4

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Motionen.

Utskottet.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr
12, i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj:t i fråga om organisationen av statens
affärsverksam liet.

Uti en inom andra kammaren väckt, till femte tillfälliga utskottet
hänvisad motion, nr 252, har herr Liibeck yrkat, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande dels organisationen
av de affärsdrivande verkens styrelser, dels möjligheten att bedriva statens
nuvarande affärsverksamhet under friare former än hittills i syfte att därigenom
vinna ökad trygghet för ekonomisk drift utan eftersättande av andra
ur allmän synpunkt berättigade krav.

Beträffande den motivering, som framförts till stöd för yrkandet, får
utskottet hänvisa till motionen.

Med det i motionen anförda uttrycket affärsdrivande verken torde i
allmänhet avses järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Yisserligen skulle möjligen den
under lantmäteristyrelsen hörande statens reproduktionsanstalt och tekniska
högskolans materialprovningsanstalt kunna hänföras under den anförda
benämningen, men, då utskottet fått den uppfattningen, att motionären
icke eller endast i mindre mån i sin framställning avsett dessa anstalter,
hava dessa vid utskottets behandling av ämnet icke medtagits.

I fråga om en del av de affärsdrivande verken — i den mening
uttrycket här ovan begränsats — hava inom riksdagen vid otaliga tillfällen
framförts önskemål och uppslag, åsyftande att verken skulle skötas affärsmässigt.
Med riksdagens medverkan har också införts den anordningen,

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. '' 5

att inom järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen vid sidan av generaldirektören,
vilken fortfarande är ensam beslutande, vid viktigare ärendens
avgörande fungera s. k. fullmäktige, vilka icke få deltaga i beslutet men
äga rätt att anföra avvikande meningar. För järnvägsstyrelsen och vattenfallstyrelsen,
vars organisation upptages här nedan, finnas därjämte s. k.
överrevisorer.

Postverket är fortfarande organiserat helt och hållet efter det under
åldre tider allenarådande systemet med generaldirektören ensam beslutande
utan medverkan av utomstående.

Vattenfallsstyrelsen är däremot organiserad kollegialt med en generaldirektör
som chef samt fyra privatman som medbestämmande ledamöter.
^ id 1920 års riksdag framfördes i kungl. proposition förslag om styrelsens
omorganisation i ungefärlig överensstämmelse med järnvägsstyrelsen och
telegrafstyrelsen, nämligen generaldirektör och fullmäktige. Inom riksdagen
framkommo emellertid starka betänkligheter mot den föreslagna omorganisationen.
Det konstaterades, att styrelsen under sin hittills varande organisationsform
utan anmärkning och med tillfredsställande resultat löst de
störa uppgifter, som åvilat densamma. På grund härav och med hänsyn
bl. a. därtill, att ämbetsverket, som i stor utsträckning hade att räkna
med en konkurrens från andra företagare, måste beredas en i möjligaste
mån affärsmässig administration, kunde riksdagen icke bifalla den föreslagna
omorganisationen utan ansåg, att den kollegiala formen borde bibehållas.

Vid sidan av det anförda, som huvudsakligen avser organisationen av
ämbetsverkens styrelser, hava önskemål på olika sätt kommit till uttryck
i fråga om ekonomisk skötsel av driften av de affärsdrivande verken. Sålunda
arbetar sedan år 1919 den s. k. statsbane-ekonomikommissionen för
tillgodoseende av affärsmässiga principer i fråga om statens järnvägar.
Efter skilda framställningar av riksdagen ha för organisation av domänstyrelsens
affärsverksamhet tillsatts kommittéer dels de s. k. träförädlingssakkunniga
och dels en kommitté för omorganisation av styrelsen, särskilt
i syfte att bereda organ för försäljningsverksamheten.

Av det nu anförda torde ha framgått, att det sedan lång tid särskilt
från riksdagens sida framförts strävanden att vid sidan av den sakkunskap,
som inom de affärsdrivande verken representeras av verkens chefer och
tjänstemän, bereda tillbörligt inflytande för element, som kunna representera
på en gång allmänhetens önskemål om de affärsdrivande verkens
tillgodoseende av allmänhetens berättigade krav och på samma gång den
anslagsbeviljande myndighetens intresse av sparsamhet och rationell drift.

6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

I den nu föreliggande motionen har framförts önskemål om ytterligare
fortgående för att bereda de personer, som representera de allmänna synpunkterna,
verklig medbestämmanderätt i fråga om de affärsdrivande verkens
skötsel.

En av anledningarna till motionen torde ha varit, att de affärsdrivande
verken anses sakna den smidighet vid förvaltningens skötsel, som utgör
en förutsättning för affärsmässig drift. Det må gärna medgivas, att denna
bristande smidighet i många fall beror på, att verken sakna tillräcklig
rörelsefrihet, och i en del fall på att riksdagen själv genom uppställandet
av förutsättningar för beviljade anslag samt meddelandet av direktiv i
övrigt medverkat till begränsning av denna frihet. Att så skett kan
emellertid i sin ordning hava berott på, att den anslagsbeviljande myndigheten
icke haft tillräckligt förtroende för verken i deras nuvarande organisation
för att medge större frihet.

På många håll torde den känslan numera vara rådande, att något
måste göras i syfte att bereda garantier för större affärsmässighet inom de
ifrågavarande verken. Det har visat sig, att t. ex. statens järnvägar haft
större svårigheter att följa de olika konjunkturväxlingar, som inträffat under
de senare åren. Till stor del har detta givetvis berott på ovanberörda
bristande frihet i förvaltningen, särskilt de fasta taxorna och stor fast engagerad
personal. Det är emellertid icke nog med att man konstaterar
dessa förhållanden, utan det framstår som en nödvändighet att man gör
klart för sig, om förhållandena måste vara sådana. Särskilt nu, då frågan
om förstatligande av de enskilda järnvägarna bragts på dagordningen, framstår
spörsmålet ännu nödvändigare. Visserligen pågår utredning, som ovan
nämnts, om större affärsmässighet vid statens järnvägsdrift, men denna torde
icke vara inriktad på det nu föi*eliggande spörsmålet och är i varje fall
begränsad till järnvägarnas område. Icke heller torde det kunna förväntas
att de domänstyrelsen berörande utredningarna kunna på allvar för sin del
upptaga denna fråga.

I samband med de nu berörda kommittéutredningarna kan utskottet
icke underlåta att framhålla, att den omständigheten, att kommittéerna
tillsatts, i och för sig utgör ett erkännande av, att vederbörande verk
icke själva äro rustade att lösa de mest invecklade spörsmålen, utan att
sakkunskap hos utomstående i dessa fall måst anlitas.

Den nuvarande fullmäktigeinstitutionen kan endast i mycket ofullständig
grad uppfylla de önskemål om civil sakkunskap, som utskottet anser
erforderlig. Givetvis kan det icke i längden tillfredsställa personer med
den förmåga, som här avses, att finna sig utestängda från varje möjlighet

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12 7

att själ va medverka vid besluten i tvivelaktiga fall. Med det bristande
inflytandet torde också följa minskat intresse och mindre ansvar. Utskottet
håller därför före, att ett verkligt deltagande i besluten bör vara en förutsättning
för ett gott och verkligt fruktbärande samarbete med de personer,
som skola fylla fullmäktiges nuvarande uppgifter.

En annan punkt, där den nuvarande organisationen brister, är att
ordnat samarbete saknas mellan de affårsdrivande verken. Utskottet håller
före, att de gemensamma intressen, som existera för dessa verk, böra göra
det angeläget att under kommunikationsministerns ledning avhandla gemensamma
angelägenher samt att former för ett sådant samarbete böra sökas.

En del andra spörsmål för affärsmässig drift ha framförts i motionen
och kunna givetvis i detta sammanhang komma under bedömande, men då
utskottet icke för sin del vill framhålla sådana reformer som önskvärda,
annat än under den uttryckliga förutsättningen, att de affärsdrivande verkens
styrelser få annan sammansättning, har utskottet här lämnat dessa
spörsmål åt sidan i den^ förvissningen, att antydda reformer i fråga om styrelsernas
sammansättning så småningom skulle framtvinga även andra viktiga
frågors lösning.

I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,

att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag i syfte att sådan kollegial
sammansättning, som nu förefinnes hos vattenfallsstyrelsen,
måtte införas även hos de övriga affärsdrivande
verken för att därigenom vinna ökad trygghet för ekonomisk
drift utan eftersättande av andra ur allmän synpunkt
berättigade krav.

Stockholm den 11 maj 1921.

På utskottets vägnar:

ERIK LAURÉX.

Närvarande: herrar Laurén, Sjöström, Olsson i Gävle, Johnsson i Mörkhult, Lindström i
Långnäs, Blomquist, Carlsson i Gävle, Norling, Eriksson i Östanfors och Lindmark.