Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Nr 130.

Kung!. Ma j ds proposition till riksdagen angående statsbidrag
till täckande av driftkostnaderna vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund; given
Stockholms slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj: ta vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtandc till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. J.son Berggult.

t''., -i1;''} j : tih .*♦ > , i.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre de Cxeer, ministern för utrikes ärendena greve
Whångel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist yttrade
härefter:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 113 käft. (Nr 130.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Statsbidrag
till täckande
av driftkostnaderna
vid
Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningariliUnd.

Jag ber nu att få erinra hurusom under punkt 28 i bilagan
åttonde huvudtiteln till 1921 års tilläggsstat omförmälts en fråga
angående statsbidrag till täckande av driftkostnaderna under år 1920
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Att ett dylikt bidrag, som hittills icke utgått, med anspråk på
berättigande kunnat ifrågasättas, ehuru anstalten i fråga är »Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar», beror därpå, att länet har upplåtit
dem för bedrivande av den medicinska undervisningen vid universitetet
i Lund. Sjukvårdsinrättningarnas av Kungl. Maj:t fastställda
reglemente innehåller i avseende härå följande bestämmelse: »Sjukvårdsinrättningarnas
samtliga avdelningar skola vara för klinisk
undervisning upplåtna, dock med skyldighet för direktionen att tillse,
det å varje avdelning, med undantag av den pediatriska eller barnsjukhuset,
platser kunna reserveras för sådana sjuka, vilka särskilt
önska att icke bliva föremål för klinisk undervisning.»

Något bidrag till driftkostnaderna vid nämnda sjukhus har staten
som sagt hittills icke lämnat. Landstinget har dock ej utan
allt vederlag lämnat den medicinska undervisningen tillträde till
sjukhuset. Sålunda har Lunds universitet upplåtit det område,
Paradislyckan, där sjukhuset förlagts, och år 1912 medgav Kungl.
Maj:t, att ett område av omkring 7 hektar finge från det biskopen
i Lunds stift på lön anslagna bostället 3 lj-i mantal krono Helgonagård
nr 1 avsöndras, att av landstinget under nyttjanderätt innehavas,
så länge det upplåtna området användes för avsett ändamål
samt under vissa förutsättningar och villkor i övrigt — en av förutsättningarna
var att sjukhuset stode till förfogande för erforderlig
klinisk undervisning.

Vidare har från statens sida redan enligt kungl. brev den 3
mars 1813 till årligt underhåll av inrättningarna anslagits viss del
av kyrkotionden inom länet — numera utbytt mot särskild ersättning,
något över 3,000 kronor — varjämte genom brev den 29 november
1854 anvisades ett bidrag av 10,000 riksdaler banko till
täckande av uppkommen skuld för nybyggnader. Ytterligare beviljade
1901 års riksdag ett anslag av högst 256,000 kronor såsom
bidrag till kostnaderna för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten
m. m. vid sjukhuset, och slutligen hava av 1914, 1916 och 1920
års riksdagar beviljats inalles 1,268,148 kronor såsom bidrag till

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO. 3

kostnaderna för nyligen fullbordade nybyggnadsarbeten m. in. vid
sjukhuset.

Den framställning, som ligger till grund för nu förevarande
ärende och som genom länsstyrelsen i Malmö insänts till Kungl.
Maj:t, är gjord av direktionen för omförmälda sjukvårdsinrättningar.
Framställningen innehålles i en den 12 november 1920 dagtecknad
skrivelse, ur vilken jag här torde böra återgiva följande:

Genom beslut den 21 september 1920 hade Malmöhus läns landsting uppdragit
åt direktionen över dess sjukvårdsinrättningar i Lund att bos Kungl. Maj:t
anhålla, att landstinget måtte beredas ersättning för den merkostnad, som för år
1920 kunde uppkomma för lasarettet.

I fråga om de under senare åren beviljade statsanslagen till byggnadsarbeten
vid sjukhuset hade följts den princip, att staten bidragit med halva byggnadskostnaden
och landstinget bekostat endast den andra hälften; motiven för
anslag från staten hade varit, att sjukhuset såsom ett kliniskt sjukhus tjänade ett
viktigt statsändamål.

För upprätthållande av den årliga driften hade däremot inga särskilda statsanslag
lämnats eller ens hittills begärts, utan Malmöhus läns landsting hade hittills
ensamt bestritt kostnaden för denna.

I detta avseende rådde en avsevärd skillnad mellan detta sjukhus och de
kliniska sjukhusen i Stockholm och Uppsala, vilka sjukhus även för sin årliga
drift mottoge mycket väsentliga bidrag av statsmedel.

Visserligen utginge, i likhet med förhållandet vid dessa sjukhus, även i
Lund lönerna till de professorer, som vore överläkare, på universitetets stat, d. v. s.
av statsmedel och likaså de kliniska amanuensernas kontanta lön, varjämte avlöningen
till föreståndaren vid röntgeninstitutet, föreståndaren för kliniken och
polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar och föreståndaren för ortopediska
kliniken och polikliniken betalades till hälften av statsmedel och till hälften av
landstingsmedel, men därutöver utginge till klinikerna av statsmedel endast några
obetydliga anslag för materiell, nämligen 500 kronor per år till vardera av den
medicinska, kirurgiska, pediatriska, ögon- och kvinnokliniken samt 1,000 kronor
till medicinska fakultetens kliniska laboratorium, vilket för närvarande vore förlagt
till medicinska kliniken. Hela kostnaden för den årliga driften i övrigt bestredes
av landstinget.

Fråga om statsbidrag för den årliga driften hade förut icke väckts, helt
visst på den grund, att kostnaderna för den egentliga sjukvården intill år 1918
hållit sig inom måttliga gränser och dagkostnaden för patient hade hållit ungefär
jämna steg med kostnaden vid övriga sjukhus inom länet.

Då nu emellertid kostnaden för sjukvården vid Lunds universitet för underhållsdag
räknat från och med år 1918, såsom framginge av tabellbilaga I, blivit
betydligt större än vid landstingets övriga sjukhus och totalkostnaden för sjukvårdsinrättningarna
i Lund uppginge till summor, som för landstinget vore gan -

Kung!. Mnj:ts proposition Nr 130.

ska betungande, hade fråga väckts både vid 1919 och 1920 års landsting om åtgärder
för utverkande av statsbidrag för driften.

Tabellbilaga II visade landstingets årsanslag för de sista 10 åren till sjukvårdsinrättningarna
i Lund enbart för driften, alltså med frånräknande av alla
extra anslag.

Av denna tabell II liksom av tabell I framginge, att den stora kostnadsökningen
kommit från och med år 1918, då de stora nya klinikerna och poliklinikerna
samt röntgeninstitutet togos i bruk, vilket skedde i början av år 1918.

Visserligen hade kostnaden vid samtliga länets sjukhus, såsom framginge
av tabell I, på grund av penningvärdets fall avsevärt stigit, men stegringen av
kostnaden vid sjukvårdsinrättningarna i Lund vore dock större, och det vore
detta förhållande, som väckt landstingets uppmärksamhet och orsakat, att frågan
om statsbidrag för den årliga driften nu kommit upp.

Rättvisan och billigheten däruti, att staten bidroge även till den årliga driften
av ett sjukhus som detta, som tjänade ett viktigt statsändamåj, då en väsentlig
del av läkarutbildningen vore förlagd dit, läge i öppen dag. Övriga kliniska
sjukhus i landet hade ju avsevärda statsbidrag för sin drift, och vissa vore nästan
helt och hållet hänvisade till statsmedel för driftens uppehållande.

Att ett statsbidrag till driften av rättvisan och billigheten krävdes borde
alltså vara klart. Svårare vore att säga efter vilka principer ett dylikt statsbidrag
skulle beräknas.

Vanskligt vore däryid att hämta någon ledning härvidlag från de andra
kliniska sjukhusen, då de alla i förvaltningshänseende vore varandra ganska olika
och icke något annat av dem liksom det i Lund vore ett vanligt länssjukhus,
för sitt underhåll från början och hittills helt hänvisat till landstinget.

Det sjukhus, som i vissa avseenden stode närmast sjukhuset i Lund, vore
Uppsala akademiska sjukhus, men där rådde ett annat, nästan motsatt förhållande
mot i Lund. Där ägdes nämligen sjukhuset av universitetet och Uppsala lans
landsting lämnade bidrag till den årliga driften.

Sjukhuset i Lund vore numera i sin helhet upplåtet för klinisk undervisning,
men det vore också i sin helhet och utan inskränkning upplåtet och stående
till tjänst för länets sjukvård, och att beräkna särskild årskostnad för det ena
och det andra vore omöjligt. För det kliniska sjukhuset behövdes emellertid
en del lokaler, såsom föreläsningssalar, laboratorier, polikliniksalar m. m., som ej
erfordrades för det icke kliniska sjukhuset, och vidare vore åtgången av materiell
på röntgeninstitutet och poliklinikerna betydligt större vid det förra, även om det
icke kliniska sjukhuset också numera krävde en modern utrustning för röntgenundersökning.
En jämförelse, som i Skåne läge nära till hands, vore jämförelse
med det icke kliniska, kommunala sjukhuset i Malmö, som vore i det närmaste
lika stort som sjukhuset i Lund samt modernt och väl utrustat och underhållet.

Av tabell I framginge dagkostnaden per patient vid båda sjukhusen. År
1918 var densamma för Lund 10 kronor 61 öre för Malmö 7 kronor 78 öre,
det vill säga en skillnad av 2 kronor 83 öre. Då underhållsdagarnas antal i Lund
år 1918 var 189 307, skulle detta göra en merkostnad för Lundasjukhuset för
året av 535,738 kronor 81 öre. År 1919 var dagkostnaden i Lund 11 kronor 9

Kungl. May.ts proposition Nr ISO.

öro, i Malmö 8 kronor 67 öre, det vill säga eu skillnad av 2 kronor 42 öre.
Då underhållsdagarnas antal år 1919 vid Lundasjukhuset var 213,654, så får man
för år 1919 en merkostnad av 517,042 kronor 68 öre och sålunda för vart och
ett av åren eu merkostnad vid jämförelsen med Malmösjukhuset av omkring
500,000 kronor. Denna merkostnad gjorde sig, såsom av tabell I synes, först gällande
samtidigt med det de nya stora klinikerna öppnades, vilket skedde år 1918.
Visserligen förefunnes eu möjlighet till att även andra, men i så fall obekanta
faktorer kunnat i någon mån medverka härvid, men tvivelsutan hade dock prisskillnaden
sin egentliga orsak i den kliniska undervisningen med de ökade fordringar
på utrymme och arbetskostnader den ställde.

Sökte man efter förhållanden, som kunde vara av någon betydelse för
bedömande av frågan, varför ett kliniskt sjukhus vore dyrare, kunde följande
Vara att beakta.

Det vore uppenbart att själva sjukbeläggningen på sjukhuset i Lund i visst
avseende påverkades därav, att det vore ett kliniskt sjukhus, nämligen därutinnan
att sjuka från avlägsna orter, det vill säga från andra län än Malmöhus län i
relativt stort antal sökte sig in hit, där de ansåge sig få eu bättre och skickligare
specialistvård för sina sjukdomar än vid hemortssjukhusen, och vidare att överläkarna
här ofta nog just för den kliniska undervisningens skull intoge dylika
sjuka från främmande län, vilka de annars skulle kunna vägra inträde eller vore
berättigade till att avvisa. När nu skillnaden mellan den verkliga dagkostnaden
och den dagavgift dessa sjuka betalade vore så stor som nu, medförde ett stort
antal utomlänspatienter en betydligt ökad kostnad och, såsom tabellbilaga III visade,
uppginge denna skillnad för år 1919 till 211,186 kronor 94 öre, därvid patienter
å barnbördsavdelningen ej medräknades.

Av särskild betydelse för den fråga det här gällde vore barnbördsavdelningen,
där nämligen alla patienter på allmän sal läge fritt. Så hade naturligen anordnats
i den kliniska undervisningens intresse, och till förmån för densamma hade
barnbördshuset från början kommit till. Det vore också ett faktum, att just vid
de tre barnbördshus i landet, där klinisk undervisning ägde rum i läkarutbildningens
tjänst, patienterna läge fritt, nämligen i Lund samt vid allmänna barnbördshuset
i Stockholm och barnbördsavdelningen av akademiska sjukhuset i Uppsala.

Då för några år sedan fråga om ändring härutinnan varit uppe i direktionen,
hade det just varit '' professorn i obstetrik, vilken såsom direktionsledamot
mest energiskt motsatt sig detta. Då underhållsdagarna för patienterna på allmän
sal på barnbördsavdelningen i Lund år 1919 varit 8,202, betydde detta med
en dagkostnad av 11 kronor 9 öre en utgift för barnbördskvinnornas vård av
90,960 kronor 18 öre.

Bland de utgiftsposter, som sedan de nya klinikerna togos i bruk stigit mest.
märktes kostnaderna för bränsle och lyse, vilka år 1919 uppgingo till den stora
summan av 625,248 kronor 47 öre.

Då det vore tydligt att de nya lokalerna för föreläsningssalar, laboratorier,
polikliniklokaler, bostadsrum för tjänstgörande kandidater, barnbördsavdelningens
allmänna sjuksalar och röntgeninstitut för sin uppvärmning och belysning droge
en icke så oväsentlig del av hela kostnaden, hade av sakkunnig person en be -

Kungl. May.ts proposition Nr 130.

räkning gjorts över beloppet av kostnaden för uppvärmning och belysning särskilt
av dessa lokaler, vilken givit en summa av 133,843 kronor 94 öre.

Polikliniklokaler och röntgeninstitut av den storlek, som i de nya byggnaderna
i Lund anordnats, torde vidare till en ganska väsentlig del få anses tjäna den
kliniska undervisningens behov.

Oberäknat läkarnas löner ginge personalens kontanta löner med dyrtidstill -

lägg år 1919 på

poliklinikerna till................kronor 22,173:86

och på röntgeninstitutet till.......... » 9,172:54

Härtill komma:

förbandsmateriel på poliklinikerna..... » 18,595:50

materiel på röntgeninstitutet.......... » 21,587:17

I tabellbilaga IV vore sammanförda samtliga ovan beräknade kostnader, som
kunde anses betingas av sjukhusets egenskap av så kallat kliniskt sjukhus; de
utgjorde en summa av 507,520 kronor 13 öre, vilket belopp vore 31,47 procent
av landstingets verkliga utgift för driften under år 1919.

Det vore tydligt å ena sidan, att obestridligen mycket avsevärda kostnader
tillkomme för detta sjukhus på grund av dess egenskap av så kallat kliniskt sjukhus,
men också å andra sidan, att det vore omöjligt att fullt säkert kunna beräkna
och angiva huru stor merkostnad därav uppkom me. Det syntes dock som
om den för de nu löpande åren och med de kostnader för underhållsdag, som
för närvarande måste beräknas, knappast kunde räknas mindre än 2—3 kronor per
underhållsdag eller till en summa av cirka 500,000 kronor per år. Den verkliga
kostnad landstinget haft för driften hade uppgått till: under år 1918 1,317,919
kronor 63 öre och under år 1919 1,612,764 kronor 37 öre; den beräknade
kostnaden för år 1920 uppginge till 1,770,000 kronor.

Landstingets merkostnad för Lunds lasarett på grund av dess egenskap av
undervisningsanstalt utgjorde alltså under år 1919 31,47 procent av landstingets hela
verkliga utgift för lasarettet, och det syntes direktionen därför ej obilligt, om man
vid detta förhållande förutsatte, att staten ersatte landstinget denna merkostnad
eller i runt tal 30 procent av landstingets verkliga utgifter för årets driftkostnader.

På grund av landstingets uppdrag anhöll direktionen, under
åberopande av vad densamma sålunda anfört, det Kungl. Maj:t måtte
genom framställning till riksdagen bereda landstinget bidrag till
täckande av kostnaderna under år 1920 för länets sjukvårdsinrättningar
i Lund. Bidraget borde beräknas till 30 procent av sagda
kostnader, men beloppet kunde först efter det 1920 års räkenskaper
avslutats bestämmas.

De fyra tabeller, som äro bifogade direktionens skrivelse, äro
av följande innehåll:

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 130.

Tabell I.

Sammandrag över dagkostnaden vid Malmöhus läns lasarett och vid Malmö
allmänna sjukhus åren 1910—1919.

	Lund	Hälsing- borg	Lands- krona	Trälle- borg	Ystad	Hörby	Malmö
1910...........	2: 80	2: 62	2: 82	3: 14	3: 31	3: 56	2: 90
1911...........	2: 79	2: 93	2: 74	3: 11	3: 09	3: 29	2: 94
1912...........	3: 02	2: 85	3: 22	3: 92	3: 25	3: 26	3: 10
1913...........	3: 24	2: 86	3: 13	3: 06	3: 09	3: 43	3: 27
1914...........	3: 14	3: 03	3: 33	3: 63	3: 34	3: 80	3: 46
1915...........	3: 39	3: 07	3: 31	3: 69	3: 65	3: 82	3: 56
1916...........	4: 01	3: 40	4: 42	4: 22	4: 34	4: 54	4: 47
1917...........	5: 37	4: 46	5: 05	4: 36	5: 61	4: 50	5: 48
1918......	10: 61	6- 60	6- 91	6'' 28	7- 72	6- 86	7- 78
1919...........	11: 09	10: 09	8: 41	9: 75	9: 89	10: 08	8: 67

Tabell II.

Uppgift å av landstinget beviljade årsanslag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund för tioårsperioden 1910—1919.

	Beräknat och beviljat anslag	Uppkommen och täckt brist	Summa
1910................	231.000 228.000 257,000			231,000 239,708 264,851
1911 ..................		11,708: 12 7,851: 93	12 93
1912........................	—
1913.....................	281,000	—	—	281,000	—
1914........................	306.000	—	—	306,000	—
1915.....................	311,900	—	—	311,900	—
1916........................	319,700	—	85,897: 86	405.597	86
1917.................	520 000	—	57,263: 53	577,263	53
1918...................	7X0,000	—	537,919: 63	1,317,919	63
1919......................	1,221,727	—	391,037:37	1,612,764	37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Tabell III.

Uppgift å patienter från främmande län, vårdade å allmän sal år 1919.

	Antal	Legosångsav-gift, kronor
Patienter	Underhålls- dagar
Å medicinska avdelningen..............	224	6,371	22,191	,
» kirurgiska avdelningen...............	400	8,275	28,510	—
» ögonavdelningen....................	2X5	7,599	24.949	50
» gynekologiska avdelningen............	153	2,553	8,559	—
» radiologiska avdelningen..............	190	1,623	5,424	50
» barnsjukhuset......................	24	626	2,460
» tuberkulosavdelningen................	6	412	1,2x5	50
» avdelning för sinnessjuka.............	1	7	31	50
Summa	1,283	27,466	93,411	—

Skillnaden mellan erlagda avgifter 93,411 kronor och

verkliga kostnaden för samma dagantal utgör........... . kronor 211,186:94

och således 27,466 underhållsdagar ä 11 kronor 9 öre.....kronor 304,597:94

Tabell IV.

Sammandrag över de för år 1919 beräknade kostnader, som anses utgått vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i egenskap av kliniskt sjukhus.

Oberäknade läkarnas löner uppgingo personalens löner med dyrtidstillägg

å poliklinikerna till..............kronor 22,173:86

» röntgeninstitutet till............. » 9,172:54 31,346:40

Förbandsmaterial å poliklinikerna. ... » 18,595:50

Material på röntgeninstitutet....... » 21,587: 17 40.182:67 71 529-07

Uppvärmning och belysning av undervisningslokaler.......kronor 133,843:94

Kostnaden för 8,202 underhållsdagar å barnbördsavdelningen » 90,960: 18

Skillnaden mellan de av patienter från annat län erlagda avgifter
och den verkliga kostnaden för lasaretts vården. . . » 211,186: 94

kronor 507,520: 13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Efter erhållen remiss har kanslersämbetet för rikets universitet
den 13 december 1920 avgivit utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt
avlåtande av proposition till riksdagen i överensstämmelse
med sjukhusdirektionens framställning. Kanslersämbetet har stött
sig på ett från medicinska fakulteten i Lund infordrat, av det större
akademiska konsistoriet biträtt yttrande, ur vilket jag ber att fä
anföra följande:

Tydligen tillkommer det fakulteten att vid behandlingen av denna fråga
ägna uppmärksamheten åt vad som ur undervisningens synpunkt är av vikt. I
direktionens framställning finnes uppgift om det antal patienter ocli antal underhållsdagar,
vilka för eu var av de olika avdelningarna fallit på de patienter, som
ej tillhöra Malmöhus län. Fakulteten vill med anledning härav framhålla, vilken
fullkomligt fundamental betydelse denna avsevärda tillströmning av patienter från
andra sjukvårdsområden än länet besitter för att fakulteten skall kunna besörja
den kliniska undervisningsuppgift, som åligger densamma. Dessa patienter från
andra sjukvårdsområden, delvis stammande från en så pass avlägsen trakt som
Småland, äro till stor del hit hänvisade av läkare, därför att sjukdomen är av
sådan natur, att antingen dess igenkännande eller dess behandlande eller bådadera
bereder traktens läkare svårigheter, varför de vilja lita till de respektive överläkarna
vid härvarande lasarett. Det inses således lätteligen, att detta patientmaterial
blir utvalt på ett helt annat sätt än vad fallet är med de patienter, som
inströmma från närmaste trakt, därför att lasarettet härstädes är deras närmaste
sjukhus. I överensstämmelse härmed erhåller det kliniska materialet från andra
områden i genomsnitt vida större värde och betydelse för deu kliniska undervisningen,
än vad enbart länets patienter skulle kunna erbjuda. För den första och
grundläggande tjänstgöringen, vilken äger rum i medicin och kirurgi, skulle väl
det sistnämnda kliniska materialet kunna vara tillräckligt differentierat, men vare
sig det gäller fortsättningstjänstgöringeu i medicin eller kirurgi, vilken sedan hösten
1918 är förlagd även till Lund, eller det gäller undervisningen å de olika
specialklinikerna i trängre mening, utgör denna tillströmning av det mera utvalda
kliniska materialet från andra sjukvårdsområden en fullkomligt nödvändig förutsättning
för dem. Vilken betydelse detta sistnämnda material äger för vissa specialkliniker
framgår ock väl redan ur siffrorna i tabell III, som är fogad till direktionens
skrivelse, rörande antalet från främmande län vårdade patienter, och
detta särskilt så vitt det rör ögonavdelningen, gynekologiska eller radiologiska avdelningen.

Fakulteten erinrar i detta sammanhang, hurusom de av chefen för ecklesiastikdepartementet
för avgivande av betänkande och förslag angående vissa den
medicinska undervisningen rörande frågor år 1918 tillkallade sakkunniga i sitt år
1920 avgivna betänkande med styrka framhållit, att tydlig läkarbrist råder i landet,
och att det därför är synnerligen maktpåliggande att utveckla möjligheterna för
den kliniska undervisningen vid'' de olika högskolorna. Dessa sakkunnigas förslag
inrymmer, bland annat, att den nu provisoriska ordningen med fortsätta i ngstjänstgöring
i medicin och kirurgi vid Lunds universitet skall inryckas i examens Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 113 käft. (Nr 130.) 2

Kun

stadgan som en definitiv anordning, och de framhålla vidare nödvändigheten av
att vid åtskilliga av specialklinikerna bereda möjlighet att mottaga flera studerande
än vad nu är fallet.

Det framgår således klart härur, att fakulteten ej kan vara betänkt på att
någon reduktion kommer till stånd av den undervisningsbörda, som inom de kliniska
disciplinerna påvilar densamma, utan att i stället krav på dess ökande
föreligger. En nödvändig förutsättning härför är emellertid, att ej heller det
kliniska materialet å lasarettet reduceras, varken ur kvantitativ eller kvalitativ
synpunkt.

Skulle sjukhusdirektionens framställning ej vinna Kung! Maj:ts beaktande och
bifall av riksdagen, torde sådan reduktion av det kliniska materialet dock bliva
följden. Det framgår klart ur sjukhusdirektionens framställning, vilken stor ekonomisk
börda den omfattande vården vid Lunds lasarett av patienter från annat
sjukvårdsområde lägger på de skattdragande inom Malmöhus län, och det inses
lätteligen, att Malmöhus läns landsting icke låter denna situation fortsätta att äga
bestånd. Även utan bidrag från statsverkets sida kan nämligen landstinget råda
bot härför genom att höja vårdavgiften för patienter från annat sjukvårdsområde
till sådant belopp, att länets hela beräknade kostnad för vården av dessa sjuka
därigenom bleve täckt, och denna fråga är i själva verket synnerligen aktuell genom
motion till 1920 års landsting och tingets därav föranledda beslut att uppdraga
åt sitt förvaltningsutskott att etter vederbörande direktioners hörande till
nästa års landsting inkomma med det förslag, vartill ifrågavarande motion må
föranleda. En dylik tilltänkt förändring i legosängsavgiften skulle emellertid
innebära en förhöjning av sådan grad, att den till större del skulle avstänga
patienter från andra sjukvårdsområden, som nu söka vård här, att i framtiden
göra detta.

Följden härav skulle bliva en kvalitativ försämring av det kliniska materialet,
som skulle omöjliggöra för fakulteten att uppehålla klinisk undervisning i
den omfattning, som nu här meddelas, och således naturligtvis även omöjliggöra
en ökad undervisning, som av de citerade sakkunniga nu påyrkats. Detta skulle
medföra, att staten tvingades att på annat sätt ordna utvidgningen av den kliniska
undervisningen eller ock ordna nya tillfällen till dylik, och det inses utan
vidare, att vilken väg staten än skulle gå för att lösa denna fråga, kostnaderna
skulle bliva mångdubbla jämfört med vad som nu påyrkas från direktionen för
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Särskilt vill fakulteten ock betona, hurusom det äger stor betydelse för undervisningen,
att nu rådande avgiftsfrihet för dem, som mottagas till vård å barnbördsavdelningen,
ej blir borttagen, eu förändring, som landstinget dock även
äger befogenhet att genomföra. De ovan citerade sakkunniga för medicinska
undervisningen hava som ett synnerligen trängande önskemål framhållit, att det
måste beredas flera studerande plats att tjänstgöra i obstetrik, och fakulteten har
ock, böjande sig för denna fordran, i dagarna tillstyrkt, att dylik utökning av
antalet tjänstgörande måtte komma till stånd. Fakulteten har med hänsyn till
det klinisk-obstetriska materialets begränsade storlek ej gjort detta utan någon
grad av tvekan. Skulle avgifter läggas å dem, som mottagas till vård å barn -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 130.

bördsavdelningen, kunde detta säkert förväntas medföra sådan minskning av detta
kliniska material, att fakulteten måste ändra sin ståndpunkt med avseende på
möjligheten av utvidgad tjänstgöring härstädes i obstetrik. Det får nämligen
i detta sammanhang ej glömmas hurusom just det förhållandet, att klinisk undervisning
är förlagd till ett barnbördshus, är ägnat att motverka tillströmningen
till detsamma.

Det torde ur det anförda tillräckligt framgå, vilket livsintresse det utgör för
medicinska fakulteten och för dess förmåga att kunna fylla den roll, som nu tilldelats
densamma inom den kliniska undervisningen, att det å de till Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund förlagda klinikerna i motsvarande utsträckning,
som under senare tid varit fallet, får mottagas patienter från andra sjukvårdsområden,
liksom ock att avgifter ej må läggas å dem, som å barnbördsavdeluingen
söka vård.

Fakulteten får således på det livligaste tillstyrka den av direktionen för
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar gjorda framställningen.

Även medicinalstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat utlåtande,
innehållet i dess skrivelse den 14 januari 1921.

De höga driftkostnaderna, säger medicinalstyrelsen i skrivelsen, vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund torde utan tvivel till en del bero på sjukhusets
anordningar för meddelande av undervisning åt medicine studerande. I
följd härav synes det medicinalstyrelsen billigt, att landstinget tillerkännes ett bidrag
av staten för nämnda ändamål. Styrelsen finner emellertid, att vid beräkning
av den merkostnad, som genom undervisningen åsamkats sjukhuset, denna i en del
avseenden beräknats väl högt. Sålunda har såsom merkostnad beräknats kostnaden
för samtliga utomlänspatienters vård, sedan legosängsavgiften avdragits. Likaså hava
upptagits samtliga kostnader för uppvärmning av vissa för undervisningen använda
lokaler och för drift av polikliniken och röntgeninstitutet. Emellertid måste ju alla
lasarett vidkännas kostnader för sjukas intagning från annat län och vidare för anordnande
av en in: ttagning för allmänheten uti härför särskilt avsedda lokaler.
Då kostnaderna härför liksom ock för anordnande av röntgenbehandling drabba
alla sjukhus, synes det ej fullt riktigt att samtliga kostnader för dessa nu nämnda
tre ändamål beräknas härröra från endast undervisningen åt medicine studerande.

Att beräkna huru mycket av den merkostnad, som direktionen hänför till
undervisningskostnad, ändock skulle förefunnits, om sjukhuset icke varit kliniskt,
låter sig emellertid icke göra endast med tillgång till de uppgifter, som stå medicinalstyrelsen,
vare sig genom föreliggande handlingar eller eljest, till buds. Antalet
underhållsdagar under år 1919 för utomlänspatienter, 27.466, utgör ungefär
12,5 procent av hela antalet underhållsdagar vid sjukhuset, vilka för sagda år utgöra
213,654. Vid Sabbatsbergs sjukhus utgjorde, exempelvis, samma år antalet
underhållsdagar för utomlänspatienter 7 procent, vid Norrköpings sjukhus 8,2 procent
och vid Gävle lasarett 3,7 procent av hela antalet underhållsdagar.

Styrelsen anser därför, med hänsyn till vad ovan sagts angående kostnaden
för uppvärmning och rörande driftkostnader för poliklinik och röntgenavdelning,
att en summa, som riktigare skulle motsvara den verkliga merkostnaden för un -

Oeparte

inentschefen.

12 Kungl. Maj: ts -proposition Nr 130.

dirvisningen i nämnda avseende, skulle erhållas, om man avdroge 7 å 8 procent
från den av direktionen beräknade kostnaden. Då denna upptagits till i runt
tal 507,520 kronor, skulle merkostnaden, beräknad genom avdrag av 7,5 procent
från nyssnämnda summa, bliva 469,456 kronor, utgörande 29,0 procent av totalkostnaden—
vilken för år 1919 uppgick till 1,612,764 kronor — eller 1 procent
mindre än det procenttal, som enligt direktionens hemställan föreslagits till ersättande
genom statsmedel. Då emellertid även i andra avseenden än här ovan
särskilt nämnda, driften av ett kliniskt sjukhus nödvändigtvis måste ställa sig
dyrare än driften av ett annat lika stort sjukhus — något som ej av direktionen
särskilt framhållits — och då vidare merkostnaden i dessa avseenden svårligen
torde kunna styrkas men sannolikt uppgår minst till felande 1 procent, finner
medicinalstyrelsen icke skäl påyrka en nedsättning av det bidrag, direktionen
begärt.

Då den av sjukhusdirektionen gjorda framställningen syntes mig
beaktansvärd, utverkade jag den framställning till riksdagen, som
innefattades under ovannämnda punkt 28 i bilagan åttonde huvudtiteln
till 1921 års tilläggsstat och som innebar, att riksdagen, i avbidan
på proposition om anslag av statsmedel såsom bidrag till täckande
av driftkostnaderna vid ifrågavarande sjukvårdsinrättningar
under år 1920, skulle på omförmälda tilläggsstat beräkna ett förslagsanslag
av 500,000 kronor. Sedan medicinalstyrelsens ovanberörda
utlåtande numera inkommit, har ärendet kunnat återupptagas
till behandling.

Då sjukhusdirektionen år 1913, å landstingets vägnar, gjorde
den framställning till Kungl. Maj:t, som ledde till beviljandet av
statsbidrag för de senast företagna nybyggnaderna m. m. vid sjukhuset,
grundades denna framställning, som avsåg statsbidrag med
halva byggnadskostnad^! för nybyggnadsarbetena, därpå, att landstinget
for sin del ensamt iklädde sig, utöver lika stor del av byggnadsköstnaden
som staten, kostnaderna såväl för nödiga inventarier
som för den årliga driften, »vilken genom den planerade utvidgningen
framdeles bliver betydligt dyrare än hittills».

Vederbörande departementschef förordade äskande av det begärda
statsbidraget och framhöll därvid såsom otvivelaktigt, att de
beslutade nybyggnaderna för de medicinska samt obstetrisk-gynekologiska
avdelningarna — det utan all fråga väsentligaste av byggnadsarbetet
— vore i hög grad av behovet påkallade från den synpunkt,
som för landstinget i främsta rummet varit den bestämmande,
den egentliga sjukvårdens. Departementschefen erinrar emellertid,
hurusom högst väsentliga brister och svårigheter för nyssnämnda

Kimgl. Maj\ts proposition Nr 130.

avdelningar skulle avhjälpas, om nybyggnaderna komme till stånd.
Och han betonar fördelen av att medicinska fakulteten för sin undervisning
har tillgång till ett sjukhus, som i avseende å anordningar
och utrustning motsvarar högt ställda anspråk.

Med hänsyn till vad jag sålunda och i början av detta mitt
yttrande omförmält, har det ej varit anledning förvänta, att nu
förevarande framställning skulle komma att riktas till statsmakterna.
Det, skall emellertid erkännas, att driftkostnadernas stegring varit
mycket stor — procentuellt beräknat dock näppeligen större än vid
ett par andra lasarett inom länet — och att denna stegring, delvis
säkerligen beroende på kristiden, utan tvivel till en del är att
tillskriva sjukhusets egenskap av undervisningsanstalt. Det är då
ej överraskande att landstinget sökt finna en utväg att utan landstingsområdets
betungande täcka en del av utgifterna för sjukhusdriften.
Och jag har''funnit det med billigheten överensstämmande,
att staten ej undandrager sig att tillmötesgå landstingets begäran
om bidrag för år 1920.

Vid prövning av vad i ärendet förekommit måste det emellertid
lalla sig svart att finna fullt giltiga grunder för beräkning av
vad staten skäligen borde åtaga sig. Beträffande de i tabell IV
hopställda siffror, på vilka sjukhusdirektionen grundar sin hemställan
om fixerandet av statens bidrag till 30 procent av driftkostnaderna,
synas vissa erinringar kunna göras.

Oberäknat läkarnas löner, heter det, uppgingo kostnaderna för
personalens löner med dyrtidstillägg å poliklinikerna och å röntgeninstitutet
samt för material å poliklinikerna och nämnda institut
tillhopa till 71,629 kronor 7 öre. Då emellertid, såsom medicinalstyrelsen
anmärkt, kostnader för anordnande av mottagning för allmänheten
i därför särskilt avsedda lokaler liksom ock för inrättande
av röntgenbehandling drabba alla sjukhus, torde det ej vara riktigt
att beräkna hela det nyssnämnda kostnadsbeloppet såsom härrörande
endast från undervisningen för medicine studerande.

En annan post i tabell IV lyder sålunda: »uppvärmning och
belysning av undervisningslokaler kronor 133,843: 94». Av sjukhusdirektionens
skrivelse framgår, att med undervisningslokaler härvid
förstås föreläsningssalar, laboratorier, polikliniklokaler, bostadsrum
för tjänstgörande kandidater, barnbördsavdelningens allmänna sjuksalar
och röntgeninstitut. Det gäller även i avseende å denna post,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

att den ej skäligen kan anses vara sjukhuset förorsakad enbart på
grund av sjukhusets egenskap av klinisk undervisningsanstalt.

Såsom en sista post i tabell IV är uppfört ett belopp av 211,186
kronor 94 öre, utgörande skillnaden mellan de av patienter från
annat län erlagda avgifterna och den verkliga kostnaden för lasarettsvården.
Den tanke, som ligger till grund för upptagande av
denna post i tabell IV, nämligen att sjukhuset i första hand bör
vara upplåtet för länets egna innevånare, är helt naturlig. Sjukhusets
reglemente föreskriver ock, att en var sjuk, som tillhör länet,
dock med visst angivet undantag, är berättigad till sjukvård å detsamma.
Såsom medicinalstyrelsen med rätta anmärkt, måste, emellertid
alla länslasarett vidkännas vissa kostnader för intagning av
sjuka från annat län. Det kan därför ej vara riktigt att ovannämnda
summa i sin helhet tages i beräkningen i tabell IV.

På grund av nyssberörda förhållanden — vilka väsentligen
ligga till grund för vad medicinalstyrelsen anfört i ärendet har
detta ämbetsverk visserligen ansett, att lasarettets merkostnad .skäligen
kunde beräknas utgöra 29 procent av totalkostnaden. Medicinalstyrelsen
har likväl, på sätt skrivelsen utvisar, icke funnit skäl föreligga
för att påyrka nedsättning av det bidrag lasarettsdirektionen
begärt.

För min del skall jag ej heller i nu förevarande ärende, i vilket
uppvisats den starka stegring i driftkostnaderna vid sjukhuset,
som ägt rum redan från och med år 1918, ifrågasätta, att Kungl.
Maj:t i annat avseende avviker från direktionens beträffande år 1920
framställda anslagsäskande och bestämmandet av anslagsbeloppet,
sådant det angivits i propositionen om anslag å tilläggsstat för år
1921, 500,000 kronor såsom förslagsanslag, än att beloppet betecknas
såsom förslagsanslag, högst. På grund av vad. jag anfört
synes det mig ej vara oberättigat, att statsverket till detta, i
allt fall betydande belopp, begränsar sitt bidrag till sjukhusdriften.

Jag tillåter mig för ett ögonblick återkomma till den nyss berörda
frågan om kostnaden för sjukvård vid sjukvårdsinrättningarna
åt patienter från främmande län. Såsom jag nyss nämnde, fann ,
jag det ej vara riktigt, att den i bilagan IV uppförda ovannämnda
summan av 211,186 kronor 94 öre, såsom merkostnad för patienter
från främmande län, i sin helhet tages i beräkning vid bedömandet

Kung!. Maj:ts proposition Nr 130.

av storleken av sjukhusets särskilda kostnader såsom klinisk undervisningsanstalt.
Men att staten bör i lämplig omfattning hålla landstinget
skadeslöst för dess merkostnader beträffande dylika patienter
synes mig uppenbart med hänsyn till den synnerligen stora vikt
medicinska fakulteten ur undervisningssynpunkt fäster vid dessa patienter.
Det är i själva verket denna post i tabell IV, som jag anser
vara bäst grundad.

Jag vill slutligen anmärka, att vid beviljande av ifrågavarande
bidrag Kungl. Maj:t bör äga tillsätta en revisor att jämte övriga
revisorer deltaga i granskningen av sjukvårdsinrättningarnas räkenskaper
för år 1920.

Åberopande vad jag i detta ärende anfört tillstyrker jag förslag
till riksdagen

att medgiva, att till täckande av de kostnader,
Malmöhus läns landsting fått vidkännas
för driften vid länets sjukvårdsinrättningar i
Lund under år 1920, bidrag av statsmedel må
utgå efter 30 procent av sagda kostnader, dock
med begränsning av statsverkets bidrag till högst
500,000 kronor, samt för ändamålet anvisa på
tillägg sstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst
500,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen, på
tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, gilla;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.