Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
1
Nr 9:
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1921 kl. 11 f. in.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 9,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet
på landsbygden.
I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen väckt motion,
nr 19, hemställes,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att gällande
lörfattningar om folkskoleväsendet på landsbygden skyndsamt måtte underkastas
ingående revision i syfte att bereda församlingarna ökat inflytande på
skolväsendet; samt
B) att i ovanberörda hänseende särskilt må tillses
1) att församlingarna tillerkännas verklig medbestämmanderätt i fråga
om skolform och skolbygge;
2) att församlingarna medgivas rätt att, eventuellt med kvalificerad
majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid församlingens
skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan;
3) att statsanslag icke må kunna indragas, förrän Kungl. Maj:t efter
opartisk undersökning och församlingens hörande därom förordnar; och
4) att syneförrättningar å lärareboställen under församlingarnas medverkan
verkställas av fullt opartiska, edsvurna'' och sakkunniga personer.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Rörande förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning från
skolöverstyrelsen inhämtat yttrande, vilket som bilaga åtföljer utlåtandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 9.)
1
2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
f. I syfte att bereda församlingarna ökat inflytande på skolväsendet påyrkar
motionären en ingående revision av gällande författningar om folkskoleväsendet
på landsbygden. I berörda hänseende önskar han reformer
särskilt ifråga om 1) församlingarnas beslutanderätt rörande skolform och
skolbygge, 2) tiden för kristendomsundervisningen, 3) rätten till indragande
av statsbidrag och 4) sättet för syneförrättningar å tjänstebostäder.
Vad först angår det under punkt 1 härovan framförda yrkandet utmynnar
detta i ett krav på att församlingarna måtte tillerkännas verklig
medbestämmanderätt ifråga om skolform och skolbygge. Då det icke kan
vara motionären obekant, att församlingarna äga sådan rätt, måste utskottet
med anledning av den för motionen anförda motiveringen antaga, att motionären
i själva verket önskar, att skoldistrikten måtte tillerkännas full frihet
att ensamma besluta ifråga om skolformer och skolbyggen. Med hänsyn
till statens alltjämt ökade bidrag till skolväsendet och den ökade kontroll,
som därmed måste följa i avseende på hur dessa medel användas, finner
emellertid utskottet, att det icke kan med skäl ifrågasättas att helt överlämna
beslutanderätten i nu förevarande hänseende åt skoldistrikten. Staten måste,
i betraktande även av skolväsendets efterblivenhet och brister i en del landsändar,
hava möjlighet att genom sina organ göra det allmännas synpunkter
gällande. Utskottet kan sålunda på denna punkt icke tillstyrka motionärens
förslag.
Ifråga om tiden för kristendomsundervisningen i folkskolorna har utskottet
i annat sammanhang avgivit utlåtande. I den nu förevarande motionen
hemställes, att församlingarna måtte medgivas rätt att, eventuellt med
kvalificerad majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid
församlingens skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan.
Utskottet finner detta förslag kunna leda till icke gagneliga ojämnheter
i kurs- och timplaner och till övriga icke önskvärda konsekvenser, och utskottet
kan på grund härav icke giva sitt förord åt den under punkt 2 gjorda
hemställan.
Under punkt 3 hemställer motionären, att statsbidrag icke må kunna
indragas, förrän Kungl. Maj:t efter opartisk undersökning och församlingens
hörande därom förordnar. Enligt nu gällande ordning utövas beslutanderätten
ifråga om statsbidragens utanordnande av länsstyrelsen. Skoldistriktens
rekvisitioner å bidragen granskas av vederbörande folkskoleinspektör
och överlämnas av denne till länsstyrelsen, som beslutar i ärendet. Skulle
länsstyrelsen vägra tillerkänna ett skoldistrikt statsbidrag, äger distriktet anföra
besvär hos Kung!. Maj:t, som givetvis, innan ärendet avgöres, inhämtar
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
3
yttrande från alla vederbörande. Genom denna ordning för ifrågavarande
ärendens avgörande måste skoldistriktens rätt anses vara tryggad gent emot
värjo av motionären befarad godtycklighet eller oresonlighet. Motionärens
förslag skulle förplikta statsverket att utbetala bidrag även på oriktiga rekvisitioner
och måste under alla förhållanden förutsätta ett betryggande borgensförfarande.
Utskottet •— som väl finner möjligt, att det kan komma
att visa sig i alla parters intresse, att förhållandet mellan skoldistriktens bestämmanderätt
och folkskoleinspektörernas uppgift erhåller eu närmare precisering,
men som dock ej har anledning att i detta sammanhang närmare
upptaga detta spörsmål — anser i anslutning till det anförda, att några avgörande
skäl icke förebragts för det under punkt 3 av motionären framförda
förslaget.
Vad slutligen angår sättet för syneförrättringar å tjänstebostäder för lärare,
har utskottet i annat sammanhang föreslagit sådan ändring i gällande boställsordning,
att av- och tillträdessyn å tjänstebostad ej må hållas tidigare
än 4 månader före dagen för tjänstebostadens avträdande, resp. tillträdande,
eller senare än 4 månader efter samma dag. Genom delta förslag möjliggöres
dels att sammanföra av- och tillträdessyn, dels att i större utsträckning
inordna syneförrättningarna i vederbörande folkskoleinspektörs resplan.
Synekostnaderna minskas, och folkskoleinspektörerna få tillfälle att i ännu
större utsträckning än hittills själva verkställa syn, varför överstyrelsen mera
sällan behöver förordna syneförrättare. Motionären hemställer, att syneförrättningar
å lärareboställen skola under församlingarnas medverkan verkställas
av fullt opartiska, edsvurna oclj sakkunniga personer. Han klandrar
syneförrättares maktfullkomlighet, anser det vara en brist, att boställsordningen
för lärarepersonalen vid folk- och småskolor icke innehåller någon
besvärshänvisning, och förordar anlitande av edsvurna nämndemän som
syneförrättare. Utskottet, som givetvis ansluter sig till motionärens krav på
verklig opartiskhet hos syneförrättaren, vill erinra om, att nu ifrågavarande
syneförrättningar i de flesta fall hållas av vederbörande folkskoleinspektörer
själva, att dessa stå oberoende till både skoldistrikt och tjänstepersonal, och
att de såsom statstjänstemän handla under tjänstemannaansvar. Att icke
en synenämnd av flera personer blivit för nu ifrågavarande syneförrättningar
bestämd, har betingats av hänsyn till kostnaderna, något som måste
anses enbart erkännansvärt, åtminstone så länge det icke påvisats något fall,
då de personer, åt vilka nu ifrågavarande syneförrättningar anförtrotts, brustit
i opartiskhet. Någon besvärshänvisning är visserligen icke i boställsordningen
angiven, vilket kan vara en brist, men möjlighet förefinnes dock,
4
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
låt vara på en omväg, att draga synebeslut under Kungl. Maj-.ts prövning.
Då erfarenheten hittills icke visat, att annan ändring i gällande bestämmelser
är av behovet påkallad, än den utskottet i annat sammanhang förordat,
synes skäl ej heller hava förebragts för ett tillstyrkande av motionärens
hemställan på nu avhandlade punkt.
Av det anförda framgår, att de i förevarande motion framförda önskemål,
i den mån de kunna anses berättigade, antingen i annat sammanhang föranlett
förslag från utskottet eller måste anses redan vara tillbörligen tillgodosedda
genom gällande lagstiftning. Vid sådant förhållande hemställer utskottet,
som för övrigt ej kan undertrycka den anmärkningen, att motionären i sin
framställning begagnat överdrivna och olämpliga uttryck,
att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1921.
På utskottets vägnar:
A. OLSSON.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Bergström i Högsön*),
Dalgren*), Paulsen, Wallerhis*), Ohman, Jansson i Talby, Johansson i Edsbyn,
Gardell och Thorsell). *
:) Icke närvarande vid utlåtandets justering.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
5
inlaga.
Till andra kammarens första tillfälliga utskott.
Sedan Kungl. maj:t genom nådig remiss anbefallt skolöverstyrelsen att avgiva
av andra kammarens första tillfälliga utskott begärt yttrande rörande, bland
annat, en av herr Bengtsson i Kullen väckt motion (nr 19) om skrivelse till
Kungl Maj.t angående revision av gällande författning om folkskoleväsendet på
landsbygden, får överstyrelsen härmed beträffande ifrågavarande motion anföra
följande.
Då det genom de beslut, som ligga till grund för 1842 års folkskolestadga,
för 80 år sedan fastslogs såsom en skyldighet för det allmänna att bereda varje
svenskt barn tillfälle att inhämta erforderligt mått av allmänt medborgerlig
bildning, uppdrogs det åt de särskilda församlingarna att närmast ombesörja
de anordningar, som för ändamålet voro erforderliga. Då den allmänna folkundervisningen
sålunda blivit erkänd såsom en statens angelägenhet, var det
självfallet, att staten också måste öva uppsikt över det sätt, varpå kommunerna
fullgjorde de åligganden i detta hänseende, som givits dem. Till en början utövades
denna uppsikt närmast av biskop och domkapitel och fullgjordes väl
framför allt vid de visitationer, som biskopen förrättade i församlingarna. Kostnaderna
för folkskoleväsendet lingo till en början nästan helt bestridas av församlingarnas
skattemedel, och de bidrag av statsmedel, som lämnades, voro
till en början, ganska obetydliga. Statsbidragen ha emellertid undan för undan
ökats, och särskilt genom de förändringar i detta hänseende, som under senaste
årtiondet vidtagits, har kostnaden för avlöning åt folkskolornas lärarpersonal
nästan helt och hållet övertagits av statsverket. Tydligt är, att den uppsikt
över huru församlingarna tillgodosågo folkundervisningen, som staten redan
från början utövade, måste bliva noggrannare i mån som statens ekonomiska
bidrag för ändamålet ökades. Redan efter ett tjugutal år fann man det också
nödvändigt att i och med folkskolinspektionen skaffa ett särskilt organ för uppsikten
över församlingarnas skolväsen. Därjämte hava länsstyrelserna, åt vilka
beslutanderätten i första hand i fråga om statsbidrag för skolväsendet överlämnats,
fått ett växande inflytande på hithörande ekonomiska angelägenheter.
6
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
Det är allmänt känt, att stor olikhet råder mellan olika landsändar i
fråga om det sätt, varpå folkskoleväsendet i de särskilda skoldistrikten ordnats
och tillgodosetts. Under det att i vissa delar av landet folkskoleväsendet kan
sägas i stort sett motsvara rimliga anspråk och alltså där inga andra förbättringar
erfordras än de, som föranledas av befolkningens tillväxt och den alltjämt pågående
pedagogiska utvecklingen, lämnar folkskoleväsendets tillstånd inom andra
delar av landet mycket övrigt att önska.
Denna olikhet gäller såväl skolans organisation, de olika typer enligt vilka
den är ordnad, som dess utrustning med byggnader, undervisningsmateriel in. in.
I förra hänseendet framträder framför allt skillnaden mellan bygder, där undervisningen
i skolorna i allmänhet för varje barn omfattar hela" den i folkskolestadgan
angivna årliga lärotiden, heltidsläsning, och sådana trakter, där den
årliga undervisningstiden för varje barn är inskränkt till halva den föreskrivna
lärotiden, halvtidsläsning. Inom vissa delar av landet ombesörjes undervisningen
i stor utsträckning icke blott på småskolestadiet utan ock på folkskolestadiet
av larm krafter, som hava utbildning allenast för undervisning i småskolan,
alltså genom mindre folkskolor, en skoltyp, som i andra trakter är nästan okänd.
Vad skolornas utrustning med byggnader beträffar, ha i många bvgder ännu
icke egna lokaler kunnat i tillräcklig utsträckning anskaffas för skolorna, utan
dessa äro i många fall inhysta i förhyrda byggnader, vilka givetvis icke kunna
vara i allo lämpliga såsom skollokaler. Stor olikhet råder ock i fråga om de
byggnader, som inom olika delar av landet äro uppförda för skolornas behov.
Slutligen är att märka, att en förbättring av organisationsform, exempelvis övergång
från halvtidsläsning till heltidsläsning, eller ökning av antalet lärarkrafter
för åstadkommande av behövlig minskning av antalet barn på varje lärarkraft.
vanligen medför behov av ny- eller ombyggnad av skollokalerna.
Kravet på förbättringar av skolväsendet föranledes emellertid icke blott
av den olikformighet, som råder mellan olika bygder, utan ock av de alltjämt
ökade fordringar på eu vidgad och fördjupad allmänt medborgerlig bildning
hos landets samtliga inbyggare, som tidsutvecklingen med lort. '' Såväl arbetslivets
omläggning som det samhälleliga livets fortgående demokratisering med
ökat inflytande för den enskilde medborgaren i fråga om de kommunala och
de allmänt politiska ärendenas avgörande kräva — därom torde alla, som ägnat
hithörande förhållanden någon närmare eftertanke vara eniga -— en mera
omfattande och grundlig bildning hos den enskilde medborgaren och ökade
tillfällen till förvärvande av mera specialiserad utbildning. Ett uttryck för vad
som numera måste anses vara minimifordran beträffande allmänt medborgerlig
bildning är givet genom den undervisningsplan för rikets folkskolor, som nyligen
av Kung], Maj:t stadfästs, och, såvitt överstyrelsen har sig bekant, hava
ingå mera vägande invändningar gjorts mot den allmänna bildningsstandard,
som därigenom angivits.
Klart är, att då de krav, som sålunda måste göras gällande i fråga om
folkskole\äsendet, skola genomföras inom eu bygd, vars skolväsen utmärkes av
stora bristfälligheter beträffande organisation, skolbyggnader in. m., detta skall
kännas betungande för skoldistrikten, medföra rubbningar i mångåriga Vanor
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr .9. 7
och pålägga de skattdragande ökade utgifter. l)ct kan därför icke heller väcka
förvåning, om vid sådana tillfällen på åtskilliga håll uppstår missnöje och höjas
protester, helst man givetvis i sådana hygder näppeligen har blicken öppen för
vare sig huru ett tillfredsställande skolväsen hör vara ordnat eller vilka fördelar
detta är ägnat att bereda. Den föreliggande motionen är uppenbarligen
att betrakta såsom uttryck för missnöjet inom eu trakt, där skolväsendet måste
betecknas såsom i åtskilliga hänseenden efterblivet och där alltså nu jämförelsevis
störa uppoffringar måste göras för att nå upp i jämnhöjd med andra bygder.
De jämförelsevis starka uttryck för missnöje, som användas i motionen, få härigenom
sin förklaring, och överstyrelsen anser sig därför, även då dessa uttryck
röra överstyrelsens egen verksamhet, icke höra upptaga desamma till bemötande.
Så betydande som bristfälligheterna i fråga om folkskoleväsendets anordning
mångenstädes i vårt land äro, är det uppenbart, att desamma icke kunna
i ett slag avlägsnas. Skulle på eu gång yrkande framställas om alla verkligen
behövliga förbättringar, komme kraven i många fall att vida överstiga skoldistriktens
ekonomiska bärkraft. Det gäller alltså härvidlag att framgå med nödig
försiktighet och vederbörligt hänsynstagande till ekonomiska och andra i
detta hänseende betydelsefulla förhållanden. Å andra sidan kan det icke undvikas,
därest inom överskådlig framtid något verkligt resultat skall kunna vinnas,
att en kraftig ansträngning göres för att återhämta, vad som under många
år försummats i fråga om organisatoriska och andra förbättringar beträffande
folkskoleväsendet. Riksdagen har ock genom sitt år 1917 fattade beslut angående
utredning av hithörande förhållanden tydligt givit sin önskan tillkänna,
att en verklig och genomgripande förbättring av vårt folkskoleväsen skall så
skyndsamt sig göra låter genomföras. Uppenbarligen är det en både svår och
grannlaga uppgift att riktigt avväga, med huru pass stor skyndsamhet nödiga
förbättringar i de särskilda fallen skäligen kunna åstadkommas. Såvitt överstyrelsen
kan bedöma, torde, frånsett något enstaka undantag, som icke rimligen
kan läggas till grund för ett allmänt omdöme i frågan, de under de senare
åren ^ genomförda förbättringarna i fråga om folkskoleväsendet ingalunda hava
fortgått med större skyndsamhet än förhandenvarande ekonomiska resurser och
andra förhållanden medgivit. Det torde i stället förhålla sig så, att mångenstädes
förbättringar, som alls icke kunna anses hava blivit oskäligt betungande,
hittills strandat på vederbörande skoldistrikts ovillighet och sega motstånd. Det
står emellertid klart för överstyrelsen, och överstyrelsen har givit uttryck häråt
i ett samtidigt härmed avgivit yttrande över annan motion, att den nu rådande
ekonomiska depressionen i vårt land måste i fråga om sådana skolförbättringar,
som förutsätta avsevärdare omkostnader, utöva en starkt återhållande
inverkan.
Det borde slutligen vara sjävfallet men måste måhända med hänsyn till
vissa i motionen gjorda uttalanden här framhållas, att de myndigheter, som
påyrka eller ålägga skolförbättringar, i första hand folkskolinspektörer, domkapitel
och länsstyrelser, därvid ingalunda drivas av några egennyttiga hänsyn
eller någon lust att trakassera utan endast av sin övertygelse om vad lag och
författningar kräva och vad som för skolväsendets bästa är erforderligt.
8 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr ,9.
Sedan överstyrelsen sålunda sökt något utveckla de allmänna synpunkter,
ur vilka de i förevarande motion framställda yrkandena enligt överstyrelsens
mening böra ses, skall överstyrelsen närmare skärskåda nämnda yrkanden
var för sig.
Motionären yrkar först, att vid den revision av gällande författningar om
folkskoleväsendet på landsbygden, varom lian gör hemställan, må tillses, att
församlingarna tillerkännas verklig medbestämmanderätt i fråga om skolform
och skolbyggen. Av motiveringen till detta yrkande synes framgå, att motionären
i själva verket önskar, att skoldistrikten skola i nu berörda hänseenden
erhålla full frihet att själva besluta, och särskilt önskar han, att skoldistrikten
må få rätt att i sina skolor bibehålla den s. k. varannandagsläsningen. Av vad
överstyrelsen i det föregående anfört angående statens alltjämt ökade bidrag
till skolväsendet och den ökade kontroll över huru dessa statsmedel användas,
som därmed måst följa, framgår, att det icke lärer kunna vara möjligt
att helt överlämna beslutanderätten i förevarande hänseende åt skoldistrikten,
utan att staten alltjämt måste hava möjlighet att genom sina organ göra det
allmännas krav gällande. De allmänna reglerna beträffande förekomsten av
olika skolformer äro ock givna genom folkskolestadgans och undervisningsplanens
bestämmelser, och vad beträffar tillämpningen av dessa bestämmelser i de
enskilda fallen, bliva de fordringar, som framställas av folkskolinspektörerna, prövade
av vederbörande domkapitel ensamt, eller i vissa fall i förening med länsstyrelsen.
Dessa myndigheters beslut kunna sedermera av skoldistrikten överklagas
hos Kungi. Maj:t och bliva då givetvis föremål för sorgfällig och ingående
prövning. Såvitt överstyrelsen kan se, är med nu gällande ordning all
den medbestämmanderätt tillförsäkrad skoldistrikten, som rimligen kan medgivas
dem i betraktande av de högst betydliga belopp aA- statsmedel, som distrikten
få uppbära till skolväsendets underhåll. Vad särskit angår den s. k.
varannandagsläsningen, vill överstyrelsen allenast erinra om det förut åberopade
beslutet av 1917 års riksdag, vari såsom ett mål för vårt folkskoleväsens utveckling
uppställes ett fullständigt avskaffande av halvtidsläsningen.
Beträffande motionärens yrkande i fråga om rätt för församlingarna att
besluta om viss utsträckning av den i gällande undervisningsplan angivna tiden
för ämnet kristendomskunskap, får överstyrelsen hänvisa till vad överstyrelsen
anför i särskilt, samtidigt härmed avgivet yttrande.
Motionären yrkar vidare sådan ändring i gällande författningar, att statsanslag
för folkskoleväsendet icke må kunna indragas, förrän Kungl. Maj.t efter
opartisk undersökning och församlingens hörande därom förordnar. Beträffande
detta yrkande torde det vara nog att erinra om gällande ordning för statsbidragens
^anordnande till skoldistrikten. Skoldistriktens rekvisitioner å statsbidrag
granskas av vederbörande folkskolinspektör och överlämnas av denne
med till- eller avstyrkande till länsstyrelsen, som beslutar i ärendet. Skulle
länsstyrelsen vägra tillerkänna ett skoldistrikt statsbidrag, kan distriktet anföra
besvär hos Kungl. Maj:t, som givetvis, innan ärendet avgöTes, inhämtar yttrande
från alla vederbörande. Den väg för ifrågavarande ärendens avgörande, som
motionären påyrkar, kan alltså sägas vara genom redan nu gällande författ
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0. !)
ningar angiven, och någon ytterligare åtgärd för betryggande av skoldistriktens
ratt kan, såvitt överstyrelsen förmår bedöma, icke vara erforderlig.
Slutligen hremställes i motionen om sådan ändring i vederbörande författning,
att syneförrättningar å lärarboställen må under församlingarnas medverkan
verkställas av fullt opartiska, edsvurna och sakkunniga personer. Enligt gällande
boställsordning skall av- och tillträdessyn förrättas av vederbörande statens
folkskolinspektör eller lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning
av inspektören därtill förordnar, i närvaro av ombud för skolrådet samt
av- och tillträdande lärare eller deras ombud. Motionären finner de personer,
åt vilka syneförrättningarna sålunda äro anförtrodda, mindre lämpliga för uppdraget,
då det skulle kunna befaras, att de bruste i opartiskhet, samt anser, att
uppdraget lämpligen skulle kunna lämnas åt någon av häradets nämndemän,
vilka äro edsvurna personer
Överstyrelsen vill först framhålla, att ifrågavarande syneförrättningar i de
flesta fall hållas av vederbörande folkskolinspektörer själva, och att det blott i
ett jämförelsevis litet antal fall förekommit, att överstyrelsen efter inspektörernas
framställning förordnat syneförrättare. Beträffande folkskolinspektörernas lämplighet
såsom syneförrättare må erinras, att de äro statstjänstemän och alltså
handla under tjänstemannaansvar, samt att de stå oberoende i såväl ekonomiskt
som andra hänseenden till både skoldistrikt och lärarpersonal.
I motionen hava icke påvisats några fall, då de personer, åt vilka här
ifrågavarande syneförrättningar varit anförtrodda, brustit i opartiskhet, och till
överstyrelsens kännedom hava icke heller kommit några fall, då klagomål i
sådant hänseende framställts. Givetvis vill överstyrelsen låta sig angeläget vara att,
då det kan ankomma på överstyrelsen att utse syneförrättare, välja personer,
mot vilkas sakkunskap och opartiskhet inga berättigade invändningar kunna
göras. Uppenbarligen har det varit lagstiftarens avsikt att här ifrågavarande
syneförrättningar skulle bliva så litet kostsamma som möjligt, vadan man icke
ansett lämpligt, att en synenämnd av flera personer, såsom till exempel vid
syner å prästboställen, skulle för ändamålet sammankallas. Skulle erfarenheten
framdeles giva vid handen, att någon ändring i hithörande bestämmelser är av
nöden, torde en sådan förändring närmast böra gå i den riktningen, att vid
syneförrättarens sida ställdes en eller ett par bisittare, som då lämpligen skulle
kunna väljas bland häradets nämndemän. Då emellertid erfarenheten hittills
icke ådagalagt något behov av ändring i gällande bestämmelser i förevarande
avseende, synes det överstyrelsen icke finnas anledning att nu förorda nå
gon
sådan.
Det må i detta sammanhang slutligen erinras, att den kontroll, som kan
utövas över, att vid syneförrättning anmärkta brister verkligen bliva avhjälpta,
tydligen enligt författningens avsikt skall utövas av inspektören i sammanhang
med hans granskning av distriktets ansökningar om statsbidrag. Skulle därvid
inspektören finna anledning till anmärkning, och på grund därav vägra att
vitsorda statsbidrags utgående och länsstyrelsen på grund därav vägra att utanordna
sådant bidrag, äger jämväl i detta fall församlingen sin rätt oförkränkt att
draga frågan inför Kungl. Maj:ts prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 9.) 2
10 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
Av vad nu anförts torde framgå, att de önskemål, som i förevarande
motion framförts, måste, i den mån de kunna anses berättigade, redan vara
genom gällande lagstiftning tillbörligen tillgodosedda, vadan enligt överstyrelsens
mening icke något skäl föreligger till åtgärder i den av motionären påyrkade
riktning.
Stockholm den 15 mars 1921.
K. E. SANDBERG.
Ivar Skantze.
t
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19*1.