Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.
7
Nr 137.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökade
medel till stipendier åt dövstumlärarelever; given
Stockholms slott den 4 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. J.son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde:
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning be- ökade medel
viljade 1889 års riksdag till befrämjande av dövstumundervisningen ^ dövstum*
ett förslagsanslag av 200,000 kronor, att på ordinarie stat uppföras, lärarelever.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.
varjämte riksdagen medgav, att av detta anslag finge utgå till stipendier
åt dövstumlärarelever årligen högst 3,000 kronor. I 1921
års riksstat är förberörda förslagsanslag upptaget med oförändrat
belopp, 200,000 kronor.
Under en följd av år har det belopp å högst 3,000 kronor, som
enligt riksdagens medgivande skulle få utgå till stipendier åt dövstumlärarelever,
visat sig otillräckligt. Särskilt har detta varit fallet
efter kristidens inträde. Dessförinnan utgick varje stipendium
i regel med ett belopp av 800 kronor för läsår. Kungl. Maj:t har
emellertid funnit, skäligt att höja stipendiebeloppet för läsåret 1918-1919 till 1,100 kronor och för läsåret 1919—1920 till 1,400 kronor.
För läsåret 1920—1921 anhöll styrelsen för första dövstumskoldistriktet
om stipendier åt tre dövstumlärarelever med ett belopp av
2,000 kronor åt en var av dem. Efter att hava erinrat om stipendiebeloppens
storlek för läsåret 1919—1920 yttrade styrelsen till stöd
för sin framställning:
En ytterligare höjning av stipendiebeloppen har synts styrelsen ofrånkomlig.
Det har nämligen visat sig att personer, som haft för avsikt att söka sig
in på dövstumlärarbanan, ändrat mening, sedan upplysning vunnits angående
stipendiebeloppens storlek, och dessa personer hava i allmänhet varit de bättre
utrustade, vilka härigenom dövstumundervisningen gått förlustig. För få sökande
hava anmält sig. Under de tre sista åren har ej något val kunnat äga rum mellan
aspiranterna, då dessa ej varit flera än antalet ledigförklarade platser. År
1919 anmälde sig endast en sökande, under det att de ledigförklarade platsernas
antal var fyra.
På grund härav och med hänsyn till angelägenheten att i tid motverka eljest
befarad brist på lärare för dövstumma och att till dövstumundervisningen
draga dugande krafter får styrelsen hemställa, att var och en av ovanberörda
dövstumlärarelever måtte tilldelas ett stipendium av 2,000 kronor.
Över sagda framställning avgav skolöverstyrelsen, efter hörande
av inspektören för, dövstumundervisningen, den 29 oktober 1920
infordrat utlåtande.
Inspektören ansåg en höjning av stipendiebeloppen på sätt i
framställningen föreslagits vara nödvändig och anförde som skäl
härför, efter att hava erinrat om den höjning av stipendiebeloppen,
som vidtagits under kristiden:
Uträknar man, till vilket belopp stipendierna skulle hava stigit, därest
Ökningen skett efter de grunder, som staten för närvarande bestämt i fråga
om dyrtidstillägg för sina tjänstemän, skulle detta hava utgjort 2,112 kronor.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.
Såsom styrelsen framhåller, har den relativt ringa ökningen av ifrågavarande
stipendiebelopp haft till följd, att antalet inträdessökande till dövstumlärarseminariet
varit så litet, att vid antagandet av elever intet val kunnat göras.
Aven hava under de sista åren de sökande varit i kvalitativt hänseende svagare
än sökande av äldre årgångar, så att rektor ej med samma noggrannhet som
förr kunnat ställa sig till efterrättelse den i § 40 lagen angående dövstumundervisningen
givna föreskriften att endast antaga elever, som »med goda vitsord»
avlagt avgångsexamen vid folkskoleseminarium. Då av de nu i tjänst varande
föreståndarna och lärarna ej mindre än sju redan inträtt i pensionsåldern och således
snart komma att avgå, kan det befaras, att brist på lärare, och särskilt bättre
kvalificerade sådana, komme att snart nog uppstå, därest ej åtgärder vidtagas för
att förmå tillräckligt antal kompetenta personer att ställa sig i dövstumskolans
tjänst.
Skolöverstyrelsen tillstyrkte bifall till framställningen.
Vidare anhöll föreståndarinnan för den med drottning Sofias
stiftelse förenade vårdanstalten, att en av styrelsen för dövstumlärarseminariet
å Manilla till extra elev vid seminariet antagen lärarinncelev
vid vårdanstalten måtte för läsåret 1920—-1921 i stipendium
erhålla samma belopp, som kunde bliva fastställt för övriga lärarelever
vid nämnda seminarium.
Uti infordrat, den 27 juli 1920 dagtecknat utlåtande tillstyrkte
skolöverstyrelsen, efter förenämnda inspektörs hörande, bifall även
till denna ansökning.
På grund av remiss yttrade statskontoret sig den 27 november
1920 över båda dessa ansökningar och anförde därvid följande:
Sedan åtskilliga år tillbaka har bidrag till ifrågavarande utgift utgått ur f. d.
allmänna dövstuminstitutets donationsmedels fond. Dessa bidrag uppgingo före år
1916 till helt obetydliga belopp — några hundratal kronor —, men hava de senare
åren ökats i väsentlig grad och utgjorde åren 1916—1919 respektive 2,600,
1,800, 3,000 och 2,600 kronor. Denna ökade belastning av fondens utgiftssida
har medfört, att dess nettobehållning från 1916 års början till utgången av år
1919 minskats med nära 3,200 kronor, vilket förhållande måste anses mindre
tillfredsställande i betraktande av de krav, som i övrigt ställas på fonden.
Mot beloppen av de nu föreslagna stipendierna anser sig statskontoret icke
kunna framställa någon erinran. Därest de varda av Kungl. Maj:t anvisade, erfordras
emellertid till deras gäldande ett fyllnadsanslag av 5,000 kronor utöver
den för ändamålet avsedda delen av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen.
Med så stort belopp lärer under ovan angivna omständigheter
f. d. allmänna dövstuminstitutets donationsfond icke kunna belastas. Statskontoret
får därför hemställa, att de fyllnadsmedel, som utöver anslaget erfordras
för gäldande av de stipendier, som kunna komma att av Kungl. Maj:t beviljas,
måtte anvisas att utgå av åttonde huvudtitelns allmänna besparingsfond.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 116 käft. (Nr 136—138.) 2
10
Departementschefen
.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 137.
Statskontoret tillåter sig vidare i detta sammanhang erinra, att statskontoret
i utlåtande den 24 oktober 1919 angående liknande stipendier för läsåret 1919—
1920 ifrågasatt, huruvida icke åtgärder borde vidtagas till undvikande av att
dylika utgifter fortfarande komme att belasta meranämnda fond, vilken vore
synnerligen hårt anlitad, samt föreslagit att framställning måtte avlåtas till riksdagen
angående höjning av den från förenämnda förslagsanslag utgående anslagsposten
till stipendier åt dövstumlärarelever. Denna statskontorets hemställan synes
emellertid icke hava föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med anledning
av vad i förevarande ärende förekommit tillåter sig statskontoret därför förnya
sin nyssnämnda framställning och sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos
riksdagen utverka höjning, om möjligt redan från och med 1921, av ifrågavarande
anslagspost, nu högst 3,000 kronor, till förslagsvis högst 8,000 kronor.
Den 31 december 1920 anvisade Kungl. Maj:t till stipendier för
läsåret ''1920—1921 åt förenämnda fyra dövstumlärarelever 8,000
kronor, att utgå med 2,000 kronor till en var av dem. Det sålunda
anvisade beloppet skulle utgå med 3,000 kronor från förslagsanslaget
till befrämjande av dövstumundervisningen och med 5,000 kronor
från det i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till extra utgifter.
Såsom redan erinrats, kräves enligt § 40 i lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen för att antagas till elev vid
dövstumlärarseminariet, bland annat, att hava med goda vitsord avlagt
avgångsexamen vid något statens seminarium för bildande av
folkskollärare eller lärarinnor. Av det föregående framgår, att de
inträdessökande vid dövstumlärarseminariet under de senare åren
minskats i så hög grad, att nyssnämnda inträdesvillkor icke kunnat
upprätthållas. Ett år kunde endast en elev erhållas, varför tre elevplatser
det året blevo obesatta. Förklaringen till detta för dövstumundervisningen
synnerligen ogynnsamma förhållande är otvivelaktigt
att söka dels däri, att de från folkskoleseminarierna utexaminerade
folkskollärarna numera i allmänhet utgå från sagda seminarier med
en ansenlig skuldbörda och därför icke gärna underkasta sig en
betydande ökning av densamma genom ytterligare en ettårig kurs
vid dövstumlärarseminariet med därpå följande ettårig provårskurs,
dels ock däri, att folkskollärare »med goda vitsord» i folkskollärarexamen
under nuvarande lärarbrist inom rikets folkskolor hava ytterligt
lätt att inom kort tid erhålla ordinarie anställning vid folkskola.
Vill man tillgodose dövstumskolorna med väl kvalificerade
lärarkrafter, gives därtill enligt min mening intet annat medel än
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.
att i ekonomiskt avseende jämna vägen till dessa skolor för de folkskollärare,
som kava lust att ägna sig åt dövstumundervisningen.
Men härtill räcker icke det belopp av högst 3,000 kronor från förutnämnda
förslagsanslag, som för närvarande står till förfogande för
ändamålet. I likhet med statskontoret och av skäl, som i det föregående
angivits, anser jag, att sagda belopp bör höjas till högst
8,000 kronor, samt att sistnämnda summa bör vara att tillgå från
och med läsåret 1921—1922. Skulle det visa sig, att tillgången på
inträdessökande vid dövstumlärarseminariet framdeles blir så stor,
att den kan motivera en sänkning av stipendiebeloppen, lärer Kungl.
Maj:t icke underlåta att vidtaga en sådan. Någon ökning av det
ifrågavarande anslaget är icke behövlig för den ovannämnda höjningen
av beloppet för elevstipendier, och detta så mycket mindre
som anslaget ständigt haft att uppvisa överskott.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till befrämjande
av dövstumundervisningen må från och
med läsåret 1921—1922 till stipendier åt dövstumlärarelever
årligen utgå högst 8,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Floren.
V