Kungl. Maj-.ts proposition Nr 127.
1
Nr 127.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift;
given Stockholms slott den 25 februari 1921.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om rätt för Konungen att i
visst fall åsätta särskild tullavgift.
GUSTAF.
A. E. M. Ericsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 111 käft. (Br 127.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 127.
Förslag
till
Förordning
om rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
Härigenom förordnas som följer:
Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens
förordnande beläggas med tilläggstnll, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst samma belopp som denna senare eller, där
varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, vartill
varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å
tid, då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas
näst sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande
och gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst
tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till utgången av år 1922.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 127.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
T. f. departementschefen, statsrådet Ericsson anförde härefter:
Under framhållande att åtskilliga av Sveriges handelstraktater
upphört eller inom den närmare framtiden kunde komma att upphöra,
gjorde tull- och traktatkommittén i skrivelse den 3 maj 1919 framställning
om återupplivande för viss tid av den i förordningen den 9 juni
1911 med tulltaxa för inkommande varor intagna, intill utgången av
år 1912 gällande övergångsbestämmelsen om rätt för Konungen att i
visst fall åsätta särskild tullavgift, i syfte att därigenom sätta svenska
regeringen i stånd att möta blivande förhandlingar rörande nya handelstraktater.
För att undvika, att det föreslagna stadgandet erhölle eu med
hänsyn till då rådande förhållanden alltför snäv omtattning, föreslog
kommittén viss ändring av dess lydelse, sådan densamma törelåg i nyss
om förmälda författningsrum. Den föreslagna lydelsen var följande:
»Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens
förordnande beläggas med tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst samma belopp som denna senare eller, där
varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, vartill
varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast a
tid, då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst
sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och
gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio
dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»
Därjämte föreslogs av kommittén, att stadgandets giltighetstid
skulle sättas till utgången av år 1920.
*
Sedan Kungl. Maj:t i proposition den 9 maj 1919, nr 403, i
enlighet med kommitténs hemställan förelagt riksdagen förslag till för
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 127.
ordning om rätt för Konungen att i visst fall.åsätta särskild tullavgift,
tillkännagav riksdagen i skrivelse den 14 juni 1919, nr 359, att riksdagen,
med bifall till propositionen, antagit ifrågavarande författningsförslag.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl.
Maj:t därefter den 16 juli 1919 förordning om rätt för Konungen att i
visst fall åsätta särskild tullavgift (Svensk författningssamling nr 423).
I skrivelse den 11 februari 1921 har nu tull- och traktatkommittén
erinrat, hurusom det bemyndigande, Kungl. Maj:t sålunda erhållit för
tiden till 1920 års utgång, icke kommit att praktiskt tillämpas. Flertalet
av de uppsagda traktaterna hade nämligen, blivit provisoriskt förlängda
utöver sistnämnda tidpunkt. Däremot syntes ett förnyat liknande
bemyndigande vara av behovet påkallat för den närmaste framtiden. På
grund härav har kommittén hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen antaga ett av kommittén i dess sistberörda skrivelse
intaget förslag till förordning om rätt för Konungen att i visst fall åsätta
särskild tullavgift av samma lydelse som nyssnämnda förordning den 16
juli 1919 samt med giltighetstid till utgången av år 1922.
Lika med tull- och traktatkommittén anser jag nödigt, att svenska
regeringen i anledning av kommande traktatförhandlingar, på sätt kommittén
föreslagit, provisoriskt erhåller ett medel att få varor, vilka från
visst land införas, belagda med särskild tullavgift. Jag förutsätter härvid
givetvis, att Kungl. Maj:t icke skall komma att begagna sig av det
i det föreslagna stadgandet innefattade bemyndigandet, därest icke
omständigheterna oundgängligen påkalla något sådant. Mot den av
kommittén föreslagna avfattningen av stadgandet ifråga har jag intet
att erinra, liksom ej heller mot dess föreslagna giltighetstid.
T. f. departementschefen uppläste härefter nämnda förslag till förordning
om rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift
och hemställde, att detsamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition av den
lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921-