Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
1
Nr 104.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 30 juni 1920
med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsman;
given Stockholms slott den 25 februari 1921.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärendeu för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen
den 30 juni 1920 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Henning Elmquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 92 käft. (Nr 104.)
381 *i 1
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 104.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 30 juni 1920 med vissa föreskrifter
i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av
landstingsmäu.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1920 med vissa föreskrifter
i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän, vilken lag gäller till den 1 juli 1921, skall äga
fortsatt tillämpning till den 1 juli 1922.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist anförde:
På grund därav, att genom de vid 1918 års urtima riksdag beslutade
ändringarna i kommunalförordningarna en högst betydande ökning
i de kommunalt röstberättigades antal uppstått och att de under år
1919 infallande fullmäktigvalen, vid vilka skulle utses representanter
för två särskilda tidsperioder, väntades komma att bliva förenade med
särskilda svårigheter, föreläde Kungl. Maj:t genom proposition nr 76
1919 års lagtima riksdag ett lagförslag, åsyftande att underlätta för
väljarna att utan alltför mycken uppoffring av tid och bekvämlighet
deltaga i fullmäktigvalen nämnda år. I anledning, bland annat, av berörda
proposition och ett flertal i samma ämne väckta motioner antog
riksdagen för sin del en lag med vissa föreskrifter i fråga om val under
våren 1919 av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av
landstingsmän. I denna lag, som utfärdades den 25 februari 1919 (Sv.
förf.-saml. nr 56), meddelades vissa bestämmelser om utsträckande av
tiden för valförrättning till två eller flera dagar samt om utsättande
av valförrättning att äga rum å olika lokaler inom ett valdistrikt.
Genom proposition nr 286 till 1920 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till vissa ändringar i kommunalförordningarna, åsyftande,
bland annat, obligatorisk valdistriktsindelning i landskommuner med över
3,000 invånare. Detta förslag blev av konstitutionsutskottet (utlåtande
nr 52) i huvudsak tillstyrkt.
Vid samma riksdag väcktes därjämte i båda kamrarna ett antal
motioner, däri hemställdes, att de genom förenämnda lag den 25 februari
Lagen den
25 februari
1919 med
vissa föreskrifter
i fråga
om de kommunala
valen
våren 1919.
Lagarna den
30 juni 1920
om ändring
i kommunalförordningarna
samt
lagen samma
dag med vissa
föreskrifter i
fråga om kommunala
val.
4
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 104.
1919 meddelade bestämmelser till underlättande av deltagande i de kommunala
valen våren 1919 måtte i större eller mindre omfattning utsträckas
att gälla även vid kommande val.
I sitt utlåtande (nr 54) i anledning av berörda motioner anförde
konstitutionsutskottet, bland annat, följande.
»De bestämmelser i 1919 års provisoriska vallag, åt vilka fortsatt giltighet
skulle kunna beredas, äro givetvis de, vilka möjliggöra upprättandet av flera röstupptagningsställen
i eu valkrets eller ett valdistrikt samt valets fördelande på
två, eventuellt tre valdagar. Dessa bestämmelser, vilka tillkommo i anledning av
de särskilda omständigheterna vid 1919 års vårval, hava, efter vad utskottet har
sig bekant, och enligt vad av föreliggande motioner framgår, verkat på ett tillfredsställande
sätt och vunnit allmänt erkännande inom de kommuner, vari de
tillämpats. Då det underlättande av de kommunala valen, som genom dessa bestämmelser
provisoriskt åvägabragtes, givetvis även för framtiden kan vara av
värde, och då några olägenheter på grund av dessa stadganden icke synas hava
förekommit, tala onekligen starka skäl för en prolongation av desamma. Visserligen
är härvid att märka, att de förändringar av bestämmelserna om kommunala
val, som i Kungl Maj :ts proposition nr 286 föreslås och av utskottet tillstyrkas,
synas ägnade att underlätta dessa val och att sålunda i vissa hänseenden ersätta
de särskilda bestämmelserna i 1919 års provisoriska vallag; särskilt torde den
obligatoriska valdistriktsindelning i landskommuner med över 3,000 invånare, som
i denna kungl. proposition föreslås, i liög grad komma att verka i denna riktning.
Emellertid kan denna valdistriktsindelning givetvis icke hinna genomföras till
höstens val. Under sådana förhållanden anser utskottet det väl motiverat att
föreslå en prolongation av 1919 års provisoriska vallag i tillämpliga delar till den
1 juli 1921. Först sedan därigenom en mera vidsträckt erfarenhet av dessa bestämmelsers
verkningar såväl som av betydelsen av de i propositionen nr 286
föreslagna bestämmelserna vunnits, anser utskottet frågan om en eventuell utredning
rörande de i 1919 års provisoriska vallag inryckta särskilda bestämmelsernas
inarbetande i kommunallagarna böra upptagas till prövning. Utskottet
föreslår alltså för närvarande en ny provisorisk lag, vilken utgör en prolongation
i tillämpliga delar av 1919 års vårvallag; de ändringar, som vidtagits, äro betingade
av de författningsförslag, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 286 framlagts.»
Sedan riksdagen bifallit vad utskottet i förevarande hänseenden hemställt,
utfärdades den 30 juni 1920 lagar om ändrad lydelse i vissa delar av
kommunalförordningarna samt lag med vissa föreskrifter om val av kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän. (Sv.
förf.-saml. nr 384 o. ff. samt nr 396.)
Sistnämnda lag, som trädde i kraft den 1 juli 1920 och gäller till
den 1 juli 1921, innehåller i huvudsak följande bestämmelser.
I landskommun, vars invånarantal överstiger 3,000, skall i regel val av kommunalfullmäktige
utsättas att äga rum å två på varandra följande dagar, av vilka
den ena skall vara en söndag. Har sådan kommun indelats i särskilda valdistrikt,
skall samma bestämmelse äga tillämpning å varje särskilt valdistrikt, vars invånarantal
överstiger 3,000.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
5
I kommun eller valdistrikt av ovan angivna storlek skall i allmänhet landstingsmannaval
förrättas, förutom å den i § 5 mom. 2 c) i landstingsförordningen
åsyftade dag (d. v. s. enligt den intill 1 januari 1922 gällande lydelsen av nämnda
lagrum Marie bebådelsedag), jämväl å dagen närmast efter eller före sagda dag.
På vederbörande valförrättare ankommer att förordna, huruvida sådan utsträckning
av tiden för valförrättning, som ovan nämnts, skall äga rum vid val
av kommunalfullmäktige eller landstingsmän i köping, som bildar egen kommun,
samt i sådan landskommun eller valdistrikt av landskommun, som icke uppnått
ett invånarantal av 3,000, ävensom vid val av municipalfullmäktige.
Val av kommunalfullmäktige eller landstingsmän, som förrättas å två dagar,
må endera förrättningsdagen äga rum å tillgänglig lokal inom annan del av kommunen
eller distriktet, än där valförrättning vanligen äger rum, därest valförrättaren
med hänsyn till samfärdselsförhållandena eller andra orsaker prövar
detta erforderligt.
Utsätter valförrättaren valförrättning att äga rum å annan lokal än den
sedvanliga, må han jämväl, där förhållandena så påkalla, förordna, att valförrättning
å lokal, som senare användes, icke skall tåga sin början förrän å andra dagen
efter nästföregående förrättningsdag, dock att endera förrättningsdagen skall vara
en söndag. Tager val av landstingsmän sin början den 24 mars, skall det fortsättas
den 25 mars.
I kommun eller valdistrikt av förut angivna storlek må valförrättaren, där
synnerliga skäl därtill föreligga, utsätta valförrättning att äga rum jämväl å eu
påföljande tredje förrättningsdag å tillgänglig lokal inom sådan del av kommunen
eller distriktet, där förrättning icke å första eller andra förrättningsdagen skall
hållas. I sådant fall må den tredje förrättningsdagen bestämmas till andra dagen
efter närmast föregående förrättningsdag.
Vid val av stadsfullmäktige eller av landstingsmän i stad äger magistraten
eller stadsstyrelsen förordna, att valet samtidigt skall äga rum å flera lokaler,
avsedda för särskilda delar av staden eller av valkrets i staden. Magistrat och
stadsstyrelse hava även befogenhet att utsträcka sådant val att hållas under två
på varandra följande dagar.
I det föregående har jag i korthet berört de av 1920 års riksdag
beslutade ändringarna i kommunalförordningarna. Genom dessa ändringar
och genom samtidigt beslutad ändring av bestämmelserna om val till
riksdagen hava nya föreskrifter meddelats om distriktsindelningen vid politiska
och kommunala val på landsbygden. 1 kommunalförordningen
för landet § 29 mom. 2 och i landstingsförordningen § 5 mom. 2 a)
hava införts vissa hänvisningar till lagen om val till riksdagen. Vidare
finnas i 31 och 32 §§ i den nya lagen om val till riksdagen den 26
november 1920 (nr 796) bestämmelser om delning i valdistrikt av landskommun,
valkrets för kommunalfullmäktigval och del av landskommun
samt om skyldighet för länsstyrelserna att, i vissa fall utan föregående
framställning från röstberättigad, förordna om indelning i valdistrikt eller
ändring i redan skedd valdistriktsindelning.
De ifrågavarande nya bestämmelserna, som trätt i kraft den 1 ok -
Utredning angående
distriktsindelningen
vid
politiska och
kommunala
val på landsbygden
samt
angående behovet
av en
förlängning
av lagen den
30 juni 1920
med vissa
föreskrifter i
fråga om kommunala
val.
6
Kung!. May.ts proposition Nr 104.
tober 1920, åsyfta dels en på grund av ökningen i väljarkårerna nödvändig
delning i smärre valdistrikt och dels en fullständig överensstämmelse
mellan valdistriktsindelningarna för de politiska och de kommunala
representantvalen å landsbygden. Denna överensstämmelse är nödvändig
för tillämpning av den nya bestämmelsen om, att jämväl sistnämnda
val hädanefter skola förrättas inför valnämnd. Den är tillika ett
villkor för den politiska och den kommunala röstlängdens sammanförande.
Då enligt jämväl meddelade stadganden beslut angående indelning
i valdistrikt skall träda i tillämpning beträffande val, som förrättas
enligt den under nästpåföljande år upprättade röstlängden, har jag genom
cirkulär den 22 november 1920 erinrat länsstyrelserna om angelägenheten
därav, att indelningar i valdistrikt och sådana ändringar i distriktsindelningen,
som erfordrades för vinnande av överensstämmelse mellan
valdistriktsindelningen vid politiska och kommunala val, bleve, i den
mån sådana indelningar och ändringar borde komma till stånd, genomförda
före utgången av år 1920, på det desamma måtte kunna beaktas vid
upprättandet av röstlängd år 1921 och komma till tillämpning vid de
under år 1922 infallande valen. I anslutning härtill anmodade jag
länsstyrelserna att inkomma dels med meddelande, huruvida sådana indelningar
i valdistrikt och ändringar i redan skedd indelning, som enligt
deras mening för närvarande borde komma till stånd, blivit genomförda,
dels ock med yttrande, huruvida bestämmelser, motsvarande dem, som
för tiden till den 1 juli 1921 gälla enligt lagen den 30 juni 1920 med
vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän, kunde anses erforderliga även för
tiden efter den 1 juli 1921, fastän landskommunerna och valkretsarna
blivit under år 1920 i större utsträckning än förut uppdelade i valdistrikt.
Av de ingångna svaren framgår, att i det övervägande antalet län
sådana indelningar i valdistrikt och ändringar i redan skedd indelning,
som enligt vederbörande länsstyrelsers mening för närvarande böra
komma till stånd, blivit genomförda. Endast beträffande ett par kommuner
i två särskilda län torde distriktsindelning eller indelningsändring,
som ansetts lämplig, icke hittills hunnit genomföras. Av svaren framgår
vidare, att i ungefär halva antalet län undantag medgivits för
kommuner eller distrikt med mera än 3,000 invånare från bestämmelsen
om indelning i distrikt med högst 3,000 invånare. Endast beträffande
ett par län framgår, att sådana undantag medgivits i större antal (i
Stockholms län 9 och i Gävleborgs län 12 fall). I övrigt torde sådana
undantag hava skett endast i ett fåtal fall.
En del länsstyrelser förklara uttryckligen, att i deras län överens -
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
7
stämmelse åvägabragts mellan distriktsindelningen för politiska och för
kommunala val. Beträffande övriga län torde förhållandet vara enahanda,
då, såsom av det föregående framgår, sådana indelningar och indelningsändringar,
som enligt länsstyrelsernas mening för närvarande böra komma
till stånd, blivit genomförda, utom i ett par fall, som icke torde avse
bristande överensstämmelse mellan den politiska och den kommunala
distriktsindelningen.
Vad angår frågan om förlängning av förenämnda, till den 1 juli
1921 gällande lag, är det av samtliga länsstyrelser endast sju, som anse
bestämmelser, motsvarande dem, vilka meddelats i samma lag, icke för
deras läns vidkommande erforderliga för tiden efter den 1 juli 1921.
Av dessa länsstyrelser framhåller länsstyrelsen i Uppsala län emellertid,
att det av hänsyn ej blott till vederbörande valförrättare utan också till
väljarna vore synnerligen angeläget att icke utan tvingande skäl vidtaga
ändringar i gällande föreskrifter om allmänna val. De täta lagändringarna
under senare åren kunde icke frånkännas andel i skulden till valförrättares
och allmänhets nu rådande ovisshet om vad som vid val av olika slag
vore att iakttaga. På grund härav och då föreskrifterna i omförmälda
lag i alla händelser icke syntes kunna vara till ogagn, förordade länsstyrelsen,
att enahanda föreskrifter måtte meddelas jämväl för tiden efter
den 1 juli 1921.
Övriga länsstyrelser anse dylika föreskrifter behövliga eller önskvärda
även efter utgången av den nu gällande lagens giltighetstid.
Några länsstyrelser förorda dock vissa modifikationer av lagens bestämmelser.
Sålunda tillstyrker länsstyrelsen i Västernorrlands län, att berörda
bestämmelser bibehållas jämväl för tiden efter den 1 juli 1921, men att
frågan om deras tillämpning för viss kommun må bero på framställning
av kommunalstämma och medgivande av vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelserna
i Blekinge, Hallands och Gävleborgs län, vilka anse bestämmelser
alltjämt önskvärda, som möjliggöra valförrättnings utsättande till
två eller flera dagar, förorda, att avgörandet därutinnan överlåtes åt
vederbörande kommun eller valförrättare (länsstyrelsen i Blekinge län),
valförrättare (länsstyrelsen i Hallands län) eller kommun (länsstyrelsen i
Gävleborgs län). Av samma uppfattning som länsstyrelsen i Hallands
län är länsstyrelsen i Örebro län, vilken emellertid uttryckligen förklarar
sådana bestämmelser, som möjliggöra valens förrättande i olika delar av en
kommun eller ett valdistrikt, icke vara för länets vidkommande erforderliga.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, som för länets vidkommande icke
anser behov föreligga, av bestämmelser, motsvarande de nu ifråga
-
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
Departements
chefen.
varande, föreslår likväl, att, därest förhållandena i andra delar av riket
anses påkalla dylika bestämmelser, det även beträffande kommun med
flera än 3,000 invånare göres beroende av valförrättarens prövning,
huruvida tiden för val bör utsträckas utöver en dag.
Av de länsstyrelser, vilka tillstyrkt lagbestämmelsernas bibehållande
i deras nuvarande utsträckning, framhåller länsstyrelsen i Stockholms
län lämpligheten av, att inom kommuner eller valdistrikt, vilkas invånarantal
överstiger 3,000 men vilka det oaktat icke blivit delade i särskilda
distrikt, valförrättning pågår mer än en dag. Men även för kommuner
eller distrikt, vilkas invånarantal ej överstiger 3,000, anser länsstyrelsen
det vara fördelaktigt att möjlighet till utsträckning av tiden för valförrättning
föreligger. Detta gäller, enligt vad länsstyrelse!! framhåller,
särskilt skärgårdsdistrikt, där väderleksförhållanden och dylikt kunna
medföra svårigheter för rösträttens utövning, om valförrättning pågår
allenast en dag.
I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Ålvsborgs län under
framhållande av, att vid kommunalfullmäktig valen i länet år 1920 valförrättarna
i kommuner med ett invånarantal ej överstigande 3,000 i ett
stort antal fall ansett sig böra begagna sig av den dem tillkommande
rätten att förordna om utsträckning av tiden för valförrättning.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, där endast tre landskommuner hava
högre invånarantal är 3,000, anser, att ehuru inom länets övriga landskommuner
anordnande av valförrättning enligt bestämmelserna i förevarande
lag icke i avsevärd mån kommit till användning, bibehållandet
av lagens bestämmelser vore lämpligt under några år framåt, då tillfälle
till sådan valanordning syntes för landsbygdens del vara av beskaffenhet
att främja distriktsindelningen i fall, där sådan eventuellt kunde vara
förmånlig men icke kommit till stånd.
Av den förebragta utredningen framgår visserligen, att distriktsindelningen
för politiska och kommunala val på landsbygden numera
genomförts i sådan utsträckning, att endast få valdistrikt hava högre
invånarantal än 3,000. Det övervägande antalet länsstyrelser har emellertid
ansett de provisoriska bestämmelser, vilka meddelats genom den
ifrågavarande lagen den 30 juni 1920, böra i större eller mindre utsträckning
erhålla fortsatt giltighet icke blott i vad de avse städerna utan
även beträffande landskommunerna. Från intet håll har gjorts gällande, att
bestämmelserna ifråga skulle vållat olägenheter i tillämpningen eller att
några väsentliga ändringar i desamma skulle vara av behovet påkallade.
Med hänsyn till den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck hos de
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
9
myndigheter, vilka i förevarande hänseende äga den största sakkunskap, tvekar
jag icke att tillstyrka, att bestämmelser med enahanda syfte som nu
gällande lag i ämnet måtte meddelas även för tiden efter den 1 juli 1921.
Vad härefter angår formen och giltighetstiden för de bestämmelser,
vilka sålunda enligt min mening böra komma till stånd, må erinras om
konstitutionsutskottets här ovan refererade uttalande i utlåtandet n:r 54
vid 1920 års riksdag, däri förordats, att först sedan under tiden 1 juli 1920
—30 juni 1921 en mera vidsträckt erfarenhet vunnits om de föreslagna
provisoriska bestämmelsernas verkningar och om betydelsen av de i propositionen
n:r 286 till nämnda riksdag föreslagna stadgandena, frågan om en
eventuell utredning rörande nämnda provisoriska bestämmelsers inarbetande
i kommunallagarna borde upptagas till prövning. Då emellertid, enligt vad
känt är, deltagandet i de under år 1920 förrättade kommunalfullmäktigvalen
varit ganska ringa, kan den under den tid, de nuvarande bestämmelserna
ägt giltighet, vunna erfarenheten icke sägas vara av den art,
att det kan vara lämpligt att nu med stöd därav antaga definitiva bestämmelser
på ifrågavarande område. Härtill kommer, att dylika bestämmelser
hava sin plats i den ifrågasatta kommunala vallagen (se bi. a.
prop. nr 286 år 1920 sid. 61), varför det icke kan vara lämpligt att nu
i kommunallagarna införa ifrågavarande bestämmelser, ett arbete som
skulle föranleda en förhållandevis omfattande omarbetning av nämnda
lagar. Slutligen må framhållas, att frågan om vidtagande, utöver en
mera utsträckt valdistriktsindelning, av anordniugar vid kommunala val
i syfte att bereda de röstberättigade ökade möjligheter att deltaga i valen
blivit för utredning överlämnad till de s. k. kommunalförfattningssakkunniga,
vilka emellertid ännu icke hunnit fullgöra denna del av sitt
uppdrag. Med hänsyn till det anförda anser jag, att de av mig ifrågasatta
bestämmelserna i ämnet böra liksom hittills erhålla formen av en
särskild provisorisk lag och tillsvidare vinna tillämpning under tiden 1
juli 1921—30 juni 1922.
Beträffande vidare frågan, huruvida lagens bestämmelser böra i sin
helhet prolongeras eller huruvida vissa inskränkningar böra i sådant hänseende
vidtagas, göres i några av de här ovan refererade utlåtandena
gällande, dels att föreskriften om vals utsättande till två dagar icke lämpligen
borde vara obligatorisk för landskommuner med ett invånarantal,
överstigande 3,000, dels ock att bestämmelsen om vals förrättande, förutom
å den vanliga vallokalen, jämväl å annan tillgänglig lokal inom
annan del av kommun eller distrikt, icke borde bibehållas.
Ehuru den numera i stor utsträckning genomförda indelningen i
smärre valdistrikt av större kommuner och valdistrikt gjort behovet av en
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 92 höft. (Nr 104.) 38i 21 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 104.
bestämmelse om obligatorisk utsträckning av tiden för valförättning i
större kommuner och valdistrikt mindre trängande än förut, finnas dock
alltjämt åtskilliga kommuner och valdistrikt, beträffande vilka på grund
av särskilda medgivanden den allmänna bestämmelsen om indelning i
smärre distrikt icke hittills vunnit tillämpning. I fråga om dessa kommuner
och valdistrikt är det givetvis av vikt, att deltagandet i valen i görligaste
mån underlättas, och anser jag för vinnande av detta syfte lämpligare, att
ovillkorlig bestämmelse om utsträckning av tiden för valförrättning alltjämt
meddelas i lagen, än att frågan om sådan utsträckning göres beroende
av vederbörande valförrättares eller myndighets prövning i varje
särskilt fall. Med hänsyn härtill och då någon olägenhet av det nuvarande
stadgandet icke mig veterligen försports, anser jag mig sakna
anledning att förorda ändring i lagens bestämmelse på denna punkt.
Aven bestämmelsen om vals förrättande å annan lokal inom kommun
eller distrikt än den vanliga finner jag kunna utan olägenhet bibehållas,
då dess tillämpning icke är ovillkorligen föreskriven utan gjorts
beroende av, att valförrättaren anser samfärdsels förhållanden eller andra
orsaker göra sådan åtgärd erforderlig, och en anordning av ifrågavarande
slag i åtskilliga fall kan vara ägnad att underlätta deltagandet
i valet.
Icke heller i övrigt finner jag det vara nödigt att göra någon ändring
i de nu gällande bestämmelserna i ämnet. Dessa torde därför böra
i oförändrad form erhålla fortsatt tillämpning till den 1 juli 1922.
Departementschefen uppläste härefter ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 30 juni
1920 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och
stadsfullmäktige samt av landstingsman och hemställde, att förslaget måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
o
Ake Karlholm.
Stockholm, K. L. Beckman* Boktr., 1921.