Kung!. Maj:ts proposition Nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss garanti åt de
svenska sockerfabr ^aktiebolag en; given Stockholms slott den
25 februari 1921.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag- av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Nils Hansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern vox Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wr angel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray. Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hansson, anförde:
I proposition den 6 februari 1917, nr 45, föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare
av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet förordats i det vid propositionen fogade utBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 höft. (Nr 101.) 1
191? års
beslut.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden — antaga ett propositionen
bilagt förslag till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.
I fråga om de omständigheter, som föranledde berörda proposition,
får jag erinra om följande.
Den 27 juni 1916 utfärdades förordning (nr 227) angående maximipris
å socker och sirap. Priset å socker hade dessförinnan så till vida
varit reglerat, att svenska sockerfabriksaktiebolaget den 4 augusti 1914
utfäst sig att icke höja prisen på raffinadsocker i annan mån än som
kunde betingas av ökade tillverkningskostnader.
Under hösten 1916 inkommo framställningar dels från de båda
i propositionen omförmälda, sockerbolagen om höjning av maximipriset
ä socker på grund av ökade tillverkningskostnader, dels ock från
sockerbetsodlarna om medverkan för åstadkommande av högre pris
för till sockerbolagen levererade betor. Sedan i dessa frågor utredning
verkställts genom särskilda sakkunniga, fann chefen för jordbruksdepartementet
frågan om höjda betpris böra bedömas ur synpunkten
av att säkerställa en så stor sockerbetsodling, att det kunde antagas,
att med normal skörd landets behov av socker för nästkommande konsumtionsår
bleve fyllt. Departementschefen tillstyrkte för ernående härav
viss höjning av betpriset för år 1917. Då det under de vid denna tidpunkt
rådande förhållandena på livsmedelsområdet vore synnerligen
önskligt att icke fördyra hushållssockret, borde bolagens gottgörelse för
betprisets höjning allenast till mindre del uttagas genom höjning av
maximipriset å socker. Återstoden kunde åstadkommas dels genom särskild
tilläggsavgift vid försäljning av socker till industrier och restauranger,
därom Kungl. Maj:t redan den 3 februari 1917 (nr 34) utfärdat
kungörelse, dels ock genom viss sänkning av den enligt förordningen
den 15 december 1914 (nr 416) utgående sockerskatten.
I enlighet härmed innehöll Kungl. Maj:ts proposition förslag, att
sockerskathm under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med
den 31 oktober samma år skulle utgå med 11 öre för kilogram, dock
att för socker från de mellansvenska fabrikerna skatten skulle under
samma tid utgå med endast 5 öre för kilogram.
Riksdagen biföll icke Kungl. Maj:ts proposition oförändrad. I
skrivelse den 3 mars 1917, nr 27, anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen
— under förutsättning att svenska sockerläbriksaktiebolaget och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att, utöver gällande
kontraktspris jämte odlingsbidrag av 40 kronor per odlad hektar,
till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala er
-
3
Kungl. May.ts proposition Nr 101.
sättning med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda utläst högre
ersättning åt betodlarna ingen ökning av då gällande maximipris å
socker måtte föranledas — antagit författning angående viss nedsättning
av sockerskatten av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t
bestämde, till och med den 31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med
l02/3 öre för kilogram, dock att för socker från de mellansvenska fabrikerna
skatten skulle under samma tid utgå med 42/3 öre för kilogram.
Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917 (nr 66).
Sedan från de båda sockerbolagen framställningar inkommit med
begäran, att ersättning måtte beredas dem för den höjning i tillverkningskostnader,
som vore att förutse vid avarbetandet av 1917 års sockerbetsskörd,
tillkallades den 30 oktober 1917 särskilda sakkunniga för att
verkställa utredning och avgiva förslag angående skäligt pris å socker
jämte eventuellt andra produkter vid sockertillverkningen under konsumtionsåret
1917—1918 samt till erforderliga åtgärder från statens
sida för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret
1918—1919 ävensom vad med dessa frågor ägde sammanhang.
Redan i november 1917 inkommo de sakkunniga med förslag till
omedelbar höjning av maximipris å socker och sirap för täckande av
ökade kostnader för förädling av 1917 års vitbetsskörd. I enlighet
med detta förslag fastställde Kungl. Maj:t genom förordning den 23
november 1917 (nr 760) förhöjt maximipris å socker och sirap.
Efter det 1917 års sakkunniga verkställt åtskilliga undersökningar
för beräknande av kostnaderna för odling av sockerbetor år 1918, förklarade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid en överläggning
med representanter för Skånes betodlares central förening, att departementschefen
funnit sig böra tillstyrka, att statens åtgärder för sockerbetsodlingens
främjande sagda år måtte grundas på, att priset å sockerbetor
med en sockerhalt av 16 procent skulle utgå vid så kallad höstleverans
med 5 kronor 10 öre för deciton.
För beredande av tillgång för gottgörande av den med sålunda
ifrågasatt höjning av betpriset förenade merkostnad vid inköp av 1918
års betskörd föreslogo de sakkunniga förnyad nedsättning av sockerskatten,
förhöjning av maximipris å socker samt anlitande av förut
omnämnda tilläggsavgift för socker till industriellt behov, restauranger
m. m., vilken avgift uttogs av folkhushållningskommissionen i form av
s. k. lösenavgifter. Härigenom skulle dock ej hela merkostnaden för
191S drs
bestnt
4
Kungl. Muj:ts proposition Nr 101.
1918 års betskörd bliva täckt. Återstoden skulle uttagas under konsumtionsåret
1918—1919.
I statsrådsprotokollet över jordbruksärenden till proposition den
22 februari 1918, nr 103, framlades de sakkunnigas utredningar. Departementschefen
meddelade, att med svenska sockerfabriksaktiebolaget
träffats överenskommelse att avsluta kontrakt om betodling år 1918 på
grundval av det av departementschefen tillstyrkta betpris. Den slutliga
prövningen av bolagets vinstmarginal skulle tillkomma Kungl.
Magt, sedan värdering av bolagets tillgångar blivit slutförd. Från det
mellansvenska bolaget mötte ej någon betänklighet mot att avsluta
kontrakt om sockerbetsodling.
I fråga om åtgärder för bolagens gottgörelse för de högre betprisen
vid inköp av 1918 års skörd anslöt sig departementschefen i
huvudsak till de sakkunnigas förslag.
I propositionen föreslog Kung!. Maj:t riksdagen att — under förutsättning
att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för
deras räkning under år 1918 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder
— antaga propositionen bilagt förslag till kungörelse angående viss nedsättning
av sockerskatten, innehållande att skatten skulle från och med
den dag under år 1918, Kungl. Maj:t bestämde, till och med den 31 oktober
samma år utgå med 6 öre för kilogram, dock att för det socker,
som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt på Öland och utlämnades till fritt bruk antingen
omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter
där verkställd raffinering, skatten under om förmälda tid skulle utgå med
2 öre för varje kilogram.
I särskild proposition, nr 106, föreslog Kungl. Maj:t därjämte
riksdagen medgiva viss höjning av de jämlikt förenämnda kungörelse
den 3 februari 1917 bestämda lösenavgifter vid rekvisition av socker
för industriell eller hantverksmässig tillverkning eller för hotell eller
restaurang eller annat dylikt näringsställe. De förhöjda avgifterna skulle
gälla längst till den 1 mars 1919.
I skrivelser nr 77 och 88 anmälde riksdagen, att dessa propositioner
blivit av riksdagen bifallna.
Därefter utfärdades den 22 mars 1918 ny förordning angående
maximipris å socker och sirap (nr 158) och kungörelse angående viss
nedsättning av sockerskatten (nr 159) samt den 9 april 1918 ny kun
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 101■ o
görelse angående lösen för bevis om godkännande av socker tör viss
användning (nr 172).
Jämväl för utredning angående behövliga åtgärder Irån statens sida
i fråga om skäligt pris å socker under konsumtionsåret 1918—1919 och
för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret
1919—1920 tillkallades sakkunniga.
I promemoria den 21 december 1918 framhöllo dessa sakkunniga,
att de merkostnader för 1919 års betodling, som säkerligen bleve ofrånkomliga,
syntes böra huvudsakligen uttagas genom förhöjt sockerpris
redan under det då påbörjade konsumtionsåret. För att kostnaderna
skulle fördelas på så lång period som möjligt, funno de sakkunniga
önskvärt, att förhöjt pris, varom de sakkunniga framlade approximativ
beräkning, trädde i tillämpning redan från och med den 1 januari 1919.
Med anledning härav utfärdades den 31 december 1918 förordning
(nr 1033) angående höjda maximipris å socker och sirap, att tillämpas
från 1919 års början.
På grundvalen av utredningar genom de sakkunniga upptogos
därefter förhandlingar med representanter för betodlarna angående betpriset
för 1919 års skörd, varvid departementschefen den 21 januari
1919 förklarade sig villig att tillstyrka erforderliga åtgärder från statens
sida för att betodlarna måtte tillförsäkras ett pris av 7 kronor 50 öre
vid höstleverans för betor med 16 procents sockerhalt. Betodlarnas
representanter förklarade sig emellertid icke kunna godkänna detta pris.
Beträffande den ersättning, som borde beredas sockerbolagen för
täckande av dels den återstod av merkostnaderna för konsumtionsåret
1918—1919, vilken icke ersatts genom de i propositionen nr 103 vid
1918 års riksdag angivna åtgärder, dels ock merkostnaderna för 1919
års betskörd, framlade de sakkunniga kalkyler och förslag i promemoria
den 31 januari 1919.
Jämte det de sakkunniga hemställde, att åtgärder måtte vidtagas
i syfte att dittills utgående lösenavgifter för s. k. industri- och restaurangsocker
även måtte upptagas för tiden från och med den 1 mars
1919 till samma datum 1920 samt att skatten för inom riket tillverkat
socker mellan den 1 april och 31 oktober 1919 måtte nedsättas med 5
öre per kilogram, hemställde de tillika, att staten gentemot sockerbolagen
måtte ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Magt godkända kostnader
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen icke
täcktes av härför av bolagen på förhand mot redovisningsskyldighet
uppburna medel och av den skattelindring, som riksdagen kunde komma
It)in år*
heshet.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets
försäljning.
Den 14 februari 1919 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
dessa ärenden för Kungl. Maj:t och uttalade därvid, att
omständigheterna vore sådana, att statsmakterna icke kunde undgå att
vidtaga åtgärder för att åtminstone det oundgängligaste behovet av
socker bleve även för konsumtionsåret 1919—1920 tryggat genom produktion
inom landet. 1 avseende å det betpris, som härvid borde tagas
till utgångspunkt, vidhöll departementschefen förenämnda vid överläggningarna
med betodlarnas representanter av honom godtagna pris. Det
kunde icke förutsättas, att sockerbolagen skulle befinnas villiga att avsluta
kontrakt om betodling på dessa villkor, därest icke staten lämnade
någon säkerhet för att bolagens kostnader bleve på den ena eller andra
vägen täckta. Denna säkerhet torde liksom de senaste åren beredas
genom särskilda, av de förhandenvarande förhållandena betingade anordningar
och således icke åstadkommas genom ett frigivande av prisbildningen.
Vad beträffade de åtgärder, som de sakkunniga förordat för
att bereda sockerindustrien den erforderliga kostnadsersättningen, framhöll
departementschefen, att desamma så till vida närmare överensstämde
med de förhållanden, som varit rådande före kristiden, att den vida
övervägande delen av ersättningen beräknades skola utgå genom de
höjda maximiprisen från 1919 års början. Departementschefen anslöt
sig i allt väsentligt, såsom rörande lösen avgifternas uttagande, sockerskattens
nedsättning och lämnandet av viss garanti åt sockerbolagen,
till vad de sakkunniga sålunda föreslagit. Dock ansåg departementschefen,
att den föreslagna garantin beträffande svenska sockerfabriksaktiebolagets
betodling borde begränsas att gälla en betareal av höe^st
32,000 hektar. *
Vad^ särskilt beträflar den nu för första gängen ifrågasatta formen
av garanti åt bolagen, så förklarade sig departementschefen finna denna
lämplig med hänsyn till de särdeles ovissa förhållandena och med fästat
avseende vid att bolagens vinstmöjligheter under kristiden begränsats
genom statens kontroll. De merkostnader, som genom denna garanti
skulle ersättas, borde beräknas i jämförelse med en av de sakkunniga
framlagd tablå — intagen i statsrådsprotokollet till proposition nr 88
år 1919 och skulle godkännas av Kungl. Maj:t jämväl i fråga om avskrivningar,
avsättningar och vinstutdelning för den tid, garantin omfattade.
Det läte sig icke förutsägas, i vad mån den garanti, staten
skulle lämna, komme att medföra befogade ersättningskrav från bolagens
sida. På denna fråga spelade nämligen in en mängd omständigheter.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 101. 7
som icke kunde bedömas. Då redan genom prisen å sockerprodukterna
mer än full ersättning för de ökade inköpskostnaderna för 1919 års
betskörd bereddes bolagen, kunde det inträffa, att bolagen i förväg
uppbure större belopp än de vid en slutlig avräkning kunde finnas
berättigade till. Departementschefen ville med anledning härav framhålla,
att de av bolagen såsom överpris och minskad sockerskatt i förskott
uppburna medlen skulle jämte därå löpande ränta av bolagen
fonderas mot framtida redovisningsskyldighet. Vad de av lösenavgilter
inflytande beloppen beträffade, skulle de icke till bolagen utbetalas,
förrän avräkning skett.
I proposition den 14 februari 1919, nr 88, föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig
att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala
ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet
förordade grunder — staten måtte gent emot bemälda
bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen
icke täcktes av härför av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet
uppburna medel, däri inbegripen den särskilda skattelindring
för tiden intill den 1 november 1919, som riksdagen kunde
komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda
sockrets försäljning.
I skrivelse den 28 februari 1919, nr 35, anmälde riksdagen, att
denna proposition bifallits.
Riksdagen biföll även särskilt avlåtna propositioner, nr 89, angående
medgivande till höjning av lösenavgift för godkännande av rekvisition
av socker för industriel! tillverkning m. m. samt nr 90 angående
nedsättning av sockerskatten med 5 öre från och med den dag
under år 1919, Kungl. Maj:t bestämde, till och med den 31 oktober
samma år. Kungörelser härom utfärdades den 28 februari 1919 (nr 63)
och den 14 mars 1919 (nr 100).
Det bör här även erinras, att Kungl. Maj:t den 16 maj 1919 till
riksdagen avlät proposition, nr 405, angående införselmonopol å socker.
Såsom motivering härtill anfördes, att, när den med stöd av förfoganderättslagen
anordnade statliga regleringen av sockerkonsumtionen komme
att upphöra och försäljningen av importerat socker bleve fri, det
vore att befara, att, därest det importerade sockret då kunde säljas i
Sverige till billigare pris än det inhemska, stor förlust skulle åsamkas
statsverket till följd av statsgarantin till sockerbolagen. Det framstode
8
1920 års
''beslut.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
på grund härav som en av nödig försiktighet förestavad åtgärd, att
staten ägde i sin hand ett medel att under dylika förhållanden reglera
importen av och därmed ock de inhemska prisen å socker.
Riksdagen lämnade i skrivelse nr 362 det i propositionen begärda
bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena så påkallade,
för tiden till och med den 31 oktober 1920 föreskriva, att införsel till
riket icke finge äga rum av annan än staten eller den eller dem, åt
vilken eller vilka Kungl. Maj:t överläte sådan rätt.
Den 16 juli 1919 (nr 435) utfärdades förordning om dylikt införselmonopol
att gälla tillsvidare till och med den 31 oktober 1920. Samma
den 16 juli utfärdades även kungörelse (nr 434) om upphävande av
regleringen av sockerkonsumtionen från och med den 1 augusti 1919.
Den 26 juli 1919 träffades avtal med svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående utövande till och med den 31 oktober 1920 av importmonopolet.
I detta avtal bestämdes, att fråga om import av socker
skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning samt att staten iklädde sig
garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för av bolaget
på Kungl. Maj:ts anmodan verkställd import och förädling av utländskt
socker, som icke kunde uttagas vid sockrets försäljning.
Under avtalstiden har bolaget med anledning av detta avtal importerat
tillhopa 60,000 ton socker. Att importen blev så betydande,
sammanhängde med den efter sockerransoneringens upphävande osedvanligt
stora efterfrågan å socker.
Den 12 januari 1920 tillkallades ånyo sockersakkunniga för utredande
av vissa förhållanden, som sammanhängde med förberörda, av staten för
år 1919 gent emot sockerbolagen åtagna garanti, samt frågan, huruvida
några åtgärder från statens sida beträffande sockerbetsodlingen och
prisen å socker m. m. behövde eller lämpligen borde fortfarande vidtagas.
I promemoria den 27 januari 1920 yttrade sig de sakkunniga,
bland annat, om prissättning å socker. Därest utöver då införda 25,000
ton socker ytterligare import till pris betydligt överstigande det inhemska
bleve erforderlig, nödvändiggjorde detta höjning av maximiprisen.
Därtill komme, att försiktigheten bjöde att icke avvisa tanken på åtgärder
för fortsatt inflytande å prisbildningen å socker inom landet. Under
dessa omständigheter ansåge de sakkunniga sockerpriset böra genast
sättas något högre än som vore behövligt med hänsyn allenast till förhållandena
under då pågående konsumtionsåret. Härigenom skulle statsverket
tillgodoföras ett överskott å sockerförsäljning, som kunde reserveras
för nästa konsumtionsår.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
Med anledning av vad sålunda föreslagits, utfärdade Kungl. Maj:t den
30 januari 1920 ny förordning (nr 17) angående förhöjt maximipris å socker.
Beträffande pris och övriga villkor för 1920 års betodling ägde
förhandlingar rum mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna,
vilka sistnämnda framlagt kalkyler, utvisande att priset borde
bliva detsamma som för år 1919 eller vid 16 procents sockerhalt i
betorna 7 kronor 50 öre per deciton vid höstleverans. Bolaget förklarade
sig icke göra någon invändning mot bibehållande av samma pris, som
upptagits i 1919 års kontrakt för betodlingen. Aven i avseende å övriga
bestämmelser stannade förhandlingarna vid, att för år 1920 inga förändringar
borde göras i 1919 års kontrakt, dock kunde enighet icke
ernås i frågan om fördelningen mellan betodlarna och bolaget av kostnaderna
för järnvägs frakten för betorna.
Med anledning av från svenska sockerfabriksaktiebolaget därefter
framställd anhållan, att statlig garanti måtte beredas bolaget jämväl för
1920 års betskörd, yttrade sig de sakkunniga den 1 mars 1920, därvid
de för sin del förordade fortsatt garanti åt sockerbolagen av samma
innebörd som för året 1919—1920.
Den 5 mars 1920 anmälde dåvarande departementschefen ärendet för
Kungl. Maj:t och framhöll därvid i huvudsak följande. Svenska sockerfabriksaktiebolaget
hade — efter hänvändelse i ämnet av t. f. chefen
för jordbruksdepartementet — förklarat sig villigt att låta i betodlingskontrakten
för år 1920 även rörande järnvägsfrakterna för sockerbetor
samma bestämmelser gälla som år 1919. Beträffande frågan om beredande
åt sockerbolagen av viss garanti för inköp av 1920 års betskörd
och dennas förädling anslöt sig föredragande departementschefen
till och åberopade vad de sakkunniga därom anfört. Då det syntes
önskvärt, att sockerbetsodlingen kraftigt utvecklades för att så vitt
möjligt göra import — som ogynnsamt påverkade landets valutaförhållanden
— obehövlig eller i varje fall starkt reducerad, borde emellertid
den för 1919 års garanti bestämda arealbegränsningen icke vidhållas
beträffande 1920 års odling. I fråga om de ekonomiska konsekvenserna
för staten av den nya garantin hänvisade departementschefen
till de medel, som genom sockerprisens höjning kunde tillgodokomma
bolagen. Vidare hade staten medel att skydda sina intressen genom att
även i fortsättningen upprätthålla importmonopol å socker och handhava
den inhemska prissättningen.
I ärendet avlätos den 5 mars 1920 två propositioner till riksdagen.
1 den ena, nr 198, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att — under
förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 käft. (Nr 101.) 2
1921 års
sockersakkunniffa.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för
deras räkning under år 1920 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
förordade grunder — staten måtte gent emot bemälda bolag ikläda
sig garanti för sådana av Kungl. Maj: t godkända kostnader för inköp
av 1920 års betskörd och dennas förädling, som icke täcktes av härför
av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna
medel och som icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets
försäljning. I den andra propositionen, nr 188, begärde Kungl. Maj:t
förlängning till och med den 31 oktober 1921 av rätten att föreskriva
importmonopol å socker.
Jämlikt skrivelser den 23 mars 1920, nr 102, och den 10 april
1920, nr 124, biföll riksdagen båda propositionerna.
Därefter utfärdades den 9 augusti 1920 ny förordning (nr 535)
angående maximipris å socker samt den 22 oktober 1920 förordning
(nr 690) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 16 juli 1919
(nr 435) angående införselmonopol å socker.
Den 14 januari 1921 anmälde jag behovet att tillkalla nya
sockersakkunniga. Därvid framhöll jag, att dessa borde taga under
övervägande frågan om vilka särskilda åtgärder, som kunde finnas av
nöden för tryggande av den inhemska sockerbetsodlingen under innevarande
år. Jämväl tarvades utredning angående landets importbehov
under innevarande konsumtionsår och åtgärder för säkerställande av
dylik import. Vidare erfordrades i anledning av de lämnade statsgarantierna
för kostnaderna för inköp och förädling av betskörden åren
1919 och 1920 ävensom för sockerimporten jämlikt det för tiden till
och med den 31 oktober 1921 mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
gällande avtal, att granskning bleve företagen av sockerbolagens
verksamhet under den tid, garantierna avsåge. Åven i andra
uppkommande spörsmål, som sammanhängde med sockerfrågan, kunde
det befinnas behövligt att samråda med och inhämta upplysningar från
på detta område sakkunniga personer.
Eders Kungl. Majrt täcktes bifalla min hemställan och med anledning
härav tillkallades såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första
kammare A. W. T. von Sneidern, ledamöterna av riksdagens andra
kammare O. Nilsson i Tånga och E. P. W. Röiug, direktören K. Eriksson,
professorn L Forsberg, juris doktorn J. C. Lembke och landstingsman
P. Stenson i Flenninge. Herr Lembke har emellertid anmält sig
förhindrad deltaga i de sakkunnigas arbete.
11
Rungl. Maj:ts proposition Nr 101.
I promemoria den 27 januari 1921 hava de sakkunniga yttrat
sig i frågan om importbehovet av socker under innevarande konsumtionsår.
De åberopade därvid förebragt utredning angående den inhemska
sockertill gången och den sannolika årsförbrukningen. Då av
denna utredning framginge, att importbehovet under alla omständigheter
syntes komma att inskränka sig till jämförelsevis små kvantiteter och
då man vid eu något senare tidpunkt — sedan resultatet av sockerförsäljningarna
även under månaderna februari fram till april bleve känt —
säkrare kunde bedöma, huruvida sockeråtgången inom hushållen hölle
sig på oförändrad nivå eller underginge minskning, torde försiktigheten
och önskvärdheten att om möjligt undgå de olägenheter ur valutasynpunkt,
som vore förknippade med en sockerimport, bjuda, att man för
närvarande icke företoge något inköp av socker i utlandet, utan avvaktade
förhållandenas utveckling på den inhemska marknaden.
De sakkunniga tillstyrkte alltså, att åtgärder för närvarande icke
mätte företagas för sockerimport. Vidare framhöllo de sakkunniga, att
behov enligt deras mening icke förefunnes att vid dåvarande tidpunkt
upptaga till behandling frågan om förnyandet av överenskommelsen
mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående utövande
av importmonopolet å socker.
Ifrågavarande överenskommelse hade, som ovan nämnts, gällt till
och med den 31 oktober 1920. Något förnyande av densamma har
ännu icke ansetts erforderligt.
Vidare hava de sakkunniga i promemoria den 16 februari 1920
yttrat sig i den till deras övervägande hänskjutna frågan, om vilka åtgärder,
som kunde finnas av nöden för tryggande av den inhemska
sockerbetsodlingen under innevarande år, och hava därvid anfört följande:
»Vid utförandet av detta uppdrag hava sakkunniga käft till sitt förfogande
åtskilliga framställningar och aktstycken berörande den föreliggande
frågan.
Sålunda har herr statsrådet genom remiss den 20 januari 1921 till sakkunniga
överlämnat en från svenska sockerfabriksaktiebolaget sagda dag ingiven
promemoria, vari bolaget — under hänvisning till prisbildningen å den
utländska sockermarknaden — förklarat sig icke kunna erbjuda betodlarna
sådana villkor för betodlingen, att man kunde påräkna för landets behov erforderlig
sockerbetsodling innevarande år, med mindre från statens sida även
för 1921 års betskörd och dennas förädling garanti lämnades av ungefär enahanda
innebörd som närmast föregående år.
Vidare har för sakkunniga förelegat en av föreståndaren för Sveriges
allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå, agronomen Ludvig Nanneson, på uppdrag
av Skånes betodlares centralförenings styrelse utförd beräkning angående
de antagliga produktionskostnaderna vid sockerbetsodlingen år 1921.
Föreliggande
framställningar
och
akter
Föregående
års statsgaranti
åt
sockerproduktionen
-
Frågan om
förnyandet
av statsgarantin.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
Ifrågavarande kalkyl, vilken dagtecknats den 6 december 1920, bar sedermera
andel- gången av sakkunnigas arbete och på begäran av sakkunniga blivit av
Nanneson i vissa hänseenden kompletterad.
Sedan sakkunniga därom anhållit, hava svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag inkommit med produktionskostnadsberäkningar
för sockerbetsodling vid bolagens egna egendomar
ar 1921 jämte yttrande över Nannesons kalkyler.
-^dl sakkunniga liar vidare överlämnats utdrag av protokoll vid sammanträde
den 2S januari 1921 med styrelsen för Skånes betodlares centralförening,
vari styrelsen, under hänvisning till Nannesons kalkyler, enhälligt förklarat
sig för sockerbetsodlingen år 1921 göra anspråk på samma villkor som gällt
under år 1920.
I skrivelse den 19 januari 1921 till sakkunniga hava slutligen södra Kalmar
läns och Ölands betodlareförening framhållit önskemålet, att årets betpris
ej måtte sättas läjgre än fjolårets.
Innan sakkunniga gå att närmare uttala sig i föreliggande frågor om
1921 års betodling torde det vara lämpligt att med några ord erinra om de
mest betydelsefulla åtgärder på området, som av statsmakterna vidtagits under
närmast föregående år.
Dessa åtgärder hava i huvudsak gått ut på att under krisåren få den
för riket erforderliga sockertillgängen säkerställd genom inhemsk betodling.
I samband härmed har tillsetts, att ett för konsumenterna skäligt pris å socker
erhållits.
Under krisåren var tillförseln utifrån så gott som omöjliggjord och
man både praktiskt taget att uteslutande trygga sig till den inhemska produktionen,
vilken därför måste ur självförsörjningens synpunkt kraftigt understödjas.
Den väg, som anlitats för uppnående av dessa mål, har varit, att socker1''abriksbolagen
fått förbinda sig att till betodlarna utbetala ersättning enligt
av staten på förhand kontrollerade och godtagna villkor mot det att staten
lämnat bolagen viss ersättning (genom nedsatt sockerskatt m. m.) eller
iklätt sig garanti för täckandet av med betinköpen och sockerförsäljningen
lör enade, av Kungl. Maj:t godkända kostnader, varjämte reglering av sockerpriset
medelst maximering ägt rum. I syfte att skydda staten för de ekonomiska
konsekvenserna av omförmäld a garanti, har reglering av sockerimporten
åvägabragts, under senaste år genom införandet av importmonopol. Beträffande
de garanterade betprisen må erinras, att priset per deciton sockerbetor
med en sockerhalt av 16 procent vid s. k. höstleverans utgått med 2 kronor 95 öre
för 1917 års skörd, 5 kronor 10 öre för 1918 års samt 7 kronor 50 öre för såväl
1919 som 1920 års betskördar.
Numera äro sedan snart två år importmöjligheterna åter öppnade och
prisförhållandena å världsmarknaden — för socker likaväl som för ett flertal
andra livsmedel — hava småningom bringats därhän, att utländsk vara kan
tillföras landet till billigare pris än den svenska. Samma ofrånkomliga och
rent samhälleliga behov, som under exempelvis åren 1917—1919 betingat den
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101. 13
svenska sockerbetsodlingens kraftiga främjande för fyllandet av ett oundgängligt
sockerbehov, föreligger visserligen icke nu. Men andra omständigheter
påkalla, enligt sakkunnigas uppfattning, att staten även för 1921 års betskörd
och dennas förädling vidtager produktionsfriimjande åtgärder. Förutom det
så att säga normala intresset att stödja och vidmakthålla denna för riket ur
många synpunkter synnerligen betydelsefulla näring, torde det vara av nöden,
att import av socker med hänsyn till bland annat valutaförhållanden så vitt
möjligt undvikes och den inhemska sockerproduktionen, som under krisåren
genom det statliga ingripandet förhindrats utnyttja de gynnsamma konjunkturerna,
därför beredes möjlighet att arbeta under betryggande betingelser
även under övergångsåret 1921 och under tidsförhållanden, då det utländska
sockerpriset — som i stort sett tenderar mot nedgående — ännu icke stadgats.
Ur de sålunda anförda allmänna synpunkterna få de sakkunniga alltså
förorda, att beträffande 1921 års betskörd och dennas förädling statligt skydd
lämnas av samma omfattning som under de närmast gångna åren.
Sakkunniga övergå nu till att i detalj behandla frågan om det betpris,
som lämpligen bör godtagas såsom utgångspunkt vid den ifrågasatta
garantiens lämnande, och anse sakkunniga, att detta pris bör så läggas, att det
täcker de genomsnittliga produktionskostnaderna vid betodlingen.
I den av Nanneson den 6 december 1920 framlagda kalkylen förklaras
— efter diskussion och motivering av de olika kostnadsposterna — att under
de angivna förutsättningarna och med eu hektarskörd av 260 deciton den antagliga,
genomsnittliga produktionskostnaden för 1921 års sockerbetsodling
kan beräknas vara 7 kronor 82 öre per 100 kilogram.
Beträffande de i Nannesons kalkyl (se sid. 15) ingående särskilda poster
vilja sakkunniga här nedan göra följande erinringar och uttalanden.
Kreatur sgödsel och konstgödsel. På grund av under senaste tid inträffat
prisfall å chilesalpeter och superfosfat, för förstnämnda artikel från 49 till
42 kronor och för 20 procent superfosfat från 33 till 26 kronor, allt för 100 kilogram
beräknat å odlingsorten, bör kalkylen för konstgödsel kostnaderna numera
ställa sig sålunda:
300 kilogram chile å 42 ............................ 126 kronor
300 » superfosfat » 26 ............................ 78 »
200 » 40 % kali » 35 ............................ 70 »
Summa 274 kronor.
Med insättande av ovan angivna, sänkta pris å konstgödseln i Nannesons
beräkning å kreatursgödseln underkastas även sistnämnda post, om det Nannesonska
beräkningssättet bibehålies, en väsentlig nedsättning, eller från 244 till
L90 kronor. Beträffande det av Nanneson nu använda beräkningssättet för
kreatursgödselns kostnad, må emellertid framhållas, att detsamma helt avviker
från den i föregående års sockerbetskalkyler begagnade metoden. Sakkunniga
finna för sin del, att, även om den nya beräkningsmetoden kan anses
mera rationell, densamma likvisst åtminstone tillsvidare är behäftad med så
mycken osäkerhet, att någon verklig fördel med dess användning i stället för
den äldre beräkningen ej vinnes. Sakkunniga upptaga därför kostnaden för
Betpneet
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101
14?'' llvnrim-dS<m ^9 «amma siffra som under föregående år, det vill säga till
14/ kionoi. Då i denna siffra emellertid icke ingå kostnader för gödselns utkorning
oc.i spridning, måste ett tillägg härför göras, vilket dock — för att
ta bättre jamforekse med föregående år - lämpligen hör ske, icke under göd
v?ffna
aG11’ Ut?f i ^ la ned förekommande posten »andel i allmänna
omkostnader». Med utgående från eu av Nanneson lämnad uppgift, att halfrå
av d.e tldJgare år härunder upptagna 7 mans- och 3 hästdagsverken
nantor sig till utkörning och spridning av kreatursgödseln och med användande
av har nedan godtagna pris för mans- och hästdagsverken (10, respektive
8 kronor), skulle alltså tillägget för utkörnings- och spridningskostnauerna
bliva 47 kronor.
Beträffande gödselkostnaderna anse sig sakkunniga alltså höra i Namnsons
kalkyl verkställa en reduktion för kreatursgödseln från 244 till 147 kronor
och för konstgödseln från 316 till 274 kronor eller med sammanlagt 139 kronor.
A andra sidan kommer ett tillägg till de allmänna omkostnaderna att göras
med 47 kronor.
Mot den i Nannesons kalkyl upptagna posten för kalkning hava sakkunniga
intet att erinra.
Mänsklig arbetskraft. Efter ingående granskning av de under denna
rubrik i kalkylen angivna kostnadsposter och de till grund härför liggande
beräkningar hava sakkunniga som slutresultat funnit sig höra godtaga de
av Nanneson upptagna beloppen. Beträffande den ordinarie arbetskraften
vid jordens beredning har räknats med 230 manstimmar och ett enligt gällande
löneavtal framräkna! medelpris per arbetstimme av en krona. Kostnaderna,
för ackordsarbetet för rensning och upptagning hava upptagits till under föregående
ar faktiskt utbetalta. Posten kostnader för driftsledning är beräknad
till samma belopp som föregående år.
Dragarekostnad. Beträffande denna post har Nanneson i 1921 års kalkyl
upptagit en högre siffra än för år 1920, något som med hänsyn till att såväl
priset a hastar som foderprisen avsevärt gått ned sedan i fjol icke synes vara
motiverat. Sakkunniga hava bibehållit Nannesons beräkning å antal hästtimmar,
320, men hava — efter uppdelning av de till grund för kostnaden per
nasttimme liggande olika poster och dessas värdesättande efter nu rådande
PriS ^ hästar, foder m‘ 111 • — funnit sig böra stanna vid ett självkostnadspris
per effektiv hästtimme för samtliga driftsgrenar av i medeltal 70 öre i stället
för det av r> änne,son angivna 81 öre. Med godtagande av eu höjning med 14 %
för de för sockerbetsodlingen använda hästtimmama bliver ailtså priset per
hasttimme inom sockerbetsodlingen 80 öre och totala dragarekostnaden per
hektar 2S6 kronor, vilken siffra praktiskt taget sammanfaller med föregående
ars. Härigenom minskas dragarekostnaden i Nannesons kalkyl med 38 kronor.
Börande de för frakter, döda inventarier, andel i underhåll av byggnader
och grundförbättringar, skatter och ränteanspråk av Nanneson beräknade
kostnader hava sakkunniga icke funnit skäl framställa några erinringar.
Däremot skall, pa sätt liär ovan under gödselkostnader närmare angivits,
andel i allmänna omkostnader höjas från 48 kronor till 95 kronor, på grund av
tillägget för — eller rättare sagt omflyttningen av — en till 47 kronor uppgående
post för utkörning och spridning av kreatursgödseln.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101. 15
Bruttoproduktionskostnaden per hektar. Genom ovan angivna justeringar
i gödselkostnaderna (sänkning med 139 kronor), dragarekostnaden (sänkning
med 38 kronor) ock allmänna omkostnader (höjning med 47 kronor) åvägabringas
en sänkning i den av Nanneson angivna bruttoproduktionskostnaden
per hektar från 2,154 till 2,024 kronor.
Vinst å hetavfall och blast. I den Nannesonska kalkylen upptages betodlarnas
förtjänst på billigare inköp av melass till 64 kronor. Emellertid har
priset å melass nu fallit till 12 öre per kilogram, varför betodlarnas förtjänst
på melassen, om sagda pris skulle bliva beståndande, skulle inskränka sig till
skillnaden mellan 12 öre och det vid betodlarnas inköpsrätt gällande pris å 6
öre per kilogram för ett fat om 250 kilogram per varje hektar, det vill säga
till 15 kronor. Sakkunniga hava emellertid ej vidtagit någon ändring av
slutsiffran 121 kronor, som Nanneson upptagit såsom betodlarnas vinst å betavfall
och blast. Anledningen härtill är, att sakkunniga anse, att en eventuellt
minskad vinst å melassen uppväges av vinst å betmassa, som av Nanneson
icke upptagits till något värde. Sakkunniga äro nämligen av den uppfattning,
att betmassan bort åsatts visst värde, enär avsaknad av densamma otvivelaktigt
skulle medföra, att betodlarna — för tillgodoseende av saftfoderbeliovet
inom ladugårdsskötsel — eljest bleve nödsakade odla foderrotfrukter i viss
omfattning, vilket, på grund av de nuvarande kostnaderna för foderrotfruktsodlingen,
bleve väsentligt dyrare. Efter närmare beräkning av dessa poster
hava sakkunniga därför funnit det berättigat att låta den minskade vinsten å
melassen kompenseras av vinsten å erhållen betmassa och hava följaktligen
bibehållit som slutsiffra för vinst å betavfall och blast beloppet 121 kronor.
Nettoproduktionskostnaden per hektar. Genom de av sakkunniga sålunda
vidtagna ändringar i Nannesons kalkyl för sockerbetsproduktionen för
år 1921 erhålles alltså följande beräkning för produktionskostnaderna per
hektar. Till jämförelse meddelas jämväl de av Nanneson ursprungligen upptagna
kostnadsposterna, ävensom 1920 års kalkyl.
Gödselkostn åder:
Kreatursgödsel ..................................................
Konstgödsel .......................................................
Kalkning: andel av underhållskalkning ..........
Mänsklig arbetskraft:
Manstimmar 230 ål.— ..................................
Ackordsarbete för rensning och upptagning ..
Driftsledning ......................................................
Dragarekostnad 320 hästtimmar å 0.8 o .............
Sakkunnigas |
Nannesons |
1920 års kalkyl |
beräkning |
kalkyl för |
|
(kronor per he |
k t a r) |
|
147 |
244 |
147 |
274 |
316 |
322 |
6 |
6 |
— |
230 |
230 |
185 |
480 |
480 |
450 |
140 |
140 |
140 |
256 |
294 |
255 |
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
Övriga kostnader:
Frakter 260 dt å 0.2 5 ........................................ |
65 |
65 |
68 |
Döda inventarier................................................... |
128 |
128 |
170 |
Andel i underhåll av byggnader........................ |
31 |
31 |
15 |
» » » » grundförbättringar ........ |
8 |
8 |
6 |
» » allmänna omkostnader....................... |
95 |
48 |
103 |
Skatter.................................................................... |
25 |
25 |
25 |
Ränteanspråk ...................................................... |
139 |
139 |
137 |
Avgår vinst ä betavfall och hlast: Betmassa 1 |
2,024 |
2,154 |
2,024 |
Blast, 260 dt å 0.22! ........................................ Melass |
121 |
121 |
192 |
Nettoproduktionskostnad per hektar |
1,903 |
2,033 |
1,832 |
Enligt sakkunnigas beräkning skulle alltså nettoproduktionskostnaderna
vid 1921 års sockerbetsodling uppgå till i medeltal 1,903 kronor per hektar.
Hektarskörd och produktionskostnad per deciton. Sockerbetskörden per
hektar har för den skånska betodlingen uppgått till i medeltal för
åren 1919—20 .................................... 26,984 kilogram
och åren 1918—20 .............................. 26,343 »
Med utgångspunkt från nyss angivna nettoproduktionskostnad per hektar
bliver den beräknade produktionskostnaden för deciton sockerbetor vid en
medelskörd av
270 deciton per hektar .......................... 7 kronor 5 öre och
260 » » » .......................... 7 » 32 » .
Med hänsyn till de senaste årens faktiska sänkningar av skörderesultatet
och. med kännedom om den tendens till minskad rotvikt i skörden, som med
åren gjort sig gällande jämsides med en på grund av förädlingen skeende ökning
i betornas sockerhalt, har det synts sakkunniga skäligt att för år 1921
räkna med medeltalet från åren 1918—20, det vill säga med en hektarskörd av
260 deciton.
Sockerbetspriset för år 1921. Utgår man alltså från en produktionskostnad
av i medeltal 7 kronor 32 öre per deciton, är det emellertid att märka, att
det sockerbetspris, som plägar sättas som grundpris, icke har avseende å sockerbetor
av genomsnittskvalitet utan å sockerbetor med 16 procent sockerhalt. Dä
sockerhalten under de tre senaste åren med i genomsnitt l.so procent överstigit
grundtalet, 16 procent sockerhalt, och då för varje överskjutande tiondels procent
sockerhalt erlagts ett ti]läggspris av 3 öre för 100 kilogram, borde rätteligen det
grundpris, som skall hava avseende å sockerbetor med 16 % sockerhalt, beräknas
efter 48 öres (15.9 X 3) avdrag å den enligt produktionskostnadskalkylen
erhållna siffran för betor av genomsnittskvalitet, det vill säga priset för betor
med 16 % sockerhalt borde kunna beräknas till 6 kronor 84 öre per deciton.
Sakkunniga hava emellertid ansett, att detta pris icke lämpligen bör
fastställas såsom för året gällande grundpris. Dels har dylikt avdrag med
hänsyn till sockerhalten icke verkställts tidigare år, då det visserligen gällt
Kungl Maj:ts proposition Nr 101.
17
att alldeles särskilt stimulera betodlingen, och dels har sockerhalten de tre senaste
åren varit ovanligt hög. Vidare visar det sig, att hektarskörden även för vissa
skånska fabriksdistrikt, som arbeta under mindre gynnsamma förhållanden,
plägar ligga ganska väsentligt under det antagna medeltalet, 260 deciton.
Sålunda har hektarskörden för de distrikt, som levererat betor till Ängelholms,
Karpalunds och örtofta sockerfabriker, i medeltal för de fem åren 1915—1919
stannat vid endast 241 deciton, och härvid är att märka, att det särskilt klena
resultatet för år 1920 icke medräknats. Till sist anse sakkunniga, att fjolårets
för betodlingen mindre gynnsamma skörderesultat rimligen bör motivera, att
priset i år ej undergår en alltför stark nedsättning. Med hänsyn härtill hava
sakkunniga enats om att för 1921 års betodling föreslå ett pris, som närmare
ansluter sig till det ovan, utan avdrag för sockerhalten angivna produktionspriset
å 7 kronor 32 öre per deciton, och hava därvid stannat vid 7 kronor 25
öre att gälla vid s. k. höstleverans för betor med 16 procent sockerhalt, I likhet med
vad under föregående år tillämpats skulle priset vid s. k. vinterleverans höjas
med 50 öre till 7 kronor 75 öre, vartill såväl vid höst- som vinterleverans skulle
komma ett tilläggspris av 3 öre per deciton för varje överskjutande tiondels
procent sockerhalt. Beträffande övriga villkor vid sockerbetsleveranserna tillstyrka
sakkunniga, att samtliga hittills gällande bestämmelser bibehållas.
Jämförelse mellan sockerbets- och kornodlingen. I syfte att få utrönt,
huruvida det föreslagna betpriset ger sockerbetsodlingen möjlighet att konkurrera
med kornodlingen — den enda odling, som för närvarande torde kunna
tänkas inkräkta på betodlingens område — hava sakkunniga tagit del av en
av Nanneson verkställd kalkyl, som av sakkunniga jämkats i enlighet med
ovan för sockerbetskalkylen antagnai nya väfcden för gödselkostnader och
dragarekostnader. Därvid har det visat sig, att en kornskörd om 25 deciton
per hektar till ett försäljningspris av 30 kronor per deciton med nu beräknade
produktionskostnader skulle motsvaras av en sockerbetskörd om 260 deciton
per hektar efter ett betpris av 6 kronor 72 öre per deciton. Detta torde visa,
att det föreslagna betpriset förebygger konkurrens med odling av andra
kulturer.
Under förutsättning att sockerfabriksbolagen förbinda sig att till betodlarna
utbetala ersättning i överensstämmelse med ovan förordade grunder,
tillstyrka sakkunniga, att bolagen, på sätt hittills skett, av staten tillförsäkras
garanti för de med inköpen och förädlingen av 1921 års betskörd
förenade kostnader.
Garanti åt
sockerfabriksbolagen.
För att bereda staten erforderligt skydd för de ekonomiska konsekvenser
av denna garanti, som kunna uppkomma på grund av det utländska prisläget
å socker, torde införselmonopolet å socker böra förlängas att gälla även under
den nu föreslagna garantitiden.
Beträffande frågan om sockerprisets reglering medelst maximipris hava
sakkunniga i annat sammanhang härom framställt förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 89 höft- (Nr 101.) 3
Införselmonopol
å
socker.
Maximipris
å socker.
18
Hemställan.
Kungi. Maj:ts proposition Nr 101.
Under åberopande av vad ovan anförts få 1921 års sockersakkunniga
hemställa, att i proposition till riksdagen måtte föreslås, att riksdagen medgiver
att
— under förutsättning att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare av
sockerbetor för deras räkning under år 1921 utbetala ersättning i överensstämmelse
med ovan angivna grunder — staten må gent emot bemälda bolag
ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp
av 1921 års betskörd och dennas förädling, som icke täckas av härför av vederbörande
bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och
som icke heller kunna uttagas vid det framställda sockrets försäljning,
samt att, därest Kungl. Maj:t finner omständigheterna så påkalla, Kungl.
Maj:t även efter den 31 oktober 1921 må äga föreskriva, att för tid, som Kungl.
Maj:t bestämmer, dock ej längre än till och med den 31 oktober 1922, införsel
till riket av socker icke må äga rum av annan än staten eller den eller dem,
åt vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, ägande Kungl. Maj:t
i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas erforderliga.»
Vad härefter angår frågan om åtgärder för reglerande av priset
å socker, så hava de sakkunniga anmodats avgiva yttrande angående
behovet av förlängd giltighet av lagen den 30 april 1918 (nr 207) om
fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden. Med anledning härav hava de sakkunniga i
skrivelse den 22 januari 1921 till chefen för justitiedepartementet uttalat
önskvärdheten av att genom lag fortfarande lämnades möjlighet för
Kungl. Maj:t att åsätta socker högsta pris, varför de sakkunniga, för den
händelse att maximiprislagens avfattning under nuvarande förhållanden
lämnade Kungl. Maj:t denna möjlighet, hemställde om maximiprislagens
förlängning ännu ett år.
Vid anmälan inför Eders Kungl. Maj:t av denna fråga anförde
chefen för justitiedepartementet enligt det vid proposition nr 66 fogade
utdrag av protokollet över justitieärenden för den 10 februari 1921, att
bestämmelsen om maximipris å socker numera icke vore påkallad av de
skäl, som uppburit den hittillsvarande maximiprislagstiftningen. Därest
maximipris å socker fortfarande erfordrades för ordnande av sockerfrågan,
borde fördenskull bestämmelse därom ej meddelas i den form, som anvisades
av den nuvarande maximiprislagen. Chefen för justitiedepartementet
hemställde alltså, att lagförslag om fortsatt tillämpning av
maximiprislagen, vars giltighetstid utginge den 28 februari i år, icke
måtte föreläggas årets riksdag.
Då Eders Kungl. Maj:t med bifall härtill icke funnit sig böra
ifrågasätta maximiprislagens förlängning, hava de sakkunniga efter given
anledning i skrivelse till mig den 16 februari 1921 framhållit önskvärd
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
heten av att annat lagligt stöd lämnades för bibehållande av nu gällande
maximiprisförordning å socker — däri inbegripet ansvarspåföljder samt
föreslagit att, i samband med den av dem ifrågasatta förlängningen av
befogenheten för Kungl. Maj:t att införa importmonopol å socker, riksdagens
medgivande måtte utverkas, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna
omständigheterna så påkalla, Kungl. Maj:t ägde föreskriva, att för tid,
som Kungl. Maj:t bestämde, dock högst till och med den 31 oktober
1922, priset på socker icke finge överstiga av Kungl. Maj:t fastställt
högsta pris.
I likhet med de sakkunniga finner jag omständigheterna påkalla, Defa^^ntt''
att åtgärder vidtagas för tryggande av den inhemska sockerbetsodlingen
jämväl under innevarande år.
Visserligen är det sant, att möjligheter nu förefinnas för införskaffande
till riket av utländskt socker, om så skulle erfordras, ävensom
att priset å dylikt socker åtminstone för närvarande ställer sig billigare
än det svenska, men förhållandena å den utländska sockermarknaden
äro ingalunda så stabiliserade, att man med någon säkerhet nu kan bedöma
situationen å denna marknad under nästkommande konsumtionsår.
Det är således ej uteslutet, att en otillräcklig inhemsk sockerbetsodling
och sockerproduktion innevarande år kan medföra svåra följder med
hänsyn till sockertillgången.
Den sockerimport, som under föregående konsumtionsår blev ofrånkomlig,
belöpte sig, som tidigare omnämnts, till 60,000 ton och betingade
ett inköpspris av ungefär 80 miljoner kronor (frakt, assurans, tull och
skatt äro icke inräknade i detta belopp). Det rör sig alltså här om
värden, som hava stort inflytande på rikets handelsbalans samt våra
betalnings- och valutaförhållanden gent emot utlandet. Då eventuell,
nv import av socker under rådande förhallanden sannolikt komme att
till huvudsaklig del avse rörsocker samt i följd härav ske från länder,
som hava mindre deprecierad valuta än vår, är det av stor betydelse
även för uppehållande av den svenska kronans köpkraft att så vitt
möjligt undvika ett förnyande av mera betydande inköp av utländskt
socker. _ . .
De fördelar, som under förutsättning av god tillgång och lågt pris
å socker å världsmarknaden skulle vinnas genom införsel av utländskt konsumtionssocker,
anser jag icke vara så betydande, att man med hänsyn
därtill bör taga den risk och de olägenheter, som sålunda äro förenade
med att i mera betydande omfattning göra det inhemska sockerbehovets
tillgodoseende under innevarande och kommande hushållsår beroende å
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
inköp av utländskt socker. Då det med bestämdhet kan förutsättas, att
den inhemska betodlingen och sockerproduktionen — som visserligen
under krisåren genom produktionsbefrämjande statliga åtgärder kommit
i åtnjutande av visst stöd men som dock å andra sidan just genom
dessa åtgärders prisreglerande karaktär förhindrats att fritt utnyttja högkonjunkturen
— under rådande tidsförhållanden icke kunna vara i stånd
att på egen risk upprätthålla en för rikets ungefärliga behov nästkommande
hushållsår erforderlig produktion, så finner jag mig böra tillstyrka
sadana åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits ifråga om årets sockerproduktion.
Mot de sakkunnigas beräkningar och förslag beträffande pris vid leverans
till sockerbolagen av sockerbetor av 1921 års skörd, har jag intet
att erinra. Jag förordar alltså, att priset per deciton betor bestämmes
till 7 kronor 25 öre för höstleverans och till 7 kronor 75 öre vid vinterleverans,
allt vid en sockerhalt av 16 procent. Liksom föregående år
beräknas för värjo överskjutande tiondels procent sockerhalt ett tilläggspris
av 3 öre per deciton utöver sagda grundpris. Beträffande de övriga
villkor, som skola intagas i betodlingskontrakten, har för mig anmälts,
att efter förhandlingar mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och representanter
för betodlarna angående viss omredigering av kontraktens
bestämmelser enighet uppnåtts om desammas avfattning, med undantag
dock beträffande frakten för sockerbetorna och tidpunkten för betornas
likvidering. I förstnämnda avseende hava betodlarnas representanter
yrkat på bibehållande av fjolårets bestämmelser, medan bolaget ansett,
att de stadganden, som gällt före år 1919, nu borde återupptagas. Beträffande
betalningen för betorna har bolaget ifrågasatt, att likvid skulle
utgå i tre terminer, nämligen med 40 procent av grundpriset vid fullgjord
leverans, 30 procent av grundpriset jämte tilläggspriset för sockerhalten
senast den. 1 mars 1922 samt återstående 30 procent av grundpriset senast
den 1 maj 1922. Betodlarnas representanter hava emellertid yrkat på
bibehållande av förut gällande anordning, att grundpriset skall erläggas
omedelbart vid leveransen och tilläggspriset regleras senast den 1 mars.
Jag finner mig böra biträda den av betodlarnas representanter intagna
ståndpunkten, att även för år 1921 skola gälla de bestämmelser om
frakter och betalning, som föreskrivits för år 1920, och har jag förvissat
.mig om att bolaget, i händelse att nedanstående förslag till statsgaranti
bifalles, icke har något att erinra häremot. I övrigt böra de
mellan bolaget och betodlarnas representanter överenskomna villkor
läggas till grund för garantins lämnande.
Under förutsättning att sockerbolagen förbinda sig utgiva er -
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
sättning till betodlarna i enlighet med vad jag nu anfört i fråga om
pris och övriga villkor, torde staten böra gent emot bolagen ikläda sig
garanti för kostnaderna för inköp av 1921 års betskörd och dennas förädling
i överensstämmelse med föregående års anordning, dock torde
för att begränsa statens ansvarighet böra bestämmas att garantin beträffande
betodlingen under 1921 för svenska sockerfabriksaktiebolaget
icke må gälla större betareal än 42,000 hektar, eller samma areal, som
var avsedd 1920. Någon dylik begränsning av garantin torde icke vara
behövlig beträffande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Bolagen böra även i fortsättningen vara redovisningsskyldiga för de
inkomster, de under garantitiden erhålla genom sockrets försäljning.
Liksom föregående år bör garantin omfatta allenast av Kungl. Maj:t
godkända kostnader för betskördens inköp och förädling. Denna bestämmelse
ger Kungl. Maj:t erforderlig befogenhet att i lämplig befunnen
ordning verkställa granskning av bolagens ekonomiska förvaltning. I
detta sammanhang vill jag meddela, att granskning för närvarande
genom de sakkunniga pågår angående sockerbolagens ekonomiska verksamhet
för den hittills gångna garantitiden.
För att säkerställa staten mot utgifter på grund av garantin måste
bolagen beredas möjlighet att för sin vara erhålla ett pris, som täcker
produktionskostnaderna och möjliggör av Kungl. Maj:t godkänd förräntning
av bolagens aktiekapital. Härför erfordras ett fortsatt utestängande
av konkurrens med det för närvarande billigare utländska
sockret. Införselmonopol å socker är alltså fortfarande nödvändigt.
Det nu gällande bemyndigandet beträffande importmouopol gäller
emellertid icke längre än till och med den 31 oktober 1921. En följd
av den nya garantin torde därför böra bliva, att riksdagens medgivande
utverkas till monopolets förlängning. Särskild framställning lärer böra
avlåtas till riksdagen därom.
Det statliga reglerandet av prissättningen å socker bör emellertid
icke inskränka sig allenast till att tillförsäkra bolagen ett sockerpris,
tillräckligt högt att säkerställa staten mot utgift på grund av statens
garantiförpliktelse. Då staten genom det till följd härav erforderliga
importmonopolet befriat bolagen från konkurrens, bär staten skyldighet
bevaka, att sockerpriset för konsumenterna ej blir högre än som ovillkorligen
erfordras för vinnande av det med garantin avsedda syftet.
Detta har hittills skett genom bestämmande av maximipris med stöd
av maximiprislagen. Såsom chefen för justitiedepartementet anfört, torde
ett dylikt förfarande icke längre kunna grundas å de skäl, som uppburit
den hittillsvarande, den 28 februari 1921 utlöpande maximiprisBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 89 höft. (Nr 101.) 4
22
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.
lagen. Befogenhet att med ansvarspåföljd för överträdelse bestämma
högsta pris vid försäljning av socker bör sålunda i annan form beredas
Kungl. Maj:t. Då dylik befogenhet bör finnas under samma tid införselmonopol
å socker gäller, lärer, såsom de sakkunniga ock föreslagit,
riksdagens medverkan härtill lämpligen böra utverkas i samband med
frågan om importmouopolet.
Huruvida de i förordningen den 9 augusti 1920 (nr 535) angående
maximipris å socker angivna pris måste bibehållas eller sänkning skall
kunna vidtagas beror på utredning av de sakkunniga i samband med
granskning av bolagens räkenskaper.
Liksom föregående år torde garantifrågan böra underställas riksdagen,
och jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare av
sockerbetor för deras räkning under år 1921 utbetala ersättning i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig nu förordade grunder — staten
må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl.
Maj:t godkända kostnader för inköp av 1921 års betskörd och dennas
förädling, som icke täckas av härför av vederbörande bolag på förhand
mot redovisningsskyldighet uppburna medel och som icke heller kunna
uttagas vid det framställda sockrets försäljning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1921.