Kungt. Maj:t''s Proposition Nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa Vänersborgs hospital och asyl tillhöriga fastigheter
in. m.; given Stockholms slott den 25 februari
1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wbängel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

Genom testamente den 17 december 1907 förordnade Sven Svensson
från Fritsla Bergagården, att all hans. behållna kvarlåtenskap skulle med
full äganderätt tillfalla Vänersborgs hospital med rätt för styrelsen för
nämnda hospital att använda kvarlåtenskapen, som den för gott funne.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 94 höft. (Nr 107.) 488 21

2

Direktionen
för Vänersborgs
hospital
och asyl.

Kungl. Majds Proposition Nr 107.

I skrivelse den 12 september 1910 har medicinalstyrelsen anmält,
att direktionen för Vänersborgs hospital och asyl dels meddelat, att
boets behållning förslagsvis syntes kunna beräknas till 150,000 kronor,
dels ock i fråga om donationens användning föreslagit, att av de donerade
medlen skulle bildas en fond, benämnd »Sven Svenssons donationsfond»,
vars ursprungliga kapital för all framtid skulle bibehållas oförminskat
och vars avkastning skulle användas i huvudsakligen tre syften,
nämligen:

1) beredande av ökad allmän trevnad inom anstalten genom anordningar
för dess förskönande eller för de sjukas och de vid anstalten anställdas vederkvickelse
och förströelse;

2) främjandet av vetenskaplig psykiatrisk forskning, främst genom litteraturinköp
för anstaltens bibliotek; samt

3) beredande av understöd, i ömmande och lämpliga fall, åt sjuka, som vårdades
å anstalten, och i synnerhet åt sådana, som utskrivits från densamma, till
avhjälpande av nöd, som av deras sjukdom föranletts, eller till förekommande av
återfall;

direktionen dock obetaget att besluta om användande av donationens avkastning
jämväl för andra ändamål, allt efter direktionens beprövande för varje
särskilt fall.

Genom brev den 21 oktober 1910 bemyndigade Kung!. Maj:t direktionen
för Vänersborgs hospital och asyl att mottaga ifrågavarande donation
samt föreskrev, att donationen skulle av direktionen användas i
enlighet med de av direktionen föreslagna grunder, dock med iakttagande
därav, att en tiondedel av ränteavkastningen årligen skulle läggas
till kapitalet, samt med skyldighet för direktionen att i avseende å förvaltningen
av donationen ställa sig till efterrättelse gällande föreskrifter
angående redovisning av dylika donationer.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 25 juni 1920 dagtecknad skrift
har nu direktionen för Vänersborgs hospital och asyl förmält, att till
ifrågavarande donation, förutom kontanta medel, hörde vissa i Fritsla
och Örby socknar av Marks härad och Ålvsborgs län belägna fastigheter
med vattenrätt jämte inventarier ävensom en del annan lös egendom,
samt av närmare angivna skäl hemställt om tillstånd att försälja
denna i donationen ingående egendom.

Enligt en vid direktionens framställning fogad beskrivning utgöras
de donerade fastigheterna av “/se mantal frälse Fritsla nr 7 Bergagården,
bU mantal frälse Solängen nr 1, hälften av den från krono skattehemmanet
1U mantal Hallagärdet nr 1 avsöndrade lägenheten Hallaström nr
1 och hälften av den på Vs mantal Hjälltorp Mellangärden belöpande

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 107.

andelen i urfjället Solängshagen, allt i Fritsla socken, ävensom skatterätten
till Vig mantal frälse Skene nr 5 Deragården i Örby socken. Till nämnda
i Fritsla socken belägna fastigheter hör vattenrätt i Häggån jämte utmål.

Enligt vad direktionen upplyser äro samtliga fastigheterna, med
undantag av andelen i ur fjället Solängshagen, lagfarna för anstalten. I
fråga om nyssberörda andel äro åtgärder vidtagna för dess utbrytande
såsom avsöndring i och för erhållande av lagfart.

Samtliga fastigheterna äro för år 1919 bevillningstaxerade till sammanlagt
73,300 kronor. I detta belopp ingår dock ej värdet av vattenrätten
i Häggån. För beräknande av omfattningen och värdet av denna
vattenrätt har direktionen anmodat Aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån
att avgiva utlåtande. I detta har vattenbyggnadsbyrån uppskattat den
anstalten tillkommande fallhöjden för båda stränderna vid det s. k.
Solängsfallet i Häggån till, i medeltal räknat, 8,9 meter samt i anslutning
härtill upptagit värdet av anstaltens vattenrätt till 25,000 å 30,000
kronor. Med hänsyn till vissa i utlåtandet förekommande felaktiga uppgifter
i fråga om äganderättsförhållandena vid stränderna av Häggån
har direktionen i sin framställning, med ledning av en av förste lantmätaren
i Ålvsborgs län efter anmodan för klarläggande av nyssnämnda
förhållanden upprättad karta, ansett sig nödgad vidtaga vissa rättelser
och jämkningar i de i utlåtandet gjorda beräkningarna och därvid kommit
till det resultat, att den anstalten tillkommande fallhöjden i medeltal för
båda stränderna rätteligen vore blott 6,21 å 6,32 meter, i följd varav
värdet av anstaltens vattenrätt borde reduceras minst i motsvarande
mån. Direktionen påpekar samtidigt härmed, att i den förebragta värderingen
hänsyn icke tagits till en nedanför Solängsfallet liggande fors
med en fallhöjd av 0,70 meter, varav anstalten, såsom ägare av strandrätten
å ena sidan, äger hällten.

Fastigheten 11 /36 mantal Fritsla Bergagården brukas för närvarande
för anstaltens räkning och har, enligt vad direktionen upplyser, under
åren 1913—1917 lämnat ett genomsnittligt nettoöverskott av något över
900 kronor årligen. Övriga fastigheter äro utarrenderade mot ett årligt
arrende av tillhopa 2,500 kronor.

Bland de skål, som av direktionen anföras till stöd för en försäljning
av fastigheterna, märkes i främsta rummet fastigheternas avlägsna
belägenhet, som gör, att tillsynen försvåras och förvaltningen ställer sig
kostsam. Förvaltningen av genom en försäljning influtna medel skulle,
framhåller direktionen, ställa sig vida enklare, i samband varmed direktionen
upplyser, att det i donationen ingående kontanta beloppet numera
uppginge till 122,826 kronor 4 öre, som innestode i enskild bankinrättning.
Den tendens till fallande priser å fastighetsmarknaden, som sedan

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 107.

någon tid gjort sig gällande, de låga arrenden, som kunnat betingas,
samt nödvändigheten av kostsamma reparationer å vissa åbyggnader
tala, enligt direktionens mening, ytterligare för en försäljning av fastigheterna.

Direktionen hemställer därför om bemyndigande att på offentlig
auktion till den högst bjudande försälja ifrågavarande fastigheter jämte
till desamma hörande vattenrätt i Häggån, ävensom inventarier till fastigheterna
samt all övrig lös egendom, tillhörande donationen, dock, vad
fastigheterna jämte. vattenrätten angår, allenast under villkor att vid
auktionen därå avgivna anbud av Kungl. Maj:t godkännas. Enär ägorna
till de särskilda fastigheterna delvis äro rätt spridda samt de till 1
mantal Solängen och Va mantal Fritsla Bergagården hörande strandremsor
utmed båda stränderna av Häggån kunna tänkas bliva för smala för
ett självständigt utbyggande och utnyttjande av Solängsfallet i berörda
vattendrag, ifrågasätter direktionen därjämte, att berörda bemyndigande
bör innefatta rätt för direktionen att, i den mån direktionen finner sådant
lämpligt för erhållande av största möjliga köpeskilling, i och för försäljningen
uppdela fastigheterna i lämpliga lotter.

Beträffande skatterätten till Vig mantal Skene n:r 5 Deragården gör
emellertid direktionen undantag från villkoret om försäljning å offentlig
auktion. Bland åtskilliga till direktionen inkomna ansökningar att få
under hand inköpa de donerade fastigheterna eller delar av dem har
nämligen direktionen ansett sig böra förorda ett av testators närmaste
arvingar — Linus Håkansson och hans hustru Augusta Andreasdotter,
den sistnämnda moster till testator, samt August Andreasson och Maria
Andreasdotter, testators morbror och moster — gjord anhållan att få
inköpa sistnämnda fastighet för taxeringsvärdet 6,000 kronor. Landsfiskalen
i orten, vilken av direktionen närmast haft sig anförtrodd tillsynen
över samtliga fastigheterna, har på anmodan yttrat sig över denna
anhållan och därvid tillstyrkt densamma, av skäl huvudsakligen, att
ifrågavarande ägolott vore oskiftad och i sambruk med sökandenas
ägande ägolotter, tillsammans 3/ig mantal samma hemman, att fastigheten
ifråga hade jämförelsevis liten areal, att en utbrytning och därmed förenat
ordnande av byggnadsförhållandena å hemmansdelarna komme att medföra
väsentliga kostnader, att syskonen August Andreasson, Maria Andreasdotter
och Augusta Håkansson, som ärvt sina andelar av hemmanet
efter sina föräldrar, under hela sitt liv bott på och efter föräldrarnas
död brukat fastigheten samt att syskonen ifråga, av vilka de två förstnämnda
vore 55 och 61 år gamla, genom testamentet berövats en dem
eljest tillkommande rätt.

o

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 107.

Donators ovannämnda moster Maria Andreasdotter har, i samband
med sin ansökan att få inköpa V16 mantal Skene Deragården, jämväl
hemställt om efterskänkande av en hennes skuld till dödsboet efter testator.
Denna skuld är i bouppteckningen upptagen bland boets tvistiga och
osäkra fordringar till ett belopp av 2,965 kronor 30 öre.

Direktionen hemställer om bifall även till denna framställning, av
billighetsskäl och då inhämtade upplysningar syntes göra det antagligt,
att testator icke haft för avsikt att göra någon fordringsrätt gällande
mot Maria Andreasdotter. Sagda fordrans egenskap av tvistig och osäker
syntes ock enligt direktionens mening utgöra ett skäl, som talade
till förmån för framställningen.

1 infordrat utlåtande den 17 juli 1920 har medicinalstyrelsen, med
vitsordande av de av hospital sdirektionen framhållna svårigheterna för
direktionen att förvalta och bruka ifrågavarande fastigheter, tillstyrkt
medgivande dels till försäljning av fastigheterna på det sätt och i
den utsträckning, som av direktionen föreslås, dels ock till efterskänkande
av Maria Andreasdotters ovannämnda skuld.

Till följd av remiss har länsstyrelsen i Ålvsborgs län den 27 oktober
1920 avgivit utlåtande. Länsstyrelsen tillstyrker häri på av hospitalsdirektionen
och medicinalstyrelsen framhållna grunder ifrågavarande
fastighetsförsäljning i enlighet med direktionens framställning. Jämväl
det ifrågasatta efterskänkandet av Maria Andreasdotters skuld anser länsstyrelsen
sig kunna förorda. Länsstyrelsen åberopar till stöd härför särskilt
två av Sven Edvard Svensson, vilken vid bouppteckningen efter
testator uppgivit dennes bo, avgivna intyg, i vilka Svensson förklarat,
att ifrågavarande fordran av honom uppgivits till boupppteckningen på
grund därav att i en testator tillhörig anteckningsbok angivits, att han
under olika dagar till Maria Andreasdotter utlånat och för hennes räkning
utbetalt tillsammans 2,965 kronor SO öre, att beloppet i bouppteckningen
upptagits bland osäkra och tvistiga fordringar, emedan Svensson, som
under testators sista sjukdom haft den huvudsakliga vården om .hans
bo, genom samtal med testator fått den uppfattningen, att det ej var
testators avsikt att återfordra beloppet hos sin moster Maria Andreasdotter,
vilken var sjuklig och erhållit penningarna för att kunna vid
badorter och i övrigt sköta sin hälsa, samt att Svensson, som vore fullt
säker på att testators avsikt varit att lämna mostern ifrågavarande hjälp
såsom gåva, sedermera erinrat sig, att vid ett tillfälle under sommaren
1908, då testator skulle resa och besöka mostern, som uppehöll sig på

Medicinal styrelsen.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs
län.

Justitio kanslers ämbetet.

Vattenfalls styrelsen.

Departements chefen.

6 KungI. Maj:ts Proposition Nr 107.

ett sjukhem vid Enköping, och därvid uppdrog åt Svensson att under
hans bortovaro sköta hans angelägenheter, testator yttrat, att han ville
hjälpa sin moster med penningar, så att hon kunde få sköta sig och
återvinna sin hälsa, och att kostnaden härför icke skulle uttagas hos
mostern, utan att testator ville bekosta hennes sjukvård.

I utlåtande den 19 november 1920 har justitiekansler ämbetet, med
hänsyn därtill att hospitalsdirektionen enligt Sven Svenssons testamente
finge använda hans kvarlåtenskap, som den för gott funne, förklarat sig
intet hava att erinra vare sig mot att testamenterade egendomen försäljes
eller mot att Maria Andreasdotters skuld till dödsboet efterskänkes.
Med hänsyn till bestämmelserna i 77 § regeringsformen ansåge sig
emellertid ämbetet böra ifrågasätta, att riksdagens samtycke i ärendet
inhämtas.

I utlåtande den 15 februari 1921 har vattenfallsstyrelsen, som för
sin del icke hade något att erinra mot försäljning av förevarande vattenrätt
i Häggån, uppskattat värdet av kronans andel däri, under förutsättning
av 6,21 å 6,32 meters fallhöjd, till omkring 30,000 kronor.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter tillstyrker jag den av
direktionen för Vänersborgs hospital och asyl gjorda framställningen om
bemyndigande att, i de poster direktionen finner lämpligast, försälja
ifrågavarande till anstalten donerade fastigheter med tillhörande vattenrätt
i Häggån jämte inventarier och annan i donationen ingående lös
egendom. Denna försäljning torde, på sätt direktionen föreslagit, böra
— med undantag för skatterätten till Vie mantal Skene Deragården —
äga rum å offentlig auktion samt, beträffande fastigheterna och vattenrätten,
under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande. Vid denna prövning
lärer Kungl. Maj:t, såvida icke särskilda skäl till avvikelse förekomma,
såsom minimipris betrakta taxeringsvärdet eller, i fråga om
vattenrätten, det av vattenfallsstyrelsen angivna värdet. Nyssnämnda
skatterätt synes av billighetsskäl höra få under hand försäljas till ovannämnde
Linus Håkansson med flera till ett pris av 6,000 kronor. Behållna
köpeskillingen för all den försålda egendomen bör givetvis läggas
till den enligt förberörda brev den 21 oktober 1910 bildade donationsfonden
samt användas i enlighet med de i samma brev rörande fondens
förvaltning meddelade bestämmelser.

För ett efterskänkande av Maria Andreasdotters ovan nämnda skuld
till testators dödsbo torde vägande skäl vara förebragta.

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 107.

I anslutning till vad justitiekanslersämbetet anfört anser jag mig
emellertid böra tillstyrka, att riksdagens samtycke inhämtas till försäljningen
av omförmälda fastigheter jämte vattenrätt ävensom till efterskänkandet
av Maria Andreasdotters förut berörda skuld.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva

dels att de fastigheter jämte tillhörande vattenrätt,
som genom Sven Svenssons från Fritsla Bergagården
den 17 december 1907 upprättade testamente tillfallit
Vänersborgs hospital och asyl, må försäljas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig nu angivna grunder,

dels ock att Maria Andreasdotter i Skene Deragården
må befrias från skyldighet att gälda den i bouppteckningen
efter Sven Svensson till belopp av
2,965 kronor 30 öre upptagna skuld, vari hon må
häfta till nämnda anstalt såsom testamentstagare efter
Sven Svensson.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

o.

Ake Karlholm.