Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående indragning
av vissa professorsprebenden m. m.; given
Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. J:son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1921.

N ärvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 käft. (Nr 135.) 1

2

Indragning
av vissa professo
rspreenden
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Frågan om indragning av universitetsprofessorernas prebenden
har under år 1920 varit förelagd såväl riksdagen som kyrkomötet.
Tre av Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag gjorda framställningar
om att beräkna anslag i avbidan på proposition om beredande av
ersättningsmedel till särskilda prebendeinnehavare inom de teologiska
fakulteterna hava bebådat, att nämnda fråga, så vitt vissa prebenden
angår, skulle varda dragen även under den nu församlade
riksdagens prövning.

Vad 1920 års riksdag beträffar hade Kungl. Maj:t — sedan
den s. k. Skånekommittén verkställt utredning rörande möjligheten
och lämpligheten av prebendeinstitutionens i riket upphörande, till
den del densamma ännu kvarstodo — i proposition nr 335 föreslagit
riksdagen att för sin del medgiva, att indragning av de teologie
professorsprebendena finge i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt
bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i Kungl. Maj:ts
cirkulär den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras.
Enligt skrivelse den 22 juni 1920 biföll riksdagen detta Kungl Majrts
förslag.

Grenom skrivelse (nr 10) till 1920 års kyrkomöte inhämtade
Kungl. Maj:t härefter, jämlikt § 114 i regeringsformen och prästerskapets
privilegier den 16 oktober 1723, kyrkomötets yttrande, huruvida
kyrkomötet medgåve de teologie professorsprebendenas indragning
i den ordning och enligt den ersättningsgrund, som angivits i
Kungl. Maj:ts ovannämnda för 1920 års riksdag framlagda förslag.

Grenom skrivelse den 16 november 1920 (nr 11) avlät kyrkomötet
svar å Kungl. Majtts framställning. Denna skrivelse — avfattad
i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag — innehöll dels
en anmälan, att kyrkomötet med anledning av Kungl. Maj:ts framställning
medgivit, att indragning av de teologie professorsprebendena
må i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma och
enligt den i omförmälda cirkulär den 28 april 1882 angivna ersättningsgrund
successivt genomföras, dels ock en anhållan, att Kungl.
Maj:t täcktes vid begagnande av den Kungl. Maj:t sålunda medgivna
rätten till indragning av ifrågavarande prebenden föranstalta
därom, att till innehavarna av professorsbefattningarna i praktisk
teologi må fortfarande upplåtas prebenden på sätt Kungl. Maj:t prövade
skäligt bestämma.

Den s. k. Skånekommittén hade i sin ovannämnda utredning

3

Kungl. Maj\ts proposition Nr 135.

på anförda skäl uttalat sig för indragning av samtliga professorsprebendena
och angivit den ordning, i vilken denna indragning enligt
kommitténs mening borde ske. På sätt jag under punkt 54 i
bilagan åttonde huvudtiteln till 1921 års statsverksproposition erinrade,
har den i kyrkomötets omförmälda anhållan berörda frågan
om bevarande av prebenden för professorerna i praktisk teologi vid
de båda universiteten under föregående skeden av nu förevarande
ärende framkallat mycken diskussion, därunder olika meningar
gjorts gällande. Till protokollet över ecklesiastikärenden den 19 mars
1920, som i utdrag åtföljde Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition
nr 335, lämnades av min företrädare i statsrådsämbetet en redogörelse
för denna meningsbrytning i de uttalanden, som över Skånekommitténs
förslag om de teologie professorsprebendenas indragning
avgåvos av teologiska fakulteterna och de större akademiska konsistorierna
i Uppsala och Lund samt av universitetskanslern, ärkebiskopen
och biskopen i Lunds stift. Själv yttrade departementschefen: Ehuru

jag, såsom framgår av det nyss anförda, förmenar, att starka skäl
tala för indragning jämväl av de prebenden, som äro förenade med professurerna
i praktisk teologi, anser jag dock med hänsyn till den tvekan, som yppats från
teologiskt håll, möjlighet till vidare utredning i vissa hänseenden böra lämnas
öppen, innan definitivt beslut fattas om indragningen av dessa prebenden. De
spörsmål, som därvid skola undersökas, angå emellertid lämpligaste sättet för befrämjande
av den vetenskapliga forskningen inom den praktiska teologiens område
och av de blivande prästernas praktiska utbildning, således frågor, vilka
närmast höra under Kungl. Maj:ts prövning. Jag finner därför den omständigheten,
att de rent praktiska skälen för prebendeinstitutionens bibehållande på
denna enstaka punkt anses starkare än i fråga om övriga professurer, icke böra
utgöra hinder för riksdagen och kyrkomötet att i princip lämna sitt medgivande
till samtliga professorsprebendens indragning samt bemyndiga Kungl. Maj:t att,
i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,
som i cirkuläret den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföra
sagda indragning.

Den meromnämnda meningsskiljaktigheten kom ock till synes
vid den diskussion inom kyrkomötet, som föregick kyrkomötets i
skrivelsen den 16 november 1920 (nr 11) lämnade ovanberörda svar
å Kungl. Maj:ts framställning rörande de teologie professorsprebendenas
indragning. Själv yttrade jag under sagda diskussion, att jag
hyste sympati för tanken på upplåtande av prebenden åt professorerna
i praktisk teologi, under förutsättning naturligtvis, att saken

4

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

kunde ordnas så, att om dessa »fortfarande komme att bliva kyrkoherdar
i vissa pastorat, en sådan anordning kan bliva till verklig
fördel för dessa professorers verksamhet som universitetslärare». Och
jag tilläde: »I vad på mig beror vill jag alltså gärna medverka

till att frågan får en lösning i den riktning, som kyrkolagsutskottet
här givit uttryck åt».

Sedan Kungl. Maj:ts framställning till kyrkomötet avläts, hava
vissa av min företrädare i statsrådsämbetet i hans yttrande i ärendet
till statsrådsprotokollet antydda utredningar inkommit till ecklesiastikdepartementet.
På tal om lämpligaste tidpunkten för indragningen
av de olika professorsprebendena anmärkte dåvarande departementschefen,
att definitivt beslut angående prebendenaturens upphörande
i det särskilda fallet kunde av Kungl. Maj:t fattas först efter det
samtliga vederbörande i orten blivit hörda. För ändamålet fick kammarkollegium
den 29 juni 1920 befallning att efter vederbörandes hörande
avgiva utlåtande över Skånekommitténs förslag, vilket angav de
särskilda tidpunkter, då enligt kommitténs mening indragningen borde
ske. Med särskilda utlåtanden den 23 september 1920 har kammarkollegium
i följd därav överlämnat till kollegiet avgivna yttranden av vederbörande
pastoratsbor och prästerskap samt landsfiskaler ävensom av
länsstyrelserna i Uppsala och Malmö jämte domkapitlen i Uppsala
och Lund; varande jämväl ett av ärkebiskopen, såsom förutvarande
professor med prebende, avgivet utlåtande bifogat akten.

Jag torde få nämna, att pastoratsborna utan undantag — i
vissa fall på grund av numera uppkomna förhållanden i avseende
å verkställda löneregleringar m. m. — i allmänhet avgjort uttalat
sig för prebendenas indragning och beträffande tidpunkten härför
anslutit sig till kommitténs förslag, dock att i två fall på grund
av särskilda förhållanden indragningen ansetts böra träda tidigare i
verket än kommittén tänkt sig. Vad angår tidpunkterna för indragningen
av de prebenden, min förevarande framställning åsyftar,
hänvisar jag till det följande av framställningen.

Av de båda domkapitlen har det i Lund uttalat sig för, att ett
prebendepastorat bibehölles för innehavaren av professuren i praktisk
teologi vid Lunds universitet. I enahanda riktning går det yttrande,
som avgivits av domkapitlet i Uppsala, vilket såsom lämpligt
prebende för professorn i praktisk teologi i Uppsala angivit domkyrkoförsamlingen,
Helga Trefaldighets församling eller Gamla Uppsala
församling.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Länsstyrelsen i Uppsala har tillstyrkt prebendenas bibehållande
vid ett flertal teologiska professurer. Ärkebiskopen har till upplysning
och eftertanke anfört vissa förhållanden »rörande dels det berättigade
i prebendepastorers tillsättning, dels det relativa berättigande,
som en prebendepastor kan äga även från prebendeförsamlingens
synpunkt».

Vad kammarkollegii utlåtanden angår torde jag här ur dem
få omförmäla, att kollegium erinrat om den av föregående departementschefen
antydda utredningen rörande prebendeinstitutionen så
vitt särskilt angår professurerna i praktisk teologi. Under anmärkning
att denna utredning vid tiden för avgivandet av kollegiets utlåtanden
icke verkställts har kollegiet funnit det vara erforderligt
att tillsvidare bibehålla ett prebende vid vartdera av rikets universitet.
Kollegium anser, att härtill bör väljas Uppsala, respektive
Lunds stads pastorat.

Vad den i kammarkollegiets utlåtanden omförmälda utredningen
beträffar har densamma satts i verket på grund av Kungl. Maj:ts
beslut den 18 juni 1920. Kungl. Majd anbefallde då universitetskanslern
att, efter vederbörandes hörande, till Kungl. Majd inkomma
med utredning och förslag dels angående de pastorat, som, därest
professorerna i praktisk teologi fortfarande komma att innehava
prebenden, borde anvisas härtill, varvid särskilt borde undersökas
möjligheten och lämpligheten att såsom prebenden anslå vederbörande
domkyrkoförsamlingar, dels angående möjligen erforderliga
föreskrifter i fråga om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser
för berörda professorsbefattningar samt beträffande
de ändringar, som kunde anses vara av nöden i avseende å
gällande föreskrifter rörande förste teologie professurerna samt angående
de blivande prästernas praktiska utbildning, dels och rörande
de särskilda anordningar i övrigt, som möjligen från universitetens
synpunkt kunde befinnas önskvärda, därest en indragning av de
teologie professorsprebendena komme till stånd.

Med utlåtande, som den 22 december 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet,
har kanslern avgivit den begärda utredningen. Jag
anser mig ej böra fullständigt återgiva vad de teologiska fakulteterna
och de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt
kanslern i ämnet anfört, men skall i korthet meddela det huvudsakliga
därav.

Beträffande då först frågan om vilka pastorat, som eventuellt

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

borde anslås åt professorerna i praktisk teologi såsom fortfarande
prebendeinnehavare, äro såväl fakulteter och konsistorier som kanslern
ense därom, att härtill borde i första rummet ifrågakomma
domkyrkoförsamlingarna i Uppsala och Lund. Där hade man bäst
tillfälle till fullt tillfredsställande anordningar för den praktiska
undervisningen på pastorsexpeditionen, inom ungdomsvården med
dess söndagsskolor och kyrkliga ungdomsföreningar och i själva
domkyrkan. Allt inom en större stadsförsamling förelåge ock mera
månggestaltat och rikare utvecklat än i mindre församlingar. Vederbörande
prebendeinnehavare kunde inom domkyrkoförsamlingen
lättare bibehålla kontakten med det kyrkliga livet och den kyrkliga
verksamheten i alla dess olika former. Hans lärjungar skulle ock
få det bästa tillfälle att höra honom och lära av honom.

Domkyrkoförsamlingarna skulle väl å sin sida såsom prebenden
i regel tillförsäkras väl kvalificerade män till domprostar och ställföreträdare
för dem, utsedda bland stiftets mest dugande krafter.
Innebure det verkligen en uppoffring för en församling att vara
professorsprebende, kunde man onekligen med skäl begära en sådan
uppoffring av universitetsstäderna, som i övrigt hade ett flertal av
församlingarna själva tillsatta präster och njöte rikliga andliga och
materiella förmåner av universitetens förläggning dit.

Näst efter Uppsala domkyrkoförsamling har det ansetts, att den
omedelbart till Uppsala gränsande Helga Trefaldighetsförsamling med
dess inom staden belägna kyrka och kyrkoherdeboställe kunde ifrågakomma.
I tredje rummet kunde därefter nämnas Granda Uppsala
församling, belägen i stadens nära grannskap — dock måste, därest
densamma för ifrågavarande ändamål valdes till kvarstående prebende,
med ändring av nu gällande löneregleringsresolution vid sidan av
prebendekyrkoherden där anställas en annan fast anställd och av
församlingen själv utsedd präst.

Näst efter Lunds domkyrkoförsamling har såsom lämpligt prebende
för professorn i praktisk teologi nämnts S:t Peters klosters församling,
vilken för närvarande ej är prebende. Lantpastorat, även
så närliggande som Stångby och Vallkärra, hava ansetts ej i samma
grad som stadsförsamlingar lämpa sig till prebende åt professorn i
praktisk teologi: den praktiska undervisningen måste ändock i allt
fall på ett eller annat sätt tillgodoses i någon av stadsförsamlingarna.

Vad angår frågan om behovet av särskilda kompetensfordringar

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

eller tillsättningsbestämmelser för professorerna i praktisk teologi har
man i Lund uttalat sig häremot. I Uppsala har man, med instämmande
av kanslern, ansett, att, därest prebendena för professurerna i praktisk
teologi indroges, vissa särskilda kompetenskrav borde uppställas
beträffande sökande till dylik professur.

Den tredje fråga, varom utredning av Kungl. Maj:t begärdes,
angick tilläventyrs nödiga ändringar i avseende å gällande föreskrifter
rörande förste teologie professurerna. De gjorda uttalandena gå ut
på att de nuvarande bestämmelserna i fråga om dessa professurer
böra upphävas. Titeln förste teologie professor bör dock, enligt teologiska
fakultetens i Uppsala och kanslerns mening, bibehållas för
äldste teologie professorn.

Beträffande behövligheten av ändringar i fråga om de blivande
prästernas praktiska utbildning har man förklarat sådana ej vara av
nöden, därvid dock det större konsistoriet i Uppsala utgått från förutsättningen
att innehavaren av professuren i praktisk teologi, såsom
prebendeinnehavare, förbleve präst inom svenska kyrkan ävensom
föreståndare för det s. k. praktiska övningsinstitutet. — I Lund
har man framhållit, bland annat, behovet för den praktisk teologiska
undervisningen av assistentinstitutionens förstärkning, därest
prebendet för professorn i praktisk teologi indrages.

I fråga slutligen om särskilda anordningar i övrigt, som kunde
befinnas önskvärda, därest de teologie professorsprebendena indroges,
har man i Uppsala exempelvis tänkt sig anordnandet av gudstjänster
med särskild hänsyn till akademiska medborgare. Denna tanke har
ej vunnit anslutning från Lund. Där har man påkallat omedelbart
vidtagande av åtgärder för att tillförsäkra den praktiskt teologiska
undervisningen tillträde icke blott till domkyrkan, utan även till de
olika till domkyrkoförsamlingen hörande institutioner, vilka hittills
tagits i anspråk för denna undervisning.

Frågan om professorsprebendenas indragning har nu kommit i
det skede, att, på sätt Kungl. Maj:ts förslag beträffande 1922 års
riksstat och 1921 års tilläggsstat angiva, framställning bör ske till
riksdagen om beredande av nödiga medel till ersättning åt vederbörande
prebendarier för minskade inkomster vid frånträdandet av
prebendet. Ersättningsgrunden är angiven i förutnämnda cirkulär
den 28 april 1882, varigenom förordnats, att en var som därefter

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

utnämndes till ämbete eller tjänst, varmed enligt gällande bestämmelser
prebendepastorat vore förenat, skulle vara skyldig att, om och
när Kungl. Maj:t så beslöte, avträda prebendepastoratet mot fyllnad
i den med ämbetet eller tjänsten förenade lönen till belopp, vartill
inkomsten av prebendepastoratet funnes i lönestat upptagen eller vid
lönereglering beräknad.

Mitt nyss använda uttryck: ersättning åt vederbörande prebendarier,
avser — vilket redan de beräknade anslagsbeloppen giva vid
handen — ej indragning nu på en gång av samtliga professorsprebendena.
Såsom jag redan under ovannämnda punkt 54 i bilagan
åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition anmärkt, måste
vid denna indragning hänsyn tagas dels till den nyss avhandlade
frågan om bibehållande av prebendena för professorerna i praktisk
teologi, dels ock till att — enligt riksdagens och kyrkomötets samstämmiga
beslut — avvecklingen av prebendeinstitutionen vid universiteten
sker successivt.

Jag skall här lämna en översikt över de nuvarande prebendepastoraten,
fästa vid lärostolarna inom de teologiska fakulteterna vid
universiteten, tillika med uppgift å de av Skånekommittén för dem
samtliga föreslagna tider för indragningen samt å de av kommittén
därvid angivna beloppen av årliga ersättningar till prebendarierna.

Prebendepastorat.

Tid fftr
indragning.

Ersättnings-

belopp.

Kronor.

Uppsala universitet:

Uppsala stad och Vaksala, båda prebenden åt förste

teologie professorn och domprosten...........

Vb 1923

5,500

—

Danmark.................................

V5 1922

1,075

—

Helga Trefaldighet..........................

Vb 1922

880

—

Gamla Uppsala . . ..........................

Vb 1922

1,425

—

Uppsala Näs..............................

Vb 1922

95

—

Hagby Eamsta.............................

Vb 1922

460

—

Börje....................................

Vb 1922

960

—

Lunds universitet:

Lunds stads- och landsförsamlingar..............

Vb 1923

4,020

—

Västra Kärrstorp och Glostorp.................

Vb 1921

7,553

—

Stångby och Vallkärra.......................

Vb 1921

7,532

—

Stora Uppåkra och Flackarp...................

Vb 1921

5,647

—

Hnsm ..... ................. .

V B 1921

3,579

—

Hällestad, Dalby och Bonderup.................

Vb 1923

6,210

—

9

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 135.

Beträffande de i denna tablå angivna tider och ersättningsbelopp
torde jag få meddela följande.

Kommittén har tänkt sig, att de pastorat, som redan blivit föremål
för ny lönereglering, i allmänhet skulle befrias från sin prebendenatur
antingen den 1 maj 1921 eller den 1 maj 1922, beroende på
vissa praktiska synpunkter, som i de särskilda fallen kunna göras
gällande. Vad prebendena vid Uppsala universitet angår har ny
lönereglering nu trätt i kraft i dem samtliga utom i Danmark och
Helga Trefaldighet, vilka ingå i ny lönereglering år 1922. För den
skull har kommittén föreslagit Uppsala-prebendenas indragning den
1 maj 1922, dock med undantag för Uppsala och Vaksala, vilkas
prebendarie uppnår pensionsåldern den 10 juni 1922. Av detta jämte
andra av kommittén anförda skäl har indragningen av förste teologie
professorns och domprostens prebenden av kommittén föreslagits att
äga rum först den 1 maj 1923.

I fråga om prebendena vid de teologiska lärostolarna i Lund
kommer ny lönereglering att den 1 maj 1921 hava trätt i kraft i
dem samtliga med undantag för Hällestad och Lund, där så sker
respektive den 1 maj 1923 och den 1 maj 1925. Vad angår Lunds
pastorat har kommittén föreslagit indragningens framflyttande till
den 1 maj 1923, enär den nuvarande prebendarien den 10 januari
1923 uppnår pensionsåldern.

Beträffande lönefyllnadsbeloppen äro de, så vitt Uppsala-prebendena
angår, av kommittén föreslagna med direkt hänvisning till motsvarande
i universitetets stat såsom inkomst av prebendena upptagna
belopp. Sådant belopp finnes dock ej angivet för förste teologie
professorn och domprosten, utan det för honom föreslagna ersättningsbeloppet
utgör vad som erfordras för att jämte i staten upptagen
kontant lön efter indragningen uppbringa hans löneförmåner
till vanlig professorsavlöning, 7,500 kronor.

De av kommittén föreslagna ersättningsbeloppen för prebendarier
inom teologiska fakulteten i Lund äro satta efter de inkomster av
prebendepastoraten, som beräknades vid 1908 års lönereglering för
universiteten och karolinska institutet. Sammanlagda med de i
universitetets stat upptagna kontanta avlöningsförmånerna bringa
ersättningsbeloppen den samlade avlöningen för prebendarierna
i Västra Kärrstorps, Stångby och Stora Uppåkra pastorat upp till
belopp av respektive 8,753 kronor, 8,372 kronor och 8,047 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 käft. (Nr 135.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

d. v. s. över vanlig professorslön även med ålderstillägg med undantag
för Stora Uppåkra pastorat, där ett belopp av 53 kronor fattas för
att professorn skall komma i åtnjutande av fullt ålderstillägg. Vederbörligt
ålderstillägg för honom är inskränkt till nämnda belopp, 53
kronor, de två övriga äga ej rätt till ålderstillägg. Efter de nuvarande
prebendeinnehavarnas avgång från sina professurer skola ersättningsbeloppen
sänkas, i den mån så erfordras för att vederbörandes
avlöning ej må komma att överstiga vanlig professorslön, och
rätten till ålderstillägg skall bliva lika som för övriga professorer.

Följer man nu vid indragning av professorsprebendena kommitténs
förslag i avseende å tiden för indragningen, kan ju denna visserligen
sägas ske successivt, vilket angivits såsom önskvärt. Men
det finnes vid förevarande ärendes behandling ett annat spörsmål,
till vilket såsom ovan nämnt också måste tagas hänsyn och
vid vilket jag i det föregående särskilt uppehållit mig: spörsmålet
om prebenden skola bibehållas vid professurerna i praktisk teologi
och, om så anses böra ske, vilka pastorat i så fall böra fästas vid
dessa professurer.

För min del har jag redan uttalat min sympati för tanken att
professorerna i praktisk teologi fortfarande borde bliva kyrkoherdar
i vissa pastorat, under angiven förutsättning att därmed vinnes en
verklig fördel för dessa professorers verksamhet såsom, universitetslärare.

Den uppfattningen, att de teologiska lärarna vid universiteten
böra för sin verksamhet stå det kyrkliga församlingslivet nära, en
uppfattning som i det sista utgjort stödet för bibehållande av de
teologiska professorsprebendena i allmänhet, har enligt min mening
allt fortfarande sin principiella betydelse, så vitt angår professurerna
i praktisk teologi. Det förefaller mig helt naturligt, att det gamla
sambandet mellan universitetet och kyrkoförsamlingen finge bestå i
fråga om de professurer, vilkas speciella forsknings- och undervisningsområde
utgöres av församlingslivet och församlingsvården i alla
dess skiftande former. Dessa professurers innehavare tillkommer att
handleda de blivande prästerna i den tekniska och metodiska sidan
av deras arbete eller åtminstone att övervaka deras utbildning i
nämnda avseende.

Lika litet som det befunnits lämpligt att den praktiska utbildningen
av lärare vid högre och lägre läroanstalter ligger i händerna

11

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

på personer, som själva stå utanför den gärning, som utbildningen avser,
lika litet kan det vara lämpligt, att den högsta ledningen av den
praktiska utbildningen av blivande präster omhänderhaves av en person,
som står utanför församlingslärarens och själasörjarens gärning.
Det har visserligen vid denna frågas föregående behandling gjorts gällande,
att nu antydda syfte skulle kunna vinnas, även om professorn i
praktisk teologi icke vore innehavare av eget pastorat. Man har tänkt
sig, att utvägar skulle på annat sätt kunna beredas för nämnda
befattningshavares deltagande i praktiskt församlingsarbete. Jagvill
icke bestrida, att även på denna väg åtskilligt står att vinna, men
det synes uppenbart, att professorn såsom den ansvarige innehavaren
av ett eget pastorat komme att intaga en ställning, som starkare
bunde honom vid det ämbete, i vilket han har att införa de blivande
prästerna, och som tillika beredde honom en väsentligt större
rörelsefrihet vid utnyttjandet av det erfarenhetsmaterial i fråga om
församlingsvård, med vilket han har att göra de teologie studerande
bekanta.

Vid vad jag nu anfört har jag ej förglömt, att professorn i
praktisk teologi vid universitetet i Uppsala för närvarande ej är
»handledare» utan föreståndare för det teologiskt praktiska övningsinstitutet
därstädes. Detta institut är dock ej någon fast inrättning
utan uppehälles tillsvidare, man kan säga såsom en försöksanordning.

Det står emellertid för mig fullt klart, att vissa bestämda anordningar
både i fråga om prebendepastoraten och beträffande prebendariens
tjänstgöring måste träffas, för att prebendeinstitutionen
i nu ifrågavarande fall skall kunna fylla den uppgift i den praktiska
prästbildningens tjänst, som jag nyss antytt.

Vilka dessa anordningar böra vara måste, innan frågan slutgiltigt
avgöres, tagas under ingående omprövning. Till en sådan
har jag emellertid ännu icke haft tillfälle och måste därför för närvarande
inskränka mig till några flyktiga antydningar.

Det synes mig sålunda uppenbart, att det för det ifrågasatta
målets uppnående måste krävas, att prebendepastoratet är så beläget,
att det utan avsevärd tidsförlust eller andra störande förhållanden
kan utnyttjas för sitt ändamål. Det synes mig vidare oundgängligen
nödvändigt, att uti instruktionen för innehavaren av professuren
i praktisk teologi bestämda föreskrifter givas, åsyftande såväl
prebendariens skyldighet att i bestämd ordning deltaga i för -

12

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

samlingsvården som ock ett bestämt reglerande av de former, under
vilka de blivande prästerna med utnyttjande av det inom prebendepastoratet
givna erfarenhetsmaterialet skola införas i församlingslärarens
och själasörjarens uppgifter.

En prebendeinstitution med nu ifrågavarande syfte kan tilläventyrs
försätta församlingsmedlemmarna i en ställning, som på grund
av den inskränkning, den må medföra i fråga om sagda medlemmars
inflytande vid val av prästerliga krafter, kan inom församlingarna
framkalla en stämning, som ogynnsamt inverkar på möjligheten
att vinna det med institutionen avsedda målet. Det torde
därför vara nödvändigt att anordningar träffas, vilka bereda församlingsmedlemmarna
största möjliga tillfälle att utöva inflytande på
tillsättningen av de inom pastoratet tjänstgörande prästerliga krafterna.
Jag tänker härvid särskilt på möjligheten att åt församlingsmedlemmarna
i större utsträckning än vad hittills i regeln varit
fallet bereda inflytande, då det gäller att inom pastoratet anställa
den eller de prästmän, som allt efter pastoratets storlek eller beskaffenhet
måste i större eller mindre utsträckning supplera prebendariens
egen församlingstjänst.

Med nu angivna uppfattning av ifrågavarande spörsmål håller
jag för nödvändigt, att den övergångstid i fråga om prebendeinstitutionens
upphörande, som måste bliva en följd av prebendepastoratens
successiva indragning, användes till en noggrann undersökning
och prövning av nu berörda angelägenhet. Jag har också ansett
mig vid valet av de pastorat, vilka nu föreslås till indragning, böra
taga med i beräkningen frågan om de nuvarande prebendepastoratens
möjliga lämplighet att användas såsom prebenden åt innehavarna
av professurerna i praktisk teologi. De förslag jag nu
går att framställa beträffande indragning av professorsprebenden,
komma därför ej att omfatta de pastorat, som för närvarande
utgöra prebenden för professorerna i praktisk teologi, i Uppsala
Gamla Uppsala och i Lund Husie. Ej heller lärer, så vitt angår
övriga prebendepastorat, prebendeegenskapen böra för närvarande
upphävas i fråga om dem, som vederbörande nämnt eller
eljest torde få anses såsom mer eller mindre lämpliga till prebenden
för professorerna i praktisk teologi, nämligen domkyrkoförsamlingarna
— vilkas befriande från prebendeegenskapen kommitterade i allt
fall ej ansett böra äga rum förr än den 1 maj 1923 — samt i

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Uppsala Helga Trefaldighet och i Lund Stora Uppåkra. Det sistnämnda
pastoratet synes mig bland de nuvarande prebendelantförsamlingarna
vara särskilt lämpligt beläget och har länge utgjort prebende åt
professorn i praktisk teologi. Likaledes lärer, i enlighet med vad
Skånekommittén i sitt av mig i det föregående omförmälda betänkande
på anförda skäl föreslagit, Vaksala och Hällestads pastorat
nu ej böra upphöra att vara prebenden utan därmed böra anstå till
den 1 maj 1923.

De prebendepastorat, vilka alltså under denna punkt komma
att av mig föreslås till indragning, äro: i Uppsala: Danmarks,
Uppsala Näs, Hagby Ramsta och Börje pastorat; i Lund: Västra
Kärrstorps och Stångby pastorat.

Tiden för indragningen bör för Danmarks pastorat och de två
Lundapastoraten bliva den av Skånekommittén föreslagna, nämligen
för Danmark den 1 maj 1922 och för de två övriga den 1 maj
1921. För Uppsala—Näs, Hagby—Ramsta och Börje, beträffande
vilka Skånekommittén föreslagit prebendeegenskapens indragning
från och med den 1 maj 1922, torde densamma böra äga ram tidigare.
Uppsala Näs pastorat har varit prebende åt professorn J. A.
Kolmodin, som erhållit avsked från och med den 8 oktober 1920.
Hagby Ramsta pastorat åter har såsom prebende innehafts av professorn
E. Billing, vilken den 21 maj 1920 utnämnts till biskop i
Västerås stift. Vad Börje beträffar hava vid nya löneregleringen
samtliga med kyrkoherdebefattningen förenade förmåner förklarats
från och med den 1 maj 1920 till dess annorlunda bestämdes skola
tillkomma den vikarie, som förordnades att uppehålla kyrkoherdetjänsten.
Till universitetet inflyter således numera ej något bidrag
från prebendet och i avbidan på förhållandenas reglerande skola,
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1920, under tiden den 1
maj 1920—den 30 april 1922 utgå nödiga medel ur åttonde huvudtitelns
anslag till extra utgifter. På grund av nu omförmälda förhållanden
beträffande sistnämnda tre pastorat kan deras prebendeegenskap
lämpligen upphöra redan den 1 maj 1921.

Vad vidare beträffar storleken av de ersättningar, som vid indragning
av ifrågavarande prebenden böra beredas vederbörande
professorer, har jag intet att erinra mot de på vederbörliga grunder
beräknade belopp, som föreslagits av Skånekommittén. Ersättningarna
skulle alltså, för år räknat, utgöra:

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

för Danmarks pastorat.........................kronor 1,075: —

» Uppsala Näs » » 95; —

» Hagby Ramsta » » 460: —

» Börje » » 960: —

* Västra Kärrstorps » » 7,553: —

» Stångby » * 7,532: —

Beloppen utgöra för de fyra första, vid Uppsala teologiska fakultet
fästa prebendena tillhopa 2,590 kronor, för de två sista, till Lunds
teologiska fakultet nu hörande prebendena tillhopa 15,085 kronor.

De för Uppsala-prebendena angivna beloppen, motsvarande vad
i staten upptagits såsom inkomst av prebendena, skola tjäna till att,
vid bortfallande av prebendeinkomsterna eller vad Börje beträffar
däremot svarande medel, till vederbörliga summor utfylla befattningshavarnas
avlöningar. De böra därför uppföras å ordinarie stat.
Därigenom bliva förhållandena beträffande Uppsala Näs, Hagby
Barn sta och Börje fullt ordnade från och med ingången av år 1922;
den ovannämnda särskilda anordningen beträffande Börje kan då
upphöra efter utgången av år 1921. För Uppsala Näs och Hagby
Ramsta erfordras särskilt tillskott för tiden den 1 maj—den 31 december
1921. Detta tillskott, för båda pastoraten utgörande tillhopa
370 kronor, bör bestridas av universitetets reservfond; under tiden
den 1 januari—den 30 april 1922 kommer ett belopp av 358 kronor
33 öre ur de till gottgörelse för mistning av prebendeinkomst från
Danmarks pastorat avsedda statsmedlen att besparas universitetet.

Beträffande nyss omförmälda två prebendepastorat vid Lunds
universitet skulle deras prebendeegenskap upphöra redan med ingången
av maj månad 1921 och på tilläggsstat för år 1921 bör
alltså uppföras ett belopp, motsvarande två tredjedelar av ovannämnda
summa av 15,085 kronor. Beloppet utgör 10,056 kronor
67 öre, för undvikande av öretal höjt till 10,057 kronor. För år 1922
bör nyssberörda summa av 15,085 kronor uppföras på extra stat. Såsom
nämnt böra ersättningsbeloppen till vederbörande tjänstinnehavare å
ordinarie stat regleras i sammanhang med nuvarande befattningshavares
avgång. Kungl. Maj:t lärer hava rätt att, därest avgången sker före
1922 års utgång ur vederbörande anslag å 10,057 kronor och 15,085 kronor
anvisa nödiga medel för uppbringande av avlöningarna vid ifrågavarande
professurer under sagda tid till vanlig professorslön, 7,500 kronor.

Jag torde lämpligen i detta sammanhang få anmäla ett från
universitetet i Lund inkommet ärende, i vilket jämväl Skånekom -

15

Kungl. Maj ds proposition Nr 135.

mitten avgivit yttrande, dagtecknat den 30 oktober 1920. Ärendet
angår beredande av lönefyllnad åt prebendarierna i Västra Kärrstorps,
Stångby, Stora Uppåkra samt Husie pastorat på grund av den
nya löneregleringens genomförande i dessa pastorat. Begäran om
denna lönefyllnad är emellertid framställd under förutsättning, att
pastoraten även efter den 1 maj 1921 skulle fortfara att vara prebende^
Så blir, enligt mitt förslag, händelsen blott med Stora Uppåkra och
Husie, vadan framställningen i övrigt icke föranleder vidare åtgärd.

Vad Husie pastorat beträffar tillåter jag mig erinra, att den
nya löneregleringens trädande i kraft därstädes från och med den
1 maj 1920 föranlett 1920 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag, att för beredande av ytterligare lönefyllnad åt prebendarien
i detta pastorat anvisa dels för tiden den 1 maj—den 31 december
1920 anslag på tilläggsstat för år 1920, dels ock för år 1921 anslag
pa extra stat för sagda ar. De båda anslagen, betecknade såsom förslagsanslag,
högst, utgjorde respektive 1,026 kronor och 1,539 kronor.

Berörda belopp fastställdes i enlighet med av Skånekommittén
ar 1919 företagna beräkningar, utgående från att den i universitetets
utgiftsstat för prebendarien upptagna kontanta avlöningen av 3,921
kronor bestämts med^ hänsyn till att pastoratet beräknats lämna
honom en behållen årlig inkomst av 3,579 kronor. Grenom nya
löneregleringen, gällande från och med den 1 maj 1920, hade lönen
för kyrkoherde i Husie pastorat bestämts till 4,525 kronor. För att
finna prebendariens verkliga inkomst av pastoratet måste emellertid
vissa avdrag göras. En av kommittén uppgjord tablå över dessa
avdrag utvisade en summa av 2,481 kronor 6Ö öre. Den behållna
inkomsten av pastoratet efter den nya löneregleringen kunde således
skattas till 2,040 kronor årligen. Härigenom framkom det tilläggsbelopp
för år, ovannämnda 1,539 kronor, som måste beredas prebendarien,
för att han skulle komma i åtnjutande av den för honom
avsedda, för professorer i allmänhet gällande avlöninnen, 7,500 kronor
för år räknat.

Universitetsmyndigheterna hava nu gjort gällande, att prebendeinnehavaren
i Husie för år 1921, på grund av inträdda stegringar
i kostnader för vivre åt vice pastor m. m., borde utöver honom
redan tillerkänd lönefyllnad av 1,539 kronor erhålla ytterligare ett
belopp av 712 kronor 65 öre. Skånekommittén har ansett, att den
ytterligare lönefyllnad, som för prebendarien i Husie skulle erfordras,
för ar räknat, borde sättas till 110 kronor. Jag har ansett lämpligt

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

att i en översikt sammanföra de olika beräkningar, som innehållas
i Skånekommitténs ovannämnda tablå, universitetsmyndigheternas
nu gjorda framställning samt Skånekommitténs skrivelse den 30
oktober 1920.

Skånekom-mittén 1919.

Kronor.

Universitets-

myndig

heterna.

Kronor.

Skånekom-mittén 1920.

Kronor.

Vivreersättning till vice pastor...........

1,800: —

2,400: —

1,800: —

Vikariearvode till denne [b % k lönen).....

226:25

226: 25

226:25

Änke- och pupillkassan (2 % å lönen)......

90: 50

90: 50

90: 50

Annua exponenda (biskopens cathedraticum

0,75; änkehjälp 3:—)................

3: 75

3: 75

—

Ankegenant.........................

33: 75

33: 75

33: 75

Oxie änkekassa....................

27: 35

40: —

40: —

Utgifter för resor mellan stiftsstaden och pre-bendepastoratet samt för diverse representa-

300: —

400: —

404: 50

tiouskostnader m. m..................

Summa

2,481: 60

3,194: 25

2,595: -

Beträffande denna översikt torde följande vara att märka. Enligt
vad kommittén inhämtat har domkapitlet i Lund hittills icke i
något fall fastställt vivreersättningen i inskränkt mening (d. v. s.
med frånseende av bostadsersättning) för ständig adjunkt till högre
belopp än 1,800 kronor. Fördenskull och enär enligt kommitténs
mening vice pastorn utom vivreersättning äger åtnjuta bostad eller
hyresersättning med anlitande av vederbörande till prebendarien utgående
hyresersättningsmedel har kommittén fasthållit vid sin år
1919 gjorda, på teologiska fakultetens då framställda förslag grundade
beräkning av vivreersättningen till vice pastor. — Kommittén
har nu uteslutit posten »amma exponera», såsom endast uppgående
till några få kronor. — Årsavgiften till Oxie änkekassa kan
växla efter medelmarkegångspriset å spannmål. Kommittén har, i
överensstämmelse med fakultetens förslag och för att vara säker om
att avdragen ej beräknas för lågt höjt posten utgifter för resor mellan
stiftsstaden och prebendepastoratet m. m.

Med den av kommittén beräknade och av mig godtagna avdragssumman
av 2,595 kronor kvarstår av prebendariens lön enligt nya

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

löneregleringen i Husie ett belopp av 1,930 kronor. Då nu i staten,
såsom nämnt, är uppfört ett kontant belopp av 3,921 kronor, erfordras
för professorn prebendarien en ytterligare lönefyllnad av 1,649
kronor. Detta innebär, att såsom kommittén angivit för år 1921
erfordras ett tilläggsbelopp av 110 kronor för år utöver redan
anvisade 1,539 kronor samt att för år 1922 bör beredas prebendarien
en särskild lönefyllnad å nyssnämnda belopp av 1,649 kronor för
år räknat.

Detta vad angår Husie pastorat. Vidkommande härefter Stora
Uppåkra pastorat vill jag erinra, att ny lönereglering där träder i
i kraft den 1 maj 1921. Lönen för kyrkoherden i detta pastorat
kommer då att utgå med 4,585 kronor för år räknat. Liksom beträffande
Husie måste vissa avdrag göras å lönen i Stora Uppåkra
pastorat för utrönande av prebendariens behållna inkomst. Enligt
universitetsmyndigheterna skulle dessa avdrag beräknas på följande
sätt:

Vice pastorn (vivre) ................................ kronor 2,400: —

Yikariearvode åt honom............................. » 229: 25

Änkekassan....................................... » 91:70

Änkegenant ...................................... » 28: 50

Resor m. m....................................... » 400: —

Summa kronor 3,149: 45

Skånekommitténs motsvarande beräkning avviker härifrån såtillvida,
att kommittén, liksom i fråga om Husie och av enahanda skäl,
uppfört kostnaden för vivre åt vice pastorn med ett belopp av 1,800
kronor. För undvikande av öretal i summan har kommittén upptagit
posten för resor m. m. till 400 kronor 55 öre. Summan
av avdragen kommer enligt kommittén, och jag har för min del
gillat kommitténs beräkning, att uppgå till 2,550 kronor. Prebendarien
skulle således komma att av pastoratet uppbära en behållen
inkomst av 2,035 kronor. Då nu i universitetets utgiftsstat
finnes för den professor, som innehar Stora Uppåkra pastorat, upptagen
en kontant lön av 2,400 kronor, behöves för att fylla professorns
avlöning till den sedvanliga professorslönen ett lönefyllnadsbelopp
av 3,065 kronor för år. Detta belopp bör således uppföras
å extra stat för år 1922; för tiden den 1 maj—den 31 december 1921
erfordras å tilläggsstat för samma år ett anslag av 2,044 kronor.

Såsom jag nämnt äger prebendarien i Stora Uppåkra för när Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 115 Käft. (Nr 135.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

varande åtnjuta ett till 53 kronor begränsat ålderstillägg. Han lärer
numera från och med den 1 maj 1921 böra tillförsäkras rätt till
sedvanligt ålderstillägg såsom professor.

I ärendet äro några frågor berörda, på vilka jag ej nu funnit
anledning ingå. Därtill höra frågor om förste teologie professorns
och domprostens ställning i händelse av prebendenas indragning,
vakanshållande i vissa fall av kyrkoherdebefattningarna i de nuvarande
prebendepastoraten m. m. Rörande den behållna inkomsten
från förste teologie professorns och domprostens i Uppsala båda prebendepastorat
bör utredning skyndsamt verkställas.

När jag nu går att hemställa om utverkande av de anslag, som
enligt vad jag anfört böra beredas universiteten, nämligen för universitetet
i Uppsala 2,590 kronor på ordinarie stat samt för universitetet
i Lund inalles 12,211 (10,057 + 110 + 2,044) kronor på tillläggsstat
för år 1921 och sammanlagt 19,799 (15,085 + 1,649 + 3,065)
kronor på extra stat för år 1922, bör jag erinra, att de belopp, om
vilkas beräknande jag i ärendets ännu ej vederbörligen beredda skick
gjort framställning under punkterna 54 och 70 i bilagan åttonde
huvudtiteln till årets statsverksproposition samt punkt 27 å åttonde
huvudtiteln i propositionen om 1921 års tilläggsstat, utgjorde tillhopa
42,000 kronor. Summan av de belopp, om vilka äskande nu
bör framställas, utgör 34,600 kronor.

Åberopande vad jag anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t behagade föreslå riksdagen att

dels förordna, att Danmarks, Uppsala-Näs,
Hagby-Ramsta och Börje pastorat inom Uppsala
stift skola, Danmarks pastorat från och med den
1 maj 1922 och de övriga från och med den 1
maj 1921, befrias från att vara prebenden vid
lärostolar inom teologiska fakulteten vid universitetet
i Uppsala, i följd varav innehavarna av vederbörande
lärostolar från och med nämnda tidpunkter
upphöra att åtnjuta inkomsten från sagda
pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat
skall från och med år 1922 uteslutas allt vad

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

där förekommer rörande inkomst från nyssberörda
fyra pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska
fakulteten, vederbörande prebendaries rätt
likväl oförkränkt att under tiden den 1 januari
— den 30 april 1922 åtnjuta vad som motsvarar
på denna tid belöpande prebendeinkomst av Danmarks
pastorat;

dels bestämma, att till vederbörande befattningshavare
skall av allmänna medel utgå ersättning
för de inkomstbelopp, som genom prebendenas
indragning frångå dem, med respektive 1,075
kronor beträffande Danmarks pastorat, 95 kronor
beträffande Uppsala-Näs pastorat, 460 kronor så
vitt angår Hagby-Ramsta pastorat och 960 kronor
beträffande Börje pastorat, allt för år räknat;

dels för ändamålet öka det ordinarie bestämda
anslaget till universitetet i Uppsala med ett belopp
av 2,590 kronor;

dels förordna, att Västra Kärrstorps och Grlostorps
samt Stångby och Vallkärra församlingars
pastorat inom Lunds stift skola från och med den
1 maj 1921 befrias från att vara prebenden vid
lärostolar inom teologiska fakulteten vid universitetet
i Lund, i följd varav innehavarna av vederbörande
lärostolar från och med nämnda tidpunkt
upphöra att åtnjuta inkomster från sagda pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat
skall från och med år 1922 uteslutas allt vad
där förekommer rörande inkomst från nyssberörda
två pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska
fakulteten;

dels bestämma, att nuvarande innehavare av
sagda två prebenden skola tillsvidare så länge de
kvarstå vid sina lärostolar för mistning av inkomsten
från prebendena åtnjuta ersättning med följande
belopp för år räknat, nämligen beträffande
Västra Kärrstorps pastorat med 7,553 kronor och
beträffande Stångby pastorat med 7,532 kronor;

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

dels till ersättning i berörda avseende såsom
förslagsanslag, högst, anvisa ej mindre på tilläggsstat
för år 1921 ett belopp av 10,057 kronor än
även på extra stat för år 1922 ett belopp av 15,085
kronor;

dels till beredande av ytterligare lönefyllnad
åt den teologie professor vid universitetet i Lund,
vilken såsom prebende innehar Husie pastorat, anvisa
såsom förslagsanslag, högst, för år 1921, utöver
härför redan anvisat belopp, på tilläggsstat
för år 1921 110 kronor samt för år 1922 på extra
stat för samma år 1,649 kronor;

dels till beredande av ytterligare lönefyllnad
åt den teologie professor vid universitetet i Lund,
vilken såsom prebende innehar Stora Uppåkra och
Flackarps pastorat, anvisa såsom förslagsanslag,
högst, för tiden den 1 maj—den 31 december 1921
på tilläggsstat för år 1921 2,044 kronor samt för
år 1922 på extra stat för samma år 8,065 kronor;

dels och, med ändring av nu gällande föreskrift,
bestämma, att det ålderstillägg, vartill sistnämnda
professor må vara berättigad, skall från
och med den 1 maj 1921 utgå efter 600 kronor
för år räknat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Stockholm 1921, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

210189