Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1921 kl. 2 e. in.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1,
i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj. t i fråga om kristendomsundervisningen i folkskolorna.

I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Göteborg in. fl. väckt Motionerna.
motion, nr 140, hemställes,

1) att tiden för kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning
utsträckas till minst 3 timmar i veckan, och

2) att föreskrift gives, att i vederbörlig ordning godkänd lärobok skall
användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen.

I en annan, likaledes inom andra kammaren väckt motion, nr 143,
hemställes av herr Johanson i Huskvarna m. fl., att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att sådan ändring måtte vidtagas i undervisningsplanen
för rikets folkskolor av den 31 oktober 1919, att tiden för kristendomsundervisningen
i regeln utsträckes till tre timmar i veckan.

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas
till motionerna.

Utskottet har ansett de båda motionerna vara av den natur, att de bort
behandlas i samma utlåtande.

över motionerna har infordrats skolöverstyrelsens yttrande, vilket som
bilaga är vidfogat detta utlåtande.

Ny undervisningsplan för rikets folkskolor fastställdes av Kungl. Maj:t utskottet.
den 31 okt. 1919 att med en övergångstid av tre år tillämpas från och med
1 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 6 käft. (Nr 7).

2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

början av det läsår, som infölle närmast efter utgången av juni månad 1920.
En grundlig och allsidig utredning föregick tillkomsten av denna undervisningsplan,
vilken i anslutning till vunna erfarenheter utformades med syfte
att tillmötesgå önskningar rörande en omläggning av arbetet i folkskolan, om
vars riktighet i allmänhet mycket stor samstämmighet rått. Närmast och i
väsentliga avseenden bygger undervisningsplanen på ett av folkundervisningskommittén
framlagt, av tolkskoleöverstyrelsen sedermera närmare utarbetat
förslag, vilket under ledning av dåvarande departementscheten, efter rådfrågning
av ett flertal på olika områden framstående fackmän, erhållit sin slutliga
utformning i ecklesiastikdepartementet.

Utskottet har ingen direkt anledning att uttala sig om den nya undervisningsplanen
i sin helhet, men kan icke undertrycka sin tillitsfulla förhoppning,
att den i stort skall visa sig väl ägnad att främja folkskolans arbete
till välsignelse för den ungdom, vars fostran till goda människor och dugande
medborgare måste vara skolans förnämsta uppgift. Vittnesbörd från skilda
håll föreligga också om, att planen uppfattats såsom ett betydande framsteg
och mottagits med tillfredsställelse. 1 allmänhet ha förberedelserna för den
nya undervisningsplanens tillämpning inom de särskilda skoldistrikten kunnat
försiggå utan nämnvärda slitningar, och på flera platser har man omedelbart
övergått att tillämpa undervisningsplanen i hela dess utsträckning.

I avseende på ämnet kristendomskunskap har emellertid den nya undervisningsplanen
på manga håll framkallat bekymmer. Så har i framställningar
från kyrkomötet och från skilda orter inom riket uttalats farhågor för att
undervisningsplanen, framför allt på grund av den begränsade tid, som tillmätts
ämnet kristendomskunskap, men också på grund av sättet för lärostoffets
tillgodogörande icke skulle möjliggöra en fruktbärande kristendomsundervisning.
De nu förevarande motionerna, nr 140 och 143, äro att uppfatta
såsom uttryck för dessa farhågor. I båda motionerna påyrkas en
utsträckt tid för kristendomsundervisningen i folkskolorna. I den ena, nr 143,
begäres att tiden för denna undervisning »i regeln» utsträckes till tre timmar
i veckan, i den andra, nr 140, att berörda undervisning måtte »i varje undervisningsavdelning»
utsträckas till »minst» 3 timmar i veckan. 1 den senare
motionen yrkas dessutom, att »i vederbörlig ordning» godkänd lärobok skall
användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen.

Innan utskottet närmare yttrar sig i anledning av de föreliggande motionerna,
må en antydan göras om innebörden av den nya kristendomsundervisningplanen.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

En grundläggande idé för denna plan, som alltjämt hävdar kristendomsämnets
rangplats i skolan, bär varit att med utrensning av själlös utanläsning
och mekaniserad minneskunskap söka dana folkskolan till en arbetsskola
Målet för kristendomsundervisningen angives vara, att på ett sätt,
som kan främja lärjungarnas religiösa och sedliga utveckling, giva dem kunskap
om kristendomens uppkomst, innehåll och utveckling. 1 detta syfte
har undervisningen närmare än förut anpassats efter barnens mottaglighet
och behov; huvudtyngden har lagts på Jesu egen förkunnelse, och, utan eftergift
ifråga om undervisningens allvar och stadga, har särskild vikt lagts vid fördragsamhet
och hävdande av tankefrihet. I avseende på ämnets planläggning
företer planen avgjorda förtjänster. Såsom eu högsta grundsats hävdas, att
bibelns egen framställning skall utgöra omedelbar grundval för kristendomsundervisningen,
och att ämnets olika grenar, i motsats till vad hittills ofta
varit fallet, vid undervisningen skola hållas samman till en enhet, så att
barnen från undervisningen i skolan må kunna medföra eu samlad och levande
bild av Jesus, hans liv och verk. Så långt detta i folkskolan över
huvud taget är möjligt, strävar undervisningsplanen att låta en historisk synpunkt
falla på läroinnehållet, och den åsyftar i överensstämmelse härmed att
giva barnen någon föreställning om det religiösa och sedliga livets utveckling
genom tiderna ända fram till våra dagar, framför allt i vårt eget land. För
att förebygga en verklighetsfrämmande och själlös undervisning betonar planen
slutligen med styrka, att vad som i undervisningen meddelas barnen
skall vara av den beskaffenhet, att de på det ålderstadium, vari de befinna
sig, kunna tillgodogöra sig det religiösa och sedliga innehållet däri, och att
därför, så ofta sådant på ett okonstlat sätt kan ske, anknytning bör sökas
till barnens liv och till förhållanden, som ligga deras egna erfarenhetsområden
nära.

Teologiska fakulteten i Lund liar om kristendomsplanen yttrat följande,
som synes förtjänt av att återgivas:

»Det lider- nu intet tvivel, att denna nya normalplan, vad kristendomsundervisningen angår,
i viktiga avseenden betecknar ett avgjort framsteg.Den fattar målet för kristendomsundervisningen
klart i sikte och bestämmer det icke blott som meddelande av kunskap om kristendomens uppkomst,
innehåll och utveckling utan framför allt såsom ett främjande av lärjungarnas sedliga och
religiösa utveckling. Den har inlagt stor förtjänst genom att åt bibeln själv giva den plats i
kristendomsundervisningen, som med rätta tillkommer densamma — bibeln, icke i form av isolerade
bibelspråk utan i större sammanhängande texter. På bibeln som grundval har den i själva verket
uppbyggt hela kristendomsundervisningen och därvid som sig bör givit företräde åt nya testamentet
framför det gamla och åt Jesu egna utsagor framför allt det övriga i nya testamentet. Med särskild
tillfredsställelse hälsar man föreskriften att på småskolans stadium företrädesvis använda
berättelser ur evangelierna för att grundlägga barnens första sedliga och religiösa föreställningar.
Och likaså måste det väcka obetingat gillande, att icke blott undervisningen i kyrkans historia

Den nya
kristendom*-planen.

4

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Kristendoms
planen jämförd
med
Överstyrelsens
förslag.

anknytes vid den i nya testamentet, i apostlagärningarna givna nrhistorien, utan även föreskrives,
att sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen skall givas i närmaste sammanhang
med valda stycken ur nya testamentet, särskilt Jesu tal och liknelser samt hans bergspredikan.
Härigenom har normalplanen möjliggjort en kristendomsundervisning, vilken i vida högre
grad än varje föregående kan få prägein av något helgjutet. Det hela uppbäres samtidigt av ett
genomgående historiskt betraktelsesätt, varigenom reformationen kunnat komma till sin andliga
rätt, även om den icke erhållit samma påtagliga yttre uttryck som i den hittills använda på
Luthers lilla katekes grundade katekesutvecklingen».

Såsom redan antytts har den nya kursplanen i kristendomskunskap
liksom den nya undervisningsplanens kursplaner i allmänhet mött förstående
och gillande. Emellertid förefaller det, som om den icke ägnats tillbörlig
uppmärksamhet i sitt förhållande till timplanen, vilken framkallat en omfattande
diskussion och från skilda håll föranlett gensagor. Frågan om tillräckligheten
av den nya undervisningsplanens timtal för kristendomsämnet
får dock givetvis icke bedömas isolerad utan måste ses i samband med den
betydande omläggning av läroinnehållets omfattning, som den nya undervisningsplanen
innebär.

Då nu under den allmänna diskussionen och även i den ena av de
förevarande motionerna till stöd för kravet på ett ökat timtal för kristendomsundervisningen
åberopats skolöverstyrelsens förslag till undervisningsplan,
må i detta sammanhang erinras om, att enligt överstyrelsens förslag
till timplaner för de olika skolformerna skulle i skolor, tillhörande de s. k.
huvudformerna, d. v. s. folkskolor med heltidsläsning, undervisningen i kristendomskunskap
upptaga på småskolestadiet två timmar och på folkskolestadiet
tre timmar i veckan med undantag för vissa skolformer, där samläsningen
mellan liera klasser kräver särskilda anordningar. Sålunda föreslogs
i fråga om formen B2, att ifrågavarande timtal skulle utgöra i tredje och
fjärde klasserna två och i femte och sjätte klasserna fyra timmar, samt beträffande
formen B3, att i första och andra klasserna (småskolestadiet) kristendomsämnet
skulle erhålla blott en timme i veckan. Beträffande undantagsformerna,
d. v. s. halvtidsläsande skolor samt de mindre folkskolorna,
alltså de skolformer, i vilka alla ämnen på undervisningsplanen måste vidkännas
tidsminskning, föreslog överstyrelsen en timmes kristendomsundervisning
i veckan för småskolestadiet och två timmars sådan undervisning för
folkskolestadiet i de vanligast förekommande halvtidsläsande ^skolorna, samt
i skolor tillhörande övriga undantagsformer samma timtal utom för femte
och sjätte klasserna, som skulle erhålla tre timmar. Vad angår kursplanerna
för ämnet kristendomskunskap är särskilt att märka att, enligt överstyrelsens
förslag, textorden ur Luthers lilla katekes .skulle i olika klasser behandlas

Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

och därefter i de båda högsta klasserna eu översikt lämnas av den kristna
trons huvudstycken och i sammanhang därmed Luthers lilla katekes i ett
sammanhang genomgås.

Vid eu jämförelse med den nya undervisningsplanens timtal för ämnet
kristendomskunskap finner man först och främst, att dessa i fråga om samtliga
skolans undantagsformer helt överensstämma med överstyrelsens förslag.
Detsamma.är förhållandet beträffande huvudformernas småskolestadier.
Olikheten gäller alltså folkskolestadiet inom huvudformerna (A, Bl, B2
och 113), där kristendomsämnets veckotimmar minskats med en i alla lyra
klasserna med undantag för andra B-formen, tredje och fjärde klasser, i vilka
timtalet är det av överstyrelsen föreslagna, nämligen två. Ifrågavarande
minskning av timtalen bör, såsom redan framhållits, givetvis ses i samband
med de förändringar i fråga om läroinnehållets omfattning, vilka den nya
undervisningsplanen företer i jämförelse med överstyrelsens förslag. I detta
hänseende är framför allt att erinra, att inlärandet av textorden ur Luthers
lilla katekes och den sammanhängande genomgången därav uteslutits och
att i stället härför och för översikten av den kristna trons huvudstycken
införts ett moment omfattande Jesu bergspredikan och i anknytning därtill
en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av
den kristna tros- och livsåskådningen.

Utan tvivel skall särskilt den första tillämpningen av den nya undervisningsplanen
vara förenad med svårigheter med hänsyn ej blott till den
betydande omläggningen av kursplanen för kristendomsämnet, utan också
till det nya metodiska förfarandet för barnens införande uti ämnet. Undervisningsplanen
ställer nya fordringar på lärarna. Svårigheterna kunna endast
ökas, om den nya undervisningsplanen mottages med misstroende.
Ordnas kristendomsundervisningen på ett ändamålsenligt sätt, såsom för andra
ämnen, är utskottet övertygat om, att en fruktbringande undervisning i kristendomskunskap
kan efter den nya undervisningsplanen bedrivas, isynnerhet
om läraren har sinne för ämnet och är besjälad av kristendomens ideal.
Motionärerna hava i varje fall på denna huvudpunkt icke förebragt någon
övertygande motbevisning. De synas utgå från antagandet, att resultatet av
kristendomsundervisningen står i direkt förhållande till det för kristendomsämnet
tillmätta timtalet, och nästan å priori göra de gällande, att det i undervisningsplanen
fastställda timtalet för detta ämne är otillräckligt och att i stället
minst tre timmar erfordras. Utskottet kan icke dela denna uppfattning, vilken
ej heller synes vinna stöd av resultatet från den kristendomsunder -

Möjligheter
till anpassning.

6 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

visning, som meddelats med tillämpning av den förut gällande normalplanen.

Så mycket mindre är utskottet i stånd att följa motionärerna i deras
krav på omedelbar utsträckning av den för kristendomsundervisningen bestämda
tiden, som de i sin motivering icke heller hava ägnat förtjänt beaktande
åt hurusom inom ramen av den nya undervisningsplanens bestämmelser
möjligheter förefinnas att i väsentliga avseenden vinna tillmötesgående
för de önskemål, som i motionerna framförts. Blott i den ena av motionerna
beröres i förbigående detta förhållande. De i den nya undervisningsplanen
för övergångsåren givna föreskrifterna synas dock göra det möjligt,
att inom de särskilda skoldistrikten ordna kristendomsundervisningen på ett
ändamålsenligt och i det hela med distriktens önskningar överensstämmande
sätt, tv såsom av nuvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen framhållits, skall enligt
gällande bestämmelser den nya undervisningsplanen icke på något mekaniskt
eller stereotypt sätt tillämpas inom landets folkskolor. Tvärtom tillkommer
det varje särskilt skoldistrikt att på grundvalen av densamma utarbeta ett
förslag till en individualiserad läroplan för distriktets skolor, varvid hänsyn
givetvis bör tagas till de särskilda förhållanden, som finnas inom distriktet.
Det sålunda uppgjorda förslaget skall sedermera granskas av vederbörande
folskoleinspektör och stadfastas av domkapitlet, mera undantagsvis av skolöverstyrelsen.

Vid utformandet av de lokala läroplaner, som sålunda skola uppgöras,
medgiver den nya författningen en viss rörelsefrihet, som icke i allmänhet
torde hava tillbörligt beaktats. Sålunda skola, vad först angår de i undervisningsplanen
ingående s. k. kursplanerna med tillhörande anvisningar, dessa
vid upprättande och fastställande av de lokala läroplanerna samt vid undervisningsarbetets
bedrivande »tjäna till huvudsaklig ledning». Genom den
sålunda formulerade bestämmelsen medgives uppenbarligen ett visst utrymme
för tillgodoseende av lokalt individuella önskemål i fråga om såväl lärokurser
som undervisningssätt. Beträffande åter det antal veckotimmar, som bör
tillmätas varje särskilt ämne, föreskrives visserligen, att de fastställda timplanerna
skola »lända till efterrättelse», men det utsäges även bär uttryckligen,
att där »särskilda förhållanden» sådant föranleda, »mindre avvikelser»
kunna göras. I denna punkt föreligger uppenbarligen ett starkare band än
i fråga om kursplanerna, men även här inrymmer den nya undervisningsplanen
sålunda möjligheter för tillgodoseende av berättigade lokala önskemål.

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

7

Slutligen innehåller den nya författningen övergångsbestämmelser, som
möjliggöra, att under de närmaste åren den läroplan, som efter övergångstidens
slut skall bliva gällande, under lugnt övervägande kan förberedas.

Mot de föreliggande motionerna måste utskottet också rikta den an- skolformer
märkningen, att de icke göra någon skillnad för olika skolformer i fråga om uch timtal
de timtal, som önskas bestämda för kristendomsämnet. För de heltidsläsande
och de halvtidsläsande skolorna råder dock avsevärd olikhet i fråga
om timtalen såväl i överstyrelsens förslag till undervisningsplan som i de
sedermera utfärdade, nu gällande bestämmelserna. Eu sådan olikhet rådde
också enligt 1900 års normalplan, och det torde utan vidare vara klart, att
sådan olikhet måste genomföras, vilka bestämmelser man än för framtiden
vill träffa i fråga om timtalen för denna undervisning. I de skolor, där
barnen endast hava halv undervisningstid, måste självfallet en reduktion
ske i samtliga ämnens timtal, om det eljest skall bliva möjligt att även i
dessa skolor giva barnen verklig undervisning i samtliga de ämnen, som
folkskolestadgan föreskriver.

Då nu motionärerna icke ifrågasatt någon ändring av de i undervisningsplanen
föreskrivna kursplanerna, synas de jämväl hava förbisett det samband,
vilket, såsom förut framhållits, naturligen måste förefinnas mellan timtalen
för ett ämne och det läroinnehåll, som skall genomgås vid undervisningen.

1 fråga om motionen nr 140 gäller för övrigt, att det däri framförda
kravet på en lärotid för kristendomsämnet av »minst» tre timmar i varje
undervisningsavdelning lämnar rum för vilken utsträckning som helst.

I avseende på den i samma motion gjorda gensagan mot lärostoffets Katekesen.
tillgodogörande enligt den nya undervisningsplanen och det i motionen under
varmt förord för Luthers lilla katekes framförda yrkandet på föreskrift
om, att »i vederbörlig ordning godkänd lärobok» skall användas vid sammanfattningen
av den kristna tros- och livsåskådningen, vill utskottet uttala följande.
Utskottet betraktar det som en förtjänst hos den nya undervisningsplanen,
att inlärandet av texiorden ur Luthers lilla katekes och den sammanhängande
genomgången därav uteslutits och att över huvud i kristendomsundervisningen
tyngdpunkten icke lagts på det dogmatiska. Vad angår katekesen
må denna såsom tros- och bekännelseskrift röna vilken uppskattning
som helst, så kan den icke såsom lärobok anses tillfredsställande. Dess svårbegripliga
satser kunna näppeligen göra något intryck på barnasinnet, och
detta måste även reagera mot obegripliga delar av innehållet. Med sin föråldrade
metodiska uppställning av frågor och svar, vilken måste vara ägnad

8

Ändra kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Erfarenheten

utslagsgi vande.

att motverka barnens självständiga tankearbete, och med sitt framläggande
av religiösa livserfarenheter, som ligga utanför barnets värld, lämnar katekesen
också rum för mycket vägande pedagogiska invändningar.

Med denna uppfattning kan utskottet icke förorda, att Luthers lilla
katekes skall ånyo göras till föremål för utanläsning eller läggas till grund
för någon utförligare sammanfattning av kristendomens huvudstycken. Därmed
har utskottet icke ställt sig avvisande till varje tanke på en lärobok
vid sidan av bibeln och de i undervisningsplanen berörda textböckerna.
Liksom det är tänkbart å ena sidan, att den allra första kristendomsundervisningen
på småskolestadiet med fördel kan bedrivas på en något förkortad
lärotid, och å andra sidan, att kursplanen i någon av folkskolans högsta
klasser kan komma att här göra ett något utsträckt timtal- erforderligt, kan
det efter utskottets mening mycket väl tänkas, att erfarenheten kan komma
att giva vid handen, att lärjungarna såsom stöd för tillägnandet av den anbefallda
sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen kunna
behöva någon kortfattad och enkel lärobok vid sidan av bibeln och de i
undervisningsplanen omnämnda textböckerna — undervisningsplanen lägger
heller intet bestämt hinder i vägen härför. För lärarnes vidkommande har
behovet av en handledning eller hjälpreda för denna del av undervisningen
från början framträtt, och Ivungl. Maj:t har som bekant tagit initiativ till en
pristävlan för åstadkommande av för ändamålet lämplig litteratur. Ur denna
pristävlan eller kanske ännu sannolikare ur ett intresserat undervisningsarbete
enligt de nya bestämmelserna kunna måhända framväxa grundlinjer
för en undervisning på området i fråga, vilka visa sig pedagogiskt fullödiga,
och mot vilkas allmänna användning vid kristendomsundervisningen icke
samma starka betänkligheter kunna resas som mot den hittillsvarande katekesutvecklingen.
I vart fall giver erfarenheten föga förhoppning om att detta
mål skall vinnas genom påbjudandet av en auktoriserad lärobok i ämnet.

Dessa spörsmål, som givetvis icke hava någon principiell innebörd,
utan äro att betrakta som praktiskt pedagogiska frågor, kunna endast genom
erfarenheten få sitt slutgiltiga svar. Här som på alla andra av de undervisningslivets
områden, som beröras av den nya undervisningsplanen, gäller
det att fördomsfritt och lojalt pröva det nya för att sedan låta livets egna
lärdomar fålla utslaget om vad som kan vara att ändra och förbättra.

Den nya kursplanen, särskilt i vad den avser kristendomsundervisningen,
utgör, som också överstyrelsen framhållit, ett försök på en hittills i det hela
oprövad väg. Endast genom praktisk .tillämpning kan det ådagaläggas, om

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 9

den tid, som i undervisningsplanen avsetts härför, är tillräcklig eller ej.
Under den övergångstid av tre år, som är faställd för undervisningsplanens
genomförande, gives tillfälle till verklig prövning av planens kurser och timtal
Åtskilliga skoldistrikt hava redan börjat tillämpa de nya timplanerna och de
nya kurserna. Andra hava efter vederbörligt medgivande beslutat att under
övergångstiden tillämpa en i olika hänseenden modifierad kursplan med
större timtal. En rik och mångsidig erfarenhet skall härigenom vinnas,
vilken kan läggas till grund för ett tillförlitligt bedömande av huru den
betydelsefulla kristendomsundervisningen i folkskolan lämpligast bör ordnas.
Eu generell förändring i undervisningsplanen — något som aldrig utan
tvingande skäl bör vidtagas i en författning, vilken nyss börjat tillämpas —
skulle däremot i de skoldistrikt, som redan börjat tillämpa de nya bestämmelserna,
medföra mycken oreda.

På grund av vad sålunda anförts och då motionärerna icke förebragt
några skäl, som efter närmare prövning kunnat föranleda annat ståndpunktstagande,
får utskottet hemställa,

att motionerna nr 140 och 143 icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1921.

På utskottets vägnar:

A. OLSSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Björkman i Norrköping
Hedvall, Bergström. Dalgren, Larsson i Jonsjö, Wallerius, Jansson i Talby, Johansson i Edsbyn
och Granath.*)

*) Icke närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Björkman i Norrköping, Johansson i Edsbyn, Bergström i Högsön,
Larsson i Jonsjö och Wallerius, vilka anfört:

Ehuru vi villigt erkänna, att genom den nya undervisningsplanen för
rikets folkskolor undervisningen i kristendom i vissa hänseenden blivit förtjänstfullt
omlagd, finna vi dock i likhet med motionärerna, att den tid,
2 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 sand. 1 avd. 6 häjt. (Nr 7.)

10

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

som enligt undervisningsplanen anslagits åt kristendomsämnet, är alltför ringa
för att ungdomen skall kunna tillgodogöra sig detsamma. Enligt vår åsikt
var det därför ett betänkligt missgrepp, då tiden för ämnet så väsentligen
nedsattes Och till och med under den av skolöverstyrelsen för den egentliga
folkskolan ännu år 1918 föreslagna eller tre timmar i veckan. Det synes
oss nu, att tillräckliga skäl anförts för att en revision härutinnan bör vidtagas,
innan den begränsade undervisningstiden alltför länge får verka.
Visserligen har skolöverstyrelsen i sitt i anledning av nu föreliggande
motioner avgivna yttrande framhållit, att endast om tvingande och ofrånkomliga
skäl föreligga, förändringar höra vidtagas i de föreskrifter, som
nyligen börjat tillämpas. Vi förmena dock, att dylika skäl till full evidens
påvisats i de framställningar, som från kyrkomötet, andra korporationer och
enskilda i saken framförts. Dessa framställningar visa hän på att genom
den så knappt tillmätta tiden för kristendomsämnet fara förefinnes för att
de unga ej skola erhålla en kunskap i den kristna tron, som kan gå in i
deras själ och minne och vara dem till kraft i livet. Vid sådant förhållande
Unna vi, att hinder ej bör möta för att redan nu vidtaga ändringar i syfte
att åt kristendomsämnet giva mera tillfredsställande undervisningstid, särskilt
i de högre klasserna i den egentliga folkskolan, där heltidsläsning förekommer.
Vi skulle väl även vilja förorda ett uttalande för att en lärobok,
såsom sammanfattning av den kristna tros- och sedeläran och varom i
motionerna framförts önskemal, nödvändigtvis måtte komma till användning.
Men då frågan härom i allt fall är under behandling av vederbörlig myndighet,
torde med ett uttalande härom för närvarande kunna anstå. Av
sådan anledning upptaga vi nu allenast ett yrkande om bifall i huvudsak
till de önskemål, som i avseende å tiden för kristendomsundervisningen
sammanfalla med yrkandena i den första punkten i herr Pehrssons i Göteborg
m. fl. motion och i herr Johansons i Huskvarna m. fl. motion; och
hemställa vi,

att andra kammaren för sin del måtte besluta att
i anledning av nämnda motioner riksdagen ville i
skrivelse till Kung. Maj:t anhålla, att sådan ändring måtte
vidtagas i undervisningsplanen för rikets folkskolor av
den Öl oktober 1919, att tiden för kristendomsundervisningen
i regel utsträckes till tre timmar i veckan.

Andra kammurens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

11

Bilaga.

Till andra kammarens första tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har Kungl. Maj:t efter anhållan
av andra kammarens första tillfälliga utskott anbefallt Skolöverstyrelsen att
inkomma med yttranden i anledning av vissa vid innevarande års riksdag inom
andra kammaren avgivna motioner. Av ifrågavarande motioner beröra tvenne,
nämligen herr Pehrssons i Göteborg m. fl. (nr 140) samt herr Johansons i Huskvarna
m. fl. (nr 143), kristendomsundervisningen i folkskolorna, vilket ämne
även är föremål för yrkande i herr Bengtssons i Kullen motion (nr 19). Det
har synts Överstyrelsen lämpligast att i ett sammanhang behandla den fråga,
som är föremål för yrkande i nämnda tre motioner, och får Överstyrelsen i avseende
härå anföra följande.

I den första av ifrågavarande motioner hemställes om sådan ändring i gällande
undervisningsplan för rikets folkskolor den 31 oktober 1919, att tiden för
kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning utsträckas till
minst tre timmar i veckan och att föreskrift gives att i vederbörlig ordning godkänd
lärobok skall användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och
livsåskådningen. Den andra motionens yrkande går ut på att sådan ändring
måtte vidtagas i nämnda undervisningsplan, att tiden för kristendomsundervisningen
i regel utsträckes till tre timmar i veckan. Slutligen hemställes i den
tredje motionen, att församlingarna måtte medgivas rätt att, eventuellt med kvalificerad
majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid församlingens
skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan.

Till en början vill Överstyrelsen erinra om vad Överstyrelsen i sitt den
31 december 1918 avgivna underdåniga förslag till undervisningsplan för rikets
folkskolor, vilket förslag i huvudsak ligger till grund för den genom kungl.
kungörelsen den 31 oktober 1919 fastställda undervisningsplanen för rikets folkskolor,
hemställt i de frågor, som äro föremål för yrkanden uti ifrågavarande
motioner. Enligt överstyrelsens förslag till timplaner för de olika skolformerna
skulle i skolor, tillhörande de s. k. huvudformerna, d. v. s. folkskolor med heltidsläsning,
undervisningen i kristendomskunskap upptaga på småskolestadiet
två timmar och på folkskolestadiet tre timmar i veckan med undantag för vissa
skolformer, där samläsningen mellan flera klasser kräver särskilda anordningar»
Sålunda föreslogs i fråga om formen B2, att ifrågavarande timtal skulle utgöra

12

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

i tredje och ljärde klasserna två och i femte och sjätte klasserna fyra timmar,
samt beträffande formen B3, att i första och andra klasserna (småskolestadiet)
kristendomsämnet skulle erhålla blott en timme i veckan. Beträffande undantagsformerna,
d. v. s. halvtidsläsande skolor samt de mindre folkskolorna, alltså
de skolformer, i vilka alla ämnen på undervisningsplanen måste vidkännas
tidsminskning, föreslog Överstyrelsen en timmes kristendomsundervisning i veckan
för småskolestadiet och två timmars sådan undervisning för folkskolestadiet i
de vanligast förekommande halvtidsläsande skolorna, samt i skolor tillhörande
övriga undantagsformer samma timtal utom för femte och sjätte klasserna, som
skulle erhålla tre timmar. Vad angår kursplanerna för ämnet kristendomskunskap
är särskilt att märka att, enligt Överstyrelsens förslag, textorden ur Luthers
lilla katekes skulle i olika klasser behandlas och därefter i de båda högsta klasserna
en översikt lämnas av den kristna trons huvudstycken och i sammanhang
därmed Luthers lilla katekes i ett sammanhang genomgås.

Vid en jämförelse med den förutnämnda av Kungl. Maj:t den 31 oktober
1919 fastställda undervisningsplanens timtal för ämnet kristendomskunskap finner
man först och främst, att dessa i fråga om samtliga skolans undantagsformer
helt överensstämma med Överstyrelsens förslag. Detsamma är förhållandet
beträffande huvudformernas småskolestadier. Olikheten gäller alltså folkskolestadiet
inom huvudformerna (A, Bl, B2 och B3), där kristendomsämnets veckotimmar
minskats med eu i alla fyra klasserna med undantag för andra B-formen,
tredje och fjärde klasser, i vilka timtalet är det av Överstyrelsen föreslagna,
nämligen två. Ifrågavarande minskning av timtalen bör givetvis ses i samband
med de förändringar i fråga om läroinnehållets omfattning, vilka den nya undervisningsplanen
företer i jämförelse med Överstyrelsens förslag. I detta hänseende
är framför allt att erinra, att inlärandet av textorden ur Luthers lilla
katekes och den sammanhängande genomgången därav uteslutits och att i stället
härför och för översikten av den kristna trons huvudstycken införts ett moment
omfattande Jesu bergspredikan och i anknytning därtill en efter barnaålderns
mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna tros- och
livsåskådningen.

De i här ifrågavarande motioner framställda yrkandena överensstämma
delvis med det förslag i fråga om kristendomsämnet, som av Överstyrelsen framlagts.
Att märka är dock, att då i hrr Pehrssons m. fl. motion yrkas, att tiden
för kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning utsträckas
till minst tre timmar i veckan, och då av herr Bengtsson i Kullen hemställes,
att församlingarna må medgivas rätt att besluta om liknande utsträckning
av timtalet, dessa yrkanden, vad skolans undantagsformer (de halvtidsläsande
skolorna) beträffar, gå utöver vad av Överstyrelsen föreslagits. Tydligt
är, att ett nära samband måste förefinnas mellan timtalen för ett ämne och
det läroinnehåll, som skall vid undervisningen genomgås. Det vore därför icke
befogat att utgå ifrån, att för de kurser, som i den nya undervisningsplanen föreskrivits,
de timtal, som upptogos i Överstyrelsens förslag skulle med nödvändighet vara
erforderliga. Och då någon ändring i fråga om det i undervisningsplanen föreskrivna
läroinnehållet icke i förevarande motioner ifrågasatts, finner sig Över -

Andra kammarens första, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 13

styrelsen därför icke utan vidare kunna tillstyrka någon förändring av de föreskrivna
timtalen. Den nya kursplanen, särskilt i vad den avser undervisningen
i den kristna tros- och livsåskådningen, utgör nämligen ett försök på eu hittills
i det hela oprövad väg, och enligt Överstyrelsens mening kan det blott genom
erfarenheten ådagaläggas, om den tid, som i undervisningsplanen avsetts härför,
är tillräcklig eller ej. Härtill kommer, att om det över huvud taget icke kan
anses lämpligt att utan alldeles tvingande och ofrånkomliga skäl omedelbarligen
vidtaga förändringar i författningsenliga föreskrifter, vilka nyss börjat tillämpas,
detta i all synnerhet måste gälla om bestämmelser rörande ett så ömtåligt och
djupt ingripande område, som ordnandet av undervisningen i folkskolorna otvivelaktigt
utgör.

Den erfarenhet om huru den nya undervisningsplanens bestämmelser, vad
beträffar såväl timplan som kursplan, komma att verka, som enligt Överstyrelsens
mening bör föreligga, innan man fattar ståndpunkt till frågan om en
ändring i sagda bestämmelser, kan uppenbarligen vinnas blott därigenom, att
ifrågavarande undervisningsplan under någon tid kommer i tillämpning vid skolor
av olika typer och med viss individuell anpassningsmöjlighet i fråga om
timplan och kursplaner.

Tillfällen till sådan prövning av den nya undervisningsplanens bestämmelser
förefinnas ock. För den nya undervisningsplanens genomförande är nämligen
fastställd en övergångstid av tre år, under vilken sådana jämkningar i
lärokurserna må vidtagas, som under denua tid kunna vara av behovet påkallade.
Enligt vad Överstyrelsen har sig bekant, har man i ett mycket avsevärt
antal skoldistrikt bestämt sig för att omedelbart tillämpa de nya timplanerna
och de nya kurserna. Härigenom beredes alltså möjlighet till en prövning av
den nya undervisningsplanens kurser och timtal. A andra sidan har man i en
mängd fall, efter vederbörligt medgivande, beslutat att under övergångstiden
tillämpa en i olika hänseenden modifierad kursplan med större timtal. Under
övergångstiden torde alltså en rik och mångsidig erfarenhet kunna vinnas,
som kan tjäna som grund för ett bedömande av, huru kristendomsundervisningen
i folkskolan lämpligast bör ordnas.

Nu har emellertid i de föreliggande motionerna ifrågasatts, att en ändring
i undervisningsplanens föreskrifter omedelbart skulle vidtagas. Med avseende
härå tillåter sig Överstyrelsen anföra följande. Överstyrelsen har, alltsedan den
nya undervisningsplanen utfärdades, sökt hålla sig i förbindelse med folkskolinspektörerna
för att av dem inhämta, huru tillämpningen av de nya bestömmelserna
låter sig genomföra. För sådant ändamål har Överstyrelsen ock haft
inspektörerna sammankallade till ett möte, där ingående överläggningar förekommo
om hithörande spörsmål. Överstyrelsen har emellertid möjlighet att
snart nog erhålla ytterligare material för ifrågavarande spörsmåls bedömande.
Sedan Kungl. Maj:t till Överstyrelsen för yttrandes avgivande remitterat de petitioner,
som inkommit till Kungl. Maj:t rörande kristendomsundervisningen i
folkskolan, har överstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift infordrat yttranden
i ärendet från samtliga statens folkskolinspektörer, domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium, ämneskonferenserna i kristendomsknnskap vid sta -

14 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

tens folkskoleseminarier och vederbörande lärare vid småskoleseminarierna ävensom
berett de lärarsammanslutningar, som så önska, tilllälle att yttra sig i
frågan. De sålunda infordrade yttrandena skola avgivas före den 1 maj.

Även om man, såsom redan nämnts, kan förvänta att genom de yttranden,
som på sätt nyss angivits, äro att motse, ett viktigt material skall vinnas
för ifrågavarande spörsmåls bedömande, torde det dock vara uppenbart, att för
ett slutligt ståndpunktstagande i den viktiga och svårlösta fråga det här gäller,
den erfarenhet, som står att vinna under innevarande läsår, näppeligen kan
vara till fyllest. Av många skäl, bland annat därför att den nya undervisningsplanen
först så sent som i mars månad 1920 blev tillgänglig, kunde förberedelserna
för den nya ordningrns genomförande icke allestädes bliva så fullständiga,
som önskligt varit. Då det här gällde att i fråga om kristendomsundervisningen
i folkskolan i mycket beträda nya vägar, är det ock tydligt, att
det för vederbörande lärare näppeligen varit möjligt att redan under första året
finna sig fullt till rätta och åstadkomma en i allo tillfredsställande undervisning.
I väsentlig mån har man alltså att betrakta innevarande läsår såsom
ett försöksår, och den erfarenhet, som därunder vinnes, kan icke betraktas såsom
utslagsgivande i fråga om den nya kursplanens och timplanens lämplighet.
För Överstyrelsen synes det därför klart, att det skulle vara ägnat att ingiva
starka betänkligheter att redan nu, innan en mera omfattande erfarenhet vunnits,
vidtaga några mera genomgripande förändringar beträffande den föreskrivna
nya kursplanen. Det är ock tydligt, att eu redan nu vidtagen generell förändring
i författningen skulle inom de jämförelsevis många skoldistrikt, där man,
såsom redan antytts, fullständigt börjat tillämpa de nya bestämmelserna, medföra
mycken oreda.

Beträffande de i förevarande motioner framställda yrkandena vill Överstyrelsen
slutligen ytterligare något beröra en synpunkt, som icke synes hava
beaktats i motionerna. I de framställda yrkandena göres ingen skillnad för
olika skolformer i fråga om de timtal, som man önskar bestämda för kristendomsämnet.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att såväl i Överstyrelsens
förslag till undervisningsplan som i de sedermera utfärdade bestämmelserna
avsevärd olikhet råder i fråga om timtalen för de heltidsläsande och för
de halvtidsläsande skolorna. En sådan olikhet råder jämväl enligt den hittills
gällande normalplanen, och det torde utan vidare vara klart, att sådan olikhet
måste genomföras, vilka bestämmelser man än för framtiden vill träffa i fråga
om timtalen för denna undervisning. I de skolor, där barnen endast hava halv
undervisningstid, måste givetvis eu reduktion ske i samtliga ämnens timtal, om
det eljest skall bliva möjligt att även i dessa skolor giva barnen verklig undervisning
i samtliga de ämnen, som folkskolestadgan föreskriver.

Överstyrelsen har, såsom av det anförda framgår, för sin del icke kunnat
finna skäl föreligga att nu förorda eu ändring av de genom den nya undervisningsplanen
för folkskolorna givna bestämmelserna i fråga om kristendomsundervisningen.
Ett mera slutgiltigt omdöme i frågan måste Överstyrelsen, såsom
av det nyss anförda framgår, uppskjuta till dess nödig erfarenhet vunnits.

Då Överstyrelsen intager denna ståndpunkt, sker det i den förvissningen

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 15

att de för övergångsåren givna föreskrifterna göra det möjligt att under denna
tid inom de särskilda skoldistrikten ordna kristendomsundervisningen på ett
ändamålsenligt och i det hela med distriktens önskningar överensstämmande
sätt. I denna förvissning styrkes Överstyrelsen såväl genom de meddelanden
folkskolinspektörerna lämnat som ock av det förhållandet, att blott ett mycket
litet antal — hittills ej ens ett tiotal — ärenden av hithörande art av vederbörande
myndighet hänskjutits till Överstyrelsens avgörande.

Stockholm den 15 mars 1921.

K. E. SANDBERG,

Ivar Skantze.