Eungl. Maj tis Fr oposition Nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Majtis proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt löjtnanten H. B. C. Keiding; given Stockholms
slott den 4 mars 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag,’ om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. G. Hammarskjöld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wkangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist^
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter:
»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima
riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel
för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.
Bihang till riksdagens protokoll 1921■ 1 sand. 110 käft. (Nr 126.) 62021 1
2
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 126.
Ansökning av
löjtnanten
H. B. C.
Keiding.
Utlåtande av
direktionen
över arméns
pensionskassa.
Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti
1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande
pensionsförbättring tillkommer dylik förmån endast den, som
vid avgång efter uppnådd, åldersgräns är berättigad till såväl pension
som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring
enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.
Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari
1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för
nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att därest
fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som
till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,
vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring
och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå
med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens
prövning.
Enligt punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och
underbefäl med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen
den 17 september 1914, är den, som till följd av olycksfall i tjänsten
befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, skyldig att avgå från
tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till lönens
hela belopp.
Med tillämpning av denna bestämmelse beviljades löjtnanten av
första klassen vid Första livgrenadjärregementet Henrik Bastian Carstens
Keiding genom kungl. brev den 27 augusti 1920 avsked från innehavande
beställning med tillstånd att såsom löjtnant inträda i regementets reserv
samt med rätt för honom att från och med den 1 september 1920 tillträda
pension och fyllnadspension, motsvarande lönens hela belopp eller
1,500 kronor, därav 375 kronor i sjätte klassen av arméns pensionskassa
och 1,125 kronor från därtill anvisade statsmedel.
Emellertid har Keiding hos Kungl. Maj:t sökt att, utöver sagda
pensionsförmåner, erhålla pensionsförbättring enligt förenämnda kungörelse
den 20 augusti 1919.
I häröver den 27 oktober 1920 avgivet utlåtande har direktionen
över arméns pensionskassa anfört följande:
Vid sitt avsked hade Keiding, som vore född den 18 juli 1888, en
levnadsålder av 32 år 1 månad 9 dagar samt en tjänstetid av 12 år
1 månad 9 dagar efter tjugonde åldersåret, därav 2 år 9 månader 11
Klingl. Maj\ts Proposition Nr 12ti.
3
dagar såsom underlöjtnant, 5 år 2 månader 19 dagar som löjtnant
av 2:a klassen och 2 år 7 månader 27 dagar såsom löjtnant av l:a
klassen, samt hade åtnjutit tillfällig löneförbättring med 800 kronor
för år såsom innehavande minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom
löjtnant.
Enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för
pensionsförbättring för viss personal vid armén utgjorde pensionsförbättringen
för en löjtnant av l:a klassen med minst 6 och mindre än
9 tjänstår 1,130 kronor. Härtill vore Keiding emellertid icke berättigad,
enär han avgått i följd av genom utövningen av sin tjänst ådragen
skada och § 4 mom. 1 i samma kungörelse endast medgåve pensionsförbättring
till den, som avgått efter uppnådd åldersgräns.
Då det icke kunde vara annat än med rättvisa och billighet förenat,
att höjning bereddes Keiding i hans pensionsförmåner, som måste
anses alldeles otillräckliga under nuvarande förhållanden, ansåge direktionen,
att honom borde beredas pensionsförbättring.
Beträffande beloppet härav ansåge direktionen, att samma princip,
som av 1920 års riksdag, enligt skrivelse nr 296, punkt 3, på förslag
av arméns och marinens avlöningssakkunniga tillämpats vid bestämmandet
av pensionsförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday, borde
följas, nämligen att pension sförbättringen icke borde sättas högre än att
pensionen, fyllnadspensionen och pensionsförbättringen sammanlagt komme
att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser
skulle hava belöpt sig, därest Keiding avgått efter uppnådd
pensionsålder. Enligt dessa pensionsbestämmelser vore löjtnant av l:a
klassen, som avginge från tjänsten efter uppnådd pensionsålder och i
likhet med Keiding innehade minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom
löjtnant, berättigad att uppbära pensionsförmåner med sammanlagt 2,330
kronor, därav pension och fyllnadspension 1,200 kronor och pensionsförbättring
1,130 kronor. Då Keiding vid sin avgång på grund av
punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med
vederlikar erhållit pension och fyllnadspension med 1,500 kronor, skulle
pensionsförbättringen för honom alltså icke utgå med högre belopp än
830 kronor för år.
På grund härav hemställde direktionen, att framställning måtte göras
till riksdagen om beviljande åt Keiding av pensionsförbättring till belopp
av 830 kronor årligen, att utgå från och med den 1 september 1920
under hans återstående livstid och under de i kungörelsen den 20 augusti
1919 i övrigt fastställda villkor.
4
Utlåtande av
arméns och
marinens
avlöningssakkunniga.
Utlåtande av
statskontoret.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 126.
Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava därefter anmodats
yttra sig i ärendet samt med anledning härav i skrivelse den 8 november
1920 anfört följande:
I likhet med direktionen över arméns pensionskassa ansåge de sakkunniga
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Keiding
komme i åtnjutande av höjning i det honom författningsenligt
tillkommande pensionsbeloppet. Beträffande de grunder, efter vilka pensionsförbättringen
borde beräknas, hänvisade de sakkunniga till den utredning,
som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 november 1919 framlagts
av de sakkunniga i det av direktionen åberopade ärendet angående
pensionsförbättring åt f. d. kaptenen N. J. A. Helleday (jfr prop. 62A920).
1 nämnda utredning hade de sakkunniga bland annat erinrat, att den
numera medgivna pensionsförbättringen för arméns personal vore byggd
på grunder, som i det väsentliga anslöte sig till den civila pensionslagen,
samt att enligt gällande pensionslag för civila tjänsteinnehavare den, som
avginge på grund av olycksfall i tjänsten, vore berättigad till pension
med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för honom
gällande pensionsunderlag. De sakkunniga ansåge följaktligen, att den
pensionsförbättring, som borde medgivas Keiding, borde bestämmas på
det sätt, att hans pension, fyllnadspension och pensionsförbättring sammanlagt
komme att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt
nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt sig, därest han avgått från
tjänsten efter uppnådd pensionsålder. Enligt denna beräkningsgrund
skulle pensionsförbättringen för Keiding, vilken vid avgången innehaft
minst 6 och mindre än 9 tjänstår såsom löjtnant, komma att uppgå till
[(1,200 + 1,130)— 1,500=] 830 kronor.
På grund av det sålunda anförda hemställde de sakkunniga, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Keiding finge från
och med den 1 september 1920 under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring till belopp av 830 kronor, för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående
grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och
utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats
eller kunde komma att beviljas.
Statskontoret har i utlåtande den 20 november 1920 biträtt de avlöningssakkunnigas
hemställan.
>artement8 Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avsåg 1919 års riksmöte11-
dags beslut om pensionsförbättring åt viss personal vid armén endast
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 126.
sådan personal, som avgått ur tjänst efter uppnådd åldersgräns, under
det att frågan om beredande av dylik förmån åt befattningshavare, som
till följd av skada eller sjukdom måste avgå i förtid, lämnades öppen
för att framdeles regleras i varje särskilt fall. Då jag anser rättvisa
och billighet kräva, att sökanden, som tillhör sistnämnda personalkategori,
kommer i åtnjutande av någon pensionsförbättring, finner jag mig
höra tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.
I fråga om pensions förbättringens storlek innehålla de i ärendet avgivna
utlåtandena enahanda förslag. Jag biträder samma förslag och får
alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att löjtnanten i Första livgrenadjärregementets reserv Henrik Bastian
Carstens Keiding må från och med den 1 september 1920 under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 830 kronor
för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring för viss
personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan
pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt
110 käft. (Nr 126.)
2