Andra lcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr It). I

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1921 kl. 1 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 om skrivelse
till Kungl. Maj:t med viss hemställan i fråga om beslut,
meddelade av kontrollstyrelsen.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 145, har herr Gustafson i Stockholm hemställt, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva,
att varje förordning, som utfärdas av k. kontrollstyrelsen, från och
med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, skall underställas Kungl. Maj:ts
prövning för slutlig sanktion.

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisatill motionen.

Utskottet, som i förevarande ärende inhämtat yttrande av kontrollstyrelsen,
har av nämnda myndighet fått mottaga det utlåtande, som återgives
i bilaga.

Utskottet får härjämte erinra om att en motion i andra kammaren,
nr 96, av i viss mån likartat innehåll med den här förevarande hänvisats till
behandling av bevillningsutskottet.

Enligt utskottets mening och såsom även av kontrollstyrelsen framhållits
skulle ett bifall till den i förevarande motion gjorda hemställan, att
alla de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter skola underställas Kungl.
Maj:ts prövning, komma att medföra konsekvenser, som måste betraktas
såsom orimliga. Kontrollstyrelsen skulle därigenom komma att i sin verksamhet
och sina befogenheter begränsas på ett sätt, som icke blott vore enastående
inom de centrala ämbetsverkens organisation utan även stridande
mot den uppgift och ställning, som tillkomma dessa; styrelsens arbetsuppgifter
skulle i avsevärd mån överflyttas från styrelsen till Kungl. Maj:t själv.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 sand. 2 avd. 9 höft. (Nr 10 ) 1

Motionen.

Utskottet.

2

Andra kammar ms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

I och för sig vore en dylik åtgärd ägnad att väcka de starkaste principiella
betänkligheter. Men dessutom torde med skäl kunna ifrågasättas, om därmed
ens något vore vunnet för främjande av det syfte som motionen egentligen
synes avse, nämligen ökade garantier för att kontrollstyrelsens tillämpningsbestämmelser
till rusdrycksförsäljningsordningen stå i överensstämmelse
med den allmänna opinionen. Motionären synes ha förbisett den rätt till
besvär över nämnda bestämmelser, som förefinnes, och de möjligheter till
rättelse, som på denna väg stå öppna. Genom en anordning sådan som den
föreslagna skulle icke de möjligheter till efterprövning, som nu på besvärsvägen
existera, ökas, snarare tvärtom.

Redan av det sagda anser utskottet vara tydligt, att motionens läggning
är sådan, att utskottet ej kan tillstyrka bifall till densamma. Utskottet
får därför, utan att taga ställning till de anmärkningar, som av motionären
andragits mot kontrollstyrelsen, hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 maj 1921.

På utskottets vägnar:

F. BLOCK.

Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Block, Fast, Isaksson, Schill, Björk,
Johansson* i Bio, Olsson i Labbem&la, Törnkvist, Högström och Gustafson* i Stockholm.

•Icke närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Fast, Isaksson, Schill, Olsson i Labbemåla och Törnkvist,
vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse:

Enligt utskottets mening---(= utskottet)---ej kan

tillstyrka bifall till densamma.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 3

En granskning av motionens kortfattade, synnerligen allmänt hållna
motivering ger icke vid handen, att några sådana skäl anförts, som giva ett
verkligt påtagligt stöd för vidtagande av åtgärder i den av motionären förordade
riktningen. De anmärkningar mot kontrollstyrelsen, som i motionen
antydningsvis framkommit, angående exempelvis det lagligt befogade i
styrelsens åtgärder ävensom lämpligheten av sådana av densamma utfärdade
föreskrifter, som beröra de enskilda medborgarnas dagliga liv och vanor
samt restaurangpersonalens och restauratörernas ställning, har styrelsen i
det här bilagda utlåtandet upptagit till ingående behandling. Med hänvisning
till nämnda utlåtande får utskottet som sin mening framhålla, att även om
den kritik, som riktats mot kontrollstyrelsen, i något fall kan ha fog för sig,
torde en ökad insikt om den sakliga omsorg att följa gällande rusdrycksförsäljningsförordnings
bestämmelser och i överensstämmelse med dennas
anda främja folknykterheten, som utgjort ledmotivet vid styrelsens handläggning
av de ärenden, varom här är fråga, vara ägnad att i det stora hela
ådagalägga det obefogade i de ofta mycket överdrivna angrepp som riktats
mot styrelsen. Utskottet får dessutom påpeka att i den mån klagomål mot
kontrollstyrelsen berörande här ifrågavarande spörsmål bringats till Kungl.
Maj:ts och vederbörande myndigheters prövning och avgörande hava dessa
visat sig vara ogrundade.

4

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga.

Utlåtande av Kontrollstyrelsen.

Genom remiss den 25 februari 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att till andra kammarens andra tillfälliga utskott avgiva utlåtande
rörande en av herr Gustafson i Stockholm väckt motion (nr 145) om
skrivelse till Kungl. Maj :t med viss hemställan i fråga om beslut, meddelade
av kontrollstyrelsen.

I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

I den ifrågavarande motionen hemställes, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att varje
förordning, som utfärdas av kontrollstyrelsen, från och med dag, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning för
slutlig sanktion.

I händelse förevarande motion vunne riksdagens bifall, skulle ej allenast
de av motionären i motiveringen berörda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
på grund av rusdrycksförsäljningsförordningen har att utfärda,
utan ock de föreskrifter, som kontrollstyrelsen utfärdar på grund av bestämmelser
i förordningarna angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
den 7 augusti 1907, angående beskattning av socker den 11 oktober
1907, angående tillverkning av brännvin den 11 oktober 1907, angående handel
med skattefritt sprit den 1 juli 1918 samt angående vissa alkoholhaltiga
preparat den 1 juli 1918, behöva underställas Kungl. Maj:ts prövning för
att erhålla gällande kraft.

Då de bestämmelser i berörda författningar, som reglera kontrollstyrelsens
befogenhet och skyldighet i fråga om utfärdandet av föreskrifter,
uppenbarligen grunda sig på en under författningsförslagens utarbetande och

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5

vid deras behandling i riksdagen vunnen övertygelse om ändamålsenligheten
i bestämmelserna, vore det enligt kontrollstyrelsens mening synnerligen
olämpligt att härutinnan vidtaga någon ändring utan att först undersöka,
huruvida i de särskilda fallen några motiv för ändringen förelåge.
Med hänsyn härtill borde enligt kontrollstyrelsens mening, därest den av
motionären föreslagna begränsningen av kontrollstyrelsens befogenhet
över huvud taget skulle genomföras, detta ej ske genom ett generellt beslut,
vars verkliga innebörd och konsekvenser näppeligen kunde överskådas,
utan genom direkta ändringar i de lagrum i respektive förordningar, genom
vilka kontrollstyrelsens befogenhet i förevarande avseende reglerades.

Kontrollstyrelsen vill vidare framhålla, att motionen rent principiellt
sett måste väcka de största betänkligheter. Ett bifall till motionen skulle
otvivelaktigt innebära ett mycket betydande avsteg från de principer, som
hittills varit normerande vid bestämmandet av de centrala ämbetsverkens
uppgifter och befogenhet i olika fall.

Under sådana förhållanden borde det uppenbarligen hava varit några
mycket vägande skäl, hämtade från olika delar av kontrollstyrelsens verksamhetsområde,
som föranlett motionens framläggande. Den av motionären
förebragta motiveringen synes emellertid giva vid handen, att själva yrkandet
erhållit en vidsträcktare formulering än som egentligen varit avsett.
I motiveringen uppehåller sig nämligen motionären uteslutande vid de föreskrifter,
som kontrollstyrelsen utfärdat på grund av stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Enligt motionärens uppfattning skulle dessa föreskrifter,
som väsentligt berörde de enskilda medborgarnas dagliga liv och
samtidigt för tusentals medborgare medförde rätt så svåra konsekvenser
beträffande arbete och existens, hava från olika håll rönt så livliga motsägelser,
att det syntes motionären nödvändigt, att ökad garanti erhölles,
för att de föreskrifter, som utfärdades, vore så väl motiverade, att den allmänna
opinionen erkände deras nödvändighet och verkliga samhällsnytta.
Denna garanti har motionären, i avvaktan på vidtagandet av andra i motionen
i förbigående berörda åtgärder, velat vinna genom det av honom framställda
förslaget om att alla av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter för att erhålla
gällande kraft skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Även om motionen begränsas till att omfatta allenast de föreskrifter,
som av kontrollstyrelsen utfärdas på grund av rusdrycksförsäljningsförordningens
bestämmelser, kvarstå emellertid i allt väsentligt de erinringar,
kontrollstyrelsen i det föregående framställt. Så äro t. ex. en ej ringa del av
dessa föreskrifter av rent teknisk natur och uteslutande av betydelse för
systembolagens inre arbete. Även ur motionärens synpunkt måste det te

6

Andra hammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

sig rent meningslöst att betunga Kung]. Maj:t med prövningsskyldighet i
fråga om dessa föreskrifter, mot vilka av helt naturliga skäl ingen som helst
kritik försports. Motionärens egen utgångspunkt hänvisar honom således
direkt till att föreslå ändringar i de lagrum i rusdrycksförsäljningsförordningen,
med stöd av vilka kontrollstyrelsen utfärdat de föreskrifter, som framkallat
den kritik, som varit den närmaste anledning till motionens framläggande.

Vad kontrollstyrelsen i det föregående anfört, synes styrelsen vara av
den art, att det i och för sig fullständigt bör utesluta möjligheten av ett
bifall till motionen, vare sig denna avser alla de föreskrifter, kontrollstyrelsen
har att utfärda, eller allenast de föreskrifter, som grunda sig på rusdrycksförsäljningsförordningens
bestämmelser.

Kontrollstyrelsen kan dock ej underlåta att ytterligare framhålla,
att ej ens den ökade garanti mot mindre välbetänkta föreskrifter, som
varit huvudskälet för motionens framläggande, skulle i någon högre grad
ernås genom ett bifall till densamma. Därest motionen vunne riksdagens
bifall, skulle kontrollstyrelsen utarbeta förslag till föreskrifter, som sedermera
för fastställelse skulle underställas lvungl. Maj:t. Sedan föreskrifterna
väl vore av Kungl. Maj:t fastställda, funnes ingen möjlighet att få
dem prövade av annan myndighet, därest de eventuellt vid tillämpningen
skulle framkalla kritik från allmänheten eller från de i rusdryckshanteringen
anställda. De föreskrifter, kontrollstyrelsen för närvarande utfärdar,
kunna, sedan de tillämpats och deras verkningar sålunda visat sig,
överklagas hos Kungl. Maj:t. Möjligheten av efterprövning, varom motionären
på ett ställe i motion talar, synes därför i högre grad vara tillgodosedd
under nuvarande förhållanden, än som skulle bliva fallet, därest den i
motionen föreslagna ordningen genomfördes.

Kontrollstyrelsen har i det föregående angivit de synpunkter, som
enligt styrelsens uppfattning måste vara avgörande vid ett ställningstagande
till motionen. Med hänsyn till vad som anförts i motionens motivering
samt till den allmänna diskussionen under den senaste tiden har
kontrollstyrelsen emellertid funnit det lämpligt att härtill foga några uttalanden
rörande vissa styrelsens åtgärder, som från motionärens och hans
meningsfränders sida varit föremål för kritik. Styrelsen har haft så mycket
större anledning att göra detta, som styrelsen är förvissad om att denna
redogörelse med full tydlighet skall ådagalägga, att en väsentlig del av den
kritik, som framkommit, haft sin orsak i bristande kännedom om gällande
lagstiftning och om den verkliga innebörden av kontrollstyrelsens föreskrifter.
Redogörelsen torde ock komma att giva vid handen, att den till -

Andra kammarens niulva tillfälliga utskotta utletande Nr 10. 7

gängliga sakkunskapen halt de bästa Iinfallen att göra sin åsikt gällande
under den förberedande behandlingen.

De uttalanden, som styrelsen härvid kommer att göra, hänföra sig till
utskänkningsspörsmålet, då detta under den senaste tiden helt stått i förgrunden,
under det att utminuteringsfrågorna i den allmänna diskussionen
tilldragit sig en relativt ringa uppmärksamhet.

Enligt 25 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen tillkommer det Den farberekontrollstyrelsen
att utfärda föreskrifter rörande överlåtelse av rättighet^*
till iskänkning av rusdrycker. När frågan om utfärdandet av dylika före- skri/terna inskrifter
för år 1921 i slutet av sommaren 1920 blev aktuell, beslöt styrelsen,
för att försäkra sig om en så sakkunnig behandling av frågan som möjligt, rättighet till
att tillkalla vissa representanter från systembolagen för utarbetandet av fvtsk^^Lr
förslag till föreskrifter för år 1921. Sedan de sakkunnigas arbete, som under umte> år låta.
september och oktober månader 1920 pågick under en tid av ungefär tre
veckor, slutförts, överlämnades det av dem utarbetade förslaget under
hand till ordföranden i Sveriges centrala hotell- och restaurantförening
med meddelande, att kontrollstyrelsen denna gång liksom då liknande
föreskrifter föregående år utfärdats velat bereda restauratörerna tillfälle
att såväl muntligen som skriftligen inför styrelsen framlägga de anmärkningar,
som eventuellt ur deras synpunkt kunde göras mot förslaget. I de
sammanträden, som med anledning härav höllos inför styrelsen, deltogo
som representanter för restaurantföreningen restauratörer från Stockholm,
Göteborg, Malmö och Uppsala. På grund av under dessa sammanträden
framställda anmärkningar omarbetades sedermera inom kontrollstyrelsen
det ursprungliga förslaget i vissa avseenden. Det så omarbetade
förslaget framlades för kontrollrådet, vid vars sammanträde jämlikt den för
kontrollstyrelsen fastställda instruktionen även en representant för socialstyrelsen
var närvarande. Den 29 november 1920 utfärdade styrelsen slutligen,
sedan hänsyn tagits till alla de anmärkningar, som av kontrollrådet
framställts, cirkulär nr 72 med föreskrifter angående överlåtelse av rättighet
till utskänkning av rusdrycker.

I 25 § 2 mom. 3 stycket av rusdrycksförsäljningsförordningen finnes Det ekonoangivet
de riktlinjer, efter vilka de ekonomiska mellanhavandena mellan Zlrtnde^meö
systembolagen å ena sidan och innehavarna av överlåtna utskänknings- tanboiagenoch
rättigheter å andra sidan skola ordnas. Där föreskrives, att bolag skall resr^,™*°"
med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen härutinnan kan ut -

8 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

färda, vid överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker stadga
sådana villkor för inköp av dylika drycker, att rättighetsinnehavares ekonomiska
fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten av utskänkta
rusdrycker.

För att realisera detta lagstiftningens direktiv har kontrollstyrelsen
för år 1921 i likhet med vad som var fallet under år 1920 anbefallt bolagen
att i de kontrakt, som upprättas mellan dem och de personer, till vilka
de överlåta rättighet till utskänkning av rusdrycker, intaga vissa bestämmelser
rörande villkoren vid inköp av rusdrycker. Rent principiellt sett
innebära dessa villkor, att en innehavare av överlåten utskänkningsrättighet
berättigas att inköpa och med vinst försälja vissa kvantiteter rusdrycker.
Överstiga hans inköp dessa i överlåtelseavtalen angivna kvantiteter
— benämnda vinstkvantiteter — skola de överskjutande kvantiteterna
av honom inköpas till utskänkningspris, d. v. s. till samma pris, för vilka
de av honom få försäljas. Under sådana förhållanden har en restauratör
intet direkt ekonomiskt intresse av att försälja större kvantitet rusdrycker
än vinstkvantiteterna, och därigenom är lagens bestämmelse om att rättighetsinnehavarens
ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej skall göras beroende
på myckenheten av utskänkta rusdrycker iakttagen, förutsatt att
vinstkvantiteternas storlek fixeras på lämpligt sätt. Mot en dylik anordning
kan ej heller från restauratörhåll resas några mera vägande invändningar,
då den, såsom framgår av vad ovan sagts, ingenting annat är än ett
direkt omsättande i praktiken av lagens egna bestämmelser. Frågan om
vinstkvantiteternas storlek kan däremot bliva föremål för olika meningar.
A ena sidan få vinstkvantiteterna ej göras så höga, att de bliva lika stora
med eller större än de kvantiteter, som vederbörande restauratör med ett
noggrant iakttagande av gällande föreskrifter normalt försäljer, då de
i sådant fall bliva verkningslösa. Å andra sidan få de ej fastställas så lågt,
att restaurantinnehavarnas möjlighet att på ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt driva sina företag äventyras. I sistnämnda fall skulle
restauratörerna med skäl kunna göra gällande, att den varsamhet vid tilllämpningen,
som i lagen finnes antydd genom orden »så långt ske kan», ej
iakttagits. Med hänsyn till förhandenvarande omständigheter har kontrollstyrelsen
för år 1921 funnit sig allenast böra fastställa vinstkvantiteter å
spritdrycker och starka viner, under det att en restauratör har att uppbära
vinst å hela sin försäljning av mousserande och lätta viner. Försäljningen
av sistnämnda varuslag har nämligen ansetts ur nykterhetssynpunkt
föga farlig, så länge starkare varor finnas tillgängliga. Under år
1920 ägde restauratörerna även att tillgodogöra sig vinst å hela försälj -

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr JO. 9

ningen av starka viner, vilket förhållande dock, såsom ovan nämnts, ändrats
från och med ingången av år 1921, enär under år 1920 flerstädes en tydlig
tendens att använda starkvinerna i berusningssyfte gjorde sig märkbar.
När kontrollstyrelsen skulle fastställa vinstkvantiteterna å spritdrycker
och starka viner för år 1921, beslöt styrelsen, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad de i det föregående omförmälda represententerna för systembolagen
föreslagit, att lägga försäljningen under år 1920 till grund. Bolagen
berättigades att fastställa vinstkvantiteter, som högst uppgingo till 3/i av
summan av restauratörernas försäljning av spritdrycker -och starka viner
till allmänheten under tiden 1 januari till och med 30 september 1920 och
samma försäljning under tiden 1 januari till och med 31 mars år 1920, vilket
i verkligheten torde ganska nära sammanfalla med 3/i av restauratörens
försäljning under hela år 1920. Anledningen till att kontrollstyrelsen ej fastställde
fixa vinstkvantiteter utan allenast en gräns, som bolagen ej fingo
överskrida, är att# söka i den omständigheten, att eljest de restauratörer,
som under år 1920 drivit sin försäljning utan tillräcklig hänsyn till nykterhetens
krav, skulle komma att premieras, under det att de mera nogräknade
skulle komma att intaga en jämförelsevis sämre ställning. För att
dock ej ett och annat bolag till äventyrs skulle på ett olämpligt sätt utnyttja
den makt, som på detta sätt blivit lagd i bolagens händer, ålade
styrelsen samtidigt bolagen att i överlåtelsekontrakten intaga en bestämmelse,
enligt vilken en restauratör, som ansåg, att ett bolag vid fastställandet
av vinstkvantiteterna förfarit partiskt eller på annat sätt olämpligt,
ägde att göra framställning om rättelse hos kontrollstyrelsen.

Mot den maximigräns för vinstkvantiteternas storlek, som kontrollstyrelsen
sålunda fastställt, torde från restauratörerna ingen berättigad
anmärkning kunna göras. Ej heller torde bolagens tillämpning av kontrollstyrelsens
föreskrifter kunna sägas vara för sträng. Flertalet restauratörer
torde av bolagen hava tillerkänts de högsta vinstkvantiteter, kontrollstyrelsens
föreskrifter tillåta. Med hänsyn härtill skulle man däremot möjligen
kunna på grund av de förändrade ekonomiska förhållandena, som
med säkerhet komma att medföra att försäljningen å restauranterna blir
mindre år 1921 än år 1920, befara, att vinstkvantiteterna fastställts så
högt, att lagens fordran på att rättighetsinnehavarnas ekonomiska fördel,
så långt ske kan, ej skall göras ''beroende på myckenheten utskänkta rusdrycker,
ej kommer att infrias.

För att slutgiltigt klargöra, hur det ekonomiska mellanhavandet
mellan bolagen och restauratörerna ordnats, är det emellertid nödvändigt
att ytterligare redogöra för, vilka inköpspris bolagen betinga sig av
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 2 avd. 9 käft. (Nr 10.) 2

10 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

res t amatör er i\a, och vilka utskänkningspris dessa i sin tur äro berättigade
att hålla.

Vad beträffar restauratörernas inköpspris har kontrollstyrelsen föreskrivit,
att dessa för alla varor, frånsett de kvantiteter spritdrycker och starka
viner, som en restauratör inköper utöver sin vinstkvantitet, och för vilka
han, enligt vad i det föregående framhållits, har att erlägga utskänkningspris,
skola utgöra de pris, som bolagen själva hava att erlägga hos kontrollstyrelsens
pris- och inköpsnämnd för varor i tappat och butelj erat skick.
Denna bestämmelse kompletteras emellertid av en annan, enligt vilken
det åligger en restauratör att till bolaget inbetala 25 % av skillnaden mellan
inköpspriset och utskänkningspriset för spritdrycker, starka viner och mousserande
viner samt 15 % av samma skillnad för lätta viner.

Att i detalj redogöra för utskänkningsprisen, som fastställts genom kontrollstyrelsens
här bifogade cirkulär nr 74, skulle föra för långt. Att de ej
äro för snävt tilltagna, torde emellertid tillräckligt belysas av följande
exempel.

A en första klassens restaurant — flertalet överlåtna rättigheter torde
tillhöra denna klass — får utskänkningspriset å andra spritdrycker än egentligt
brännvin, enklare slag av franskt brännvin och punsch av en restauratör
fastställas till inköpspriset ökat med intill 200 %, såvida ej härigenom pålägget
kommer att överskrida 1 krona 20 öre för ett glas om 2J/2 centiliter.
För ett glas konjak om 2*/2 centiliter, som i inköp kostar 40 öre (16 kronor
per liter), får således en restauratör betinga sig ett utskänkningspris av 1
krona 20 öre (omsättnings- och utskänkningsskatten fråndragen) eller 48
kronor för liter. Förtjänsten blir sålunda 32 kronor per liter, av vilket belopp
restauratören skall till bolaget erlägga 25 % eller 8 kronor och själv får behålla
24 kronor. Fn helbutelj bordeauxvin, som kostar restauratören i inköp
5 kronor, får vid utskänkningen betinga ett pris av 9 kronor 50 öre. Av
förtjänsten 4.50 kr. inlevererar restauratören till bolaget 15 % eller mellan
65 och 70 öre och behåller själv resten.

Med stöd av den ovan lämnade redogörelsen anser sig kontrollstyrelsen
utan tvekan kunna uttala, att, därest över huvud taget rusdrycksförsäljningsförordningens
föreskrifter skola efterlevas, större hänsynstagande till
restauratörernas berättigade krav på att kunna med tillbörlig ekonomisk
avkastning driva sina rörelser ej är möjligt än det, kontrollstyrelsen under
den gångna tiden visat.

Sms^<Matt Den kontroll över utskänkningen å de överlåtna utskänkningsrättigutöva
kontroll heterna, som åtskilliga systembolag utöva, har från restaurantinnehavarnes

å de överlåtna
•utskånkningsrättigheterna.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

11

och restaurantpersonalens sida samt från vissa andra håll gjorts till föremål
för en del invändningar.

Man har bland annat velat göra gällande, att bolagen ej ägde rätt att
kontrollera, huruvida rusdrycksförsäljningslörordningens föreskrifter iakttagas
å restauranterna. Kontrollen häröver skulle, har man uttalat, allenast
tillkomma polismyndigheterna. Bolagens kontrollerande myndighet skulle
på sin höjd gälla efterlevnaden av de avtal, som slutas mellan bolagen,
å ena sidan, och innehavarna av överlåtna utskänkningsrättigheter, å andra
sidan.

För att få en riktig utgångspunkt för denna frågas bedömande är det
nödvändigt att först erinra därom, att enligt den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen
praktiskt taget all rätt till detaljhandel med rusdrycker
är upplåten åt särskilda för ändamålet bildade bolag. Undantag
från denna regel bilda endast utskänkningen å järnvägståg och passagerarefartyg,
utskänkningen av Öl under vissa i lagen närmare angivna särskilda
förhållanden samt rent tillfällig utskänkning av vin och Öl, vilka kunna
upplåtas jämväl-åt enskilda personer.

Den åt bolagen upplåtna försäljningen äro dessa, vad beträffar utminuteringen,
skyldiga att själva utöva, men kunna däremot beträffande utskänkningen
antingen själva utöva den eller överlåta rätten att utöva densamma
åt enskilda.

I praktiken har detta gestaltat sig så, att bolagen nästan undantagslöst
själva utöva utskänkningen å de s. k. tredje klassens restauranter, under det
att flertalet utskänkningsrättigheter å restauranter av första och andra
klass efter överlåtelse av bolagen utövas av enskilda. Rent formellt sett
kan ett bolag, sedan en kontrakterad överlåtelsetid gått till ända, vägra
förnyad överlåtelse. Reelt sett är bolagets maktbefogenhet däremot vida
mer begränsad. Ett missbruk av den makt, som lagts i bolagets händer,
kan bland annat medföra svåra konsekvenser för bolaget, då dess egen
oktrojtid gått till ända och ny oktroj skall sökas. Vägran av fortsatt överlåtelse
från ett bolags sida kan följaktligen ej tänkas förekomma annat än i
sådana fall, då ett synnerligen flagrant missbruk av försäljningsrätten från
rättighetsinnehavarens sida förelegat.

Den nu lämnade redogörelsen torde oförtydbart giva vid handen-, att
ett bolag, såsom den ena av två avtalsslutande parter, har full rätt att utöva
kontroll över, att den andra avtalsslutande parten — restauratören — iakttager
de bestämmelser, han vid kontraktets undertecknande förbundit sig
att iakttaga. Emellertid föreligger i detta avseende för bolagen ej blott en
rättighet utan även en skyldighet. Den nästan fullständiga monopolställ -

12

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

ning, som genom den nya rusdrycksförsäljningsförordningen tillerkänts
systembolagen, medför, att ansvaret för att försäljningen handhaves på ett
sådant sätt, att rusdrycksförsäljningsförordningens syften bliva tillgodosedda
och att i rusdrycksförsäljningsförordningen intagna eller av överordnad
myndighet meddelade föreskrifter bliva iakttagna, i första hand måste
anses åvila bolagen. Har bolag vid överlåtelse av rättighet till utskänkning
av rusdrycker till enskild på egen hand eller därtill föranlett av överordnad
myndighet funnit sig böra fastställa vissa villkor för utskänkningens handhavande,
har detta givetvis skett därför, att bolaget befarat, att rättigheten
eljest skulle komma att utövas på ett sätt, som ej vore överensstämmande
med rusdrycksförsäljningsförordningens syften. Vid sådant förhållande är
det emellertid uppenbart, att samma skäl, som föranlett föreskrifternas
fastställande, också medför skyldighet för bolaget att övervaka deras efterlevnad.

Att bolagen vid utövandet av denna kontroll skulle fästa avseende allenast
vid efterlevnaden av de föreskrifter, som, utöver vad som finnes direkt
stadgat i rusdrycksförsäljningsförordningen, intagits i överlåtelseavtalen,
måste, om hänsyn tages till vad i det föregående anförts, framstå såsom en
ohållbar Ståndpunkt. I praktiken skulle detta leda till sådana uppenbart
orimliga förhållanden, som att ett systembolag vore skyldigt att kontrollera,
t. ex. att restauratören använder glas, som hålla de kontraktsbestämda
måtten, att utskänkning sker endast i samband med måltid av föreskriven
karaktär, att ingenting utöver fastställda spirituosakvantiteter serveras
o. s. v., men däremot vore förhindrat att taga hänsyn till någonting för hela
lagstiftningen så betydelsefullt som exempelvis stadgandet att utskänkning
icke får ske till berusad person. Bland annat för att undanröja varje
sken av berättigande för en dylik i och för sig med hänsyn till hela lagstiftningens
läggning orimlig ståndpunkt, har kontrollstyrelsen föreskrivit,
att bolagen i överlåtelseavtalen skola intaga bland annat följande bestämmelser: Det

åligger restauratören att ordna och handhava utskänkningen i
överensstämmelse med vad som angives i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen
samt att därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för
befrämjande av det i nämnda lagrum angivna syfte lämnas av bolaget.

Finner bolaget, att utskänkningen icke handhaves på ett för ordning
och nykterhet tillfredsställande sätt, äger bolaget att reglera eller inskränka
restauratörens inköp och försäljning av spritdrycker och starka viner.

Beträffande restauratörens handhavande av utskänkningen och sär -

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 13

skilt hans fullgörande av de förpliktelser, som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
och överlåtelseavtalet åligger honom, äger bolaget vidtaga de
kontrollåtgärder, bolaget finner för ändamålet erforderliga (punkt 17 i
cirkulär nr 72).

Den kritik, som framkommit, har emellertid ej blott riktat sig mot
bolagens rätt att utöva kontroll, utan också, och i än högre grad, framför
allt från restaurantpersonalens sida, mot det sätt på vilket kontrollen av
bolagen anordnats. Då kontrollstyrelsen i detta avseende ej utfärdat några
föreskrifter, har kontrollstyrelsen från aktiebolaget Stockholmssytemet,
som i högre grad än flertalet andra systembolag i landet ägnat uppmärksamhet
åt denna del av bolagens verksamhetsområde, infordrat vissa upplysningar,
och har kontrollstyrelsen från nämnda bolag erhållit avskrift,
som här bifogas, av en skrivelse från bolaget till ordföranden i Sveriges hotelloch
restaurantpersonals förbund. Såvitt av nämnda skrivelse framgår, finnes
enligt kontrollstyrelsens uppfattning för Stockholms vidkommande ingen
anledning till klagomål från personalens sida.

Den »kännedom, kontrollstyrelsen i övrigt äger om kontrollen över
utskänkningen såväl i Stockholm som i övriga delar av landet, gör också,
att kontrollstyrelsen anser det finnas mycket litet fog för de påståenden
som personalens osäkra ställning, som från personalen framkommit.

Såsom ett exempel på att restaurantpersonalen åtminstone understundom
drivit sin misstänksamhet mot de föreskrifter, som utfärdas av kontrollstyrelsen
och systembolagen, allt för långt, torde följande förtjäna att anföras.

I överlåtelsekontrakten för år 1921 föreskrev kontrollstyrelsen, att en
bestämmelse av följande lydelse skulle intagas.

»Restauratören är skyldig att skriftligen meddela den hos honom anställda
personalen de bestämmelser i detta kontrakt eller de med stöd av
kontraktet av bolaget meddelade föreskrifter, om vilka personalen för
tjänstens behöriga fullgörande bör äga kännedom. Skriftligt erkännande av
mottagandet skall av restauratören avfordras var och en, som erhållit ovan
omförmälda meddelande» (cirkulär nr 72, punkt 5).

Ifrågavarande skriftliga erkännande vägrade emellertid personalen
att lämna. Motivet härför var sannolikt en farhåga, för att personalens ansvar
för efterlevnaden av gällande bestämmelser, skulle ökas. Uppenbart är emellertid,
att detta innebär en fullständig missuppfattning av syftet med bestämmelsen.
För de överlåtna utskänkningsrättigheternas vidkommande hava
systembolagen, i händelse överträdelse av gällande föreskrifter konstateras,
att vända sig till innehavaren av utskänkningsrättigheten. Denne i sin tur
har skyldighet att tillse, att den i hans tjänst anställda personalen följer

Av kontrollstyrelsen
utfärdade
utskånkningsföreskrifters

laglighet och
lämplighet.

14 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

meddelade föreskrifter. Någon förändring i detta förhållande kan det ovan
omnämnda erkännandet ej medföra. Dess enda syfte är att skaffa erforderliga
garantier, för att personalen erhåller kännedom om de föreskrifter, om
vilka den för att kunna fullgöra sina åligganden på ett tillfredsställande
sätt måste äga kännedom. För att så långt möjligt tillmötesgå personalen
har kontrollstyrelsen för övrigt genom en cirkulärskrivelse till samtliga
rusdrycksförsäljningsbolag den 29 mars innevarande år meddelat, att det
ovan omförmälda skriftliga erkännandet ej är oundgängligen nödvändigt
under den förutsättning, att i stället andra sådana åtgärder — t. ex. utskänkningsföreskrifternas
överlämnandé till personalen i annan persons närvaro
eller dylikt — av restauratören vidtagas, så att bolaget erhåller erforderlig
garanti, för att det avsedda syftemålet vunnits..

I stället för att innebära något för personalen betungande eller kränkande
synes det sålunda kontrollstyrelsen, som om ifrågavarande bestämmelse
skulle vara ägnad att skänka personalen större trygghet, på samma
gång som bestämmelsen för restauratören innebär den fördelen, att personalen
ej vid eventuella överträdelser kan anföra obekantskap med gällande
föreskrifter såsom orsak.

Kontrollstyrelsen vill slutligen i korthet beröra frågan om styrelsens
befogenhet att utfärda föreskrifter om det så kallade måltidstvånget och
om maximikvantiteter vid utskänkningen och om det sakligt berättigade i
dessa föreskrifter.

Vad först beträffar frågan om styrelsens befogenhet att utfärda dessa
föreskrifter, vill styrelsen allenast erinra därom, att klagomål anförts såväl
hos justitiekanslern som hos justitieombudsmannen över föreskriften om det
så kallade måltidstvånget, och att justitiekanslern i en den 20 augusti
1920 dagtecknad resolution förklarat att han ej kunnat finna, att kontrollstyrelsen
genom utfärdandet av denna föreskrift överskridit sin befogenhet,
och att justitieombudsmannen den 26 januari 1921 lämnat en liknande klagoskrift
utan avseende. Den motivering, som kontrollstyrelsen förebragt i
sitt till justitiekanslern i anledning av ovannämnda klagomål avgivna utlåtande,
klarlägger emellertid ej blott kontrollstyrelsens rätt att utfärda
föreskriften om det så kallade mattvånget, utan uppvisar jämväl styrelsens
befogenhet över huvud taget att utfärda föreskrifter av social innebörd i
fråga om överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker.

I fråga om de utfärdade föreskrifternas sakliga motivering vill kontrollstyrelsen
i första hand hänvisa till sitt, den 29 november 1920 dagtecknade

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 15

cirkulär nr 73 med råd och anvisningar för utskänkningens handhavande.
Härutöver vill kontrollstyrelsen allenast anföra följande.

Hittills vunnen erfarenhet torde till fullo hava visat, att åtgärder
för ett reglerande av försäljningen utminuteringsvis måste beledsagas av
restriktiva åtgärder för utskänkningens vidkommande, därest man ej skall
riskera, att vad som ur nykterhetssynpunkt vinnes genom de förstnämnda
åtgärderna omintetgöres därigenom, att de som avstängts från rätten att
erhålla motbok, å restauranterna konsumera obegränsade kvantiteter spritdrycker.

Rent statistiskt bekräftas denna uppfattning av förhållandena år 1916,
det första år, under vilket en individuell kontroll beträffande utminuteringen
av spritdrycker obligatoriskt tillämpades över hela landet. Utskänkningen
var däremot under detta år, frånsett utskänkningen av egentligt brännvin,
ej föremål för några särskilda restriktiva åtgärder. Resultatet blev ock, att
försäljningen utminuteringsvis och försäljningen å bolagens egna utskänkningsrättigheter,
å vilka sistnämnda huvudsakligen egentligt brännvin försåldes,
visade en stark nedgång jämfört med motsvarande försäljning år
1915, under det att försäljningen för den överlåtna utskänkningsrörelsens
vidkommande ökades med ej mindre än 25 % jämfört med samma försäljning
år 1915.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning är sålunda bestämmelser om
maximikvantiteter vid utskänkningen för åtminstone de starkare slagen av
rusdrycker oundgängligen nödvändiga.

Dessa bestämmelser bliva emellertid utan verkan så framt ej samtidigt
bestämmelsen om att spritdrycker ej få utskänkas annat än åt måltidsgäster
å restauranterna konsekvent upprätthålles. Funnes ej sistnämnda
bestämmelse, vore ju en gäst oförhindrad att, sedan han å en restaurant
förtärt den högsta kvantitet, som där utskänkes, omedelbart uppsöka en
annan o. s. v. Ingenting hindrade honom heller från att med korta tidsmellanrum
besöka samma restaurant flera gånger.

De förslag om införandet av restaurantkort, som tillvunnit sig en viss
uppmärksamhet å olika håll, torde vara behäftade med så stora bristfälligheter,
att de näppeligen ur nykterhetssynpunkt skulle få någon större
effekt.

Att åter söka den enda garantien för ett gott nykterhetstillstånd å
restauranterna i ett hoggrant upprätthållande av den i 59 § i rusdrycksförsäljningsförordningen
intagna föreskriften därom, att rusdrycker ej få
å utskänkningsställe utlämnas till den, som är av starka drycker berörd, vil -

16

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

ket bland annat ifrågasatts av restaurantpersonalens sammanslutning,
är enligt kontrollstyrelsens mening ej tillfredsställande.

Härmed har kontrollstyrelsen ingalunda velat förneka, att alla för
utskänkningen ansvariga måste ägna allvarlig uppmärksamhet att tillse,
att denna bestämmelse efterleves. Otvivelaktigt står ock åtskilligt att vinna
härigenom, men bestämmelsens räckvidd är dock begränsad, och dess tilllämpning
förenad med ej ringa svårigheter. Erfarenheten har bland annat
visat, att det ofta är svårt nog att avgöra, huruvida en person är berusad
eller ej, under den korta tid, som förflyter mellan hans inträde å restauranten
och det ögonblick, då han blir serverad. Bakom ett sådant betraktelsesätt,
som det ovan relaterade, döljer sig ock otvivelaktigt en förväxling av frågan
om att förhindra berusning och frågan om åstadkommandet av nykterhet
och ordning å restauranterna. Det lider intet tvivel, att nykterhetstillståndet
på restauranterna kan vara synnerligen dåligt, utan att gäster äro
så berusade, att de kunna omhändertagas av polisen eller att man kan ställa
dem till ansvar, som servera. Allra mest anmärkningsvärt är dock kanske
i detta sammanhang, att ett dylikt förslag tillvunnit sig restaurantpersonalens
stöd. Denna personal har vid upprepade tillfällen framhållit, att
dess ställning gentemot allmänheten vid tillämpning av nu gällande föreskrifter
för utskänkningen är synnerligen svår. Att svårigheter understundom
kunna möta på grund av den oförstående hållning en del av restaurantpubliken
intager till dessa föreskrifter, vill kontrollstyrelsen ej bestrida.
Dock torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej orsaken härtill delvis kan
Vara att söka däri, att föreskrifterna ej alltid av personalen tillämpats
opartiskt och utan hänsyn till person. Sannolikt är väl ock, att anledningarna
till friktion komma att bliva mindre, sedan bestämmelserna en tid
ägt gällande kraft, och restaurantpubliken hunnit vänja sig vid desamma.
I varje fall skulle personalens ställning ingalunda bliva lättare, därest man
skulle söka hela garantien mot ett försämrat nykterhetstillstånd å restauranterna
i en rigorös tillämpning av 59 § i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Det borde dock vara obestridligt, att det för en servitör innebär
en betydlig lättnad att åtminstone i en del fall såsom motiv för en vägran
att servera en gäst en kvantitet spritdrycker kunna anföra, att gällande
bestämmelser lägga hinder i vägen för serveringen, mot att vara nödsakad
att i varje fall såsom motiv angiva, att vederbörande redan är så berörd
av starka drycker, att ej mer kan till honom utskänkas.

Genom vad kontrollstyrelsen i det föregående anfört, har styrelsen givetvis
ej avsett att lämna en uttömmande redogörelse för sin verksamhet i

Andra kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

17

egenskap av uppsiktsmyndighet över rusdrycksförsäljningsbolagen i riket,
utan styrelsen har allenast velat ställa vissa av de frågor, som under den
serfhste tiden stått i förgrunden i den allmänna diskussionen, i riktig belysning
för att därigenom lämna utskottets ledamöter tillfälle att bilda sig
en uppfattning om beskaffenheten av de åskådningar, som givit upphov
till bland annat den till styrelsen remitterade motionen.

Stockholm den 16 april 1921.

FREDRIK ZETHELIUS.

John Bergvall.

Ernst P:n Pehrzander.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 saml. 3 avd. 9 käft. (Nr 10.) 3