Kunql. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfällig
avlönings förbättring för tre preparatorer vid naturhistoriska
riksmuseet; given Stockholms slott den
11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Gteer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 116 käft. (Nr 136—138.) 1

2

Tillfällig avlöningsförbättring
för
tre preparatorer
vid naturhistoriska

riksmuseet.

Kungl. Maj-ts proposition Nr 136.

När naturhistoriska riksmuseet, med undantag av etnografiska
avdelningen, för ett tiotal år sedan utflyttade till Frescati, erhöll
var och en av de sju vaktmästarna samt maskinisten bostadslägenhet
om två rum och kök vid museet. Bostadslägenheternas antal var
nio och den nionde lämnades åt den äldste, fortfarande vid museet
anställde preparatorn å zoo-paleontologiska avdelningen. För de tre
övriga preparatorerna kunde bostäder vid Frescati icke beredas, varför
de nödgades bo i huvudstaden samt med uppoffring av tid och
penningar förskaffa sig fram och tillbaka mellan denna och arbetsplatsen.

Detta förhållande har föranlett, att tid efter annan framställningar
gjorts i syfte att de tre preparatorer, som sakna bostad vid
museet, måtte på ett eller annat sätt erhålla gottgörelse härför.
Under år 1916 gjordes en dylik framställning, vilken avsåg att bereda
vederbörande hyresbidrag för år 1917 eller annan tillfällig löneförbättring.

Över denna framställning avgavs infordrat utlåtande av statskontoret, som
därvid anförde, att det vore obestridligt, att den preparator, som åtnjöte bostad
med vedbrand och lyse mot avdrag å avlöningen med allenast 250 kronor, härigenom
vore avsevärt bättre ställd än de tre preparatorer, som nödgades bosätta
sig inom Stockholm; att, då emellertid detta förhållande måste hava varit förutsett
vid fastställandet av löneregleringen för dessa befattningshavare, beviljandet
av hyresbidrag åt nyssnämnda tre preparatorer skulle få karaktären av en partiell
ny lönereglering, samt att en sådan svårligen kunde tillstyrkas, helst i betraktande
av de konsekvenser, som detta ej kunde undgå att medföra i andra
dylika fall.

Den 30 december 1916 fann Kungl. Maj:t framställningen om
beredande av hyresbidrag åt de tre preparatorerna ej föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Handlingarna överlämnades emellertid
till finansdepartementet för att tagas i övervägande vid behandling
av frågan om tillfällig avlöningsförbättring åt vissa befattningshavare.

En under år 1917 förnyad framställning i enahanda syfte föranledde
enligt Kungl. Maj:ts den 23 november 1917 meddelade beslut
ej vidtagande av någon åtgärd.

Sedermera fastställdes genom 1918 års riksdags beslut och kungörelsen
den 1 november 1918 (nr 836) ny reglering av avlöningsförhållandena
för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
(bl. a. preparatorer), att gälla från och med år 1919. Där -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

vid stadgades ett förhöjt avdrag å lönen för dem, som erhålla bostad
i kronans hus jämte bränsle och lyse, nämligen, såvitt Stockholm
angår, 300 kronor för bostad med bränsle och 25 kronor för lyse.

På detta sätt har visserligen den förmån, vilken preparatom med
bostad erhållit, för honom något minskats i värde men de tre preparatorerna
utan bostad hava icke funnit detta böra avhålla dem
från att söka vinna skälig kompensation för den bättre ställning i
avlöningshänseende, som preparatorn vid zoo-paleontologiska avdelningen
faktiskt äger framför dem genom erhållandet av bostad. I
skrivelse den 5 februari 1920, vilken av vetenskapsakademien överlämnats
till Kungl. Maj:t, hava ifrågavarande preparatorer, C. (t.
Swedén, A. Karlsson och J. E. Gr. Eriksson, anhållit, att, därest bostäder
ej kunde beredas dem, den kontanta avlöningen måtte höjas
med ett belopp, som i möjligaste mån gottgjorde dem de merutgifter,
som de finge vidkännas i jämförelse med liknande befattningshavare
vid riksmuseets nyssnämnda avdelning samt vid andra med museet
jämförliga institutioner i Stockholm ävensom universiteten i Uppsala
och Lund. På grund av rådande ytterst höga pris å såväl bostäder
som bränsle och lyse komme de eljest att i realiteten bli satta under
flertalet av de vid ifrågavarande institutioner anställda lägre befattningshavares
lönestandard.

Ytterligare har vetenskapsakademien den 30 augusti 1920 till
Kungl. Maj:t inkommit med en framställning i liknande syfte. 1
denna framställning betonas vikten för museet att få behålla de nuvarande,
i sina åligganden fullt hemmastadda innehavarna av omförmälda
tre preparatorsbefattningar samt hemställes om beredande ät
en var av dem av personliga, å allmänna indragningsstaten uppförda
lönetillägg å 500 kronor för år räknat.

Denna akademiens hemställan grundar sig på en till akademien
avlåten skrivelse från vederbörande intendenter vid riksmuseet.

I denna skrivelse framhålles, att man i betraktande av det verkliga värdet
av ovannämnda naturaförmåner måste beteckna den avsedda likställigheten i avlöningshänseende
mellan vederbörande preparatorer såsom endast skenbar. I realiteten
åtnjöte de med bostad försedda preparatorerna en väsentligt större avlöning
än de av deras vederlikar, som saknade denna förmån.

Ovan angivna förhållande vore närmaste anledningen till att det för riksmuseet
börjat te sig ovisst, om det i längden skulle få behålla sina nuvarande
preparatorer. Jämförelsen med de reella löneförmåner, som deras vederlikar vid
andra institutioner åtnjöte, liksom ock med de inkomster, som stode att vinna

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

inom enskild verksamhet, hade föranlett dem att se sig om efter andra ekonomiskt
fördelaktigare tjänster. Att det skulle vara till största olägenhet för museet
att mista någon av dem, läge i öppen dag, då de nuvarande preparatorerna genom
en längre tjänstgöring vunnit en erfarenhet och skicklighet i sitt så speciella yrke,
som gjorde det på det högsta angeläget för museet att på allt sätt söka behålla dem
i sin tjänst. Att få dylika tjänster besatta med nya innehavare vållade alltid det
allra största avbräck i hela verksamheten, enär det i regel toge en avsevärd tid,
innan dessa nya personer hunne uppövas till en viss färdighet.

Sedan intendenterna därefter redogjort för den omsorgsfulla utbildning, som
en var av ovannämnda preparatorer Swedén, Karlsson och Eriksson på sina respektive
avdelningars bekostnad fått genomgå och som satt dem i stånd att på ett
utmärkt sätt fullgöra sina åligganden, sluta intendenterna sin skrivelse med
hemställan om beredande av personliga lönetillägg åt de tre preparatorerna, en
hemställan som av akademien på sätt nämnts förts vidare till Kungl. Maj:t.

I detta ärende har statskontoret den 22 december 1920 avgivit
infordrat utlåtande.

Statskontoret erinrar först, att det vid 1918 års riksdag fastställda
löneavdraget för den, som erhåller bostad i kronans hus
jämte bränsle och lyse, fortfarande är mindre än vad dessa förmåner
kunna anses värda. Ifrågavarande preparatorer funne sig därför
alltjämt missgynnade. Statskontoret yttrar vidare:

Då ifrågavarande preparatorer icke kunnat erhålla bostad i museets omedelbara
närhet utan nödgats bosätta sig i Stockholm, varifrån de måste anlita befintliga
kommunikationsmedel för att inställa sig till tjänstgöring i museet, är det
uppenbart, att ju mer hyrorna i huvudstaden stegras och kommunikationsavgifterna
höjas, ju sämre ter sig också den ställning, vari dessa preparatorer befinna
sig i jämförelse med dem, som erhållit bostad i museibyggnaden. Dessa sistnämnda,
i den mån bostaden icke enligt gällande stat åtnjutes fritt, vilket är
fallet med en del av vaktmästarpersonalen vid museet, få visserligen under nuvarande
förhållanden avstå, utom avdraget å lönen, även det dyrtidstillägg, som
belöper å det avdragna beloppet; men i allt fall måste bostadsförmånen för dem
innebära ett icke obetydligt större värde än vad de sålunda avstå; och, såvitt
statskontoret kan finna, skulle under nuvarande förhållanden det belopp av 500
kronor, som enligt förslaget borde beredas ifrågavarande preparatorer, icke mer
än utjämna förhållandet mellan dem och deras med bostad mot löneavdrag försedda
kamrater. Men även om nämnda belopp sålunda för närvarande skulle
kunna anses väl avpassat för den åsyftade utjämningen, är det ingalunda säkert
att så kommer att fortfara; utvecklingen kan nämligen tänkas gå i den riktning,
att detta belopp skulle komma att åtminstone delvis utgöra en förmån för dem
utöver vad som tillkommer deras kamrater och alltså giva fog för missbelåtenhet
från de sistnämndas sida. Statskontoret finner sig av denna anledning icke kunna
förorda, att saken ordnas på sätt som föreslagits genom beredande av personliga
avlöningstillägg att med fasta belopp för framtiden utgå till nu ifrågavarande

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

preparatorer. Mot en dylik åtgärd talar även den omständigheten, att enligt det
förslag till reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m., som nyligen framlagts av 1902 års löneregleringskommitté, nu gällande
bestämmelser om tjänstebostad och vad därmed sammanhänger äro avsedda att
omläggas så, att befattningshavare, som erhåller lägenhet i kronans hus, härför
skall erlägga ersättning till beloppet bestämd med hänsyn till det hyrespris, som
å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet. Kommitténs berörda förslag är
visserligen icke avsett att tillämpas på de vid naturhistoriska riksmuseet anställda
befattningshavare; men de principer, som lagts till grund för förslaget, kunna,
om de godkännas i fråga om de personalgrupper, som detsamma avser, väntas
komma att tillämpas även ifråga om befattningshavarna vid övriga institutioner,
när förslag beträffande dem hinner utarbetas. Med genomförande av berörda
princip skulle den åsyftade utjämningen utan vidare vinnas.

Emellertid är det antagligt att med genomförandet av den väntade löneregleringen
för befattningshavare vid museet kommer att dröja ett par år. Med hänsyn
härtill och då av förevarande framställning framgår, att det är av vikt, att
den avsedda utjämningen av avlöningsförmånerna för vaktmästarna och med dem
jämförliga befattningshavare vid museet icke fördröjes, anser sig statskontoret
böra ifrågasätta utverkande å tilläggsstat för år 1921 av ett förslagsanslag, högst,
å 1,500 kronor att av Kungl. Maj:t användas till beredande av tillfällig avlöningsförbättring
åt en var av ifrågavarande tre preparatorer med högst 500
kronor utan rätt att å sådant avlöningstillägg åtnjuta dyrtidstillägg.

De tre ifrågavarande preparatorerna hava helt visst genom
saknaden av bostadslägenheter för dem vid naturhistoriska riksmuseet
kommit i en avsevärt sämre situation än som ursprungligen
varit avsedd. Museets avskilda läge och rådande bostadsförhållanden
i huvudstaden, där de nödgas bo, samt dyrtidsprisen å bränsle
och lyse gör deras ställning särskilt svår. Det är också tydligt,
att det för deras förmän vid riksmuseet måste vara en sak av den
allra största betydelse att vid respektive avdelningar binda dessa,
enligt vederbörandes samstämmiga vittnesbörd ovanligt dugande
arbetskrafter i stället för att behöva riskera att allt som oftast
erhålla nya och oprövade medhjälpare, vilka först efter mycket
arbete och med användande av såväl tid som penningar kunna
uppnå en skicklighet, som de nu anställda redan sedan länge besitta.

Jag anser det därför högligen önskligt, att något göres för
att förbättra de tre preparatorernas ställning, och vad statskontoret
härutinnan på anförda skäl föreslagit synes mig vara en lämplig
utväg för berörda ändamål. Anslag härför bör alltså utverkas å
tilläggsstat för år 1921. Medel härtill äro visserligen ej beräknade

Departe mentschefen.

6

Kungl. May.ts proposition Nr 136.

å sagda tilläggsstat. I den proposition, som Kungl. Maj:t förut
denna dag beslutat avlåta till riksdagen, om indragning av vissa
prebenden äskas emellertid härför å tilläggsstat för år 1921 ett belopp,
som med mer än vad som erfordras för den avsedda löneförbättringen
för preparatorema understiger det belopp, som i propositionen
om tilläggsstaten beräknats vara erforderligt för prebendeindragningen.
Medel till löneförbättringen lära -därför få anses kunna
stå till buds.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att

för beredande av tillfällig avlöningsförbättring
under år 1921 med ett belopp av högst 500
kronor åt en var av preparatorema vid naturhistoriska
riksmuseet C. Gr. Swedén, A. Karlsson
och J. E. Gr. Eriksson, utan rätt för dem att å denna
avlöningsförbättring åtnjuta dyrtidstillägg, anvisa
å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst
1,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.