Andra kammarens femte tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1921 kl. 3 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj.t angående uppdelning av kronouppbörden på flera
terminer.

Uti en inom andra kammaren av herrar Hallén och Hansson i Gärda
väckt motion, nr 230, har yrkats, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning om, huru en uppdelning av kronouppbörden på flera
terminer lämpligen må kunna genomföras samt vidtaga de åtgärder, vartill
en dylik utredning kunde föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Motioner av enahanda innebörd väcktes vid 1920 års riksdag inom
första kammaren av herr Lind och inom andra kammaren av herrar Hallén
och Hansson i Gärda.

Över den inom första kammaren väckta motionen avgav andra tillfälliga
utskottet utlåtande, i vilket motionen avstyrktes, enär åtgärd i
motionens syfte skulle vålla betänkliga svårigheter och rubbningar i fråga
om finansieringen av statsverkets utgifter.

Den av herrar Hallén och Hansson väckta motionen behandlades av
andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som, efter inhämtande av
yttrande från statsbokföringskommittén, med hänsyn till vad första kam1
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 sand. 5 avd. 6 käft. (Nr 7.)

Motionen.

Frågans

föregående

riksdags behandling.

Utskottet.

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

marens andra tillfälliga utskott anfört och då den av motionärerna förordade
åtgärden skulle medföra en avsevärd ökning av vederbörande myndigheters
arbetsbörda, likaledes hemställde om avslag å motionen.

Vid frågans behandling inom riksdagen biföllo kamrarna sina respektive
utskotts utlåtanden.

Under innevarande riksdag bar herr Lind ånyo väckt motion om utredning
i syfte att fördela uppbörden av utskylderna å kronodebetsedeln
i två terminer. Första kammarens andra tillfälliga utskott, som haft att
handlägga motionen, har infordrat yttrande från riksräkenskapsverket.
Detta har på anförda skäl bestämt avstyrkt åtgärder i motionens syfte,
och utskottet har utan särskild motivering anslutit sig till riksräkenskapsverkets
mening. På utskottets hemställan har första kammaren redan avslagit
herr Linds motion.

Ehuru sålunda frågan genom första kammarens beslut i fråga om
motion med liknande yrkande torde hava förfallit för innevarande år,
har utskottet likväl ansett sig böra ingå på motionens principiella innebörd.

Till en början får utskottet framhålla, att motionärernas yrkande
torde böra så förstås, att däri avses icke blott de egentliga kronoutskylderna
utan även andra utskylder, som upptagas å kronodebetsedeln såsom
landstingsskatt, vägskatt m. m.

Inom utskottet har enighet varit rådande därom, att ingenting bör
lämnas oförsökt, som lämpligen kan göras för att dels underlätta för de
skattskyldiga att fullgöra sina ofta rätt betungande skyldigheter, dels tillse
att ifrågavarande statsinkomster genom ändamålsenliga uppbördsmetoder
inflyta i görligaste omfattning. Utskottet har icke kunnat undgå att finna,
att åtgärder i motionens syfte givetvis skulle medföra åtskilliga fördelar i
båda nyssnämnda hänseenden. Däremot har med styrka framhållits, att
den ifrågasatta reformen skulle medföra så stora kostnader och olägenheter,
att dessa skulle vara av avsevärd större betydelse än de beräknade
fördelarna. Särskilt har riksräkenskapsverket i sitt yttrande, som återfinnes
vid ovannämnda första kammarens andra tillfälliga utskottsutlåtande,
nr 8, och vilket yttrande det ansetts obehövligt att ånyo avtrycka, bemödat
sig att framhålla de besvärligheter och kostnader en reform i motionens
syfte skulle medföra. Utan att vilja förringa betydelsen av det anförda
får utskottet likväl framhålla, att verket icke tagit hänsyn därtill, att de
angivna kostnaderna i någon mån torde kunna utjämnas därigenom, att
lättheten att betala skatterna skulle medföra, att dessa komme att inflyta

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

i något större omfattning än tillförne. Visserligen torde reformen ifråga
om de rena skatteskolkarna vara utan betydelse, men i fråga om personer,
vilkas underlåtenhet att betala skatten beror mera på bristande förmåga
än på bristande vilja, skulle skattens uppdelning otvivelaktigt medföra
minskade restantier och avskrivningar. Aven om man tager hänsyn
till det nyss anförda, torde emellertid allt, som i övrigt anförts av riksräkenskapsverket
vara av den betydelse, att man icke utan synnerligen
starka skäl skulle vilja vara med om att på sätt motionärerna föreslagit
uppdela kronoutskylderna. Det får även framhållas, att en sådan reform
skulle medföra rubbningar i fråga om den form, vari utskylder i allmänhet
på många orter, särskilt de större städerna, nu uppbäras. Genom att
kommunalutskylderna i dessa städer fördelats på tre terminer och liksom
kronoskatten åtminstone delvis förlagts till mellersta månaden i varje
kvartal har man reserverat den första månaden i varje kvartal för hyreslikvid
och ansett, att den tredje månaden kunde behövas för andra utgifter
samt verkställande av besparingar.

Då sålunda den föreslagna reformen icke skulle vara av större betydelse
för en del större samhällen, har utskottet ansett sig böra undersöka,
huruvida beträffande mindre städer och landsbygden motionärernas syfte
skulle kunna vinnas därigenom, att de egentliga kronoutskylderna skulle
uppbäras för sig samt de övriga å kronodebetsedeln upptagna utskylderna
särskilt landstingsskatten skulle betalas vid en annan senare tidpunkt.
Därvid har emellertid upplysts, att detta skulle stöta på nästan oöverkomliga
hinder i fråga om landstingen, vilka redan nu ha svårigheter
genom att uppbörden inflyter först sent på året.

Med hänvisning till vad sålunda anförts har utskottet icke ansett sig
kunna tillstyrka motionen.

Utskottet får emellertid framhålla, att utskottet i sitt utlåtande nr 6
hemställt om en allmän utredning beträffande rationell skatteuppbörd. Vid
en fullt förutsättningslös utredning av denna fråga bör det enligt utskottets
mening utan särskild framställning övervägas, huruvida genom kronoutskyldernas
fördelning eller särskiljande från andra i kronodebetsedeln
uppförda avgifter fördelar må kunna beredas skattebetalarna utan större
uppoffringar från det allmännas sida. Likaså bör det övervägas, vilken
betydelse budgetårets förestående omläggning kan hava för frågans bedömande.
Utskottet har emellertid icke velat föreslå en särskild framställning
med anledning av förevarande motion.

4

Andra hammarens femte tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 7.

Utskottet hemställer,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1921.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉN.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: se utlåtandet nr 6.

Stockholm 1921. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.