Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1921 kl. 4 e. in.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 9,
i anledning av första kammarens beslut rörande väckt
motion om vidtagande av åtgärder för internationell utredning
och överläggning i fråga om antagande av ett
världsspråk m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott
remitterad motion, nr 154, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte:

1:°) bos folkens förbund och de stater, som ej äro anslutna till detsamma,
taga initiativ till en förutsättningslös internationell utredning och
överläggning för antagande genom mellanfolklig överenskommelse av ett
världsspråk, avsett att inläras i alla världens skolor, ävensom till åtgärder
för inrättande av en internationell världsspråksakademi för övervakapde
av det antagna språkets utveckling och enhetlighet,

2.o) för sadant ändamål säskilt stödja den av svenska världsspråkskommittén
genom regeringens bemedling till förbundet ingivna hemställan
om ett dylikt initiativ från förbundets sida.

Berörda utskott har i sitt utlåtande, nr 10, anfört följande:

»Frågan om åtgärder från statsmakternas sida för främjande av världsspråksidén
har, såsom motionären erinrar, tidigare vid flera riksdagar varit
föremål för omprövning. Vid 1919 års riksdag väcktes av herr Lindhagen
en motion, nr 117, i vilken hemställdes, såvitt angår ovanberörda fråga,
att riksdagen måtte anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga initiativ till en
internationell Överläggning om genomförandet genom mellanfolklig överenskommelse
av ett världsspråk, avsett att inläras i alla världens skolor, ävensom
framföra denna sak till övervägande särskilt vid underhandlingarna
om det blivande fredsslutet. Motionen remitterades till första kammarens
första tillfälliga utskott, som inhämtade yttrande över densamma från proBihang
till riksdagens protokoll 1921. 13 saml. 5 avd. 8 käft. (Nr 9—10.) 1

Motionen
och första
kammarens
beslut.

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

fessorn Adolf Noreen. Denne uttalade därvid, att det lede intet tvivel
och erkändes alltmera enhälligt bland sakkunnige, att ett världsspråk
(hjälpspråk) utgjorde ett trängande och med vart år allt omistligare behov.
Vad som först och främst borde för sakens främjande åtgöras, vore att
söka åstadkomma ett gemensamt uttalande till förmån för världsspråkstanken
av ett flertal statsmakter och att, om och sedan man lyckades åvägabringa
ett sådant, söka förvärva sig en säker kanal till de makthavande
vid fredsslutet eller inom det nationernas förbund, som man ju hoppades
då skulle hava kommit till stånd.

Utskottet uttalade i sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 5), att
den viktiga och intressanta frågan icke för det dåvarande syntes mogen
för internationellt avgörande.

Såsom av de vid motionen fogade bilagorna A. och B. framgår, har
den i motionen avhandlade frågan numera av svenska världsspråkskommittén
blivit förelagd nationernas förbunds första delegeradeförsamling i Geneve
genom en till densamma avlåten skrivelse, däri anhålles, att förbundet
måtte taga initiativet till en förutsättningslös internationell utredning och
överläggning för antagande genom mellanfolklig överenskommelse av ett
världsspråk, avsett att inläras i alla världens skolor, ävensom, i förekommande
fall, till åtgärder för inrättande av en internationell världsspråksakademi
för övervakande av det antagna språkets utveckning och enhetlighet.
Denna från svenskt håll gjorda framställning synes icke hava
kommit under omprövning i Geneve. Däremot behandlades av församlingen
ett från flera medlemmar inom densamma väckt förslag, att förbundet
i ändamål att öka samförståndet mellan folken måtte uttrycka en önskan,
att undervisningen i esperanto utbreddes mera i alla världens skolor.
Vederbörande utskott föreslog, att framställningen skulle överlämnas till
generalsekreteraren med uppdrag att till nästa församling framlägga en
rapport om vad som uppnåtts i länder, där ett internationellt språk redan
införts i offentlig undervisning. Församlingen beslöt emellertid uppskjuta
frågans behandling.

Syftet med förevarande motion synes utskottet beaktansvärt.

Enligt utskottets mening vore det otvivelaktigt för saken mest gagnande,
att en förutsättningslös utredning av förevarande fråga komme till
stånd. Då en sådan åsyftas i den av svenska världsspråksföreningen till
förbundet ingivna framställningen, synes det utskottet mycket önskvärt,
att densamma erhåller ett officiellt stöd.»

Utskottet hemställde, att första kammaren ville för sin del besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj.t

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

3

täcktes på sätt, som må befinnas lämpligt, stödja den av svenska världsspråkskommittén
till nationernas förbund ingivna framställningen om vidtagande
av en förutsättningslös utredning angående möjligheterna för inför -randet av ett världsspråk.

Sedan första kammaren vid plenum den 6 april bifallit utskottets
hemställan, har ärendet delgivits andra kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt femte tillfälliga utskott.

Med åberopande av de skäl, som anförts av första kammarens utskott, Utskottet.
får femte tillfälliga utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del biträda det
av första kammaren i ärendet fattade beslutet.

Stockholm den 29 april 1921.

På utskottets vägnar:

ALGOT SJÖSTRÖM.

Närvarande: herrar Sjöström, Pettersson i Vråtsered, Holmner, Jonsson i Mörkhult, Lindström
i Långnäs, Hansson i Trollhättan, Eriksson i Östanfors och Lindmark.