå å tilläggsstat för år 1921.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Ivungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels på tilläggsstat för år 1921 under titel »Utgifter
för kapitalökning, statens affärsverksamhet» anvisa
ett reservationsanslag av 9,000,000 kronor, att enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande användas för sådana arbeten
vid telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, vilka kunna påkallas för bekämpande
av arbetslösheten;

dels och, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, att de i förslaget till tilläggsstat för år 1921
bland inkomsterna under rubiäken »Fast upplåning»
upptagna lånemedel skola höjas med nyssnämnda belopp
9,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 135 höft. (Nr 158.)

•2